Protokoll
1992/93:62
Andre vice talmannen hälsade gästande parlamentariker och tjänstemän
från Tanzania, Zambia och Zimbabwe välkomna.
Justerades protokollen för den 9 och 10 februari.
Andre vice talmannen meddelade att Barbro Evermo Palmerlund (s) an-
sökt om ledighet under tiden den 15 mars- den 30 april.
Kammaren biföll denna ansökan.
Andre vice talmannen anmälde att Bengt Lindqvist (s) skulle tjänstgöra
som ersättare för Barbro Evermo Palmerlund.
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1992/93:71
Till riksdagen
Interpellation 1992/93:71 om Barnomsorg m.m. av Eva Zetterberg kom-
mer att besvaras den 25 februari 1993.
Dröjsmålet orsakas av interpellantens utlandsresa vid tidpunkten för tidi-
gare planerat svarsdatum, den 18 februari 1993.
Stockholm den 10 februari 1993
Bengt Westerberg
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 62
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Anf. 1 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta nöd-
vändiga initiativ för att skogliga beredskapsarbeten skapas.
För innevarande budgetår har historiskt sett mycket stora resurser ansla-
gits för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Statsmakterna har vid ett flertal
tillfällen fastslagit att det är Arbetsmarknadsstyrelsens ansvar att fördela
dessa resurser utifrån behovet i olika regioner och hos olika grupper. När det
gäller frågan om att skapa skogliga beredskapsarbeten måste Arbetsmark-
nadsverket således väga behovet av sådana gentemot behovet av insatser
inom andra angelägna områden. Jag har emellertid pekat på behovet av be-
redskapsarbeten inom den skogliga sektorn i kompletteringspropositionen
för innevarande budgetår och i den s.k. krispropositionen i höstas
(1992/93:50) samt för alla länsarbetsdirektörer under en gemensam konfe-
rens.
Skogs-, natur- och miljövård är sektorer där den nya åtgärden arbetslivs-
utveckling (ALU) kan få stor effekt och på så sätt effektivt motverka den
höga arbetslösheten för skogsarbetare. Denna bedömning delas av Skogssty-
relsen, som har redovisat en rad olika uppgifter inom dessa sektorer som kan
genomföras som arbetslivsutveckling.
Anf. 2 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag får tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min
fråga. Jag vill också tacka för de påpekanden som arbetsmarknadsministern
gjorde i svaret, vilka han i olika sammanhang har framfört och då kanske
främst till länsarbetsdirektörerna. Detta är bra.
Det är ockå bra att man inom arbetslivsutvecklingen, ALU, även kan ta
med en del arbeten som utförs ute i vår natur i såväl skogs-, natur- som miljö-
vård.
Många av de skogsarbetare som har blivit arbetslösa och som kommer att
bli arbetslösa är i åldern 55-65 år. Det förstår väl också en ”gammal” skogs-
mästare som Böije Hörnlund att de, när de kommer upp i de åldrarna, inte
direkt kan vara aktuella för ALU-verksamhet.
Jag tror att det är lika nödvändigt i dag, som det var på 60-talet när rationa-
liseringsvågen drabbade skogsbruket, att man iordningställer skogliga be-
redskapsarbeten. Det finns mycket att göra i skogen, inte minst när det gäller
att bygga ut skogsbilvägnätet, trots indragna medel från staten.
Eftersom arbetsmarknadsministern redan tidigare har påpekat det viktiga
i detta sammanhang, utgår jag från att han inte framöver missar något till-
fälle. Jag utgår också från att han kommer att ta initiativ till att just de skogs-
arbetare i 55-65-årsåldern får de här jobben.
Anf. 3 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! John Andersson och jag har under ett antal år som bänkkam-
rater resonerat om den här typen av frågor. Låt mig bara konstatera att man
åstadkom många och bra jobb genom beredskapsarbeten och som folkhus-
hållet har god nytta av åren framöver. Detta var under den tid då det var
mycket normalt med skogliga beredskapsarbeten, dvs. under 60- och 70-ta-
len och en bit in på 80-talet.
Det finns också i dag färdigprojekterade skogsbilvägar som omfattar ett
ganska stort antal mil. Jag har av Skogsstyrelsen begärt att få in en samman-
ställning för att se om det går att göra saker och ting framöver. Första steget
är att man vet vad som finns och vad som går att utföra.
Anf. 4 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag får tacka för det tillägget. Jag hann i mitt första inlägg
inte nämna att Skogsvårdsstyrelserna säkert har många projekt som skulle
kunna sjösättas ganska snart, särskilt inför våren då snön försvinner i de
nordliga delarna av landet.
Som jag nämnde i min fråga är de här arbetena i många fall, bortsett från
vägbyggena, ganska billiga beredskapsarbeten. De ligger långt ifrån de 24-
miljonerskurser som AMS nyligen har anordnat. Det är mycket billiga, men
meningsfulla och nyttiga arbeten som man kan få till stånd i skogen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 5 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Inga-Britt Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag är be-
redd att vidta för att stoppa en för glesbygden negativ utveckling inom dag-
ligvaruförsörjningen. Hon ger i frågan flera exempel på problem bl.a. distri-
butionen av varor till avlägsna butiker och ökat antal avslag på glesbygds-
stödsansökningar vid länsstyrelserna. Hon säger också att ett allt glesare bu-
tiksnät får orimliga konsekvenser för gamla och småbarnsföräldrar utan bil
samt för den kommunala ekonomin.
Låt mig börja med att säga att jag delar Inga-Britt Johanssons oro för följ-
derna av ett allt glesare butiksnät i glesbygden.
Låt mig därefter konstatera att det problem som Inga-Britt Johansson tar
upp är mycket komplext med många intressenter och därmed också många
ansvariga för utvecklingen. Tiden för besvarande av frågor i riksdagen
räcker egentligen inte till för att uttömmande diskutera ämnet. Låt mig ändå
kort få beröra delar av detta.
Vad gäller regering och riksdag kan vi inte administrera lösningar för de
enskilda lanthandlarna. Däremot kan vi ta fram verktyg för att hjälpa till
med bevarandet av butiker i glesbygd, vilket också har skett genom det exi-
sterande stödet till kommersiell service i form av investeringsstöd, service-
bidrag och hemsändningsbidrag. Vidare är en effektiv regional- och gles-
bygdspolitik för sysselsättning och boende i glesbygd en grundförutsättning
för ett bibehållet kundunderlag.
Men det är på den lokala nivån som det slutliga avgörandet sker om en
butik skall överleva. Här har bygdens befolkning ett stort ansvar mot sin bu-
tik. Det håller inte att åka långa sträckor för att storhandla och sedan tro att
man kan ha kvar lanthandeln som närbutik. Om lanthandlaren svarar upp
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
|
Prot. 1992/93:62 16 februari 1993 |
mot rimliga krav på sortiment och service måste byborna också visa köptro- |
Grossisterna måste visa solidaritet mot de mindre butikerna. Det finns
|
Svar på frågor |
vissa negativa tendenser här. Alla möjligheter till flexibla och otraditionella Kommunerna kan på olika sätt påverka lanthandelns överlevnadsmöjlig- För dagen är det konsumenterna, kommunen, lanthandlaren, grossis- Anf. 6 INGA-BRITT JOHANSSON (s): Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag Det är riktigt att det finns en mängd olika stöd till glesbygdsbutikerna. Det var en attack mot fraktutjämningen såväl inom regionerna som i Konsumentverket har inte längre resurser för att kunna fungera som en Det är nödvändigt att kartlägga förhållandena ordentligt - också det fak- Anf. 7 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Herr talman! Både kommunerna och länsstyrelserna är nära denna verk- |
|
4 |
lighet. De bör, som jag ser det, slå larm om de upplever att det inte går bra. |
En styrka när det gäller att arbeta för att långsiktigt bevara de små butikerna
är de 2 000 lokala utvecklingsgrupper, dvs. nya råd, som har bildats runt om
i landet.
Så til) frågan om huruvida länsstyrelserna har blivit njuggare eller inte. Jag
noterar att länsstyrelserna på ungefär ett år har ökat bidragsgivningen till
denna sektor med ca 10 miljoner kronor. Det skulle förvåna mig om Länssty-
relsen i Norbottens län, som berörs i frågan, skulle ha valt en annan linje.
Jag känner människorna där, och de känner sin glesbygd. Jag hoppas att så
inte är fallet.
Den svåra frågan gäller hur grossisterna agerar mot mindre enheter. Om
Konsumentverket inte anser sig ha styrka att ta tag i problemet är jag person-
ligen beredd att kalla till mig de ledande organisationerna på området för att
samtala med dem direkt.
Anf. 8 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag ber att ytterligare en gång få tacka för svaret. Det var
just det sista beskedet som jag hoppades att jag skulle få här. Jag ser med
tillförsikt fram emot att frågan får en snabb behandling.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 9 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Margitta Edgren har frågat statsrådet Könberg om rege-
ringen avser att ta något initiativ för att verksamheten med sprututbytespro-
grammen skall kunna fortsätta i Malmö/Lund-området. Arbetet inom rege-
ringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Jag för min del är positiv till att programmen kommit till stånd. Mitt per-
sonliga intryck, efter att ha studerat programmen på plats, är att de sköts på
ett bra sätt och kan ge värdefulla erfarenheter.
Verksamheten utvärderas nu av professor Rönnberg vid Socialhögskolan
i Stockholm. Utvärderingen görs på uppdrag av Socialstyrelsen, som kom-
mer att presentera sina analyser och slutsatser under mars månad.
I avvaktan härpå anser jag inte att regeringen bör ta några initiativ i denna
fråga.
Anf. 10 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag är tacksam och glad för detta svar. Det innebär en signal
ut i den verklighet där de människor som arbetar med programmet verkar.
Socialministern betraktar det de gör som positivt.
Det finns nu sex års erfarenhet av programmet i Lund. Under dessa sex år
har 1 500 narkomaner gjort nära 10 000 besök. Av dessa narkomaner har ca
300 varit regelbundna besökare. De flesta har varit i trettioårsåldern, och de
har missbrukat intravenöst i många år. Många narkomaner har endast miss-
brukat amfetaminer, och andra heroin eller andra tunga droger.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Man har observerat att riskbeteendet, dvs. att narkomaner delar sprutor
med varandra, har minskat i gruppen. En annan viktig iakttagelse är att
Skåne inte har drabbats av någon epidemi av HIV bland narkomanerna,
trots sitt mycket utsatta läge. Narkomanerna själva säger att de har lärt sig
mycket om hur de skyddar sig mot smitta. Man har kommit i kontakt med
tidigare okända missbrukare. Detta har gjort att antalet tester har ökat kraf-
tigt bland Skånes narkomaner. Man har också genom projektet kunnat vac-
cinera oerhört många narkomaner mot hepatit B.
Jag är säker på att den person som nu är utsedd att utvärdera projektet
kommer att betrakta också dessa faktum som något positivt. WHO har utta-
lat-jag använde felaktigt i min fråga ordet rekommenderat - att målet själv-
fallet är ett narkotikafritt samhälle. På vägen dit bör man inte förmena nar-
komaner tillgång till sprutor.
Jag kan inte annat än att tacka. Jag utgår från att socialministern tar de
initiativ som krävs för att säkra verksamheten den dagen utvärderingen är
färdig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 11 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig vilka initiativ jag avser att
ta för att uppmärksamma och motverka förtrycket mot assyrier i Turkiet.
Assyrier är beteckningen för en kristen minoritet i Irak, som bekänner sig
till den nestorianska grenen av kristendomen och som även finns represente-
rad i små grupper i Syrien och Turkiet. Även de syrisk-ortodoxa kristna från
samma område, de s.k. syrianerna, kallas ibland assyrier. Berith Erikssons
fråga hänför sig till syrianerna i sydöstra Turkiet.
Liksom kurderna har syrianerna av den turkiska staten utsatts för en pe-
riodvis hårdhänt nationell assimileringspolitik. Under det senaste årtiondet
har syrianerna i Turkiet minskat betydligt i antal till följd av en omfattande
flyktingström till Europa. Enligt en uppgift uppgår antalet syrianer i sydöstra
Turkiet till omkring 2 500 av totalt ca 80 000 kristna i hela landet. De upp-
trappade striderna mellan turkisk militär och PKK-gerillan har lett till att
situationen för de civila i sydöstra Turkiet har försvårats under den senaste
tiden. Syrianerna utsätts också för våld och hot från grupper i området som
vill driva ut dem för att beslagta deras egendomar. Hizbollah har på senare
tid varit aktiva i området med våld, hot och mord mot civila. Hizbollahs rela-
tioner till andra aktörer i regionen är oklara. Sverige följer noga utveck-
lingen på de mänskliga rättigheternas område i Turkiet, även med avseende
på syrianernas utsatta ställning. Ämnet är en ständigt återkommande punkt
på dagordningen vid våra bilaterala kontakter med Turkiet.
Den svenska inställningen är att alla individer har en självklar rätt att få
sina mänskliga rättigheter respekterade, inkl, rätten att utan risk för diskri-
minering använda sitt språk och utöva sin religion. Det åligger den turkiska
staten, liksom varje annan stat, att skydda sina medborgare och att garantera
dessa rättigheter. Detta gäller självfallet också syrianerna. Efter sitt tillträde
i oktober 1991 deklarerade den turkiska regeringen att respekten för mänsk-
liga rättigheter skulle förbättras, och ett antal lovande inledande reformer
genomfördes. På senare tid tycks processen ha stannat upp, medan flera lag-
reformer inte heller har omsatts i praktisk handling fullt ut. Detta har visats i
bl.a. Amnesty Internationals och Europarådets antitortyrkommittés senaste
rapporter om Turkiet. Samtidigt har PKK trappat upp sin terrorverksamhet
i landet.
Turkiet är medlem i ESK och Europarådet, varför vi har skäl att ha särskilt
höga förväntningar på detta land. Sverige har nyligen anslagit 4,8 miljoner
kronor på tre år i finansiellt bistånd till de tre centra som den turkiska stiftel-
sen för mänskliga rättigheter driver. Sverige stöder finansiellt och praktiskt
ett projekt i Europarådets regi för utbildning av turkiska polisaspiranter i
mänskliga rättigheter. Detta är några exempel på hur regeringen verkar för
en förbättring av respekten för mänskliga rättigheter i Turkiet.
Anf. 12 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är ett mer positivt svar än jag har
fått på länge när det gäller förhållandena i Turkiet. Turkiets absurda assimi-
leringspolitik och den nuvarande situationen i de kurdiska provinserna i Tur-
kiet drabbar inte bara kurder utan i lika stor utsträckning andra minoriteter
i området.
Majoriteten i området består till 80-90 % av kurder, men det finns också
assyrier och yezidier samt turkiska tjänstemän, poliser och militärer.
Undantagslagarna gör att de förbättringar av rättssäkerheten som infördes
i Turkiet inte gäller i de kurdiska provinserna och inte heller i säkerhetsdom-
stolarna, som ju förekommer också i andra delar av Turkiet. Det är alltså
inte fråga om att förbättringarna har stoppats upp, utan de har aldrig införts
i dessa provinser.
Byvaktssystemet är ett djävulskt påfund av regimen för att skapa motsätt-
ningar mellan människorna i området. Ställer man inte upp på militärens och
polisens begäran att man skall vara väpnad byvakt, stämplas man såsom för-
rädare och riskerar fängelse, tortyr och även död. Ställer man upp såsom
byvakt, stämpas man av PKK såsom förrädare. I båda fallen råkar man lika
illa ut.
Turkiets sätt att bekämpa terrorismen stärker terroristernas ställning.
Därför finner jag den politik som förs så fruktlös. Jag undrar då vad utrikes-
ministern anser om en undersökningskommission från ESK för att vinna
klarhet ...
Anf. 13 ANDRE VICE TALMANNEN:
Nu har de två minuterna gått.
Anf. 14 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Berith Eriksson har i sin fråga denna gång tagit upp bl.a.
syrianernas speciella situation. Det är väldigt svårt att fastställa vilka som
ligger bakom övergreppen på syrianerna. Det gäller även det överfall som
Berith Eriksson har såsom bakgrund till sin fråga. I en situation där många
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
grupper agerar med våld försvåras möjligheterna att klart urskilja ansvaret.
Men från svensk sida måste vi ju alltid hävda den turkiska statens skyldighet
att skydda sina medborgare och garantera dem deras rättigheter. Det är ju
en högst aktuell fråga när det gäller syrianerna.
Anf. 15 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det är en högst aktuell fråga beträffande all civilbefolkning,
inte enbart syrianerna utan naturligtvis även de andra folk som bor i områ-
det. De människor som har gjort undersökningar anser att de överfall som
jag beskrev i min fråga hade utförts av byvakter.
Den fotograf och journalist som blev skjuten, vilket har lett till vissa för-
vecklingar mellan Turkiet och Iran, höll just på med att redogöra för kopp-
lingen mellan Hizbollah, PKK och kontragerillan, dvs. de militärer som är
specialtränade just för att sprida terrorn i området.
Med anledning av FN:s folkrättsårtionde, ursprungsbefolkningsåret och
Europakonventionen mot tortyr ...
Anf. 16 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Som jag påpekade tidigare utnyttjar vi alla möjligheter i bila-
terala kontakter att ta upp de mänskliga rättigheterna. Jag gjorde det senast
när jag hade den nye turkiske ambassadören på besök hos mig. Jag påpekade
just det stora intresse som finns i Sveriges riksdag för situationen för de
mänskliga rättigheterna i Turkiet.
Jag tycker att vi genom våra kontakter med den turkiska MR-organisatio-
nen, som var i Sverige i januari och då även besökte UD, på ett väldigt kon-
kret sätt har uppmärksammat förtrycket. Den organisationen är knuten till
den stiftelse som bedriver centra för rehabilitering av tortyroffer. Vi hjälper
också till med utbildningen av turkiska poliser. Vi har i januari haft en kurs
vid Polishögskolan. Det är väldigt konkreta insatser för att bidra till en bättre
MR-utveckling.
