Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:96

om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor, m.m.


Prop. 1992/93:96


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo­gade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

Uppbördsfrågor

I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om uppbörd av skatt i upp­bördslagen (1953:272) och av arbetsgivaravgifter i lagen (1984:668) om upp­börd av socialavgifter från arbetsgivare.

Den preliminära B-skatten - fr.o.m. den 1 april 1993 den preliminära F-skatten - skall tas ut med ett belopp motsvarande 105 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade B-skatten skall preliminär B-skatt tas ut med ett belopp motsvarande 100 % av den slutliga skatten.

Särskild A-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering endast om det kan antas att en skillnad av någon betydelse annars uppkonimer mel­lan utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller om den skatt­skyldige har avgett en preliminär självdeklaration. 1 övriga fall skall den sär­skilda A-skatten beräknas enligt de schablonregler som gäller för beräkning av F-skatt.

Skyldigheten att göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt på räntor skall gälla i fråga om räntor på minst 100 kr per konto i stället för per kontohavare.

Nu gällande undantagsregel att solidarisk betalningsskyldighet inte får åläggas om betalningsmottagaren har betalat sin preliminära F-skatt begrän­sas till att gälla endast i de fall betalningsmottagaren har debiterats en sådan skatt. Har betalningsmottagaren ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § uppbördslagen får undantagsregeln inte tillämpas om inte betalnings­mottagaren också fullgjort denna betalningsskyldighet.

1 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 96


 


Den som har rätt att betala ut allmän pension och andra lagfästa förmåner     Prop. 1992/93:96 skall behöva lämna uppgift till mottagaren om storleken av det skatteavdrag som har gjorts från annan pension eller livränta endast när skatteavdraget har förändrats. Detsamma gäller vid utbetalning av pension eller livränta från försäkringsföretag eller understödsförening.

Dessutom behandlas ett antal mindre uppbördsfrågor varav de flesta hänger samman med den s.k. F-skattereformen och det nya avgiftssystemet vid försenade skattebetalningar vilka riksdagen beslutade om under våren.

Indrivningsfrågor

I propositionen föreslås också vissa ändringar vad gäller indrivning av skat­ter och avgifter m.m. Även dessa ändringar hänger samman med det nya avgiftssystemet vid försenade skattebetalningar. Enligt förslagen skall vid in­försel i allmänna mål förrättningskostnaderna ha företräde framför huvud­fordringen. 1 fråga om företrädesordningen mellan införsel och skatteavdrag skall i såväl allmänna som enskilda mål förrättningskostnaderna behandlas på samma sätt som huvudfordringen. Avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall göras för förrätt­ningskostnaden, om avräkning skall ske för huvudfordringen i målet. Vid återbetalning av uttagna förrättningskostnader skall avräkning göras enligt samma lag.

Utbetalning av skatt till kyrkokommunema

Vidare föreslås att den ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyl­digheten för den som icke tillhör svenska kyrkan som beslutats av riksdagen tidigare i år, och som innebär att församlingsskatt skall tas ut av den som inte tillhör svenska kyrkan med endast 25 % av det för debiteringen bestämda beloppet, inte skall påverka utbetalningarna av förskott till kyrkokommu­nerna under 1993 och 1994.

Registerfrågor

Slutligen föreslås att skatteregisterlagen (1980:343) ändras så att det blir möjligt att bevara uppgifter motsvarande dem som intill 1990 års taxering antecknats i skattelängden. Samtidigt utvidgas undantaget från gallring till att omfatta vissa uppgifter rörande mervärdesskatt. Reglerna om skatte­längd slopas.

Ikraftträdande

De nya reglerna i uppbörds- och indrivningslagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. De nya regler som gäller F-skatt och särskild A-skatt skall emellertid tillämpas först fr.o.m. den 1 april 1993. Även änd­ringen vad gäller utbetalning av förskott till kyrkokommunerna och ändring­arna i skatteregisterlagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.


 


Författningsförslag                                          Prop. 1992/93:96

1 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 75 a § uppbördslagen (1953:272)' skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

75a§2

Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetsta­gare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krä­vas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyl­dighet att betala skattebeloppet.

Efterkommer arbetsgivaren inte anmodan att betala beloppet, får det ut­tagas i den ordning som stadgas i fråga om indrivning av skatt. Införsel får dock ej beviljas.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlätet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala dröjsmålsavgift på belop­pet. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag hade gjorts.

Orn arbetsgivare efter ompröv-    Om arbetsgivare efter ompröv-

ning eller överklagande av skatte- ning eller överklagande av skatte­
myndighets beslut har funnits inte myndighets beslut har funnits inte
vara ansvarig för arbetstagares vara ansvarig för arbetstagares
skatt, skall skattemyndigheten till skatt, skall skattemyndigheten till
arbetsgivaren återbetala skatt, som arbetsgivaren återbetala skatt, som
han har betalat för arbetstagaren, han har betalat för arbetstagaren,
samt betald dröjsmålsavgift. Fäskat- samt betald dröjsmålsavgift. På be­
tebeloppet beräknas restitutions- loppet beräknas restitutionsränta. I
ränta. 1 fråga om ränteberäkningen fråga om ränteberäkningen gäller i
gäller i tillämpliga delar bestämmel- tillämpliga delar bestämmelsema i
serna i 69 § 2 mom.
               69 § 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vil­ken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och dröjsmålsavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivnings­kvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på in­drivningskvittot.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

' Lagen omtiyckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

 Senaste lydelse 1992:624.


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i. uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 3 §2mom., 11§, 13§ Imom., 14 §, 39 §3 mom., 43 § 1 mom., 45 § 1 mom., 75 c§ samt 78 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)' i bestämmelsernas lydelse enligt lagen (1992:680) om ändring i nämnda lag samt punkterna 1 och 2 av ikraftträdandebestämmelserna till lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydebe

3§

2 mom. Preliminär A-skatt skall för inkomståret betalas av den som har tilldelats en A-skattesedel enligt bestämmelserna i 33 a eller 38 b § eller som saknar skattsedel på preliminär skatt. Preliminär A-skatt skall dock inte be­talas av staten, landsting, kommuner eller andra menigheter. Preliminär A-skatt skall, om inte annat föreskrivs i detta moment eller i 10 §, betalas för sädan ersättning för arbete, vilken helt eller delvis lämnas i pengar. Prelimi­när A-skatt skall inte betalas för ersättning som tillsammans med annan er­sättning för arbete från samma utbetalare understiger 10 000 kronor under inkomståret, om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo och vad som utbetalats inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1.  pension,

2.  livränta, som inte utgör ersättning vid avyttring av egendom,

3.  ersättning, som i annan form än livränta lämnas pä grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst,

4.  inkomst som avses i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte­lagen (1928:370) samt

5.  undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken givaren enligt 23 § kommunalskattela­gen är berättigad till avdrag.

Oavsett om mottagaren har en A-skattesedel eller en F-skattesedel eller saknar skattsedel på preliminär skatt skall preliminär A-skatt, med de un­dantag som föreskrivs i 10 §, betalas för sådan ränta och utdelning som läm­nas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23 eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklara­tion och kontrolluppgifter. Detsamma gäller i fråga om dagpenning från ar­betslöshetskassa, korttidsstudiestöd eller särskilt vuxenstudiestöd.

Preliminär A-skatt skall, i fråga Preliminär A-skatt skall, i fråga

om en fysisk person, beräknas enligt om en fysisk person, beräknas enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller en- skattetabell, som avses i 4 §, eller en­ligt de grunder som anges i 7,12 eller ligt de grunder som anges i 7,12 eller 40 § och i fråga om en juridisk per- 40 § och i fråga om en juridisk per­son enligt de grunder som anges i 7 a son enligt de grunder som anges i 7 a eller 40 §. För enskilda fall fär skat- eller 40 §. För enskilda fall fär skat­temyndighet i fräga om sådan ersätt- temyndighet i fräga om sädan ersätt­ning som utgör mottagarens huvud- ning som utgör mottagarens huvud­sakliga inkomst av arbete föreskriva sakliga inkomst av arbete och, om särskild beräkningsgrund, exempel-     det ftnns särskilda skäl, även ifråga

' Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydebe                 Prop. 1992/93:96

vis att .skatten skall beräknas på viss om andra inkomster föreskriva sär-
del av inkomsten eller pä inkomsten skild beräkningsgrund, exempelvis
minskad med visst belopp eller att att skatten skall beräknas pä viss del
skatten skall beräknas med särskilt av inkomsten eller på inkomsten
angiven procent av inkomsten eller minskad med visst belopp eller att
att preliminär skatt inte skall betalas skatten skall beräknas med särskilt
för viss ränta eller utdelning.
   angiven procent av inkomsten eller

att preliminär skatt inte skall betalas

för viss ränta eller utdelning. Är den, som åtnjuter i första eller andra stycket avsedd inkomst, skattskyl­dig också för annan inkomst från vilken skatteavdrag inte kan göras eller för förmögenhet eller skall han betala statlig fastighetsskatt, får skattemyndig­het, om det finns särskilda skäl, föreskriva att preliminär A-skatt skall beta­las också för sistnämnda inkomst eller för förmögenheten eller för fastighets­skatten. Därvid skall den skattskyldiges preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av inkomsten enligt första eller andra stycket eller enligt skat­tetabell pä nämnda inkomst ökad med visst belopp eller också beräknas med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges för inkomsten.

11 §

Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som återstår sedan frän inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i sam­band med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjäns­ten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring.

Till andra vid taxering medgivna Till andra vid taxering medgivna
avdrag för kostnader frän inkomst avdrag för kostnader / arbetet från
som uppbärs av en fysisk person än inkomst som uppbärs av en fysisk
ovan sagts får hänsyn tas vid beräk- person än ovan sagts får hänsyn tas
ning av preliminär A-skatt endast vid beräkning av preliminär A-skatt
om kostnaderna kan beräknas endast om kostnadema kan beräk-
uppgå till minst 10 procent av arbets- nas uppgå till minst 10 procent av ar­
tagarens ersättning från arbetsgiva- betstagarens ersättning från arbets-
ren under inkomståret. I sädant fall givaren under inkomståret. I sådant
gäller bestämmelserna i tredje fall gäller bestämmelserna i tredje
stycket.
                              stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestänuner får fastställa en schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas pä de genom­snittliga kostnaderna inom respektive grupp. Om en sädan schablon är till­lämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte nägon schablon skall skattemyndigheten pä framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas.

Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbets­givaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kom­munalskattelagen (1928:370).


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:96


13 §


Imom. Preliminär F-skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 705 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debite­ringen året före inkomståret. Un­derstiger denna skatt den ursprung­ligen debiterade F-skatten tas preli­minär F-skatt ut med 100 procent.

Imom. Preliminär F-skatt skall tas ut med ett belopp motsvarande 120 procent av den skatt enligt 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debite­ringen året före inkomståret. Un­derstiger denna skatt den ursprung­ligen debiterade F-skatten tas preli­minär F-skatt ut med 110 procent.

Preliminär F-skatt enligt första stycket fär inte tas ut med ett lägre belopp än som motsvarar den preliminära F-skatt som har debiterats för året före inkomståret.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte när preliminär F-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller när annars särskilda omständigheter föreligger.

Vid beräkning av preliminär F-skatt skall, om möjligt, hänsyn tas till preli­minär A-skatt som den skattskyldige kan ha att betala.


14 §

Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 och 3 mom. om preliminär F-skatt.

Särskild A-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering.

Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående preliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A-skatt skall ocksä beräknas med ledning av preliminär taxering om den skattskyldige har av­gett preliminär självdeklaration.

39 §


3 m o m. Vid utbetalning eller gottskrivning av sådan ränta eller ut­delning som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket skall den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att betala. I fråga om sådant avdrag skall be­stämmelsen i 39§ 1 a mom. fjärde stycket gälla i tillämpliga delar.


3 m o m. Vid utbetalning eller gottskrivning av sädan ränta eller ut­delning som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket skall den som har att avge kontrolluppgift beträffande räntan eller utdelningen göra skatteavdrag för betalning av preliminär A-skatt som mottagaren har att betala. I fräga om sädant avdrag skall be­stämmelsen i 39§ 1 a mom. fjärde stycket gälla i tillämpliga delar. S/l-dighet att göra skatteavdrag förelig­ger inte om räntan på ett konto upp­går till mindre ån 100 kronor.


43 §


Imom. Den som betalar ut er-


1 m o m. Den som betalar ut er-


 


Nuvarande lydelse

sättning för arbete skall vid varje ut­betalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på ersättningen. Skyl­dighet att lämna sådan uppgift före­ligger dock inte, om ersättningen kvitteras på avlöningslista, där skat­teavdraget har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension en­ligt lagen (1962:381) om allmän för­säkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäk­ring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk­ring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän eller annan jämförbar er­sättning enligt äldre lagstiftning be­höver uppgift om skatteavdragets belopp dock inte lämnas om avdra­get är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället.

