Tisdagen den 13 april
Protokoll
1992/93:90
Talmannen meddelade att Håkan Holmberg (fp) i dag återtagit sin plats i
riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upphört för Bengt Ahlquist.
Talmannen meddelade att Larz Johansson (c) avsagt sig uppdraget att
vara ledamot i utbildningsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att Larz Johansson (c) avsagt sig uppdraget att
vara suppleant i finansutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Justerades protokollen för den 29, 30 och 31 mars samt för den 1 och
2 april.
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 1992/93:108
Till riksdagen
Med hänvisning till riksdagsordningens 6 kap. 1 § får jag meddela att jag,
på grund av utlandsresor, inte kommer att kunna besvara Pierre Schoris in- 1
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
terpellation nr 108 om Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet inom den före-
skrivna tiden 4 veckor. Jag avser att besvara interpellationen den 26 april.
Stockholm den 2 april 1993
Margaretha av Ugglas
Interpellation 1992193:112
Till riksdagen
Jag vill anmäla att Karl Gustaf Sjödins interpellation 1992/93:112 om till-
tron till rättssamhället inte kommer att besvaras inom föreskriven tid på
grund av tidsbrist i riksdagen. Jag har kommit överens med interpellanten
om att besvara interpellationen den 7 maj 1993.
Gun Hellsvik
Interpellation 1992/93:94
Till riksdagen
Interpellation nr 94, framställd av Claus Zaar, om resegarantin besvaras
först den 24 maj på grund av att frågeställaren ej haft möjlighet att närvara
i riksdagen den 2 april. Därefter är nu fastställt datum första bästa som pas-
sar både kammarkansliet och undertecknad.
Stockholm den 30 mars
Inger Davidson
Anmäldes att följande frågor framställts
den 2 april
1992/93:517 av Inga-Britt Johansson (s) till miljöministern om förbud mot
bensindrivna bilar:
För cirka två år sedan sade miljöministern i en tidningsintervju att bensin-
drivna bilar skulle förbjudas från år 2000.
I en frågestund för ett år sedan uttalade han fortfarande att det med säker-
het kunde gå att ersätta de bensindrivna bilarna från sekelskiftet, dock utan
att längre tala om förbud. Det var dock fortfarande en fullt möjlig målsätt-
ning.
Nu har det gått ytterligare ett år och det är mindre än sju år kvar.
För att övergången skall kunna genomföras så måste en mängd utveck-
lingsarbete ske både när det gäller motorer och bränslen. Den prototyp för
elbil som tagits fram av svenska tekniker har fortfarande problem med att
finna finansiering, och kommer i vart fall inte att täcka hela det behov som
uppstår när bensinbilen förbjuds.
Jag vill fråga ministern:
Vilka åtgärder har miljöministern vidtagit för att kunna uppfylla sin mål-
sättning om att alla bensindrivna bilar skall vara borta år 2000?
1992/93:518 av Inga-Britt Johansson (s) till miljöministern om avveckling av
miljöfarliga ämnen:
Arbetet med att se till att hälso- och miljöfarliga ämnen inte sprids i om-
givningen måste fortgå på bred front. Vi måste se till att alla ämnen är kända
till sin hälso- och miljöpåverkan. Utvecklingen mot allt högre skyddsnivå
måste drivas framåt. Viktiga organ har under senare år accepterat såväl prin-
cipen om att ersätta farliga ämnen med sådana som är mindre farliga (substi-
tutionsprincipen) som de kriterier för miljöfarlighet som Sverige utvecklat.
Även de avvecklings- eller begränsningsplaner för tretton ämnen som Kemi-
kalieinspektionen och Naturvårdsverket tog fram på den socialdemokratiska
regeringens uppdrag har haft en pådrivande verkan.
Mot bakgrund av detta har vi upprepade gånger föreslagit att regeringen
skall ge berörda myndigheter i uppdrag att arbeta fram en ny lista över ett
överskådligt antal ämnen som bör avvecklas eller starkt begränsas. Denna
lista bör i ett första skede användas som underlag för internationella förslag.
Listan bör också utgöra ett underlag för svenska positioner i samband med
förhandlingar om ett medlemskap i EG.
Jag vill fråga miljöministern:
Är miljöministern beredd att ge Kemikalieinspektionen ett sådant upp-
drag?
1992/93:519 av Rose-Marie Frebran (kds) till statsrådet Beatrice Ask om
Ekeskolan i Örebro:
Ekeskolan i Örebro är en statlig specialskola för synskadade barn och ung-
domar och ett resurscenter för barn och ungdomar med tilläggshandikapp.
Skolan är den enda i sitt slag i landet.
Synområdet är en mycket smal specialitet och lockar få studerande till spe-
ciallärarlinjen. Efter grundutbildning krävs minst fem år i yrket innan man
är behörig sökande till 60-poängsutbildning.
För en del pedagoger krävs ytterligare en 40-poängsutbildning i flerhandi-
kapp.
Låg- och mellanstadielärare, som det råder skriande brist på, får sämre lön
efter utbildningen än de skulle haft om de fortsatt i grundskolan. Dessutom
tappar de tjänsteår.
Ekeskolan konkurrerar med Tomtebodaskolans resurscenter och Statens
institut för handikappfrågor. Dessa har möjlighet till individuella löner.
Ekeskolan kan därför inte konkurrera om de få pedagoger som kommer ut.
Detta i sin tur försvagar verksamheten och på sikt får Ekeskolan svårt att
klara sitt uppdrag.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga skolministern:
Är skolministern beredd att vidta åtgärder som gör att Ekeskolan löne-
mässigt kan konkurrera med andra aktörer?
Prof. 1992/93:90
13 april 1993
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
1992/93:520 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om Cambodja:
Vi har under den senaste tiden fått ytterst oroväckande rapporter från
Cambodja om massakrer, etnisk utrensning och andra väpnande övergrepp
mot civilbefolkningen. Ansvariga för illdåden är de röda khmererna. Fördö-
manden från det internationella samfundet är viktiga, men synes inte ha av-
sedd verkan. Det är nödvändigt att vidta andra mer effektiva åtgärder för att
FN:s ansträngningar för fred och demokrati skall bli framgångsrika.
I anledning härav frågar jag utrikesminister Margaretha af Ugglas:
Vilka initiativ och åtgärder avser regeringen att verka för i syfte att uppnå
fred och demokrati i Cambodja?
1992/93:521 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) till försvarsministern om civilt ut-
nyttjande av militära helikoptrar:
Den 10 november 1992 så besvarade försvarsministern en fråga av mig i
denna kammare angående sjuktransporter med försvarets helikoptrar. I sitt
svar sade försvarsministern bl.a. ”att det naturligtvis är viktigt att se till att
prissättningen av den här tjänsten---blir rimlig, och att den inte utformas
så att en illojal konkurrens uppstår.” Chefen för armén har till regeringen
lämnat ett beslutsunderlag för anskaffning av dessa helikoptrar. Under ru-
briken - Förutsättningar för civilt utnyttjande - skriver arméchefen ”För att
erhålla full handlingsfrihet och förhindra långdragna processer som kan
komma att försvåra den samhällsnyttiga verksamheten föreslår Chefen för
armén att förordningen justeras så att konkurrensreglerna inte behöver
beaktas.”
Kommer försvarsministern och regeringen att acceptera detta?
1992/93:522 av Inger Lundberg (s) till utbildningsministern om antalet hög-
skoleplatser under år 1994:
I den s.k. krisöverenskommelsen mellan regeringen och den socialdemo-
kratiska oppositionen hösten 1993 ingick en satsning på ytterligare 2 000
högskoleplatser under 1993.
Bakgrunden var den mycket allvarliga situationen på arbetsmarknaden,
som ställde krav på kraftfulla insatser mot arbetslösheten, samt en gemen-
sam uppfattning om behovet att öka antalet högskoleutbildade.
I överenskommelsen ingick att dessa högskoleplatser i hög grad skulle till-
delas de mindre och medelstora högskolorna.
En analys av resursfördelningen i prop. 1992/93:169 visar att resurser för
dessa platser beräknas t.o.m. 1993, men att resurserna inte framskrivits till
1994.
De bedömningar som görs bl.a. av Arbetsmarknadsverket tyder på en
fortsatt, dramatiskt hög arbetslöshet. Arbetslösheten slår mot alla grupper i
samhället, men drabbar ungdomarna allra hårdast. En svår arbetslöshet hös-
ten 1992 har ytterligare förvärrats våren 1993.
Anser utbildningsministern det försvarsbart att mot bakgrund av den dra-
matiska situationen på arbetsmarknaden inte beräkna medel för de 2 000
högskoleplatser som ingick i krisöverenskommelsen, också för 1994?
1992/93:523 av Sinikka Bohlirt (s) till statsrådet Reidunn Laurén om översy-
nen av hyresförhandlingslagen:
Inom Justitiedepartementet arbetar man sedan nästan ett år tillbaka med
att se över hyresförhandlingslagen. Enligt uppgifter föreslås omfattande för-
ändringar t.ex. inom förhandlingsordningen.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet om förändringarna innebär
en övergång till marknadshyror?
1992/93:524 av Inger Lundberg (s) till socialministern om den sänkta arbets-
löshetsersättningens påverkan på socialbidragen:
Riksdagen har i dag tagit beslut om att sänka ersättningen till de arbets-
lösa. Beslutet har föregåtts av starka protester från bl.a. de fackliga organi-
sationerna. Bakgrunden är den svåra ekonomiska situation många av de ar-
betslösa redan nu befinner sig i. Arbetslösheten har slagit hårdast mot de
lågavlönade grupper som inte haft möjlighet att genom sparat kapital skapa
sig en buffert mot arbetslösheten. Det är inte heller ovanligt att båda ma-
karna i en barnfamilj drabbats av arbetslöshet.
Risken är därför uppenbar att enskilda familjer och ensamstående, som
tidigare klarat sin försörjning utan att vara beroende av socialtjänsten, kom-
mer att tvingas söka socialbidrag.
Vilka bedömningar har Socialdepartementet gjort av arbetslöshetens och
den sänkta arbetslöshetsersättningens konsekvenser för kommunernas so-
cialtjänst?
den 5 april
1992/93:525 av Sinikka Bohlin (s) till miljöministern om förbud mot blyad
bensin:
Regeringen skriver i sin proposition En kretsloppsanpassad samhällsut-
veckling att en av de effektivaste åtgärderna för att minska transporternas
miljöstörningar är att minska de enskilda fordonens utsläpp.
I dag finns det blyfritt drivmedel som passar alla personbilar.
När tänker ministern förbjuda blyad bensin?
1992/93:526 av Lena Klevenås (s) till miljöministern om miljöskadornas ef-
fekter på samhällsekonomin:
Konjunkturinstitutet och Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att ta
fram förslag till gröna miljöräkenskaper. De har fått fem år på sig.
I den ekonomiska krisens spår är det lätt att miljöfrågorna glöms bort,
trots att den ekologiska krisen kanske är ännu allvarligare. För att komma
till rätta med miljöskadorna och börja betala av den miljöskuld vi har dragit
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
på oss, behöver vi snarast få tillgång till metoder att mäta miljöskadornas
effekter på samhällsekonomin. I detta arbete måste vi samarbeta internatio-
nellt för att få fram ett gemensamt system.
Därför vill jag fråga miljöministern:
Har regeringen någon strategi för hur vi skall samarbeta internationellt för
att ta fram s.k. gröna nationalräkenskaper?
1992/93:527 av Inge Carlsson (s) till miljöministern om förbud mot blyhagel
vid jakt:
I motsats till vad som gäller i många andra länder, t.ex. i Danmark, Norge,
Nederländerna och i vissa delstater i USA, har vi i Sverige ännu inte något
förbud mot blyhagel.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen utgick från att en frivillig
överenskommelse skulle ske mellan jägarintressen och naturvårdare. Över-
gången skulle ske inom de närmaste åren vad gällde jakt i våtmarker och
andra känsliga områden. Tyvärr har ingen uppgörelse ännu träffats mellan
de olika intressenterna.
Mot denna bakgrund vill jag fråga miljöministern:
Ämnar regeringen besluta om förbud mot blyhagel vid jakt i våtmarker
och andra känsliga områden?
1992/93:528 av Ulla Pettersson (s) till miljöministern om finansieringen av
Östersjöns rening:
I april 1992 fastställde berörda miljöministrar en plan för hur Östersjön
skall kunna återföras till ekologisk balans. Resultatet av det nyligen genom-
förda miljöministermötet om finansieringen av planen blev magert. Någon
konkret finansieringsplan kom inte till stånd. Mot denna bakgrund undrar
jag:
Hur avser miljöministern att agera för att programmet för Östersjöns re-
ning skall genomföras?
1992/93:529 av Kaj Larsson (s) till jordbruksministern om fiskevårdsavgif-
ten:
Generaldirektör Per Wramner på Fiskeriverket överlämnade under 1991
en utredning till regeringen om fiskevårdsavgifter.
Trots att lång tid har förflutit sedan utredningen överlämnades har rege-
ringen inte lämnat något förslag om införande av fiskevårdsavgift till riksda-
gen. Detta tolkar jag som att jordbruksministern inte har något intresse för
fiskevården i Sverige och alla som bedriver fritidsfiske.
Eftersom det ekonomiska läget i Sverige är mycket ansträngt utgår jag
ifrån att jordbruksministern inte kommer att föreslå budgetmedel till fiske-
vården.
Hur tänker jordbruksministern att fiskevården i Sverige skall bedrivas i
framtiden och varifrån skall ekonomiska medel komma fiskevården till del?
1992/93:530 av Lena Klevenås (s) till jordbruksministern om importen av
apor:
I CITES-konventionen som reglerar handeln med utrotningshotade djur
finns världens samtliga apor upptagna, antingen som utrotningshotad art el-
ler som art som kan utrotas om inte handeln begränsas.
Under 1992 importerade Sverige 342 apor från Indonesien. Enligt Nor-
diska samfundet mot plågsamma djurförsök var alla dessa apor viltfångade.
Sverige har i Riokonferensen om miljö och utveckling ställt upp för kon-
ventionen om den biologiska mångfalden.
Därför vill jag fråga jordbruksministern:
Avser jordbruksminstern att vidta några åtgärder för att stoppa importen
av apor till Sverige från länder där apor lever i vilt tillstånd?
1992/93:531 av Margareta Winberg (s) till jordbruksministern om miljöavgif-
ter på kadmium:
Regeringen beslutade under hösten 1992 att avskaffa prisregleringsavgif-
ten på handelsgödsel och växtskyddsmedel.
Därmed sänktes priset för dessa insatsvaror. Samtidigt aviserades en kad-
miumavgift. Så sent som i proposition 1992/93:183 sades:
”Ett regeringsuppdrag att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av
miljöavgifter på kadmium har redovisats och remissbehandlats. Ärendet be-
reds för närvarande i regeringskansliet.”
Min fråga är:
När avser regeringen att lägga fram förslag i frågan?
1992/93:532 av Inge Carlsson (s) till jordbruksministern om prisutveckling
på jakträttsupplåtelser:
Riksdagen har, på förslag av den förutvarande socialdemokratiska rege-
ringen, fattat åtskilliga beslut för att underlätta jakträttsupplåtelser.
Allt tyder nu på att varken regeringen eller den borgerliga riksdagsmajori-
teten är beredd att fullfölja ambitionerna att möjliggöra rimliga jakträtts-
upplåtelser. I höstas ställde man sig helt kallsinnig till bl.a. den oroande ut-
vecklingen av stigande avgifter på jakträttsupplåtelser.
Att staten nu går i täten med helt orimliga arrendepriser fick den borger-
liga majoritetens välsignelse. Om staten (Domän AB), skogsbolagen och
kyrkan fullföljer sina planer på fortsatt kraftiga prishöjningar på jakträtts-
upplåtelser så leder detta till att jakten tappar sin förankring hos den lokala
befolkningen på landsbygden.
Mot denna bakgrund vill jag fråga jordbruksministern:
Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta mot orimligt kraftiga prishöjningar
på jakträttsupplåtelser?
1992/93:533 av Ingela Mårtensson (fp) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om ex-
port av krigsmateriel till Pakistan:
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Enligt uppgifter i massmedierna kommer svenskt krigsmateriel för bety-
dande belopp att exporteras till Pakistan. Pakistan är ett fattigt land, men
trots det avsätts en mycket stor andel av statsbudgeten för militära ändamål.
Oroligheter existerar utmed gränsen till Indien och risken för väpnad kon-
flikt är överhängande.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Är det i överensstämmelse med riktlinjerna för utförsel av svenskt krigs-
materiel att tillåta export till Pakistan?
1992/93:534 av Göran Lindblad (m) till socialministern om socialbidragets
storlek:
Regeringsrätten har i två domslut slagit fast att Socialstyrelsens norm skall
gälla för socialbidrag. Utslagen medför att tre fjärdedelar av landets kom-
muner måste höja sina nivåer för socialbidrag. Samma nivå skall hädanefter
gälla från Ystad till Haparanda, såväl som för Stockholm, Malmö, Jönköping
och Göteborg.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att enskilda kommuner och inte
domstolarna skall besluta om socialbidragens storlek?
1992/93:535 av Åke Selberg (s) till jordbruksministern om spannmålsöver-
skottet:
Vid jordbruksutskottets behandling av budgetpropositionen gjorde den
borgerliga majoriteten omfattande förändringar av jordbruksministerns för-
slag. Detta kommer med största sannolikhet att leda till ett betydande
spannmålsöverskott.
Därför vill jag ställa följande fråga till jordbruksministern:
Hur beräknas överskottet för nästa år finansieras?
1992/93:536 av Margareta Winberg (s) till jordbruksministern om märk-
ningen av livsmedel:
I svensk livsmedelslagstiftning stipuleras att om ett livsmedel innehåller
mer än 5 % inblandning av andra ämnen skall detta anges genom märkning
av produkten. Inom EG är motsvarande siffra 25 %.
Min fråga till jordbruksministern är:
Vilka ambitioner har den svenska regeringen för att tillmötesgå konsu-
menternas krav?
1992/93:537 av Margareta Winberg (s) till jordbruksministern om stödet till
jordbruket i norra Sverige:
Förhandlingarna om ett svenskt EG-medlemskap påbörjades den 1 feb-
ruari i år. Jordbruket är det politikområde som skall inleda förhandlingsrun-
dan. Sveriges jordbrukspolitik skiljer sig på många sätt från EG:s. Det gäller
inte minst Norrlandsstödet.
Därför är min fråga till jordbruksministern:
Ser ministern det som politiskt möjligt att bibehålla nivån på stödet till
jordbruket i norra Sverige?
1992/93:538 av Kenneth Lantz (kds) till näringsministern om industrin och
det internationella miljövårdsarbetet:
Sverige har ett förhållandevis starkt inslag i det internationella konven-
tionsarbetet på miljöområdet, exempelvis inom UN/ECE. Det är ett viktigt
och inte oansenligt arbete som uträttas till stor gagn för bl.a. miljön i vårt
land, övriga Norden och Europa.
Jag avser inte ställa någon fråga om hur detta arbete utförs. Jag utgår ifrån
att det är av högsta kvalitet och med en hög målsättning. Det är i högsta grad
lovvärt med kontakter och förhandlingar som resulterar i positiva insatser
för våra grannländer. Vi har hög kompetens och bör exportera denna kun-
skap till våra grannländers verksamhet.
Däremot finns det anledning att se över hur svensk industri informeras och
är knuten till detta arbete. Det är viktigt att det svenska agerandet i konven-
tionsarbetet baseras på en sammanvägning av miljö- och näringsintressen.
Den påverkan som det svenska deltagandet kan ha på oss och våra grannlän-
der är betydelsefull. Men med tanke på vår egen industri vore det värdefullt
om man kan förbättra den i dag dåliga nationella avstämningsprocessen.
Avser näringsministern vidta åtgärder som förbättrar dialogen mellan de
svenska delegationerna och svensk industri?
den 6 april
1992/93:539 av lan Wachtmeister (nyd) till statsministern om åtgärder mot
politiska utnämningar:
Ny demokrati har konsekvent tagit ställning och drivit frågan mot poli-
tiska utnämningar.
I regeringsformen finns ju bestämmelsen att man vid tillsättande av statlig
tjänst skall fästa avseende endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och
skicklighet.
Men lagen om offentlig anställning öppnar möjligheter att sätta den poli-
tiska lämpligheten i förgrunden. Allmänna arbetsmarknads-, sysselsätt-
nings- och socialpolitiska mål skall nämligen också beaktas.
Gång på gång har detta gjorts med katastrofala konsekvenser som följd.
Det är naturligtvis alltid olämpligt att låta andra egenskaper än professio-
nalism, kunnighet och skicklighet vara avgörande vid tjänstetillsättningar.
När det görs vid utnämningar av exempelvis VD för affärsdrivande, kon-
kurrensutsatta verksamheter blir resultatet förödande.
Är statsministern beredd att medverka till att det inte görs fler politiska
utnämningar?
1992/93:540 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) till arbetsmarknadsminis-
tern om uppföljning av beslutet om sänkt arbetslöshetsersättning:
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
10
Underskottet i statens budget är ett av de allvarligaste ekonomiska proble-
men i dag, och ett hinder för ekonomisk återhämtning och ökad sysselsätt-
ning. Bl.a. försvåras en angelägen räntesänkning.
Det var bl.a. mot denna bakgrund som sänkningen av ersättningsnivån i
arbetslöshetsersättningen skedde, som en del i ett större saneringsprogram
för statens finanser.
Det känns dock mycket angeläget att effekterna av det fattade beslutet
noggrant följs upp. Lika väl som vi genom bankakuten undviker orimliga
effekter för betalningssystemet måste vi vara beredda att vidta åtgärder mot
orimliga effekter för de arbetslösa.
Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att en uppföljning
av beslutet om arbetslöshetsersättningen kommer till stånd?
1992/93:541 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) till arbetsmarknadsminis-
tern om s.k. ROT-arbeten:
Riksdagen har nyligen fattat beslut om ett flertal förslag för att öka syssel-
sättningen i bl.a. byggsektorn. Det gäller exempelvis stimulansåtgärder för
s.k. ROT-jobb.
Det finns nu farhågor för att dessa arbeten inte skall komma i gång till-
räckligt snabbt. Behoven av dessa arbetstillfällen för det mycket stora anta-
let arbetslösa inom byggsektorn är stora. På grund av det allvarliga läget bör
en punktmarkering av de fattade besluten göras så att de snabbt verkställs
och ger önskad effekt.
Är arbetsmarknadsministern beredd att medverka till att en effektiv upp-
följning, genomdrivning och påskyndning av dessa ROT-satsningar kommer
till stånd?
1992/93:542 av Bengt Lindqvist (s) till statsrådet Bo Könberg om rehabilite-
ring av gravt synskadade:
Under 1960-talet utvecklade Arbetsmarknadsverket och Skolöverstyrel-
sen tillsammans rehabiliteringen för gravt synskadade i yrkesverksam ålder.
Verksamheten utvecklades på ett tillfredsställande sätt och det fanns därför
ingen anledning för andra huvudmän att engagera sig, även om detta kunde
ha varit principiellt motiverat.
Mot slutet av 1980-talet började Arbetsmarknadsverket att avveckla den
grundläggande rehabiliteringen med hänvisning till att den inte föll inom
verkets ansvarsområde. Detta skedde utan någon som helst överenskom-
melse med andra huvudmän om att överta ansvaret för verksamheten. Följ-
den har blivit att människor som i dag förlorar synen inte får tillgång till den
rehabilitering de behöver. Detta har i flera fali lett till stora personliga på-
frestningar och kan i en del fall ha bidragit till onödiga förtidspensioneringar.
Sedan hösten 1991 har Synskadades riksförbund försökt att få berörda
myndigheter att komma överens om en fungerande lösning. Detta har ännu
inte lett till något praktiskt resultat.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet Könberg vidta i syfte att omedelbart få till
stånd en fungerande lösning som ger synskadade i yrkesverksam ålder till-
gång till rehabilitering?
1992/93:543 av Ulla Pettersson (s) till kommunikationsministern om flygför-
bindelserna till Gotland:
Kommunikationsministern har uttalat att samhället har ett särskilt ansvar
för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orter som i många fall
saknar tillfredsställande transportalternativ. Det har under de senaste veck-
orna framkommit att SAS flygtrafik på Gotland varit nedläggningshotad och
att hotet kan återkomma efter sommarsäsongen.
Jag vill därför ställa följande fråga till kommunikationsministern:
Kan gotlänningarna räkna med samma statliga ansvar för sina flygförbin-
delser som de norrländska orter som ”saknar tillfredsställande transportal-
ternativ”?
1992/93:544 av Birger Andersson (c) till statsrådet Bo Lundgren om belopps-
gränsen för uttagande av skatt m.m.:
Enligt 28 § uppbördslagen (1953:272) gäller att kvarstående skatt under 25
kr ej uttas. Den senaste höjningen av beloppsgränsen genomfördes den 1
januari 1975, då gränsen höjdes från 10 kr till 25 kr. Motsvarande gräns gäller
för återbetalning av skatt enligt 68 § 1 mom. första stycket i uppbördslagen.
Denna låga gräns har varit oförändrad i över 18 år och medför ett kostsamt
förfarande med ut- resp, inbetalning.
Min fråga till statsrådet är:
Avser statsrådet att snabbt lägga fram förslag om höjning av beloppsgrän-
sen för att komma ifrån detta kostsamma förfarande av ut- resp, inbetalning
av småbelopp?
1992/93:545 av Birger Andersson (c) till statsrådet Bo Lundgren om de s.k.
fallskärmsavtalen i Nordbanken:
Svenska folket har all anledning att alltmer uppröras över avslöjanden om
ingångna ”fallskärmsavtal”.
Enligt tidningsuppgift den 3 april 1993 fördubblades ”fallskärmsavtalen”
för Nordbankens tre högsta f.d. chefer mer än fyra månader efter det att
personerna lämnat Nordbanken.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta med anledning av uppgifterna
om att fallskärmsavtalen i Nordbanken i efterhand fördubblats?
1992/93:546 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) till kommunikations-
ministern om Postens prissättning:
Många svenska marknader präglas i dag av bristande konkurrens. Det är
därför bra att riksdagen har beslutat att skärpa konkurrenslagstiftningen
från och med 1 juli 1993.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
12
Posten, ett företag inom regeringens ansvarsområde, verkar bl.a. inom
det snabbväxande området elektronisk post, s.k. E-post. Posten konkurre-
rar med ett tiotal företag om att få printa och kuvertera försändelser.
Postens konkurrenter tar 70-100 öre per försändelse för sitt jobb, exklu-
sive Postens porto på 2:90 kr. Posten tar 2:90 kr per försändelse inklusive
utbärning och bjuder därmed på kostnaden för printning, kuvertering och
material.
Enligt Konkurrensverket har Posten använt sitt monopol för att med låga
priser tvinga konkurrenterna ur marknaden. Konkurrensverket har därför
hotat att begära domstolsförbud om inte Posten förändrar sina prissättnings-
metoder för E-post.
Mot denna bakgrund vill jag fråga kommunikationsministern:
Vad avser kommunikationsministern att göra för att Posten i fortsätt-
ningen skall agera i överensstämmelse med kravet på sund konkurrens?
1992/93:547 av Karl-Göran Biörsmark (fp) till kulturministern om behand-
lingen av flyktingar som tas i förvar:
Enligt uppgifter i massmedier förekommer det att flyktingar som tagit sig
till Sverige sätts i fängelse, bl.a. på Kumla-anstalten, trots att de ej är ankla-
gade för någon brottslig gärning.
Flyktingar lever under svår psykisk press som naturligtvis förvärras av att
i veckor sitta i ensamcell 24 timmar om dygnet med endast en timmes avbrott
för vallning i rastgård. Denna inhumana behandling har bl.a. lett till psy-
kiska störningar med sluten psykiatrisk vård som följd.
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga:
Avser invandrarministern att vidta någon åtgärd så, att flyktingar som inte
har begått någon brottslig handling ej skall hållas i fängslat förvar?
1992/93:548 av Lennart Rohdin (fp) till näringsministern om statens institut
för byggnadsforskning:
Statens institut för byggnadsforskning (SIB) Prop. 1992/93:170 betonar
vikten av en ”forskning om bostadspolitik och bostadssociala frågor med hög
kvalitet”. En omstrukturering av Statens institut för byggnadsforskning före-
slås så, att verksamheten vid SIB ”koncentreras på samhällsvetenskaplig
forskning”. Vidare skriver statsrådet att ”Den föreslagna omstruktureringen
av byggforsknignen måste därför ge förutsättningar för fortsatta insatser på
detta område”. För 1993/94 föreslås ”den samhällsvetenskapligt inriktade
verksamheten vid SIB fortsätta men knytas till Uppsala universitet”. Rege-
ringen avser att låta utvärdera denna del av SIB:s verksamhet och pröva för-
utsättningarna för fortsatt existens. Fortsatt statligt stöd till SIB kan komma
att utgå. Osäkerhet har skapats bland den i många fall högt kvalificerade
personalen vid SIB. En rädsla finns att verksamheten redan innan utvärde-
ringen kommer att förändras och avlövas strategiska funktioner, som t.ex.
att förberedelser vidtas för att överföra samhällsvetenskapliga professurer
till verksamheten vid KTH. ”Fait accompli” skulle skapas, så att utvärde-
ringen överspelas, och inget återstår än att för gott avveckla den samhällsve-
tenskapliga forskningen vid SIB.
Vilka åtgärder eller direktiv om åtgärder har vidtagits för att förbereda
förändringar i den samhällsvetenskapliga forskningens organisation, resur-
ser och övriga förutsättningar vid SIB?
1992/93:549 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Bo Lundgren om skat-
temyndigheternas resurser:
Skattemyndigheterna har liksom andra myndigheter under flera år utsatts
för rationaliserings- och besparingskrav, vilket även fortsätter kommande år.
Det är viktigt med effektivisering men inom detta område är risken mycket
stor att syftet med verksamheten äventyras. Beslutade skatter drivs inte in
och ekonomiska brottslingar kommer undan, vilket leder till att statens fi-
nanser ytterligare försvagas och inte minst viktigt till att det allmänna rätts-
medvetandet luckras upp ytterligare.
Jag vill därför fråga skatteministern:
Planerar regeringen några åtgärder för att tillföra skattemyndigheterna yt-
terligare resurser?
den 8 april
1992/93:550 av Hans Göran Franck (s) till kulturministern om behandlingen
av personer som tagits i förvar:
Det är oroväckande att allmänna häkten i betydande omfattning används
som förvar av utlänningar som sökt uppehållstillstånd men som skall avlägs-
nas från Sverige. I en rad fall har förvarstiden varit långvarig. Det bör redo-
visas i vilken omfattning detta förekommit.
I anledning härav frågar jag kulturminister Birgit Friggebo:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att skapa alternativ till häkte för
förvarstagna utlänningar, som skall avlägsnas efter avslag på ansökan om up-
pehållstillstånd?
Anf. 1 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Arne Jansson har frågat mig om jag är beredd att medverka
till en förändring av reglerna för socialbidrag så att fackföreningsavgiften
inte beräknas som tillägg till socialbidragsnormen
Socialtjänstkommittén (S1991:07) kommer inom kort med ett delbetän-
kande som bl.a. behandlar rätten till bistånd. Enligt vad jag erfarit kommer
kommittén inte att föreslå någon ändring av praxis när det gäller bistånd till
fackföreningsavgift.
Enligt min mening bör man kunna kvarstå som fackföreningsmedlem,
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
14
även om man hamnat i ekonomiska svårigheter. Det stöd som en fackför-
ening kan ge kan vara särskilt betydelsefullt i sådana situationer. Det är där-
för viktigt att fackföreningsavgifter beaktas vid fastställande av socialbidra-
get.
Anf. 2 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag ställer mig litet frå-
gande till det.
Bidrag till avgift till erkänd arbetslöshetskassa är naturligtvis okej. Bidrag
till fackföreningsavgift förstår jag däremot inte. Skall skattebetalarna i da-
gens bistra ekonomiska klimat bekosta bidragstagarnas fackföreningsavgif-
ter? Som ett skäl till att så inte bör vara fallet kan nämnas det som framgår
av vår fråga, nämligen att det säkert finns många familjer som inte lever på
socialbidrag som spar in just fackföreningsavgiften i dessa tider. Då kan det
anses rimligt att motsvarande skall gälla för socialbidragsnormen.
Skall facket verkligen få avgifter via socialbidrag, dvs. våra skatter? Är
det verkligen ministerns mening?
Anf. 3 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag vet inte om det är korrekt som Arne Jansson säger, att det
är många som drar in just på fackföreningsavgiften i svåra tider. Det är sna-
rare så, att tendensen är att fackföreningarna får fler medlemmar i svåra ti-
der just för att facket i sådana tider på olika sätt kan ge stöd till sina medlem-
mar.
Jag tycker att det stödet också bör omfatta personer som under en kortare
eller längre tid har hamnat i ekonomiskt trångmål och därför är beroende av
socialbidrag. Uppenbarligen har vi olika uppfattningar på denna punkt.
Anf. 4 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Kan det inte vara så, att många förknippar just facket och
fackföreningsavgiften med a-kassan och tror att man måste vara med i facket
för att vara med i a-kassan? Det står kanske inte klart för dem att a-kassan
ligger separat och facket separat.
Anf. 5 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag vet inte hur många som har denna missuppfattning, om
den nu förekommer. I så fall bör vi sprida kunskap om att man inte behöver
vara med i facket för att vara ansluten till a-kassa. Det är en viktig informa-
tion att nå ut med. Men det är en helt annan sak än det som Arne Jansson
har frågat mig om.
Anf. 6 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Om jag summerar ministerns svar, kan facket fortsättningsvis
få sina avgifter betalda via socialbidrag, dvs. våra skatter.
Anf. 7 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det är klart att man kan summera det så. Jag har sagt några
gånger nu att jag tycker att det är värdefullt om även personer som under
kortare eller längre tid är beroende av socialbidrag kan kvarstå i facket.
Facket kan ge just de personerna ett bra stöd. Därför är det rimligt att man
beaktar förekomsten av fackföreningsavgifter när man fastställer socialbid-
ragets storlek.
Anf. 8 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Jag får tacka för det.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 9 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Inger Lundberg har frågat mig vilka bedömningar som Social-
departementet har gjort av arbetslöshetens och den sänkta arbetslöshetser-
sättningens konsekvenser för kommunernas socialtjänst.
Det är vanligtvis fråga om en komplex kedja av samverkande faktorer som
leder till att en person behöver söka socialbidrag. Det är dock ett känt fak-
tum att samhällsekonomisk kris och hög arbetslöshet är en av orsakerna till
att socialbidragsberoendet ökar. De som är mest utsatta är grupper som har
svag förankring på arbetsmarknaden och som ofta inte omfattas av arbetslös-
hetsförsäkringen. Regeringen har därför beslutat att tillkalla en särskild ut-
redare med uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (A 1992:03). Utredarens förslag beräk-
nas vara klart senare under våren.
Huruvida riksdagens beslut om sänkt kompensationsnivå inom den befint-
liga arbetslöshetsförsäkringen kommer att resultera i ökat socialbidragsbe-
roende är svårt att uttala sig om. Effekterna bör dock bli relativt begränsade.
Jag vill här nämna att Socialtjänstkommittén (S 1991:07) i sitt arbete även
kommer att beröra sambandet mellan socialbidragsberoende och övriga so-
cialpolitiska stödsystem.
Den sänkta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen är ett led i försö-
ken att sanera statens finanser. Om vi misslyckas med den uppgiften riskerar
vi att hamna i en situation av permanent hög arbetslöshet och varaktigt sänkt
levnadsstandard och som en följd därav kommer vi att få ett mycket kraftigt
ökat socialbidragsberoende. Det är angeläget att förhindra att detta sker.
Anf. 10 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Jag vill tacka socialministern för svaret och även passa på att
tacka för svaret på föregående fråga.
Jag tror att det är viktigt att vi är klara över att många människor lever i
en mycket skör ekonomisk situation i dag. Gränsen till att vara beroende av
socialbidrag är mycket nära. De har utomordentligt svårt att få pengarna att
räcka till. Många av dem är arbetslösa.
Ett exempel är de många deltidsarbetande kvinnor som bara har 75 % av
en full a-kasseersättning. De kommer att få 80 % av den ersättning de tidi-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
gare hade. I dag har de 6 000-7 500 kr före skatt. De kommer att hamna
långt under socialbidragsnivå med de nya arbetslöshetsersättningarna.
Jag träffade för någon vecka sedan ett gäng tjejer som hade tittat på hur
förändringarna skulle slå för dem. De var politiskt arga, det är en sak, men
de var också skakade och rädda.
De här tjejerna har nämligen fasta kostnader i botten som det är utomor-
dentligt svårt att röra i. Vidare känner de att de förlorar 500-1 000 kr av sin
månadsinkomst. De har inga pengar att spara och har alltså inga sparade
pengar. De har försökt att avhålla sig från att söka socialbidrag, därför att
de vill klara sig själva. Men risken är uppenbar att många av de här tjejerna
hamnar i socialbidragsfällan. Jag tror att det är utomordentligt olyckligt.
Också hyresökningarna är en bidragande faktor. Jag är förvånad, herr so-
cialminister, över att ni inte innan regeringen lade fram sitt förslag om för-
ändrad arbetslösersättning hade gjort en analys av vad detta betyder för de
sköraste grupperna.
Anf. 11 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Som jag nämnde i mitt svar är huvudproblemet de som inte
kommit in på arbetsmarknaden och som inte har någon arbetslöshetsersätt-
ning. Är det något som man skall vara förvånad över, så är det väl att vi inte
tidigare fått ett förslag om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det hade
betytt ganska mycket i en situation som den som vi nu befinner oss i.
Naturligtvis kan man göra teoretiska beräkningar över hur mycket social-
bidragskostnaderna kan öka med nämnda förslag. När det gäller sådana teo-
retiska beräkningar hamnar man på belopp i storleksordningen några
hundra miljoner kronor. Vi har alltså inte alls negligerat den bild av vad som
kan inträffa och som Inger Lundberg talar om. Men i förhållande till den
besparing på flera miljarder som det här leder till handlar det ändå om
mycket små belopp.
Vi får se vad den praktiska erfarenheten visar. De teoretiska beräkning-
arna tyder i alla fall inte på att det handlar om några stora belopp.
Anf. 12 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! En sak är de kommunalekonomiska beräkningarna. Det är
möjligt - ja, det är säkert sant - att effekterna för kommunerna inte kommer
att motsvaras av besparingarna för staten.
Men det jag velat belysa är enskilda familjers och ensamståendes situa-
tion. Dessa grupper har kämpat och försökt med allt för att klara sig, och då
med mycket snäva marginaler. Nu far dessa människor oerhört illa. Det be-
ror dels på att a-kasseersättningen sänks, dels på att man samtidigt upplever
en kraftig ökning av hyreskostnaderna.
Väldigt många, framför allt de ensamstående, är hänvisade till hyreslägen-
heter och har inte stora möjligheter att välja. De kommer att drabbas hårt
av de förändringar av räntebidragen som aviserats.
Jag vill passa på att fråga: Har det förts en diskussion mellan Socialdepar-
tementet och Finansdepartementet om effekterna när det gäller hyrorna?
16
Anf. 13 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Jag är något oklar över vad Inger Lundberg menade med sin
senaste fråga om huruvida vi har fört diskussioner om hyrorna. Det är klart
att vi fortlöpande för sådana diskussioner. Bostadsbidragen sorterar under
Socialdepartementet. När vi fastställer bostadsbidragsreglerna tar vi självfal-
let hänsyn till hyresutvecklingen.
Inger Lundberg säger att hon inte tror att det här kommer att betyda så
mycket för kommunernas socialtjänst. Den fråga som Inger Lundberg ställt
till mig gäller just hur den aktuella besparingen kommer att påverka kommu-
nernas socialtjänst.
Att många enskilda personer och familjer drabbas av den ekonomiska kri-
sen är vi helt överens om. Det gör det bara mer angeläget att så snart som
möjligt råda bot på de problem som vi nu har. Den besparing som vi nu dis-
kuterar är ett led i vår strävan att få ordning på svensk ekonomi.
Anf. 14 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Kommunernas socialtjänst är inte bara kommunalekonomi.
Det här kommer att få väsentlig betydelse för den kommunala ekonomin.
Men framför allt kommer det att få betydelse genom att den grupp som be-
höver socialtjänstens stöd blir större. Det enda de här människorna vill är
att de skall klara sig med hjälp av egen inkomst och, under den tid då så
är erforderligt, också med hjälp av det försäkringsskydd som samhället kan
erbjuda.
Vad regeringen och riksdagsmajoriteten har åstadkommit är ett urgröpt
försäkringsskydd. Därmed kommer den allra sköraste gruppen att bli bero-
ende av socialbidrag.
Anledningen till att jag tog upp detta med bostadskostnaderna är att den
här gruppen i diskussionen om sådana här problem just markerar vilka pro-
blem man har när det gäller att anpassa sin ekonomi till utgifterna, bl.a. till
följd av de kraftiga höjningar av hyrorna som skett i år och som aviseras för
nästa år.
Anf. 15 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! För att fortsätta på det senaste spåret kan jag säga att rege-
ringen i en proposition till riksdagen föreslår att bostadsbidragen skall utbe-
talas efter aktuell inkomst. Det innebär att de som befinner sig i det ömtåliga
skiktet och som tappar inkomst, oavsett om det beror på att de får arbetslös-
hetsersättning eller på något annat, kommer att få möjlighet att uppbära
högre bostadsbidrag. Jag tycker att det är rimligt att vi har bra och generösa
bostadsbidrag när vi tvingas skära ner på de generella subventionerna till
boendet. Jag är alldeles övertygad om att så kommer att ske, oavsett vilken
regering landet har under resten av 90-talet.
Anf. 16 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Socialministern torde vara väl medveten om de bristfälliga bo-
stadsbidragen och situationen för många hushåll. Ändå verkar inte rege-
ringen ta just den här situationen på särskilt stort allvar.
Naturligtvis finns här en risk. Vi som har bra inkomster men som kan
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
tycka att det är jobbigt att tappa 1 000 kr, för det blir ju litet mindre som kan
sparas eller en förändrad konsumtion, far kanske inte så illa. De grupper vi
talar om är däremot människor som inte har samma marginaler, som inte har
möjligheter att prioritera på annat sätt.
Som jag tidigare betonat är risken uppenbar att många av de här männi-
skorna kommer till socialtjänsten. Vi vet ju att många av dem far oerhört
illa. Dessa människor drabbas personligen, men också deras barn och andra
anhöriga.
Anf. 17 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det är inte mycket att tillägga. Inger Lundbergs ursprungliga
fråga gällde hur den sänkta arbetslöshetsersättningen skulle komma att på-
verka kommunernas socialtjänst. Den frågan har jag besvarat så gott det går
med det underlag som finns.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 18 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Göran Lindblad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att enskilda kommuner och inte domstolarna skall besluta om soci-
albidragens storlek.
Socialtjänstkommittén (S 1991:07) som har i uppdrag att göra en allmän
översyn av socialtjänstlagen skall även bl.a. utreda fördelar och nackdelar
med skilda normsystem.
Socialtjänstkommittén har gjort en kartläggning av kommunernas social-
bidragsnormer. Kartläggningen visar att normerna i allmänhet ligger lägre
än Socialstyrelsens rekommenderade norm. Kommittén har också uppmärk-
sammat att antalet besvärsärenden som rör kommunernas socialbidragsnor-
mer har ökat kraftigt. Den praxis som utvecklats i förvaltningsdomstolarna
innebär att en bidragsnorm som ligger under Socialstyrelsens norm inte an-
ses tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Av Socialtjänstkommit-
téns kartläggning framgår också att enskilda domar i socialbidragsmål inte
tycks påverka kommunernas normer. Den som inte överklagar kommunens
beslut får alltså nöja sig med det lägre belopp som den enskilda kommunen
beslutat om. En annan effekt är att i ett antal fall samma person månad efter
månad har tvingats överklaga socialnämndens beslut för att få ut det högre
beloppet. Detta är oacceptabelt både för den enskilde och för rättssamhäl-
let.
Socialtjänstkommittén kommer inom kort att lägga fram ett delbetän-
kande, som enligt vad jag erfarit, innehåller förslag till preciserade lagregler
för rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Bered-
ningen av utredningens förslag kommer att ligga till grund för regeringens
ställningstagande i frågan.
18
Anf. 19 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Först tackar jag socialministern för svaret.
Den här frågan har även en principiell bakgrund. Jag tycker att det är vik-
tigt att man slår fast vad som är kommunernas självbestämmande och vad vi
på central nivå skall reglera åt kommunerna. Jag tror att socialministern och
jag är helt överens om att nivån för ersättningen till socialbidragstagarna
skall vara tillräckligt hög, dvs. så hög att behoven täcks. Båda vet vi att lag-
stiftningen om var den nivån skall ligga varit väldigt oklar. Detta har varit
föremål för olika tolkningstvister.
Jag tycker att man centralt skall slå fast till vilken del kommunerna har
möjlighet att själva bestämma vad som ingår i den här normen. I dag ingår
ju i vissa kommuner el- och telefonkostnader. I andra kommuner ingår tand-
vårdskostnader, och på vissa ställen ligger sådant utanför. Men det här är
helt avgörande för var man hamnar när det gäller nivån för denna norm.
Både socialministern och jag, det är jag säker på, vet att många socialbi-
dragstagare av olika skäl kanske har litet svårt att själva planera och hus-
hålla. Målet är att de på sikt skall ha förmåga att göra det. Om tandvårds-
kostnaden läggs inom normen, kan det bli väldigt snett - dvs. den bidragsta-
gande har inte möjlighet att själv finansiera sin tandvård inom normen. Då
är det bättre att tandvården ligger utanför normen.
Det vore intressant att höra socialministerns synpunkter på just de här bi-
tarna.
