Tisdagen den 12 januari
Kl. 14.00-15.17
Protokoll
1992/93:50
Talmannen meddelade att Lotta Edholm (fp) avsagt sig uppdraget att vara
suppleant i arbetsmarknadsutskottet.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade
dels att Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp på grund av uppkomna va-
kanser anmält Ulla Orring till en riksdagens revisor och till andre vice ordfö-
rande för Riksdagens revisorer efter Hans Lindblad, Bengt Harding Olson
som suppleant för Riksdagens revisorer efter Ulla Orring, Lotta Edholm
som suppleant i försvarsutskottet efter Hans Lindblad samt Lennart Rohdin
som suppleant i arbetsmarknadsutskottet efter Lotta Edholm,
dels att Socialdemokratiska riksdagsgruppen anmält Krister Örnfjäder
som suppleant i trafikutskottet under Birger Rosqvists ledighet.
Talmannen förklarade valda till
en riksdagens revisor
Ulla Orring (fp)
andre vice ordförande för Riksdagens revisorer
Ulla Orring (fp)
suppleant för Riksdagens revisorer
Bengt Harding Olson (fp)
suppleant i försvarsutskottet
Lotta Edholm (fp)
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 50
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Lennart Rohdin (fp)
suppleant i trafikutskottet
Krister Örnfjäder (s)
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1992/93:52
Till riksdagen
Jag vill anmäla att Birgit Henrikssons interpellation 1992/93:52 om an-
vändning av hundar för identifiering av brottslingar m.m. inte kommer att
kunna besvaras den 14 januari 1993, som tidigare meddelats, på grund av
tjänsteresa. Jag har kommit överens med interpellanten om att besvara in-
terpellationen den 20 januari 1993.
Gun Hellsvik
Anf. 1 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Pär Granstedt har frågat mig vad jag menar med att ”det har
skapats en ny nationell konsensus om att neutralitetspolitiken tillhör ett
skede som ligger bakom oss”.
Frågan om grunderna för och benämningen på vår samlade säkerhetspoli-
tik i den situation som uppstått dels genom de grundläggande förändringarna
i den europeiska situationen under senare år, dels genom vår ansökan om
medlemskap i EG har diskuterats här i riksdagen vid ett flertal tillfällen un-
der det gångna året.
I mitt interpellationssvar den 15 januari förra året redogjorde jag utförligt
för regeringens syn på denna fråga. Till denna syn anslöt sig riksdagen i allt
väsentligt genom utrikesutskottets utlåtande 1991/92:UU19.
Pär Granstedt erinrar om att denna inriktning av säkerhetspolitiken inne-
bär att vår militära alliansfrihet alltjämt består och att vi därmed också skall
kunna vara neutrala i händelse av en konflikt i vårt närområde.
En allt viktigare del av vår samlade säkerhetspolitik är dock vår strävan
efter deltagande i ett allt fastare utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete
med andra europeiska stater. Detta innebär, att den för en neutralitetspolitik
centrala frågan om undvikande av utrikespolitiska bindningar inte ställs på
samma sätt som tidigare.
Tvärtom är ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan
nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den Europeiska unionen,
en förutsättning för att Sverige skall kunna bidra till att skapa den nya säker-
hets- och samarbetsordning som måste byggas i Europa efter kommunis-
mens och Sovjetväldets fall.
Mot denna bakgrund, och mot bakgrund av de grundläggande förändring-
arna i Europa, går det inte längre att beskriva den samlade svenska utrikes-
och säkerhetspolitiken som neutralitetspolitik. Kring denna slutsats råder ef-
ter det gångna årets debatter en bred nationell konsensus.
Anf. 2 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag vill tacka statsministern för svaret på min fråga. Det var
bl.a. med anledning av en debattartikel i Svenska Dagbladet före jul som
det på sina håll uppstod en viss osäkerhet om innebörden av den svenska
säkerhetspolitiken när det gäller frågan om neutralitet. Jag tycker därför att
det är värdefullt med de förtydliganden som vi nu har fått.
Det är viktigt att tänka på att neutralitetspolitik för Sveriges del aldrig har
inneburit neutralitet i fredstid. Den är ju definierad som alliansfrihet i fred
syftande till neutralitet i krig. I själva verket har det förekommit många kon-
flikter i världen där Sverige inte har varit neutralt.
Man kan t.ex. inte säga att Sverige var neutralt under Vietnamkriget, när
vi aktivt stödde Nordvietnam. Vi kan inte heller säga att Sverige har varit
neutralt i de konflikter som har rått i Sydafrika - i Angola, i Mogambique
och internt i Sydafrika - där vi också aktivt har stött en part. Det finns även
andra sådana exempel.
Vi har dock fört en alliansfri politik syftande till neutralitet i krig. Vi har
slagit fast att den svenska alliansfriheten består, och syftet med denna al-
liansfrihet är att vi skall kunna vara neutrala i händelse av en konflikt i vårt
närområde.
Samtidigt håller jag med om att man inte kan använda neutralitetspolitik
som en beskrivning av vår totala utrikes- och säkerhetspolitik. Vi har också
en ambition att skapa ett alleuropeiskt säkerhetssystem. Man har ganska
länge talat om gemensam säkerhet. Lyckas vi med det blir vår neutralitetspo-
litik så att säga obsolet.
Men jag tycker ändå att det är viktigt att slå fast att ett av de säkerhetspoli-
tiska instrument som vi har är en alliansfrihet som syftar till att vi skall kunna
vara neutrala i händelse av en konflikt i vårt närområde.
Anf. 3 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det som förefaller att skilja oss åt är möjligtvis nyanser i tolk-
ningar av det läge som har uppstått. Vi är överens om att vi är inne i ett
skede av mycket starka förändringar av den säkerhetspolitiska verkligheten
i Europa och att detta också innebär betydande förändringar av vår egen
säkerhetspolitiska doktrin. Det innebär att vi numera aktivt strävar efter att
gå in i ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete för att bygga upp säker-
hets- och fredsordningar i Europa i dess helhet genom ESK och den förhopp-
ningsvis kommande europeiska unionen.
Samtidigt bibehåller vi den militära alliansfriheten för att kunna vara neu-
trala i en konflikt i vårt närområde, om vi så skulle önska. Det är inte givet
att neutralitet är ett självklart svar på varje konflikt även i vårt eget närom-
råde. Låt mig bara erinra om att Sverige aldrig kan tänka sig att vara likgiltigt
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
1* Riksdagens protokoll 1992193. Nr 50
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
i en situation där de tre baltiska staternas överlevnad skulle hotas. Men neu-
traliteten bibehåller vi som en säkerhetspolitisk möjlighet, och där är den
militära alliansfriheten viktig för att så ännu skall kunna vara fallet.
Anf. 4 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag håller naturligtvis med om att vi inte i dag kan förutse
exakt hur vi skulle ställa oss, om det verkligen blev en konflikt i vårt närom-
råde, något som vi hoppas över huvud taget inte skall inträffa. Det kan na-
turligtvis mycket väl hända att vi skulle dras in i en sådan konflikt vare sig vi
vill det eller inte och att neutraliteten inte blir möjlig. Men det måste vara
ett övergripande mål för den svenska säkerhetspolitiken att förhindra att
Sverige dras in i en militär konflikt.
Det bör naturligtvis för det första ske genom att vi deltar i bygget på ett
fungerande europeiskt säkerhetssystem som gör att inga konflikter uppstår,
för det andra genom att vi ser till att vi har bästa möjliga förutsättningar att
hålla oss utanför en konflikt, om den verkligen skulle uppstå.
Jag kan se vilka påfrestningar en sådan ambition skulle drabbas av t.ex.
om Baltikum drogs in. Men det viktiga är att vi bibehåller vår säkerhetspoli-
tiska handlingsfrihet och att bästa möjliga förutsättningar för en neutralitet
i händelse av en militär konflikt kan upprätthållas.
Anf. 5 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag tror att debatten kring dessa frågor kommer att fortsätta,
men på den grund som Pär Granstedt och jag förefaller att vara överens om.
Låt mig bara till kammarens protokoll föra två intressanta debattinlägg som
har förekommit under de senaste dagarna.
Jag tänker för det första på f.d. ambassadören och kabinettssekreteraren
Sverker Åström, som i Svenska Dagbladet för två dagar sedan talade om den
nya säkerhetspolitik som måste formas efter neutralitetspolitikens pensione-
ring, som den pensionerade ambassadören uttrycker saken.
