Riksdagens snabbprotokoll

Protokoll 1992/93:13

Fredagen den 23 oktober

Kl. 15.00--15.03

---

1 § Anmälan om ny ersättare

Tredje vice talmannen anmälde att Bengt Lindqvist
(s) skulle tjänstgöra som ersättare för Maj Britt
Theorin under tiden den 1--27 november,
varigenom motsvarande uppdrag upphört för
Sylvia Lindgren.

2 § Anmälan om kompletteringsval till
valberedningen

Tredje vice talmannen meddelade att
Socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av
uppkommen vakans anmält Monica Widnemark
som ny suppleant i valberedningen efter Anita
Modin.

Tredje vice talmannen förklarade vald till

suppleant i valberedningen

Monica Widnemark (s)

3 § Ledighet

Tredje vice talmannen meddelade att Lars Moquist
(nyd) ansökt om ledighet för FN-uppdrag under
tiden den 13 november--den 13 december.

Kammaren biföll denna ansökan.

Tredje vice talmannen anmälde att Vivianne
Franzén (nyd) skulle tjänstgöra som ersättare för
Lars Moquist.

4 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1992/93:16 till utrikesutskottet

1992/93:17 till socialförsäkringsutskottet

1992/93:45 till skatteutskottet

1992/93:46 till socialutskottet

1992/93:77 till försvarsutskottet

1992/93:108 till skatteutskottet

Skrivelse

1992/93:13 till jordbruksutskottet

Motionerna

1992/93:Ub1--Ub26 till utbildningsutskottet

1992/93:T2--T4 till trafikutskottet

1992/93:Ju1--Ju5 till justitieutskottet

1992/93:L1 och L2 till lagutskottet

1992/93:T5--T7 till trafikutskottet

1992/93:Ub27 och Ub28 till utbildningsutskottet

1992/93:Ju6 till justitieutskottet

1992/93:Fi1--Fi3 till finansutskottet

1992/93:L3 och L4 till lagutskottet

1992/93:N1 och N2 till näringsutskottet

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1992/93:23 Ändring i jordabalken m.m.

1992/93:37 Ny organisation för förvaltning av
statens fastigheter och lokaler, m.m.

1992/93:50 Åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin

1992/93:52 Höjd skatt på tobaksvaror

1992/93:58 Bostadsanpassningsbidrag m.m.

1992/93:63 Ändrade bestämmelser i fråga om
bostadsbidrag för år 1993, m.m.

1992/93:67 Vissa ändringar i väglagen m.m.

1992/93:68 Ändring i aktiebolagslagen m.m.

1992/93:71 Utländska förvärv av fast egendom

1992/93:83 Vissa behörighetsfrågor inom hälso-och
sjukvården m.m.

1992/93:96 Vissa uppbörds- och indrivnings-frågor,
m.m.

Redogörelse

1992/93:RFK1 Riksdagens förvaltningskontors
redogörelse för verksamhetsåret 1991/92

Motionerna med anledning av prop. 1992/93:7
Rätten till folkpension m.m.

1992/93:Sf1 av Berith Eriksson m.fl. (v)

1992/93:Sf2 av Doris Håvik m.fl. (s)

1992/93:Sf3 av Daniel Tarschys (fp)

Konstitutionsutskottets betänkanden

1992/93:KU1 Riksdagen och
normgivningsprocessen med anledning av förslag
från riksdagens revisorer, m.m.

1992/93:KU2 Fri- och rättigheter m.m.

Socialförsäkringsutskottets betänkanden

1992/93:SfU1 Introduktionsersättning till
flyktingar och vissa andra utlänningar

1992/93:SfU2 Vissa socialförsäkringsfrågor

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1992/93:AU1 Jämställdhet

1992/93:AU3 Arbetsmiljö

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 22 oktober

1992/93:16 av Sinikka Bohlin (s) till kulturministern
om minskade sändningstider på minoritetsspråk i
lokalradion:

I regeringens proposition 1991/92:140 Den
avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten
anför ansvarig minister följande: ''I de gällande
avtalen mellan staten och programföretagen ingår
bl.a. villkor om att bolagen bör ta särskild hänsyn
till språkliga och etniska minoriteter.'' Vidare
skriver man: ''Inför nästa avtalsperiod bör gälla att
de totala resurserna för detta ändamål minst bör
vara oförändrade i jämförelse med vad som gäller
under verksamhetsåret 1992.''

