Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1993/94:AU04

Förändringar i arbetsrätten

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1993/94
AU4

Sammanfattning

I detta betänkande godkänner arbetsmarknadsutskottet
regeringens förslag till förändringar i arbetsrätten. Ett syfte
med förändringarna är att i nuvarande svåra arbetsmarknadsläge
underlätta för arbetslösa och främst ungdomar att få
anställning.

Förändringarna, som har sin grund i Arbetsrättskommitténs
betänkande, innebär följande.

I lagen om anställningsskydd förlängs den tillåtna
anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning
från sammanlagt högst sex månader till sammanlagt högst tolv
månader under en tvåårsperiod. Den längsta prövotiden för
provanställning förlängs från sex månader till tolv månader.
Genom en övergångsbestämmelse undanröjs kollektivavtal till den
del som de innehåller kortare avtalstider. Reglerna om
visstidsanställning och provanställning skall även i
fortsättningen kunna frångås genom kollektivavtal.

I fråga om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist
skall arbetsgivaren ha rätt att inom turordningskretsen undanta
två arbetstagare som enligt hans bedömning är av särskild
betydelse för den fortsatta driften.

Den s.k. månadsregeln förlängs till två månader och skall
kunna brytas igenom i vissa fall. Innebörden av regeln är att
arbetsgivaren måste reagera inom viss tid för att kunna säga upp
en arbetstagare av personliga skäl eller avskeda denne.

Mot bakgrund av ett EG-direktiv införs en regel om att
arbetsgivaren i inledningen av ett anställningsförhållande skall
vara skyldig att skriftligen informera arbetstagaren om
villkoren i anställningen.

Medbestämmandelagen ändras genom att bestämmelserna om facklig
vetorätt vid entreprenader och liknande upphävs.

Ett förbud införs mot fackliga stridsåtgärder som riktas mot
enmans- och familjeföretag och som har till syfte att
kollektivavtal skall träffas med företaget.

Lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1994.

Socialdemokraterna reserverar sig mot merparten av
förändringarna i enlighet med partiets motioner. Vänsterpartiet
avger meningsyttring.

I betänkandet behandlas även ett stort antal motioner väckta
under de allmänna motionstiderna 1991/92 och 1992/93. Motionerna
avser förslag till förändringar i flera hänseenden i
anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen och annan
arbetsrättslig lagstiftning. Det gäller bl.a. företrädesrätt för
deltidsanställda till lediga anställningar med mer tid,
inflytande för arbetstagare i samband med vissa slag av
företagsöverlåtelser och permitteringsfrågor. Dessa motioner
avstyrks främst med hänvisning till pågående utrednings- och
beredningsarbete.

I betänkandet behandlas även frågor om s.k. fallskärmsavtal.

Även i dessa delar reserverar sig Socialdemokraterna.
Vänsterpartiet avger meningsyttring.

Inledning

I detta betänkande behandlas dels regeringens förslag i
proposition 1993/94:67 om ändringar i lagen om anställningsskydd
och i lagen om medbestämmande i arbetslivet, dels motioner
som väckts med anledning av propositionen, dels också
motioner på arbetsrättens område väckta under de allmänna
motionstiderna under 1991/92 och 1992/93 års riksmöten.

Propositionen

I proposition 1993/94:67 har regeringen -- efter föredragning
av statsrådet Börje Hörnlund -- föreslagit riksdagen att anta de
i propositionen framlagda förslagen till

lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet,

lag om ändring i lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling
och uthyrning av arbetskraft,

lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262).

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta
betänkande.

Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:67

1993/94:A6 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1993/94:67.

1993/94:A7 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förslagens oförenlighet med gällande
EG-rätt och EES-avtalet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av
22 § LAS,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omförande
till svensk lag av direktiv 77/187/EEG om arbetstagares
rättigheter vid överlåtelse i enlighet med åtagande i
EES-avtalet,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om upphävande av
38--40 §§ i MBL,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om entreprenörs rätt att föra talan vid veto,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller utökad
anställningstid för visstidsanställning vid arbetsanhopning,

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring i
lagen om anställningsskydd vad gäller utökning av tiden för
provanställning från sex till tolv månader,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag om förbud mot
stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretag,

9. att riksdagen avslår regeringens förslag om upphävande av
kollektivavtal till följd av propositionens förslag,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stärkt
skydd för anställda mot diskriminering i enlighet med vad i
motionen anförts.

1993/94:A8 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslagen i proposition
1993/94:67 om ändring i 5, 6 och 22 §§ lagen om
anställningsskydd samt punkterna 2 och 5 i
övergångsbestämmelserna,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar
att 7 § i lagen om anställningsskydd skall ha den lydelse som
framgår av motionens bilaga nr 3,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar
att 18 § i lagen om anställningsskydd skall ha den lydelse som
framgår av motionens bilaga nr 4,

4. att riksdagen beslutar att i lagen om anställningsskydd
skall fr.o.m. den 1 januari 1994 införas en ny paragraf, 27 a §,
med lydelse enligt motionens bilaga nr 1,

5. att riksdagen beslutar att i lagen om anställningsskydd
skall fr.o.m. den 1 januari 1994 införas två nya paragrafer, 1 a
§ och 3 a §, med lydelse enligt motionens bilaga nr 2,

6. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1993/94:67 till lag om ändring i lagen om medbestämmande i
arbetslivet,

7. att riksdagen beslutar avslå förslaget i proposition
1993/94:67 till lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ytterligare lagstiftning med
anledning av EG:s direktiv 77/187/EEG.

1993/94:A9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om att förlänga den tillåtna
tiden för anställning vid arbetsanhopning,

2. att riksdagen avslår förslaget om förlängd längsta tid för
provanställning,

3. att riksdagen avslår förslaget att undanröja de delar av
kollektivavtalen som innehåller bestämmelser om kortare tillåtna
avtalstider än de nya reglerna om visstidsanställning vid
arbetsanhopning och provanställning,

4. att riksdagen beslutar att det skriftliga beskedet om
anställningsvillkoren skall lämnas när anställningsavtalet
ingås.

5. att riksdagen avslår förslaget om ändrad utformning av den
s.k. månadsregeln,

6. att riksdagen avslår förslaget om rätt för arbetsgivaren
att undanta två arbetstagare inom turordningskretsen,

7. att riksdagen beslutar att avtalsturordningslistor alltid
skall godkännas av central arbetstagarorganisation när
föräldralediga är berörda,

8. att riksdagen beslutar om införande i
anställningsskyddslagen av en bestämmelse om överlåtelse av
företag i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om mer verksamma
regler för att förhindra utköp enligt 39 §
anställningsskyddslagen i enlighet med vad i motionen anförts,

10. att riksdagen avslår förslaget om avskaffandet av
medbestämmandelagens vetoregler,

11. att riksdagen avslår förslaget om förbud mot blockader av
enmans- eller familjeföretag.

1993/94:A10 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att 12 månaders provanställning ej kan
kombineras med 12 månaders visstidsanställning vid
arbetsanhopning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om turordningskretsar inom det statliga
avtalsområdet.

1993/94:A11 av Roland Lében (kds) vari yrkas

1. att riksdagen fastställer lagtexten i 22 § andra styckets
första mening anställningsskyddslagen enligt följande: Innan
turordningen fastställs får arbetsgivaren inom den
turordningskrets där arbetsbristen finns undanta två
arbetstagare som enligt arbetsgivaren är av särskild betydelse
för den fortsatta driften,

2. att riksdagen avvisar att den föreslagna förbudsregeln
skall inkludera homosexuella sambor som gemensamt driver företag
och därför åberopar motsvarande skydd mot blockad som
familjeföretag,

3. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till
ändrad lagstiftning rörande skadestånds- och sanktionsregler
inom det arbetsrättsliga området.

1993/94:A12 av Björn Ericson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anställningsavtal (6 a §),

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om EG-direktivet beträffande förhållandena
vid överlåtelse av företag och verksamheter.

1993/94:A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar
förlänga visstidsanställningen till 18 månader,

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar
förlänga provanställningstiden till 18 månader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning beträffande de arbetstagare
som inte omfattas av kollektivavtal,

4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om en
tvåmånadersregel beslutar att helt avskaffa månadsregeln,

5. att riksdagen vid avslag på yrkande 4 beslutar att
tidsfristen i vart fall utökas till 6 månader,

6. att riksdagen med avslag på regeringens turordningsförslag
beslutar att företag med högst 25 anställda helt skall undantas
från turordningsreglerna,

7. att riksdagen med avslag på regeringens turordningsförslag
beslutar att företag med fler än 25 anställda får en generell
frikvot på 20 % av antalet anställda.

1993/94:A14 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om övergångsbestämmelser i lagen om anställningsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1993/94:A15 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 22 § lagen om anställningsskydd
ändras till "Innan turordningen fastställs får arbetsgivaren
undanta tre arbetstagare, varav en skall vara under 30 år, inom
-- -- --",

2. att riksdagen beslutar att 22 § lagen om anställningsskydd
ändras till "De övriga arbetstagarnas plats i turordningen
bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares anställningstid
hos arbetsgivaren. Den som blivit uppsagd på grund av
arbetsbrist och därefter återanställd får dock räkna sin
sammanlagda arbetstid",

3. att riksdagen beslutar att i 22 § lagen om
anställningsskydd meningen "Vid lika anställningstid ger högre
ålder företräde" stryks,

4. att riksdagen beslutar att i 3 § punkt 3 lagen om
anställningsskydd följande meningar stryks "Vid tillämpning av
22, 26 och 39 §§ får arbetstagaren tillgodoräkna sig en extra
anställningsmånad för varje anställningsmånad som arbetstagaren
har påbörjat efter fyllda 45 år. Sammanlagt får arbetstagaren
dock tillgodoräkna sig högst 60 sådana extra
anställningsmånader."

1993/94:A25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att
deltidsanställda arbetstagare skall ha förtursrätt vid
ledigförklarandet av en anställning med fler arbetstimmar.

Motioner från allmänna motionstiden 1992

1991/92:A201 av Odd Engström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lagstiftning för att stärka de
deltidsarbetandes ställning på arbetsmarknaden.

1991/92:A225 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om ändring i
lagen (1982:80) om anställningsskydd enligt bilaga 3,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av den framtida arbetsrätten,

19. att riksdagen beslutar godkänna en lag om inflytande vid
företagsförvärv enligt bilaga 6.

1991/92:A243 av Sonia Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om på vilket sätt man via
lagstiftning bäst tillgodoser de deltidsanställda som önskar
utöka sin arbetstid.

1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd) vari
yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjligheter
till 18 månaders provanställning.

1991/92:A435 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av lagstiftning om
deltidsanställdas rätt till förtur till heltidsarbete.

1991/92:A455 av Filip Fridolfsson m.fl. (m) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av arbetsrätten.

1991/92:A704 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av lagen om anställningsskydd.

1991/92:A705 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att domares rätt att fortsatt utöva sitt
ämbete skall prövas av allmän domstol i enlighet med vad i
motionen anförts.

1991/92:A707 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
arbetsrättskommission med uppgift att lägga fram förslag som
syftar till att förbättra de anställdas rättigheter på
arbetsplatserna och till förändrade maktförhållanden på
arbetsplatserna i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att arbetsrättskommissionens
sammansättning sker i enlighet med vad i motionen anförts under
avsnitt 4.2,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att komma till rätta med
problemet med s.k. evighetsvikarier i enlighet med vad i
motionen anförts under avsnitt 5.1.1,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att begränsa användningen av
anställningsformen provanställning samt att införa en
uppsägningstid om två veckor i enlighet med vad i motionen
anförts under avsnitt 5.1.2,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att begränsa bruket av
svartpensioneringar av 57,5-åringar samt att vid uppsägningar
enligt lagturlista införa krav på godkännande av central
arbetstagarorganisation i enlighet med vad i motionen anförts
under avsnitt 5.1.3,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att inskränka arbetsköparens fria
omplaceringsrätt i enlighet med vad i motionen anförts under
avsnitt 5.1.4,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att införa en regel som ålägger
arbetsköparen att när den anställde på grund av sjukdom eller
handikapp inte kan utföra sina normala arbetsuppgifter vidta
skäliga åtgärder för att den anställde skall kunna fortsätta sin
anställning i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt
5.1.5,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att avskaffa arbetsköparens rätt
att friköpa sig vid ogiltigförklarad uppsägning i enlighet med
vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.6,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att utsträcka
återanställningsrätten efter en arbetsbristuppsägning att inte
endast avse den driftsenhet där den uppsagde arbetat i enlighet
med vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.7,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att hindra en arbetsköpare att i
samband med ett företagsköp handplocka de anställda han önskar
ta över i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt
5.1.8,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att vid uppsägning en kopia
alltid skall sändas till den uppsagdes fackliga organisation i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.9,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att förlänga uppsägningstiderna
för äldre arbetskraft i enlighet med vad i motionen anförts
under avsnitt 5.1.10,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att utvidga
omplaceringsskyldigheten vid arbetsbristsituationer till att
gälla hel koncern i enlighet med vad i motionen anförts under
avsnitt 5.1.11,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att utvidga driftsenhetsbegreppet
till att inte bara vara geografiskt utan även organisatoriskt i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.12,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att införa förbud mot att lägga
ut arbetsuppgifter på icke-anställd arbetskraft under tidsperiod
då företrädesrätt till återanställning gäller i enlighet med vad
i motionen anförts under avsnitt 5.1.13,

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att återanställningsrätten skall
stärkas så att den också bör gälla även om den anställde inte
anmält sådant anspråk till arbetsköparen i enlighet med vad i
motionen anförts under avsnitt 5.1.14,

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att kunna ogiltigförklara
uppsägningar som strider mot turordningsreglerna på den privata
arbetsmarknaden så som är möjligt på den offentliga
arbetsmarknaden i enlighet med vad i motionen anförts under
avsnitt 5.1.15,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att införa progressiva allmänna
skadestånd i relation till företagets omsättning vid brott mot
lagen i enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt
5.1.16,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att förlänga preskriptionsfristen
för ogiltighetsförklaring och ogiltighetstalan till en månad i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.17,

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att göra de allmänna skadestånden
till enskilda skattefria i enlighet med vad i motionen anförts
under avsnitt 5.1.18,

21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd för att införa ett förbud mot
avskedande eller uppsägning med olovlig stridsåtgärd som grund i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.1.19,

22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen mot etnisk diskriminering för att tillföra den tvingande
skadeståndssanktioner i enlighet med vad i motionen anförts
under avsnitt 5.2,

28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om facklig förtroendeman för att främja att en ökning av
fackligt arbete kan utföras på deltid samt att en utökning av
sysselsättningsgraden genom fackligt arbete kan ske i enlighet
med vad i motionen anförts under avsnitt 5.5.1,

29. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om facklig förtroendeman för att rätten till
koncernfackligt arbete på betald arbetstid bör införas i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.5.2,

30. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
lagen om facklig förtroendeman för att facklig förtroendeman
skall jämställas med skyddsombud i enlighet med vad i motionen
anförts under avsnitt 5.5.3,

35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
medbestämmandelagen så att förenings- och förhandlingsrätten
utsträcks till att gälla även arbetssökande i enlighet med vad i
motionen anförts under avsnitt 5.7.1,

36. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
medbestämmandelagen så att förhandlingsskyldigheten enligt 11 §
bör gälla även inför viktigare beslut i stället för enbart inför
viktigare förändring i enlighet med vad i motionen anförts under
avsnitt 5.7.2,

37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
medbestämmandelagen så att de allmänna skadestånden ställs i
relation till företagets omsättning enligt samma modell som
föreslås i anställningsskyddslagen i enlighet med vad i motionen
anförts under avsnitt 5.7.3,

38. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
medbestämmandelagen så att fredsplikt enligt 41 § endast bör
gälla i frågor som uttryckligen är reglerade i kollektivavtal i
enlighet med vad i motionen anförts under avsnitt 5.7.4.

1991/92:A708 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen genom förändringar i lagen om
anställningsskydd ger deltidsarbetande förtur till heltidsarbete
i samband med lediga arbeten/tjänster hos arbetsgivare.

1991/92:A710 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
lagen om offentlig anställning att landstingen ges möjlighet att
förbjuda anställdas direkt konkurrerande verksamhet i den mån
denna kan anses skada huvudarbetsgivarens intressen.

1991/92:A713 av Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftning av
koncernfackligt samarbete över nationsgränserna.

1991/92:A716 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
utredningen om arbetsrätten vad avser ändringar i lagen
(1982:80) om anställningsskydd i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
utredningen om arbetsrätten i syfte att se över
turordningsreglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:A717 av Harald Bergström (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till skadestånd,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av
lagen om anställningsskydd enligt vad som anförts i motionen.

1991/92:A719 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att utredningen för översyn av den
arbetsrättsliga lagstiftningen får i uppdrag att föreslå ändring
av anställningsskyddslagens regler om saklig grund för
uppsägning i enlighet med vad i motionen anförts.

1991/92:A720 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att alla
kostnader för facklig ledighet skall bäras av de fackliga
organisationerna.

1991/92:A723 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige skall verka för förbättrad
efterlevnad av de fackliga rättigheterna.

1991/92:A724 av Bengt Hurtig och Lars-Ove Hagberg (v) vari
yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att till riksdagen
återkomma med förslag till åtgärder i enlighet med vad i
motionen anförts om diskriminering på arbetsmarknaden.

1991/92:A813 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändring i lagen om anställningsskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av facklig verksamhet i framtiden.

1991/92:Ju625 av Lars Andersson m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i lagen om offentlig anställning att statens
ansvarsnämnd avskaffas.

1991/92:Ju832 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att behålla möjligheten för de fackliga
organisationerna att lägga veto mot att arbetsgivare anlitar
oseriösa entreprenörer.

1991/92:Sf606 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagstiftning mot etnisk diskriminering på
arbetsmarknaden.

1991/92:Sf628 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagstiftningen skärps mot rasism och
invandrarhat.

1991/92:Sf629 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning mot diskriminering på arbetsmarknaden.

Motioner från allmänna motionstiden 1993

1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen.

1992/93:A701 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en översyn av lagen om
anställningsskydd bör komma till stånd i avsikt att ge de
anställda ett förbättrat anställningsskydd.

1992/93:A703 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet till provanställning.

1992/93:A704 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om s.k. fallskärmsavtal.

1992/93:A706 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson m.fl. (nyd)
vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgning
av permitteringsrätten och därmed sammanhängande
finansieringsfrågor i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
gällande lagstiftning så att permitteringstid inräknas i
uppsägningstiden.

1992/93:A710 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar ändra lagen om anställningsskydd i enlighet med vad i
motionen anförts.

1992/93:A711 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud mot blockad av företag där ingen
anställd är fackligt ansluten.

1992/93:A713 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att ge Arbetsrättskommittén tilläggsdirektiv vad
avser en översyn av permitteringsreglerna.

1992/93:A715 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att månadsregeln för saklig grund för
uppsägning mjukas upp,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ändring i medbestämmandelagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avsteg från turordningsreglerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ta bort fackets vetorätt vid
entreprenad samt rätten att blockera icke-anslutna enmans- och
familjeföretag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förlänga provanställningen från 6 till
18 månader.

1992/93:A718 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en ändring av permitteringsreglerna.

1992/93:A720 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ändra gällande permitteringsregler.

1992/93:A721 av Bengt Silfverstrand och Ingvar Björk (s) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skälighetsprövning och upphävande av
fallskärmsavtal.

1992/93:A722 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot
s.k. fallskärmsavtal eller andra generösa former av förmåner
för ledande befattningshavare inom den offentliga sektorn, stat
eller kommun.

1992/93:A723 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att det tillsätts en
särskild utredning med uppgift att utreda frågan om
fallskärmsavtal och föreslå åtgärder mot företeelsen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att
ogiltigförklara fallskärmsavtal genom särskild lagstiftning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skapa särskilda regler som förbjuder
fallskärmsavtal inom statlig verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skapa särskilda regler som förbjuder
fallskärmsavtal inom företag som helt eller delvis ägs av
staten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skapa särskilda regler som förbjuder
fallskärmsavtal inom kommun och landsting,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att
offentliggöra fallskärmsavtal.

1992/93:A725 av Inga Berggren och Jan Backman (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringar av den arbetsrättsliga
lagstiftningen.

1992/93:A726 av Filip Fridolfsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av medbestämmandelagen att förbud mot blockad av företag
införs där ingen anställd är fackligt ansluten.

1992/93:A815 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att deltidsarbetande bör ges förtur till
anställningar med högre sysselsättningsgrad.

1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vetoreglerna i medbestämmandelagen.

1992/93:N278 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar att alla organisationer som får stöd
av staten skall redovisa fallskärmsavtal och trygghetsavtal
offentligt.

Utskottet

Bakgrund

Under 1970-talet genomfördes en omfattande reformering av
arbetsrätten. Lagen om anställningsskydd (LAS) trädde i kraft
1974. Genom lagen fastställdes som en grundläggande princip att
en uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt
grundad och att anställning tills vidare, dvs. fast anställning,
skall vara den normala anställningsformen. Vid uppsägning på
grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta vissa
turordningsregler, som bygger på principen "sist in, först ut".

Samtidigt med LAS kom lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder (främjandelagen). Samma år antogs också
förtroendemannalagen, vars syfte är att underlätta facklig
verksamhet.

Lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) antogs av
riksdagen 1976 och trädde i kraft den 1 januari påföljande år.
Lagen innehåller de grundläggande reglerna om förenings- och
förhandlingsrätt, om kollektivavtal, fredsplikt, medling i
arbetstvister och om skadestånd och andra påföljder. I dessa
delar är reglerna hämtade från den tidigare s.k.
arbetsfredslagstiftningen. Den andra gruppen regler avser det
som benämns arbetstagarnas medbestämmanderätt. Hit hör reglerna
om den förstärkta förhandlingsrätten och om rätten till
fortlöpande information om arbetsgivarens verksamhet. Lagen
innehåller även regler om tolkningsföreträde för
arbetstagarsidan i vissa tvister och om facklig vetorätt vid
entreprenader.

Lagen om offentlig anställning (LOA) antogs och trädde i kraft
samtidigt med MBL.

Till 1970-talets arbetsrättsliga lagstiftning hör också 1976
års lagar om styrelserepresentation för de anställda.

År 1977 antogs en ny semesterlag och arbetsmiljölagen.

Nämnas skall också lagen om arbetstagares rätt till ledighet
för studier (studieledighetslagen) från 1974, lagen om rätt till
ledighet för vård av barn (föräldraledighetslagen) från 1978 och
1979 års lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet (jämställdhetslagen).

Under 1980-talet har lagstiftningstakten varit mera dämpad. År
1982 ersattes LAS med en ny anställningsskyddslag som dock i
stora delar motsvarar den äldre lagen. Senare under 80-talet har
mindre ändringar gjorts i LAS, bl.a. i fråga om inkomsttrygghet
vid permittering och uppsägning av äldre arbetskraft. Från våren
1991 gäller vidare att den ålder, vid vilken arbetstagare är
skyldig att avgå med pension, höjts från 65 till 67 år.

Under 1982 antogs en ny arbetstidslag.

Vissa ändringar gjordes 1985 i MBL vad gäller stridsåtgärder.
Bl.a. återinfördes den s.k. 200-kronorsregeln vid skadestånd för
olovlig stridsåtgärd. Den avskaffades dock ånyo genom en
lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1992.

1991 antog riksdagen genom vissa ändringar i MBL den s.k. Lex
Britannia som ger de fackliga organisationerna ökade möjligheter
att förhindra social dumpning i arbetsförhållanden med
internationell anknytning.

Styrelserepresentationslagarna från 1976 ersattes 1987 av
lagen om styrelserepresentation för de privatanställda. Genom en
ändring i förtroendemannalagen 1990 reglerades frågan om s.k.
regionala fackliga förtroendemän.

En ny jämställdhetslag antogs 1991. Samma år genomfördes också
vissa ändringar i arbetsmiljölagen.

1991 antogs även en ny arbetsförmedlingslag, som innebar att
uthyrning av arbetskraft legaliserades. En ny lag i ämnet trädde
i kraft vid halvårsskiftet 1993. Därigenom avskaffades det s.k.
arbetsförmedlingsmonopolet samtidigt som vissa restriktioner vid
uthyrning av arbetskraft togs bort.

Frågan om översyn av arbetsrätten

Under 1980-talets socialdemokratiska regeringsår behandlades
årligen i riksdagen ett stort antal motioner med krav på
förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Sedan mitten
av decenniet framställde de borgerliga partierna också krav om
en mera genomgripande översyn av regelsystemet. Kritiken
riktades mot vad man såg som grundläggande fel i lagstiftningen,
såsom att rättigheterna i alltför stor utsträckning är beroende
av medlemskap i en facklig organisation och att reglerna har en
bristande anpassning till de mindre företagens förhållanden.

Dessa krav avslogs med hänvisning till den breda uppslutningen
kring huvudtankarna i lagstiftningen. Utvecklingen inom
lagstiftningen och avtalsområdet ansågs ha varit till gagn för
såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället i dess
helhet.

Hösten 1990 ansåg utskottet emellertid att vissa förhållanden
gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn
av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Vad som åsyftades var
bl.a. de allt snabbare tekniska och ekonomiska förändringarna
och den allt större betydelsen av samverkan över
nationsgränserna som nu präglar arbetslivet. Utskottet utgick
från att regeringen skulle inleda ett sådant översynsarbete utan
något initiativ från riksdagens sida (1990/91:AU6).

Med åberopande bl.a. av vad arbetsmarknadsutskottet anfört i
frågan beslutade den socialdemokratiska regeringen i augusti
1991 att en kommitté skulle tillkallas för att göra en översyn
av MBL och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt
(dir. 1991:76).

Kort därefter -- sedan den borgerliga fyrpartiregeringen
övertagit regeringsmakten -- behandlade arbetsmarknadsutskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:AU1
Medbestämmande och anställningsskydd m.m. ett stort antal
kvarvarande motioner väckta under den allmänna motionstiden
1991. Därigenom aktualiserades åter frågan om översyn. Utskottet
såg då med stor tillfredsställelse på att en bred översyn skulle
komma till stånd, men utgick från att det fortsatta arbetet
skulle ges en inriktning i linje med de synpunkter, uppslag och
konkreta förslag som kommit till uttryck i Moderata
samlingspartiets, Folkpartiet liberalernas och Centerns parti-
resp. kommittémotioner.

Nya kommittédirektiv (dir. 1991:118) utfärdades genom
regeringsbeslut den 19 december 1991 samtidigt som det
Socialdemokratiska regeringsbeslutet om en arbetsrättslig
utredning upphävdes.

Kommitténs uppdrag är att göra en översyn av MBL och den
centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt. De
övergripande målen för kommitténs arbete skall vara att
åstadkomma

enklare bestämmelser
ökade möjligheter till information och inflytande för den
enskilde arbetstagaren samt
en förskjutning av informations- och förhandlingskontakterna
till det lokala planet.

I direktiven sägs att kommittén skall lägga förslag som har
positiva effekter både i enskilda företag och i den svenska
samhällsekonomin. Den skall särskilt beakta de mindre företagens
intressen.

Direktiven anger en rad frågor vad gäller
arbetstagarinflytande och anställningsskydd som bör övervägas
och analyseras. På vissa områden anmodas kommittén att lägga
fram konkreta förändringsförslag. Andra områden som berörs är
förtroendemannalagen, sanktionsreglerna och Europaintegrationen.
Uppdraget bör enligt direktiven, bortsett från vissa frågor som
skall behandlas med förtur, slutföras före utgången av år 1993.

Utredningen om översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen
(A 1991:05), benämnd 1992 års arbetsrättskommitté, leds av
regeringsrådet Åke Bouvin som ordförande. I övrigt består
utredningen av parlamentariskt tillsatta ledamöter, sakkunniga,
experter, sekretariat och en till utredningen knuten
expertgrupp.

I det följande benämns utredningen ARK (Arbetsrättskommittén).

Genom regeringsbeslut i december 1992 fick ARK
tilläggsdirektiv (1992:109) såvitt avser vissa frågor om
kollektivavtal, medbestämmande och anställningsskydd. I
direktiven anges att kommittén i sitt arbete skall utgå från att
kollektivavtal även i framtiden kommer att spela en
betydelsefull roll för att reglera förhållandet mellan
arbetstagare och arbetsgivare. ARK skall vidare i sin analys av
koncernbegreppet undersöka hur bolagiseringar och liknande har
påverkat medbestämmandet och förutsättningarna för att träffa
kollektivavtal liksom hur företagsorganisatoriska faktorer kan
ha betydelse. Även anställningsskyddet vid företagsöverlåtelser
ingår liksom vissa frågor med anknytning till
deltidsanställning.

Delbetänkande från ARK

I april 1993 överlämnade ARK ett delbetänkande (SOU 1993:32)
Ny anställningsskyddslag.

I betänkandet föreslås en ny lag om anställningsskydd. De
grundläggande principerna, som gällt sedan den första
anställningsskyddslagen, behålls. Förslaget sägs syfta till en
lagstiftning som är anpassad till den pågående utvecklingen inom
näringsliv och förvaltning.

I korthet innebär förslagen på anställningsskyddets område
följande.

Vissa förändringar görs i fråga om arbetstagarbegreppet, som
också föreslås definierat i lag. I fråga om de delar av
lagstiftningen som skall vara dispositiva överlåts det åt den
kollektivavtalsslutande organisationen att bestämma vilket organ
som skall företräda organisationen vid
kollektivavtalsförhandlingar.

Vidare föreslås vissa förändringar i möjligheten att
tillgodoräkna sig anställningstid.

Den tillåtna längsta tiden för anställning vid arbetsanhopning
förlängs till högst tolv månader under en tvåårsperiod.
Beträffande provanställning föreslås att den längsta tillåtna
prövotiden fortfarande skall vara sex månader. Det skall dock
vara möjligt för parterna att i vissa fall avtala om förlängning
till högst nio månader. Prövotiden skall automatiskt förlängas
vid vissa typer av frånvaro.

I ett avsnitt om anställningsskyddet vid övergång av företag
redovisas ett EG-direktiv från 1977. Någon särskild lagstiftning
föreslås inte i det sammanhanget.

Vissa ändringar föreslås inom ramen för
saklig-grund-begreppet. Man bör enligt utredningen se strängare
på fall där arbetstagaren medvetet har satt sig över
arbetsplatsens normer. Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet
bör inskränkas när arbetstagaren medvetet har satt åsido sina
skyldigheter i anställningen. Som grund för uppsägning skall
arbetsgivaren kunna åberopa en lagakraftvunnen dom i brottmål.
Den s.k. månadsregeln föreslås ändrad genom att tidsfristen
sträcks ut till två månader. Den skall också kunna genombrytas i
speciella fall.

En reglering föreslås av de situationer vid en anställnings
ingående eller upphörande där i princip allmänna avtalsrättsliga
regler tillämpas.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist föreslås förändringar
av turordningsreglerna. Enligt en målsättningsparagraf skall i
första hand avtalslösningar eftersträvas. Träffas inte
överenskommelse skall i stället en alternativregel gälla som
innebär att arbetsgivaren har rätt att välja ut en femtedel av
personalstyrkan som anses vara av särskild betydelse för den
fortsatta driften. Det nuvarande begreppet "driftsenhet" ersätts
av begreppet "arbetsenhet" och begreppet "avtalsområde" ersätts
med en indelning på grundval av begreppet "i huvudsak jämförbara
arbetsuppgifter". Även när det gäller omplacering i samband med
arbetsbrist föreslås en förändrad syn.