Anf. 20 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Det pågår, som jag framhöll i mitt svar, en översyn. Vi kom-
mer alldeles snart, inom några veckor bara, att få ett betänkande från Social-
tjänstkommittén, där man har gått igenom och försökt att diskutera vilka
saker som bör ingå i en miniminorm och vad som kan läggas utanför. Jag
tycker att det är bättre att vi väntar med diskussionen om konkreta poster
tills vi har fått det här betänkandet. Om jag minns rätt kommer det redan
nästa vecka från kommittén.
Anf. 21 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Tack, det var bra att få höra att betänkandet kommer så pass
snabbt.
Det som är viktigt att man tar med i diskussionerna framöver är också den
skillnad i situation som råder i storstäderna och i landsorten. Dels är det en
skillnad i kostnadsnivå, dels är det en skillnad när det gäller möjligheterna
att göra bra inköp för bidragstagare och för alla oss andra. I storstäderna
finns det större förutsättningar för det, medan det i landsorten är en lägre
kostnadsnivå. Sådana här saker är det bra att man väger in när man skall
fastställa beloppen.
Det finns en regeringsrättsdom redan från 1984 som talar om existensmini-
mum. Det är det som kallas förbehållsbelopp i dag. Där är det centralt att
förbehållsbeloppet kommer att ligga lägre än den norm man på något sätt
enas om. Annars är risken stor att vi får ett stort antal socialbidragstagare i
de grupper som lagsöks av skattemyndigheten. Så fort de har kommit över
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
20
förbehållsbeloppet skulle de också ha rätt till socialbidrag. Detta hoppas jag
att man från departementets sida har tänkt på.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 22 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Ingrid Näslund har frågat mig om vilka åtgärder jag avser
vidta för att intensifiera drogbekämpningen på alla plan med anledning av
den starka kopplingen mellan olika droger och det ökade drogbruket i Sve-
rige. Denna formulering är hämtad direkt ur frågan.
Jag delar Ingrid Näslunds uppfattning att det kan finnas ett samband mel-
lan tobaksrökning och missbruk av narkotika. Detsamma gäller alkohol och
narkotika. Insikten härom präglar de drogförebyggande insatser som riktas
till ungdomar i vårt land. I Sverige har kampen mot droger som ett viktigt
mål att få ungdomar att säga nej till såväl tobak och alkohol som narkotika.
Detta är utgångspunkten också för de särskilda program inom Folkhälsoin-
stitutet som syftar till att motverka bruket av olika beroendeframkallande
medel.
Utöver sådana förebyggande insatser krävs också en rad andra insatser,
inte minst av socialpolitisk karaktär, för att bekämpa drogmissbruk. FN:s
narkotikakontrollstyrelse, INCB, har i sin årsrapport för 1992 särskilt upp-
märksammat vår politik. INCB anser att Sverige för en förhållandevis fram-
gångsrik narkotikapolitik och framhåller att vi är ett av de få länder som har
lyckats skapa ett förtroendefullt samarbete mellan kontrollsidan och vård-
och behandlingssidan.
Som exempel på att vår politik har nått konkreta resultat kan jag nämna
att det experimentella bruket av narkotika har minskat kraftigt de senaste 20
åren. I början av 1970-talet uppgav 14 % av tillfrågade elever i årskurs nio
att de någon gång hade prövat narkotika. Sedan mitten av 80-talet har denna
siffra legat runt 3 %. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplys-
ning, CAN, som genomför dessa undersökningar, uppger dock att det finns
en svag tendens till ökning i förra årets undersökning.
Två gånger om året genomför CAN också en särskild enkätundersökning
i ett antal kommuner för att snabbt få en bild av de senaste tendenserna i
narkotikautvecklingen. Det allmänna intrycket från fjolårets undersök-
ningar är att missbruket av narkotika är relativt stabilt.
Det viktigaste undantaget från denna generella bedömning är ett ökat an-
tal rapporter om en ökning av missbruk av s.k. rökheroin. De första rappor-
terna härom kom för ett par år sedan, då rökning av heroin bland en begrän-
sad grupp invandrare i vissa delar av Stockholm hade iakttagits. Denna miss-
bruksform tycks nu ha fått en större spridning, framför allt i storstäderna.
Det är värt att notera att heroinmissbruket, där rökningen spelar en viktig
roll, sedan några år uppvisar en oroande utveckling i flera europeiska länder.
Missbruket har ökat främst bland ungdomar som har drabbats hårt av arbets-
löshet, bostadsbrist och andra sociala problem. Även om omfattningen av
detta missbruk i Sverige av allt att döma är av mindre omfattning, måste vi
se allvarligt på den utveckling som CAN rapporterar.
Detta visar att vi aldrig kan slå oss till ro. I kampen mot narkotikan måste
man alltid vara vaksam mot minsta förändring i missbruksbilden.
Sedan mitten av 1980-talet har betydande statliga medel satsats på upp-
byggnaden av en offensiv narkomanvård. Socialstyrelsen har på regeringens
uppdrag nyligen gjort en utvärdering av denna satsning. Den allmänna be-
dömningen är att satsningen varit framgångsrik. En mycket stor andel av
narkotikamissbrukarna har nåtts, och vården har byggts ut väsentligt.
Det finns emellertid fortfarande en del brister. En sådan är socialtjänstens
svårigheter att nå missbrukande invandrare med adekvata insatser.
Liksom CAN varnar också Socialstyrelsen för att en bestående ungdoms-
arbetslöshet kan bli en sannolik rekryteringsbas till missbruk.
Jag kommer senare i vår att föreslå regeringen att ge Socialstyrelsen direk-
tiv till en fortsatt satsning på en offensiv narkomanvård.
Avslutningsvis vill jag bara instämma i att tobaksrökning kan vara en in-
körsport till tyngre droger, men att det enligt min mening vanligen är mer
komplicerade orsakssamband när en ung människa börjar missbruka narko-
tika. Dessutom befarar jag att en stigande ungdomsarbetslöshet och fram-
tidspessimism kommer att leda till att fler ungdomar kommer i kontakt med
droger. En fortsatt satsning på offensiv narkomanvård är viktig, men det är
även i detta sammanhang väl så angeläget att den ekonomiska politiken blir
framgångsrik.
Anf. 23 INGRID NÄSLUND (kds):
Fru talman! Jag ber att få tacka socialminister Bengt Westerberg för det
utförliga svaret. Jag är mycket tacksam för det, för det tar fram många vik-
tiga synpunkter på den här frågan. Jag vill säga att vi delar många uppfatt-
ningar som har kommit fram i det här svaret.
Sambandet mellan narkotika och andra droger har belysts mer och mer på
senare tid, även om vi alltid har haft klart för oss att det finns ett samband.
Naturligtvis är det andra orsaker som är avgörande för om en ung människa
börjar ägna sig åt droger. Men man kanske också kan säga att den första
spärren som passeras vanligtvis är att man börjar röka vanlig tobak. Nu me-
nar jag inte ett försök, att man provar någon gång, vilket kan vara nog så
vanligt bland ungdomar, utan att man börjar använda tobak mer regelbun-
det. Det innebär att man redan har passerat en spärr, att man har gjort nå-
gonting som man kanske i själva verket vet är onyttigt och inte accepterat av
föräldrar, skola och vuxensamhälle. Det kanske samtidigt är ett symptom på
saker som sedan kan leda till en annan typ av missbruk.
Det finns faktiskt siffror på detta som är nog så oroande. Det har visat sig
i en Stockholmsundersökning för ett fåtal år sedan att av rökare var det fak-
tiskt 31 % som hade prövat narkotika också. Detta gällde då ungdomar som
hade för vana att röka. Men när det gällde dem som inte rökte var det bara
4 % som hade prövat.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
21
13 april 1993 skadade
Svar pä frågor
Anf. 24 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Bengt Lindqvist har frågat statsrådet Bo Könberg vilka åtgär-
der han ämnar vidta för att få till stånd en fungerande lösning, som ger syn-
skadade personer i yrkesverksam ålder tillgång till rehabilitering. Arbetet i
regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Under senare år har betydande satsningar gjorts för att genom en utveck-
lad arbetslivsinriktad rehabilitering motverka utslagning från arbetsmarkna-
den och stärka arbetslinjen. Jag tänker här främst på den verksamhet som
bedrivs vid arbetsmarknadsinstituten, på införandet av en rehabiliteringser-
sättning och på de särskilda medel som försäkringskassorna har till sitt förfo-
gande för att upphandla rehabiliteringsinsatser. Jag uppfattar dock Bengt
Lindqvists fråga på så vis att det inte i första hand är denna form av rehabili-
tering han avser, utan snarare det som kan betraktas som grundläggande re-
habilitering.
Som påpekas i frågan gavs grundläggande rehabilitering tidigare främst
som arbetsmarknadsutbildning i de så kallade omställnings- och träningskur-
serna (OT-kurserna) med Skolöverstyrelsen som huvudman. Från januari
1980 upphörde OT-kurserna och ersattes av Ami-S inom Arbetsmarknads-
verket, dvs. Arbetsmarknadsinstitutet med särskilda resurser för olika grup-
per funktionshindrade. Som ett led i strävandena att renodla den arbets-
marknadspolitiska inriktningen vid arbetsmarknadsinstituten har dock den
grundläggande rehabiliteringen där successivt upphört.
Jag anser att det är viktigt att både synskadade och andra personer med
funktionshinder ges möjligheter till en god rehabilitering. Regeringen har
därför i den nyligen avlämnade propositionen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (prop. 1992/93:159) lagt fram förslag som enligt min be-
dömning bör skapa förutsättningar för påtagliga förbättringar av rehabilite-
ringsverksamheten. I propositionen föreslås bl.a. att sjukvårdshuvudmän-
nen genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall åläggas en
skyldighet att erbjuda invånarna rehabilitering. Enligt den föreslagna lagen
åläggs huvudmannen en skyldighet att i samverkan med den enskilde fast-
ställa en plan över de behövliga rehabiliteringsinsatserna. I propositionen
föreslås också att ett omfattande statligt stimulansbidrag för att utveckla ha-
biliterings- och rehabiliteringsinsatser för personer med funktionshinder.
Under en fyraårsperiod skall sammanlagt 1,7 miljarder kronor anvisas för
ändamålet.
Enligt min bedömning bör stimulansmedlen i kombination med en fast-
lagd skyldighet för sjukvårdshuvudmannen att erbjuda rehabilitering ge
goda förutsättningar att få till stånd en fungerande rehabilitering för synska-
dade. Regeringen kommer senare att uppdra åt Socialstyrelsen att ingående
följa effekterna av stimulansmedlen och lagstiftningen, för att säkra att åt-
gärderna ger den avsedda förbättringen av rehabiliteringsverksamheten. Jag
ser därför ingen anledning att nu vidta några ytterligare åtgärder inom områ-
det.
22
Anf. 25 BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Först vill jag tacka socialministern för svaret.
Varje år söker ungefär 12 000 människor synrehabilitering vid syncentra-
lerna. 90 % av dem är ålderspensionärer. Men återstoden, ungefär 1 200 per-
soner, är i yrkesverksam ålder. Av dem har de flesta, kanske inemot 80-
90 %, användbara synrester.
För en liten grupp på 100-200 personer är synskadan emellertid så allvar-
lig att det är närmast en rehabilitering som blind som dessa personer måste
tillägna sig. För denna lilla grupp fanns det tidigare, vilket också påpekas i
svaret, en enda form av rehabilitering inom Arbetsmarknadsverket vid ar-
betsmarknadsinstituten. Denna rehabilitering har nu upphört utan att någon
annan rehabilitering har kommit i dess ställe. Det är detta problem som vi
diskuterar i dag. Problemet gäller dess värre både det praktiska ansvaret i
samhällets regi och finansieringen.
För två år sedan tog Synskadades riksförbund initiativet till en rehabilite-
ringsanläggning i Uppsala. Den verksamheten har fortfarande inte kommit
på fötter på grund av finansieringsproblem.
Nu hänvisar Bengt Westerberg i sitt svar till det kommande stimulansstö-
det och till den lagfästa skyldigheten för landstingen att erbjuda rehabilite-
ring. Detta är utmärkt. Det är också utmärkt att det finns betydande resurser
i förbindelse med denna reform. På sikt kommer detta att ge ett gott resultat.
Men dess värre kommer ytterligare år att gå innan landstingen har byggt upp
denna nya grundrehabilitering för gravt synskadade. Därför måste jag fråga
Bengt Westerberg om han på kort sikt är beredd att medverka till att två
saker fungerar bättre än i dag. Den ena gäller att Riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna på ett helt annat sätt än i dag - smidigare, snabbare och
enklare - ställer resurser till förfogande för den rehabilitering som synska-
dade behöver. Den andra saken gäller att Arbetsmarknadsverket under en
begränsad tidsperiod återupptar rehabiliteringen för gravt synskadade.
Anf. 26 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! För några år sedan, 1990, utgav Socialstyrelsen allmänna råd
om samordning av synskadades rehabilitering. Bakgrunden till det var ett
tillkännagivande av riksdagen om en bristande samordning av resurserna
inom synskaderehabiliteringen. I dessa råd konstaterar man att det finns väl-
digt många aktörer på detta område. Men man kom också fram till slutsatsen
att det grundläggande ansvaret borde ligga hos landstingens syncentraler
som borde få den samordnande rollen inom rehabiliteringen. Där finns en-
ligt Socialstyrelsens råd den medicinska, pedagogiska, psykologiska och so-
ciala kompetens som krävs för att klara denna uppgift.
Resursbristen är emellertid betydande i dessa syncentraler. Därför är det
ett av de områden som måste ryckas upp när vi nu kommer att satsa mer på
rehabilitering under åren framöver.
Jag är medveten om det som Bengt Lindqvist till sist påpekade, nämligen
att det naturligtvis kommer att ta en viss tid innan vi har en tillfredsställande
ordning på detta område, innan vi har tillräckligt mycket resurser för att
klara behoven. Jag skall naturligtvis försöka medverka till att Riksförsäk-
ringsverket och försäkringskassorna blir effektivare, om det finns ett sådant
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
24
behov. Och jag utgår från det, eftersom Bengt Lindqvist säger det. Däremot
är jag tveksam till att AMI skall få tillbaka denna uppgift när man nu har
rustat ned på detta område. Jag tycker att den upprustning som behövs sna-
rare skall ske vid syncentralerna än att AMI återtar den funktion som man
tidigare har haft. I dag torde, i flertalet fall, de nödvändiga resurserna saknas
vid arbetsmarknadsinstituten. Det är därför bättre att tillföra resurser till det
som långsiktigt skall vara lösningen på problemen.
Anf. 27 BENGT LINDQVIST (s):
Fru talman! Jag tackar för de positiva beskeden. Men Arbetsmarknads-
verket har resurserna kvar när det gäller den yrkesinriktade, den arbetslivs-
inriktade, rehabiliteringen. Jag tror att varken Bengt Westerberg eller jag
här och nu klart skulle kunna definiera skillnaderna mellan grundrehabilite-
ring och arbetslivsinriktad rehabilitering för en nyligen synskadad person.
Jag tror alltså att Arbetsmarknadsverket, med litet generositet, mycket
väl skulle kunna fortsätta ett par år till. Därmed skulle vi få en situation där
tredje man, dvs. den det faktiskt gäller, den synskadade själv, inte kommer
i kläm. Det är ändå Arbetsmarknadsverket som, genom att avveckla en
verksamhet utan att se till att någon annan tar över, har skulden till att syn-
skadade i dag inte får den rehabilitering som de behöver.
Anf. 28 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! Låt mig bara säga att jag inte har någon annan mening i sak
än Bengt Lindqvist. Jag skall gärna undersöka om det är möjligt eller inte att
Arbetsmarknadsstyrelsen eller Arbetsmarknadsverket fortsätter att ta detta
ansvar under ytterligare en tid. Vi får sedan återkomma till denna fråga i ett
senare sammanhang.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 29 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att se över reg-
lerna så att FN:s konvention om barnets bästa blir vägledande i awisnings-
ärenden.
Denna frågeställning har jag tidigare diskuterat här i kammaren den 30
mars i år, och därför har jag nu för avsikt att endast redogöra för de viktigare
ståndpunkterna i det svaret.
Jag anser att svenska myndigheter, i asylärenden liksom i andra samman-
hang, tar stor hänsyn till barnens behov. Man tar särskild hänsyn till barnens
situation vid prövningen av asylansökningar, och ärenden rörande ensamma
barn behandlas alltid med förtur.
FN:s kommitté för barnets rättigheter höll i januari i år, i enlighet med
förfarandet enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, förhör med Sve-
rige på grundval av den svenska rapporten om tillämpningen av konventio-
nen. Kommittén ansåg att Sverige i stort uppfyller konventionens krav. För-
utom vissa synpunkter på förvarstagande av barn framfördes ingen kritik rö-
rande behandlingen av asylsökande barn.
Svenska myndigheter kan naturligtvis aldrig skicka tillbaka ett litet barn,
om man inte vet att någon tar hand om det vid ankomsten till hemlandet.
Detta betyder emellertid inte att ensamma barn automatiskt har rätt till up-
pehållstillstånd i Sverige. Det skulle knappast vara i enlighet med principen
om barnets bästa som bl.a. uttrycks i FN:s barnkonvention. I denna princip
ingår ju att barn i möjligaste mån skall få vara med sin familj. Därför försö-
ker svenska myndigheter så långt det är möjligt hitta barnets familj och se till
att familjen kan återförenas, om möjligt i sitt hemland. Ett awisningsbeslut
verkställs därför inte med mindre än att man kunnat tillse att barnet kan tas
om hand av sin vårdnadshavare.
Enligt vår lagstiftning finns det möjligheter att ett barn som befinner sig i
Sverige omhändertas av svenska myndigheter om detta bedöms som nödvän-
digt. Men det bästa för barn är ju normalt att få vara med sin familj, och
detta söker man uppfylla då det är möjligt. Vid våra myndigheters tolkning
av lagar och bestämmelser utgår myndigheterna från barnets bästa.
Anf. 30 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för hennes svar i den mycket känsliga
fråga som jag tror att vi alla tycker att fallet med den här lille ensamstående
pojken är. Det fanns uppenbarligen ingen som kunde ta hand om pojken i
hemlandet, men ändå stod Invandrarverket fast vid uppfattningen att det
inte fanns hinder för verkställighet. Detta strider såvitt jag förstår emot kon-
vention nr 22 om barnens rättigheter.
Fru talman! Jag vill fråga om invandrar- och kulturministern tycker att det
finns tillräckliga förordningar och regler för att förhindra att sådana här fall
uppkommer.
Anf. 31 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Låt mig först säga att jag är glad för det engagemang som har
visats för denne treårige pojke. Det är många människor som har engagerat
sig i hans situation. Jag skulle vara ännu gladare om det över huvud taget
vore fler svenskar som engagerade sig för människor som söker asyl i Sve-
rige.
Som Chatrine Pålsson är väl medveten om kan vi inte diskutera ett enskilt
fall här i kammaren, men låt mig betyga och stryka under att det inte får
förekomma och inte heller förekommer att något barn sänds i väg från Sve-
rige med mindre än att myndigheterna är övertygade om att det finns någon
vårdnadshavare som tar emot barnet.
Det nu aktuella fallet är ganska ovanligt, eftersom det rör ett litet barn.
Det vanligaste är att det handlar om ungdomar som är 15-17 år, och i dessa
fall ser myndigheterna alltid till att det finns någon som tar emot barnet, om
det sänds i väg från Sverige. Detta understryker att det är en självklarhet att
ett så här litet barn aldrig sänds i väg med mindre än att man har garantier
för att det finns någon som tar emot det. Så är det, och så var det även i detta
fall.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
25
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
26
Anf. 32 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Fru talman! Hur länge kan det dröja, om föräldrarna ej kan hittas eller
inte är kapabla att ta hand om barnet, innan ett sådant här beslut verkställs?
Anf. 33 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det går inte att ge ett rakt svar på den frågan. Vad som händer
i ett fall som detta är att de sociala myndigheterna är engagerade för att
ordna det som är bäst för barnet. Utgångspunkten är naturligtvis i första
hand att det skall förenas med sin familj, i andra hand - om det inte går -
att man skall hitta någon annan vårdnadshavare som kan ge barnet en bra
framtid.
Anf. 34 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för hennes engagemang och för det
klara beskedet att man inte sänder i väg något barn utan att man har hittat
en vårdnadshavare. Jag hoppas att vi i fortsättningen gemensamt skall kunna
engagera oss till förmån för flyktingar som har det mycket svårt och kanske
särskilt små barn som till synes är lämnade ensamma.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 35 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Karl-Göran Biörsmark har frågat mig om jag avser att vidta
någon åtgärd så att flyktingar som inte har begått någon brottslig handling
inte skall hållas i fängsligt förvar.
Inledningsvis vill jag poängtera att ett förvarsbeslut är en ingripande åt-
gärd för den enskilde individen och därför bara får förekomma i situationer
där det är oundgängligen nödvändigt. Förutsättningarna för att ta en utlän-
ning i förvar är därför noga preciserade i utlänningslagen, och dessutom är
tiden för förvarstagandet begränsad. Av tillgänglig statistik framgår att 4 520
vuxna personer togs i förvar under 1992. Av dessa var 3 010 förvarstagna
kortare tid än tre dygn, och 86 % av totala antalet var tagna i förvar mindre
än tio dygn.
Det är polismyndigheten som är ansvarig för verkställandet av ett förvars-
beslut. Förutom förvarslokalen i Carlslund använder sig polisen av tre olika
typer av förvarslokaler: polisarrest vid korta förvar, allmänna häkten samt
kriminalvårdsanstalter. Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen saknas cen-
trala riktlinjer för de olika polismyndigheterna i vilka fall resp, typ av för-
varslokal bör användas. Det är enligt min mening något förvånande, men
samtidigt skall man vara medveten om att beläggningssituationen på de all-
männa häktena och kriminalvårdsanstalterna är så ansträngd att polisen i
många fall får acceptera de lösningar som vid det tillfället finns till hands.
Som tidigare nämnts är ju också förvarstiden i de allra flesta fall mycket kort.
När det gäller behandlingen av utlänningar som hålls i förvar är lagen om
behandlingen av häktade och anhållna tillämplig. Därutöver skall utlän-
ningen beviljas de lättnader och förmåner som kan medges med hänsyn till
ordning och säkerhet inom anstalten, häktet eller polisarresten. Jag utgår
från att man i dessa fall beviljar så mycket lättnader som möjligt samt tillser
att den förvarstagne i största möjliga mån hålls ifrån de övriga intagna.
Anf. 36 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Jag uppmärksammades
personligen på det här genom ett TV-inslag och förbryllades något av vad
reportern hade att berätta. Jag trodde faktiskt inte att det gick till på det
sättet att personer som icke är brottslingar i vanlig bemärkelse kan få sitta i
häkte och i fängsligt förvar så lång tid.
Det är glädjande att man, som statsrådet säger, i 86 % av det totala antalet
fall hålls i förvar mindre än tio dygn, men det finns ändå 14 % kvar. Det var
närmast dem som jag tänkte på när jag ställde min fråga. Jag har förstått att
det förekommer att en del av dem får sitta i förvar ända upp till ett halvår.
Det är klart att en flykting som kommer till Sverige och blir satt i fängelse
tillsammans med andra fångar i ett halvår har en mycket svår situation. Det
har också visat sig att en del av dessa flyktingar har måst få psykiatrisk vård
för att klara sin situation.
Om man jämför sex månaders förvaring med straff för brottslig gärning
här i Sverige, finner man att det ungefär motsvarar ett fängelsestraff för grov
misshandel med knivskärning och svår kroppslig skada eller för stöld av ett
värde motsvarande 100 000 kr.
I artikel 7 i Genévekonventionen görs ett ganska klart uttalande, nämligen
att fördragsslutande stat skall tillerkänna flyktingar samma ställning som sta-
ten i fråga tillerkänner utlänningar i allmänhet.
Statsrådet säger att Rikspolisstyrelsen saknar centrala riktlinjer för de
olika polismyndigheterna om i vilka fall resp, typ av förvarslokal bör använ-
das. Statsrådet uttrycker sin förvåning över detta. Kommer statsrådet att
vidta någon åtgärd för att medverka till att någon ändring sker på den punk-
ten?
Anf. 37 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag har den uppfattningen att det naturligtvis är svårt för dessa
personer oavsett var de sitter i förvar - på den förvarslokal som finns i Carls-
lund och som är avsedd för förvarstagande, i allmänt häkte eller i fängelse.
Jag tror inte att man kan göra någon större åtskillnad däremellan.
Man skall vidare vara klar över bakgrunden till förvarstagandena. I en del
fall är förvarstagandet naturligtvis oförskyllt för den enskilde individen i så
måtto att det handlar om att hitta någon transportlägenhet, att ordna med
resebiljetter och liknande. I sådana fall är det ofta fråga om mycket korta
förvarstider. I andra fall handlar det om personer som har gjort sig av med
sina handlingar, pass och annat, och det tar då längre tid att försöka få fram
sådana. En del personer vägrar att medverka till att få ut sina handlingar,
även om det skulle vara möjligt. Några fall blir därför väldigt komplicerade,
eftersom det tar lång tid att få fram nya handlingar från vissa länder. Man
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
28
skall vara klar över att i en del fall kan personerna själva medverka till att
inte behöva sitta i förvar så länge.
Den direkta frågan Karl-Göran Biörsmark ställde gällde om jag avser att
initiera ett utfärdande av särskilda riktlinjer. Jag utgår från att Rikspolissty-
relsen, mot bakgrund av denna uppmärksamhet, tar itu med den frågan. Då
finns det också anledning att titta på varför förvarslokalerna i Carlslund ut-
nyttjas bara till hälften. Där finns 38 bäddar. I regel är 15-20 bäddar belagda
medan resten står tomma. Det måste innebära att det finns någon brist i sy-
stemet som gör att man inte utnyttjar de förvarslokaler som finns för detta
ändamål.
Anf. 38 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Min fundering när jag såg detta inslag - det visar hur viktigt
det är med pressens agerande och att pressen sätter tummen på dessa frågor
och belyser hur det går till - var om man inte skulle kunna tänka sig att det
finns någon annan typ av förvar än fängelse för dessa flyktingar. Att sitta i
en sådan cell 24 timmar om dygnet med en timmes rast på en rastgård - precis
som alla andra interner - kan ju inte vara tillfredsställande. Utgångspunkten
är ju att ha ett bra förhållande till denna person. Där måste ju finnas ett
samarbete, precis som statsrådet säger, att hjälpa till att ordna fram hand-
lingar osv. Sitter då flyktingen som en intern i ett fängelse blir det inte det
allra bästa samtalsklimatet. De vistas ju dessutom tillsammans med andra
brottslingar. Jag förstår också att personalen på dessa fängelser inte mår bra
av situationen när de ser hur flyktingar går ner sig.
Flyktingsituationen i sig är ju tillräckligt svår utan att flyktingarna skall
behöva sitta i fängsligt förvar tillsammans med andra ”vanliga” kriminella
individer. Det är ju inte kriminellt i sig att vara flykting.
Finns det inte möjlighet, enligt statsrådet, att ha någon annan typ av förva-
ring t.ex. med hjälp av okonventionella lösningar?
Anf. 39 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det finns särskilda förvarslokaler för dessa personer, nämli-
gen i Carlslund. Där har man uppenbarligen inte utnyttjat den fulla kapacite-
ten. Jag utgår från att man försöker ändra på det förhållandet.
Jag har redan tidigare sagt att det är svårt att gradera den plats som perso-
nen i fråga befinner sig på. Det är nog bekymmersamt i alla situationer. Av
svaret framgår att personen skall, enligt de riktlinjer som finns, beviljas lätt-
nader och förmåner med hänsyn till ordning och säkerhet inom anstalten.
Det säger sig självt att man bör försöka särskilja brottslingar från de förvars-
tagna.
Jag tror inte att det går att göra en gradering mellan förvar i fängelse eller
i häkte. Jag skulle tro att häktet i vissa avseenden är mer påfrestande. Där
gäller ju reglerna med korta raster. I ett fängelse går det att ha mer öppenhet
och större frihet. Men, som sagt, jag vill egentligen inte göra en gradering,
eftersom situationen säkert är påfrestande oavsett var man sitter i förvar.
Anf. 40 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag vill än en gång tacka statsrådet för svaret. Jag tror att det
är viktigt att frågan har blivit uppmärksammad. Jag förstår att myndighe-
terna nu tydligen skall agera för att ändra litet grand på sakernas tillstånd.
Var och en förstår att det kan upplevas mycket inhumant för en flykting att
bli behandlad på det sättet. Det visar också en del fall där flyktingar har gått
ner sig och lider psykiskt mycket illa. Vi får hoppas att denna diskussion är
en vink till myndigheterna att handla på annat sätt.
Anf. 41 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Det är inte fråga om flyktingar. Deras flyktingstatus har prö-
vats i regel av både Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Det är perso-
ner som har tagit sig hit och sökt asyl, men som inte befunnits vara flyktingar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 42 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Inge Carlsson har frågat mig om regeringen ämnar besluta om
förbud av blyhagel vid jakt i våtmarker och andra känsliga områden.
Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91 :JoU 30, rskr. 338) att en övergång
från användning av blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga skall ske ge-
nom i huvudsak frivilliga överenskommelser och vara genomförd i början
av 2000-talet. Övergången bör ske inom de närmaste åren vad gäller jakt i
våtmarker och andra känsliga områden.
Som jag redovisade den 8 december 1992 med anledning av en fråga från
Ylva Annerstedt om förbud mot att använda blyhagel, sker endast en mindre
del av all blyhagelanvändning vid jakt inom våtmarker. Det är likafullt ange-
läget att blyhagelanvändningen snarast upphör där med hänsyn till de sär-
skilda risker som föreligger.
Jag redovisade vidare att Statens naturvårdsverk förbereder förslag till
förbud mot jakt med blyhagel inom landets 30 särskilt skyddsvärda våt-
marksområden. Jag har nu erfarit att förslaget är remissbehandlat och att
bl.a. Svenska Jägareförbundet ställer sig positivt till förslaget om förbud.
Jag redovisade också att regeringen gett Statens naturvårdsverk och Ke-
mikalieinspektionen i uppdrag att senast den 1 juli 1993 redovisa hur avveck-
lingen av bly- resp, kvicksilveranvändningen fortgår. Myndigheterna skall i
förekommande fall föreslå de ytterligare åtgärder som kan krävas för en så-
dan avveckling.
Anf. 43 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret på min fråga.
Skälet till att jag har ställt frågan är att det är tre år sedan vi fattade beslut
om en god livsmiljö, dvs. propositionen från 1990/91. Där utgick den social-
demokratiska regeringen från att det under de närmaste åren skulle bli en
frivillig uppgörelse mellan naturvännerna och jägarintressena om en avveck-
ling av användandet av blyhagel vid jakt i känsliga våtmarker.
Nu har det alltså gått tre år, och det har inte hänt något i vårt land. I flera
andra länder - Norge, Danmark, Holland, vissa delstater i USA, Austra-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
29
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
30
lien - har man tidigare beslutat om totalt förbud av användandet av hagel
vid all jakt. 1 Sverige har vi fortfarande inte antagit något sådant förbud.
Jag tycker att tiden är inne för miljöministern att se till att det blir ett be-
slut. I och med att Svenska Jägareförbundet har sagt ja under remissom-
gången finns det inget hinder. Jag utgår från att naturvännerna vill ha förbu-
det.
När kan vi förvänta oss ett förbud när det gäller de känsliga våtmarkerna?
Varför skall förbudet bara omfatta de mest känsliga områdena? Varför inte
all jakt vid våtmarker och insjöar i det här landet?
Anf. 44 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Först tycker jag att vi skall vara överens om matematiken - i
varje fall om det var beslutet i juni 1991 som åsyftades. Det är alltså inte tre
år sedan utan betydligt kortare tid, drygt ett och ett halvt år sedan, som det
är fråga om. Men det är en struntsak i sammanhanget.
Vi har följt det beslut som riksdagen har fattat. Det är därför vi har lagt
ut utredningsuppdragen till myndigheterna, som jag har redovisat i frågesva-
ret. Däremot har vi inte funnit anledning att avbryta den trafiken. Behand-
lingen av ärendet följer den vanliga gången med de tidsgränser som är satta
för jakt i våtmarker. Det betyder att en redovisning skall komma in senast
den 1 juli 1993. Då har det gått ungefär två år efter det att riksdagen beslu-
tade om frivillighet som huvudprincip. Om inte frivilligheten fungerar, måste
det ske något starkare än så.
Anf. 45 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! Jag medger att jag sade fel i vad gäller tidsmarginalen. Propo-
sitionen skrevs 1990, och beslutet fattades 1991 - det är riktigt.
Om redovisningen av det förelagda uppdraget kommer in till den 1 juli
1993, vad innebär det när det gäller att fatta beslut om förbud mot jakt med
blyhagel i våtmarker? Kommer förbudet bara att, som det nämns i miljömi-
nisterns svar, gälla endast de 30 särskilt skyddsvärda våtmarksområdena?
Varför skall förbudet inte gälla alla våtmarksområden?
Anf. 46 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag avvaktar myndigheternas besked på den här punkten, in-
nan vi går vidare och fattar beslut. Så var inriktningen från början, och vi
följer den inriktningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 47 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Ulla Pettersson har frågat mig hur jag avser att agera för att
programmet för Östersjöns rening skall genomföras.
Arbetet med att återställa Östersjön fortgår i enlighet med de riktlinjer
som drogs upp vid statsministermötet i Ronneby 1990. Under år 1992 ställde
sig de deltagande länderna i huvudsak bakom det åtgärdsprogram, med för-
slag på olika miljöinsatser, som tagits fram inom en särskild arbetsgrupp
inom Helsingforskonventionen. I detta åtgärdsprogram finns en översiktlig
uppskattning av de totala kostnaderna för programmet, baserad på prelimi-
nära bedömningar och förstudier av enskilda projekt.
Programmet är ett långsiktigt åtagande över ca 20 år. Målsättningen med
finansieringskonferensen i Gdansk i mars i år var att starta genomförandet
under år 1993. Konferensen syftade inte - vilket jag vill understryka - till att
finna lösningar för den totala finansieringen av Östersjöprogrammet.
Vid konferensen manifesterades enigheten om att genomföra programmet
i en ministerdeklaration.
I denna deklaration betonas t.ex. betydelsen av ekonomiska styrmedel för
att minska utsläppen till Östersjön, liksom behovet av en fortsatt samord-
ning av insatserna. Länderna uppmanas också att påta sig samordningsan-
svar för olika områden. Vikten av innovativa finansieringslösningar fram-
hålls. Det gäller t.ex. att få till stånd ändamålsenliga kombinationer av lo-
kala, bilaterala och multilaterala finansieringskällor.
De multilaterala finansieringsorgan som deltagit i förberedelserna för
Gdansk-konferensen kommer att ha en viktig roll när det gäller den långsik-
tiga finansieringen av åtgärdsprogrammet. Jag kan med tillfredsställelse
konstatera att dessa nu deltar aktivt i arbetet med att ta fram konkreta inve-
steringsprojekt och finansiering till dessa. Såväl Världsbanken som den
Europeiska utvecklingsbanken förbereder ett stort antal projekt, framför
allt när det gäller avloppsrening i Baltikum och Polen. Bankernas engage-
mang är en av de viktigaste förutsättningarna för att programmet skall kunna
genomföras.
Den svenska regeringen har hittills aviserat sammanlagt ca 250 miljoner
kronor till Östersjöarbetet. Det är förstås min förhoppning att andra länder
också kommer att anvisa särskilda medel till Östersjöarbetet. Jag föreslog i
Gdansk att en särskild fond för projektförberedelse inrättas för att skynda
på igångsättningen av konkreta projekt.
Jag är beredd att utnyttja alla tillfällen, nu närmast den förestående alleu-
ropeiska miljöministerkonferensen i slutet av april i år, för att uppmana till
ökade insatser för att rädda Östersjön.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 48 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret på min fråga. Jag inser
att meningen med finansieringskonferensen inte var att finna lösningar på
den totala finansieringen. Ett huvudsyfte var dock, om jag inte är fel under-
rättad, att få fram just finansiering av programmet.
Miljöministerns svar andas nu avsevärd optimism. Det är i och för sig en
god utgångspunkt. Men om man ser till det konkreta resultatet av den här
konferensen är väl det inte så strålande. Jag vill därför ställa ytterligare några
konkreta frågor till miljöministern. Miljöministern säger att de multilaterala
finansieringsorganen nu aktivt deltar i arbetet. Har detta skett först efter
konferensen? Hur är miljöministerns bedömning av de aktuella frågorna?
Blir satsningarna av?
31
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
32
Miljöministern säger också i svaret: ”Det är förstås min förhopping att
andra länder också kommer att anvisa särskilda medel till Östersjöarbetet.”
Finns det några tecken på detta? Har några länder vidtagit konkreta åtgärder
i en sådan riktning?
Den bild massmedia gav av konferensen i Gdansk, efter det att konferen-
sen avslutats, var ganska negativ. Det talades om besvikelser. Jag tror att
miljöministern själv gav uttryck för en viss besvikelse. Är den bild som fram-
ställdes i massmedia felaktig? Har miljöministerns känsla av besvikelse för-
svunnit?
Anf. 49 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är korrekt att säga att jag hade väntat mig mer av vissa
andra länder. Jag föreslog själv, såsom jag nämner i svaret, att en särskild
fond för frivilliga bidrag skulle inrättas. Sverige aviserade direkt 50 miljoner
kronor för att få andra länder att också ställa upp. Av de övriga Östersjölän-
derna var det enbart Danmark som gjorde så. Från den synpunkten var kon-
ferensen naturligtvis en besvikelse.
Vi vet dessutom att de allra flesta staterna runt Östersjön befinner sig i en
sådan samhällskris att de har mycket små möjligheter att bidra.
Till detta kommer det förenade Tyskland. Det gamla Västtyskland har sitt
hemarbete i gamla Östtyskland. I Tyskland anser man att man i det här sam-
manhanget mer än väl bidrar med sin del, dvs. det som tidigare var en inter-
nationell fråga har nu blivit en nationell fråga. Tyskland bidrog därför inte
vid denna konferens med några nya friska pengar. Sådana förväntningar
kunde trots allt ställas.
Det är samtidigt viktigt att notera att förberedande studier med kalkyler
om hur mycket saker och ting kommer att kosta inte är något steg till för-
verkligande, annat än om arbetet fullföljs. Det är s.k. ”feasibility studies”
som de fyra internationella banker som varit involverade hittills har ägnat
sig åt. Det är vad jag syftar på när jag säger att dessa organ nu får en mer
aktiv roll för att verkligen skapa den finansiering som krävs för att följa upp
de förberedande studierna. Och det är vad de skall göra.
Anf. 50 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag hoppas naturligtvis att det kommer att bli på det sätt som
miljöministern aviserar. Det är fortfarande svårt att få någon klar bild av det
fortsatta programmet. Det känns dystert att fråga om det blir av, men det
är ju ändå slutpunkten. Tror miljöministern att förslaget kommer att kunna
genomföras inom de närmaste 20 åren? Finns det skäl till ett slags alternativ
strategi om så inte skulle vara fallet? Sverige är trots allt det land av samtliga
länder kring Östersjön som har den längsta Östersjökusten.
Anf. 51 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är därför som Sverige har varit först med att gå ut med
konkreta besked. Såsom Ulla Pettersson säkert minns lade regeringen redan
i höstas fram en proposition härom. Tyvärr ställde inte alla partier fullt ut
upp genom att bevilja de pengar som i propositionen anvisades för konkreta
projekt för ett Östersjösamarbete.
Den propositionen behandlades i höstas. Vi har därefter återkommit i
samband med den s.k. klimatpropositionen, som riksdagen ännu inte har be-
slutat om. I den propositionen föreslås ytterligare medel till ett Östersjösam-
arbete. I dessa avseenden har regeringen, före Gdansk-konferensen, kon-
kret visat sig vara beredd att satsa.
I en rundskrivelse till mina kolleger runt Östersjön har jag dessutom bett
dem fundera över gemensamma finansieringsmodeller. Det betyder t.ex.
miljöavgifter, eller andra avgifter, på sådant som förekommer i alla länder.
En av de frågor som jag har ställt har gällt just hur man exempelvis skulle
kunna ta ut en avgift på sjötrafiken i Östersjön.
Anf. 52 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt ta upp den svenska delen i det
här, men eftersom miljöministern gör det, vill jag påpeka att vi som bekant
har litet olika syn på hur det här skall genomföras. Vi tycker att regeringen
plottrar litet med de anslag som man delar ut. Vi vill se ett mer sammanhållet
och mer samlat program för Östeuropapolitiken över huvud taget, där natur-
ligtvis miljöfrågorna skulle få en större omfattning. Men det är ju inte huvud-
ämnet för vår diskussion i dag.
Vi är inte ovilliga att ge pengar till Östersjösamarbetet, långt därifrån. Vi
tror att vi med vår modell skulle få ett effektfullare medel.
Anf. 53 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag har för säkerhets skull med mig en hel pärm som handlar
om program. Det är ett gemensamt program inom ramen för HELCOM-
samarbetet. Det kallas The Baltic Sea Joint Comprehensive Environmental
Action Programme. Så program saknas inte, men det saknas en del pengar.
Jag har hela tiden under den här processen sagt att det var ett mycket bra
initiativ som togs i Ronneby 1990. Tyvärr hade det en brist, och det var att
det inte heller där klarades ut hur man framöver tänkte sig att finansiera det
hela. Vi har genom de medel som blev ”över” när vi genomförde höjningen
av koldioxidskatten i Sverige frigjort pengar för Östersjöprogrammet.
Jag är naturligtvis öppen för alla konstruktiva förslag som kan finnas hos
andra partier om hur det här skall finansieras.
Anf. 54 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Det var inte programmet för Östersjöns räddning som jag av-
såg när jag efterlyste ett sammanhållet program, utan ett svenskt program.
Vi har så sent som i dag i jordbruksutskottet preliminärt behandlat just för-
slag i den riktningen. Vi anvisar lika mycket pengar som regeringen gör,
dock med en, som vi anser det, mer sammanhållen strategi när det gäller
åtgärder i Baltikum och Östeuropa.
Anf. 55 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag är naturligtvis tacksam för att man beviljar minst lika
mycket pengar som regeringen har föreslagit. Betydligt större insatser kom-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
mer att krävas inom ramen för det samlade programmet, även om vi ser det
här på 20 års sikt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 56 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Lena Klevenås har frågat jordbruksministern om han avser
att vidta några åtgärder för att stoppa importen av apor till Sverige från län-
der där apor lever i vilt tillstånd.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Jag vill först nämna att med stöd av 1958 års veterinära införselkungörelse
har ett i det närmaste totalt importförbud för apor till Sverige införts av
smittskyddsskäl. Tillstånd till sådan införsel kan i praktiken erhållas endast
för vetenskapliga ändamål eller offentlig förevisning.
Sverige har i juni 1992 undertecknat konventionen om biologisk mång-
fald. Inom regeringskansliet pågår arbete med att utarbeta en proposition
med förslag till riksdagen att godkänna konventionen. Genom tillträde till
konventionen åtar sig parterna bl.a att utarbeta och bibehålla nödvändig lag-
stiftning eller andra reglerande bestämmelser för skyddet av hotade arter
och populationer.
Importen till Sverige av bl.a. apor regleras internationellt genom konven-
tionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur
och växter, den s.k. CITES-konventionen. Samtliga arter av apor upptas på
konventionens bil. I eller II, dvs. att dessa arter är utrotningshotade eller
riskerar att bli utrotade, om inte handeln med arterna regleras strängt. Varje
konventionspart får införa strängare skyddslagstiftning än vad som anges i
konventionen. Genom 1975 års förordning om tillämpning av CITES-kon-
ventionen har Sverige utöver konventionsbestämmelserna, innefattande
bl.a. krav på importtillstånd för djur- och växtarter upptagna på bil. I, även
infört krav på införseltillstånd för levande exemplar av djur-eller växtart
som tagits upp i bil. II. Import-och införseltillstånd meddelas av Statens
jordbruksverk efter samråd med Statens naturvårdsverk. Tillstånd får enligt
förordningen inte beviljas, om Naturvårdsverket anser att importen eller in-
förseln kommer att påverka artens överlevnad ogynnsamt eller om vissa i
konventionen och förordningen angivna villkor inte är uppfyllda.
Som Lena Klevenås påpekat har under 1992 ett antal viltfångade apor im-
porterats till Sverige från Indonesien. Dessa apor, två arter av släktet maka-
ker, har importerats för vetenskapliga ändamål. Arterna är upptagna på
konventionens bil. II. Erforderligt exporttillstånd från Indonesien har fun-
nits, och övriga villkor för beviljande av införseltillstånd har varit uppfyllda.
Naturvårdsverket har därefter fått information som tyder på att införseln till
Sverige kan komma att påverka arternas överlevnad i Indonesien ogynn-
samt. Enligt uppgift från Naturvårdsverket och Jordbruksverket har den ak-
34
tuelle importören också fått denna information. Ställning till frågan om be-
viljande av införseltillstånd kan endast tas i det enskilda ärendet.
Sverige har alltså redan nu möjlighet att förbjuda import av apor om an-
svariga myndigheter bedömer att handeln kan komma att påverka artens
överlevnad ogynnsamt, även om exportlandets myndigheter inte delar
denna bedömning.
Anf. 57 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Jag tackar miljöministern för svaret. Jag måste säga att jag
tycker att det är helt oacceptabelt att Sverige kan importera apor när apor,
samtliga arter, befinner sig på listor över utrotningshotade djur. Vi har under
föregående år importerat ett hundratal apor och använt dem i djurförsök.
Det är inte bara barn och ungdomar i Sverige som är upprörda över den här
verksamheten. Vi borde samtliga vara det. Det är helt oacceptabelt.
De apor som har importerats till Sverige riskerar att utrotas. Vi borde inte
enligt våra egna bedömningar ha importerat dem och använt dem i detta
syfte. Ändå har detta skett. Därför vill jag än en gång, muntligt här i kamma-
ren, fråga miljöministern om han avser att uppfylla kraven i de internatio-
nella konventioner som Sverige har undertecknat när det gäller biologisk
mångfald, utrotningshotade djur osv. Enligt Europarådskonventionen om
skydd av ryggradsdjur som används till försök skall bara djur som är upp-
födda i det syftet få användas. Nu fångar man t.ex. i Indonesien dräktiga
honor eller honor med ungar och säljer dem som uppfödda för försöksända-
mål.