Riksdagen beslutade enligt propositionen. I sitt
betänkande anförde kulturutskottet, liksom
tidigare, att den finskspråkiga gruppen har en
särställning dels på grund av de historiska banden
mellan Sverige och Finland och dels på grund av
gruppens storlek. Denna särställning förutsätts
beaktas av programbolagen.

Det genom sammanslagning av Riksradion och
Lokalradion bildade bolaget Sveriges Radio AB
har nu föreslagit att lokalradiosändningarna på
minoritetsspråk skall minskas.

Anledningen till de minskade sändningstiderna är
att Sveriges Radio i stället vill utöka
rikssändningarna på minoritetsspråk. Detta är
utmärkt.

Men för dem som genom otillräckliga
språkkunskaper är helt hänvisade till sändningarna
på t.ex. finska är också lokalradions program av
stor betydelse.

Det kan inte vara rimligt att man -- för att utöka
rikssändningarna -- måste skära så kraftigt i andra
delar av verksamheten.

Avser kulturministern att vidta några åtgärder så
att utbudet av finskspråkiga lokalradiosändningar
överensstämmer med riksdagens beslut?

1992/93:17 av Ingvar Johnsson (s) till statsrådet
Beatrice Ask om regeringens planer för
gymnasieskolan:

Riksdagens beslut i anledning av den
socialdemokratiska regeringens proposition Växa
med kunskaper, ger vårt land en bra och tidsenlig
gymnasieskola. Genom beslutet garanteras alla
ungdomar en treårig gymnasieutbildning.
Elevernas ställning stärks och kommunen ges ökat
inflytande på centrala regleringars bekostnad.

En kursutformad gymnasieskola med gemensam
kärna av allmänna ämnen på alla studievägar ger
möjligheter till breda kunskaper och allmän
behörighet till högskolan. Den nya gymnasieskolan
ger möjlighet för alla ungdomar att välja mellan att
gå direkt ut i yrkeslivet eller att fortsätta studier i
högskolan.

I ett snabbt föränderligt samhälle är det också
viktigt att gymnasieutbildningen i framtiden
kommer att ge en god grund för ett livslångt
lärande. I OECD:s rapport framhävs satsningen på
treåriga gymnasieskolan som positivt nytänkande
och Sverige beskrivs som ett föregångsland vad
gäller möjligheten att också få gymnasieutbildning
i vuxen ålder.

När gymnasiepropositionen behandlades i
riksdagen uttalade Moderaterna och Folkpartiet att
beslutet skulle rivas upp av en borgerlig regering.
Det skulle i stället bli en gymnasieskola som
saknade de viktigaste positiva inslagen i
gymnasiereformen bl.a. treårigheten, den
omfattande gemensamma kärnan och den allmänna
högskolebehörigheten.

Det var därför glädjande att Moderaterna och
Folkpartiet i regeringsställning valde att helt överge
sitt motstånd och i allt väsentligt acceptera
gymnasiereformen. I en proposition där regeringen
föreslog några smärre detaljförändringar av
reformen skriver statsrådet Ask: ''Det är ingen
tvekan om att denna reform kommer att höja
utbildningens kvalitet''.

I budgetpropositionen för 1992/93 valde dock
regeringen att försena gymnasiereformens
genomförande ett år. Det skapade osäkerhet om
regeringens avsikter att genomföra reformen. Det
innebär dessutom att en årskurs elever vid många
gymnasielinjer alldeles i onödan nu ges en kortare
och mindre tidsenlig utbildning.

På förslag av den socialdemokratiska regeringen
erbjöds de ungdomar som lämnade tvååriga
utbildningar 1991 ett tredje kompletterande
gymnasieår. Genom riksdagsbeslut i våras och
genom förslag i krispaketet erbjuds eleverna
samma möjlighet de två följande åren.

Genom regeringens agerande finns risk att de
elever som började tvååriga linjer på
gymnasieskolan 1992 kommer i kläm. De kan bli de
enda som på 90-talet får lämna gymnasieskolan
med tvåårig utbildning. Det är därför angeläget att
dessa elever redan nu utlovas möjligheten till ett
tredje gymnasieår.

Regeringspartiernas tidigare inställning till
gymnasiereformen innebär att det fortfarande
råder oklarhet om regeringens inställning till
gymnasieskolan. Denna oklarhet förstärks av att
man tyvärr ibland beklagar att gymnasiereformen
inte kunde stoppas, ibland överdriver de
förändringar som nuvarande regeringen föreslagit,
ibland ''utlovas'' ytterligare förändringar.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga
statsrådet Beatrice Ask följande:

1. Är statsrådet beredd att undanröja oklarheter
genom ett otvetydigt uttalande att regeringen avser
fullfölja gymnasiereformen?