Delbetänkandet innehåller även överväganden om deltidsarbete
och deltidsarbetslöshet. Någon lagändring föreslås inte.

Mot bakgrund av ett EG-direktiv föreslås en regel att
arbetsgivaren i inledningen av ett anställningsförhållande är
skyldig att skriftligen informera arbetstagaren om villkoren i
anställningen.

För att förenkla regelverket föreslås en del förändringar av
procedurreglerna. Även lagens preskriptionsregler föreslås
förenklade.

Ett nytt synsätt, som enligt utredningen bör tillämpas på hela
det arbetsrättsliga området, förordas i fråga om allmänt
skadestånd.

Slutligen lägger utredningen också fram vissa förslag på
medbestämmandelagens område. Den fackliga vetorätten vid
entreprenader och liknande avskaffas. Ett förbud föreslås mot
stridsåtgärder som vidtas mot enmans- eller familjeföretag.

Fortsatt utredningsarbete

ARK fortsätter sitt arbete i enlighet med de delar av
direktiven som inte omfattas av delbetänkandet, dvs återstående
delar av medbestämmandelagen och förtroendemannalagen m.m.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer slutbetänkande att läggas
fram under våren 1994.

I detta sammanhang vill utskottet något kort redogöra för
övrigt pågående utredningsarbete på arbetsrättens område.

En översyn av ledighetslagstiftningen pågår sedan något år
tillbaka. Utredaren, justitiekanslern Johan Hirschfeldt, skall
enligt direktiven (1992:98) kartlägga och analysera hur
lagstiftningen har fungerat samt föreslå de lagändringar som en
sådan granskning kan ge anledning till. Särskilt de små
företagens villkor skall beaktas. Ett slutbetänkande väntas
under våren 1994.

Vidare kan nämnas att regeringen uppdragit åt jur. dr Sven
Hugo Ryman att göra en analys av frågor kring social dumpning
och den s.k. Britannialagstiftningen. På EG-området har uppdrag
givits (dir. 1993:21) till en kommitté att belysa konsekvenserna
för den sociala välfärden och för jämställdheten mellan kvinnor
och män vid olika former av deltagande i den västeuropeiska
integrationen.

Slutligen skall nämnas att regeringen nyligen överlämnat två
förslag för lagrådsgranskning, nämligen dels om nya regler för
statsanställda, dels en lag mot etnisk diskriminering i
arbetslivet.

Dispositionen av betänkandet

I det följande behandlas först den allmänna inriktningen på
den arbetsrättsliga lagstiftningen. Därefter tar utskottet upp
de konkreta förslag som läggs fram i propositionen,
anställningsskyddslagen för sig och medbestämmandelagen för sig,
och motioner som väckts med anledning av den. I anslutning
därtill kommer även de motioner från de allmänna motionstiderna
1992 och 1993 som har beröring med frågor som omfattas av
propositionen att behandlas. I resp. lagavsnitt behandlas även
andra motioner med förslag till förändringar i lagstiftningen
som inte omfattas av propositionen.

Sist behandlas motioner som rör förtroendemannalagen, lagen om
offentlig anställning och vissa andra rättsområden.

Inriktningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen

Propositionen

Propositionen har sin bakgrund i den svenska ekonomins djupa
recession med hög arbetslöshet, finansiella obalanser och en låg
produktionsnivå. Att få till stånd en snabb expansion av antalet
arbetstillfällen inom det privata näringslivet kommer att vara
en nyckelfråga under 1990-talet. Växande små och medelstora
företag är en förutsättning för en uthållig tillväxt och en
återgång till den tidigare sysselsättningsnivån.

I propositionen konstateras att vändningen i
industrikonjunkturen blivit allt tydligare, vilket dock främst
gäller de exportinriktade företagen. Övertidsuttaget i industrin
ligger på samma nivå som under slutet av 1980-talet. I ett
sådant läge är det enligt propositionen viktigt att undanröja de
hinder som finns för att ett företag skall våga nyanställa
arbetskraft. Det är också viktigt att långsiktigt öka
arbetsmarknadens effektivitet.

Mot den bakgrunden är det enligt propositionen viktigt att
ändringar nu görs även i det arbetsrättsliga systemet. Ett syfte
med förslagen är att i det nuvarande svåra arbetsmarknadsläget
och inför en konjunkturuppgång underlätta för arbetssökande,
inte minst ungdomar, att erhålla anställningar. Det förutsätter
att en expansion av småföretagen underlättas.

Enligt propositionen bör de delar av ARK:s förslag som är av
speciell betydelse för små och medelstora företags förmåga att
nyanställa genomföras så att de kan träda i kraft redan vid
kommande årsskifte.

Arbetsmarknadsministern anger i propositionen att han avser
att återkomma i de delar av ARK:s delbetänkande som inte
behandlas i den nu framlagda propositionen.

Motionerna

I en enskild motion, A6, av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) yrkas
helt avslag på propositionen. Motionärerna menar att de berörda
frågorna inte bör behandlas av riksdagen förrän de setts över av
en parlamentarisk utredning. I övrigt vänder man sig mot de
enskilda delarna i propositionen. Regeringsförslaget öppnar för
godtycklig behandling av de anställda, tydligast kommer detta
att bli i de små företagen. Motionärerna är kritiska till varje
enskild del av förslaget utom skyldigheten för arbetgivare att
informera om anställningsvillkoren.

Socialdemokraterna har invändningar mot förslagen enligt
motion A8 av Ingvar Carlsson m.fl.

Socialdemokraterna anser att regeringen fortsätter sin
strategi i syfte att försvaga den enskilde löntagarens ställning
på arbetsmarknaden och att stärka arbetsgivarnas ställning.
Syftet är att det skall bli lättare för arbetsgivarna att nå
bl.a. sina lönepolitiska målsättningar. Det gäller exempelvis
målsättningar om ökad lönespridning och lägre ingångslöner. Det
gäller också arbetsgivarnas målsättning att fritt få leda och
fördela arbetet och fritt få anställa och avskeda personal. Det
är uppenbart att regeringen vill försvaga löntagarnas
organisationer ekonomiskt och försvåra organisationsarbetet.

Partiet pekar på hittills genomförda eller föreslagna
försämringar, t.ex. att avdraget för fackföreningsavgiften är
slopat, att olika former av stöd för studier inom fackliga
organisationers ram har slopats eller kraftigt minskats, att
fackliga stipendier har gjorts skattepliktiga och att en statlig
arbetslöshetskassa ges väsentliga konkurrensfördelar.

Enligt Socialdemokraterna ifrågasätter regeringen också den
fria förhandlingsrätten. Man säger sig vilja införa särskilda
ungdomslöner vilket innebär att man måste gå in i lönebildningen
på arbetsmarknaden. Förslaget om ungdomspraktikplatser innebär
enligt Socialdemokraterna att arbetsförmedlingen gratis skall
hyra ut arbetskraft till företagen. Genom en särskild lag
undantas ungdomarna från arbetstagarbegreppet. Sedan föreslår
regeringen att arbetsgivarna skall få betala för ungdomarna till
AMS. Till bilden hör också enligt Socialdemokraterna att
regeringen hotar med att införa ett internationellt
sjöfartsregister och begränsa de ombordanställdas fria
förhandlingsrätt. Genom det nu framlagda förslaget vill
regeringen dessutom undanröja gällande kollektivavtal om
visstidsanställning.

Socialdemokraterna anser att regeringen i linje med SAF-krav
slår vakt om enskilda intressen gentemot de fackliga
organisationerna. Man har t.ex. utrett frågan om att
grundlagsfästa den s.k. negativa föreningsrätten och man vill ge
fackliga organisationer utan kollektivavtal samma rättigheter
som organisationer med avtal. Ett formellt inflytande för de
anställda skall införas på bekostnad av de fackliga
organisationerna. Man vill att facket inte alltid självt skall
få bestämma vem som skall företräda löntagarna.

Socialdemokraterna hävdar att regeringen vill påverka
lönebildningen på arbetsmarknaden. Ungdomspraktikplatser införs.
Ersättningen i a-kassan sänks vilket påverkar den lön man är
tvungen att acceptera i ett erbjudet arbete. Därmed undergrävs
på sikt kollektivavtalens ställning. I förslaget till ändringar
i arbetslöshetsförsäkringen skall ersättningen i a-kassan sänkas
i takt med att den arbetslöse får sämre betalda arbeten eller
kortare arbetstid.

Enligt Socialdemokraterna vill regeringen även försämra den
arbetsrättsliga lagstiftningen. Förslagen i den föreliggande
propositionen är enligt Socialdemokraterna ett resultatet av
dessa ambitioner. Ytterligare steg i samma riktning kommer.

Den viktigaste uppgiften för framtiden är enligt
Socialdemokraternas partimotion att bekämpa arbetslösheten och
att ta till vara människors vilja att arbeta och skapa nya
resurser. En förutsättning för detta är att återskapa
medborgarnas framtidstro och trygghet. Regeringens förslag ökar
inte efterfrågan på företagens varor och tjänster och leder
därför inte till ökad sysselsättning. Sämre anställningsskydd
skapar fler otrygga människor, inte fler arbeten. Motionärerna
vill bygga vidare på den svenska modellen vilket innebär att det
i första hand är arbetsmarknadens parter som genom
kollektivavtal skall ge de arbetsrättsliga reglerna en
fungerande utformning.

För att arbetsmarknaden skall fungera är det viktigt med
flexibilitet, sägs det i S-motionen. Det betyder att
arbetstagarna skall vara positiva till tekniska förändringar och
strukturella förändringar och vara beredda att byta både
arbetsgivare och yrke. För att uppnå detta måste arbetstagarna
känna trygghet i förändringen samt att utvecklingen är
någorlunda förutsägbar och rättvis. I Sverige har det genomförts
stora strukturella förändringar tack vare väl avvägda
arbetsrättsliga regler, en aktiv arbetsmarknadspolitik och en
bra arbetslöshetsförsäkring. Allt detta hotas nu genom den
politik som den borgerliga regeringen för.

I sin partimotion 1991/92:A225 begär Socialdemokraterna ett
tillkännagivande om inriktningen av den framtida arbetsrätten,
som partiet ser som en viktig del i förnyelsen av arbetslivet.
I motionen anges inriktningen enligt följande:
bevarande av den fria förhandlingsrätten och rätten att vidta
fackliga stridsåtgärder

stärkt föreningsrätt
vaktslående om kollektivavtalet
fler avtal om decentraliserat medbestämmande med inflytande
för den enskilde, bl.a. vid företagsförvärv
samma regelsystem oberoende av arbetsgivarens sätt att
organisera verksamheten
färre tillfälliga anställningar
bevarat anställningsskydd och skydd för de anställdas
integritet
ökat arbetstagarinflytande i internationella koncerner.

Vänsterpartiet anser i sin motion A9 att förslagen i
propositionen -- med något undantag -- har effekten att de
försvagar arbetstagarnas och deras fackliga organisationers
ställning på arbetsmarknaden. Den balans som i dag ändå finns
kommer att rubbas. Flertalet av de föreslagna förändringarna
avvisas av motionärerna. De menar att det är uppenbart att
propositionen innebär ett effektuerande av väsentliga delar av
den "beställning" av förändringar i arbetsrätten som SAF gjort i
sin promemoria SAF:s uppfattning om den framtida arbetsrätten --
några utgångspunkter samt de angelägnaste kraven på lagändring.
Det finns inga som helst vetenskapliga belägg för att förslagen
i propositionen skulle ha några sysselsättningsfrämjande
effekter. Därmed faller de skäl regeringen anfört för förslagen.

Vänsterpartiet anser att anställningsskyddet behöver stärkas
på några punkter. Det gäller möjligheten till utköp av anställda
trots att domstol ogiltigförklarat en uppsägning, skyddet av
arbetstagare i samband med överlåtelse av företag eller delar
därav samt skyddet för föräldralediga vid
arbetsbristuppsägningar.

I sin partimotion 1991/92:A707 framför Vänsterpartiet att
förslag som läggs fram i Arbetsrättskommissionen skall syfta
till att förbättra de anställdas rättigheter och förändra
maktstrukturen på arbetsplatserna. De stora förväntningar som
ställdes på de nya arbetsmarknadslagarna har inte infriats.
Vänsterpartiet ser det som en politisk huvudfråga att de
demokratiska rättigheterna i arbetslivet skall sättas i centrum
under 1990-talet. Målen bör vara en demokratisk
arbetsorganisation, kompetenshöjning framför allt för
lågutbildade, ökade möjligheter att motverka en dålig
arbetsmiljö, ökat medbestämmande, bl.a. stärkt facklig vetorätt,
ökad anställningstrygghet, förbättringar för fackliga
förtroendemän, verklig jämställdhet och sex timmars arbetsdag.

Vänsterpartiet framför i motionen även synpunkter på ARK:s
sammansättning. Kommissionen bör bestå av en majoritet av
representanter för de fackliga organisationerna, och hälften av
ledamöterna bör vara kvinnor.

I motion A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd) konstaterar
motionärerna att regeringens förslag inte berör själva
kärnfrågan som ingår i ARK:s uppdrag, nämligen om det starka
anställningsskyddet kan ha medfört hinder för arbetslösa att
komma in på arbetsmarknaden. De nu framlagda förslagen inriktas
bara på att inför en konjunkturuppgång underlätta för arbetslösa
att få anställning. Motionärerna anser vidare att regeringens
förslag inte tar hänsyn till de arbetstagare som inte omfattas
av kollektivavtalet. Detta frågekomplex bör återförvisas till
regeringen för utredning, anser motionärerna.

Annika Åhnberg (-) anför i motion A7 att regeringen vill
försämra löntagarnas inflytande utan att behöva ta det politiska
ansvaret. Regeringen döljer förslagen bakom påstådd
EG-anpassning. Man uppnår genom detta varken trovärdighet eller
respekt utan bidrar möjligen till EG-motståndet. I själva verket
är propositionens förslag oförenliga med en korrekt
EG-anpassning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I motionen framförs också att det är nödvändigt att individens
skydd mot diskriminering på grund av kön, ursprung, åsikter,
ålder, familjesituation eller liknande stärks.

Inga Berggren och Jan Backman (m) yrkar i motion 1992/93:A725
ett tillkännagivande om förändringar av den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Reglerna måste vara utformade så att man på
förhand vet vad som gäller. Lagstiftning behövs bara när
rättssäkerhetsaspekter talar för det, annars bör avtalslösningar
eftersträvas. Lagen måste anpassas bättre till småföretagarna,
bl.a. i fråga om rätten till ledighet för skilda ändamål.
Förlängning bör ske av tiden för anställning vid arbetstoppar
och för provanställning. Större flexibilitet är nödvändig vid
turordningen. Vetorätten vid entreprenader behövs inte.

Utskottet tar i detta sammanhang även upp ett par motioner med
synpunkter på översynsutredningen (ARK).

Charlotte Cederschiöld (m) anser i motion 1991/92:A716 att
utredningen bör få tilläggsdirektiv vad avser ändringar i LAS,
bl.a. i fråga om den s.k. undantagskretsen,
saklig-grund-begreppet och turordningsreglerna.

Filip Fridolfsson m.fl. (m) anför i motion 1991/92:A455, som
gäller Stockholmsregionens utveckling, att en övergripande
översyn är nödvändig för att möjliggöra en framtida dynamisk,
kundstyrd och högkvalitativ tjänsteproduktion.

I Annika Åhnbergs motion 1991/92:A719 (v) framförs att
utredningen bör få i uppdrag att föreslå förändring av
saklig-grund-begreppet så att de åtgärder som en arbetsgivare
kan vidta med anledning av en arbetstagares förseelse skall stå
i rimlig proportion till förseelsen.

Utan att särskilt hänföra sig till översynsutredningen betonar
Margareta Winberg m.fl. (s) i motion 1991/92:A813 vikten av att
den fackliga verksamheten inte försvagas, detta bl.a. för att
arbetet med den solidariska lönepolitiken måste kunna fortsätta.
Vidare bör enligt motionärerna centrala avtalsrörelser
uppmuntras.

Slutligen efterlyser Bengt Hurtig och Lars-Ove Hagberg i
motion A724 (v) åtgärder, t.ex. i form av en undersökning av
statlig kommission, för att personer som diskrimineras på
arbetsmarknaden på grund av sin politiska uppfattning skall
kunna få upprättelse.

Utskottets överväganden

Syftet med 1970-talets arbetsrättsreformer var att
arbetstagarna skulle få mer information och inflytande på
arbetsplatsen och att anställningstryggheten skulle öka.
Erfarenheterna visade att lagarna inte alltid fick den effekt
som överensstämde med deras syfte. De skapade formaliserade
samarbetsformer och en byråkratisk beslutsprocess. De
kollektivavtal som träffades förändrade inte i grunden detta
förhållande. Till det kommer att regelverket är omfattande och
svåröverskådligt, detaljerat och komplicerat.

Genom att medbestämmandet i princip är knutet till den eller
de fackliga organisationer som har kollektivavtal med
arbetsgivaren står många anställda fortfarande utan möjlighet
till information och inflytande. Medbestämmandet har inte alltid
den lokala förankring som är önskvärd. I vissa fall har å andra
sidan medbestämmandet kommit att omfatta frågor som knappast kan
anses ha någon betydelse för arbetstagarna på arbetsplatsen.

Det visade sig också att lagarna är dåligt anpassade till
kraven på förbättrad produktivitet i både privat och offentlig
sektor. Särskilda svårigheter kan uppstå på mindre arbetsplatser
där bristen på flexibilitet i regelsystemet kan få
återverkningar på verksamheten och därmed också på lönsamheten.

Anställningsskyddslagen ger inte någon stimulans till den
enskilde arbetstagaren att öka sin kompetens. Den uppmuntrar
inte heller till rörlighet på arbetsmarknaden utan skapar
inlåsningseffekter. Det starka anställningsskyddet kan medföra
hinder att komma in på arbetsmarknaden för dem som har svårt att
få arbete. Reglerna kan också försvåra nödvändiga
omstruktureringar.

Välfärden förutsätter en stark ekonomi med tillväxt, och en
stark ekonomi förutsätter ett starkt näringsliv. Både små och
stora företag behövs. Genom många mindre företag sprids ägandet
och inflytandet i näringslivet. En sund konkurrens kan
upprätthållas. De små företagen har också stor betydelse för
produktutveckling, innovationer och tilllämpning av ny teknik.
De mindre företagen kan också bättre anpassa sig till
konjunkturväxlingarna. Därigenom bidrar de till att göra
samhällsekonomin mindre sårbar.

Av nu angivna skäl är det enligt utskottets mening viktigt att
skapa ett arbetsrättsligt system som inte skapar onödiga hinder
för företagens möjligheter till fortlevnad och effektivitet.

Även arbetsmarknadens funktionsförmåga bestäms i hög grad av
befintliga regelsystem i form av lagar, avtal och informell
praxis. Lagstiftningen har betydande effekter på
arbetsmarknadens möjligheter att fungera tillfredsställande.

De direktiv för översynen av den arbetsrättsliga utredningen
(dir. 1991:118) som regeringen beslutade om för snart två år
sedan grundar sig på liknande tankegångar. Inriktningen skall
bl.a. vara att åstadkomma enklare bestämmelser. Strävan skall
vara att åstadkomma ett lokalt förankrat medbestämmande med
ökade möjligheter för den enskilde. De mindre företagens
intressen skall stå i fokus.

Arbetsmarknadsutskottet anser att inriktningen av arbetsrätten
bör vara den nu angivna, vilket innebär att det fortsatta
arbetet med reformeringen bör fullföljas i enlighet med de
tidigare direktiven. Utskottet återkommer nedan rörande de mer
konkreta förslagen om det fortsatta reformeringsarbetet.

Sedan regeringen beslutade om direktiv för översynsutredningen
och ARK satt i gång sitt arbete har dramatiska förändringar
skett på svensk arbetsmarknad. Redan 1989 började bortfallet av
arbetstillfällen inom industrisektorn. I oktober i år uppgick
den öppna arbetslösheten till 8,5 %. Närmare 200 000 personer
befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, motsvarande ca
4,7 %.

Samtidigt motsvarar övertidsuttaget för närvarande närmare
50 000 arbetstillfällen.

De förslag som läggs fram i proposition 67 bör enligt
utskottets mening ses mot den nu angivna bakgrunden. Det måste
snabbt bli lättare att nyanställa genom att de hinder som finns
i dag undanröjs. Över huvud taget är det angeläget att under de
närmaste åren få till stånd en snabb expansion av
arbetstillfällena inom det privata näringslivet. Eftersom de små
företagen utgör merparten av alla företag i Sverige betyder
nyanställningar där ett stort antal nya arbetstillfällen.

De nu framlagda konkreta lagändringarna, som enligt
propositionen bör träda i kraft den 1 januari 1994, motsvaras av
sådana förslag i ARK:s delbetänkande som har speciell betydelse
för små och medelstora företags förmåga att nyanställa.
Utskottet instämmer med regeringen i att förslagen är av den
karaktären att de bör genomföras nu. Därmed underlättar man för
arbetslösa att få anställning i det svåra arbetsmarknadsläget
och inför en konjunkturuppgång.

Av detta följer att utskottet avstyrker motion A6 (Bengt-Ola
Ryttar m.fl., s) i vilken yrkas avslag på propositionen i
sin helhet. Av vad utskottet anfört följer också att utskottet
inte heller kan ansluta sig till den beskrivning av regeringens
förslag som finns i motion A7 (Annika Åhnberg, -).

När det gäller inriktningen av arbetsrätten kan utskottet
konstatera att Socialdemokraterna (motion 1991/92:A225) i
väsentliga -- om än inte alla -- delar har andra utgångspunkter
för sin syn på hur den framtida arbetsrätten bör se ut. Det kan
därför inte bli fråga om att göra ett tillkännagivande av det
slag som partiet begär.

Vänsterpartiets syn på vad reformeringen skall leda till
(1991/92:A707) avviker starkt från utskottets uppfattning.

Med det anförda avstyrks således även motionerna 1991/92:A225
och 1991/92:A707 i berörda delar.

När det gäller det fortsatta utrednings- och
beredningsarbetet konstaterar utskottet -- med anledning av
Vänsterpartiets synpunkter på ARK:s sammansättning i motion
1991/92:A707 -- att utredningen i sin första del hade jämn
könsfördelning bland de parlamentariskt tillsatta ledamöterna. I
det nu pågående utredningsarbetet är tre av de åtta
parlamentarikerna kvinnor. Motionsförslaget om en majoritet av
representanter för de fackliga organisationerna med
arbetsgivarföreträdare enbart i en referensgrupp avvisas av
utskottet med hänsyn till vikten av att utredningens förslag så
långt som möjligt skall vara förankrade på arbetsmarknaden. Med
hänvisning till det anförda avstyrks motionen i den nu berörda
delen.

Med anledning av vad Simon Liliedahl m.fl. (nyd) framfört om
de arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtalet kan
utskottet konstatera att ARK i enlighet med de tidigare nämnda
tilläggsdirektiven (dir. 1992:109) även skall ta upp frågor som
rör kollektivavtalet. Utskottet anser att man bör kunna utgå
från att den fråga som motionen rör kommer att belysas av ARK.
Någon åtgärd behövs alltså inte från riksdagens sida, varför
motionen A13 avstyrks i den berörda delen.

När det sedan gäller de synpunkter på översynens
inriktning som framförs i motionerna 1991/92:A455 av Filip
Fridolfsson (m), 1991/92:A716 av Charlotte Cederschiöld (m) och
1992/93:A725 av Inga Berggren och Jan Backman konstaterar
utskottet att dessa ligger i linje med utgångspunkterna för de
gällande direktiven för ARK resp. översynen av
ledighetslagstiftningen. I vissa delar har utredningsförslag
redan framlagts, i andra delar ingår frågorna i återstående
uppdrag.

Eftersom motionerna får anses överensstämma med den inriktning
som översynen har kan något initiativ inte anses påkallat från
riksdagens sida. De nu berörda motionerna 1991/92:A455,
1991/92:A716 och 1992/93:A725 avstyrks, i förekommande fall i
motsvarande delar.

Margareta Winbergs m.fl. (s) yrkande om tillkännagivande i
motion 1991/92:A813 om behovet av facklig verksamhet i
framtiden är så allmänt hållet att det enligt utskottets
mening inte bör föranleda något särskilt uttalande från
riksdagens sida. Det avstyrks därför.

De av Annika Åhnberg aktualiserade frågorna om
saklig-grund-begreppet i motion 1991/92:A719 (v) resp. allmänt
skydd mot diskriminering i motion A7 (-) får anses ligga inom
ramen för beredningen av ARK:s delbetänkande. Inte heller dessa
motioner bör därför föranleda någon åtgärd från riksdagen. De
avstyrks följaktligen i berörda delar.

Vad slutligen gäller kravet i motion 1991/92:A724 av Bengt
Hurtig och Lars-Ove Hagberg (v) om åtgärder mot diskriminering
på grund av politisk uppfattning har utskottet inte övertygats
om behovet av åtgärder av det slag som motionärerna efterlyser.
Motionen avstyrks alltså av utskottet.

Förslag som rör lagen om anställningsskydd

I propositionen läggs fram förslag som rör tidsbegränsad
anställning, provanställning, information om
anställningsvillkor, den s.k. månadsregeln vid uppsägning och
avskedande och turordningen vid uppsägning på grund av
arbetsbrist.

Visstidsanställning vid arbetsanhopning

Propositionen

Den tillåtna anställningstiden för visstidsanställning vid
arbetsanhopning förlängs från sammanlagt högst sex månader till
sammanlagt högst tolv månader under en tvåårsperiod.

Syftet med regeln om visstidsanställning vid tillfällig
arbetsanhopning är att ge arbetsgivaren möjlighet att klara upp
situationen när det tillfälligt uppkommer ett kortsiktigt behov
av en extrainsats. Denna möjlighet infördes genom 1982 års
anställningsskyddslag. Till skillnad från de andra
tidsbegränsade anställningsformerna är anställningstiden
begränsad. Anledningen är att lagstiftaren velat skapa en klar
och enkel regel som utan att undergräva huvudregeln om
tillsvidareanställning tillåter att visstidsanställningen vid
behov kan förlängas inom den uppdragna tidsramen. Om
anställningen varar längre än sammanlagt tolv månader under de
senaste två åren har arbetstagaren företrädesrätt till
återanställning.

I motiveringen till sitt förslag anför arbetsmarknadsministern
att tillsvidareanställning även fortsättningsvis skall vara den
normala anställningsformen och att begränsningarna av
möjligheten att träffa avtal är uppställda för att förhindra
kringgående av anställningsskyddet för arbetstagaren.

Det finns emellertid enligt propositionen ett behov av att
förlänga den tillåtna anställningstiden vid arbetsanhopning. Vad
som åsyftas är fall där tidsgränsen är så snäv att befogade
visstidsanställningar faller utanför. Med för korta tidsgränser
kan det bli nödvändigt att byta ut den visstidsanställda
arbetsstyrkan efter sex månader. Skulle en arbetsgivare ha behov
av arbetstagaren fortfarande efter den förlängda tiden tolv
månader kan man inte längre tala om tillfällig arbetsanhopning.
Han får då i stället erbjudas en tillsvidareanställning.

Som skäl för förlängningen anförs också att de mindre
företagen nu får vidgade möjligheter att anpassa arbetsstyrkan
efter arbetstillgången. Därmed främjas konkurrensen, och stora
övertidsuttag kan hindras.

Även arbetstagarna kan ha fördelar av förslaget. I
propositionen pekas bl.a. på möjligheterna för ungdomar att
prova på olika slags arbeten och visa sin arbetsförmåga och
handikappades möjligheter att komma in på den reguljära
arbetsmarknaden.

Med hänvisning till att anställningstiden förlängs till tolv
månader föreslås att ordet "tillfällig" tas bort ur lagtexten.

Motionerna

Socialdemokraterna yrkar avslag på propositionen i denna
del. Motionärerna menar att det är svårt att förstå att
nuvarande regler för visstidsanställning vid arbetsanhopning
(arbetstopp) sammantagna med anställningsskyddslagens regler om
uppsägning vid arbetsbrist skulle vara ett hinder för att klara
av en ökning av produktionen. Dessutom råder det avtalsfrihet på
området.

Vänsterpartiet uttrycker i sin motion A9 en allmänt
kritisk inställning till tidsbegränsade anställningar.
Regeringen har knappast gjort troligt att de föreslagna
förändringarna kommer att få positiva sysselsättningseffekter,
sägs det i motionen.

Förslaget om att förlänga tiden för visstidsanställning vid
arbetsanhopning godtas inte av Vänsterpartiet. Möjligheterna att
sätta anställningsskyddet ur spel skulle därigenom bli alldeles
för stora.

I motion A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd) anförs att
särskilt småföretagare anser att sex månaders visstids- och
provanställning är för kort tid för att man skall våga satsa på
nyanställning. Företagarna väljer i stället att ta ut övertid.
Detta är en av orsakerna till att övertidsuttaget skenat i väg
och blockerar nyanställningar för ca 50 000 arbetslösa.
Motionärerna vill därför förlänga den tillåtna tiden för
visstidsanställningar till 18 månader.

Annika Åhnberg (-) yrkar i motion A7 avslag på propositionen i
denna del.

Utskottets överväganden

Som påpekas i propositionen kommer en vidgad möjlighet att
använda sig av en tidsbegränsad anställning förmodligen särskilt
de mindre företagen till godo. Regeringsförslaget ligger således
i linje med de allmänna ambitionerna att ge dessa företag bättre
förutsättningar för att driva och expandera verksamheten.

Det är inte rimligt kräva, som Socialdemokraterna gör, att ett
företag som får en order som beräknas på längre tid än sex
månader skall tillsvidareanställa den nödvändiga arbetskraften
för att kort därefter säga upp den på grund av arbetsbrist. Det
är enligt utskottets mening inte heller rimligt att för att
undvika denna situation behöva byta ut arbetsstyrkan efter sex
månader.

Utskottet kan inte dela Vänsterpartiets allmänt negativa syn
på visstidsanställningar. Inte heller kan utskottet se att en
förlängd visstidsanställning skulle öka möjligheterna att sätta
anställningsskyddet ur spel. I stället bör man väga in att en
enskild arbetstagare med den nya regeln kan få arbeta längre tid
på arbetsplatsen än tidigare.

Utskottet anser regeringsförslaget väl avvägt, dvs. att en
visstidsanställning vid arbetsanhopning högst får vara tolv
månader under en tvåårsperiod. Med denna förlängning bör även
visst övertidsuttag kunna undvikas. Utskottet kan således inte
ansluta sig till förslaget i motion A13 att den längsta tiden
skall få vara 18 månader.

Utskottets ställningstagande innebär att motionerna A7, A8, A9
och A13 avstyrks i berörda delar.

Provanställning

Propositionen

I propositionen föreslås att prövotiden vid provanställning
förlängs från sex till tolv månader.