Föreslagen lydebe

sättning för arbete skall vid varje ut­betalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på ersättningen. Skyl­dighet att lämna sådan uppgift före­ligger dock inte, om ersättningen kvitteras på avlöningslista, där skat­teavdraget har angivits. I fråga om folkpension och tilläggspension en­ligt lagen (1962:381) om allmän för­säkring, delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäk­ring, livränta enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk­ring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän eller annan jämförbar er­sättning enligt äldre lagstiftning be­höver uppgift om skatteavdragets belopp dock inte lämnas om avdra­get är lika stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället. Detsamma gäller vid utbetalning av annan sådan pension eller livränta som avses i3§ 2 mom. andra stycket om utbetalningen görs av den som har rätt att betala ut sådan ersättning som anges i föregående mening eller av försäkringsföretag eller under-stötbförening. Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort be­lopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det ut­betalningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Efter den 18 i uppbördsmånaden april eller, om arbetstagare tidigare har avslutat sitt arbete, vid arbetets slut skall arbetsgivaren återlämna skattse­deln på slutlig skatt till arbetstagaren. Har arbetstagaren avslutat sitt arbete under tid då avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom an­ställd, skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer formu­lär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall kost­nadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.


Prop. 1992/93:96


45 §

1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt bar utfärdats, får, om bättre Överensstänunelse mellan den preliminära skatten och den motsvarande


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydebe                 Prop. 1992/93:96

slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdeskatt därige­nom kan antas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning av preliminär A-skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas till den juridiska perso­nens kostnader för lön till delägare. Jämkning skall göras bland annat i föl­jande fall, nämligen

1.  dä skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten frarastår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffande allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt; eller

2.  dä genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle betalas. Jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då päräknelig skatt med minst en femtedel över-eller understiger den tidigare antagna skatten, dock raed minst 2000 kronor. Jämkning av skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa fär ske endast vid arbetslöshet där dagpenning har betalats för längre tid än en må­nad och skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse den debiterade skatten.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter.

Jämkning skall i första hand ske Jämkning skall, om det inte finns
av preliminär skatt på sådan ersätt- särskilda skäl, i första hand ske av
ning som utgör den skattskyldiges preliminär skatt på sådan ersättning
huvudsakliga inkomst av arbete och som utgör den skattskyldiges huvud-
därefter på andra inkomster än sakliga inkomst av arbete och däref-
räntä och utdelning. Om särskild A- ter på andra inkomster än ränta och
skatt har debiterats, skall dock utdelning. Om särskild A-skatt har
jämkningen i första hand avse sådan debiterats, skall dock jämkning som
skatt.
                                 leder till en lägre preliminär skatt i

första hand avse den särskilda A-skatten.

I fråga om preliminär skatt pä ränta och utdelning får jämkning ske även om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning fär inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgängen av april månad året efter inkomståret.

75 c §

Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersätt­ning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit skyldig att göra det, fär betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad nedan sägs.

1 fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när betal-    i


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:96


ningsmottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får betalningsan­svar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersättningen för arbetet. Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalningsmotta­garen, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper pä ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare ät den som utfört arbetet, samt för dröjsmålsavgift som belöper pä skattebelop­pet.

Betalningsskyldighet fär inte åläg­gas enligt denna paragraf, om betal­ningsmottagaren har betalat sin pre­liminära F-skatt för uppbördsäret inom föreskriven tid.

Betalningsskyldighet får inte åläg­gas enligt denna paragraf, om betal­ningsmottagaren har debiterats preli­minär F-skatt för uppbördsåret eller ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § samt betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter inom föreskriven tid.

78 §

2 mom. Det åligger varje arbetsgivare att efter anmaning av skattemyndig­heten lämna uppgift om arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verk­ställda skatteavdrag.

Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmebema om skatteavdrag har följts skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Där­vid gäller i tillämpliga delar bestäm­mebema i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324).


1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Vid tillämpning av bestämmel­serna om jämkning i samband méd sådan återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avses i 45 § 2 mom. första stycket och anvis­ningarna till 45 § skall vid återbetal­ningar som avser inkomståret 1992 hänsyn tas också till överskjutande ingående mervärdeskatt. De nya be­stämmelserna i 27§ 2 mom. första stycket 4 och 45 § 2 mom. andra stycket tillämpas första gången i fråga om överskjutande ingående mervärdeskatt som avser inkomst­året 1992.


1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser med undantag av 39 § 3 mom. sbta meningen gäller dock i fräga om pre­liminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Vid debitering av sådan preliminär skatt som skall betalas se­nast den 18 mars 1993 skall hänsyn tas ocksä till mervärdeskatt ifall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mer­värdeskatt. Vid tillämpning av be­stämmelserna om jämkning i sam­band med sädan återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avses i 45§ 2 mom. första stycket och anvisningarna till 45 § skall vid återbetalningar som avser inkomst­året 1992 hänsyn tas ocksä till över­skjutande ingående mervärdeskatt. De nya bestämmelserna i 27§ 2 mom. första stycket 4 och 45 § 2


 


Nuvarande lydebe

2. Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av pre­liminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt, eller som är registre­rade för betalning av preliminär fi­skalt och som vid 1992 ärs taxering redovisat mervärdeskatt i sin all­männa självdeklaration tilldelas en F-skattesedel. Vad som sagts nu gäl­ler dock inte sädan skattskyldig som är registrerad i kronofogdemyndig­hetens register för obetalda skatter eller avgifter. Under tiden den 1 ja­nuari - 31 mars 1993 skall äldre be­stämmelser om preliminär B-skatt och skattsedel på sådan skatt gälla för den som har tilldelats en F-skat­tesedel.


Föreslagen lydelse

mom. andra stycket tillämpas första gången i fräga om överskjutande in­gäende mervärdeskatt som avser in­komståret 1992. De nya bestämmel­sema i 27§ 3 mom. tillämpas första gången vid debitering av skatt pä gmnd av 1994 ärs taxering.

2. Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av pre­liminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt, eller som är registre­rade för betalning av preliminär B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdeskatt i sin all­männa självdeklaration tilldelas en F-skattesedel. Vad som sagts nu gäl­ler dock inte sådan skattskyldig som är registrerad i kronofogdemyndig­hetens register för obetalda skatter eller avgifter. Under tiden den 1 ja­nuari - 31 mars 1993 skall äldre be­stämmelser om preliminär B-skatt och skattsedel på sådan skatt gälla för den som har tilldelats en F-skat­tesedel med undantag för att den pre­liminära skatten för uppbördsäret 1993194 skall tas ut med ett belopp motsvarande 105 procent av den skatt enligt 13 § 3 mom. som har be­stämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen aret före inkomst­året. Understiger denna skatt den ur­sprungligen debiterade preliminära skatten skall preliminär skatt tas ut med 100 procent.


Prop. 1992/93:96


10


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen tydebe                Prop. 1992/93:96

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6§ lagen (1981:691) om socialavgifter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

3 kap. 6§

Riksförsäkringsverket fär varje år från vederbörlig inkomsttitel i statsbud­geten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under näst­föregående är debiterade egenavgiftema minskad med sununan av de avgif­ter som under samma år avkortats eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under Riksförsäkringsverket får under
respektive uppbördsår enligt upp- respektive uppbördsår enligt upp­
bördslagen (1953:272) som förskott bördslagen (1953:272) som förskott
på belopp enligt första sfycket tillgo- på belopp enligt första stycket tillgo­
doföra sig 11 procent av den prelimi- doföra sig 11 procent av den prelimi­
nära B-skatt som debiterats intill den nära F-skatt som debiterats intill den
25 februari samma år. Förskottet till- 25 febmari sanuna är. Förskottet till­
godoförs med en sjättedel under var godoförs med en sjättedel under var
och en av uppbördsmånadema och en av uppbördsmånaderna
mars, maj, juli, september, novem- mars, maj, juli, september, novem­
ber och januari. Riksskatteverket ber och januari. Riksskatteverket
skall varje är senast den 15 mars skall varje år senast den 15 mars
lämna Riksförsäkringsverket upp- lämna Riksförsäkringsverket upp­
gift om den före den 25 februari gift om summan av den före den 25
samma år debiterade preliminära B- februari sanuna år debiterade preli-
skatten.
                              minära F-skatten.

Om Riksförsäkringsverket under ett uppbördsår tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall tillgodoföras enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.1 fräga om uppbördsåret 1993/94 skall förskottet beräknas på den sammanlagda preliminära B-skatten och preliminära F-skatten som debiterats intill den 25 februari.


' Lagen omtryckt 1989:633.


11


 


4 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgif­ter från arbetsgivare' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

27 §

För kontroll av att en arbetsgivare har fullgjort sin uppgiftsskyldighet får Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos arbetsgi­varen. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8-14 §§ taxe­ringslagen (1990:324) om taxeringsrevision.

Efter anmaning av skattemyndig­heten är arbetsgivare och arbetsta­gare skyldiga att inom den tid som angetts i anmaningen lämna de upp­lysningar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten. Arbetsgivare och arbetstagare skall efter anmaning ocksä vba upp alla handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldig­heten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten skall pä skatte­myndighetens begäran tillhandahål­las denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelsema i 3 kap. 16 § taxeringslagen.

Om arbetsgivare eller arbetstagare inte följer en anmaning enligt andra stycket får vite föreläggas. Bestäm­mebema i 83 § uppbördslagen (1953:272) om vite gäller därvid i till­lämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.


' Lagen omtiyckt 1991:98.


12


 


5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen

(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 14 och 21 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare' i paragrafernas lydelse enligt lagen (1992:642) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:96


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


14 §


Ränta (respitränta) skall betalas pä avgiftsbelopp som avses i 12 § andra stycket om l)eloppet inte uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsde­klaration. I avgiftsbeloppet skall inte inräknas avgiftstillägg. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 pro­cent av den statslåneränta som gällde vid utgängen av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infal­ler efter utgången av det år dä avgif­ten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiterings­året. Räntesatsen bestäms till pro­centtal med högst en decimal. Ränta beräknas från den dag, då avgiften skulle ha betalats enligt 12 § första stycket, till och med den dag dä av­giften skall betalas enligt skattemyn­dighetens beslut. Ränta på avgifts­belopp, som motsvarar tidigare åter­betalat belopp, skall dock beräknas från utgången av den månad, då be­loppet återbetalades. Ränta som un­derstiger 50 kronor påförs inte. Öre­tal som uppkommer vid ränteberäk­ningen bortfaller.

Ränta (respitränta) skall betalas pä avgiftsbelopp som avses i 12 § andra stycket om beloppet inte uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket i avsaknad av uppbördsde­klaration samt pä restitutionsränta som skall återbetalas enligt 24 § sbta stycket. I avgiftsbeloppet skall inte inräknas avgiftstillägg. Ränta beräk­nas för visst kalenderår efter en rän­tesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid ut­gången av november närmast före­gående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter ut­gången av det år dä avgiften debite­ras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret. Räntesat­sen bestäms till procenttal med högst en decimal. Ränta beräknas frän den dag, då avgiften skulle ha betalats enligt 12 § första stycket, till och med den dag då avgiften skall betalas enligt skattemyndighetens beslut. Ränta på avgiftsbelopp, som motsvarar tidigare återbetalat be­lopp, skall dock beräknas från ut­gängen av den månad, dä beloppet återbetalades. Ränta som understi­ger 50 kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid ränteberäk­ningen bortfaller. Skattemyndigheten fär befria en arbetsgivare helt eller delvis frän skyldig­heten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.

21 §


Den som i egenskap av företrä­dare för en arbetsgivare, som är juri­disk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att


Den som i egenskap av företrä­dare för en arbetsgivare, som är juri­disk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att


 


' Lagen omtryckt 1991:98.


13


 


Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe                 Prop. 1992/93:96

betala arbetsgivaravgifter i den tid betala arbetsgivaravgifter i den tid
och ordning som följer av 4, 7 och 12 och ordning som följer av 4 och 7 §§
#§ är tiUsanunans med arbetsgivaren samt 12 § första stycket är tillsam-
betalningsskyldig för beloppet samt mans med arbetsgivaren betalnings-
den ränta och dröjsmålsavgift som skyldig för beloppet samt den ränta
belöper pä detta. Betalningsskyldig- och dröjsmälsavgift som belöper på
heten får jämkas eller efterges om detta. Betalningsskyldigheten får
det föreligger särskilda skäl.
    jämkas eller efterges om det förelig-

ger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för beloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Därvid fär införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken äga mm.

Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt första stycket fär söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid skall bestämmelserna i 76 § upp­bördslagen tillämpas.

Bestämmelserna i 4§ preskriptionslagen (1981:130) gäller i fräga om re­gressfordran enligt tredje stycket.

14


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydelse

12 §'

I fråga om skyldighet att lämna I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om det
uppgift till den skattskyldige om det
belopp som innehållits genom skat-
belopp som innehållits genom skat­
teavdrag gäller vad som i fråga om
teavdrag gäller vad som i fråga om
arbetsgivare sägs i 43§ 1 mom.
arbetsgivare sägs i 43§ 1 mom.
första stycket första och tredje me-
första stycket med undantag av
ningama uppbördslagen (1953:272).
andra    meningen    uppbördslagen

(1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

'Senaste lydelse 1991:1918.

