Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:70

Privat lokalradio

Prop. 1991/92:70

Regeringen överlämnar denna proposition tiU riksdagen.

Vid regeringssammanträdet har chefen för Kulturdepartementet varit före­dragande.

Stockholm den 29 oktober 1992

På regeringens vägnar

Cari Bildt

Birgit Friggebo

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås att privato reklamfinansierade ljudradiosändningar tillåts fr.o.m. den I januari 1993. Regelverket utformas så att självsfendiga, lokalt förankrade radiostationer främjas. Den nya formen av radio bör be­nämnas lokalradio.

Varje sändningstillstånd skall ge tUlsfendshavaren rätt att bedriva sänd­ningar inom ett angivet sändningsområde. Antalet sändningstUlstånd bör suc­cessivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter. I en försto omgång bör bl.a. ett 60-tal sändningsdUstånd beviljas i områden med ett befolknings­underlag som omfattar ca 100 000 personer eller mer.

SändningsUllsfend skaU kunna ges ull såväl fysiska som juridiska per­soner Den som redan har ett tillstånd att sända lokalradio skall inte kunna få ännu ett sådant tillsfend. Vissa begränsningar föreslås i fråga om stot CKh kommun, andra radic> och TV-företog samt dagstidningsföretog.

1  Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70


Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtto år. De tillsfend som    Prop. 1991/92:70 meddelas under den försto tillståndsperioden skall gälla intill utgången av år 2000.

Om det fmns flera behöriga sökande uU eu ledigförklarat sändningsområde skall den sökande erhålla tillståndet som vid en auktion åtar sig att erlägga den högsto årliga avgiften till stoten. Den lägsto avgiften skall vara 40 000 kr per år.

De sändningar som en viss tiUståndshavare svarar för skall ha en särskild beteckning. Under minst en tredjedel av sändningstiden per dygn skall till­ståndshavaren sända program som har framställts särskiU for den egna verk­samheten. Några andra regler för det allmänna programinnehållet föreslås inte.

I fråga om reklam cKh sponsring skall samma regler gälla som för egen­sändningar av ljudradio i kabel.

Propositionen innehåller också vissa förslag om närradion. Nänadion skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideell grand. Samman­slutningar med uUstånd att sända närradio får rätt att sända reklam och spons­rade program enligt i stort sett samma regler som för lokalradion. Nänadio-föreningar får emellertid inte rätt att sända reklam. Möjligheten att återkalla sändningstillståndet vid överträdelser av bl.a. reglema om reklam CKh det s.k. riksförbudet upphör och ersätts med möjlighet till vitesföreläggande.

Om föreningslivet så önskar skall en sändningsmöjlighet för nänadio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Flera sändnings­möjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl. Utanför storstods-områdena bör det eftersträvas att sändningama kan tas emot i hela kom­munen, om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslut­ningama önskar del.

För att möjligheten att använda närradion till propaganda för organiserad rasism och annan främlingsfientlighet skall motverkas skall sändningstill­ståndet, om det föreligger synnerliga skäl, kunna återkallas i upp till fem år vid dom för allvarliga yttrandefrihetsbrott

Närradionämnden bör tills vidare handha myndighetsuppgifter i fråga om lokalradion.

1 god tid före den försto tillsfendsperiodens slut bör en översyn göras av reglema för lokalradion.


 


Regeringens proposition Privat lokalradio Prop. 1992/93:70

1 Ärendet och dess beredning

I den regeringsförklaring som avgavs vid den nuvarande regeringens tillträde uttalades att regeringen avser att föreslå sådana lagändringar att friheten ökar på radio- och TV-området. Denna proposition innehåller förslag till lag­ändringar som skall möjUggöra privato ljudradiosändningar.

Departementspromemorian (Ds 1992:22) Regler CKh villkor för privatracho sändes ut på remiss i mars 1992. Tillsammans med promemorian remitterades även delbetänkandet (SOU 1991:108) Tekniskt utrymme för reklamfmansi-erad radio, avgivet av utredningen om tekniska fömtsätmingar för utökade sändningar av radio CKh television till allmänheten. En sammanfatming av promemorian CKh promemorians lagförslag finns i bilagoma 1 CKh 2. En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstansema och en sammansfållning av remissyttrandena återfinns i bilaga 4.

I det följande behandlas CKkså vissa förslag av utredningen om vissa frå­gor om närradio i betänkandet (SOU 1990:70) Lokalt ledd nänadio. En sam­manfatming av betänkandet återfinns i bilaga 5. Befenkandet har remiss­behandlats. En förteckning över remissinstansema återfinns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstifmingsärendet (dnr Ku91/139/Me). Med anledning av uuedningens förslag har skyldigheten att sända nänadio över sändare som stoils till förfogande av Televerket upp­hävts den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:140, bet. I991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329, SFS 1992:613).

Regeringen beslutode den 15 oktober 1992 att inhämto Lagrådets yttrande över vissa lagförslag som upprättots inom Kulturdepartementet. Förslagen finns i bilaga 7.

Lagrådet har den 28 oktober 1992 ytttat sig över förslagen. Lagrådets ytt­rande framgår av bilaga 8. Lagrådet har i huvudsak anslutit sig till förslagen men framfört vissa ytterligare synpunkter Lagrådet har bl.a. uppehållit sig vid frågan om begränsningen för tidningsföretog att starta lokalradiostotioner är förenlig med yttrandefrihetsgmndlagen och tryckfrihetsförordningen. Lag­rådet kommer i denna del inte till någon annan slutsats än den som framförs i remissen. Förslaget behandlas i avsnitt 3.4. Lagrådet har vidare diskuterat frågan om skadestånd vid utebliven förlängning av tiUstånden. Regeringen ansluter sig i denna del till vad Lagrådet anfört (se avsnitt 3.6). Lagrådet har CKkså ansett att samma bestämmelser rörande åteikaUelse av tillstånd på grund av yttrandefrihetsbrott bör gälla för både nänadion och lokalradion samt att beslut om sändningsområdenas indelning bör kunna överklagas. I de två senare frågoma vidhåller regeringen de i lagrådsremissen framförda förslagen. Frågoma behandlas närmare i avsnitt 3.10 resp. i special­motiveringen (avsnitt 6). Dämtöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande tUl remissens lagförslag.

I beredningen av detto ärende har deltogit företrädare för samtiiga i riks­
dagen representerade partier.
                                                              2


 


2  Bakgrund                                                                  Prop. 1992/93:70

Sedan mitten av 1980-tolet har det skett stora CKh avgörande förändringar inom mndradioverksamheten i Sverige. Förändringen inleddes när satelliter började användas för att säncfe ut TV-program, avsedda för allmänheten, över Europa. Tillgången till satellitprogram var den avgörande faktom bakom ut­byggnaden av kabelnät för TV-distribution, som tog fart under senare hälften av decenniet. För närvarande har ungefär hälften av de svenska hushållen möjUghet att se ett stort antal sateUitsända TV-kanaler, av vilka de flesto drivs på kommersieU gmnd CKh finansieras med reklam eUer abonnemangsavgifter

TiUgången tiU sateUitkanaler bidrog uU att avdramatisera TV-reklamfrågan i Sverige. År 1991 kunde riksdagen med stor majoritet besluto om fömtsätt­ningama för en svensk marksänd TV-kanal som får sända reklam. Efter det att regeringen meddelat sändningstillstånd inledde Nordisk Television AB reklamfmansierade sändningar i december 1991.

Riksdagen fattode våren 1992 beslut om den avgiftsfinansierade radio- CKh TV-verksamheten under tiden 1993-1996. Beslutet innebär bl.a. att Sveriges Radio-koncemen upplöses CKh att public service-verksamheten organiseras i tre självsfendiga programföretog, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB CKh Sveriges Utbildningsradio AB. Public service-företogens uppdrag är i huvudsak oförändrade. Det tidigare reklamförbudet finns kvar.

Den lag om lokala kabelsändningar som trädde i kraft i början av år 1986 byggde på att det krävdes tillstånd för vissa sändningar i kabelnät. Enligt lagen var det möjUgt att förbjuda vidaresändning av satellitkanaler med reklam som särskilt riktades till en svensk publik. För egensändningar i kabel gällde reklamförbud. Den tidigare lagen ersattes den 1 januari 1992 med en ny lag (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. Utgångspunkten för den nya lagen är att det enligt yttrandefrihetsgrundlagen är tUlåiei för var CKh en att sända radioprogram genom ttåd. Några möjligheter att ingripa mot vidare­sändning av satellitprogram finns inte enUgt den nya lagen. Det är vidare tiU-låtet att finansiera egensändningar med reklam. Med stöd av den nya lagen har lokala reklamfinansierade kabel-TV-sändningar inletts på vissa orter

Ljudradiosändningar utanför Sveriges Radio-koncemen har förekommit i form av nänadio sedan slutet av 1970-tolet. Med nänadio betecknas ljud­radiosändningar med begränsad räckvidd. TUlstånd att sända nänadio kan er­hållas av lokalt verksamma ideella föreningar och vissa andra sammanslut­ningar Olika tiUståndshavare sänder vid olika tidpunkter över samma sän­dare. KommersieU reklam får inte sändas i nänacUon.

1 samband med att riksdagen fattode beslut om vUUcoren för reklamfinan­sierad television påbörjades ett arbete som syftode till att möjliggöra lokala reklamfinansierade ljudradiosändningar. Detto arbete har bedrivits i två steg.

I det försto steget, som inleddes före regeringsskiftet hösten 1991, gavs utredningen om tekniska fömtsätmingar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten i uppdrag att redovisa de frekvenstekniska fömt­sättningama för ytterligare ljudradiosändningar. Utredningen avlämnade i de-


 


cember 1991 delbetänkandet (SOU 1991:108) Tekniskt uttymme för reklam-finansierad radio.

I det andra steget utarbetodes inom kulturdepartementet promemorian (Ds 1992:22) Regler CKh villkor för privatradio. I promemorian redovisas förslag i fråga om bl.a. verksamhetens allmänna inriktning, viUca sändningsmöjUg-heter som bör umyttjas, sändningsområden för privatradio, vilka som skall kunna få tillstånd att sända, tillståndstid CKh urval samt vilka regler som bör gälla för innehållet i alhnänhet resp. för reklam och sponsring. Vissa förslag i fråga om nänadion läggs också fram. Delbetänkandet CKh promemorian har remissbehandlats samtidigt.

Organiserade försök att kringgå nänadiolagen har förekommit i varje fall sedan år 1990. Under år 1992 har överträdelsema blivit vanligare och mer systematiska. Föreningar CKh företog som uUiyttjar föreningar som bulvaner använder nänadion för att etoblera kommersiella radiosändningar. De sank­tioner vid regelbrott som är möjliga enligt nänadiolagen har inte visat sig effektiva.

Genom att bryto mot lagen skaffar sig vissa aktörer en orättmätig fördel framför andra, som väljer att avvakto att det införs lagstiftning om reklam-finansierad radio. Överträdelsema leder vidare till att det bUr svårare att få ut­rymme tiU föreningssändningar av det slag som nänadion är avsedd för

Inte minst mot bakgmnd av det som håUer på att ske inom nänadion är det angeläget att så snart som möjligt få tiU stånd reklamfinansierad radio i ord­nade former. Det är också viktigt att föreningsradion inte ttängs ut av kom­mersieUa sändningar.

Förslagen i det följande innebär att det skapas möjligheter för en form av radio som är ny för Sverige. Även om det finns privat kommersiell radio i de flesto länder i Europa är möjlighetema att dra slutsatser av erfarenhetema där­ifrån till svenska förhållanden med nödvändighet begränsade. Del är därför naturUgt att effektema av de nya reglema utvärderas efter ganska kort tid.


Prop. 1992/93:70


3 Allmän motivering 3.1 Allmänt

Regeringens forslag: Privata reklamfinansierade ljudradiosänd­ningar tillåts fro.m. den 1 januari 1993. Regelverket utformas så att självständiga, lokalt förankrade radiostotioner främjas. Den nya formen av radio benämns lokahadio.

Departementepromemorian: Överensstämmer med regeringens förslag med undantog för att departementspromemorian använder benämningen pri-vattadio för de föreslagna sändningama.

Remissinstanserna: Många remissinstonser ger ett allmänt stöd åt för­slagen i promemorian. Några instanser tror emellertid inte att förslaget kom-


 


mer att leda till ökad mångfald utan att i sfellet den privato maktkoncenti-a-    Prop. 1992/93:70 tionen kommer att förstärkas. Andra remissinstanser anser att de föreslagna reglema i aUtför hög grad begränsar aktöremas handlingsfrihet.

Flera remissinstanser, bla. Televerkets frekvensforvaltning, kritiserar den föreslagna benämningen "privatradio" eftersom denna sedan länge används för en viss typ av kommunikationsradio.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med vad som anfördes i regeringsdeklarationen framläggs här förslag som kommer att öka friheten inom ljudradions område. Etobleringsrätten kommer i princip att vara fri. De enda inskränkningar som föreslås i etobleringsrätten har sin gmnd i behovet att to hänsyn tiU tekniska fömtsättiiingar samt önskemålet att motverka de ris­ker för koncentration som följer av det begränsade sändningsuUymmet

Förslagen innebär att den gmndlagsstodgade ytu-andefriheten förverkligas inom ännu ett vUctigt område. För en sådan åtgärd behövs i och för sig ingen motivering. Som bakgmnd till förslaget kan det emellertid vara befogat att kort redovisa vissa drag i den ordning som hittills har gällt inom radio- CKh TV-området.

