Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i
proposition 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen. I
betänkandet avstyrker utskottet motioner som väckts med
anledning av lagförslaget och motioner från den allmänna
motionstiden. Utskottet avstyrker i detta sammanhang även en
motion som väckts med anledning av regeringens proposition
1993/94:147 om jämställdhetspolitiken.
Enligt förslaget görs vissa förändringar i de grundläggande
bestämmelserna i Arbetsmiljölagen (1977:1160) (AML) för att
bl.a. lagens syfte skall framgå tydligare. Lagens ändamål
uttrycks mindre kategoriskt. Genom förslaget tydliggörs också
den intresseavvägning som i vissa fall skall ske mellan
arbetsmiljön och arbetets natur. Utskottet avstyrker i detta
avsnitt en motion från Vänsterpartiet.
Enligt lagförslaget preciseras samordningsansvaret på
gemensamma arbetsställen. Ett särskilt skyddsansvar införs för
den som hyr in arbetskraft i sin verksamhet. Ett direkt
skyddsansvar införs för den som råder över ett arbetsställe i
förhållande till dem som arbetar där utan att vara anställda av
honom. Skyddsombud föreslås få tillträdesrätt till arbetsställe
över vilket arbetsgivaren inte råder.
Utskottet avstyrker i denna del motioner från
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om att införa ett
skyddsansvar även för den som anlitar entreprenörer samt att
införa ett skyddsansvar för den som äger eller nyttjar
bostadsfastighet.
Med anledning av åtaganden enligt EES-avtalet införs genom
lagförslaget kompletterande tvångsmedel i AML varigenom en
leverantör kan åläggas att återkalla en levererad produkt eller
att lämna varningsinformation.
Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas i förslaget att föreskriva
att en särskild sanktionsavgift skall betalas av en arbetsgivare
som bryter mot vissa föreskrifter i AML.
Lagförslaget innebär slutligen att bemyndigandebestämmelserna
i 4 kap. AML kompletteras med anledning av vissa tillägg till
EES-avtalet och avser införlivande av direktiv som antagits
efter den 31 juli 1991.
Till betänkandet har fogats reservationer och ett särskilt
yttrande från Socialdemokraternas företrädare i utskottet.
Vänsterpartiets företrädare har avgett en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1993/94:186 föreslår regeringen
(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av
statsrådet Börje Hörnlund -- att riksdagen antar regeringens
förslag till
1. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160),
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:186
1993/94:A68 av Ingela Thalén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att förtydliga arbetsmiljölagen
med avseende på arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal,
2. att riksdagen beslutar att skyddsansvar enligt 3 kap. 12 §
även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som anlitas
under anställningsliknande former,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn i enlighet
med vad som anförts i motionen om skyddet för gravida kvinnor
och fostret.
1993/94:A69 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) beträffande 1 kap. 1 §,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) beträffande 3 kap. 2 §,
3. att riksdagen beslutar att 3 kap. 12 § även skall omfatta
uppdragsgivare som anlitar entreprenörer,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att 3 kap. 12 § även skall omfatta ägare
eller nyttjare av bostadsfastighet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stopprätt för skyddsombud,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en framtida utvidgning av
tillämpningsområdet för sanktionsavgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsställebegreppet.
1993/94:A70 av Björn Kaaling (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att förtydliga arbetsmiljölagen med avseende på
arbetsmiljön för drifts- och underhållspersonal.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:A237 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret för
arbetsmiljöarbetet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en
kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i motionen
anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att
ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för
arbetsmiljöverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar att
ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen.
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagregler om personalekonomiska
redovisningar.
1993/94:So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander (c)
vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tandvårdspersonalens arbetsmiljö.
1993/94:Jo649 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka inflytandet i miljöarbetet för
anställda.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:147
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagregler om personalekonomiska
redovisningar.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i
proposition 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen jämte tre
med anledning härav väckta motioner. Härutöver tar utskottet upp
åtta motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden
1994 och ett yrkande som väckts med anledning av proposition
1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar.
Till grund för propositionen ligger
Arbetsmiljölagsutredningens översynsarbete som redovisats i
betänkande SOU 1993:81 Översyn av arbetsmiljölagen. Lagförslaget
grundar sig vidare på ett översynsarbete som utförts inom
Arbetsmarknadsdepartementet beträffande behovet av ändringar i
arbetsmiljölagstiftningen med anledning av de rättsakter på
arbetsmiljöområdet som tillkommit efter EES-avtalets brytdatum
den 31 juli 1991. Detta arbete redovisas i
departementspromemorian Ds 1993:82 Nya EG-regler på
arbetsmiljöområdet.
Motionärerna ställer sig i huvudsak välvilliga till
propositionens förslag men har invändningar på några punkter.
Utskottet ger först en sammanfattning av lagförslaget och
behandlar sedan de frågor som aktualiseras genom motionerna.
Propositionen
I de grundläggande bestämmelserna i 1--3 kap. AML föreslås
vissa ändringar för att bl.a. lagens syfte skall komma till
uttryck på ett tydligare sätt. Lagens ändamål uttrycks mindre
kategoriskt vilket tillgodoser kritik som framförts av Lagrådet.
Genom förslaget tydliggörs den intresseavvägning mellan kraven
på arbetsmiljön och arbetets natur som i vissa fall skall ske.
Förslag läggs fram som rör arbete som utförs på
arbetsställen över vilka den egna arbetsgivaren inte råder.
Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciseras. Det
föreslås vidare ett särskilt skyddsansvar för den som hyr in
arbetskraft i sin verksamhet samt för den som råder över ett
arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där utan att
vara anställda av honom. Skyddsombud, som företräder
arbetstagare som utför arbete på arbetsställe över vilket den
egna arbetsgivaren inte råder, föreslås få tillträdesrätt till
ett sådant arbetsställe.
Genom EES-avtalet sker i produktkontrollhänseende en
övergång från förhandskontroll av produkter till
marknadskontroll. Genom avtalet får Sverige en rätt och
skyldighet att ingripa mot EG-märkta produkter på marknaden som
är bristfälliga från skyddssynpunkt. Nödvändiga ändringar i AML
har skett 1992 efter förslag i EES-propositionen. Det föreslås
nu att det införs kompletterande tvångsmedel i AML så att den
som marknadsfört eller levererat en produkt skall kunna åläggas
att återkalla produkten eller att lämna varningsinformation.