15


 


7 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 14 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:96


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


15 kap. 14 §'


Införsel för underhållsbidrag har företräde framför skatteavdrag, dock ej framför avdrag för prelimi­när skatt. Vid annan införsel har skatteavdraget företräde.


Införsel för underhållsbidrag och förättningskostnaden i målet har fö­reträde framför skatteavdrag, dock ej framför avdrag för preliminär sicatt. Vid annan införsel har skatte­avdraget företräde.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.


■ Senaste lydelse 1990:669.


16


 


8 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1992:636) om ändring i

utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 15 § utsökningsbalken i paragrafens ly­delse enligt lagen (1992:636) om ändring i nämnda balk skall ha följande ly­delse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydelse

15 kap. 15 §

Är fräga om införsel för fordringar som är upptagna under skilda punkter i 1 §, har de inbördes företräde efter nummerordningen.

Fordran enligt 1 § första stycket Fordran enligt 1 § första stycket 1
har företräde framför förrättnings- har företräde framför förrättnings­
kostnadema i målet.
              kostnadema i målet.

Vid samtidig införsel för två eller flera underhällsberättigade fördelas in­nehållet belopp efter de löpande bidragens storlek. Om mera har innehållits än som svarar mot de löpande bidragen, har bidrag som har stått ute längre företräde vid fördelningen av det överskjutande beloppet.

Delbetalning, som inflyter på viss underhällsberättigads fordran, avräknas i första hand på det belopp som har stått ute längst och alltjämt kan tagas ut genom införsel.

17

! Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 96


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs

deb att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:598) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

deb att 2§ lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Avräkning enligt denna lag skall göras frän belopp som återbetalas eller annars utbetalas pä grund av bestämmelse i

1.  uppbördslagen (1953:272),

2.  lagen (1958:295) om sjömansskatt,

3.  lagen (1968:430) om mervärdeskatt med undantag av 76 a §,

4.  tullagen (1973:670), tullförordningen (1973:979), lagen (1973:981) om frihet från införselavgift, tullagen (1987:1065), lagen (1987:1069) om tullfri­het m.m. eller lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel,

5.  lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar,

6.  lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter eller lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare,

7.  lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter eller för­fattning som anges i 1 kap. 1 § första stycket samma lag, i de fall då utbetal­ningen ankommer på Riksskatteverket,

8.  lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt,

9.  lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller

10.   lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artis­
ter m.fl.

Vad som sagts i första stycket 7 gäller inte utbetalning enligt 27 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 6§ lagen (1961:372) om bensinskatt och 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Avräkning skall ocksä göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad vid indriv­ning av en sådan fordran som avses i 2 § första meningen.

2§'

Tillkommer ett belopp som avses Tillkommer ett belopp som avses
i 1 § någon mot vilken det allmänna
i 1 § nägon mot vilken det allmänna
har en fordran, som är för indrivning
har en fordran, som är för indrivning
registrerad i utsökningsregistret och
registrerad i utsökningsregistret och
drivs in enligt bestämmelserna i upp-
drivs in enligt bestämmelserna i upp­
bördslagen (1953:272), tullagen
bördslagen (1953:272), tullagen
(1973:670),    bötesverkställighetsla-
(1973:670),    bötesverkställighetsla-

' Senaste lydelse 1987:1196.

18


 


Nuvarande lydelse

gen (1979:189) eller tullagen (1987:1065), skall frän beloppet, om inte annat följer av vad nedan sägs, avräknas så mycket som kan gä till betalning av fordringen. Endast vad som överstiger det allmännas ford­ran får utbetalas.


Föreslagen lydebe

gen (1979:189) eller tullagen (1987:1065), skall från beloppet, om inte annat följer av vad nedan sägs, avräknas sä mycket som kan gå till betalning av fordringen. Med det all­männas fordran avses också förrätt­ningskostnader i målet enligt 17 kap. 1§ utsökningsbalken. Endast vad som överstiger det allmännas ford­ran får utbetalas.


Prop. 1992/93:96


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas i fräga om återbe­talning eller utbetalning i annat fall som sker efter ikraftträdandet.


19


 


10 Förslag till                                                 Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli  Denna lag träder i kraft den 1 juli

1992 och tillämpas första gången i     1992 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för är 1993     fräga om preliminär skatt för år 1993 och slutlig skatt pä grund av 1994 ärs     och slutlig skatt pä grund av 1994 års taxering. Lagen tillämpas dock vid     taxering. utbetalning under åren 1993 och 1994 av förskott som avses i 4 a § lagen (1965:269)  med särskilda bestäm­melser om kommuns och annan me­nighets utdebitering av skatt, m.m.

20


 


11 Förslag till                                                 Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 64 b § lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

64b §

Skattetillägg enligt 64 a § tredje Skattetillägg enligt 64 a § fiärde
stycket skall undanröjas om deklara-
stycket skall undanröjas om deklara­
tion kommit in inom en månad från
tion kommit in inom en månad från
utgången av den månad dä den
utgången av den månad då den
skattskyldige fått del av beslutet om
skattskyldige fått del av beslutet om
skattetillägg.
                                            skattetillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

' Lagen omtiyckt 1990:576.

21


 


12 Förslag till                                                  Prop. 1992/93:96
Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs

deb att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)' i paragrafens lydelse enligt la­gen (1992:836) om ändring i nämnda lag och ikraftträdandebestämmelsen till lagen skall ha följande lydelse,

deb att 13 § skatteregisterlagen (1980:343) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

7 §2

För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.

1.  Sädana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och dotterföre­tag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll­uppgifter.

2.  Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mer­värdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringsla­gen (1990:324) eller 26 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för skatt med anledning av åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyldighet har full­gjorts.

3.  Uppgift om registrering av skyldighet att betala skatt, uppgift om inne­hav av skattsedel pä preliminär skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av skattsedel på preliminär F-skatt med angivande av skälen för beslutet, uppgifter som behövs för att bestämma skatt eller avgift enligt uppbördsla­gen (1953:272), lagen om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:9i2) om nedsättning av socialavgifter och la­gen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt på ackumulerad in­komst samt uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning av så­dana skatter eller avgifter.

4.  Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut om beskattning.

5.  Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga för­fall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6.  Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.

7.  Uppgifter som skall lämnas i 7. Uppgifter som skall läranas i allmän självdeklaration enligt 2 kap.    förenklad självdeklaration,   allmän

13                                      § första stycket punktema 2-4 självdeklaration enligt 2 kap. 13 §
och andra stycket lagen om självde- första sfycket punkterna 2-4 och
klaration och kontrolluppgifter samt andra sfycket lagen om självdeklara-
uppgifter som skall lämnas i förenk- tion och kontrolluppgifter samt upp-
lad självdeklaration.
              gifter som skall lämnas enligt 2 kap.

25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.


' Lagen omtryckt 1983:143. Senaste lydelse 1992:836.


22


 


Nuvarande lydebe                  Föreslagen lydebe                 Prop. 1992/93:96

8.  Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, uppgift om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen samt uppgift om anledning till att överskjutande skatt inte helt betalas ut med återbetalningskort.

9.  Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyn­dighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvida­tion eller Iconkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

 

10.  Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.

11.  Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse samt naran, adress och telefonnummer för ombud.

12.  Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om självdeklara­tion och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från sådan särskild uppgift sora avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensions­grundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

13.  Uppgift om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, delvärde, be­skattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs el­ler innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering av bostad pä fastighet.

14.  Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt be­skattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för pla­nerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande en­ligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskatt.

15.  Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsid­kare samt, om fullmakt lämnats för bank eller postgiro att ta emot skatte­återbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och fyp.

16.  Uppgift om antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit inkomst som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.

17.  Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.

18.  Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan beräk­ning av relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som under beskattningsåret stått till förfogande för levnadskostnader.

19.  Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om fordo­nets registreringsnunmier, märke, typ och årsmodell.

20.  Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift.

21.  Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättningsland.

22.  Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap. 16 § sista sfycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt re­spektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag.

13 §

Uppgifter i register enligt denna Om inte annat sägs i andra eller
lag som hänför sig till viss beskatt- tredje stycket skall sådana uppgifter i
ningsperiod och som inte skall tas register enligt denna lag som hänför
upp i skattelängd får bevaras under sig till viss beskattningsperiod gall-
högst sju år efter utgången av det ka- ras när sju är gått frän utgängen av
lenderår under vilket perioden gick det kalenderår under vilket perio-
ut.
                                      den gick ut.

Uppgifter som avses i 5§, med un­
dantag avde iförsta stycket 5, 6§ och
7§ 3, med undantag av uppgifter om
beslut om återkallebe av skattsedel
            23


 


Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1992/93:96

på preliminär F-skatt, fär bevaras även efter utgången av den tid som anges iförsta stycket. Detsamma gäl­ler uppgifter om

1.  persormummer för make och, om sam taxering sker med annan per­son, personnummer för denne,

2.  beslut om beskattning, dock inte skälen för beslutet,

3.   huruvida taxering grundas pä
förenklad självdeklaration eller en­
bart pä kontrolluppgift om inkomst
av kapital,

4. antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit inkomst som beskattas enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt,

5. ingående och utgående mer­värdeskatt samt särskilt investerings­avdrag och redovbningsperiodens längd vid redovbning av mervärde­skatt. Uppgift om revision fär bevaras under högst tio år efter utgängen av det år under vilket revisionen avslutades.

Regeringen iiiT föreskriva om för- Regeringen får meddela föreskrif-

längd bevaringstid för uppgifter som     ter om  förlängd  bevaringstid  för
avses i första eller andra sfycket.
   uppgifter som avses i första eller

tredje sfycket.

Denna lag träder i kraft den 1        Denna lag träder 5v/Kav5er7# 7
april 1993.
                           i kraft den 1 januari 1993 och i övrigt

den 1 april 1993.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

24


 


13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:96


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 kap. 25 §'


löneskatt pä pensionskostnader.

Uppgifterna skall lämnas enligt bestämraelserna för allmän självdeklara­tion och pä det sätt som anges i 28 och 29 §§.

Bestämmelserna i första och andra sfyckena gäller i tillämpliga delar även sådant dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag.

Bestämmelsema i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgifts­skyldighet enligt denna paragraf.


Handelsbolag och rederi för regi­streringspliktigt farfyg skall varje år till ledning för delägares taxering lämna uppgifter som avses i 19 § samt för varje delägare uppgifter om hans andel av bolagets eller rede­riets inkomst av varje förvärvskälla och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet. Uppgift skall också lämnas om delägares andel av skatteunderlag enligt 3§ lagen (1990:661) om avkastningsskatt pä pensionsmedel och 2§ lagen (1991:687) om särskild löneskatt pä pensionskostnader.


Handelsbolag och rederi för regi­streringspliktigt farfyg skall varje år till ledning för delägares taxering lämna uppgifter som avses i 19 § samt för varje delägare uppgifter om hans andel av bolagets eller rede­riets inkomst av varje förvärvskälla och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet. Uppgift skall ocksä lämnas om delägares andel av skatteunderlag enligt 2§ lagen (1984:1052) om statlig fastighets­skatt, 3§ lagen (1990:661) om av­kastningsskatt pä pensionsmedel och 2§ lagen (1991:687) ora särskild


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gängen vid 1993 års taxering.


'Senaste lydelse 1991:1903.


25


 


14 Förslag till                                                 Prop. 1992/93:96

Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs i fräga om taxeringslagen (1990:324)

deb att 4 kap. 24 § skall upphöra att gälla,

deb att mbriken närmast före nämnda paragraf skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

26


 


Finansdepartementet                                     Prop. 1992/93:96

Utdrag ur protokoll vid regeringssanunanträde den 20 oktober 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester­berg, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hells­vik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor, m.m.

1 Ärendet och dess beredning

I propositionen behandlas frågan hur den preliminära B-skatten - fr.o.m. den 1 april 1993 den preliminära F-skatten - skall beräknas.

I propositionen behandlas också en skrivelse till regeringen daterad den 24 mars 1992 från Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB och Sve­riges Föreningsbank (dnr 2037/92). I skrivelsen hemställs om en ändring i reglema om skatteavdrag för betalning av preliminär skatt pä räntor. Vad som åsyftas är att skyldigheten att innehålla preliminär skatt skall gälla rän­tor på minst 100 kr per konto i stället för per kontohavare. Dessutom vill man att skyldigheten att göra skatteavdrag på räntor som uppbärs av döds­bon skall slopas utom för dödsfallsäret samt att det görs en allmän översyn av avdragsreglerna för att uppnå överensstämmelse mellan skyldigheten att innehålla skatt och skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Skrivelsen har remitterats till Riksskatteverket.