Sveriges Radio-företogen har, alltsedan verksamheten inleddes i mitten av 1920-talet, bedrivit sm verksamhet på gmndval av ett avtal med stoten. Vissa villkor för verksamheten är numera lagfasto. Enligt de fömtsätmingar som nu gäller, och som kommer att vara i princip oförändrade under den nya avtals­period som inleds den 1 januari 1993, skall sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt CKh med respekt för de demokratiska värdena. Programutbudet skall vara omväxlande CKh av god kvaUtet cKh sammansatt på ett sådant sätt att olika önskemål tillgodoses. Den stotiiga myndigheten Radionämnden va­kar över att villkoren uppfyUs.

Ett regelverk av detto slag är kännetecknande för ett system med monopol-företog. Genom bristen på konkurrens har det bedömts nödvändigt att ganska ingående reglera sändningsverksamhetens inriktning och att kontrollera hur de som är ansvariga för verksamheten fullgör sitt uppdrag.

När nänadion infördes i slutet av 1970-talel innebar det en viktig förstärk­ning av möjlighetema att umyttja ytU-andefriheten. Sveriges Radio-företogens monopol bröts, och en rad olUca sammanslumingar fick möjlighet att fritt framföra sina meningar. Genom att varje förening svarar för sina egna sänd­ningar ger nänadion uttryck för ett vitt spekttum av åsikter Fömtsättningama för mångfald CKh debatt säkerstäUs utan att det finns några särskilda regler om den saken.

Nänadions konstruktion medför emellertid vissa begränsningar. Genom
att endast lokala ideeUa föreningar CKh liknande sammanslutningar kan erhåUa
sändningsrätt finns ingen möjlighet för andra aktörer att utnyttja radiomediet
Ordningen med delade sändningstider och reklamförbud uppfattas vidare som
hämmande av dem som i försto hand önskar etoblera en allmänt inriktod ra­
dio, som kan konkunera med Sveriges Radio. De senaste årens försök att,
ibland i strid med de regler som gäller för verksamheten, upprätto långa sam­
manhängande programblcKk inom närradion, kan ses som ett tecken på att det
finns behov som inte kan tiUgodoses inom det nuvarande systemet.
            .


 


I enlighet med regeringens syn på yttindefrihelen är den principiella ut- Prop. 1992/93:70 gångspunkten för vårt förslag att så långt det är tekniskt möjligt skapa fömt­sätmingar för en fri radio. Därigenom kommer radiomediet att kunna utveck­las enligt sina egna föratsättningar. På samma sätt som inom andra delar av massmedieområdet blir det de olika aktöremas sak att, utan en långtgående myndighetsrcglering, bestämma hur verksamheten skall läggas upp. Genom att de nya radiostotionema får tiUgång till reklamfinansiering kommer fram­gångama hos publiken att avgöra viUca företog som lyckas.

Förslaget till regler för den nya radioverksamheten innehåller emellertid vissa begränsningar av aktöremas handlingsfrihet, CKh dessa begränsningar behöver givetvis motiveras. De föreslagna begränsningama har alla på ett el­ler annat sätt samband med att radion umyttjar en tills vidare begränsad re­surs, sändningsfrekvensema.

Ett gmndläggande viUkor för radiokommunikation är att sändare CKh mot­togare måste använda samma frekvens. Om en mottogare nås av olika signaler på samma frekvens uppkommer stömingar som hindrar kommunikationen. Sändare som använder samma frekvens måste därför placeras på så långl av­stånd från varandra att stömingar normalt inte kan uppsfe.

Sedan radions bamdom har det skett mycket stora förbättringar av möjlig­heten att utnyttja radiofrekvenser AUt högre frekvenser har kunnat tas i bruk. Mottagamas känslighet och selektivitet har förbätttats, viUcet bl.a. medför att flera sändningskanaler kan rymmas inom ett givet frekvensutrymme. Paral-leUt med att frekvensutnyttjandet blir mer effektivt har det emellertid till­kommit nya områden för användning av radiotekniken, viUcet medför att ef­terfrågan på frekvensutrymme är oförändrat stort. Detto gäller givetvis främst de frekvensområden viUcas fysikaliska egenskaper gör dem särskilt lämpade för vissa användningsområden.

Frekvensplanering syftor till att besfemma radiosändares sändningsfre­kvenser, effekt CKh övriga tekniska egenskaper så att det tillgängliga fre­kvensutrymmet umyttjas på bästo sätt. I sitt betänkande (SOU 1991:107) Lag om radiokommunikation, m.m. har frekvensrättsutrcdningen föreslagit att de allmänna principema för frekvensplaneringen skaU lagföstas. Dessa principer kan sammanfattas med orden skydd mot störningar, effektiv frekvens­användning, hänsyn till den fria åsiktsbildningen, beredskap för utveckling samt hänsyn tUl försvarsmaktens behov.

Inom ramen för dessa allmänna riktUnjer kan frekvenstillgångama utnyttjas på olika sätt beroende på syftet med verksamheten. För Sveriges Radio-före-togens del har det tiUgängliga frekvensuuymmet använts för ett antol riks­feckande sändamät så att ett begränsat antol program kan nå hela landet. Kommersiella radioföretog kan däremot förväntas i försto hand inrikto sig på områden med stort befolkningsunderlag. Det bör därför vara möjligt att för deras räkning inom ett visst frekvensutrymme upprätto betydligt flera sändare på enstaka orter än om programmen behövde kunna tas emot i stöne sam­manhängande områden.

Även om frekvensutrymmet kan disponeras på flera olUca sätt medför ofto hänsynen till befintiig verksamhet att frekvenstillgången på kort sikt kan be-


 


ttaktas som given. Det innebär att endast ett begränsat antal radioprogram vid    Prop. 1992/93:70 en viss tidpunkt kan sändas ut i ett visst område. Om ett radioföretog har tiU­gång till sändare på många orter minskar därför möjligheten för andra radio­företog att sända på dessa orter.

Utiändska erfarenheter visar att det finns en stark tendens tUl kedjebUdning inom den privato radion. Lokala radioföretog köps upp av starkare konkur­renter som på så sätt får tillgång till ett stort antal sändare där de sänder ut i huvudsak samma program.

Enligt regeringens mening är det angeläget att möjligheten att stortå nya radiostotioner får tiiU följd att antalet självständiga röster ökar väsentUgt Detto kan ske om varje radiostotion får en obercKnde ställning, med inrikming mot sitt lokala spridningsområde. En utveckUng som skuUe lecfe till att den privato radion kom att domineras av ett fåtol kedjeföretog skulle inte nämnvärt öka mångfalden i radion och bör därför motverkas på olika sätt.

De bestämmelser som föreslås i det följande syftar till att underlätto till­komsten av självsfendiga, lokalt förankrade radioföretag. Eftersom det är oklart hur föratsättningama för kommersiell radio kommer att utvecklas i framtiden föreslås inte något omfattande CKh detoljerat regelverk. Ett sådant skuUe kunna leda till onödig stelhet och till en alltför omfattande stotiig styr­ning, samfidigt som möjligheten att fömtse de framtida regleringsbehoven under alla förhållanden är begränsad.

Den enskilda förslagen behandlas längre fram. Regeringen vUl dcKk redan nu to upp den synpunkt som framförs av några remissinstonser som anser att koncenttationsproblem inom radioområdet bör hanteras uteslutande av kon­kunenslagstifmingen medan den särskilda radiolagstifmingen inle bör inne­hålla regler som syftar tiU att motverka koncentration.

Regeringen fattode den 22 oktober 1992 tKslut om en proposition om ny konkurrenslagstifuiing (prop. 1992/93:56). Den föreslagna konkunenslagen har ull ändamål att motverka hinder för en effektiv konkunens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. Enligt den föreslagna lagen kan Konkurrensverket ingripa vid konkurrens­begränsande samarbete mellan företog eller om ett eller flera företog miss­bmkar sin dominerande ställning. Det blir CKkså möjligt att i vissa fall för­bjuda företogsförvärv. De skadliga företeelser som kan föranleda ingripanden avser t.ex. över- eller underprissättning, produktionsbegränsningar eller marknadsuppdelning. Konkurrenslagen kan därför användas om radioföretog begränsar konkunensen genom samverkan eller missbrukar en dominerande stälhiing genom att påverka prisema på tex. annonsmarknaden.

Det Ugger däremot utanför konkurrenslagens ändamål att motverka sådana följder av koncenttation inom massmedieområdet som bristande innehålls­mässig mångfald eller lokala informations- eller åsUctsmonopol. Om det finns behov att motverka sådant krävs därför särskilda regler.

De regler som föreslås i det följande är inte särskilt långtgående. Enligt re­geringens bedömning kommer de inte att utöva någon hämmande inverkan på ett radioföretog som har för avsikt att bedriva en lokalt förankrad, självständig verksamhet De innebär inte heller några otillåma ingrepp i den gmndlags-


 


skyddade rätlen till yttrandefrihet m.m. Samtidigt bör de kunna motverka att företog skaffar sig konttoUen över kedjor av sändarstotioner.

Flera remissinstanser har kritiserat att termen "privatradio" används i departementspromemorian för att beteckna de föreslagna sändningama. Bl.a. har det påpekats att denna benämning sedan länge används för en viss typ av kommunikationsradio. Enligt regeringens mening beskriver termen "lokal­radio" bättte syftet med verksamheten. I CKh med att Sveriges Lokalradio AB fr.o.m. den 1 januari 1993 upphör som självsfendigt bolag och uppgår i det nya Sveriges Radio AB bör det vidare vara möjligt att använda begreppet lokalradio uton att det sker någon förväxling med Sveriges Radios sänd­ningar. Begreppet lokalradio bör därför användas för den nya formen av radio.


Prop. 1992/93:70


3.2 Sändningsområden

Regeringens förslag: Varje sändningstillsfend skall ge tillstånds­havaren rätt att bedriva sändningar som skall kunna tos emot med god hörbarhet inom ett angivet sändningsområde. Sändningsområdenas ut­sttäckning skall bestämmas med beaktande av vad som är tekniskt möj­Ugt att nä från sändare med lämpligt läge, hur möjlighetema att to emot sändningar påverkas på andra håll samt vad som är naturliga lokala intresseområden.

Alla delar av det frekvensområde som är tillgängligt för mndradio-sändningar av ljudradio - såväl inom FM- som AM-området - bör kunna utnyttjas för lokalradion.

Antolet sändningstillstånd bör successivt anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter I en försto omgång bör bl.a. ett 60-tal sänd­ningstillstånd bevUjas i områden med ett befoUcningsunderlag som om­fattar ca 100 000 personer eUer mer.

Utredningen och departementepromemorian: Enligt utredningen om tekniska forutsättningar for utökade särulningar av radio och television till allmänheten är det möjUgt att utnyttja sammanlagt tio frekvenser på långvågs-och mellanvågsbanden för sändningar med begränsad räckvidd på ett antol platser. Vidare bör sammanlagt ca 175 sändare på FM-bandet kunna an­vändas. Några av dessa är sändare som i dag används för nänadio. Andra finns inplanerade för Sveriges Radios behov, men har inte kommit ull ut­förande. Ett femtiotal sändare fömtsätts tillkomma genom omplanering inom FM-bandet Ett hundratol sändare finns inom delar av det s.k. femte FM-nätet. Utredningen fömtsätter då att omkring hälften av frekvensbandet 104-108 MHz, som hittills inte har utnyttjats för FM-sändningar i Sverige, reserveras för ett eventuellt framtida införande av digitol sändningsteknUc. Utredningen pekar också på möjligheten att använda dåligt utnyttjade närradiosändare för kommersieU radio under en del av sändningstiden.


 


Förslagen i departementspromemorian överenssfemmer i huvudsak med    Prop. 1992/93:70 regeringens förslag. När det gäller frekvensanvändningen föreslås i prome­morian att de ytterligare sändningsmöjligheter som finns, i försto hand i FM-bandet såväl under 104 MHz som i 104-108 MHz, bör användas för kom­mersiell radio, i promemorian benämnd privatradio.

Remissinstanserna: Meningama är delade i fråga om humvida en del av frekvensområdet 104-108 MHz skall reserveras för digitola sändningar. De remissinstanser som förettäder reklamradioinUessen, bl.a. Radioutgivare-föreningen, förordar att hela området används för analoga FM-sändningar. Övriga remissinstonser som ytttat sig i frågan, bl.a. Televerkets frekvensför­valtning och Sveriges Radio AB, menar att 2 MHz bör reserveras. Några av dessa instanser anser att man till en början bör avsfå från att fördela 2 MHz och to StäUning tUl användnmgen när det fmns ytteriigare erfarenheter

Närradionämnden efterlyser klarare riktiinjer för hur sändningsområdena skall fastställas. Radio Nova anser att sändningsområdena bör bestämmas av det enskUda radioföretoget

Skälen för regeringens forslag: I föregående avsnitt förordas att lokalradiosändningar bör bedrivas av självsfendiga företog med inrikming mot ett lokalt avgränsat område, sändnuigsområdet. Tendenser att bUda om­fattande nätverk bör motverkas. Sändningsrätten för varje lokalradioföretog bör därför avse ett visst sändningsområde. Företoget bör ha rätt att disponera sändarkapacitet som ger möjlighet till mottogning med god hörbarhet inom sändningsområdet

Sändningsområdets omfattning bör bestämmas av den ansvariga myndig­heten och anges när sändningstillståndet annonseras ut.