Anf. 17 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag fick i dag från Amnesty ett papper om ”fear of torture”.
Det gällde fyra fängslade assyrier. De är mellan 40 och 50 år gamla. Man
misstänker att de blir torterade. Assyrierna finns ju i Midyatområdet. Jag
tycker att det vore lämpligt att också arbeta för att skicka en undersöknings-
kommission till detta område för att utröna vad som händer med assyrierna
i Turkiet just nu. Jag har fått veta att det finns 3 442 assyrier i området och
100 000 såsom flyktingar i europeiska länder. Även om det är en liten grupp
människor, måste vi såsom undertecknare av konventionen ta vårt ansvar.
Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tror att den turkiska MR-organisationen, som vi har god
kontakt med, är ett utmärkt instrument i dessa sammanhang.
Anf. 19 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Den turkiska MR-organisationen behöver allt stöd som vi i
väst kan ge den. Den är ständigt utsatt för attentat. Dess kontor förstörs och
dess medlemmar trakasseras. Organisationen behöver verkligen värt stöd
om den skall kunna arbeta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 20 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Herr Rohdin har frågat mig varför Sverige hittills har avstått
från att erkänna republiken Makedonien.
Sverige anser, i likhet med den av EG tillsatta Badinter-kommissionen, att
den tidigare jugoslaviska republiken Makedonien uppfyller de tre traditio-
nella folkrättsliga krav som man kan ställa på ett land: en befolkning, ett
territorium och en regering som effektivt utövar kontrollen över detta terri-
torium. Makedonien har också vidtagit åtgärder för att främja den fredliga
samlevnaden mellan den makedonska befolkningsmajoriteten, den stora al-
banska folkgruppen och andra minoriteter.
Grekland hävdar emellertid bl.a. att namnet Makedonien är så starkt för-
knippat med den grekiska historien att det inte bör användas av ett annat
land. Det torde vara bekant för var och en hur denna fråga engagerat hela
Grekland. Trots EG:s förenade ansträngningar under mer än ett år har där-
för ingen för båda parter acceptabel kompromiss kunnat nås inom ramen för
EG:s medling.
Makedonien har nu ansökt om att få bli medlem i FN. Ansökan behandlas
för närvarande i säkerhetsrådet. Om säkerhetsrådet rekommenderar att Ma-
kedonien väljs in i FN, kommer Sverige i generalförsamlingen att stödja Ma-
kedoniens ansökan. Detta är i så fall att likställa med ett uttryckligt svenskt
erkännande.
Säkerhetsrådets rekommendation om medlemskap skulle innebära att
vårt ställningstagande för Makedonien sker i ett brett internationellt sam-
manhang. Det är en sådan bred lösning som Sverige hela tiden har eftersträ-
vat.
Ett avgörande brådskar, och det är Sveriges förhoppning och bedömning
att erkännandefrågan inom en snar framtid skall nå en lösning i FN. Den
nuvarande osäkerheten bidrar inte till stabiliteten i regionen.
Avslutningsvis skulle jag vilja tillägga att den ESK-mission som satts upp
i Skopje och den FN-bataljon med bl.a. svensk trupp som i dagarna har grup-
perats i Makedonien är uttryck för den oro som FN, ESK och Sverige hyser
för att den väpnade konflikten i det tidigare Jugoslavien skall sprida sig till
Makedonien. Skulle detta ske står hela Europa inför en ytterst allvarlig si-
tuation.
Anf. 21 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Det är bra alt vi är
överens i princip. Låt oss äntligen hoppas på en snar lösning!
Sverige har givetvis inget huvudansvar för den jugoslaviska katastrofen,
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
10
men att omvärlden inte har förmått sig att erkänna republiken Makedonien
är karakteristiskt för hur världen, kanske framför allt Europa, misslyckats i
nästan varje skede av den här konflikten med att effektivt bidra till fred och
att värna mänskliga fri- och rättigheter.
Av samtliga republiker i det forna Jugoslavien är Makedonien den som
jämte Slovenien klarast uppfyller de kriterier som har uppställts för interna-
tionellt erkännande. Ändå har omvärlden valt att erkänna alla de övriga,
men inte Makedonien.
Makedonien är den enda stat som hittills har lyckats hålla sig utanför krigs-
förvecklingar. Men utvecklingen i grannskapet kan mycket snart påverka
även Makedonien. Makedonien valde sin självständighet under konstitutio-
nella former och med respekt för sina minoriteters ställning. Makedonien
har till skillnad från flera av sina grannar, som är internationellt erkända och
medlemmar av FN, upprätthållit FN-embargot strikt. Därmed drabbas den
fattigaste republiken i det forna Jugoslavien mycket hårt. Genom att inte
erkännas avstängs dessutom Makedonien från internationellt bistånd.
Makedonien har i höst drabbats av blockad av införsel av olja från Grek-
land, ett av de länder som däremot utan skrupler har brutit FN-blockaden
mot Serbien.
Herr talman! Vad är det för signal som omvärlden, därmed även Sverige,
ger genom att inte erkänna Makedonien? Jo, precis som i konflikten i övrigt
viker vi undan för kompromisslösa nationalistiska chauvinister som inte tve-
kar för de mest flagranta övergrepp för att nå sina syften.
Grekland lyckas, med hänvisning till antika symboler, fullständigt block-
era EG från att erkänna Makedonien, ett erkännande som de övriga elva
EG-staterna är för, och omvärlden - Sverige - traskar lydigt efter.
Anf. 22 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Med all respekt för Lennart Rohdin och den beskrivning
som nu ges, konstaterar jag ändå att den grekiska folkopinionen inte skulle
tycka att de hade mycket stöd i Lennart Rohdins analys.
Vi får väl något respektera också de starka känslor som det grekiska folket
har i den här frågan och det starka historiska band som det känner med nam-
net Makedonien och även med den symbol som den forna jugoslaviska repu-
bliken Makedonien har tagit med i sin flagga. Vi måste ändå inse att det finns
mycket starka känslor på båda sidor, och att detta inte är en situation som
därmed kan negligeras av vare sig EG eller världssamfundet.
Dess bättre är man på väg att finna en lösning på problemet inom FN:s
regi. Det kan hända att säkerhetsrådet redan nästa vecka kommer att ta upp
frågan. Det skulle innebära att generalförsamlingen redan någon gång i mars
kan ha frågan på sitt bord. Därmed skulle det finnas en möjlighet att detta
problem får en lösning. Jag håller med Lennart Rohdin om att denna fråga
varken är konstruktiv, positiv eller riktig.
Med detta öppnas också möjligheterna för internationellt bistånd till Ma-
kedonien på ett annat sätt, vilket jag tror kan bidra till stabilitet.
Anf. 23 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag är, som utrikesministern, förhoppningsfull när det gäller
att detta problem snart skall lösa sig. Men det är oanständigt att det har fått
gå mer än ett år innan man har kunnat hitta en lösning, bara därför att frågan
har blockerats av ett enda medlemsland i EG, och att detta i sin tur har lett
till att omvärlden har legat still.
Det är de historiska känslor som utrikesministern åberopar som är oljan i
hela konflikten på Balkan. Det är ju för att undvika att tentera dem som det
är viktigt att följa internationellt erkända principer, och detta har Makedo-
nien ansträngt sig för att göra.
Grannlandet Bulgarien har precis lika starka historiska traditioner, även
med blodig omfattning, bakom sig och skulle kunna reagera på samma sätt.
Men under ledning av president Zhelev har man tvärtom valt att, trots starka
och nationalistiska opinioner inne i Bulgarien, försöka dämpa konflikten.
Man har valt att erkänna Makedonien, att inte ha någon dispyt kring det som
har varit.
Anf. 24 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Även grekerna har ju demonstrerat fredligt, vilket vi i alla
fall tacksamt får notera. Nu hoppas jag att detta problem finner en lösning
och att detta i sin tur kommer att bidra till stabiliteten i den här delen av
Balkanregionen.
Anf. 25 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag tror att vi är överens på den punkten. Men det är inför
framtiden oroväckande att traditionella, historiska och nationella känslor
hos ett enda land, i ett läge när EG - som både utrikesministern och jag så
starkt önskar att vi skall bli medlemmar i, inte minst därför att det är det
stora europeiska fredsprojektet - verkligen står inför en sådan här konflikt,
kan tvinga omvärlden att blockera en snabb lösning på ett problem som
egentligen vore väldigt enkelt att lösa. Det är oroväckande att den signalen
ges.
Anf. 26 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Om det är en fördröjning av en lösning som sker mellan
Europas stater, är det trots allt oändligt långt bättre än den händelseutveck-
ling som vi såg under första världskrigets inledning. Så det finns nog ändå
mycket som talar för EG som fredsrörelse.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 27 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig vilka initiativ Sverige bl.a. som
ESK-ordförande kan ta för att underlätta Rysslands förhandlingar med de
baltiska staterna och påskynda ett tillbakadragande av de ryska trupperna
från Baltikum.
Vid ESK:s toppmöte i Helsingfors i juli 1992 uppmanade stats- och rege-
ringscheferna Ryssland och de baltiska staterna att utan dröjsmål ingå bilate-
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/9X62
16 februari 1993
Svar på frågor
12
rala avtal om tillbakadragande av alla utländska trupper från de baltiska sta-
ternas territorier. Avtalen skulle innehålla tidtabeller för ett tidigt, ordnat
och fullständigt återtåg. Sverige spelade en viktig roll i ansträngningarna att
få till stånd en för de baltiska staterna tillfredsställande överenskommelse i
frågan om de ryska trupperna.
Sedan toppmötet i Helsingfors ägde rum, har det ryska återtåget från Bal-
tikum fortsatt. Detta har den svenska regeringen välkomnat. Avtal har in-
gåtts mellan Ryssland och Litauen om en tidtabell för tillbakadragande av
de i Litauen stationerade ryska stridskrafterna. Några sådana avtal har inte
ingåtts med de båda övriga baltiska staterna. Vi har från svensk sida, bl.a.
då frågan diskuterats i den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) under-
strukit betydelsen av att avtal om tillbakadragande av de ryska stridskraf-
terna ingås även med Estland och Lettland.
Vid EKS:s utrikesministermöte i Stockholm i december 1992 utfäste sig
Ryssland och de baltiska staterna att regelbundet lämna information till ”re-
levanta ESK-organ” om efterlevnaden av de åtaganden parterna gjorde vid
toppmötet i Helsingfors. Rapporteringen skulle ligga till grund för fortsatt
granskning av frågan.
Som ESK-ordförande har Sverige verkat för att den rapportering parterna
utfäst sig att svara för kommer till stånd. Därför tog jag på ett tidigt stadium,
bl.a. i samband med ett besök i Kirkenes den 11 januari för undertecknande
av deklarationen om Barentsrådet, upp rapporteringsfrågan med den ryske
utrikesministern Kozyrev. Vi tog även från svensk sida en rad kontakter med
parterna inför det möte med ämbetsmannakommittén som ägde rum i Prag
den 2-4 februari. Syftet var att få till stånd en överenskommelse mellan par-
terna om formerna för rapporteringen till ESK. Vi förde vidare upp frågan
om tillbakadragandet från Baltikum på mötets dagordning.
Vid ämbetsmannakommitténs möte rapporterade parterna om läget i för-
handlingarna om tillbakadragande. Rapporteringen utlöste en diskussion,
som inte utmynnade i något formellt beslut. Parterna betecknade själva dis-
kussionen i kommittén som konstruktiv. Den blev en värdefull påminnelse
om den vikt ESK fäster vid genomförandet av Helsingforsåtagandena.
Sverige kommer som ordförande att verka för fortsatt behandling i äm-
betsmannakommittén av frågan om tillbakadragande av de ryska stridskraf-
terna. Det är min övertygelse att ESK därigenom lämnar ett viktigt bidrag
till en avveckling av den ryska militära närvaron i Baltikum.
Låt mig tillägga, att vi inte försummar något tillfälle att med Ryssland ta
upp frågan om det ryska återtåget från Baltikum. Den berörs i den svensk-
ryska deklaration som undertecknades vid statsministerns besök i Ryssland.
Statsministern tog upp frågan i samtalet med president Jeltsin i Kreml. Från
rysk sida bekräftades avsikten att dra tillbaka de egna stridskrafterna från de
baltiska staterna.
Anf. 28 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min fråga. Det
som i svaret framgår om svenska aktiviteter när det gäller att klargöra för
Ryssland hur allvarligt man ser på situationen tycker jag är mycket värde-
fullt. Situationen när det gäller den ryska truppnärvaron i Baltikum - jag
avser Estland och Lettland - är mycket otillfredsställande och ganska allvar-
lig-
Som framgår av svaret, utfäste sig Ryssland i juli 1992 på ESK-toppmötet
att utan dröjsmål träffa avtal med de baltiska staterna. Det skulle leda till en
tidtabell för ett tidigt, fullständigt och ordnat återtåg. Man kan inte säga att
Ryssland har uppfyllt denna utfästelse. Fortfarande, efter närmare åtta må-
nader, finns det över huvud taget inget avtal. Det finns än mindre någon tid-
tabell om ett tidigt, fullständigt och ordnat återtåg. Ryssland har helt enkelt
inte uppfyllt sina förpliktelser i enlighet med den uppgörelse som träffades
på toppmötet. Det här är allvarligt sett i ett ESK-perspektiv, eftersom det i
viss mån undergräver ESK:s auktoritet när man träffar ett sådant här avtal
och det sedan inte händer så mycket. Det har förvisso hänt en del, men det
är långt ifrån tillräckligt.
Ryssland har i stället visat tendenser till att använda truppnärvaron som
ett instrument för att påverka inrikespolitiken i Baltikum. Man kan ha väl-
digt många synpunkter på den ryska minoritetens ställning i de baltiska sta-
terna, och det kommer såvitt jag förstår att diskuteras senare i dag. Men det
är helt klart att det inte kan accepteras att närvaro av främmande trupp skall
vara ett argument i den debatten. Därför är det mycket viktigt att Sverige
både som land och ordförande i ESK utnyttjar varje tillfälle att med största
eftertryck klargöra att situationen är oacceptabel.
Anf. 29 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag håller med Pär Granstedt om att det avtalslösa tillståndet
inte är tillfredsställande. Det måste komma till ett avtal med Estland och
Lettland. Därför tycker jag att det är bl.a. Sveriges sak att såväl bilateralt
som i multilaterala forum - där kan vi alla hjälpa till - ta upp frågan om
truppåtertåget och att avtal måste komma till stånd. Jag håller helt med Pär
Granstedt om detta.
Sedan tycker jag att det är ett väsentligt framsteg att vi nu har fått till stånd
den här ordningen med rapporter och information till ESK. Det är ett sätt
att föra in denna fråga i ett multilateralt sammanhang och i ett europeiskt
säkerhetsforum. Jag tycker att det är en väsentlig framgång att ryssarna har
gått med på rapportering, att de baltiska republikerna informerar och att vi
har fått upp frågan på ämbetsmannakommitténs dagordning. Detta ser jag
som ett väsentligt framsteg.
Anf. 30 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag är beredd att instämma i att det är ett stort framsteg.
Samtidigt måste vi vara på det klara med att det innebär att Ryssland numera
är berett att rapportera till ESK att man inte har uppfyllt de åtaganden som
man gjorde vid ESK:s toppmöte i somras. Det är mycket långt ifrån den
önskvärda situationen.
Det viktiga är trots allt inte att man rapporterar sin underlåtenhet att upp-
fylla sina förpliktelser utan att man uppfyller dem. Ryssland har åtagit sig att
träffa ett avtal utan dröjsmål, och det återstår.
Jag tror därför att det är viktigt att man från ESK:s sida och från Sveriges
sida, såsom varande ordförande, inte alltför mycket betonar hur bra det är
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svarpå frågor
13
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
14
att Ryssland rapporterar. Man måste också lägga tyngdpunkten på att vi vill
se ett avtal utan dröjsmål, som innebär ett tidigt, fullständigt och ordnat åter-
tåg ur Baltikum.
Anf. 31 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tycker ändå att Pär Granstedt nu målar upp en något för
mörk bild. Det försiggår de facto ett tillbakadragande. Man kan ändå säga
att en del av det som den ryska federationen åtog sig i Helsingfors faktiskt
sker - på marken. Vi måste ändock konstatera att det är en mycket positiv
utveckling. Det innebär självfallet även en mycket positiv utveckling för de
berörda länderna att detta äger rum.
Vi har att hoppas på - och här måste vi själva trycka på - att de förhand-
lingar som äger rum skall leda fram till avtal. Det möte som ESK-parlamen-
tet skall ha i sommar - som nästan blir på ettårsdagen av toppmötet i Hel-
singfors - måste, Pär Granstedt, vara ett utmärkt forum för att ta upp även
den här frågan.
Anf. 32 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt, och bör noteras med tillfredsstäl-
lelse, att det har skett ett visst tillbakadragande. Men det sker utan avtal med
de berörda staterna. Det innebär också att de berörda staterna, Estland och
Lettland, inte har något egentligt inflytande på formerna för tillbakadragan-
det, omfattningen eller tidtabellen. Vi vet också att det förekommer mycket
förstörelse i det sammanhanget.
Ryssland har fortfarande så pass många trupper på Estlands och Lettlands
territorium att det i dessa länder upplevs som en allvarlig säkerhetsrisk, och
det är det viktiga.
Jag hoppas naturligtvis att frågan skall vara inaktuell vid ESK:s parlamen-
tarikermöte i sommar. Men jag inser samtidigt risken att det är aktuellt. Det
är givet att vi då skall utnyttja detta forum för att öva tryck på Ryssland för
att få till stånd det man lovade sommaren 1992.