2. Är statsrådet beredd att garantera de som
börjat gymnasieskolan 1992 ett tredje
utbildningsår?

1992/93:18 av Roland Sundgren (s) till
näringsministern om svensk järnvägsindustri:

Tågtrafiken har framtiden för sig. Det är den mest
miljövänliga trafiken. Järnvägsindustrin bör vara
en svensk framtidsbransch. Den har vuxit fram
genom framsynta samhällsbeslut med tidig
elektrifiering, i samverkan mellan en duktig
beställare, SJ och ASEA -- numera ABB. Då det
gäller snabbtåget X 2000 har detta utvecklats i
samarbete mellan SJ och ABB med ca 1 000
miljoner i utvecklingskostnader.

X 2000 är ett unikt snabbtåg så till vida att det inte
kräver någon fullständig nyläggning av räls. Därför
är intresset stort från länder som USA, Tyskland
och Portugal. Möjligheter till export föreligger om
2 -- 3 år.

SJ:s grundorder på 20 tågset slutlevereras 1993/94.
Kontraktet innefattar även option på 20 tågset, en
option som gick ut i september i år. SJ anser dock
att man för närvarande inte vill fullfölja denna
beställning. Orsaken är osäkerhet vad gäller
framtiden. Räntorna är höga. Diskussionerna om
privatisering och avreglering skapar dåliga
möjligheter att planera för framtiden.
Upprustningen av snabbtågssträckorna går för
långsamt.

I nuvarande arbetsmarknadsläge borde regeringen
vidta mer kraftfulla åtgärder för att få i gång
järnvägsinvesteringar. Men regeringen borde också
underlätta för SJ att stå fast vid sina avsikter att
köpa fler tåg av ABB-Traction, t.ex. genom bra
villkorslån.

Framtiden för tågindustrin ser ljus ut på sikt. Men
detta kan kullkastas av en produktionssvacka de
närmaste två åren. Om inte beställningar görs av 20
tågset av SJ kommer produktionen i Kalmar
successivt att skäras ned för att helt upphöra i
början av 1994. Detsamma gäller Örnsköldsvik.
Det blir också sådana neddragningar av
produktionen i Helsingborg, Västerås och
Surahammar, så dessa verkstäder hotas av
nedläggning. Därmed skulle svensk tågtillverkande
industri upphöra. 1 500 arbetstillfällen försvinner
plus lika många till hos 100 underleverantörer
runtom i Sverge.

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att
vi skall kunna behålla svensk järnvägsindustri?

1992/93:19 av Inger Hestvik (s) till justitieministern
om bestraffning av sexualbrott som skett
utomlands:

Vi blir alltmera medvetna om att sexuella
övergrepp mot barn sker både här hemma i Sverige
och i andra länder.

I flera länder, bl.a. i Thailand, har t.o.m. en
sexindustri växt upp kring barnprostitution. Enligt
en undersökning som den thailändska
organisationen Childrens Foundation nyligen gjort
är mellan 500 000 och 800 000 barn under 16 år
verksamma i denna exploatering.

Från Europa, USA och Australien anordnas
särskilda resor för människor som vill utnyttja
dessa barn för sitt eget nöjes skull. Det handlar om
ren sexturism, och bland dessa turister finns
svenska män, svenska pedofiler. I de länder de
kommer från är straffen för sex med barn höga. I
de länder dit de far som turister utsätter de sig för
mindre risker att bli bestraffade.

Vi har reagerat mot detta i Sverige, och vi har i dag
en laglig möjlighet att straffa förövarna till brott
utomlands om gärningen är straffbelagd i Sverige
och i det land där gärningen begås. Ändå har mig
veterligt ingen svensk eller utlänning bosatt i
Sverige hittills blivit bestraffad för sexuellt
utnyttjande av barn i dessa länder.

Min fråga till justitieministern är:

Vilka juridiska och andra möjligheter har vi i
Sverige att avskräcka våra landsmän från att delta i
denna sexturism?

7 § Anmälan om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 22 oktober

1992/93:92 av Harriet Colliander (nyd) till
statsrådet Alf Svensson om SIDA:s
informationskampanj:

För närvarande pågår en massiv
propagandaoffensiv från SIDA i uppenbart syfte att
skapa förtroende hos allmänheten för SIDA:s
verksamhet. Bl.a. förekommer det stora affischer
i Stockholms tunnelbanor och åtskilliga annonser i
rikspress.