Jag tycker att detta är helt oacceptabelt. Jag vill upprepa min fråga till mil-
jöministern om han tänker vidta något för att stoppa detta.
Anf. 58 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag har talat om i frågesvaret att den import som förekommit
har skett enligt svensk lag. Jag utgår ifrån att Lena Klevenås delar den upp-
fattningen. Sedan kan man naturligtvis ha olika uppfattning om huruvida de
regler som gäller enligt svensk lag och enligt de konventioner som Sverige
undertecknat är tillräckliga eller om vi skall ha ett totalförbud. Helst skulle
vi vilja se att man slapp använda försöksdjur över huvud taget. Det är en stor
debatt, som Lena Klevenås säkert känner till.
Vi har en etisk nämnd som bestämmer i de fall där man bör eller kan tillåta
användningen av försöksdjur för medicinska ändamål, därest det inte är
möjligt att använda människan som försöksdjur. Vill man dra den gränsen
benhårt, skall man upphöra med djurförsök även av medicinska skäl. Till
sist blir ju motfrågan den.
Däremot gör vi definitivt inte avkall när det gäller arter som är utrotnings-
hotade. Det gör inte de berörda myndigheterna heller. Det är därför som
Naturvårdsverket i det här fallet i ett brev meddelat till Statens bakteriolo-
giska laboratorium att man uppfattar att just dessa apor som har importerats
kan vara utrotningshotade i Indonesien. Det meddelandet har importören
fått. Det kan innebära att vi får ett annat utslag nästa gång, men jag vill inte
föregripa myndigheternas bedömning; de har följt de regler som gäller.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 59 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Jag skall inte i den här debatten ta upp och diskutera om det
är moraliskt försvarbart med djurförsök, utan bara om det är riktigt att im-
portera apor som tillhör utrotningshotade arter.
Jag noterar att miljöministern i sitt svar skriver att ”Naturvårdsverket har
därefter” - alltså efter det att importen har skett - ”fått information som ty-
der på att införseln till Sverige kan komma att påverka arternas överlevnad
i Indonesien ogynnsamt”. Jag kan inte tolka detta som annat än att vi är
eniga om att bestämmelserna inte har varit tillräckliga. Därför undrar jag om
inte miljöministern vill införa ett totalförbud mot import av apor till Sverige.
Anf. 60 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det som står i frågesvaret är en bedömning av en av de be-
rörda myndigheterna, som anser att det finns risk för utrotning av denna
sorts apa. Därmed har man också antytt att man i framtiden inte kommer att
bifalla ansökningar om import.
Lena Klevenås ställde en direkt fråga om huruvida jag anser att man skall
stoppa import av utrotningshotade arter. Det är självklart, och det följer av
de bestämmelser som redan finns och som myndigheterna följer så långt de
är informerade. Jag kan inte svara på frågan om varför man inte från början
hade den information som man hade efter sitt beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 61 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Lena Klevenås har frågat mig om regeringen har någon stra-
tegi för hur vi skall samarbeta internationellt för att ta fram s.k. gröna natio-
nalräkenskaper.
I samband med FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro
i juni 1992 antogs ett handlingsprogram - Agenda 21 - som Sverige åtagit sig
att följa, vilket redovisas i regeringens skrivelse nr 1992/93:13.1 Agenda 21
läggs stor vikt vid ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljö- och
utvecklingspolitik.
Regeringen uttalade redan i propositionen 1991/92:150 en ambition att
öka ansträngningarna för att förbättra och utveckla de fysiska miljöräken-
skaperna och har, i det uppdrag till Konjunkturinstitutet som Lena Klevenås
nämner, också betonat att institutet skall undersöka möjligheterna att aktivt
påverka det internationella arbetet.
I takt med de växande miljöproblemen har allt fler länder insett behovet
av att beakta andra faktorer än de som traditionellt avspeglas i nationalrä-
kenskaperna. FN har därför utarbetat ett förslag till kompletterande miljö-
räkenskaper som följer nationalräkenskapernas principer och regler. FN har
också utarbetat ett förslag till program som syftar till att komplettera natio-
36
nalräkenskaperna med miljöräkenskaper i alla medlemsländer före sekel-
skiftet.
Konjunkturinstitutet kommer i sitt arbete att verka för att den svenska ut-
formningen av miljöräkenskaperna blir förenlig med det program som utar-
betats av FN.
Anf. 62 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Jag tackar återigen miljöministern för svaret, även om det den
här gången var mycket kortfattat.
Genom min fråga ville jag ha svar på om regeringen har någon strategi för
hur vi skall samarbeta internationellt för att ta fram de s.k. gröna nationalrä-
kenskaperna. Miljöministern och jag är naturligtvis eniga om att det finns
ett stort behov av gröna nationalräkenskaper, nu när miljöproblemen växer
och vi inte riktigt har kontroll över hur detta påverkar samhällsekonomin
eller ens mänsklighetens överlevnad. Men jag är bekymrad över hur detta
arbete sker. Miljöministern nämnde inte i sitt svar det arbete som pågår inom
EG med att ta fram miljökostnadsstatistik. Hur försöker vi från Sveriges sida
att påverka detta arbete? Hur tar vi till oss de erfarenheter som man gör
inom EG?
Jag har just fått veta att FN justerar sin BNP-beräkning för u-länder. Där
drar man av kostnaderna för att råvarulagren minskar. Det gäller inte för i-
länder, vilket bekymrar mig mycket. Hur skall man uppnå balans och en rätt-
vis jämförelse mellan olika länder och hur skall man kunna komma fram till
en hållbar utveckling, om man inte samordnar för att få fram gemensamma
kriterier för hur välfärden skall beräknas i olika delar av världen?
Anf. 63 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Lena Klevenås tar upp en viktig principfråga som för mig är
alldeles självklar i ett längre perspektiv. Jag har också delvis svarat på den
frågan. Det är klart, att för att man skall få en internationell användning av
gröna nationalräkenskaper krävs det jämförbarhet. Det innebär ju inte att
man skall sitta stilla på hemmaplan och avvakta detta. Men målet måste vara
det som jag angivit i frågesvaret, att vi så långt möjligt får en internationell
uppslutning kring ett system som Förenta nationerna står bakom. Det är bra
att detta arbete har kommit i gång.
För att man som nation skall bli trovärdig och kunna vara pådrivande i
detta sammanhang gäller det naturligtvis att man sopar rent framför egen
dörr. Det var därför som den regering som jag tillhör omedelbart i sin första
budgetproposition i januari 1992 hade med en särskild bilaga - för första
gången någonsin - i finansplanen angående ekonomiska styrmedel. Som jag
nämnde i frågesvaret aviserade vi därefter på våren att det var hög tid att
lägga ut uppdrag till både Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet
för att de skulle utveckla nya miljöinstrument på olika områden. Så har
också skett.
Det är självklart att vi i de löpande kontakterna med t.ex. EG agerar för
att driva på det arbete som ändå måste ske internationellt.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
38
Anf. 64 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Jag känner mig ändå inte riktigt nöjd med miljöministerns
svar. Jag förstår fortfarande inte hur vi skall samarbeta internationellt. Jag
vet att myndigheterna i Sverige har satt i gång med sitt arbete, och jag ser
fram emot någon typ av delrapport. Jag förstår att de har några år på sig för
att komma med förslag. Men jag vet inte riktigt hur arbetet går till. Jag har
en känsla av att vi i Sverige arbetar på vårt sätt, samtidigt som FN har gett
ut någon sorts handbok. Men har vi ingen strategi för hur det hela skall gå
till? Hur tänker man inom regeringen driva denna fråga framåt? Frågan
känns så angelägen, men det är så litet diskussion kring den. Jag är otålig
och vill ha mer information om hur man tänker sig det hela.
Anf. 65 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det organ som jag anser vara bäst lämpat för att driva dessa
frågor är Kommissionen för uthållig utveckling, som nu startar sitt arbete
efter Riokonferensen. Det är där som vi har anledning att lyfta fram våra
synpunkter och också vara tillräckligt flexibla för att inte gå i förväg på ett
sådant sätt att det internationella arbetet äventyras. Det gäller därför att
vara internationellt pådrivande, samtidigt som man lyssnar internationellt.
Det är självklart att det är OECD-länderna som man bör ställa de hårdaste
kraven på. Där ingår som bekant också EG-länderna.
Jag anser alltså att OECD-länderna med deras erfarenheter av nationalrä-
kenskaper är ett viktigt instrument att använda för att se till att de rikaste
länderna i världen tar ledningen för att få någonting gjort.
Anf. 66 LENA KLEVENÅS (s):
Fru talman! Enligt uppgifter som jag har fått är Holland det land som har
kommit längst när det gäller att ta fram förslag till nya gröna nationalräken-
skaper. I Holland arbetar mellan 40 och 60 personer på regeringens uppdrag
med detta. I Sverige är det bara en handfull personer som håller på med
samma arbete. Tror miljöministern att vi kommer att klara av att få fram
något förslag på det här området för Sveriges räkning inom fem år? Finns
det tillräckligt med tid och resurser för att klara detta?
Anf. 67 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! På det nationella planet bör det ta kortare tid än så. På det
internationella planet går det inte att sätta den sortens tidsgränser, men FN
har som sagt klarlagt att man viil ha ett gemensamt system före sekelskiftet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 68 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig om miljöministern är be-
redd att ge Kemikalieinspektionen ett uppdrag att arbeta fram en ny lista
över ett överskådligt antal ämnen som bör avvecklas eller starkt begränsas.
I regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsan-
passad samhällsutveckling redovisas när det gäller riktlinjerna för kemikalie-
kontrollen bl.a. att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga
kemikalier bör minska och att systematisk riskhantering av kemikalier behö-
ver utvecklas ytterligare. Vidare anges att användningen av de mest skadliga
ämnena bör avvecklas och att planer för riskbegränsning bör tas fram inom
en femårsperiod.
Kemikalieinspektionen arbetar redan med att ta fram en systematisk stra-
tegi för att begränsa riskerna med hälso- och miljöfarliga kemikalier. Jag
räknar med att det systematiska riskhanteringsarbete som Kemikalieinspek-
tionen har inlett kommer att leda till bättre underlag för att identifiera och
begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier. I detta sammanhang
kommer konkreta planer för riskbegränsning att tas fram för de ämnen som
innebär stora hälso- eller miljörisker och som har en sådan spridning i sam-
hället att centrala begränsningsåtgärder blir nödvändiga för att nå resultat.
Enligt min bedömning bör det vara möjligt att successivt ta fram konkreta
riskbegränsningsplaner för uppskattningsvis 25-50 ämnen inom en femårs-
period.
Den omfattande gränsöverskridande varuhandeln gör vidare att det krävs
internationellt samarbete för att begränsnings- och awecklingsåtgärder skall
få full effekt. Internationellt arbete med riskbegränsning pågår inom ramen
för OECD på bl.a. svenskt initiativ. Vidare har EG i mars 1993 beslutat om
ett omfattande program för att samla in uppgifter om högvolymkemikalier.
Arbetet syftar till riskbegränsning av de farligaste kemikalierna. I EG:s
femte miljöhandlingsprogram räknar man med att ca 50 kemikalier skall be-
gränsas till år 2000. Sverige kommer även fortsättningsvis att spela en aktivt
pådrivande roll internationellt.
I de flesta fall måste dock riskbegränsning uppnås genom fortlöpande åt-
gärder från dem som hanterar kemikalier, bl.a. genom en aktiv tillämpning
av substitutionsprincipen.
Det är mot bakgrund av det pågående arbetet inte aktuellt att ge Kemika-
lieinspektionen ett särskilt uppdrag att ta fram en lista över ämnen som bör
avvecklas eller starkt begränsas.
Anf. 69 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka miljöministern för svaret. Vi socialdemo-
krater har i våra gruppmotioner och i enskilda motioner under i princip hela
oppositionstiden efterlyst en lista som Kemikalieinspektionen skulle ta fram
som en påbyggnad av den förra listan som man där har arbetat med.
Det är bra att man på Kemikalieinspektionen arbetar på det sätt man gör,
men faktum är att vi ändå ganska snabbt behöver en lista över de ämnen som
bedöms vara speciellt viktiga, inte minst av det skälet att EG-förhandlingar
faktiskt pågår. Det är viktigt att vi under dessa förhandlingar kan föra fram
de allvarligaste miljörisker som vi ser med kemikalier.
Miljöministern säger att Sverige även fortsättningsvis kommer att spela en
aktivt pådrivande roll internationellt. Hur skall man kunna göra det om man
inte vet vad det är man vill? Skall vi passivt sitta och vänta på att EG kommer
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
39
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
40
med de 50 förslag som beskrivs i miljöministerns svar? Vore det inte bättre
om vi själva hade en bedömning att föra fram vid dessa diskussioner?
Samma sak gäller substitutionsprincipen. Att få i gång någon frivillig verk-
samhet är ju nästintill omöjligt, vilket man har kunnat se när försök har
gjorts i exempelvis Karlstad och Göteborg. Och när det gäller det mycket
omtalade klorinet har kemiindustrin i stället satt sig på tvären totalt. Man
har försökt att sabotera allt det arbete som läggs ned för att få bort de värsta
kemikalierna.
Det enda som miljöministern har orkat med att ta upp i kretsloppsproposi-
tionen är klor, tvätt-, disk- och rengöringsmedel, men enligt vår uppfattning
finns det många fler ämnen som det är viktigt att man tar itu med. Jag vill
återigen fråga varifrån miljöministern tänker ta de uppgifter som behövs in-
för EG-förhandlingarna.
Anf. 70 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag tycker inte riktigt om bitonen i Inga-Britt Johanssons in-
lägg. Det Inga-Britt Johansson egentligen säger är att den lagstiftning som
vi hittills har varit utrustade med under nio år av socialdemokratiskt styre i
det senaste skedet var helt otillräcklig och undermålig. Detta tycker jag är
ett hårt betyg.
Självfallet lär man av erfarenhet. Det var därför som jag på denna post
mycket tidigt markerade att det måste till tänder för att substitutionsprinci-
pien skall kunna bli ett vapen som är användbart i detta fall. Detta är inte
något som jag säger för ro skull, utan det är för att för berörd industri avi-
sera, att om man inte följer gällande lagstiftning, dvs. om man inte byter ut
miljöfarliga ämnen mot mindre miljöfarliga när sådana finns, kommer det
att innebära ekonomiska styrmedel eller lagreglering. Det är självklart att
detta är en av de viktigaste uppgifterna för Kretsloppsdelegationen, som
kommer att arbeta efter det att riksdagen har fattat beslut om den proposi-
tionen, eftersom det är viktigt att sortera bort alla farliga kemikalier ifrån
det avfall som vi ändå har.
När det gäller EG-förhandlingarna är frågan nästan obegriplig. Självfallet
går vi igenom varenda en av de bestämmelser som finns och jämför dessa
med EG:s. Där gäller principen att vi i enlighet med regeringsförklaringen
vidmakthåller högsta tillämpade ambitionsnivå och inte tänker ge upp denna
i förhandlingarna med EG, även om länder inom EG ligger efter oss, vilket
de gör på åtskilliga ställen.
Anf. 71 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Det är möjligt att miljöministern inte tycker om tonen, men
det är inte mycket som jag kan göra åt det.
Om vi socialdemokrater hade hunnit med att få fram en tillräckligt bra
lagstiftning under vår tid i regeringsställning, hade vi naturligtvis inte behövt
stå här. Då hade inte heller miljöministern behövt skriva några nya proposi-
tioner eller kanske inte ens behövt ha kvar sitt departement. Detta var så
långt vi hann komma under den tiden.
Men miljöministern har själv så tidigt som den 23 december 1991 i en tid-
ningsintervju i Dagens Nyheter talat om att han har en plan, men han väntar
på ett utlåtande från Kemikalieinspektionen om de ämnen som måste bort
först. Detta måste väl innebära att just en sådan typ av undersökning som vi
efterlyser är densamma som även Olof Johansson efterlyste vid det tillfället,
även om han inte gör det nu längre.
När det gäller EG-förhandlingarna vill jag också säga att det bara är de
ämnen som vi nu har på listan som i princip kan tas med. Men varifrån tar
Olof Johansson de nya ämnen som vi efterlyser?
Anf. 72 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag har upplyst om att arbetet pågår, och då behövs inget sär-
skilt uppdrag. Om Inga-Britt Johansson har uppfattat detta som ett negativt
besked, kan jag faktiskt inte hjälpa det. På Kemikalieinspektionen vet man
att man har full uppbackning av regeringen för sitt arbete. Man har också full
uppbackning för den internationella offensiv som har bedrivits under hela
processen före Riokonferensen. Det är Sverige som har drivit på för att få
fram de skrivningar som finns i Riomaterialet. Det är Sverige som har tagit
initiativ till en inbjudan till en internationell konferens i Sverige under våren
1994. Det är ingen tillfällighet att detta arbete pågår på internationell bas,
därför att det naturligtvis är där vi har de största möjligheterna att på lång
sikt påverka även vår egen verklighet. Jag väntar som sagt på att Kemikalie-
inspektionen skall presentera ett förslag för regeringen, därför att de arbetar
med det som krävs för att sådana förslag skall kunna läggas fram.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 73 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Enligt kretsloppspropositionen förväntar sig ministern att få
fram de konkreta riskbegränsningsplanerna inom en femårsperiod. Det är
en ganska lång tid han talar om.
Vad vi talar om är en betydligt kortare tid. Det är ungefär samma period
som EG:s femte miljöhandlingsprogram skall få bort deras kemikalier un-
der. Jag förstår inte hur vi samtidigt skall ha hunnit bilda oss bestämda upp-
fattningar för att kunna sköta diskussionerna med EG.
Enligt min uppfattning blir det så att Sverige för första gången kommer att
sitta och vänta på att de internationella instanserna kommer med förslagen,
för att sedan se efter om vi har några synpunkter på dem.
Anf. 74 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Inga-Britt Johansson har hoppat över ett väsentligt ord i mitt
frågesvar. Enligt min bedömning bör det vara möjligt att successivt ta fram
konkreta riskbegränsningsplaner för uppskattningsvis 25-50 ämnen inom en
femårsperiod. Det betyder att arbetet sker och skall ske fortlöpande. Det
finns ingen anledning att vänta om förberedelsearbetet är långt kommet.
41
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Anf. 75 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Ordet ”successivt” finns inte med i kretsloppspropositionen.
Svar på frågor
42
Anf. 76 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det finns med i frågesvaret, och det är så det kommer att ske.
Det är en självklarhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 77 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig om vilka åtgärder jag har
vidtagit för att kunna uppfylla min målsättning om att alla bensindrivna bilar
skall vara borta år 2000.
En snabb introduktion av renare fordon och bränslen är en avgörande för-
utsättning för att trafiken skall kunna bidra till att miljömålen uppnås. Re-
dan i regeringsförklaringen hösten 1991 slog regeringen fast målet att nya
fordon skall kunna drivas utan fossila bränslen. Slopandet av skatten på ren
etanol för fordonsdrift var regeringens första åtgärd för att komma vidare på
denna väg.
För mig är detta en så viktig fråga att jag är beredd att hålla fast vid mål-
sättningen att det redan år 2000 måste finnas både fordon och bränslen på
marknaden som svarar mot mycket höga miljökrav.
Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utrett utformningen av ett
miljöklassystem för bensin. Enligt verket finns det möjlighet att minska kol-
dioxidutsläppen med 500 000-600 000 ton per år med en ökad alkoholin-
blandning i bensinen. Uppdraget som redovisades i januari 1993 remissbe-
handlas för närvarande.
I klimatpropositionen har regeringen aviserat en rad ytterligare åtgärder,
på både bränsle-och fordonssidan. En strategi läggs fast som inrymmer en
ökad användning av biobränslen och ekonomiska styrmedel, förbättrad kol-
lektivtrafik samt energieffektivisering. I kiimatpropositionen konstateras att
en kraftig och varaktig minskning av trafikens koldioxidutsläpp inte kan för-
verkligas utan en övergång till biobränslen.
Systemet med miljöklassning av fordon föreslås bli föremål för vidareut-
veckling och komplettering med bl.a. gränsvärden för koldioxidutsläpp.
En översyn av skatter och avgifter inom alla trafikslag bör ha som inrikt-
ning att ytterligare stimulera miljöanpassade alternativ.
Regeringen föreslår dessutom att en bred introduktion av biomassebase-
rade motoralkoholer och biogas skall förberedas genom en intensifierad
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet. Transportforsk-
ningsberedningens pågående program ges cn vidare inriktning och kommer
att omfatta även biogas. Vidare skall satsningar göras för att utveckla teknik
för framställning av etanol från cellulosaproduktcr.
Regeringen har vidare som ett tillägg till programmet om alternativa driv-
medel föreslagit att ett fyraårigt forsknings-, utvecklings- och demonstra-
tionsprogram rörande användning av el- och hybridfordon inleds under bud-
getåret 1993/94. Ett program inom Närings- och teknikutvecklingsverket för
utveckling och teknikupphandling av miljöanpassade fordon och drivmedel
föreslås också.
Regeringen har också aviserat att en särskild utredning kommer att tillsät-
tas med uppgift att föreslå åtgärder som minskar koldioxidutsläppen från
alla trafikslag.
Anf. 78 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka även för det här svaret.
Vi är överens om att biltrafiken är en av de allvarligaste miljöförorenings-
källorna och att det är viktigt att vi kommer vidare när det gäller renare tra-
fik.
Jag är litet otålig även här. I miljöministerns svar och i de propositioner vi
fått står det ofta ”vi kommer att utreda”, ”vi kommer att se över” och ”vi
kommer med senare förslag”. Målsättningen att bensindrivna bilar skall vara
borta år 2000 har miljöministern haft offentligt i åtminstone ett och ett halvt
år utan att han har satt i gång de utredningar och översyner som behövs.
Så sent som i klimatpropositionen skriver regeringen att den kommer att
göra en översyn och att den kommer att utreda. Jag efterlyser mer konkreta
åtgärder. När, var och hur skall detta ske? Vilka åtgärder skall vidtas? Vilka
miljöavgifter och vilka förbud är det som Olof Johansson kommer att före-
slå? När kommer det att ske? Enda möjligheten att uppfylla målsättningen
att nya fordon skall kunna drivas utan fossila bränslen är konkreta beslut -
inte allmänna önskemål.
Jag skulle dessutom vilja veta vilka garantier energiministern fick vid de
överläggningar med bilindustrin och bensinbranschen som aviserades vid
frågestunden för ett år sedan.
Anf. 79 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Den strategi vi har valt är mycket tydlig. Den går ut på att
man använder just ekonomiska styrmedel inom ramen för ett miljöklass-
ningssystem. Jag trodde att det hade framgått under de här ett och ett halvt
åren att så är fallet.
Det är viktigt att man ökar differentieringen mellan olika bränslen. Man
har från den här synpunkten anledning att höja avgifterna och skatterna, vil-
ket också har skett. Till skillnad från det parti som Inga-Britt Johansson re-
presenterar håller vi fast vid de förslag som vi har lagt fram för riksdagen.
Dessa innebär som bekant en höjning av bensinskatten. Det är inte populärt
i alla lägen, men det är en nödvändig väg.
Samtidigt skall man sänka skatterna för de rena bränslena. Den processen
har vi också inlett. Jag nämner renetanolen som ett exempel i svaret, och det
måste komma flera av motsvarande slag.
Detta är en självklar linje. De signaler som jag har givit har jag givit just
för att ingen berörd aktör skall sväva i tvivelsmål om den långsiktiga inrikt-
ningen, utan inrikta sitt arbete på detta sätt. Principen om att det man inte
gör frivilligt kommer att göras på annat sätt gäller också här. Jag gick ut med
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
43
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
dessa signaler tidigt för att aktörerna skall veta detta, och inte efteråt kunna
komma och säga att de inte kände till regeringens intentioner.
Därför är det också inskrivet i regeringsförklaringen att målet är att få bort
de fossila bränslena.
Anf. 80 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! För det första: Miljöministern vill väl ändå inte påstå att det
var av miljöskäl man träffade överenskommelsen om den senaste bensin-
skattehöjningen? Det var av helt andra skäl, och de tycker jag att vi skall
hålla borta från den här debatten.
För det andra: Görs den aviserade sänkning av skatten på diesel och tunga
fordon som tydligen kommer nu också av miljöskäl?
Jag får återigen fråga vilka garantier energiministern fick vid de omtalade
överläggningarna med branschen.
Anf. 81 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! För att svara på den senare frågan kan jag säga att jag inte har
begärt några garantier. Det är en självklarhet i denna strategi att regeringen
aviserar vad den kommer att göra och vilken långsiktig målsättning som
finns. Därefter utgår regeringen ifrån att aktörerna har förstått budskapet
och att de har förstått att de åtgärder som kommer framöver har den inrikt-
ning som jag har redogjort för.
Inga-Britt Johansson förvånar mig något genom att påstå att miljöskälen
för en åtgärd försvinner om det finns andra skäl också, dvs. brist på pengar
i statskassan. Så har inte jag uppfattat saken. Det var därför som det i sam-
manhanget föreslogs ett bredare spann mellan blyad och oblyad bensin. Det
är ett led i samma strategi, nämligen att öka skillnaden mellan de bränslen
som skall ut och de som kan tolereras i en övergång för att man framöver
skall kunna föra in nya bränslen i den undre klassen. Det är därför Natur-
vårdsverket har haft i uppdrag att miljöklassa. Förslag och beslut i den delen
kommer senare.
Anf. 82 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag håller med miljöministern om att skillnaden mellan blyad
och oblyad bensins effekter på miljön påverkade den senaste bensinskatte-
höjningen. Vi som har haft kontakt både med bensinbranschen och med bil-
tillverkarna under många år vet ju att dessa två grupper hela tiden skyller
på varandra. Inom bilbranschen säger man att det gäller att få fram bättre
bränslen, medan man inom bensinbranschen talar om dåliga motorer. Så är
det fortfarande. Det har inte hänt någonting på 15 år.
Tillverkare av elfordon försöker förtvivlat få tag på pengar för att komma
vidare med sin produktion. Jag har här i min hand en broschyr, vari sägs
att man har försökt på alla sätt att få fram pengar för att kunna fortsätta
produktutvecklingen. Det gäller inga stora pengar, men det är tydligen
omöjligt. En elbil som har utvecklats i Malmö kommer förmodligen att pro-
duceras i utlandet. I Sverige finns det inget intresse. 1 det läget befinner vi
oss.
44
Anf. 83 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det finns ingen anledning att göra branschernas olika uppfatt-
ningar om strategin i denna fråga till någon hämsko. Det handlar om att själv
lägga upp en strategi och sedan följa den. Den innebär miljöklassning av
bränslen och av fordon. Därefter har branscherna att rätta sig. Det är den
strategi som måste användas.
Sedan gäller det att öka differentieringen, dvs. att använda piska och mo-
rot inom ramen för dessa system i ökad omfattning successivt ju längre tiden
går. Precis så har regeringen agerat, och så kommer vi att fortsätta att hand-
lägga dessa frågor.
Däremot har Inga-Britt Johansson naturligtvis rätt i att det inte finns något
överflöd av pengar i det svenska samhället. Det betyder att den gamla mo-
dellen, då man delade ut bidrag, kan användas bara i strategiskt riktiga ögon-
blick och på områden där det behövs initialstöd. Men man kan inte långsik-
tigt subventionera en omfattande vagnpark, även om den är aldrig så miljö-
vänlig. Det är inte möjligt i dagens statsfinansiella situation. Därför är den
enda tänkbara strategin att använda piska och morot inom ramen för ett mil-
jöklassningssystem.
Anf. 84 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag håller med om att det inte finns pengar i statskassan för
detta ändamål, men de finns på andra ställen. Därför behövs det kanske litet
mer av piska än vad vi har sett hittills. Jag förstår att det är svårt i denna
regering att få fram de piskorna, men jag garanterar miljöministern: kom-
mer det fram bra förslag, kommer vi socialdemokrater att rösta på de försla-
gen, och då blir det en majoritet för dem i riksdagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 85 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Sinikka Bohlin har frågat mig när jag tänker förbjuda blyad
bensin.
Statens naturvårdsverk har på regeringens uppdrag utrett möjligheterna
att utforma ett system för miljöklassning av bensin. Naturvårdsverket har i
detta sammanhang också föreslagit ett förbud mot blyad bensin.
Naturvårdsverkets rapport, som överlämnades till regeringen i januari i
år, remissbehandlas för närvarande. Jag avser att noggrant pröva frågan om
ett förbud mot blyad bensin i samband med den fortsatta beredningen av
Naturvårdsverkets rapport.
Anf. 86 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Jag tackar miljöministern för ett kort och koncist svar. Jag
hade nog såsom socialdemokrat blivit väldigt glad om vi hade sett mycket av
detta, antingen i kretsloppspropositionen eller i klimatpropositionen.
När jag läste dessa propositioner, började jag fundera över detta med stra-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
5var på frågor
45
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
46
tegier, som miljöministern talade om när det gällde föregående fråga. I
kretsloppspropositionen står det: ”Statens roll är att ange mål och riktlinjer.
Statlig detaljreglering skall helst inte behöva tillgripas.”
Om regeringen har den strategin, undrar jag: Har Sverige redan lämnat
bakom sig den roll såsom ledande nation som man hade inför Riomötet för
att lyfta fram transportsektorns miljöproblem? I och för sig blev Agenda 21
litet vag i texten. Men ändå behövs nationella planer som är tydliga och kon-
kreta.
När man läser dessa två propositioner, får man uppfattningen att vi nu
stannar till i Sverige och väntar på vad EG gör. Sedan skall vi kanske göra
upp nationella planer, t.ex. beträffande bensinen. Min första fråga till miljö-
ministern är: Har regeringen ändrat strategin?
Anf. 87 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Denna regering har inte ändrat strategin. Vi har haft denna
strategi hela tiden, nämligen att använda så mycket som möjligt av mark-
nadskrafterna för att styra utvecklingen i rätt riktning. Det gör vi genom att
sätta pris på miljön och använda ekonomiska styrmedel. I den föregående
frågedebatten gav jag ett exempel just på detta område, där vi ökade diffe-
rentieringen mellan blyad och oblyad bensin i samband med att vi höjde ben-
sinskattenivån totalt sett. Det är vår inriktning.
Sedan kommer på detta område ett förbud mot blyad bensin självklart att
bli ett av alternativen för att pressa fram en utveckling. Men det är inte den
sortens detaljreglering som åsyftas i den citerade propositionen.
Det som är viktigt är däremot att det finns alternativ. Det arbetar vi med.
Genom att öka differentieringen stimulerar man det som skall in i systemet
samtidigt som man belastar det som skall ut. Man måste hela tiden ha det
tvåsidiga greppet i alla dessa sammanhang. Det är detta som åsyftas när det
gäller det som vi nu diskuterar, dvs. blyad och oblyad bensin.
Anf. 88 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Vad miljöministern sade var väldigt intressant. Den viktigaste
biten i regeringens strategi är alltså att marknadskrafterna skall styra. I pro-
positionen står det att miljöklassningen av bensin har fördröjts genom att
bilindustrin har haft svårt att få fram blyfri bensin. Då har man verkligen
ändrat strategin. Då har man gått ifrån att det är staten som skall utforma
detaljregleringen och styrningen. Då har man överlämnat detta till industrin
och marknadskrafterna. Det oroar mig. Samtidigt säger man att vi måste
ändra vår attityd till miljön och förändra vår livsstil. Då behövs väldigt starka
signaler från regeringen och detaljplaner, t.ex. en awecklingsplan för blyad
bensin.
Anf. 89 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är möjligt att vi talar något förbi varandra. Men jag är
inte riktigt säker. Sinikka Bohlin talar om en plan för avveckling av blyet i
bensinen. Jag talar om att använda marknadskrafterna, inte de ostyrda
marknadskrafterna utan priset på miljön såsom ett sätt att komma ifrån just
den blyade bensinen. Det är precis detta som vi utnyttjade i samband med
bensinskatteförändringen. Det är ett mycket effektivt medel. Det påverkar
oss alla såsom konsumenter. Vi har då möjlighet att välja.
Om förbud eller regleringar står i motsats till marknaden, får man alltid
en spänning mellan dem, dvs. mellan den enskildes intresse och samhällsin-
tresset. Man kan tvingas att vidta den sortens åtgärder ändå; jag är fullt med-
veten om det och är helt öppen för det. Men i första hand skall man använda
det som de flesta är mest känsliga för, nämligen effekterna för den egna plån-
boken. Jag kan försäkra Sinikka Bohlin att branschen är fullt medveten om
att detta är ett viktigt styrmedel.
Anf. 90 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Jag vet inte om alla människor sätter sin plånbok i första
hand. Jag tror faktiskt att det finns rätt många människor i det här landet
som sätter miljön i första hand. Det trodde jag att också regeringen gjorde,
i varje fall när jag läste Miljöskyddskommitténs förslag till miljöbalk. Där
sägs det att lagstiftning som syftar till att skydda människors hälsa och miljö
samt till att hushålla med naturresurser skall samlas i en miljöbalk.
Jag tror att miljöfrågorna i dag ligger mycket nära människornas hjärtan,
speciellt frågan om bly i miljön. Bly är i dag ett av våra besvärligaste gifter.
I dag finns tillgång till blyfri bensin. Varför talar man inte redan i dag om
detta för människorna och att den bensin som innehåller bly skall förbjudas?
Anf. 91 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! I så fall skulle man väl aldrig ha tillåtit bly. Men det gjorde
även den socialdemokratiska regeringen hela tiden.
Frågan är: Hur startar man avvecklingen? Jo, genom att man ger tillräck-
ligt starka ekonomiska incitament. Det gör vi, och sedan skall detta följas
upp med ett förbud. Kan det vara något fel på en sådan strategi? Jag har inte
rätt att ställa frågor, men uppfatta frågan som retorisk. I så fall undrar jag
varför detta inte har skett tidigare. Den frågan ställer jag också. Detta är ett
av de stora miljöproblemen. Sinikka Bohlin skall inte försöka pådyvla mig
att jag inte har uppfattat att människor har ett starkt miljöintresse. Det
handlar inte om det. Det gäller att använda de instrument som är mest effek-
tiva för att nå bästa möjliga resultat snabbast möjligt. Vi har valt just de
styrda marknadskrafterna, för att därefter avlösa dessa med en reglering.
Anf. 92 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Varför har det inte hänt någonting tidigare? Redan i 1991 års
riksdagsbeslut vad gäller miljön skrev man att det behövs ytterligare utveck-
ling av de traditionella fordonsbränslena, men också av de nya alternativ
som man tidigare här har diskuterat. Man var faktiskt enig i riksdagen om
detta. Nu har vi fått alternativ och en utveckling av de traditionella bräns-
lena. Då är det dags att man tar nästa steg.
Jag tolkar propositionerna och miljöministerns svar som att man inte be-
höver göra någonting i Sverige nu utan att man väntar på vad som skall göras
i EG. Sedan är det bra med det.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 93 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Detta är en kapital misstolkning av vad jag har sagt, av vad
som står i propositionen och av vad som sägs i mitt frågesvar.
Det finns ingen anledning att misstolka detta. Vi tar systematiskt steg för
steg i samma riktning. Det innebär naturligtvis att vi, samtidigt som vi arbe-
tar för en ökad differentiering mellan blyad och oblyad bensin, har givit Na-
turvårdsverket i uppdrag att utreda miljöklassningen av drivmedel. Jag har
nu fått in detta förslag. Där sägs det bl.a. att blyet kan avvaras. Det innebär
att vi, nästa gång vi bereder denna fråga, befinner oss i den beslutssituatio-
nen.
På vilket annat sätt skulle man agera i den här frågan? Jag är mycket in-
tresserad av att veta varför man i så fall inte har agerat tidigare. Men jag
förstår att Sinikka Bohlin på något sätt vill misstänkliggöra i stället för att se
till vad som konkret görs. Då är det lika bra att vi avslutar debatten nu.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 94 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta för att hyrorna inte skall höjas som en följd av förändringar av
bruksvärdessystemet.
Sinikka Bohlin har frågat mig om de kommande förändringarna av hyres-
förhandlingslagen innebär en övergång till marknadshyror.
En departementspromemoria om vissa ändringar i hyresförhandlingslagen
och viss annan hyresrättslig lagstiftning kommer i dagarna att skickas ut på
remiss. Promemorian innehåller förslag som innebär att den enskilde hyres-
gästen skall ha möjlighet att ställa sig utanför det kollektiva förhandlingssys-
temet och själv förhandla med sin hyresvärd om hyran och andra hyresvill-
kor. Vidare föreslås att hyrorna i de allmännyttiga bostadsföretagen inte
längre skall vara hyresledande och att en hyra skall få avvika från hyrorna
för jämförbara lägenheter i något större omfattning än i dag. Förslaget syftar
till att ge större flexibilitet åt bruksvärdessystemet och en rättvisare hyres-
sättning. Jag vill särskilt betona att förslaget inte innebär att det blir någon
fri hyressättning. Det föreslås inte att man skall ändra den regel i hyreslagen
som innebär att likvärdiga lägenheter skall ha lika hyror. Svaret på Sinikka
Bohlins fråga blir alltså att bruksvärdessystemet inte skall avskaffas och er-
sättas med ett marknadshyressystem.
Som jag sade skall förslagen remissbehandlas. Först därefter kommer re-
geringen att ta ställning till hur förslagen slutligen skall utformas. Mot den
här bakgrunden är jag för dagen inte beredd att närmare gå in på den fråga
som Lars Stjernkvist har tagit upp.
48
Anf. 95 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är roligt att vi har fått
ett svar. Det har varit svårt att få uppgifter från departementet vad gäller
ändringar i hyresförhandlingslagen.
Det som vi från oppositionen har haft tillgång till har varit budgetproposi-
tionen - där berörs detta mycket kortfattat, och man skulle återkomma med
någonting - och vissa anföranden som statsrådet har hållit inför SABO:s och
Fastighetsägareförbundets styrelser. På något sätt har jag fått en känsla av
att man har vänt sig till de intresseorganisationer som representerar ägarsi-
dan.
Jag funderar över om detta förslag ändå inte är ett steg mot marknadshy-
ror. Man pratar egentligen mycket litet om den enskilde hyresgästen, trots
att man i regeringsförklaringen hösten 1991 sade att man skulle stärka den
enskilde hyresgästens ställning.
Efter det att jag har läst statsrådets svar, där hon räknar upp de punkter
som eventuellt skall finnas med i den här översynen av hyresförhandlingsla-
gen, skulle jag vilja fråga statsrådet: Vilka förslag har man med i denna pro-
memoria för att den enskilde hyresgästens ställning skall stärkas, som man
har lovat i regeringsförklaringen?
Anf. 96 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Även jag tackar för svaret på min fråga.
Detta blir ju en litet konstig debatt. Jag har vid några tillfällen försökt att
diskutera bruksvärdessystemet och alternativen med statsrådet. Varje gång
får jag av statsrådet svaret att bruksvärdessystemet är bra. Då ställer jag mig
naturligtvis frågan varför man skall förändra ett system som fungerar bra.
Varför lägger statsrådet fram förslag som faktiskt innebär att man gör in-
grepp i det bruksvärdessystem som vi har?
Skälen är, som jag i dag har fått veta, att dessa förslag syftar till att ge
större flexibilitet och rättvisa. Det är klart att det är svårt att argumentera
mot sådana honnörsord. Vem är emot större flexibilitet eller större rättvisa?
Men om man i sak tittar på vad som står i svaret, finner man att större skillna-
der skall tillåtas. Det skall alltså vara möjligt att i större utsträckning än i dag
höja hyrorna. Detta förslag - som vi ännu inte har sett - innebär dessutom
att de privata värdarna skall kunna vara hyresledande. Det skall alltså vara
möjligt för en privatvård att höja hyrorna utöver de gränser som i dag gäller.
Det kollektiva förhandlingssystemet skall brytas ned.
Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att man som enskild hyres-
gäst, om man vill bo i ett attraktivt område, skall ha en möjlighet att köpa,
dvs. bjuda över gällande system.
Jag skall göra min fråga väldigt tydlig, så att vi kommer ifrån de här till
intet förpliktigande honnörsorden: Tycker statsrådet att hyrorna i attraktiva
lägen i dag är för låga? Jag vill ha ett ja eller nej som svar på frågan. Då får
vi klart vad det egentligen finns för avsikter bakom dessa förändringar av
lagstiftningen.
Anf. 97 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att det faktum att jag har hållit
anföranden inför Fastighetsägareförbundet och SABO helt och hållet beror
4 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
på att de har bett mig om det. Jag har inte fått några sådana förfrågningar
från den andra sidan.
Jag tycker nog att det är ganska meningslöst att i detalj diskutera ett för-
slag som ännu inte har lagts fram. Men jag kan rent allmänt säga att förslaget
kommer att innebära att bruksvärdessystemet återges den flexibilitet som
det ursprungligen hade när det infördes 1968. Det var fråga om en ganska
försiktig flexibilitet 1968, och jag har inte ambitionen att gå längre nu.
För närvarande räknar man med att hyran för en lägenhet kan avvika med
ungefär 5 % från hyran för likvärdiga lägenheter. Med förslaget kommer
flexibiliteten att öka med några procent. Det är således inte fråga om en
större förändring än så.
Förslaget innebär inte att man skall övergå till en fri hyressättning. Bruks-
värdesprincipen skall fortfarande finnas kvar, med den försiktiga och mycket
måttliga ökning av flexibiliteten som förslaget kommer att innebära.
Det är naturligtvis riktigt att flexibiliteten kommer att ge ett visst utrymme
för hyreshöjningar när det gäller lägenheter som har högt bruksvärde. De-
batten fokuseras ofta på situationen i storstäderna och särskilt på Stock-
holms innerstad. Här kommer det alltid att finnas ett efterfrågetryck. Det
bör, enligt min mening, också återspeglas i hyressättningen - inom ramen för
bruksvärdessystemet.
Anf. 98 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! När jag ställde min förra fråga verkade jag kanske missnöjd
med bristen på konkreta förslag. Jag måste säga att denna regering har varit
mycket duktig på att lägga fram förslag som spräcker den bostadspolitik som
vi länge har haft i det här landet. Det förslag som vi nu väntar på gäller en
av de sista bitarna.
Jag tänker ändock analysera systemet med bruksvärdeshyror, som kom-
mer att luckras upp. Den spärr mot oskäliga hyror som trots allt blir kvar,
kommer sannolikt att styras av hur mycket den högstbjudande är beredd att
betala i hyra för lägenheten. I och med detta är det också fritt fram för regel-
rätta marknadshyror. Jag ställde frågan om det här är ett steg mot marknads-
hyror. Statsrådet har egentligen redan svarat ja på den frågan.
Anf. 99 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! När de borgerliga partierna i valrörelsen lovade att inte införa
marknadshyror förstår jag att de med detta lovade att inte använda ordet
marknadshyror. Jag förstår dock inte vad bruksvärdessystemet får för bety-
delse om man låter - för att använda statsrådets ord - efterfrågetrycket
spegla hyrorna. Det innebär i praktiken att man har infört marknadshyror
eller att man åtminstone har tagit ett rejält kliv emot ett system med mark-
nadsmässig hyressättning.
Statsrådet ger sig in på ett dribblande med procenttal. Slutsatsen är än-
dock entydig i allt det hon säger - om än med mycket milda omskrivningar.
Slutsatsen är att det skall bli möjligt att höja hyrorna för lägenheter i attrak-
tiva lägen. På den konkreta fråga som jag ställde fick jag ett mycket klart ja
som svar.
50
Anf. 100 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill säga att talet om att vi skulle införa marknadshyror
genom ett sådant här förslag är en mycket grov överdrift. Jag tror inte att
någon, när man införde systemet 1968, marknadsförde det såsom ett system
för marknadshyror.
Som bekant bortser man från enstaka topphyror när man fastställer en
jämförelsehyra. I övrigt kommer naturligtvis den lokala hyressättningen att
få ett genomslag, och det är också meningen. I det läge som nu råder kom-
mer förslaget i departementspromemorian, vilket Lars Stjernkvist själv har
påpekat, också att innebära att många hyresgäster kan förhandla sig till lägre
hyror. Man skall komma ihåg att förslaget, med den nuvarande situationen
på marknaden, faktiskt innebär att bruksvärdesnivån på många orter kom-
mer att sjunka - inte att stiga. Vi skall inte stirra oss blinda på Stockholms
innerstad.
Anf. 101 SINIKKA BOHLIN (s):
Fru talman! Förslaget om att man skall luckra upp bruksvärdessystemet
medför faktiskt ett ganska stort steg mot segregation i boendet. De som har
råd kan förhandla sig till högre hyror för lägenheter i attraktiva lägen. De
som inte har råd med lika mycket kan säkert förhandla sig till sämre bostäder
i dåliga bostadsområden. Men det är den inriktningen som regeringens hela
bostadspolitik har, så det är ingen nyhet för mig.
Anf. 102 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag är helt på det klara med att det, om man låter marknaden
bestämma, finns ett utrymme för både högre och lägre hyror. Särskilt i den
situation som just nu råder skulle naturligtvis ett införande av marknadshy-
ror inte få någon dramatisk betydelse. Men i en situation då konjunkturen
vänder och efterfrågan på bostäder ökar kommer däremot hyrorna förmodli-
gen att öka kraftigt. Det är därför fastighetsägarna är så angelägna om att
denna förändring skall göras nu, så att det finns ett utrymme att höja hyrorna
när konjunkturen vänder.
Jag vill ställa en fråga för att reda ut begreppen: Om man i större utsträck-
ning låter efterfrågan bestämma hyrornas storlek, innebär inte det att mark-
naden får ett större inflytande över hyressättningen?
Anf. 103 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag tycker att det är fullständigt nonsens att tala om att vi ge-
nom det mycket försiktiga förslag som kommer att läggas fram skulle införa
marknadshyror.
