Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1992/93:70

Måndagen den 8 mars

Kl. 15.00--15.03

---

1 § Meddelande om muntliga frågor till
regeringen den 11 mars

Anf. 1 TALMANNEN:

Vid frågestunden torsdagen den 11 mars kl. 14.30
kommer följande statsråd att närvara:

Statsminister Carl Bildt (m), finansminister Anne
Wibble (fp), statsrådet Bo Könberg (fp),
kommunikationsminister Mats Odell (kds) och
utbildningsminister Per Unckel (m).

Statsministern besvarar övergripande och
allmänpolitiska frågor. Frågorna till övriga statsråd
förutsätts beröra deras ansvarsområden inom
regeringen.

2 § Ledighet

Talmannen meddelade att Lena Boström (s) ansökt
om sjukledighet under tiden den 8 mars--den 31
maj.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Eivor Husing (s) skulle
tjänstgöra som ersättare för Lena Boström.

3 § Anmälan om kompletteringsval till
skatteutskottet och lagutskottet

Talmannen meddelade att Folkpartiet liberalernas
riksdagsgrupp anmält Sören Norrby som suppleant
i skatteutskottet och lagutskottet.

Talmannen förklarade vald till

suppleant i skatteutskottet

Sören Norrby (fp)

suppleant i lagutskottet

Sören Norrby (fp)

4 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 23, 24, 25 och 26
februari.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1992/93:168 till socialförsäkringsutskottet

1992/93:180 till jordbruksutskottet

6 § Ledighet

Talmannen meddelade att Håkan Holmberg (fp)
ansökt om föräldraledighet under tiden den 8
mars--den 12 april.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Bengt Ahlquist (fp) skulle
tjänstgöra som ersättare för Håkan Holmberg.

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1992/93:160 Husläkare m.m.

1992/93:164 Upphävande av 1905 års konvention
mellan Sverige och Norge angående neutral zon,
befästningars nedläggande m.m.

1992/93:167 Rätt för Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB att besluta i
frågor om statligt reglerade lån för
bostadsändamål, m.m.

1992/93:174 Administrationen av bostads bidragen
till barnfamiljer m.m.

1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur
m.m.

1992/93:194 Särskilt statsbidrag till kommuner för
ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje
gymnasieår

1992/93:211 Rätt att förrätta vigsel inom andra
trossamfund än Svenska kyrkan m.m.

Skrivelse

1992/93:204 Avskaffande av handelsförbudet mot
Sydafrika, m.m.

Redogörelserna

1992/93:RR5 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Riksbankens verksamhet under år
1992

1992/93:RR6 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Stiftelsen Riksbankens
Jubileumsfonds verksamhet under år 1992

Konstitutionsutskottets betänkande

1992/93:20 De kungliga slotten -- tilläggsbudget I

Finansutskottets betänkande

1992/93:FiU10 Den ekonomiska politiken och
budgetregleringen m.m.

Utrikesutskottets betänkande

1992/93:UU3 Mänskliga rättigheter

Försvarsutskottets betänkanden

1992/93:FöU6 Beredskapsbudget

1992/93:FöU7 Kemikaliekontroll och strålskydd

1992/93:FöU8 Fredsbevarande verksamhet

Socialförsäkringsutskottets betänkande

1992/93:SfU12 Delpensionsförsäkringen

Trafikutskottets betänkanden

1992/93:TU14 Kommunikationsdepartementet
m.m.

1992/93:TU15 Statens haverikommission

1992/93:TU16 Överstyrelsen för civil beredskap

1992/93:TU17 Kostnader för avveckling av
Trafiksäkerhetsverket (TSV) 1992/93 och 1993/94

Jordbruksutskottets betänkande

1992/93:JoU7 Reglering av användningen av
vattenskotrar

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1992/93:AU7 Tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93

1992/93:AU9 Anslag till jämställdhet

1992/93:AU15 Investeringsbidrag till Banverket
och Vägverket

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 1 mars

1992/93:92 av Birgit Henriksson (m) till
socialministern om hiv/aidssmitta:

Chockerande fakta har dragits fram i ljuset av
tidningen Aftonbladets reportrar. Det verkar som
om det svenska läkemedelsföretaget Kabi -- då
helägt av den svenska staten -- så sent som under
senhösten 1985 försålt preparatet Preconativ trots
varningar från experter. Den metod man använde
för att befria blod från hivsmitta ansågs inte
hundraprocentigt säker.

Kabi hade fått rapport om detta redan den 8 augusti
1985 men fortsatte att leverera sitt preparat, som
bl.a. gavs regelbundet till blödarsjuka. Så sent som
i september och oktober 1985 smittades fyra
människor trots att man då visste att det fanns
andra metoder att rena blodplasma från hiv-smitta
och trots att man då visste att det fanns smitta i de
svenska blodbankerna. Kabi hade då inga bevis för
att deras metod att rena blodet fungerade men
fortsatte ändå att blanda testat och otestat blod. Tre
pojkar och en man smittades därför med en säker
dödlig utgång som följd.

Lika anmärkningsvärt är att Socialstyrelsen, som
har ansvar för att godkänna preparat, inte satte
stopp för användandet av Preconativ utan ''litade
på Kabi'', som den då ansvarige uttryckte sig.