Det framhålls att provanställningen har en annan karaktär än
andra tidsbegränsade anställningar eftersom den normalt är
avsedd att övergå i en tillsvidareanställning. För att
provanställningen skall fylla sin funktion måste prövotiden vara
så lång att den ger tillräcklig möjlighet till de bedömningar
som arbetsgivare och arbetstagare skall göra. Är tiden för kort
finns risken att arbetsgivaren inte vågar låta anställningen
övergå i en tillsvidareanställning utan i stället avbryter
anställningsförhållandet. Risken finns också att arbetsgivaren
helt avstår från att anställa om prövotiden inte ger
tillräckligt utrymme för bedömningen.

Den längsta prövotid som anges i lagen bör enligt
propositionen vara så lång att den i de allra flesta fall ger
arbetsgivaren tillräckligt underlag för att avgöra om
provanställningen skall gå över i en tillsvidareanställning. En
prövotid om sex månader är fullt tillräcklig i många fall, sägs
det, men i vissa situationer är en längre tid önskvärd och
behövlig. Exempel ges på sådana situationer, och efter ett
resonemang om hur lagregeln bör konstrueras stannar
arbetsmarknadsministern för att tiden bör bestämmas till tolv
månader. Det framhålls särskilt att denna vidgade möjlighet till
provanställning kommer särskilt småföretagarna till godo.

Motionerna

Socialdemokraterna yrkar i sin motion A8 avslag på
propositionen även i denna del. På grund av den höga
arbetslösheten och genom att ungdomar kan anlitas utan kostnad
på ungdomspraktikplats har arbetsgivare redan i dag större
möjlighet än någonsin att välja arbetstagare som har
förutsättningar att passa för ett arbete, sägs det i motionen.
Att utöka den tillåtna provanställningstiden kommer inte att öka
antalet arbetstillfällen utan kommer endast att öka otryggheten
för fler arbetstagare. Regeringens förslag går dessutom avsevärt
längre än vad Arbetsrättskommittén föreslagit.

Även Vänsterpartiet yrkar i motion A9 avslag på denna del
av propositionen. Den föreslagna tillåtna tiden är orimligt
lång. Partiet pekar också på att flertalet EG-stater har regler
som begränsar provanställningstiden till mellan två veckor och
sex månader.

Avslag på propositionen i denna del yrkas också av Annika
Åhnberg (-) i motion A7.

I Vänsterpartiets motion 1991/92:A707 framförs att
möjligheterna att provanställa bör inskränkas, bl.a. så att
anställningsformen skall förutsätta att arbetstagaren är oprövad
inom befattningsområdet och inte tidigare anställd hos
arbetsgivaren. En uppsägningstid på två veckor bör gälla.

I motion A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd) anser motionärerna
att den tillåtna tiden för provanställning bör förlängas till 18
månader. I enlighet med partiets reservation till ARK:s
betänkande vill motionärerna ha en förlängd prövotid för att ge
unga arbetslösa ökade möjligheter att komma in på
arbetsmarknaden.

Ett motsvarande yrkande finns också i Ny demokratis motion
1991/92:A261 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström liksom i
motion 1992/93:A715 av Ian Wachtmeister m.fl.

I motion A10 föreslår Ingela Mårtensson (fp) ett förtydligande
från riksdagen att tolv månaders provanställning inte kan
kombineras med tolv månaders visstidsanställning vid
arbetsanhopning.

Slutligen framförs i motion 1992/93:A703 av Göte Jonsson och
Ulf Melin att provanställningstiden förlängs till ett år.

Utskottets överväganden

En bakgrund till regeringens förslag om en förlängning av
prövotiden vid provanställning till tolv månader är att
anställningen för att fylla sin funktion måste vara så lång att
den ger en tillräcklig möjlighet för bedömningarna. Annars finns
risken att arbetsgivaren inte vågar låta provanställningen
övergå i en fast anställning. Det finns också en risk att
arbetsgivaren helt avstår från att anställa.
Arbetsmarknadsministern, liksom ARK, har ansett att det finns
behov av längre prövotider.

Utskottet instämmer i detta och vill för sin del framhålla att
de alltmer ökande kraven i arbetslivet också gör att det allmänt
sett blir svårare och tar längre tid att göra de nyssnämnda
bedömningarna. Om sex månader normalt var en tillräcklig
prövotid för drygt tio år sedan när möjligheten till
provanställning infördes i LAS, så är det ingalunda givet att
den tiden alltid räcker i dag.

Utskottet kan inte ansluta sig till det resonemang som
Socialdemokraterna för. Svårigheterna att göra säkra bedömningar
om en arbetstagares förutsättningar för ett arbete kan vara
stora även om arbetsgivaren har gjort sitt urval bland många
sökande. Man kan inte heller utgå från att
ungdomspraktikplatserna fyller syftet att undersöka om en
arbetstagare passar på arbetsplatsen. Det som kan bedömas inom
ramen för en ungdomspraktikplats är enligt utskottets mening
begränsat. På anförda skäl avstyrks motion A8 i nu berörd del.

Av det anförda följer att utskottet inte heller kan ansluta
sig till de övriga motioner, nämligen A7 och A9, som innehåller
avslagsyrkanden på propositionen i denna del.

När det gäller den längsta tiden för provanställning anser
utskottet att tolv månader bör vara tillräckligt. Man uppnår
därmed även en överensstämmelse med vad som gäller vid
visstidsanställning för arbetsanhopning. Utskottet vill erinra
om att reglerna skall vara dispositiva -- det står alltså
parterna fritt att med de nya reglerna som bakgrund avtala om
såväl förkortning som förlängning. Därmed kan avtalstiderna
anpassas till vad som anses som behövligt inom varje bransch för
sig. Utskottet avstyrker med detta de nyd-motioner som
innehåller yrkanden om 18 månaders provanställning, dvs.
1991/92:A261, 1992/93:A715 och A13. Motion 1992/93:A703 får
anses tillgodosedd med utskottets ställningstagande.

Vänsterpartiets förslag i motion 1991/92:A707 om
inskränkningar i förhållande till dagens regler av
möjligheterna till provanställning, inklusive en rätt till
uppsägningstid på två veckor, kan inte heller godtas av
utskottet. En sådan reglering skulle starkt motverka företagens
intresse att nyanställa.

Slutligen vill utskottet med anledning av Ingela Mårtenssons
(fp) yrkande i motion A10 om ett klargörande beträffande
möjligheten att kombinera provanställning och
visstidsanställning hänvisa till innebörden av lagen på denna
punkt. Om arbetsgivaren inte vill att anställningen skall
fortsätta efter det att prövotiden har löpt ut, skall
arbetsgivaren lämna besked om detta till motparten senast vid
prövotidens utgång. Om det inte sker, övergår provanställningen
i en tillsvidareanställning. Motionen avstyrks i den berörda
delen.

Regleringen i kollektivavtal av tidsbegränsad anställning och
provanställning

Propositionen

I propositionen konstateras att det på betydande delar av
arbetsmarknaden finns bestämmelser om kortare avtalstider vid
dessa anställningsformer än vad lagen medger och att dessa
begränsningar i stor utsträckning härrör från tiden före 1982
års anställningsskyddslag, då anställningsformerna var tillåtna
bara under förutsättning av kollektivavtal.

Man skulle därför enligt propositionen kunna överväga att göra
reglerna tvingande. Arbetsmarknadsministern anser dock att det
är viktigt att parterna inom en bransch även i framtiden kan
göra nödvändiga justeringar i förhållande till lagen om
tidsbegränsad anställning vid dessa anställningsformer. Därför
föreslås att reglerna om visstidsanställning vid arbetsanhopning
och vid provanställning liksom tidigare skall kunna frångås
genom kollektivavtal som slutits eller godkänts av en central
arbetstagarorganisation.

Genom övergångsbestämmelser skall dock de delar av
kollektivavtalen undanröjas som innehåller bestämmelser om
kortare tillåtna avtalstider än de nya reglerna. Det framhålls
visserligen att det kan riktas principiella invändningar mot ett
sådant förfaringssätt. Mot detta åberopas vikten av att de
föreslagna förändringarna får genomslag på hela arbetsmarknaden
så att de kan få de avsedda positiva effekterna under den
väntade konjunkturuppgången.

Arbetsmarknadens parter ges möjlighet att med de nya
lagreglerna som grund göra anpassningar. Parterna bör även se
till att det inte finns några andra hinder i kollektivavtalen
för att ändra dessa anställningsformer på hela arbetsmarknaden,
sägs det i propositionen.

Motionerna

Socialdemokraterna anser i sin partimotion A8 att
regeringens förslag i övergångsbestämmelserna, som Lagrådet
anfört, strider mot normala principer för lagstiftning i
Sverige. Det är att betrakta som ett oacceptabelt ingrepp i den
fria förhandlingsrätten. Förslaget rubbar de förutsättningar som
gällde när avtalen slöts. Arbetstagarsidan har fått avstå från
andra förmåner vid förhandlingarna för att införa eller
bibehålla de regler som nu gäller. Ingreppen i redan träffade
kollektivavtal står dessutom i strid med ILO:s konventioner om
förenings- och förhandlingsrätt. Motiveringen att motsvarande
övergångsregler användes vid medbestämmandelagens ikraftträdande
är inte korrekt. De kollektivavtal som gällde då reglerade inte
de helt nya företeelser -- inflytandeförhandlingar och rätt till
information -- som infördes genom medbestämmandelagen.
Motionärerna noterar slutligen att Arbetsrättskommittén kommit
fram till att den föreslagna åtgärden inte var genomförbar. På
dessa grunder yrkas avslag på propositionen i denna del.

Vänsterpartiet anser det oacceptabelt att undanröja
gällande kollektivavtal och hänvisar därvid till ARK:s
inställning. Det innebär enligt motion A9 ett angrepp på den
fria förhandlingsrätten mellan parterna.

Även Annika Åhnberg (-) yrkar i motion A7 avslag på
propositionen i denna del.

Fredrik Reinfeldt (m) vill enligt motion A14 utvidga den av
regeringen föreslagna övergångsregeln och lämnar förslag till
alternativ lydelse. Alla begränsningar i förhållande till lagens
regler om visstidsanställning vid arbetsanhopning och
provanställning föreslås generellt förlora sin verkan. Med
begränsningar avses -- utöver inskränkningar av avtalstiden --
t.ex. kollektivavtalsbestämmelser som innebär krav på
arbetstagarorganisationens samtycke eller bestämmelser om att
det skall föreligga vissa skäl för att få använda
anställningsformerna. De kollektivavtalsbestämmelser som har
karaktären av ordningsföreskrifter och som inte innebär någon
materiell inskränkning av anställningsmöjligheterna skall inte
beröras av övergångsregeln. Motionären instämmer i regeringens
förslag om att bestämmelserna om visstidsanställning vid
arbetsanhopning och provanställning alltjämt skall vara
dispositiva och att det skall vara möjligt att redan före
ikraftträdandet träffa kollektivavtal som avviker från de nya
bestämmelserna.

Utskottets överväganden

De förlängda avtalstiderna som föreslås beträffande
anställning för arbetsanhopning och provanställning syftar till
att uppmuntra företagen till nyanställningar och därigenom
underlätta för de arbetslösa att få ett arbete. Det rådande
ytterst svåra arbetsmarknadsläget gör det angeläget att
lagreglerna får ett så snabbt och brett genomslag som möjligt.
Som utskottet ser det är det framför allt grupper med höga
arbetslöshetstal -- ungdomar, invandrare och andra som saknar
fast förankring på arbetsmarknaden -- som bör ha nytta av
regeländringarna.

Som konstateras i Lagrådets yttrande får det numera anses vara
stadgad lagstiftningspraxis på det arbetsrättsliga området att
dispositiva lagregler ges retroaktiv inverkan på äldre
avtalsbestämmelser, under förutsättning att det befinns
angeläget att de nya lagreglerna får ett snabbt genomslag på
hela arbetsmarknaden.

Några rättsliga hinder kan enligt utskottets mening därför
inte föreligga mot att genom en övergångsbestämmelse undanröja
sådana delar av kollektivavtalen som motverkar det som är syftet
med regeländringarna.

Utskottet kan följaktligen inte dela den av Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet, liksom av en enskild motionär, framförda
uppfattningen att ett undanröjande av kollektivavtalen i sådana
delar skulle vara en oacceptabel åtgärd.

När det gäller räckvidden av den föreslagna
övergångsbestämmelsen kan man i och för sig diskutera om den bör
avse alla materiella inskränkningar av möjligheterna att
utnyttja anställningsformerna, vilket förordas i motion A14 av
Fredrik Reinfeldt, eller om det är tillräckligt att
undanröjandet tar sikte enbart på kollektivavtalsregler om
avtalstidens längd, vilket är propositionens innebörd. Enligt
utskottets mening är det framför allt regler av det sistnämnda
slaget som kan antas lägga hinder i vägen för att använda
anställningsformerna, och det är dessutom i just detta hänseende
som förändringar föreslås i regelverket. Med hänvisning härtill
och till att ingreppet i kollektivavtalen inte bör göras större
än vad som är absolut nödvändigt, anser utskottet att den i
propositionen föreslagna övergångsregeln är att föredra.
Utskottet anser dessutom att man bör kunna utgå från att
kollektivavtal som förutsätter fackligt samtycke eller liknande
för att en viss anställningsform skall få tillämpas inte
utnyttjas på sådant sätt att befogade anställningar inte kommer
till stånd.

Som framförs i propositionen är det angeläget att parterna
anpassar sina avtal till de nya bestämmelserna om längre
avtalstider för provanställning och tidsbegränsad anställning
vid arbetsanhopning. I sammanhanget bör parterna även se till
att det inte finns några andra hinder i kollektivavtalen för att
använda dessa anställningsformer på hela arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutskottet vill slutligen framhålla följande.
Förfaringssättet att genom en övergångsregel undanröja vissa
delar av kollektivavtalen och ersätta dem med en dispositiv
lagregel är inte helt invändningsfritt. Enligt utskottets mening
bör regeringen följa utvecklingen på arbetsmarknaden och vid
behov återkomma till riksdagen.

Med det anförda tillstyrks regeringsförslaget om en särskild
övergångsregel beträffande kollektivavtal som innehåller
bestämmelser om kortare avtalstider för tidsbegränsad
anställning vid arbetsanhopning och provanställning. Motionerna
A7, A8, A9 och A14 avstyrks.

Information om anställningsvillkor

Propositionen

Mot bakgrund av ett EG-direktiv tillförs lagen en regel
om att arbetsgivaren i inledningen av ett
anställningsförhållande skall vara skyldig att skriftligen
informera arbetstagaren om villkoren i anställningen.

I sammanhanget åberopas att allt talar för att EES-avtalet
kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Med hänsyn till
det och till direktivets karaktär anser arbetsmarknadsministern
att det är lämpligt att lagstifta i frågan. Genom en
lagbestämmelse kan eventuella oklarheter i
anställningsförhållandet undanröjas. Arbetsgivaren får själv,
under skadeståndsansvar, välja sättet att skriftligen informera,
vilket skall ske inom en månad efter det att arbete har börjat
utföras i anställningen. Information behöver inte lämnas om
anställningstiden är kortare än en månad. I fråga om
anställningsförhållanden som pågår när lagen träder i kraft
föreslås att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran blir
skyldig att lämna information inom viss tid.

Informationen skall inbegripa bl.a. parternas namn och
adresser, tillträdesdag, arbetsuppgifter, yrkesbenämning,
anställningsform, uppsägningstider, begynnelselön, andra
löneförmåner, utbetalningstidpunkter, semester, arbetstid och
tillämpligt kollektivavtal i förekommande fall.

Regeln föreslås bli dispositiv på det sättet att avvikelser
skall kunna bestämmas genom kollektivavtal, under förutsättning
att avtalet inte innebär mindre förmånliga regler än
EG-direktivet.

Med förslaget kan kravet på skriftligt anställningsavtal
enligt 4 § lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft avskaffas, liksom den anslutande
straffregeln.

Motionerna

Socialdemokraterna godtar att reglerna i EG-direktivet om
information om gällande anställningsvillkor införs i LAS. Man
beklagar dock att arbetsgivarna inte varit intresserade av att
reglera frågan i kollektivavtal.

Vänsterpartiet är enligt motion A9 positivt till förslaget
om att arbetsgivaren skriftligen skall informera arbetstagaren,
men framhåller risken med att informationen behöver lämnas först
efter en månads anställning. Om parterna har olika meningar om
vad som avtalats muntligen blir arbetstagarens bevisläge
betydligt sämre efter så lång tid. Riksdagen bör därför besluta
att informationen skall lämnas när anställningsavtalet träffas.

I motion A12 av Björn Ericson m.fl. (s) framförs liknande
synpunkter. Med hänsyn till anställningsavtalets centrala
betydelse menar motionärerna att anställningsvillkoren bör
redovisas i samband med att anställningsavtalet ingås.

Utskottets överväganden

Utskottet anser liksom regeringen att det bör införas en regel
i LAS som utformas efter mönster av EG-direktivet.
Till detta ansluter sig även Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet.

När det gäller tidpunkten för när informationen skall lämnas
är innebörden av lagförslaget att det skall ske senast en månad
efter det att arbetstagaren har börjat arbeta. Vänsterpartiet,
liksom Björn Ericson (s), menar att detta är för sent; vid
oenighet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren om vad som
avtalats skulle arbetstagarens förhandlingsläge försämras om
alltför lång tid gått sedan den muntliga överenskommelsen
ingicks. Utskottet anser för sin del att en månad är rimlig tid.
I sammanhanget skall framhållas att EG-direktivet anger att
upplysningarna skall lämnas inom två månader.

Utskottet kan således inte ställa sig bakom dessa
motionsyrkanden, utan tillstyrker propositionen i den nu
behandlade delen.

Månadsregeln

Propositionen

Vid uppsägningar som grundar sig på arbetstagarens personliga
förhållanden och vid avskedanden gäller den s.k. månadsregeln.
Den innebär att arbetsgivaren inte får grunda uppsägningen resp.
avskedande enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt
till i mer än en månad innan han lämnade underrättelse om den
tilltänkta åtgärden.

Bakgrunden till regeln är bl.a. att arbetstagaren inte skall
behöva sväva i ovisshet om arbetsgivarens inställning när någon
förseelse har begåtts av arbetstagaren. Situationen kan dock
kompliceras av att de närmare förhållandena är oklara och kanske
tvistiga mellan parterna. I de fallen är principen att fristen
börjar löpa först sedan de närmare omständigheterna blivit
utredda och situationen kan överblickas av arbetsgivaren. Vid
t.ex. mera komplicerad och förnekad brottslighet räknas fristen
från det att den fällande brottmålsdomen vinner laga kraft.

I propositionen anförs att regelverket måste få sådan
utformning att det inte leder till materiellt
otillfredsställande resultat. Vissa rättsfall nämns där
arbetstagaren av formella skäl har fått behålla sin anställning
och/eller tilldömts höga skadestånd trots att ett grovt brott
mot anställningsavtalet blivit begånget.

Arbetsmarknadsministern finner det uppenbart att månadsregeln
inte är tillräckligt flexibel. Ett antal modeller till lösningar
redovisas. I propositionen förordas en regel att den nuvarande
månadsfristen förlängs till två månader samtidigt som det införs
en undantagsregel avsedd för det fallet att tidsöverdraget
berott på att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran eller med
dennes medgivande dröjt med underrättelsen eller om det finns
synnerliga skäl för att underrättelsen får åberopas. Därmed kan
stötande resultat undvikas, t.ex. om arbetstagaren gjort sig
skyldig till mycket allvarlig brottslighet.

Motionerna

Socialdemokraterna godtar i sin motion A8 regeringens
förslag om att förlänga tidsfristen till två månader. Partiet
accepterar också att tidsfristen skall kunna brytas igenom i
vissa situationer, men kan inte helt ansluta sig till
regeringens förslag om när genombrott skall vara möjligt. Enligt
Socialdemokraterna bör det röra sig om det fallet att en
anställd, helt frivilligt, bevisligen har medgivit förlängning,
under förutsättning att denna är tidsbestämd till en kortare
period. Förslaget om ett allmänt undantag vid synnerliga skäl
avvisas dock. I motionen läggs det fram ett förslag till lagtext
i enlighet med detta.

Vänsterpartiet anser i motion A9 att motiven för den
föreslagna förändringen är dunkla och motsägelsefulla.
Regeringen påstår att arbetstagare i vissa AD-domar av formella
skäl fått behålla anställningen eller tilldömts skadestånd trots
grova brott mot anställningsavtalet. Vänsterpartiet vill i
stället se det så att att arbetstagarna fått behålla arbetet
därför att arbetsgivarsidan varit grovt okunnig om grundläggande
regler i LAS. Denna okunnighet utgör inget godtagbart motiv för
en regeländring. Vänsterpartiet framhåller att det ligger i
preskriptionsreglers natur att de kan leda till stötande
resultat. Det förekommer dessutom kortare tidsfrister i lagen
som arbetstagarna skall iaktta. De reglerna slår hårdare och är
dessutom mer komplicerade än de nu berörda. På dessa grunder
yrkas avslag på regeringsförslaget.

I motion A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd) yrkas i första
hand att månadsregeln avskaffas helt. I andra hand yrkas att
regeln utsträcks till sex månader.

I en motion från allmänna motionstiden i år, 1992/93:A715,
framför Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att månadsregeln måste
mjukas upp.

Utskottet tar i detta sammanhang även upp två enskilda
motioner, 1991/92:A704 av Karl-Gösta Svenson (m) och
1991/92:A717 av Harald Bergström (kds), som båda anknyter till
frågan om månadsregeln. Motionärerna vänder sig mot att
skadestånd kan utdömas på grund av formaliefel från
arbetsgivarens sida i fall när arbetstagaren otvetydigt gjort
sig skyldig till en straffbar handling.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening har de skäl som ligger bakom
månadsregeln fortfarande bärkraft. En arbetstagare skall inte
alltför länge behöva sväva i ovisshet om arbetsgivarens reaktion
inför en händelse som kan medföra anställningens upphörande.
Utskottet kan således inte ställa sig bakom kravet i motion A13
(nyd) att månadsregeln skall avskaffas helt.

För utskottet står det emellertid samtidigt klart att
månadsregeln i sin nuvarande utformning i vissa fall kan leda
till materiellt otillfredsställande resultat och att den därför
bör göras mer flexibel.

Regeringens förslag att fristen bör utsträckas till två
månader har enligt utskottets mening goda skäl för sig. I de
flesta fall lär denna tid räcka för att arbetsgivaren skall
kunna göra sitt ställningstagande i uppsägnings- eller
avskedandefrågan. Som påpekas i propositionen börjar fristen i
mer komplicerade fall att löpa först sedan de närmare
omständigheterna blivit utredda. Utskottet noterar att även
Socialdemokraterna accepterar en tvåmånadersfrist. Utskottets
uppfattning i denna fråga innebär att inte heller
andrahandsyrkandet i motion A13 -- att fristen skall utsträckas
till sex månader -- kan godtas. Motionen avstyrks alltså även i
den delen.

I fråga om undantag från huvudregeln om tvåmånadersfrist anser
Socialdemokraterna att dessa möjligheter bör vara mer inskränkta
än vad regeringen föreslår. Socialdemokraterna anser nämligen
att denna "arbetsgivarventil" endast skall omfatta det fallet
att den anställde helt frivilligt, bevisligen, gått med på en
mindre förlängning.

Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad regeringen
föreslagit. Undantagsbestämmelsen bör till en början omfatta det
fallet att arbetstagaren accepterar en förlängning --
självfallet får medgivandet inte ha lämnats under tvång -- och
detta i princip även om det inte är fråga om en helt kort tid.
Det måste emellertid också vara möjligt att bryta igenom fristen
när resultatet annars skulle framstå som stötande. Liksom
regeringen anser utskottet således att det skall vara möjligt
att göra undantag t.ex. vid allvarlig brottslighet. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om de allmänna principer som gäller
vid bedömningen av vad som utgör saklig grund för uppsägning
resp. grund för avskedande. Ju längre tid som förflyter från det
att en händelse inträffat, desto mindre betydelse har den vid
denna bedömning.

Utskottet godtar således regeringsförslaget, vilket innebär
ett avstyrkande av Socialdemokraternas motion och
Vänsterpartiets motion, vilken innebär att månadsregeln inte
skall förändras alls.

Motion 1992/93:A715 (nyd) får anses tillgodosedd med
utskottets ställningstagande.

Med utskottets ställningstagande får även motionerna
1991/92:A704 och 1991/92:A717 anses tillgodosedda. Möjligheterna
till skadestånd i situationer av det slag som motionerna syftar
på minskas väsentligt med de nu föreslagna förändringarna av
månadsregeln.

Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist

Propositionen

Reglerna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist
hör enligt propositionen till de mest centrala i
anställningsskyddslagen. De innebär i huvudsak att företräde
till fortsatt anställning skall ges till de arbetstagare som har
längst anställningstid. Turordning skall normalt fastställas för
varje driftsenhet och för varje avtalsområde för sig. En
arbetstagare som måste omplaceras för att kunna beredas fortsatt
arbete har företräde bara om han har tillräckliga
kvalifikationer för detta arbete. Turordningsreglerna är
dispositiva på så sätt att parterna genom centrala
kollektivavtal kan komma överens om att andra regler skall
gälla.

I propositionen redovisas övervägandena om turordningsreglerna
i 1977 års anställningsskyddskommitté (A 1977:01) och i den
proposition som låg till grund för 1982 års
anställningsskyddslag, 1981/82:71. Dessa överväganden
resulterade i att de regler om turordning som infördes i 1974
års anställningsskyddslag behölls oförändrade.

I den nu framlagda propositionen anför arbetsmarknadsministern
att anställningsskyddslagen enligt hans mening inte ger
tillräckligt utrymme för många arbetsgivare att behålla
arbetstagare som är av särskild betydelse för den fortsatta
driften, s.k. nyckelpersoner. Det sägs att inte minst de mindre
företagen och företag som står utanför kollektivavtal har
problem med turordningsreglerna. De föreslagna reglerna tar
särskilt sikte på de små företagens situation.

En jämförelse görs med förhållandena i övriga Europa, och det
konstateras att Sverige är ensamt om att ha en lagregel som utan
något uttryckligt förbehåll anger anställningstidens längd såsom
avgörande omständighet.

En kortfattad redovisning finns i propositionen av ARK:s
genomgång av ett antal centrala kollektivavtal. Alldeles oavsett
hur vanligt det är inom den kollektivavtalsreglerade sektorn med
avsteg från lagens turordning så återspeglar den nuvarande
lagregeln inte den allmänt rådande uppfattningen om den
intresseavvägning som måste komma till stånd vid en
övertalighet, sägs det i propositionen. Regelns utformning kan
motverka nödvändiga avvägningar.

I propositionen framhålls ett antal negativa konsekvenser som
de nuvarande reglerna medför; t.ex. att lagreglerna kan användas
som påtryckningsmedel vid turordningsdiskussioner eller att
arbetsgivaren väljer att behålla en övertalighet som inte kan
försvaras ekonomiskt.

Man måste enligt propositionen eftersträva att lagstiftningen
i sig erbjuder möjlighet till lämpliga bedömningar.
Arbetsmarknadsministern framhåller också som sin uppfattning att
lagens regel om krav på tillräckliga kvalifikationer vid
omplacering inte är en tillräcklig garanti för att företagen får
behålla behövlig kompetens. Enligt hans mening skulle vidare en
lagregel som uttryckte ett bedömningsrekvisit av något slag
uppenbarligen medföra tillämpningssvårigheter.

Arbetsmarknadsministern förklarar sig inte vara beredd att gå
så långt som ARK föreslagit -- det viktiga är i stället att
skapa en regel till stöd främst för de mindre företagen.

Den förändringen föreslås att arbetsgivaren alltid ges rätt
att ensam bestämma över en viss del av personalsammansättningen,
nämligen två arbetstagare inom varje turordningskrets. Därigenom
tillerkänns arbetsgivaren en redan på lagen grundad möjlighet
att behålla sådana arbetstagare som är särskilt väsentliga för
den fortsatta driften. Det skall i princip inte vara möjligt att
rättsligt angripa en uppsägning som inträtt som en konsekvens av
att han använt sig av regeln. Dock kan arbetsgivarens rätt att
undanta vissa arbetstagare från turordningen vara begränsad av
annan lagstiftning, t.ex. därför att det utgör otillåten
könsdiskriminering eller föreningsrättskränkning.

Motionerna

Socialdemokraterna framhåller i sin motion A8 att syftet
när anställningsskyddslagen infördes 1974 bl.a. var att man av
rättssäkerhetsskäl ville förhindra godtyckliga uppsägningar och
att vissa grupper stöttes ut från arbetsmarknaden. Lagen
innehåller därför krav på saklig grund för uppsägning av
personliga skäl. Vid arbetsbrist däremot är det arbetsgivaren
ensam som bestämmer om det föreligger arbetsbrist eller inte.
Turordningsreglerna vid arbetsbrist innebär att arbetsgivaren
inte fritt får välja vilka som skall sägas upp.
Turordningsreglerna fungerar härigenom som ett skydd mot att en
arbetsgivare försöker kringgå kravet på saklig grund för
uppsägningar av personliga skäl genom att påstå att det
föreligger arbetsbrist. Förslaget att arbetsgivaren skall få
undanta två arbetstagare från turordningslistan leder till att
anställningsskyddet i små företag försvinner. Det nuvarande
systemet fungerar tillfredsställande, vilket också en enkät som
utförts på uppdrag av SAF bland småföretagare visat. Det saknas
därför anledning att försämra anställningsskyddet.
Socialdemokraterna yrkar avslag på propositionen i denna del.

Vänsterpartiet framför i motion A9 att den föreslagna
regeln på ett fundamentalt sätt kommer att urholka
anställningsskyddet, särskilt i mindre företag och på den
statliga arbetsmarknaden där turordningskretsarna bygger på "i
huvudsak jämförbara arbetsuppgifter" och ofta är små. Med
förslaget ökar risken i framtiden att uppsägningar av personliga
skäl påstås vara orsakade av arbetsbrist. Den avgörande
invändningen mot förslaget är dock risken för godtycke och
diskriminering. Enligt Vänsterpartiet strider förslaget dessutom
mot andan i EG:s direktiv 75/129 och 92/56. Det saknas också
spärrar mot att arbetsgivare genom repetitiva
arbetsbristuppsägningar utnyttjar frikvoten upprepade gånger.

Även Annika Åhnberg (-) yrkar avslag på propositionen i denna
del i sin motion A7. Motionären anser att förslaget står i strid
med direktivet 75/129/EEG angående kollektiva uppsägningar. Det
hotar också direktiv 76/207/EEG om likabehandling av män och
kvinnor.

I motion A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd) framförs att små
företag med mindre än 25 anställda helt bör undantas från
turordningsreglerna. En sådan reform kan få småföretagare att
våga satsa på expansion och nyföretagande vilket är den enda
vägen till nytt arbete. I större företag bör 20 % av de
anställda få undantas från turordningen. Regeringens förslag att
endast undanta två personer i en turordningskrets ser
motionärerna som ett slag i luften.

Roland Lében (kds) vill i motion A11 ha en precisering av den
föreslagna undantagsregeln. I lagtexten bör anges att
"arbetsgivaren inom den turordningskrets där arbetsbristen finns
får undanta två arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning
är av särskild betydelse för den fortsatta driften". Därmed
markeras tydligare att lagstiftarens avsikt inte är att ge
arbetsgivaren fria händer att skapa en godtycklig frikrets utan
att valet skall grunda sig på en bedömning av kriteriet i fråga.
Överprövning skall kunna ske bara i fall av diskriminering och
liknande, då ju arbetsgivarens beslut uppenbarligen grundas på
något annat än en bedömning av arbetstagarnas betydelse för den
fortsatta driften.