Arbetarskyddsstyrelsen bemyndigas att föreskriva att en
särskild sanktionsavgift skall betalas av en arbetsgivare
som bryter mot vissa föreskrifter beträffande bl.a. provning och
kontroll av tekniska anordningar. Har avgiften påförts
arbetsgivaren skall straff inte kunna dömas ut för
överträdelsen. Förslaget syftar till att effektivisera AML:s
sanktionssystem.
Propositionen innehåller slutligen förslag om komplettering av
bemyndigandebestämmelserna i 4 kap. AML. Ändringarna föranleds
av vissa tillägg till EES-avtalet och avser införlivande av
direktiv som antagits efter den 31 juli 1991.
I EG-rådets byggplatsdirektiv (92/57/EEG) och direktiven om
utvinningsindustrin (92/91/EEG resp. 92/104/EEG) ställs krav
på att dokumentation av visst slag skall upprättas.
Skyldigheten att efterleva dokumentationskravet har i
byggplatsdirektivet lagts på byggherren, ställföreträdaren för
honom resp. samordningsansvarig. I de två andra direktiven har
skyldigheten lagts på den arbetsgivare som råder över
arbetsstället.
Enligt lagförslaget kompletteras således bemyndigandet i 4
kap. 8 § AML så att Arbetarskyddsstyrelsen kan föreskriva om
skyldighet för andra skyddsansvariga än arbetsgivare att
upprätta planer och liknande dokument.
De krav på skyddsåtgärder som ställs på ensamföretagare
enligt byggplatsdirektivet är mera långtgående än vad som för
närvarande gäller enligt AML. Enligt direktivet åläggs
ensamföretagare ett direkt skyddsansvar vid byggnads- och
anläggningsarbete på ett gemensamt arbetsställe för sin egen
hälsa och säkerhet. Företagaren skall vara skyldig att bära
personlig skyddsutrustning, använda endast sådan
arbetsutrustning som uppfyller vissa krav samt även i övrigt
vidta direkta skyddsåtgärder.
Enligt lagförslaget kompletteras alltså bemyndigandet i 4 kap.
10 § AML med ett nytt stycke som gör det möjligt för
Arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva om utvidgade skyldigheter
för ensamföretagare.
AML:s grundläggande bestämmelser
Propositionen
AML:s tre inledande kapitel har bestämmelser om lagens ändamål
och tillämpningsområde (kap. 1), arbetsmiljöns beskaffenhet
(kap. 2) och allmänna skyldigheter för arbetsgivaren m.fl. (kap.
3).
Vissa av bestämmelserna i 1--3 kap. fick sin utformning genom
ändringar i arbetsmiljölagen år 1991. I det lagstiftningsärendet
framförde Lagrådet viss kritik som gick ut på att flera av
bestämmelserna fått en alltför kategorisk utformning. Lagrådet
framhöll att flera viktiga samhällsfunktioner inte kan fullgöras
utan att arbetstagare utsätts för någon form av risk för ohälsa
eller olycksfall. Av lagtexten borde enligt Lagrådet kunna
utläsas att kravet på en god arbetsmiljö kan behöva vägas mot
andra viktiga intressen. Frågorna, menade Lagrådet, borde tas
upp i samband med en kommande översyn av arbetsmiljölagen.
Andra kapitlet i AML, som handlar om arbetsmiljöns
beskaffenhet, inleddes ursprungligen med en bestämmelse om "att
arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till
arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i
samhället". Innebörden av bestämmelsen var att en
intresseavvägning av den art som Lagrådet pekat på skulle kunna
ske. I samband med 1991 års ändringar överfördes den nämnda
bestämmelsen från andra kapitlet till en ny ändamålsparagraf som
kom att inleda det första kapitlet.
För att tydliggöra den intresseavvägning som i vissa fall
skall ske föreslås i propositionen att denna del av
ändamålsbestämmelsen flyttas tillbaka till sin ursprungliga
plats.
Regeringen föreslår vidare, i klargörande syfte, att det förs
in en bestämmelse i 3 kap. AML som slår fast att skyldigheterna
för arbetsgivare och andra enligt detta kapitel skall tillämpas
med beaktande av kraven på arbetsmiljöns beskaffenhet enligt 2
kap. Hänvisningen kommer alltså att omfatta den sålunda
återflyttade bestämmelsen om att en intresseavvägning skall ske
i vissa fall.
Ändamålsbestämmelsen i 1 kap. 1 § AML föreslås ändrad även så
till vida att den nuvarande delen av bestämmelsen som
föreskriver att lagens ändamål är "att främja att arbetsgivare
och arbetstagare samverkar för att åstadkomma en god
arbetsmiljö" utgår. I propositionen förklaras denna ändring med
att samverkan inte kan sägas vara lagens ändamål utan ett medel
att nå fram till en god arbetsmiljö. Med hänsyn till Lagrådets
kritik av bestämmelsens alltför kategoriska utformning föreslås
också att begreppet "säkerställa" tas bort. Lagens ändamål
föreslås uttryckt med "att förebygga ohälsa och olycksfall i
arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö".
I bestämmelsen rörande den så kallade internkontrollen i 3
kap. 2 a § AML sägs att arbetsgivaren skall systematiskt
planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som
säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i
arbetsmiljölagstiftningen. För att uppnå en bättre
överensstämmelse med terminologin i övriga delar av kapitlet
föreslås i propositionen att begreppet "säkerställa" ersätts med
orden "leder till".
Motion
Vänsterpartiet yrkar i motion 1993/94:A69 avslag på
regeringens förslag till lydelse av 1 kap. 1 § (yrk. 1) och 3
kap. 2 a § (yrk. 2). (Genom en uppenbar felskrivning i motionen
har 3 kap. 2 a § benämnts 3 kap. 2 §.)
I motionen betonas vikten av att arbetsmarknadens parter också
i fortsättningen uppmanas att samverka för att åstadkomma en god
arbetsmiljö, inte minst för att lagen skall överensstämma med
artikel 4 i ILO-konvention nr 155. Partiet motsätter sig vidare
att orden "säkerställa" resp. "säkerställer" i
ändamålsparagrafen 1 kap. 1 § och i 3 kap. 2 a § AML bytts ut
mot "förebygga" resp. "leder till".