De tekniska möjUghetema att anordna störningsfri mottogning har givetvis
en avgörande iKtydelse för vilken omfatming varje sändningsområde kan få
och hur många lokalradioföretog som kan vara verksamma på en viss plats. I
det föregående redovisas att det för mndradiosändningar avsedda frekvens-
uttymme som får ottiyttjas i vårt land kan användas på oUka sätt, beroende på
syftet med verksamheten. Om avsUcten i försto hand är att varje programtjänst
skall kunna tas emot inom stora områden kommer varje programföretag att
disponera ett stort antal sändare som bildar etl ytfeckande nätveric. Om ambi­
tionen i stället är att anpassa sändningsmöjlighetema till efterfrågan kan ett
betydligt större antal sändare upprättas i vissa områden, tiU priset av ett min­
dre antal på andra håll. I detto sammanhang är det angeläget att inte bara be-
ttakto förhållandet på den aktuella orten, uton att också to hänsyn till hur en
sändare på en viss frekvens CKh med en viss räckvidd påverkar möjUghetema
att to emot sändningar på andra håU. Som nämndes i föregående avsnitt krävs
ett visst geografiskt avstånd mellan sändare som använder samma frekvens
för att mottogningen inte skall störas. Detsamma gäller i fråga om sändare
sora använder näraUggande frekvenser. Kravet på säkerhetsavstånd är stöne
ju storkare sändarna är. För att det skall vara möjligt att bedriva sändnings­
verksamhet pä en viss ort kan det därför vara nödvändigt att på olika sätt
begränsa räckvidden hos sändare på andra orter. Detto bör beaktos när
respektive sändningsområden fastställs.
                                                jq


 


EnUgt regermgens mening bör tiUgången på sändnuigsmöjligheter så långt    Prop. 1992/93:70 det är tekniskt möjligt anpassas till efterfrågan. Om det visar sig att efter­frågan är större än vad som vid ett visst tiUfälle kan tiUgodoses bör därför nya sändningsmöjligheter skapas, genora omplanering eller genom att nya delar av frekvensutrymmet tas i bruk.

Alla delar av det frekvensutrymme som är tiUgängligt för mndradio­sändningar av ljudradio - såväl inom FM- som AM-området - bör kunna ut­nyttjas för lokahadion. Ingen del av frekvensområdet kommer dänned att vara principiellt undantogen. I enlighet med de allmänna gmnder för fre­kvensplanering som redovisas i det föregående skall givetvis hänsyn tas till bl.a. behovet av skydd mot stömingar, en god frekvensekonomi, en för-väntod teknisk utveckling samt försvarsmaktens behov av sändningsmöjlig­heter

Det finns i detto sammanhang anledmng att betona att frekvensplaneringen i vissa faU kan vara komplicerad, eftersom den tiUtänkto radioanvändningens påverkan på radiomiljön på andra håll, även i utiandet, måste beaktos. En konsekvens av detto är att det ofto kan to en viss tid innan en ny efterfrågan på sändningsmöjligheter kan tiUgcxloses.

Det bör eftersttävas att sändningsområdena överensstäraraer med naturUga lokala intresseområden. Det som kännetecknar ett sådant område är att det i ekonomiskt eller kulturellt avseende uppfattos sora en enhet av invånama. Som exempel på sådana områden kan näranas en stöne fetort med omland. I vissa fall kan två eller flera fetorter anses ingå i samraa lokala inttesseområde. Inte annat än i undantogsfall skall emellertid ett sändningsområde kunna ut­göras av annal än ett sammanhängande område.

Vid bedömningen av storstodsområdena kan flera olika synsätt anläggas. I vissa avseenden, t.ex. arbetsmarknadsraässigt eller kulturellt, utgör ett stor-stodsoraråde ett geraensamt lokalt intresseområde. Det kan emellertid också finnas anledning att betrakto olika delar av en storstodsregion sora olika lokala inuesseområden.

Vad sora är ett naturligt lokalt intresseområde kan självfallet inte faststäUas en gång för aUa via en administtativ process. Systemet bör vara så flexibelt att det medger att hänsyn kan tas till scKiala, regionala och ekonomiska för­ändringar. Det bör samtidigt ge en viss stobilitet åt dera som innehar sänd­ningsdUstånd. Ett sätt att förena dessa två mål är att sändningsorarådena kan justeras efter medgivande av berörcfe tUlståndshavare. Därmed bUr det möjUgt för tiUståndshavare att mot ersätming förvärva stöne områden, eller för nya företog att skaffa sig uttymme genom att komraa överens med dem sora redan har tiUstånd.

Eftersora sändningsorarådets orafattning kommer att vara en viktig fömt­sätming för det enskilda radioföretogets lönsamhet kan konflikter uppkomma mellan olika företogs anspråk. Om det i samband med planeringen av sänd­ningsområdena uppkommer en konflUct mellan önskemål ora mycket omfat­tande sändningsområden för enskUda tUlståndshavare CKh möjligheten att be­reda flera tiUståndshavare sändningsmöjhgheter bör det förstnämnda intresset vUca.

11


 


Det bör vara tillståndsmyndighetens ansvar att, utifrån här angivna rikt-    Prop. 1992/93:70 linjer, bestäraraa sändningsområdenas orafattning CKh antalet tillstånd i varje sändningsområde. Vid utformningen av sändningsområden bör myndigheten samråda raed länsstyrelsen.

TUlståndsmyndigheten bör godto att en tUlståndshavare går raed på en viss minskning av sina möjligheter att sända för att möjliggöra att ytterligare ett tillstånd skall kunna meddelas. Där det är tekniskt möjligt bör myndigheten även i andra fall godkänna marginella ändringar i faststellda sändningsom­råden, om berörda tiUståndshavare har kommit överens om dera.

Enligt de fömtsättningar sora ligger till gmnd för redovisningen i departe­mentspromemorian skulle omkring 300 sändare kunna inrättos för lokal­radion. En konsekvens av att sändnmgsraöjlighetema skaU anpassas tUl efter­frågan är emellertid att det inte redan från början går att ange exakt hur många sändningstUlstånd sora tUl sist koramer att kunna beviljas eUer var sändnings­områdena koramer att vara belägna. Innan verksamhelen har komrait igång är det inte möjligt att bedöma vilken omfatming och inrikming efterfrågan på tillsfånd att sända lokalradio koraraer att ha. Därför måste anpassningen till efterfrågan ske successivt. Graden av konkunens vid tidigare tiUdelningar av sändningstillstånd i ett område kan ge en uppfatming om den faktiska efter­frågan.

Planeringen för den försto omgången sändningstillstånd måste göras utan att det finns någon erfarenhetsbaserad kunskap om hur efterfrågan ser ut Det kan då vara lämpligt att utgå från att sändningsområdena i försto hand skall finnas i storstodsområdena samt omfatto övriga större cKh medelstora sfeder och deras omland. Innan verksamheten har hunnit utvecklas kan ett befolk­ningsunderlag på ca 100 000 personer vara en lämplig undre gräns för ett sändningsområde.

Antolet sändningstillsfend i varje geografiskt område kommer på längre sikt att avgöras av efterfrågan på sändningsmöjligheter. När den försto om­gången tillstånd skaU fördelas skulle det inte vara lämpligt att i något av de här avsedda områdena utiysa endast ett tillstånd. I sådant fall skulle ju på dessa orter själva tilldelningsprocessen leda till en monopolställning för den förste tUlståndshavaren. Detto skuUe inte vara väl förenUgt med principen ora raång-fald CKh konkunens. Regeringen anser därför att det vid det första tillfället bör utiysas rainst två sändningstiUstånd inom varje större geografiskt område.

Det nu sagda bör inte utesluto att uUstånd redan i den försto omgången*kan meddelas också på andra orter där det gäller särskilda geografiska eller be-foUcningsmässiga fömtsätmingar, tex. på GoUand eUer i Nonlands inland.

När den försto omgången sändningstiUstånd har beviljats CKh det finns nå­gon erfarenhet av verksamheten - ttoligen efter 6-12 månader - bör nya tUlstånd delas ut på de orter där det fmns efterfrågan på sändningsmöjligheter. Därvid bör givetvis även andra orter kunna komraa i fråga än de som var med i försto omgången. Ytteriigare tiUstånd bör tUlkomraa så länge det finns en otillfredsställd efterfrågan på sändningsmöjhgheter cKh tekniska raöjligheter att tUlgodose den.


12


 


I de ytterhgare fördehiingsomgångar sora kommer att följa bör om möjligt    Prop. 1992/93:70 flera tillstånd beviljas cKkså i sändningsoraråden sora omfattor raindre orter Om detto inte är tekniskt möjligt eller ora det endast finns efterfrågan på ett sändningstiUstånd på en viss ort bör emeUertid ett ensamt tUlstånd bevUjas.

I följande tobeU anges hur sändningstiUstånden skuUe fördelas i den försto omgången enligt här angivna principer Sändningsområdenas foUcmängd har - utom för storstodsområdena - schablonmässigt antagits vara 50 % högre än folkmängden i ifrågavarande kommun. I storstodsområdena fömtsätts ett tUlstånd per ca 150 000 invånare. I övriga orter meddelas två tiUstånd.

 

Område

Folkmängd

Antal tillstånd i försto orag.

Stockhohnsområdet

1500000

10

Göteborgsora rådet

730 000

5

Mahnöorarådet

390 000

3

Uppsala

250 000

2

Linköping

180 000

2

Nonköping

180000

2

Västerås

180 000

2

Örebro

180 000

2

Helsingborg

165 000

2

lönköping

165 000

2

Borås

150 000

2

SundsvaU

140 000

2

Eskilsttina

135 000

2

Umeå

135 000

2

Gävle

130 000

2

Lund

130 000

2

Södertälje

130 000

2

Halrastod

120 000

2

Karlstod

115000

2

Kristianstod

110000

2

SkeUefteå

110 000

2

Växjö

105 000

2

Nyköping

100 000

2

Luleå

100 000

2

I Stockholmsområdet ingår hela Stockholms län utom Norrtälje, Nynäs­hamns och Södertälje kommuner. Göteborgsområdet omfattar kommunema Göteborg, Kungälv, Stenungsund, Tjöm, Öckerö, Ale, Lemra, Härryda, Mölndal, PartiUe CKh Kungsbacka. Till Malmöområdet räknas kommunema Malmö, Trelleborg, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Stoffanstorp, Svedala och VeUinge.

Vid tUlståndsperiodens slut bör myndigheten kunna förändra indelningen i
sändningsområden om tekniska förhållanden föranleder det eller om indel­
ningen annars framstår som olämplig. Ändringar kan t.ex. behöva göras om
efterfrågan på tiUstånd på en viss ort inte kan tUlgodoses utan att omfatmingen
av andra sändningsområden ändras eller om befolkningsunderiaget inom
      ,-,


 


vissa områden har visat sig vara otUlräckUgt. Det bör däremot inte förekomma att sändningsområdenas utsträckning generellt minskas för att flera tUl-sfendshavare skall kunna beredas plats. Innan myndigheten beslutor om en ändrad indelning bör den sararåda raed berörda tiUståndshavare. Vid till­ståndsperiodens slut bör myndigheten emellertid kunna besluto om en ändring även om någon av de berörda motsätter sig det


Prop. 1992/93:70


3.3 Innebörden av ett sändningstillstånd, m.m.

Regeringens förslag: TiUstånd att sända lokalradio innebär rätt att själv sända under 24 timmar per dygn i ett sändningsområde.

Innehavaren av tillsfånd skall utse utgivare för programverksam­heten. Tillståndshavaren skall också godkänna stäUförettädare för ut­givaren.

Om sändningar inte har inletts inora sex månader efter del att till­ståndet har meddelats kan tillsfendet återkallas. Tillståndet skall också kunna återkallas om tillståndshavaren inte alls, eller endast i obetydUg omfatming, har bedrivit sändningar under en sammanhängande tid av fyra veckor.


Departementepromemorian: Överensstämmer raed regeringens för­slag utom på så sätt att den tid inora vilken sändningama skaU inledas föreslås vara tte raånader.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal reraissinstanser kommenterar för­slaget om att tillståndet skaU avse hela dygnet Radioutgivareföreningen pekar på att det i vissa fall kan vara ändamålsenligt för tillståndshavaren att hyra ut sändningstid till andra.

Radioutgivareföreningen anser också att tidsgränsen för att inleda verk­samheten bör förlängas till sex raånader. I övrigt har remissinstansema bara tekniska synpunkter på reglema om återkaUelse av sändningstiUstånd.

Skälen för regeringens förslag: Ett sändningstillstånd bör ge varje tiUståndshavare rätt att sända under all tillgängUg sändningstid. Det bör alltså inte förekomma att den ansvariga myndigheten vid tillståndsgivningen delar upp sändningstiden raellan olika företog. Ingenting bör hindra att en tiU­ståndshavare låter någon annan sända under en del av sändningstiden - även mot vederiag - raen tillståndshavaren bör i sådana fall behålla ansvaret för att utgivare utses cKh för att de regler sora i övrigt gäller för verksaraheten följs. Den föreslagna konstruktionen bör leda till klara ansvarsförhållanden sam­tidigt som olika former av lokalt saraarbete inte förhindras.