För det andra det inlägg som departementsrådet Ove Bring, folkrättssak-
kunnig på UD, nyligen har gjort, där han talar om att den som önskar klänga
sig fast vid traditionell neutralitet i dag inte bejakar den progressiva utveck-
ling i säkerhetspolitiskt avseende som statssamfundet äntligen är kapabelt
att genomdriva. Här handlar det om just det som Pär Granstedt sade: att
bygga en freds- och säkerhetsordning som förhindrar att konflikter uppkom-
mer, och som, om de uppkommer, kan bidra till att lösa, begränsa och för-
hoppningsvis mildra konflikternas påverkan också på Sveriges säkerhet.
Anf. 6 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag har också tagit del av den här intressanta debatten. Det
är onekligen en spännande tid vi lever i. Vi har anledning att se fram emot en
säkerhetspolitik i en förändrad miljö som ger helt nya möjligheter att bygga
säkerhetsarrangemang som inte var tänkbara tidigare.
Det kan emellertid finnas anledning att till listan av inlägg lägga det svar
som försvarsministern gav på Sverker Aströms artikel. I svaret pekade han
på omöjligheten för Sverige att uppträda som ett slags militär garant för de
baltiska staterna. Helt klart måste våra insatser för att trygga de baltiska sta-
ternas framtida frihet framför allt ligga på det politiska planet. Våra möjlig-
heter att med militära medel åstadkomma detta är trots allt utomordentligt
begränsade.
Anf. 7 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Självfallet förhåller det sig på det sättet. I förhållande till de
tre baltiska staterna har Sverige framför allt att se till att skapa den euro-
peiska freds- och säkerhetsordning som i sig kan utgöra en del av det trygg-
hetssystem som de baltiska staterna behöver som ett komplement till de an-
strängningar som ligger i deras nationella politik.
Men jag tycker att det är viktigt att också säga att Sverige icke stod likgil-
tigt inför det sovjetiska anfallet mot Finland vintern 1939-1940, det s.k. vin-
terkriget, och att vi då icke förklarade oss neutrala i den konflikten. På
samma sätt kan vi i detta nya europeiska läge hamna i situationer - som fram-
för allt skall förhindras - där neutraliteten inte är det självklara utan där ett
politiskt engagemang utöver vad en neutralitetspolitik skulle möjliggöra är
det självklara svaret för vår del.
Anf. 8 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Det är givet att vi måste hålla olika alternativ och hållningssätt
öppna i en så hypotetisk situation som den vi nu diskuterar. Det är emellertid
viktigt att betona att vår huvudsträvan måste vara att skapa ett alleuropeiskt
säkerhetssystem. Jag betonar ordet alleuropeiskt. Säkerhetssystemet måste
alltså omfatta alla länder i Europa.
Det är också viktigt att vi i vårt säkerhetspolitiska agerande under tiden
fram tills detta åstadkoms har det här målet i sikte. Det innebär att vi har
intresse av att det inte uppstår säkerhetspolitiska arrangemang i Europa som
isolerar vissa stater och gör att de känner sig utsatta, upplever en mer hotfull
situation. Det är alltså viktigt att de säkerhetspolitiska lösningar som vi arbe-
tar för verkligen är öppna också österut, så att en ny säkerhetspolitisk tudel-
ning av Europa inte skapas.
Anf. 9 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig konkludera med två slutsatser i direkt anslutning till
det som Pär Granstedt sade.
För det första skall vi skapa säkerhets- och samarbetsordningar som gäller
Europa i dess helhet. Det gäller vårt arbete inom ramen för ESK och det
gäller vårt förhoppningsvis kommande medlemskap i den europeiska unio-
nen - det är kanske vår viktigaste säkerhetspolitiska uppgift under 1990-ta-
let.
För det andra skall vi hålla olika alternativ öppna för framtiden när det
gäller vad som kan komma att inträffa om konflikter också i vårt eget närom-
råde uppstår. Men den militära alliansfriheten skall göra det möjligt för oss
att vara neutrala i sådana konflikter om vi skulle bedöma det som den lämp-
liga politiken.
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
Anf. 10 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Lennart Nilsson har till statsministern ställt frågan om vilka
samlade åtgärder regeringen är beredd att medverka till för att undvika att
Uddevalla blir ett nytt Liverpool.
Frågan har överlämnats till mig.
Bakgrunden till Lennart Nilssons fråga är en förväntad hög arbetslöshet
orsakad av bl.a. Volvos beslutade nedläggning av Uddevallafabriken.
Med hänvisning till mitt svar på Lennart Nilssons interpellation i samma
ärende i november förra året påminner jag om att regeringens övergripande
ansvar för näringslivet är att skapa goda allmänna förutsättningar för detta.
Bland regeringens förslag och åtgärder på detta område märks sänkt före-
tagsbeskattning och arbetsgivaravgift.
För en ökad sysselsättning är små och nyföretagandet viktigt. Regeringen
har lämnat förslag till nya finansieringsmöjligheter för detta i form av nyföre-
tagarlån och genom att inrätta riskkapitaibolag.
Utvecklingsfonderna är viktiga för finansieringen i såväl befintliga som ny-
startade företag.
Regeringen följer utvecklingen i Uddevalla mycket noga. Från olika re-
gionala företrädare med bl.a. berörda länsstyrelser har till regeringskansliet
inkommit förslag om hur regionens resurser skall tas tillvara och till åtgärder
för att utveckla regionen. En dialog förs från några departement med före-
tag, kommun och länsorgan. Jag vill understryka den regionala och lokala
nivåns ansvar i detta arbete.
I det korta perspektivet har jag som arbetsmarknadsminister ett stort an-
svar för att enskilda som drabbas av arbetslöshet får möjlighet till utbildning
eller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Mitt och regeringens mål är att alla regioner i vårt land så snart som möj-
ligt skall återkomma till en fullgod arbetsmarknad med god tillväxt.
Anf. 11 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret på
min fråga, även om jag hade ställt frågan till statsministern.
Bakgrunden till frågan är ganska enkel. Det är ju inte så att vi bara/orvän-
tar oss en arbetslöshet i Uddevalla på drygt 20 %, utan den är till sommaren
ett faktum. För varje dag som går rycker den dag allt närmare då massor av
människor kommer att få gå från sina jobb, och det finns inga andra jobb i
stället.
I Uddevalla kommun blir arbetslösheten 40 % bland metallarbetarna. Vi
kommer att ha en ungdomsgeneration, som över huvud taget aldrig kommer
in på arbetsmarknaden. Det är med tanke på det som jag gör jämförelsen
med England och just Liverpool.
Mot denna bakgrund tycker jag att man borde visa ett samlat ansvar från
regeringens sida. Börje Hörnlund hänvisar till den dialog som förekommer.
Det som då vore intressant och betydelsefullt att få reda på, inte minst för
alla de människor som kommer arbetslösheten allt närmare, är huruvida re-
geringen är positiv till att vidta olika åtgärder som krävts, bl.a. i en demon-
stration och i en uppvaktning av statssekreterarna före jul. Det har förekom-
mit uppvaktningar från Uddevalla kommun på olika departement och Läns-
styrelsen har skickat en skrivelse om olika åtgärder.
Det gäller att försöka verkställa de här förslagen som finns framlagda, och
min fråga till arbetsmarknadsministern är: Kommer den här dialogen att
leda till ett positivt resultat för Uddevallaregionen?
Anf. 12 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! A och O är att framtidstron kommer tillbaka, inte minst i små
och medelstora företag. Våra stora företag är av utomordentlig vikt för ex-
portinkomster. De beställer varor. De nya jobben måste emellertid i hög ut-
sträckning skapas i små och medelstora företag.
Inom mitt ansvarsområde har vi exempelvis startat egen verksamhet. Till
min glädje är det förvånansvärt många som vill starta eget företag i dag. Vi
har också studerat resultaten för företag under ett antal år, och resultaten är
överraskande goda. 70-80 % av företagen överlever och utvecklas, och en
del börja växa med fler anställda.
Det är en mycket viktig process. Lennart Nilsson vet att kostnadsläget för
exportföretagen har, med produktivitetsförbättringar och ändrad kronkurs,
förbättrats i storleksordningen 30-40 %. Detta kommer att vara till hjälp i
vårt exportarbete. Negativt är att denna produktivitetsförbättring gör att det
tillverkas väsentligt mycket mer med samma antal, eller mindre, anställda.
Det är något av en mardröm just nu, dock en nödvändig process.
Vi har tredubblat satsningarna på infrastrukturen. Det är riktiga framtids-
satsningar. Jag räknar med att vi kommer att ligga på hög nivå ett antal år
framöver.
Utökad utbildning är viktig på alla nivåer - gymnasieskola, folkhögskolor,
arbetsmarknadsutbildningar och inte minst högskoleutbildning, där Sverige
ligger lågt.