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning vad gäller
betydelsen av att arbetsgivare och arbetstagare samverkar för
att åstadkomma en god arbetsmiljö. Syftet med lagförslaget är
heller inte att AML skall ge uttryck för en ändrad ståndpunkt
härvidlag. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i
arbetsmiljöfrågor måste anses vara ett medel för att uppnå en
god arbetsmiljö och inte ett mål i sig. Utskottet gör således i
likhet med propositionen bedömningen att samverkansfrågan inte
hör hemma i lagens ändamålsparagraf. En bestämmelse som innebär
en uppmaning till arbetsgivare och arbetstagare att samverka i
dessa frågor kommer alltjämt att finnas i lagens 3 kap. Med
detta avstyrks motion A69 (yrk. 1).
Utskottet uppfattar att det ändrade ordvalet i 3 kap. 2 a §,
där ordet "säkerställer" föreslås ändrat till "leder till",
endast syftar till att åstadkomma en terminologi som bättre står
i överensstämmelse med terminologin i övriga delar av kapitlet.
Någon materiell ändring av paragrafen är alltså inte avsedd.
Detsamma gäller motsvarande ändring i 1 kap. 1 §. Det är enligt
utskottets bedömning inte särskilt troligt att de aktuella
förändringarna kommer att ge upphov till problem i
tolkningshänseende. Motion A69 (yrk. 2) avstyrks således.
Skyddsansvar för den som råder över ett arbetsställe och för
den som hyr in arbetskraft
Propositionen
En bestämmelse om ett skyddsansvar för den som råder över
arbetsställe finns i 7 kap. 8 § AML. Regeln är utformad på det
viset att tillsynsmyndigheten kan rikta föreläggande eller
förbud mot den som råder över arbetsställe, när denne inte är
arbetsgivare för någon som utsätts för en risk på arbetsstället.
Bestämmelsen infördes år 1973 i avsikt att möjliggöra
ingripanden främst mot missförhållanden på fasta driftställen
vid lastkajer och liknande där t.ex. transporter från andra
företag tas emot.
I propositionen framhålls att det är angeläget att den som
faktiskt kan påverka skyddsförhållandena för en arbetstagare som
befinner sig utanför arbetsgivarens "rådighet" har ett tydligt
ansvar för dessa förhållanden.
Enligt propositionen skall 7 kap. 8 § AML upphöra att gälla
och ersättas av en ny bestämmelse i 3 kap. 12 § första stycket
med ett direkt skyddsansvar (dvs. ett förbud som inte kräver
föreläggande eller förbud av tillsynsmyndigheten) för den som
råder över ett arbetsställe i förhållande till dem som arbetar
där utan att vara anställda av honom.
Skyddsansvaret begränsas enligt förslaget till fasta
anordningar eller sådana anordningar som tillhandahålls på
arbetsstället. För arbetsmiljöförhållandena i övrigt svarar
arbetsgivaren i den mån de inte faller under samordningsansvaret
enligt 3 kap. 7 § AML. Den som råder över ett arbetsställe kan
således ha att samtidigt fullgöra både samordningsansvaret och
ansvaret enligt den nu föreslagna bestämmelsen.
Genom lagstiftning år 1991 om privat arbetsförmedling och
uthyrning av arbetskraft skildes uthyrning av arbetskraft ut ur
arbetsförmedlingsbegreppet och legaliserades. Därvid
definierades arbetsgivarbegreppet så att det är uthyraren och
inte inhyraren som är arbetsgivare för den uthyrda
arbetskraften.
Med 1991 års lagstiftning har ett nytt rättsläge uppstått
genom att arbetsgivaransvaret enligt AML för uthyrd arbetskraft
alltid kommer att ligga på det uthyrande företaget.
I propositionen framhålls att inhyrd arbetskraft till skillnad
från den som är anlitad som entreprenör är inordnad i
verksamheten och står under arbetsledning på ett sätt som gör
att de i mångt och mycket är att jämställa med arbetstagare i
denna verksamhet. Det föreslås att det i 3 kap. 12 § andra
stycket AML införs ett särskilt skyddsansvar för den som anlitar
inhyrd arbetskraft i sin verksamhet.
Regeringen avvisar i propositionen tanken att i AML införa ett
särskilt skyddsansvar för uppdragsgivare. Enligt propositionen
bedöms det, med hänsyn till vissa uttalanden i förarbetena i
samband med AML:s tillkomst, inte heller vara lämpligt att
åstadkomma en ordning där uppdragstagare förs in under
arbetsgivaransvaret genom att arbetstagarbegreppet utsträcks
utöver det civilrättsliga arbetstagarbegreppet.
Motioner
Socialdemokraterna begär i motion 1993/94:A68 (yrk. 2) att
riksdagen skall besluta att skyddsansvaret enligt 3 kap. 12 §
AML även skall omfatta egenföretagare/entreprenörer som
anlitas under anställningsliknande former.
Yrkandet motiveras med de konkurrensnackdelar som kan drabba
ett företag som har vanliga anställda eller uthyrda
entreprenadanställda i förhållande till ett företag som anlitar
egenföretagare. Det finns vidare en risk för att "social
dumpning" blir en konkurrensfaktor mellan entreprenörer som
söker uppdragsgivare.
Liknande argumentation framförs av Vänsterpartiet. I motion
1993/94:A69 (yrk. 3) förordas således också att det i 3 kap.
12 § AML skall införas ett skyddsansvar för uppdragsgivare som
anlitar entreprenörer. Härutöver hänvisar motionärerna bl.a.
till vad de fackliga huvudorganisationerna anfört i sina
remissvar, nämligen att arbetsgivarbegreppet bör vidgas och
omfatta samtliga uppdragsgivare, oavsett om dessa hyr in andra
företags personal eller egenföretagare.
Socialdemokraterna begär vidare i sin motion 1993/94:A68 (yrk.
1) ett tillkännagivande om en utvidgning och ett förtydligande
av AML så att rådighetsansvaret i 3 kap. 12 § AML skall omfatta
också ägare eller nyttjare av bostadsfastighet. Härigenom
skulle arbetsmiljön för icke anställd drifts- och
underhållspersonal kunna förbättras.
Yrkanden med samma innebörd framförs dels av Vänsterpartiet i
motion 1993/94:A69 (yrk. 4), dels av Björn Kaaling (s) i motion
1993/94:A70.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar med tillfredsställelse att motionärerna
ställt sig bakom huvuddelarna av propositionens förslag
beträffande gemensamma arbetsställen.
Utskottet kan för sin del inte godta motionsförslagen om att
införa ett skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer
motsvarande vad som föreslås beträffande den som anlitar inhyrd
arbetskraft.