Anmärkningsvärt är också att man redan i början
av året funnit former för att enkelt testa blodgivare
och att man exempelvis från ett österrikiskt företag
redan i maj 1985 ansökt om att få sälja ett
värmebehandlat preparat, som till skillnad från
Kabis var dokumenterat rent från hiv.

Socialstyrelsen gjorde inget och behandlade inte
heller ansökan med förtur trots att Kabi inte kunnat
bevisa att deras metod var säker.

''Vi förutsatte att Kabi bara skulle använda testat
blod från början av september 1985 och ville därför
inte skriva dem detta på näsan'' lyder ett annat
upprörande citat.

När de fyra fallen senare blev kända ''läste man
lusen av Kabi på ett möte'', enligt ytterligare ett
citat. Vi trodde, vi litade på -- är alltså svaren från
Socialstyrelsen. Det finns dock internationella
regler för läkemedelshantering. Konkurrensen
mellan läkemedelsföretagen är stor. Även att
underlåta att fatta beslut är att ha ansvar för det
skedda.

Kabi Pharmacia har nu -- genom den för dem
skadliga publiciteten -- beslutat att tillsätta en
utredning. Detta kan komma att ytterligare förhala
beslut om exempelvis ersättning till de smittade.

Vilka initiativ är socialministern beredd att ta för
att hindra att liknande situationer inträffar i
framtiden? Hur avser socialministern att agera så
att snabb hjälp kan ges till de drabbade?

den 2 mars

1992/93:93 av Sten Östlund (s) till
arbetsmarknadsministern om arbetsmarknadsläget
i Västsverige:

Vid årsskiftet var 61 367 personer kvarstående
arbetslösa vid arbetsförmedlingarna i Hallands,
Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs och
Skaraborgs län. Samtidigt var över 46 000 personer
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Nivån på varslen var samtidigt de högsta sedan
statistiken infördes med 16 000--17 000 varslade
och indikerar att det är långt kvar innan någon
vändning kan skönjas.

Inom en radie på 20 mil från Göteborg finns en
fjärdedel av landets industriella kapacitet och då
särskilt exportinriktad verkstadsindustri. En stor
del av nedgången i sysselsättningen bedöms nu
oåterkallelig. Verkstadsindustrin, som återfinns
med särskild tyngd i vår region, bedöms krympa
väsentligt mer än andra industrigrenar. Det är
allvarligt för hela landet när arbetslösheten i denna
region slukar enorma kostnader. Människor i
arbete kan i stället bidra till att skapa resurser till
nytta för hela landet.

I Göteborgs och Bohus län, med 27 989 arbetslösa,
slår nu krisen i bilbranschen hårt. Arbetslösheten i
Göteborg är nu 19 000 öppet arbetslösa och 10 000
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetslösheten
bedöms nu kosta minst 4 000 miljoner kronor under
1993 bara i Göteborg -- ett gigantiskt slöseri med
pengar och människors vilja och förmåga att
arbeta.

I den forna industristaden Uddevalla har
utvecklingen gått dithän att under 1993 kommer
endast 2 000 att arbeta i industrin, vilket motsvarar
8 % av den förvärvsarbetande befolkningen mot
25 % för 10 år sedan. Nedläggningen av Volvos
fabrik och Elitfönster är två exempel på
avindustrialiseringen.

I Älvsborgs län, där 14 430 var arbetslösa vid
årsskiftet, kan läget illustreras med Saab i
Trollhätan som nu lett fram till att 17 % av stadens
arbetsföra befolkning är arbetslös eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessutom finns
nu i Vänersborg nedläggningshotet mot Teli och
bara i den verksamheten hotas över 500 jobb.

I Dalsland slår krisen i bilbranschen hårt genom
den stora andelen underleverantörsföretag till
bilindustrin.

I den genom åren hårt drabbade Sjuhäradsbygden
berör lågkonjunkturen nu också
posterorderbranschen och raset i tekoindustrin
fortsätter. Av Beklädnads Borås-avdelnings 2 721
aktiva medlemmar var 16,9 % arbetslösa vid
årsskiftet.

I Skaraborgs län, med över 10 500 arbetslösa, är det
särskilt byggnadsindustrin som genom nedgången i
byggandet drabbats hårt. I länets
tillverkningsindustri låg varslen vid årsskiftet på en
fjärdedel av de anställda. Särskilt befinner sig
småföretagen i länet i en ovanligt djup och
långvarig kris, långt sämre än för genomsnittet i
riket.

Hallands län, med 8 375 öppet arbetslösa vid
årsskiftet, har gått igenom tidigare
konjunkturnedgångar med lägre arbetslöshet än
riket. Det har nu dramatiskt förändrats. Den höga
andelen arbetskraftsintensiv industri i länet har i
denna lågkonjunktur drabbats av en kraftig
minskning av sysselsättningen. Nedläggningshotet
mot cykeltillverkningen i Varberg är ett av flera
exempel.

I alla de fyra länen kan man utöver krisen i
industrisysselsättningen tala om en
sysselsättningskris i den offentliga sektorn. Ca
14 000 anställdas nuvarande arbeten hotas inom
överblickbar tid och då ingår däri bara till en del de
neddragningar som kommer att ske inom den
statliga sektorn.