Anf. 33 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Avtal måste till, men jag tycker också att det finns anledning
att påminna om att trupptillbakadragande på marken måste äga rum. Det
finns anledning att påminna om det, eftersom det är Litauens nationaldag i
dag och vi har den litauiske utrikesministern i Stockholm. Vi har haft anled-
ning att föra diskussioner med honom om det ryska trupptillbakadragandet.
Även om det existerar avtal så finns det anledning att följa upp utvecklingen
på marken.
Anf. 34 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det är naturligtvis helt klart att det inte bara räcker med ett
avtal, om avtalet inte genomförs. Det är naturligtvis också en risk att man
går in i avtal och sedan inte genomför det. Detta var egentligen vad som
hände vid ESK-toppmötet. Man träffade en uppgörelse där, som man sedan
inte har verkställt. Sådant kan hända flera gånger.
Det är emellertid viktigt att få till stånd de här avtalen. Jag antar att det
inte finns några delade meningar på den punkten. Det är viktigt att klargöra
att ESK och omvärlden inte accepterar en situation där Ryssland träffar en
politisk uppgörelse och sedan inte verkställer den. Det är tyvärr detta som
har skett hittills.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 35 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har med hänvisning till suveränitetsstödet
frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Sverige skall bidra till
uppbyggandet av rättsstater i de baltiska länderna.
Låt mig då först instämma med Ingbritt Irhammar om att det är av stor
betydelse både för balterna och för oss att stabila och effektiva rättssamhäl-
len byggs upp i dessa våra grannländer. Ansvaret för detta vilar givetvis i
första hand på de baltiska staterna själva, men även Sverige och andra länder
kan bidra. Här har det svenska suveränitetsstödet en särskild betydelse. Det
är också därför, för att stärka rättsstatens funktioner, som vi inom ramen för
suveränitetsstödet prioriterar uppbyggandet av väl fungerande polis-, tull-
och kustbevakningsorganisationer.
Precis som Ingbritt Irhammar påpekar är det dock inte enbart detta slags
åtgärder som bidrar till att skapa de rättsstater som utgör förutsättningen för
både demokrati och marknadsekonomi. Uppbyggandet av politiska partier
är en viktig aspekt, där alla i denna kammare kan lämna värdefulla bidrag
till våra resp, partivänner i Baltikum. Andra viktiga insatser bör gälla att
hjälpa de baltiska staterna att bygga upp fungerande rättsmaskinerier.
Justitiedepartementet svarar här för ett svenskt rättsutvecklingsbistånd till
Baltikum. Det består i praktisk kunskapsöverföring med syfte att hjälpa till
att bygga upp ett modernt rättssamhälle med en godtagbar lagstiftning -
både civilrättslig och annan - och ett självständigt och fungerande domstols-
väsende. Stödet vilar på bilaterala avtal mellan Domstolsverket och Estland
resp. Lettland. Detta stöd växer för närvarande och en särskild samordnare
har engagerats. Dessutom övervägs ytterligare insatser för att öka också det
polisiära stödet till Baltikum. Det kan tilläggas att Justitiedepartementet
samarbetare med de andra nordiska länderna när det gäller rättsutvecklings-
biståndet, bl.a. genom att ge litteraturstöd och utbildning av jurister i Balti-
kum.
Anf. 36 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Utrikesministern och jag är helt överens om vikten av att det
byggs upp ett rättssamhälle. Självfallet har de baltiska staterna här ett eget
ansvar. Men det är svårt för de baltiska staterna att åstadkomma detta, och
därför behöver de vår hjälp. Och visst skall vi ge hjälp, men vi har ju också
ett eget intresse av att ge denna hjälp.
I min fråga tog jag upp detta med att brottsligheten i de baltiska staterna
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
15
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
16
”spiller över” till Sverige. Som exempel nämnde jag människosmugglingen.
Men något som verkligen oroar mig är narkotikabrottsligheten. Jag utgår
ifrån att det gäller även utrikesministern.
Ett annan sak som oroar mig oerhört nu när maffian tycks ta över mer och
mer makt i de baltiska länderna är att vårt bistånd inte tycks nå fram på det
sätt som var tänkt. Jag tänker då på biståndsoljan som försvann. Jag har
också fått många rapporter om att olika hjälpföreningar vid hamnarna via
sitt bistånd måste betala ”böter” till maffian. Ibland tar maffian själv hand
om det som skall delas ut till hjälp och tjänar pengar på detta. Det finns an-
klagelser om att maffian i dessa tre länder har förgreningar långt upp i de
styrande organen på högsta nivå. Det behövs verkligen hjälp för att balterna
skall kunna åstadkomma ett säkert rättssamhälle. I annat fall kommer
svenska folket att förlora förtroendet för detta bistånd.
Ett annat skäl till att svenska folket har börjat att oroa sig är att det har
kommit fram kritik mot såväl detta bistånd som det tidigare Polenbiståndet.
Man frågar sig om pengarna verkligen används rätt. Mina frågor är då: Finns
det en klart uttalad strategi? Har vi ett ordentligt mål och en ordentlig resul-
tatstyrning när det gäller i synnerhet biståndet på rättsområdet och rent all-
mänt för östbiståndet?
Anf. 37 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Jag tror att Ingbritt Irhammar har helt rätt i sin beskrivning
både av sakernas tillstånd och av de frågor som ställs. Därför är det väsent-
ligt att vi ger detta som vi har döpt till suveränitetsbistånd en mycket hög
prioritet inom vårt samarbete med Central- och Östeuropa, och i all synner-
het när det gäller de baltiska republikerna. Vi har här möjlighet att göra en
betydande insats för att stödja de krafter i dessa länder som vill se att det
byggs upp en rättsstat och för att se till att de får medel att hävda sin egen
rättsstat. Där kan vi bidra med kunskapsöverföring och naturligtvis också
med olika former av hårdvaruutrustning, som gör det möjligt för polisen att
agera.
Jag kan försäkra Ingbritt Irhammar att vår mycket bestämda strävan är
att vi också skall genomföra detta. Rikspolischefen har besökt Estland och
Lettland, och han kommer i vår att besöka Litauen. Det pågår ett arbete
inom Utrikesdepartementet genom den särskilda arbetsgrupp som finns för
suveränitetsbiståndet med att prioritera de olika insatserna.
Jag delar alltså helt Ingbritt Irhammars uppfattning om att denna fråga är
ytterligt angelägen.
Anf. 38 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Som Margaretha af Ugglas sade är ju verkligen hjälpbehovet
oerhört stort. Biståndsbehovet är ännu större. Trots att vi har kunnat priori-
tera östbiståndet i budgetarbetet, så att det skall fortsätta att vara lika stort,
räcker medlen ändå inte till för allt det som vi vill göra. Därför är det väldigt
viktigt att vi klart uttalar vilken typ av prioritering som skall göras.
Jag ställde min fråga till Mararetha af Ugglas, därför att jag själv får frågor
som jag inte kan besvara, t.ex.: Har man tänkt att fördela östbiståndet lika
mellan de tre länderna? Efter vilket kriterium säger man ja eller nej till ett
projekt t.ex. på rättsområdet? Skall pengarna gå till polishundar, som det
diskuterades om här förra veckan? Skall pengarna gå till fler kustbevak-
ningsfartyg? Vilken strategi har man egentligen? Jag har tagit del av betän-
kandet från utredningen om styrnings- och samarbetsformer i biståndet, i
vilket det framförs kritik på det här området. Har man några planer på att
se över dessa frågor?
Anf. 39 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Ingbritt Irhammar utvidgar frågeställningen ganska långt
ifrån den fråga som ursprungligen ställdes. Det är viktigt att uppmärksamma
att biståndet till Central- och Östeuropa går genom många kanaler också i
Sverige. Miljöfrågor handhasju framför allt på Miljödepartementet. Genom
en särskild proposition och ett beviljande från riksdagen finns det ganska
stora medel för att bidra till att förbättra Östersjöns miljö. På samma sätt
handhas andra frågor på Finansdepartementet, t.ex. när det gäller den euro-
peiska utvecklingsbanken och det baltiska investeringsprogrammet. Det
finns gudskelov en hel mängd olika insatser som vi kan göra. Därmed har vi
vid det här laget ett ganska brett samarbete med Central- och Östeuropa.
Beträffande suveränitetsfrågan som Ingbritt Irhammar har tagit upp finns
det ens särskild arbetsgrupp inom Utrikesdepartementet som för någon
vecka sedan gick ut med en skrivelse till Rikspolisstyrelsen, Tullverket,
Kustbevakningen osv. På det sättet försöker vi i Sverige att prioritera i sam-
råd med de baltiska staterna. Det är ju de som skall göra den huvudsakliga
prioriteringen.
Anf. 40 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag är medveten om att jag vidgade frågan. Jag ser detta
nämligen som ett stort problem för tilltron till biståndsverksamheten över
huvud taget. Därför skulle man kunna vidga frågan till att gälla också långt
utanför Östeuropa.
Om vi skall försöka att hålla oss till Östeuropa, vill jag återigen gå tillbaka
till detta med rättsområdet. En enkel fråga är då om det är så, att det är den
som är först till kvarn som först får mala. Hur ser man på detta? Tar peng-
arna slut efter hand? Skall den som vill ha pengar skynda sig att ansöka i
början av året? Är det också en strategi som gäller?
Anf. 41 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Vi går ut med skrivelser till alla berörda myndigheter i Sve-
rige. De redovisar sina prioriteringar, och sedan för vi samtal med esterna,
letterna och litauerna som får prioritera sina resp, behov, vilka slutligen sam-
manförs.
Anf. 42 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag tackar för detta svar. Jag hade en följdfråga om just hur
man tar reda på vilka prioriteringar som görs av mottagarländerna, därför
att det är en oerhört viktig fråga. Det lugnar mig litet grand att man arbetar
mer på detta strategiska sätt. Jag har fått frågor om just hur strategisk man
egentligen är. Jag tror att man kan bli bättre på detta område. Om det har
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 62
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
påbörjats ett arbete som fortgår inom departementet, är jag nöjd med svaret
så här långt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 43 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Martin Nilsson har - mot bakgrund av några uppmärksam-
made fall där befäl påstås ha trakasserat värnpliktiga - frågat mig vilka åtgär-
der som bör vidtas för att hävda de värnpliktigas rättigheter.
I fråga om de aktuella fallen har jag inhämtat att Chefen för marinen ome-
delbart påbörjade en utredning, varför jag inte närmare vill kommentera
dessa.
Det är en principiellt mycket viktig fråga som Martin Nilsson tar upp och
som tidigare har diskuterats här i kammaren. Hur stort problemet är just nu
inom försvaret är svårt att säga. Oavsett hur omfattande det är, anser jag
givetvis att det är fullkomligt oacceptabelt att mobbning eller andra trakasse-
rier över huvud taget förekommer inom försvaret. Jag delar också den upp-
fattningen att det är särskilt allvarligt när en värnpliktig drabbas eftersom
han på grund av en pliktlag inte kan välja att lämna tjänstgöringsplatsen.
Sedan problem av detta slag uppmärksammades för några år sedan påbör-
jades ett arbete inom försvaret i form av information och utbildning i syfte
att förebygga mobbning.
Givetvis måste varje form av mobbning eller andra trakasserier starkt för-
dömas och motarbetas. Det är viktigt att de skyldiga ställs till ansvar när sa-
ker inträffar. De värnpliktiga kan givetvis vända sig i första hand till närmast
högre befäl för åtgärd. Regler om detta finns i förordningen (FFS 1983:31)
med tjänsteföreskrifter för försvarsmaktens personal. Även inom ramen för
de värnpliktigas medinflytande kan sådana frågor tas upp, exempelvis inom
plutonen eller i förbandsnämnden. Det finns också bestämmelser i lagen
(1976:600) om offentlig anställning som rör disciplinansvar för de anställda.
Är det fråga om brott, kan polisanmälan göras och därigenom kommer de
skyldiga att kunna lagforas. Även anmälan till Riksdagens ombudsmän kan
göras.
De värnpliktiga har således flera möjligheter att hävda sina rättigheter.
Anf. 44 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Först vill jag tacka försvarsministern för det som jag uppfat-
tar som en värdefull markering mot de händelser som har inträffat i ett flertal
fall. Jag förstår fullt och fast att försvarsministern inte vill kommentera en-
skilda fall närmare. Jag tänker försöka respektera det.
Jag betraktar dock inte detta som ett enskilt fall. Det är bl.a. därför som
jag har tagit upp den här frågan i riksdagen.
Under 1992 skildrade t.ex. tidningen Värnpliktsnytt ett flertal olika straff.
Det handlade bl.a. om grå bestraffning, kollektiv bestraffning, olika befäl
18
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
20
att göra JO-anmälan, polisanmälan eller, som försvarsministern rekommen-
derar, att vända sig till närmast högre befäl. Det upprörande är att i dessa
fall har inte de närmast högre befälen gjort de anmälningar och korrigeringar
som hade behövts. Det är där problemen ligger i dag. Det finns förstås för
många vänskapsband för att dessa fall skall kunna avslöjas i alla lägen. Då
behövs det nya åtgärder. Det är jag helt övertygad om.
Anf. 47 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Under de senaste tre åren har det inte förekommit någon
JO-anmälan på det här området, som jag sade. För ett antal år sedan fanns
det en hel institution, militieombudsmannaämbetet, som bara sysslade med
att ta emot anmälningar på det här området. Det fanns ett kansli, en ställ-
företrädande MO m.m.
Jag tror ändå att vi kan vara överens om att det har skett en väsentlig för-
bättring på området. Jag är självfallet medveten om att det dess värre då och
då inträffar saker som inte är bra.
Herr talman! När sådant kommer till min kännedom försöker jag se vad
det hela kan bero på. Jag understryker alltid vikten av att befäl av olika kate-
gorier griper in. Jag håller med Martin Nilsson om att det inte är bra för
försvarets anseende om sådana saker förekommer. I detta inlägg vill jag
dock avslutningsvis säga att det inte alltid är medias version som är den rik-
tiga.
Anf. 48 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag tror också att det kanske till viss del har skett en förbätt-
ring. Men jag tror inte att JO:s anmälningsstatistik är riktig på så sätt att
detta har upphört och att det inte finns problem längre. Det är poängen i
mitt inlägg. Dessa problem är viktiga.
Det stora problemet är att de sätt som i dag finns i lagar och regler för
hur värnpliktiga skall kunna hävda sina rättigheter är uppbyggda så att de
värnpliktiga måste gå via den ordinarie militära beslutsstrukturen. Det gör
att det finns rädsla för repressalier och att det finns olika former av hinder i
vägen.
Jag vet inte om det är att framhålla ett enskilt fall, men jag tycker ändå
det finns ett värde i att landets försvarsminister kan uttala sig om huruvida
det är riktigt att värnpliktiga som har utsatts för pennalism och olika former
av förtryck och mobbning skall dömas för åtalsbrott och om det är rimligt att
väcka det åtalet. Det är möjligt att detta kan sägas röra ett enskilt fall. I så-
dana fall har jag förståelse för det. Jag tycker ändå att det vore av värde att
försvarsministern uttalade en sådan åsikt.
Anf. 49 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Bestämmelsen är ju sådan att frågor som rör åklagares be-
slut, liksom domstolsutslag, icke får diskuteras i kammaren. Jag skulle gärna
diskutera detta och andra fall. Ingenting skulle göra mig gladare än att då
och då få ta itu med vissa saker i samhället, men det får jag alltså inte göra.
Låt mig dock bara säga att justitieombudsmannen inte bara sitter och vän-
tar på anmälningar. Han gör också inspektioner.
som rent av hade misshandlat värnpliktiga osv. Det finns fall där värnpliktiga
hade använts som grå arbetskraft osv.
Problemet i dag är att lagstiftningen är bra, men att sanktionsmöjlighe-
terna och efterlevnaden är dålig. Detta borde vara något som landets för-
svarsminister med kraft skulle ta itu med och komma med nya åtgärder.
Detta borde ske dels därför att det är dåligt för försvarets anseende och för-
svarets förankring hos allmänheten när sådant kommer ut, dels därför att de
värnpliktiga inte har möjligheter att göra något åt det.
Vi går mot en utveckling där allt fler kommer att ha kortare tjänstgörings-
tider. De flesta värnpliktiga i dag kommer i en sådan situation där den korta
tjänstgöringstiden kombinerat med rädsla för olika former av repressalier
gör att de inte väljer att gå vidare.
Vilka nya åtgärder, utöver de som finns nu, planerar försvarsministern att
vidta? Jag tror att de åtgärder som finns nu är otillräckliga. Är det rimligt
att, som i det här enskilda fallet, värnpliktiga som utsatts för pennalism och
förtryck i olika former och som avviker från tjänstgöring åtalas och inte de
befäl som utfört detta? Jag tror inte att det är i enlighet med allmän rättsupp-
fattning.
Anf. 45 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Det är, precis som Martin Nilsson säger, så att jag varken
kan eller får - om talmannen sköter sitt ämbete - kommentera enskilda fall,
även om det blir allt vanligare att enskilda fall kommer upp i kammaren och
att debatter om detta får fortsätta.
Jag har roat mig med att titta på i vilken utsträckning som justitieombuds-
männen har fått anmälningar från värnpliktiga under senare år. Jag kan kon-
statera att under åren 1989-1992 finns det ingen JO-anmälan från värnplik-
tiga som rör mobbning över huvud taget. Jag tror att det klart visar att vi i
ökad utsträckning har kommit till rätta med dessa problem.
Men man kan naturligvis inte vara helt säker. Varje gång sådana fall sker,
försöker jag informera mig och se om det handlar om att reglerna är dåliga
eller att efterlevnaden är dålig. Jag tycker att vi har bra regler på det här
området. Däremot är det alldeles självklart att övertramp då och då före-
kommer.