I motion A10 av Ingela Mårtensson begärs ett tillkännagivande
om att turordningskretsarna på det statliga området inte får bli
alltför begränsade.

Synpunkter på turordningsfrågorna framförs även i motion A15
av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp). I motionen anförs att
anställningsskyddslagen gynnar medelålders personer men lämnar
en del övrigt att önska när det gäller trygghet och skydd för
yngre på arbetsmarknaden. Motionärerna vill göra en ändring i 22
§ LAS som innebär att en arbetsgivare skall få undanta tre
personer inom turordningskretsen varav en skall vara under 30
år. Motionärerna föreslår vidare att paragrafen ändras
beträffande de övriga arbetstagarnas plats i turordningen.
Personer som frivilligt sagt upp sig men blivit återanställda
föreslås vid arbetsbrist inte gå före den som har en
sammanhängande men kortare sammanlagd anställningstid hos
arbetsgivaren. Det föreslås slutligen att paragrafen ändras så
till vida att högre ålder inte ger företräde vid lika
anställningstid.

I motionen föreslås också förändringar när det gäller
beräkning av anställningstiden. Äldre arbetstagare skall inte
som nu få tillgodoräkna sig en extra anställningsmånad för varje
anställningsmånad som arbetstagaren har påbörjat efter fyllda 45
år.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anser i partiets motion
1992/93:A715 att turordningsreglerna bör ändras så att i vart
fall nyckelpersoner undantas från principen sist in--först ut.

I motion 1992/93:A444 av Mikael Odenberg m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om behovet av förändringar av
turordningsreglerna. Motionärerna anser det felaktigt att
gemensamma turordningsregler skall gälla för en hel kommun eller
en hel förvaltning. Det finns enligt dem skäl att ifrågasätta om
turordningen alls skall lagregleras. Regelsystem drabbar yngre
arbetskraft och nytillträdande på arbetsmarknaden.

Även Jan Sandberg (m) är i motion 1992/93:A710 kritisk mot de
regler som innebär att en gemensam turordning måste fastställas
för samtliga nämnder/förvaltningar inom en kommun om den
fackliga organisationen begär det. Detta kan hindra den
effektivisering av verksamheten som statsmakterna kräver. Lagen
bör ändras på denna punkt, anser motionären.

Utskottets överväganden

Reglerna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist
hör till de mest centrala i LAS och torde också höra till de mer
omdiskuterade. Det är fråga om en intresseavvägning mellan
arbetstagarnas anställningstrygghet och företagens intresse att
för den fortsatta driften få behålla den lämpligaste och
effektivaste arbetskraften.

Det framlagda regeringsförslaget bygger på uppfattningen att
nu gällande turordningsregler inte ger tillräckligt utrymme för
många arbetsgivare att behålla s.k. nyckelpersoner. Ändringarna
tar uttryckligen särskilt sikte på de små företagens situation.

Den kritik mot förslaget som framförs av Socialdemokraterna
och Vänsterpartiet går framför allt ut på att
anställningsskyddet i de små företagen försvinner.
Socialdemokraterna menar att nuvarande system fungerar
tillfredsställande.

Utskottet kan inte dela uppfattningen att nuvarande regler
skulle vara tillfredsställande. Utskottet ansluter sig här till
det resonemang som förs i propositionen och som innebär att
större utrymme måste ges att vid den förutnämnda
intresseavvägningen fästa avseende vid den fortsatta
verksamheten i företaget. Det kan inte heller anses
tillfredsställande att en arbetsgivare är hänvisad till en
överenskommelse med den fackliga organisationen för att göra
avvikelse från principen om att längre anställningstid ger
företräde. Vad som många gånger inte nämns i sammanhanget är att
alla arbetstagare kan ha intresse av att de effektivaste och på
annat sätt mest lämpade får stanna kvar när företaget är i kris.
Då blir möjligheterna större för företaget att överleva krisen
och att utöka verksamheten när den är över.
Personalnedskärningarna kan också bli mindre om särskilt
kvalificerade arbetstagare får möjlighet att stanna kvar i
företaget. Vad som i förstone kan synas som en försämring av
anställningsskyddet behöver alltså inte egentligen vara det.

Utskottet kan inte heller dela Vänsterpartiets resp. Annika
Åhnbergs (-) farhågor för att den föreslagna regeln skulle öppna
för godtycke och diskriminering. Det framgår klart av
propositionen att beslut som grundar sig på att en arbetsgivare
använder sig av möjligheten att undanta anställda från
turordningen på ett sätt som leder till könsdiskriminering,
föreningsrättskränkning eller liknande kan angripas med
rättsliga medel. Att bevisläget kan vara svårt, liksom i andra
fall när det handlar om att utreda bevekelsegrunderna för ett
visst beslut, är en annan sak.

Vänsterpartiet framhåller även risken för att arbetsgivaren
utnyttjar frikvoten upprepade gånger genom "repetitiva
arbetsbristuppsägningar".

Med anledning därav vill utskottet klargöra att innebörden av
den föreslagna regeln är att arbetsgivaren innan turordningen
fastställs får undanta två arbetstagare inom turordningskretsen.
Skulle ytterligare arbetsbristuppsägningar aktualiseras får
arbetsgivaren självfallet inte undanta ytterligare två
arbetstagare. Vid det senare uppsägningstillfället får
arbetsgivaren med andra ord välja om han ånyo skall undanta de
tidigare två, eller om han denna gång skall undanta någon eller
några andra arbetstagare inom turordningskretsen.

På anförda grunder avstyrker utskottet motionerna A7, A8 och
A9 till de delar de avser avslag på propositionen i nu berört
hänseende.

Även Roland Lében, kds, är inne på frågan om risken för
godtycke m.m. sin motion A11. Genom en precisering av lagtexten
vill motionären att det tydligare markeras att lagstiftarens
avsikt inte är att det skall skapas en godtycklig frikrets.
Utskottet kan med anledning av motionen konstatera att den
materiella innebörden av propositionens regel i princip är
densamma som uttrycks i den i motionen förordade lagtexten.
Utskottet anser att motionsförslaget har goda skäl för sig.
Det är en fördel om det redan av lagtexten kan utläsas att
undantagsregeln avser personer som är "av särskild betydelse för
den fortsatta driften i företaget". Det bör, såsom föreslås i
motionen, även anges att det är arbetsgivarens bedömning som
skall vara styrande såväl för vilka kriterier som skall vara
avgörande som för hur dessa kriterier skall tillämpas på de
enskilda arbetstagarna. Lagtexten bör således även ange att
undantaget avser arbetstagare som "enligt arbetsgivarens
bedömning" har sådan betydelse. Någon rättslig överprövning
skall inte kunna komma i fråga vare sig av arbetsgivarens urval
enligt undantagsregeln eller av en uppsägning som skett till
följd av att arbetsgivaren använt sig av rätten att behålla
vissa särskilda arbetstagare. Som framgår av propositionen (s.
48) kan emellertid arbetsgivarens rätt att undanta vissa
arbetstagare från turordningen vara begränsad av annan
lagstiftning, t.ex. om ett beslut är könsdiskriminerande eller
föreningsrättskränkande, eller av allmänna principer om
kringgående och liknande.

Utskottet ansluter sig således till motion A11 i den nu
berörda delen.

Med anledning av de två motioner som innefattar krav på mer
omfattande undantagsregler, A13 av Simon Liliedahl m.fl. (nyd)
och A15 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp) vill utskottet
anföra följande. ARK:s delbetänkande innebär att
turordningsreglerna ändras i flera avseenden, bl.a. skall en
undantagsregel ge arbetsgivaren rätt att välja ut en femtedel av
den befintliga arbetsstyrkan samtidigt som turordningskretsen
inte som nu skall utgå från avtalsområdet utan från begreppet
"arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter". Som
nämnts tidigare inriktas de förslag som nu läggs fram av
regeringen framför allt mot de små och medelstora företagen.
Utskottet vill inte föregripa de överväganden som återstår till
följd av ARK:s förslag och avstyrker därför de nu behandlade
motionerna.

Utskottet kan tillägga, med anledning av förslaget i motion
A15 att en av tre undantagna personer skall vara under 30 år,
att redan det av regeringen framlagda förslaget i någon mån bör
medverka till en jämnare ålderssammansättning.

Med vad som nu anförts tillstyrker utskottet det av regeringen
framlagda förslaget med den nyss angivna ändringen. Motion
1992/93:A715 får anses tillgodosedd med detta. Förslag till
lagtext läggs fram i utskottets hemställan.

Utskottet kan med hänvisning till kommande överväganden med
anledning av ARK inte heller ansluta sig till Karin Pilsäters
och Lotta Edholms förslag i motion A15 om ändringar av LAS
regler om beräkning av anställningstid.

Ingela Mårtensons (fp) begäran i motion A10 om ett
tillkännagivande om att turordningskretsarna på det statliga
området inte får bli för små föranleder utskottet till det
konstaterandet att effekterna av den nya regeln får störst
betydelse för de små företagen och i de fall
turordningskretsarna av andra skäl är små (prop. s. 46).
Utskottet vill understryka att undantagsregeln konstruerats med
utgångspunkt i lagens sätt att ange den inre ramen för
turordningskretsen, dvs. kollektivavtalsområdet.
Turordningskretsarna kan regleras på annat sätt genom
kollektivavtal, och det är då ytterst en
kollektivavtalstolkningsfråga i vad mån den nya lagregeln ger
arbetsgivaren rätt att i varje sådan krets undanta två personer.

Vad slutligen gäller motionerna 1992/93:A444 och 1992/93:A710
har dessa beröring med kollektivavtalsregleringen på den
kommunala sektorn. Som tidigare nämnts ingår det dessutom i
ARK:s förslag att driftsenhetsbegreppet skall förändras.
Kommittén förordar även en förändrad syn på frågor om
omplacering i samband med arbetsbrist. Eftersom frågorna sålunda
är aktualiserade inom regeringskansliet saknas anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ med anledning av motionerna.
De avstyrks således.

Andra motionsförslag som rör anställningsskyddslagen

Anställningsskydd och inflytande vid företagsöverlåtelse

Som tidigare nämnts har ARK behandlat frågan om
anställningsskyddet vid övergång av företag och EG-direktivet
77/187/EEG. Detta direktiv skall tillämpas vid överlåtelse av
ett företag, en verksamhet eller del av en verksamhet till en
annan arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion.
Utredningen föreslår inte att någon särskild lagstiftning införs
nu. I denna del är utredningens ordförande skiljaktig.

Socialdemokraternas uppfattning i motion A8 är att riksdagen
redan nu bör besluta om de förändringar av
anställningsskyddslagen som är nödvändiga för att direktivets
minimiregler om skydd för arbetstagarnas anställningar vid
företagsöverlåtelser skall uppfyllas. Detta bör ske genom att
det införs två nya paragrafer, 1 a § och 3 a §.

Socialdemokraterna påpekar att endast de delar av direktivet
som avser anställningsskyddet varit föremål för överväganden i
ARK. Det finns därför enligt motionen inte skäl att nu föreslå
några andra ändringar än sådana som bör inrymmas i
anställningsskyddslagen. För övriga delar av direktivet föreslås
ett tillkännagivande från riksdagen av innebörd att regeringen
skall återkomma med de förslag som bör föranledas av en fortsatt
analys.

Även Vänsterpartiet anser i motion A9 att det bör införas en
ny regel i anställningsskyddslagen för att uppfylla
EG-direktivet.

I motion A12 av Björn Ericson m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att Sverige har en skyldighet att i svensk
lagstiftning införa EG-direktivet 77/187/EEG.

Motsvarande yrkande framförs av Annika Åhnberg (-) i motion
A7.

Utskottets överväganden

Genom Arbetsrättskommitténs ställningstagande beträffande
EG-direktivet 77/187/EEG, såvitt gäller frågan om arbetstagarnas
anställningsskydd vid företagsöverlåtelse, är frågan
aktualiserad inom regeringskansliet. Kommittén har aviserat att
andra delar av direktivet, rörande förvärvarens bundenhet av
kollektivavtal och överlåtarens resp. förvärvarens informations-
och överläggningsskyldighet, kommer att tas upp i ett senare
betänkande i samband med att kommittén behandlar den s.k.
kollektiva arbetsrätten. Enligt utskottets mening bör kommitténs
fortsatta arbete och regeringens beredningsarbete inte
föregripas. Utskottet avstyrker därför motionerna A7, A8, A9 och
A12 i berörda delar.

Saklig grund för uppsägning m.m.

I partimotionen 1991/92:A707 tar Vänsterpartiet upp frågan om
saklig grund för uppsägning och näraliggande ämnen.

Partiet anser för det första att ett förbud bör införas mot
uppsägning eller avskedande på grund av deltagande i olovlig
stridsåtgärd. Vidare anser partiet att arbetsgivarens rätt till
omplacering av arbetstagare bör vara mer inskränkt än vad som
följer av den s.k. bastubadardomen (AD 1978:89). Arbetsgivarens
skyldighet att omplacera arbetstagare vid sjukdom och handikapp
bör utvidgas. Om en anställd t.ex. utvecklat en överkänslighet
eller allergi för visst ämne kan det omöjliggöra utförandet av
de normala arbetsuppgifterna. I en sådan situation bör det
enligt motionen åligga arbetsgivaren att vidta skäliga åtgärder
som omorganisation, anskaffande av hjälpmedel eller liknande. I
motionen framförs vidare att arbetsgivarens
omplaceringsskyldighet vid arbetsbristuppsägning bör
utsträckas till hela koncernen. På detta sätt skulle
anställningsskyddet anpassas i riktning mot vad som gäller på
det statliga området.

Utskottets överväganden

Frågan om förbud mot uppsägning eller avskedande på grund av
olovlig stridsåtgärd har behandlats av utskottet upprepade
gånger och utskottets synsätt har närmare redovisats bl.a. i
betänkandet AU 1986/87:8. Utskottets inställning nu liksom
tidigare är att man inte kan avhända sig möjligheten att
tillgripa skiljande från anställning som en sista utväg när
andra åtgärder visat sig vara verkningslösa. Utskottet kan
tillägga att med slopandet av 200-kronorsgränsen vid skadestånd
för deltagande i olovlig stridsåtgärd (prop. 1991/92:155, AU7)
ges ett vidgat utrymme för en nyanserad skadeståndsbedömning.
Därmed ges också större möjligheter än förr att undvika
situationer i vilka den vida mer ingipande rättsföljden
uppsägning eller avskedande från anställningen kan föras på tal.
Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till det anförda.

Även frågan om arbetsgivarens rätt att omplacera har
behandlats tidigare av utskottet (1990/91:AU5). Utskottet
konstaterade då att omplaceringar kan underkastas rättslig
prövning och bedömas som icke godtagbara inte bara om
omplaceringen får ekonomiska verkningar för arbetstagaren utan
också vid andra ingripande verkningar. Redan av det skälet
saknades enligt utskottet anledning att bifalla yrkandet.
Utskottet har inte någon annan uppfattning i denna fråga i dag,
varför även det nu behandlade yrkandet avstyrks.

Frågan om rätten till omplacering vid sjukdom m.m. har även
den utförligt behandlats av utskottet i det nämnda AU5.
Utskottet, som avstyrkte yrkandet, hänvisade till att vad som är
rimligt att kräva av arbetsgivaren för att arbetstagaren skall
kunna fortsätta sin anställning bara kan avgöras efter en
prövning i det enskilda fallet. Mer generella regler av det slag
som efterlystes i motionen ansågs föra för långt. Utskottet står
fast vid detta men vill tillägga, att den näraliggande frågan om
saklig grund för uppsägning innefattas i ARK:s uppdrag.

När frågan om rätt till omplacering inom hela koncernen vid
arbetsbrist behandlades i det förutnämnda betänkandet
konstaterade utskottet att tanken på att
omplaceringsskyldigheten skulle utsträckas på detta sätt av
praktiska skäl hade avvisats i förarbetena till LAS. Utskottet
förutsatte att det förestående utredningsarbetet skulle
inbegripa koncernfrågor och ansåg därför att det saknades
anledning att ta några initiativ från riksdagens sida. Utskottet
kan nu konstatera att översynsutredningen enligt direktiven
skall diskutera innebörden av begreppet koncern inom
arbetsrätten. Den av Vänsterpartiet aktualiserade frågan kan
även komma att beröras i anslutning till utredningens förslag om
saklig-grund-begreppet. Med hänvisning till detta finns det inte
heller nu någon anledning att vidta några särskilda åtgärder
från riksdagens sida. Även detta yrkande avstyrks således av
utskottet.

Vikariatsanställning

I sin partimotion 1991/92:A707 framför Vänsterpartiet kritik
mot den innebörd som vikariatsbegreppet fått i senare AD-praxis.
Partiet efterlyser en legaldefinition av vikariat som står i
överensstämmelse med tidigare praxis. Därmed skulle man komma
till rätta med missbruket av s.k. evighetsvikarier.

Utskottets överväganden

Ett motsvarande yrkande av Vänsterpartiet behandlades
utförligt av utskottet för tre år sedan i betänkandet AU5.
Utskottet sade sig vara väl medvetet om de olägenheter som de
upprepade vikariaten kan innebära för den enskilde
arbetstagaren, men hade samtidigt invändningar mot en lösning av
det slag som motionen förordade. Utskottet erinrade om att en
förutsättning för att ett vikariat skall godtas är att
arbetsgivaren inte på något sätt sökt kringgå lagens regler om
tillsvidareanställning som den normala anställningsformen.
Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet. Utskottet har ingen
annan inställning i dag. Med hänvisning till detta avstyrks
motion A707 i motsvarande del.

Driftsenhetsbegreppet

Vänsterpartiet anser enligt motion 1991/92:A707 att
driftsenhetsbegreppet vid uppsägning på grund av arbetsbrist
inte bör vara enbart geografiskt utan även organisatoriskt.
Partiet menar att anställningsskyddet annars blir tämligen
illusoriskt för stora grupper av anställda.

Utskottets överväganden

Lagens innebörd i fråga om begreppet driftsenhet är enligt
förarbetena i princip en sådan del av ett företag som är belägen
inom en och samma byggnad eller inom ett och samma inhägnade
område, dvs. fabrik, butik, restaurang osv. Det är alltså fråga
om en närmast geografisk avgränsning.

Som nämnts tidigare har ARK föreslagit ett driftsenhetsbegrepp
som avviker från nuvarande lag. Frågan är därmed aktualiserad
inom regeringskansliet, och någon åtgärd kan därför inte anses
påkallad av riksdagen. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Återanställningsrätt

En arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist
har enligt 25 § under ett år från anställningens upphörande
företrädesrätt till återanställning inom den verksamhet där hon
eller han tidigare har varit sysselsatt. En förutsättning är att
arbetstagaren varit anställd under viss minsta tid. Om ett
företag eller den del av det där verksamheten bedrivs övergått
till en ny arbetsgivare, gäller företrädesrätten mot den nye
arbetsgivaren. Har arbetsgivaren flera driftsenheter eller finns
det i verksamheten olika kollektivavtalsområden, gäller
företrädesrätten anställning inom den enhet och det avtalsområde
där arbetstagaren var sysselsatt när den tidigare anställningen
upphörde. Arbetstagaren måste enligt 27 § anmäla anspråk på
företrädesrätt hos arbetsgivaren.

I motion 1991/92:A707 framför Vänsterpartiet ett antal
yrkanden som rör återanställningsrätten. Partiet anser att
återanställningsrätten bör utsträckas till att gälla hela
arbetsgivarens verksamhet och inte endast den driftsenhet där
den uppsagde arbetat tidigare. Vidare bör en lagändring
genomföras som hindrar arbetsgivare från att "handplocka" de
anställda som han önskar överta i samband med ett företagsköp.
Kravet på anmälan från arbetstagaren om anspråk på
företrädesrätt bör slopas enligt motionen. Slutligen bör enligt
Vänsterpartiet ett förbud införas mot att lägga ut
arbetsuppgifter på icke anställd arbetskraft under den tid då
företrädesrätten gäller.

I motion 1992/93:A701 framför Kurt Ove Johansson och Lars-Erik
Lövdén (s) synpunkter på reglerna om företrädesrätt vid
återanställning i samband med att verksamhet flyttas från ett
dotterbolag till ett annat inom en koncern. Kravet på att det
skall finnas ett rättsligt samband mellan de båda bolagen och
att det skall vara samma verksamhet som bedrivs leder till att
uppsagda arbetstagare inte har företrädesrätt i det företag dit
verksamhet flyttats över. I det fall som motionärerna refererar
till var det enda som fördes över från det ena bolaget till det
andra goodwill och kunder, och detta utan någon rättslig kontakt
mellan de båda dotterföretagen. Enligt motionen bör lagen ändras
så att företrädesrätt föreligger i ett sådant fall.

Utskottets överväganden

Enligt ARK:s förslag skall reglerna om företrädesrätt till
återanställning behållas i sak. Till följd av de förslag som
utredningen har i fråga om turordningsreglerna föreslås en
utvidgning av arbetsgivarens skyldighet att återanställa
arbetstagaren. Skyldigheten skall enligt förslaget avse hela
arbetsgivarens verksamhet på den ort där arbetstagaren tidigare
varit anställd. Även vissa andra ändringsförslag framförs i
detta sammanhang.

Som nämnts tidigare skall arbetsmarknadsministern återkomma i
fråga om de delar av ARK:s förslag som inte behandlas i den nu
framlagda propositionen. Det saknas därför anledning för
riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motion
1991/92:A707 i dessa delar.

Den speciella aspekt på företrädesrätten som berörs i motion
1992/93:A701 kan även den antas bli beaktad inom ramen för det
beredningsarbete som skall följa på återstående delar av ARK:s
förslag. Även denna motion bör därför avstyrkas enligt
utskottets mening.

Företrädesrätt för deltidsanställda

Motionerna

Socialdemokraterna tar i sin motion A8 upp de
deltidsarbetslösas problem och påpekar att arbetsmarknadens
parter inte har kunnat lösa frågan trots flera försök. Problemet
har enligt motionen ofta sin grund i att arbetsgivaren
organiserar arbetet på ett sådant sätt att en mängd
deltidstjänster uppstår. Problemen kommer att bli ännu
allvarligare med det förslag som regeringen lagt fram om
förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Socialdemokraterna
föreslår därför att det fr.o.m. den 1 januari 1994 i
anställningsskyddslagen införs en paragraf 27 a av innebörd att
en arbetstagare som är deltidsanställd skall ha förtursrätt till
ny anställning hos sin arbetsgivare, när en ledig anställning
uppstår som innehåller mer tid än deltidsanställningen.
Förslaget syftar till att underlätta för främst kvinnor som i
hög grad är deltidsarbetande och som kommer att drabbas med
regeringens förslag om arbetslöshetsförsäkringen. Ett
motsvarande krav framställs i partiets motion 1991/92:A225.

Motsvarande krav framförs också av Margareta Winberg m.fl.
(s), Berit Andnor m.fl. (s) och Inger Hestvik m.fl. (s) i sina
resp. motioner 1991/92:A813, 1991/92:A708 och 1991/92:A435.
Margareta Winberg m.fl. (s) framställer ett likartat yrkande
även i motion 1992/93:A815.

I motion 1991/92:A201 av Odd Engström m.fl. (s) föreslås
lagstiftning som ger den deltidsarbetande rätt till ökad
arbetstid och i motion 1991/92:A243 av Sonia Karlsson (s) begärs
en utredning om på vilket sätt man via lagstiftning bäst
tillgodoser de deltidsanställda som önskar utöka sin arbetstid.

Även Vänsterpartiet yrkar i sin motion A25, som väckts med
anledning av proposition 1993/94:80 om en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, att en lagregel införs som
ger deltidsanställda förtursrätt till ledigförklarade
anställningar med fler arbetstimmar.

Utskottets överväganden

Det har ingått i ARK:s uppdrag att överväga frågor om de
deltidsarbetslösa. I delbetänkandet har utredningen tagit upp
frågan om deltidsarbetslösa bör ges företräde framför externa
arbetssökande till ett högre arbetstidsmått när arbetsgivaren
har ett ökat behov av arbetstimmar. Utredningen har emellertid
inte föreslagit någon lagändring i denna del. Bakgrunden till
detta är de kollektivavtalsbestämmelser som finns på området och
det faktum att arbetsgivarna redan i dagsläget i första hand
vänder sig till sina egna anställda.

Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att finna en
lösning på problemet med deltidsarbetslösa.

Samtidigt känner utskottet tveksamhet till om en lagregel av
det slag som Socialdemokraterna föreslår i sin partimotion
verkligen skulle medföra någon minskning av
deltidsarbetslösheten eller ens vara till någon påtaglig fördel
för den enskilda arbetstagaren. Företrädesrätten skulle normalt
innebära att en deltidstjänst blir ledig efter arbetstagaren.
Många gånger skulle företrädesrätten förutsätta ett byte av
avdelning, ändrade arbetsuppgifter, arbetstider och
anställningsvillkor, andra arbetskamrater osv. Frågor kan
uppkomma om den anställda har tillräckliga kvalifikationer för
det nya arbetet och om ett avböjt erbjudande skall leda till att
arbetstagaren förverkar sin företrädesrätt. Företrädesrätten
skulle dessutom, som utskottet förstår motionens lagförslag,
innebära att de deltidsarbetslösa skulle konkurrera om den
lediga tjänsten med uppsagda arbetstagare eller andra som har
rätt till återanställning. Till detta kommer att en regel av
detta slag, åtminstone i större företag och förvaltningar,
skulle bli administrativt betungande.

I alla händelser är utskottet inte berett att på grundval av
motionerna förorda att lagstiftning införs nu. Eftersom frågan
är väckt även genom ARK:s betänkande bör regeringens
ställningstagande avvaktas. Med hänvisning till detta avstyrks
de nu ifrågavarande motionsyrkandena.

Permittering

Motionerna

Ny demokrati lägger fram förslag om permitteringsreglerna i
sin motion 1992/93:A706. Partiet, som konstaterar att
kollektivanställd personal på den offentliga sektorn inte anses
kunna permitteras, förordar en utvidgning av
permitteringsrätten. Partiet anser också att permitteringstiden
bör ingå i uppsägningtiden. Regeringen bör återkomma med förslag
i ämnet.

Kent Olsson m.fl. (m) anser i motion 1992/93:A713 att ARK bör
få tilläggsdirektiv att göra en översyn av
permitteringsreglerna. Reglerna fungerar inte i praktiken,
varför många företag ser sig tvingade att säga upp personal "för
säkerhets skull". Motionärerna hävdar att en stor del av
arbetslösheten inom exempelvis måleribranschen beror på
permitteringsreglerna. Ändrade regler skulle minska
arbetslösheten och otryggheten för många anställda, spara pengar
inom a-kassan, förenkla tillfälliga anställningar och innebära
en solidarisk fördelning av arbetsbristen mellan de anställda,
heter det i motionen.

Även Kjell Johansson (fp) anser enligt motion 1992/93:A718 att
det finns behov av att ändra permitteringsreglerna. Det har
blivit för dyrt för arbetsgivarna att permittera, vilket leder
till att arbetstagare blir uppsagda trots att företagets nedgång
kanske bara är tillfällig. Motionären föreslår en återgång till
de regler som gällde före 1985. Permittering skall få omfatta
högst 30 dagar per kalenderår. Arbetstagare med fast anställning
får rätt till permitteringslön från a-kassan. Arbetsgivaren bör
vara skyldig att betala ersättning för ett visst antal
karensdagar per år. Förordningen om permitteringslöneersättning
kan upphävas.

Peter Kling m.fl. (nyd) framför i motion 1992/93:A720
synpunkter liknande dem i de nyssnämnda motionerna A713 (m) och
A718 (fp). I motionen förordas på samma sätt som i motion A718
en återgång till de regler som gällde före 1985.

Utskottets överväganden

År 1984 ingicks mellan SAF och LO ett avtal som innebar att
permitterade arbetstagare fick rätt till full lön från första
dagen av permitteringen. En motsvarande bestämmelse infördes
fr.o.m. den 1 januari 1985 genom en lagändring i 21 § LAS (prop.
1984/85:62, AU4, rskr. 78). Det innebar att regeln om full lön
kom att gälla även utanför det kollektivavtalsreglerade området.
Ett system med statsbidrag, permitteringslöneersättning, för att
täcka en del av arbetsgivarnas lönekostnader vid permittering
infördes samtidigt.

Före den aktuella lagändringen var arbetsgivaren enligt LAS
skyldig att betala lön när en permittering varat mer än två
veckor. I praktiken hade de flesta arbetstagarna på
LO--SAF-området någon ersättning under hela permitteringstiden.
Under de fem första dagarna betalades lön enligt ett
permitteringslöneavtal som träffades på 1960-talet och under de
fem följande dagarna utgick arbetslöshetsersättning.

I det nämnda lagstiftningsärendet anfördes bl.a. följande.

Med permittering förstås att en arbetsgivare på grund av
tillfällig arbetsbrist, driftsstörning eller annan liknande
omständighet inte kan sysselsätta en arbetstagare och att han
därigenom befriar arbetstagaren från skyldigheten att närvara på
arbetsplatsen. Permittering medför inte att anställningen
upphör. Tvärtom anses arbetstagaren vara skyldig att under
permitteringstiden stå till arbetsgivarens förfogande och med
kort varsel kunna återuppta arbetet så snart som möjligt.
På de avtalsområden där permitteringsrätt föreligger anses den
rättsliga grunden för möjligheten att tillgripa permittering
ligga i det enskilda anställningsavtalet och kollektivavtalet.
Några lagregler rörande permitteringsrätten som sådan finns
inte. I LAS finns däremot regler om permitteringslön.
Allmänt sett anses att en arbetsgivare saknar rätt att ensidigt
besluta om permittering på hela tjänstemannasektorn och
sannolikt också på de kommunala och landstingskommunala områdena
även utanför tjänstemannaområdet. För privatanställda arbetare,
varmed jämställs arbetare i statliga bolag, är huvudregeln att
månadsavlönade arbetstagare inte är skyldiga att underkasta sig
permittering. Däremot föreligger traditionellt en vidsträckt
permitteringsrätt beträffande timanställda och för
veckoavlönade, om permitteringen inte gäller endast del av
vecka. Även för ackordsavlönade och arbetstagare som uppbär
betingslön är permittering i allmänhet tillåten.

ARK behandlar översiktligt systemet med permitteringslön i
sitt delbetänkande. Kommittén anför att man i detta betänkande
inte nu föreslår någon ändring av reglerna i 21 § LAS som är en
del av permitteringslönesystemet.

Ny demokrati föreslår i motion A706 en utvidgning av
permitteringsrätten till att gälla även kollektivt anställda i
offentlig sektor. Man anser också att permitteringstiden bör
ingå i uppsägningstiden. I motion A713 (m) begärs att
Arbetsrättskommittén skall ges tilläggsdirektiv att se över
permitteringsreglerna, och i motionerna A718 (fp) och A720 (nyd)
förordas en återgång till de permitteringsregler som gällde före
år 1985.

Arbetsrättskommitténs betänkande bereds för närvarande inom
regeringskansliet. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att
regeringen snarast återkommer i frågan. Någon åtgärd kan därför
inte anses påkallad med anledning av motionerna. Utskottet
avstyrker således motionerna A706, A713, A718 och A720.