Den som har erhållit tillsfend bör inleda sändningsverksamheten inom en viss tid. Annars bör tiUståndet återkaUas. Därigenom motverkar man att kon­kunensen hämmas genom att meddelade sändningstiUstånd inte umyttjas. Av samma skäl bör det inte vara möjUgt att upphöra med verksaraheten under nå­gon längre tid utan att tillsfendet återkallas. I promemorian föreslås att sänd-


14


 


nmgama skaU inledas inom tte månader Enligt regeringens mening är denna tid för kort med hänsyn till att en ny tillsfendshavare iKhöver tid för att pla­nera verksamheten särat skaffa utmstning, personal CKh lokaler m.m. Till­ståndet bör därför kunna återkaUas om sändningama inte har inletts inom sex månader efter det att tillståndet raeddelats. När det gäller en pågående verk­samhet bör i enUghet med förslaget i promemorian tiUståndet kunna återkaUas om tiUståndshavaren inte alls, eUer endast i obetydlig omfattning, har bedrivit sändningar under en sammanhängande period om fyra veckor. Som sändning i obetydlig omfatming bör kunna bettaktas inte bara sändningar som pågår endast under en liten del av dygnet uton även t.ex. bms, fågelkvitter eller korto inspelade prograrasUngor sora sänds under en längre sammanhängande tid.


Prop. 1992/93:70


3.4 Vem kan få sändningstillstånd?

Regeringens förslag: Sändningstillsfend skall kunna ges till såväl fysiska sora juridiska personer. Den som redan har ett tillsfend att säncfe lokalradio skaU inte kunna få ännu ett sådant tUlstånd.

Stoten eUer kommuner CKh landsting skall inte kunna få tiUstånd och inte heller programföretog raed tillstånd att bedriva mndradiosändning enligt 5 § radiolagen.

Vidare skall tillstånd inte kunna ges till den som ger ut en dagstid­ning eller till den som har ett bestämmande inflytande i ett företog som ger ut en dagstidning eller till företog i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande.


Departementepromemorian: Överensstämmer i huvudsak raed rege­ringens förslag.

Remissinstansema: Huvuddelen av de remissinstanser sora ytttar sig i frågan tillstyrker förslaget att varje tillsfendshavare endast skall kunna få ett tUlstånd. EnUgt Närradionämnden är den föreslagna begränsningen emellertid lätt att kringgå. Bl.a. Sveriges köpmannaförbund anser att en tUlståndshavare skaU kunna ha flera tUlstånd. EnUgt Radio Scandinavia bör en tiUståndshavare kunna ha ett tillstånd för sändningar på AM-frekvens och ett för FM-fre-kvens.

Remissinstansema är splittrade i fråga om förslaget att dagstidnings-företogs möjUghet att få tillstånd skaU begränsas. Antalet instanser som godtar någon form av begränsningar är ungefär lUca stort som det antal som anser att inga begränsningar bör finnas. Av de instonser som godtor begränsningar tiUstyrker emellertid endast några enstaka reraissinstanser proraemorians för­slag. De övriga anser att den föreslagna gränsen om 40 % är för hög, att re-striktionema bör omfatto också andra medieföretog än dagstidningsföretog, eller att det bör gälla andra slag av begränsningar. Vissa av de remissinstonser som avvisar förslaget hänvisar framför allt till möjlighetema att kringgå de


15


 


föreslagna reglema medan andra huvudsakligen anför principiella skäl för sin Prop. 1992/93:70 uppfatming. Tidningsutgivareföreningen cKh Svensk Radioutveckling AB anser att förslaget strider raot såväl ytttandefrihetsgrandlagen sora tryck­frihetsförordningen. Några reraissinstonser anser att riskema för att något företog koraraer att dominera opinionsbildningen skall motverkas genom att ett stort antol sändningstillstånd beviljas. Av de reraissinstanser som har sär­skild juridisk kompetens anser Justitiekanslem att förslaget inte strider mot ytttandefrihetsgrandlagen eller tryckfrihetsförordningen. Enligt Göto hovrätt sfår den föreslagna regelns syfte i överensstäraraelse raed ytttandefrihets­grandlagen. Hovrätten ifrågasätter emellertid om inte effekten kommer att bli motsatsen till vad som åsyftots. Kammarrätten i Sundsvall ifrågasätter om förslaget är förenligt med ytttandefrihelsgmndlagens syfte. Justitiekanslem CKh radiolagsutredningen, vars yttrande Justitieombudstnannen hänvisar till som sitt ytttande, påpekar att det mte fmns något konstitutioneUt uttymme att hindra att ett radioföretog startar en tidning eller förvärvar ett tidningsföretog.

Skälen för regeringens förslag: Sora anförts inledningsvis är det regeringens sttävan att utforma reglema för den nya lokalradion på sådant sätt att antalet självsfendiga röster kommer att öka väsentiigt. Tillkomsten av självständiga, lokalt förankrade radioföretog bör underlättas samtidigt sora en UtveckUng i riktning raot ett fåtal centralt konttoUerade kedjeföretog bör raot-verkas. De föreslagna begränsningama av rätten att få tillstånd skall ses mot denna bakgmnd.

1 promeraorian föreslås dels att varje tUlståndshavare endast skall kunna få ett tiUsfend i ett sändningsoraråde, dels att vissa subjekt inte skall kunna få tillstånd. De sismämnda begränsningama gäller dels stot CKh koraraun, dels vissa andra radio- CKh TV-företog samt slutiigen dagspressen.

Remissinstansema godtar i huvudsak att varje tiUståndshavare endast skall kunna ha ett tillstånd samt att stoten, kommunema och vissa radio- CKh TV-företog inte skall kunna få tillstånd.

Regeringens uppfatming överenssfemmer i huvudsak med proraemorians. Genom att varje tillstånd måste innehas av en särskild fysisk eller juridisk person, som är ansvarig för att det utses utgivare CKh för att prograrareglema följs, skapas goda fömtsätmingar för att prograraföretogen får en självständig ställning och lokal inriktning. Ingen kan heller, direkt eller genora företog i viUcet han har ett bestämraande inflytande, få mer än ett tillstånd. För att pro-gramföretogens självständiga ställning skall markeras bör de sändningar som en viss tiUståndshavare svarar för ha en egen beteckning, som skiljer sig från andra lUlslåndshavares sändningar (se avsnitt 3.7).

Några rättssubjekt bör vara uteslutna från möjligheten att få tillstånd. Det
bör gälla för stoten samt för kommuner (Kh landsting. Skälet är att den före­
slagna lokalradion inte skall fungera som språkrör för rayndighetema.Vidare
bör inte den sora har tillstånd enligt 5 § radiolagen, dvs. för närvarande Sve­
riges Radio-företogen och Nordisk Television AB, kunna erhålla tillstånd för
lokahadio. Inte heller sådana juridiska personer i vilka de nämnda subjekten
har ett besfemmande inflytande bör kunna få tillstånd. Skälet för att utesluto
dessa är att mångfalden bör främjas.
                                                    j


 


När det gäller begränsningama för dagspressen är i det närmaste alla re-    Prop. 1992/93:70 missinstanser kritiska tiU promemorians förslag.

Remisskritiken följer två Unjer Enligt den ena argumentotionslinjen kora­raer dagspressföretog eller andra medieföretog att ttots de föreslagna reglema kunna skaffa sig ett dorainerande inflytande över en eller flera radiostotioner Detto ger vissa reraissinstanser anledning att förorda en skärpning av restrik-tionema, raedan andra instanser anser att några begränsningar inte skall in­föras eftersom de inte kan göras effektiva. Enligt den andra tankelinjen bör det inte ske någon begränsning av framför allt dagspressens möjligheter att skaffa sig inflytande över lokalradion. Denna uppfattning motiveras med så­väl principiella som praktiska skäl.

Enhgt regeringens mening bör de nya möjlighetema att säncfe privat lokal­radio umyttjas på sådant sätt att möjlighetema till mångfald tas till vara. Om dagstidningsföretog skulle kunna erhålla tillstånd att sända lokalradio skulle dessa företog kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedUng CKh opinions­bildning i StäUet för att antalet självständiga röster skuUe bli flera. Mot denna bakgmnd bör dagstidningsföretog vara ulesluma från möjligheten att erhålla tUlstånd att sända lokalradio.

Den regel som föreslås i proraeraorian har fått en mindre gcxl utformning. Sora påpekas av vissa reraissinstanser kan även den som äger en mindre an­del i ett företog än 40 % i realiteten ulöva ett besfemmande inflytande i före­taget. Givetvis kan ägandeförhållandena även vara sådana att det krävs en högre andel för att konttollera företoget. Med hänsyn till reraisskritiken bör regeln avfattas så att den träffar både den som ger ut en dagstidning CKh den som på gmnd av aktie- eUer andelsinnehav ensam har ett bestämmande inflytande i ett företog som ger ut en dagstidning eller företog i vilket något av de nämnda subjekten ensara har ett bestämmande inflytande. Med dagstidning bör avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktor sora normalt ut­kommer med rainst ett nuraraer varje vecka. I lagrådsremissen fanns en bestommelse om att den som på visst sätt förfogade över 40 % av aktiema i ett aktiebolag skulle anses ha ett bestämmande inflytande i bolaget Lagrådet påpekade att bestämmelsen medförde vissa tillämpningssvårigheter. På Lag­rådets förslag har bestämmelsen utgått.

Flera remissinstanser uppehåller sig vid frågan ora i vad raån promemori­ans förslag om begränsningar för dagstidningsföretogen är förenligt raed ytttandefrihetsgrandlagen och tryckfrihetsförordningen. Det finns därför an­ledning att diskutera hur det nu föreliggande förslaget förhåller sig tUl dessa gmndlagar.

Enligt 3 kap 2 § yttrandefrihetsgmndlagen får rätten att sända radio­program på annat sätt än genom tråd regleras genom lag sora innehåller före­skrifter ora tiUsfend CKh villkor för att sända. Enligt andra stycket skall det allmänna eftersttäva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder tiU vidaste möjliga ytttandefrihet och informationsfrihet

Enligt 3 kap. 3 § ytttandefrihetsgrandlagen gäller för föreskrifter om till­
stånd CKh viUkor för att sända ttådlösa radioprogram vad som föreskrivs om
begränsningar av gmndläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra -
   ,.,

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70


 


femte styckena och 13 § regeringsformen. I 2 kap. 12 § andra stycket rege- Prop. 1992/93:70 ringsformen anges bl.a. att en begränsning endast får göras för att tillgodose ändamål som är gcxltogbart i ett demokratiskt samhäUe samt att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt raed hänsyn till det ändaraål sora har föranlett den CKh ej heller sttäcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsUctsbildningen. En begränsning får inte göras enbart på gmnd av poli­tisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning. I samraa kapitel 13 § försto stycket anges att yttrandefriheten ckU inforraationsfriheien, utora i ett antal angivna fall sora inte har inttesse här, endast får begränsas om särskilt viktiga skäl föranleder det. I andra stycket föreskrivs att det vid bedömande av vilka begränsningar som får ske med stöd av försto stycket särskilt skall beaktas vUcten av vidaste möjliga ytttandefrihet CKh inforraationsfrihet i poli­tiska, religiösa, fackUga, vetenskapUga cKh kultureUa angelägenheter

Regeringen anförde i lagrådsremissen att intresset av att motverka dominans över nyhetsförmedling CKh opinionsbildning är ett sådant särskilt viktigt skäl sora avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Förslaget överskred enligt regeringens uppfatming inte heller i övrigt de gränser för lagstiftoren som sfells upp i samma kapitel 12 § andra stycket. Del ansågs därför vara förenUgt med ytttandefrihetsgrandlagen.

Regeringen anförde vidare att enligt tryckfrihetsförordningen fri etoble-ringsrätt gäller för tidningar. Endast de begränsningar sora framgår av ttyck­frihetsförordningen är tillåtna. Det kunde därför diskuteras om det för­hållandet att dagstidningsföretag inte avsågs få tiUstånd att sända privattadio skulle kunna ses som en begränsning av etobleringsfriheten CKh därför borde framgå av tryckfrihetsförordningen. Då de föreslagna reglema dock inte hin­drade någon, inte heller en radiostotion, från att slarto en tidning ansåg rege­ringen att förslaget torde vara förenUgt med tryckfrihetsförordningen.

Lagrådet har ytttat:

I remissen diskuteras om förslaget i 7 § att dagstidningsföretog skall vara ulesluma från möjligheten att få lokalradiotillstånd är förenligt med ytttande­frihetsgrandlagen och tryckfrihetsförordningen. Lagrådet behandlar förslaget i det följande. Vad som därvid sägs om ytttandefrihetsgrandlagen gäller då i princip också med avseende på de begränsningar som föreslås i 5 och 6 §§, nämUgen att ingen kan få mer än ett tillsfend CKh att även bl.a. programföretog med tillstånd enUgt 5 § radiolagen utesluts från möjligheten att få lokalradio­tiUständ.

Vad först angår ytttandefrihetsgrandlagen gäller enligt 3 kap. 3 § som fömtsättning för att införa en begränsning i sändningsrätten att begränsningen står i överenssfemmelse raed besfemmelsema i 2 kap. 12 andra - femte styckena och 13 § regeringsformen. Det innebär bl.a. att en begränsning får göras endast för att tiUgodose ett ändamål som är godtogbart i ett demokratiskt samhälle och inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den CKh inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 §). Vidare gäller att ytttande-friheten cKh informationsfriheten såvitt nu är ifråga får begränsas endast om särskilt vUctiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § försto stycket).