Min uppmaning till de värnpliktiga är naturligvis att omedelbart anmäla
den här typen av förseelser. Jag tror att det har den bästa effekten. Det är
bättre än att man försöker justera de regler som finns, även om, herr talman,
jag naturligvis är beredd att göra detta om vi kan hitta några förbättringar
på det här området. Jag tar gärna emot förslag på konkreta förbättringar
från Martin Nilsson och andra.
Anf. 46 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Det är helt klart att det behövs förbättringar för att åtgärda
detta. Ett av bevisen för det är det som försvarsministern tog upp i sitt anför-
ande. Förekomsten av mobbning och förtryck i olika former har på intet sätt
försvunnit ut ur det svenska försvaret. Det tror jag inte. Detta är ett alldeles
ypperligt bevis på detta.
Problemet är att de värnpliktiga sitter i en sådan situation att det blir svårt
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
19
Jag har haft ett utomordentligt intressant samarbete med de värnpliktigas
företrädare i form av värnpliktsriksdagens arbetsgrupp som väljs varje år.
Vid några tillfällen har den här typen av frågor berörts. Jag kan bara konsta-
tera att det inte råder någon åsiktsskillnad mellan den värnpliktiga arbets-
gruppen och mig om hur vi skall försöka hantera dessa problem. Sedan kan
alltid den mänskliga faktorn innebära att omdömeslösa företag startas.
Anf. 50 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i debatten, men
jag vill ändå tacka för svaret.
Jag hoppas att debatten på något sätt kommer att initiera ett intresse. Jag
tror att sättet att förbättra de värnpliktigas möjligheter och rättigheter är just
att skapa en struktur där rädslan för repressalier och olika former av åtgärder
som kan bli följden av klagomål minimeras. De värnpliktiga skall känna att
de med förtroende kan klaga på olika befäl som uppför sig på ett dåligt sätt.
Det skulle både det svenska försvaret och de värnpliktiga må bra av. Min
förhoppning är att statsrådet iakttar detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 51 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Ingela Mårtensson har frågat mig vilka fakta och bedöm-
ningar som ligger till grund för mina och statssekreterare Alf T Samuelssons
uttalanden om den svenska biståndsadministrationen.
Biståndet är en verksamhet som utvärderas kontinuerligt både nationellt
och internationellt. I partiledardebatten i förra veckan refererade jag t.ex.
till de granskningar av medlemsländernas bistånd som regelbundet genom-
förs av OECD:s biståndskommitté DAC. I juni 1992 stod det svenska bistån-
det i tur att skärskådas av DAC. Resultatet blev, vill jag säga, ett med beröm
godkänt betyg. Det svenska biståndet och de svenska biståndsmyndighe-
terna har således ett mycket gott internationellt anseende, och det är något
vi med rätta kan vara stolta över. En stor del av äran faller naturligtvis på
SIDA och övriga biståndsmyndigheter vars medarbetare utför ett mycket
gott arbete.
Att det svenska biståndet är bra hindrar inte att det kan bli ännu bättre.
Det kan i vissa avseenden finnas utrymme för ytterligare effektivisering av
verksamheten. Att förmedla ett bra bistånd är en synnerligen komplex pro-
cess som måste anpassas till en omvärld i ständig förändring. Regeringen har
ett ansvar för att se till att skapa förutsättningar för att en sådan anpassning
kan äga rum. Den av regeringen initierade utredningen om styrnings- och
samarbetsformer i biståndet, som blivit föremål för stor uppmärksamhet i
media, är ett led i en sådan anpassningsprocess och en tillämpning av de nya
riktlinjer som gäller för regeringens myndighetsstyrning. Utredningen har
just överlämnat sitt betänkande, som nu är föremål för remissbehandling.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
22
Regeringens förslag med anledning av utredningen kommer att föreläggas
riksdagen i en särskild proposition under våren 1993.
Anf. 52 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret, som visar en
mer positiv syn på biståndsadministrationen och SIDA:s arbete än Expres-
sens artiklar. Det var Expressens artiklar som fick mig att ställa frågan. I
Expressen beskrivs biståndet som en bluff. 8 miljarder kronor skall inte ha
nått fram. Det skall bara ha blivit sämre och SIDA skall skrotas. Rubrikerna
är många. Det hela avslutas med att Expressen hävdar att Alf Svensson vän-
der ryggen åt SIDA.
Det här har gjort mig mycket orolig. I en artikel står det att det råder ett
rent krig mellan UD och SIDA. Är det så besvärligt mellan UD och SIDA
som artikeln gör gällande?
Jag har också tagit upp ett par uttalanden om SIDA. Det hävdas att SIDA
är en trög apparat, SIDA har för stor makt och att för mycket har gått snett.
Sådana uttalanden har kommit fram i en intervju med Alf Svensson, eller
om det var med statssekreteraren. Även intervjun med Alf Svensson ger in-
trycket av att det finns mycket kritik mot SIDA och biståndspolitiken.
Mycket skall ha gått snett. Det skall finnas mycket korruption och mutor.
Många fel skall ha begåtts, och vi skall ha varit godtrogna och blåögda. Hela
beskrivningen andas mycket kritik.
Jag tycker att det är viktigt att svenska medborgare får klart för sig hur de
svenska biståndspengarna används. Det finns ju de som vill skrota en stor
del av biståndet. Jag är inte av den uppfattningen. Jag tycker att det är viktigt
att vi har kvar enprocentsmålet och att vi kan bistå de fattigaste länderna.
Om svenska folket får höra en sådan här beskrivning, kan det leda till att de
tycker att det är lika bra att skrota hela biståndspolitiken.
Anf. 53 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är övertygad om att Ingela Mårtensson och jag är rö-
rande överens om att här skall inte någon biståndspolitik skrotas.
Det råder inte heller något krig mellan UD och SIDA. I varje fall är inte
jag involverad i det kriget. Krig är för övrigt det värsta jag vet.
Det har sagts vid ett flertal tillfällen i talarstolen och det har skrivits i tid-
ningarna att SIDA skall läggas ned. Jag begriper faktiskt inte hur de som
säger så resonerar. Det är alldeles självklart att om vi skall ha en biståndspo-
litik - och det skall vi ha - och om vi skall ge bistånd - och det skall vi göra -
måste vi ha en exekutiv myndighet. Det finns väl ingen som menar att vi
politiker skall vara exekutiva för att få biståndet att fungera projektmässigt
osv.? Det är klart att den typen av myndigheter måste finnas.
Det är klart att om man skall hitta enstaka projekt som har misslyckats, så
kan man göra det. Man kan hitta flera sådana projekt. Det kan man göra i
all mänsklig verksamhet. Jag brukar ju tala om bankerna, satsningarna på
Saab och varvsindustrin. I detta fantastiska land Sverige med denna enorma
utbildningsnivå och administrativa kunnande kan misslyckanden inträffa.
Det kan och kommer att inträffa även i våra biståndsrelationer. Men vi skall
likväl fortsätta att ge bistånd.
Det vore väldigt roligt om det kunde skrivas en serie om det lyckade bi-
ståndet, dvs. de projekt som lyckas och om de människor som får hjälp.
UNDP:s Human Development Report, som presenterades för första gången
i Sverige förra året, visar ju att folk lyfts upp och får det bättre. Svenskt bi-
stånd har medverkat. Vi har inget att skämmas över. Men det är klart att en
hel del kan bli bättre. All mänsklig verksamhet kan bli bättre.
Anf. 54 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag håller helt med om detta. Men varför kommer inte den
beskrivningen ut till folket? Biståndsministern, UD och även SIDA måste
bidra till att presentera en mera nyanserad bild. Jag är inte emot att kritiskt
granska biståndsprojekt. Jag tycker att det är självklart att man skall göra
det. Kritik skall framföras där det finns fog för det. Pengarna skall användas
på bästa sätt.
Men hur man än bär sig åt blir det alltid fel någonstans. Man måste sträva
efter att vara effektiv. Därför är det bra med en kritisk granskning. Men hur
kan en bättre bild förmedlas av även de bra projekten?
Anf. 55 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Ett kriterium som jag har understrukit mycket i vår budget,
och som Ingela Mårtensson mycket väl känner till, är kravet på effektivitet.
Därför har vi tillsatt ett flertal utredningar vars mål är att höja effektiviteten
i vårt biståndsgivande. Jag tror också att detta kommer att stärka opinionen
för biståndsgivande. Jag tänker på Mogambiqueutredningen, Engblomska
utredningen och att nu skall det aviserade utvärderingssekretariatet tillsät-
tas. Jag tycker att det är positivt att ett sådant kommer till. Jag tänker på
integrationen som sker mellan ambassader och biståndskontor i u-länderna
osv.
Det är mycket viktigt och angeläget med effektiviteten. Jag tror att den
kan bli bättre. Det är därför dessa utredningar har blivit tillsatta.
Jag tycker också att det är viktigt att politikerna får komma in tidigare i
beslutsordningen än vad som har varit fallet. Men SIDA skall naturligtvis
inte lastas för att politikerna inte har kommit in tidigare. SIDA har att följa
de instruktioner som finns.
Anf. 56 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Men fortfarande kvarstår problemet hur informationen skall
nå ut. Fler får ta på sig ansvaret för bristerna i att föra ut information om de
bra projekten.
Jag har själv träffat på personer i t.ex. Bolivia som tidigare har varit flyk-
tingar i Sverige. De kan nu på ett utmärkt sätt utgöra en länk mellan ett bi-
ståndsland och Sverige. De känner också till de krav som vi ställer här, bl.a.
hur man på ett demokratiskt sätt kan förverkliga projekt. Information om
sådant borde komma ut.
Alf Svensson säger också i artikeln att riksdagen bör få bättre insyn. Jag
tycker att det skulle vara behövligt, inte minst för att det finns vissa partier,
åtminstone ett parti, i riksdagen som har en mycket negativ syn på bistånd
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
23
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
24
och helst ser att det sker en drastisk nedskärning. Riksdagens ledamöter be-
höver verkligen få bättre information.
Anf. 57 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag har talat om information till riksdagen i olika samman-
hang. För närvarande råder det en fixering vid landramar. I budgeten fram-
går det att länderna skall ha si och så många miljoner. Sedan är det lätt att
tro, inkl, för riksdagsledamöterna, att detta är vad mottagarländerna får i
miljoner. Men det kan faktiskt vara på det sättet att de rent av kan få lika
mycket till i form av andra typer av bistånd.
Jag och min statssekreterare menar att riksdagen borde informeras om
detta. I samband med att den förra budgeten antogs hade vi t.ex. en debatt
om satsningarna på Tanzania och Mozambique. I den debatten märkte jag
att ledamöterna var så fixerade vid landramsmiljonerna. Men det finns alltså
fler typer av bistånd. Jag menar alltså att riksdagen borde vara bättre infor-
merad om vad länderna de facto får via de olika kanalerna.
Jag är helt överens med Ingela Mårtensson om att vi borde bli mycket
bättre på att föra ut de positiva budskapen om de positiva projekten. Vi kan
ju se vad som kommer att stå i tidningarna i morgon om den här debatten
eller vad som stod om det som jag sade under partiledardebatten.
Anf. 58 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag tycker också att det är mycket bra att vi har fått dessa
klargöranden från Alf Svensson i dag om att det inte pågår något krig mellan
SIDA och UD och att det finns många bra biståndsprojekt. Vi måste hjälpas
åt att föra fram dessa delar samtidigt som det naturligtvis görs en kritisk
granskning, vilket jag absolut inte har något emot.
Det vore också bra om riksdagen får bättre information. I den senaste
budgetpropositionen var det en bra bilaga, där man på ett mycket bra sätt
kunde se vad de olika länderna har fått. Jag uppskattade den.
Anf. 59 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Låt mig få säga att jag är mycket tacksam för att en gång ha
fått höra att den bilagan uppskattas. Det är första gången. Tack för det posi-
tiva budskapet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 60 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig om regeringen är beredd att
låta blybatteriavgiften öka med ytterligare 8 kr per batteri, så att Nordens
enda företag som återvinner bly kan klara sina ökade kostnader.
Bo Nilsson har frågat mig om regeringen kommer att verka för att Boliden
Bergsöe, ett företag som av Naturvårdsverket anses som Europas renaste
anläggning för batteriåtervinning, även i framtiden får ta ansvar för denna
återvinning.
Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.
Blypriserna på världsmarknaden har under senare år legat på en mycket
låg nivå, varför återvinning av bly från batterier inte varit företagsekono-
miskt lönsam.
Varje år förbrukas i Sverige ungefär en miljon startbatterier av bly för bi-
lar, båtar, m.m. Över 400 000 av dessa hamnade tidigare på soptippen, i na-
turen eller - i bästa fall - hemma i garaget.
Ar 1991 infördes ett insamlingssystem för uttjänta blybatterier. I systemet
ingår ett åtgärdsprogram mot föroreningar i miljön från blybatterier. För att
finansiera programmet kan regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ålägga tillverkare och importörer av miljöfarliga blybatterier att
betala kostnader för bl.a. en miljöriktig hantering av uttjänta batterier.
Regeringen beslutade i december 1990 att miljöavgiften skulle uppgå till
32 kr per batteri samt att medlen från avgiften skulle tillföras den s.k. batteri-
fonden. Fonden disponeras av Statens naturvårdsverk och får användas till
att finansiera stöd för bl.a. insamling och återvinning av blybatterier.
Insamlingssystemet för blybatterier har sedan starten fungerat väl. Ett sär-
skilt bolag, Returbatt AB, har bildats av batteri- och metallåtervinnings-
branschen. Bolaget får bidrag ur batterifonden för insamling av förbrukade
blybatterier samt för informationskampanjer. Under senare tid har även vid
ett par tillfällen ekonomiskt stöd utgått till återvinningsverksamheten vid
Boliden Bergsöe AB:s smältverk i Landskrona.
I oktober förra året höjde regeringen miljöavgiften på blybatterier från 32
till 40 kr per batteri. Syftet med höjningen var att förbättra batterifondens
likviditet och därmed säkerställa i första hand stödet för insamling och trans-
port av batterierna till smältverk. I anslutning till avgiftshöjningen besluta-
des att batterifonden skulle få disponera en rörlig kredit på högst 30 milj.kr. i
Riksgäldkontoret för de resursbehov som uppkommer för att täcka tillfälliga
likviditetsbrister.
I en skrivelse till regeringen i december hemställde Naturvårdsverket att
avgiften för blybatterier skulle höjas ytterligare för att även täcka kostnader
för bidrag till återvinningsverksamheten.
Inom regeringskansliet pågår för närvarande beredningen av Naturvårds-
verkets hemställan, bl.a. är ärendet föremål för remissbehandling. Innan be-
redningen och remissbehandlingen är slutförd är jag, som Kenneth Lantz
och Bo Nilsson säkert förstår, inte beredd att föregripa regeringsbeslutet.
Anf. 61 BO NILSSON (s):
Herr talman! Jag får väl tacka för svaret, även om jag inte uppfattar det
som ett svar. Jag frågade: Kommer regeringen att verka för att Boliden
Bergsöe, ett företag som av Naturvårdsverket anses som Europas renaste
anläggning för batteriåtervinning, även i framtiden får ta ansvar för denna
återvinning? Jag uppfattar detta svar mer som en redovisning av vad som
pågick än som ett svar på min fråga, vilket jag beklagar.
Jag skulle dessutom vilja åberopa Naturvårdsverkets beslut i denna fråga.
Naturvårsverket har föreslagit att man skall öka avgiften till 60 kr, naturligt-
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
25
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
vis för att finansiera det som jag menar är oerhört viktigt för miljöns skull.
Jag tycker att det är litet konstigt att man håller igen i fråga om detta. Det
belastar inte statsbudgeten, och det borde vara till fördel för alla om man
kunde fortsätta att hantera detta på det mest miljövänliga sättet.
Jag skulle vilja fråga miljöministern: Vad är alternativet till det sätt som
man nu hanterar detta på? Om Boliden Bergsöe skulle göra allvar av sitt hot
att lägga ned verksamheten i Landskrona, hur skulle man då ta hand om
dessa batterier och var skulle man återvinna dem? Jag tror för min del fak-
tiskt att det inte finns något alternativ. Därför anser jag att man borde vara
mycket angelägen om att försöka lösa denna fråga på bästa sätt.
Till sist: För Landskronas arbetsmarknad, som har drabbats hårt av ned-
läggningar av företag - jag tror att man har förlorat 5 000 jobb under en tio-
tolvårsperiod - skulle det innebära ytterligare svårigheter om man gör allvar
av hotet att lägga ned denna verksamhet därför att regeringen inte vill ställa
upp och stödja detta.
Anf. 62 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Även jag vill framföra mitt tack till miljöministern för det
svar som vi har fått oss till del här i eftermiddag.
Det är oerhört viktigt att det företag som tar hand om våra blybatterier
och som i dag gör en oerhört värdefull miljöinsats blir lönsamt. Man bevarar
de resurser som vi har plockat ur Moder jord och återanvänder dem. Man
använder alltså många av de tankar som kom oss till del via Agenda 21 från
Riokonferensen.
Boliden Bergsöe är den enda fabrik i Norden som bedriver denna verk-
samhet. Min fråga är om den över huvud taget skall få finnas kvar. Bo Nils-
son och jag har gemensamma intressen när det gäller detta, och därför ligger
våra frågor till miljöministern nära varandra. Skall vi få behålla denna fa-
brik, som är den enda i sitt slag i Norden, eller skall vi låta batterierna finnas
kvar ute i naturen, i garagen eller var de nu kastas? När kan vi räkna med
ett besked om de futtiga pengar som det är fråga om, och som inte alls kom-
mer från statskassan, utan det är konsumenterna som finanserierar detta ge-
nom att lämna in uttjänta blybatterier till företaget?