I varje län finns upprättade planer och program för
satsningar som verksamt skulle bidra till att vända
den katastrofala utvecklingen på regionens
arbetsmarknad. Dessa har också redovisats för
arbetsmarknadsministern.

Socialdemokraterna har deltagit i och själva
utarbetat program för sysselsättningen. I Göteborg
har redovisats vilka positiva effekter ett
genomförande av den socialdemokratiska
motionen ''En politik för arbete'' skulle få och som
skulle kunna halvera arbetslösheten i Göteborg.

Jag vill fråga arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund:

1. Anser arbetsmarknadsministern att läget för de
fyra länens industri med sin stora betydelse för
svensk export är särskilt allvarligt?

2. Anser arbetsmarknadsministern att
arbetslösheten i de fyra länen är ett gigantiskt
slöseri med pengar och människors vilja och
förmåga att arbeta?

3. Vilka insatser är arbetsmarknadsministern
beredd att vidta mot arbetslösheten i de fyra länen?

4. Hur ställer sig arbetsmarknadsministern till de
förslag till åtgärder för ökad sysselsättning som har
presenterats från länen?

1992/93:94 av Claus Zaar (nyd) till civilministern
om resegarantin:

Ordet resegaranti har för oss alla inneburit en
känsla av säkerhet och garanti vid utomnordiska
sällskapsresor. Medborgarna har uppfattat att när
en researrangör ställt säkerhet till
Kommerskollegium så är garantin uppfylld till alla
delar.

Reseköpare har känt sig helt säkra att när en resa
har betalats, gäller garantin om researrangören
skulle komma i ekonomiska svårigheter och att
denna resegaranti är så stor att den täcker samtliga
kostnader för en hemresa.

I en aktuell konkurs för Air Sweden har det nu
framkommit att charterresenärer som betalat sin
charterresa tvingas lösa ut sig från sina hotell för
flera tusen kronor. I pressen har uppgifter
förekommit om att en barnfamilj måste betala över
22 000 kr, för att kunna resa hem. Hotellen i bl.a.
Dubai har krav på researrangören för obetalda
hotellräkningar och vägrar att släppa iväg
charterturisterna innan de betalat rejält tilltagna
hotellräkningar. Förutom den saltade
hotellkostnaden tvingas resenärerna betala för mat
och transfer till flygplatsen, kostnader som så att
säga ingick i resans pris. Genom svenska
utrikesdepartementet har strandsatta resenärer fått
tillfälligt återbetalningspliktigt ekonomiskt
bistånd. UD lär också ta ut en expeditionsavgift på
10 % extra på det tillfälliga lånet. Resenärerna
riskerar att resegarantin i det aktuella fallet är slut
när charterkostnaderna för de extra
hämtflygningarna har betalats.

Jag vill också få uppgifter om hur regeringen avser
att lösa en kommande utökning av
resegarantibehovet. Enligt EES-avtalet måste alla
researrangörer ställa en resegaranti. Nuvarande
regler utökas från den 1 juli 1993 till att omfatta s.k.
inomnordiska paketresor och lägsta garantibelopp
är oförändrat 200 000 kr.

Svenska Kredit som tidigare försäkrat arrangörers
resegarantier försattes under förra året i konkurs
och någon ersättare har inte kommit på
marknaden. Det alternativ som nu erbjuds är
endast bankgarantier, och det är som bekant en
krisartad bransch.

Jag och flera småföretagare är oroade över hur
konkurrensen inom resemarknaden skall kunna ske
på lika villkor i framtiden. Turistnäringen är en
viktig gren inom vårt samhälle och den behöver
klara signaler för att kunna fortleva, inte minst i
glesbygdsområden.

Vilka åtgärder tänker civilministern vidta för att
Kommerskollegium bevakar att av researrangörer
ställda resegarantibelopp ger resenärerna full
säkerhet?

Vilka åtgärder avser civilministern att vidta för att
alla researrangörer av paketresor skall få möjlighet
att konkurrera på lika villkor?

den 3 mars

1992/93:95 av Eva Johansson (s) till statsrådet Alf
Svensson om bistånd till Eritrea:

I budgetpropositionen ställs ett ökat svenskt
biståndssamarbete med Eritrea i utsikt. Det är
mycket bra. Eritrea behöver snabbt och långsiktigt
stöd för sitt återuppbyggnadsarbete efter 30 års
krig.

Den eritreanska regeringen har uttryckt önskemål
om att Sverige inför ett återvändandestöd för
eritreaner som vistas i Sverige, som liknar det som
bl.a. Tyskland infört. Det ger möjligheter för den
som vill återvända till Eritrea för att delta i
återuppbyggnadsarbetet att under en period om ca
2 år få sin lön garanterad genom biståndsmedel.