Mot bakgrund härav vill jag fråga
biståndsministern:

Avser statsrådet Alf Svensson att vidta några
åtgärder i anledning av dessa SIDA:s kampanjer?

1992/93:93 av Lennart Fridén (m) till
utbildningsministern om kårobligatoriet:

Bestämmlserna om obligatoriskt medlemskap i
studentkår för studerande vid universitetet och
högskolor har diskuterats under årtionden. Frågan
blev högaktuell i slutet av 1960-talet, då ett antal
studentkårsstyrelser utnyttjade sina organisationer
för andra politiska ändamål än sådana som var till
gagn för deras medlemmar i deras egenskap av
studerande. Från en, vågar jag påstå, majoritet av
studenterna framfördes önskemål om
kårobligatoriets upphävande, om inte garantier
kunde skapas för att ett missbruk kunde förhindras.

Frågan har ånyo under de senaste veckorna
aktualiserats och debatterats i pressen, sedan en
styrelse, på samma sätt som skedde för 22--25 år
sedan, agerat i politiska frågor i studenternas namn
utan att ha det mandatet. Något måste enligt min
och mångas mening göras för att förhindra en
upprepning.

När kan vi förvänta oss ett förslag om upphävande
av obligatoriet?

1992/93:94 av Kent Carlsson (s) till statsministern
om Nicaragua och de mänskliga rättigheterna:

Nicaraguas parlament antog den 11 juni 1992 en ny
lagparagraf i strafflagen som kriminaliserar
homosexualitet. Enligt den nya paragraf 205 i den
nicaraguanska strafflagen är det kriminaliserat att
''locka till, verka för, propagera för eller ha sexuellt
umgänge med någon av samma kön''. Straffet för
detta är fängelse mellan 1 och 3.

Nicaraguas president Violetta Chamorro, som just
nu besöker Sverige, undertecknade i juli den nya
strafflagen.

Den strafflagen gör att Nicaragua blir det land i
Latinamerika som har den i särsklass hårdaste
lagstiftningen mot homosexuella. Det är dessutom
det enda land i världen som infört ett
homosexualitetsförbud sedan Iran genomgick sin
islamiska revolution i slutet av 1970-talet.

Det är märkligt att Nicaragua, som säger sig vara
ett land som värnar demokrati och mänskliga
rättigheter, inför en lagstiftning som så allvarligt
kränker de mänskliga rättigheterna.

Jag vill därför fråga statsministern om han under
samtalen med president Violetta Chamorro tog upp
denna fråga och markerade Sveriges klart negativa
inställning till denna typ av inskränkningar av de
mänskliga rättigheterna.

1992/93:95 av Eva Zetterberg (v) till
socialministern om barnkonventionens
tillämpning:

Invandrarverket har den 7 oktober beslutat avvisa
två chilenska barn, 11 och 13 år gamla, trots att
ingiven adoptionsansökan ännu ej avgjorts. Till
saken hör att dessa båda barn har levt under drygt
ett och ett halvt år hos de släktingar som nu önskar
adoptera dem och att ingenting tyder på att
adoptionsansökningen inte skulle vara seriös.

Enligt barnkonventionens artikel 21 b skall
konventionsstater som tillåter adoption säkerställa
att barnets bästa främst beaktas och erkänna att
internationell adoption har övervägts som en
alternativ form av omvårdnad av barnet, om barnet
inte kan placeras i en fosterfamilj eller
adoptivfamilj eller inte kan tas om hand på lämpligt
sätt i sitt hemland.

Jag vill därför fråga:

Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att
säkerställa att barnkonventionens bestämmelser
tillämpas i alla avseenden av svenska myndigheter
och domstolar?

1992/93:96 av Jan Jennehag (v) till statsrådet Ulf
Dinkelspiel om de s.k. krutaffärerna och
möjligheter att ta del av handlingar i f.d. DDR:

I somras avslöjade Dagens Nyheter att det finns
dokument i de östtyska säkerhetstjänsten Stahis
arkiv, som skulle kunna kasta nytt ljus över Nobel
Kemis krut- och sprängämnessmuggling via DDR
till Iran under 1980-talet. Dessa skulle på väsentliga
punkter motsäga den bild av affärerna som
företagets marknadschef gav under rättegången
1990. Utgången av den rättegången skulle troligen
ha blivit en annan, om hovrätten hade haft tillgång
till dessa handlingar.