I propositionen behandlas dessutom en framställning från Kommunernas Pensionsanstalt den 27 februari 1992 om en ändring i reglerna om uppgift till de skattskyldiga om gjorda skatteavdrag från folkpension m.m. (dnr 2373/92). Yttrande över Pensionsanstaltens framställning har hämtats in från Riksskatteverket. I en gemensam skrivelse i oktober 1992 till Finansdeparte­mentet hai Arbetsmarknadsförsäkringar pensionsförsäkringsaktiebolag. Arbetsmarknadsförsäkringar sjukförsäkringsaktiebolag, KP Pension och Försäkring, Kommunernas Pensionsanstalt och Tiygg-Hansa, SPP gjort en liknande fraraställning (dnr 4867/92).

Vidare tar jag i propositionen upp ytterligare ett antal mindre uppbörds-och indrivningsfrågor.

Vad gäller uppbördsfrågorna hänger de flesta sairunan med den s.k. F-skattereformen och det nya avgiftssystemet vid försenade skattebetalningar vilka reformer riksdagen beslutade om under våren.

När det gäller indrivningsfrågorna har Justitiedepartementet i en prome­
moria föreslagit att huvudfordringen skall ha företräde framför förrättnings­
kostnadema endast vid införsel i enskilda mäl (dnr hos Justitiedepartemen­
tet 1673/92). Promemorian har remissbehandlats, varvid yttranden avgetts
      27


 


av Justitiekanslem, Konsumentverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län. Riksdagens ombudsmän, Sveriges Advokatsamfund och Svenska Inkassoföreningen. På grund av materialets ringa omfattning har någon sammanställning av remissvaren inte upprättats.

I propositionen behandlas slutligen en framställning från Riksarkivet den 31 januari 1986 om ändringar i skatteregisterlagen (1980:343) för att möjlig­göra bevarande av vissa uppgifter rörande mervärdesskatt (dnr 553/86). Jag tar också upp en framställning från Riksskatteverket den 2 oktober 1992 som rör justeringar av skatteregisterlagen och lagen om självdeklaration och kon­trolluppgifter (dnr 4759/92).


Prop. 1992/93:96


2 Uppbördsfrågor

2.1 Beräkning av preliminär F-skatt m.m.

Mitt förslag: Den preliminära F-skatten skall tas ut med ett belopp motsvarande 105 % av den slutliga skatt som har påförts den skatt­skyldige året före inkomståret. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade F-skatten skall preliminär F-skatt tas ut med ett belopp motsvarande 100% av den slutliga skatten.


Skälen för mitt förslag: Huvudregeln om uttag av preliminär F-skatt (B-skatt fram till den 1 april 1993) finns i 13 § uppbördslagen (1953:272), UBL. Regeln innebär i princip att preliminär F-skatt skall tas ut med belopp mot­svarande 120 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret, dvs. andra inkomståret före det inkomstår den preliminära skatten avser.

Huvudregeln har inför de senaste två uppbördsåren beräknats medföra ett för högt uttag av preliminär skatt. Riksdagen har därför, efter förslag frän regeringen, reglerat uttaget för de aktuella åren i två särskilda lagar.

För uppbördsåret 1991/92 gäller lagen (1990:1141) om uttag av preliminär B-skatt från en fysisk person under uppbördsäret 1991/92 (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57). Lagen anger att uttaget av preliminär skatt från en fysbk person skall motsvara 110 % av den slutliga skatt som har påförts den fysiska personen året före inkomståret.

För uppbördsåret 1992/93 gäller lagen (1991:1919) om uttag av preliminär B-skatt under uppbördsäret 1992/93 (prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7, rskr. 1991/92:100). Lagen anger att uttaget av preliminär B-skatt från såväl fysbka som juridbka personer skall motsvara 110 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret.

Av uppbördsresultatet för de tre senaste inkomståren framgår att huvud­regeln i 13 § UBL bör modifieras. Den preliminära F-skatten bör inte räknas upp lika mycket som den preliminära B-skatten räknas upp i dag. Jag har övervägt tre alternativ till åtgärder. Det ena är en särskild lag även för upp-


28


 


bördsåret 1993/94 motsvarande den som gäller för uppbördsåret 1992/93. Ett andra alternativ är en ändring av 13 § UBL som innebär ett fortsatt lägre uttag av preliminär skatt, t.ex. 100,105 eller 110% av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. En tredje möjlighet är en ändring av 13 § UBL som innebär att den preliminära skatten fortsätt­ningsvis skall tas ut med viss procent av den preliminära skatt som har debi­terats för året före inkomståret. Med en sådan ordning skulle hänsyn kunna tas till de jämkningar såväl uppåt som nedåt som skett av den preliminära F-skatten för närmast föregående uppbördsår.

Det första alternativet är endast en tillfällig lösning. Jag anser emellertid att man nu bör införa en mer permanent ordning. Det tredje alternativet innebär att man grundar beräkningen av den preliminära skatten på ett allt­för osäkert underlag. Jag har därför stannat för det andra alternativet. Det innebär att man behåller samma beräkningsprincip som i dag. Jag föreslår emellertid att den preliminära F-skatten skall utgä med ett belopp motsva­rande endast 105 % av den senast debiterade slutliga skatten. Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade F-skatten bör den prelimi­nära F-skatten tas ut med 100%. Samma regler bör gälla vid en schablon­mässig beräkning av särskild A-skatt. Mitt förslag föranleder ändring i 13 § UBL.


Prop. 1992/93:96


2.2 Maskinell beräkning av särskild A-skatt

Mitt förslag: Särskild A-skatt skall beräknas med ledning av prelimi­när taxering endast om det kan antas att en skillnad av nägon befy­delse annars uppkommer mellan utgående preliminär skatt och beräk­nad slutlig skatt eller om den skattskyldige har avgett en preliminär självdeklaration. I övriga fall skall den särskilda A-skatten beräknas enligt de regler som gäller för schablonmässig beräkning av preliminär F-skatt.


Skälen för mitt förslag: 114 § UBL i dess lydelse enligt SFS 1992:680 anges att vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 och 3 mom. UBL om preliminär F-skatt. Särskild A-skatt skall dock beräk­nas med ledning av preliminär taxering.

Om en skattskyldig har haft en F-skattesedel som han har fått återkallad skall den preliminära F-skatten normalt ersättas med särskild A-skatt. Har den skattskyldige sådana inkomstförhållanden att skatteavdrag inte kommer att göras finns det i regel inte anledning att beräkna den särskilda A-skatten med ledning av preliminär taxering. Detta gäller t.ex. när den skattskyldiges intäkter uppkommer genom försäljning av varor. Den särskilda A-skatten bör i ett sädant fall kunna beräknas enligt schablon på samma sätt som F-skatten. Den särskilda A-skatten bör dessutom kunna beräknas utan preli­minär taxering när den preliminära skatt som kan antas bli betald genom skatteavdrag är obefydlig i förhällande till den särskilda A-skatten. Har den skattskyldige i enlighet med bestämmelsen i 17§ 2 mom. UBL avgett preli-


29


 


minär självdeklaration bör den särskilda A-skatten däremot beräknas med ledning av preliminär taxering.

Med hänsyn till vad som sagts nu föreslär jag att den särskilda A-skatten skall beräknas med ledning av preliminär taxering endast om det kan antas att en skillnad av nägon befydelse annars uppkommer mellan utgående preli­minär skatt och beräknad slutlig skatt eller om den skattskyldige har avgett en preliminär självdeklaration. Förslaget medför ändringar i 14 § UBL.


Prop. 1992/93:96


2.3 Skatteavdrag från räntor

Mitt förslag: Skyldigheten att göra skatteavdrag för betalning av preli­minär A-skatt på räntor skall gälla i fråga om räntor pä minst 100 kr per konto i stället för per kontohavare.


Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler skall, med vissa i 10 § UBL angivna undantag, preliminär A-skatt betalas för sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och för vilken kontrolluppgift skall lämnas med tillämp­ning av bestämmelserna i 3 kap. 22,23 eller 27 § lagen (1990:325) om självde­klaration och kontrolluppgifter, LSK (3§ 2 mom. UBL).

Skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK föreligger inte för ränta och fordran på konto om borgenärens sammanlagda ränta på ett eller flera konton uppgår till mindre än 100 kr, varvid ränta som enligt andra bestäm­melser i LSK är undantagen från uppgiftsskyldighet inte skall räknas med (3 kap. 23 §5 LSK).

De nuvarande bestämmelserna om skatteavdrag pä ränta och utdelning tillämpades första gången vid uppbörd av skatt på inkomst som taxerades 1992 (prop. 1990/91:5, bet. 1990/91:SkU3, rskr. 1990/91:57, SFS 1990:1137). Det har emellertid visat sig att bankerna inte i alla delar har förmått uppfylla kravet på att göra skatteavdrag pä utgivna räntor.

Den största belastningen på bankernas datacentraler uppkommer vid års­skiftet i samband med de s.k. ärsskifteskörningama. Bankema har uppgett att för att klara en 100-kronorsgräns per kontohavare i stället för per konto skulle bankerna tvingas att genomföra sina årsskifteskörningar två gånger i stället för som nu en gång, eftersom bankernas dataregister är organiserade per konto och inte per kontohavare. Detta skulle medföra att datakapacite­ten vid årsskifteskörningen skulle behöva fördubblas vilket beräknas mot­svara en total investering av mer än 100 miljoner kronor. Bankerna har där­för hemställt om en regeländring så att preliminärskatt skall innehållas en­dast på sådan ränta som per konto uppgår till minst 100 kr. Med en sådan ordning skulle dessutom hanteringen av konton som avslutas under året kunna förenklas.

Riksskatteverket motsätter sig inte att reglerna om skatteavdrag ändras på det sätt som bankerna hemställt om.

Med hänsyn till de stora kostnader som skulle åsamkas bankerna om nuva­rande regler behålls oförändrade och eftersom de nu aktuella skatteavdra­gen rör endast mindre belopp, föreslär jag att reglema justeras pä det sättet


30


 


att skatteavdrag på ränta skall göras endast om räntan uppgår till minst 100 kr räknat på varje konto för sig. En bestänunelse om detta bör tas in i 39 § 3 mom. UBL.

Mitt förslag i den här delen innebär att inte alla skattepliktiga räntor kom­mer att bli föremål för skatteavdrag. Därför bör bestämmelserna om skyldig­heten att lämna kontrolluppgifter på de nu aktuella räntorna kvarstå oför­ändrad. Kontrolluppgift skall alltså även fortsättningsvis lämnas så snart rän­tan per kund uppgår till 100 kr eller mer.

Enligt nuvarande regler (2 kap. 4 § LSK) är den skattskyldige inte skyldig att lämna självdeklaration om han haft endast sädan kapitalinkomst för vil­ken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje sfycket UBL. Denna ordning bör gälla även i fortsättningen. Detta kräver ingen särskild lagstiftningsåtgärd eftersom det är i 39 § 3 mom. som det skall anges vilka räntor som inte skall vara föremål för skatteavdrag. Även bestänunelsema i 3 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324) om att beslut om taxering i vissa fall får fattas på grundval av kontrolluppgifter bör stå kvar oförändrade.

Bankerna har vidare i sin skrivelse till regeringen hemställt om vissa änd­ringar i reglerna om skatteavdrag på ränta som betalas ut till ett dödsbo samt om en översyn av reglerna om skatteavdrag och skyldighet att lämna kon­trolluppgifter med syfte att skapa enhetliga regler.

Reglerna om beskattning av dödsbon övervägs för närvarande i annat sammanhang inom regeringskansliet. Jag är därför inte beredd att nu föreslå nägra justeringar i reglerna om skatteavdrag på räntor och utdelningar som uppbärs av dödsbon.

Jag är inte heller beredd att nu göra nägon mer allmän översyn av reglerna om skatteavdrag och kontrolluppgifter. Jag anser att man först bör awakta resultatet av de många lagändringar som gjorts inom detta område under de senaste två åren.'


Prop. 1992/93:96


2.4 Justering av reglerna om solidariskt ansvar

Mitt förslag: Nu gällande undantagsregel att solidarisk betalningsskyl­dighet inte får åläggas om betalningsmottagaren har betalat sin preli­minära F-skatt begränsas till att gälla endast i de fall betalningsmotta­garen har debiterats en sådan skatt. Har betalningsmottagaren ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § uppbördslagen får undantags­regeln inte tillämpas om inte betalningsmottagaren också fullgjort denna betalningsskyldighet.


Skälen för mitt förslag: Enligt de nyligen införda reglerna om solidarisk betalningsskyldighet i 75 c § UBL (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680) är en förutsättning för att ansvaret skall kunna krävas ut att betalningsmottagaren inte har betalat sin preliminära F-skatt för uppbördsåret inom föreskriven tid. Bestämmelsens syfte är att be­gränsa tillämpningen av bestämmelserna om den solidariska betalningsskyl­digheten till de fall dä det allmänna har gått miste om ett skatte- eller avgifts-


31


 


belopp. En solidarisk betalningsskyldighet skall alltsä inte komma i fråga     Prop. 1992/93:96 t.ex. endast pä den grunden att socialavgifterna på en arbetsersättning beta­lats i form av egenavgifter i stället för arbetsgivaravgifter.