Det finns som påpekas i propositionen avgörande skillnader
mellan den som är anlitad som entreprenör och den som är inhyrd
arbetskraft. En inhyrd arbetskraft är fysiskt sett inordnad i
verksamheten på det främmande arbetsstället och står där under
direkt arbetsledning. Arbetsförhållandena liknar mycket dem som
gäller för den som är anställd i verksamheten. Det ter sig
därför naturligt att inhyraren har ett ansvar från
arbetsmiljösynpunkt som liknar arbetsgivarens. Entreprenören å
andra sidan utför ofta ett arbete som är självständigt och som
inte utgör ett led i uppdragsgivarens verksamhet. Entreprenören
anlitas ofta för att uppdragsgivaren själv saknar kunskap om hur
arbetet skall utföras och om vilken utrustning som behövs.
Utskottet beaktar i sammanhanget också att entreprenören till
skillnad från den som hyrs ut som arbetskraft har möjlighet att
påverka innehållet i uppdragsavtalet och därmed
arbetsförhållandena. Härtill kommer att entreprenören enligt AML
har ett eget skyddsansvar.
Med den inställning utskottet här redovisat i fråga om att
införa ett skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer följer
att utskottet heller inte kan acceptera det längre gående
förslaget som förordas i motion A69, att utvidga
arbetsgivarbegreppet till att omfatta även uppdragsgivare.
Utskottet avstyrker med det sagda bifall till motionerna A68
(yrk. 2) och A69 (yrk. 3).
Regeringens förslag till direkt skyddsansvar i 3 kap. 12 §
första stycket gäller den som råder över arbetsställe.
Enligt förarbetena till AML menas med arbetsställe det lokala
avgränsade område inom vilket arbetsgivare i och för sin
verksamhet bedriver arbete, oavsett om detta utförs i
arbetslokal, i det fria eller under jord.
En bostadsfastighet i vilken det utförs städning eller andra
tillfälliga arbetsuppgifter är enligt utskottets bedömning i
allmänhet inte att betrakta som ett arbetsställe. Ansvar för hur
byggnader skall vara utformade bl.a. från arbetsmiljösynpunkt
regleras i plan- och bygglagen och i föreskrifter till den.
I 7 kap. AML finns ett särskilt arbetsmiljöansvar för den som
bl.a. upplåter en lokal för arbete. Bestämmelsen är utformad så
att Yrkesinspektionen kan meddela förbud eller föreläggande om
lokalen är behäftad med brister i skyddshänseende.
Utskottet kan inte förorda att det införs ett särskilt
arbetsmiljöansvar för den som äger eller nyttjar en fastighet
som går längre än det nämnda s.k. upplåtaransvaret och avstyrker
därför bifall till motionerna A68 (yrk. 1), A69 (yrk. 4) och
A70.
Sanktionsavgift
Propositionen
I propositionen föreslås att det i AML införs en möjlighet för
Arbetarskyddsstyrelsen att föreskriva att en särskild avgift
(sanktionsavgift) skall betalas om en överträdelse skett
av föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigande i 4 kap.
1--3 §§ eller 8 § första stycket. Härvid avses en konstruktion
med strikt ansvar där avgift kan påföras den verksamhet där
överträdelsen skett.
Sanktionsavgiften skall således bli aktuell när överträdelse
skett av föreskrifter om bl.a. produktkontroll beträffande
tekniska anordningar samt krav på tillstånd i vissa fall. Det
rör sig vidare om föreskrifter bl.a. beträffande skyldighet att
föra förteckning eller register och slutligen föreskrifter om
skyldighet att göra anmälan eller lämna uppgifter till en
tillsynsmyndighet eller att förvara handlingar som har betydelse
från skyddssynpunkt.
Syftet med förslaget är den effektivisering av
sanktionssystemet som kan vinnas om man kan begränsa erforderlig
utredning till att gälla endast själva överträdelsen. Man skall
alltså inte behöva satsa resurser på att belägga hos vem
inom en organisation uppsåtet eller oaktsamheten bakom
överträdelsen funnits.
Motion
Vänsterpartiet godtar i motion 1993/94:A69 förslaget om
sanktionsavgifter. Motionärerna begär emellertid (yrk. 6) ett
tillkännagivande om att tillämpningsområdet för avgiften på sikt
bör utvidgas t.ex. till internkontrollområdet vad gäller kravet
på handlingsplaner och sammanställningar av ohälsa och
arbetsskador.
Utskottets överväganden
Utskottet håller det inte för uteslutet att sanktionsavgifter
kan komma att behöva införas för andra överträdelser av AML:s
bestämmelser än de nu föreslagna. Frågan om ett eventuellt
utvidgat tillämpningsområde och vilka nya områden i lagen som i
så fall skulle kunna bli aktuella för avgiften bör anstå till
dess någon erfarenhet vunnits av systemet. Utskottet kan således
inte ställa sig bakom den begäran om tillkännagivande i frågan
som framförs i motion A69 (yrk. 6) och avstyrker bifall till
motionen i denna del.
Arbetsställebegreppet
Propositionen
I första hand samverkansbestämmelserna i 6 kap. AML, men även
bestämmelserna i 3 kap. 2 a § om ansvar för arbetsanpassnings-
och rehabiliteringsverksamhet samt vissa bestämmelser om tillsyn
i 7 kap. AML utgår från ett arbetsställebegrepp.
Enligt sina direktiv skall Arbetsrättskommittén se över
samverkansreglerna i AML och deras förhållande till
medbestämmandelagens inflytanderegler och föreslå de ändringar
som föranleds av översynen.
I propositionen föreslås inte någon ändrad avgränsning av
arbetsställebegreppet. Regeringen anser att frågan bör anstå
till dess Arbetsrättskommittén sett över samverkansreglerna
i AML.
Motion
Vänsterpartiet begär i motion 1993/94:A69 (yrk. 7) ett
tillkännagivande om att regeringen antingen ger
Arbetsrättskommittén i uppdrag att finna ett begrepp som kan
ersätta "arbetsställe" eller att regeringen själv utreder
frågan.
Utskottets överväganden
Utskottet delar den bedömning som framförs i propositionen att
behovet av att göra ytterligare ändringar vad avser
arbetsställebegreppet får övervägas efter att
Arbetsrättskommittén har lämnat sina förslag rörande AML:s
samverkansbestämmelser. Utskottet anser alltså att ett
tillkännagivande i enlighet med vad som sägs i motion A69 (yrk.
7) för närvarande inte är aktuellt. Motionen i motsvarande del
avstyrks med detta.
Skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet
Propositionen
De skyldigheter som åläggs genom EG-rådets direktiv 92/85/EEG
om gravida kvinnor, den som nyligen fött barn och den som ammar
kan enligt propositionen införlivas utan ändringar i AML.
Enligt regeringens uppfattning bör EG-direktivet tolkas så att
den havande kvinnan och fostret skall ses som en enhet ur
risksynpunkt. Det bör enligt regeringen, med hänsyn till bl.a.
uttalanden i förarbetena till AML, vara möjligt att med stöd av
gällande lydelse av 4 kap. 6 § utfärda föreskrifter till skydd
för arbetstagare som är gravida, där föreskrifterna även tar
hänsyn till riskerna för fostret.
Motion
Socialdemokraterna framhåller i motion 1993/94:A68 (yrk. 3)
att även om Arbetarskyddsstyrelsen fått bemyndigande att utfärda
föreskrifter som omfattar gravida kvinnor och fostret är det
oklart i vilken utsträckning övriga lagregler är tillämpbara.
Rätten till omplacering är angelägen. Motionärerna diskuterar
kring en hygienisk gränsvärdeslista på det kemiska området,
havandeskapspenning, föräldrapenning, arbetsmiljölagstiftningen,
ledighetslagstiftningen och EG-direktivet vilket leder fram till
slutsatsen att det finns behov av en förstärkning och ett
förtydligande av bestämmelserna. Motionärerna förordar att det
görs en översyn av frågan.
Utskottets överväganden
Det råder såvitt utskottet förstår av motionen inga delade
meningar om de slutsatser som framförs i propositionen, nämligen
att direktivet 92/85/EEG om gravida kvinnor, den som nyligen
fött barn och den som ammar kan införlivas utan några ändringar
i AML. Inte heller beträffande den särskilda frågan som tas upp
i propositionen om Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter även kan
ta hänsyn till fostret, tycks det finnas några skilda
uppfattningar.
Motionärerna tar i sammanhanget upp frågor som inte omfattas
av det aktuella lagstiftningsärendet och som hänför sig till
andra utskotts beredningsområden. Det rör sig bl.a. om frågor
om omplacering och olika ersättningar till gravida kvinnor från
den allmänna försäkringen. Utskottet är inte berett att nu
förorda en sådan översyn som motionärerna begär, varför motion
A68 (yrk. 3) avstyrks.
Övriga delar av lagförslaget
Utskottet tillstyrker även det av regeringen framlagda
förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) i
de delar som inte berörts ovan.
Propositionen innehåller slutligen också förslag till ändring
i kommunalskattelagen (1928:370). Utskottet biträder också detta
lagförslag.
Övriga motionsyrkanden
Personalekonomiska redovisningar
Socialdemokraterna begär i två motioner, 1993/94:A254 (yrk.
27) och 1993/94:A40 (yrk. 13) ett tillkännagivande om behovet av
att lagstifta om personalekonomiska redovisningar i enlighet med
det utredningsförslag som föreligger. Motionärerna betonar
vikten av att dokumentera kostnaderna för arbetsgivaren som
uppkommer på grund av dålig arbetsmiljö. Dessa kostnader skall
vara tydliga, inte bara för arbetsgivaren och företagsstyrelsen,
utan även för myndigheter och allmänheten.
Vänsterpartiet menar i motion 1993/94:A237 att det är viktigt
att löntagare och samhälle får bättre information om för- och
nackdelar med olika arbetsplatser och arbetsuppgifter.
Motionärerna förordar (yrk. 3) att det i detta syfte bl.a.
införs information om arbetsmiljön och dess personaleffekter i
företagens redovisning.
Utskottets överväganden
Frågan om personalekonomiska redovisningar berördes i
proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering med
anledning av Arbetsmiljökommissionens förslag. I enlighet med
vad som förutsattes i propositionen har frågan utretts vidare av
en arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetet
redovisas i betänkande Ds 1991:45 Personalekonomisk redovisning
-- Förslag till lagstiftning. Regeringen överlämnade i mars 1992
arbetsgruppens förslag och däröver avgivna remissyttranden till
den av justitieministern tillkallade Redovisningskommittén (Ju
1991:7).
Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén ännu inte
behandlat frågan om personalekonomisk redovisning. Utskottet har
under 1991/92 års riksmöte ställt sig bakom uppfattningen att
frågan bör beredas i ett större sammanhang. Enligt utskottets
mening bör Redovisningskommitténs arbete avvaktas. Med det
anförda avstyrks motionerna A237 (yrk. 3) i motsvarande del,
A254 (yrk. 27) och A40 (yrk. 13).
Skyddsombud
Vänsterpartiet begär i motion 1993/94:A69 (yrk. 5) ett
tillkännagivande om att skyddsombud enligt AML bör medges rätt
att vid omedelbar eller allvarlig fara stoppa arbetet oavsett om
de som arbetar på arbetsstället är anställda eller
entreprenörer.
Utskottets överväganden
Regler om skyddsombud finns i 6 kap. AML. På arbetsställe där
minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts, skall bland
arbetstagarna utses skyddsombud. Ombudet utses som regel av den
lokala arbetstagarorganisationen. Skyddsombudets uppgift är att
företräda arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor, och han skall verka
för en tillfredsställande arbetsmiljö.
Bestämmelsen i 6 kap. 7 § AML reglerar skyddsombudens s.k.
stoppningsrätt. Denna rätt innebär att skyddsombuden kan
bestämma att arbetet skall avbrytas om det medför omedelbar och
allvarlig fara för liv eller hälsa och rättelse inte genast kan
nås genom hänvändelse till arbetsgivaren. Stoppet gäller till
dess Yrkesinspektionen har tagit ställning till om arbetet skall
fortsätta.
Rätten att avbryta arbete gäller endast beträffande sådant
arbete som utförs av en arbetstagare som skyddsombudet
företräder. Rätten gäller även när en arbetstagare arbetar på
ett främmande arbetsställe, men endast i förhållande till
arbetsgivaren för den aktuelle arbetstagaren.
Enligt utskottets mening är det att gå för långt att utvidga
skyddsombudets stoppningsrätt till att gälla i förhållande till
entreprenörer på arbetsstället. En sådan befogenhet skulle
innebära en delegering av myndighetsutövning till skyddsombudet.
En sådan utveckling är inte önskvärd, och utskottet avstyrker
därför bifall till motion A69 (yrk. 5).