Enligt Dagens Nyheter den 18 oktober skulle tullen
ha begärt att få ta del av dokumenten. Den tyska
regeringen uppges ha rekommenderat Sverige att
utnyttja den internationella
rättshjälpskonventionen från 1958 för att få tillgång
till handlingarna.

Jag vill fråga handelsministern:

Hur avser regeringen att agera för att Sverige skall
få tillgång till alla DDR-handlingar som kan kasta
ljus över krutaffärerna?

1992/93:97 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf
Svensson om Guatemala:

Den 8 oktober träffades en överenskommelse
mellan Guatemalas regering och representanter för
de 60 000 guatemaler, som är flyktingar i Mexiko,
som innebar att dessa nu skulle kunna återvända
hem utan att riskera övergrepp från militärens sida.
Men våldsbrotten har inte upphört. Den 19 oktober
blev två unga anhängare av årets fredspristagare
Rigoberta Menchu bortrövade, misshandlade och
avsläppta nakna på en gata i huvudstaden.
Händelsen var kulmen på flera dagars stegrad
spänning mellan Menchu, som företräder
Guatemalas mayaindianer, och den guatemalanska
regeringen.

Det finns anledning att frukta att även
Nobelpristagarinnan Menchu själv kan komma att
utsättas för övergrepp från militärens sida.
Regimen har riktat förtäckta anklagelser mot
henne att ha nära förbindelser med vänstergerillan.

Med anledning av våldsdåden och hotelserna mot
dem som arbetar för sina mänskliga rättigheter i
Guatemala, vill jag fråga biståndsministern:

På vilket sätt avser regeringen att medverka till att
skapa ett sådant internationellt tryck på regimen i
Guatemala att den infriar sina utfästelser att stoppa
militärens övergrepp?

1992/93:98 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf
Svensson om biståndsarbetares löner m.m.:

''Svenska biståndsarbetare lever lyxliv i fattiga
länder. De bor i jättevillor i exklusiva
bostadsområden och har inkomster i
miljonklassen'', uppgav tidningen IDAG den 4
oktober. Den citerade en SIDA-medarbetare i
Afrika: ''Jag arbetar på svenska ambassaden och
skall naturligtvis ha samma lön som de diplomater
som sitter i rummet intill. Jag är inte här i Afrika för
att bedriva välgörenhet.'' Samma person uppgav att
utlandstillägg utgår även när någon hyr ut sin
bostad i Sverige.

Enligt IDAG är det mycket stora löneskillnader
mellan volontärer (som kostar 175 000 kr per år),
SIDA-medarbetare (700 000 à 1 miljon kronor)
och konsulter (1 à 2 miljoner kronor).

Om dessa tidningsuppgifter är riktiga, riskerar
biståndet att misskrediteras, vilket skulle spela nyd
i händerna på ett olyckligt sätt. Det är därför
angeläget att bringa klarhet i vilka förhållandena är
och hur eventuella missförhållanden kan
undanröjas.

Jag vill därför fråga biståndsministern:

Avser regeringen att de här anförda
pressuppgifterna föranleder en översyn av
biståndsarbetarnas löner och förmåner?

1992/93:99 av Bertil Måbrink (v) till statsrådet Alf
Svensson om katastrofbistånd till Vietnam:

I Vietnam har svåra översvämningar i sex provinser
i de centrala delarna av landet orsakat mycket
omfattande skador. Enligt de senaste uppgifterna
omkom 37 personer och många saknas. Risodlingar
förstördes, vägrar sköjdes bort, många familjer
blev hemlösa. Översvämningarna uppges vara de
värsta på 70 år, och till det har den omfattande
skogsskövlingen medverkat, både under och efter
kriget. De här sex provinserna -- strax norr och
söder om 17:e breddgraden -- utsattes för svåra
bombningar och kemiskt krig. Nu säger FN-
tjänstemän att skogen skövlas av såväl nomadfolk
som utflyttade stadsbor, som bryter ny mark.

Naturkatastrofen kommer vid en tidpunkt, då de
ekonomiska reformerna lett till snabba framsteg --
i synnerhet i jordbruket. Den är därför ett oerhört
svårt slag mot de strävsamma människorna, som
arbetat så hårt för att förbättra sin tillvaro. Det
behvös internationella insatser för att hjälpa dem
över den akuta nödsituationen.