Jag vill också påpeka att hyressättningen i dag faktiskt inte är rättvis alla
gånger. Ett faktum som man har pekat på i kritiken är t.ex. att hyreshöjning-
arna inom allmännyttan slås ut på ett allmännyttigt företags hela bostadsbe-
stånd. Det har ofta inneburit att de äldre husen har fått bära en större del av
hyreshöjningarna än vad som har varit motiverat när man ser till kostna-
derna för just de husen. Äldre hus inom det privata beståndet har därmed
också fått högre hyror än vad som har varit direkt motiverat. Detta är en
effekt som man undgår med det förslag som vi nu kommer att lägga fram.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
51
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
52
Ändringen kan faktiskt också innebära vissa fördelar för hyresgäster som
bor i allmännyttan, nämligen om det rör sig om ett allmännyttigt företag som
inte sköts på det mest effektiva sättet. I jämförelse med det privata bostads-
beståndet kan det leda till lägre hyror för dessa hyresgäster.
Den utredning som har gjorts om bruksvärdessystemet har visat att bruks-
värdeshyrorna för det stora antalet hyresgäster i dag inte ligger under mark-
nadsvärdet. Det visas av utvärderingen.
Anf. 104 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! För att legitimera sina förslag använder statsrådet argumentet
att det här bara är en återgång till 1968 och att sakernas tillstånd då inte var
så eländiga i landet. Skälet till att det har hänt en del även på detta område
sedan 1968 är just att man faktiskt behövde stärka hyresgästernas ställning.
De förändringar som har skett, t.ex. införandet av bruksvärdessystemet, har
konsekvent inneburit en ökad trygghet och ett större skydd mot hyreshöj-
ningar. Därför är det illavarslande att statsrådet vill ha en återgång och flytta
tillbaka positionerna.
Vi skall inte bråka om ord här. Vi har ändock fått beskedet klart och tyd-
ligt i dag att de förslag som läggs fram innebär ett steg emot en ökad mark-
nadsprissättning av hyrorna eller, för att använda statsrådets ord, ett system
där efterfrågan i större utsträckning påverkar hyrornas storlek. Vilket sätt vi
väljer att beskriva det på är oväsentligt. Det viktiga är att i båda fallen höjs
hyrorna för lägenheter i attraktiva lägen.
Anf. 105 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Den kritik som har framförts mot det nuvarande hyressätt-
ningssystemet har framför allt tagit sikte på att hyran för en lägenhet har
bestämts praktiskt taget utan någon hänsyn till sådana faktorer som läget,
den yttre miljön och kommunikationer. Det har inneburit att den som bor
bäst och störst inte har betalat mest. Det tycker jag inte att man kan kalla
för en rättvis hyressättning.
Det förslag som nu så småningom skall skickas ut på remiss innebär, som
jag tidigare har poängterat, en mycket måttlig ökning av flexibiliteten. Det
är inte fråga om att införa marknadshyror, utan det fråga om att återge
bruksvärdessystemet något av den spänst och den flexibilitet som det ur-
sprungligen hade. Jag tror att det kommer att vara mycket bra för bostads-
marknaden, som alltför länge har haft ett alltför stelt system för hyressätt-
ning.
Anf. 106 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Den som bor bäst har inte betalat mest, säger statsrådet. Det
är där knuten sitter. Detta med att bo bäst är i allra högsta grad en subjektiv
fråga. Statsrådet vill att det i större utsträckning skall vara plånbokens tjock-
lek som bestämmer hyrans storlek och vad som betraktas som allra bäst. Jag
försvarar ett system där bruksvärde, om än ett subjektivt sådant, och kollek-
tiva hyresförhandlingar mellan parterna avgör vad som är bäst.
Det är inget tvivel om att de förslag som finns på departementet och de
idéer som återfinns i statsrådets svar leder till en utveckling där det i större
utsträckning blir plånbokens storlek som bestämmer. Jag är medveten om
att det inte innebär ett renodlat marknadshyressystem. Men det är ett steg i
fel riktning.
Anf. 107 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag vill med anledning av vad Lars Stjernkvist säger påpeka
att det inte alls är fråga om en subjektiv bedömning av bruksvärdet. Som
Lars Stjernkvist mycket väl vet bestäms bruksvärdet genom en objektiv be-
dömning av hyresnämnden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 108 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Leif Carlson har frågat mig vilka åtgärder som jag har vidtagit
för att få till stånd en nationell lagstiftning om tilläggsskydd för läkemedel.
Leif Carlson framställde en interpellation i samma ämne i slutet av ja-
nuari, och jag svarade då, att om EES-avtalet drog ut på tiden tänkte jag ge
mina medarbetare i uppdrag att börja utarbeta ett förslag till en nationell
lagstiftning om tilläggsskydd.
Tyvärr har det ju nu blivit så att EES-avtalet försenats, och jag har därför
låtit utarbeta en promemoria med förslag till en svensk lagstiftning om bättre
patentskydd för läkemedel. Promemorian kommer att skickas ut på en
snabb remiss i dagarna, och en hearing kommer att hållas om någon vecka.
Jag räknar med att en lagrådsremiss skall kunna bli klar före sommaren så
att riksdagen kan behandla en proposition till hösten.
Anf. 109 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret. Det är liksom förra
gången positivt.
Vi behöver inte diskutera frågans betydelse för ekonomi, kompetens och
forskning i Sverige. Läkemedelsindustrin har en frontposition, och den bety-
der oerhört mycket för att vi skall kunna behålla kompetens. Av detta följer
också att det är oerhört viktigt att vi har ett med andra länder likvärdigt pa-
tentskydd. Annars kan såväl forskningsanläggningar som kompetens flytta
utomlands. Det svenska samhället skulle då dräneras på mycket stora till-
gångar, kanske främst intellektuellt.
Vi har i dag ett skydd som är sämre än t.ex. i EG, Japan och USA. Det
hade varit önskvärt att vi redan från den 1 januari i år hade haft ett med EG
likvärdigt skydd. Nu blev EES-avtalet försenat. Förhoppningen var att det
skulle gälla från den 1 juli. Statsrådet hade en mycket bra lösning, nämligen
att det skulle finnas en möjlighet att retroaktivt förlänga de patent som går
ut under året, dvs. att kunna räkna tillbaka och behålla ett skydd.
Ju längre tiden går, desto mer ökar risken att generika hinner komma in
på marknaden. Det kan sedan bli svårt att bli av med dessa. Skyddet blir i så
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
53
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
54
fall fiktivt. Nu tycks EES-avtalet dessutom dröja ännu längre. Enbart hän-
delserna i Spanien talar för att det kanske dröjer till långt fram på hösten.
Av statsrådets svar förstår jag att man nu snabbt är på väg att utforma det
som beskrevs förra gången, nämligen ett nationellt skydd. Jag förstår av sva-
ret att det inte är möjligt att det kan gälla redan från den 1 juli. Det skulle
vara önskvärt, men det är inte tekniskt möjligt. Det går nu så lång tid att det
finns risk för att generika hinner komma in på marknaden. Men jag antar att
det inte går att forcera processen så att man blir färdig till halvårsskiftet.
Anf. 110 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag har agerat så snabbt som jag någonsin har kunnat. Som
jag tidigare sade, som svar på den interpellation som ställdes, avvaktade vi
om EES-avtalet skulle träda i kraft i sådan tid att vi inte behövde göra någon-
ting själva. När jag fann att det inte gick, satte vi i gång med detsamma.
Snabbare än så kan kvarnarna inte mala.
Anf. 111 LEIF CARLSON (m):
Fru talman! Det är synd att vi inte kom i gång tidigare. Nu får vi hoppas
på att det ändå går så snabbt som möjligt. Det positiva är att statsrådet här
har visat att man nu med mycket stor fart och handlingskraft griper sig an
problemet, så att vi inte råkar ut för fadäsen att förlora den industri som hör
till dem som för närvarande har den största kompetensen och den största
betydelsen för vår ekonomi. Jag upplever en fortsatt utveckling i Sverige
som oerhört väsentlig.
Anf. 112 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag delar till fullo Leif Carlsons åsikt, och jag har agerat efter
den övertygelsen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 113 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Rose-Marie Frebran har frågat om jag är beredd att vidta åt-
gärder som gör att Ekeskolan lönemässigt kan konkurrera med andra aktö-
rer.
Lönesättning och därtill hörande frågor är i första hand en uppgift för par-
terna. Däremot tycker jag självfallet att det är betydelsefullt att Ekeskolan
både kan behålla sin specialutbildade personal och vid behov attrahera ny
arbetskraft.
För närvarande pågår inom regeringskansliet ett arbete med att förändra
anslagen för de statliga myndigheterna. För Utbildningsdepartementets del
innebär detta att myndigheterna i den mån det är praktiskt genomförbart
kommer att få ramanslag. Ett ramanslag ger myndigheten betydande möjlig-
heter att flexibelt använda tilldelade medel. Detta är närmast en förutsätt-
ning för att en mer flexibel lönesättning skall kunna tillämpas. Special-
skolorna har för närvarande inte ramanslag, men avsikten är att detta skall
införas så fort vissa komplikationer utretts.
Anf. 114 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min fråga. Jag upplever
frågan som mycket angelägen.
Ekeskolan är en statlig specialskola för synskadade barn och ungdomar.
Den är dessutom ett resurscentrum för barn och ungdomar med tilläggshan-
dikapp. Det problem som jag har fokuserat på i min fråga är konkurrenssi-
tuationen beträffande det fåtal speciallärare som examineras inom detta om-
råde. Det är en mycket smal specialitet, och den lockar få studerande till
speciallärarlinjen.
Problemet börjar i och för sig tidigare än när konkurrensen uppstår om
dessa lärare. Det uppstår redan i och med att det är så olönsamt att gå vidare
till dessa speciallärarlinjer. Det är i och för sig ett problem som kanske kan
diskuteras i ett annat sammanhang. Men det vore rimligt att man inte förlo-
rar på att vidareutbilda sig i förhållande till att fortsätta att arbeta inom
grundskolan.
Det examineras alltså mycket få speciallärare. Jag delar inte riktigt upp-
fattningen att problemet med lönesättning under rådande förhållanden i
första hand är ett ansvar för parterna. Konkurrenssituationen är så ojämlik.
Man konkurrerar med Tomtebodaskolans resurscenter och med Statens in-
stitut för handikappfrågor om pedagogerna. De som man konkurrerar med
har möjlighet till flexibilitet, men Ekeskolan har det inte.
SIH betalade nyligen 18 200 kronor i månaden till en nyutbildad förstadie-
lärare i ingångslön. Men vad kan de göra på Ekeskolan i den konkurrenssi-
tuationen? De kan inte göra någonting. De måste gå till regelboken och slå
upp i skolavtalet och se att de kan betala 15 036 kronor i månaden.
Jag skall återkomma till svaret som jag fått. Jag tycker att det i och för sig
finns positiva inslag i det.
Anf. 115 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Det är ett problem i det här sammanhanget att SIH, Tomte-
boda och Ekeskolan, som konkurrerar om samma typ av personal, har delvis
olika tjänster som dessa människor anställs på. Det gäller bl.a. handikapp-
konsulenter. Resurscentret har sedan ombildningen vid Tomteboda en an-
nan form av anställningar. Detta stökar till det ganska mycket när de olika
parterna skall formulera sina krav.
I mitt svar pekar jag på att vi söker vägar för att ge specialskolorna bättre
möjligheter att vara flexibla. Vi hade tidigare, när det förra avtalet gällde,
möjlighet till viss anpassning vid individuell lönesättning. Med särskilda skäl
kunde man göra en del.
Just nu är läget helt låst eftersom inga avtal gäller. Tyvärr är detta också
en grupp som är ganska liten. Det gör att aktiviteten på olika håll kanske
inte är vad den borde vara. Jag ser emellertid det här som ett stort bekym-
mer. Men jag konstaterar att lönesättningsfrågorna egentligen inte är en
fråga för ministern. Vi måste dock självfallet försöka bidra till lösningar som
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
5 var på frågor
55
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
gör att olika skolor och resurscentrer får den personal som krävs för verk-
samheten.
Anf. 116 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Det positiva är att statsrådet säger att man arbetar för att spe-
cialskolorna skall få ramanslag. Jag delar uppfattningen att det är en förut-
sättning för en mer flexibel lönesättning. Det är alltså en förutsättning att de
får ramanslag. Om de inte får det kan de inte lösa problemen. De står med
sina vakanser i dag. De står inför stora pensionsavgångar inom de närmaste
åren. Problemet ökar om de inte får ramanslag. Det är alltså nödvändigt att
de får det.
Statsrådet säger också att detta är ett stort bekymmer. Det är bra att det
sägs från departementets sida. På Ekeskolan har man inte tidigare uppfattat
att departementet har haft förståelse för problemen. Jag tror att man är
mycket glad på Ekeskolan över att det bekräftas från departementet att
detta är ett problem som behöver lösas.
Då är min fråga: Hur snart kan det ske? Hur snart kan man få ramanslag?
Det brådskar med en lösning på de här problemen.
Anf. 117 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Fru talman! Skälet till att det är komplicerat med ramanslagen är den
komplicerade myndighetskonstruktion som vi har för specialskolorna och en
del andra bekymmer.
De uppgifter jag har fått inför att jag skulle svara på den här frågan är att
man rimligen inte kan åstadkomma någon lösning före den 1 juli 1994. Det
är i alla fall ett datum som är nämnt. Jag utgår ifrån att det gäller. När det
handlar om att reda ut dessa förhållanden är det alltid svårt att ange exakt
datum, så att man inte i efterhand blir beskylld för att komma med osanna
uppgifter. Det är det svar jag har fått när det gäller den här frågan.
Anf. 118 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Jag vill tacka för det. Det ligger drygt ett år fram i tiden. Jag
hoppas att det verkligen kan hållas och att det kan bli en förändring till den
1 juli 1994. Då har man i alla fall möjlighet att få en bättre sits inför de rekry-
teringsbehov som kommer på grund av pensionsavgångar.
Det hjälper naturligtvis inte i den rådande situationen där man står med
vakanser. Det kommer människor som är beredda att börja jobba, men de
säger att de vill ha så och så mycket i månaden i lön och det kan man inte ge
utan måste tacka nej till människor som faktiskt är beredda att börja jobba.
Det är också mycket synd att det är så i dag med tanke på att man på Eke-
skolan, med dess resurscentrum med 19 pedagoger som skall stå till hela lan-
dets förfogande, inte kan ge en lön så att man kan konkurrera med dem som
jobbar med enklare konsultuppgifter inom ett regionalt begränsat område,
som de gör på Tomtebodaskolan och SIH. Jag beklagar verkligen att situa-
tionen är som den är i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
56
Anf. 119 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Margareta Viklund har frågat mig om jag avser att vidta några
åtgärder för att projekt som syftar till att förebygga och behandla alkohol-
missbruk hos föräldrar skall föras in som en naturlig del i mödra- och
barnhälsovårdens verksamhet.
Sådana projekt som FA-projektet - Föräldrar och Alkohol - som nämns
av Margareta Viklund i hennes fråga visar att det går att arbeta förebyggande
och uppsökande med alkoholfrågor. Projektet drevs av Landstingsförbundet
i samverkan med Socialstyrelsen samt Älvsborgs läns och Jämtlands läns
landsting.
På många håll inom mödrahälsovården har man fått inspiration av projekt
som detta, och förebyggande verksamhet för gravida kvinnor ingår numera
ofta som en del av den reguljära mödrahälsovården. Enligt det s.k. baspro-
grammet för mödrahälsovården skall barnmorskan fråga den gravida kvin-
nan om hennes alkoholvanor. Denna uppgift skall också journalföras.
När det gäller förebyggande verksamhet för barn som lever i familjer med
missbrukande föräldrar är även andra instanser engagerade.
Folkhälsoinstitutet planerar att inom sitt program för alkohol- och narko-
tikafrågor bedriva utbildning för att bl.a. öka kunskapen om barn till miss-
brukare. Denna utbildning riktar sig till de olika personalgrupper som i sin
verksamhet kommer i kontakt med barn och ungdomar i kommunerna. Ge-
nom dessa utbildningsinsatser vill man lyfta fram problematiken kring barn
till missbrukare och ge aktuella personalgrupper verktyg för att kunna möta
dessa barn.
Folkhälsoinstitutet har också utlyst bidrag till projekt som kan stimulera
utvecklingen av metoder som förebygger alkohol- och narkotikamissbruk.
Insatser som syftar till att stödja barn som lever i familjer med alkohol- och
narkotikaproblem kommer att prioriteras. Tanken är att organisationer och
myndigheter skall få möjlighet att pröva nya idéer. För att få bidrag krävs
det att erfarenheterna från ett projekt skall kunna spridas vidare till andra.
I det här sammanhanget vill jag också nämna ett initiativ som togs av So-
cialstyrelsen när man i mars månad i år arrangerade en konferens under te-
mat Missbruk - graviditet - föräldraskap. Avsikten var att lyfta fram och be-
lysa problem inom området och att söka goda exempel.
Frågorna kommer också att tas upp av Alkoholpolitiska kommissionen
(1991:17). I dess uppdrag ingår bl.a. att kartlägga och analysera missbrukets
konsekvenser för de missbrukandes familjer och bedöma vilka insatser som
behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av stöd.
Kommissionen skall avsluta sitt arbete före utgången av innevarande år.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att förebyggande insatser för
missbrukande gravida kvinnor och nyblivna mödrar i stor utsträckning ingår
i den reguljära mödrahälsovården. Folkhälsoinstitutet har å sin sida en rad
verksamheter på gång för barn som lever i missbrukarfamiljer. Jag hyser stor
tilltro till att den verksamhet som Folkhälsoinstitutet har påbörjat och de
initiativ som Socialstyrelsen och andra instanser tar har stor betydelse. Akti-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
57
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
58
viteter av det här slaget medverkar till att ytterligare förstärka och stödja
den förebyggande verksamhet som sedan länge bedrivs inom den reguljära
mödra-och barnhälsovården. På så vis kan de förebyggande insatserna i
ännu högre grad än i dag bli ett naturligt inslag i verksamheten.
Anf. 120 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Först vill jag tacka sjukvårdsministern för svaret. Jag är glad
att det är sjukvårdsministern som svarar på min fråga. Det är ju ett erkän-
nande att alkoholfrågan inte bara är en fråga för socialtjänsten och frivilliga
organisationer utan också gäller hälso- och sjukvården.
Att det är sjukvårdsministern som besvarar min fråga ser jag också som
en indirekt uppmaning till hälso- och sjukvården att ännu mer ta tag i alko-
holfrågan. Alkohol är ju faktiskt en underliggande orsak till många männi-
skors medicinska problem.
Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal är tyvärr inte alltid upp-
märksamma på att en människas medicinska problem och symtom kan ha
sin orsak i för mycket drickande av alkohol. Många har kunskap om det,
men för mig verkar det som om man i flera fall förtränger den kunskapen.
En hel del patienter har tyvärr inte heller full kunskap om vilka problem al-
koholen kan åsamka den egna fysiken och kroppen.
Många människor är inte uppmärksamma på hur mycket de dricker förrän
de kartlägger sitt drickande. Bara en sådan kartläggning satt i relation till
kroppsliga och medicinska besvär har fått människor att, med ytterst litet
stöd eller utan, minska sin alkoholkonsumtion.
Om hälso- och sjukvården, primärvården och länssjukvården systematiskt
arbetar med den frågan och på olika sätt lägger in den i de reguljära ruti-
nerna kan man nå bra resultat. Det har bl.a. FA-projektet visat, som statsrå-
det hänvisade till.
Med reguljära rutiner menar jag anamnesupptagning, skrivande av hälso-
profil, utbildning av personal på alla nivåer, hälsogrupper, attitydpåverkan
beträffande både personal och patienter, samverkan med bl.a. sociala myn-
digheter, stöd till patienter och personal m.m. Jag är medveten om att det
kan tyckas vara en stor satsning. Men den behöver egentligen inte vara så
stor, för det hela handlar om att få in ett annat tänkande i hälso- och sjukvår-
den. Det gäller att se litet längre än bara till symtomen och att också fånga
in blivande föräldrar som finns i riskzonen.
Jag skulle vilja fråga sjukvårdsministern om det inte finns en risk att alko-
holfrågan hamnar i bakvatten när det föreslagna husläkarsystemet eventuellt
skall omsätttas i praktisk handling.
Anf. 121 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Den ställda frågan tycker jag är bra i den meningen att det är
utomordentligt lätt att besvara den. Sådana frågor gillar jag.
Allt talar väl för att ett husläkarsystem, med tanke på den nära kontakt
mellan vårdpersonal och enskilda individer som där förekommer, ger ökade
möjligheter till insatser på den nivå som har att göra med den för individen
förebyggande verksamheten. Det har förekommit en diskussion bl.a. ute i
landstingen om huruvida husläkarsystemet skulle kunna verka avbrytande
när det gäller verksamhet som i dag bedrivs på kommunal nivå. Men jag har
aldrig mött någon i debatten som trott att det skulle bli mindre av för indivi-
den förebyggande verksamhet i en situation där patient och läkare känner
varandra väl.
Sannolikt har vi som individer mycket lättare att ta till oss uppmaningar
om att begränsa en eller annan dålig vana, oavsett om det gäller rökning eller
alkoholbruk, om uppmaningarna kommer från en person som känner oss
och som vi själva känner och har förtroende för.
Om något inom husläkarsystemet påverkar den för individen förebyg-
gande verksamheten på bl.a. alkoholområdet är det, såvitt jag förstår, en-
bart fråga om en positiv påverkan.
Anf. 122 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag kanske inte direkt har samma uppfattning som statsrådet
redovisar att han har.
När det gäller olika hälsofrågor är det inte bara läkaren och läkarkontak-
ten som är viktiga utan också all personal runt omkring. Det är viktigt att
alla har samma uppfattning och intar samma attityd i den här frågan, så att
patienterna möts av en gemensam linje hela vägen, av likartade frågor osv.
Det behövs ett teamarbete.
Folkpartisten Anders Jonsson räknade för några år sedan ut att en sup
kostar minst 100 miljarder kronor, grovt räknat och omräknat i dagens pen-
ningvärde. Visst finns det alltså pengar att spara på alkoholområdet genom
vettigt genomförda insatser. Anders Jonsson är inte den ende som insett det.
Alkoholfrågan har ju alltid varit oerhört brännbar. Jag tror att det finns an-
ledning att lyfta upp den på dagordningen i än högre grad än vad som kanske
gäller i dag - även om många åtgärder planeras, som statsrådet säger i sitt
svar.
Anf. 123 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag tror att Margareta Viklund och jag är överens om det
mesta. Vi är bl.a. överens om att det är viktigt att samhället i sin helhet för
en restriktiv alkoholpolitik. Det är den uppgift som vi har anledning att fort-
sätta att kämpa för under 90-talet. Som jag ser saken har vi här ett av få
områden där det finns bekymmer med vår närmare anknytning till de euro-
peiska gemenskaperna. Det finns därför all anledning att lyfta upp alkohol-
politikens mera generella betydelse.
På individnivå vidhåller jag att ett system som ökar kontinuiteten i kontak-
terna gör det svårare att under lång tid dölja ett alkoholmissbruk, vilket an-
nars är mycket lätt vid de udda kontakter som ofta dyker upp inom sjukvår-
den.
Ar man, i likhet med Margareta Viklund och jag, angelägen om att det
skall vara möjligt för människor att tidigt få stöd och hjälp med att ändra
sina vanor, bör man vara mycket varm anhängare av ett husläkarsystem.
Vad gäller kostnaderna för det hela finns det en del olika bedömningar.
Jag tänker bl.a. på Anders Jonsson, som jag väl känner till. Hur man än räk-
nar råder det inget tvivel om att alkoholen kostar samhället oerhört stora
belopp, som vida överstiger vad staten tar in i form av t.ex. alkoholskatter.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
59
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 124 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag tror att väldigt mycket kan göras när det gäller förebyg-
gande åtgärder på alkoholområdet. Då kan man ta bl.a. hälso- och sjukvår-
den till hjälp, med tanke på de erfarenheter som där finns.
Vidare gäller det att göra också sjukvården uppmärksam på den kunskap
som där finns och som skulle kunna användas ännu mer än som är fallet. Det
kan vara fråga om symtom- och diagnoskännedom.
Det som har framkommit i den senaste tidens diskussion är att väldigt
mycket av den kunskap om alkohol och gravida kvinnor som man hade för
några år sedan egentligen har gått förlorad. Det talas också om att det i dag
föds fler alkoholskadade barn än det gjorde för några år sedan. Det tycker
jag är oerhört alarmerande och allvarligt, och det gör att det verkligen finns
anledning att ta tag i frågan ännu mer.
Anf. 125 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag kan bara återigen instämma på den här punkten. I mitt
inledande svar tog jag just upp några saker om hur vi till personal som möter
allmänheten skall försöka ta fram utbildningsmaterial och annat, så att per-
sonalen kan bli bättre när det gäller den uppgiften.
En av de saker som jag vet ingår i Folkhälsoinstitutets planering och i den
diskussion man för inför nästa budgetår, 1993/94, är just att som målgrupper
ha mödravårdspersonal, barnomsorgspersonal, lärare, primärvårdsperso-
nal, fritidspersonal etc. Detta är under alla förhållanden ett steg åt rätt håll.
Anf. 126 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Jag tycker också att det är mycket viktigt att få in föräldrarna
i bilden, så att även de nås av den här informationen. Det tror jag är mycket
viktigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 16.45 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00
Anf. 127 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat mig om jag är beredd
att medverka till att en uppföljning av beslutet om arbetslöshetsersättningen
kommer till stånd.
Den svenska ekonomin har mycket allvarliga problem som innebär stora
påfrestningar för såväl många enskilda människor som företag. Som Dan
Ericsson själv säger är det absolut nödvändigt att göra vissa besparingar för
att komma till rätta med budgetunderskottet.
Regeringen kommer i nästa vecka att i kompletteringspropositionen pre-
sentera sitt förslag till inriktning och volym på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Effekterna av sänkningen av nivån på arbetslöshetsersättningen
måste ses i det sammanhanget. Aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser
måste komma i första hand och passivt kontantstöd vara den absolut sista
åtgärden.
Regeringens tidigare ståndpunkt var att i första hand höja de s.k. egenav-
gifterna i arbetslöshetsförsäkringen för dem som har arbete. Detta blockera-
des av Socialdemokraterna i höstens krisuppgörelse.
Anf. 128 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret.
Många av de beslut som vi riksdagsledamöter är med om att fatta är i dag
både tvingande och nödvändiga för att få ordning på statens finanser. I det
här ligger Arbetsmarknadsfonden, vars underskott nu ökar mycket dras-
tiskt. Det är helt ohållbart i längden. Det är därför vi i riksdagen nu beslutar
om bl.a. sänkt nivå på a-kasseersättningen.
För den enskilde kan sänkningen av ersättningen få allvarliga följder så till
vida att man kan få svårigheter att klara t.ex. räntor och amorteringar på
bostaden. Det finns sådana exempel, och jag har ett sådant med mig här.
Jag tror säkert att Börje Hörnlund också har fått ett antal sådana exempel
tidigare.
Vi i riksdagen har tvingats fatta beslut för att säkra betalningssystemet.
Miljardbelopp ges till bankerna. Det är för att det inte skall bli orimliga ef-
fekter för dem som skulle ytterst drabbas om banksystemet skulle gå omkull.
Det är alltså för att skydda den vanlige spararen i banken. Men då kan vi
fråga oss hur vi följer upp a-kassebeslutet så att det inte får orimliga effekter
för den enskilde. Det är klart att folk gör sådana jämförelser i dag. Stora
pengar ges till bankerna, men vad händer för den enskilde? Min fråga gäller
detta.
Har ministern någon plan eller tanke om hur a-kassebeslutet skall följas
upp? Finns det något som kan göras om enskilda försätts i orimliga situatio-
ner? Det kan handla om aktiva kontakter med banker och fordringsägare.
På vilket sätt kan a-kassebeslutet följas upp om det blir en sådan effekt som
en del fruktar? Vilka insatser kan göras av den ansvarige ministern?
Det är helt rätt som ministern säger att det i första hand är arbetsmark-
nadsåtgärder som skall vidtas för att minska arbetslösheten. Men det kom-
mer ändå att finnas ett antal som ligger illa till. Finns det någon tanke? Hur
kan beslutet följas upp?
Anf. 129 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det som Dan Ericsson i Kolmården säger är riktigt. Vi har
väl alla nära vänner och bekanta som för närvarande har det mycket bekym-
mersamt, t.ex. med en nybyggd villa och liknande, i en situation med arbets-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
61
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
löshet. En av de allra viktigaste sakerna som måste hända är att Sverige får
en lägre räntenivå. För detta krävs att omvärlden och egna investerare och
placerare har ett förtroende för att vi klarar upp våra snabbt växande under-
skott.
Jag sade i debatten om arbetslöshetsförsäkringen att underskottet i Ar-
betsmarknadsfonden nästa budgetår kommer att vara ca 17 000 kr per för-
säkrad. Det är naturligtvis ett mycket högt belopp. Jag kan avslöja att jag i
kompletteringspropositionen kommer att begära en låneram från riksdagen
på hela 60 miljarder kronor. Så mycket kommer att fattas när egenavgifterna
och arbetsgivaravgifterna har flutit in. Det här är en svår fråga. Jag vill dess-
utom peka på att det pågår en utredning som kommer att läggas fram inom
någon månad om den framtida arbetslöshetsförsäkringen och dess finansie-
ring.
Jag ser gärna att bankerna har förståelse för den arbetslöse, genom att
t.ex. tillåta litet längre amorteringstid.
Anf. 130 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att ministern verkligen vill att ban-
kerna skall ta sitt ansvar i det här arbetet. När folk märker att vi pumpar in
miljard på miljard, som är en tvingande nödvändighet, i banksystemen,
måste det vara rimligt att de kan se att bankerna kan hantera situationen.
Det är inte bara de som har nybyggda villor som råkar illa ut i dag. Det
kan vara olika situationer. Jag har ett exempel som gäller en familj som har
ett hus från sekelskiftet. De har rustat upp huset till viss del. De har nu båda
blivit arbetslösa. Detta slår igenom med full kraft, och det är inte så lätt att
byta bostad.
Kan ministern på något sätt trycka på så att bankerna kan visa denna för-
ståelse nu? Finns det något instrument? Är det någon särskild samtalston
som skall finnas i debatten?
Precis som ministern säger är detta en del i ett stort saneringsprogram. Det
gäller att ha förtroende för landets finanser. Men vi måste också se till den
enskilde.
Anf. 131 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Visst kan jag eller någon annan tala med ledande bankföre-
trädare om att visa viss förståelse. Nu är det upp till dem att bedöma om det
går att klara detta på sikt eller ej.
Självfallet har folk i vissa fall gått för långt även om det inte är fråga om
arbetslöshet. I det praktiska livet hör man ändå då och då om fall där banker
har visat litet förståelse för att den enskilde behöver litet längre amorterings-
tid, liksom företag ibland behöver.
Bankernas dåliga kondition är ett stort bekymmer. Det känns väldigt tungt
att betala notorna från spekulationstiderna i slutet på 80-talet.
Anf. 132 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Visst är det tungt. När vi i debatten skall försvara dessa be-
slut, som vi ändå ser som nödvändiga i ett program för att skapa stabilitet och
62
förtroende för svensk ekonomi, måste vi ändå söka vägar för att begränsa
skadeverkningarna för den enskilde. Beslutet kan ju få orimliga effekter.
Jag anser det bra att arbetsmarknadsministern har gjort klart här att det
är bankerna som skall visa denna vida syn och se på den totala situationen.
Jag hoppas att detta noteras ute på marknaden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 133 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Dan Ericsson i Kolmården har frågat mig om jag är beredd
att medverka till att ROT-satsningarna kommer till stånd utan dröjsmål.
Han uttrycker farhågor för att arbetena inte skall komma i gång tillräckligt
snabbt.
ROT-programmet innehöll en rad punkter som berör flera olika områden
och departement. I en del fall är den formella hanteringen tämligen enkel, i
andra mera komplicerad. Jag vet att man på flera departement arbetar med
dessa frågor och att ambitionen är att de skall klaras av så snabbt som möj-
ligt.
Jag är självfallet angelägen om att de ROT-satsningar som man kommit
överens om i riksdagen skall komma till stånd så snabbt som möjligt. Arbets-
lösheten inom byggbranschen är stor och därför brådskar åtgärderna. Jag är
beredd att göra vad på mig ankommer för att skynda på processen om så
skulle behövas.
Anf. 134 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern också för det här sva-
ret.
För några veckor sedan fattades ju beslut här i riksdagen om ROT-åtgär-
der. Det handlar om en satsning på totalt 2,5 miljarder. I den arbetsmark-
nadssituation som nu råder är det synnerligt viktigt att arbetena snabbt kom-
mer i gång. ”Ute i verkligheten” sägs det ibland att ingenting händer och att
vi politiker inte gör något.
ROT-beslutet i sig innebär, enligt gjorda beräkningar, ca 30 000 nya jobb,
främst på byggsidan. Min fråga handlar alltså om den pådrivande funktio-
nen. Ministern måste hålla tummen på ögat på de myndigheter och instanser
som berörs. För att uttrycka mig konkret kan jag ta några delar i ROT-pro-
grammet som jag vill ställa några frågor kring:
1. Allmännyttan har kvar sitt RBF-stöd. Har det inneburit några sats-
ningar från det hållet? Har ministern varit i kontakt med den sidan och fått
en redovisning av beslutade ROT-insatser?
2. Har den statliga stimulansen till kommunala ROT-åtgärder lett till yt-
terligare aktivitet ute i kommuner och landsting? Har ministern varit i kon-
takt med Kommunförbundet och Landstingsförbundet och fått en redovis-
ning av situationen i landets kommuner och landsting?
3. Avdragsmöjligheter för reparationer i det egna huset är en annan viktig
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
63
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
punkt. Genomförs ett informationsarbete eller planeras information till dem
som berörs, så att människor ser att det nu är rätt tillfälle att göra reparatio-
ner?
Vidare skulle jag vilja fråga: Har ministern i övrigt ytterligare tankar kring
hur man skall kunna följa upp fattade beslut, så att avsatta medel verkligen
kommer till användning? Det rör sig ju om stora belopp. Dessutom är det
litet tröttsamt att höra i debatten att det inte händer någonting.
Nu har vi avsatt medel och beslut har fattats. Men på vilket annat sätt kan
vi se till att det som beslutats verkligen blir av?
Anf. 135 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har med anledning av ställd fråga tagit kontakt med olika
departement. Såvitt jag förstår hoppas man att det redan innevarande vecka
skall gå att lösa en hel del av de frågor som återstår.
I frågan om avdragsmöjligheterna kan jag säga att Finansdepartementet
jobbar med den. Innan det är klart exakt hur det hela läggs upp är det natur-
ligtvis inte möjligt att informera. Men jag förutsätter att information utgår.
Vidare har jag träffat företrädare för Kommunförbundet och också före-
trädare för ett antal enskilda kommuner. Såvitt jag förstår är man verkligen
beredd att ta itu med ROT-projekt. Jag uppvaktas ju ständigt av företrädare
för kommunerna och brukar då informera mig om kommunernas läge också
när det gäller ROT-frågor.
Anf. 136 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Det är bra att man på departementet arbetar hårt på att få
ut information om avdragsmöjligheterna i detta sammanhang.
När det gäller kommunerna hävdas det ibland att det redan finns en viss
planering. Men är det inte så att beslutat stimulansbidrag syftar till en tidiga-
reläggning av ROT-åtgärder? Det gäller att vara pådrivande här. Såvitt jag
förstår finns det inte en riktigt samlad bild beträffande hela landet. Jag tror
att det vore angeläget att få en sådan när det gäller både kommunerna och
landstingen.
Min tredje fråga gällde Allmännyttan. Finns det i investeringsprogram nå-
got grepp om planeringen och om vilka beslut som redan är fattade i investe-
ringsprogram? I rätt många bostadsområden runt om i landet behöver ju in-
satser göras.
Anf. 137 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Med Allmännyttan har jag inte haft några kontakter. När
man är klar med reglerna är det en fråga som närmast hör under Finansde-
partementet.
Med kommunerna har jag ständigt kontakter. Väldigt många åtgärder
som kommer via Arbetsmarknadsdepartementet har med kommunerna att
göra, och dessa står som huvudman för t.ex. ALU-arbeten. Det gäller också
en del av ungdomspraktiken och utbildningsvikariaten - där vi önskar en
ökad volym. När det gäller kontakterna med kommunerna behöver Dan
Ericsson i Kolmorden alltså inte vara orolig.
64
Anf. 138 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag är inte orolig, för jag tror att Börje Hörnlund har goda
kontakter med kommuner och landsting. Ändå tycker jag nog att det är an-
geläget att hitta en sorts samlad funktion för just ROT-arbetena. Det finns
ju ett tydligt beslut. Vi har verkligen ansträngt oss, och i bred enighet har vi
här i riksdagen varit överens om beslutade insatser.
Det hänvisas till departement och olika ansvarsområden. Men det vore
nog, som sagt, av visst värde att ha ett samlat grepp om just de här insat-
serna. Dessutom vore det bra om vi ganska snart kunde redovisa att de 2,5
miljarderna faktiskt används till konkreta åtgärder. Det är något av ett sam-
lat grepp som jag alltså efterlyser. Jag vet inte om det är möjligt att åstad-
komma ett sådant. Jag vore i alla fall tacksam om arbetsmarknadsministern
hade ett samlat grepp.
Anf. 139 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har naturligtvis allt intresse av att man så fort som möj-
ligt kommer i gång med arbetena och bygger för de beslutade pengarna. Det
finns en samlad regeringspolitik, och vi samtalar med varandra.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 140 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Rolf L Nilson har frågat mig vad regeringen kommer att göra
under 1993 för att biobränsleaskan skall kunna ingå i ett kretslopp.
En viktig utgångspunkt för om biobränsle i form av avverkningsrester
skall tas till vara eller inte är omsorgen om skogsmarkens långsiktiga produk-
tionsförmåga. För vissa marker är det angeläget att begränsa eller helt avstå
från sådant tillvaratagande. Skogsstyrelsen har mot den bakgrunden utfär-
dat allmänna råd om begränsning för uttag av andra träddelar än stamvirke.
I de fall biobränsle tas till vara är det angeläget att så långt som möjligt
återföra askan från förbränningen till skogsmarken i markvårdande syfte.
Därmed minskar också avfallsproblemen.
Askåterföringen rymmer emellertid både praktiska och andra frågeställ-
ningar. Så t.ex. är kunskaperna om hur vegetationen reagerar inte tillräck-
liga. Det återstår också att lösa problem med tungmetaller och effekterna av
biandaska. Det finns också tekniska problem som skapar höga spridnings-
kostnader. Det är enligt min uppfattning angeläget att dessa problem blir
lösta, så att askåterföring kan ske som ett naturligt led i en ökad biobräns-
leanvändning.
Mot bakgrund av dessa frågeställningar görs bl.a. statliga insatser för
forskning och utveckling med särskild inriktning på askåterföring. Enligt vad
jag erfarit är de tillgängliga medlen för sådana ändamål tillräckliga.
Då Rolf L Nilson, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
66
närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Jan Jennehag
i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 141 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.
Vi är överens om problemet, och vi är överens om att det behöver lösas.
Det finns alltså problem med tungmetaller. Vidare vet vi att tungmetaller
härrör från sådant som askan ursprungligen kommer från. I de flesta fall rör
det sig inte om någon ökning av tungmetallinnehållet i den mark där ny skog
skall växa. Men det finns säkert problem också i det avseendet. De tekniska
problemen när det gäller spridningen är stora.
Därför är det viktigt att vi har en uppfattning om vad staten är beredd att
satsa, om den tidsram inom vilken vi vill att problemen löses och om resulta-
tet.
Jordbruksministern säger att de insatser som görs är tillräckliga. Min
följdfråga blir då:
Vad är det som gör att vi får se ett resultat, och då helst under 1993? Detta
utgör grunden för Rolf L Nilsons fråga.
Anf. 142 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! I fråga om tungmetallerna tycker jag att det är viktigt att
konstatera att problemet i de flesta fall beror på ett problem i ett tidigare
skede. Det har nämligen av någon anledning blivit en anhopning av tungme-
taller, och därför finns de med i förbränningsmaterialet.
Spridning av aska kan naturligtvis leda till en koncentration till vissa områ-
den, och det kan innebära en anrikning. Man bör vara vaksam i detta av-
seende. Det kan alltså finnas skäl att vara försiktig och att gå vidare med
forskningen på detta område.
Vad gäller frågan om åtgärder så görs det ständigt nya insatser. Jag vill
bara peka på kretsloppspropositionen. Där sägs det att ekonomiska styrme-
del inom avfallsområdet skulle kunna vara rationella för att nå målen. Där-
för aviseras en utredning för att belysa lämpligheten av en avfallsbeskatt-
ning.
Det visas på tre olika principer: en skatt på osorterat avfall, en avfallsskatt
enligt dansk modell och en renodlad deponeringsskatt.
Det är bra att vi är överens om att det är nödvändigt att gå vidare för att
få in mer och mer i kretsloppet.
Anf. 143 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Vad jordbruksministern säger är alldeles riktigt. De problem
med tungmetaller som vi har när det gäller askan beror alltså på urlakningen
i marken och upptaget i växter till följd av bl.a. försurningen.
Men frågan är om de tungmetallrester som finns i askan är mer svårlösliga
eller om de är mer lättlösliga än exempelvis i annan form återförda närings-
ämnen. Vi vet för litet i det sammanhanget. Men i och för sig finns det tecken
på att det när det gäller gödsling med bränsleaska blir svårlösligare tungme-
tallföreningar.
Den stora osäkerheten gäller de statliga insatserna och den statliga forsk-
ning och utveckling som nu förekommer och som jag inte tycker är tillräck-
liga för att vi snabbt skall kunna nå resultat. Där skiljer sig våra uppfatt-
ningar.
Anf. 144 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Olika uppfattningar om huruvida gjorda insatser är tillräck-
liga eller inte kan alltid förekomma. Jag vill bara peka på att ganska mycket
i dag är på gång när det gäller spridningen.
Ett bekymmer i dagsläget är kanske att det för de flesta är billigare att
deponera än att sprida. Då kan åtgärder av den typ som jag nämnde i mitt
förra inlägg vara viktiga för att motivera också den som förbränner att göra
större insatser.
Vi har möjligheter att använda oss av t.ex. Energiteknikfonden när det
gäller att gå vidare här, om ytterligare resurser skulle behövas. För nästa år
finns det med i regeringens budgetproposition ökade medel jämfört med ti-
digare för just det som här nämns.
Anf. 145 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Försöken med spridning av aska är långsiktiga. Det är svårt
att på kort tid få veta vilka effekter askspridningen får. I Hallandsposten av
den 5 mars står det:”Först om tio år är försöket avslutat och då ska man
också veta vilka effekter askspridningen haft på skogsmarken.” Det gällde
här ett försök med att sprida aska över 3 hektar skogsmark i Unnaryd. Na-
turligtvis sprids det aska på fler ställen.
Vad jag här tagit upp är långsiktiga frågor. Det fordras intensiva insatser
just nu för att vi någorlunda snabbt skall kunna få en bild av hur detta verkli-
gen fungerar.
Anf. 146 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt att det handlar om långsiktiga frågor. Men det
exempel som Jan Jennehag anför är ganska begränsat till sin omfattning och
ryms väl inom de ekonomiska ramar som vi har.
Jag tror att det är viktigt både att ha ett långsiktigt perspektiv - tio år eller
mera - och att man vidtar åtgärder för att ganska snabbt få ut en del av den
här askan i kretsloppet. Jag tror att vi vågar oss på det i en ökad omfattning,
även om vi ännu inte känner till alla detaljer från försöken.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 147 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Rolf L Nilson har frågat mig om regeringen kommer att före-
slå ökat statligt bidrag till investeringar i nya flispannor under 1993.
Det finns flera skäl att öka användningen av biobränslen för energipro-
duktion. Så t.ex. är de fördelaktiga från klimatsynpunkt till skillnad från de
fossila bränslena. Biobränslen är förnybara och att utnyttja biomassa som
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
5var på frågor
67
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
bränsle inom ramen för ett uthålligt skogsbruk och jordbruk ökar inte växt-
huseffekten.
Enligt gällande energipolitik skall fossila bränslen ersättas med bl.a. bio-
bränslen. Det finns flera statliga styrmedel för att stimulera en sådan utveck-
ling. Exempel på sådana är förmånligare beskattning och investeringsstöd
till biobränslebaserad kraftvärme. Vidare ges ett omfattande statligt stöd till
forskning och utveckling för att främja biobränsleanvändningen.
Intresset för användningen av biobränslen ökar. Det tar sig bl.a. uttryck i
omfattande investeringar i biobränslebaserad fjärrvärme och kraftvärme.
Det är angeläget att man i ökad utsträckning går över till biobränslen även
i panncentraler, där oljan av olika skäl fortfarande dominerar. I regeringens
klimatproposition, som nyligen lämnades till riksdagen, föreslås därför ett
investeringsstöd med 15 % av investeringskostnaden för utbyggnad av fjärr-
värmenätet. 50 miljoner kronor föreslås budgetåret 1993/94. Syftet är att för-
bättra de ekonomiska möjligheterna för anslutning av mindre block- och
gruppcentraler, industrier samt småhus till fjärrvärme. En annan fördel med
en ökad anslutning till befintliga fjärrvärmenät är att underlaget för en ut-
byggnad av kraftvärmen ökar. I många fall finns emellertid inte denna möj-
lighet. Därför föreslås också ett stöd för utveckling av mindre, biobränsleba-
serade panncentraler och pannor för att förbättra deras miljöprestanda. En
sådan utveckling kan även komma att sänka driftskostnaderna för dessa an-
läggningar.
Sammantagna kommer de åtgärder som jag har redovisat här att stimulera
till en ytterligare ökning av biobränsleanvändningen. Regeringen har alltså
redan vidtagit åtgärder som ger sådana effekter som Rolf L Nilson efterlyser.
Då Rolf L Nilson, som framställt frågan, anmält att han var förhindrad att
närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Jan Jennehag
i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 148 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret.