Ökat inflytande för de anställda
I Vänsterpartiets miljöpolitiska motion 1993/94:Jo649 (yrk. 4)
begärs ett tillkännagivande om ett ökat inflytande för de
anställda beträffande den inre och yttre miljön. Inom
fackföreningsrörelsen finns en omfattande kunskap och erfarenhet
av hur ämnen och processer påverkar både den inre och yttre
miljön som kan bli till nytta för miljöskyddsarbetet i
samhället. Rätten att stoppa ett arbete bör enligt motionärerna
inte i första hand tillkomma skyddsombud utan det lokala facket,
som sedan kan delegera rätten till skyddsombudet. Effektiva
sanktioner förordas i motionen mot arbetsgivare som inte vidtar
åtgärder när arbetet stoppats. Lagstiftning bör enligt
motionärerna införas om stoppningsrätt för missförhållanden även
i den yttre miljön.
Utskottets överväganden
Ett motsvarande yrkande framställdes av Vänsterpartiet i den
miljöpolitiska motionen 1992/93:Jo707 som behandlades av
utskottet så sent som i september 1993. I det av riksdagen
godkända betänkandet 1993/94:AU2 sade sig utskottet inte vara
berett att tillstyrka lagstiftningsåtgärder av det slag som
förordades i motionen. Utskottet vidhåller sitt
ställningstagande och avstyrker bifall till motion Jo649 (yrk.
4).
Tandvårdspersonalens arbetsmiljö
Marianne Andersson och Gunhild Bolander (båda c) begär i
motion 1993/94:So502 (yrk. 7) ett tillkännagivande om
tandvårdspersonalens arbetsmiljö. Motionärerna framhåller att
arbetsmiljöproblem med anledning av kvicksilver i amalgam kommer
att finnas kvar vid behandling av patienter med
amalgamfyllningar även efter ett förbud för detta
fyllnadsmaterial. Mätningar visar att höga koncentrationer långt
över de hygieniska gränsvärdena uppstår i samband med
amalgamarbeten.
Utskottets överväganden
Utskottet vill betona vikten av att tandvårdspersonalens
kvicksilverbelastning minimeras. Det borde vara möjligt att
uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö i det aktuella
hänseendet om de föreskrifter som utfärdats på området iakttas,
bl.a. Arbetarskyddsstyrelsens år 1989 utfärdade allmänna råd om
arbete med kvicksilver och amalgam inom tandvården.
Utskottet kan instämma i motionärernas bedömning att vinsterna
ur belastningssynpunkt för tandvårdspersonalen av en avveckling
av amalgam som tandersättningsmaterial inte nås omedelbart utan
på längre sikt. Den slutsatsen kan dras bl.a. av vad
Arbetsmiljöinstitutet anfört i sitt remissvar över
departementspromemorian Ds 1992:95 Möjligheter att avveckla
amalgam som tandfyllningsmaterial. Enligt utskottets bedömning
kommer behovet av stränga föreskrifter vid hanteringen av
amalgam i tandvården att kvarstå under en mycket lång tid.
Frågor kring användningen av amalgam som tandfyllningsmaterial
har diskuterats under flera år, inte minst i riksdagen. Riskerna
kring tandvårdspersonalens hantering av materialet har
uppmärksammats av såväl regeringen som andra berörda
myndigheter. Utskottet utgår från att frågan noga följs och
anser därför att ett tillkännagivande från riksdagen i frågan
inte är behövligt. Med det anförda avstyrks motion So502 (yrk.
7).
Företagshälsovård
Hans Andersson m.fl. (v) ger i motion 1993/94:A237 förslag
till utveckling av en kvalificerad företagshälsovård där den
förebyggande verksamheten prioriteras och där
företagshälsovården ges en klar inriktning och en klar
organisation. I de fall avtal inte kan träffas mellan parterna
om hur organisationen skall se ut skall samhället komplettera
med lagstiftning. Motionärerna vill (yrk. 1) att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i AML i enlighet med vad
som anförts.
Motionärerna begär vidare lagstiftning om information om
arbetsmiljön lagrad i en kunskapsbank (yrk. 3), lagstiftning om
införande av ett övergripande ansvar för Arbetarskyddsstyrelsen
för arbetsmiljöverksamheten (yrk. 4), lagstiftning om skyldighet
för arbetsgivarna att ställa resurser till förfogande för
arbetsmiljöarbetet (yrk. 5) samt lagstiftning om sekretess vid
arbete med hälso- och sjukvård inom företagen (yrk. 6).
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare under riksmötet i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:AU12 Arbetslivspolitik ställt sig
bakom uppfattningen att man bör avvakta möjligheterna att få
till stånd en avtalsreglering av företagshälsovården och dess
verksamhet och att det är för tidigt att dra upp riktlinjerna
för hur en lagstadgad företagshälsovård bör utformas. Utskottet
vidhåller sin uppfattning och avstyrker motion A237 (yrk. 1, 3 i
motsvarande del, 4, 5 och 6).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande arbetsmiljölagens grundläggande
bestämmelser
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1993/94:A69 yrkandena 1 och 2 antar 1
kap. 1 § och 3 kap. 2 a § i regeringens enligt bilaga
framlagda förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160),
men. (v) - delvis
2. beträffande skyddsansvar för den som anlitar
entreprenörer
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A68 yrkande 2 och
1993/94:A69 yrkande 3,
res. 1 (s)
3. beträffande rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av
bostadsfastighet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A68 yrkande 1,
1993/94:A69 yrkande 4 och 1993/94:A70,
res. 2 (s)
4. beträffande sanktionsavgift
att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 6,
men. (v) - delvis
5. beträffande arbetsställebegreppet
att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 7,
men. (v) - delvis
6. beträffande skyddet av gravida kvinnor och foster i
arbetslivet
att riksdagen avslår motion 1993/94:A68 yrkande 3,
res. 3 (s)
7. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag dels till lag om
ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt under mom. 1, dels till lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
8. beträffande personalekonomiska redovisningar
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A237 yrkande 3 i
motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40 yrkande
13,
res. 4 (s)
men. (v) - delvis
9. beträffande skyddsombud
att riksdagen avslår motion 1993/94:A69 yrkande 5,
men. (v) - delvis
10. beträffande ökat inflytande för de anställda
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo649 yrkande 4,
men. (v) - delvis
12. beträffande företagshälsovård
att riksdagen avslår motion 1993/94:A237 yrkandena 1, 3 i
motsvarande del, 4, 5 och 6.
men. (v) - delvis
Stockholm den 3 maj 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson
(fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne
Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald
Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s),
Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och
Patrik Norinder (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer (mom. 2)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet noterar" och på s. 9 slutar med "och A69 (yrk.