Anf. 13 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Allt det som arbetsmarknadsministern nämner - olika typer
av förbättringar - är naturligtvis bra. Men nu handlar det om att över 1 000
människor inte kan starta eget till försommaren, även om det har föreslagits i
debatten att man skall starta eget. Med olika metoder måste deras kunnande
utnyttjas för att så att säga övervintra i en besvärlig tid, för att man skall
kunna komma i gång i juni.
Alla de pengar på Börje Hörnlunds departement som går till passiva åtgär-
der i form av utbetalning i A-kassa skulle kunna användas på olika sätt. Det
är bl.a. detta som LO-sektionen framhöll när den träffade bl.a. statssekrete-
raren från Arbetsmarknadsdepartementet och föreslog att man skulle för-
söka hitta olika varianter till försöksverksamhet för att ta till vara de kunska-
per och den kompetens som finns hos människorna. Det är egentligen vad
min fråga gällde. Tar man på departementet sådana förslag, dialoger och
synpunkter på allvar?
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
1** Riksdagens protokoll 1992193. Nr 50
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
Anf. 14 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Självklart tas de på stort allvar. Det var ett par tre kommenta-
rer i går eftermiddag och kväll att det finns de som eventuellt skulle efter-
sträva hög arbetslöshet. Lennart Nilsson lever nära verkligheten och är van
att ta ett visst ansvar. Jag är övertygad om att det inte finns en enda ledamot
i denna kammare eller på annan ansvarsfull nivå som inte förstår det nega-
tiva i hög arbetslöshet.
Det gäller att så fort som möjligt komma tillbaka till en fullgod ordinarie
arbetsmarknad och under tiden vidta så bra åtgärder som möjligt i framåtsyf-
tande riktning - utbildning, infrastruktursatsningar osv.
Jag kan tala om att jag sista arbetsdagen före jul, tyst och stilla och utan
ståhej, var i Göteborg och träffade landshövdingen och ett antal experter för
att ta del av det program som då var under framväxande. Det är inte färdigt
än. Vi skall naturligtvis se seriöst på alla förslag.
Anf. 15 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag uppfattade det så att arbetsmarknadsministern, rege-
ringen, kommer att behandla dessa frågor. Såvitt jag har kunnat läsa på den
här dagen som jag haft till mitt förfogande finns det ingenting i budgetpropo-
sitionen som tyder på en satsning på Uddevallaregionen. Jag vill påstå att
den är speciell, inte minst mot bakgrund av de problem som vi har i Trollhät-
tan, som ju tillhör samma arbetsmarknadsregion. Man räknar med 22 % ar-
betslöshet.
Det är en speciell situation som kräver speciella insatser, kanske speciella
medel och litet andra grepp än vad vi har varit vana vid i dessa sammanhang.
Därför utgår jag ifrån att ministern kommer att beakta alla förslag som kan
bidra till en lösning på problemen och att medverka till att skaka fram medel
för verksamheter, i stället för att betala ut i A-kassa.
Anf. 16 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag ser ett mycket stort värde i den process som ligger framför
riksdagen. Det kommer att läggas fram fler förslag för riksdagen förutom
den nu framlagda budgetpropositionen.
Det här med plus och minus, finansiering eller icke finansiering, är i da-
gens budgetläge - vad gäller såväl statsbudgeten som Arbetsmarknadsfon-
den och Lönegarantifonden - sådant som alltid måste diskuteras när man
diskuterar framåtsyftande förslag. Jag ser fram emot en dialog.
Anf. 17 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Självfallet måste man diskutera finansieringsfrågan. Åtgärder
som i dag kanske kortsiktigt leder till att budgetunderskottet ökar kan inne-
bära att man får igen pengarna vid ett senare tillfälle.
Vi har i Bohuslän en rad olika infrastrukturprojekt. Det handlar om bl.a.
en bro. Länsstyrelsen har också i sin skrivelse pekat på en rad olika objekt,
som kortsiktigt skulle öka kostnaderna men som skulle komma tillbaka i
form av bättre möjligheter för tillväxt i framtiden. Det är just detta som ef-
terlyses av alla de människor som i sin vardag upplever oro för sina hus och
ser problem för de ungdomar som går ur gymnasieskolan till en ganska me-
ningslös tillvaro, vilket i sin tur sätter sina spår på familjeliv och annat.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Kent Carlsson har frågat mig om regeringen till den israeliska
regeringen har framfört sina protester mot deportationen av 418 palestinier.
Berndt Ekholm har frågat mig vilka åtgärder regeringen vidtagit resp, plane-
rar att vidta med anledning av deportationen av palestinierna till bergen i
södra Libanon. Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.
Den svenska regeringen reagerade mycket snabbt på Israels beslut att, ef-
ter en rad våldsdåd på de ockuperade områdena, deportera över 400 palesti-
nier. I ett uttalande den 18 december 1992 sade statsminister Carl Bildt:
”Den senaste tidens upptrappade våldsaktioner från palestinsk sida liksom
de israeliska repressalierna kan allvarligt störa fredsprocessen i Mellanös-
tern. Såväl tagande av gisslan och mordet på en israelisk polisman som den
israeliska regeringens beslut att deportera 400 palestinier står i strid med
både folkrättsliga och humanitära regler och principer.”
Vidare uttrycktes den svenska regeringens förhoppning att de pågående
fredssamtalen trots allt skall kunna fullföljas. Regeringens väl kända stånd-
punkt, att en varaktig lösning av konflikten i Mellanöstern kan uppnås en-
dast genom förhandlingar, upprepades.
I ett brev till min israeliske kollega, utrikesminister Shimon Peres, den 29
december 1992 har jag ytterligare förtydligat den svenska regeringens inställ-
ning. Jag betonade i detta bl.a. den vikt vi från svensk sida fäster vid folkrät-
ten och skyddet av de mänskliga rättigheterna.
Jag påpekade också att den svenska regeringen anser att den fjärde
Genévekonventionen, som stadgar om skydd för civilbefolkningen i krigstid
och förbjuder såväl deportationer från som inflyttning av den egna befolk-
ningen i ockuperat territorium, är tillämplig på de ockuperade områdena
och således måste respekteras - en ståndpunkt som dessförinnan framhållits
i det svenska anförandet under Mellanöstern-debatten i FN:s generalförsam-
ling den 4 december. Mot denna bakgrund framförde jag den svenska rege-
ringens uppmaning till Israel att ompröva deportationsbeslutet.
Den svenska åsikten om deportationsbeslutet är således väl känd i Israel.
Även EG-länderna, liksom flera andra stater, har gjort kraftfulla uttalanden
med anledning av deportationen. Israel har dess värre ännu inte omprövat
sitt beslut men ICRC, den internationella Röda kors-kommittén, har fått
tillstånd att besöka de deporterade i lägret i södra Libanon.
Regeringen är djupt oroad över den händelseutveckling som den senaste
tiden ägt rum i Mellanöstern. Den fredsprocess som, efter amerikansk skyt-
teldiplomati i regionen, kunde inledas i oktober 1991 utgjorde ett historiskt
genombrott. Ansvaret för att tillvarata den möjlighet som därigenom öpp-
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
10
nats att få till stånd en fredlig lösning av den långa konflikten i Mellanöstern
vilar tungt på alla inblandade parter. Under min resa till Israel och de ocku-
perade områdena den 20-24 januari kommer jag att få tillfälle att föra en
fördjupad diskussion om dessa frågor med såväl israeliska som palestinska
ledare.
Anf. 19 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min fråga.
Jag vill börja med att citera ur den fjärde Genévekonventionen, artikel
49: ”Tvångsförflyttning, enskilt eller i massa, eller deportation av skyddade
personer från ockuperat område till ockupationsmaktens eller annat lands
territorium, ockuperat eller icke ockuperat, är oavsett de skäl som må an-
föras därför förbjudet”. Denna konvention har Sverige skrivit under och
därmed förbundit sig att se till att den efterlevs.
Det är helt klart att Israel har begått ett brott mot folkrätten genom sitt
beslut att deportera 415 palestinier till södra Libanon. Man kan fråga sig om
Israel skall tillåtas agera hur som helst i strid mot folkrätt och internationella
regler, på det sätt som man har gjort i det här fallet liksom i många andra
fall.
Det som förvånar mig i utrikesministerns svar är att man i princip jämstäl-
ler enskilda palestiniers våldsdåd - som bör fördömas - med staten Israels
agerande, en stat som säger sig vara en rättsstat, men som utan domstolsför-
handlingar eller annat har dömt 415 palestinier till deportering. Jag tycker
att statsminstern gjorde ett märkligt uttalande i december. Jag vill fråga utri-
kesministern om man menar att det går att jämställa enskilda palestinier och
staten Israel på det viset.