Tillämpningsområdet för undantagsbestämmelsen har emellertid blivit alltför vittomfattande. Den blir t.ex. tillämplig om F-skattesedelsinnehava-ren är en fysisk person som inte har debiterats nägon F-skatt. En sädan ord­ning är givetvis inte önskvärd.

När det gäller en F-skattesedelsinnehavare som är fysisk person och som själv utfört arbetet borde undantagsbestämmelsen egentligen bli tillämplig endast när skattsedelsinnehavaren har betalat F-skatt med ett sådant belopp att han kan anses ha betalat både den källskatt och de socialavgifter som be­löper pä den aktuella arbetsersättningen. En sädan regel skulle emellertid bli svår att tillämpa eftersom det i allmänhet inte kan anges hur stor del av F-skatten som är hänförlig till en viss arbetsersättning. I de fall skattsedelsin­nehavaren inte har debiterats nägon F-skatt bör dock den solidariska betal­ningsskyldigheten, om övriga förutsättnigar är uppfyllda, alltid kunna krävas ut. Jag föreslår en sädan begränsning av undantagsregelns tillämpningsom­råde.

Även när F-skattesedelsinnehavaren är en juridisk person har undantags­regeln i vissa fall fått ett för vitt tillämpningsområde. Det gäller när F-skatte­sedeln innehas av ett handelsbolag. Sädana bolag skall ju över huvud taget inte debiteras nägon F-skatt. 1 dessa fall skulle egentligen hänsyn tas till om samtliga delägare i bolaget hade betalat sin preliminära skatt eller inte. Detta skulle dock föra för långt. För att få ett sä enkelt system som möjligt föreslär jag i stället att undantagsbestämmelsen över huvud taget inte skall gälla då F-skattesedelsinnehavaren är ett handelsbolag.

Om arbetet har utförts av en annan person än betalningsmottagaren och betalningsmottagaren inte är ett handelsbolag får utbetalaren enligt 75 c § tredje sfycket UBL åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper pä ersättningen för arbetet, i den män betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört arbetet, samt för dröjsmålsavgift som belöper på skattebelop­pet.

Har en betalningsmottagare med F-skattesedel ålagts betalningsskyldig­het enligt 75 eller 77 § UBL bör det - för att undantag skall göras från reg­lerna om solidarisk betalningsskyldighet - krävas inte bara att den debite­rade F-skatten har betalats utan också att betalningsskyldigheten enligt 75 eller 77 § har fullgjorts. Jag föreslår en sådan ordning.

Mitt förslag föranleder ändring i 75 c § UBL.

32


 


2.5 Uppgift om skatteavdrag från vissa pensioner och livräntor


Prop. 1992/93:96


Mitt förslag: Den som har rätt att betala ut allmän pension och andra lagfästa förmåner skall behöva lämna uppgift till mottagaren om stor­leken av det skatteavdrag som gjorts frän annan pension eller livränta endast när skatteavdraget har förändrats. Detsamma gäller vid utbe­talning av pension eller livränta frän försäkringsföretag eller under­stödsförening.


Skälen för mitt förslag: 1 43 § 1 mom. UBL föreskrivs att den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje utbetalningstillfälle genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna mottagaren uppgift om det belopp som genom skatteavdrag har innehållits på lönen. När allmän pension eller andra lagfästa förmåner betalas ut behöver emellertid uppgift om skatteav­dragets storlek lämnas till den skattskyldige endast när det har förändrats. Sist nämnda undantagsregel, som gäller sedan den 1 januari 1992 och som tar sikte pä Riksförsäkringsverkets utbetalningar, infördes som ett led i om­ställningen och minskningen av administrationen inom socialförsäkringsom­rådet (prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7, rskr. 1991/92:100, SFS 1991:1908).

Förutom Riksförsäkringsverket betalar även Kommunernas Pensionsan­stalt, KPA, och Statens löne- och pensionsverk, SPV, ut allmän pension. Nära 225 000 pensionärer får t.ex. sina pensioner - tjänstepension tillsam­mans med allmän pension - utbetalda genom KPA. Eftersom det nyss­nämnda undantaget avser endast allmän pension och andra lagfästa förmå­ner har KPA och SPV, som betalar ut även pensionärernas kollektivavtalsba-serade tjänstepensionsförmåner, ändå att tillhandahålla pensionärerna upp­gift om den del av skatteavdraget som avser tjänstepensionen.

KPA har i en skrivelse den 27 februari 1992 till Socialdepartementet och som därifrån överlämnats till Finansdepartementet framhållit att om den be­gränsade uppgiftsskyldigheten skulle gälla även för de kommmunala arbets­givarna och SPV skulle besparingar kunna göras med omkring 3 miljoner kronor per år. Därtill kommer att AP-fondens bidrag till KPA skulle kunna minskas med närmare 1,5 miljoner kronor per år. KPA har därför hemstäUt att UBL ändras sä att när det gäller sädana pensioner och livräntor som avses i 3§ 2 mom. 1 andra sfycket UBL uppgift om skatteavdragets belopp inte skall behöva lämnas om avdraget är lika stort som vid det närmast före­gående utbetalningstillfället.

KPA:s skrivelse har remitterats till Riksskatteverket som inte har något att erinra mot att KPA och SPV vid utbetalning av pensioner inte skall be­höva lämna uppgift om skatteavdragets belopp om avdraget är lika stort som vid närmast föregående utbetalningstillfälle. Däremot är verket inte berett att utan närmare utredning utvidga denna befrielse till att avse alla utbeta­lare av pensioner och livräntor så som KPA föreslagit. Riksskatteverket an­ser att undantaget bör begränsas till att gälla dem som har rätt att tillsam-


33


3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96


 


mans med andra ersättningar betala ut allmän pension och andra lagfästa Prop. 1992/93:96 förmåner. Jag delar verkets uppfattning. Genom en sådan regel som Riks­skatteverket föreslagit konuner den begränsade uppgiftsskyldigheten att gälla för pensioner och livräntor som betalas ut av KPA och SPV även om utbetalningen inte sker tillsammans med allmän pension eller annan lagfäst förmän. Jag föreslär en sådan ordning.

Genom de nyligen införda reglerna om skatteavdrag pä biinkomster, som skall tillämpas fr.o.m. den 1 april 1993, kommer reglerna om uppgiftsskyl­dighet i 43 § 1 mom. UBL att gälla ett befydligt stöne antal ersättningar än tidigare. Eftersom uppgiftsskyldigheten gäller ett stort antal ersättningar kan kostnaden för uppgiftslämnandet bli väsentlig även för andra utbetalare än KPA och SPV. Jag tänker dä pä försäkringsföretag och understödsföre­ningar som betalar ut ett mycket stort antal pensioner, livräntor och liknande ersättningar. Jag föreslår därför att den begränsade uppgiftsskyldigheten skall gälla även i fråga om sådana utbetalare. Förslaget föranleder ändringar i 43 § UBL och 12 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

2.6 Övriga uppbördsfrågor

Särskild beräkningsgrund och jämkning

De nya reglerna i 3 § 2 mom. UBL (SFS 1992:680) innebär att skattemyndig­heten fär föreskriva särskild beräkningsgrund för den preliminära A-skatten endast i fräga om sådan ersättning som utgör mottagarens huvudsakliga in­komst av arbete. I undantagsfall kan det emellertid uppstå situationer då en sådan ordning är opraktisk, t.ex. om den skattskyldige har flera jämnstora inkomster som tillsammans medför att den slutliga skatten väsentligt översti­ger den skatt som tas ut preliminärt pä sidoinkomsterna. 1 ett sådant fall kan den preliminära skatten pä huvudinkomsten komma att närma sig eller uppgå till 100 % av inkomsten. Uppbärs sidoinkomsterna mot slutet av in­komståret kan den skattskyldige få likviditetsproblem eftersom han inte får några kontanta utbetalningar i början av året.

Med hänsyn till vad som har sagts nu föreslår jag att skattemyndigheten skall ges möjlighet att, om det finns särskilda skäl, besluta om särskild beräk­ningsgmnd även i fråga om inkomster som inte utgör mottagarens huvudsak­liga inkomst av arbete.

Även reglerna om jämkning i 45 § 1 mom. synes ha fått en för strikt ut­formning (SFS 1992:680). 1 nämnda moment föreskrivs att jämkning i första hand skall ske av preliminär skatt pä sädan ersättning som utgör den skatt­skyldiges huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster än ränta och utdelning. Om särskild A-skatt har debiterats skall dock jämk­ningen i första hand avse sådan skatt.

Om den skattskyldige har sidoinkomster som är förenade med så stora kostnader att den preliminära skatten skall jämkas komraer i första hand den huvudsakliga inkomsten av arbete att jämkas. I de fall sidoinkomsten är kon­centrerad till slutet av inkomståret kan det vara lämpligt att i stället för att sänka den preliminära skatten på huvudinkomsten under hela året jämka


 


den preliminära skatten på sidoinkomsten. Detta gäller särskilt om den     Prop. 1992/93:96 skattskyldige föredrar en sådan ordning. Jag förslär därför att skattemyndig­heten ges möjlighet att, om det finns särskilda skäl, jämka skatten på sidoin­komsten i stället för skatten på huvudinkomsten.

Om skattemyndigheten har beslutat om jämkning av preliminär skatt på sidoinkomst bör det ankomma på den skattskyldige att upplysa den som be­talar ut ersättningen om beslutet. Detta gäller även om jämkningsbeslutet medför att den skattskyldige skall betala preliminär skatt på sidoinkomsten med mer än 30 procent. Utbetalaren skall alltså inte ha nägon skyldighet att efterforska eventuella jämkningsbeslut.

Mitt förslag föranleder justeringar i 3 § 2 mom. och 45 § 1 mom. UBL.

Avdrag för kostnader för arbete vid beräkning av preliminär skatt

111 § UBL föreskrivs att till andra vid taxering medgivna avdrag för kostna­der från inkomst som uppbärs av en fysisk person än vissa försäkringskostna­der och andra kostnader för egen eller efterlevandes pensionering får hänsyn tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräk­nas uppgå till minst 10 % av arbetstagarens ersättning frän arbetsgivaren un­der inkomståret. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning genom SFS 1992:680. Den har blivit för vittomfattande. Hänsyn bör givetvis som tidi­gare inte fä tas till bl.a. ökade levnadskostnader i samband med tillfälligt arbete och kostnader för resor till och från arbetet. Detta kan uppnås genom att avdragsbegränsningen i 11 § andra sfycket görs tillämplig endast på kost­nader i arbetet. Jag föreslår en sådan justering av 11 § UBL.

Ränte- och avgiftsbestämmeber

Enligt 69 § 2 mom. andra sfycket UBL skall bestämmelserna om tillkom­mande skatt i UBL tillämpas också pä restitutionsränta. Det innebär bl.a. att om skattemyndigheten felaktigt har återbetalat ett skattebelopp och den därpå belöpande restitutionsräntan kan myndigheten då den rättar felet ge­nom att debitera tillkommande skatt påföra respitränta enligt 32 § UBL även på den del som avser restitutionsräntan. En motsvarande möjlighet finns inte då skattemyndigheten har rätt att kräva återbetalning av sädan restitu­tionsränta som har påförts enligt bestämmelserna i USAL. Jag föreslär att 14 § USAL kompletteras med en sådan bestämmelse.

Enligt nuvarande bestämmelser i UBL (68 § 2 mom. och 69 § 2 mom. UBL) utgår vid återbetalning av skatt restitutionsränta också på betald dröjsmälsavgift. Vid återbetalning av skattebelopp enligt 75 a § kan restitu­tionsränta dock inte betalas på eventuell dröjsmälsavgift. Detta bör kunna ske. Jag föreslär en sådan ordning.

Enligt nuvarande regler tas kvarskatteavgift ut med 2 % pä sädana fyll­
nadsinbetalningar som görs under tiden 19 februari - 30 april. Vid beräk­
ningen av avgiften gäller bl.a. att avgift inte skall beräknas pä belopp som
uppgår till högst den mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration
jämte 20 000 kr och har betalats senast den 30 april året efter inkomståret
(27 § 3 mom. UBL). På fyllnadsinbetalningar som görs fr.o.m. 1993 tas kvar-
     35


 


skatteavgift ut med en procentsats motsvarande 20% av den statslåneränta Prop. 1992/93:96 som gällde vid utgången av november inkomståret (27 § 3 mom. UBL i dess lydelse enligt SFS 1992:624). Genom SFS 1992:680 har 27 § 3 mom. ändrats så att kvarskatteavgiften skall tas ut även på den del av fyllnadsinbetalningen som avser mervärdesskatt. Ändringen hänger samman med att sädan mer­värdesskatt som uppbärs enligt bestämmelserna i UBL har helt integrerats i preliminärskattesystemet.