3)" bort ha följande lydelse:
De förändringar som föreslås i propositionen i syfte att
klargöra skyddsansvaret på gemensamma arbetsställen är angelägna
och har i huvudsak fått en tillfredsställande utformning. Det
viktigaste förslaget, som utskottet välkomnar, gäller
utvidgningen av skyddsansvaret för den som anlitar inhyrd
arbetskraft. Utskottet anser emellertid att även arbetsgivare
som anlitar entreprenörer/egenföretagare under
anställningsliknande former bör åläggas ett skyddsansvar för
arbetsmiljön. Om så inte blir fallet befarar utskottet en
utveckling mot att "social dumpning" blir en konkurrensfaktor
mellan entreprenörer som söker uppdragsgivare. Risken för en
sådan utveckling måste ses mot bakgrund av en förväntad ökning
av egenföretagandet, i synnerhet om var och en som har
F-skattesedel i framtiden skall betraktas som egenföretagare och
om facket inte längre skall ha vetorätt när en arbetsgivare
anlitar entreprenörer. Om anlitade egenföretagare utsätts för
olämpliga arbetsförhållanden finns det enligt utskottets mening
också en risk för att arbetsmiljön för anställd personal
påverkas negativt. Utskottet menar därför med anledning av dels
Socialdemokraternas motion A68 (yrk. 2), dels motion A69 (yrk.
3) att skyddsansvaret enligt 3 kap. 12 § andra stycket AML även
skall omfatta egenföretagare/entreprenörer. Regeringen bör
därför snarast återkomma med ett förslag till lagstiftning i
enlighet med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande skyddsansvar för den som anlitar
entreprenörer
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A68 yrkande
2 och 1993/94:A69 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av
bostadsfastighet (mom. 3)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Regeringens förslag" och slutar med "och A70" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är en allvarlig brist i lagförslaget
att ägare eller nyttjare av bostadsfastighet inte omfattas av
det föreslagna rådighetsansvaret i 3 kap. 12 § första stycket
AML. Av specialmotiveringen i betänkandet SOU 1993:81 Översyn av
arbetsmiljölagen framgår att denna grupp inte skall omfattas av
detta ansvar. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att den
aktuella bestämmelsen utvidgas och förtydligas så att den kan
bidra till att förbättra arbetsmiljön för drifts- och
underhållspersonal som inte är anställd av den som äger eller
nyttjar bostadsfastighet. Detta bör riksdagen med anledning av
dels Socialdemokraternas motion A68 (yrk. 1), dels motionerna
A69 (yrk. 4) och A70 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av
bostadsfastighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A68 yrkande
1, 1993/94:A69 yrkande 4 och 1993/94:A70 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet (mom.
6)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Det råder" och på s. 12 slutar med "A68 (yrk. 3)
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Även om Arbetarskyddsstyrelsen fått bemyndigande att utfärda
föreskrifter som omfattar gravida kvinnor och foster, kvarstår
enligt utskottets mening oklarheter i fråga om i vilken
utsträckning övriga lagregler är tillämpbara. Lagen och de på
lagen baserade föreskrifterna måste vara tydliga i fråga om
vilka åtgärder som är möjliga att kräva. Ett bemyndigande i sig
ger dessutom ingen garanti för att föreskrifter verkligen kommer
att utfärdas. Rätten till omplacering är angelägen med hänsyn
främst till att såväl den gravida kvinnan som fostrets hälsa
riskeras, men även på grund av att sjukskrivning i alltför många
fall blir den åtgärd som vidtas.
Den grundläggande författningen på det kemiska området, den
hygieniska gränsvärdeslistan, upptar ett förhållandevis litet
antal ämnen där reproduktionsrisk anges. Inte ens kvicksilver
betecknas som en risk i detta hänseende.
Omkring en tredjedel av de kvinnor som årligen föder barn
tvingas utnyttja havandeskapspenning enligt lagen om allmän
försäkring. Havandeskapspenning kan utgå när arbetet är fysiskt
krävande, vid dykeriarbete och vid blyexponering. Förmånen kan
dock inte utnyttjas vid arbete där det föreligger
strålningsrisker eller när det finns reproduktionsskadliga ämnen
på arbetsplatsen.
Många gravida kvinnor som utsätts för arbetsmiljörisker
tvingas att ta ut föräldrapenning i förtid. Rätten till
omplacering har endast beträffande ett fåtal arbeten kunnat
regleras i kollektivavtal. En kvinna har enligt ledighetslagen
rätt till omplacering bara om Arbetarskyddsstyrelsen enligt AML
meddelat förbud mot arbete eller arbetet är fysiskt påfrestande.
Enligt utskottets mening innebär det anförda att det finns ett
stort hälsoproblem för kvinnor och foster som snarast måste
åtgärdas. Kvinnor drabbas också ekonomiskt när
ersättningsnivåerna sänks på ett sätt som utskottet finner
oacceptabelt.
När man bedömer riskerna för gravida kvinnor och foster måste
en rad olika miljöfaktorer beaktas -- fysiska, kemiska och
psykosociala. Det är som utskottet bedömer det inte tillräckligt
att hänvisa till gränsvärdeslistan och kemiska faktorer. Även
fysikaliska och organisatoriska förhållanden kan vara
riskfaktorer under en graviditet.
Utskottet menar att en lagstiftning bör utformas så att
gränsvärden och övriga miljökrav anpassas så att inte de gravida
kvinnorna, fostren eller männens reproduktiva funktioner
äventyras. Samtidigt måste särregler undvikas som utestänger
kvinnor från arbetsmarknaden. I de fall det finns risker i ett
arbete och förebyggande lagstiftning och övriga insatser inte är
tillräckliga måste det på arbetsplatsen vidtas anpassade
åtgärder så att den gravida kvinnan kan omplaceras eller få
ändrade arbetsuppgifter.