Turordningslistor som rör föräldralediga resp. äldre

Vänsterpartiet begär i sin motion A9 att riksdagen, mot
bakgrund av den förekommande diskrimineringen av föräldralediga
vid avtalsturordningslistor, beslutar att det alltid skall
krävas godkännande av central arbetstagarorganisation i dessa
fall.

Vänsterpartiet anser vidare enligt motion 1991/92:A707 att
lagen bör ändras så att fackligt godkännande skall krävas även
vid en s.k. lagturlista enligt vilken personer över 57,5 år sägs
upp. Det förekommer enligt motionen "svartpensioneringar" även
vid lagturlistor, genom att det felaktigt uppges att personer
som uppnått denna ålder inte har tillräckliga kvalifikationer
för de återstående arbetsuppgifterna.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden hänvisa
till att ARK:s delbetänkande innehåller överväganden och förslag
när det gäller möjligheterna att genom kollektivavtal träffa
undantag om avvikelser från lagens regler. Kommitténs förslag
går i en annan riktning än Vänsterpartiets motioner genom att
kommittén anser att det bör vara en uppgift för den
kollektivavtalsslutande organisationen att bestämma vilket organ
som skall företräda organisationen vid
kollektivavtalsförhandlingar. Eftersom frågan således är
aktualiserad i regeringskansliet, saknas det enligt utskottets
mening anledning för riksdagen att göra något ställningstagande
med anledning av motionsyrkandena. Dessa avstyrks således.

39 § anställningsskyddslagen

Enligt 39 § anställningsskyddslagen finns en möjlighet för
arbetsgivaren att få anställningsförhållandet upplöst om han
inte rättar sig efter en dom som innebär att en uppsägning eller
ett avskedande ogiltigförklaras. Arbetsgivaren blir skyldig att
betala skadestånd som beräknas efter en schablon.

Vänsterpartiet anser i motion A9 denna möjlighet till "utköp"
bör begränsas kraftigt och ges formen av ett principförbud som
endast får genombrytas om det finns synnerliga skäl.
Skadeståndet borde bestämmas till en viss procent av
arbetsgivarens årsomsättning och en del av skadeståndet
tillfalla staten. Partiet begär ett tillkännagivande från
riksdagen om detta.

I Vänsterpartiets motion 1991/92:A707 krävs att regeln
avskaffas helt och hållet.

Utskottet har flera gånger tidigare tagit ställning till
liknande yrkanden från Vänsterpartiet och då uttalat att det
inte är en praktiskt genomförbar ordning att låta arbetstagaren
välja mellan skadestånd och återgång i arbetet. Om arbetsgivaren
inte böjer sig för domen, får anställningsförhållandet anses
upplöst så att den ohållbara situationen kan bringas ur världen.
Utskottet står fast vid detta och avstyrker därmed motion
1991/92:A707.

När det gäller synpunkterna i den motion som Vänsterpartiet
väckt med anledning av propositionen, dvs. att möjligheten till
"utköp" inte skall tas bort men väl kraftigt begränsas, vill
utskottet hänvisa till att även denna fråga omfattas av ARK:s
delbetänkande. Kommittén föreslår att regeln i princip skall
finnas kvar och förordar högre normerat skadestånd i vissa fall.
Frågan är därmed aktualiserad inom regeringskansliet varför
någon riksdagens åtgärd inte är påkallad. Även motion A9
avstyrks således i motsvarande del.

Ogiltigförklaring av uppsägning, uppsägningtider m.m.

Vänsterpartiet anser enligt motion 1991/92:A707 att
ogiltigförklaring skall kunna ske av en uppsägning som strider
mot turordningsreglerna på samma sätt som på den offentliga
arbetsmarknaden. Innebörden av LAS är i detta hänseende att
endast skadestånd kan komma i fråga.

Utskottet som tidigare tagit ställning till motsvarande
motionsyrkanden från Vänsterpartiet har inte då varit berett att
ställa sig bakom motionens förslag. Hänvisning har skett till
att en sådan lösning skulle innebära att en annan arbetstagare i
stället måste sägas upp för att bereda den förste anställning,
samtidigt som den skulle innebära en processuell komplikation.
Utskottet har dessutom utgått från att frågan skulle
uppmärksammas i det kommande utredningsarbetet.

Utskottet kan nu konstatera att ARK inte föreslagit någon
utvidgning av möjligheten att ogiltigförklara en uppsägning på
grund av arbetsbrist. Utskottet står fast vid sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

Motion 1991/92:A707 upptar vidare yrkanden om att
preskriptionsfristen vid ogiltighetsförklaring och
ogiltighetstalan skall förlängas till en månad samt att en kopia
av uppsägningshandlingen skall sändas till den fackliga
organisationen.

I denna fråga kan utskottet konstatera att ARK föreslår
förenklade preskriptionsfrister som medför väsentligt längre
rådrum för den arbetstagare som vill yrka ogiltigförklaring av
en uppsägning eller ett avskedande. Frågan ingår i det som
arbetsmarknadsministern anmält att han skall återkomma till
regeringen med. Någon åtgärd är därför inte påkallad med
anledning av motionsyrkandet, som således avstyrks av utskottet.

Vänsterpartiet anser också enligt den nyssnämnda motionen att
uppsägningstiderna bör förlängas för äldre arbetstagare för att
förhindra att de trängs ut från arbetsmarknaden.
Uppsägningstiden bör enligt motionen vara åtta månader vid
fyllda 50 år, tio månader vid 55 år och tolv månader vid fyllda
60 år.

Utskottets uppfattning var när frågan behandlades förra gången
att det är tveksamt om förlängda uppsägningstider är den bästa
lösningen på problemet med den äldre arbetskraftens utslagning
från arbetsmarknaden. Problemet borde i stället lösas inom ramen
för arbetsmarknadspolitiken. Även i detta hänseende står
utskottet fast vid sin tidigare uppfattning. Utskottet kan
därtill konstatera att ARK inte föreslagit någon förändring av
lagens regler om uppsägningstid. Motionen avstyrks i den berörda
delen.

Skadestånd

I motion A11 av Roland Lében (kds) påpekas att propositionen
saknar förslag om ändring av reglerna för sanktioner vid brott
mot de arbetsrättsliga lagarna. ARK har däremot föreslagit ett
nytt synsätt i frågan. Motionären framför att uppgifter från
framför allt småföretagare visar på brister med de nuvarande
bestämmelserna. Utdömda skadestånd står inte i rimlig proportion
till de ofta bagatellartade fel som begås. Hänsyn tas inte
heller till företagets ekonomiska bärkraft. Detta sammantaget
med att reglerna är snåriga och svårförutsebara medför att många
företagare undviker att nyanställa personal. Motionären begär
ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt återkommer till
riksdagen med förslag till ändrad lagstiftning på området.

I Vänsterpartiets motion 1991/92:A707 framförs också
synpunkter på skadestånden. De bör vara progressiva och
relateras till företagens omsättning. De belopp som döms ut är
så låga att de har en preventiv verkan enbart i småföretagen,
sägs det i motionen. De allmänna skadestånden till enskilda bör
enligt Vänsterpartiet dessutom göras skattefria.

Utskottet kan med anledning av dessa motionsyrkanden
konstatera att ARK förordat ett nytt synsätt i fråga om allmänt
skadestånd. Utredningen anser att man vid den helhetsbedömning
som sker vid skadeståndsbestämningen särskilt, förutom den
preventiva funktionen, skall beakta den skadeståndsskyldiges
avsikter och motiv med sitt handlande samt den
skadeståndsberättigades eget handlande. Om lag- eller
avtalsbrottet framstår som ursäktligt skall något skadestånd
inte dömas ut.

Som anförts tidigare har arbetsmarknadsministern anmält att
han avser att senare återkomma i de delar av ARK:s delbetänkande
som inte behandlas i propositionen. Utskottet anser att
skadeståndsfrågan är så angelägen att regeringen skyndsamt bör
återkomma till riksdagen i denna del. Därför saknas anledning
att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna A11 och
1991/92:A707 i dessa delar. De avstyrks därmed.

I frågan om skattefrihet för allmänt skadestånd enligt LAS kan
utskottet konstatera att sådant skadestånd har direkt samband
med den skadeståndsberättigades anställning varför det enligt
utskottets uppfattning har sådan karaktär att det bör beskattas.
Med hänvisning till det avstyrker utskottet det nu behandlade
yrkandet i motion A707.

Förslag som rör medbestämmandelagen

I propositionen föreslås två förändringar som gäller
medbestämmandelagen. De gäller dels den fackliga vetorätten
enligt 38--40 §§, dels blockader mot enmans- och familjeföretag.

Den fackliga vetorätten

Propositionen

Reglerna i 38--40 §§ medbestämmandelagen tillämpas när en
arbetsgivare vill låta någon utföra visst arbete för hans
räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara
arbetstagare hos honom. Vad det framför allt är fråga om är
entreprenader eller inhyrning av arbetskraft. Reglerna ger den
arbetstagarorganisation som arbetsgivaren har kollektivavtal med
för det aktuella arbetet möjlighet att i vissa fall lägga in
veto om åtgärden kan antas medföra åsidosättande av lag eller
kollektivavtal för arbetet eller om åtgärden annars strider mot
vad som är allmänt godtaget på parternas avtalsområde.
Arbetsgivaren har ålagts en särskild primär
förhandlingsskyldighet för att arbetstagarorganisationen skall
få möjlighet att ingripa med veto. Bestämmelserna kan frångås
genom kollektivavtal.

I propositionen redovisas den kritik som framförts mot
reglerna alltsedan de infördes i lagstiftningen genom
medbestämmandereformen 1976. Det har ansetts principiellt
oriktigt att arbetstagarorganisationer getts långtgående
befogenheter att övervaka att lagar följs. Reglerna tillgodoser
inte befogade krav på rättssäkerhet. Tillämpningen hindrar en
sund konkurrens därigenom att den arbetsgivare som inte vill
eller vågar ta strid med organisationen bara anlitar
kollektivavtalsbundna företag trots att det inte finns några
sakliga skäl för det. Vetoreglerna kan missbrukas och användas
för ovidkommande syften, t.ex. vid konflikter mellan
arbetstagarorganisationer. Vid kommunal verksamhet kan sådant
missbruk hindra kommunen från att pröva alternativa former för
sin verksamhet, vilket kan innebära en inskränkning i
demokratin. Det framhålls också att den dåvarande
Näringsfrihetsombudsmannen vid flera tillfällen pekat på att
reglerna kan hindra sund konkurrens och försvåra nyetableringar.
Vissa kollektivavtal innebär oftast att arbetsgivaren slipper ta
upp förhandling om varje entreprenad om han väljer att bara
anlita kollektivavtalsbundna entreprenörer.

I propositionen framförs också uppfattningen att vetoreglerna
inte är effektiva för sitt syfte.

En redogörelse lämnas också för vad som gjorts i tiden efter
medbestämmandereformen för att komma till rätta med de problem
och företeelser som vetoreglerna hade till syfte att motverka.
Bl.a. nämns näringsförbud, rådgivningsförbud och företagsbot,
förändringar på skatte- och uppbördsområdet samt den s.k.
F-skattesedeln.

I propositionen erinras också om att in- och uthyrning av
arbetskraft har legaliserats liksom att statliga myndigheters
upphandling har förändrats. Den upphandlande myndigheten måste
kontrollera om den som skall anlitas är registrerad för skatter
och avgifter m.m., varför veto inte längre kan utövas mot sådan
verksamhet.

Enligt arbetsmarknadsministern måste man också beakta frågan
om de nuvarande reglerna om vetorätt står i överensstämmelse med
EG- och EES-rätt. Genom lagen om offentlig upphandling
transformeras EG:s regelverk till svensk rätt. Lagen träder i
kraft när EES-avtalet börjar gälla och innebär att det lägsta
anbudet skall antas utom i vissa undantagsfall. Att ett veto
enligt medbestämmandelagen har utövats eller att ett anlitande
av leverantör skulle kunna medföra sådant som utgör grund för
veto medför inte att undantag kan göras från huvudregeln om
antagande av lägsta anbudet. Arbetsmarknadsministerns
uppfattning är att vetoreglerna är oförenliga med EG-reglerna om
offentlig upphandling. Även med hänsyn till
konkurrensneutraliteten kan vetoreglerna komma i konflikt med
EG-reglerna, enligt den bedömning som görs i propositionen.

Arbetsmarknadsministern kommer fram till slutsatsen att
möjligheten att utöva veto bör avskaffas. Om vetorätten
avskaffas finns enligt propositionen inte heller något behov av
den särskilda förhandlingsskyldighet som ingår i
vetorättsreglerna eller av den särskilda
informationsskyldigheten i sammanhanget. Även de reglerna kan
därför avskaffas enligt propositionen. I sammanhanget erinras om
de allmänna bestämmelserna i medbestämmandelagen om information
och förhandling. Detta innebär att 38--40 §§ medbestämmandelagen
föreslås upphävda.

Motionerna

Socialdemokraterna avvisar i sin motion A8 förslaget om att
avskaffa vetoreglerna. Med hänsyn till att det inte har kunnat
påvisas några konkreta olägenheter med nuvarande system menar
motionärerna att det saknas skäl att minska arbetstagarnas
inflytande när arbetsgivaren avser att anlita en entreprenör.
Inte heller beträffande den fackliga vetorätten mot oseriösa
entreprenader har regeringen eller ARK kunnat redovisa några
fall av missbruk eller olägenheter med nuvarande system.
Dessutom är påståendet i propositionen att dagens regler strider
mot EG-rätten felaktigt enligt motionen. Snarare är det så att
det kan ifrågasättas om ett upphävande av reglerna står i
överensstämmelse med Sveriges åtaganden i EES-avtalet. I vissa
situationer är nämligen direktivet om arbetstagarens rätt till
anställningsskydd och inflytande vid företagsöverlåtelser
tillämpligt. Det finns därför inga skäl att försvaga de fackliga
organisationernas möjligheter att ingripa mot oseriösa företag.

Yrkanden om att vetoreglerna inte upphävs finns också i
Socialdemokraternas motioner om ekonomisk brottslighet,
1991/92:Ju832 resp. 1992/93:Ju817.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anser i partiets motion
1992/93:A715 att den fackliga vetorätten vid entreprenader bör
upphävas.

Även Vänsterpartiet avvisar i motion A9 förslaget att avskaffa
vetorätten. Regeringens motiv för att genomföra den föreslagna
förändringen är inte hållbara enligt partiet. Det är orimligt
att med utgångspunkt från den s.k. Mondhärvan dra slutsatser
beträffande vetorätten. De fackliga erfarenheterna är att
omfattningen av grå arbetskraft minskade drastiskt efter
vetorättens tillkomst. Ett avskaffande av bestämmelserna kommer
vidare att hämma den sunda konkurrensen i näringslivet.
Regeringens tolkning att vetoreglerna skulle strida mot
EG-rättens regler om offentlig upphandling är dessutom felaktig.

Annika Åhnberg (-) anser i motion A7 att riksdagen bör avslå
regeringens förslag i denna del och stöder sig därvid på att
EG-regleringen inte utgör grund för att avskaffa den fackliga
vetorätten. De fackliga organisationernas rätt att inlägga veto
riktar sig mot sådana företag som enligt direktiven skall
uteslutas från deltagande i upphandlingen. Hon anser vidare att
man bör överväga en rätt för entreprenören att föra talan mot
vetot.

Utskottets överväganden

Reglerna i MBL om facklig vetorätt har kritiserats alltsedan
de infördes för omkring 15 år sedan. Helt oavsett om reglerna
varit effektiva för sitt syfte eller ej kan man enligt
utskottets mening ändå konstatera att det finns en rad skäl som
talar för att avskaffa dem. Utskottet ansluter sig i detta
hänseende till vad som anförts i propositionen bl.a. om det
principiellt felaktiga i att arbetstagarorganisationerna getts
befogenheter att övervaka efterlevnaden av lagar, om risken för
att en sund konkurrens hindras och om risken för missbruk av
reglerna. Utskottet anser att även risken för en felaktig
tillämpning -- utan att det behöver rubriceras som missbruk --
och konsekvenserna av det bör vägas in. I det sammanhanget kan
hänvisas till den redovisning över AD-avgöranden som lämnas i
ARK:s betänkande. Inte i något av de fall som varit uppe till
prövning har vetot avsett en icke godtagbar åtgärd; vetot har i
stället faktiskt hindrat arbetsgivaren från att vidta godtagbara
åtgärder. Till detta kommer, såsom påpekas i propositionen, att
det idag finns betydligt bättre lagliga möjligheter att på olika
sätt motverka sådant som avses med vetoreglerna. Sedan
vetoreglerna infördes har också s.k. uthyrning av arbetskraft
legaliserats vilket i sig minskat utrymmet för att utöva veto.

Mot detta har utskottet inte övertygats av Socialdemokraternas
och Vänsterpartiets argument för att ha reglerna kvar.

När det gäller den särskilda frågan om vetoreglernas
förenlighet med EG-rätten, som tas upp i de nyssnämnda
partimotionerna och även av Annika Åhnberg (-) i motion A7 kan
det noteras att vetoreglerna ger fackföreningarna vissa
"felmarginaler" när det gäller bedömningen av om en åtgärd kan
antas medföra att lag åsidosätts etc. Ett förbud kan således
inträda även om det visar sig att organisationen har fel i sin
bedömning av vad åtgärden kommer att leda till. Det är först om
organisationen "saknar fog" för sin ståndpunkt som
rättsverkningen av vetot uteblir. Att arbetsgivaren på grund av
vetot är förbjuden att anlita en viss entreprenör är således
inte alltid liktydigt med att entreprenören är en i någon
bemärkelse oseriös företagare.

Utskottet anser således att det finns starka att avskaffa
vetorätten. Därmed finns inte heller något skäl att behålla den
särskilda förhandlingsrätt som är knuten till vetorättsreglerna.

Motion 1992/93:A715 i motsvarande del får anses tillgodosedd
med utskottets ställningstagande medan motionerna A7, A8, A9,
1991/92:Ju832 och 1992/93:Ju817 avstyrks i berörda delar.

Blockader mot enmans- eller familjeföretag

Propositionen

I propositionen föreslås att det i medbestämmandelagen förs in
en regel om förbud mot stridsåtgärder mot enmans- eller
familjeföretag. Förbudet skall även omfatta stridsåtgärder
(sympatiåtgärder) som har till ändamål att stödja någon i en
konflikt med ett sådant företag. I behörig ordning beslutade
anställningsblockader berörs dock inte av förbudet.

Enligt allmänna regler föreligger rätt att vidta fackliga
stridsåtgärder, om inte annat följer av lag eller avtal. I och
med att kollektivavtal har träffats upphör i princip denna rätt;
fredsplikt uppstår. Enmans- eller familjeföretag som träffat
kollektivavtal är på samma sätt som andra företag i princip
skyddade mot stridsåtgärder. Men om kollektivavtal inte har
träffats, kan företaget bli utsatt för stridsåtgärder, bl.a.
blockader. Företaget kan också drabbas av sympatiåtgärder som
vidtas till stöd för organisationens krav på kollektivavtal.

I propositionen konstateras att huvudavtalet mellan SAF och LO
rent faktiskt ger ett familjeföretag ett effektivt skydd mot
stridsåtgärder, eftersom detta avtal innehåller ett förbud mot
stridsåtgärder riktade mot enmans- eller familjeföretag. Tre
LO-förbund -- Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska
Målareförbundet och Svenska Transportarbetareförbundet -- har
emellertid inte undertecknat avtalet.

Enligt propositionen är det inte rimligt att en
arbetstagarorganisation får anordna stridsåtgärder mot ett
familjeföretag, när syftet är att uppnå ett kollektivavtal som i
praktiken inte kommer att reglera arbetsvillkoren för någon
utanför företagarens egen familj. Ett förbud bör dock inte
sträcka sig längre än vad som är absolut nödvändigt. Därför bör
enligt propositionen en förbudsregel begränsas till att avse
stridsåtgärder som vidtas för att träffa kollektivavtal och
sympatiåtgärder som vidtas till stöd för sådana strävanden.
Utanför förbudet bör enligt propositionen falla t.ex. politiska
demonstrationsstrejker och sympatiåtgärder till stöd för lovliga
primärkonflikter. Undantag görs också för anställningsblockader.

I frågan om vilka företag som bör omfattas av förbudsregeln
föreslås följande. Ett företag som inte har någon arbetstagare
omfattas, liksom företag i vilka bara den ende ägaren är
arbetstagare. Detsamma gäller företag i vilket bara den ende
ägaren eller dennes familjemedlemmar är arbetstagare. Om
företaget har flera delägare som alla är medlemmar av samma
familj är det fråga om ett äkta familjeföretag som omfattas av
förbudet. Om det finns delägare som inte är medlemmar av samma
familj är det inte längre fråga om ett renodlat familjeföretag.

När det gäller de personer som skall anses som
familjemedlemmar räknas make och släktingar i rätt upp- och
nedstigande led och, om de lever i gemensamt bo eller i samma
hushåll, även syskon och avlägsnare släktingar. Sambo bör enligt
propositionen jämställas med make. Förbudsregeln föreslås också
ge skydd åt företag som ägs och drivs av homosexuella sambor
utan utomstående anställda.

Det avgörande för förbudsregelns tillämplighet är de ägar-
eller anställningsförhållanden som råder när stridsåtgärden
varslas eller inleds.

Förbudsregeln bör enligt propositionen riktas mot de enskilda
arbetstagarna och den skall gälla för såväl organiserade som
oorganiserade arbetstagare och oavsett om de är bundna av
kollektivavtal.

En stridsåtgärd i strid med förbudet skall anses som olovlig.
Därmed bör i enlighet med vad som gäller vid andra olovliga
konflikter arbetstagarorganisationerna också vara förbjudna att
föranleda eller medverka till stridsåtgärden. Likaledes i
enlighet med vad som vanligtvis gäller bör en
kollektivavtalsbunden organisation vara skyldig att hindra en
medlem att vidta en sådan åtgärd eller att verka för att den
upphör. Organisationen bör också vara skyldig att ta upp
överläggningar med arbetsgivaren med anledning av åtgärden.

Påföljden för den som bryter mot förbudet bör enligt
propositionen vara skadestånd, såväl ekonomiskt som allmänt.
Samma regler som för övriga stridsåtgärder bör gälla i fråga om
befrielse från eller begränsning av arbetstagares
skadeståndsansvar. Ett företag som drabbas av stridsåtgärder bör
enligt propositionen ha rätt till skadestånd av alla som
deltagit, alltså även av dem som deltog i sympatiåtgärder.

Motionerna

Socialdemokraterna, som motsätter sig den föreslagna
förbudsregeln, menar att frågan i själva verket redan är löst av
arbetsmarknadens parter för större delen av LO-området genom att
huvudavtalet förbjuder sådana åtgärder. Motsvarande regler har
inte heller införts i de branschavtal som gäller inom dessa
förbundsområden. Arbetsgivarmotparten har gentemot de tre
förbund som inte antagit huvudavtalet --
Byggnadsarbetareförbundet, Målareförbundet och
Transportarbetareförbundet -- inte under de snart 60 år som
huvudavtalet gällt framfört något krav på avtalsreglering.
Utmärkande för de tre branscherna är att det är mycket vanligt
att företag ibland har anställda och ibland inte. De berörda
förbunden kräver avtal med företag som brukar ha anställda för
att förvissa sig om att förbundens medlemmar skall omfattas av
kollektivavtalets försäkringsskydd. Beträffande övriga företag
saknas det skäl att kräva kollektivavtal. Socialdemokraterna
anser det vara betänkligt att regeringen vill göra ingrepp i den
fackliga konflikträtten utan att det föreligger några allvarliga
problem eller vitala samhällsintressen som behöver försvaras.
Det är också betänkligt att regeringen vill försvåra för berörda
fackförbund att skapa en rimlig trygghet för sina medlemmar.

Även Vänsterpartiet anser i sin motion A9 att frågan är löst
genom huvudavtalet mellan LO och SAF. Inom de tre LO-förbund som
står utanför huvudavtalet finns ett stort antal små företag. De
blockader som förekommer gäller i regel företag som ibland har
arbetskraft. De fackliga organisationerna måste kunna skydda
sina medlemmar med kollektivavtal under hela anställningstiden.
En arbetstagare som kommer till en arbetsplats där avtal saknas
har inget försäkringsskydd. Ända sedan 1930-talet har det vidare
varit en princip att samhället inte skall reglera skyldigheten
till fredsplikt i icke kollektivavtalsreglerade förhållanden.
Regeringens lagförslag bör därför avslås enligt Vänsterpartiet.

Avslag på propositionen i denna del yrkas även av Annika
Åhnberg (-) i motion A7.

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anser i partiets motion
1992/93:A715 att rätten att blockera icke anslutna enmans- och
familjeföretag bör tas bort.

Ulf Melin och Göte Jonsson (m) anser i motion 1992/93:A711 att
förbud bör gälla mot blockader som avser företag där ingen
anställd är fackligt ansluten. Om både arbetsgivare och
anställda väljer att stå utanför organisationerna bör
arbetsgivaren inte kunna tvingas att teckna kollektivavtal.
Motsvarande yrkande framställs i motion 1992/93:A726 av Filip
Fridolfsson m.fl. (m, fp, c, kds).

Roland Lében (kds) vill enligt motion A11 att homosexuella
sambor inte skall omfattas av det sambo-begrepp som
förbudsregeln vilar på. Förbudet att vidta stridsåtgärder skall
alltså inte gälla i det fall att homosexuella sambor äger och
driver företag utan utomstående anställda.

Utskottets överväganden

Enligt utskottet är inte rimligt att en
arbetstagarorganisation skall få anordna stridsåtgärder mot ett
företag när syftet är att uppnå ett kollektivavtal som i
praktiken inte direkt kommer att reglera arbetsvillkoren för
någon. Om åtgärden riktas mot ett familjeföretag skulle
kollektivavtalet inte reglera arbetsvillkoren för någon utanför
företagarens egen familj. Familjeföretagen måste ha rätt att
utan inblandning få bestämma vilka inbördes relationer och
förhållanden som skall råda mellan de familjemedlemmar som
arbetar i företaget. Utskottet vill i sammanhanget peka på att
annan arbetsrättslig lagstiftning ger uttryck för samma princip
-- LAS omfattar inte arbetstagare som tillhör arbetsgivarens
familj. Som framhålls i propositionen fyller stridsåtgärder som
syftar till att träffa kollektivavtal med sådana företag inte
något rimligt fackligt syfte.

Av det anförda följer att utskottet ansluter sig till de
tankar som ligger bakom den föreslagna förbudsregeln.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör gällande att frågan
i själva verket redan är löst genom att parterna för större
delen av LO-området är bundna av huvudavtalet SAF-LO som
förbjuder stridsåtgärder riktade mot enmans- och familjeföretag.
Utskottet kan inte dela detta synsätt. De tre förbund som inte
undertecknat avtalet avser nämligen just sådana branscher där
enmans- och familjeföretag är vanligt förekommande.

Socialdemokraterna framför att de berörda förbunden kräver
avtal med företag som brukar ha anställda för att därmed
förvissa sig om att förbundens medlemmar skall omfattas av
kollektivavtalets försäkringsskydd.

Med den ovan angivna utgångspunkten att stridsåtgärder mot
företag utan anställda, utöver familjemedlemmar, inte fyller
något rimligt fackligt syfte kan frågan ställas om ett förbud
skall gälla även i det fall att företaget inte har, men brukar
ha, anställda. Utskottets inställning i denna fråga är att en
förbudsregel måste knyta an till faktiska förhållanden. Det
avgörande måste således vara att företaget inte har några
utomstående anställda när frågan om att genomdriva kravet på
kollektivavtal genom stridsåtgärder aktualiseras. Som framhålls
i propositionen kan intresset av att företaget har ett gällande
kollektivavtal den dag det till äventyrs önskar anställa någon
utomstående inte uppväga den skada och det intrång som
stridsåtgärder utgör. Den fackliga organisation som på det sätt
som beskrivs i Socialdemokraternas motion vill förvissa sig om
att förbundens medlemmar skall omfattas av avtalets
försäkringsskydd får alltså, om arbetsgivaren inte gått med på
att teckna avtal, avvakta med eventuella stridsåtgärder till
dess att någon utomstående anställts.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de
motionsyrkanden som avser avslag på propositionen i denna del,
dvs. A7, A8 och A9.

När det gäller vilka kategorier företag som bör omfattas av
förbudet finns motionsförslag om både en mera omfattande och om
en mindre omfattande förbudsregel.

I m-motionerna 1992/93:A711 resp. 1992/93:A726 föreslås ett
förbud som även innefattar företag med utomstående anställda, i
det fall att dessa inte är fackligt organiserade.

Motion A11 (kds) förespråkar däremot ett mera inskränkt förbud
genom att det inte skall avse företag som drivs av homosexuella
sambor.

Enligt utskottets mening är det, som också framhålls i
propositionen, viktigt att förbudsregeln inte ges ett vidare
tillämpningsområde än som är absolut nödvändigt. Till detta
kommer att regeln bör göras så enkel och tydlig som möjligt, så
att minsta möjliga tveksamhet råder om dess tillämplighet. Att
t.ex. utröna om en viss anställd är medlem i en facklig
organisation eller inte låter sig inte göras helt lätt. Bl.a. av
dessa skäl kan utskottet inte ställa sig bakom att även företag
med oorganiserade arbetstagare skulle skyddas. De nu berörda
m-motionerna avstyrks således.

Att även företag som drivs av homosexuella sambor bör omfattas
av förbudet, följer enligt utskottets mening av den grundsyn som
statsmakterna intagit beträffande sådana sambor, nämligen att
samlevnad mellan personer av samma kön från samhällets synpunkt
är en fullt acceptabel samlevnadsform. Genom lagen om
homosexuella sambor likställs sådana sambor i flera avseenden
med andra sambor. Utskottet ansluter sig således till
propositionen även i detta hänseende och avstyrker därmed motion
A11 i motsvarande del.

Ett företag som drabbats av stridsåtgärder bör enligt
propositionen ha rätt till skadestånd av alla som deltagit,
alltså även av dem som deltagit i sympatiåtgärder.

Utskottet vill tillägga att enligt de allmänna reglerna i MBL
kan skadestånd inte åläggas en enskild arbetstagare som deltagit
i en stridsåtgärd om en organisation som är bunden av
kollektivavtal, eller överordnad organisation, har anordnat
eller föranlett den olovliga stridsåtgärden (59 § MBL).

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i
den nu berörda delen. Utskottets ställningstagande innebär att
motion 1992/93:A715 får anses tillgodosedd.

Andra förslag som rör medbestämmandelagen

Förenings- och förhandlingsrätten

Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anser i partiets motion
1992/93:A715 att medbestämmandet måste flyttas från centrala
fackliga organisationer till enskilda arbetstagare.
Bestämmanderätten över verksamheten i ett företag bör ligga
hos dem som är bäst lämpade att fatta beslut, sägs det i
motionen.