Jodå, jordbruksministern, det är naturligtvis alldeles utmärkt att 10 miljo-
ner kronor satsats för att få bättre miljöprestanda på mindre pannor och att
50 miljoner i investeringsstöd går till fjärrvärmenäten.
Men här har vi också andra effekter. Vi vet att flisen kostar ungefär hälften
av vad oljan kostar. Men förutsättningarna måste vara de rätta. Flis skall
helst eldas i stora anläggningar. Där är det bra med det investeringsstöd som
föreslås i propositionen. Vi skall helst ha pannorna i kommunala värmeverk.
Helst skall de vara installerade med de statliga bidragen. Vi skall också ha
någorlunda rimliga transportavstånd. Avståndet mellan flistugg och panna
bör inte vara alltför många mil.
Det här är också en fråga om sysselsättning och arbetstillfällen, när vi be-
finner oss i en situation som är den mest prekära vi har haft på decennier.
Därför är det inte vad som faktiskt står i klimatpropositionen, utan vad rege-
ringen tänker göra ytterligare under det här året som är grundval för frågan.
68
Anf. 149 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vi har faktiskt gjort ganska mycket. Jag noterar frågan både
från Rolf L Nilson och från Jan Jennehag om ökade statliga bidrag. Men jag
vill gärna understryka att vi nu håller på att använda de bidrag som har beslu-
tats och som utgår under de närmaste åren. En stor del av detta är en följd
av Bioenergikommissionens betänkande.
Vi avsatte 625 miljoner kronor för den långsiktiga användningen av bio-
energi, framför allt för framställningen av el. Vi har tagit undan det mesta
av pengarna till detta men har också kvar en post som går att använda för
andra ändamål. Vi sätter undan 200 miljoner kronor om året under en fem-
årsperiod, alltså 1 miljard kronor, för investeringsstödet till kraftvärme. Vi
har en lång lista med anläggningar som skall byggas, och en stor del av den
här miljarden är redan intecknad, liksom en stor del av de andra pengarna.
Det här innebär att efter hand som projekten blir klara och utvecklingen
går vidare utnyttjas de medel som är anvisade eller utlovade framöver. Det
var därför jag också tog upp frågan om klimatpropositionen. Trots att man
nu arbetar och når allt bättre resultat föreslår regeringen ökade satsningar.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 150 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Vi har nu ett läge med arbetslöshet, och vi kan konstatera
att oavsett om vi eldar med obehandlad flis eller med förädlade bränslen så
skapas fler arbetstillfällen. Antalet varierar naturligtvis beroende på hur
mycket biobränsle som eldas. Men det är klart att det här finns hundratals,
för att inte säga tusentals arbetstillfällen att hämta om vi intensifierar det här
sättet att förändra energiproduktionen.
De åtgärder som jordbruksministern har redovisat för att stimulera en yt-
terligare ökning av biobränsleanvändning tycker jag är bra i och för sig, men
det finns nu särskilda skäl att gå in med ytterligare satsningar. Det är dem
som j ag vill diskutera, inte det i och för sig värdefulla som står i klimatpropo-
sitionen.
Anf. 151 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att den här frågan diskuteras i kam-
maren. Det är viktigt att vi arbetar för en successiv ökning av bioenergian-
vändningen.
Jag har själv vid tidigare tillfällen satt upp mycket höga mål för bioener-
gianvändningen år 2010, det datum som vi har lagt fast för avveckling av
kärnkraften. Där har jag utan att räkna så väldigt mycket haft inriktningen
en fördubbling i förhållande till vad vi gjorde av med i början av 90-talet.
Det borde vara rimligt.
Men för tillfället har vi alltså medel att ta i anspråk som innebär att det
inte är medelsbrist som håller igen biobränsleanvändningen. När det har gått
längre tid kanske det behöver fattas nya beslut. Men för närvarande uppfat-
tar jag att vi faktiskt har den arsenal av stödåtgärder som är nödvändig för
att få en ökning.
69
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
70
Anf. 152 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att regeringen inte på detta
område har medelsbrist. Jag skall komma ihåg det vid framtida debatter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 153 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Margareta Winberg har frågat mig när regeringen avser att
lägga fram förslag om miljöavgifter på kadmium.
Kadmium är en tungmetall som förekommer i miljön och som i större
mängder kan förorsaka olika skador på människor. Det internationella arbe-
tet på detta område inriktas på att minska kadmiumbelastningen på miljön
och kadmiumintaget hos människor. Det råder enighet om att användningen
av kadmium bör upphöra på sikt. Kadmium i åkermarken tas upp av grö-
dorna och påverkar via födan människors hälsa. Tillförslen av kadmium till
miljön sker dels via nedfall från luften, dels via användning av handels-
gödsel.
Ett regeringsuppdrag att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av
miljöavgifter på kadmium har redovisats och remissbehandlats. Regeringen
beslutade hösten 1992 att införa ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
från och med den 1 januari 1993.
Gränsvärdet, som ligger på 100 gram kadmium per ton fosfor, kommer
framför allt att eliminera riskerna för att Sverige blir ett dumpingland för
gödselmedel med höga kadmiumhalter. Det finns en risk att detta annars
skulle bli fallet då allt fler EFTA- och EG-länder inför sådana gränsvärden.
Sverige kommer även fortsättningvis att agera i internationella fora för att få
till stånd ytterligare sänkta kadmiumhalter.
Frågan om ytterligare åtgärder för att minska kadmiumhalterna i handels-
gödsel, bl.a. miljöavgifter, bereds för närvarande i regeringskansliet.
Anf. 154 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag konstaterar att jordbruksministern i svaret, som jag för
övrigt vill tacka för, berättar om och beskriver bakgrunden till det som vi nu
diskuterar. Jag vill då ge min version, som handlar om hur vi socialdemokra-
ter har sett på frågan.
Vid samtliga tillfällen som vi har haft sedan det första förslaget kom om
avskaffande av prisregleringsavgifter på handelsgödsel och växtskyddsmedel
har vi motsatt oss det. I höstas kom propositionen. Vi motsatte oss förslaget
då. Vi tog upp det i motionen som följde på budgetpropositionen. Med an-
ledning av jordbruksproposition 2 det här året, om man får kalla den så, har
vi tagit upp samma sak. Skälet är att användningen av i det här fallet kad-
mium måste minska.
Jag har fått ett utdrag ur den rapport som Naturvårdsverket har gjort, Mil-
jöstörningar och hälsa, som kommer ut i dag. Där skriver man bl.a.: Jämfört
med andra länder är den mängd kadmium som vi utsätts för låg, men säker-
hetsmarginalerna till skador är ändå liten hos en del av befolkningen. Därför
måste mängden kadmium i handelsgödsel minska, liksom nedfallet från luf-
ten. För att mängderna i marken inte skall öka får tillförseln inte överstiga
ca 0,05 mg per kvadratmeter och år.
Det är det här som vi har avsett med vårt envisa upprepande av att bibe-
hålla prisregleringsavgiften alternativt införa en miljöavgift eller en kadmiu-
mavgift. Det är bakgrunden. Vi menar att det hela tiden sedan hösten 1992
har varit fel signal att ta bort avgifterna.
Nu är de borta, och vi väntar med spänning på den många gånger avise-
rade kadmiumavgiften. Med ett litet leende på läpparna sade jordbruksmi-
nistern att den bereds i regeringen. Jag vill då fråga: När är beredningen
klar?
Anf. 155 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag vill bara först konstatera att Margareta Winberg och jag
nog är alldeles överens om syftet med den här diskussionen, nämligen att
begränsa föroreningen med kadmium och att vi bör vidta så många åtgärder
som är möjliga för att komma till rätta med det här problemet.
På frågan om när beredningen är klar kan jag inte svara med att ange nå-
got absolut datum. Men min förhoppning är att beredningen sker mycket
snabbt. Vi har diskuterat detta under en lång tid. Jag tycker personligen att
det är bra att ha avgifter på skadliga ämnen. Det var för övrigt någonting
som det inte alltid var lätt att övertyga Socialdemokraterna om på den tiden
de satt i regeringen.
Sedan vill jag ta upp frågan om prisregleringsavgifter. Jag finner det något
anmärkningsvärt att Margareta Winberg som ordförande i jordbruksutskot-
tet så ivrigt blandar samman prisregleringsavgifter med miljöavgifter.
Inte minst Margareta Winberg och socialdemokraterna i utskottet var med
och drev frågan om 1990 års beslut, då prisregleringslagen avskaffades. Pris-
regleringsavgiften var något som var kopplat just till denna företeelse. När
vi går in med ny politik alternativt kommer med i EG saknas motivet för att
ha en prisregleringsavgift på produktionsmedel för att begränsa produktio-
nen. Kvar står alltså miljöavgifterna.
Vi har inte velat ändra på miljöavgifterna, även om det från Jordbruksver-
ket har framförts synpunkter om att man inte behöver ha någon miljöavgift
på fosfor, därför att fosforgödsel saknar negativ miljöpåverkan. Däremot är
det just i fosforgödsel som kadmium finns. Då vore det enligt min uppfatt-
ning, och det är därför frågan bereds i regeringskansliet, viktigt att lägga
över en avgift på fosforgödseln.
Anf. 156 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Man får säga att det var tur för regeringen och jordbruksmi-
nistern att EES-avtalet aldrig trädde i kraft. Om det hade trätt i kraft hade
det varit omöjligt att införa en kadmiumavgift. Så är det.
Därför menar jag att det är väsentligt att skynda på, om denna avgift är
allvarligt menad. I och för sig ser det ju litet dystert ut för EES-avtalet just
nu. Men det kan ju hända att de länder som tycks ha litet svårt för det fattar
beslut. Då måste vi vara klara innan EES-avtalet skall träda i kraft i Sverige.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
71
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Vi hade en jordbrukspolitisk debatt här för några veckor sedan som minis-
tern deltog i. Då sade den moderate företrädaren bl.a.: Inga nya och fördy-
rade krav på djurhållning och miljö skall belastas med mindre än att konkur-
rentländerna gör detsamma. Vi har redan i dag högre krav.
Jag blir litet fundersam, eftersom Centerns representant i samma debatt
sade att vi väntar på en kadmiumavgift. Jag undrar vem som företräder ma-
joriteten i riksdagen.
Anf. 157 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag tror säkert att Margareta Winberg känner till att det
både tidigare och nu finns olikheter mellan de partier som finns i regerings-
ställning. Det är ingen hemlighet. Men regeringen för en politik, och så små-
ningom kommer vi att redovisa den här.
Jag vill ta upp frågan om införande av en kadmiumavgift kopplad till EES-
avtalet. Det är alldeles riktigt att EES-avtalet och ett EG-medlemskap skulle
begränsa möjligheterna att införa nya avgifter. Jag är inte övertygad om att
en kadmiumavgift i detta sammanhang bör betraktas som en ny avgift, efter-
som vi har en avgift på just detta gödselmedel, på fosfor, som man kan göra
till att i stället ligga på kadmiuminnehållet. Då är det så att säga ett nytt krite-
rium för en gammal avgift. Vi får se vad som händer.
Anf. 158 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag blir litet full i skratt när jordbruksministern säger att re-
geringen för en politik och att vi får se hur det går sedan. Det är klart att det
är en viktig markering. Det har ju inte gått så bra för regeringens politik
på detta område. Det har ju varit ett antal bakslag. Eftersom två personer i
ministerns eget parti och det största majoritetspartiet har en annan uppfatt-
ning, vore det intressant för oss att få veta om detta förslag finns förankrat
hos majoriteten i riksdagen.
Beträffande kadmiumavgiften hoppas jag att jordbruksministern har rätt.
Men det bästa är att införa denna avgift innan EES-avtalet träder i kraft. Jag
undrar om det blir på denna sida om halvåret eller om det blir till hösten.
Anf. 159 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag förstår att det inte är ovanligt i någon regering att det
finns olika synpunkter. Det vore snarast onormalt om det inte skulle finnas
i en flerpartiregering. Det är därför som frågor bereds, för att man så små-
ningom skall uppnå en enighet. När den enigheten finns, kommer vi natur-
ligtvis att tala om det. Det är min förhoppning att det inte skall dröja länge.
Anf. 160 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag vill avslutningsvis ställa en fråga. Tror jordbruksminis-
tern att man i denna fråga kommer att uppnå enighet inom en inte alltför
avlägsen framtid?
72
Anf. 161 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Egentligen handlar väl tro om andra saker än detta. Men
regeringsarbetet bygger på att partierna enas.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 162 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Margareta Winberg har frågat mig om vilka ambitioner den
svenska regeringen har för att tillmötesgå konsumenternas krav.
EES-avtalet omfattar EG:s bestämmelser om märkning. De viktigaste be-
stämmelserna finns i ett ramdirektiv om märkning av livsmedel. Såväl Sveri-
ges som EG:s regler för märkning av livsmedel bygger på den standard som
har utarbetats inom den internationella organisationen Codex Alimentarius
Commission. EG:s bestämmelser om märkning har emellertid ett vidare till-
lämpningsområde än de svenska bestämmelerna. De förra omfattar nämli-
gen inte bara livsmedel som saluhålls direkt till konsument utan också livs-
medel som saluhålls till storhushåll. De svenska märkningsbestämmelserna
omfattar endast försäljning direkt till konsumenten. En anpassning av de
svenska bestämmelserna till EG:s innebär sålunda en skärpning på denna
punkt.
Enligt både EG:s regler och de svenska bestämmelserna skall alla ingredi-
enser i ett livsmedel deklareras i fallande storleksordning efter vikt. Undan-
tag från denna huvudregel görs i de svenska föreskrifterna i de fall livsmedel
tillverkas av s.k. sammansatta ingredienser, dvs. ingredienser som består av
flera komponenter. Ett exempel på detta är majonnäs som ingår i potatissal-
lad. I de fall halten av den sammansatta ingrediensen, i detta fall majonnä-
sen, är lägre än 5 % av hela livsmedlet, dvs. potatissalladen, behöver man
endast ange namnet på den sammansatta ingrediensen, däremot inte vad den
består av. Råvaruingredienser som är kända för att kunna ge problem för
överkänsliga personer skall dock alltid deklareras oberoende av halten.
Enligt EG:s märkningsdirektiv behöver sammansatta ingredienser inte
specificeras om halten i livsmedlet är lägre än 25 %. I dessa fall behöver en-
dast beteckningen på den sammansatta ingrediensen deklareras. Något krav
på att alltid deklarera allergena råvaruingredienser finns inte.
EG:s bestämmelser om märkning är totalharmoniserade, vilket innebär
att Sverige vid en anpassning varken kan ställa strängare eller mildare märk-
ningskrav. Det finns naturligtvis inte något hinder för handeln att frivilligt
märka med de uppgifter som konsumenterna kräver utöver vad som följer
av EG:s bestämmelser. Detta innebär att konsumenternas roll är utomor-
dentligt viktig i sammanhanget, strängt taget viktigare än lagstiftarens.
Anf. 163 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Tack för svaret. Jag konstaterar att vi också här har en bak-
grundsbeskrivning som står att läsa i regeringens proposition 1991/92:170.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
73
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
74
Jag tyckte därför inte att den var så intressant. Däremot slås jag av det som
står på s. 2 i svaret, nämligen:
”EG:s bestämmelser om märkning är totalharmoniserade, vilket innebär
att Sverige vid en anpassning varken kan ställa strängare eller mildare märk-
ningskrav.”
Detta tycker jag är en något defensiv och passiv hållning. Vi är nu i början
av ett förhandlingsskede. Jag vet vad EES-utskottet har sagt. Jag vet att man
där har fått respit till 1995 för våra svenska krav. Men jag trodde att vi till
dess skulle ha ett förhandlingsresultat som åtminstone skulle bygga på en viss
ambition även på detta område. Det kan förefalla vara en liten detalj. Men
vi har läst om ett antal olycksfall som har inträffat, just på grund av att man
i dessa länder inte har deklarerat ingredienser på samma sätt som i Sverige.
Jag tycker att det är så defensivt att bara säga att vi måste anpassa oss
men att det inte finns något hinder för handeln att frivilligt märka. Kunde
regeringen inte vara litet mer offensiv och åtminstone försöka?
Anf. 164 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att skilja mellan två delar i dessa
bestämmelser. Det ena är det som bara gäller en innehållsförteckning. Det
var detta som jag i huvudsak uppehöll mig vid i svaret, i synnerhet när det
gäller frågan om när det finns sammansatta ingredienser, där kraven inom
EG är betydligt mindre.
När det gäller frågor som kan ha betydelse för hälsan och för miljön, har
vi möjlighet att hävda högre krav. Det är en möjlighet som kan utnyttjas
när det gäller allergena råvaruingredienser. Vi har från regeringens sida en
ambition inom ett brett fält - miljö, djurskydd, veterinära frågor, osv. - att
så långt det är möjligt behålla de regler som vi har. Men jag har redovisat
principen för de harmoniserade bestämmelserna när det gäller just märk-
ningsdirektiven.
Anf. 165 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det sägs ofta när det gäller hälsa, miljö och säkerhet att det
är minimiregler och att vi sedan har möjlighet att fylla på dem. Men det stri-
der mot det som står i svaret, att vi inte har någon möjlighet att ställa sträng-
are eller mildare märkningskrav. Det förhållandet att man är allergisk mot
någonting i en sammansatt produkt har självfallet med hälsan att göra. Det
finns ett i pressen för en tid sedan beskrivet fall där en flicka i Frankrike dog
av att äta glass utan innehållsmärkning. Man kunde då inte härleda orsaken
till dödsfallet och inte heller ställa tillverkaren eller försäljaren till ansvar,
eftersom reglerna inte är sådana.
Det brukar alltid sägas att vi har möjlighet att hävda högre krav. Men det
är väl ändå så, jordbruksministern, att det inte är vi själva, EG-kommissio-
nen eller EG-parlamentet utan EG-domstolen som till slut avgör huruvida
de högre krav som vi vill ställa är förenliga med en fri konkurrens?
Anf. 166 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vi kan naturligtvis länge diskutera hur man definierar t.ex.
ett krav som har betydelse för hälsan. Det är rätt, som Margareta Winberg
säger, att det i det fallet är domstolen som i slutänden kan avgöra frågan.
Därför tror jag att det är ännu viktigare att vi aktiverar oss på detta område.
Vi kommer tillsammans med de övriga nordiska länderna att driva frågan
om en fullständig deklaration av allergena ämnen på det möte med Codex
Alimentarius Commission om märkning som skall hållas denna månad i Ca-
nada.
Eftersom EG:s regler liksom våra bygger på Codex Alimentarius, kan en
ändring ha betydelse också för EG:s bestämmelser. Dessutom märker jag
redan i dagsläget i kontakterna med representanter för regeringar i olika
EG-länder att man där har vissa ambitioner. Jag tror alltså att det gör nytta
att driva på utvecklingen inte bara hemma utan också internationellt.
Anf. 167 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Därmed fick jag ändå svar på min första fråga. Regeringen
är inte så passiv som det verkade av svaret. Då vill jag bara önska regeringen
lycka till i det arbetet.
Anf. 168 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! En lyckönskan tackar regeringen alltid för.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 169 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Margareta Winberg har frågat mig om det är politiskt möjligt
att bibehålla nivån på stödet till jordbruket i norra Sverige efter ett medlem-
skap i EG.
Regeringens utgångspunkt är att det i förhandlingarna måste skapas förut-
sättningar för att bevara och utveckla jordbruket i norra Sverige. Ett villkor
för detta är att fortsatt stöd kan lämnas till Norrlandsjordbruket. Jag ser det
som nödvändigt och även möjligt att upprätthålla stödnivån efter ett EG-
inträde. Svaret på frågan är alltså ja.
Anf. 170 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Sysselsättningen i de areella näring-
arna är betydligt högre i vissa av Norrlands kommuner och län än i riket i
dess helhet. I nedre Norrland är 5,6 % av befolkningen sysselsatt i de areella
näringarna mot 3,9 % i riket. I mitt hemlän Jämtland är andelen 8,6 % och
i vissa kommuner i inlandet över 10 %.
Denna fråga är mycket central för människor där uppe. Jag tror också att
den kommer att bli ganska avgörande för hur omröstningen så småningom
kommer att utfalla. Den ambition som jordbruksministern deklarerar är
glädjande. I dag är Norrlandsstödet ca 4 800 kr per ko mot ca 1 100 kr per
ko i EG. Det är alltså en ganska stor skillnad mellan dessa stödnivåer.
När vi har diskuterat detta med företrädare både för vår delegation i Brys-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
75
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svarpå frågor
sel och för kommissionen har de inte varit lika hoppfulla som jag tycker att
jordbruksministern var i sitt korta men kärnfulla svar. De ser detta som ett
mycket stort problem, kanske en av de allra största frågorna att lösa vid för-
handlingarna.
Det skulle vara intressant, eftersom vi inte alls vet hur regeringen tänker,
att få en vink om hur man tänker agera för att behålla stödet på nuvarande
nivå.
Anf. 171 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag håller med Margareta Winberg om att detta säkert är ett
stort problem och även en mycket stor fråga för regeringen i förhandling-
arna. Den har också en avgörande betydelse för folkomröstningsresultatet
så småningom. Om vi inte lyckas att i förhandlingarna klara ett stöd till norra
Sverige både vad gäller jordbruket och andra delar av näringslivet som behö-
ver ett särskilt stöd, har vi inte visat att vi klarar att ta in hela vårt land i EG.
Därför ser jag - och jag tror att jag har med mig hela regeringen på det -
detta som en av de absolut viktigaste frågorna att lösa i förhandlingarna.
Låt mig, även med risk att ytterligare förvärra Margareta Winbergs bild
av läget, nämna att det genomsnittliga stödet för Norrlandskon om 4 800 kr
framstår som ännu mera anmärkningsvärt mot bakgrund av extremvärdena.
Nere i söder får några jordbrukare inte mer än EG:s ca 1 000 kr per ko, me-
dan några norröver får väldigt mycket mer.
När vi argumenterar för detta, tycker jag att det är viktigt att poängtera
två saker. Den ena är att det är väsentligt att denna landsända får leva kvar
med en befolkning som kan livnära sig där, att det i det framtida Europa ges
en möjlighet att vara en mycket speciell region med speciellt klimat, och då
är jordbruket viktigt.
Den andra är att det också är angeläget att peka på de särskilda möjlighe-
ter som finns. Inte någon annanstans i världen än i de nordiska länderna be-
drivs jordbruks- och livsmedelsproduktion på våra breddgrader.
Anf. 172 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det var två argument. Jag kan bidra med några till. Jag har
tagit del av en del utredningar om dessa frågor. Vad gäller befolkningstäthe-
ten kan nämnas att det i EG bor i genomsnitt 147 invånare per kvadratkilo-
meter. I EG räknas som extrem glesbygd områden med 7 invånare per kva-
dratkilometer. Detta kriterium uppfyller stora delar av Norrland.
I mitt hemlän klarar alla kommuner utom Östersund detta. I Västernorr-
land klaras det av Sollefteå, Ånge och Örnsköldsvik, och detsamma gäller
fyra kommuner i Gävleborgs län.
Stallperiodens längd är i stora delar av nedre Norrland 285 dagar. Det be-
tyder en betesperiod om knappt tre månader. Vi har förstås också att ta hän-
syn till transportavstånden, som i hela norra stödområdet är 9 kilometer per
mjölkproducent. Avkastningen uppgår till 60-90 % av riksgenomsnittet.
Anf. 173 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag avser att i morgon inför EG-delegationen redogöra litet
mera fullständigt för argumenten för Norrlandsstödet. Jag är också beredd
att vid senare tillfälle göra samma sak inför jordbruksutskottet. Jag tror inte
att vi behöver ha särskilt delade meningar om dessa argument.
Jag vill ytterligare en gång understryka något som jag tror är viktigt, näm-
ligen att vi i förhandlingarna inte bara bör tala om problemen. Vi skall natur-
ligtvis också göra det, men dessutom peka på de möjligheter som finns. Om
det bara är fullt med problem, är det kanske svårt att motivera att vi skall
bibehålla nuvarande befolkning inom detta område.
Anf. 174 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Skall man tala om möjligheter måste det gälla de alldeles
specifika möjligheter som finns där men t.ex. inte i Spanien. Jag talade med
någon man - det är ju mest män i Bryssel - som sade att vi inte kan säga
att det är så kallt där uppe att vi måste få mycket pengar, för då kommer
spanjorerna att säga: Ja, men vi har det så varmt och det växer så dåligt hos
oss att vi måste ha pengar för det. Han pekade också på att Spanien inom
vissa varma områden har en mycket gles befolkning.
Det är noga med att hitta de specifika möjligheter men också specifika
problem som faktiskt finns i hela norra Skandinavien. En av anledningarna
till att jag ställde min fråga var att vi socialdemokrater blev något oroliga när
vi i årets proposition nr 2 om jordbrukspolitiken såg att regeringen inte valde
att följa Jordbruksverkets förslag till uppräkning av Norrlandsstödet. Vi
tydde det som en liten vink om att det är en neddragning på gång. Men jag
hoppas att jag i detta fall kan lita på jordbruksministerns ord.
Anf. 175 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Lika väl som det går att lita på Norrlandsstödets uppräkning,
går det bra att lita såväl på mig och på Jordbruksdepartementet som på rege-
ringen. Vi följde den gyllene medelvägen vid den uppräkningen. Det fanns
två alternativ. Ett alternativ låg något högre än regeringens förslag och ett
alternativ låg väsentligt lägre. Vi kan diskutera länge om det var rätt, men vi
gick medelvägen.
Jag vill bara understryka att det inte finns några kriterier om stöd i EG
som stämmer för norra Sverige, utan vi måste, tillsammans med de andra
nordiska länderna, verka för att konstruera ett nytt kriterium för stöd av
jordbruket i norra Sverige. Samtidigt kan jag upplysa om att de flesta länder
som har blivit medlemmar i EG har haft med sig, när de ansökte om medlem-
skap, någon ny form av stöd eller annat. Det kan vi nog också i det här sam-
manhanget räkna med.
Anf. 176 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Avslutningsvis vill jag korrigera jordbruksministern på en
punkt. Det finns ingen gyllene medelväg när det gäller uppräkningen. An-
tingen följer man utredningen, eller också ligger man still. Regeringen valde
att ligga still.
Anf. 177 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Man kan följa två olika metoder för uppräkning. Vi har haft
den sortens debatt redan en gång, Margareta Winberg. I det här samman-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
77
|
Prot. 1992/93:90 13 april 1993 |
hanget valde regeringen ett mellanläge. Om vi i regeringen hade varit strikta |
vi inte.
|
Svar på frågor |
Överläggningen var härmed avslutad. 31 § Svar på fråga 1992/93:532 om prisutveckling på jakträttsupp- Anf. 178 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c): Herr talman! Inge Carlsson har frågat mig vilka åtgärder regeringen äm- Jaktintresset i Sverige är glädjande stort, och det finns ca 320 000 jägare. När riksdagen år 1986 antog den nya jaktlagen diskuterades även olika De prishöjningar av jakträttsupplåtelser som Inge Carlsson påtalar beror Jag utgår från att de aktuella arrendepriserna är anpassade till den rå- Avslutningsvis vill jag nämna att de omfattande statliga markerna på ren- Anf. 179 INGE CARLSSON (s): Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min |
|
78 |
ren. Riksdagen har på förslag av den förutvarande socialdemokratiska rege- |
ringen fattat åtskilliga beslut under 1980-talet, vilka syftar till att i praktisk
handling uppfylla dessa målsättningar. Allt tyder nu på att varken jordbruks-
ministern, regeringen eller den borgerliga riksdagsmajoriteten är beredda
att fullfölja ambitionerna i tidigare fattade riksdagsbeslut.
I höstas ställde man sig helt kallsinnig till bl.a. den oroande utvecklingen
av stigande avgifter på jakträttsupplåtelse. Att staten nu går i täten med helt
orimliga arrendepriser fick den borgerliga majoritetens välsignelse.
Om staten, Domänverket, skogsbolagen och kyrkan fullföljer sina planer
på fortsatt kraftiga prishöjningar på jakträttsupplåtelser, leder detta till att
jakten tappar sin förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden.
Det blir plånbokens tjocklek som avgör vem som kommer att kunna jaga.
Överensstämmer den här utvecklingen med jordbruksministerns uppfatt-
ning?
Anf. 180 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det folkliga inslaget i jakten, som Inge Carlsson här tar upp,
är viktigt. Det är en tradition som Sverige har, till skillnad från vissa andra
länder i vår världsdel. Den traditionen tycker jag att vi skall slå vakt om, så
på den punkten har vi inga delade meningar, Inge Carlsson och jag.
Hur man skall kontrollera priserna har tidigare diskuterats, som jag hänvi-
sade till. Man har emellertid kommit till samma ståndpunkt som jag fortfa-
rande har. Jag citerar gärna ur regeringens proposition från 1986/87 om den
nya jaktlagen. Statsrådet vid det tillfället säger: Jag håller med om att det
kan finnas tendenser till en utveckling som leder till att företrädesvis ekono-
miskt starka personer får möjlighet att jaga. Denna utveckling bör emeller-
tid, enligt min mening, brytas med andra medel än en regelrätt priskontroll.
I den frågan finner jag det tillräckligt att, som beredningen har gjort, hänvisa
till de praktiska hinder som föreligger mot en effektiv kontroll.
Jag tror att det är bra att vidhålla den uppfattningen. Det är viktigt att låta
marknaden så långt möjligt styra. Jag tror också att den befintliga debatten
och det folkliga engagemanget kan hjälpa till i det här sammanhanget.
Anf. 181 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Jordbruksministern säger i sitt svar att det är speciellt två
orsaker som har bidragit till att prishöjningarna blivit så stora och fortsätter
att öka. En orsak är att arrendeavtalen ofta löper på fem år. Därefter sker
en höjning av arrendeavgiften som baserar sig på ökningen av det allmänna
kostnadsläget. Jordbruksministern anser därför mot bakgrund av detta att
de här ökade priserna inte är orimliga.
I en rubrik i tidningen Land nr 13 den 2 april 1993 sägs det i en rubrik: ”Vi
vägrar att betala.” Tidningen fortsätter: ”Jägarna rasar mot Domäns prishöj-
ningar. Nu råder rena revolutionsstämningen bland jägarna. För ett par år
sedan fick Domän hård kritik för att man chockhöjde priset på jaktarren-
dena. I vår har Domän inlett en ny offensiv - jaktlag i Småland har fått be-
sked om att avgiften ska höjas med 95 procent!” Har prisutvecklingen varit
så hög som 95 % under de senaste fem åren?
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
79
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 182 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag talade inte om ett speciellt exempel, utan jag talade om
den allmänna utvecklingen. Den är nog inte så oroande. Om det blir revolu-
tion bland jägarna, tror jag att det är en tillräcklig åtgärd för att på det här
området åstadkomma en förändring.
År 1986 fanns det en Vänsterpartimotion om priskontroll. Den motionen
avvisades då av den socialdemokratiska majoriteten. Det kan vi hålla i min-
net.
Anf. 183 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Låt mig fortsätta citera den här artikeln: ”För två år sedan
protesterade vi när Domän chockhöj de priserna för de lag som då skulle för-
nya sina kontrakt, säger Bengt Andersson. Men Domän bara struntar i kriti-
ken. Nu genomför de nya, kraftiga höjningar över hela länet och är klart
prisledande bland markägarna. Vi har föreslagit att jägarna ska gå samman
och vägra betala sådana här oförskämda priser.”
Jag vill påminna jordbruksministern om att sett mot denna bakgrund
tycker jag, mina socialdemokratiska vänner och jägarna att det finns mycket
starka skäl för en vändning av den här prisutvecklingen. Jag vill också på-
minna om att regeringen nu bör aktualisera uppdraget som Svenska jägare-
förbundet fick i den här frågan i och med regeringsbeslutet den 4 februari
1988. Det förpliktar att jordbruksministern begär in förslag. Det har alltså
gått sex år sedan riksdagen gav Svenska jägareförbundet ett uppdrag att
återkomma för att få litet ordning på det här området.
Anf. 184 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Uppdraget är ganska gammalt, som Inge Carlsson antyder.
Regeringen hade inte heller något besked på området. Det hindrar inte att
man kan fundera över detta. Men de starka reaktionerna mot prishöjning-
arna, tycker jag, talar sitt eget språk. Jag tror faktiskt att jägarna är en till-
räckligt stark grupp, om de uppträder något så när enade, för att sätta stopp
för en onormal prisutveckling.
Anf. 185 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Jag håller med jordbruksministern om att det har gått lång
tid, sex år. Därför tycker jag att det är hög tid att vi får in synpunkter från
Svenska jägareförbundet, som sitter inne med kunskap om detta. Vi kan inte
få en sådan utveckling i landet att arrendepriserna höjs med 95 %. Det finns
inga skäl till det. De skäl som jordbruksministern har angivit i svaret får inte
innebära att Domänverket kan gå i spetsen och höja arrendena med 95 %.
Kan det vara fråga om någon form av anpassning till EG, så att de rika
jägarna kan komma och ta över våra jaktmarker? Kan det vara så, herr jord-
bruksminister?
Anf. 186 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag talar gärna med Jägareförbundet om denna fråga, men
samtidigt skall vi komma ihåg att när ett avtal sluts är det mellan två parter.
80
Det är inte en part som ensidigt dikterar. Det framgår också av bl.a. artikeln
i Land och andra referat.
Det förs en mycket intensiv debatt om detta inom vissa områden i landet.
Jag tror att den debatten är nyttig och kommer att hjälpa mer än en mycket
krånglig prisreglering och kontroll.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 187 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Åke Selberg har med anledning av jordbruksutskottets be-
handling av 1993 års budgetproposition frågat mig hur nästa års spannmåls-
överskott beräknas finansieras. Han bedömer att spannmålsöverskottet san-
nolikt blir betydande med anledning av de förändringar som vidtagits av ut-
skottet.
Riksdagen har nu fattat beslut om inlösenpris för 1993 års skörd och nivå
på det arealbidrag som skall utgå budgetåret 1993/94.
Finansieringen kommer att ske inom ramen för anvisade direktbidrag och
tillgängliga regleringsmedel i enlighet med förslaget i 1993 års budgetpropo-
sition. Jag räknar med att inom kort kunna föreslå regeringen att lägga fram
förslag till riksdagen om villkor för och finansiering av 1994 års skörd.
Anf. 188 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret. Frågan är föran-
ledd av behandlingen av budgetpropositionen i jordbruksutskottet. Jord-
bruksministern går ifrån 1990 års jordbrukspolitiska beslut på en del väsent-
liga punkter. Vidare plussar den borgerliga utskottsmajoriteten på vid den
fortsatta utskottsbehandlingen i ganska stor omfattning.
Det beslut som vi med stor enighet fattade 1990 innebar att vi skulle
komma ifrån de alltmer betungande överskotten, som varit ett gissel, ett för-
fång för såväl producenter som konsumenter. Man var väldigt enig i uppgö-
relsen. Den totala satsningen för att avreglera näringen rörde sig om bety-
dande belopp. En stor del av denna satsning kommer, är jag rädd för, att gå
till spillo efter det här beslutet, därför att man nu går tillbaka till att reglera
näringen. Utskottets majoritetsbeslut innebär också med största sannolikhet
att spannmålsöverskotten kommer att öka.
Jag skulle vilja fråga: Är inte jordbruksministern orolig för att vi kommer
tillbaka till den situation som rådde före 1990, med stora överskott som
följd? Hur skall de överskotten finansieras, om budgetunderskottet ökar på
grund av det här beslutet?
Anf. 189 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vi skall komma ihåg att det sedan arbetet med propositionen
för nästa budgetår skett en del förändringar. Jag har tidigare i kammaren
redovisat min syn på det. Den depreciering av den svenska valutan som har
följt av att kronan flyter gör att jämförelsepriser också på livsmedel blir
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
andra. Det kan, utan att jag för den skull går in och diskuterar de prisnivåer
som jordbruksutskottet har lagt fast, finnas visst fog för att göra föränd-
ringar.
Det finns en risk för en ökad spannmålsproduktion. Den beror i första
hand inte på de förändringar som jordbruksutskottet gjorde när det gäller
prisnivåer - arealbidraget lät man ju ligga kvar. Jag tror att de risker för för-
ändringar som finns beror på det faktum att Sverige har lämnat in ansökan
om EG-medlemskap och nu förhandlar om medlemskap. I ett totalt EG-per-
spektiv vore sannolikt produktionen av spannmål högre än om Sverige bara
skall producera för sin egen konsumtion.
Den bedömningen gör troligen ganska många spannmålsodlare. De vill
fortsätta för att vara med den dag som den europeiska marknaden finns där.
Detta är också anledningen till att vi fastställt ett golv för spannmålspriserna
i form av inlösenpris även för nästa år. Man kan inte med hänsyn till den
politik som förs på andra områden om europeisk integration hävda att det
för spannmål bara skall gälla ett litet område av Sverige.
Anf. 190 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Jag är väl medveten om att det har skett förändringar sedan
vi fattade beslutet. Men att skylla allt på EG-anpassningen och att göra
denna förändring redan i år är inte riktigt. Det var inte nödvändigt. Vi kunde
ha haft ett år till på oss för att diskutera hur vi på bästa sätt skulle kunna göra
den här förändringen. Man har i tidningsdebatter kunnat se att de människor
som har ställt om och som har tagit till sig vårt beslut från 1990 är oerhört
besvikna.
Jag vill fråga jordbruksministern, för jag tyckte att det fanns en viss anty-
dan, om förändringarna i utskottet verkligen gjordes med ministerns goda
minne. En ny fråga dyker upp: Hur skall kompensationen till animaliepro-
duktionen ske enligt det här beslutet?
Anf. 191 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det som sker i riksdagen sker naturligtvis i enlighet med vad
riksdagen själv beslutar. Jag brukade på den tid jag själv satt i jordbruksut-
skottet ändå betrakta jordbruksutskottet som överordnat enskilda ministrar
och även regeringen i sådana här sammanhang. Jag gör fortfarande den be-
dömningen. Man måste finna sig i vad utskott och riksdagen bestämmer.
Jag kan upprepa vad jag sade, att jag har förståelse för hur man upplevde
den ändrade situationen när ärendet behandlades i utskottet. Det är inte så
konstigt.
När det gäller animalieproduktionen har vi till följd av kursfallet på kro-
nan inte samma anpassningsbehov som tidigare. I de förslag som regeringen
har lagt fram för riksdagen hade vi förutsett att det skulle göras en justering
i jordbruksutskottet, kanske inte exakt vilka belopp det skulle bli.
1990 års beslut gäller fortfarande. Jag tror att vi skall fortsätta att driva
idén också i ett EG-sammanhang.
Anf. 192 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Det var också vår tanke i budgetbehandlingen att vi skulle
fortsätta att tillämpa 1990 års beslut även det här året tills vi kunde stämma
av mot vad som händer inom EG. EG:s jordbrukspolitiska beslut sträcker
sig till den 1 juli 1996. Sedan vet vi ingenting.
Risken är uppenbar att vi får ställa om ytterligare en gång om vi kommer
in i EG, alltså ställa om en tredje gång. Jag är väldigt orolig för att det blir
svårt att motivera det hos svenska folket med tanke på att de reformer som
vi har genomfört kostar ungefär 14 miljarder kronor. Dessutom utgör vi en
normal spannmålsmarknad. Strävan var ju att åstadkomma en balans i
spannmålsproduktionen, men då krävs det att man tar ytterligare
250 000 - 300 000 ha ur produktion, enligt beräkningar från Jordbruksver-
ket.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svarpå frågor
Anf. 193 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag vill säga två saker. Det ena är att ingen av oss vill väl ta
på sig ansvaret för att vi i Sverige driver en politik som är så olik den politik
som förs i vår omvärld att stora delar av vårt jordbruk slås ut före ett EG-
medlemskap. Jag vet att det är ambitionen att inte föra en sådan politik som
har föranlett vissa förändringar och som också föranleder en del av regering-
ens förslag.
Det andra är att i det läge som rådde 1980 utgick vi ifrån att vi skulle kunna
ha en isolerad svensk livsmedelsmarknad i balans. Men om vi blir medlem-
mar i EG - och det är regeringens bestämda strävan - är det inte längre fråga
om balans på den svenska marknaden, utan då är det fråga om en större
marknad. På denna marknad ligger den svenska spannmålsproduktionen
sannolikt på en högre nivå, vilket man bör ha med i bedömningen när man
vidtar åtgärder i dagsläget.
Anf. 194 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Vi har ingen annan uppfattning än att vi skall föra en politik
som bidrar till att skapa en så stark jordbruksnäring som möjligt. Där är vi
helt överens.
Men att det så till den milda grad brådskar med EG-anpassningen kan vi
däremot inte hålla med om. I och med att man jobbar med en anpassning
liksom i förväg förlorar man en del av förhandlingspositionen. När EG rör
sig åt något håll, är det helt klart att man rör sig åt vårt håll och inte mot en
ytterligare reglering, enligt signalerna i olika diskussioner. Vi anser därför
att det hade varit klokt om vi hade kunnat resonera oss samman under ytter-
ligare ett år. På det sättet hade vi kunnat möta dessa problem på ett bättre
sätt.
Anf. 195 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Vi har fortfarande under 1993 ett lägre spannmålspris och
ett lägre arealbidrag än vad man har inom EG. Om det är Åke Selbergs me-
ning att vi skall medverka till att sänka priserna i EG, finns det kvar ett så-
dant utrymme. Min ambition är inte att försämra situationen för det svenska
jordbruket. Jag hoppas att det inte heller är Ake Selbergs ambition.
83
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Anf. 196 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger ytterligare ett inlägg från vardera sidan.
Svar på frågor
84
Anf. 197 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Mycket kort: Det är också vår ärliga mening att vi vill ha en
så stark jordbruksnäring som möjligt. Vi har inga ambitioner att slå ut vårt
jordbruk i förtid inför EG-medlemskapet. Vi vill ha en jordbrukspolitik som
gör jordbruksnäringen så stark att den på ett så bra sätt som möjligt kan
möta den marknad som ligger framför oss.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 198 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Kaj Larsson har frågat hur jag tänker att fiskevården skall
bedrivas i framtiden och varifrån ekonomiska medel skall komma fiskevår-
den till del.
Regeringen uttalade i 1992 års budgetproposition att någon allmän fiske-
vårdsavgift inte bör införas. Ansvaret och kostnaderna för fiskevården bör i
princip bäras av fiskevattenägarna själva och finansieras t.ex. med inkomster
av fiskekortsförsäljning och arrendeavgifter. Dock bör vissa medel anvisas
även i fortsättningen för att möjliggöra bidrag till förrättningskostnaderna
för bildande av fiskevårdsområdesföreningar.
Riksdagen lämnade uttalandet från regeringen utan erinran och avslog
samtidigt motioner i ärendet. Också nu i vår har riksdagen avslagit motioner
i samma fråga.
Anf. 199 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret. Det var kort, men
långt ifrån kärnfullt.
Jordbruksministern sade att ansvaret och kostnaderna för fiskevården i
princip bör bäras av fiskevattenägarna själva och finansieras t.ex. med in-
komster av fiskekortsförsäljning och arrendeavgifter. Tror verkligen minis-
tern själv på detta?
Det finns i dag 1,5 miljoner människor som sportfiskar någon gång under
året, och det finns uppemot 100 000 sjöar i Sverige. En bra fiskevård är oer-
hört viktigt för människor som vill vara ute i naturen, koppla av och syssel-
sätta sig på sin fritid. Men det är också bra för yrkesfisket i Sverige. Om man
inför en fiskevårdsavgift, skall pengarna oavkortat gå till fiskevård. De kan
användas till bl.a. odling av fisk, kalkning, fiskeforskning, fiskeprojekt, in-
vesteringsstöd och fiskevårdsåtgärder. Det är ganska underligt att man i våra
grannländer, i Norge, i Danmark och i Finland, har infört fiskevårdsavgifter,
men här i Sverige vill regeringen inte införa någon sådan. Är det någon form
av prestige, eller vad är det som ligger bakom?
I Norge fick man 1990 in 27,9 miljoner kronor. Administrationskostnaden
uppgick till 0,7 miljoner kronor. Resten gick tillbaka till fiskevården.
Ministern sade i sitt svar att vi i Sverige skall klara detta med att sälja fiske-
kort. Det tror jag inte ens ministern själv tror på.
Anf. 200 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det som Kaj Larsson påpekar är riktigt och glädjande. Vi
har ett land som är rikt på sjöar och vattendrag, där det fortfarande går att
fiska. Det finns en tillgång som kan göras ännu bättre. Det finns också en
mycket stor grupp människor som är intresserad av att fiska på sin fritid.
Detta är också en resurs som bör tas med i bedömningen när det gäller fram-
tida turism och annat. Jag ser alltså detta som väldigt viktigt.
Men det är just därför som det inte är självklart att man måste engagera
samhället för att ta in avgifter som sedan skall distribueras tillbaka. Rege-
ringens och riksdagsmajoritetens ståndpunkter under de två senaste åren har
ju varit att det inte behövs någon fiskevårdsavgift. Det finns möjlighet för
människor inom ramen för gällande lagstiftning och bestämmelser att han-
tera saken utan att staten nödvändigtvis blandar sig i frågan. Vi tror att detta
är möjligt. Därför har vi inte lagt fram något sådant förslag.
Anf. 201 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Det är ganska underligt. Sveriges sportfiskarförbund ställer
sig bakom en fiskevårdsavgift. Inte heller Yrkesfiskarnas riksförbund är
motståndare till införandet av en fiskevårdsavgift. Såvitt jag förstår är inte
heller Per Wramner, generaldirektör för Fiskeriverket, negativ till att det in-
förs en fiskevårdsavgift. Nu senast har jag tagit del av en skrivning från
Svenska kommunförbundet daterad den 18 mars, där man säger att Svenska
kommunförbundet hemställer att regeringen snarast förelägger riksdagen ett
förslag om införandet av en allmän fiskevårdsavgift, i huvudsak enligt det
förslag som hösten 1991 utarbetades på uppdrag av Jordbruksdepartemen-
tet. Det är en bred samling som står i spetsen för de många människor i Sve-
rige som har ett fiskeintresse. Och jag undrar fortfarande: Varför envisas
jordbruksministern med att inte lägga fram ett sådant förslag?