Självfallet måste världssamfundet reagera. Folkrättens principer måste
följas, och det måste gälla också för Israel. FN agerade ju i fallet Irak-Ku-
wait, där man tog i med hårdhandskarna och tvingade Irak att dra sig till-
baka. Det är viktigt att den svenska regeringen använder alla sina kanaler
för att förmå Israel att acceptera folkrättens regler och följa dem. Jag vill
fråga utrikesministern om man officiellt har framfört någon protest och om
man har kallat den israeliske ambassadören till UD för att till honom fram-
föra sitt kraftiga avståndstagande från Israels åtgärder.
Anf. 20 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Jag vill först tacka utrikesministern för svaret.
Det är naturligtvis en helt oacceptabel situation som palestinierna mycket
länge har befunnit sig i och som nu råder för den här gruppen av drygt 400
palestinier som finns i de kyliga bergsområdena i södra Libanon.
Problemet med Hamas - den fundamentalistiska rörelsen som finns i om-
rådet - löser man naturligtvis inte på det här sättet. Israel måste lära sig att
hantera sina problem inom de gränser som man kontrollerar. Man kan bara
komma till rätta med fundamentalismen genom att vidareutveckla fredspro-
cessen och genom att se till att situationen för palestinierna stegvis förbätt-
ras.
I ett av numren före nyår av tidningen Jerusalem Post står det i en rubrik
att deportationernas syfte är att rädda de fortsatta fredssamtalen. Om det är
en åsikt som är vanlig i Israel, är man inne på en mycket farlig väg. Jag tror
precis motsatsen: detta är mycket kontraproduktivt för att Israel skall kunna
uppnå en långsiktig lösning av den här konflikten och åstadkomma fred. Vi
kristna socialdemokrater framförde just den här åsikten strax före jul till La-
bours ordförande Rabin.
Jag tror att det är nödvändigt att den svenska regeringen protesterar i en
sådan här situation. Det är också bra att så har skett. Men precis som Kent
Carlsson efterlyser också jag officiella åtgärder och uttalanden som syns i
pressen och som världssamfundet kan ta del av, t.ex. en sådan åtgärd som
att kalla ambassadören till UD. Jag vill dessutom fråga vilka åtgärder därut-
över som regeringen arbetar med för att bidra till en lösning av den aktuella
konflikten. Vad kan regeringen vidta för ytterligare åtgärder?
Anf. 21 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Statsministerns uttalande fokuserar det samband som finns
mellan palestinska våldsaktioner och det israeliska deportationsbeslutet. Bå-
dadera innebär ett hot mot fredsprocessen. Det finns alltså ett samband mel-
lan orsak och verkan, som vi icke kan bortse ifrån. I sitt uttalande önskade
statsministern att fördöma såväl våldsaktioner som strider mot alla humani-
tära principer som handlingar som står i strid med folkrätten.
Till Berndt Ekholm vill jag säga att jag delar hans bedömning att deporta-
tionerna är ett hot mot fredsprocessen. Det är därför viktigt att denna svåra
fråga får en lösning och att beslutet omprövas, så att de deporterade får åter-
vända till sina hem.
Det finns möjlighet för dessa båda riksdagsledamöter att ta del av det här
brevet. Det är inget hemligt brev som har skrivits till Shimon Peres. Brevet
överlämnades av Sveriges ambassadör till Israels utrikesministers ställföre-
trädare. Det är fråga om en officiell markering och protest, och innehållet
är det som jag tidigare här redovisade.
Anf. 22 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Uppriktigt sagt är det ett märkligt svar som utrikesministern
ger. Att jämställa enskilda palestiniers handlanden med rättsstatens Israels
agerande är mycket märkligt. Det vore precis som att vi i Sverige skulle de-
portera alla kosovoalbaner bara för att ett antal kosovoalbaner har begått
brott här. Så får man inte bete sig i en rättsstat. Staten Israel är en stat som
skall följa de regler som gäller för stater.
Det är därför som statsministerns uttalande är mycket märkligt. Jag vill
återigen ställa frågan: Är det rimligt att göra en sådan jämförelse som man
gör i det här sammanhanget? Också jag tycker att man skall fördöma vålds-
brott, vilket jag och andra som agerar i den här frågan gör.
Världssamfundet diskuterar nu sanktioner mot Israel om Israel inte följer
FN:s resolution 799, som uppmanar Israel att låta palestinierna flytta hem.
Kan regeringen tänka sig att delta i sådana diskussioner, om inte säkerhets-
rådets beslut följs?
Anf. 23 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det är alldeles utmärkt att vi är överens om tolkningen av
situationen, om hur allvarlig den är. Så det kan lämnas därhän.
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
12
Men jag fick inget svar på min fråga om vilka ytterligare åtgärder som re-
geringen kan tänkas vidta. Det är här fråga om humanitära insatser för pales-
tinierna. Det finns ju svensk personal i området, och vi har en tradition att
göra insatser bl .a. via UNRWA och FN. Det vore angeläget att också Sverige
försöker att bidra till att lösa den aktuella situationen.
Sedan finns det givetvis andra typer av åtgärder som vi kan vidta för att
göra klart för Israel att den här frågan måste bringas till en lösning för israe-
lernas eget bästa. Jag undrar då vilket budskap som utrikesministern har
tänkt att framföra under sin resa i Israel.
Anf. 24 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! För min del tycker jag att det är mycket märkligt att Kent
Carlsson inte kan se verkligheten som den är, nämligen att det var terroror-
ganisationen Hamas våldsdåd som utlöste det israeliska beslutet att vidta
den folkrättsstridiga åtgärden. Det förvånar mig att Kent Carlsson inte kan
se detta samband.
Regeringen vidtar en mycket konkret åtgärd genom att jag skall resa till
Israel nästa vecka. Jag kommer då att föra samtal både med israeliska före-
trädare och med palestinska företrädare. Jag räknar med att få god tid för
alla dessa samtal. Jag kommer att mycket klart framföra den svenska rege-
ringens åsikt om bl.a. deportationerna, som självfallet kommer att vara en
av samtalspunkterna.
Anf. 25 KENT CARLSSON (s):
Fru talman! Låt mig deklarera att jag självfallet stöder fredsprocessen. Jag
delar den uppfattning som Berndt Ekholm har gett uttryck för, att deporta-
tionerna är kontraproduktiva och att de skadar fredsprocessen. Det är synd,
eftersom det är den enda vägen när det gäller att lösa konflikten mellan Is-
rael och Palestina.
Jag vill återkomma till frågan om det här med rättsstaten. Jag kan förstå
att man i Israel reagerar för alla våldsdåd. Men beträffande Sveriges rege-
ring, som har att följa folkrätt och annat, är statsministerns uttalande märk-
ligt. I detta uttalande jämställs alltså enskilda palestiniers handlingar och Is-
raels agerande. Därmed minskas staten Israels ansvar att agera som en stat
skall göra. Om det finns våldsverkare, skall dessa släpas inför skranket och
dömas. Man kan inte klumpa ihop dem och skicka i väg dem. Det finns ingen
annan riktig rättsstat som får göra på det sättet.
Jag måste återigen fråga vilka övriga åtgärder regeringen vidtar för att lösa
detta problem. Är man beredd att i FN diskutera sanktioner i det fall att
Israel inte följer säkerhetsrådets resolution 799?
Anf. 26 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Vi måste naturligtvis vara klara i vårt budskap för att de här
palestinierna skall få återvända. Det är viktigt att regeringen fortsätter att
framföra det budskapet. Nu räcker inte bara ord, utan det krävs också hand-
ling. Det är därför jag har pekat på humanitära insatser och insatser för att
hjälpa palestinierna i den svåra situation som de befinner sig i både i det ak-
tuella området och i de ockuperade områdena.
Att resa till Israel just när den uppkomna situationen är för handen kan
vara diskutabelt. Men jag tycker trots allt att det är riktigt att göra det. Men
då är också markeringarna viktiga. Det är mycket viktigt att budskapen går
fram att vi från svensk sida inte accepterar en sådan här situation samtidigt
som vi naturligtvis vill värna Israels intressen. Men det är mycket viktigt att
de får klart för sig att de inte kan få uppträda på det här sättet. Det är därför
viktigt att vi har någonting med oss i paketet. Jag återkommer till frågan om
det finns några åtgärder som regeringen har förberett och funderat över som
redan nu skulle kunna diskuteras här.
Anf. 27 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Avslutningsvis vill jag bara återigen upprepa att den svenska
regeringen fördömer deportationsbeslutet. Jag ser fram emot de möjligheter
som jag i nästa vecka kommer att få till en direktinformation på platsen och
att få föra samtal om dessa frågor.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 28 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Annika Ahnberg har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
avser att vidta för att kärnkraftsawecklingen skall kunna ta sin början.