En sådan form av bistånd ger mottagarlandet
möjligheter att snabbt få tillgång till välutbildade
personer för t.ex. sjukvård, utbildningsväsende,
jordbruksutveckling och administration. Det är
viktigt för Eritrea som under ett långt krig
förhindrats att utbilda de ungdomar som deltagit i
befrielsekampen eller som tvingats fly till
näraliggande länder. Den utbildningsreserv som
finns, finns i stor utsträckning i Europa och USA.
Det ger oss ett stort ansvar när det gäller att tillföra
Eritrea kunskaper.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga
biståndsministern om han är beredd att medverka
till att snarast införa ett återvändandestöd, t.ex. likt
det tyska, för flyktingar från Eritrea.

den 8 mars

1992/93:96 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet
Ulf Dinkelspiel om konsekvensutredningar om
alternativ till EG-medlemskap m.m.:

Förhandlingar om ett svenskt EG/EU-medlemskap
har inletts. En folkomröstning skall avgöra om
Sveriges folk godkänner ett framförhandlat avtal
eller ej. Informationsarbetet har börjat, med stor
ekonomisk dominans för ja-sidan. Dess resurser är
överlägsna. Det är ett demokratiskt villkor att båda
sidor får likvärdiga möjligheter att ta fram sitt
material och föra fram sin uppfattning.

De konsekvensanalyser som regeringen skall utföra
är då betydelsefulla.

Men det är oroväckande att den starkt kritiserade
Konsekvensutredningen inför
kärnkraftsomröstningen skall tjäna som modell för
de utredningar som regeringen avser att
genomföra. Det bör erinras om att de medlemmar
i referensgruppen som var motståndare till
kärnkraften lämnade denna utredning i protest mot
uppläggningen av utredningsarbetet.

Skall konsekvensanalyserna bli sakliga och
objektiva är det nödvändigt att både ja- och nej-
sidan får påverka direktiven. Urvalet av utredare
bör också ske på sådant sätt som är godtagbart för
båda sidor.

Av särskild betydelse är inte bara att alternativen
blir väl belysta utan även att det blir vederhäftigt
klarlagt vad som blir konsekvensen om Sverige
säger ja resp. nej till Europaunionen. Det är också
nödvändigt att utredning görs om hur Sverige skall
kunna ha god beredskap för icke-medlemskap i
Europaunionen.

Av särskild betydelse är också att vi i händelse av
medlemskap i EU får uttryckliga undantag
bekräftade främst i fråga om alliansfriheten,
neutraliteten, offentlighetsprincipen, den
kommunala självstyrelsen, regional- och
miljöinsatserna och valutaunionen.

Det gäller att Sverige i likhet med andra EG-länder,
bl.a. Danmark, får undantag på för vårt land
avgörande områden. Det räcker inte med att
Sverige gör ensidiga förklaringar, då dessa inte tar
över vad som föreskrivs i olika EG-dokument, bl.a.
Maastrichtavtalet, eller kommer att beslutas av ett
blivande EU.

Med hänvisning till det anförda får jag ställa
följande frågor till statsrådet Ulf Dinkelspiel.

1. Kommer både ja- och nej-sidan att kunna
påverka direktiven till konsekvensanalyserna och
sammansättningen av den aviserade
parlamentariska referensgruppen?

2. Har Sverige god beredskap för icke-
medlemskap i Europaunionen eller behövs
ytterligare utredning därom?

3. Strävar Sverige efter några uttryckliga undantag
från Maastrichtavtalet efter dansk förebild?

4. På vilket sätt kan likvärdiga möjligheter i övrigt
skapas för ja- och nej-sidan i folkomröstningen?

9 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 26 februari

1992/93:424 av Margareta Israelsson (s) till
utbildningsministern om utbildningen av
barnomsorgspersonal:

Regeringen kallar sin högskoleproposition för
''Högre utbildning för ökad kompetens''. Detta är
inte helt sant på barnomsorgsområdet. Att förlänga
barnomsorgsutbildningarna är en riktig åtgärd för
att öka kompetensen. Att minska på antalet
utbildningsplatser kan vara en riktig åtgärd i
rådande arbetsmarknadsläge, men fördelningen av
neddragningarna skapar andra problem. Total
nedläggning vid Mälardalens högskola kan skapa
lokala problem.

I t.ex. Västerås kommun, eller stad som det heter
numera, räknar kommunledningen med en ökning
av kön till barnomsorgen under åren framöver.
Detta gäller både daghem och fritidshem. Det finns
stora behov av utbyggnad. Samtidigt är
fortbildningsbehovet stort inom barnomsorgen.
Teknik, administration och alternativ pedagogik,
ja, listan över utbildningsbehov kan göras lång. För
kommunen kan de framtida
rekryteringsmöjligheterna av personal till
barnomsorgen försvåras. På sikt finns risker för
kvalitén i verksamheten, vilket kan drabba barnen.
Nu meddelar regeringen att socialtjänstlagen skall
skärpas för att kommunerna skall bli skyldiga att
anordna barnomsorg för alla föräldrar som vill ha
det.

Mot denna bakgrund vill jag fråga
utbildningsministern:

Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att
vidta för att garantera utbildad personal med ökad
kompetens inom barnomsorgen i Västmanland och
Sörmland?

1992/93:425 av Alf Egnerfors (s) till
utbildningsministern om högskoleutbildning för
kvinnor i Mälardalen m.m.:

I proposition 1992/93:169 Högre utbildning för
ökad kompetens, föreslås bl.a. att utbildningen för
förskollärare och fritidspedagoger minskas med ca
2 700 helårsstudenter under planeringsperioden.