De nya bestämmelserna om på vilket underlag beräkning av kvarskatteav­giften skall ske bör tillämpas på preliminär skatt som avser inkomståret 1993 och senare år. Eftersom kvarskatteavgiften tas ut i samband med debite­ringen av den slutliga skatten bör de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid debitering av skatt på grund av 1994 ärs taxering. Jag föreslår att en bestämmelse om detta tas in i punkten 1 av ikraftträdandebestämmel­serna till lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Ikraftträdandebestämmelserna bör justeras också i ett annat avseende. Inom det nya systemet som börjar tillämpas den 1 april 1993 skall, som nyss sagts, vid beräkning av preliminär F-skatt och särskild A-skatt hänsyn tas också till mervärdesskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mer­värdeskatt, ML, dvs. till sådan mervärdesskatt som den skattskyldige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration. Vid det första uppbördstillfället för debiterad preliminär skatt under uppbördsåret, dvs. vid marsuppbörden, skall den preliminära skatten enligt övergångsbestämmelserna debiteras en­ligt äldre bestämmelser i form av preliminär B-skatt. Hänsyn kan då inte tas till mervärdesskatten. Från administrativ synpunkt skulle det vara till fördel för både skattemyndighetema och de skattskyldiga om mervärdesskatten kunde beaktas redan vid det första uppbördstillfället. Jag föreslår därför att en bestänunelse om detta också tas in i punkten 1 av ikraftträdandebestäm­melserna till lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272).

Ställföreträdares ansvar

En företrädare för en juridisk person avses numera kunna åläggas betal­ningsansvar för arbetsgivaravgifter enligt 21 § USAL även om avgifterna be­slutas först sedan den juridiska personen har gått i konkurs (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1318). Detta framgick genom en hänvisning till bl.a. 9 § där det angavs när månadsavgif­ten normalt skulle betalas. I samband med lagstiftningen om ett nytt avgifts­system vid försenade skattebetalningar m.m. (prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:642) flyttades bestämmelserna i 9§ till 12 §. Samtidigt lades ett nytt andra sfycke till där det angavs att ar­betsgivaravgifter i vissa fall skulle betalas inom tid som skattemyndigheten bestämde. För att bestämmelserna i 21 § skall fylla sitt syfte bör hänvisningen till 12 § begränsas till bestämmelserna i första sfycket. Jag föreslär en sädan justering.

36


 


Arbetsgivares, arbetstagares och myndighets uppgiftsskyldighet Prop. 1992/93:96

Enligt 78 § 2 mom. UBL åligger det varje arbetsgivare att efter anmaning av skattemyndigheten lämna uppgift om anställda arbetstagare, utbetalda löner och beloppet av verkställda skatteavdrag. En motsvarande bestämmelse har tidigare funnits i 15 § USAL som i övrigt innehöll bestämmelser om årsupp-gift. Där föreskrevs intill den 1 januari 1991 att arbetsgivare och arbetstagare efter anmaning var skyldiga att meddela de upplysningar som behövdes för kontroll av avgiftsskyldigheten samt att arbetsgivare och arbetstagare efter anmaning skulle förete alla handlingar som behövdes för kontroll av avgifts­skyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto. En kom­pletterande vitesbestänunelse fanns i 16 § USAL. När nya omprövningsreg­ler vid uppbörd av skatter och avgifter infördes (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS 1990:1318) slopades bl.a. 15 och 16§§ USAL i samband med att årsuppgiften togs bort.

Det har emellertid visat sig finnas ett fortsatt behov av bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att lämna de upplysningar och förete de handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten. Beho­vet kan dessutom antas bli mer markerat när systemet med F-skattesedlar börjar tillämpas. Jag föreslår därför att bestämmelserna åter skall föras in i USAL lämpligen såsom ett nytt andra och tredje sfycke i 27 § USAL.

Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för taxering skall enligt 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324) pä skattemyndighetens be­gäran tillhandahållas denna. Sådan uppgiftsskyldighet föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i nägon av de nämnda paragraferna. Om sekretess gäller för uppgift enligt nägon annan bestänunelse i sekretesslagen och ett utlämnande skulle med­föra synnerligt men för något enskilt eller allmänt intresse föreligger upp­giftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av skattemyndigheten be­slutar att uppgiften skall lämnas ut.

En motsvarande bestänunelse finns i 27 § andra sfycket ML när det gäller kontroll av mervärdesskatt.

Det har visat sig finnas behov av motsvarande bestämmelser också för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag och skyldighet att betala arbetsgivaravgifter har följts. Jag föreslär därför att sädana bestämmelser skall tas in i UBL och USAL. Det kan lämpligen ske i 78 § 2 mom. UBL och 27 § USAL.

3 Indrivningsfrågor 3.1    Inledning

Riksdagen har som redan nämnts nyligen fattat beslut om ett nytt avgiftssy­
stem vid försenade skattebetalningar m.m., som bl.a. innefattar att förrätt­
ningskostnader i form av en gmndavgift i fortsättningen skall tas ut, fömtom
    37

4 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 96


 


i enskilda mäl om utmätning m.m., också i allmänna mäl och mäl om införsel för underhällsbidrag (prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:624-653). Den beslutade ordningen innebär att vid införsel huvudfordringen skall ha företräde framför förrättningskostnaderna i målet. Vid utmätning är företrädesordningen den motsatta.

Sedan det i genomförandearbetet uppmärksammats att det kan vara för­enat med nackdelar att ha en annan företrädesordning vid införsel i allmänt mål än den som gäller vid utmätning, har Justitiedepartementet i en prome­moria föreslagit att huvudfordringen skall ha företräde framför förrättnings­kostnaderna endast vid införsel i enskilda mål.

Regeringen uppdrog den 23 april 1992 åt Riksrevisionsverket, RRV, att lämna förslag beträffande grundavgiftens storlek m.m. i allmänna mål samt i enskilda mål om införsel hos kronofogdemyndigheterna. Uppdraget har re­dovisats i en rapport den 14 september 1992. 1 rapporten föresläs bl.a. att gmndavgiften skall kunna avräknas enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter, avräkningslagen, om det restförda be­loppet kan avräknas. På samma sätt skall avräkning kunna ske om uttagen gmndavgift av något skäl skall återbetalas.

1 det följande läggs förslag fram i de nu nämnda frågorna om företrädes­ordningen vid införsel samt avräkning av grundavgift och avräkning vid åter­betalning av sådan avgift.


Prop. 1992/93:96


3.2 Krediteringsordningen vid införsel i allmänna mål

Mitt förslag: Vid införsel i allmänna mål skall förrättningskostnaderna ha företräde framför huvudfordringen på samma sätt som vid utmät­ning.


Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget att förrättningskostnaderna skall tas ut först vid införsel i allmänt mål har tillsfyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom Sveriges Advokatsamfund. Samfundet har avsfyrkt förslaget med hänvisning till att riksdagen nyligen har beslutat att förrätt­ningskostnaderna vid införsel skall tas ut efter huvudfordringen.

Skälen för mitt förslag: Skälet till att det i 15 kap. 15 § utsökningsbalken, UB, i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1993, har föreskrivits att huvudford­ringen vid införsel har företräde framför förrättningskostnaderna i målet är ett önskemål att införselfordringarna skall påverkas så litet som möjligt av att en grundavgift fortsättningsvis skall tas ut av gäldenären vid införsel.

I arbetet med att genomföra det nya avgiftssystemet har det emellertid framkommit att den beslutade ordningen såvitt gäller allmänna mål skulle medföra avsevärda administrativa olägenheter. Det förhållandet att kredite­ringsordningen skulle bli den motsatta mot vad som gäller vid utmätning komplicerar bokföringen och har bedömts kunna leda till ett stort antal fel­aktiga krediteringar.

Intresset av att hålla införselfordringarna opåverkade av fordringar på er-


38


 


sättning för förrättningskostnader gör sig främst gällande i fräga om under­hällsbidrag, som vid verkställighet handläggs som enskilda mäl. Vid införsel i allmänna mäl saknar det i princip befydelse vilken fordran som ges före­träde, eftersom säväl huvudfordringen som fordringen på ersättning för för­rättningskostnad tillkommer det allmänna. Med hänsyn till vad som nyss har sagts om de administrativa konsekvenserna anser jag därför att bestämmel­sen i 15 kap. 15 § UB om den inbördes företrädesordningen vid införsel bör ändras så att företrädesordningen vid införsel i allmänna mål blir densamma som vid utmätning. I enskilda mål bör däremot den tidigare beslutade före­trädesordningen gälla.

1 15 kap. 14 § UB finns en bestämmelse om företrädesordningen mellan införsel och skatteavdrag. Ett förfydligande bör göras så att det av bestäm­melsen klart framgår att samma företrädesordning i förhällande till skatteav­drag gäller för förrättningskostnaden som för huvudfordringen.


Prop. 1992/93:96


3.3 Avräkning för förrättningskostnader

Mitt förslag: Avräkning enligt avräkningslagen skall göras för förrätt­ningskostnaderna i målet, om avräkning skall ske för huvudford­ringen.

Vid återbetalning eller utbetalning i annat fall av belopp som har tagits ut som förrättningskostnad skall avräkning enligt avräkningsla­gen göras.


RRV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Skälen för mitt förslag: Avräkning är ett smidigt och effektivt sätt att ta i anspråk belopp som annars skulle ha betalats ut, om det allmänna har en fordran av det slag som anges närmare i 2 § avräkningslagen mot den betal-ningsberättigade. Endast vad som överstiger det allmännas fordran får beta­las ut. Den nya ordningen med gmndavgift i allmänna mål medför att det i mänga fall kommer att finnas en förrättningskostnad att ta ut av gäldenären i de mål där avräkning skall ske. Om bestämmelserna om avräkning inte änd­ras så att avräkning skall ske ocksä för förrättningskostnaden, tvingas krono­fogdemyndigheten att jämsides med avräkningen utmäta eventuellt återstå­ende belopp till den del det behövs för att täcka förrättningskostnaden. En sådan ordning med parallella beslut skulle vara svårbegriplig för gäldenären och kan, med hänsyn tagen också till det merarbete som den skulle orsaka hos kronofogdemyndigheterna, enligt min mening inte godtas.

Även om detta av praktiska skäl inte kan gälla fullt ut får det anses natur­ligt att eftersträva största möjliga överensstämmelse mellan å ena sidan åter­betalningar där avräkning kan ske och å andra sidan motfordringar för vilka avräkning får äga rum. Det bör därför föreskrivas att avräkning skall ske vid återbetalning av förrättningskostnad som tagits ut vid indrivning av en motfordran som omfattas av avräkningslagens bestämmelser. Detta bör gälla oberoende av om kostnaden tagits ut genom avräkning eller pä något annat sätt.


39


 


4 Utbetalning av skatt till kyrkokommunerna under 1993 och 1994


Prop. 1992/93:96


Mitt förslag: Förskottsvis utbetalning av skatt till kyrkokommunerna under 1993 och 1994 skall ske utan att beloppet minskas med hänsyn till den skattelindring som gäller för den som inte tillhör svenska kyr­kan.

Skälen för mitt förslag: I årets budgetproposition föreslogs att skattskyl­diga som inte tillhör svenska kyrkan fr.o.m. 1994 års taxering skall påföras församlingsskatt med 25 % av det för debiteringen bestämda beloppet i stäl­let för 30 %. Förslaget var föranlett av folkbokföringsreformen, som innebär att det av de uppgifter av borgerlig natur som kyrkokommunerna svarar för, och för vilka skatt skall tas ut även av den som inte tillhör svenska kyrkan, endast återstår begravningsväsendet. Minskningen av skatteuttaget skulle påverka utbetalningen av förskott under 1993 och 1994. Riksdagen följde förslaget (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92:SkU18, rskr. 1991/92:187, SFS 1992:263).

Det har senare visat sig att en minskning av förskottsbetalningarna skulle kunna orsaka problem för vissa kyrkokommuner, i vilka invånarna till sär­skilt stor del inte tillhör svenska kyrkan. Ikraftträdandebestämmelsen till den beslutade ändringen i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldighe­ten för den som icke tillhör svenska kyrkan bör därför ändras så att förskotts­betalningarna inte påverkas. Detta innebär att ändringen inverkar pä kyrko­kommunernas ekonomi först fr.o.m. år 1995, då slutavräkningslikvid betalas pä grundval av 1994 års taxering.

5 Bevarande av uppgifter om beslut om beskattning m.m.

Mitt förslag: Skatteregisterlagen ändras för att möjliggöra bevarande av uppgifter motsvarande dem som intill 1990 års taxering antecknats i skattelängden.

Undantaget från gallring utvidgas till att omfatta vissa uppgifter rö­rande mervärdesskatt.

Reglerna om skattelängd slopas.