Till att börja med vill jag erinra om vad jag anförde här i kammaren vid
frågestunden den 17 november 1992 beträffande omställningen av energisys-
temet.
I regeringsförklaringen fastslås att energiöverenskommelsen från år 1991
ligger fast. Det innebär att de utgångspunkter för omställningen av energi-
systemet som överenskoms mellan Centerpartiet, Folkpartiet och Social-
demokraterna utgör basen för regeringens energipolitik.
I överenskommelsen sägs bl.a. att landets elförsörjning skall tryggas ge-
nom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varak-
tiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energihus-
hållning. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid
användning och utveckling av all energiteknik.
Vidare sägs att omställningen av energisystemet måste, vid sidan av säker-
hetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthål-
lande av sysselsättning och välfärd. När kärnkraftsawecklingen kan inledas
och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att
bibehålla konkurrenskraftiga elpriser.
Den utfrågning kring kärnkraftens säkerhet och sårbarhet som genomför-
des den 4 december 1992 har inte på något avgörande sätt förändrat dessa
förutsättningar. Ytterligare information har tillförts, men den politiska över-
enskommelsen påverkas inte.
Omställningen och utvecklingen av energisystemet bör grundas på lång-
siktigt hållbara politiska beslut. Detta förutsätter bred politisk majoritet.
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
13
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
14
Besluten måste vara sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår
som trovärdiga över tiden. Under första hälften av 80-talet ökade elanvänd-
ningen kraftigt. Under decenniets senare hälft uppgick den genomsnittliga
ökningen till endast 0,7 % per år. De senaste åren har vi haft förhållandevis
milda vintrar. Elanvändningen beräknas under 1992 ha minskat med ca 2 %,
bl.a. till följd av rådande mycket djupa lågkonjunktur. Vidare haren effekti-
vare elanvändning hållit tillbaka förbrukningen.
Detta innebär emellertid inte att det skapats långsiktigt utrymme för en
minskad kapacitet i elproduktionssystemet. Det är därför viktigt att fullfölja
de energipolitiska program som pågår och vilkas hittills uppnådda resultat
redovisas i årets budgetproposition.
Anf. 29 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Jag är dock inte
nöjd med svaret, vilket miljöministern säkert kunde förutse.
Fem av landets tolv kärnkraftreaktorer har under en längre tid varit av-
stängda på grund av säkerhetsproblem. Två har nyligen beviljats tillstånd att
få starta igen.
Med anledning av bl.a. säkerhetsproblemen, men också med anledning av
frågor kring säkerheten i tillförseln av energi, hölls en offentlig utfrågning i
början av december. Jag var där och lyssnade på vad som sades. Min slutsats
var att det med tanke på tillförseln av energi och med anledning av säker-
hetsproblemen skulle vara fullt möjligt att påbörja kärnkraftsawecklingen.
Av de referat som gjordes i media fick jag intrycket att miljöministern delade
den uppfattningen. Det är därför jag har ställt denna fråga. Jag har utgått
ifrån att regeringen kollektivt har utvärderat utfrågningen och dragit slutsat-
ser av den. Eftersom miljöministern undviker att beröra den delen av frågan
vill jag upprepa den. Om regeringen inte kollektivt har värderat resultatet
eller dragit några slutsatser av utfrågningen menar jag att det kanske rent av
var litet oärligt att anordna utfrågningen. Den kanske inte var avsedd att
tjäna som underlag för de fortsatta politiska besluten, utan mer som ett spel
för gallerierna. Det skulle i så fall vara mycket beklagligt.
Miljöministern hänvisar till den energipolitiska överenskommelsen mel-
lan tre partier. Jag ifrågasätter om det verkligen är den energiöverenskom-
melsen som gäller, eftersom den innebär att man skall påbörja aweckling av
kärnkraften när det är möjligt. Det är möjligt nu. Är det inte i själva verket
en helt annan outtalad energiöverenskommelse som gäller i det här landet
för närvarande, som domineras och dikteras av Moderata samlingspartiets
politik i dessa frågor och som innebär att någon aweckling över huvud taget
inte är förestående?
Anf. 30 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag förstår att Annika Ähnberg har tagit intryck av utfråg-
ningen. Det finns all anledning att göra det.
Jag vill återkomma till vad jag själv vid utfrågningen sade i sammanfatt-
ningen. Beredningsprocessen i regeringskansliet är inte avslutad. Däremot
är hela utfrågningen utskriven nu, vilket ger möjlighet att mer i detalj analy-
sera den. Det är inte på det sättet att det enda intressanta underlaget i det
här sammanhanget är uttalanden från utfrågningen. Det pågår också utred-
ningar på olika håll, vilket jag nämnde i min avslutning. Särskilt nämnde jag
Göran Steens utredning, som SKI själv har initierat. Vi har via media under
de senaste dagarna fått veta att motsvarande uppdrag har lämnats av Vatten-
fall när det gäller kärnreaktorerna. Det är bra att så sker och att berörda
parter agerar på olika sätt. Det finns också mer av den sortens material. Jag
utlovade också, vilket kommer att ske, att det samlade materialet skall bli
föremål för en samlad diskussion i regeringen som helhet vid en allmän be-
redning, vilket var anmält före utfrågningen. Det är en självklarhet, därför
att annars kunde intrycket bli precis det som Annika Åhnberg sade, nämli-
gen att frågan mynnade ut i intet och blev ett spel för gallerierna. Så är det
inte alls.
Det är en utomordentligt allvarlig händelseutveckling som har kunnat be-
vittnas under den senaste tiden med mycket stora konsekvenser och fråge-
tecken beträffande såväl säkerhet som sårbarhet främst i det svenska elener-
gisystemet. Självfallet ser regeringskansliet och regeringen allvarligt på den
situationen och kommer att dra slutsatser när materialet har samlats. Hear-
ingen var en del av detta.
Anf. 31 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Fru talman! Jag får nu intrycket att denna diskussion pågår inom rege-
ringen och att det förhoppningvis kan komma förslag rörande avvecklingen
som grundar sig på en mer samlad bedömning. Men det är mycket osäkert
när i tiden ett sådant förslag kan väntas. Som jag ser det är behovet av beslut
akut.
Energiövenskommelsen, som jag som kärnkraftsmotståndare inte var
nöjd med eftersom jag tyckte att den var för vag och otydlig, byggde ändå
på en överenskommelse över de dåvarande och nuvarande blockgränserna.
Tanken var, som jag uppfattade den, att den skulle ha giltighet oavsett vilket
politiskt block som hade makten. I den överenskommelsen ingick också att
man årligen skulle utvärdera säkerheten och andra aspekter för att finna vä-
gar att gå vidare.
Jag undrar hur man konkret lever upp till energiöverenskommelsen. Hur
ser de fortsatta överläggningarna mellan de tre parterna i överenskommel-
sen ut? På vem vilar initiativet? Vem gör utvärderingarna? Hur driver ni ar-
betet vidare? Jag får intrycket att överenskommelsen inte existerar i prakti-
ken.
Anf. 32 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jo, energiöverenskommelsen existerar, både på papperet och
i praktiken. Dessutom är det, efter den nya regeringens bildande, fem par-
tier som står bakom den, eftersom detta är inskrivet i regeringsförklaringen.
Jag vet inte om Annika Åhnberg har hunnit läsa budgetpropositionen -
om än inte alla bilagor - men i bil. 13 från Näringsdepartementet finns en
redovisning av de energipolitiska programmen. Där återfinns de delar som
är relevanta för just en konkret uppföljning av energiöverenskommelsen.
Där finns en redovisning av läget och Energirapport 1992 från NUTEK.
Därefter redovisar föredragande statsråd sina överväganden.
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
1 det sammanhanget är det viktigt att peka på de delar som har sin grund
bl.a. i energiöverenskommelsen och i andra beslut. Det gäller utveckling och
introduktion av ny energiteknik, stöd till kraftvärmeproduktion med bio-
bränslen, stöd till vindkraft och stöd till solvärme.
Anf. 33 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Fru talman! Jag har förvisso inte läst alla bilagor till budgetpropositionen,
men just den här har jag tittat på. Den innehåller också NUTEK:s prognoser
för energibehovet fram till sekelskiftet. Jag noterar att NUTEK inte räknar
med att avvecklingen av kärnkraften skall påbörjas före sekelskiftet, efter-
som man redovisar produktionen för de tolv reaktorer som nu är i drift.