Utskottet vill med anledning av detta yrkande framhålla att en
allmän utgångspunkt för ARK:s direktiv när det gäller
medbestämmandet är att kontakterna mellan företrädare för
arbetsgivare och arbetstagare så långt som möjligt bör äga rum
lokalt mellan personer som har verklig kännedom om förhållanden
av betydelse för de diskussioner som förs. Den enskilde
arbetstagaren får enligt direktiven på det sättet möjlighet att
göra sin röst hörd i förhandlingssammanhang. Utskottet, som
därmed kan konstatera att motionen ligger i linje med
utredningsdirektiven, anser att utredningsarbetet bör avvaktas.

Vänsterpartiet anser i sin motion 1991/92:A707 för det första
att förenings- och förhandlingsrätten enligt
medbestämmandelagen bör utsträckas till att också avse
arbetssökande. Motionärerna vill därmed förhindra att
arbetsgivare diskriminerar arbetssökande som är fackligt
organiserade. En förhandlingsrätt för den fackliga
organisationen för arbetssökande är angelägen också för
möjligheten att påverka ingångslönen, anförs det i motionen.

När det gäller förhandlingsskyldigheten enligt 11 § MBL anser
Vänsterpartiet att den bör avse "viktigare beslut och
förändring". Många beslut kan enligt motionen vara viktiga för
den fackliga organisationen utan att för den skull innebära en
viktigare förändring.

Motsvarande yrkanden avseende MBL behandlades och avstyrktes
av utskottet i betänkandet 1990/91:AU6. När det gäller frågorna
om förhandlingsrätten för arbetssökande och
förhandlingsskyldighetens omfattning enligt 11 § MBL ansåg
utskottet att någon åtgärd med anledning av motionen inte var
motiverad. Utskottet kan nu konstatera att bestämmelserna om
förhandlings- och informationsrätten hör till de frågor som ARK
bör ägna särskild uppmärksamhet.

Någon åtgärd med anledning av dessa motionsyrkanden kan med
hänvisning till detta inte anses påkallad. De avstyrks därför.

Inflytande för anställda vid företagsförvärv

I Socialdemokraternas partimotion 1991/92:A225 begär partiet
att riksdagen skall godkänna en lag om inflytande vid
företagsförvärv. Förslaget är hämtat från en
departementspromemoria, Ds 1991:34, Informations- och
förhandlingsrätt för anställda vid vissa förvärv av aktier.
Detta förslag bygger i sin tur på Ägarutredningens betänkande
(SOU 1990:1) Företagsförvärv i svenskt näringsliv. Förslaget i
promemorian tar sikte på situationer, i vilka någon (köparen)
lämnar ett offentligt erbjudande om förvärv av aktierna i ett
s.k. aktiemarknadsbolag (målbolaget).

Den arbetsrättsliga bakgrunden till förslaget är att varken
den som köper aktierna i ett företag eller aktieägarna i det
företag vars aktier förvärvas har några skyldigheter enligt
medbestämmandelagen mot arbetstagarorganisationerna i det
företag som förvärvet avser. Medbestämmandelagens regler bygger
på förekomsten av ett anställningsförhållande. I lagens mening
sker inte någon förändring i det förvärvade bolaget genom att
detta övergår till ny ägare. En annan sak är att överlåtelsen
kan följas av beslut om förändring av det förvärvade bolagets
verksamhet, som åtminstone formellt fattas av detta bolags
ledningsorgan. I det fallet inträder förhandlingsskyldighet
gentemot arbetstagarorganisationerna i det bolaget.

Lagförslaget går i korthet ut på att målbolaget så snart som
det fått kännedom om det offentliga erbjudandet skall informera
arbetstagarorganisationen i bolaget om erbjudandet. Köparen
skall på begäran av organisationen lämna upplysningar om sitt
syfte med förvärvet och sina planer beträffande bl.a.
verksamheten, lokaliseringsorten, organisationen och
sysselsättningen. Organisationen skall slutligen ha rätt till
förhandling med målbolaget i frågan om styrelsen skall uttala
sig om erbjudandet, och, om uttalande skall göras, innehållet i
detta.

Enligt vad som framgår av förra årets budgetproposition
(1991/92:100 bil. 11 s. 24) har EG-kommissionen lagt fram ett
förslag till ett trettonde bolagsrättsdirektiv. Detta avser
företagsköp som sker genom offentliga erbjudanden om förvärv av
aktier eller andra värdepapper som omsätts på en organiserad
marknad (s.k. take-overs). I förslaget uppställs bl.a. en rad
informationsregler. I denna budgetproposition konstateras att de
förslag som lagts fram i departementspromemorian i stort
sammanfaller med EG-kommissionens förslag. Enligt
arbetsmarknadsministerns mening bör resultatet av EG:s arbete på
området avvaktas. Han anför att han därför inte avser att nu
lägga fram något förslag om de anställdas rätt till information
och förhandling vid offentligt förvärvserbjudande.

Utskottet kan för sin del konstatera att frågan om vad ett
eventuellt trettonde bolagsrättsdirektiv i EG kan kräva i form
av anpassning i svensk lag omfattas av aktiebolagskommitténs (Ju
1990:08) uppdrag. Enligt utskottets mening bör detta
utredningsarbete inte föregripas.

På anförda grunder avstyrks det nu berörda motionsyrkandet.

Fredsplikt genom tyst reglering

I sin motion 1991/92:A707 framför Vänsterpartiet att
fredsplikt bör gälla endast i frågor som uttryckligen är
reglerade i kollektivavtal. Partiet anser det inte godtagbart
att fredsplikt på ett helt oförutsebart sätt kan utsträckas
genom s.k. tyst reglering i kollektivavtal.

När det gäller frågan om fredsplikten vid s.k. tyst reglering
kan utskottet notera att reglerna om konfliktåtgärder är
aktualiserade inom regeringskansliet på grundval av den s.k.
Löneförhandlingsutredningens betänkande (SOU 1991:13)
Spelreglerna på arbetsmarknaden.

Av det skälet saknas enligt utskottets mening anledning för
riksdagen att ta något initiativ till lagändringar. Motion A707
avstyrks därför i motsvarande del.

Övrig lagstiftning

Propositionen

Till följd av förslaget om arbetsgivarens skyldighet att
informera om anställningsvillkoren enligt en ny bestämmelse i
anställningsskyddslagen föreslås följdändringar i lagen om
privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Kravet på
skriftligt anställningsavtal föreslås bli borttaget, vilket i
sin tur föranleder följdändringar i den lagen.

Förslagen beträffande anställningsskyddslagen och
medbestämmandelagen föranleder även ändringsförslag i den
arbetsrättsliga beredskapslagen.

Motionerna

Socialdemokraterna yrkar i sin motion A8 avslag på förslaget
om ändringar i den arbetsrättsliga beredskapslagen.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker de nu berörda lagförslagen liksom de
delar av lagförslagen som inte behandlats i det föregående med
den ändringen att 22 § i punkt 3 i bilagan till den
arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262) skall ha motsvarande
lydelse som i det av utskottet framlagda förslaget till 22 §
lagen om anställningsskydd.

På grund av ändringarna i 2 § lagen om anställningsskydd måste
följdändringar göras i 4 kap. 7 §, 8 kap. 3 § och 16 kap. 7 §
lagen (1976:600) om offentlig anställning. Med utnyttjande av
sin initiativrätt enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen föreslår
utskottet att dessa ändringar genomförs. Lagförslag läggs fram i
utskottets hemställan.

Av det anförda följer att motion A8 avstyrks i den berörda
delen.

Motionsförslag om förtroendemannalagen

Reglerna i förtroendemannalagen skall enligt ARK:s direktiv
övervägas från flera utgångspunkter. Enligt direktiven är det
viktigt att förtroendemannalagen är anpassad till reglerna om
medbestämmande och styrelserepresentation. ARK skall överväga
hur förändringarna som den föreslår i dessa lagar skall påverka
bestämmelserna i förtroendemannalagen. Begreppet facklig
verksamhet skall analyseras. Lagens ledighetsregler har enligt
direktiven ett så nära samband med reglerna om
arbetstagarinflytande att översynen av dem också bör höra till
uppgifterna för utredningen. Ledighetslagstiftningen skall
annars ses över i ett annat sammanhang.

Vänsterpartiet begär i sin motion 1991/92:A707 ändringar i
förtroendemannalagen i tre hänseenden vad gäller ledighet för
fackliga uppdrag.

Partiet anser att lagen bör ändras så att den främjar att de
fackliga uppdragen i ökad utsträckning utförs på deltid.
Därigenom skulle specialisering och klyftor mellan förtroendemän
och medlemmar undvikas, sägs det i motionen. Dessutom bör
deltidsanställda vid behov få rätt att utöka sin
sysselsättningsgrad genom fackligt arbete, under förutsättning
att det ryms inom det tidsmått som anges i lagen. I motionen
begärs även en lagändring så att förtroendemännen får rätt till
koncernfackligt arbete på betald arbetstid. Även internationella
koncerner bör innefattas enligt motionen. När det gäller rätten
till ledighet med bibehållna anställningsförmåner anser
Vänsterpartiet att den bör regleras på motsvarande sätt som
skyddsombudets rätt till ledighet enligt arbetsmiljölagen.

I frågan om fackligt arbete på deltid har utskottet tidigare
uttalat att en regel av det slag som efterlyses i motionen torde
innebära en begränsning av den rätt till ledighet som gäller i
dag. Den principiella utgångspunkten för utskottet har varit att
ansvaret för eventuella problem av det slag som påtalas i
motionen bör åvila arbetstagarna och de fackliga
organisationerna. Förslaget om rätt för arbetstagaren att utöka
sin sysselsättningsgrad för att utföra fackligt arbete har
avvisats eftersom utskottet sett det som främmande att lösa
saken lagstiftningsvägen. I dessa frågor har utskottet samma
uppfattning i dag.

Av vad som nyss sagts framgår att frågan om ledighet för bl.a.
koncernfackligt arbete kan antas ingå i ARK:s överväganden,
liksom den allmänna omfattningen av förtroendemannens rätt till
ledighet. Utskottet vill i sammanhanget påpeka, med anledning av
kravet på att jämställa förtroendemän med skyddsombud, att
arbetsmiljölagen inte ger skyddsombudet obegränsad rätt till
ledighet. Denna rätt är beroende av uppdragets art och anges i 6
kap. 5 § arbetsmiljölagen så, att skyddsombudet "har rätt till
den ledighet som fordras för uppdraget".

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
Vänsterpartiets nu behandlade yrkanden i motion 1991/92:A707.

Lisbeth Staaf-Igelström och Bo Finnkvist (s) begär i motion
1991/92:A713 en lagreglering av koncernfackligt samarbete
över nationsgränserna. Motionärerna pekar på de svenska
företagens allt större investeringar utomlands, vilket medför
att beslut fattas långt från de berörda människorna. De fackliga
företrädarna har mycket svårt att genomföra sitt arbete på ett
rimligt sätt. Det är en självklar rättighet för de anställda att
erhålla samma möjligheter till insyn och inflytande över
företagens verksamhet på såväl nationellt som internationellt
plan, sägs det motionen.

Med anledning av denna motion kan utskottet konstatera att det
pågår arbete inom EG avseende en reglering av koncernfackligt
samarbete. Enligt direktiven till ARK bör kommittén följa
utvecklingen inom EG på det arbetsrättsliga området och ta
ställning till vilka anpassningar av den svenska arbetsrättsliga
lagstiftningen som krävs. Med hänsyn till detta saknas det
enligt utskottets mening anledning till någon särskild åtgärd
från riksdagens sida på grund av motionen.

Claus Zaar m.fl. (nyd) begär i motion 1991/92:A720 en
utredning av förutsättningarna för att alla kostnader för
facklig ledighet skall bäras av de fackliga organisationerna.
I arbetet med att få ett bättre konkurrensläge och en
gynnsam ekonomisk utveckling är den omfattande fackliga
ledigheten en viktig del enligt motionärerna. Om det ekonomiska
ansvaret för den fackliga ledigheten läggs på organisationerna
leder det till ett effektivt arbete som är till nytta för den
fackliga verksamheten.

Det ekonomiska ansvaret för den fackliga verksamheten har
enligt utskottets mening ett nära samband med den tidigare
berörda frågan om omfattningen av ledighet för fackliga uppdrag.
Denna fråga ingår i ARK:s uppdrag. Det finns därför enligt
utskottets mening inte anledning att initiera något
utredningsarbete av det slag som begärs i motionen. Denna
avstyrks således.

Slutligen behandlas i detta avsnitt motion 1991/92:A723 av
Bertil Måbrink m.fl. (v) som rör fackliga rättigheter i ett
internationellt perspektiv. Enligt motionen kränks nästan
överallt i u-världen rätten att bilda fria och självständiga
fackföreningar. Det växande antalet frizoner runt om i världen
är ett allvarligt hot mot de grundläggande fackliga
rättigheterna. I motionen tas också frågan om gästarbetarnas
situation upp. I länder kring Persiska viken, där fackföreningar
är förbjudna, finns det enligt motionen fem miljoner
gästarbetare. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att
Sverige skall verka för förbättrad efterlevnad av de fackliga
rättigheterna och då särskilt uppmärksamma förhållandena i
frizonerna och gästarbetarnas villkor.

Utskottet vill med anledning av motionen hänvisa till det
arbete som utförs inom Internationella arbetsorganisationen
(ILO). De industriella frizonerna (Export processing zones)
ägnas särskild uppmärksamhet genom att en expertkommitté av
framstående jurister årligen granskar efterlevnaden av
ratificerade konventioner i förhållande till frizonerna. Det är
att notera i sammanhanget att frizonerna inte är undantagna från
konventionernas tillämpningsområde. Konvention nr 87 om
föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och nr 98 om
organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten hör
till de ILO-konventioner som har den högsta anslutningsgraden.
ILO har även engagerat sig för gästarbetarna. Stora resurser har
avsatts för utbildning i tredje världen, inte minst utbildning
av återvändande gästarbetare från Mellanöstern och Kuwait.

Det arbete som förekommer inom ILO bör enligt utskottets
mening kunna tjäna det syfte som motionärerna anger. Något
uttalande därutöver med anledning av motionen är inte påkallat.
Den avstyrks därför av utskottet.

Etnisk diskriminering

I fyra motioner begärs lagstiftning mot etnisk
diskriminering på arbetsmarknaden.

Sådan lagstiftning begärs i Vänsterpartiets båda motioner
1991/92:A707 om demokratiska rättigheter och jämställdhet i
arbetslivet m.m. resp. 1991/92:Sf629 om invandrarpolitiken.
Motsvarande yrkande framställs i två enskilda motioner om rasism
och främlingsfientlighet, 1991/92:Sf628 av Hans Göran Franck
m.fl. (s), och 1991/92:Sf606 av Berith Eriksson m.fl. (v).

Utskottet kan med anledning av dessa yrkanden konstatera att
regeringen aviserat en proposition med förslag till lag mot
etnisk diskriminering i arbetslivet, baserat på ett betänkande
(SOU 1992:96) av Utredningen för åtgärder mot etnisk
diskriminering. Någon åtgärd med anledning av dessa motioner är
därmed inte påkallad. De avstyrks således av utskottet.

Övriga frågor

Utskottet tar i detta avsnitt upp tre motioner som avser den
offentliga sektorn.

I motion 1991/92:A710 av Britt Bohlin m.fl. (s) begärs en
ändring i lagen om offentlig anställning (LOA) så att möjlighet
ges att förbjuda anställdas direkt konkurrerande verksamhet,
om detta skadar huvudarbetsgivarens intressen. Motionen syftar
på läkare, som vid sidan av ordinarie anställning i landsting
bedriver privat vårdverksamhet. Standarden på den offentliga
sjukvården kan försämras, om läkarna på sin "fritid" behandlar
ett stort antal patienter, sägs det i motionen.

Utskottet konstaterar med anledning av motionen att frågan om
rätten för läkare att utföra bisysslor vanligen inte torde vara
reglerade i LOA, som enligt 1 kap. 5 § endast omfattar
landstingsanställd personal vars anställning är statligt
reglerad. I sammanhanget kan dessutom konstateras att
LOA-utredningen, till vilken utskottet strax återkommer,
föreslagit att LOA endast skall avse arbetstagare hos staten. En
proposition med förslag till förändringar i LOA är aviserad av
regeringen. Vidare kan noteras att en bestämmelse av det slag
som motionärerna efterlyser finns i kollektivavtal mellan
Landstingsförbundet och berörda arbetstagarorganisationer.
Enligt den bestämmelse som reglerar bisysslor, kan en
arbetsgivare meddela förbud mot bisysslan om arbetsgivaren
finner att bisysslan inverkar hindrande för arbetsuppgifterna
eller att den kan påverka arbetstagarens handläggning av ärenden
i sitt arbete i anställningen.

Utskottet anser med hänvisning till detta att någon åtgärd
inte kan anses påkallad med anledning av motionen, som således
avstyrks.

Charlotte Cederschiöld (m) anser i motion 1991/92:A705 att en
domares rätt att utöva sitt ämbete skall prövas av allmän
domstol och inte av Arbetsdomstolen. Frågan om domares
skiljande från tjänsten lämpar sig med hänsyn till
regeringsformens skydd för domare inte för avgörande i en
korporativistiskt sammansatt domstol som Arbetsdomstolen, sägs
det i motionen.

Ett motsvarande yrkande har tidigare behandlats av
arbetsmarknadsutskottet (1991/92:AU3). Utskottet utgick då från
att frågan skulle övervägas av LOA-utredningen och ansåg därför
att den inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet kan nu konstatera att regeringen tillkallat en
särskild utredare för att kartlägga behovet av att stärka
domarnas ställning och att lämna förslag till inriktning av det
fortsatta utredningsarbetet. Enligt direktiven (dir. 1993:47)
skall även frågan om domares skiljande från tjänsten omfattas av
utredningsuppdraget. Utredaren skall därvid gå in på frågan om
den rätt till domstolsprövning som grundlagen garanterar domaren
bäst tillgodoses genom en rätt att väcka talan vid
Arbetsdomstolen eller tingsrätt, eller om överklaganderegler är
ett bättre alternativ. Utredningsuppdraget skall enligt
direktiven vara redovisat före utgången av juni månad 1994.

Med detta konstaterande anser utskottet att även den nu väckta
motionen bör avslås i avvaktan på den vidare behandlingen av
frågan.

Statens ansvarsnämnd bör avskaffas och ämbetsmannaansvaret
överflyttas till domstol, anser Lars Andersson m.fl. (nyd) i
motion 1991/92:Ju625. För att få en opartisk prövning av ärenden
om avstängning, disciplinansvar och avskedande av vissa högre
statliga tjänstemän bör enligt motionen prövningen överflyttas
från den partssammansatta Ansvarsnämnden till domstolarna.

Frågan om Statens ansvarsnämnd och vilka uppgifter nämnden
skall ha, bl.a. i fråga om den personkrets som skall omfattas,
har övervägts av LOA-utredningen. Något förslag om att avskaffa
nämnden har inte framlagts, men utskottet utgår från att man,
mot bakgrund av grundtankarna i förslaget, i den kommande
propositionen även kommer in på den mera övergripande
frågeställningen om Ansvarsnämnden och dess roll. Motionen bör
därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

S.k. fallskärmsavtal

Det har på senare tid förts en allmän diskussion om de olika
förmåner som förekommer i näringslivet, i organisationer och
inom offentlig verksamhet i form av pensionsersättningar, avtal
om avgångsvederlag och liknande förmåner till personer i ledande
ställning. Debatten har fokuserats kring de s.k.
fallskärmsavtalen för chefspersoner och personer med
förtroendeposter i de numera statligt ägda bankerna och i de
banker som ansökt om bankstöd. Utskottet behandlar i det
följande ett antal motioner i frågan från den allmänna
motionstiden.

Motionerna

Några motioner tar upp frågan om en offentlig redovisning av
fallskärmsavtal. Rolf L Nilsson m.fl. (v) föreslår i motion
1992/93:N278 att riksdagen beslutar att alla organisationer
som får stöd av staten offentligt skall redovisa fallskärmsavtal
och trygghetsavtal. Ett tillkännagivande om att det bör ske en
offentlig redovisning av vilka förmåner som skall utgå för
personer i ledande befattning i såväl privat som offentlig
verksamhet framställs i motion 1992/93:A704 av Hugo Bergdahl
(fp). I motion 1992/93:A723 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd)
anser man att frågan om att offentliggöra fallskärmsavtal skall
utredas.

Några motionärer anser att fallskärmsavtalen bör bli föremål
för prövning enligt avtalslagens generalklausul. I andra
motioner föreslås att företeelsen med fallskärmsavtal skall
utredas resp. regleras. I ytterligare andra yrkanden begärs
särskild lagstiftning som förbjuder den aktuella typen av avtal.
Sålunda begär Bengt Silfverstrand och Ingvar Björk (s) i motion
1992/93:A721 ett tillkännagivande om att en
"oskälighetsprövning" bör göras med stöd av generalklausulen i
avtalslagen varvid oskäliga avtal bör ogiltigförklaras eller
jämkas.

I motion 1992/93:A723 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) begärs
att riksdagen beslutar om att en utredning tillsätts med uppgift
att föreslå åtgärder mot företeelsen fallskärmsavtal (yrkande 1)
och att en utredning ser över förutsättningarna att med
utgångspunkt från 36 § avtalslagen ogiltigförklara
fallskärmsavtal genom särskild lagstiftning (yrkande 2).
Motionärerna vill också ha särskild lagstiftning som förbjuder
fallskärmsavtal inom statlig verksamhet (yrkande 3), inom
företag som helt eller delvis ägs av staten (yrkande 4) och inom
kommun och landsting (yrkande 5).

Även i motion A722 Bert Karlsson (nyd) vill motionären ha
lagstiftning mot fallskärmsavtal eller andra former av generösa
förmåner för ledande befattningshavare inom offentlig
verksamhet.

Utskottets överväganden

Näringsutskottet behandlade i samband med anslagen till
Finansinspektionen och Bankstödsnämnden våren 1993 motioner med
likartade yrkanden som de nu föreliggande yrkandena. Motionerna
i näringsutskottet gällde bl.a. att bankstödet skall villkoras
av en offentlig redovisning av fallskärmsavtal samt frågan om
lagstiftning mot fallskärmsavtal och frågan om jämkning av
föreliggande avtal. Näringsutskottet avslog motionerna i sitt av
riksdagen godkända betänkande 1992/93:NU24 med hänvisning bl.a.
till att resultaten av vissa initiativ borde avvaktas. Utskottet
hänvisade till att statsrådet Bo Lundgren i skrivelse till
ledningarna för Nordbanken, Securum och Gota Bank redovisat
riktlinjer för anställningsvillkor för ledningen i statligt ägda
kreditinstitut m.fl.

Näringsutskottet konstaterade också att Redovisningskommittén
(Ju 1991:07) genom tilläggsdirektiv (1993:06) fått i uppdrag att
överväga om det behövs särskilda redovisningsregler för
pensionsersättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande
förmåner för styrelseledamöter, verkställande direktören och
andra personer i ett företags ledning.

Näringsutskottet hänvisade slutligen till pågående
överväganden inom bl.a. Stockholms fondbörs, Studieförbundet
Näringsliv och Samhälle och Näringslivets börskommitté.

Även lagutskottet behandlade under våren 1993 motionsyrkanden
om införande av en skyldighet för företag att i årsredovisningen
ta in uppgifter om pensioner, fallskärmsavtal och andra förmåner
för personer med ledande ställning i företagen. I sitt av
riksdagen godkända betänkande 1992/93:LU31 välkomnade utskottet
att regeringen genom tilläggsdirektiv givit
Redovisningskommittén i uppdrag att överväga om det behövdes
särskilda redovisningsregler för den aktuella typen av
ersättningar. Enligt lagutskottets mening var det aktualiserade
spörsmålet angeläget och utskottet förutsatte att frågan
behandlades skyndsamt. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionerna bedömde emellertid utskottet inte vara påkallad.

Finansdepartementet uppdrog i december 1992 åt f.d.
regeringsrådet Bengt Hamdahl att granska anställningsavtalen,
avtalen om avgångsvederlag och eventuella andra med
anställningen sammanhängande avtal mellan Nordbanken och tre av
bankens förutvarande verkställande direktörer. Granskningen
avsåg en bedömning av möjligheterna att få avtalen om
avgångsvederlag eller delar av avtalen ogiltigförklarade eller
enskilda avtalsvillkor jämkade. Hamdahl redovisade sina
slutsatser i en skrivelse till departementet i april 1993. I
skrivelsen anförde utredaren att han bedömde att en talan från
bankens sida om att, med stöd av avtalslagens bestämmelser om
rättshandlingars ogiltighet, få avtalen jämkade eller
ogiltigförklarade skulle ha små utsikter att vinna bifall. I
skrivelsen framhölls vidare bl.a. följande.

Sammanfattningsvis har min genomgång av både
anställningsavtalen och avtalen om avgångsvederlag m.m. visat
att de senare avtalen fått ett för de förutvarande anställda
förmånligt innehåll. Samtidigt har det klarlagts att banken
ingått de sistnämnda avtalen efter överväganden som gjorts med
kännedom om vad som kunde åberopas mot de förutvarande anställda
med stöd av anställningsavtalen och eljest efter att regelrätta
förhandlingar ägt rum med åtminstone två av dem. Banken kan
knappast anses ha varit en underlägsen part i
avtalsförhållandet. Senare inträffade omständigheter, främst
uppdagandet av ytterligare stora kreditförluster i banken under
direktörernas anställningstid och en svårighet för allmänna
opinionen att acceptera ersättningarna till dem, är inte av det
slag som den avtalsrättsliga lagstiftningen godtar som
förhållanden som skulle kunna ge banken möjligheter att frigöra
sig från avtalen.

Finansdepartementet har i april 1993 uppdragit åt advokat Otto
Rydbeck att kartlägga de närmare omständigheterna kring
slutandet av avtal om avgångsvederlag med de tre förutvarande
direktörerna i Nordbanken. Uppdraget har även innefattat frågan
om det finns anledning att väcka skadeståndstalan enligt regler
i bankrörelselagen mot styrelseledamöter i Nordbanken. Rydbeck
har under hösten 1993 avlämnat en rapport till departementet.

Finansdepartementet har, som nämnts, i februari 1993 utfärdat
riktlinjer för anställningsvillkor för ledningen i statligt ägda
kreditinstitut m.fl. Riktlinjerna innbär bl.a. följande. I lönen
skall ingå kompensation för avsaknad av anställningstrygghet.
Den sammanlagda tiden av uppsägningstid och tid för
avgångsvederlag skall inte överstiga 24 månader. Om
oegentligheter, som kan föranleda brottsansvar eller
skadeståndsskyldighet, upptäcks före eller under
vederlagsperioden har arbetsgivaren rätt att hålla inne
vederlaget eller en del av det till dess en rättslig prövning
skett eller en överenskommelse träffats. Om lön eller annan
ersättning erhålls under vederlagsperioden skall avräkning ske
mot vederlaget. Lön och andra anställningsvillkor för den
verkställande direktören och övriga i ledningen bör redovisas i
årsberättelsen. Redan ingångna avtal skall följas. Avtal som
emellertid uppenbart går utöver riktlinjerna skall omförhandlas.

Inom den statliga verksamheten i övrigt förekommer
avgångsvederlag och liknande förmåner av nu åsyftat slag endast
i begränsad omfattning. De högsta statliga cheferna,
generaldirektörer och landshövdingar m.fl. och även statsråden,
kan få s.k. förordnandepension. Den s.k. LOA-utredningen (C
1989:07) har i sitt betänkande SOU 1992:60 Enklare regler för
statsanställda föreslagit förändringar av anställningsskyddet
m.m. för arbetstagare med verksledande eller jämförlig ställning
hos staten. Såvitt framgår av regeringens lagrådsremiss om
ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. kommer dock
anställningsskyddet för den nu aktuella gruppen att i sak
behållas oförändrat. Regeringens proposition i ämnet väntas
föreläggas riksdagen inom kort.