Anf. 63 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Att uttala sig om företags framtida liv ligger kanske inte
inom ramen för den position som jag har. Däremot är det självklart att denna
funktion skall fullföljas. Det finns inget alternativ till detta.
Jag tycker att vi för ärlighetens skull, mot dem som eventuellt lyssnar, i
varje fall skall vidga diskussionen litet grand. En del av de problem som vi
har i dag är direkt internationellt marknadsberoende. Det har att göra med
de, förmodligen tillfälligt, men ändå, låga blypriserna. Det är det som avgör
en del av lönsamheten i detta. Så sent som 1990 hade vi ett blypris per kilo
på London Metal Exchange, dvs. på marknaden, på 4:64 kr. 1992 tenderade
priset ned mot 3 kr. Det betyder alltså att en tredjedel av priset bara för-
svann. Detta är ganska typiskt för råvarumarknader, och det är inget särskilt
med det. Men man kan inte dimensionera premier och annat bara efter låg-
26
konjunktur. Då blir det fel. Då blir detta en våldsamt lukrativ historia. Och
det var inte meningen att man skulle vinna pengar på det sättet.
Därför är det viktigt att veta vad man skall finansiera med de här peng-
arna. Självfallet gäller det insamlingen, men hur mycket av återvinningen
skall finansieras på det sättet? Hur mycket kan världsmarknadspriserna
pendla? På vilken nivå är det därför viktigt att man placerar sig? Vi har mot
denna bakgrund, som ni vet, under sen tid höjt nivån. Men vi är beredda att
pröva detta igen.
Anf. 64 BO NILSSON (s):
Herr talman! Förtydligandet var betydligt bättre än svaret, om jag får säga
så. Här säger miljöministern att funktionen måste vara kvar.
Jag hade i det här inlägget tänkt fördjupa mig i de eventuella alternativ
som finns. Det skulle, om man inte väljer Kenneth Lantz förslag att låta bat-
terierna vara kvar i naturen, vara att exportera dem till Tyskland eller någon
annanstans, där det finns sämre anläggningar. På det sättet skulle man näs-
tan direkt försämra miljön.
Men jag uppfattade förtydligandet som att miljöministern är mycket in-
tresserad av att bevara Nordens enda och bästa anläggning. Det gläder mig
att höra.
Jag skulle vilja ställa en följdfråga. Som miljöministern sade är detta
ärende ute på remiss. Är det rätt att avslöja alla detaljer i företagets räken-
skaper? Myndigheter, departement och Naturvårdsverket skall naturligtvis
ha dessa uppgifter, men kan det vara rätt att lämna ut allting till andra?
Anf. 65 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag vill bara avslutningsvis komplettera frågan. Kan vi åka
tillbaka till Skåneland med ett besked om att det kommer att finnas möjlig-
het för Bergsöe att fortsätta med sin verksamhet? De har lagt ut ganska höga
belopp på att t.o.m. rena det regnvatten som faller ned på fabriksområdet.
Med full kunskap och medvetande om att detta inte skall vara något un-
derhåll till ett speciellt företag, vill jag framhålla att det ändå är mycket spe-
ciellt och unikt, eftersom det är det enda företag som drivs i Norden som tar
hand om dylika batterier.
Därmed vill jag också säga tack, om jag får ett acceptabelt svar.
Anf. 66 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Just kopplingen mellan att ett företag är så dominant och
ensamt på marknaden och de svängande internationella priserna vill jag ta
upp.
Man får inte hantera ett sådant här system så att man skapar en utpräglad
monopolprissättning. Det finns alltid en balans. Jag utgår från att vi är över-
ens om detta.
Jag har träffat företrädare för Trelleborg - Boliden Bergsöe är ett dotter-
företag - och jag förstår mycket väl att man från det hållet anser att man
borde ha haft större möjligheter från början att tjäna pengar medan kon-
junkturen var bra och priserna på bly var högre, så att man hade kunnat
samla i ladorna och därmed ta de smällar som kommer när blypriset går ned.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
27
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
28
Det handlar om att hålla detta under ständig uppsikt och vara beredd att vara
flexibel.
Anf. 67 BO NILSSON (s):
Herr talman! Jag tycker att det är självklart att företaget inte skall ha mer
subventioner eller bidrag än som är absolut nödvändigt. Det är vi säkerligen
helt överens om.
Det här företaget har satsat 17 miljoner kronor bara de senaste åren för
att lagra batterierna inomhus. På det sättet har man minskat alla de risker
som finns vid hantering av bly. Jag tycker att det skulle vara litet av en kata-
strof att det, när investeringarna är gjorda och anläggningen färdig, är dags
att lägga ned verksamheten. Det hoppas jag också att vi kan vara överens
om.
Jag skulle vilja säga till miljöministern, för miljöns och jobbens skull: Höj
avgiften, rädda Bergsöe och rädda jobben i Landskrona! Då har miljöminis-
tern gjort en god insats för oss.
Anf. 68 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag skall gärna fullfölja resonemanget genom att på nytt
konstatera att den här funktionen är nödvändig. Den stämmer med krets-
loppsutvecklingen, för att som exempel ta en sak som vi arbetar mycket med.
Det är självklart att vi inte har några intentioner att lägga ned den sortens
verksamhet.
Vi avser inte heller att exportera till andra, som inte alltid ställer samma
höga krav. Dessutom har våra nordiska grannar behov av att få leverera till
oss. Jag tycker att det här är ett område där nordiskt samarbete är lämpligt.
Jag har inte fått den senaste informationen om vilka handlingar som har
gått ut på remiss. Men jag utgår från att Naturvårdsverkets skrivelse är hu-
vuddokumentet. Det är det underlaget som skall remitteras. Därefter tar re-
geringen ställning. Jag tror att jag kan förutsäga att det blir i positiv riktning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 69 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig om miljöministern är beredd
att medverka till att vi får lagstadgade krav på att inom tryckeribranschen
använda modern tryckteknik med vattenburen färg på plastemballage.
Enligt 5 § i lagen (1985:426) om kemiska produkter gäller redan i dag sub-
stitutionsprincipen. Den innebär att den som hanterar en kemisk produkt
skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för
att hindra eller motverka skada på människor och i miljön. Därvid skall så-
dana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga pro-
dukter.
Den nya trycktekniken som Lantz pekar på är ett utmärkt exempel på hur
substitutionsprincipen kan och bör tillämpas.
Dessutom kommer regeringen inom kort att i en proposition om riktlinjer
för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling redovisa bl.a. hur producent-
ansvar kan införas på förpackningar. Ett effektivt producentansvar kommer
att stimulera företagen att utveckla mer miljöanpassade förpackningar.
Det är mot denna bakgrund i nuläget inte aktuellt med ytterligare lagstad-
gade krav på att inom tryckeribranschen använda modern tryckteknik med
vattenburen färg på plastemballage.
Anf. 70 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Än en gång tack, miljöministern, för svaret på denna fråga.
I en tid av åtstramning frestas företagare, och även vi kunder naturligtvis,
att gå den billigaste vägen, att fortsätta med gamla maskiner och leva på det
elfte budet: Så har vi alltid gjort. Vi har dock i det här läget möjlighet att
försöka uppmuntra till en förbättring av det tryck som de facto existerar även
på plastpåsar.
Att trycka på papper med vattenbaserade färger har varit möjligt under
en längre tid, men just på plast, som inte absorberar vätskan, har det varit
betydligt svårare.
Det företag jag tänker på har importerat idén från USA och själva satsat
ett antal miljoner på att bygga ut den här maskinen från en traditionell am-
moniakmaskin. Man har därigenom besparat naturen i Skåne kraftiga ut-
släpp.
Jag skulle vilja ställa en fråga till miljöministern. Halva svaret kunde vara
att vi kan förvänta oss ett produktansvar. Då blir det en enhetlig press på
hela branschen. När kan man förvänta sig att det kan bli verklighet?
Anf. 71 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Den proposition som jag syftar på i svaret, om en kretslopp-
sanpassad samhällsutveckling, innehåller som bekant från lagrådsremissen
just förslag till lag om producentansvar.
Vi har börj at på ett område: förpackningar. Det är den del som vi hanterar
först. Det betyder inte att man tar in allt på en enda gång, utan man måste
utveckla det här systemet, ofta i kontakt med berörda branscher. Det blir
ett stegvis förverkligande och även stegvis hårdare press om inte resultaten
kommer. Det är själva bakgrunden.
I den här typen av branschfrågor är det mycket viktigt att man har en öp-
pen dialog. Det är klart att man i första hand vill se att Jagarna -1.ex. substi-
tutionsprincipen, som är inskriven i lagen - tillämpas utan att man behöver
ta till hårdare metoder. Men man skall ha de hårdare metoderna tillgängliga,
för att kunna rikta dem mot företag som inte använder miljövänlig teknik.
Det kan då naturligtvis vara både piska och morot. Vi har talat om pre-
mierna för återinsamlingen, och det handlar också om miljöavgifter. Som ett
sista steg kan man naturligtvis tänka sig en lagreglering, dvs. en förordning
om den mera exakta utformningen av producentansvaret.
Första steget är propositionen och riksdagsbeslutet, och därefter blir det
en stegvis process, där man lyfter fram det ena området efter det andra. Plas-
ten finns med i propositionen redan från början.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svarpå frågor
29
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
30
Anf. 72 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det är riktigt. Jag tror att det också är viktigt att vi ser på
plastpåsen som sådan. Det finns mycket intressant forskning, som jag har
fått del av via Hybrid-DNA-delegationen. Denna arbetar med nytt material,
som absolut inte är känt ute på fältet. Enligt detta kommer det så småningom
att finnas en plast som förintas av sig själv.
Jag blev glad över beskedet i svaret om de positiva kontakterna med bran-
schen. Jag gillar morötter betydligt bättre än piskan, och det är nog helt rätt
att gå fram på det sätt som miljöministern här har nämnt.
Det vore mycket bra om det företag som har hämtat in know-how från
USA kunde få litet av stöd och erkännande, så att det kan exportera den
vidare ut i Europa.
Jag vill tacka miljöministern för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 73 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Kenneth Lantz har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar
vidtaga för att snarast starta eller förbereda kurser kurser på våra högskolor
avseende behovet av tolkar i ett kommande EG-arbete.
Jag kommer inom kort att ta initiativ till en lösning av denna fråga.
Redan nu kan jag berätta att Tolk- och översättarinstitutet vid Universi-
tetet i Stockholm får ett särskilt uppdrag som består i att förbereda en ny
konferenstolkutbildning med inriktning bl.a. på EG. Utbildningen beräknas
starta senast vårterminen 1994.
Vid ett eventuellt svenskt EG-inträde kommer troligtvis kostnaderna för
utbildningen att övertas av EG. Så har skett med tolkutbildningarna i andra
EG-länder.
Anf. 74 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Jag tackar utbildningsministern så mycket för svaret. Jag
skulle egentligen ha önskat att jag stått här redan för tre till fyra år sedan och
ställt motsvarande fråga. Inträdet i EG är ju betydligt närmare förestående
än 1998-1999, då dessa studenter kommer att vara färdigutbildade.
I våra grannländer, t.ex. i Danmark, har man en utbildningstid om cirka
fem år för EG-tolkar. Jag tycker att vi är litet sena i detta sammanhang.
Jag vill därför också ställa frågan om utbildningsministern har räknat med
en utbildningstid om fem år, eller vilken utbildningstid han annars har utgått
från för dessa studenter eller linjer.
Anf. 75 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag håller med Kenneth Lantz om att vi är mycket sent ute.
Det är emellertid, om jag nu skall ursäkta mig själv, icke på denna regering
som förseningen ligger. Förslagen kommer så fort som det är möjligt med
hänsyn till de förseningar som förekommit dessförinnan.
I fråga om hur lång utbildningen skall vara tror jag, herr talman, att jag i
detta läge avstår från att ha någon mycket distinkt uppfattning. Det ligger i
det uppdrag som jag tänker ge till Stockholms universitet att man där skall
bedöma detta.
Mitt svar är emellertid i princip att tolkar som utbildas i Sverige skall ha
minst lika hög kvalitet och därmed användbarhet som tolkar som utbildas
för motsvarande verksamheter utomlands. Kan vi åstadkomma det fortare
än vad man gör i andra länder är detta inte en nackdel.
Anf. 76 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Vi har ju här i Sverige en rikedom inte bara i skog och andra
naturresurser, utan också i de invandrare som har flyttat till Sverige. De är
på ett naturligt sätt berikade med tvåspråkighet och kan klara även de mest
sofistikerade skämten.
Jag tror att tillgången till invandrare vore en ypperlig möjlighet när det
gäller att korta av utbildningstiden för värdiga tolkar, som kan företräda oss
på ett bra sätt i kommissionerna i Bryssel och på andra håll. Hur ställer sig
utbildningsministern till ett sådant förslag?
Anf. 77 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag är mycket positiv till det för det första, precis som Ken-
neth Lantz påpekar, därför att detta sannolikt ger oss möjlighet att dra nytta
av människors språkkunskaper, varigenom tiden fram till dess att vederbö-
rande kan tjänstgöra som tolkar blir kortare. För det andra är det en god idé
också av det skälet att det ger en meningsfull verksamhet för människor som
kommer till vårt land.
Alltför många gånger när människor kommer hit struntar vi i att ta till vara
de egenskaper och de kunskaper som de bär med sig hemifrån. Det är därför
som vi så ofta tenderar att få diskutera invandrarfrågor som problem snarare
än som en möjlighet att dra nytta av erfarenheter och kunskaper som det
svenska samhället inte hade tidigare.
Anf. 78 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Det verkar nu som om utbildningsministern läser innantill
ur min kladd. Jag får väl bara uttrycka min glädje över detta svar och över
att vi har en borgerlig regering som tar tag i dessa frågor, både med tanke på
de invandrare som vi har och - kanske i synnerhet - med tanke på det stora
behov som vi har och kommer att ha av värdiga tolkar i ett fortsatt samarbete
inför och vid en full integrering i EG.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 79 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Carl-Johan Wilson har frågat mig om mina möjligheter att
vidta åtgärder för särskild vidareutbildning av yrkesofficerare.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
31
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
32
Jag anser det personligen värdefullt och angeläget att rekryteringen till lä-
raryrket vidgas och att personer med olika yrkes- och utbildningsbakgrunder
skall kunna bli lärare. Det berikar skolan och öppnar läraryrket för fler.
Detta framhöll jag för övrigt redan i lärarpropositionen förra våren.
Förutsättningarna är emellertid att den blivande läraren uppfyller kraven
på ämneskunskaper samt går igenom den praktisk-pedagogiska delen av lä-
rarutbildningen som krävs av alla lärare. Värdering av ämneskunskaper -
dvs. av nivå och relevans för skolan uppläggning av utbildningen etc. an-
kommer det på universitet och högskolor att svara för.
Jag utgår från att universitet och högskolor sköter rekrytering och organi-
sation av lärarutbildningen på ett sådant sätt att det inte skall finnas behov
av några särskilda åtgärder från min sida, för att de av Carl-Johan Wilson
eftersträvade och viktiga utbildningarna skall komma till stånd.
Anf. 80 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Jag tackar så mycket för svaret. Min förhoppning är
att det svar som utbildningsministern ger här skall innebära sådana signaler
till de högskolor som kan vara aktuella att de får en liten puff i sin ambition
att göra något åt det här.
Vid Kristianstads högskola genomgår för närvarande ett tjugotal yrkes-
officerare denna utbildning, och vid Högskolan för lärarutbildning i Stock-
holm har man just nu överläggningar med militären på Gotland för att lösa
denna fråga.
Ett problem är att man inte i förväg tycks kunna ange hur lång extra utbild-
ning som dessa officerare behöver. Jag har därför en följdfråga till utbild-
ningsministern: Kan man tänka sig att yrkesofficerare som vill påbörja lärar-
utbildning kan redan från början prövas på något sätt, så att de innan utbild-
ningen börjar vet hur mycket extra utbildning de behöver?
Anf. 81 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Låt mig bara som ett ytterligare understrykande av bakgrun-
den poängtera hur viktigt det är att bl.a. denna yrkeskategori får en möjlig-
het att verka också i skolan. Jag är helhjärtat övertygad om att skolan blir
bättre, om många olika egenskaper får möjlighet att mötas av elevernas nyfi-
kenhet. Yrkesofficerarna är en kategori som jag gärna ser i skolarbetet.
Den konstruktion för lärarutbildningarna som vi numera har är tvåfaldig.
Dels finns det möjlighet att genomgå lärarutbildning av så att säga konven-
tionellt slag, dvs. en sammanhållen utbildning, dels finns det möjlighet att
till en annan utbildning av tillräckligt djup och tillräcklig bredd lägga en pe-
dagogisk utbildning om 40 poäng.
I denna utbildning finns det i dag plats. Det råder alltså inte någon plats-
brist när det gäller att ta hand om de grupper som Carl-Johan Wilson under-
stryker att det är betydelsefullt att vi tar om hand.
Jag utgår ifrån att högskolorna när de erbjuder denna typ av platser och
dessutom samarbetar med de militära myndigheterna gör allt vad som står i
deras förmåga för att vägleda de blivande lärarna med yrkesmilitär bakgrund
om kraven för yrket och även ger dem råd om deras lämplighet att välja lä-
raryrket.
På det sättet tror jag att vi kan hjälpa varandra, ge skolan en ny erfarenhet
och ge f.d. yrkesmilitärer en ny framtid.
Anf. 82 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Jag har ett par kompletterande frågor:
1. Har varje högskola för lärarutbildning formellt sett möjligheter att göra
en prövning av det slag som utbildningsministern här nämnde?