Det här resonemanget, där man hänvisar till NUTEK:s analyser och pro-
gnoser, blir ett cirkelresonemang. Om det är NUTEK:s prognoser man stö-
der sig på och NUTEK i sina prognoser stöder sig på att det inte finns en
tillräcklig uttalad politisk ambition, som lägger en påbörjad kärnkraftsav-
veckling som grund, är det inte ett hållbart resonemang.
Miljöministern upprepar att det är fem partier som står bakom energi-
överenskommelsen. Jag ifrågasätter det. Om det vore så, skulle man ha tagit
utfrågningen i december på allvar och sett till att med någon hastighet redo-
visa hur kärnkraftsawecklingen skall inledas. Hur skall det gå till? Det finns
ingenting sagt om hur i tiden awecklingen skall gå till.
Anf. 34 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag är ledsen att behöva påpeka en del elementära saker för
Annika Åhnberg, men detta med awecklingen har sina juridiska och ekono-
miska komplikationer, utöver de energipolitiska. Jag utgår från att vi båda
är medvetna om detta.
Jag kan också meddela att regeringen omedelbart före jul beslutade att
utreda kärnkraftens totala kostnadsansvar. Det har inte uppmärksammats
i media, men det är ett beslut som har fattats med anledning av de årliga
finansieringsbeslut som gäller kärnkraftens avfallshantering och rivning av
reaktorer. Det arbetet kommer nu att igångsättas.
Den konkreta uppföljningen av energiöverenskommelsen är alltså årliga
avstämningar, och det är en sådan avstämning som kan avläsas i bil. 13.
Anf. 35 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Fru talman! Det är uppenbart - det var alltså miljöministerns slutsats av
utfrågningen - att det är möjligt att påbörja kärnkraftsavvecklingen. I redo-
visningen i bilagan till budgetpropositionen anges inte hur det skall gå till,
därför att det inte finns någon sådan uttalad ambition. Men det finns ingen-
ting i redovisningen i sig som säger att det är omöjligt. Många av remissin-
stanserna har ifrågasatt NUTEK:s prognoser.
Det skulle vara intressant om miljöministern redovisade vilka juridiska
och ekonomiska komplikationer som han avser just nu.
Att ett antal av våra reaktorer inte har någon tidsbegränsning, när det gäl-
ler hur länge de skall drivas, och att andra har ett driftstillstånd fram till år
2010 är naturligtvis en komplikation, men om kärnkraften skall vara avveck-
16
lad är 2010 måste man någon gång konkretisera planerna. Det kommer alltid
att medföra juridiska och ekonomiska komplikationer, såvitt jag kan förstå.
Anf. 36 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Det är helt riktigt att det finns sådana komplikationer, oavsett
tidpunkt. Enligt min uppfattning minimerar man dem genom en successiv
avveckling. Det är det som hela diskussionen har gällt under 80-talet, och
även dessförinnan, dvs. hur det skall ske.
Vi hade också en diskussion om förtida avveckling, dvs. före den tekniska
livslängden 25 år. Under nästa valperiod jubilerar de första 25-åringarna,
och det betyder att frågan ställs på sin spets, om man vill gå in för en succes-
siv avveckling eller om man vill hålla sig till den utmätta tekniska livsläng-
den, som också är avskrivningstid. Det är naturligtvis en mycket avgörande
tidshorisont.
Anf. 37 TALMANNEN:
Jag medger ytterligare var sitt inlägg.
Anf. 38 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Fru talman! Kärnkraftsfrågan står hela tiden på sin spets - det är just det
som är problemet. Det är det som säkerhetsproblemen och avställningen av
fem reaktorer har visat.
Miljöministern talar om en successiv avställning av kärnkraften. Men om
den skall vara successiv måste den någon gång ta sin början - annars står vi
där år 2010, och då handlar det inte om någon successiv avställning utan om
en omedelbar avställning. Jag är inte nöjd med svaren på dessa frågor.
Dessutom vill jag slutligen tillägga att de protester och reaktioner som har
kommit från vårt grannland Danmark är väl värda att ta på allvar och att
höja över surströmmingsdebattnivån. Jag hoppas att det i det fortsatta arbe-
tet ingår seriösa överläggningar med Danmark om hur avvecklingen skall
ske. Danskarna har rätt att ställa anspråk i sammanhanget.
Anf. 39 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag ställer inte godvilligt upp som kärnkraftens försvarsadvo-
kat, som bekant. Vi hade en folkomröstning, där det alternativ som Annika
Åhnberg och jag stod för inte vann. Det finns alltså demokratiska restriktio-
ner, som vi måste ta på allvar.
Det var i ett läge när man i vissa kretsar försökte göra energipolitik till
någonting som marknaden skulle sköta som energiöverenskommelsen slöts.
Den var viktig för att skapa den politiska trovärdighet som krävs och kom-
mer att krävas i än högre grad när kärnkraften skall börja avvecklas.
Självfallet är syftet med de program som redovisas här, med årliga avstäm-
ningar enligt energiöverenskommelsen, just att öka detta utrymme. Sedan
kan olika bedömningsdiskussioner föras om vad som är möjligt i dagsläget,
men då skall man också ha klart för sig - det har jag alltid klargjort - att man
skall ta reda på konsekvenserna. Det är alltså inte bra om Danmark kör sju
kolkraftverk för att täcka vårt underskott vid avställningen av reaktorer i
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
17
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
18
södra Sverige, utan sådana aspekter måste också beaktas. Men visst är det
möjligt, praktiskt sett, att avveckla kärnkraften och att börja i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 40 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig om jag är beredd att vidta åt-
gärder för att ekonomiskt förbättra läget för yrkesofficerare som berörs av
nedläggningar inom flygvapnet.
Jag vill inleda med att erinra om att skälet till avvecklingen avförband är
de besparingskrav som statsmakterna har ålagt försvaret. Det statsfinan-
siella läget kräver besparingar även inom försvarets område. Genom att man
lägger ned fredsförband, möjliggörs också satsningar på materiell kvalitet.
Det är därför viktigt att nedläggningarna genomförs på ett sådant sätt att
besparingsmålet inte äventyras.
Igår-den 11 januari 1993 - överlämnade regeringen 1993 års budgetpro-
position (prop. 1992/93:100) till riksdagen. I denna proposition (bil. 5) be-
handlar jag även personalfrågorna, främst med inriktning på den avveckling
av övertaliga officerare som är nödvändig. Jag redovisar där de åtgärder som
har vidtagits och som planeras med anledning av 1992 års försvarsbeslut.
När det gäller den speciella fråga som Lars Stjernkvist tar upp vill jag säga
följande.
Ett nytt arbete inom försvarsmakten som medför flyttning till en ny bo-
stadsort innebär naturligtvis merkostnader för den enskilde arbetstagaren.
Ersättning för dessa kostnader kan betalas ut till arbetstagaren i den om-
fattning och på de villkor som följer av kollektivavtal. I ett sådant avtal för
försvaret finns bl.a. bestämmelser om ersättning i samband med förlust vid
försäljning av bostad. Dessa bestämmelser gäller fortfarande. Statens ar-
betsgivarverk har däremot återkallat delegeringen till lokal myndighet att
besluta i dessa frågor. Detta innebär att ärenden om ersättning för förlust vid
försäljning av bostad prövas av Arbetsgivarverket.
Det är i första hand en fråga för parterna på arbetsmarknaden att pröva
om det finns ett behov av att ändra eller komplettera gällande avtal.
Anf. 41 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Låt mig först säga att jag inte
ifrågasätter försvarsbeslutet. Jag inser att vi behöver lägga ner förband för
att få ekonomin i balans. Jag försöker, med denna fråga och en tidigare
fråga, bidra till att denna avveckling sker på ett så ansvarsfullt och smidigt
sätt som möjligt och med största möjliga hänsyn till de människor som be-
rörs.
Den uppfattning jag har bibringats genom samtal med de anställda i Norr-
köping som berörs av försvarsbeslutet är att det i verkligheten inte fungerar
så som statsrådet refererade. Formellt sett är det självfallet så. Däremot har
jag fått uppgifter som pekar på att det inte fungerar så i praktiken. De som
nu riskerar att göra stora förluster i samband med att de måste sälja sina
bostäder har fått nej till svar på frågan om det är möjligt att få något slags
ersättning. Jag vill därför formulera frågan så här i stället: Är statsrådet be-
redd att ta kontakt med de berörda myndigheterna för att ta reda på hur det
faktiskt ser ut i verkligheten?
Anf. 42 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Fru talman! Får jag först säga att det är alldeles självklart att denna typ av
avveckling av personal skall ske med största möjliga hänsyn till de anställda
och inte minst till deras familjer, som ibland också kan drabbas mycket hårt.