Motivet för denna åtgärd är att utbildningen vid
högskolorna i framtiden dels skall inrikta sig mer
mot den konkurrensutsatta sidan av näringslivet,
dels att en fortsatt utbildning av nuvarande
omfattning av förskollärare och fritidspedagoger
riskerar att leda till en betydande arbetslöshet vid
sekelskiftet för dessa grupper.

Minskningen av dessa utbildningar tas ut så att
utbildningen helt avvecklas vid högskolorna i
Falun/Borlänge, Halmstad och vid Mälardalens
högskola.

En omedelbar effekt av dessa nu föreslagna
åtgärder blir att möjligheten för kvinnor att gå
högskoleutbildning vid ovannämnda orter kraftigt
försämras eftersom kvinnodominansen på dessa
utbildningar är i det närmaste total.

Min fråga till utbildningsministern är följande:

Vilka åtgärder är utbildningsministern beredd att
vidta för att kompensera detta bortfall av
högskoleutbildning för i huvudsak kvinnor vid
Mälardalens högskola?

den 1 mars

1992/93:426 av Annika Åhnberg (-) till
statsministern om Öresundsbron:

I regeringsförklaringen stod det: ''Miljöpolitiken
skall utgå från vad naturen långsiktigt tål.
Försiktighetsprincipen är en viktig ledstjärna, och
miljökonsekvenserna skall redovisas före varje
beslut som ger miljöpåverkan.'' Öresundsbron
nämndes särskilt: ''Avgörande är att den s.k.
nollösningen vad gäller vattenströmningen mellan
Östersjön och Kattegatt kan säkerställas.''

När nu Koncessionsnämnden för miljöskydd
avstyrker byggandet av Öresundsbron mot
bakgrund av hotet mot Östersjön, måste rimligen
regeringen ändra uppfattning. Ju förr arbetet med
projektet stoppas, desto bättre möjligheter finns
det att utveckla andra mer miljöanpassade och
moderna lösningar på framtida transportbehov. Jag
vill därför fråga statsministern:

Avser regeringen med det snaraste ta upp nya
förhandlingar med Danmarks regering i syfte att
skrinlägga planerna på en Öresundsbro och finna
andra lösningar?

1992/93:427 av Marianne Carlström (s) till
statsrådet Beatrice Ask om Betygsutredningens
förslag:

Statsministern har både i riksdagens kammare och
i möten med elever och media förutskickat en
grundlig omarbetning av Betygsberedningens
förslag innan det kommer en proposition till
riksdagen. Den starka och entydiga remisskritiken
ger fog för en sådan omarbetning.

Med anledning av detta vill jag fråga skolministern
om hon kommer att bereda remissinstanserna
förnyade möjligheter att lämna synpunkter på detta
nya, i grunden omarbetade, förslag innan riksdagen
skall ta ställning?

1992/93:428 av Per Stenmarck (m) till
kommunikationsministern om Öresundsbron:

Koncessionsnämndens nej till en bro över Öresund
är ett stort bakslag i strävandena att binda samman
Malmö- och Köpenhamnsregionen.

Beslutet får emellertid inte tas till intäkt för att
projektet inte kan genomföras.
Koncessionsnämndens synpunkter bör, i likhet med
andra remissinstansers, vägas in i sitt sammanhang,
där hänsyn också måste tas till en rad andra
faktorer.

I det arbetet är det viktigt att regeringen tar
initiativet och visar på lösningar på de problem som
Koncessionsnämnden, och andra remissinstanser
har pekat på, för att möjliggöra en snar byggstart.

Vilka initiativ är kommunikationsministern beredd
att ta för att få igång en snar byggstart av en bro
mellan Malmö och Köpenhamn?

den 2 mars

1992/93:429 av Peter Kling (nyd) till statsrådet Bo
Lundgren om kompensation för slopat avdrag för
nedsatt skatteförmåga:

T.o.m. 1991 års taxering hade personer med
kronisk sjukdom rätt till avdrag för väsentligt
nedsatt skatteförmåga. Avdraget bestämdes med
hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet
och var maximerat till 10 000 kr. I samband med
skatteomläggningen den 1 januari 1991 togs denna
möjlighet bort.

Av Merkostnadsutredningen (SOU 1992:129)
framgår bl.a. att de flesta yrkanden avsåg
ålderspensionärer, att behovet av extra stöd
uppkommit efter 64 års ålder, att
genomsnittsyrkandet var 4 000 kr, och att den
genomsnittliga skatteminskningen var 1 500 kr.
Utredningen föreslår att skatteavdraget ersätts med
en merkostnadsersättning på 18 % av basbeloppet
för allmän försäkring.

Merkostnadsutredningen har ännu inte behandlats
i riksdagen och någon merkostnadsersättning införs
säkert inte förrän den 1 januari 1994, om ens då.

Under 1993 och eventuellt under 1994 års taxering
går de sjuka miste om kompensation för sina
kostnader. Min fråga gäller vad statsrådet avser att
göra för att kompensera de sjuka under denna tid.

den 3 mars

1992/93:430 av Eva Johansson (s) till
socialministern om förslag om vårdnadsbidrag:

Den 9 februari gav socialministern beskedet att det
inte pågår något arbete i Socialdepartementet med
ett förslag om vårdnadsbidrag. Socialministern
meddelade också att ett sådant förslag, om det
kommer, inte skall finansieras genom vare sig
minskade bidrag till kommunerna eller
försämringar i föräldraförsäkringen.