2. Kan varje högskola också avgöra om den praktisk-pedagogiska utbild-
ning som behövs kan avkortas för de här yrkesofficerarna? En poäng med
detta skulle ju vara att yrkesofficerarna redan har pedagogisk utbildning och
pedagogisk träning som, precis som utbildningsministern antydde, också
skulle kunna komma till nytta i skolan. Mot den bakgrunden vore det illa om
detta inte skulle kunna påverka den pedagogiska utbildningens längd. Så är
tydligen inte fallet nu.
Kan alltså varje högskola själv besluta om nämnda avkortning?
Anf. 83 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Carl-Johan Wilson påpekar mycket riktigt att det inte bara
är den här nämnda yrkeskategorin utan också andra som till en ny akademisk
utbildning tar med sig erfarenheter som är värda någonting också enligt aka-
demiska standarder. Därför har vi ett system både lokalt och, inte minst,
centralt när det gäller att evaluera de kunskaper som man för med sig för att
se om något kan tas bort från den utbildning som man söker sig till - just
med hänsyn till att en person redan har kunskaper från tidigare utbildning.
Den möjlighet som frågan gällde finns alltså. Men i ärlighetens namn vill
jag understryka att den 40-poängsutbildning i praktisk pedagogik som krävs
av varje lärare redan nu är kort med tanke på de stora krav som lärarna ställs
inför. Möjligheten finns alltså att göra nämnda typ av prövning och också
att medge en nedsättning av tiden, om det skulle visa sig att det finns gamla
kunskaper som motiverar detta.
Anf. 84 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Jag tar mig friheten att, med viss glädje, göra en sam-
manfattning så att utbildningsministern inte riskerar att jag presenterar hans
idéer på ett felaktigt sätt.
Jag har uppfattat att varje högskola har möjlighet att pröva behörigheten
för både ämneskunskaper och för pedagogisk färdighet beträffande nämnda
kategorier.
Om det visar sig att de här yrkesofficerarnas pedagogiska utbildning och
erfarenhet är så bra att skolan kan tillgodogöra sig deras tjänster utan den
40 poäng långa utbildningen, kan alltså en nedkortad pedagogisk del komma
i fråga.
Anf. 85 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag vill inte framstå som petig, men för att rätt skall vara rätt
skall det tilläggas att det är de lokala högskolorna tillsammans med de båda
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 62
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svarpå frågor
centrala myndigheterna, dvs. Verket för högskoleservice och Kanslersämbe-
tet, som universitetskanslern ansvarar för, som har att svara för denna be-
dömning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 86 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Nils Nordh har frågat justitieministern om hon avser att göra
undantag för brottslingar att genom åberopande av offentlighetsprincipen få
tillgång till polisens aktionsplaner för förebyggande av brott. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Offentlighetsprincipen innebär bl.a. att den som begär det har rätt att ta
del av allmänna handlingar hos statliga och kommunala myndigheter. Denna
rätt är reglerad i grundlag och tillkommer alla medborgare. Offentlighets-
principen kan dock begränsas om det är påkallat med hänsyn till vissa i tryck-
frihetsförordningen uppräknade intressen. Begränsningarna skall anges i en
särskild lag, sekretesslagen.
Det är alltså stor skillnad mellan att undanta en grupp medborgare, i det
här fallet brottsligt belastade, från den grundlagsfästa rättigheten att alla har
rätt att ta del av allmänna handlingar och att sekretessbelägga material, dvs.
undanta material från offentligheten.
Bortsett från att rätten att ta del av allmänna handlingar är grundlagsfäst
skulle det vara en praktisk omöjlighet att undanta en viss grupp från denna
rättighet. Hur skulle en avgränsning kunna ske? Skulle bara de undantas
som dömts för vissa brott? Skulle de undantas hela livet? Skulle deras famil-
jer också undantas? Kanske också deras goda vänner? Frågorna blir många
och omöjliga att besvara.
Nej, offentlighetsprincipen måste gälla för alla.
Tryckfrihetsförordningen gör det däremot möjligt att begränsa rätten att
ta del av allmänna handlingar med hänsyn till intresset av att förebygga eller
beivra brott. I sekretesslagens femte kapitel finns också flera bestämmelser
som gör det möjligt att hålla uppgifter inom t.ex. Polisens brottsförebyg-
gande verksamhet sekretessbelagda. Sålunda kan, enligt 5 kap. 1 §, uppgif-
ter som rör resurs- och organisationsfrågor, arbetsrutiner, spaningsmetoder,
patrulleringsvägar, tjänstgöringslistor m.m. sekretessbeläggas. Sekretessen
för uppgifterna är emellertid inte absolut, utan ett skaderekvisit skall vara
uppfyllt. Sekretess gäller för uppgifterna under förutsättning att det kan an-
tas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det betyder att Polisen
kan hemlighålla planer på aktioner mot brott.
Det ankommer på den myndighet som förvarar en handling att vid varje
begäran om ett utlämnande av en allmän handling göra en skadeprövning.
Skadeprövningen skall göras oavsett vem som begär handlingen.
34
Anf. 87 NILS NORDH (s):
Herr talman! Jag tackar sä mycket för svaret, men jag uppfattar det som
ett jaså.
Jag har frågat om justitieministern avser att göra några undantag. När jag
läste en artikel i Aftonbladet, där det stod att maskeradligans ledare hade
fått rätt att ta del av Polisens aktionsplaner, blev jag faktiskt upprörd. Ja, jag
kan säga att jag blev upphetsad. Det är bakgrunden till min fråga.
Det kan inte vara rimligt att vi - när detta på ett enkelt och smidigt sätt
kan undvikas - riskerar att vårt rättssamhälle raseras. Det är ju vad som
egentligen sker.
Enligt vad som sägs i den senare delen av svaret har alltså tre kammarrät-
ter undanröjt de möjligheter som statsrådet pekat på när det gäller Polisens
aktionsplaner. Det är i varje fall min uppfattning. I helgen fick jag ta emot
många telefonsamtal från poliser i Jönköpings län. Varför skall vi upprätta
planer när vi inte får möjligheter att hålla dem för oss själva för att därmed
kunna förebygga brott? frågar de.
Jag förstår polisernas reaktioner, dvs. deras upphetsning och irritation
över just det här utslaget i kammarrätterna. Polisernas arbetssituation blir
härmed, som de själva säger, omöjlig när det gäller att förebygga brott. Poli-
sen får alltså gripa in först när ett brott begåtts.
Anf. 88 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Jag kan naturligtvis inte kommentera de enskilda fall som
Nils Nordh tar upp. Jag kan bara säga att de här uppgifterna till att börja med
uppenbarligen var sekretessbelagda. Men sedan har domstolarna prövat om
de i fortsättningen skall vara sekretessbelagda eller om de skall vara all-
männa handlingar med utgångspunkt i det skaderekvisit som ges i sekretess-
lagen. Man har funnit att sådana här uppgifter bör vara allmänna handlingar.
Såvitt jag förstår är Nils Nordh mera ute efter ett besked i frågan om man
inte kan undanta brottsbelastade personer från möjligheten att få ut all-
männa handlingar. Det framgår av mitt frågesvar dels att det är en grundlags-
fäst rätt för alla medborgare att ta del av allmänna handlingar, dels att det är
praktiskt omöjligt att avgränsa en grupp personer som skulle vara brottsligt
belastade från möjligheten att ta del av handlingar. En person som är brotts-
ligt belastad kan naturligtvis, även om vederbörande inte kan ta del av hand-
lingarna, vända sig till någon annan som kan få ut handlingarna.
En annan sak i detta sammanhang som jag också vill framhålla är att vi
har ett anonymitetsskydd när det gäller att få ut allmänna handlingar. Skulle
vi ta in undantag för vissa personer som inte skulle få ut allmänna handlingar,
skulle vi bli tvungna att avstå från anonymitetsskyddet. Den som begär att
få ut allmänna handlingar måste då nämligen visa legitimation.
Anf. 89 NILS NORDH (s):
Herr talman! Jag har framställt min fråga utifrån vad kammarrätterna ut-
talat. De gav alltså grova brottslingar, interner, rätt att ta del av Polisens pla-
ner. Det var inte en utomstående som begärde att få ta del av handlingarna,
utan det gjorde de här namngivna människorna. Och de fick också rätt att
ta del av handlingarna.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
35
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svarpå frågor
36
Vart skall det bära hän om alla brottslingar gör på precis samma sätt? Jag
ser inte att Polisen har möjligheter att agera i förebyggande syfte om sådana
här uppgifter skall spridas ut till vem som helst. Också allmänheten reagerar
på just detta.
Anf. 90 ANDRE VICE TALMANNEN:
Får jag bara erinra om att enskilda fall inte får diskuteras i kammaren.
Anf. 91 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Det här är en sida av offentlighetsprincipen som vi, enligt
vad som sagts från samtliga riksdagspartier, bör värna om. Offentlighetsprin-
cipen innebär alltså att alla medborgare har rätt att få ut allmänna hand-
lingar, som jag påpekade redan i mitt frågesvar.
Kammarrätten kan inte göra undantag för olika grupper när det gäller all-
männa handlingar. Är en handling allmän, skall den också lämnas ut.
Sedan har man, som jag också nämnt, möjlighet att sekretessbelägga
handlingar. Därefter får man göra en skadeprövning för att se om det inne-
fattar skada eller inte att en handling lämnas ut. Vederbörande myndighet
kan då göra bedömningen att det inte innefattar skada. I det här fallet prö-
vas - som sägs i 5 kap. 1 §, som det ju är fråga om - om syftet med beslutade
eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas
om uppgiften röjs. Den uppgiften läggs alltså på den skadeprövande myndig-
heten.
Anf. 92 NILS NORDH (s):
Herr talman! Bara en fråga: Anser statsrådet att kammarrätternas förfa-
rande när det gäller sekretessbelagda handlingar är riktigt i det här läget?
Jag begär inte att statsrådet skall agera, utan jag vill bara veta vad som är
statsrådets personliga uppfattning.
Anf. 93 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Jag kan inte kommentera hur kammarrätterna dömer. Nils
Nordh vet mycket väl att det är så. Jag kan inte heller ge en personlig upp-
fattning till känna.
Jag kan bara säga att jag inte ämnar vidta någon åtgärd med anledning
av detta. Det är på det här sättet som offentlighetsprincipen fungerar i vårt
samhälle. Dessutom har vi sagt oss att vi skall vara ense om att vi skall värna
om offentlighetsprincipen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 94 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Per-Richard Molén har frågat mig om vilka åtgärder jag pla-
nerar vidta beträffande skatteomläggningens effekter för taxiägare som be-
skattas för bilförmån.
Genom 1991 års skattereform skärptes beskattningen av förmån av fri bil.
Denna förmånsbeskattning gjordes även tillämplig på egenföretagare som
för privat bruk använder en bil som ingår i dennes näringsverksamhet.
Värderingen av bilförmånen sker på ett starkt schabloniserat sätt och ut-
går från att bilens privata körsträcka uppgår till 1 500 mil om året.
Vissa jämkningsmöjligheter finns dock. Enligt Riksskatteverkets rekom-
mendationer föreligger skäl för jämkning nedåt för t.ex. taxibil om bilen an-
vänds i verksamheten i sådan omfattning att betydande hinder föreligger att
använda bilen privat, exempelvis när bilen körs i skift. Jämkning bör ske till
lägst ett halvt basbelopp, dvs. för närvarande 17 200 kr. För jämkning bör
fordras att bilen är anskaffad enbart för verksamheten och för yrkesmässig
personbefordran.
Enligt vad som upplysts mig har på Riksskatteverkets initiativ frågan om
förmånsbeskattningen av bilar tagits upp till diskussion inom skatteförvalt-
ningen i syfte främst att säkerställa en enhetlig bedömning i hela landet.
Reglerna kan uppenbarligen leda till att förmånsvärdet i det enskilda fallet
framstår som alltför högt om den privata körningen kraftigt understiger den
körsträcka schablonen bygger på. Den enskilde upplever naturligtvis detta
som orättvist. Mot detta får i och för sig vägas dels att möjligheten att dispo-
nera en bil för privat bruk i sig har ett betydande värde även om den privata
körsträckan är relativt obetydlig, dels de administrativa svårigheterna med
att ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet.
Det skulle enligt min mening emellertid vara önskvärt att förmånsreglerna
i större utsträckning än nu tar hänsyn till den faktiska körsträckans längd. I
olika sammanhang har redovisats hur tillämpningen av nuvarande regler gett
orimliga effekter. Jag är dock medveten om att det föreligger svårigheter att
åstadkomma en sådan förändring utan att det ger upphov till bl.a. administ-
rativa komplikationer för arbetsgivare och skatteförvaltning. Det finns
emellertid anledning att pröva möjligheterna att uppnå förbättring av sam-
bandet mellan körsträcka och förmånsvärde. Jag har av bl.a. denna anled-
ning initierat en översyn av reglerna om beskattning av bilförmån. När
denna översyn, som för närvarande sker internt inom Finansdepartementet,
är klar kan det därför finnas anledning att ta upp frågan om eventuella änd-
ringar i de aktuella reglerna.
Jag vill avslutningsvis också i sammanhanget framhålla det angelägna i att
Riksskatteverket bevakar att tillämpningen av de nuvarande reglerna sker
på ett enhetligt och korrekt sätt.
Anf. 95 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Jag tackar Bo Lundgren för det rappa svaret. Jag ställde ju
frågan först i fredags. Av svaret ser jag att en del åtgärder redan har vidtagits
efter den uppvaktning som i mitten av januari gjordes hos Bo Lundgren. De-
legationen bestod av taxiägare i speciellt Västernorrlands län, som har drab-
bats av den tolkning som görs där.
Uppenbarligen får taxiägare i Västernorrland inte ett förmånsvärde base-
rat på det halva basbelopp, som nämns i svaret, utan landsvägstrafiken un-
dantas. I och med att landsvägstrafiken undantas från möjligheten till ett
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
37
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
halvt basbelopp blir konsekvensen att hela värdet, dvs. 35 % av Riksskatte-
verkets prissättning av bilar, tillämpas.
I många fall anpassar man storleken på bil när det gäller landsvägstrafiken
till de krav som ofta ställs från kommunens sida, vilken många gånger är den
stora kunden till de här taxiägarna. Det leder till att taxiägarna inte sällan
måste uppge beloppet 90 000 kr som förmånsvärde. Därpå skall det läggas
20 % moms, vilket betyder 18 000 kr i skatt. Därtill kommer det egenavgifter
med 25 % och inkomstskatt, vilket innebär att - även om man inte kommer
upp till skattegränsen 200 000 kr - marginalskatten blir 60 %. Man betalar
alltså 54 000 kr i skatt. Det tycker jag är fel.
Jag frågar därför: Hur länge kommer det att dröja innan de här åtgärderna
som nämns i svaret kommer att förverkligas?
Anf. 96 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag är fullt medveten om det problem som har redovisats
mig, bl.a. vid besöket i Sundsvall. Jag kan också inse problemet och förstå
de synpunkter som har lämnats.
Principen är ju att riksdagen stiftar lag mot bakgrund av vad regeringen
föreslår - emellanåt kan det även vara fråga om att riksdagen stiftar lag på
egen hand, även om det inte är normalfallet. Tillämpningen hanteras däref-
ter av skattemyndigheterna, som i det här fallet. Det finns också en utväg att
frångå en fullkomligt hundraprocentigt stel tillämpning, med den jämknings-
möjlighet som har införts. Självfallet skall den jämkningsmöjligheten, när
det finns förutsättningar för det, kunna tillämpas.
Jag är medveten om att det förekommer fall där effekterna - åtminstone
betraktat utifrån - förefaller bli orimliga. Det är då i första hand för Riks-
skatteverket och skattemyndigheterna att se till att med utgångspunkt ifrån
lagstiftningen rimligare effekter nås. Om det skulle visa sig att tillämpningen
skapar den här typen av problem är det självklart att vi måste överväga att
ändra lagstiftningen. Det kan i så fall knappast komma att ske före den 1
januari 1994. Min utgångspunkt är att när det finns jämkningsregler och för-
utsättningar att tillämpa dem, skall de naturligtvis också tillämpas.
Anf. 97 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Jag tackar för den upplysningen. Den kompletterar tidigare
svar.
Vi står här och diskuterar den här frågan väldigt lugnt, eftersom proble-
met ligger så långt ifrån oss. Verkligheten för dessa taxiägare är att de har
taxerats retroaktivt för inkomster under 1991 och 1992 med det här förmåns-
värdet, som avviker så mycket från det förmånsvärde som tillämpas i bran-
schen i landet i övrigt.
Därtill kommer att taxiägarna, när det gäller den F-skatt som de skall
börja betala den 1 april, måste betala skatt som är baserad på inkomster un-
der 1991, plus kvarskatt. Det innebär i princip att de här taxiägarna i dag inte
har de inkomster som gör det möjligt att betala kvarskatt och preliminär
skatt. De lägger ned verksamheten.
Jag tycker att det trots allt är något upprörande att det inte skall gå att få
38
ett besked så fort som det både är lämpligt och är motiverat när det gäller de
här taxiägarnas problem.
Anf. 98 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag kan inte och vill inte diskutera enskilda fall och den be-
dömning som kan göras i sådana fall. Men rent generellt hoppas även jag att
man, i den mån det finns tveksamheter, ser till att snabbt undanröja even-
tuella osäkerheter.
Om det skulle visa sig att skattemyndigheterna bedömer att lagen inte kan
tillämpas på annat sätt än att orimliga effekter uppnås, då måste vi självfallet
ändra lagstiftningen. Det finns vissa regler för hur detta skall gå till, f nor-
malfallet rör det sig om ett årsskiftesbeslut - den 1 januari 1994. Låt oss stu-
dera frågan ytterligare och utgå ifrån att tillämpningen kommer att ske på
ett korrekt sätt och på ett sätt som ger rimliga effekter.