Där är vi överens. Det är emellertid så att de bestämmelser som gällde tidi-
gare faktiskt gäller fortfarande. Det har alltså inte skett någon ändring av
det materiella innehållet i bestämmelserna. Däremot är beslutanderätten,
som tidigare var delegerad till lokal myndighet, numera centraliserad, för att
vi skall få en bättre enhetlighet. Det skall inte innebära att man i det enskilda
fallet gör några ekonomiska eller andra förluster, t.ex. rättsförluster. Skulle
det visa sig att detta inte fungerar ankommer det i första hand på de anställ-
das fackliga organisationer att ta upp frågan och se om de kollektivavtalsvä-
gen kan hitta en lösning.
Självfallet skall jag informera mig om hur det hela fungerar i praktiken.
Det kan jag naturligtvis lova. Däremot har jag som enskilt statsråd inte rätt
att gripa in och ändra bestämmelserna. Då skulle jag göra mig skyldig till
ministerstyre. Det måste gå den vanliga vägen.
Anf. 43 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag förstår att statsrådet med tanke på sitt förflutna inte vill
göra sig skyldig till ministerstyre. Det vore ödesdigert.
Jag noterar att vi är helt överens i sakfrågan. Det skall vara möjligt för
arbetsgivaren att betala ersättning till anställda som åläggs att flytta. Vad vi
möjligtvis är oense om är hur verkligheten ser ut. Jag ser inte det som något
oöverkomligt problem. Med gemensamma krafter borde vi kunna förmedla
till de berörda vilka regler och beslut som faktiskt gäller. Jag tackar för sva-
ret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 44 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Lennart Nilsson har frågat mig om regeringen har någon indu-
stripolitik som kan förhindra att var femte uddevallabo blir utan jobb.
Volvo har fattat beslut om avveckling av Uddevallafabriken, och bilmon-
teringen väntas upphöra under maj i år. Denna utveckling är djupt beklaglig
för sysselsättningen i såväl Uddevalla som alla de orter där underleverantö-
rer drabbas. Men det finns ingen anledning att ifrågasätta det riktiga i beslu-
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
19
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
tet. Nya effektivare produktionsmetoder och lågkonjunkturen i Europa och
USA har ökat rationaliseringstrycket i bilindustrin i både Sverige och vår
omvärld. Vårt höga kostnadsläge har också aktivt medverkat till företagens
besvärliga situation.
Regeringen bedriver i dag en offensiv näringspolitik för att möjliggöra för
de svenska företagen att konkurrera effektivt på en allt hårdare marknad.
Under perioden 1991-1993 kommer företagens skatter att sänkas med ca
36 miljarder kronor. Till detta skall läggas effekterna av kronans deprecie-
ring. Detta innebär sammantaget en kraftig förbättring av konkurrenskraf-
ten.
Vidare bygger regeringen med hjälp av de avvecklade löntagarfondernas
medel upp en privat riskkapitalmarknad för småföretag. Denna marknad
fördubblas i ett slag, och samtidigt införs ett system med s.k. nyföretagarlån.
Genom den av riksdagen beslutade bankgarantin tar staten ansvaret för ett
fungerande betalningssystem.
Andra viktiga åtgärder har aviserats i regeringens småföretagsproposition
hösten 1991, och ytterligare åtgärder kommer inom flera områden, bl.a.
forskningsområdet och på skattesidan.
Genom redan beslutade och kommande åtgärder kommer Sverige att ha
den kanske mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattningen i Europa. Tillsam-
mans med avskaffandet av utlänningsförbehållet i aktiebolagslagen kommer
detta att göra Sverige till ett attraktivt investeringsland. Detta kommer att
komma hela landet till del, så också Uddevalla.
Anf. 45 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka näringsministern för svaret. Bakgrunden
till min fråga är den omvälvning som har skett i Uddevalla under ett antal år.
Vi hade för tio år sedan ungefär 25 % industrisysselsatta i kommunen. Vi
räknar med att andelen nästa år ligger på 8 %, och då är Samhall, Bohus-
gruppen, den största industriarbetsplatsen. Det innebär att det kommer att
bli enorma problem.
Vi kan diskutera historien, men det är ganska meningslöst i dag. Det hand-
lar ju om människors framtid. Jag funderar på vilket ansvar ministern och
regeringen anser att Volvo har i detta sammanhang, med utgångspunkt i de
stöd som Volvo har fått från samhället. På vilket sätt resonerar man i Nä-
ringsdepartementet om hur Volvo kan medverka för att klara framtiden?
Det finns ett viktigt kunnande hos människorna på Volvofabriken.
Det handlar också om fönsterfabriken Elit-Fönster, som kommer att läg-
gas ner under sommaren. Jag tror att fönsterfabriken i Uddevalla är en av
Sveriges modernaste. Inte minst bland de anställda diskuteras om företaget
kan övervintra och behålla den fabrik som finns. De anställda är övertygade
om att det finns ett behov inför framtiden, särskilt på exportsidan, att kunna
konkurrera med utländska företag på fönstermarknaden. Människorna på
fabriken undrar om regeringen är beredd att diskutera olika former av åtgär-
der för att företaget skall kunna övervintra, för att klara bl.a. exporten. Det
handlar inte enbart om nyföretagande, utan också om att rädda den kapaci-
tet som finns.
20
Anf. 46 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Den helt dominerande delen av de satsningar regeringen har
gjort har gått till befintliga företag. 36 miljarder har satsats på förbättringar
av bolagsbeskattningen. Dessutom har satsningar gjorts på riskkapitalföre-
tag och, ovanpå det, en satsning på nyföretagarlån. Vi kan skapa förutsätt-
ningar för en industriell expansion. Det är det vi gör i och med den kraftiga
förbättring av konkurrenskraften som nu sker i svenskt näringsliv, en för-
bättring som saknar motstycke under senare årtionden.
Vi gör den bedömningen att staten inte skall gå in med pengar i enskilda
bolag för att klara de enskilda situationerna. I stället skapar vi förutsätt-
ningar för expansion. Elit-Fönster har nu, som andra företag, en utomor-
dentligt god förutsättning att gå ut på exportmarknaden. Kronan har gått ner
i värde ungefär 20 %. Arbetsgivaravgifterna har sänkts. Produktiviteten har
höjts gentemot omvärlden. Det är nu vi måste göra satsningarna. Vi kan
skapa förutsättningarna. Sedan gäller det att ta vara på förutsättningarna för
att få en expansion.
Den andra frågan rörde Volvo och dess ansvar. Jag vet att min kollega
Börje Hörnlund har haft en omfattande diskussion med Volvo om dess an-
svar i Uddevalla. De pengar som Volvo där fått var huvudsakligen regional-
politiska medel som härleds från Arbetsmarknadsdepartementet. Därmed
är det Arbetsmarknadsdepartementet som kan ställa krav.
Anf. 47 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Vi kan utgå från Elit-Fönster och dess ansvar här. Hemma-
marknaden drabbas emellertid av att det inte längre byggs här i Sverige, och
detta har lett till en kollaps. Även om förutsättningarna är riktiga, dvs. att
det på sikt är möjligt att exportera fönster, så kan ett glapp i tiden konstate-
ras.
Men det finns olika idéer. Exempelvis har ju i stort sett det gamla Jugosla-
vien fördärvats. Vidare gäller det förhållandena i Baltikum t.ex. I stället för
att betala ut A-kasseersättning till de här människorna i Uddevalla kunde
det kanske gå att hitta uppslag när det gäller export av fönster till det forna
Jugoslavien, Baltikum osv. för att under en övergångstid klara den upp-
komna situationen.
Jag undrar om regeringen är beredd att diskutera sådana lösningar tillsam-
mans med människorna på Elit-Fönster.
Anf. 48 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Vi tror inte att det är regeringen som skall föra diskussioner
med Elit-Fönster.
Vi har skapat två stora portföljbolag, sex riskkapitalbolag, för vilka vi tog
medel från löntagarfonderna just för att kunna göra riskkapitalsatsningar
när det gäller att föra in kapital i företag med framtidsutsikter och förutsätt-
ningar att konkurrera.
Jag tycker att den naturliga lösningen vore att Elit-Fönsters ledning tar
kontakt så snart AB Bure i Göteborg organiserat sig för att se om det går att
finna en hållbar affärsidé och att göra en kompetent kommersiell prövning
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svar på frågor
21
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993
Svarpå frågor
22
av Elit-Fönsters framtida konkurrensförutsättningar och möjligheter att inte
bara överleva utan också, förhoppningsvis, att expandera.
Anf. 49 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Jag utgår från att ministern, även om det sitter långt inne, är
positiv till att man försöker hitta lösningar för att klara sysselsättningen och
framtiden när det gäller Elit-Fönster.