Anf. 202 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag har redan svarat på den frågan, och det är onödigt att
jag upprepar mig. Men jag kan nämna att Per Wramner gjorde en utredning
på uppdrag av den gamla regeringen, och denna utredning överlämnades se-
nare till mig. Vi har diskuterat detta mycket ingående. Per Wramner hade
ett uppdrag att utreda hur man skulle införa en fiskevårdsavgift, vilket han
slutförde. Däremot har det inte varit några konflikter mellan Jordbruksde-
partementet och Fiskeriverket när det gäller den här frågan.
Jag tror att man i de allra flesta fall kan klara sig utan statens inblandning.
Jag vill inte utesluta att man om det gäller speciella insatser för i synnerhet
stora vattendrag och sjöar - t.ex. Vänern - kan gå in och vidta åtgärder. Ett
sådant vattendrag sträcker sig över ett så stort område, omfattar så många
kommuner och så många län att det kan bli nödvändigt med en fiskevårdsav-
gift. Men generellt behövs det inte någon sådan avgift.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
85
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 203 KAJ LARSSON (s):
Herr talman! Nu är det ju så, jordbruksministern, att Sverige har en lång
kuststräcka från Haparanda till Norgekusten, där det är många sportfiskare
som i dag står med sina spön. Inne i landet bedrivs en fiskevård som bekostas
av en fiskevårdsavgift. Naturligtvis kommer denna fiskevård även dessa
sportfiskare till del. Därför vore det mer rättvist att alla som är sportfiskare
fick betala in en avgift till hjälp för en bra fiskevård i Sverige.
Jordbruksministern säger nu här också att man avstyrkte motionen i ären-
det. Det har skett nu i år. Men det finns ju en skrivning i jordbruksutskottets
betänkande, vilket visserligen inte är justerat, som ledde till att vi skickade
tillbaka detta till utredningen. Om det kommer tillbaka i en positiv anda,
innebär det då att jordbruksministern kan tänka om? Jag kan inte se att
framtiden kan ge ekonomiska utrymmen för fiskevård i budgeten.
Anf. 204 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! För att klargöra frågan om signalen från utskottet har jag
förstått att det är på följande sätt: Utskottet förutsätter att utredningen i det
sammanhanget även överväger hur en fiskevård anpassad efter fritids- och
sportfiskets behov skall organiseras i frifiskevattnen. Detta är riktigt, och ut-
skottet förutsätter detta. Det utgår jag också från att vi skall göra. Men det
står i nästa mening: Med det anförda avstyrker utskottet motionerna om all-
män fiskevårdsavgift. Jag tror att detta går att lösa. Vi har inte glömt frågan.
Jag vill också för Kaj Larsson nämna att jag inte lägger någon prestige i den.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 205 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om varför Riksrevisions-
verkets granskare inte fått tillgång till uppgifter i polisregister vid fullgöran-
det av det utredningsuppdrag som regeringen gav Riksrevisionsverket i de-
cember 1992.
Enligt lagen (1965:94) om polisregister får uppdrag eller upplysning ur po-
lisregister i normalfallet endast lämnas till vissa särskilt angivna myndighe-
ter. Regeringen kan dock efter framställning för visst slag av ärenden eller
för särskilt fall medge att även annan myndighet än de uppräknade kan få
tillgång till uppgifter i polisregister. Någon sådan framställning har inte kom-
mit in från Riksrevisionsverket i den utredning som Lars-Erik Lövdén syftar
på.
Det kan ifrågasättas om det finns förutsättningar att lämna ett sådant med-
givande. Det skulle innebära att staten som avtalspart i civilrättsliga förhål-
landen använder de sekretessbelagda polisregistren för att kontrollera per-
soner man har slutit avtal med.
86
Anf. 206 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Efter en omfattande artikelserie i tidningen Atonbladet om
påstådd ekonomisk brottslighet i samband med Invandrarverkets upphand-
ling av olika flyktingförläggningar gav regeringen Riksrevisionsverket i upp-
drag att granska Invandrarverkets upphandling.
Kostnadseffektiviteten och affärsmässigheten i upphandlingen skulle be-
dömas. Jag citerar direktiven: Riksrevisionsverket skall vidare göra kontrol-
ler av om Invandrarverket slutit avtal med personer som i svensk domstol
ådömts straff för ekonomisk brottslighet. Såvitt jag kan förstå finns det bara
ett sätt att gå till väga för att göra en sådan kontroll. Det är att få tillgång till
polisens person- och belastningsregister. En sådan tillgång har inte Riksrevi-
sionsverket fått, och Riksrevisionsverket konstaterar i sin rapport att upp-
draget att kontrollera kopplingen till ekonomisk brottslighet inte har kunnat
genomföras eftersom man inte har fått förutsättningar för att genomföra en
sådan granskning.
Justitieministern säger i sitt svar att någon framställning om att få tillgång
till uppgifter i polisregistret inte har inkommit till departementet. Jag får väl
tro på justitieministern. Men är det så, att Riksrevisionsverket under hand
har fått besked från Justitiedepartementet om att en sådan framställan inte
skulle komma att beviljas? Det är nämligen ganska vanligt att myndigheter
agerar på det sättet mot departementen, dvs. att man lämnar en underhands-
förfrågan. Om man då får ett avvisande svar lämnar man ingen formell ansö-
kan. Kan det ligga till på det viset, justitieministern?
Anf. 207 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén började med att hänvisa till Aftonbladet.
Jag skall säga att jag när jag fick frågan direkt associerade till Aftonbladet
med tanke på att jag där läste att jag skulle ha sagt nej till en förfrågan från
Riksrevisionsverket. Det är egendomligt att när felaktiga uppgifter sprids är
det ingen som efterfrågar en intervju, medan det görs i många andra sam-
manhang. Därför har jag inte haft någon möjlighet att dementera uppgiften.
När det gäller en eventuell underhandsförfrågan från Riksrevisionsverket
har någon sådan mig veterligt icke ställts till Justitiedepartementet. Däremot
har det varit en informell diskussion mellan Justitiedepartementet och Kul-
turdepartementet, men mig veterligt icke med Riksrevisionsverket, där jag
har pekat på de begränsningar som enligt lag finns när det gäller att få denna
typ av uppgifter.
Eftersom Lars-Erik Lövdén säger att tillgången till polisregistret är den
enda möjligheten att få den information som man behöver, vill jag påpeka
att detta inte är korrekt. Kontroll kan ske i andra offentliga handlingar, t.ex.
hos domstolar. Man kan också, vilket Riksrevisionsverket faktiskt har gjort,
genomföra förfrågningar hos kreditupplysningsföretag för att få de andra
uppgifter som också var efterfrågade.
Anf. 208 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! För att klara uppdraget att granska om affärer har förekom-
mit med personer som har dömts för ekonomisk brottslighet finns det två
sätt att gå till väga. Naturligtvis finns möjligheten att gå runt till tingsrätterna
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
87
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
88
och försöka att ta reda på detta, men det är ju från praktisk synpunkt full-
komligt ohanterligt. Då är det Polisens person- och belastningsregister som
man har att tillgå.
Jag fick ändå ett litet medgivande här från justitieministern att man i de-
partementet hade ställt sig negativ till att öppna polisregistren för Riksrevi-
sionsverkets granskare. Jag tolkade justitieministerns svar på det sättet när
det gäller de diskussioner som har varit mellan Kulturdepartementet och Ju-
stitiedepartementet.
Jag har inte med min fråga menat att Justitiedepartementet medvetet har
velat förhindra en granskning av ekonomisk brottslighet. Men jag tycker att
det är något slarvigt av regeringen att ge ett så här specifikt uppdrag till Riks-
revisionsverket utan att ge Riksrevisionsverket möjlighet att fullfölja upp-
draget.
Anf. 209 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är inte ovanligt att man i samband med civilrättsliga av-
tal försöker att få fram information om avtalspartens vandel. Det är inte
ohanterligt att göra sådana undersökningar vid domstolar, eftersom man där
oftast har lätt att direkt hitta rätt forum, beroende på var verksamheten som
sådan bedrivs.
Som sagt har inte någon förfrågan inkommit från Riksrevisionsverket. Det
har förekommit en underhandsdiskussion med Kulturdepartementet. Jag
vill peka på att jag, vilket jag sade, uttryckte tveksamhet. Det hänger sam-
man med att det ligger något egendomligt i att ge ett organ ett tillstånd som
den kontrollerade myndigheten inte har, nämligen Invandrarverket. Invand-
rarverket får för sin myndighetutsövning inhämta information, men det gäl-
ler asylärenden och liknande. Förhyrning av lokaler är inte myndighetsutöv-
ning.
Anf. 210 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag får än en gång konstatera att utredningsuppdraget till
Riksrevisionsverket från början var ganska illa genomtänkt. Riksrevisions-
verket har ju inte ansett sig kunna fullgöra uppdraget på denna punkt, efter-
som man inte har fått förutsättningar för detta. Riksrevisionsverket har nog
under hand fått klart för sig att om man hade lämnat en formell framställan
skulle regeringen ha avvisat den.
Jag har inte hämtat några uppgifter från Aftonbladet. Det var egentligen
inte det som föranledde mig att ställa frågan. Jag har hämtat mina uppgifter
från en programutskrift från Dagens eko, där man uppger att Justitiedepar-
tementets chef för polisenheten sagt att man på departementet varit negativ
till att öppna polisregistren för Riksrevisionsverkets granskare.
Vi behöver kanske inte tvista om det här längre, men jag konstaterar att
regeringen förmodligen har utformat sina direktiv utan att tänka efter till-
räckligt mycket.
Anf. 211 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag vill än en gång poängtera att det finns andra möjligheter
att få den information som behövs. Eftersom jag själv har en lång kommu-
nalpolitisk erfarenhet bakom mig vet jag att man mycket ofta i den kommu-
nala verksamheten ser till att inhämta information om personer med vilka
kommunen avser ingå avtal med hjälp av öppen information - bl.a. domsto-
larnas domar. Domstolarna är också så organiserade att det är möjligt att få
fram den informationen även om datoriseringen har skett sent.
Anf. 212 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Riksrevisionsverket har inte gjort samma bedömning som
justitieministern. Det går att få fram uppgifter ur andra offentliga register,
t.ex. Upplysningscentralens register eller kronofogdemyndighetens
register X. Riksrevisionsverket har ansett att man har behövt få tillgång till
person- och belastningsregistret för att kunna fullgöra regeringens uppdrag.
Det har man alltså inte fått.
Anf. 213 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det har heller inte inkommit en formell förfrågan eller nå-
gon förfrågan över huvud taget som jag känner till från Riksrevisionsverket.
Om man ansåg att detta var nödvändigt hade i varje fall jag i den situationen
begärt ett beslut.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 214 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Inger Hestvik har frågat mig hur den utbildning är upplagd
som de svenska sambandsmännen i Thailand har genomgått för att kunna
medverka i utredningar när det gäller sexualbrott mot barn.
I sin fråga hänvisar Inger Hestvik till en replik som jag lämnade här i riks-
dagen den 23 mars i år i samband med en annan fråga. Jag sade då bl.a. att
de sambandsmän som är stationerade i Bangkok hade utbildats för att kunna
medverka i utredningar när det gäller sexuella brott mot barn.
Jag kan emellertid konstatera att mitt påstående gick händelserna i förväg
i den delen. Jag hade nämligen tidigare blivit informerad om att Rikspolis-
styrelsen hade genomfört en utbildning för de svenska sambandsmännen i
Bangkok.
Utbildningen har dock inte genomförts ännu, men såvitt jag erfarit håller
Rikspolisstyrelsen på med en planering och uppläggning av en lämplig ut-
bildning för sina utlandsstationerade polismän.
Anf. 215 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Jag tycker att de
sista tre raderna är hoppingivande, och jag hoppas att alla missförstånd är
utredda i och med det här. Jag tycker som många andra att utbildningen av
sambandsmännen i Bangkok är väldigt viktig.
Orsaken till min fråga i dag var att glädjen över justitieministerns förra
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
89
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
90
positiva frågesvar grusades något. Från tillförlitligt håll fick jag höra att det,
som justitieministern har sagt här i dag, inte pågår någon utbildning. Jag
tänkte att man möjligen hade sammanblandat utbildningen med Rädda bar-
nens program på en vecka som hade erbjudits de två Interpolmännen i Bang-
kok. Det visade sig sedan att detta veckoprogram med erfarenhetsutbyte in-
skränkte sig till ett lunchmöte.
Jag har full förståelse för att sambandsmännen inte har tid, eftersom det
är narkotikabekämpning som är deras huvudsakliga arbetsuppgift. Men det
är illa om en utbildning ersätts med ett samtal.
Min fråga i dag blir om det är meningen att man skall utbilda de två sam-
bandsmän som finns i Bangkok i dag eller om man skall ordna så att en tredje
polis som kan ta hand om just dessa sedlighetsbrott mot barn kommer till
Bangkok.
Anf. 216 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är en fråga som jag inte kan svara på i dag. Regeringen
gav i december ett uppdrag åt Rikspolisstyrelsen. Uppdraget gick ut på att
vi skulle öka samarbetet med utländsk polis för att bekämpa den brottslighet
som består i sexuella övergrepp mot barn.
Vi har begärt att i form av en delrapport få en redovisning före april må-
nads utgång av hur detta samarbete har kommit i gång. Jag har fått besked
om att denna redovisning också kommer att innehålla information om ut-
bildningsfrågor. Därefter kan vi göra bedömningen av hur fortsättningen
skall se ut.
Anf. 217 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Jag är mycket tacksam över att få följa ärendet, och jag hop-
pas att slutet skall bli positivt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 218 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att
vidta i syfte att stärka det lagstadgade skyddet för polismän vid tjänsteutöv-
ning.
Frågan är ställd mot bakgrund av ett fall där en kvinnlig polis blev knivsku-
ren i ansiktet i samband med ett ingripande. I tingsrätten dömdes gärnings-
mannen för grov misshandel till två års fängelse och ålades att betala skade-
stånd till polismannen. I hovrätten sänktes såväl straffet som skadeståndet.
Som Göte Jonsson väl känner till är jag förhindrad att diskutera enskilda
fall. Jag avser därför inte att diskutera den motivering som hovrätten enligt
Göte Jonsson anfört för att sänka straffet och skadeståndet i det här fallet.
Jag vill emellertid nämna något om de straffrättsliga och skadeståndsrättsliga
bestämmelser som gäller på det här området.
I 17 kap. brottsbalken finns bestämmelser om brott mot allmän verksam-
het m.m. 117 kap. 1 § brottsbalken stadgas straff för våld eller hot mot tjäns-
teman och i 2 .§ för annan förgripelse mot tjänsteman. De gärningar som
straffbeläggs genom dessa bestämmelser, t.ex. misshandel, olaga tvång och
olaga hot, är straffbelagda också genom andra bestämmelser.
Jag vill särskilt understryka att bestämmelserna i 17 kap. brottsbalken av-
ser att förstärka det straffrättsliga skyddet för bl.a. polismän i tjänteutövning
genom att föreskriva en strängare straffskala. Om exempelvis en misshandel
riktas mot en polisman i tjänsten skall den normalt bedömas strängare än om
våldet riktas mot någon som inte äger skydd enligt 17 kap. 1 § brottsbalken.
I det fall som Göte Jonsson har tagit upp i sin fråga dömdes gärningsman-
nen inte för våld mot tjänsteman utan för grov misshandel. Anledningen till
det är uppenbarligen att domstolarna har bedömt gärningen som så allvarlig
att misshandeln varit att bedöma som grov. Också i dessa fall torde domsto-
larna som en försvårande omständighet kunna beakta att brottet riktats mot
polisman under tjänsteutövning.
Mitt svar till Göte Jonsson blir således att nuvarande straffrättsliga be-
stämmelser om förstärkt skydd för dem som handlar under myndighetsutöv-
ning är tillräckliga. Bestämmelserna lämnar utrymme för att utmäta känn-
bara straff för brott riktade mot polismän.
När det gäller skadestånd är utgångspunkten att polismän har samma rätt
som andra till ersättning för skador. Liksom andra skadelidande skall även
polismän ha full ersättning för sin skada. På en punkt har man i rättspraxis
fört ett särskilt resonemang när det gäller poliser och vissa andra yrkesgrup-
per för att bestämma ersättningsbelopp. Det gäller ersättning för den integri-
tetskränkning som ett brott ibland kan innebära. Det har ansetts att det hör
till polisens yrke att vara beredd på att bli utsatt för kränkande behandling
och att kränkningen därför ofta upplevs som mindre allvarlig för en polisman
än för andra personer.
Kommittén om ideell skada överlämnade hösten 1992 ett delbetänkande
med förslag till vissa ändrade regler om ersättning för kränkning genom
brott. I betänkandet uttalar kommittén att graden av det lidande som upp-
kommer vid en integritetskränkning kan vara beroende bl.a. av den skadeli-
dandes yrke och att polismän måste finna sig i viss kränkande behandling.
För den skull skall polismän inte behöva tåla vilka slags kränkningar som
helst, och ibland skall de alltså ha rätt till ersättning även för kränkning.
Betänkandet har remissbehandlats och en stor majoritet av remissinstan-
serna har ställt sig bakom kommitténs bedömningar. Ärendet bereds för när-
varande i Justitiedepartementet. Det är ännu för tidigt att uttala sig om inne-
hållet i de förslag som så småningom kommer att lämnas till riksdagen.
Anf. 219 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Som justitieministern re-
dovisar är orsaken till min fråga just det uppmärksammade fallet med dom-
slutet i Göta hovrätt med anledning av misshandeln av en ung kvinnlig polis
i samband med ett ingripande i Växjö. Det som har gjort att detta rättsfall
har rönt sådan uppmärksamhet är just motiveringen i domslutet.
I domen hänvisar man till att det ligger i polisyrkets natur att i viss ut-
sträckning bli utsatt för faror och psykiska påfrestningar. Hovrätten skriver:
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
91
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
92
”En polisman får av den anledningen antas ha en högre mental beredskap
än andra personer för konfrontationer med brottslingar. Med hänsyn härtill
finner hovrätten att ersättningen i denna del bör bestämmas till 15 000 kro-
nor.” Detta innebär en minskning av skadeståndet i förhållande till tingsrät-
tens beslut.
Det är då ganska naturligt att denna unga kvinnliga polisman, liksom po-
lismän inom kåren i dess helhet, uppfattar detta domslut på det sättet att en
polisman skall få tåla mer i tjänsteutövning än vad en vanlig hederlig svensk
skall behöva tåla i motsvarande situation.
Jag är tacksam för det besked som justitieministern ger, att polismän och
andra personer i tjänsteutövning faktiskt har ett starkare rättsskydd. Då stäl-
ler man sig frågan: Vad kan ett sådant här domslut bero på? Jag är medveten
om att justitieministern inte kan ta upp en enskild fråga till behandling. Men
det är ofta enskilda frågor som konkretiserar en frågeställning. Så har också
skett i detta fall.
Jag skulle ändå vilja fråga justitieministern: Finns det inte med anledning
av detta domslut - vi vet också att det har förts sådana här diskussioner tidi-
gare, bl.a. inom Brottsskadenämnden - skäl att se närmare på dessa förhål-
landen? Enligt min mening är situationen otillfredsställande.
Anf. 220 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! I samband med ett lagstiftningsarbete tar man naturligtvis
hänsyn till vad som har hänt i verkligheten, när man funderar över vilka för-
ändringar som kan bli aktuella. Men vi skall också i dessa diskussioner
komma ihåg att skadeståndet innebär att olika saker ersätts. Man får t.ex.
ersättning för ”sveda och värk”, det som de flesta av oss i dagligt tal antag-
ligen kallar psykiskt lidande. Men man skiljer denna ersättning från ersätt-
ning för psykiskt lidande. De formaliserade domarna kan ofta ge ett annat
intryck på vanligt folk än på juristen, som vet vad som ligger i de olika be-
greppen.
Självklart följer vi hela tiden utvecklingen för att ta till oss allt nytt i lag-
stiftningsarbetet. Det finns skäl för mig att påpeka att en viktig del i förslaget
från den kommitté som skall göra en översyn av det ideella skadeståndet ju
är en höjning av beloppsgränserna.
Anf. 221 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! Jag tackar för detta. Jag tror att det är väldigt viktigt att rätt
signal går ut till allmänheten när det gäller denna form av våld mot och skydd
av dem som skall skydda andra, nämligen polismän och andra tjänsteutö-
vare. Det är viktigt att de unga polismän som skal) in i denna yrkeskarriär
känner stödet från samhället i samband med besvärliga ingripanden. Det
gäller inte minst kvinnliga polismän. Man försöker nu rekrytera flera kvin-
nor till polisen. Jag är övertygad om att det budskap som nu har förmedlats
till den svenska poliskåren, detta domslut och den efterföljande diskussio-
nen, inte kommer att bidra till att det blir lättare att få kvinnor att söka sig
till polisyrket.
Det är också angeläget att denna diskussion kan föras på ett sådant sätt att
vi motverkar våld i alla lägen. Om polismän får den uppfattningen att de
själva kan bli utsatta för våld, hur skall de då kunna skyddas i sin tjänsteutöv-
ning? Den diskussionen måste föras.
Anf. 222 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag håller helt med Göte Jonsson, när han säger att det är
viktigt att vi visar att poliserna är berättigade till skydd och respekt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 223 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om regeringen ämnar vidta
några åtgärder för att ändra nuvarande ersättningsregler i anstalt för att för-
hindra att locka till oss brottslighet från andra länder. Karl Gustaf Sjödin har
frågat mig vad jag avser att göra för att ändra de lagregler som möjliggör
för i Sverige dömda utländska medborgare att erhålla sociala förmåner. Jag
besvarar frågorna i ett sammanhang.
I frågedebatten den 9 mars om utmätning av arbetsersättning som utgår
till intagen i kriminalvårdsanstalt nämnde jag att det på mitt initiativ pågår
en översyn inom Justitiedepartementet av systemet med ersättning till in-
tagna vid kriminalvårdsanstalter för arbete, utbildning, m.m. Bakgrunden
till den pågående översynen är bl.a. att olika åtgärder måste vidtas på grund
av det svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i. Översynsarbetet
kommer att beröra de frågeställningar som Ingbritt Irhammar och Karl Gus-
taf Sjödin har väckt.
Jag vill i det här sammanhanget nämna att de generella lagreglerna om
bl.a. pensioner och sjukersättningar hör till Socialdepartementets ansvars-
område. Generellt kan dock sägas att en grundförutsättning för rätten till
pension och sjukersättning är att man är bosatt i Sverige och att man genom
arbete har tjänat in förmånerna. En utlänning anses inte bosatt i Sverige en-
bart på grund av att han avtjänar straff här och kan inte av den anledningen
bli berättigad till t.ex. folkpension.
Frågan om ersättning och andra förmåner till de intagna i kriminalvårds-
anstalterna är en komplicerad fråga, och först när översynen är slutförd är
jag beredd att ta ställning till de aktuella frågorna. Men som jag nämnde
redan den 9 mars här i kammaren skiljer sig levnadsstandarden åt i olika län-
der, och utgångspunkten måste ändå vara att vi skall ha ett system som är
anpassat efter svenska förhållanden. Olika regler på grund av t.ex. medbor-
garskap kan även strida mot Sveriges internationella åtaganden avseende be-
handling av fångar, enligt vilka det inte får förekomma någon diskriminering
av dessa på grund av t.ex. nationellt ursprung. Därmed är dock inte sagt att
det inte skulle vara möjligt att på någon punkt ändra systemet så att ett
svenskt fängelsestraff för personer från länder med lägre levnadsstandard
inte ter sig lockande.
För att förhindra att brottslingar från andra länder kommer till Sverige och
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
93
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
94
begår brott här måste åtgärder vidtas på många olika områden. Det är t.ex.
viktigt att ha kunskap om dessa länder och den brottslighet som finns där
och i vad mån denna brottslighet berör Sverige, så att brottsförebyggande
åtgärder kan vidtas. Här är det internationella samarbetet väsentligt och då
framför allt det polisiära samarbetet mellan berörda länder.
Anf. 224 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret. Jag måste säga att det gläder
mig att det pågår en översyn inom departementet på detta område. Jag kän-
ner att det är väldigt nödvändigt. Jag ser också att min fråga kommer att
behandlas där och att det finns en viss öppning i svaret för att det inte skall
vara omöjligt att finna metoder så att vi inte lockar hit brottslingar från andra
länder. Även om bara ett fåtal lockas hit på grund av våra ersättningsregler,
är det ändå stötande, som jag skrev i min fråga.
Jag tycker att det är självklart att man skall se över ersättningsnivåerna
totalt. Detta säger jag mot bakgrund av att vi i detta land har sänkt sjuker-
sättningen och arbetslöshetsersättningen och inte kompenserar pensionä-
rerna för deras extrakostnader. Självklart måste vi se över ersättningsni-
våerna totalt för alla i kriminalvårdsanstalter. En sådan här utredning kan
också göra jämförelser med ersättningen till värnpliktiga, som diskuteras
mycket i samhället.
Jag har ett exempel till, och jag tänker då på föräldrar med lägsta föräldra-
försäkringen, som har 60 kr per dag för en förälder med barn att leva på. Då
är ju 60 kr per dag i en kriminalvårdsanstalt ganska mycket för cigaretter och
telefonsamtal.
Jag ser fram mot att man skall göra en översyn av ersättningsnivåerna för
utländska medborgare. Ett annat sätt att komma åt den eventuella lockelsen
att komma hit skulle vara om fick utlämningsavtal med fler länder än de nor-
diska länderna. Det skulle jag vilja eftersträva. Hur ser justitieministern på
den frågan?
Anf. 225 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Men jag undrar om
regeringen ämnar göra någonting åt de socialförsäkringskonventioner, som
vi har med andra länder, som reglerar dessa sociala förmåner.
I svaret säger justitieministern att det är viktigt att vi har kunskap om
andra länder och om brottsligheten där. Men detta handlar ju om brott be-
gångna i Sverige och om konsekvenserna när de som har begått brott blir
utvisade. De får då ett slags livstidslön, som pensionen innebär. För många
människor i landet anses det stötande att dessa brottslingar på sätt och vis
belönas för begångna gärningar här i landet.
Anf. 226 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Ingbritt Irhammar frågade mig om möjligheterna till ytterli-
gare utlämningsavtal.
Om utvecklingen i de tidigare öststaterna blir som vi hoppas på, skall det
också resultera i att vi får utlämningsavtal med ytterligare länder. Det anser
vi helt klart är eftersträvansvärt.
Karl Gustaf Sjödin ställde ett par frågor. Eftersom frågorna rör Socialde-
partementet och de sociala försäkringarna kan jag inga detaljer. När det gäl-
ler konventionsfrågorna kan jag helt enkelt inte svara. Vi förde en diskus-
sion om vi skulle lämna över Karl Gustaf Sjödins fråga till Socialdeparte-
mentet. Men eftersom vi uppfattade att den huvudsakligen rörde kriminal-
vården och den var ställd till mig, behöll vi den på Justitiedepartementet.
När det gäller pension i utlandet vill jag påpeka att pensionerna, om vi
undantar folkpensionen, är grundade på arbetsinkomst. De är intjänade.
Det tappar vi lätt bort när vi talar om i Sverige tidigare bosatta personer, som
får pension när de sedan lämnar landet och bosätter sig någon annanstans.
Övriga delar grundar sig på konventioner. Det har jag, som sagt, inte möjlig-
het att kommentera.
Anf. 227 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag tackar också för det andra svaret. Det står klart att även
Gun Hellsvik eftersträvar ytterligare utlämningsavtal. Vi är väl båda med-
vetna om svårigheterna att motivera dessa mycket fattigare grannländer till
detta. I det här sammanhanget måste regeringen räkna in kostnaderna för
att ha dessa människor fängslade i vårt land.
Man skulle ju faktiskt kunna använda en del av de här pengarna för att
hjälpa mottagarländerna att bygga fler humana anstalter. Jag tror att vi alla
eftersträvar en humanare kriminalvård, även i våra grannländer.
Min följdfråga blir alltså: Skulle man i kostnaderna kunna räkna in att vi
skeppar över en del av dem till mottagarländerna?
Anf. 228 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! Det är synd att jag vid detta tillfälle inte riktigt får svar på den
här frågan.
Konkret rör det sig om en person som blir utvisad. Det handlar inte om
någon som flyttar. Det är detta som anses stötande. Personen har begått ett
brott. Jag åsyftar det s.k. Bettinafallet i Skåne. Vederbörande dömdes till
sluten psykiatrisk vård. När han befinns vara frisk är han livstidsutvisad. Vid
det tillfället får han pension för resten av livet. Det handlar inte om folk som
flyttar, utan om sådana som utvisas från landet på grund av att de har begått
grova brott.
Anf. 229 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Om jag skall börja med att ytterligare kommentera Karl Gus-
taf Sjödins fråga kan jag säga att den som blir utvisad inte får folkpension
men intjänad ATP. Jag tror att Karl Gustaf Sjödin känner till att det är åtskil-
liga år med viss inkomst som man skall ha arbetat för att vara berättigad till
ATP. Det är alltså det som man har tjänat in som man får med sig även när
man blir utvisad.
Det finns vissa undantag när det gäller folkpensioner. Det är de fall som
grundar sig på konventioner, men de konventionerna kan jag inte kommen-
tera. Karl Gustaf Sjödin får ställa sin fråga till rätt departement.
Ingbritt Irhammar frågade mig om det fanns möjlighet att skeppa över en
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
95
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
96
del av våra kostnader. Kriminalvården har faktiskt inga pengar över. Vi
måste snarare göra omprioriteringar för att klara den situation som vi har.
Anf. 230 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Fru talman! Jag är medveten om att kriminalvården och Justitiedeparte-
mentet har ont om pengar. Det har även hela regeringen och hela landet.
Jag menar att detta får bli en typ av bistånd, med de få pengar som vi har.
Anf. 231 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! Jag får tacka för svaret som jag fick av justitieministern. Jag
får väl återkomma med frågan om de försäkringskonventioner som vi har
med andra länder och ställa den till socialministern.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 232 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Karl Gustaf Sjödin har frågat mig om jag och regeringen kom-
mer att acceptera förslaget från Chefen för armén om att bestämmelser om
konkurrensregler justeras så att de inte behöver beaktas när armén genom-
för sjuktransporter med helikoptrar.
Regering och riksdag har vid olika tillfällen beslutat att sjuktransportka-
paciteten med helikoptrar skall öka för att tillgodose behoven i krig. Detta
skall genomföras så att även behoven i fred kan tillgodoses.
För drygt en vecka sedan fick Försvarets materielverk regeringens upp-
drag att upphandla sådana helikoptrar.
Under våren kommer Chefen för armén att förhandla med sjukvårdshu-
vudmännen om prissättningen på helikoptertjänsterna.
Som jag redan den 10 november 1992 svarade Karl Gustaf Sjödin, vilket
han också refererat till i sin nya fråga, är det viktigt att se till att prissätt-
ningen av helikoptertjänsterna blir rimlig och att den inte utformas så att
illojal konkurrens uppstår. Jag framhöll då också att det är rimligt att kostna-
derna ses ur total samhällsekonomisk synpunkt när det gäller utnyttjandet
av en resurs av det här slaget. Ingenting har hänt sedan förra frågetillfället
som givit mig anledning att ändra uppfattning.
Anf. 233 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Min konkreta fråga
är: Kommer regeringen att tillgodose önskemålen i det brev från arméchefen
där han nämner just dessa frågor, att hänvisningen till 2 § i förordningen
1986:1111 7 § första stycket bör tas bort. Vad vill arméchefen ta bort?
Jag vill dessutom veta om det verkligen är nödvändigt med en sådan kost-
nad för helikopterinköp, även om man tidigare har beslutat om det? Är verk-
ligen hotet mot Sverige så stort att man just måste satsa på helikoptrar?
Statsmakterna borde väl också spara i dessa tider med galopperande bud-
getunderskott. Dessutom tror jag säkert att de privata helikopterföretagen
vill höra hur försvarsministern och regeringen ser på frågan om konkurrens
mellan försvaret och småföretagarna i Sverige.
Anf. 234 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Karl Gustaf Sjödin undrar om vi verkligen skall genomföra
denna helikopteranskaffning. Jag är tvungen att följa det mycket entydiga
riksdagsbeslut som har fattats om detta. Det beslutet har regeringen nu ef-
fektuerat efter min föredragning.
Karl Gustaf Sjödin kan rimligtvis inte mena att jag skall bryta mot ett kri-
stallklart riksdagsbeslut. Karl Gustaf Sjödin får i stället försöka att få riksda-
gen på andra tankar. Såvitt jag vet har den frågan inte behandlats av riksda-
gen sedan vi förra gången diskuterade det här ärendet.
Det gäller självfallet, som jag sade i mitt svar, att se till att någon illojal
konkurrens inte uppstår. Jag skall svara direkt på Karl Gustaf Sjödins sista
fråga som gällde reglerna för detta. Min utgångspunkt - jag understryker att
det är en utgångspunkt - för förestående prisförhandlingar om helikopter-
tjänsterna mellan Chefen för armén och sjukvårdshuvudmännen är att det
för närvarande inte behöver ske några förändringar i den förordning som
styr arméns kommande verksamhet när det gäller fredstida sjuktransporter
med helikopter.
Anf. 235 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! Detta svar kan tolkas som att framställningen från Chefen för
armén i varje fall inte kommer att vinna regeringens gehör.
Anf. 236 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Som jag sade skall vi först se om man inom ramen för nuva-
rande regler kan lösa detta. Först när det har visat sig att det inte går är jag
beredd att överväga om några förändringar behöver göras. Men den frågan
tycker jag inte är aktuell innan vi inom ramen för nuvarande regler har sett
om vi kan uppfylla riksdagsbeslutet.
Får jag ändock understryka att det här är en fråga som måste ses från en
total samhällsekonomisk synpunkt. Det handlar om skattebetalarnas
pengar. Jag tycker att det är riktigt att en så pass dyr verksamhet som heli-
koptertransporter utgör - det är dyrt, även om det är snabbt och effektivt -
sker på ett sådant sätt att de totala resurserna i samhället kan tas till vara,
nämligen såväl det militära som det civila helikopterbeståndet.
Anf. 237 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! En liten utvikning: Är det verkligen så svårt att ompröva
dessa frågor? I dag när vi har ett galopperande underskott och en oerhört
djup ekonomisk kris i landet borde det verkligen vara rimligt att ompröva
varje fråga där det finns en möjlighet att spara på skattebetalarnas medel.
Anf. 238 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Det här är en fråga som har diskuterats i riksdagen i mer än tio
år. Man har gjort bedömningen att detta är den samhällsekonomiskt riktiga
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
7 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
98
lösningen på problemet med sjuktransporter såväl i fred som i krig. Bedöm-
ningen är således att detta är ett sätt att spara.
Jag upprepar att jag inte har någon möjlighet att ändra på ett beslut som
har fattats av riksdagen. Den rimliga tidpunkten för att försöka få till stånd
en ändring måste i så fall vara den allmänna motionstiden. För säkerhets
skull vill jag understryka att jag tycker att detta är ett bra beslut och att det
kommer att leda till att effektiviteten när det gäller sjuktransporter i såväl
krig som fred kommer att förbättras. Vi ligger långt efter en rad andra länder
när det gäller service med helikoptertransporter för sjukvård. Vi behöver
bara gå över Kölen för att få ett exempel.
Anf. 239 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! Jag betvivlar inte riktigheten i försvarsministerns uttalande
om att armén verkligen har behov av dessa helikoptrar. Jag är mest oroad
för att det skall bli illojal konkurrens gentemot de små helikopterföretagen
i landet. Det är de som är oroliga för den här konkurrensen.
Anf. 240 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Får jag avslutningsvis säga att ambulanstransporter med heli-
kopter trots allt utgör en mycket liten del av helikopterföretagens verksam-
het. Det kan inte röra sig om något större intrång i deras verksamhet. Jag
vill dessutom gärna medverka till att det inte uppstår någon illojal konkur-
rens genom att arbeta för en rimlig prissättning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 241 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ulla Pettersson har frågat mig om gotlänningarna kan räkna
med samma statliga ansvar för sina flygförbindelser som de norrländska or-
ter som saknar tillfredsställande transportalternativ.
Som frågeställaren känner till besvarade jag en fråga om Gotlands flygför-
bindelser den 23 mars här i kammaren. Jag konstaterade då bl.a. att det på
en avreglerad flygmarknad är de olika marknadsoperatörerna - flygbola-
gen - som avgör priser och trafikprogram. Detta gäller även SAS som för
närvarande genomgår ett hårt rationaliseringsprogram för att kunna möta
den nya marknadssituationen med konkurrens. I detta arbete är det naturligt
att även bolagets linjenät diskuteras.
Medan de flyglinjer i Norrlands inland som Ulla Pettersson jämför med
har ett begränsat trafikunderlag på ca 10 000-20 000 passagerare per år, vil-
ket motiverat regering och riksdag att ta ett särskilt ansvar för denna trafik-
försörjning, har flyget till Gotland ett trafikunderlag på mer än tio gånger
denna siffra. 1992 hade Visby flygplats således drygt 438 000 passagerare.
Även om SAS med sina särskilda förutsättningar skulle välja att dra sig ur
sin nuvarande linje Stockholm-Visby, finns mot denna bakgrund andra flyg-
bolag som är intresserade av att ta över linjen och som bör ha goda förutsätt-
ningar att göra detta med vinst. Någon fara för trafikförsörjningen med flyg
till Gotland finns således inte.
Anf. 242 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Sedan den fråga som kommunikationsministern refererade till besvarades
den 23 mars har vi fått bekräftat att Visbylinjen har varit nedläggningshotad.
Man har dessutom sagt att nedläggningshotet kommer att kvarstå om linjen
inte blir lönsam under sommarperioden och fram till oktober.
Jag tror också att en flygförbindelse mellan Gotland och fastlandet har för-
utsättningar att bli lönsam. Men det handlar inte bara om lönsamhet och om
att ha någon trafik över huvud taget. Det handlar också om turtäthet och
pris. Som kommunikationsministern sade är det marknadsoperatörerna,
flygbolagen, som fastställer priset.
På Gotland har vi blivit luttrade av vår färjetrafik. Jag utgår ifrån att kom-
munikationsministern känner till att vi under större delen av året har en av-
gång per dygn. Från lördag morgon till söndag kväll finns över huvud taget
ingen trafik.
Mot den bakgrunden anser jag min fråga vara fullt berättigad. Jag kan nog
påstå att hela Gotland väntar på ett klargörande från regeringen i det avseen-
det. Anser kommunikationsministern att det finns ett statligt ansvar för att
vi skall ha en tillfredsställande flygförbindelse?
Anf. 243 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Vad som aviserades av SAS var en neddragning av antalet tu-
rer på linjen Stockholm-Visby från sju till fem per dag. Jag tycker att vi skall
hålla detta i minnet. Det är denna neddragning det handlar om.
Bakgrunden är naturligtvis att motsvarande nedskärningar i trafikpro-
grammet har genomförts på andra håll i landet. Totalt minskade den inrikes
flygtrafiken med ungefär 20 % under 1991 och med ytterligare 1 % under
1992. Därtill kommer att utbudet har ökat genom avregleringen och med de
nya operatörer som har inträtt på den inrikes flygmarknaden. Det är givet
att dessa siffror sätter press på operatörerna att minska kostnaderna över
hela fältet.
Jag tycker ändock att det är glädjande att Ulla Pettersson och jag har
samma grundläggande uppfattning att det faktiskt finns förutsättningar att
driva lönsam flygverksamhet när man under ett år har över 400 000 passage-
rare mellan Gotland och fastlandet. Jag tror att det är den utgångspunkten
som också måste ligga till grund för regeringens bedömning.
Jag vill gärna säga till Ulla Pettersson att regeringen naturligtvis får ta upp
frågan på nytt om det mot förmodan skulle visa sig att ingen operatör skulle
vilja flyga mellan Gotland och fastlandet.
I dagsläget finns det ingenting som talar för att det skulle behövas några
som helst statliga insatser för att tillgodose en bra försörjning med flygtrafik
mellan Gotland och fastlandet.
Anf. 244 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Det är alldeles riktigt att det är en nedskärning från sju till
fem turer som nu är aktuell. Det är i och för sig allvarligt nog, eftersom det
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
99
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
100
innebär att en stor del av möjligheterna till privatresande försvinner, bl.a.
under helgerna. Men det var inte det som var SAS utgångsbud. Det är inte
heller det som ligger i potten till hösten. Det finns ett reellt hot. Om denna
nedskärning sätts i verket sätter det naturligtvis sina spår i det gotländska
näringslivet. Det är inte lätt att ragga företag och annan verksamhet om man
lever under ett sådant hot.
Det som står i min fråga är ett direkt citat från budgetpropositionen. Där
sägs att samhället har ett särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norr-
lands inland till orter som i många fall saknar tillfredsställande transportal-
ternativ. Det är alltså antalet transportalternativ som statsrådet har motive-
rat sitt ställningstagande med, inte underlaget i antal passagerare. Jag vill
därför gärna fråga: Vilket tillfredsställande transportalternativ anser kom-
munikationsministern att det finns till Gotland?
Anf. 245 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Ulla Pettersson ställer nu en fråga som om det inte fanns något
alternativ till flyget. Ulla Pettersson vet lika väl som jag att staten satsar ca
160 miljoner kronor på att upprätthålla året runt-trafik med färjor till och
från Gotland. Det alternativet finns.
Det är givetvis inte tillfredsställande för ett samhälle som Gotland att en-
bart vara hänvisat till färjetrafik, hur väl fungerande den än mår vara. Vi vet
att ett fungerande näringsliv kräver att det finns flygförbindelse till en sådan
destination som Gotland.
Det är därför som man med stor tillförsikt kan studera statistiken. Låt mig
ta den sämsta månaden förra året som exempel. Det var januari månad. Då
flög 24 990 passagerare mellan Gotland och fastlandet. Detta skall jämföras
med linjen Umeå-Östersund, som hade 10 000 passagerare under hela året.
Det är den enda linjen där riksdagen explicit har sagt att samhället har ett
konkret ansvar för att upprätthålla trafiken, detta på grund av sjuktranspor-
terna mellan Östersund och Umeå.
Anf. 246 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att statsrådet nu har fastsla-
git att våra färjetransporter inte är att betrakta som ett tillfredsställande
transportalternativ.
Det statsrådet sade i budgetpropositionen, vilket jag nyss refererade,
handlade om de orter som saknade tillfredsställande transportalternativ. Jag
räknar därmed Gotland till dessa, och jag utgår från att också statsrådet gör
det. Vi skall väl inte särbehandla delar av vårt land.
Jag är i och för sig inte särskilt intresserad av vilket bolag som sköter trafi-
ken. Men det måste finnas en långsiktighet. Trafiken till Gotland måste vara
jämförbar med den i andra landsändar, och den måste finnas. Vi kan inte
försätta oss i ett läge där man i ett län som i stor utsträckning är beroende
av turism kanske under ett halvår eller ett års tid inte har klart för sig när
transporter kan ske och vem som kommer att stå för transporterna.
De socialdemokratiska ledamöterna i trafikutskottet har begärt ett riks-
dagsuttalande om att regionalflyget bl.a. till Gotland bör garanteras på en
avreglerad marknad. Tyvärr nöjde sig riksdagen med kommunikationsminis-
terns uttalande i budgetpropositionen som jag tidigare refererade, där alla
områden utom Norrland utesluts.
Jag är då tillbaka till min ursprungliga fråga. Kan vi räkna med samhällets
stöd och samma statliga ansvar för flygförbindelser till Gotland som för de
norrländska orter som saknar tillfredsställande transportalternativ?
Anf. 247 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Låt mig först och främst konstatera att det var en regering
som leddes av det parti som Ulla Pettersson företräder som avvecklade det
tidigare transportstödet för flyget till Gotland. Det är klart att det alltid går
bra att i opposition komma med olika bud. Det vore naturligtvis ännu bättre
om man också anvisade olika trovärdiga alternativ för hur man skall finan-
siera de olika bud som man lägger i oppositionsställning. Men detta, fru tal-
man, är en annan debatt.
Låt oss ändå konstatera att flyget till och från Gotland har en mycket ljus
framtid. Varje enskild månad i statistiken uppvisar ungefär tre gånger så
mycket trafik som de svaga linjerna i Norrland har under ett helt år. Underla-
get för att bedriva lönsam flygtrafik till och från Gotland finner jag som
mycket gott. Det finns alltså ingen anledning att nu göra några uttalanden
om statliga insatser i framtiden. Om den situationen uppkommer får vi åter-
komma.
Anf. 248 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag har inte begärt ett enda öre i denna debatt. Jag kan då
heller inte avkrävas någon finansiering. Det jag begär är att Gotland skall
behandlas på samma sätt som de orter i Norrlands inland som liksom Got-
land saknar tillfredsställande transportalternativ. Där är vi överens. Jag ut-
går från att statsrådet har haft någon tanke på finansiering när han har gjort
detta uttalande beträffande andra orter i Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 249 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Christer Eirefelt har frågat mig vad jag avser att göra för att
Posten i fortsättningen skall agera i överensstämmelse med kravet på sund
konkurrens.
Konkurrensverket har i en promemoria som i slutet av mars tillställdes
Posten framfört vissa synpunkter på Postens prissättning av s.k. EPS-tjäns-
ter, dvs. utskrift och kuvertering av räkningar och fakturor samt postbeford-
ran av dessa till adressaterna. I promemorian ifrågasätts om prissättningen
innebär ett missbruk av Postens dominerande ställning på marknaden.
Vad jag erfarit pågår diskussioner mellan Posten och Konkurrensverket
med anledning av Konkurrensverkets promemoria.
Postens ensamrätt till brevbefordran avvecklades den 1 januari i år. Rege-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
101
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svarpå frågor
102
ringen har därmed tagit ett viktigt steg för att uppmuntra konkurrensen på
brevmarknaden.