Vid bedömningen av om en begränsning är förenlig med yttrande­frihetsgrandlagen är ytterligare ett par grandlagsbesfemraelser av inttesse,

18


 


nämUgen 3 kap. 2 § andra stycket ytttandefrihetsgrandlagen och 2 kap. 13 § Prop. 1992/93:70 andra stycket regeringsformen. I det försmämnda stodgandet föreskrivs att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tos i anspråk på ett sätt som leder tiU vidaste möjliga yttrandefrihet CKh informationsfrihet I det andra stodgandet föreskrivs att vid bedöraandet av vilka begränsningar som får ske särskilt skall beaktas vikten av vidaste möjliga ytttandefrihet CKh informa­tionsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga CKh kulturella ange­lägenheter.

Syftet med den ifrågavarande begränsningen för dagstidningsföretogen är enligt remissen att de nya möjlighetema att sända privat lokalradio skall umyttjas på ett sådant sätt att möjligheteraa tiU mångfald tas till vara. Om dagstidningsföretog skulle erhålla tillstånd att sända lokalradio skulle dessa företog enligt remissen kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i stället för att antalet självsfendiga röster skulle bli flera. Inttesset av att motverka dominans över nyhetsförmedling CKh opinions­bildning är enligt remissen etl sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Förslaget överskrider enligt remissen inte heller i övrigt de gränser som ställts upp i 2 kap. 12 § och är därför förenligt raed ytttandefrihetsgrandlagen.

Den i remissen föreslagna begränsningen har således gjorts just med tanke på ytttandefrihelen cKh informationsfriheten cKh med syfte att utiyraraet att sända lokalradio skall umyttjas så att dominans över nyhetsförmedling cKh opinionsbildning motverkas och i stället möjlighetema till raångfald tos till vara. En sådan begränsning får enligt lagrådets mening - raot bakgrand av det begränsade uttymme som finns för lokalradiosändnuigar - anses ligga väl i linje med de nyss angivna gmndlagsbestämraelsema om vidaste möjliga ytttandefrihet cKh informationsfrihet. Begränsningen kan inte anses utgöra ett hot mot den fria åsUctsbildningen. Lagrådet godtar vidare regeringens upp­fatming att begränsningen får anses vara föranledd av ett sådant särskilt vUctigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Även i övrigt får be­gränsningen anses förenlig med ytttandefrihetsgrandlagen. Vad nu sagts gäller som nämnts inte bara raed avseende på begränsningar för dagstid­ningsföretogen uton i princip CKkså raed avseende på övriga föreslagna be­gränsningar (5 och 6 §§).

När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidningsföretogen är förenlig raed tryckfrihetsförordningen kan konstoteras att bettäffande eta­bleringsrätten för tidningar endast sådana begränsningar sora framgår av förordningen är tillåtna. Den föreslagna begränsningen hindrar inte någon, inte heller en radiostotion, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om det förhållandet att ett dagstidningsföretog inte kan få tillsfend att sända lokalradio skall bettaktas som en Ijegränsning av etobleringsfriheten.

Det förhållandet alt raan begränsar tidningsföretogens möjligheter att be­driva viss annan verksamhet än tidningsutgivning kan enligt lagrådets mening inte ses som en begränsning av etobleringsfriheten under fömtsättning att begränsningsåtgärden inte framstår som riktod just raot denna frihet I före­varande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får anses vara föranledd av ett särskilt viktigt skäl raed avseende just på yttrande­friheten CKh informationsfriheten. Vid sådant förhållande kan begränsningen inle anses strida raot tryckfrihetsförordningen.

Mot bakgmnd av vad som sålunda har förekommit i ärendet anser rege­
ringen att förslaget är förenUgt med ytttandefrihetsgrandlagen och tryck­
frihetsförordningen.
                                                                          19


 


Om den ansvariga rayndigheten finner att en sökande inle kan ges tUlstånd skall den fatto ett särskilt beslut om saken. Beslutet skall kunna överklagas hos kammanätten. För au behandlingen av tillsfendsärendet inte skall för­dröjas mer än nödvändigt bör sådana ärenden handläggas skyndsamt.

Några remissinstanser oroas för att tidningsföretog sora har inflytonde över radioföretag koraraer att försöka begränsa konkunensen på reklam­marknaden. I denna fråga hänvisas tUl vad som i det föregående har sagts om möjlighetema att med konkurrenslagstiftningens hjälp inskrida mot skadlig konkunensbegränsning.


Prop. 1992/93:70


 


3.5 Tillståndstid

Regeringens förslag: Tillstånd att sända lokalradio skall gälla för högst åtto år. Med hänsyn till behovet att justera indelningen i sänd­ningsoraråden m.ra. skall alla tillstånd löpa ut vid samma tidpunkt De tillstånd sora meddelas under den försto tillståndsperioden skall gälla intiU utgången av år 2000.

Departementepromeinorian: Tillsfenden bör gälla i högst fem år.

Remissinstansema: De flesto remissinstanser godtor att tillsfenden är tidsbegränsade. Flera remissinstanser, däribland Tidningsutgivareföreningen, anser emellertid att fem år är en för kon ullsfendstid, och förordar att i varje fall den försto tillståndspericxlen skall vara längre, bl.a. på gmnd av att det tar tid att etoblera verksamheten och eftersom det kan dröja innan alla sänd­ningstillstånd har hunnit meddelas. Radiolagsutredningen godtar att den för­sto tillståndsperioden är femårig, men vill att tillstånden därefter skall beviljas för längre tid. Svenska kompositörer av populärmusik anser att den första tiUständsperioden endast skaU vara tre år. Några reraissinstanser, bl.a. Radio­utgivareföreningen, anser att sändningstillsfendet bör gälla för obegränsad tid. EnUgt Televerket Rundradio bör tillståndet att använda en radiosändare på en viss frekvens kunna ha annan varaktighet än sändningsiUlståndet.

Skälen för regeringens förslag: Som anges i det föregående är inne­börden av ett sändningstillstånd att tillståndshavaren har rätt att bedriva sänd­ningar som skall kunna tas emot med god hörbarhet inom ett besfemt sänd­ningsoraråde. Även de remissinstanser som anser att ett sändningstillstånd i princip bör gälla tills vidare anser med något undantog att tillsfendet att an­vända radiosändare bör vara tidsbegränsat. Med hänsyn lUl den innebörd som sändningstillsfendet har enligt förslaget kan därmed konstoteras att i det när­maste aUa remissinstanser förordar nägon form av tidsbegränsning.

Det fmns flera skäl till att de vUUcor som gäller för lokalradioverksarahelen kan behöva justeras efter en viss tid. Ett sådant skäl är att inte har kunnat byggas på tidigare erfarenheter av motsvarande verksamhet i Sverige. Vissa av de föreslagna reglema kan därför så småningom visa sig vara mindre väl


20


 


utt"orraade. Vidare kan ändrade tekniska fömtsätmingar eller andra föränd- Prop. 1992/93:70 ringar medföra att villkoren för verksamheten kan behöva justeras i olUca avseenden. I det föregående (avsnitt 3.2) anges behovet att justera sänd­ningsområdenas omfatming. Det är CKkså raot denna bakgmnd regeringen räknar med att en översyn bör göras efter det att verksamhelen har pågått en viss tid (se avsnitt 3.12).

Vid en förändring av indelningen eller andra omprövningar av reglema bör man givetvis to störsto möjliga hänsyn till effektema för berörda företog. Det kan ändå inte uteslutas att de förändringar sora kan visa sig nödvändiga koraraer att påverka radioföretogen på olika sätt. Vissa företog kan se sina föratsättningar förbätttade raedan andra kan fmna att ändringama är tiU nack­del för dera. I en sådan situation är det enligt regeringens raening bäst ora ändringama kan ske vid en fömtbestämd tidpunkt Därmed blir det tex. möj­ligt för de inblandade partema vid en överiåtelse av sändningstillsfend att to hänsyn tUl att villkoren för vericsamheten kan komma att förändras vid en viss tidpunkt.

Av anförda skäl bör alla sändningstillsfend upphöra att gälla vid ett cKh samraa tUlfäUe.

När det gäller frågan ora tillsfendstidens längd finns olUca uppfattningar i remissopinionen. En majoritet av de remissinstanser sora uttalat sig förordar emeUertid en längre tUlståndstid än fem år.

Enligt regeringens mening finns det fog för en sådan uppfattning. Bl.a. kan man peka på att det komraer att to flera år att utveckla marknaden för radioreklam. Det komraer också alt to en viss tid innan nödvändiga ändringar i frekvensplaneringen är genoraförda så att tUlstånd kan meddelas i alla sänd­ningsområden. Därför kan man räkna raed att tillstånden koraraer att raed-delas successivt under åtrainstone hela år 1993. Många radioföretog kommer därför endast att ha raöjlighet till en lönsara verksamhet under en del av den försto tillståndsperioden.

Mot denna bakgmnd förordar regeringen att alla tillstånd sora raeddelas under den försto tUlståndsperioden skall gälla intUI utgången av år 2000, dvs. åtta år efter det att lagstiftningen ttäder i kraft. Därpå följande tillsfends-perioder bör också omfatta åtto år.

För tydlighetens skull bör påpekas att det av tekniska skäl kan bli nöd­väncUgt att ändra t.ex. sändarfrekvens under pågående tillståndsperiod.

21


 


3,6 Urval bland sökande


Prop. 1992/93:70


 


Regeringens förslag: Om det finns flera behöriga sökande till ett ledigförklarat sändningsoraråde skall den sökande erhålla tillståndet sora åtar sig att erlägga den högsto årliga avgiften tiU stoten. Avgiften skall dock alltid uppgå till lägst 40 000 kr per år. Förfarandet skall ha formen av en öppen cKh offentiig auktion, varigenom alla sökande är medvema om vad övriga sökande bjuder. Den sökande som erhåller tiUstånd skaU erlägga en viss del av det försto årets avgift i förskott.

Beloppen för den lägsta avgiften CKh den avgift som en viss tiU­ståndshavare skall erlägga justeras årUgen med hänsyn tUl förändringar i det aUmänna prisläget, mätt med konsumentprisindex.

Om en tUlståndshavare viU överiåto tiUståndet krävs att den ansvariga myndigheten godkänner den nya tillståndshavaren. Gcxlkännande skaU lämnas om förvärvaren är behörig att erhålla tillsfend. Om denne inte kan godkännas är överiåtelsen utan verican.

Om en tiUståndshavare försätts i konkurs eUer ttäder i likvidation är tillståndet förfallet. Om tillståndshavaren är en fysisk person sora av­lider får dödsboet tte raånader på sig att besfemma vad som skall ske med tillståndet

Om ett sändningsområde koramer att ha väsentiigen samma orafatt­ning under en ny tillståndsperiod som under den föregående skall till-sfendshavaren, om han önskar det, erhålla tillstånd under den nya pe­rioden utan att tillståndet ledigförklaras.

Departementepromeinorian: Överenssfemmer i huvudsak raed rege­ringens förslag. Den lägsto avgiften föreslås dcKk vara 50 000 kr per år. Vidare fmns inget förslag ora att en tUlståndshavare i vissa fall skall kunna få tUlstånd för en ny period utan ledigförklarande.

Remissyttrandena: En grapp av de remissinstanser som yttrat sig i frå­gan, bl.a. Näringsfrihetsombudsmannen, Sveriges advokatsamfund CKh Tid­ningsutgivareföreningen, tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om att urvalet skall ske utifrån de sökandes betalningsvilja. En annan gmpp, med bl.a. Göta hovrätt CKh Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, anser att auktionsförfarandet bör korabineras med någon form av kvalitets-eUer lämplighetsprövning. En ttedje grapp, bl.a. Landsorganisationen CKh Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd år tveksamma eUer avvisande tiU auktionsförfarande CKh förordar att tUlståndshavama skaU väljas ut enligt olUca kriterier sora syftor till att gynna prograraraässig mångfald m.m. Några enstaka remissinstanser förordar lottning. Etl par reraissinstanser frarahåller att urvalsprobleraet kan undvikas ora det finns tillräckligt antol sändningsfrekvenser.

Televerkets frekvensförvalming påpekar att det CKkså utgår avgift för tiU­ståndet att använda radiosändare.


22


 


Några remissinstonser anser att ett sändningstUlstånd bör kunna vara en    Prop. 1992/93:70 tiUgång i en tiUståndshavares konkursbo.

Skälen för regeringens förslag: I det föregående förordas att tUl­gången på sändningsmöjhgheter så långt det är tekniskt möjligt bör anpassas till efterfrågan. Om det visar sig att efterfrågan är stöne än vad som vid ett visst tUlfäUe kan tUlgodoses bör därför nya sändningsraöjUgheter skapas, ge­nora oraplanering eller genom att nya delar av frekvensutryraraet tas i bruk. Denna hållning innebär att på sUct de raarknadsmässiga möjlighetema snarare än frekvensraässiga begränsningar kommer att avgöra omfattningen och lokaUseruigen av lokahadion.

Anpassningen av sändnmgsraöjlighetema tUl efterfrågan raåste bli en fort­löpande process, både därför att önskeraålen från raarknadens aktörer suc­cessivt komraer att påverkas av erfarenhetema och på gmnd av att det kan to tid att genomföra de ändringar i frekvensplaneringen som kan behövas.