Så till en annan fråga, i motsats till det som ministern här säger om en
offensiv näringspolitik. Det finns ju en del företag som har anknytning till
varvsnäringen i Bohuslän. Vidare skall ju varvsstödet avvecklas. Men de
konkurrentländer som vi har att leva med - t.ex. Danmark och Norge - har
inte gjort samma sak. Det innebär att det blir en snedvriden konkurrens,
som kan medföra en utslagning av den obetydliga kapacitet som vi har när
det gäller varvsnäringen.
Min fråga till ministern blir därför: Är det inte rimligt att ha lika villkor i
Sverige som i andra länder när det gäller varvsstödet - dvs. att man är beredd
att ompröva det beslut om varvsstödet som vi fattade beslut om 1989 med
utgångspunkt i att andra också skulle avveckla men som de inte har gjort?
Anf. 50 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det här gäller Elit-Fönster, precis som alla andra bolag. Jag
tror inte att det är Näringsdepartementet eller enskilda tjänstemän i kansli-
huset som skall göra affärsmässiga prövningar av enskilda företag.
I nuvarande läge, och även i normalläget, vore detta en fullständigt orim-
lig arbetsbelastning. Dessutom vore det en mindre kompetent bedömning.
Detta skall i stället göras på marknadens villkor av kommersiellt kompetenta
personer. Därför har vi bidragit till en av de största riskkapitalmarknadssats-
ningarna i Västeuropa i modern tid - detta gäller även Elit-Fönster.
Sedan något om varven. Jag har tidigare här i kammaren vid ett flertal
tillfällen noterat att det finns ett i stor enighet fattat beslut om en avveckling
av varvsstödet. Det skulle även ske inom det s.k. EG-området. Såvitt vi kän-
ner till har ännu inte något beslut fattats om en förlängning inom EG. Men
vi följer utomordentligt nära den utveckling som sker inom Europaområdet
för att se vad man där gör med sitt varvsstöd.
Anf. 51 LENNART NILSSON (s):
Fru talman! Faktum är att varvsstödet fortsatt gäller - i motsats till hur det
är i Sverige. Det innebär att konkurrentländerna kan ta hem order. I stället
för att vi bygger båtar till Styrsöbolaget i Göteborg på ett svenskt varv kan
det alltså bli så, att order går till utlandet just beroende på konkurrenssitua-
tionen.
Jag delar ministerns uppfattning om att det exempelvis när det gäller Elit-
Fönster måste göras en affärsmässig, marknadsmässig, bedömning av förut-
sättningarna för framtiden. Men jag utgår från att man på Näringsdeparte-
mentet ändå är beredd att diskutera och att förmedla kunskaper, som jag
utgår från att t.ex. tjänstemän på Näringsdepartementet har när det gäller
de här vägarna, till de olika intressenter som skall bedöma förutsättningarna
på sikt. Det är väl egentligen det som jag efterlyser, liksom en positiv inställ-
ning och möjligheter till resonemang med Näringsdepartementet - inte om
affärsmässiga bedömningar utan om framtiden och om en förbättrad syssel-
sättning och industripolitik.
Anf. 52 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det är vad vi i princip sysslar med hela dagarna. Självfallet
förmedlar vi alltså förfrågningar till rätt instans. Normalt sköts detta via ut-
vecklingsfonder, länsstyrelser eller arbetsförmedlingar, som ser till att man
kommer någorlunda rätt när det gäller de instanser som har möjligheter att
pröva en affärsmöjlighet och som har kapital och kompetens för resp, fall,
om det anses vara ett bra och utvecklingsbart projekt.
Sedan något om varven. Det beslut som nu gäller inom EG är det som
gällde också när vi fattade beslut här i kammaren 1989. Det beslutet löper ut
i slutet av detta år. Man väntar på någon form av besked om hur EG-området
kommer att göra inför framtiden. Det är det beskedet som vi med största
vaksamhet avvaktar. Vi är inte betjänta av att stater i Europa konkurrerar
med olika former av statssubventioner till olika slags varv. Det är ingen i
längden betjänt av.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1992/93:152 till arbetsmarknadsutskottet
Föredrogs och lades till handlingarna
Skrivelse
1992/93:103
Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1992/93:153 till arbetsmarknadsutskottet
Motion
1992/93:Fi90 till finansutskottet
Från John Andersson (v) hade inkommit följande skrivelse:
Till riksdagen
Härmed tillkännages att jag lämnat Vänsterpartiet och dess riksdags-
grupp. Mitt uppdrag som riksdagsledamot kommer tills vidare att utövas
som partilös.
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
Svar på frågor
|
Prot. 1992/93:50 12januari 1993 |
Stockholm den 12 januari 1993 John Andersson Skrivelsen lades till handlingarna. 12 § Anmälan om frågor Anmäldes att följande frågor framställts den 11 januari 1992/93:313 av Carl-Johan Wilson (fp) till försvarsministern om skyldighe- Massmedia har spridit information om ett värnpliktsärende vars handlägg- Avser försvarsministern att vidta några åtgärder för att möjliggöra en mer 1992/93:314 av Gunhild Bolander (c) till statsrådet Bo Lundgren om tullens När den socialdemokratiska regeringen i budgetpropositionen 1990 före- Både från länsstyrelse och från riksdagsledamöter kom kraftiga protester, Jag vill därför fråga statsrådet Bo Lundgren om regeringen är beredd att 1992/93:315 av Carl-Johan Wilson (fp) till näringsministern om gymnasieut- |
24
Industrins rekryteringsbehov tycks inte motsvaras av intresse hos sökande
till gymnasieskolan. Exempel: Jönköpings gymnasieregion har ca 130 000 in-
vånare. Regionen är en av Sveriges industritätaste med bl.a. stor andei verk-
stadsindustri. Vid nu aktuellt prowal till gy-skolan valde endast 18 elever-
av ca 1700 - industriprogrammet i första hand. Av dessa har endast 5 elever
preliminärt anmält intresse för inriktning Industri i årskurs 2. Om antalet
platser på gymnasieskolans program anpassas till elevernas önskemål, skulle
det enligt detta exempel få mycket negativa konsekvenser för näringslivets
rekryteringsmöjligheter i Jönköpingsregionen. Jag är medveten om att ut-
bildningsministern har ansvar för gymnasieskolan, men jag finner det ange-
läget att även näringsministern medverkar för att stärka industrins möjlighe-
ter att rekrytera utbildade medarbetare. Därför ställs frågan till näringsmi-
nistern:
I vilken utsträckning kan regeringen - genom näringsministern - med-
verka till att popularisera utbildning för industrin?
13 § Kammaren åtskildes kl. 15.17.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
Prot. 1992/93:50
12januari 1993
25
Prot. 1992/93:50
12 januari 1993 Innehållsförteckning
Tisdagen den 12 januari
1 § Avsägelse ......................................... 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till Riksdagens revisorer och till
vissa utskott ..................................... 1
3 § Meddelande om svar på interpellation ................... 2
4§ Svar på fråga 1992/93:311 om neutralitetspolitiken.......... 2
Statsminister Carl Bildt (m)
Pär Granstedt (c)
5 § Svar på fråga 1992/93:302 om sysselsättningen i Uddevalla kom-
mun ........................................... 6
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Lennart Nilsson (s)
6 § Svar på frågorna 1992/93:309 och 310 om Israels deportation av
vissa palestinier .................................. 9
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Kent Carlsson (s)
Berndt Ekholm (s)
7 § Svar på fråga 1992/93:299 om avveckling av kärnkraften...... 13
Miljöminister Olof Johansson (c)
Annika Åhnberg (-)
Talmannen
8 § Svar på fråga 1992/93:308 om ändrad tjänstgöringsort för office-
rare i flygvapnet .................................. 18
Försvarsminister Anders Björck (m)
Lars Stjernkvist (s)
9 § Svar på fråga 1992/93:300 om industripolitiken och sysselsätt-
ningen ......................................... 19
Näringsminister Per Westerberg (m)
Lennart Nilsson (s)
10 § Hänvisning av ärenden till utskott m.m.................. 23
11 § Meddelande om ändrad partigruppstillhörighet ........... 23
12 § Anmälan om frågor
1992/93:313 av Carl-Johan Wilson (fp) om skyldigheten att full-
göra värnplikt.................................. 24
1992/93:314 av Gunhild Bolander (c) om tullens resurser på
Gotland....................................... 24
1992/93:315 av Carl-Johan Wilson (fp) om gymnasieutbild-
ningen och industrins rekryteringsbehov.............. 24
26
gotab 42698, Stockholm 1993