Jag vill därför fråga biståndsministern:

Avser regeringen att anslå katastrofbistånd till den
översvämningsdrabbade befolkningen i Vietnam?

1992/93:100 av Karl-Erik Persson (v) till statsrådet
Bo Lundgren om avlyft av moms vid export av
begagnade fritidsbåtar:

Vid försäljning av fritidsbåtar på export får man
lyfta av momsen, men säljer man begagnade
fritidsbåtar på export får man inte lyfta bort
momsen.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Är statsrådet beredd att förändra reglerna så att
man kan lyfta bort momsen på begagnade
fritidsbåtar vid export?

1992/93:101 av Carl Fredrik Graf (m) till
finansministern om det statliga person- och
adressregistret:

Det statliga person- och adressregistret används i
dag i många sammanhang. Olika typer av kunder
köper registerutdrag av SPAR för sin verksamhet.
I samband med att folkbokföringen numera förts
över till skattemyndigheterna, så har frågan om
SPARS:s framtid väckts. En särskild utredning har
till uppgift att se över denna fråga.

Vilka förändringar avser regeringen att genomföra
rörande villkoren för SPAR:s verksamhet, innan
aviseringsutredningen är klar med sitt betänkande?

1992/93:102 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Beatrice Ask om stödet till hörselskadade elever:

Ansvaret för stödet till hörselskadade elever i
skolan har sedan länge legat hos landstingen. Det
har varit ett frivilligt åtagande. Staten ersätter
landstingen för insatserna med totalt 1 miljon
kronor.

I samband med minskade statsbidrag och
neddragningar av den landstingskommunala
verksamheten ifrågasätter flera landsting den
service hörselvårdskonsulenterna ger kommunerna
och kräver utökade resurser för tjänsterna.
Föräldrar till hörselskadade elever känner stor oro
för att de särskilda stödinsatserna dras in och
elevernas utbildning kommer i kläm.

Är skolministern beredd att vidta åtgärder för att
säkra stödet till hörselskadade elever?

1992/93:103 av Carl Fredrik Graf (m) till statsrådet
Bo Lundgren om åtgärder för att reseersättning
inte skall beskattas:

Den ändring av kommunalskattelagen som
genomfördes i samband med skattereformen har
fått konsekvenser för skattemyndighetens syn på en
reservofficerares resor från bostaden till
tjänstgöringsplatsen. I ett uppmärksammat fall har
länsrätten i Värmlands län slagit fast att
tjänsteställe är den plats där reservofficeraren
fullgör huvuddelen av sin tjänstgöring. Tidigare har
bostaden betraktats som tjänsteställe. Detta får
den orimliga konsekvensen att reseersättningen
påförs reservofficerarens lön. Bor han till exempel
i Skåne och skall resa till sitt krigsförband i övre
Norrland, blir det betydande belopp. Staten får
dessutom extra kostnader för sociala avgifter.

Den som som fallit i länsrätten i Värmland är
överklagad till kammarrätten. Vi vet emellertid att
en behandling där kan dröja mycket länge på grund
av de stora balanserna. Detta förhållande medför
stora olägenheter både för försvarsledning som
enskild reservofficer.

På vilket sätt avser statsrådet att agera för att
lagstiftningsvägen, eller på annat sätt, påskynda en
förändring i syfte att snarast komma till rätta med
detta problem?

1992/93:104 av Lars Moquist (nyd) till
arbetsmarknadsministern om arbetsmarknaden i
Kalmar:

Arbetsmarknadssituationen är redan nu mycket
pressad i Kalmar län i allmänhet och i Kalmar
kommun i synnerhet. Arbetslösheten kommer att
stiga till helt oacceptabla höjder om några av de
största industrierna i Kalmar skulle tvingas lägga
ned sin verksamhet. Volvo, Kalmar Verkstads AB
(tågvagnstillverkning) och Nordchoklad är tre stora
industrier, som samtliga sänder ut signaler om
nedläggning.

Något måste göras för att regionen inte skall suddas
ut på den industriella kartan. Inte minst viktigt är
att människorna i regionen inte tappar sugen utan
kan känna förhoppningar inför framtiden.

Kalmar Verkstads AB kan kanske räddas genom
statliga tågmaterielbeställningar men för de övriga
lär ett nedläggningsbeslut inte kunna påverkas av
politiker.

Ämnar statsrådet Hörnlund vidtaga några åtgärder
för att lindra effekterna av den uppseglande
arbetsmarknadskrisen i Kalmar?

8 § Kammaren åtskildes kl. 15.03.

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.