Skälen för mitt förslag: 1 det taxeringsförfarande som gällde vid 1990 och tidigare års taxeringar hade skattelängden en central befydelse. Skatteläng­den innefattade taxeringsnämndens beslut och var ocksä bestämmande för vilka beslut som var överklagbara. 1 skattelängden antecknades inte bara taxeringsnämndens beslut utan även av domstol beslutade ändringar i taxe­ringsbeslut. Skattelängderna bevaras för framtiden genom att överlämnas


40


 


till landsarkiven. En kopia av skattelängderna överlämnas till Riksarkivet på     Prop. 1992/93:96 ADB-medium.

Fr.o.m. 1991 års taxering infördes ett nytt taxeringsförfarande. Taxerings­besluten fattas i den nya ordningen av skattemyndigheten som också har möjlighet att inom en femårsperiod ompröva besluten. Skattemyndigheten fastställer, efter det att domstol bifallit ett överklagande, genom ett beslut om taxeringsåtgärder beskattningsbar förvärvsinkomst m.m.

Bestämmelserna om skattelängd finns numera i 12 § taxeringsförord­ningen (1990:1236). Skattelängden innehåller nu endast de beslut av skatte­myndigheten som beaktats på skattsedeln på slutlig skatt. Resultatet av om­prövningar och beslut om taxeringsåtgärder efter domstols dom efter skatt­sedelsutskriften framgår inte längre av skattelängden. Sådana uppgifter framgår i stället av det s.k. taxeringsuppgiftsregistret (16 § taxeringsförord­ningen).

Sedan skatteregisterlagens (1980:343) tillkomst har det tillkommit en ar­kivlag (1990:782) med grundläggande bestämmelser om arkiv hos såväl stat­liga som kommunala myndigheter. Enligt arkivlagen skall myndigheternas arkiv bevaras, hällas ordnade och värdas sä att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och förvaltningen samt forskningens behov.

I arkivlagen är utgångspunkten att allmänna handlingar skall bevaras. I ett antal författningar pä skatteområdet, däribland 13 § skatteregisterlagen, finns det särskilda bestämmelser om bevarande och gallring som har beting­ats av integritetsskäl snarare än hanterlighetsskäl och ekonomiska skäl. Den gemensamma principen i dessa författningar är att materialet skall förstöras efter viss tid, om det inte finns direkta föreskrifter om bevarande.

Den ökande användningen av ADB-teknik innebär att pappersdokumen­tationen i allt större utsträckning ersätts med material på ADB-medium. I förarbetena till arkivlagen (prop. 1989/90:72 bilaga 1 s. 20) sttyks under att uppmärksamhet måste fästas vid det förhållandet att uppgifter kan komma att förstöras utan att någonsin kunna återställas med nuvarande regler om förstörelse av ADB-material.

113 § skatteregisterlagen föreskrivs att uppgifter i skatteregistret som hän­för sig till viss beskattningsperiod och som inte skall tas upp i skattelängd får bevaras under högst sju år efter utgängen av det kalenderår under vilket perioden gått ut. Kopplingen till bestämmelserna om skattelängd innebär ef­ter de ändringar som genomförts i samband med 1990 års taxeringsreform att de uppgifter i skatteregistret som får bevaras längre tid än sju år är de som beaktats pä skattsedeln på slutlig skatt. Detta är en otillfredsställande ordning. De uppgifter som bevaras bör, liksom tidigare, även omfatta beslu­ten om beskattning så som de ser ut efter eventuella omprövningar och änd­ringar efter domstols dom.

Jag anser mot bakgrund av det anförda att bestämmelsen i 13 § skatteregis­
terlagen inte längre bör knyta an till skattelängden. I stället bör reglerna om
bevarande av uppgifter i skatteregistret utformas raed utgängspunkt i de
uppgifter som finns i skatteregistret. Reglerna bör utformas sä att de motsva­
rar den nuvarande skattelängden med tillägg för de beslut som fattats efter
utfärdandet av slutskattesedeln.
                                                        41


 


Skattelängden innehåller i princip taxerings- och debiteringsbeslut. Skat-     Prop. 1992/93:96 teregisterlagen bör därför innehålla en bestämmelse om att beslut om be­skattning får bevaras. Därigenom möjliggörs ett bevarande av även de beslut som fattats efter skattsedelsutskriften.

Förutom beslut om beskattning bör även identifikationsuppgifter (5 och 6§§ skatteregisterlagen), uppgifter som behövs för att räkna ut skatten (7§ 3 skatteregisterlagen), huruvida taxering grundas pä förenklad självdeklara­tion eller enbart pä kontrolluppgift om inkomst av kapital och uppgift om antal perioder som den skattskyldige uppburit inkomst som beskattas enligt lagen om sjömansskatt fä bevaras. Dessa uppgifter framgår för närvarande av skattelängden

Uppgifter om mervärdesskatt

Uppgifter om mervärdesskatt registrerades inte i det centrala skatteregistret vid dess tillkomst 1980, men sedan år 1983 används det centrala skatteregist­ret också vid beskattning till mervärdesskatt. Uppgifter ur skatteregistret be­träffande skattskyldiga till mervärdesskatt har hos Riksskatteverket sparats pä den s.k. MACK-filen. Uppgifterna avseende är 1984 skulle ha behövt för­störas efter utgången av år 1991 om inte regeringen i beslut den 19 december 1991 medgett att 1984 års uppgifter får bevaras intill utgången av är 1992.

Enligt 25 § andra sfycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall deklara­tionerna för mervärdesskatt förstöras sju är efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått ut.

Som jag tidigare nämnt medger 13 § första sfycket skatteregisterlagen be­varande enbart av uppgifter som tas upp i skattelängd. Beslut rörande mer­värdesskatt har inte antecknats i skattelängd. Bestämmelsen i 13 § skattere­gisterlagen får till följd att inga uppgifter rörande mervärdesskatten bevaras längre än sju år.

Riksarkivet har i en framställning till Finansdepartementet hemställt att skatteregisterlagen ändras så att uppgifter rörande mervärdesskatt får beva­ras för forskningsändamål. I annat fall konuner uppgifter om mervärdesskatt att gå helt förlorade för eftervärlden.

Jag delar Riksarkivets bedömning att vissa uppgifter rörande mervärdes­skatt bör bevaras även efter utgången av sjuårsperioden. De uppgifter som bör bevaras bör i likhet med vad som hittills gällt för inkomst- och förmögen­hetsskatt samt andra skatter som uppbärs enligt uppbördslagen (1953:272) i princip avse beslut rörande mervärdesskatt.

Den utformning av 13 § skatteregisterlagen om bevarande av uppgifter som jag nyss föreslagit, innebär att beslut om beskattning får bevaras. I be­greppet beslut om beskattning inbegrips beslut om mervärdesskatt, dvs. be­slut om mervärdesskatt att återfå resp. att betala in. Ytterligare ett antal uppgifter rörande mervärdesskatt bör bevaras, nämligen ingående och ut­gående mervärdesskatt, särskilt investeringsavdrag samt uppgift om redovis­ningsperiodens längd.

Datainspektionen har i yttrande förklarat sig inte ha nägon erinran mot de föreslagna ändringarna i skatteregisterlagen.

42


 


Skattelängden                                                               Prop. 1992/93:96

En kopia av skattelängden skickas till kommunsfyrelsen i varje kommun. Kommunerna är emellertid i sin verksamhet inte betjänta av uppgifter som inte är aktuella. Kommunala organ för bostadsbidrag har genom en ändring av skatteregisterförordningen (SFS 1991:1511) getts möjlighet att efter begä­ran få uppgifter ur taxeringsuppgiftsregistret som behövs för prövning av frå­gor om bostadsbidrag på medium för automatisk databehandling. Konunu­nema har också möjlighet att fä uppgifter om beskattningsbeslut som behövs förändra ändamål efter begäran hos skattemyndigheten. Skattelängden har spelat ut sin roll i den kommunala verksamheten.

Skattelängden används inte heller i arbetet vid skattemyndigheten efter­som den enbart är ett utdrag ur skatteregistret vid tidpunkten för skattsedels­utskriften. Omräkningar till följd av ändrade taxerings- eller debiteringsbe­slut görs med hjälp av taxeringsuppgiftsregistret.

Det kan således konstateras att skattelängden har förlorat sin befydelse. Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag till de änd­ringar i bl.a. taxeringsförordningen som föranleds av att skattelängden slo­pas.

I ett avseende fyller dock skattelängden fortfarande en funktion. Den an­ses nämligen vara en sädan handling som har upprättats enligt särskild före­skrift och som enligt 3 kap. 24 § UB utgör gmnd för kronofogdemyndighe­tens verkställighet av taxeringsbeslut. Skatteregistret förs med hjälp av ADB. De handlingar som bevaras på ADB-medium får enligt min mening anses vara sådana handlingar, upprättade enligt särskild föreskrift, som av­ses i 3 kap. 24 § UB (jfr 2 kap. 4 § ttyckfrihetsförordningen). Slopandet av skattelängden orsakar därför inte nägra problem vad gäller överlämnandet av skattefordringar till kronofogdemyndighet för verkställighet.

6 Statsfinansiella effekter

De statsfinansiella effekterna av de föreslagna förändringama kan inte antas bli annat än obefydliga.

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

2.   lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3.  lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

4.  lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän ar­betsgivare,

5.  lag om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen (1984:668) om

uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,                                          43


 


6.  lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utom-     Prop. 1992/93:96 lands bosatta,

7.  lag om ändring i utsökningsbalken,

8.  lag om ändring i lagen (1992:636) om ändring i utsökningsbalken,

9.  lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter,

 

10.  lag om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,

11.  lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

12.  lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

13.  lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll­uppgifter,

14.  lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).

Förslagen under 3-5 har upprättats i samråd med statsrådet Könberg.

Förslagen under 7 och 8 har upprättats i samråd med chefen för Justitiede­partementet.

Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslaget under 12 inte haft nägot att erinra raot förslaget.

8 Lagrådets hörande

Lagrådet arbetar för närvarande pä fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna antalet. Trots detta är Lagrådets program under hösten utomordenligt an­strängt. Alla de lagförslag sora föreligger och som är av det slaget att Lagrå­det enligt 8 kap. 18 § andra sfycket regeringsforraen bör höras över dem kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den tid som krävs för att de skall kunna behandlas där under hösten. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att Lagrådets granskning kan underlåtas, om den skulle fördröja lagstiftningsfrågans be­handling så att avsevärt men skulle uppkonuna.

Det är med hänsyn till det ekonomiska läget av stor vikt att de lagförslag som jag lägger fram i detta ärende och som rör debiteringen av preliminär skatt kan träda i kraft den 1 januari 1993. De övriga lagförslagen är i huvud­sak kompletteringar till av riksdagen redan beslutade reformer. Det är ange­läget att de föreslagna kompletteringama kan börja tillämpas samtidigt som de beslutade reformema. Mot den nu angivna bakgmnden bör en remiss till Lagrådet kunna underlåtas i förevarande ärende.

9 Författningskommentarer

9.1 Lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272)

75 a §

Bestämmelsen \ fiärde stycket har justerats på det sättet att restitutionsränta

skall betalas också på dröjsmålsavgift som betalas tillbaka till arbetsgivaren.     44


 


9.2 Lagen om ändring i lagen (1992:680) om ändring i     Prop. 1992/93:96

uppbördslagen (1953:272)

3§ 2 mom.

Genom ändringen ges skattemyndigheten möjlighet att, om det finns sär­skilda skäl, besluta att den preliminära skatten pä sidoinkomst skall beräk­nas enligt särskild beräkningsgrund. Detta bör ske om den skattskyldige där­igenom fär en väsentligt bättre anpassning av betalningen av den preliminära skatten i förhällande till sina inkomster och den skattskyldige begär det. Sär­skild beräkningsgmnd för preliminär skatt på sidoinkomster bör också an­vändas om det allmänna därigenom kan antas fä en väsentligt effektivare skattebetalning.

11 §

Bestämmelsen i andra stycket har begränsats till att gälla endast i fräga om kostnader i arbetet. När det gäller tjänsteinkomster avses med kostnader i arbetet detsamma som kostnader för fullgörande av tjänsten. När det gäller förvärvsinkomster avses motsvarande kostnader. Vid beräkning av prelimi­när A-skatt fär hänsyn sålunda inte tas till t.ex. ökade levnadskostnader vid fillfällig anställning och kostnader för resor till och från arbetet.

13 §

Procentsatserna iförsta stycket har sänkts från 120 % och 110 % till 105 resp. 100%.

14§

Genom ändringen i andra stycket har öppnats en möjlighet att i vissa fall be­räkna den särskilda A-skatten enligt den schablon som anges i 13 § 1 mom. utan ledning av preliminär taxering. Den särskilda A-skatten skall beräknas med ledning av preliminär taxering endast om det kan antas att en skillnad av någon befydelse annars uppkommer mellan utgående preliminär skatt och beräknad slutlig skatt eller om den skattskyldige har avgett en preliminär självdeklaration i enlighet med bestämmelsen i 17 § 2 mom.

39 § 3 mom.

I momentet har tagits in en bestämmelse om att skatteavdrag inte skall göras på sådan ränta som inte uppgår till 100 kr. Undantagsregeln gäller för varje enskilt konto.