Utskottet bedömer mot den nu redovisade bakgrunden att
någon riksdagens åtgärd med anledning av de aktuella
motionsyrkandena nu inte är påkallad. Utskottet avstyrker därför
motionerna 1992/93:N278, 1992/93:A704, 1992/93:A721,
1992/93:A722 och 1992/93:A723, i förekommande fall i motsvarande
delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A6 och 1993/94:A7
yrkande 1,

2. beträffande inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A225 yrkande 17 och
1991/92:A707 yrkande 1,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis

3. beträffande det fortsatta utrednings- och
beredningsarbetet
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 2,

4. beträffande arbetstagare som inte omfattas av
kollektivavtalet
att riksdagen avslår motion 1993/94:A13 yrkande 3,
res. 2 (nyd)

5. beträffande översynens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A455 yrkande 13,
1991/92:A716 och 1992/93:A725,

6. beträffande behovet av facklig verksamhet i framtiden
att riksdagen avslår motion 1991/92:A813 yrkande 4,

7. beträffande allmänt skydd mot diskriminering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A719 och 1993/94:A7
yrkande 10,

8. beträffande diskriminering på grund av politisk
uppfattning
att riksdagen avslår motion 1991/92:A724,
men. (v) - delvis

9. beträffande visstidsanställning vid arbetsanhopning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1993/94:A7 yrkande 6, 1993/94:A8
yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A9 yrkande 1 och
1993/94:A13 yrkande 1 antar 5 § i det enligt bilaga 1 genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
anställningsskydd,
res. 3 (s)
res. 4 (nyd)

10. beträffande den längsta tiden för provanställning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del,
med anledning av motion 1992/93:A703 och med avslag på
motionerna 1991/92:A261 yrkande 2, 1992/93:A715 yrkande 6,
1993/94:A7 yrkande 7, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del,
1993/94:A9 yrkande 2 och 1993/94:A13 yrkande 2 antar 6 § i det
genom propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen om anställningsskydd,
res. 5 (s)
res. 6 (nyd)

11. beträffande inskränkningar av möjligheterna till
provanställning
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 4,
men. (v) - delvis

12. beträffande möjligheten att kombinera provanställning
och visstidsanställning
att riksdagen avslår motion 1993/94:A10 yrkande 1,

13. beträffande regleringen i kollektivavtal av
tidsbegränsad anställning och provanställning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1993/94:A7 yrkande 9, 1993/94:A8
yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A9 yrkande 3 och
1993/94:A14 antar punkt 2 i övergångsbestämmelserna till det
genom propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen om anställningsskydd med den ändringen
att ordet "dess" på två ställen skall ersättas med "deras",
res. 7 (s)

14. beträffande information om anställningsvillkor
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1993/94:A9 yrkande 4 och
1993/94:A12 yrkande 1 antar 6 a § i det genom propositionen
enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen om anställningsskydd,
men. (v) - delvis

15. beträffande månadsregeln
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med anledning av motionerna 1991/92:A704, 1991/92:A717 och
1992/93:A715 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1993/94:A8
yrkandena 2 och 3, 1993/94:A9 yrkande 5 och 1993/94:A13
yrkandena 4 och 5 antar 7 och 18 §§ i det genom propositionen
enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen om anställningsskydd,
res. 8 (s)
res. 9 (nyd)
men. (v) - delvis

16. beträffande turordning vid uppsägning på grund av
arbetsbrist
att riksdagen med anledning av dels propositionen i
motsvarande del, dels motionerna 1992/93:A715 yrkande 4 och
1993/94:A11 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1993/94:A7
yrkande 2, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A9
yrkande 6, 1993/94:A13 yrkandena 6 och 7 och 1993/94:A15
yrkandena 1--3,

dels godkänner vad utskottet anfört, dels antar 22 §
i det genom propositionen enligt bilaga 1 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen om anställningsskydd med
den ändringen att första meningen i paragrafens tredje stycke
skall ha följande lydelse:

"Innan turordningen fastställs får arbetsgivaren inom den
turordningskrets där arbetsbristen finns undanta två
arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild
betydelse för den fortsatta driften.",
res. 10 (s)
res. 11 (nyd)

17. beträffande beräkning av anställningstid
att riksdagen avslår motion 1993/94:A15 yrkande 4,

18. beträffande turordningskretsarna på det statliga
området
att riksdagen avslår motion 1993/94:A10 yrkande 2,

19. beträffande kollektivavtalsregleringen på den kommunala
sektorn
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A444 yrkande 8 och
1992/93:A710,

20. beträffande anställningsskydd och inflytande vid
företagsöverlåtelse
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A7 yrkande 3,
1993/94:A8 yrkandena 5 och 8, 1993/94:A9 yrkande 8 och
1993/94:A12 yrkande 2,
res. 12 (s)

21. beträffande saklig grund för uppsägning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkandena 6, 7, 13
och 21,
men. (v) - delvis

22. beträffande vikariatsanställning
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 3,
men. (v) - delvis

23. beträffande driftsenhetsbegreppet
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 14,
men. (v) - delvis

24. beträffande återanställningsrätt m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A707 yrkandena 9, 10,
15 och 16 samt 1992/93:A701,
men. (v) - delvis

25. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A201, 1991/92:A225
yrkande 14, 1991/92:A243, 1991/92:A435 yrkande 7, 1991/92:A708
yrkande 2, 1991/92:A813 yrkande 1, 1992/93:A815 yrkande 3,
1993/94:A8 yrkande 4 och 1993/94:A25 yrkande 7,
res. 13 (s)
men. (v) - delvis

26. beträffande permittering
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A706, 1992/93:A713,
1992/93:A718 och 1992/93:A720,
res. 14 (nyd)

27. beträffande turordningslistor som rör föräldralediga
resp. äldre
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A707 yrkande 5 och
1993/94:A9 yrkande 7,
men. (v) - delvis

28. beträffande 39 § anställningsskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A707 yrkande 8 och
1993/94:A9 yrkande 9,

29. beträffande ogiltigförklaring av uppsägning m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkandena 11, 12, 17
och 19,
men. (v) - delvis

30. beträffande skadestånd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A707 yrkandena 18, 20
och 37 samt 1993/94:A11 yrkande 3,
men. (v) - delvis

31. beträffande den fackliga vetorätten
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med anledning av motion 1992/93:A715 yrkande 5 i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1993/94:A7 yrkandena 4 och 5,
1993/94:A8 yrkande 6 i motsvarande del, 1993/94:A9 yrkande 10,
1991/92:Ju832 yrkande 19 och 1992/93:Ju817 yrkande 15

dels beslutar att 38--40 §§ och rubriken närmast före 38 §
lagen om medbestämmande i arbetslivet skall upphöra att gälla,
dels antar 57 och 69 §§ i det genom propositionen enligt
bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
medbestämmande i arbetslivet,
res. 15 (s)

32. beträffande blockader mot enmans- eller familjeföretag
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del,
med anledning av motion 1992/93:A715 yrkande 5 i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1992/93:A711, 1992/93:A726,
1993/94:A7 yrkande 8, 1993/94:A8 yrkande 6 i motsvarande del,
1993/94:A9 yrkande 11 och 1993/94:A11 yrkande 2 antar 41, 41 a,
41 b och 45 §§ i det genom propositionen enligt bilaga 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen om
medbestämmande i arbetslivet,
res. 16 (s)

33. beträffande bestämmanderätten över verksamheten
att riksdagen avslår motion 1992/93:A715 yrkande 3,
res. 17 (nyd)

34. beträffande förenings- och förhandlingsrätten
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkandena 35 och 36,
men. (v) - delvis

35. beträffande inflytande för anställda vid
företagsförvärv
att riksdagen avslår motion 1991/92:A225 yrkande 19,
res. 18 (s)

36. beträffande fredsplikt genom tyst reglering
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkande 38,
men. (v) - delvis

37. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels med anledning av propositionen i motsvarande del och
med avslag på motion 1993/94:A8 yrkande 7 antar de genom
propositionen enligt bilaga 1 framlagda lagförslagen, i den
mån de inte omfattas av vad som hemställts under 1--36 ovan, med
den ändringen att 22 § tredje stycket första meningen i punkt 3
i bilagan till arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) skall ha
följande lydelse:

"Innan turordningen fastställs får arbetsgivaren inom den
turordningskrets där arbetsbristen finns undanta två
arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild
betydelse för den fortsatta driften."

dels antar lagförslaget i bilaga 2,
res. 19 (s)

38. beträffande ledighet för fackliga uppdrag
att riksdagen avslår motion 1991/92:A707 yrkandena 28--30,
men. (v) - delvis

39. beträffande koncernfackligt samarbete
att riksdagen avslår motion 1991/92:A713,
res. 20 (s)

40. beträffande kostnader för facklig ledighet
att riksdagen avslår motion 1991/92:A720,
res. 21 (nyd)

41. beträffande fackliga rättigheter i ett internationellt
perspektiv
att riksdagen avslår motion 1991/92:A723,
men. (v) - delvis

42. beträffande etnisk diskriminering på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:A707 yrkande 22,
1991/92:Sf606 yrkande 2, 1991/92:Sf628 yrkande 6 och
1991/92:Sf629 yrkande 5,

43. beträffande konkurrerande verksamhet
att riksdagen avslår motion 1991/92:A710,

44. beträffande domares skiljande från tjänsten
att riksdagen avslår motion 1991/92:A705,

45. beträffande Ansvarsnämnden
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju625 yrkande 2,
res. 22 (nyd)

46. beträffande fallskärmsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A704, 1992/93:A721
yrkande 1, 1992/93:A722 yrkande 3, 1992/93:A723 yrkandena 1--6
och 1992/93:N278 yrkande 4.
res. 23 (nyd)

Stockholm den 25 november 1993

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Lahja Exner
(s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald
Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s),
Isa Halvarsson (fp), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Nils
Nordh (s) och Bengt-Ola Ryttar (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Inriktningen av arbetsrätten (mom. 2)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Syftet med" och på s. 24 slutar med "1991/92:A707 i
berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den svenska modellen skall utvecklas, inte
avvecklas. Spelreglerna på arbetsmarknaden är viktiga både för
företagen och för de anställda. Syftet med lagstiftningen är att
skapa en rimlig balans mellan parterna och stödja utvecklingen
mot ett mera demokratiskt arbetsliv. Det är en viktig uppgift
för arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal ge de
arbetsrättsliga reglerna en sådan utformning att de fungerar väl
i praktiken och blir så enkla och effektiva som möjligt.
Lagstiftningen bör på olika sätt stimulera parterna att träffa
sådana uppgörelser. Hänsyn måste därvid tas till de förändrade
förutsättningar för inflytande som den ökade
internationaliseringen och utvecklingen av företagsformer
innebär.

Utskottet anser mot den här bakgrunden att det är
grundläggande att slå vakt om den fria förhandlingsrätten och
rätten att vidta fackliga stridsåtgärder. Kollektivavtalen måste
värnas som bärare av de anställdas rättigheter och skyldigheter
och som ett instrument för samarbete mellan parterna. Det är
angeläget att öka den enskildes inflytande över den egna
arbetssituationen, öka det fackliga inflytandet vid
företagsöverlåtelser och i koncerner, samt slå fast att de
arbetsrättsliga reglerna skall gälla oberoende av hur
arbetsgivaren väljer att organisera sin verksamhet. Antalet
tillfälliga anställningar bör snarare minska än öka, vilket blir
resultatet av regeringens förslag.

Enligt utskottets mening bör riksdagen nu lagstifta om ett
utökat inflytande för de anställda vid företagsförvärv i
enlighet med förslagen i departementspromemorian Ds 1991:34
Informations- och förhandlingsrätt för anställda vid vissa
förvärv av aktier. Utskottet återkommer i betänkandet till
frågan.

Genom de förändringar i LAS och MBL som nu föreligger
fullföjer enligt utskottets mening regeringen sin strategi för
att försvaga löntagarnas ställning på arbetsmarknaden och stärka
arbetsgivarnas inflytande. Syftet är att det skall bli lättare
för arbetsgivare att nå bl.a. sina lönepolitiska målsättningar.
Det gäller exempelvis målsättningar om ökad lönespridning och
lägre ingångslöner. Det gäller också arbetsgivarnas önskan att
fritt få leda och fördela arbetet och fritt få anställa och
avskeda personal. Det är för utskottet uppenbart att regeringen
vill försvaga löntagarnas organisationer ekonomiskt och försvåra
organisationsarbetet. Utskottet avvisar därför den av regeringen
föreslagna inriktningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Utskottet sympatiserar i allt väsentligt med de synpunkter som
förs fram i motion 1993/94:A6. Av formella skäl avstår utskottet
från att tillstyrka motionen. Motionerna 1991/92:A707 och
1993/94:A7 i motsvarande delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande inriktningen av arbetsrätten

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A225 yrkande 17
och med avslag på motion 1991/92:A707 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtalet (mom. 4)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Med anledning" och slutar med "berörda delen" bort
ha följande lydelse:

Utskottet menar att regeringen i förslaget inte berör
kärnfrågan om det starka anställningsskyddet kan ha medfört
hinder för arbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden.
Regeringens förslag tar heller inte hänsyn till de arbetstagare
som inte omfattas av kollektivavtal. Dessa frågor bör riksdagen
enligt utskottets mening, med bifall till motion 1993/94:A13, ge
regeringen i uppdrag att utreda.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande arbetstagare som inte omfattas av
kollektivavtalet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A13 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Visstidsanställning vid arbetsanhopning (mom. 9)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Som påpekas" och på s. 27 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är gällande regler i LAS om
visstidsanställning vid arbetsanhopning och om uppsägning fullt
tillräckliga för att en arbetsgivare skall klara av en ökning av
produktionen, även om den varar mer än sex månader. Dessutom kan
parterna träffa avtal om andra regler. Regeringens förslag i
ifrågavarande del bör med anledning av motionerna 1993/94:A8,
1993/94:A9 och 1993/94:A7 i motsvarande delar avslås. Även
motion 1993/94:A13 i motsvarande del bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande visstidsanställning vid arbetsanhopning

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkande
6, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande
1 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och motion
1993/94:A13 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

4. Visstidsanställning vid arbetsanhopning (mom. 9)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Som påpekas" och på s. 27 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet är av den uppfattningen att sex månaders visstids-
och provanställning är en för kort tid för att företagare skall
våga nyanställa personal. Företagarna väljer i stället att öka
övertidsuttaget. Det är en av anledningarna till att uttaget av
övertid skenat i väg och i dag motsvarar ca 50 000
arbetstillfällen. Uskottet menar att det finns skäl att som
föreslås i motion 1993/94:A13 gå längre än vad regeringen
föreslagit och öka den tillåtna tiden för visstidsanställningar
till 18 månader. Övriga motionsförslag avvisas.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:

9. beträffande visstidsanställning vid arbetsanhopning

att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A13 yrkande 1
samt med avslag på propositionen i motsvarande del och
motionerna 1993/94:A7 yrkande 6, 1993/94:A8 yrkande 1 i
motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Den längsta tiden för provanställning (mom. 10)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "En bakgrund" och på s. 29 slutar med "utskottets
ställningstagande" bort ha följande lydelse:

Enligt gällande bestämmelser är det tillåtet att provanställa
arbetstagare under högst sex månader. En arbetsgivare som vill
undersöka om en ung arbetstagare passar på arbetsplatsen kan
dessutom göra det utan kostnad genom en ungdomspraktikplats.
Dagens höga arbetslöshet innebär att alla lediga arbeten samlar
mängder av sökande. Utskottet menar således att en arbetsgivare
har större möjlighet än någonsin att välja ut den person som har
förutsättningar att klara arbetet. Den föreslagna utökningen av
provanställningstiden till tolv månader kan befaras endast öka
otryggheten för fler arbetstagare. Utskottet noterar också att
regeringen på denna punkt går avsevärt längre än vad ARK
föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande den längsta tiden för provanställning

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkande
7, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande
2 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och
motionerna 1991/92:A261 yrkande 2, 1992/93:A703, 1992/93:A715
yrkande 6 och 1993/94:A13 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Den längsta tiden för provanställning (mom. 10)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "En bakgrund" och på s. 29 slutar med "utskottets
ställningstagande" bort ha följande lydelse:

Regeringen har enligt utskottets mening inte gått tillräckligt
långt när man stannat för att förlänga den längsta tillåtna
provanställningstiden till 12 månader. Enligt utskottets
bedömning är 18 månader en rimligare provanställningstid.
Utskottet tillstyrker därför förslagen i motion 1993/94:A13,
1991/92:A261 och 1992/93:A715 i motsvarande delar. Övriga
motioner i motsvarande delar avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:

10. beträffande den längsta tiden för provanställning

att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A261 yrkande
2, 1992/93:A715 yrkande 6 och 1993/94:A13 yrkande 2 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motionerna
1992/93:A703, 1993/94:A7 yrkande 7, 1993/94:A8 yrkande 1 i
motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Regleringen i kollektivavtal av tidsbegränsad anställning
och provanställning (mom. 13)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "De förlängda" och på s. 31 slutar med "A14 avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte acceptera den i propositionen föreslagna
övergångsbestämmelsen innebärande att de kollektivavtal som
träffats mellan arbetsmarknadens parter skall anses ogiltiga i
den del de strider mot de föreslagna tidsgränserna för
visstidsanställning vid arbetsanhopning och provanställning.
Enligt utskottets mening strider förslaget, på det sätt Lagrådet
anfört, mot normala principer för lagstiftning i Sverige.
Förfarandet rubbar de förutsättningar som gällde när
kollektivavtalen ingicks. Vid förhandlingarna fick arbetstagarna
avstå från andra förmåner för att uppnå det som gäller i dag.
Utskottet anser att ingrepp av det här slaget i träffade
kollektivavtal står i strid med ILO:s konventioner om förenings-
och förhandlingsrätt. Regeringens motivering för åtgärden att
motsvarande övergångsregler användes vid MBL:s ikraftträdande är
inte korrekt. De kollektivavtal som gällde vid det tillfället
reglerade inte de helt nya företeelser i form av
inflytandeförhandlingar och rätt till information som infördes
genom MBL. De avtal som nu enligt propositionen delvis skall
upphävas reglerar däremot exakt de frågor som lagändringen
gäller. Utskottet noterar slutligen att ARK för sin del ansett
att den aktuella åtgärden inte kunde genomföras. Regeringens
förslag i denna del bör med anledning av motionerna 1993/94:A8,
1993/94:A7 och 1993/94:A9 i motsvarande delar avslås. Även
motion 1993/94:A14 i motsvarande del bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:

13. beträffande regleringen i kollektivavtal av
tidsbegränsad anställning och provanställning

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkande
9, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande
3 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och motion
1993/94:A14 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. Månadsregeln (mom. 15)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "I fråga" och slutar med "av månadsregeln" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att vid uppsägningar som grundar sig på
arbetstagarens personliga förhållanden och vid avskedanden är
det viktigt att åtgärden vidtas så snabbt som möjligt. En
arbetstagare skall inte behöva sväva i ovisshet under en längre
tid utan att veta om han skall bli uppsagd eller inte. Det är
mot den bakgrunden man skall se månadsregeln i LAS. En
förlängning av den aktuella fristen till två månader innebär i
realiteten, med hänsyn till att underrättelse om ifrågasatt
uppsägning skall lämnas minst en månad före uppsägningen, att
arbetsgivaren har tre månader på sig att ta ställning till om
arbetstagaren skall sägas upp eller inte. Utskottet kan godta
regeringens förslag i den delen. Utskottet kan däremot bara
acceptera förslaget om en s.k. arbetsgivarventil som innebär att
tidsfristen i vissa fall skall kunna vara ännu längre, under
förutsättning att arbetstagaren helt frivilligt bevisligen har
medgivit en förlängning och att fristen är begränsad till viss
kortare tid. Ett allmänt undantag vid synnerliga skäl kan
utskottet emellertid inte acceptera. Utskottet tillstyrker den
lydelse av bestämmelserna i 7 och 18 §§ LAS som föreslås i
motion 1993/94:A8. Utskottet avstyrker bifall till övriga
motioner.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:

15. beträffande månadsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A8 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och
motionerna 1991/92:A704, 1991/92:A717, 1992/93:A715 yrkande 2,
1993/94:A9 yrkande 5 och 1993/94:A13 yrkandena 4 och 5 antar
följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 7 och 18 §§ skall ha nedan angivna
lydelse

7 §

Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara sakligt
grundad. En uppsägning är inte sakligt grundad om det är skäligt
att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete
hos sig. Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig
till arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på
omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än
två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om
någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före
tidpunkten för uppsägningen. Arbetsgivaren får dock grunda
uppsägningen enbart på omständigheter som han har känt till mer
än två månader, om tidsöverdraget berott på att han på
arbetstagarens begäran eller med dennes medgivande dröjt med
underrättelsen eller uppsägningen.

18 §

Avskedande får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina
åligganden mot arbetsgivaren. Avskedande får inte grundas enbart
på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer
än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller,
om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före
tidpunkten för avskedandet. Arbetsgivaren får dock grunda
avskedandet enbart på omständigheter som han har känt till mer
än två månader, om tidsöverdraget berott på att han på
arbetstagarens begäran eller med dennes medgivande dröjt med
underrättelsen eller avskedandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994

9. Månadsregeln (mom. 15)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Enligt utskottets" och på s. 35 slutar med "av
månadsregeln" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad Arbetsdomstolen och SAF
anfört i sina remissvar till ARK:s betänkande att den s.k.
månadsregeln helt skall avskaffas. Tidsfristen bör i vart fall
inte vara kortare än sex månader. Utskottet tillstyrker således
motionerna 1993/94:A13 yrkandena 4 och 5 och 1992/93:A715
yrkande 2. Vad utskottet således anfört bör ges regeringen till
känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:

15. beträffande månadsregeln

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A715 yrkande
2 och 1993/94:A13 yrkandena 4 och 5 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del och motionerna 1991/92:A704,
1991/92:A717, 1993/94:A8 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:A9
yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

10. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist (mom.
16)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Reglerna om " och på s. 40 slutar med "utskottets
hemställan" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att syftet när LAS infördes år 1974
var att man av rättssäkerhetsskäl ville förhindra godtyckliga
uppsägningar samt att svaga grupper stöttes ut från
arbetsmarknaden. Lagen innehåller därför krav på saklig grund
när uppsägningen grundar sig på arbetstagarens personliga
förhållanden. Vid arbetsbrist däremot är det arbetsgivaren ensam
som bestämmer om det föreligger arbetsbrist eller inte.
Turordningsreglerna vid arbetsbrist innebär att arbetsgivaren
inte fritt får välja vilka som skall sägas upp.
Turordningsreglerna fungerar härigenom som ett skydd mot att en
arbetsgivare försöker kringgå kravet på saklig grund för
uppsägning av personliga skäl genom att påstå att det föreligger
arbetsbrist. Enligt utskottets mening innebär förslaget att
arbetsgivaren skall få undanta två arbetstagare från
turordningslistan att anställningsskyddet i små företag
försvinner. Det nuvarande systemet fungerar enligt utskottets
uppfattning också tillfredsställande, vilket en enkät som
utförts på uppdrag av SAF bland småföretagare visat. Det saknas
således enligt utskottets mening skäl att försämra
anställningsskyddet. Utskottet tillstyrker motion 1993/94:A8 i
motsvarande del. Motionerna 1993/94:A7 och 1993/94:A9 i
motsvarande delar får anses tillgodosedda med det anförda.
Utskottet avstyrker övriga motionsförslag.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:

16. beträffande turordning vid uppsägning på grund av
arbetsbrist

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkande
2, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande
6 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och
motionerna 1992/93:A715 yrkande 4, 1993/94:A11 yrkande 1,
1993/94:A13 yrkandena 6 och 7 och 1993/94:A15 yrkandena 1--3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist (mom.
16)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Reglerna om" och på s. 40 slutar med "utskottets
hemställan" bort ha följande lydelse:

Utskottet menar att regeringens förslag att endast undanta två
personer vid fastställande av turordningskretsen är ett slag i
luften som inte kommer att leda till ökade nyanställningar. En
reform på detta område måste syfta till att förmå framför allt
småföretagarna att våga satsa på expansion och nyföretagande.
Det är den enda vägen för att skapa nya arbeten. Enligt
utskottets mening bör inte småföretagarnas entreprenörsanda över
huvud taget begränsas med några turordningsregler. Alla företag
med mindre än 25 anställda bör därför undantas från
turordningsreglerna i LAS. Företag med fler än 25 anställda
måste också motiveras till nyanställningar, och utskottet
förordar ARK:s förslag om en frikvot på 20 % av de anställda.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion 1993/94:A13 i
motsvarande delar. Motion 1992/93:A715 i berörd del får anses
tillgodosedd med det anförda. Övriga motionsförslag avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande
lydelse:

16. beträffande turordning vid uppsägning på grund av
arbetsbrist

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A715 yrkande
4 och 1993/94:A13 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del och motionerna 1993/94:A7
yrkande 2, 1993/94:A8 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A9
yrkande 6, 1993/94:A11 yrkande 1 och 1993/94:A15 yrkandena 1--3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Anställningsskydd och inflytande vid företagsöverlåtelse
(mom. 20)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Genom arbetsrättskommitténs" och slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:

Sverige har genom EES-avtalet åtagit sig att följa
EG-direktivet 77/187/EEG om skydd för arbetstagares rättigheter
vid överlåtelse av företag. Riksdagen antog vid behandlingen av
den s.k. EES-propositionen att svensk lagstiftning uppfyllde
direktivets krav utan särskilda lagstiftningsåtgärder.
Arbetsrättskommittén har emellertid kommit fram till att detta
antagande inte var korrekt. Begreppet företagsöverlåtelse har i
svensk rätt en snävare innebörd än vad som följer av direktivet.
I direktivet innefattas i överlåtelsebegreppet också situationer
då en arbetsgivare lämnar ut på entreprenad hela eller delar av
den verksamhet han själv drivit. Samma sak gäller när en
uppdragsgivare byter en entreprenör mot en annan. Även
privatisering av statlig eller kommunal verksamhet omfattas av
direktivet. Utskottet menar att ett införlivande av direktivet
med svensk rätt är nödvändigt för att svara upp mot kraven i
EES-avtalet. I annat fall kan Sverige göras ansvarigt för att
bryta mot detta avtal, vilket är oacceptabelt. Dessutom utgör
EG-rätten i detta avseende en klar höjning av ambitionsnivån i
lagen om anställningsskydd, vilket utskottet anser vara en
värdefull effekt av ambitionerna att stärka den sociala
dimensionen av ett närmande till EG. Riksdagen bör därför enligt
utskottets mening nu besluta om nödvändiga förändringar av LAS
för att uppfylla direktivets minimiregler. Det bör ske i
enlighet med förslaget i motion 1993/94:A8 genom att det i lagen
införs två nya paragrafer, 1 a § och 3 a §. När det gäller de
delar av direktivet som medför förändringar i MBL anser
utskottet att regeringen bör återkomma till riksdagen med de
förslag som krävs för att genomföra de delarna av direktivet.
Motionerna 1993/94:A7, 1993/94:A9 och 1993/94:A12 i motsvarande
delar får anses tillgodosedda med detta.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:

20. beträffande anställningsskydd och inflytande vid
företagsöverlåtelse

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkande
3, 1993/94:A8 yrkandena 5 och 8, 1993/94:A9 yrkande 8 och
1993/94:A12 yrkande 2 dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört, dels antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 1 a och 3 a §§ skall ha nedan
angivna lydelse

1 a §

Med överlåtelse av företag eller del av företag förstås enligt
denna lag sådan övergång av verksamhet som omfattas av EG-rådets
direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977.

3 a §

Arbetsgivare som avser att överlåta ett företag eller del av
ett företag till en annan arbetsgivare skall senast en månad
före övergången underrätta berörda arbetstagare om den
tilltänkta överlåtelsen. Vid sådan övergång som avses i första
stycket övergår också rättigheter och skyldigheter enligt de
anställningsavtal som gäller vid tidpunkten för övergången på
den nye arbetsgivaren. Den tidigare arbetsgivaren är dock
gentemot arbetstagaren fortfarande ansvarig för förpliktelser
som hänför sig till tiden före övergången. Vad som i första
stycket sägs gäller dock ej om arbetstagaren senast 14 dagar
före övergången förklarat sig vilja kvarstå i sin anställning
hos överlåtaren. Bestämmelserna i första--tredje stycket gäller
ej vid övergång i samband med konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

13. Företrädesrätt för deltidsanställda m.m. (mom. 25)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46
börjar med "Samtidigt känner" och slutar med "ifrågavarande
motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna
1993/94:A8, 1993/94:A25, 1991/92:A225, 1991/92:A813,
1991/92:A708, 1991/92:A435, 1992/93:A815, 1991/92:A201 och
1991/92:A243. Många kvinnor främst inom den offentliga sektorn,
hotell- och restaurangbranschen och inom handeln är
deltidsarbetslösa. Det innebär att de söker ett arbete med högre
arbetstidsmått än det de redan har. Orsaken till
deltidsarbetslösheten är ofta det sätt på vilket arbetsgivaren
organiserar arbetet. Genom det förslag till förändring av
arbetslöshetsförsäkring som regeringen lagt fram kommer
problemen för deltidsarbetslösa att bli än större i och med att
möjligheten att få arbetslöshetsersättning drastiskt kommer att
minska. Härtill kommer effekterna av en sänkt ersättningsnivå i
försäkringen. Utskottet konstaterar att arbetsmarknadens parter
inte lyckats lösa problemet med deltidsarbetslöshet, och enligt
utskottets mening är det nu dags att genom lagstiftning ge denna
grupp förtursrätt till de tjänster med högre arbetstidsmått som
blir lediga hos arbetsgivaren. En ny 27 a § med detta innehåll
bör därför införas i LAS.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande
lydelse:

25. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A8 yrkande 4 och
med anledning av motionerna 1991/92:A201, 1991/92:A225 yrkande
14, 1991/92:A243, 1991/92:A435 yrkande 7, 1991/92:A708 yrkande
2, 1991/92:A813 yrkande 1, 1992/93:A815 yrkande 3 och
1993/94:A25 yrkande 7 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 27 a § skall ha nedan angiven
lydelse

27 a §

En arbetstagare som är deltidsanställd har förtursrätt till ny
anställning hos sin arbetsgivare, när en ledig anställning
uppstår som innehåller mer tid än deltidsanställningen avser.
Vad som stadgas om företrädesrätt till återanställning skall
härvid i tillämpliga delar tillämpas. Dock gäller att
företrädesrätt till anställning med mer tid uppkommer så snart
arbetstagaren uppfyllt kvalifikationstiden. Företrädesrätten
gäller därefter så länge arbetstagaren är deltidsanställd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

14. Permittering (mom. 26)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Arbetsrättskommitténs betänkande" och slutar med
"och A720" bort ha följande lydelse:

Kollektivt anställd personal i privat sektor kan permitteras.
Samma grupp i kommunerna kan däremot inte permitteras.
Tjänstemän kan inte permitteras vare sig i privat eller
offentlig sektor. Utskottet menar att i tider då offentlig och
privat sektor skall jämställas och förutsätts konkurrera på lika
villkor bör permitteringsreglerna vara lika. Enligt de nuvarande
bestämmelserna gäller vid beräkning av uppsägningstid att
permitteringstiden inte skall räknas in i uppsägningstiden.
Enligt utskottets mening bör lagen ändras på den punkten.
Riksdagen bör således med anledning av motionerna 1992/93:A706
och 1992/93:A720 begära att regeringen återkommer med förslag
till ändrad lagstiftning i enlighet med vad utskottet ovan
anfört. Motionerna 1992/93:A713 och A718 får anses tillgodosedda
med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande
lydelse:

26. beträffande permittering

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A706,
1992/93:A713, 1992/93:A718 och 1992/93:A720 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Den fackliga vetorätten (mom. 31)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53
börjar med "Reglerna i" och på s. 54 slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:

Utskottet avvisar regeringens förslag såväl vad gäller att
avskaffa arbetstagarorganisationernas rätt till information och
förhandling enligt MBL när arbetsgivaren avser att anlita en
entreprenör, som vad gäller vetorätten i dessa fall för den
centrala fackliga organisationen. Enligt utskottets mening har
det inte kunnat påvisas några konkreta olägenheter med nuvarande
system eller några fall av missbruk. Utskottet delar inte heller
regeringens uppfattning att den fackliga vetorätten strider mot
EG-rätten. Det kan tvärtom ifrågasättas om ett upphävande av
reglerna står i överensstämmelse med Sveriges åtagande enligt
EES-avtalet. I vissa situationer är nämligen direktivet om
arbetstagarnas rätt till anställningsskydd och inflytande vid
företagsöverlåtelser tillämpligt. Utskottet tillstyrker
motionerna 1993/94:A8, 1991/92:Ju832 och 1992/93:Ju817 i
motsvarande delar. Motionerna 1993/94:A9 och 1993/94:A7 i
motsvarande delar får anses tillgodosedda med det anförda.
Motion 1992/93:A715 i motsvarande del avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:

31. beträffande den fackliga vetorätten

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkandena
4 och 5, 1993/94:A8 yrkande 6 i motsvarande del, 1993/94:A9
yrkande 10, 1991/92:Ju832 yrkande 19 och 1992/93:Ju817 yrkande
15 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och motion
1992/93:A715 yrkande 5 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Blockader mot enmans- eller familjeföretag (mom. 32)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med "Enligt utskottet" och på s. 58 slutar med "anses
tillgodosedd" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör regeringens förbudsregel avvisas.
Utskottet menar att frågan redan är löst av arbetsmarknadens
parter för större delen av LO-området genom att huvudavtalet
förbjuder blockader mot enmans- eller familjeföretag.
Arbetsgivarmotparten har gentemot de tre förbund som inte
antagit huvudavtalet -- Byggnadsarbetareförbundet,
Målareförbundet och Transportarbetareförbundet -- inte under de
60 år som huvudavtalet gällt framfört något krav på
avtalsreglering. Utmärkande för de tre branscherna är att det är
mycket vanligt att företag ibland har anställda och ibland inte.
Utskottet anser att det är av stor vikt att de berörda förbunden
med kraft bakom orden kan kräva avtal med företag som brukar ha
anställda för att tillförsäkra medlemmarna det försäkringsskydd
som kollektivavtalet innefattar. Utskottet finner det betänkligt
att regeringen vill försvåra för fackförbund att skapa en rimlig
trygghet för sina medlemmar. Det är också betänkligt att
regeringen föreslår ingrepp i den fackliga konflikträtten utan
att det finns några allvarliga problem eller viktiga
samhällsintressen som behöver försvaras. Utskottet tillstyrker
mot denna bakgrund bifall till motion 1993/94:A8 i motsvarande
del. Motionerna 1993/94:A9 och 1993/94:A7 i motsvarande delar
får anses tillgodosedda med det anförda. Utskottet avstyrker
motionerna 1992/93:A715, 1992/93:A711, 1992/93:A726 och
1993/94:A11 i berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande
lydelse:

32. beträffande blockader mot enmans- eller familjeföretag

att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A7 yrkande
8, 1993/94:A8 yrkande 6 i motsvarande del och 1993/94:A9 yrkande
11 samt med avslag på propositionen i motsvarande del och
motionerna 1992/93:A711, 1992/93:A715 yrkande 5 i motsvarande
del, 1992/93:A726 och 1993/94:A11 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Bestämmanderätten över verksamheten (mom. 33)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "bör avvaktas" bort
ha följande lydelse:

Medbestämmandet i arbetslivet bör enligt utskottets mening
flytta från det centrala facket till de enskilda arbetstagarna.
MBL ger de lokala representanterna och särskilt de enskilda
arbetstagarna för lite inflytande. För övrigt är det företagaren
som bär ansvaret och som tar de ekonomiska riskerna.
Bestämmanderätten över den operativa verksamheten i ett företag
bör som utskottet ser det, inte minst av hänsyn till de
anställda, självfallet ligga hos dem som är bäst lämpade att
fatta bra beslut. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1992/93:A715 i motsvarande del ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande
lydelse:

33. beträffande bestämmanderätten över verksamheten

att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A715 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Inflytande för anställda vid företagsförvärv (mom. 35)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "berörda
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del understryka att det är angeläget
att frågan om de anställdas inflytande vid den typ av
företagsförvärv som det här är fråga om får en lösning --
oavsett om Sverige blir medlem i EU eller inte. Det finns därför
enligt utskottets mening anledning att införa en lagstiftning
redan nu. Utskottet tillstyrker därför det berörda
motionsyrkandet.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:

35. beträffande inflytande för anställda vid
företagsförvärv

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A225 yrkande 19
antar följande

Förslag till
Lag om informations- och förhandlingsrätt för anställda
vid vissa förvärv av aktier

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 §

Denna lag syftar till att genom information och förhandling ge
de anställda insyn i och inflytande på vissa förvärv av aktier.