Nu har statsministern givit andra besked -- att man
arbetar för att en proposition läggs fram för
riksdagen i vår.

Det är angeläget att riksdagen och allmänheten vet
vilka besked som gäller.

Jag vill därför upprepa min fråga till
socialministern.

Förbereder regeringen en proposition i vår om
införande av vårdnadsbidrag?

1992/93:431 av Pontus Wiklund (kds) till
socialministern om grundtrygghet i välfärden:

För närvarande pågår en intensiv debatt om
välfärdssystemet och idéerna omkring ett s.k.
grundtrygghetssystem.

Bakgrunden är bl.a. att allt fler debattörer hävdar
uppfattningen att de nuvarande
transfereringssystemen med ersättningar enligt
inkomstbortfallsprincipen blivit -- och framför allt
kommer att bli -- allt för kostsamma. Ytterligare
argument är att de av ekonomiska skäl nödvändiga
nedskärningar i standardtrygghetssystemen
vanligen drabbar de svaga.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga
socialministern om han är beredd att verka för att
sittande utredningar får tilläggsdirektiv som gör det
möjligt att även belysa vilka effekter ett
grundtrygghetssystem skulle få inom resp. område.

1992/93:432 av Margareta Viklund (kds) till
utrikesministern om Somalia och vapenembargot:

Den 20 januari 1992 utfärdade FN:s säkerhetsråd
ett allmänt vapenembargo för Somalia. Många
länder ställde sig bakom detta men det är svårt att
säga om det har haft någon reell effekt.

Det finns mycket som tyder på att vapenhandeln
fortgår tämligen obehindrat. Stora mängder vapen
finns kvar i Somalia sedan det kalla krigets dagar.

Det är viktigt att dels stoppa handeln och införseln
av nya vapen, dels få kontroll över de vapen som
finns i landet.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser regeringen att inom ramen för det
internationella samarbetet agera för att
vapenembargot för Somalia efterlevs?

1992/93:433 av Kjell Ericsson (c) till statsrådet Bo
Lundgren om blankningsaffärer:

Blankningsaffärer med aktier har blivit vanligt på
Stockholmsbörsen sedan de tilläts 1991. Volymen
beräknas uppgå till flera miljarder kronor. Som
bl.a. uppmärksammats i pressen på sistone finns i
dag inte några krav på att sådana affärer skall
registreras. I andra länder, bl.a. i USA och
Storbritannien, är vidare reglerna i
värdepapperslagen hårdare än de svenska då det
gäller denna typ av affärer.

Blankning i större skala kan ge upphov till
kursdrivande effekter och ge stora vinster för den
som utför affären. Oegentligheter i samband med
blankning kan skada tilltron till börsen och det
finansiella systemet.

Min fråga till statsrådet är:

Kan regeringen tänka sig att vidta
lagändringar/lagskärpningar då det gäller
blankningsaffärer?

1992/93:434 av Roland Lében (kds) till
finansministern om den kommunala beskattningen:

Olika förslag till omläggning av den kommunala
beskattningen har diskuterats under senare tid,
liksom svagheter i den senast genomförda
skattereformen. Lennart Hedquists numera
välkända förslag som presenterades på DN debatt
den 24 februari har överlag mötts av positiva
omdömen. Det går ut på att låta kommunerna ta ut
inkomstskatt endast upp till brytpunkten. Över
denna skall endast statlig skatt utgå. Den ökning av
den statliga skatten som därmed skapas tillförs den
s.k. påsen, från vilken staten ger de generella
bidragen till kommunerna.

Enligt Finansdepartementet är målsättningen att de
huvudsakliga riktlinjerna för ett nytt system skall
finnas med i kompletteringspropositionen.
Förändringar av de slag som föreslagits berör
samtliga kommuner och skattesystemet på ett
sådant sätt att det är viktigt och i hög grad önskvärt
att ett beslut har bredast möjliga uppslutning i
riksdagen.

Är finansministern beredd att verka för att
överläggningar med samtliga partier kring en
eventuell omläggning av den kommunala
beskattningen kommer till stånd med siktet inställt
på en bred uppslutning?

1992/93:435 av Harry Staaf (kds) till statsrådet Bo
Lundgren om skatteuppbörden m.m.:

Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att uppdra
åt Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket att
göra en översyn av tidpunkter för in- och
utbetalningar till staten.

I RGK/RRV:s rapport föreslås bl.a. att redovisning
och uppbörd av mervärdesskatt skall ske varje
månad i stället för varannan och en tidigareläggning
av inbetalning av preliminär A-skatt,
arbetsgivaravgifter samt F-skatt till den 3 varje
månad i stället för den 18. Motivet till
förändringarna är de räntevinster staten skulle
kunna göra.

Problemet är att den räntevinst som staten gör blir
lika stor som ränteförlusten för företagen som
administrerar uppbörden åt staten. Det innebär
också en ökad administration för företagen.

Min fråga är:

Hur kommer finansministern att hantera dessa
förslag?

den 4 mars

1992/93:436 av Kurt Ove Johansson (s) till
näringsministern om användningen av återbetalda
lokaliseringsstöd:

Arbetslösheten i Malmö ligger väsentligt högre än
genomsnittet för riket. Malmö har under senare år
drabbats mycket hårt av industrinedläggningar.