Anf. 99 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Herr talman! Kan man också utgå ifrån att den förändring som förhopp-
ningsvis kommer väldigt snabbt även sker retroaktivt? Även om vi tillhör ett
parti som inte tycker om retroaktiv beskattning, kan man ju tänka sig att
vara positiv till retroaktiva förändringar som skapar bättre förutsättningar
för de här företagarna att verka framöver.
Anf. 100 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Låt oss ta en fråga i taget och inledningsvis utgå från att till-
lämpningen kommer att ge rimliga effekter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Anf. 101 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Birger Andersson refererar till mitt svar i december 1992 på
en fråga om specialkurser. Han vill veta vilka åtgärder j ag har vidtagit sedan
dess, och vilka ytterligare åtgärder jag är beredd att vidta.
Låt mig först konstatera att det bara är ett par år sedan riksdagen beslu-
tade om det nya mål- och resultatinriktade styrsystemet för skolväsendet.
Genom det fick kommunerna en betydande frihet och ett betydande ansvar
när det gäller inriktningen av skolväsendet. Det är kommunerna som har
det fulla ansvaret under löpande verksamhetsperiod för att verksamheten
bedrivs i enlighet med de övergripande mål som riksdag och regering har
fastställt.
Skolverket svarar för uppföljning och utvärdering. Resultaten därav redo-
visar verket i en fördjupad anslagsframställning vart tredje år. Den första
kommer till hösten 1993. Det är viktigt att regeringen får ett gediget under-
lag. Regeringen har i särskilda direktiv för denna anslagsframställning ålagt
39
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
40
Skolverket att redovisa i vilken utsträckning kommunerna erbjuder vuxna
utbildning, som svarar mot deras efterfrågan och behov.
När den fördjupade anslagsframställningen kommer i höst, skall jag
mycket noggrant se på de problem som Skolverket kan komma att redovisa.
Dessförinnan finner jag ingen anledning att föreslå någon ändring i det styr-
system som nyss har införts.
Självklart känner jag stor oro, om det finns tendenser till att en del av yr-
kesutbildningen i Sverige riskerar att försvinna eller om den bara står öppen
för vissa sökande. Jag vet att åtskilliga sökande har klagat på att de inte får
gå den utbildning som de har sökt till, därför att hemkommunen inte åtar sig
att betala interkommunal ersättning.
Jag har nyligen begärt att Skolverket skyndsamt skall redovisa för mig det
aktuella läget när det gäller överklagandeärenden, specialkurser och gymna-
sial vuxenutbildning.
Anf. 102 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Jag vill belysa min
fråga med ett par exempel.
Låt oss ta två systrar som går igenom gymnasieskolan. Den ena systern går
ut en samhällsvetenskaplig linje och kommer därefter in på en påbyggnads-
kurs inom gymnasieskolan, exempelvis i vårdsektorn.
Den andra systern går ut social linje, vill efter ett tag utbilda sig inom vård-
sektorn och kommer då att söka sig till en specialkurs med särskilda behörig-
hetskrav. Hemkommunen nekar. Det innebär att vederbörande inte kom-
mer in på den utbildning som hon sökt till.
Ett annat exempel som jag vill ge gäller en lantbrukarson, som i slutet av
1980-talet gick fordonsteknisk utbildning. Ett par år senare vill han skaffa sig
lantbruksutbildning. Han söker till en 40-veckorskurs inom lantbruk, men
hemkommunen vägrar att betala interkommunal ersättning. Grannkommu-
nerna däremot betalar för sina ungdomar, som därför kommer in på kursen.
Det finns många sådana exempel. Jag kan också säga att förtvivlade för-
äldrar och ungdomar erbjudit sig att själva betala utbildningen, när deras
hemkommun har vägrat. Så här får det inte gå till, som jag ser det.
Nu vill jag referera till vad statsrådet sade i december 1992: Jag är inte
beredd att stillatigande se att de flesta inte kan skaffa viktiga yrkesutbild-
ningar. Om ingen kommer att gå vissa utbildningar, får det tråkiga konse-
kvenser för arbetsmarknaden.
När jag ser statsrådets svar här, tycker jag att det ungefär verkar som så
att statsrådet vill vänta och se. Jag hade för min del förväntat mig att betyd-
ligt mer kraftfulla åtgärder hade föreslagits.
Anf. 103 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag hade kunnat hjälpa till att göra listan längre med exem-
pel på de problem som vi får information om. Efter att ha diskuterat vad
man kan tänka sig att göra för att åtgärda dessa problem har jag emellertid
konstaterat att vi inte kommer ifrån ingrepp i de styrsystem som riksdagen
har beslutat om. Jag tycker därför att det är oerhört viktigt att få ett gediget
beslutsunderlag från Skolverket.
Den allvarliga situationen för de ungdomar som det här handlar om har
emellertid gjort att jag från Skolverket har bett att få en preliminär bedöm-
ning. Man har genomfört en mätvecka under oktober, och man kommer att
genomföra flera. Det finns också en mängd överklagandeärenden som man
kan studera. Jag hoppas därför att jag relativt snart skall ha ett något bättre
underlag än vad jag har i dag, som belyser om det finns en tendens eller om
det är enstaka händelser som vi får in rapporter om.
Vi har också vidtagit den åtgärden - som framgår av regeringens budget-
förslag som lagts på riksdagens bord - att vi när det gäller teknikerutbild-
ningen, som är en utbildning inom den kommunala vuxenutbildningen i dag,
sagt att vi vill att riksdagen skall ge kommunerna skyldigheten att betala in-
terkommunal ersättning om utbildningen inte erbjuds i hemkommmunen.
Vi säger också att detta skulle kunna gälla en del andra utbildningar och vill
ha ett bemyndigande till regeringen att göra en bedömning därvidlag. Det är
en markering av att vi menar allvar med mina uttalanden i december förra
året, samtidigt som vi inser att vi går in på ett område där vi litet grand petar
på det ansvar som vi gett kommunerna. Jag vill fortfarande tro att kommu-
nerna är ”vuxna” nog att ta det ansvaret och fatta långsiktigt kloka beslut.
Anf. 104 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! År 1992 kom ca 1 500 överklaganden in till Skolverkets över-
klagandenämnd. Ett mera normalt antal skulle kanske ha varit 100 eller 200.
Jag tycker att antalet överklaganden väldigt väl belyser dessa frågor. Dess-
utom vet statsrådet säkert att en hel del av besluten inte får överklagas enligt
gällande regler. Så det är väldigt många fler som känner sig orättvist behand-
lade.
Med anledning av det statsrådet nu säger om att hon begärt att Skolverket
skyndsamt skall redovisa det aktuella läget när det gäller överklagandeären-
den, specialkurser och gymnasial vuxenutbildning, skulle jag vilja fråga: Vad
menas med ”skyndsamt”? När kommer Skolverkets utredning?
Anf. 105 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag talade med Skolverkets generaldirektör för någon vecka
sedan om detta och begärde det muntligt. Det har nu bekräftats genom ett
brev, som bör ha gått i väg vid det här laget och där jag litet grand går in på
detaljer i fråga om vad jag menar med en sådan utredning. När jag säger
”skyndsamt” utgår jag ifrån att det tar någon vecka, men jag törs inte i dag
ge något besked om exakt hur snabbt det kan gå.
Det handlar ju om att försöka få en ännu tydligare bild. Det finns anled-
ning för oss att skaffa fram den bilden, inte minst mot bakgrund av frågan
om man skall ge ett bemyndigande till regeringen när det gäller teknikerut-
bildningen. Såvitt jag förstår finns det inom en del partier här i riksdagen
tveksamheter till om man skall fatta ett sådant beslut.
Jag tror att det är oerhört centralt att ungdomar som vill fullfölja sin yrkes-
utbildning också har den möjligheten, och inte är beroende av vilken kom-
mun de bor i. Så är det tyvärr i dag.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svarpå frågor
4 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 62
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
42
Anf. 106 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! När det gäller bemyndigande fick regeringen, om jag inte
minns alldeles fel, ett bemyndigande redan under våren 1992. Regeringen
hade alltså möjlighet att utnyttja det i vissa sammanhang.
Det är riktigt som statsrådet säger att man i fråga om teknikerutbildningen
har kommit med ett förslag som, såvitt jag kan förstå, innebär att kommu-
nerna i framtiden inte kan säga nej. Jag skulle vilja fråga: Ar det en öppning
som statsrådet avser att utnyttja även i andra sammanhang? Jag för min del
ser gärna att regeringen får ett bemyndigande. Det finns ganska många mer
lågfrekventa utbildningar som i så fall borde falla inom samma ram som tek-
nikerutbildningen. Är det statsrådets avsikt att öka antalet kurser? Det kan
inte bara röra sig om teknikerutbildningen.
Anf. 107 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! För närvarande är det teknikerutbildningen som är aktuell,
men låt oss säga så här: Det finns ett antal yrkesutbildningar och vidareut-
bildningar som faller inom ramen för det som i dag är specialkurser och på-
byggnadsutbildningar. Liknande utbildningar finns på andra yrkesområden,
men då ligger de under högskolan.
Jag tror att det är nödvändigt att se till att vissa smala yrkesutbildningar
finns tillgängliga för elever från hela landet. Då kan man välja att fatta cen-
trala beslut på litet olika sätt. Det är det jag vill ha ett ordentligt underlag
för, eftersom det något bryter det mönster som vi har för den nya ansvarsför-
delningen inom skolan. Jag är inte beredd att göra allvarliga ingrepp i det
kommunala ansvar som kommunerna nu har fått. Jag tror att decentralise-
ring är rätt, men vi måste se till att möjligheterna för elever att söka till vissa
yrkesutbildningar inte försvinner eller begränsas. Annars har vi fått ett pro-
blem som inte var förutsett och som ingen heller är intresserad av att ha.
Anf. 108 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag skulle vilja säga som så att den tidigare regeringen borde
ha uppmärksammat och den nuvarande måste uppmärksamma dessa frågor
på ett helt annat sätt än man gjort. Man är inne på en farlig väg när man
införde de breda och enhetliga programmen. Det innebär med andra ord att
det finns en mycket stor risk att mångfalden och flexibiliteten försvinner ur
vårt utbildningssystem.
Som jag ser det måste det finnas plats för lågfrekventa utbildningar, och
det måste finnas plats för olika former av påbyggnadsutbildningar osv. Det
kan inte vara rimligt att en elev som är 15-16 år definitivt skall bestämma sig
för vilket yrkesområde han eller hon skall syssla med sedan. Det måste fin-
nas flexibilitet, valfrihet och mångfald i vårt framtida utbildningssystem. De-
lar statsrådet min uppfattning i det avseendet?
Anf. 109 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Mitt svar är ja. Jag vill också säga att jag tycker att det -
förutom att man inte kan välja så tidigt - skall vara möjligt att välja en bre-
dare grundutbildning i gymnasieskolan, även om man så småningom kom-
mer på att man vill söka till en speciell yrkesutbildning. Den möjligheten är
tyvärr just nu något begränsad. Det är ett fel som har kommit in i det nya
systemet och som vi kanske måste göra någonting åt.
Anf. 110 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har en känsla av att statsrådet vill så väl och att vi i många
avseenden är ganska överens. Men jag tycker nog att det är väldigt viktigt
att statsrådet tar itu med dessa frågor. Jag skulle vilja säga att det kanske är
viktigare än att arbeta väldigt hårt med ett framtida betygssystem. Här har
vi alltså många exempel på hur elever som har goda betyg och är studiemoti-
verade sätts åt sidan under det att elever med sämre meriter och sämre in-
tressen kommer in på den utbildning som de sökt till. Så tycker jag inte att
det får vara.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 111 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Martin Nilsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att förstärka de icke nystartade småföretagens tillgång på riskkapi-
tal.
Riksdagen beslutade i november 1992 om riktlinjer för utskiftningen av
vissa medel ur de förutvarande löntagarfonderna. Sex riskkapitalbolag och
två portföljförvaltande bolag har tillförts totalt 6,5 miljarder kronor.
Utskiftningen till privata ägare är nu i allt väsentligt genomförd. Det inne-
bär att verksamheten bedrivs i enlighet med resp, bolagsordning. Riskkapi-
talbolagen skall på kommersiella grunder investera i små och medelstora
företag genom att förstärka företagens egna kapital. Det ökar möjligheterna
för banker att lämna lån. Därigenom främjas dessa företags långsiktiga ut-
veckling.
Samtidigt skall verksamheten leda till god och långsiktig avkastning för
riskkapitalbolagens ägare, vilket måste beaktas i investeringsverksamheten.
Industri- och nyföretagarfonden tillförs nu ökade resurser och kommer att
handlägga frågor om stöd till utvecklingsprojekt och nyföretagarlån. Stödet
till produktutveckling m.m. avser i första hand redan tidigare etablerade
företag.
De regionala utvecklingsfonderna har möjlighet att lämna lån m.m. på
hög risknivå till små och medelstora företag, även sådana som inte är nystar-
tade. Denna möjlighet passar i de fall som Martin Nilsson berör i sin fråga.
Flera av utvecklingsfonderna har resurser kvar för nyutlåning. Fondernas
verksamhet utreds för närvarande.
Jag vill betona att regeringens småföretagspolitik i huvudsak är inriktad
på generella åtgärder, såsom skattesänkningar och avreglering. Slutligen vill
jag erinra om att statsmakterna har beslutat om insatser för att tillförsäkra
fortsatt verksamhet i vissa banker. Dessa åtgärder är av fundamental bety-
delse när det gäller småföretagens framtida möjligheter att få lån.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
5var på frågor
43
|
Prot. 1992/93:62 16 februari 1993 |
Anf. 112 MARTIN NILSSON (s): Herr talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Jag tycker dock inte |
att svaret var helt tillfredsställande.
|
Svar på frågor |
Denna fråga har sin bakgrund i situationen för ett enskilt företag. Jag har Det stora problemet för svenska småföretag är just nu tillgången på risk- De nya riskkapitalbolag som skall tillförsäkra tillgång på kapital gör det Detta visar att statliga insatser är en nödvändighet när den finansiella Det som nu behövs är nya former och ännu mer nya medel. Det är det jag Anf. 113 Näringsminister PER WESTERBERG (m): Herr talman! Först skall konstateras att de svenska småföretagens egna Det finns mycket pengar i banksystemet totalt sett i form av lånekapacitet, Riskkapitalbolagen skall vara kommersiella. Precis som Martin Nilsson Dessa riskkapitalbolag representerar de absolut största satsningarna som |
|
44 |
med skattemedel. Vi skall i stället se till, vilket vi har gjort, att sänka skatte- |
trycket totalt sett för företagen så att lönsamheten ökas och därmed deras
förmåga att kunna finansiera sig.
Herr talman! Jag vill till sist nämna att riksdagen under de senaste 14 må-
naderna har beslutat om skattesänkningar för företag på 40 miljarder kronor
per år. Vi har fått konkurrenskraftsförbättringar på uppåt 20 procentenhe-
ter, de största i modern tid.
Anf. 114 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag instämmer i vikten av att på olika sätt få konkurrensför-
delar för det svenska näringslivet gentemot omvärlden. Det kan konstateras
att den största effekten gavs av regeringens - och oppositionens, det skall
medges - misslyckande med den ekonomiska politiken. Det har sina både
goda och dåliga sidor.
När det gäller bankgarantin och tillgången på riskkapital är det bästa på
lång sikt självfallet att bankerna och det finansiella systemet tillgodoser
dessa krav. Men det gör de inte i dag, och de kommer antagligen inte att
kunna göra det under överskådlig tid. Finansministern har uttalat sig om det
kraftiga räntegap som finns. Jag vet inte vad finansministern anser om det.
Jag skall inte lägga ord i munnen på henne. Men det finns ett problem med
en oerhörd restriktivitet.
Riskkapitalbolagen gör stora satsningar, som näringsministern säger. Det
är mycket stora resurser som förs in. Men det är konjunkturen som kräver
det. Det finns ingenting som tyder på att medlen behöver minskas.
Anf. 115 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Först till riskkapitalbolagen. Det är en mycket stor satsning.
De har nu varit i gång i sex veckor. De har ännu knappast haft möjlighet att
visa framfötterna och vad de kommer att göra. Vi får utvärdera dem vid ett
senare tillfälle när de fått visa upp sig i sin verksamhet.
När det gäller konkurrenskraftsförbättringar medför delvis de stora skat-
tesänkningarna sådana. Sedan håller jag gärna med om att de facto-devalve-
ringen gav en stor förbättring, även om vi gärna hade sett att det i stället
hade skett genom ännu större sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Det hade
blivit bättre ur många synvinklar.
Till sist: Företagen måste ges möjligheter att tjäna pengar. Lån är endast
ett substitut för det egna kapitalet. Egentligen har småföretagen för mycket
lån i förhållande till det egna kapitalet. De har för låg lönsamhet.
Anf. 116 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Den låga lönsamheten behöver vi inte tvista om. Vi är väl i
dessa tider tämligen överens om att det är ett stort problem.
Jag kan hålla med näringsministern om att det ännu så länge är för tidigt
att definitivt döma de olika formerna av riskkapitalbolag. Men många
svenska småföretag upplever svårigheterna som akuta. Där det finns idéer,
framtidstro och optimism finns inte möjligheterna. Det är just detta som jag
hoppas att regeringen kommer att studera ytterligare. I centrum för utvärde-
ringen av riskkapitalbolagen måste finnas de svenska småföretagens möjlig-
heter att göra produktiva investeringar.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
45
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
46
Anf. 117 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Den uppfattningen delar jag helt och hållet. Hela arbetet
med bankgarantin syftar till att tillgodose företagens försörjning av vettiga
krediter. Skulle staten gå in ytterligare, skulle vi tvingas låna upp pengar och
knuffa ut andra företag från kreditmarknaden för att kunna ge till vissa sor-
ters bolag. Det är det som är problemet. Den typen av operationer är vi inte
betjänta av.