Vid det enskilda ansökningstillfället kan man räkna med att de sökande ofto kommer att vara flera än det antol sändningstillstånd som skall fördelas. Detto behöver mte vara ett uttryck för att efterfrågan på sändningsmöjligheter är större än som motsvaras av det antal tillsfend sora finns att fördela. Där­emot kan raånga sökande vara intresserade av något av de sändningstillstånd som det enligt deras bedömning finns ett marknadsmässigt utrymme för. Det måste då ttäffas ett val raellan de sökande.

De flesto av de reraissinstonser sora är kritiska raot förslaget att låto de sökandes betohiingsvilja avgöra valet förespråkar att del i stället skall ske en bedöraning av de sökandes avsikter raed verksamhelen. Ofto hävdas att en sådan urvalsmetod kommer att leda till innehållsmässig raångfald raedan "auktionsmetoden" fömtsätts få till följd att olUca radiostotioner koraraer att sända ut ett Ukartat prograrautbud.

Regeringen fmner inte denna arguraentotion övertygande. På de platser där det finns marknadsraässigt uttyrarae för raer än en lokalradiostotion är det sannolikt att de olika stotionema kommer att sträva efter att hålla olika pro­gramprofil, som ett sätt att atttahera olika delar av publiken och därraed framsfe som mer effektiva reklammedier. Det är också ttoligt att stotionema successivt komraer att justera sin prograrainrUcttiing för att anpassa den till publikens önskemål. En urvalsraetod sora innebär att den sökande raåste förbinda sig att hålla en viss programprofil skulle hindra en sådan anpassning och därmed kunna få till följd att stationer med höga programambitioner tvingades bort från marknaden. Det verkliga resultotet skulle bli att mång­falden minskade i jämförelse med en situation då olUca radiostotioner fritt får bestämma sitt programinnehåU.

Till detto koramer att ett urval utifrån de sökandes planer cKh ambitioner skulle raedföra ett oacceptobelt inslag av godtycke i tUlståndsgivningen. Det avgörande för ora en viss sökande skulle kunna få tillstånd skulle vara ora han lyckades formulera sin ansökan pä ett sätt som tUltalar en myndighet. För att efterievnaden av de gjorda åtogandena skulle kunna konttolleras, nägot som skulle vara nödvändigt i ett system av antytt slag, skulle det vidare be-

23


 


höva upprättas en konttoUapparat med sanktioner mot den som inte uppfyUde    Prop. 1992/93:70 sina löften. Inte heUer detto skuUe vara acceptobelt

Mot denna bakgmnd avvisar regeringen tankar på ett urvalssystera där hänsyn till de sökandes planer CKh ambitioner får avgöra vem som skall er­håUa ett sändnuigstUlstånd.

Urvalet av tiUståndshavare bör i stället i enlighet med promemorians för­slag ske utifrån kandidatcmas betalningsvUja. Detto innebär i korthet följande.

Om det finns flera behöriga sökande tiU ett sändnuigstillstånd skaU den an­svariga myndigheten kalla dessa till en auktion. De sökande skaU få ange vU­ket årligt belopp de är beredda att erlägga i avgift tUl stoten. Den sökande som erbjuder sig att betola det högsto beloppet erhåller tUlståndet

Den nya lokalradion bör inte åsamka samhället några kosmader Bl.a. med hänsyn härtill bör den årliga avgiften uppgå till ett visst lägsto belopp. I pro­memorian föreslås att detto belopp skaU vara 50 000 kr. 1 promeraorian före­slogs emellertid att avgiften i ärenden ora nänadio skulle avskaffas. In­täkterna från avgifterna på lokalradion skulle därmed CKkså uppväga den minskning av stotsinkomstema som skulle bli följden. I det följande föresläs emellertid att avgiften i ärenden om närradio skall behållas med oförändrat belopp. Den lägsta avgiften för lokalradion bör därför kunna sänkas fill 40 000 kr. I de fall det bara finns en behörig sökande koramer därför av­giften att vara 40 000 kr per år.

För att oseriösa sökande skall sållas ut bör ett visst belopp betalas i för­skott, innan tillstånd erhålles. Detto belopp bör i enUghet raed förslaget i pro­meraorian sättas till 10 % av den årliga avgiften, dock lägst 40 000 kr.

Med hänsyn tiU att tillståndsvUlkoren kan gälla under mer än åtto år bör så­väl beloppet för den lägsto avgiften sora den avgift sora en enskild sökande skall erlägga årUgen justeras med hänsyn tiU förändringar i det allmänna pris­läget. De här angivna beloppen bör avse år 1993. För senare år bör beloppen räknas fram genom att de belopp som skulle gälla för år 1993 multipliceras med kvoten för konsumentprisindex för oktober året före det aktueUa året och konsumentprisindex för oktober 1992.

Om en tiUståndshavare anser att den avgift som han betalar inte längre av­speglar de marknadsmässiga möjlighetema i sändningsområdet har han möj­hghet att frånträda sitt tillstånd och söka ett nytt tillsfend. Om det då finns flera sökande kommer resultotet av den nya auktionen att besfemraa vilken avgift han skall betala för återstoden av tillståndsperioden. Ora han är ensara sökande kommer avgiften att bli 40 000 kr per år.

Några remissinstanser har fört fram tanken på att myndighetema bör företo en ekonomisk prövning av de sökande. EnUgt regeringens mening är detto en vansklig uppgift, särskilt innan det finns några praktiska erfarenheter av kommersiell radio. Det är också principieUt olämpligt att låto en myndighet göra en förhandsbedöraning av ora en viss aktör bör få möjUghet att fevla på en konkunensutsatt marknad. Förslaget innehåller en viss ekonomisk spän, genom att en sökande raåste erlägga ett visst belopp i förskott innan han er­håller sitt tillstånd. Det kan antas att endast sökande som har lyckats övertyga

24


 


sina finansiärer om projektets bärkraft koraraer att kunna betala den begärda    Prop. 1992/93:70 suraman.

För att marknadsmekanismema skaU kunna verka bör den som äger en radiostotion kunna sälja denna till någon annan. Därraed behöver CKkså till­ståndet att sända kunna överlåtas. Den ansvariga myndigheten bör godkänna överfetelse av ett sändningstillstånd ora förvärvaren själv skulle kunna erhåUa tillstånd, dvs. ora denne inte tillhör någon av de kategorier sora, enligt vad som förordas i avsnitt 3.4, inte skall kunna erhålla tillstånd. Förvärvaren övertar i sådant faU tUlståndet på samraa villkor som har gäUt för överlåtaren.

Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller ttäder i lUcvidation bör till­ståndet förfalla. Det skuUe enUgt regeringens mening vara mindre lämpligt om sändningstillsfendet skulle utgöra en tillgång i tillståndshavarens konkursbo. Bl.a. kan det förhållandet att tillståndshavaren har gjort konkurs utgöra en indikation på att den avgift som tUlståndshavaren har betalat inte är lämpligt avvägd i förhåUande till de marknadsraässiga möjlighetema. I ett sådant fall framstår det som mest ändamålsenligt att anordna ett nytt ansökningsför­farande, som kan leda tiU att avgiften fastställs på en ny nivå.

Om tillståndshavaren är en fysisk person och avlider, bör dödsboet ha tte månader på sig att besluto vad som skall ske med tillståndet. Under denna tid kan tUlståndet överlåtas till en dödsbodelägare eller någon annan. Sker det ej bör tillståndet förfaUa.

Vi har nyss förordat (se avsnitt 3.5) att alla tillstånd skall löpa ut vid sararaa tidpunkt. Därmed skapas goda möjUgheter att göra de förändringar av områdesmdelningen sora behövs raed anledning av den tekniska utveckUngen och av andra skäl. Om det skapas helt nya sändningsoraråden bör dessa ledigförklaras och urvalet bland de sökande ske enligt vad sora tidigare an­förts. Det skulle emellertid vara oskäligt om den sora har tillstånd att sända i ett oraråde som koraraer att ha väsentiigen sararaa omfatming under den nya lUlsfendsperioden skulle tvingas sätto sina sändningsraöjUgheter pä spel i ett nytt auktionsförfarande. I sådana fall bör därför tillståndshavaren, ora han önskar det, erhålla tillstånd under den nya perioden utan att tillståndet ledig­förklaras.

Lagrådet har yttrat:

Enligt 8 § i förslaget till lokalradiolag är alla tillsfend begränsade i tiden. Det ligger i sakens natur att ett tidsbegränsat tiUstånd upphör när tiden är ute. Så som förslaget är utformat har eraellertid en tillsfendshavare en raycket stark ställning, om han före tillsfendsperiodens utgång begär föriängning av tUlståndet Att Nänadionämnden enhgt 8 § skall "föriänga tillståndet" får anses innebära att det är det ursprangliga tillståndet sora skall fortsätto att gälla ytterligare en tillståndsperiod. Med denna tolkning kan en tillsfends­havare påräkna förlängning av avtolet även ora han vid tillståndsperiodens utgång skulle vara obehörig att ansöka ora ett nytt tUlstånd tex. därför att han sedan del ursprungliga tillståndet meddelades fått tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller börjat ge ut en dagstidning (jfr 6 och 7 §§ i förslaget). Den enda grand för att vägra förlängning som lagen godtor är ändrad indehiing av sändningsorarådena (8 § andra styckel och 9 §).

Det anförda väcker frågan ora tillsfendshavarens rätt till förlängning av
tUlståndet är så stark att han har rätt till skadestånd av stoten, ora han pä grund
      25


 


av ändrad områdesindelning vägras förlängning av tiUståndet Med hänsyn tUl att alla tiUsfend är tidsbegränsade och tUl att lagen föratskickar att en om­prövning av områdesindelningen sker i saraband med att tUlståndstiden löper ut kan någon rätt tiU ersätmmg av stoten emeUertid inle komma i fråga för den sora på nu aktueU gmnd vägras förlängning.

På samraa sätt raåste bedöraas den situationen alt lokalradiolagen under tiUståndstiden ändras i syfte att ge Närradionämnden utrymrae för skäUghets-bedömningar. Konstmktionen med tidsbegränsade tillstånd i förening med de planer som redovisas i lagrådsremissen på en utvärdering av systemet när det har varit i bruk under någon tid gör att de som nu söker tillsfend måste räkna med möjligheten att de inte får tillståndet förlängt på grand av skärpto krav i lokalradiolagen på tiUståndshavama.

Regeringen ansluter sig tUl vad Lagrådet anfört.


Prop. 1992/93:70


 


3.7 Regler för innehållet i allmänhet

Regeringens förslag: E>e sändningar som en viss tUlsfendshavare svarar för skall ha en beteckning som skiljer dem från andra tiUstånds­havares sändningar. Denna skall anges minst en gång varje sändnings-tirarae.

Under minst en ttedjedel av sändningstiden per dygn skall tiUstånds­havaren sända program sora har fraraställts särskilt för den egna verk­samheten.

Den ansvariga myndigheten skall kunna förelägga en tiUståndshavare att vid vite följa dessa regien

I nödsituationer skall en tUlståndshavare vara skyldig att på begäran av myndighet utan särskUd ersättning sända meddelande sora är av vikt för alhnänheten.

Departementspromemorian: Överensstämmer med regeringens för­slag utora i vad avser skyldighet att säncfe meddelanden i nödsituationer

Remissinstanserna: Meningama är delade om förslaget att en viss an­del av programraen skall vara frarasfellda för den egna vericsaraheten. Un­gefär hälften av remissinstonsema godtar förslaget Många av dessa, bl.a. Lantborganbationen CKh Svenska kompositörer av populärmusik förordar en högre andel. En remissinstans anser att andelen borde sättas lägre på mindre orter och högre i storstodsområdena. Den andra hälften är kritiska till för­slaget. Vissa remissinstanser, tex. Tidningsutgivareföreningen CKh Radiout­givareföreningen moteätter sig regleringar av programinnehållet Bl.a. Radio­nämnden CKh Publicistklubben anför att besferaraelsen är svår att tillämpa eUer lätt att kringgå. Nägra remissinstanser, däribland Justitiekanslem och Sveriges Radio AB har invändningar raot förslaget att regeln skaU vara vitessanktionerad.


26


 


Landsorganisationen föreslår att radiolagens krav på opartiskhet cKh sak-    Prop. 1992/93:70 Ughet skaU gäUa.

Statens räddningsverk anser att privatradion på samma sätt som Sveriges Radio och TV 4 bör kunna fungera sora kanal för inforraation om stöne olyckor.

Skälen för regeringens förslag: De regler som föreslås syftor till att slå vakt ora programverksamhetens självständighet och lokala karakfer Det bör mte vara möjligt att använda en lokahadiostotion tiU att enbart sända ut ett centralt producerat programutbud. Om utvecklingen skulle tillåtas gå i den rikmingen skulle tiUgången till en ny form av radio inte leda till att ytttande-möjUghetema förbätttades nämnvärt

I likhet med vad som anförs i proraemorian anser regeringen emeUertid att det skulle vara raindre lämpligt att stäUa upp krav på att vissa ämnesområden skaU behandlas eller att programinnehållet på något annat sätt skaU ha en lokal anknytmng. Regler av detto slag skulle bli svåra att tiUämpa CKh skulle kunna låsa prograraverksarahetens utformning på ett sätt sora skulle vara raindre önskvärt.

Krav på opartiskhet och saklighet gäller för närvarande för Sveriges Radio-företogen cKh TV 4. De kan motiveras raed att de riksfeckande mark­sända radio- och TV-sändningarna har raycket stor betydelse för nyhets­förmedUng CKh opinionsbildning. Det regelverk som föreslås för lokalradion syftor tUl att motverka att det uppstår monopolsituationer i dessa hänseenden. Det finns därför inget skäl att föreslå att det skall gälla krav på opartiskhet el­ler sakUghet för lokalradion.