Nedläggningen av den civila fartygsproduktionen
vid Kockums Warf var ett hårt slag för staden.
Statens stöd till dåvarande SAAB-SCANIA gav
dock förhoppningar om att en viss del av de
arbetsplatser som försvann vid Kockums skulle
ersättas med bilproduktion.

Saabs bilfabrik på Kockums industriområde i
Malmö togs i bruk våren 1990. I juni året efter lade
SAAB ner fabriken. SAAB hade beviljats bl.a. 154
milj.kr. i lokaliseringsstöd. Av den utlovade
personalstyrkan på 2 700 personer blev det
ingenting.

Regeringen har nyligen beslutat att av SAAB
AUTOMOBIL kräva tillbaka 77 milj.kr. av
lokaliseringsstödet. Beloppet skall enligt
regeringsbeslutet vara återbetalt senast den 31
december 1995.

Med hänvisning till vad som anförts frågar jag
näringsministern:

Är statsrådet berett att medverka till att de 77
milj.kr. som återbetalas skall användas till att skapa
nya arbetstillfällen i Malmöregionen?

1992/93:437 av Stefan Attefall (kds) till
näringsministern om en kreditmarknadsnämnd:

Sverige har för närvarande svåra ekonomiska
problem och en rekordstor arbetslöshet. Alla
åtgärder för att hålla tillbaka arbetslösheten måste
ges hög prioritet. Regeringen har tagit initiativ till
en ny och mer småföretagsvänlig politik, vilken på
sikt ger positiva effekter på sysselsättningen.

Ett av småföretagens största problem är
kapitalförsörjningen. I spåren av den rådande
finanskrisen får vi så gott som dagligen höra
exempel på företag som inte får de bankkrediter
som behövs för att leva vidare. Det finns många
exempel på företag som under vissa delar av året
alltid tvingats till viss upplåning på grund av
säsongsvariationer i inköp och/eller försäljning. I
dag är det inte ovanligt att de möts av kalla handen,
vilket i värsta fall kan leda till konkurs -- framkallad
av bankernas ovilja att lämna krediter!

En särskild nämnd, kreditmarknadsnämnd, skulle
kunna pröva ärenden som berör uppsägning av lån,
krav på tilläggssäkerheter, borgensfrågor m.m.
Genom uttalanden om vad som kan anses vara god
banksed skulle nämnden kunna påverka praxis
inom kreditväsendet.

Är näringsministern beredd att verka för att en
kreditmarknadsnämnd med ovanstående inriktning
inrättas?

1992/93:438 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) till
socialministern om en barnomsorgslag:

Socialministern har nyligen i kammaren meddelat
att en barnomsorgslag avses att presenteras under
våren. Eftersom kanske 50 000 barn lär stå i kö till
kommunal barnomsorg torde en barnomsorgslag
medföra ansenliga kostnader för kommunerna.

Har socialministern några beräkningar att
presentera när det gäller kostnader för en
barnomsorgslag och idéer hur den skall finansieras?

1992/93:439 av Robert Jousma (nyd) till
socialministern om rätten till socialbidrag:

Den svenska socialtjänstlagen med dess krav på
svenska kommuner är uppenbarligen alltför
generös. Detta exemplifieras av det av massmedia
nyligen uppmärksammade fallet med en finsk
kvinna som flyttat till Sverige med sina sju barn
därför att bidragen är bättre i Sverige än i Finland.
Detta fall illustrerar ett stort problem, som är
oberoende av om kraven framförs av svenska eller
finska medborgare, nämligen att man enligt
socialtjänstlagen har rätt att söka bidrag i den
kommun man befinner sig i, utan att man är vare sig
svensk medborgare, bosatt i eller mantalsskriven i
kommunen i fråga.

Vad avser socialministern att göra åt detta
problem?

1992/93:440 av Bert Karlsson (nyd) till statsrådet
Bo Lundgren om redovisningen av valutaförlusten:

Enligt Föreningen Auktoriserade Revisorers
(FAR:s) rekommendationer skall orealiserade
valutaförluster skrivas av samma år som de
uppkommer. Denna s.k. försiktighetsprincip får
förödande konsekvenser för många företag. Med
den minskning på ca 20 % av den svenska kronan
som skett sedan den flytande växelkursen infördes
uppstår lätt situationen att företag med 50 000 kr i
aktiekapital, som lånat t.ex. 250 000 kr, bara genom
det försämrade värdet på kronan får en förlust på
50 000 kr och därmed blir likviditetspliktiga. I
förlängningen kan detta leda till konkurs. Det
borde i stället göras förenligt med god
redovisningssed att skriva av orealiserade
valutaförluster under längre tid, exempelvis en
femårsperiod.

Min fråga är: Vad avser skatteministern att göra för
att skapa förutsättningar för att livskraftiga företag
inte enbart på grund av den svenska kronans
depreciering skall behöva gå i konkurs?

1992/93:441 av Rolf L Nilson (v) till
näringsministern om användningen av återbetalt
lokaliseringsstöd:

När Saab-Scania i juni 1987 beviljades statligt
lokaliseringsstöd till sin bilfabrik på
Kockumsområdet i Malmö var villkoret att bidraget
skulle medföra 770 nya varaktiga arbetstillfällen.