Vad utskottet nu anfört innebär att det behövs en grundlig
översyn av den berörda lagstiftningen. Detta bör riksdagen med
anledning av motion A68 (yrk. 3) ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande skyddet av gravida kvinnor och foster i
arbetslivet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A68 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Personalekonomiska redovisningar (mom. 8)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Frågan om" och slutar med "och A40 (yrk. 13)" bort
ha följande lydelse:
En viktig del i arbetsmiljöarbetet skall vara att dokumentera
de kostnader för den enskilde arbetsgivaren som uppstår på grund
av dålig arbetsmiljö. Utskottet menar att dessa kostnader skall
vara tydliga inte bara för arbetsgivare och företagsstyrelser
utan också för myndigheter och allmänhet. Utskottet förordar
därför att riksdagen i enlighet med de socialdemokratiska
motionerna A254 (yrk. 27) och A40 (yrk. 13) samt med anledning
av motion A237 (yrk. 3) i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna att det finns behov av att införa en
lagstiftning i enlighet med det förslag som lämnats i
departementspromemorian Ds 1991:45 Personalekonomiska
redovisningar.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande personalekonomiska redovisningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A237 yrkande
3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Företagshälsovård (mom. 12)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund,
Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser:
Socialdemokraterna framför i motionerna 1993/94:A254 och
1993/94:Sf261 krav på en obligatorisk företagshälsovård och
lämnar också förslag om inriktningen av en sådan
företagshälsovård. Motionerna har i de aktuella delarna
behandlats av arbetsmarknadsutskottet tidigare under riksmötet i
betänkande 1993/94:AU12 Arbetslivspolitik. Till betänkandet har
fogats reservationer beträffande företagshälsovården av de
socialdemokratiska ledamöterna i utskottet. Vi hänvisar i frågan
till våra ställningstaganden i de nämnda motionerna och
reservationerna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag kan inledningsvis ansluta mig till vad som anförs av de
socialdemokratiska företrädarna i utskottet i reservationerna
rörande skyddsansvar för den som anlitar entreprenörer,
rådighetsansvar för ägare eller nyttjare av bostadsfastighet
och skyddet av gravida kvinnor och foster i arbetslivet.
När det gäller AML:s grundläggande bestämmelser har
Vänsterpartiet utvecklat sin syn i motion A69 yrkandena 1 och 2.
Vi anser, i likhet med LO, TCO och SACO i sina remissvar, att
det är viktigt att behålla den gällande lydelsen av
ändamålsparagrafen i 1 kap. 1 § och bestämmelsen i 3 kap. 2 a §.
Arbetsmarknadens parter bör även fortsättningsvis uppmanas att
samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö, inte minst för
att lagen skall överensstämma med ILO-konventionen nr 155
artikel 4. Att byta ut den gällande ordalydelsen "säkerställa",
"säkerställer" mot "förebygga" resp. "leder till", befarar vi
kan komma att leda till tolkningstvister där den goda
arbetsmiljön inte alltid kommer att segra.
Vänsterpartiet accepterar förslaget om att införa
sanktionsavgifter i AML. Vi menar att tillämpningsområdet
för avgifterna på sikt måste utvidgas exempelvis till
internkontrollområdet beträffande bl.a. kravet på
handlingsplaner och sammanställningar om ohälsa och
arbetsskador.
I den föreliggande propositionen har regeringen inte
föreslagit något begrepp som skulle kunna ersätta begreppet
arbetsställe. Enligt vår mening är "arbetsställe" inte ett
användbart begrepp inom t.ex. delar av byggsektorn. Vi
förutsätter därför att regeringen ger Arbetsrättskommittén i
uppdrag att lösa frågan eller att man utreder saken på annat
sätt.
Vänsterpartiet tar i motion A237 upp frågan om att
företagens redovisningar skall innehålla information om
arbetsmiljön och dess personaleffekter. Informationen skall
användas för att klassificera arbetsplatser i förhållande till
branschen och yrket. Vi menar att om arbetsförmedlingarna
använder sig av denna information kan det påverka de
arbetssökandes val på marknaden vilket i sin tur tvingar företag
till förbättringsåtgärder.
Enligt vår mening bör skyddsombud enligt AML ha rätt att
stoppa arbetet vid omedelbar och allvarlig fara, oavsett om de
som arbetar på platsen är anställda eller entreprenörer.
Som framhålls i vänsterns motion Jo649 behövs det ett ökat
inflytande för de anställda beträffande både den inre och
yttre miljön. Samhället bör enligt vår mening bättre ta till
vara den kunskap och erfarenhet som de anställda besitter om de
miljöproblem som arbetsplatsen ger uppphov till och om hur man
löser problemen.
Arbetsmiljöarbetet bör vara en del av det fackliga arbetet.
Stoppningsrätten vid hälsovådliga arbeten bör därför som vi ser
det tillkomma det lokala facket som sedan kan delegera rätten
till skyddsombudet. Effektiva sanktionsåtgärder måste finnas när
arbetsgivare inte vidtar åtgärder sedan ett arbete stoppats.
Slutligen menar vi att en stoppningsrätt måste finnas även vid
missförhållanden i den yttre miljön.
Företagshälsovården bör som vi utvecklat i motion A237 ges
en klar inriktning och en klar organisation. I de fall
kollektivavtal inte träffas skall samhället komplettera med
lagstiftning så att alla arbetstagare får tillgång till
företagshälsovård.
För att göra arbetsmarknaden effektivare och skapa drivkrafter
till förändring av produktionen behövs lagstiftning om en
kunskapsbank med information om bl.a. arbetsskador, sjukfrånvaro
och personalomsättning på arbetsplatserna.
Tillsynen och utvecklingen av arbetsmiljöverksamheten och
därmed företagshälsovården bör enligt vår mening odelat handhas
av Arbetarskyddsstyrelsen.
Vi förordar vidare en komplettering av AML så att
arbetsgivaren får ett ansvar för att ställa resurser till
förfogande för arbetsmiljöarbete.
En komplettering av AML slutligen som skulle gagna
företagshälsovården är en tydlig bestämmelse om sekretess vid
arbete med hälso- och sjukvård i företagen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till lagstiftning
i de frågor om företagshälsovården som här berörts.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1, 4, 5, 8--10 och 12 borde ha hemställt:
1. beträffande arbetsmiljölagens grundläggande
bestämmelser
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A69 yrkandena 1
och 2 avslår regeringens enligt bilaga framlagda förslag
till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), såvitt avser
1 kap. 1 § och 3 kap. 2 a §,
4. beträffande sanktionsavgift
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. beträffande arbetsställebegreppet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. beträffande personalekonomiska redovisningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A237 yrkande
3 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 27 och 1993/94:A40
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
9. beträffande skyddsombud
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A69 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
10. beträffande ökat inflytande för de anställda
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo649 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. beträffande företagshälsovård
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A237 yrkandena
1, 3 i motsvarande del, 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts.
Propositionens lagförslag
Bilaga
Förslag till
Lag om ändring i arbetsmiljölagen
(1977:1160)
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)