Det finns inte heller något behov av att stoten, vid sidan av lagstifmingen om ytttandefrihetsbrott, sätter upp regler sora gäller etiska frågor i lokal­radion. I StäUet bör man kunna räkna raed att lokalradioföretogen - pä samma sätt sora har skett inora bl.a. tidningsorarådet - gemensarat kommer överens ora etiska normer och ora former för att upprätthålla de överenskomna nor­mema.

I enlighet med förslagen i proraemorian bör en viss andel av sändnings­tiden per dygn bestå av program sora har framställts särskilt för den egna verksamheten. Innebörden är att den som svarar för verksaraheten skall ha haft raöjlighet att to sfeUning till att de enskilda inslagen i prograraraet skall sändas. Föratom program som har sfellts samman av radioföretoget självt torde tex. enstaka reportoge o.dyl. sora erbjuds företoget av utorastående i allmänhet uppfyUa kravet att vara framställda särskilt för den egna verksara­heten. Däremot kan ett program som sänds till radioföretoget genom t.ex. satellit och som vidaresänds omedelbart eUer med en obetydlig tidsför-skjuming knappast anses vara framställt särskilt för den egna verksamheten. Detto kan inte heller anses vara fallet om t.ex. flera radioföretog regelbundet sänder ut ett mspelat program, särskilt inte om det sker som ett led i ett fast samarbete CKh om programraet annonseras i förväg raed sararaa benämning hos de olUca företogen.

När det gäUer storleken av den andel sora skall vara fraraställd särskilt för
den egna verksaraheten finns olika uppfattningar hos remissinstanserna.
    27


 


Några förordar högre andelar, 50 eller 75 %. Regeringen finner emellertid Prop. 1992/93:70 förslaget i promemorian vara väl avvägt. Ett krav på högre andel än en tredje­del skulle försvåra raöjUgheten att bedriva en självständig verksamhet på orter med Utet befolkningsunderlag. Man torde kunna räkna med att radioföre­togen, där det ekonoraiska underlaget möjliggör det, komraer att eftersttäva en högre andel egenproduktion än den föreskrivna. Det finns därför inte skäl att differentiera kraven på egenproduktion mellan orter av olika storlek.

Vissa av de reraissinstanser som är kritiska mot den föreslagna regeln an­ser att den kommer att bli svår att tillärapa. Några reraissinstanser anser vi­dare att regeln inte bör vitessanktioneras.

Enligt regeringens uppfattning koraraer det inte att vara några svårigheter för den ansvariga myndigheten att få uppgifter om överttädelser genom t.ex. anmälningar eUer uppgifter i massmediema. Det bör CKkså vara ganska enkelt att, utifrån de referensinspelningar som programföretoget är skyldigt att göra, avgöra hur stor del av programutbudet under ett dygn som är framställt sär­skilt för den egna verksamheten.

Regeringen insfemmer i uppfåtmingen att vitessanktioner bör användas med försUctighet inom radio- och TV-orarådet (jfr prop. 1991/92:78 s. 20 f). I fräga ora den nu aktuella regeln finns det eraellertid inte anledning att hysa några betänkUgheter mot att den ansvariga myndigheten ges möjlighet att ut­färda vitesförelägganden. Besferaraelsen innebär endasl att en viss andel av sändningstiden skall utgöras av prograra sora framställts särskilt för den egna verksamheten. De invändningar som skuUe kunna riktos raot vitessanktioner i samband med regler som tar sikte på programmens innehåll i mer kvalitotiv beraärkelse kan aUisä inte anföras i detto faU. Det framstår vidare som mycket angeläget att efterlevnaden av den föreslagna regeln kan genoradrivas pä ett effektivt sätt. De senaste årens erfarenheter från nänadions område visar på vikten av att det finns effektiva sanktioner av regler som det kan vara eko­nomiskt lockande att söka kringgå

Regeringen instämmer i promemorians förslag att det bör föreskrivas skyldighet att minst en gång i timmen ange vem som svarar för sändningen och att det därvid bör användas en beteckning sora skiljer sändningen från andra tUlsfendshavares sändningar. Även denna regel bör vara vitessank­tionerad.

Vid stöne olyckshändelser och liknande spelar radion en viktig roll för att inforraera medborgama. Det är angeläget att även lokalradion kan inordnas i det allmänna vamingssystemet Av detta skäl bör det för lokalradion, på samma sätt som för Nordisk Television AB, föreligga en skyldighet att i nödsituationer på begäran av myndighet sända meddelanden av betydelse för allmänheten. Ett sådant meddelande bör sändas utan särskild ersätming. Ora myndighetema i normala situationer vUl använda lokalradion för att informera medborgama bör de givetvis göra detto under köpt reklamtid.

28


 


3.8 Regler för reklam och sponsring


Prop. 1992/93:70


 


Regeringens förslag: I fråga om reklam cKh sponsring skall samma regler gälla som för egensändningar av ljudradio i kabel. Det innebär följande:

*    Reklam raot vederlag CKh prograra mot betalning får endast sändas under särskUt markerad annonstid. Under den övriga programtiden är det inte tiUåtet att raot vederlag eller annars på ett otUlbörligt sätt gynna ett kommersieUt intresse.

*    Av en annons som sänds under annonstid skall framsfe i vems in­tresse sändningen sker.

*    I annonser sora sänds mot betohiing eller annat vederlag får det inte uppttäda personer sora spelar en frarattädande roU i radioprogram som huvudsakUgen handlar om nyheter eller nyhetskoramentaren

*    Högst fio prcKent av sändningstiden per dygn får avse annonser under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klock­slag får annonser förekomma under högst åtto minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har frånräknats.

*    Om ett program helt eller delvis har bekostols av annan än den sora bedriver sändningsverksamheten, skall detto anges pä lämpligt sätt i början och i slutet av prograraraet

Den ansvariga rayndigheten skall kunna förelägga en tiUståndshavare att vid vite följa reglema.

Departementepromemorian: Överenssferaraer raed regeringens för­slag.

Remissinstansema: Huvuddelen av de reraissinstonser som har berört villkoren för reklam och sponsring accepterar förslagen. Nägra av dessa för­ordar ytterligare resttiktioner, bl.a. anser Kammarrätten i Sundsvall, Kon­sumentverket m.fl. att annonser med reklam inte skall få vända sig till bam under tolv år. Vissa remissinstonser, bl.a. Radioutgivareföreningen, anser att det inte bör finnas några regler för radioreklamen, utöver vad som följer av marknadsföringslagstifmingen. Bl.a. Armonsörföreningen kritiserar förslaget att annonstiden vid ett givet tUlfäUe inte skall få understiga en minut.

Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade i december 1991 (prop. 1991/92:53, bet 1991/92:KU19, rskr. 1991/92:110) om regler för reklam cx:h sponsring i egensändningar av ljudradio i kabel. Lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten ttädde i kraft den 1 januari 1992. Samma regler bör gäUa även för reklam och sponsring i lokalradion.

De föreslagna reglema innebär att reklam mot vederlag och program mot betalning endast fär sändas under annonstid, dvs. under sändningstid som inleds cKh avslutas av en särskild signatur vilken anger att den som sänder


29


 


under den angivna tiden i huvudsak gör det på uppdrag av andra. Under den Prop. 1992/93:70 övriga programtiden är det inte tillåtet att gynna koraraersiella intressen om del sker mol vederlag eller annars på ett otiUbörligt sätt. Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems inttesse sändningen sker. Per­soner som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter och nyhetskommentarer får inte uppttäda i annonser som sänds mot betalning eller annat vederiag. Annonstiden vid ett givet tillfälle fär inte understiga en minut. Det bör understrykas att sistnämnda regel avser den sär­skilt markerade annonstiden. Inom ramen för denna får de enskUda reklam-raeddelandena ha valfri längd. Här nämnda regler har till syfte att motverka att annonser blandas saraman med annat programinnehåll.

Högst 10 % av den sammanlagda sändningstiden bör få utgöras av an­nonstid. För att möjUggöra en önskvärd flexibiUtet bör annonstiden under en enskild timme raellan hela klockslag kunna uppgå till åtta eller, i rena undan­togsfall, tio rainuter

Sponsrade program, dvs. program som helt eller delvis har bekostots av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, får sändas om sponsorskapet anges pä lämpligt sätt i början och i slutet av prograraraet. Motivet för denna regel är att lyssnaren skall vara raedveten ora vera eller viUca som ligger bakom prograraraet Av det föreslagna förbudet raot att otUl­börligt gynna ett kommersiellt inttesse i prograra sora sänds utonför annons­tid följer att ett sponsrat program inte får innehålla t.ex. reklambetonade ut­talanden om en sponsors verksarahet.

Pä samma sätt som i fräga ora överträdelse av reglema för det allraänna programinnehållet bör den ansvariga rayndigheten kunna tillgripa vitesföre­läggande vid överttädelse av reglema ora reklam och sponsring.

Utöver dessa radioräiisliga regler gäller givetvis bestämmelsema om re­klam i annan lagstifming, främst marknadsföringslagen (1975:1418) och lag­ama med vissa bestäraraelser ora marknadsföring av tobaksvaror (1978:764) och aUcoholdrycker (1978:763).

Vissa remissinstanser föreslår ändringar av olUca slag i förhållande tiU för­slaget. Med hänsyn till att motsvarande regler för kabelsändningar har varit i kraft under så kort tid att några erfarenheter knappast har hunnit samlas, är regeringen inte beredd att föreslå nägra justeringar.

30


 


3.9 Närradions ställning


Prop. 1992/93:70


Regeringens förslag: Nänadion skall även i fortsättningen vara en föreningsradio på ideeU gmnd.

Sammanslumingar med tiUstånd att sända nänadio får rätt att sända reklara och sponsrade prograra enligt i stort sett samraa regler sora för lokahachon. Närradioföreningar får eraellertid inte rätt att sända reklara eUer sponsrade prograra.

Möjligheten att återkalla sändningstillsfendet vid övemädelser av bl.a. reglema ora reklam och det s.k. riksförbudet upphör och ersätts raed möjlighet tiU vitesföreläggande. Ora en sammansluming som har bUvit föremål för vitesföreläggande önskar upphöra raed sändningama eller ändra sändningstiden, får Nänadionämnden besluta att ingen annan sammansluming får sända under den frigjorda sändningstiden fönän efter upp tUl tte månader.

Om föreningsUvet sä önskar skall en sändningsmöjlighet för när­radio kunna finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt Flera sändningsmöjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl, tex. i kommuner raed stor folkraängd eller i kommuner med flera större fetorter. Sändare sora används för nänadio får inte användas för andra slag av mndradiosändningar. Kommunfeckning skall norraalt eftersttävas för nänadion utanför storstodsområdena, ora majoriteten av de sändningsberättigade föreningama önskar det

Om en sammansluming raed tillstånd att sända närradio erhåller tUl­stånd att sända lokalradio upphör tiUståndet att sända nänadio.


Närradioutredningen och departementepromemorian: Enligt ut­redningen om vissa frågor om närradio skall nänadion i störsto raöjliga mån bevaras som en föreningsradio. Nänadiosändamas räckvidd skall omfatta primärkomraunen, om majoriteten av föreningama så önskar Fördelning av sändningstid ckU lokal avgiftsadministtation skall överföras till lokala när-radioråd, som väljs av de sändningsberättigade sammanslumingama. Egent­liga föreningar skall alltid ha förettäde framför nänadioföreningen vid för­delning av sändningstid, men de särskilda begränsningama i fråga om när-radioföreningamas sändningstid bör upphöra. För s.k. informationsslingor föreslås emellertid särskilda bestämmelser om innehållet Nänadiosänd-ningama skall kunna avbrytos för sändning av lokalradions (här avses de regionala sändningar sora bedrivs av nuvarande Sveriges Radio-koncemen) vamingsmeddelanden vid fredskatasttofer Vid krig cKh krigsfara skall när­radion ingå i lokalradions beredskapsorganisation och lokala programgmpper för nänadion inrättos. Uttedningens uppdrag orafattode inte nänadioverk-samhetens finansiering.

I departementspromemorian föreslås att reklamförbudet i nänadion skall finnas kvar samt att avgiften i ärenden om nänadio skall upphöra. Nu gäl­lande ordning för nänadiosändamas räckvidd bör vara oförändrad. 1 övrigt


31


 


överenssfemmer promemorian med regeringens förslag med undantog för    Prop. 1992/93:70 förslaget att en viss tid skall ha förflutit innan någon annan sammansluming skaU kunna överto sändningstid som har lämnats av en sammanslutning som har blivit föremål för vitesföreläggande.

Remissinstanserna: Flera remissinstonser som yttrar sig över be­tänkandet Lokalt ledd närradio anser att uppdraget borde ha omfattot bl.a. när-radions finansiering. Huvuddelen av remissinstansema tillstyrker förslaget om koraraunfeckning för nänadiosändama. Förslaget att inrätto lokala när-radioräd för fördelning av sändningstid ra.m. får ett blandat mottogande. Un­gefär samraa antol remissinstonser avvisar resp. godtor förslaget. De flesto remissmstansema tiUstyrker att de egentiiga föreningama får företräde fram­för nänadioföreningama vid fördelning av sändningstid. Förslaget om in-formationsslingomas innehåll kritiseras av flera reraissinstonser Förslagen ora vamingsraeddelanden i nänadion särat nänadions användning vid krig CKh krigsfara tiUstyrks aUraänt Förslaget att uirätto lokala prograragmpper får dock ett blandat raottogande.