I och med bildandet av det nya Konkurrensverket och den fr.o.m. den 1
juli i år nya konkurrenslagstiftningen, bedömer jag att statsmakterna har
redskap att värna om en sund konkurrens på postmarknaden lika väl som på
övriga marknader.
Anf. 250 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Tack för svaret, kommunikationsministern. Jag ville höra
kommunikationsministerns reaktion på ärendet, framför allt därför att det
tydligare än vanligt pekar på det problem som uppstår när man blandar mo-
nopolverksamhet med verksamhet som är konkurrensutsatt.
Det är inte första gången som Posten figurerar i mindre smickrande sam-
manhang. Det har t.ex. handlat om budbilar, och diskussionen med City
Mail pågår ju fortfarande. Men man är på Posten sannerligen inte ensamma
om detta. Bl.a. Televerket har förorsakat liknande problem. Det tycks över
huvud taget vara mycket svårt för våra affärsdrivande verk att klara omställ-
ningen från en mer skyddad verksamhet.
I detta fall handlar det enligt min uppfattning om att Posten klart missbru-
kar sin dominerande ställning. Man kan här verkligen tala om en domine-
rande ställning. När det gäller brevdistribution har Posten över 95 % av
marknaden. Även om ensamrätten, som kommunikationsministern mycket
riktigt redovisar i svaret, har försvunnit är detta ett faktiskt monopol.
Man tar för denna tjänst totalt 2:90 kr, inkl, porto. Det innebär att EPS-
tjänsten i praktiken blir helt gratis. Med konkurrenslagens termer handlar
det dels om underprissättning, dels om prisdiskriminering. Men det mest an-
märkningsvärda, kommunikationsministern, är enligt min mening bristen på
förståelse för kravet på konkurrensneutralitet. Varför rättar inte Posten till
detta utan att man skall behöva gå till Marknadsdomstolen?
Kommunikationsministern säger att redskapen finns, och så är det säkert.
Men regeringen måste bli ännu tydligare när det gäller att slå vakt om den
fria konkurrensen. Det gäller framför allt med adress till våra affärsdrivande
verk. Jag hoppas att kommunikationsministern är beredd att göra en ännu
tydligare markering.
Anf. 251 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att de verktyg finns som behövs för
att se till att vi upprätthåller en fungerande konkurrens även på de områden
som nu hanteras av affärsverken, dvs. Posten, Televerket och Statens järnvä-
gar. Redan i dag har Konkurrensverket utomordentliga möjligheter att an-
hängiggöra denna typ av beteende hos Marknadsdomstolen.
Christer Eirefelt talar om bristen på förståelse. Jag tycker att det kanske
är för tidigt att uttala sig om detta. Om jag är rätt underrättad har Posten nu
ytterligare en kort tid på sig att komma in med ett yttrande över Konkurrens-
verkets promemoria. Vi får väl se vad som står i detta yttrande innan vi kan
bedöma hur pass stor förståelse man har för detta.
Vi skall komma ihåg att de marknader som finns inom kommunikations-
sektorn är gamla s.k. naturliga monopol. Jag tycker att vi i detta samman-
hang kan påminna om att Sverige har världens mest öppna postmarknad. Vi
är det första land i världen som avreglerat och tagit bort brevmonopolet. Vi
har också Europas mest öppna telemarknad.
Vi är också ett föregångsland när det gäller att skapa konkurrens på spå-
ren. 1988 års trafikpolitiska beslut med separation av infrastrukturen från
operatören ger oss också möjligheter att introducera konkurrens. Men jag
håller med Christer Eirefelt om att det är viktigt att även bevaka konkurrens-
situationen när vi nu går mot en ny öppen marknad på de gamla monopol-
marknaderna.
Det är kanske värt att nämna att det finns partier här i kammaren som är
inne på att göra 180 grader om och cementera dessa monopol. Det är en
utveckling som jag tror att vi har anledning att motverka.
Anf. 252 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Jag tycker att kommunikationsministern bortser litet från den
särskilda situation som våra affärsdrivande verk befinner sig i. Det är riktigt
att vi får en ny konkurrenslag. Den kommer att hjälpa till att få en effekti-
vare konkurrens och därmed effektivitet i vår ekonomi.
Men när det gäller de affärsdrivande verken har vi vid flera tillfällen blivit
varse hur svårt detta är att hantera, inte minst därför att medvetenheten inte
finns hos dem som leder de affärsdrivande verken. När det gäller de på-
gående diskussionerna med Konkurrensverket har de, av samma skäl som
tidigare, dess värre så här långt inte lett någonstans. Den rätta förståelsen
för hur viktigt det är med konkurrens finns inte.
Det finns ytterligare ett besvärande inslag i den här affären. Genom att
Posten nu bakar in kostnaden för den här tjänsten i brevportot blir den inte
momspliktig för Posten. Det blir den däremot för de konkurrerande företa-
gen. Jag är medveten om att det kanske mer ligger på nästa svarande stats-
råds bord, men den här försvårande aspekten kan ju rimligen inte vara ac-
ceptabel när vi talar om en ordentlig konkurrens, kommunikationsminis-
tern.
Anf. 253 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Låt mig först konstatera att den promemoria som Konkur-
rensverket har tillställt Posten är ett mycket kraftfull dokument där man
verkligen tar itu med dessa saker och kräver ett svar från Posten. Detta är
ett exempel på att det nya Konkurrensverket faktiskt fungerar som det är
tänkt.
Sedan får vi en ny konkurrenslag som ytterligare skärper kraven. Det är
den normala bevakningen av konkurrensen. Dessutom har regeringen på te-
leområdet nyligen lagt fram en ny telelag som bl.a. tar upp de telespecifika
delarna av konkurrenssituationen.
På postsidan pågår för närvarande arbetet med en postlag som kommer att
få ungefär motsvarande utformning som telelagen. Den skall även bevaka de
specifika delar som är anknutna just till postverksamheten.
Anf. 254 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Konkurrenslagen är utmärkt. Den kommer att rätta till
mycket av de svagheter som finns. Men jag tror fortfarande att den konstiga
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
103
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
104
mellanställning som våra affärsdrivande verk har gör det extra svårt. Jag tror
inte att vi kommer åt detta med mindre än att det också finns en vilja från
verkens håll att rätta till det.
Det är riktigt som kommunikationsministern säger: Den promemoria som
utredaren har gjort är anmärkningsvärt hårt skriven. Det är t.ex. så att han
vill ha en omedelbar förändring i avvaktan på domstolsprövning. Just för att
detta är så uppenbart, vilket jag menar att det är, är det märkligt att inte
Posten själv fattar det beslutet i stället för att försöka förhala det.
Jag tackar kommunikationsministern för att detta är ytterligare en marke-
ring. Det är viktigt med en effektiv konkurrens, inte minst i våra affärsdri-
vande verk.
Anf. 255 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Christer Eirefelt säger att affärsverken har konstiga mellan-
ställningar. Jag kan delvis hålla med om det. Det är just därför som det är så
oerhört viktigt att driva vidare arbetet med att bolagisera såväl Televerket
som Posten.
Televerket är redan föremål för ett förslag om bolagisering genom den
proposition som lades fram för ett par veckor sedan. Posten kommer att få
ett motsvarande förslag i samband med att en postlag presenteras. Den kom-
mer också att reglera konkurrensförhållandena. Det är nämligen viktigt att
dessa verk kan uppträda i samma associationsform som sina konkurrenter.
Därmed löses också den fråga som Christer Eirefelt tog upp om den ojämlika
situationen när det gäller att momsbelägga dessa tjänster.
Anf. 256 Andre vice talman CHRISTER EIREFELT (fp):
Fru talman! Där är vi överens. Bolagisering är bra, men det löser dess
värre inte hela problemet. Om den dominerande ställningen finns kvar hjäl-
per det inte om vi har det i bolagsform i stället. Kravet på en effektiv konkur-
rens kommer att finnas även efter att den förändringen har skett.
Anf. 257 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jag tror att vi kan vara ganska överens om att både Posten
och Televerket kommer att ha en dominerande ställning inom sina resp, om-
råden under mycket lång tid framöver. Därför är det viktigt att komplettera
konkurrenslagstiftningen med den speciella telelagen och den speciella post-
lagen. De visar hur man kan förena de politiska mål som riksdagen har ställt
upp med en effektiv konkurrens inom dessa för vårt lands välfärd mycket
viktiga områden.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 258 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Birgitta Johansson har frågat mig när jag skall verkställa riks-
dagens beslut i december 1992 att inrätta allmänhetens bankombudsman.
Jag vill först framhålla att riksdagens beslut inte innebar att en allmänhe-
tens bankombudsman skall inrättas, utan att frågan skulle utredas.
Frågan om en allmänhetens bankombudsman bereds inom Finansdeparte-
mentet och samråd har skett med Finansinspektionen och Svenska Bank-
föreningen. Syftet med dessa diskussioner är att försöka finna en enhetlig
lösning för den sektor som tillhandahåller finansiella tjänster, kreditinstitut
och försäkringsbolag. På försäkringsområdet finns exempelvis Konsumen-
ternas Försäkringsbyrå som ansvarar för rådgivning och informationsservice
till konsumenter. Jag räknar med att en lösning på frågan skall kunna nås
under hösten innevarande år.
Jag vill i detta sammanhang även nämna att Utredningen om grupptalan
vid svenska domstolar för närvarande överväger en möjlighet för Konsu-
mentombudsmannen att föra s.k. grupptalan i för konsumenter viktiga frå-
gor. En sådan möjlighet skulle även kunna tillgodose bankkunders behov av
att få hjälp med sina mellanhavanden med bankerna.
Anf. 259 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på min fråga. Men jag
är inte helt nöjd. På en punkt har statsrådet rätt. Det gäller detta att riksda-
gen faktiskt begärde en utredning om inrättandet av en bankombudsman.
Bakgrunden till min fråga är naturligtvis att riksdagen i december fattade
beslut om att ge regeringen i uppdrag att utreda inrättandet av en bankom-
budsman. Jag tycker att det har gått ganska lång tid nu. Det har gått tre och
en halv månad sedan beslutet fattades.
Varje dag kan vi i press och övriga massmedier se uppgifter om olika ban-
kers s.k. affärer. Jag vet ju att det egentligen inte hör ihop med den här frå-
gan. Det kommer att hanteras i en annan ordning. Men människor är oro-
liga. Människor som använder bankernas tjänster känner i dag stor tveksam-
het. De är oroliga för dyra villalån och för sina konsumentkrediter.
Bankkunder känner också tveksamhet inför den flora av olika konton som
de enskilda bankerna har. Jag vet att bankkunderna ständigt frågar sig hur
mycket de har blivit lurade och hur mycket de som kunder har blivit förda
bakom ljuset.
Det är därför vi socialdemokrater tycker att det är så viktigt att vi kan
stärka konsumenternas ställning gentemot banker och andra kreditinstitut.
Det är därför vi vill att vi skall få en allmänhetens bankombudsman som får
till uppgift att ta fram principiellt viktiga klagomål hos bankkunder.
Sedan handlar det också om att säkra allmänhetens förtroende för det
svenska betalningssystemet. Det är därför jag inte är riktigt nöjd med svaret.
Jag tycker att detta kunde komma fram tidigare än hösten 1993.
Anf. 260 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Först och främst vill jag säga att frågan inte legat stilla sedan
riksdagen fattade beslut. Som jag sade har vi berett frågan utifrån vad vi tror
är viktigast, nämligen att försöka hitta en lösning som gör att branschen fun-
gerar väl. Kan man få en bra lösning för hela sektorn tror jag att det är det
bästa för alla konsumenter i det här avseendet.
Man skall vara försiktig när det gäller att använda uttryck som lura eller
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
105
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
förd bakom ljuset. Jag är ganska övertygad om att egentligen inte någon
bank har ambitionen att lura eller föra kunder bakom ljuset. Ändå kan det
inträffa att man kommer snett i relationerna. En kund kan uppleva att fel
information lämnats. Sådant skall klaras ut på ett bra sätt. Det kan göras på
det vis som jag redovisat här.
Jag tror att detta kan klaras av under de närmaste månaderna och att det
kan ge resultat i höst.
Anf. 261 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det är klart att jag är tacksam för att arbetet, som statsrådet
säger, inte legat stilla under tre och en halv månad. Men det har ändå inte
kommit ut något speciellt av detta.
Det samråd som förekommer mellan Finansdepartementet, Bankföre-
ningen och Finansinspektionen är naturligtvis viktigt. Men jag tror att lös-
ningar av ungefär det slag som gäller försäkringsfrågorna inte är bra just när
det gäller bankerna. Här handlar det om oberoende och om att vara fristå-
ende. Det är otroligt viktigt för att allmänheten skall kunna ha förtroende
för bankerna. Tyvärr har bankerna inte bästa rykte nu hos allmänheten.
Anf. 262 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns två frågeställningar här. Den ena gäller om en bank-
ombudsman får se till relationen mellan bankkunden och banken. Den
andra gäller den finanskris som vi i Sverige har.
Skulle vi ägna oss åt att diskutera den senare frågan här under frågestun-
den skulle vi naturligtvis diskutera det politiska systemets ansvar för speku-
lationsekonomin under 80-talet, hur inkompetensen inom banksektorn i
många avseenden ledde till problem eller fallskärmsavtalen. Senare här un-
der frågestunden kommer ju en fråga om fallskärmsavtal upp. Men det är
inte dessa saker som ställda fråga gäller, utan den gäller bankerna och rela-
tionerna till kunderna. I det avseendet är jag ganska övertygad om att vi får
lösa problemet på bästa sätt, som jag har anvisat i mitt ursprungliga fråge-
svar.
När det gäller den andra frågeställningen kan jag försäkra att vi kommer
att göra allt vi kan för att se till att det skapas ett förtroende i varje fall för det
politiska systemets nuvarande möjligheter att hantera bankproblematiken.
Anf. 263 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Jag tackar för det som Bo Lundgren sade sist i sitt förra inlägg.
Min tanke var inte att debatten skulle gälla hela det finansiella systemet. I
stället handlar det om kunder som har konto i bank och som behöver banker-
nas tjänster.
Trots allt tror jag att det är otroligt viktigt att det snabbt blir ett beslut
och att det blir ett väldigt oberoende system, så att man känner att ingen
av parterna på finansområdet är inblandad. Det är alltså mycket viktigt att
åstadkomma en sådan status. Om det finns möjligheter att kommma fram
till ett resultat tidigare än hösten 1993 är vi tacksamma.
106
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 264 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Stina Eliasson har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att det blir lika självklart för arbetspendlare att göra skatteavdrag för
broavgifter vid landets första avgiftsfinansierade bro över Rödösundet i
Storsjön i Jämtland som för andra arbetsresor.
Reglerna om avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats
innebär att avdrag under vissa förutsättningar medges för resor med egen
bil enligt schablon med 13 kr per mil. Beloppet är oberoende av de faktiska
kostnaderna i det enskilda fallet. Någon möjlighet till avdrag utöver scha-
blonbeloppet för t.ex. en broavgift finns således inte.
Om en skattskyldig genom att använda sig av t.ex. en avgiftsbelagd bro får
en kortare körsträcka till arbetet skulle det enligt min mening vara rimligt
att överväga om avdrag bör medges även för broavgiften, om det totala av-
dragsbeloppet därigenom inte blir högre än det belopp som skulle ha med-
getts om bron inte kunnat användas.
Enligt vad jag inhämtat kommer frågan att tas upp av utredningen om
tjänsteinkomstbeskattning i dess slutbetänkande i vår. I samband med att
ställning tas till utredningsförslagen bör även frågan om broavgifter och lik-
nande klaras ut.
Anf. 265 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Tack för svaret.
Landets första avgiftsfinansierade bro är bron över Rödösundet i Storsjön
i Jämtland, och den blir klar för trafik i sommar. Bron kommer att förkorta
körsträckorna inte minst för arbetspendlare från Frösön och västerut samt
till och från Östersund. Körsträckan kommer att förkortas med 2 mil för en
enkel resa. Det är mycket bra både samhällsekonomiskt och miljömässigt.
Hur stor broavgiften blir för arbetspendlare är inte bestämt ännu. Men det
är ganska säkert, sägs det, att avgiften blir ca 10 kr.
Vi i Jämtlands län har dock erfarit att broavgiften inte kommer att vara
avdragsgill i deklarationen, och det är också vad statsrådet poängterar i sitt
svar.
Men det gäller, som sagt, den första avgiftsfinansierade bron i Sverige.
Därför är det ganska lätt att titta i regelboken och säga nej. Det finns ju inte
någon regel för den här situationen.
Frågan är också principiellt väldigt viktig, eftersom fler broar och vägar i
framtiden kan bli avgiftsfinansierade.
Jag tolkar dock det svar som jag har fått som ganska positivt. Statsrådet
säger att det enligt hans mening bör vara rimligt att överväga osv.
Statsrådet talar också om en skattskyldig som genom att använda sig av
t.ex. en avgiftsbelagd bro får en kortare körsträcka till arbetet osv. Men kör-
sträckan blir fyra mil kortare. Det är klart att det här också handlar om eko-
nomi. Den som väljer bort broalternativet har med nuvarande regler möjlig-
het och rätt att göra ett schablonavdrag om 13 kr per mil. Det är ju mera
ekonomiskt att göra en omväg och köra fyra mil, om man ser det hela rent
ekonomiskt.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
5 var på frågor
107
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Men här handlar det om att minska körsträckorna och därmed de negativa
miljökonsekvenserna.
Anf. 266 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Av egna erfarenheter från tidigare när det gäller frågestunder
måste jag säga att mitt svar borde vara ganska positivt. Jag har sagt att det
finns all anledning att överväga detta. Det är det första jag ville kommen-
tera.
Vidare är det naturligtvis fråga om en samhällsekonomisk vinst från flera
utgångspunkter, om man skulle välja broalternativet. När det gäller de fyra
mil tur och retur som körsträckan förkortas med blir det avdrag på 52 kr jäm-
fört med ett avdrag på 10 kr för broavgiften. Även statsfinansiellt är detta
mycket intressant. Det är t.o.m. så intressant att kalkylen också utan av-
dragsrätt skulle gå ihop för den enskilde. Bensinen skulle nämligen kosta i
storleksordningen 20 kr om man kör den extra långa vägen, jämfört med en
broavgift om 10 kr. Egentligen skulle just det som nämns i det här exemplet
löna sig för den enskilde även utan avdragsrätt.
Som jag sagt i svaret tycker jag att det finns all anledning att överväga
den här frågan i samband med att vi tittar på tjänsteinkomstbeskattningen i
övrigt.
Anf. 267 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Jag sade ju att jag tyckte att svaret var ganska positivt. Sunt
förnuft säger faktiskt att det borde vara både möjligt och rimligt att få göra
avdrag i deklarationen.
Det är statsfinansiellt bra. Det håller jag med om. Men också miljömässigt
är det väldigt bra. Lägger man ihop dessa båda faktorer är allting bra.
Statsrådet hänvisar till utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen.
Men jag anser att detta är ganska bråttom. Bron över Rödösundet blir klar
i sommar. Jag undrar därför när man kan räkna med ett regeringsförslag som
riksdagen får ta ställning till. Det är, som sagt, bråttom. Man hinner ju åka
på nämnda bro ganska många månader.
Anf. 268 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Om ett förslag från regeringen blir aktuellt kommer ändring-
arna att träda i kraft den 1 januari 1994.
Anf. 269 STINA ELIASSON (c):
Fru talman! Jag uppfattar också det senaste som ett mycket positivt med-
delande från statsrådet, som jag vet har sunt förnuft. Det sunda förnuftet
bör segra också i det här fallet. Jämtarna och andra arbetspendlare kommer
att alltså få göra avdrag för broavgifter i fortsättningen.
Anf. 270 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka för den komplimangen och replikera med
att säga: Allt vi kan göra för det vackra landskapet Jämtland är naturligtvis
viktigt.
108
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 271 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Birger Andersson har frågat mig om jag avser att lägga fram
ett förslag om att höja gränsen för uttag av kvarskatt och återbetalning av
överskatt.
Jag har nyligen efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utre-
dare som skall se över uppbördslagstiftningen. Frågan om beloppsgränser
är en av de frågor som kommer att tas upp i samband med denna översyn.
Utredningsarbetet beräknas vara avslutat före utgången av år 1994. Jag är
inte beredd att nu föreslå en höjning av beloppsgränsen.
Anf. 272 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Bo Lundgren för svaret.
Statsrådet hänvisar till översynen av uppbördslagstiftningen. Det är bra
att en översyn av uppbördslagen görs. Den kom ursprungligen till 1953. Det
är uppemot 150 ändringar och tillägg i uppbördslagen, så vi är helt överens
om att en översyn behöver göras.
Men den översyn som nu skall göras är mycket omfattande och den tar
tid. Jag har haft tillgång till direktiven, och jag har tittat på dem. Även om
statsrådet säger att utredningen skall vara avslutad vid årsskiftet 1994/95 föl-
jer ett remissförfarande, propositionsskrivande och riksdagsbehandling.
Allt tar sin tid.
Det jag efterlyser i min fråga är att statsrådet snabbt lägger fram ett förslag
om att höja beloppsgränsen för uttagande av kvarstående skatt, liksom grän-
sen för återbetalning av överskjutande skatt. Senast gränsen höjdes var den
1 januari 1975, då den höjdes till 25 kronor. Sedan dess har inflationen varit
ganska våldsam. Jag har tittat på konsumentprisindex och det har stigit mer
än fyra gånger sedan den 1 januari 1975, mer än fyrdubblats alltså.
Den nuvarande låga gränsen innebär ju att utbetalning resp, inbetalning
blir ett kostsamt förfarande. Regeringen tillträdde i oktober 1991. Det är
angeläget att en justering av beloppsgränsen sker snarast möjligt. Jag skulle
vilja ställa en fråga: Varför vill ett handlingskraftigt statsråd som Bo Lund-
gren vänta fyra fem år på att föreslå en väl motiverad höjning av belopps-
gränsen?
Anf. 273 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det skall inte behöva dröja så lång tid i och för sig. Men en
sak som man kan säga är att det är klart att det både ur den skattskyldiges
och statens synvinkel finns förenklingsaspekter i fråga om att höja belopps-
gränsen. Men det finns också förluster att göra, både för den enskilde och
för staten, om beloppsgränsen höjs för mycket. Det finns alltså ett spelrum.
Man måste försöka kalibrera gränsen någorlunda rätt. Det tror jag att vi är
överens om.
Det är viktigt att se till att vi inte kommer i en situation där det kostar mer
än det smakar, dvs. att kostnaden för att hantera en in- eller utbetalning blir
så mycket större än själva beloppet. Det tror jag är ganska självklart.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
109
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Diskussionerna i samband med skattereformen innebar också att man inte
skall förringa de små bäckarna av pengar. Vi måste ta till vara varje möjlig-
het ur statens synpunkt att få in det staten skall ha in enligt den lagstiftning
som gäller. Naturligtvis skall samma sak också gälla den enskilde i det sam-
manhanget.
Det är därför jag menar att det inte brådskar. Jag kan nämna som upplys-
ning att utbetalningen av överskjutande skatt för uppbördsåret 1991/92 kos-
tade 11:47 kr per utbetalning. Fortfarande är det en bit kvar tills det inte
lönar sig för den enskilde. Det kan vara rätt viktigt att komma ihåg.
Det är också rimligt att skattsedlar på slutlig skatt skickas ut så att den
skattskyldige får den information han vill ha.
Svaret blir slutgiltigt: Vi skall naturligtvis vara beredda att ändra belopps-
gränsen. Men det får inte ske så att statsverket tappar väsentliga inkomster
enligt den lagstiftning som gäller. Det skall heller inte ske på ett sådant sätt
att den enskilde förlorar på saken.
Anf. 274 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill hänvisa till en proposition som statsrådet och rege-
ringen lade fram i oktober i fjol om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor.
I den propositionen tillgodosåg regeringen bankernas önskemål. De skulle
tidigare göra skatteavdrag per kontohavare. Nu fick man möjlighet att göra
skatteavdrag per konto. Räntor på minst 100 kr per konto skulle redovisas.
Riksdagen beslöt enligt propositionens förslag.
Detta har fått till följd att många barn kommer att få kvarskatt på några
tior. Att hålla på och ta in småbelopp i kvarskatt är inget som skattemyndig-
heterna skall syssla med enligt min mening. Det är därför viktigt att belopps-
gränsen snabbt höjs, så att skattemyndigheterna kan ägna sig åt viktigare
uppgifter.
Om det gjordes ett litet misstag i oktober 1992, då propositionen lades
fram, borde detta givtevis rättas till så fort som möjligt. Jag återkommer till
min vädjan till statsrådet Bo Lundgren att snabbt komma med förslag om
höjning av den nedre gränsen för kvarskatt.
Anf. 275 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Som Birger Andersson säkert vet har jag svarat på den här
frågan tidigare i riksdagen. Jag försökte nu utveckla resonemanget bakom
ställningstagandet. Jag konstaterar också att uppgifterna om hur många som
får kvarskatt och som måste betala är ganska överdrivna.
Till syvende och sist rör det sig trots allt om pengar som såväl för den en-
skilde när det gäller överskjutande skatt som för staten när det gäller kvar-
skatten är av viss betydelse. Man skall vara sparsam även med de mindre
beloppen, såvitt jag förstår.
Anf. 276 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Det som statsrådet Bo Lundgren nu säger innebär ju att den
höjning som gjordes 1974 och som trädde i kraft den 1 januari 1975 var allde-
les för hög. Kan det verkligen vara rimligt?
110
Anf. 277 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag tycker inte att det för saken vidare att diskutera huruvida
finansminister Sträng och den dåvarande regeringen var för generösa. Å
andra sidan kan man ju konstatera att vi på den tiden hade så höga marginal-
skatter att varje form av avdrag, exempelvis för att minska basen, var intres-
sant. Det är en annan situation nu. Men självfallet skall vi se till att justera
gränserna i den takt som det är rimligt att göra det utan de förluster som jag
talade om.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 278 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Birger Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd
att vidta med anledning av tidningsuppgifter om att de s.k. fallskärmsavtalen
för tre tidigare chefer i Nordbanken fördubblats efter det att personerna
lämnat Nordbanken.
I december 1992 fick f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl i uppdrag att
granska anställningsavtal, avtal om vederlag och eventuella andra med an-
ställningen sammanhängande avtal mellan å ena sidan Nordbanken, å andra
sidan tre av bankens tidigare verkställande direktörer: Rune Barnéus,
Göran Hållén och Christer Ragnar. Enligt uppdraget skulle granskningen
utmynna i en bedömning av möjligheten att få avtalen om avgångsvederlag
eller delar av avtalen ogiltigförklarade eller enskilda avtalsvillkor jämkade.
Uppdraget redovisades till mig den 2 april 1993.
Av utredarens redogörelse framgår att han ser pessimistiskt på bankens
möjligheter att gentemot någon av de tre direktörerna få till stånd jämkning
eller ogiltigförklaring av avtalen om avgångsvederlag. Utredaren rekom-
menderar därför inte att någon process inleds mot de tre direktörerna.
Bengt Hamdahls uppdrag innefattade endast en granskning av de s.k. fall-
skärmsavtalen. Frågan om eventuell skadeståndsskyldighet för styrelseleda-
möter m.fl. behöver utredas vidare. Genom beslut den 2 april 1993 har Fi-
nansdepartementet uppdragit åt advokaten Otto Rydbeck att utreda om det
finns grund för staten såsom ägare till Nordbanken att väcka talan mot styrel-
seledamöter eller andra om skadestånd till banken enligt reglerna i bankrö-
relselagen. I samband härmed kommer även omständigheterna bakom de
s.k. fallskärmsavtalen att granskas. Utredaren skall redovisa resultatet av
sitt arbete senast den 15 september 1993.
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
Anf. 279 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Bo Lundgren även för svaret på
denna fråga.
Många människor är upprörda över förhållandena kring de s.k. fall-
skärmsavtalen. Det är väl knappast någon enskild fråga som under senare tid
väckt så starka känslor hos många svenskar som avslöjandena om ingångna
111
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svarpå frågor
fallskärmsavtal. Det är förståeligt. Det är lätt att känna stark olust över vad
som kommer fram. Här har personer i ledande ställning i bankföretag med-
verkat till jättelika förluster. När de har lämnat sitt arbete har de haft avtal
som i många fall gett dem en otroligt bra ekonomisk situation.
När jag ställde min fråga hade jag tillgång endast till tidningsuppgifter. Se-
dan dess har jag haft tillfälle att ta del avf.d. regeringsrådet Bengt Hamdahls
utredning. Jag vill beröra några saker i den utredningen som jag tycker är
särskilt uppseendeväckande.
Jag vet att statsrådet Bo Lundgren inte har haft något att göra med det
som jag nu kommer att beröra. Det hände under den socialdemokratiska
regeringens tid med Allan Larsson som finansminister.
Vid årsskiftet 1990/91 hade den dåvarande styrelsen för Nordbanken ställt
sina platser till förfogande. Finansminister Allan Larsson och den socialde-
mokratiska regeringen utsåg en ny styrelse med Björn Wahlström som styrel-
seordförande. De tre högsta cheferna i Nordbanken hade indirekt anmodats
att lämna sina befattningar, även om de själva sade upp sig. De lämnade sina
befattningar med omedelbar verkan. Samtliga hade generösa uppsägnings-
avtal. Cirka fyra månader efter uppsägningstidpunkten kom Björn Wahl-
ström överens med de tre f.d. cheferna om mycket bättre förmåner än de
som skulle ha följt av en mycket välvillig tolkning av de ursprungliga anställ-
ningsavtalen. Totalkostnaden för Nordbanken blev uppemot 50 miljoner
kronor.
Det är synnerligen uppseendeväckande, milt uttryckt. Det är bra och ab-
solut nödvändigt att ansvarsfrågan utreds ytterligare.
Jag vill fråga statsrådet om han är beredd att här i riksdagen lämna en ut-
förlig redogörelse så fort som advokat Rydbecks utredning är klar.
Anf. 280 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Låt mig först göra några allmänna reflexioner som kan vara
viktiga.
Jag reagerar i likhet med Birger Andersson och sannolikt många andra
mot omfattningen av en hel del av de avgångsvederlag, fallskärmsavtal eller
vad man kallar det som har redovisats under den senaste tiden. Ä andra si-
dan skall man inte dra den slutsatsen - och det gör inte heller Birger Anders-
son - att avgångsvederlag i någon form inte kan vara nödvändiga för att
skapa en trygghet.
Jag har för egen del utfärdat riktlinjer för de banker som ligger under min
del av regeringsarbetet om hur man skall utforma sådana, exempelvis med
avräkning mot framtida lön och en viss längsta tid som bör upprätthållas.
Det är också viktigt att konstatera att det inte går att här säga att alla de
personer som har nämnts i mitt frågesvar är ansvariga exempelvis för vad
som har inträffat i Nordbanken. Det är viktigt att komma ihåg detta, även
om vi har synpunkter på storleken av dessa avtal.
Från detta till vad som har inträffat. Också jag tycker att avtalen, som jag
sade, redan när de utsprungligen tecknades med dessa tre personer var
mycket förmånliga. Jag tycker att den utvidgning som skedde våren 1991,
var anmärkningsvärd. Jag förstår själv inte riktigt varför man gjorde denna
112
utvidgning. Det finns tankar om detta redovisade i Bengt Hamdahls utred-
ning.
Jag har noterat att styrelseordföranden Björn Wahlström i en tidningsin-
tervju har sagt följande om dessa avtal:
”Jag var lika upprörd som alla andra---för jag tyckte att avtalen var
fruktansvärt ohemula i alla de här fallen.”
Jag har därför svårt att inse varför man faktiskt förlängde avtalen så som
skedde. Det är också därför som jag har lämnat i uppdrag till Otto Rydbeck
att utröna orsakerna till att avtalen förlängdes.
Anf. 281 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tycker att statsrådet Bo Lundgren har tagit tag i denna
fråga på ett bra sätt. Men hittills har det väl endast gjorts utredningar, och
det är påtagligt svårt att komma från ord till handling. Man ställer sig frågan:
Vilket ansvar har en styrelseordförande och en styrelse i övrigt? Vilket an-
svar har revisorerna? Jag skulle kunna ställa fler sådana frågor.
Det förefaller mig som om gällande lagstiftning nu kan vara i behov av en
översyn. Jag vill ställa ytterligare en fråga till statsrådet, även om statsrådet
inte svarade på min förra fråga, om statsrådet är beredd att ge en utförlig
redovisning här efter advokat Rydbecks utredning. Min kompletterande
fråga är följande: Är statsrådet beredd att medverka till en översyn av nu
gällande lagstiftning, om det visar sig befogat? Jag tänker närmast på avtals-
lagen och bankrörelselagen, men även på andra lagar som kan bli aktuella i
sammanhanget.
Anf. 282 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag glömde snarare att svara på frågan. Det är självklart att
jag för riksdagen kan redovisa den utredning som skall lämnas till mig av
Otto Rydbeck. Det kan ske på olika sätt, endera muntligen här i kammaren,
om talmannen så medger, eller genom att skriftligen överlämna den doku-
mentation som finns. Självfallet skall riksdagen ha den dokumentation som
den tycker att den har anledning att få.
När det gäller lagstiftningsändringar tror jag att det här mera är en fråga
om omdöme än om brister i lagstiftningen som sådan. Det är viktigt att den
som har en ägarroll uppfyller den på ett bra sätt. Man har då ett ansvar. Det
är den nuvarande regeringens inställning att vi skall ta detta ägaransvar och
försöka hindra avtal som inte är inom den ram som vi tycker är rimlig och
som inte har de villkor som vi tycker är skäliga. Jag vet att Justitiedeparte-
mentet i vissa avseenden funderar på att ändra reglerna för redovisning av
olika former av förmåner och avtal i dessa sammanhang. Det kan var en möj-
lighet.
Anf. 283 BIRGER ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för att Bo Lundgren lovar att lämna en redovisning
för det som kommer fram av advokat Rydbecks utredning. Det är värdefullt
att dessa frågor verkligen tas upp till ytan, så att svenska folket får klart för
sig att vi politiker verkligen vill ta tag i detta och så att sådana här saker inte
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
113
8 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
114
kommer att upprepas alltför ofta i framtiden. Jag tackar än en gång för sva-
ret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 284 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Marianne Andersson har frågat mig om regeringen planerar
några åtgärder för att tillföra skattemyndigheterna ytterligare resurser. Bak-
grunden är att skattemyndigheterna liksom andra myndigheter under flera
år har utsatts för rationaliserings- och besparingskrav, vilket även fortsätter
kommande år. Enligt frågeställaren är risken mycket stor att syftet med
verksamheten äventyras, beslutade skatter inte drivs in och ekonomiska
brottslingar kommer undan.
Vad frågan främst tar sikte på är skattemyndigheternas möjligheter att be-
driva en effektiv kontrollverksamhet. Det har inte kunnat undvikas att in-
tensiteten i delar av denna verksamhet har gått ned något de senaste åren.
Det hänger emellertid i allt väsentligt samman med det omfattande föränd-
ringsarbete som har pågått på skatteområdet och inte med de besparingskrav
som ställts på myndigheterna.
Den mest intensiva reformperioden är nu avslutad, och i 1992 års budget-
proposition underströks vikten av att relativt snabbt åter uppnå den omfatt-
ning på kontrollverksamheten som rådde tidigare. Enligt vad jag har erfarit
gör myndigheterna också stora ansträngningar för att nå det målet.
För den kommande treårsperioden betonas i årets budgetproposition vik-
ten av att genom rationalisering frigöra resurser för bl.a. ökad kontrollverk-
samhet. Resurserna skall i högre grad än vad som hittills skett riktas in mot
det väsentliga skatteundandragandet. Den planeringsram som föreslås för
de tre närmaste budgetåren är beräknad så att den ger utrymme för en sådan
omprioritering av resurser till kontrollverksamhet som jag nu nämnt. Det
sker också en geografisk omfördelning av resurser till exempelvis Stock-
holms län, där vissa problem blivit särskilt tydliga.
Mot bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag att förutsättningarna för en
gynnsam utveckling av kontrollverksamheten är goda. Som jag redan har
antytt innebär detta emellertid inte att det saknas problem. Jag följer därför
utvecklingen med stor uppmärksamhet.
Anf. 285 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill först tacka skatteministern för svaret. Jag vill betona
att jag inte har någonting emot att skattemyndigheterna sätts under ett effek-
tivitetstryck, men jag undrar om inte gränsen nu är nådd. Om effekten av en
besparing blir negativ för statskassan, förefaller den inte särskilt klok. Jag
anar en liten öppning mot en förändring i avslutningen av statsrådets svar,
men faktum kvarstår att det nu läggs ut varsel ute i landet därför att man inte
klarar att behålla personal som uppenbarligen behövs och som är lönsam.
Jag tror inte att det bara är förändringsarbete som har lett till nedgången
i granskningsarbetet. Det finns också andra skäl. Jag vill först upprepa frå-
gan vad statsrådet egentligen tänker göra för att upprätthålla tilltron till vårt
skattesystem och för att inte statens inkomster ytterligare skall försvagas.
Om inte skattemyndigheternas kontroll fungerar, riskerar hela systemet att
förlora den respekt och lojalitet som det måste ha för att fungera som avsett.
När beloppsgränsen för att över huvud taget göra en utredning höjs för
mycket och företagen inte granskas tillräckligt, uppkommer en rad effekter.
Bl.a. urholkas skattemoralen när allmänheten finner att risken för upptäckt
är mycket liten.
Statsfinansiellt innebär otillräcklig och bristande kontroll att betydande
belopp undandras. Seriösa företagare får allt större svårigheter att klara
konkurrensen med illojala företag som driver delar av verksamheten
”svart”. Den som råkar göra fel till sin egen nackdel får ingen rättelse, vilket
urholkar rättssäkerheten och tilltron till skattemyndigheterna.
Nu har mer av skattemyndigheternas resurser mycket riktigt styrts över till
utökad kontroll, vilket skett på bekostnad av administration och service. Det
har säkerligen kunnat göras en hel del, men det finns nog inte mycket mer
att göra. Jag anser att den kvalificerade kontrollen bör ges ett tillskott för att
man skall komma till rätta med de stora skattebovarna och kunna behålla
något mer av resurserna inom den normala granskningen.
Anf. 286 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Jag vill först säga att Riksskatteverket, som Marianne An-
dersson antagligen har noterat, har varit prioriterat i årets budgetbehandling
jämfört med statliga myndigheter i övrigt. Det är naturligtvis ett uttryck för
att jag är medveten om den situation som berörs i frågeställningen.
Det är självfallet vidare så att reformarbetet har betytt mycket, eftersom
all personal måste lära sig det nya, vilket tar sin tid. Också det tror jag att vi
är överens om. Vi kan också vara överens om att mycket kan göras utan att
det krävs direkt resurstillskott. Det gäller att prioritera på ett riktigt sätt och
att styra resurser till den kontroll som kan ge bra tillskott till statsfinanserna
och höja tilltron till att systemet som sådant fungerar.
Det gäller för oss i regering och riksdag att utforma lagstiftningen på ett
sådant sätt att man kan förenkla den normala uppbörden och hanteringen
för att få resurser att granska exempelvis mera kvalificerade deklarationer.
Mycket kan alltså göras utan resurstillskott. Man jag skall villigt säga att i
den mån det kan behövas är också jag beredd att överväga även resurstill-
skott, om de kan riktas till sådan verksamhet som behövs för att förbättra
efterlevnaden av de skatteregler som vi har. Jag tillhör dem som menar att
skatteuttaget i Sverige rimligen, sett över tiden, bör sänkas, men det är själv-
klart att de regler som finns skall följas så länge som vi har dem.
Anf. 287 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag är naturligtvis medveten om att skattemyndigheterna har
blivit någorlunda prioriterade. Det är positivt.
Som vi båda också är medvetna om pågår ett oerhört stort arbete att för-
ändra, prioritera och angripa de stora felen. Men jag tror att det är farligt att
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Svar på frågor
115
|
Prot. 1992/93:90 13 april 1993 |
låta det gå allt för långt genom att bara angripa de stora bovarna. Resurserna |
Att vanliga löntagare inte granskas och att uppenbara fel inte rättas till,
|
116 |
såvida felen inte ligger på en hög nivå - utan att nämna några belopp - urhol- Överläggningen var härmed avslutad. 46 § Hänvisning av ärenden tiil utskott Föredrogs och hänvisades Propositionerna 1992/93:175 till socialutskottet 1992/93:181 och 203 till utrikesutskottet 1992/93:231 till utbildningsutskottet 1992/93:239 till näringsutskottet 1992/93:242 till bostadsutskottet 47 § Förnyad bordläggning Föredrogs men bordlädes åter Finansutskottets betänkanden 1992/93:FiU15-FiU19 Skatteutskottets betänkanden 1992/93:SkU25 och SkU33 Lagutskottets betänkanden 1992/93:LU22 och LU36-LU38 Trafikutskottets betänkande 1992/93:TU24 48 § Bordläggning Anmäldes och bordlädes Propositionerna 1992/93:189 Ändring i körkortslagen (1977:477) 1992/93:192 Sänkt dieseloljeskatt, m.m. 1992/93:208 Vissa tullfrågor avseende ADB-hantering 1992/93:217 Ändring i den s.k. sexmånadersregeln för sjömän 1992/93:230 Valfrihet i skolan 1992/93:236 Ägande av den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten Motionerna med anledning av prop. 1992/93:140 Svensk verksamhet i Antarktis |
1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-)
1992/93:Jo94 av Margareta Winberg m.fl. (s)
med anledning av prop. 1992/93:205 Inrättande av Tyresta nationalpark
1992/93:Jo95 av Sten Söderberg (-)
Socialutskottets betänkande
1992/93:SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag
Utbildningsutskottets betänkanden
1992/93:UbUll Vissa skollagsfrågor
1992/93:UbU21 Vissa anslag för utveckling av skolväsendet, m.m.
Trafikutskottets betänkanden
1992/93:TU25 Köp av interregional persontrafik på järnväg
1992/93:TU26 Åtgärder rörande taxitrafiken
1992/93:TU33 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektiv-
trafik
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JoU16 Djurskydd m.m.
Bostadsutskottets betänkanden
1992/93:BoUll Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m.
1992/93:BoU15 Allmänna samlingslokaler
1992/93:BoU16 Kulturstöd vid ombyggnad m.m.
1992/93:BoU17 Länsstyrelserna m.m.
1992/93:BoU18 Plan- och bygglagen m.m.
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 2 april
1992/93:117 av Viola Furubjelke (s) till kulturministern om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tiotusentals flyktingar
lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen. Vad vi bevittnar nu är att jämföra med judeut-
rotningen under Hitlertiden.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
117
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
118
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000 - 60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Detta är exempel på viktiga insat-
ser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra iänder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar får psykiska och fysiska men för
resten av livet.
Jag vill därför fråga invandrarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och särskild behandling
på grund av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen vidtagit åtgärder för att kvinnor från Bosnien-Hercego-
vina och Kroatien skall få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd, liksom
att kvinnliga förhörsledare och kvinnliga offentliga biträden utses?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att bidra med för att våld-
tagna flyktingar från detta område skall få professionell behandling att
kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda/rzvzZ/zga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
6. Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av de vittnesmål
om systematiska våldtäkter som kommer fram vid polisens och Invandrar-
verkets utredningar i enskilda ärenden?
1992/93:118 av Gullan Lindblad (m) till kulturministern om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tiotusentals flyktingar
lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen. Vad vi bevittnar nu är att jämföra med judeut-
rotningen under Hitlertiden.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat den som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000 - 60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Detta är exempel på viktiga insat-
ser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar får psykiska och fysiska men för
resten av livet.
Jag vill därför fråga kulturministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och särskild behandling
på grund av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen vidtagit åtgärder för att kvinnor från Bosnien-Hercego-
vina och Kroatien skall få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd, liksom
att kvinnliga förhörsledare och kvinnliga offentliga biträden utses?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att bidra med för att våld-
tagna flyktingar från detta område skall få professionell behandling att
kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda frivilliga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
6. Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av de vittnesmål
om systematiska våldtäkter som kommer fram vid polisens och Invandrar-
verkets utredningar i enskilda ärenden?
1992/93:119 av Laila Strid-Jansson (nyd) till kulturministern om flykting-
kvinnor från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tiotusentals flyktingar
lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
119
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen. Vad vi bevittnar nu är att jämföra med judeut-
rotningen under Hitlertiden.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000-60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Detta är exempel på viktiga insat-
ser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar får psykiska och fysiska men för
resten av livet.
Jag vill därför fråga invandrarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och särskild behandling
på grund av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen vidtagit åtgärder för att kvinnor från Bosnien-Hercego-
vina och Kroatien skall få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd, liksom
att kvinnliga förhörsledare och kvinnliga offentliga biträden utses?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att bidra med för att våld-
tagna flyktingar från detta område skall få professionell behandling att
kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda/rz’vz7/zgzz orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
6. Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av de vittnesmål
om systematiska våldtäkter som kommer fram vid polisens och Invandrar-
verkets utredningar i enskilda ärenden?
120
1992/93:120 av Eva Zetterberg (v) till kulturministern om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tiotusentals flyktingar
lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen. Vad vi bevittnar nu är att jämföra med judeut-
rotningen under Hitlertiden.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000-60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge social t och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Detta är exempel på viktiga insat-
ser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar får psykiska och fysiska men för
resten av livet.
Jag vill därför fråga invandrarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och särskild behandling
på grund av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen vidtagit åtgärder för att kvinnor från Bosnien-Herzego-
vina och Kroatien skall få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd, liksom
att kvinnliga förhörsledare och kvinnliga offentliga biträden utses?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att bidra med för att våld-
tagna flyktingar från detta område skall få professionell behandling att
kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda frivilliga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
6. Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av de vittnesmål
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
121
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
122
om systematiska våldtäkter som kommer fram vid polisens och Invandrar-
verkets utredningar i enskilda ärenden?