Saab-Scania har inte uppfyllt sitt löfte och skall
därför enligt gällande regler betala tillbaka
bidraget.

I dag är emellertid behovet av nya varaktiga
arbetstillfällen i Malmöregionen större än det var
när Saab fick sitt stöd. Det är därför nödvändigt att
de 77 miljoner som staten skall ha tillbaka stannar i
Malmö och används för sitt ursprungliga syfte: att
stimulera framtidssatsningar.

Jag vill mot denna bakgrund fråga
näringsministern:

Vad tänker regeringen göra för att Saab-pengarna
skall bidra till nya varaktiga arbetstillfällen i
Malmöregionen?

1992/93:442 av Eva Zetterberg (v) till statsrådet
Reidunn Laurén om förslaget till ny hyreslag och
avgifter för kabel--TV:

Det har nyligen förekommit fall där boende har
hotats med vräkning därför att de inte vill ha
kabel--TV och därmed vägrat betala avgifterna.

Ett nytt förslag till hyreslag är under beredning.
Denna bör utformas så att ovan beskrivna
situationer inte kan uppkomma.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Kommer den nya hyreslagen att innebära att vägran
att betala kabel--TV-avgift inte skall leda till hot om
vräkning?

1992/93:443 Johan Lönnroth (v) till finansministern
om finansieringen av en Öresundsbro:

Investeringskostnaden för en Öresundsbro är
mycket hög. Kostnadskalkylerna är dessutom
mycket osäkra. Tar man också med i beräkningarna
att kostnaderna för de miljöskyddsåtgärder som
behövs och de miljöskador en bro orsakar blir
kostnaderna helt orimliga.

Naturvårdsverkets krav på en maximal
vägtrafikmängd på bron gör att man aldrig kan få
en kostnadstäckning.

Staten ger nu via SVEDAB och Vägverket en
ekonomisk garanti för att täcka upp de framtida
förlusterna. Det betyder i klartext att
investeringsresurser tas från Vägverket. Därmed
blir angelägna infrastruktursatsningar i andra delar
av landet inte förverkligade.

Vänsterpartiet har i en riksdagsmotion från januari
1993 föreslagit att SVEDAB skall privatiseras. Om
det samtidigt görs en seriös bedömning av brons
miljöeffekter och därmed förknippade kostnader
kan marknaden avgöra om en vägbro är en lönsam
investering.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga
finansministern:

-- Hur kommer regeringen att finansiera
förlusterna som uppstår om en Öresundsbro byggs?

1992/93:444 av Jan Jennehag (v) till miljöministern
om Öresundsbron och miljölagstiftningen:

Olof Johansson skrev i riksdagsmotionen
1990/91:c029 att det är ytterst oansvarigt och
miljöfientligt att bygga en Ööresundsbro är.

Koncessionsnämnden, Naturvårdsverket och
Vetenskapsakademien, en samlad miljörörelse och
de politiska ungdomsförbunden -- utom
moderaternas -- m.fl. ger Olof Johansson nu helt
rätt.

En Öresundsbro strider mot svensk
miljölagstiftning och de miljömål som Sveriges
riksdag satt upp.

Det finns nu i stort sett två alternativ: att försämra
svensk miljölagstiftning och riksdagens miljömål
eller lösa Öresundsförbindelserna på annat sätt än
med en bro.

Jag vill därför fråga miljöministern:

Kommer regeringen att föreslå att en Öresundsbro
som strider mot svensk miljölagstiftning byggs?

1992/93:445 av Bengt Hurtig (v) till statsministern
om avtalet om Öresundsbron:

Sverige har ett folkrättsligt bindande avtal med
Danmark om att bygga en fast förbindelse över
Öresund. Miljöprövningen har nu visat att avtalets
nuvarande förslag strider mot svensk
miljölagstiftning och riksdagens miljömål.

Avtalets text gör det dock möjligt att omförhandla
avtalet till att t.ex. gälla en borrad järnvägstunnel.
Danska regeringsrepresentanter har uttryckt
önskemål om detta.

Inför morgondagens debatt i riksdagen om
framtida miljöanpassade Öresundsförbindelser
skulle ett klarläggande från regeringen underlätta
riksdagens fortsatta hantering av denna fråga.

Jag vill därför fråga statsministern:

Ämnar regeringen begära omförhandlingar av
avtalet med Danmark om
Öresundsförbindelserna?

1992/93:446 av Ingegerd Sahlström (s) till
justitieministern om barnpornografi:

Under senare tid har allt större uppmärksamhet
rikttas mot den verksamhet som bedrivs gällande
försäljning av barnpornografi.

Det finns en klar koppling mellan sexuella
övergrepp mot barn och framställningen av
barnpornografiska alster. Produktion och
distribution av barnpornografi innebär att barn
utnyttjas sexuellt.

För att förhindra spridning av barnpornografiska
alster borde innehav av barnpornografi
kriminaliseras.

Jag vill med anledning av det ovan anförda fråga
om justitieministern är villig att verka för en
ändring i lagen så att innehav av barnpornografi
kriminaliseras.

10 § Kammaren åtskildes kl. 15.03.

Förhandlingarna leddes av talmannen.