2 §

Lagen skall tillämpas när någon (köparen) offentligt erbjuder
aktieägare i ett aktiemarknadsbolag (målbolaget) att på
generellt angivna villkor överlåta sina aktier till köparen.

3 §

Ett avtal som innebär att de anställdas rättigheter enligt
denna lag upphävs eller inskränks är ogiltigt i den delen. Utan
hinder av första stycket får genom kollektivavtal göras
avvikelse från föreskriftena i 4, 6 och 7 §§.

Rätt till information

4 §

Målbolaget skall så snart det fått kännedom om erbjudandet
underrätta arbetstagarorganisation i förhållande till vilken det
är eller brukar vara bundet av kollektivavtal om detta.
Målbolaget skall dessutom ge arbetstagarorganisationen tillfälle
att ta del av handlingar som åtföljer erbjudandet.

5 §

Köparen skall på begäran av sådan arbetstagarorganisation hos
målbolaget som avses i 4 § lämna upplysningar om sitt syfte med
förvärvet och sina planer beträffande

1. verksamheten

2. lokaliseringsorten,

3. organisationen,

4. sysselsättningen, eller

5. annat förhållande som är av särskild vikt för de anställda.

Förhandlingsrätt

6 §

Målbolaget skall så snart som möjligt på eget initiativ
förhandla med arbetstagarorganisation som avses i 4 § om
huruvida styrelsen skall uttala sig om erbjudandet samt, om
uttalande skall göras, innehållet i detta.

Om parterna inte enas om annat, skall sammanträdet för
förhandlingen hållas inom tre dagar efter det att
arbetstagarorganisationen har fått del av
förhandlingsframställningen. Det ankommer i övrigt på parterna
att bestämma tid och plats för förhandlingssammanträde.

I fråga om förhandling enligt denna paragraf skall
föreskrifterna i 15 §, 16 § tredje stycket samt 17 § lagen
(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet tillämpas.

Tystnadsplikt

7 §

Målbolaget eller köparen har rätt till förhandling med den
berörda arbetstagarorganisationen om tystnadsplikt rörande den
information som skall lämnas. I sådana fall tillämpas 21 § andra
och tredje styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet. Den som med tystnadsplikt har mottagit information
för arbetstagarorganisationens räkning får trots tystnadsplikten
föra informationen vidare till en ledamot i styrelsen för
organisationen. I ett sådant fall gäller tystnadsplikten även
för styrelseledamoten.

Skadestånd

8 §

Bryter målbolaget eller köparen mot denna lag skall ersättning
betalas för den skada som uppkommer. Arbetstagarorganisation
svarar för den skada som uppkommer om en företrädare för
organisationen eller ledamot av dess styrelse bryter mot den
tystnadsplikt som avses i 7 § eller obehörigen utnyttjar
kunskaper som företrädaren eller styrelseledamoten har fått
under sådan tystnadsplikt. I ett sådant fall följer inte ansvar
enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Om det är skäligt kan skadestånd enligt första eller andra
stycket sättas ned eller helt falla bort.

9 §

Den som vill kräva skadestånd enligt denna lag skall
underrätta motparten om sitt anspråk inom fyra månader från det
skadan inträffade. Om det inom den tiden har begärts förhandling
om anspråket enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas
inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I
annat fall skall talan väckas inom åtta månader från det skadan
inträffade.

Om underrättelse inte lämnas eller talan inte väcks inom den
tid som anges i första stycket, har parten förlorat sin rätt
till talan.

10 §

Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

19. Lagförslagen i övrigt (mom. 37)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "berörda
delen" bort ha följande lydelse:

Av skäl som utskottet framfört ovan kan utskottet inte biträda
följdändringarna beträffande den arbetsrättsliga beredskapslagen
(1987:1262). Utskottet tillstyrker således motion 1993/94:A8 i
motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande
lydelse:

37. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A8 yrkande 7
avslår propositionen i motsvarande del,

20. Koncernfackligt samarbete (mom. 39)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Med anledning" och slutar med "av motionen" bort ha
följande lydelse:

Fackliga företrädare i internationella koncerner har mycket
små möjligheter att diskutera gemensamma frågor och strategier
med fackliga organisationer utomlands. Enligt utskottets mening
är det helt oacceptabelt att de fackliga företrädarna i dessa
koncerner inte kan sköta sina uppdrag på ett rimligt sätt.
Arbetstagarna bör självklart ha samma möjligheter till insyn
och inflytande i företag med internationell verksamhet som i
rent nationella företag. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till lagstiftning i frågan. Detta bör med
anledning av motion 1991/92:A713 ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande
lydelse:

39. beträffande koncernfackligt samarbete

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A713 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Kostnader för facklig ledighet (mom. 40)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63
börjar med "Det ekonomiska" och slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:

Flera ekonomer har i debatten påtalat den låga
produktivitetsutvecklingen. Enligt utskottets mening måste
situationen förbättras om företagen skall kunna konkurrera och
landet få en positiv ekonomisk utveckling. En viktig faktor i
ett sådant förändringsarbete är den omfattande fackliga ledighet
som tillkommit under senare år. Utskottet är av den
uppfattningen att det ekonomiska ansvaret för sådan ledighet bör
bäras av de fackliga organisationerna. Detta skulle gagna
effektiviteten i arbetet och på så sätt gynna den fackliga
verksamheten. Förutsättningarna för en sådan ordning bör
utredas. Detta bör med anledning av motion 1991/92:A720 ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:

40. beträffande kostnader för facklig ledighet

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A720 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Ansvarsnämnden (mom. 45)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65
börjar med "Frågan om" och slutar med "riksdagens sida" bort ha
följande lydelse:

Statens ansvarsnämnd som har till uppgift att pröva
avstängning, disciplinansvar samt avskedande för vissa högre
statliga tjänstemän enligt lagen (1976:600) om offentlig
anställning är en partssammansatt nämnd med politiska förtecken.
För att få till stånd en opartisk prövning i dessa ärenden bör
enligt utskottets mening Ansvarsnämnden avskaffas och prövningen
ske i allmän domstol efter anmälan av åklagare. Regeringen bör
med anledning av motion 1991/92:Ju625 i berörd del återkomma
till riksdagen med förslag till ändring i lagen om offentlig
anställning i enlighet med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande
lydelse:

45. beträffande Ansvarsnämnden

att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ju625 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Fallskärmsavtal (mom. 46)

Laila Strid-Jansson (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68
börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "motsvarande
delar" bort ha följande lydelse:

I stat, organisationer och näringsliv förekommer s.k.
fallskärmsavtal för chefer, styrelseledamöter och andra ledande
befattningshavare. Fallskärmsavtalen är ofta mycket förmånliga
med olika former av ersättningar, pensioner, pensionsutfästelser
och andra förmåner som kan vara tidsbegränsade eller på livstid.
Genom fallskärmsavtalen har personer som uppenbarligen har
medverkat till skada för enskilda individer, arbetsgivare och
samhället i övrigt, kommit att erhålla mycket stora belöningar i
stället för att straffas, vilket för de flesta ter sig som det
naturliga. Nordbanken, statens egen bank, är ett exempel på en
bank där fallskärmsavtal förekommer. Regeringen har förklarat
att det inte finns några möjligheter att få avtalen i Nordbanken
ogiltigförklarade eller jämkade med nuvarande lagstiftning.
Enligt utskottets mening kan det inte accepteras att sådana
otillständiga avtal kvarstår. Frågan måste utredas och det måste
skapas effektiva regler så att man kan komma åt fallskärmsavtal.
Ingångna avtal måste offentliggöras. Fallskärmsavtal bör vidare
förbjudas i offentlig verksamhet och i statliga bolag. Detta bör
riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A723 och
1992/93:A722 i motsvarande del ge regeringen till känna. Övriga
motioner får anses tillgodosedda med det anförda.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:

46. beträffande fallskärmsavtal

att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A704,
1992/93:A721 yrkande 1, 1992/93:A722 yrkande 3, 1992/93:A723
yrkandena 1--6 och 1992/93:N278 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Regleringen i kollektivavtal av tidsbegränsad anställning
och provanställning (mom. 13)

Anders G Högmark, Charlotte Cederschiöld och Kent Olsson (alla
m) anför:

Regeringen föreslår att den längsta tillåtna tiden för
visstidsanställning vid arbetsanhopning och vid provanställning
förlängs från sex till tolv månader. Reglerna skall även i
fortsättningen kunna frångås genom kollektivavtal. Regeringens
förslag innebär vidare att de kollektivavtalsbestämmelser skall
undanröjas som vid lagens ikraftträdande tillåter kortare
anställningstider. Om avtalet tillkommit före lagens
ikraftträdande i syfte att göra avvikelse från den nya lydelsen
skall dock avtalet gälla.

ARK framhåller i sitt betänkande (SOU 1993:32) Ny
anställningsskyddslag att det inom huvuddelen av LO-området, och
med säkerhet även inom andra förbundsområden, i gällande
kollektivavtal finns betydande inskränkningar i
provanställningsrätten i förhållande till nuvarande regler.
Beträffande visstidsanställning vid arbetsanhopning är bilden
enligt kommittén likartad. Kollektivavtalen innehåller förutom
kortare tillåtna anställningstider än sex månader flera
avtalsbestämmelser som hindrar eller försvårar för arbetsgivare
att provanställa eller att anställa vid arbetsanhopning.

Vi anser att det är alldeles nödvändigt att de förändringar
som regeringen nu föreslår verkligen får genomslag på hela
arbetsmarknaden. En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter att
en arbetssökande genom en tillräckligt lång provanställning får
visa sin förmåga och kompetens inte minst när det är fråga om
komplicerad teknisk utrustning eller andra komplexa
arbetsuppgifter. Detta är särskilt värdefullt för ungdomar som
är oprövade på arbetsmarknaden eller för dem som har någon form
av arbetshinder. Utökade möjligheter att anställa vid
arbetsanhopning är särskilt viktiga i den
omstruktureringsprocess som under lång tid kommer att råda i
näringslivet och i delar av den offentliga sektorn, då osäkerhet
om omfattningen och inriktningen av den fortsatta verksamheten
kan utgöra ett hinder för nyanställningar. Redan i dagsläget
skulle utökade möjligheter i detta hänseende kunna leda till att
det stora övertidsuttaget inom vissa företag och branscher
omvandlades till nya visstidsanställningar.

Vi anser att det, inte minst mot bakgrund av det rådande
arbetsmarknadsläget, hade varit nödvändigt att utforma den
aktuella övergångsbestämmelsen så att alla bestämmelser i
kollektivavtal som innebär begränsningar i förhållande till
lagens regler om visstidsanställning vid arbetsanhopning och vid
provanställning skulle ha förlorat sin verkan så som framgår av
motion 1993/94:A14 (m).

Det föreliggande förslaget till beslut har vi dock inte ansett
att vi bör motsätta oss men vi utgår från att regeringen
återkommer till riksdagen om ytterligare lagändringar med
anledning av ARK:s betänkande. Skulle det visa sig att den nu
föreslagna lagändringen i fråga om provanställningar och
anställningar vid arbetstoppar inte har fått avsedd effekt,
utgår vi ifrån att regeringen också återkommer till frågan om
undanröjande av återstående hindrande kollektivavtal.

2. Beräkning av anställningstid, turordningskretsarna på det
statliga området och kollektivavtalsregleringen på den kommunala
sektorn (mom. 17, 18 och 19)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nord och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anför:

Av skäl som utvecklats i reservationen under mom. 16 avvisar
vi en förändring av turordningsprinciperna i LAS vid uppsägning
på grund av arbetsbrist så att en arbetsgivare skall kunna göra
avsteg från reglerna genom att undanta två personer.

3. Saklig grund för uppsägning m.m. (mom. 21)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anför:

LAS har varit i kraft under snart 20 år, och lagen har kommit
att få ett starkt stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Vi anser
att följande grundläggande principer i LAS också i
fortsättningen skall vara gällande. Arbetstagare eller andra
uppdragstagare skall omfattas av ett särskilt skydd eftersom de
annars riskerar att bli utlämnade till arbets-/uppdragsgivarens
godtycke. För att en arbetstagare skall kunna sägas upp eller
avskedas på grund av personliga skäl skall arbetsgivaren agera
någorlunda snabbt, och det skall finnas saklig grund för
åtgärden. Turordningsprincipen -- sist in--först ut -- ska
tillämpas vid uppsägningar på grund av arbetsbrist, eftersom den
är rättvis och neutral när det gäller att få nya anställningar.
Undantag från principen skall kunna ske för anställda med
särskild kompetens på samma grunder som för närvarande.
Arbetsgivaren måste vidare som den ytterst ekonomiskt ansvarige
för företaget ha rätt att avgöra hur många anställda det skall
vara. Arbetsbrist bör därför anses utgöra saklig grund för
uppsägning.

4. Återanställningsrätt m.m. (mom. 24)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anför:

ARK har föreslagit en utvidgning av arbetsgivarens skyldighet
att återanställa en arbetstagare. Skyldigheten skall enligt
kommitténs förslag avse arbetsgivarens hela verksamhet på den
ort där arbetstagaren tidigare var anställd. Vi delar vidare det
synsätt som förs fram i motion 1992/93:A701 av Kurt Ove
Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) beträffande frågan om
företrädesrätt vid återanställning i samband med att verksamhet
flyttas från ett dotterbolag till ett annat inom en koncern.
Frågan om återanställningsrätten är genom ARK:s betänkande
aktualiserad inom regeringskansliet. Vi avvaktar det fortsatta
beredningsarbetet.

5. Lagförslagen i övrigt (mom. 37)

Ingela Thalén, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Berit
Andnor, Nils Nordh och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anför:

Vi är emot privat arbetsförmedling och vill därför inte
medverka till de följdändringar i lagen om privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft som lagförslaget
innebär.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Hans Andersson(v) anför:

Till en början instämmer jag i de reservationer som de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet avgivit beträffande
visstidsanställning vid arbetsanhopning, den längsta tiden för
provanställning, regleringen i kollektivavtal av tidsbegränsad
anställning och provanställning, turordning vid uppsägning på
grund av arbetsbrist, den fackliga vetorätten, blockader mot
enmans- eller familjeföretag samt beträffande inflytande för
anställda vid företagsförvärv.

När det gäller inriktningen av arbetsrätten bör enligt min
mening de demokratiska villkoren i arbetslivet förbättras --
inte försämras. Vänsterpartiet avvisar därför flertalet av de
föreslagna förändringarna i LAS och MBL eftersom de syftar till
att ytterligare begränsa inflytandet i arbetslivet för
arbetstagarna och deras fackliga organisationer.

Åtgärder måste vidtas mot diskriminering på grund av
politisk uppfattning. Frågan om att inrätta en sådan
tillfällig statlig kommission som sägs i motion 1991/92:A724 (v)
bör utredas.

För närvarande finns inga inskränkningar av möjligheterna
till provanställning på icke kollektivavtalsreglerade områden
bortsett från tidsgränsen. Anställningsformen bör enligt min
mening begränsas genom en ändring i LAS. Provanställning bör
vara tillåten bara om den anställde är oprövad inom
befattningsområdet. Det bör också införas två veckors
uppsägningstid för den här kategorin.

Förslaget att arbetsgivaren skriftligen skall lämna
arbetstagaren information om anställningsvillkoren är i och
för sig bra. Informationen bör dock lämnas i samband med att
anställningsavtalet ingås och inte som regeringen föreslår
senast en månad efter det att arbetet påbörjats.

Månadsregeln är viktig för att en arbetstagare som gjort
sig skyldig till en förseelse inte skall behöva sväva i ovisshet
om eventuella konsekvenser för anställningsförhållandet. Motiven
som anförs för att förlänga tidsfristen anser jag vara dunkla
och motsägelsefulla. Den föreslagna regeln kommer dessutom med
säkerhet att leda till ett stort antal tvister.

I Vänsterpartiets motion 1991/92:A707 Demokratiska rättigheter
och jämställdhet i arbetslivet m.m. redovisar vi vad gäller
frågan om saklig grund för uppsägning m.m. att det bör
införas ett förbud mot uppsägning eller avskedande på grund av
deltagande i olovlig stridsåtgärd. Partiet anser vidare att
arbetsgivarens rätt att omplacera en arbetstagare bör vara mer
inskränkt än vad som följer av den s.k. bastubadardomen (AD
1978:89). Arbetsgivarens skyldighet att omplacera en
arbetstagare vid sjukdom och handikapp bör å andra sidan
utvidgas. Vid arbetsbristsituationer menar vi slutligen att
arbetsgivarens omplaceringsskyldighet bör utsträckas till att
gälla inom hela koncernen.

I den nämnda partimotionen A707 kritiserar vi vad gäller
vikariatsanställning den innebörd som vikariatsbegreppet
fått i praxis. Vi anser att missbruket med evighetsvikarier
måste upphöra. Vi är också kritiska till innebörden av
driftsenhetsbegreppet i LAS. För att anställningsskyddet
inte skall bli illusoriskt bör driftsenheten inte vara enbart
geografiskt bestämd utan också organisatoriskt.

I motionen behandlas också frågan om återanställningsrätt.
Denna rätt bör enligt vår mening utsträckas till att gälla hela
arbetsgivarens verksamhet och inte endast den driftsenhet där
den uppsagde arbetat. Arbetsgivaren måste också genom
lagstiftning hindras att "handplocka" de anställda som han
önskar överta i samband med ett företagsköp. Regeln om att
arbetstagarens anspråk på återanställning skall anmälas leder
ofta till rättsförluster och bör därför slopas. Vi menar
slutligen att återanställningsrätten bör stödjas genom ett
förbud att lägga ut arbetsuppgifter på icke anställd personal
under den tid då företrädesrätten gäller.

När det gäller företrädesrätt för deltidsanställda menar
jag att deltidstjänster bör undvikas och att det bör krävas att
deltidsarbetande får förtursrätt till tjänster med fler timmar.
Härigenom borde risken för ett "evigt" deltidsstämplande inom
arbetslöshetsförsäkringen kunna undvikas.

Riksdagen borde enligt min mening nu fatta besluta när det
gäller turordningslistor som rör föräldralediga resp. äldre.
För att förhindra diskriminering av föräldralediga när sådana
listor görs upp bör det alltid krävas godkännande av central
arbetstagarorganisation. För att förhindra "svartpensioneringar"
bör detsamma gälla när s.k. lagturlistor görs upp.

Enligt min mening bör en ogiltigförklaring av uppsägning
kunna ske när uppsägningen strider mot turordningsreglerna.
Enligt nuvarande regler kan endast skadestånd komma i fråga.
Preskriptionsfristen vid ogiltigförklaring och ogiltighetstalan
bör vidare förlängas. Dessutom bör uppsägningstiderna förlängas
för äldre arbetstagare.

När det gäller reglerna i LAS om sanktioner menar jag i
enlighet med partiets nämnda motion A707 att de skadestånd
som döms ut mot arbetsgivaren bör vara progressiva och stå i
relation till företagets omsättning. Allmänna skadestånd till
enskilda bör vidare vara skattefria.

I partiets nämnda motion A707 för vi fram förslag om att
förenings- och förhandlingsrätten enligt MBL bör utsträckas
till att också avse arbetssökande. Vi vill därigenom bl.a.
förhindra diskriminering av sökande som är fackligt
organiserade. Förhandlingsskyldigheten i 11 § MBL bör gälla
"viktigare beslut och förändring" i stället för enbart
"viktigare förändring".

Fredsplikt enligt 41 § MBL bör endast gälla frågor som
uttryckligen är reglerade i kollektivavtal. Jag tycker det är
dags att man genom en lagändring försöker komma till rätta med
att fredsplikten i dag kan utsträckas på ett helt oförutsebart
sätt genom s.k. tyst reglering i kollektivavtal.

När det gäller ledighet för fackliga uppdrag menar jag att
de fackliga uppdragen i ökad utsträckning bör utföras på deltid.
Förtroendemannalagen bör också ändras så att förtroendemännen
kan utföra koncernfackligt arbete på betald arbetstid.
Förtroendemännens ledighet bör regleras i enlighet med vad som
gäller för skyddsombuden.

Vad slutligen gäller fackliga rättigheter i ett
internationellt perspektiv anser jag i likhet med motionärerna
i motion 1991/92:A723 (v) att Sverige bör verka för att de
fackliga rättigheterna respekteras i världen och att då särskild
uppmärksamhet ägnas åt förhållandena i frizonerna och
gästarbetarnas villkor.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
2, 8, 11, 14, 15, 21--25, 27, 29, 30, 34, 36, 38 och 41 borde ha
hemställt:

2. beträffande inriktningen av arbetsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkande 1
och med avslag på motion 1991/92:A225 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. beträffande diskriminering på grund av politisk
uppfattning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A724 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

11. beträffande inskränkningar av möjligheterna till
provanställning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

14. beträffande information om anställningsvillkor
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A9 yrkande 4
och 1993/94:A12 yrkande 1 samt med avslag på propositionen i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,

15. beträffande månadsregeln
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A9 yrkande 5 och
med avslag på propositionen i motsvarande del samt motionerna
1991/92:A704, 1991/92:A717 och 1992/93:A715 yrkande 2,
1993/94:A8 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:A13 yrkandena 4 och 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

21. beträffande saklig grund för uppsägning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkandena
6, 7, 13 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,

22. beträffande vikariatsanställning
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

23. beträffande driftsenhetsbegreppet
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

24. beträffande återanställningsrätt m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A707
yrkandena 9, 10, 15 och 16 samt 1992/93:A701 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts,

25. beträffande företrädesrätt för deltidsanställda m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A201,
1991/92:A225 yrkande 14, 1991/92:A243, 1991/92:A435 yrkande 7,
1991/92:A708 yrkande 2, 1991/92:A813 yrkande 1, 1992/93:A815
yrkande 3, 1993/94:A8 yrkande 4 och 1993/94:A25 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

27. beträffande turordningslistor som rör föräldralediga
resp. äldre
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:A707 yrkande
5 och 1993/94:A9 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,

29. beträffande ogiltigförklaring av uppsägning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkandena
11, 12, 17 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad
ovan anförts,

30. beträffande skadestånd m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkandena
18, 20 och 37 och med avslag på motion 1993/94:A11 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

34. beträffande förenings- och förhandlingsrätten
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkandena
35 och 36 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,

36. beträffande fredsplikt genom tyst reglering
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkande 38
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

38. beträffande ledighet för fackliga uppdrag
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A707 yrkandena
28--30 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,

41. beträffande fackliga rättigheter i ett internationellt
perspektiv
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:A723 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag
Bilaga 2

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 §, 8 kap. 3 § och 16 kap.
7 § lagen (1976:600) om offentlig anställning1 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 7 §
Förordnanden, som har Förordnanden, som har
tidsbegränsats i strid mot tidsbegränsats i strid mot
4 § första stycket lagen 4 § första stycket lagen
(1982:80) om (1982:80) om
anställningsskydd eller mot anställningsskydd eller mot
ett sådant kollektivavtal ett sådant kollektivavtal
som avses i 2 § andra som avses i 2 § tredje
stycket samma lag, skall på stycket samma lag, skall på
talan av arbetstagaren talan av arbetstagaren
förklaras gälla utan förklaras gälla utan
tidsbegränsning. tidsbegränsning.

I fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig
ställning får förordnanden tidsbegränsas enligt vad regeringen
bestämmer.

8 kap. 3 §

Uppsägning, som strider mot bestämmelse om turordning, skall
på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.

Vid tvist om giltigheten av Vid tvist om giltigheten av
uppsägning enligt första uppsägning enligt första
stycket tillämpas 34 § stycket tillämpas 34 §
andra och tredje styckena, 37 andra och tredje styckena, 37
§, 40 § första och §, 40 § första och
tredje styckena samt 42 § tredje styckena samt 42 §
lagen (1982:80) om lagen (1982:80) om
anställningsskydd. I anställningsskydd. I
fråga om avvikelser i fråga om avvikelser i
kollektivavtal från vad som kollektivavtal från vad som
sägs i 40 § första sägs i 40 § första
och tredje styckena lagen om och tredje styckena lagen om
anställningsskydd anställningsskydd
tillämpas 2 § andra tillämpas 2 § tredje
stycket samma lag. stycket samma lag.

16 kap. 7 §

Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen
(1982:80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet
i ärenden om uppsägning, disciplinansvar, avskedande,
avstängning eller läkarundersökning bryter mot någon av följande
bestämmelser:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. 14 kap. 1 eller 3--9 §,
2. 15 kap. 3, 4 eller 7 §,
3. föreskrifter enligt 13 kap. 4 § om handläggning av ärende
om avstängning eller läkarundersökning,
4. föreskrifter som avses i 15 kap. 3 eller 6 §.

I fråga om avvikelser i I fråga om avvikelser i
kollektivavtal från vad som kollektivavtal från vad som
sägs i 41 § lagen om sägs i 41 § lagen om
anställningsskydd anställningsskydd
tillämpas 2 § andra tillämpas 2 § tredje
stycket samma lag. stycket samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994
1 Lagen omtryckt 1991:600

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Utskottet 13
Bakgrund 13
Frågan om översyn av arbetsrätten 14
Delbetänkande från ARK 16
Fortsatt utredningarbete 17
Dispositionen av betänkandet 17
Inriktningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen 18
Propositionen 18
Motionerna 18
Utskottets överväganden 22
Förslag som rör lagen om anställningsskydd 25
Visstidsanställning vid arbetsanhopning 25
Propositionen 25
Motionerna 26
Utskottets överväganden 26
Provanställning 27
Propositionen 27
Motionerna 27
Utskottets överväganden 28
Regleringen i kollektivavtal av tidsbegränsad
anställning och provanställning 29
Propositionen 29
Motionerna 30
Utskottets överväganden 30
Information om anställningsvillkor 32
Propositionen 32
Motionerna 32
Utskottets överväganden 33
Månadsregeln 33
Propositionen 33
Motionerna 34
Utskottets överväganden 34
Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist 35
Propositionen 35
Motionerna 37
Utskottets överväganden 38
Andra motionsförslag som rör anställningsskyddslagen 41
Anställningsskydd och inflytande vid
företagsöverlåtelse 41
Utskottets överväganden 42
Saklig grund för uppsägning m.m. 42
Utskottets överväganden 42
Vikariatsanställning 43
Utskottets överväganden 43
Driftsenhetsbegreppet 44
Utskottets överväganden 44
Återanställningsrätt 44
Utskottets överväganden 45
Företrädesrätt för deltidsanställda 45
Motionerna 45
Utskottets överväganden 46
Permittering 47
Motionerna 47
Utskottets överväganden 47
Turordningslistor som rör föräldralediga resp.
äldre 48
39 § anställningsskyddslagen 49
Ogiltigförklaring av uppsägning, uppsägningtider
m.m. 49
Skadestånd 50
Förslag som rör medbestämmandelagen 51
Den fackliga vetorätten 51
Propositionen 51
Motionerna 53
Utskottets överväganden 53
Blockader mot enmans- eller familjeföretag 54
Propositionen 54
Motionerna 56
Utskottets överväganden 57
Andra förslag som rör medbestämmandelagen 59
Förenings- och förhandlingsrätten 59
Inflytande för anställda vid företagsförvärv 59
Fredsplikt genom tyst reglering 60
Övrig lagstiftning 61
Propositionen 61
Utskottets överväganden 61
Motionsförslag om förtroendemannalagen 61
Etnisk diskriminering 63
Övriga frågor 64
S.k. fallskärmsavtal 65
Motionerna65
Utskottets överväganden66
Hemställan 68
Reservationer
1. Inriktningen av arbetsrätten (mom. 2), ( s) 74
2. Arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtalet
(mom. 4), (nyd) 75
3. Visstidsanställning vid arbetsanhopning (mom. 9),
(s) 75
4. Visstidsanställning vid arbetsanhopning (mom. 9),
(nyd) 76
5. Längsta tid för provanställning (mom. 10), (s) 76
6. Längsta tid för provanställning (mom. 10), (nyd) 77
7. Regleringen i kollektivavtal av tidsbegränsad
anställning och provanställning (mom. 13), (s) 77
8. Månadsregeln (mom. 15), (8) 78
9. Månadsregeln (mom. 15), (nyd) 79
10. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist
(mom. 16), (s) 80
11. Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist
(mom. 16), (nyd) 81
12. Anställningsskydd och inflytande vid
företagsöverlåtelse (mom. 20), (s) 81
13. Företrädesrätt för deltidsanställda m.m. (mom. 25),
(s) 83
14. Permittering (mom. 26), (nyd) 84
15. Den fackliga vetorätten (mom. 31), (s) 84
16. Blockader mot enmans- eller familjeföretag (mom. 32),
(s) 85
17. Bestämmanderätten över verksamheten (mom. 33),
(nyd) 86
18. Inflytande för anställda vid företagsförvärv (mom.
35), (s) 86
19. Lagförslagen i övrigt (mom. 37), (s) 88
20. Koncernfackligt samarbete (mom. 39), (s) 89
21. Kostnader för facklig ledighet (mom. 40), (nyd) 89
22. Ansvarsnämnden (mom. 45), (nyd) 90
23. Fallskärmsavtal (mom. 46), (nyd) 90
Särskilda yttranden92
Meningsyttring av suppleant 95
Bilagor
1. Propositionens lagförslag 99
2. Av utskottet framlagt lagförslag 120