1992/93:121 av Margareta Viklund (kds) till kulturministern om flyktingkvin-
nor från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tiotusentals flyktingar
lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen. Vad vi bevittnar nu är att jämföra med judeut-
rotningen under Hitlertiden.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000 - 60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Detta är exempel på viktiga insat-
ser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar får psykiska och fysiska men för
resten av livet.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till invand-
rarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt i det forna Jugo-
slavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det forna Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och behandling på grund
av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen tagit hänsyn till att kvinnor från Bosnicn-Hercegovina
och Kroatien behöver få kvinnliga tolkar, som inte är av serbisk börd, liksom
att kvinnliga förhörsledare och kvinnliga offentliga biträden utses?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att bidra med för att våld-
tagna flyktingar från detta område skall få professionell behandling för att
kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda frivilliga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
6. Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av de vittnesmål
om systematiska våldtäkter som kommer fram vid polisens och Invandrar-
verkets utredningar i enskilda ärenden?
1992/93:122 av Margitta Edgrert (fp) till kulturministern om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tusentals flyktingar le-
ver under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000-60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Dessa är exempel på viktiga in-
satser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar blir förstörda både fysiskt och psy-
kiskt för resten av livet.
Jag vill därför fråga socialministern/invandrarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och behandling på grund
av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen tagit hänsyn till att kvinnor från Bosnien-Hercegovina
och Kroatien behöver få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att uppmana Invandrarverket
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
123
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
124
att vidta för att våldtagna flyktingar från detta område skall få professionell
behandling för att kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda frivilliga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
1992/93:123 av Marianne Andersson (c) till kulturministern om flyktingkvin-
nor från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tiotusentals flyktingar
lever under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen. Vad vi bevittnar nu är att jämföra med judeut-
rotningen under Hitlertiden.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvångsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000 - 60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Dessa är exempel på viktiga in-
satser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar får psykiska och fysiska men för
resten av livet.
Jag vill därför fråga invandrarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och behandling på grund
av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen vidtagit åtgärder för att kvinnor från Bosnien-Hercego-
vina och Kroatien skall få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd, liksom
att kvinnliga förhörsledare och kvinnliga offentliga biträden utses?
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att bidra med för att våld-
tagna flyktingar från detta område skall få professionell behandling för att
kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda frivilliga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
6. Vilka åtgärder avser regeringen vidta med anledning av de vittnesmål
om systematiska våldtäkter som kommer fram vid polisens och Invandrar-
verkets utredningar i enskilda ärenden?
1992/93:124 av Annika Åhnberg (-) till kulturministern om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien:
Situationen i det forna Jugoslavien är katastrofal. Tusentals flyktingar le-
ver under ytterst primitiva sanitära förhållanden. Människor svälter, fryser
ihjäl, dödas, våldtas och stympas. FN:s hjälpsändningar har hindrats att
komma fram. Överenskommelser om vapenvila har regelbundet brutits.
Ansvaret för situationen i det forna Jugoslavien vilar tungt på framför allt
den serbiska statsledningen.
När angriparna tågat in i ett samhälle har de ofta tvängsinkvarterat flickor
och kvinnor i skolan och utnyttjat skolan som bordell där flickorna och kvin-
norna systematiskt utsatts för våldtäkter, oftast gruppvåldtäkter. Mödrar har
tvingats bevittna våldtäkter på sina egna döttrar. Mödrar och döttrar har
våldtagits tillsammans.
De systematiska våldtäkterna (40 000 - 60 000) på kvinnor och barn syftar
till att bryta ner personligheten och tvinga kvinnor att föda barn som de hatar
därför att fadern är en fiende.
Det finns i Kroatien och flera andra länder projekt som drivs av Röda kor-
set för att ge socialt och psykologiskt stöd till de kvinnor som utsatts för våld-
täkter. Rädda barnen har startat utbildning för psykologer och speciallärare
i Kroatien, för att speciellt nå utsatta barn. Detta är exempel på viktiga insat-
ser. Sverige måste som nation ge ett aktivt stöd till dessa projekt och verka
för ett internationellt engagemang.
I dag finns i vårt land många flyktingar från Bosnien-Hercegovina och
andra länder i det forna Jugoslavien. Många av dem har gjort ohyggliga upp-
levelser. Vi vet inte hur många kvinnor och barn det finns i vårt land som
blivit utsatta för systematiska våldtäkter. För många kvinnor är det också av
olika skäl tabubelagt att berätta att de varit med om våldtäkter.
Det finns kunskap om att den som blivit utsatt för sådana våldshandlingar
som våldtäkter och andra krigshandlingar blir förstörda både fysiskt och psy-
kiskt för resten av livet.
Jag vill därför fråga socialministern/invandrarministern:
1. På vilket sätt agerar Sverige för att ge stöd till projekt inne i det f.d.
Jugoslavien som syftar till att framför allt hjälpa våldtagna kvinnor och barn?
2. Ämnar regeringen undersöka hur många av flyktingarna i Sverige från
det f.d. Jugoslavien som är i behov av särskilt stöd och behandling på grund
av systematiska våldtäkter?
3. Har regeringen tagit hänsyn till att kvinnor från Bosnien-Hercegovina
och Kroatien behöver få kvinnliga tolkar, som ej är av serbisk börd?
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
125
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
126
4. Vilka extra insatser är regeringen beredd att uppmana Invandrarverket
att vidta för att våldtagna flyktingar från detta område skall få professionell
behandling för att kunna leva vidare med sina upplevelser?
5. På vilket sätt ämnar regeringen uppmuntra och inbjuda frivilliga orga-
nisationer att besöka och skapa kontakter med flyktingar på förläggningar i
Sverige?
1992/93:125 av Maj Britt Theorin (s) till statsrådet Alf Svensson om en FN-
konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser:
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer, i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor. Inom FN pågår ett arbete med en deklaration om sexuellt moti-
verat våld mot kvinnor i krig och konflikter, men ett icke-förpliktigande utta-
lande är inte tillräckligt.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal. Ett förslag till en sådan
konvention bör arbetas fram till FN-konferensen om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar.
Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor:
Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som
särskilt tar upp systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter?
Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för
undertecknande i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar?
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall läggas
fram?
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
1992/93:126 av Berith Eriksson (v) till statsrådet Alf Svensson om en FN-
konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser:
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer, i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor. Inom FN pågår ett arbete med en deklaration om sexuellt moti-
verat våld mot kvinnor i krig och konflikter, men ett icke-förpliktigande utta-
lande är inte tillräckligt.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal. Ett förslag till en sådan
konvention bör arbetas fram till FN-konferensen om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar.
Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor:
Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som
särskilt tar upp systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter?
Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för
undertecknande i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar?
127
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall läggas
fram?
1992/93:127 av Harriet Colliander (nyd) till statsrådet Alf Svensson om en
FN-konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
ser:
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer, i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor. Inom FN pågår ett arbete med en deklaration om sexuellt moti-
verat våld mot kvinnor i krig och konflikter, men ett icke-förpliktigande utta-
lande är inte tillräckligt.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal. Ett förslag till en sådan
konvention bör arbetas fram till FN-konferensen om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar.
Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor:
Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som
särskilt tar upp systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter?
Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för
undertecknande i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar?
128
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall läggas
fram?
1992/93:128 av Charlotte Branting (fp) till statsrådet Alf Svensson om en FN-
konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser:
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer, i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor. Inom FN pågår ett arbete med en deklaration om sexuellt moti-
verat våld mot kvinnor i krig och konflikter, men ett icke-förpliktigande utta-
lande är inte tillräckligt.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal. Ett förslag till en sådan
konvention bör arbetas fram till FN-konferensen om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar.
Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor:
Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som
särskilt tar upp systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter?
Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för
undertecknande i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar?
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall läggas
fram?
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
129
9 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 90
|
Prot. 1992/93:90 13 april 1993 |
1992/93:129 av Marianne Andersson (c) till statsrådet Alf Svensson om en Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet. Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings- Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce- Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera, Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be- Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce- Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor: Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för Vilka initiativ tänker regeringen ta för att cn sådan konvention skall läggas |
130
1992/93:130 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet Alf Svensson om en FN-
konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser:
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer, i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor. Inom FN pågår ett arbete med en deklaration om sexuellt moti-
verat våld mot kvinnor i krig och konflikter, men ett icke-förpliktigande utta-
lande är inte tillräckligt.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal.
Ett förslag till en sådan konvention bör arbetas fram till FN-konferensen
om mänskliga rättigheter i Wien i sommar.
Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor:
Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som
särskilt tar upp systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter?
Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för
undertecknande i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar?
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall läggas
fram?
1992/93:131 av/l/f/mbe/g (-) till statsrådet Alf Svensson om en FN-
konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser:
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
131
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer, i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor. Inom FN pågår ett arbete med en deklaration om sexuellt moti-
verat våld mot kvinnor i krig och konflikter, men ett icke-förpliktigande utta-
lande är inte tillräckligt.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal. Ett förslag till en sådan
konvention bör arbetas fram till FN-konferensen om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar.
Jag vill mot ovanstående bakgrund ställa följande frågor:
Delar regeringen vår uppfattning att det behövs en FN-konvention som
särskilt tar upp systematiskt sexuellt våld mot kvinnor i krig och konflikter?
Delar regeringen uppfattningen att en sådan konvention bör öppnas för
undertecknande i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar?
Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall läggas
fram?
1992/93:132 av Margareta Viklund (kds) till statsrådet Alf Svensson om en
FN-konvention som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
ser:
132
Kriget i f.d. Jugoslavien upprör och skrämmer oss i sin ofattbara grymhet.
Förutom alla de krigets fasor som drabbar människorna i Bosnien-Hercego-
vina kommer också rapporter om de mest avskyvärda kränkningar av kvin-
nor och barn.
Det är belagt av såväl Amnesty International som EG:s undersöknings-
kommission och Corellkommissionen att framför allt muslimska kvinnor och
barn utsätts för systematiska våldtäkter av serbiska soldater och att våldtäk-
ter används som ett vapen i kriget. Samtidigt finns uppgifter som visar att
alla parter i kriget gör sig skyldiga till sexuella övergrepp. Många har dödats
i samband med dessa illdåd.
Många skakande berättelser om våldet och våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina finns att läsa i bl.a. Amnesty Internationals rapport.
Tusentals muslimska kvinnor är offer. Mödrar har tvingats åse hur deras
döttrar våldtagits, för att sedan bli våldtagna själva. Även små flickor har
våldtagits och lämnats att förblöda.
Våldtäkt ingår som en del i en militär strategi för att visa makt, terrorisera,
förödmjuka och demoralisera den muslimska befolkningen och tvinga män-
niskor att lämna sina hem. Förutom att utsätta muslimska kvinnor för största
tänkbara förnedring är syftet också att de skall föda serbiska barn.
Genom tiderna har sexuellt våld använts som vapen i krig eller som be-
straffning.
Den internationella humanitära rättens regler - den humanitära rätten i
väpnade konflikter - täcker de flesta tänkbara situationer i vilka människor
är i behov av skydd, men den tar inte särskilt upp och förbjuder sexuellt våld
mot kvinnor.
Den internationella uppmärksamhet som våldtäkterna i Bosnien-Herce-
govina givits, gör att situationen troligen är gynnsammare nu än någonsin för
att få världssamfundets stöd för en bindande FN-konvention som slår fast att
systematiska våldtäkter skall definieras som krigsförbrytelser och att brott
av detta slag kan prövas i en internationell tribunal. Ett förslag till en sådan
konvention bör .arbetas fram till FN-konferensen om mänskliga rättigheter i
Wien i sommar.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrå-
det:
1. Delar regeringen min uppfattning att det behövs en FN-konvention
som särskilt tar upp systematiska våldtäkter mot kvinnor i krig och konflik-
ter?
2. Anser regeringen att en sådan konvention bör aktualiseras och under-
tecknas i samband med FN:s konferens om mänskliga rättigheter i Wien i
sommar?
3. Vilka initiativ tänker regeringen ta för att en sådan konvention skall
läggas fram?
den 5 april
1992/93:133 av Berndt Ekholm (s) till miljöministern om uppföljningen av
parlamentarikerkonferensen i Brasilia:
FN:s miljökonferens UNCED i Rio de Janeiro i juni 1992 var regeringar-
nas plattform för gemensamma ställningstaganden i flera stora globala miljö-
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
133
10 Riksdagens protokoll 1992193. Nr 90
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
134
frågor. Denna konferens följdes i november 1992 av ett parlamentariker-
möte, som följde upp Riomötets resultat. Mötet hölls i IPU:s, den interpar-
lamentariska unionens, regi. Till IPU är flertalet av världens parlament an-
slutna.
Mötet hade föregåtts av en förberedande konferens i Kamerun i april
1992, som samlat sig kring Yaoundédeklarationen, vilken ställt upp en serie
krav på UNCED-konferensen. I Brasilia ägnades mötet åt att följa upp Rio-
konferensen i belysning av deklarationen från Kamerunmötet.
Av slutdeklarationen från mötet i Brasilia framgår att parlamentarikerna
intagit en kritisk och otålig hållning till UNCED-processens många doku-
ment. Man efterlyser på flera punkter ett bredare anslag, konkretare åtgär-
der och tidtabeller för genomförande av olika förslag.
Anmärkningsvärt litet information om resultaten från detta möte har spri-
dits i Sverige. Bland annat följande punkter redovisas i slutdokumentet:
• Såväl skattepolitiken som den ekonomiska politiken skall främja en håll-
bar utveckling.
• Nationalkommittéer bör tillsättas för genomförande av en integrerad po-
litik och aktionsplaner inom området miljö och utveckling.
• Riodeklarationen bör vidareutvecklas till en komplett ”Earth Charter”
för antagande vid FN:s generalförsamling 1995, i samband med FN:s 50-
årsjubileum.
• UNCSD, FN-kommissionen för uppföljning av UNCED, skall ge hög
prioritet åt översyn av Agenda 21 och utvecklingen av mätbara mål, preci-
serade delmål och tidtabeller.
• GATT, UNCTAD och regionala institutioner skall uppmärksamma kopp-
lingen mellan miljö och handel. Multi- och bilaterala handelsavtal skall ta
full hänsyn till miljökonsekvenserna.
• Alla industriländer uppmanas att leva upp till biståndsmålet 0,7 % av
BNP till år 2000.
• Nya strategier för städernas miljö skall innefatta hållbara energi- och
transportsystem.
• Nationalräkenskaperna måste fullt ut inkludera miljökostnader och so-
ciala kostnader. BNP bör ersättas av beräkningar av en hållbar nettonatio-
nalinkomst.
• Klimatförhandlingarna måste återupptas för att fastställa mål och tids-
schema för reduktion av utsläpp i alla länder, särskilt industriländerna.
• Skogsprinciperna analyseras för att förbättras och förhandlingarna om en
ramkonvention återupptas.
• En nationell bevarandeplan för den biologiska mångfalden bör utvecklas.
• Stärk lagstiftningen avseende gränsöverskridande förflyttning av miljö-
farligt material. Etablera återanvändning och recirkulering när det är
möjligt. Förhindra dumpning av giftiga ämnen i utvecklingsländerna.
• Öka stödet till hållbar utveckling, bland annat genom att skära ned i utgif-
ter som inte möter krav på hållbarhet, särskilt militära utgifter.
• Miljö- och utvecklingsperspektiven måste tillföras utbildningen från
grundskolan upp i vuxenskolan.
• Det är nödvändigt att ändra värderingar och attityder för att klara målet
om hållbar utveckling.
Också parlamentarikerkonferensens ställningstagande utgör en viktig
grund för det fortsatta miljöarbetet i Sverige.
Jag vill också fråga miljöministern vilka åtgärder regeringen har vidtagit
med anledning av parlamentarikerkonferensens slutdokument, vilka åtgär-
der som planeras framöver mot bakgrund av Brasiliamötet och om rege-
ringen avser agera internationellt för de skärpningar, i förhållande till Rio-
mötets dokument, som Brasiliamötet föreslår.
den 6 april
1992/93:134 av Agne Hansson (c) till näringsministern om Volvos fabrik i
Kalmar m.m.:
Ett fullföljande av Volvos beslut att lägga ner bilfabriken i Kalmar är inte
enbart ett ur regionalpolitisk synpunkt felaktigt beslut och ett mycket hårt
slag mot Kalmarregionen. Det är också ett ur industripolitisk synpunkt högst
tvivelaktigt och felaktigt beslut.
Vid Kalmarfabriken har en modern industriproduktion byggts upp. Det
löpande bandets princip har ersatts av modernare och utvecklande arbets-
metoder som är internationellt banbrytande. Det har gett ökat engagemang
och ansvar hos de anställda och förbättrat arbetsmiljön. Effektiviteten har
ökat. Genom Kalmarfabriken har Volvo blivit ett favorituttryck för avance-
rat tänkande i arbetsplanering, nya produktionsformer, i medarbetardelta-
gande, arbetstillfredsställelse och effektiv, kvalitetsbaserad produktion.
Den serie val och beslut som gjorts av företaget vid Kalmarfabriken har in-
fluerat till debatt och uppmuntrat konkurrerande tillämpning på andra håll.
När företagsledningar eller forskare skall skissa på möjliga nya framtider
eller söka exempel på den bästa produktionsmodellen går de till Kalmar-
anläggningen. Volvo har genom Kalmarfabriken blivit nyckeln till en modell
som har övervunnit gamla produktionsmodeller och blickat framåt mot en
möjlig europeisk modell för industriella relationer. Det är en modell som
genom sin speciella form och sociala och industriella organisation skapat en
konkurrensfördel för dem som infört den.
Nedläggningen av Kalmarfabriken har därför också gett eko internatio-
nellt. Många internationella industriforskare har kritiserat nedläggningen av
Kalmarfabriken. När Volvo bestämde sig för att lägga ner sin moderna fa-
brik i Kalmar och behålla den gamla, otidsenliga Torslandafabriken med sitt
löpande band stängde man dörren till en utveckling mot en svensk eller euro-
peisk modell för biltillverkningen, menar forskarna.
Kvalificerad kunskap går förlorad när Kalmarfabriken läggs ner. Precis
som debatten om arbetsorganisationen håller på att mogna i Europa bestäm-
mer sig Volvo för att stänga den fabrik som gett företaget dess renommé för
avancerat tänkande och effektiv, kvalitetsbaserad produktion. Den inverkan
som nedläggningen får på det socio-tekniska tänkandet, på arbetsorganisa-
tionen, på de program för att anpassa arbetsplatser till människorna som på-
går och på universitets- och yrkesutbildningar över hela världen kommer att
bli enorm. De ekonomiska skälen för nedläggningen av Kalmarfabriken är
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
135
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
136
svåra att styrka och nedläggningen kommer att leda till en nedgång i produk-
tiviteten mätt i arbetstimmar per bil, menar forskarna.
Även svenska arbetslivsforskare har ställt sig kritiska till denna priorite-
ring från Volvos sida och menar att bra byts mot dåligt.
Det som nu sagts om Kalmarfabriken äger sin giltighet också för Uddeval-
laenheten. I en debattartikel i Dagens Nyheter den 1 april säger Volvoled-
ningen att Kalmar under många år varit Volvos bästa svenska fabrik. Ändå
är man beredd att lägga ner den.
I och med att Kalmar och Uddevalla är symboler för ”mänskligt anpassade
arbetsplatser” och Volvos prioritering av att lägga ner i Uddevalla och Kal-
mar framför Torslanda väckt stor internationell uppståndelse blir också ned-
läggningsbeslutet om det fullföljs en negativ faktor för Sverige som ledande
internationell industrination. Beslutet kommer att uppfattas som att Sverige
inte längre är en ledande industrination med fortsatt teknisk utveckling av
goda arbetsmiljöer och ett föregångsland i dessa andra avseenden. Sådana
allvarliga konsekvenser för Sverige bör undvikas. Vi bör i stället fortsätta att
stärka Sverige som ledande industrination.
Med hänvisning till vad som ovan anförts vill jag fråga näringsministern:
1. Avser regeringen vidta åtgärder som innebär att en nedläggning av Vol-
vos bästa och modernaste industrienhet i Kalmar framför andra fabriks-
enheter förhindras?
2. Vilka åtgärder i övrigt är regeringen beredd att vidta för att Sverige, med
utgångspunkt från Volvo som ledande svenskt biltillverkningsföretag,
skall behålla och utveckla sin tätposition som ett föregångsland vad gäller
avancerat tänkande och effektiv, kvalificerad industriproduktion?
1992/93:135 av Agne Hansson (c) till statsrådet Bo Lundgren om bankernas
kreditförluster och nuvarande kreditgivning:
En väsentlig beståndsdel i den allmänna ekonomiska krisen i dag är den
finansiella kris som Sverige genomlever. Det är en följd av 80-talets lös-
släppta ekonomiska politik tillsammans med bankernas ansvarslösa kredit-
givning som nu slår mycket hårt mot många enskilda, företag och regioner i
vårt land.
Merparten av bankernas kreditförluster kan hänföras till fastighetsmark-
naden i storstadsområdena, främst Stockholmsregionen. Till följd av kredit-
förlusterna tar bankerna ut höga räntor på all utlåning. Gapen mellan inlå-
nings- och utlåningsräntorna är stort. Det drabbar enskilda, boendet, byg-
gandet och småföretagen.
Kreditförlusterna hos bankerna har resulterat i en restriktivitet i kreditgiv-
ningen som innebär att nästan all kreditgivning till bostadssektorn och byg-
gandet stoppats. Framför allt är det glesbygden och de regioner där kredit-
förlusterna i bankväsendet varit minst som drabbas hårdast av bankernas re-
striktivitet i långivningen. I Kalmar län och i norra delarna av landet har t.ex.
kreditförlusterna varit mycket små och i vissa delar inga alls. Ändå ges inga
krediter till sunda och välpianerade projekt - investeringar som skulle ge
värdefullt tillskott till sysselsättningen och medverka till att stärka samhälls-
ekonomin. Bankernas agerande tycks utgå från den omvända maximens
princip att fortsätta att ge krediter med hyggliga villkor i storstadsregio-
nerna, där de stora kreditförlusterna skett, och stoppa krediter eller kräva
orimliga säkerhetsmarginaler i de områden där kreditförlusterna varit små
eller inga alls.
Detta bromsar utvecklingen och den allmänna tillväxten i ekonomin och
förstärker de regionala skillnaderna i landet. Det ökar orättvisorna genom
att det är de seriösa småföretagen och fastighetsinvesterarna i stora delar av
landet som får lida för de aningslösa fastighetsspekulationerna som skedde i
storstadsområdena och den tillika ansvarslösa kreditgivningen i slutet av 80-
talet.
Kreditförlusterna i storstadsområdena är i sin tur orsaken till att staten nu
måste gå in med stöd till bankerna. Ett stöd som alla får vara med att betala,
dels som småsparare och dels som skattebetalare.
Utvecklingen under 80-talet och den finansiella krisen utgör en tydlig il-
lustration till de samhällsekonomiskt skadliga effekter som följer av en cent-
ralisering av människor och resurser till enbart vissa delar av landet. En mer
aktiv decentraliseringspolitik syftande till att utveckla hela landet hade mot-
verkat den finansiella kris vi nu har.
Jag vill mot ovanstående bakgrund fråga skatteministern:
1. Hur stora är de regionala skillnaderna i kreditförluster över landet och
vad avser regeringen vidtaga för åtgärder med anledning av dessa skillna-
der?
2. Hur fördelar sig förlusterna för fastighetslån regionalt och i förhållande
till andra typer av kreditförluster och vilka slutsatser drar regeringen av
detta?
3. Avser skatteministern göra en närmare analys av konsekvenserna för
glesbygden och de svaga regionerna beträffande bankernas ogina be-
handling av glesbygdsprojekt och olika villkorsgivning för krediter i
skilda delar av landet och hur avser regeringen komma till rätta med ifrå-
gavarande problem?
4. Vilka åtgärder är skatteministern i övrigt beredd att vidtaga för att nöd-
vändig kreditgivning till byggsektorn och småföretagens kapitalförsörj-
ning skall säkras på ett rättvist sätt i alla delar av landet?
den 8 april
1992/93:136 av Ingbritt Irhammar (c) till utrikesministern om Israel och de
mänskliga rättigheterna:
Det råder stor osäkerhet om fredssamtalen om Mellersta Östern kan åter-
upptas i april. Sedan Israel deporterade 400 palestinier till södra Libanon i
december avbröts fredssamtalen. Våldet ökade markant i området. Dödan-
det av israeler från palestiniernas sida har besvarats med ökat förtryck av
palestinierna på ockuperat område. Palestinierna fortsätter att terroriseras,
misshandlas och förföljas av den israeliska ockupationsmakten. Palesti-
nierna på ockuperat område anses sedan slutet av mars månad som ”lovligt”
villebråd. Israels regering har gett nya instruktioner för såväl soldater som
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
137
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
138
bosättare. De har nu fått tillstånd att skjuta för att döda palestinier som antas
vara beväpnade.
Under mitt besök vid Västbanken och Gazaremsan under slutet av mars
och början av april fick jag erfara vad de nya instruktionerna har kommit att
innebära. Bl.a. skjöts en 12-åring ihjäl av israeliska soldater. Pojken, som
var utvecklingsstörd, lekte med en leksakspistol och avrättades med ett skott
utan förvarning. Nervösa israeler skjuter mot alla misstänkta. En israelisk
polis som inte stannade vid en vägspärr skjöts samma vecka ihjäl av misstag
som det hette.
Förtvivlan, hopplöshet, rädsla och hat lyser ur ögonen på palestinierna
som lever på de av Israel ockuperade områdena. De anser sig glömda av om-
världen, som upptas av andra mer nära konflikter i forna Jugoslavien och
Sovjetunionen. I skuggan av de nya konflikterna fortsätter israelerna att
bryta mot de mänskliga rättigheterna.
De kollektiva bestraffningar som israeler utsätter den palestinska befolk-
ningen på de ockuperade områdena för är främmande för såväl vår männi-
skosyn som vår rättstradition.
Både Västbanken och Gazaremsan stängdes av i slutet av mars. Palesti-
nierna får ej lämna områdena utan särskilt tillstånd, vilket är svårt att er-
hålla. På Gazaremsan råder varje kväll utegångsförbud för palestinierna.
Detta utegångsförbud har varat sedan Intifadan började för över fem år se-
dan. Till följd av utegångsförbudet riskerar de som vill få tag i läkare eller
ambulans och ej har telefon att skjutas direkt när de lämnar sitt hus för att
få vård.
Palestiniernas hus fortsätter att förstöras. Israelerna använder nu anti-
tankmissiler i stället för dynamit vid förstörandet. Det innebär att även gran-
narnas hus förstörs när israelerna vill straffa en familj som t.ex. har en son
som kastat sten mot israeliska soldater.
Tortyr sker närmast rutinmässigt vid både polisstationer och i fängelserna.
Under mitt besök avled en palestinier under förhör. De israeliska poliserna
och soldaterna ställs emellertid ytterst sällan till ansvar för sina handlingar.
För ett par månader sedan stoppades en grupp från Amnesty International
vid flygplatsen i Tel Aviv. Den tilläts ej komma in i landet för att undersöka
anmälningar om brott mot mänskliga rättigheter i Israel, vilket är mycket
anmärkningsvärt.
Bosättningarna på ockuperat område fortsätter. Nya vägar byggs som an-
sluter nybyggena sinsemellan och avstänger gamla palestinska byar. Vattnet
som det råder stor brist på används i första hand av israelerna till trädgårds-
bevattning, swimmingpooler m.m. innan palestinierna till en högre kostnad
än israelerna kan använda vattnet till jordbruket och fruktodlingarna.
Skatteräder görs mot palestinska hem, där israeliska soldater konfiskerar
radioapparater, bandspelare m.m. som palestinierna inte har bevarat in-
köpskvittona på. Skattetrycket ökar på alla områden för palestinierna. Även
tvåhjuliga åsnekärror måste palestinierna inregistrera och betala avgift för.
Israelerna lovade när fredsprocessen började att förbättra situationen för
palestinierna. Förtroendeskapande åtgärder skulle vidtas. Den nya Rabinre-
geringen kom till makten bl.a. för att den sade sig vilja få fred med palesti-
nierna och de andra grannarna. Många har de senaste månaderna mot bak-
grund av det ökade våldet och förtrycket övergett hoppet om att någonsin få
leva i fred och frihet.
Jag har respekt för israelernas önskan att säkra sin stats existens, men i
dagens läge är det min uppfattning att vi från svensk sida och övriga omvärl-
den måste sätta större tryck på israelerna så att de respekterar mänskliga
rättigheter på de ockuperade områdena. Självklart måste vi samtidigt för-
döma våld från palestiniernas sida. Ökat våld och förtryck leder enbart till
ökat hat. De fundamentaliska krafterna inom det palestinska folket, såsom
Hamas, ökar när de moderata palestinierna inte uppnår förbättringar för sitt
folk i fredsprocessen. Därigenom motverkar den israeliska brutaliteten i
själva verket sitt eget syfte.
Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa följande fråga till utrikesminis-
tern:
Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att försöka förmå Israel att re-
spektera mänskliga rättigheter på de ockuperade områdena?
1992/93:137 av Simon Liliedahl (nyd) till näringsministern om privatisering
av statliga företag:
Enligt proposition 1991/92:69 avser regeringen att privatisera 35 i proposi-
tionen angivna företag. Frånsett privatisering av SSAB verkar regeringens
planer att ha gått i stå, trots att näringsministern i pressen fortlöpande häv-
dar att förhandlingar om privatiseringar fortsätter med oförminskad kraft.
Det tycks emellertid vara klart att privatiseringsprogrammet avsevärt för-
senats bl.a. på grund av att överenskommelserna om moratorium i de fram-
förhandlade krispaketen tolkats olika av regeringen och Socialdemokra-
terna.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Westerberg:
Avser regeringen att, trots socialdemokraternas öppet deklarerade mot-
stånd och eventuellt bindande överenskommelser i krispakten, återuppta sin
i propositionen klart definierade politik att privatisera ytterligare 34 företag?
1992/93:138 av Ingela Mårtensson (fp) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om va-
penexport till Indonesien:
Sedan länge råder i Sverige förbud mot export av krigsmateriel utan rege-
ringens tillstånd. För att erhålla tillstånd krävs bl.a. att mottagarlandet inte
befinner sig i väpnad konflikt eller kan tänkas komma i väpnad konflikt.
1992 ändrades lagstiftningen beträffande vapenexport. Enligt det nya re-
gelverket skall i den utrikespolitiska bedömningen större uppmärksamhet
läggas vid mottagarlandets respekt för mänskliga rättigheter.
Indonesien har under lång tid varit föremål för diskussioner om huruvida
export av svenska vapen skall tillåtas eller ej. På grund av den konflikt som
bl.a. råder på Östtimor har det inte varit tillåtet att exportera krigsmateriel
dit.
Den 12 november 1991 dödades minst 200 personer när indonesisk militär
attackerade ett fredligt sorgetåg i Dili, Östtimor. Det var en massaker som
upprörde en hel värld. Sedan dess är läget mer spänt än tidigare. Brott mot
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
139
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
140
mänskliga rättigheter sker ständigt. Indonesien har därutöver inte följt FN:s
resolution om att genomföra en folkomröstning på Östtimor. Tvärtom har
man på officiellt håll klart deklarerat att man inte kommer att följa FN:s be-
slut.
Mot denna bakgrund är det märkligt att Sverige i realiteten exporterar
krigsmateriel till Indonesien. I regeringens skrivelse 1992/93:224 med redo-
görelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1992 framgår att Sverige
exporterade krigsmateriel till Indonesien för 1,8 miljoner år 1991 och 4 mil-
joner år 1992.1 pressen har dessutom framkommit att det kommer att expor-
teras för ännu större summor år 1993.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
1. Vilken betydelse har respekten för mänskliga rättigheter vid bedömning
av ett lands rätt att köpa svenskt krigsmateriel?
2. Är regeringen beredd att förbjuda all export av krigsmateriel till Indone-
sien?
1992/93:139 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om irakiska Kur-
distan:
Nyligen besökte jag irakiska Kurdistan och dess parlament i Erbil. Befolk-
ningen är angelägen om att bygga upp en fungerande demokrati, vilket är
mycket positivt - inte minst med tanke på att regionen präglas av diktaturer
och ständiga brott mot mänskliga rättigheter.
Den ekonomiska situationen är emellertid synnerligen ansträngd. FN:s
bojkott mot Irak drabbar även kurderna som bor i det av FN kontrollerade
området i norr. Dessutom drabbas irakiska Kurdistan av de restriktioner
som den irakiska regeringen infört mot området.
Jan Eliasson har låtit meddela att frågan om hävande av sanktionerna mot
Irak eller de kurdiska områdena måste tas upp med medlemmarna av säker-
hetsrådet eller sanktionskommittén. Det finns alltså möjligheter vad jag för-
står att aktualisera hävandet av sanktioner mot irakiska Kurdistan, vilket
skulle vara av stor betydelse för utvecklingen i området.
Situationen i dag innebär att irakiska Kurdistan är helt beroende av huma-
nitärt bistånd utifrån. FN har beslutat om att ge kurderna sådan hjälp, men
den förmedlas via Bagdad och genom avtal med den irakiska regeringen.
Detta avtal missgynnar kurderna och får till effekt att en stor del av bistånds-
anslaget hamnar i den irakiska regeringens händer.
Förutom kurderna själva är den europeiska gemenskapen (EG) mycket
kritisk till denna uppgörelse. EG skickar sina hjälpsändningar via Turkiet.
För att den demokratiska utvecklingen i irakiska Kurdistan skall kunna
fortsätta är det nödvändigt att det internationella samhället på olika sätt
stödjer befolkningen i området.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor:
1. Är utrikesministern beredd att ta initiativ för att häva sanktionerna mot
irakiska Kurdistan?
2. Är utrikesministern beredd att verka för att FN:s hjälpsändningar går via
Turkiet?
3. På vilket sätt är man i Sverige beredd att stödja befolkningen i irakiska
Kurdistan?
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
50 § Kammaren åtskildes kl. 21.11.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen kl. 16.45,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 36 § anf. 222,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 37 § anf. 225 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
141
Prot. 1992/93:90
13 april 1993 Innehållsförteckning
1 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1
2 § Avsägelser ........................................ 1
3 § Justering av protokoll................................ 1
4 § Meddelande om svar på interpellationer.................. 1
5 § Anmälan om frågor
1992/93:517 av Inga-Britt Johansson (s) om förbud mot bensin-
drivna bilar.................................... 2
1992/93:518 av Inga-Britt Johansson (s) om avveckling av mil-
jöfarliga ämnen................................. 3
1992/93:519 av Rose-Marie Frebran (kds) om Ekeskolan i Öre-
bro .......................................... 3
1992/93:520 av Hans Göran Franck (s) om Cambodja...... 4
1992/93:521 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) om civilt utnyttjande
av militära helikoptrar............................ 4
1992/93:522 av Inger Lundberg (s) om antalet högskoleplatser
under år 1994 .................................. 4
1992/93:523 av Sinikka Bohlin (s) om översynen av hyresför-
handlingslagen.................................. 5
1992/93:524 av Inger Lundberg (s) om den sänkta arbetslös-
hetsersättningens påverkan på socialbidragen.......... 5
1992/93:525 av Sinikka Bohlin (s) om förbud mot blyad bensin 5
1992/93:526 av Lena Klevenås (s) om miljöskadornas effekter
på samhällsekonomin............................ 5
1992/93:527 av Inge Carlsson (s) om förbud mot blyhagel vid
jakt.......................................... 6
1992/93:528 av Ulla Pettersson (s) om finansieringen av Öster-
sjöns rening.................................... 6
1992/93:529 av Kaj Larsson (s) om fiskevårdsavgiften...... 6
1992/93:530 av Lena Klevenås (s) om importen av apor .... 7
1992/93:531 av Margareta Winberg (s) om miljöavgifter på
kadmium...................................... 7
1992/93:532 av Inge Carlsson (s) om prisutveckling på jakträtts-
upplåtelser..................................... 7
1992/93:533 av Ingela Mårtensson (fp) om export av krigsmate-
riel till Pakistan................................. 7
1992/93:534 av Göran Lindblad (m) om socialbidragets storlek 8
1992/93:535 av Åke Selberg (s) om spannmålsöverskottet... 8
1992/93:536 av Margareta Winberg (s) om märkningen av livs-
medel ........................................ 8
1992/93:537 av Margareta Winberg (s) om stödet till jordbruket
142 i norra Sverige.................................. 8
1992/93:538 av Kenneth Lantz (kds) om industrin och det inter-
nationella miljövårdsarbetet....................... 8
1992/93:539 av lan Wachtmeister (nyd) om åtgärder mot poli-
tiska utnämningar............................... 9
1992/93:540 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) om uppfölj-
ning av beslutet om sänkt arbetslöshetsersättning....... 9
1992/93:541 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) om s.k. ROT-
arbeten....................................... 10
1992/93:542 av Bengt Lindqvist (s) om rehabilitering av gravt
synskadade.................................... 10
1992/93:543 av Ulla Pettersson (s) om flygförbindelserna till
Gotland....................................... 11
1992/93:544 av Birger Andersson (c) om beloppsgränsen för ut-
tagande av skatt m.m............................. 11
1992/93:545 av Birger Andersson (c) om de s.k. fallskärmsavta-
len i Nordbanken................................ 11
1992/93:546 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) om Pos-
tens prissättning................................. 11
1992/93:547 av Karl-Göran Biörsmark (fp) om behandlingen av
flyktingar som tas i förvar......................... 12
1992/93:548 av Lennart Rohdin (fp) om statens institut för
byggnadsforskning............................... 12
1992/93:549 av Marianne Andersson (c) om skattemyndighe-
ternas resurser.................................. 13
1992/93:550 av Hans Göran Franck (s) om behandlingen av
personer som tagits i förvar........................ 13
6 § Svar på fråga 1992/93:497 om fackföreningsavgift och socialbi-
dragsnormer ..................................... 13
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Arne Jansson (nyd)
7 § Svar på fråga 1992/93:524 om den sänkta arbetslöshetsersättning-
ens påverkan på socialbidragen ...................... 15
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Inger Lundberg (s)
8 § Svar på fråga 1992/93:534 om socialbidragets storlek ........ 18
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Göran Lindblad (m)
9 § Svar på fråga 1992/93:510 om åtgärder mot drogbekämpning . . 20
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Ingrid Näslund (kds)
10 § Svar på fråga 1992/93:542 om rehabilitering av gravt synskadade 22
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Bengt Lindqvist (s)
11 § Svar på fråga 1992/93:506 om barnkonventionen och reglerna för
avvisning av barn ................................. 24
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Chatrine Pålsson (kds)
143
Prot. 1992/93:90 12 § Svar på fråga 1992/93:547 om behandlingen av flyktingar som tas
13 april 1993 i förvar ......................................... 26
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
13 § Svar på fråga 1992/93:527 om förbud mot blyhagel vid jakt. . . 29
Miljöminister Olof Johansson (c)
Inge Carlsson (s)
14 § Svar på fråga 1992/93:528 om finansieringen av Östersjöns-re-
ning ........................................... 30
Miljöminister Olof Johansson (c)
Ulla Pettersson (s)
15 § Svar på fråga 1992/93:530 om importen av apor........... 34
Miljöminister Olof Johansson (c)
Lena Klevenås (s)
16 § Svar på fråga 1992/93:526 om miljöskadornas effekter på sam-
hällsekonomin ................................... 36
Miljöminister Olof Johansson (c)
Lena Klevenås (s)
17 § Svar på fråga 1992/93:518 om avveckling av miljöfarliga ämnen 38
Miljöminister Olof Johansson (c)
Inga-Britt Johansson (s)
18 § Svar på fråga 1992/93:517 om förbud mot bensindrivna bilar. . 42
Miljöminister Olof Johansson (c)
Inga-Britt Johansson (s)
19 § Svar på fråga 1992/93:525 om förbud mot blyad bensin...... 45
Miljöminister Olof Johansson (c)
Sinikka Bohlin (s)
20 § Svar på frågorna 1992/93:523 och 512 om översynen av hyresför-
handlingslagen ................................... 48
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Sinikka Bohlin (s)
Lars Stjernkvist (s)
21 § Svar på fråga 1992/93:511 om patentskyddet för läkemedel. . . 53
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Leif Carlson (m)
22 § Svar på fråga 1992/93:519 om Ekeskolan i Örebro......... 54
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Rose-Marie Frebran (kds)
23 § Svar på fråga 1992/93:501 om åtgärder mot alkoholmissbruk i
mödra- och barnhälsovårdens program................. 56
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Margareta Viklund (kds)
Ajournering .......................................... 60
Återupptagna förhandlingar .............................. 60
24 § Svar på fråga 1992/93:540 om uppföljning av beslutet om sänkt
arbetslöshetsersättning ............................. 60
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
144 Dan Ericsson i Kolmården (kds)
§ Svar på fråga 1992/93:541 om s.k. ROT-arbeten........... 63
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
§ Svar på fråga 1992/93:502 om biobränsleaska............. 65
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Jan Jennehag (v)
§ Svar på fråga 1992/93:504 om ökad användning av flis...... 67
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Jan Jennehag (v)
§ Svar på fråga 1992/93:531 om miljöavgifter på kadmium..... 70
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Margareta Winberg (s)
§ Svar på fråga 1992/93:536 om märkningen av livsmedel..... 73
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Margareta Winberg (s)
§ Svar på fråga 1992/93:537 om stödet till jordbruket i norra Sve-
rige ............................................ 75
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Margareta Winberg (s)
§ Svar på fråga 1992/93:532 om prisutveckling på jakträttsupplå-
telser .......................................... 78
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Inge Carlsson (s)
§ Svar på fråga 1992/93:535 om spannmålsöverskottet........ 81
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Åke Selberg (s)
Andre vice talmannen
§ Svar på fråga 1992/93:529 om fiskevårdsavgiften........... 84
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Kaj Larsson (s)
§ Svar på fråga 1992/93:507 om Riksrevisionsverkets granskning
av Statens invandrarverks upphandling av förläggningar .... 86
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lars-Erik Lövdén (s)
§ Svar på fråga 1992/93:509 om utbildningen av personal som utre-
der sexualbrott mot barn ........................... 89
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Inger Hestvik (s)
§ Svar på fråga 1992/93:515 om skyddet för myndighets utövare 90
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Göte Jonsson (m)
§ Svar på frågorna 1992/93:483 och 499 om ersättning till intagna
på anstalt ....................................... 93
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ingbritt Irhammar (c)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
§ Svar på fråga 1992/93:521 om civilt utnyttjande av militära heli-
koptrar ......................................... 96
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
145
Prot. 1992/93:90 Försvarsminister Anders Björck (m)
13 april 1993 Karl Gustaf Sjödin (nyd)
39 § Svar på fråga 1992/93:543 om flygförbindelserna till Gotland . 98
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Ulla Pettersson (s)
40 § Svar på fråga 1992/93:546 om Postens prissättning ......... 101
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
41 § Svar på fråga 1992/93:513 om allmänhetens bankombudsman 104
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Birgitta Johansson (s)
42 § Svar på fråga 1992/93:514 om skatteavdrag för broavgifter . . . 107
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Stina Eliasson (c)
43 § Svar på fråga 1992/93:544 om beloppsgränsen för uttagande av
skatt m.m....................................... 109
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Birger Andersson (c)
44 § Svar på fråga 1992/93:545 om de s.k. fallskärmsavtalen i Nord-
banken ......................................... 111
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Birger Anderssson (c)
45 § Svar på fråga 1992/93:549 om skattemyndigheternas resurser . 114
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Marianne Andersson (c)
46 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 116
47 § Förnyad bordläggning............................... 116
48 § Bordläggning ..................................... 116
49 § Anmälan om interpellationer
1992/93:117 av Viola Furubjelke (s) om flyktingkvinnor från
forna Jugoslavien................................ 117
1992/93:118 av Gullan Lindblad (m) om flyktingkvinnor från
forna Jugoslavien................................ 118
1992/93:119 av Laila Strid-Jansson (nyd) om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien............................ 119
1992/93:120 av Eva Zetterberg (v) om flyktingkvinnor från
forna Jugoslavien................................ 120
1992/93:121 av Margareta Viklund (kds) om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien............................ 122
1992/93:122 av Margitta Edgren (fp) om flyktingkvinnor från
forna Jugoslavien................................ 123
1992/93:123 av Marianne Andersson (c) om flyktingkvinnor
från forna Jugoslavien............................ 124
1992/93:124 av Annika Åhnberg (-) om flyktingkvinnor från
forna Jugoslavien................................ 125
1992/93:125 av Maj Britt Theorin (s) om en FN-konvention
som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
146 ser........................................... 126
1992/93:126 av Berith Eriksson (v) om en FN-konvention som
definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser. . 127
1992/93:127 av Harriet Colliander (nyd) om en FN-konvention
som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
ser........................................... 128
1992/93:128 av Charlotte Branting (fp) om en FN-konvention
som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
ser ........................................... 129
1992/93:129 av Marianne Andersson (c) om en FN-konvention
Prot. 1992/93:90
13 april 1993
som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
ser ........................................... 129
1992/93:130 av Gullan Lindblad (m) om en FN-konvention som
definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser.. 131
1992/93:131 av Annika Åhnberg (-) om en FN-konvention som
definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytelser.. 131
1992/93:132 av Margareta Viklund (kds) om en FN-konvention
som definierar systematiska våldtäkter som krigsförbrytel-
ser ........................................... 132
1992/93:133 av Berndt Ekholm (s) om uppföljningen av parla-
mentarikerkonferensen i Brasilia.................... 133
1992/93:134 av Agne Hansson (c) om Volvos fabrik i Kalmar
m.m.......................................... 135
1992/93:135 av Agne Hansson (c) om bankernas kreditförluster
och nuvarande kreditgivning....................... 136
1992/93:136 av Ingbritt Irhammar (c) om Israel och de mänsk-
liga rättigheterna................... 137
1992/93:137 av Simon Liliedahl (nyd) om privatisering av stat-
liga företag.................................... 139
1992/93:138 av Ingela Mårtensson (fp) om vapenexport till In-
donesien ...................................... 139
1992/93:139 av Ingela Mårtensson (fp) om irakiska Kurdistan 140
147
gotab 43681, Stockholm 1993