43 § 1 mom.

första stycket har tagits in ytterligare två undantag från den uppgiftsskyldig­
het som regleras i sfyckets inledning. Undantagen gäller dels den som har
rätt att betala ut allmän pension och andra lagfästa förmåner, dels försäk­
ringsföretag och understödsföreningar. De befrias från skyldigheten att
      45


 


lämna uppgift om storleken på det skatteavdrag som gjorts även frän sädan     Prop. 1992/93:96 pension eller annan ersättning som avses i 3 § 2 mom. andra sfycket, om av­draget är lika stort som vid närmast föregående utbetalningstillfälle. De ut­betalare som den första undantagsbestämmelsen tar sikte på är KPA och SPV.

45 § 1 mom.

Genom ändringen i fiärde stycket ges skattemyndigheten möjlighet att, om det finns särskilda skäl, besluta att den preliminära skatten på sidoinkomst skall jämkas i första hand. Detta bör ske om den skattskyldige därigenom får en väsentligt bättre anpassning av betalningen av den preliminära skatten i förhållande till sina inkomster och den skattskyldige begär det. Jämkning i första hand av preliminär skatt på sidoinkomster bör också användas om det allmänna därigenom kan antas få en väsentligt effektivare skattebetalning. Regeln om jämkning av särskild A-skatt har justerats så att den gäller endast dä den preliminära skatten skall sänkas. Regeln motiveras av att särskild A-skatt inte bör förekomma om den preliminära skatten kan tas ut på annat sätt.


75 c §

Undantagsregeln i fiärde stycket har begränsats till att gälla då betalnings­mottagaren har debiterats preliminär F-skatt och ocksä betalat skatten. Detta innebär att reglema om solidarisk betalningsskyldighet blir generellt tillämpliga om betalningsmottagaren är en fysisk person med F-skattesedel men som inte debiterats någon F-skatt, om fömtsättningama för den solida­riska betalningsskyldigheten i övrigt är uppfyllda. Detsamma gäller om be­talningsmottagaren är ett handelsbolag.

Har en betalningsmottagare med F-skattesedel ålagts betalningsskyldig­het enligt 75 eller 77 § UBL krävs det - för att undantag skall göras från reg­lema om solidarisk betalningsskyldighet - inte bara att den debiterade F-skatten har betalats utan också att betalningsskyldigheten enligt 75 eller 77 § har fullgjorts.

78 § 2 mom.

I andra stycket, som är nytt, har tagits in en bestänunelse som pä uppbörds-området avses motsvara vad som enligt bestämmelsen i 3 kap. 16 § första sfycket taxeringslagen gäller på taxeringsområdet. 1 övrigt sker en hänvis­ning till bestänunelsema i den nyss nämnda paragrafen.

Flinkt 1 av ikraftträdandebestämmelserna har justerats dels så att de nya bestämmelsema i 39 § 3 mom. sista meningen tillämpas fr.o.m. lagens ikraft­trädande, dels pä det sättet att de nya bestämmelserna om beräkning av kvarskatteavgift på belopp som betalas in under tiden den 19 febmari - 30 april tillämpas första gången vid debitering av skatt på gmnd av 1994 års tax­ering och dels att vid debitering av sådan preliminär skatt som skall betalas senast den 18 mars 1993 hänsyn skall tas ocksä till mervärdesskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.


46


 


Den här aktuella punkten av ikraftträdandebestämmelserna föresläs änd-     Prop. 1992/93:96 rad också i prop. 1992/93:50 med förslag till ekonomisk-politiska ätgärder m.m.

Ihinkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna har justerats på det sättet att de nya bestämmelserna i 13 § 1 mom. om beräkning av preliminär F-skatt skall tillämpas för hela uppbördsåret 1993/94.

9.3 Lagen om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
3 kap. 6§

Bestämmelserna i andra stycket har ändrats till att gälla preliminär F-skatt i stället för preliminär B-skatt.

9.4 Lagen om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

27§

I andra stycket, som är nytt, har tagits in bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att efter anmaning lämna de upplysningar och visa upp de handlingar som behövs för kontroll av avgiftssyldigheten. Be­stämmelserna motsvarar dem som intill den 1 januari 1991 fanns intagna i 15 § andra-fjärde sfyckena.

I tredje stycket har tagits in en bestämmelse som på avgiftsområdet avses motsvara vad som enligt bestämmelsen i 3 kap. 16 § första sfycket taxerings­lagen gäller pä taxeringsomrädet. 1 övrigt sker en hänvisning till bestämmel­serna i den nyss nämnda paragrafen.

fiärde stycket har tagits in en bestämmelse om vite. En motsvarande be­stämmelse har intill den 1 januari 1991 funnits i 16 §.

9.5 Lagen om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

14§

Första stycket har kompletterats med en regel om att respitränta får tas ut också dä en felaktigt utbetald restitutionsränta skall återbetalas.

21 §

Hänvisningen iförsta stycket till 12 § har begränsats till att gälla endast första sfycket. Med den föreslagna lydelsen avses betalningsansvar säsom tidigare kunna krävas ut även om arbetsgivaren har gått i konkurs och avgifterna kunnat fastställas till sitt belopp först efter konkursbeslutet.

47


 


9.6 Lagen om ändring i lagen (1991:586) om särskild        Prop. 1992/93:96
inkomstskatt för utomlands bosatta

12§

De nya bestämmelserna om undantag frän uppgiftsskyldigheten i 43§ 1 mom. UBL avses gälla även i fräga om sådana ersättningar som det skall betalas särskild inkomstskatt för. Ändringen i förevarande paragraf syftar till en sädan ordning.

9.7 Lagen om ändring i utsökningsbalken

15 kap. 14 §

Genom ändringen klargörs att vid införsel för underhållsbidrag inte bara hu­vudfordringen, utan ocksä förrättningskostnaden i införselmålet har före­träda framför avdrag för kvarstående skatt.

9.8 Lagen om ändring i lagen (1992:636) om ändring i
utsökningsbalken

15 kap. 15 §

Ändringen innebär att vid införsel huvudfordringen har företräde framför förrättningskostnaderna i målet endast såvitt gäller enskilda mål.

9.9 Lagen om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter

Ändringen innebär att avräkning skall göras vid återbetalning av belopp som tagits ut som förrättningskostnad i ett mål om indrivning av sådan det all­männa tillkommande motfordran som skall avräknas enligt 2§ första me­ningen. Bestämmelsen innebär inte något krav att förrättningskostnaden skall ha tagits ut genom avräkning, utan detta kan ha skett genom t.ex. ut­mätning eller genom att gäldenären frivilligt har betalat in beloppet.

Ändringen innebär att avräkning skall göras också för förrättningskostna­derna i ett mål, om avräkning skall ske för huvudfordringen.

9.10  Lagen om ändring i lagen (1992:496) om ändring i
lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska
kyrkan

Ändringen av ikraftträdandebestämmelsen innebär att lindringen i skatt­
skyldigheten inte skall påverka förskottsutbetalningen av skatt till kyrko­
kommunerna under 1993 och 1994, utan få effekt först när slutavräkningslik-
   48


 


vid betalas ut på gmndval av 1994 och senare års taxeringar, dvs. fr.o.m.     Prop. 1992/93:96 1995.

9.11  Lagen om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt

64 b §

1 64 a § har införts ett nytt andra sfycke (prop. 1991/92:43, bet.
1991/92:SkU7, rskr. 1991/92:100, SFS 1991:1905). Hänvisningen till 64 a § i
förevarande paragraf har i enlighet med detta ändrats till att avse fjärde
sfycket i stället för tredje.

9.12 Lagen om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Iförsta stycket punkt 7 har tillägg gjorts för uppgifter som skall lämnas enligt

2        kap. 25 § LSK. Hänvisningen till 2 kap. 25 § LSK gör det möjligt att i skat­
teregistret ta in uppgifter om handelsbolags och rederiers näringsverksamhet
samt uppgifter som rör delägare i sädana verksamheter.

13 §

Första stycket har utformats som en generell föreskrift om gallring av uppgif­ter i skatteregistret efter sju år om inte annat framgår av andra eller tredje sfycket

1 ett nytt andra stycke anges vilka uppgifter i skatteregistret som fär beva­ras längre tid än sju är. Bestämmelserna föranleds av att reglerna om skatte­längd föreslås slopade och möjliggör att bevara bl.a. beslut om beskattning sä som de ser ut efter eventuella omprövningar och ändringar efter domstols dom och motsvarande uppgifter rörande mervärdesskatt.

"EnXigtpunkt 1 får personnummer och enMgXpunkt 2 får beslut om beskatt­ning bevaras längre tid än sju år. Bestämmelsen i punkt 3 har hämtats från punkt 16 andra sfycket i 12 § taxeringsförordningen och kompletterats med uppgift humvida taxeringen gmndas enbart på kontrolluppgift om inkomst av kapital. Ipunkt 4 ges möjlighet att bevara uppgifter rörande antalet perio­der om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit inkomst som be­skattas enligt lagen om sjömansskatt (jfr 12 § andra sfycket 4 taxeringsför­ordningen). Ipunkt 5 anges vilka uppgifter avseende mervärdesskatt som fär bevaras.

Lagändringen innebär att uppgifterna rörande mervärdesskatt i det cen­trala skatteregistret även för tiden före den 1 januari 1993 får bevaras.

9.13  Lagen om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter

2 kap. 25 §

Enligt 2 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt gäller för fastighet som 49

ägs av handelsbolag eller dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som


 


handelsbolag, att skattskyldigheten åvilar delägarna och inte handelsbola-     Prop. 1992/93:96 get. Genom att iförsta stycket hänvisa till nämnda lagrum ges skattemyndig­heten möjlighet att få in uppgifter om delägares andel av underlag för fastig­hetsskatt.

9.14 Lagen om ändring i taxeringslagen (1990:324) 4 kap. 24 §

Bestämmelsen upphävs med anledning av att reglerna om skattelängd före­slås slopade.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

50


 


Innehåll                                                                                         Prop. 1992/93:96

Propositionens huvudsakliga innehåll........................... ......... 1

Författningsförslag ......................................................           3

1.         Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)......... ......... 3

2.         Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272)                        4

3.         Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter                    11

4.         Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgif­ter från arbetsgivare ............................................................................... 12

5.         Lag om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare...                                    13

6.         Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta            ............................................................................... 15

7.         Lag om ändring i utsökningsbalken ...'................... ....... 16

8.         Lag om ändring i lagen (1992:636) om ändring i utsökningsbal­ken               17

9.         Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal­ning av skatter och avgifter  ............................................................................... 18

10.      Lag om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan...                                                                                        20

11.      Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt                 21

12.      Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)..         22

13.      Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter           ............................................................................... 25

14.  Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).........         26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992 27

1          Ärendet och dess beredning.................    ..............         27

2          Uppbördsfrågor......................................................         28

 

2.1     Beräkning av preliminär F-skatt m.m................ ....... 28

2.2     Maskinell beräkning av särskild A-skatt............         29

2.3     Skatteavdrag från räntor..................................         30

2.4     Justering av reglerna om solidariskt ansvar.....         31

2.5     Uppgift om skatteavdrag från vissa pensioner och livrän­tor                     33

2.6     övriga uppbördsfrågor......................................         34

3     Indrivningsfrågor ...................................................         37

3.1     Inledning..........................................................         37

3.2     Krediteringsordningen vid införsel i allmänna mål                   38

3.3     Avräkning för förrättningskostnader.................         39

4     Utbetalning av skatt till kyrkokommunerna under 1993 och

1994.......................................................................         40

5          Bevarande av uppgifter om beslut om beskattning m.m               40

6          Statsfinansiella effekter..........................................         43

7          Upprättade lagförslag............................................         43

8          Lagrådets hörande.................................................         44

9          Författningskommentarer....................................... 44                                ri


 


9.1     Lagen om ändring i uppbördslagen (1953:272)     44     Prop. 1992/93:96

9.2     Lagen om ändring i lagen (1992:680) om ändring i upp­bördslagen (1953:272)        .......................................................... 45

9.3     Lagen om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter .  47

9.4     Lagen om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av so­cialavgifter från arbetsgivare..........................................        47

9.5     Lagen om ändring i lagen (1992:642) om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare                         47

9.6     Lagen om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomst­skatt för utomlands bosatta................................................ ...... 48

9.7     Lagen om ändring i utsökningsbalken.......... ...... 48

9.8     Lagen om ändring i lagen (1992:636) om ändring i utsök­ningsbalken           .......................................................... 48

9.9     Lagen om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.......................................... ...... 48

9.10  Lagen om ändring i lagen (1992:496) om ändring i lagen (1992:263) om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring

i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan         48

9.11  Lagen om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt   49

9.12  Lagen om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)                   49

9.13  Lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter...............................        49

9.14......................................................... Lagen om ändring i taxeringslagen (1990:324)              50

10       Hemställan.................................................        50

11       Beslut....................................................... ...... 50

gotab   4210-5, Slockholm 1992                                                                                                                52