Bankgarantin skall däremot syfta till att få en mer normal försörjning av
krediter. Det skall den leda till under detta år och under kommande år. Detta
skall föjas upp, precis som riskkapitalbolagens förmåga att agera. Det skall
också göras med ytterligare åtgärder som kan bli aktuella för de mindre och
medelstora företagen, bl.a. på skatteområdet.
Anf. 118 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Det känns skönt att veta att näringsministern avser att göra
en sådan översyn. Jag tror dock att det är felaktigt och litet farligt att totalt
döma ut möjligheten att staten i olika former lånar till detta. Till viss del
lånar man till all verksamhet som staten bedriver i olika former. Jag tror att
det är för tidigt att döma ut detta. Det behöver inte innebära att övriga långi-
vare trängs ut. Det är en något förenklad verklighetsbild.
Det bästa vore naturligtvis om de svenska småföretagen kunde klara sig
på den ordinarie finansiella marknaden. Men det finns inte någon ordinarie
finansiell marknad. De svenska småföretagen kommer därför att behöva ett
ännu större riskkapitaltiilskott än vad riskkapitalbolagen i dag förfogar över.
Regeringen har därmed anledning att återkomma till riksdagen. Det hoppas
jag i varje fall.
Anf. 119 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Först bör kanske noteras att man skall skilja på lån och risk-
kapital. Lån skall i normalfallet inte vara riskkapital. Med riskkapitalbola-
gen markeras att riskkapital verkligen är en form av ägarkapital och att de
tar större risk än bankerna.
Jag delar uppfattningen att det är lönsamheten i företagen som först måste
prioriteras, därefter en fungerande kreditmarknad. Vi måste sedan se till att
vi får ett mycket konkurrenskraftigt skattesystem för småföretagen, vilket vi
till dags dato ännu inte har fått fullt ut. En förhoppning är att även få Martin
Nilssons stöd för fortsatta förändringar på det området till hösten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 120 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Liselotte Wågö har frågat mig när total etableringsfrihet in-
förs för tandläkare.
Liselotte Wågö ställer frågan med anledning av ett uttalande av mig i en
riksdagsdebatt i juni 1992 om att etableringsbegränsningarna för tandläkare
skulle tas bort under mandatperioden - dvs. före valet i september 1994 -
samtidigt som det i budgetpropositionen för år 1993/94, bil. 6, har angivits
att etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. tandläkare.
Jag har i mitt svar på Liselotte Wågös fråga utgått från att hon med etable-
ringsfrihet för tandläkare avser fri anslutning till tandvårdsförsäkringens er-
sättningssystem.
Som Liselotte Wågö väl känner till pågår för närvarande en översyn av
tandvårdsförsäkringen som skall vara avslutad inom en månad. I den bud-
getproposition som hon åberopar har i anslutning till redovisningen av denna
översyn på s. 46-47 angivits följande: ”Efter sedvanlig remissbehandling av
översynens förslag avses en proposition föreläggas riksdagen med inriktning
på förslag om förändrad tandvårdsförsäkring och fri anslutning av tandlä-
kare till försäkringen som skall träda i kraft den 1 januari 1994.”
Sammanfattningsvis är alltså regeringens målsättning att under hösten
1993 förelägga riksdagen förslag om både en ändrad tandvårdsförsäkring och
en fri anslutning av tandläkare till densamma med ett beräknat genomfö-
rande fr.o.m. den 1 januari 1994.
Anf. 121 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka så mycket för svaret. Jag är mycket tack-
sam för det svar som jag har fått, därför att statsrådet och jag har ju tidigare
varit rörande överens när det gäller både etableringsfriheten för tandläkare
och att den är en viktig ingrediens i ett nytt tandvårdssystem.
Vi är också överens om många andra viktiga frågor i detta system, vilka
kan tyckas ligga litet grand utanför det hela. Det gäller högkostnadsskydd
och landstingets monopolställning när det gäller barn- och ungdomstandvår-
den. Vi har också diskuterat specialisttaxan och utbildningskapaciteten, där-
för att det är fråga om kostnader som är knutna till ett tandvårdssystem.
Jag måste säga att jag blev litet ängslig när jag i budgetpropositionen såg
formuleringen om att man stegvis skulle införa etableringsfrihet för tandlä-
kare. Jag uppfattade det också som litet motsägelsefullt när frågan togs upp
i samband med den utredning som nu pågår. Jag drar alltså några paralleller
till den lagrådsremiss som har lagts angående husläkarsystemet, där man
faktiskt stegvis inför etableringsfrihet för specialister, dvs. vissa får etable-
ringsfrihet medan andra lämnas utanför. Detta är bakgrunden till att jag har
ställt denna fråga.
När det gäller själva utredningen och dess förslag vill jag informera stats-
rådet om att jag känner en viss oro över att det med den korta tid som vi har
på oss fortfarande finns frågor som inte är lösta. Det handlar om de frågor
som vi tidigare har varit överens om, nämligen hur ett högkostnadsskydd
skall utformas och hur frågorna om landstingets monopolställning samt spe-
cialisttaxan skall lösas. Innan frågorna har klarlagts i utredningen har jag
som parlamentariker mycket svårt att i utredningen presentera ett förslag
till huvudalternativ. Eftersom det inte brådskar skulle det vara värdefullt att
kanske plussa på några månader för utredningens arbete för att få dessa frå-
gor belysta. Hur ser statsrådet på att ge utredningen ytterligare tid för att
belysa dessa vitala delar i ett nytt tandvårdsförsäkringssystem?
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
47
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
Anf. 122 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är trevligt när man är överens, och Liselotte Wågö och
jag är överens om mycket, bl.a. att vi skall ha ett nytt tandvårdsförsäkrings-
system och att vi skall ha en fri anslutningsrätt för de tandläkare som uppfyl-
ler villkoren när det gäller utbildning, och även annat som kan finnas med i
det sammanhanget.
Jag skall gärna medge att jag tidsmässigt har drivit på utredningen.
Liselotte Wågö tillhör ju också referensgruppen till själva utredningen. Hon
känner säkert till utredningens arbete mer i detalj än vad jag gör, skulle jag
tro.
Jag har drivit på utredningen av det skälet att jag har velat se till att vi kan
uppfylla de utfästelser som den borgerliga regeringen har gjort att försöka
klara av det som så länge inte har blivit avklarat, nämligen en fri etablerings-
rätt eller anslutning till försäkringskassan. Jag är skeptisk till tanken att nu
uttala mig för att vi skulle ge utredningsmannen ett par månader till. Jag har
svårt att se hur vi då skulle klara de tidsgränser som nämndes i det svar som
jag gav nyss och som Liselotte Wågö var så nöjd med.
Anf. 123 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! Jag har frågat om detta därför att det gäller delar som är
vitala om man skall ha ett heltäckande sjukvårdssystem, delar som faktiskt
hittills under utredningens gång inte är belysta. När det gäller högkostnads-
skyddet har statsrådet och jag tidigare varit rörande överens om att inom
ramen för tandvårdssystemets resurser en stor del av medlen måste gå till
högkostnadsskyddet, så att vi verkligen skyddar de sämst ställda i försäk-
ringssystemet.
Jag tycker att regeringen har åstadkommit ganska mycket när det gäller
besparingar inom de sociala försäkringssystemen, men det är nu oerhört vä-
sentligt att vi på ett seriöst sätt reformerar systemen och kommer med nya
system, som är moderna och som så att säga svarar upp mot dagens tand-
hälsa. Det är då litet förmätet att forcera en sådan här viktig utredning. Jag
tror att utredningen som sådan faktiskt skulle vinna på att få ytterligare
några månader på sig. Utredningsmannen har ju föreslagit att vissa viktiga
delar skall utredas i särskild ordning efter det att man har bundit sig för ett
huvudalternativ.
Anf. 124 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har i dessa delar inte mycket att tillägga. Jag har bedömt
det såsom angeläget att en förändring sker fr.o.m. årsskiftet. Skall vi klara
av det, krävs det att utredningsmannen levererar sitt förslag under mars må-
nad för att vi skall kunna genomföra en remissbehandling och sedan en be-
handling i höst.
Jag är i dag inte beredd att uttala att jag tror att vi skall kunna förlänga
utredningstiden. Jag tror inte att det är möjligt, om man inte är beredd att
ändra också i andra änden, dvs. låta det nya systemet träda i kraft något år
senare.
48
Anf. 125 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! Efter vad jag har förstått är det meningen att det nya syste-
met skall träda i kraft den 1 januari 1994. Jag har sedan räknat baklänges.
Med risk för att bli gnetig vidhåller jag att det måste finnas ett utrymme för
att bedöma dessa viktiga och vitala delar i tandvårdssystemet. Går man in
och reformerar i sådana här sociala försäkringssystem, skall man ta vara på
det som fungerar väl i befintliga system. Jag är paniskt förskräckt inför gigan-
tiska experimentella lösningar, där man välter omkull hela fungerande sy-
stem som inte ens är utvärderade på försöksnivå. Jag tycker att man här
kunde ha gått något försiktigare fram när det gäller de olika alternativen och
framför allt ha haft en helhetssyn på problematiken.
Jag vidhåller min uppfattning att vi inte har fått detta beskrivet för oss på
ett adekvat sätt, och det gör att åtminstone jag inte kan binda mig vid ett
huvudalternativ, som sedan kan gå ut från departementet såsom ett huvud-
förslag.
Anf. 126 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi får väl se vad som händer och sker. Mitt intryck är att
utredningsmannen gör ett mycket bra jobb och att han har ett gott stöd av
de människor omkring honom som sysslar med dessa frågor, däribland de
parlamentariker som är involverade. Min förhoppning är att det från utred-
ningsmannen skall komma ett förslag som innebär ett mycket mer modernt
och till dagens behov anpassat system, där man också tar hänsyn till våra
gemensamma önskemål om att kostnaderna skall begränsas.
Det remissystem som vi har i detta land är ju till för att man skall kunna
tillföra synpunkter och kunna stoppa idéer som är alltför vilda, om nu några
sådana skulle dyka upp. Men jag är inte orolig för det.
Anf. 127 LISELOTTE WÅGÖ (m):
Herr talman! Jag förstår att statsrådet inte delar min oro. Men vi har haft
väldigt kort tid på oss för att genomföra en sådan här stor förändring. Om
jag rätt tolkar de incitament vi har fått kommer det nämligen att betyda att
man skall föreslå ett helt nytt tandvårdssystem, som vi faktiskt inte har prö-
vat tidigare. Mot den bakgrunden tycker jag att vi såsom parlamentariker
kunde ha fått litet mer tid på oss för att se över dessa viktiga bitar som fak-
tiskt ligger utanför utredningen.
Det kanske finns anledning att återkomma till detta. I det mesta är vi ju
faktiskt överens om att vi behöver en modern tandvårdsförsäkring och att vi
måste ha en kostnadskontroll. Jag är litet orolig för att utredningen vid det
här laget har kantrat. Men vi har ju ytterligare litet tid på oss, så låt oss av-
vakta.
Jag hoppas att jag genom denna fråga har uppmärksammat statsrådet på
att det finns uppenbara svårigheter att bedriva ett utredningsarbete på detta
sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Svar på frågor
49
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
Föredrogs men bordlädes åter
Utrikesutskottets betänkanden 1992/93:UU8, UU9, UU12, UU17 och
UU18
Socialutskottets betänkande 1992/93:SoU18
50
Anf. 128 ANDRE VICE TALMANNEN:
Vid frågestunden torsdagen den 18 februari kl. 14.30 kommer följande
statsråd att närvara:
Statsminister Carl Bildt (m), arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c),
statsrådet Alf Svensson (kds), finansminister Anne Wibble (fp) och närings-
minister Per Westerberg (m).
Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå-
gorna till övriga statsråd förutsätts beröra deras ansvarsområden inom rege-
ringen.
Anmäldes och bordlädes
Redogörelse
1992/93:RB1 Fullmäktiges i Riksbanken förvaltningsberättelse för år 1992
Motionerna
med anledning av prop. 1992/93:155 Höjd pensionsålder
1992/93:Sf23 av Berith Eriksson m.fl. (v)
1992/93:Sf24 av Lennart Brunander (c)
Skatteutskottets betänkande
1992/93:SkU19 Tillfälliga skattelättnader för egenföretagare m.m.
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 15 februari
1992/93:79 av Hans Göran Franck (s) till statsministern om Sydafrika:
Marken bereds nu för ett snabbt och fullständigt avskaffande av de
svenska Sydafrikasanktionerna. Det förklarade statsministern, som enligt
TT den 13 februari 1993 välkomnade ”överenskommelsen” om maktdelning
mellan befrielserörelsen ANC och den sydafrikanska regeringen. Uttalandet
var förhastat.
ANC-ordföranden Nelson Mandela har dementerat att en överenskom-
melse om maktdelning ingåtts av det slag som publicerats i massmedia och
som statsministern kommenterat.
Våldet och rättsövergreppen är omfattande i Sydafrika. Den sydafri-
kanska regeringen, polis- och militärmyndigheterna bär ett ansvar för den
rådande situationen. FN:s säkerhetsråd har också framfört stark kritik mot
de Klerk-regeringen och uppmanat den att följa Goldstonekommissionens
rekommendationer att bl.a. förbjuda bärandet av traditionella vapen och in-
hägna de ungkarlshärbärgen varifrån en stor del av våldet utgår. Denna upp-
maning har de Klerk-regeringen inte följt.
Besluten om sanktioner mot Sydafrika av FN:s säkerhetsråd och general-
församling består alltjämt.
USA:s nye president Bill Clinton har intagit en skärpt amerikansk håll-
ning i sanktionsfrågan.
Det är av stor betydelse att ANC och andra demokratiska krafter i Syd-
afrika får ett starkt internationellt stöd i den svåra och komplicerade proces-
sen att uppnå fred och demokrati, befriat från apartheid.
Med hänvisning till det anförda får jag ställa följande frågor till statsminis-
ter Carl Bildt.
1. Vilka åtgärder vill regeringen vidta för egen del och på det internationella
planet för att främja den fredliga och demokratiska processen i Sydafrika?
2. Vilken hållning intar regeringen till de av FN beslutade sanktionerna?
3. På vilket sätt vill regeringen beakta Clintonadministrationens hållning i
sanktionsfrågan?
4. Avser regeringen att föreslå ett fullständigt avskaffande av de svenska
Sydafrikasanktionerna och i så fall när?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 15 februari
1992/93:390 av Lennart Friden (m) till kulturministern om budgetramarna
och de nationella kulturinstitutionerna:
Alltmedan många av kulturinstitutionerna ute i landet slåss med små me-
del och stigande kostnader för att prestera föreställningar med god kvalitet -
utan att få någon ökning av de statliga anslagen - så har under senare år
ganska stora satsningar gjorts på de nationella institutionerna. Inte minst i
beaktande av att många finner medelsfördelningen orättvis, är det viktigt att
anslagna medel används förnuftigt och att man håller sig inom ramarna.
Starkt oroande signaler har nått oss om ekonomin på Dramatiska teatern.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta så att de stora nationella insti-
tutionerna sköter sin ekonomi så att ramöverskridanden inte sker till förfång
för resten av landets kulturliv?
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
51
Prot. 1992/93:62
16 februari 1993
1992/93:391 av Lennart Friden (m) till statsrådet Bo Lundgren om skattereg-
lerna och kultursektorn:
Det finns ett antal skatteregler som har negativ inverkan på kultursektorn.
Frågan om moms på biljetter vid kulturinstitutioner har när den berörts i
kammaren för över ett år sedan angivits få sin lösning i samband med på-
gående mervärdesskatteutredning. Inget synes ännu ha hänt i det avseendet.
Aktuella EG-direktiv ger oss också fria händer.
Ett annat problem är den kraftiga beskattningen av utländska artister. Ef-
fekterna har blivit de väntade - gästartisterna höjer sina gageanspråk för att
kompensera sig för den höga skatten. Arrangörer över hela landet får därför
tacka nej till gästframträdande av ekonomiska skäl.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att ändra nu gällande reg-
ler?
27 § Kammaren åtskildes kl. 16.46.
Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.
Vid protokollet
/Barbro Nordström
52
Prot. 1992/93:62 Kenneth Lantz (kds)
16 februari 1993 15 § Svar pä fråga 1992/93:371 om utbildning av tolkar......... 30
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Kenneth Lantz (kds)
16 § Svar på fråga 1992/93:382 om utbildning av yrkesofficerare till
grundskolelärare ................................. 31
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Carl-Johan Wilson (fp)
17 § Svar på fråga 1992/93:364 om polisens planer om att förebygga
brott och om offentlighetsprincipen ................... 34
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Nils Nordh (s)
18 § Svar på fråga 1992/93:385 om bilförmån för taxiägare....... 36
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Per-Richard Molén (m)
19 § Svar på fråga 1992/93:386 om antagningen till gymnasie- och
vuxenutbildningen ................................ 39
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Birger Andersson (c)
20 § Svar på fråga 1992/93:368 om riskkapital för småföretagen ... 43
Näringsminister Per Westerberg (m)
Martin Nilsson (s)
21 § Svar på fråga 1992/93:330 om etableringsfrihet för tandläkare 46
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Liselotte Wågö (m)
22 § Förnyad bordläggning............. 50
23 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 18 februari 50
Andre vice talmannen
24 § Bordläggning ..................................... 50
25 § Anmälan om interpellation
1992/93:79 av Hans Göran Franck (s) om Sydafrika....... 50
26 § Anmälan om frågor
1992/93:390 av Lennart Fridén (m) om budgetramarna och de
nationella kulturinstitutionerna..................... 51
1992/93:391 av Lennart Fridén (m) om skattereglerna och kul-
tursektorn ..................................... 52
54
gotab 43240, Stockholm 1993