De reraissinstonser som ytttar sig över departementspromemorian in­sfemmer i aUmänhet i att nänadion bör behålla karaktären av föreningsradio. Några remissinstanser, däribland Radioutgivareföreningen, viU emellertid alt all,radioverksamhet skaU omfattas av samraa regelverk CKh att närradions sär­skilda ställning därmed skall upphöra. Uppfatmingama är ungefär jämnt för­delade mellan att reklamförbudet bör besfe cKh att reklam bör tillåtas i när-radion. Bl.a. Svenska arbetsgivareföreningen och Industriförbundet samt Tjänstemännens centralorganisation anser att det nuvarande reklaraförbudet bör behållas. Bland de reraissinstanser som vill alt reklam skall tillåtas i när­radion finns Landsorganisationen och Sveriges närradioförbund. Närradio­nämnden CKh Radiolagsutredningen befarar att den föreslagna vitessanktionen vid brott mot reklamförbudet inte koraraer att visa sig effektiv. Förslaget att avgiften i ärenden om nänadiosändningar skall upphöra välkomnas av bl.a. Sveriges närradioförbund medan t.ex. Radioutgivareföreningen motsätter sig att kostnadema för nänadiomyndigheten skall betalas med inkomstema från avgiften för lokalradio. Sveriges närradioförbund förordar att nänadiosänd­ama i princip skall vara komraunfeckande CKh raotsätter sig att rätten att använda sändare som nu utnyttjas av nänadion skaU övergå tUl lokahadion.

Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att sända närradio är
förbehållen lokalt verksamma ideella föreningar samt vissa andra samman­
slutningar. Varje sådan samraansluming har rätt att erhålla sändningstid, i
försto hand vid en tidpunkt sora passar sararaanslutoingen. De olUca sara-
manslumingama svarar för innehållet i sina egna sändningar. Skälet till att
just organisationslivet har getts privilegiet att använda radiomediet är att det
har ansetts väsentiigt att föreningama såsom förettädare för olika inttessen
CKh meningsrikmingar skall ges raöjlighet att uttrycka sina uppfattningar CKh
sprida sina budskap till medlemmar, sympatisörer, meningsmotståndare och
den .stora allmänheten. Genom att olUca saramanslutningar sänder under oUka
tider kommer det samlade programutbudet att präglas av mångfald. Risken
för ensidighet är liten.
                                                                       22


 


Sedan nänadioverksamhetens stort har det varit förbjudet att sända kora-    Prop. 1992/93:70 mersieU reklam i nänacUon. Det har ansetts att nänadion inte kan fungera som åsiktsradio och språkrör för olika opinioner om den cKkså skall uppfylla de krav sora stäUs på radio sora reklammedium.

På många håll bedrivs närradioverksamhetön enligt de urspmngliga inten­tionema. Under de senaste åren har det emellertid skett förändringar inora nänadion som har samband raed att vissa personer och företog har börjat ut­nyttja nänadion för andra syften än att sända föreningsradio.

Innehållsmässigt kännetecknas föränchingen av att sändningama utgörs av allmän underhållningsradio ulan föreningskarakiär, där musiken dominerar. I den mån föreningsmaterial över huvud toget förekomraer har det forraen av korto "reklaminslag". Vissa organisationer sora bedriver sändningar av detto slag respekterar förbudet raot kommersiell reklam. I många fall bryter man emeUertid systematiskt raot reklaraförbudet För att verksaraheten skall kunna fortsätto ttots ingripanden från Nänadionäranden låter de sora bär det verkliga ansvaret för sändningama ett stort antal föreningar fungera som bulvaner för det sändande företoget. Så snart en förening mister sändningstillståndet an­mäler en ny förening intresse av att sända under den ledigblivna tiden. Denna taktik har hittills visat sig framgångsrik. De organisationer sora bedriver sändningar av här åsyftot slag sttävar efter så långa samraanhängande sänd-ningstidsblcKk sora raöjligt I raånga fall dominerar en tiUståndshavare helt sändningama från en viss sändare.

Den beskrivna utvecklingen innebär ett klart brott mot nänadions idé. Ön­skan att utforma sändningama utifrån intresset att erhålla reklaramtäkter raed­för att det innehåll som är specifikt för föreningssändningar försvinner I raånga fall synes föreningama inte ha någonting att göra raed själva verksam­heten, utan denna bedrivs av företag som endast använder föreningen som skylt vid sina mellanhavanden med Nänadionäranden. Tendensen att bilda långa sararaanhängande sändningstidsblcKk kan också försvåra för de för­eningar som verkligen vill sända föreningsradio att få tillgång till lämpUga sändnragstider. Det frans också en risk för att en aUmän kommersialisering av nänadion koraraer att driva upp nivån på upphovsrättsersätttiingar tiU nackdel för alla sora sänder nänadio.

Enligt regeringens mening är det angeläget att föreningslivet även i fort­sättningen garanteras möjlighet att föra fram sina åsikter och meningar i radion. Denna möjUghet bör inte kunna inskränkas genom att föreningama tvingas konkunera med koraraersiella krafter ora sändningstiden. Nänadion bör därför även i fortsätmingen endast vara tillgänglig för del lokala ideella föreningslivet

I departementspromemorian föreslås att det skaU bU tUlåtet att sända spons­rade program i nänadion. Vidare föreslås den nuvarande avgiften i ärenden om nänadiosändningar upphöra. Däremot föresläs att reklamförbudet skaU finnas kvar. Många reraissinstanser raenar eraellertid att detto inte är tillräck­ligt för att föreningssändningama skall kunna fortleva. Bl.a. anförs att vissa kostnader för föreningsradion har stigit saratidigt sora föreningslivet i mänga

33

3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 70


 


fall har fått knappare resurser Därför förordar många att föreningama skall    Prop. 1992/93:70 tUlätas fmansiera sina närradiosändningar raed reklara.

TUlgången till nänadion bör inle bara innebära en formell rätt för för­eningslivet att använda radioraediet för sina budskap utan ocksä att för­eningarna har en praktisk möjlighet att bedriva en fortlöpande sänd­ningsverksamhet Därför bör föreningsradion kunna få tUlgång till den ytter­ligare fmansieringsmöjlighet som reklamfmansiering innebär.

I detto sammanhang är det emellertid angeläget att tillgängen till reklam-finansiering inte raedför att föreningsradion komraersialiseras. Rätten att sända reklam syftar till att förbättta föreningamas möjligheter att föra ut sin information. Däremot finns det ingen anledning att ge vare sig föreningslivet eller någon annan grapp ensamrätt att utnyttja någon del av sändningsut-rymraet i förvärvssyfte, eller att tolerera en utveckling som kan komma att få denna konsekvens. För tydlighetens skull bör det betonas att det givetvis står varje enskild sammansluming fritt att avsfe från reklam i sina sändningar.

Fömtsätmingama för nänadion bör därför vara sådana att det inte skall vara lockande för den som önskar bedriva koraraersiella radiosändningar att försöka umyttja nänadion för sina syften. Han bör i stället söka sig till den föreslagna lokalradion. De föreslagna villkoren för nänadion har utformats mot denna bakgmnd.

Nänadioutredningens förslag att decenttaUsera beslutsfattondet i sänd-ningstidsärenden har fått ett blandat raottogande hos remissinstanserna. Enligt regeringens raening skulle det emellertid under alla förhållanden inte vara lämpligt att förändra Nänadionämndens beslutsbefogenheter samtidigt som reklam tillåts i nänadion. Nuvarande regler om vem som kan få sändnings­tillstånd och hur sändningstiden fördelas bör därför behållas oförändrade. Endast lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inora tillsfends-området samt vissa andra samraanslumingar bör sålunda kunna erhålla till­sfend. Nänadionämnden skall besluto om tillstånd samt om vilka samman­slumingar som skall få umyttja sändningsmöjligheterna på varje ort och under vilken tid sändningama får ske.

Sändningstiden bör liksora hittills så långt möjligt fördelas enligt sam-
manslumingamas önskemål. Om flera sammanslutningar önskar sända under
samma tid skaU nämnden beakto vilken av dem som har störst intresse av att
sända vid en viss tidpunkt. I förarbetena till bestämmelsen (se prop.
1984/85:145 s. 27 ff) ges några allmänna exempel pä orasfendigheter som
kan berättiga tiU förmr Bl.a. anges att om en sammanslutning redan har läng
sändningstid eller rätt att sända vid en attraktiv tidpunkt så bör dess anspråk
på en omstridd ytterligare tid kunna bedömas som mindre befogat än ett an­
språk frän en sammansluming som inte har rätt till andra sådana tider. Enbart
det förhållandet att en sammansluming tidigare sänt under viss tid bör inte ge
förtur tiU samma tid. Vidare pekas på möjligheten att tilldela sammanslutning­
ama tider som återkommer med längre mellanmm än en vecka. Om tiUgänglig
tid vid en rimlig tidpunkt på dygnet är mycket knapp, bör i stället varje sam­
mansluming beredas acceptobelt lång tid under en längre tidsperiod än en
vecka. Nänadionämndens beslut kan överklagas hos Kammanätten. Rege-
   -, -


 


ruigen bedömer att denna ordning mnebär tiUräckUga garantier för att aUa för-    Prop. 1992/93:70

eningar som har rätt att sända CKkså får tillgång till läraplig sändningstid. Att

en sändningstid är särskilt gynnsam för reklamförsäljning kan givetvis inte ge

en förening förettäde tiU tiden framför förenmgar som har goda skäl av arman

art.

För närvarande kan även nänadioföreningar, dvs. sammanslutningar av flera tiUsfendshavare för gemensamma nänadioändamäl, erhålla tillsfend. Nänadiouttedningen föreslog att det skulle införas en särskild regel ora att de vanliga föreningama har företräde tUl sändningstid framför nänadioför­eningen CKh att de nuvarande begränsningama av nänadioföreningens sänd­ningsrätt skulle upphöra. För de s.k. inforraationsslingoma skulle dcKk enUgt uttedningen gälla att de skulle ha en sändningstid ora högst en timme, att högst hälften fick utgöras av musik samt att slingoraa fick bytos högst en gång per dygn. Avsikten var att motverka att inforraationsslingoma utveck­lades till egna program. De flesto reraissinstanseraa instärade i uttedningens förslag utom i fråga om inforraationsslingoma där meningama var delade.

Enligt regeringens uppfatming bör de raöjligheter som tillgången tUl reklamfmansiering skapar utiiyttjas för att förbättia de egentiiga föreningamas möjlighet att föra fram sina uppfattningar. Någon anledning att på mot­svarande sätt sferka nänadioföreningamas ställning finns däremot inte. När-radioföreningama är bildade av de egentiiga föreningama för att sköto olika gemensamma angelägenheter De kan inte sägas förettäda några uppfattningar sora inte pä etl bättre sätt kan framföras av de egentiiga föreningama. De nu­varande begränsningama i nänadioföreningamas sändningsrätt motsvarar väl den roll som dessa föreningar bör spegla i sändningsverksamheten. Förslaget att avskaffa begränsningama bör därför inte genomföras. Regeringen anser att nänadioföreningar även i fortsätmingen bör kunna få tillstånd att sända. Liksom för närvarande bör deras sändningsrätt vara begränsad till att avse uppgifter om prograra cKh programtider samt andra upplysningar ora när-radioverksamheien på orten, sändningar från evenemang av geraensamt in­tresse för tUlståndshavama på orten, inforraation, i begränsad omfattning, om komraunal verksamhet saml provsändningar av prograra, frarasfellda av saramanslutningar som saknar sändningstUlstånd. Sådana provsändningar får i varje enskilt faU pågå under högst tre raånader Med hänsyn tUl att närradio-föreningama även i fortsätmingen kommer att spela en begränsad roll bör det inte vara tillätet att sända reklara i de sänchiingar sora de svarar för.

För reklamsändnmgama i närradion bör gälla i stort sett samma regler sora för lokalradion (se närmare specialraotiveringen). I analogi med vad som föreslagits för lokalradion bör det CKkså införas förbud mot att i en närradio-sändning utanför den särskilda annonstiden mot vederlag eller annars på ett otiUböriigt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

För närvarande besfems sändningsmöjlighetema för nänadio av för­
eningslivets önskemål. I de flesto kommuner raed närradio finns en sändare. I
några koramuner raed stor ytvidd finns flera nänadiosändare, sora betjänar
olUca delar av kommunen. I storstodsområdena har det sedan länge funnits
flera sändare som har riktot sig tUl samma område.
                                -,


 


Under de senaste åren har antalet sändare ökat ytterligare i de stöne sfe-    Prop. 1992/93:70 derna. Orsaken tiU detto är att vissa föreningar, på det sätt som redovisats i del föregående, har önskat få tillgång till långa sararaanhängande sändnings­tider för program av underhållningskarakfer. I vissa fall har de som ligger bakom dessa sändningar även systematiskt bmtit mot reklamförbudet

När det blir tillåtet att sända reklara i nänadion är det angeläget att när­radions sändningstid inte sväller ut så att närradion i praktiken blir en andra form av komraersiell radio. För att en sådan utveckling skall motverkas bör följande princip gälla i fråga om sändningsmöjlighetema för nänadio.

Om föreningslivet så önskar skall en möjlighet att sända närradio kunna finnas i varje koraraun där det är tekniskt genoraförbart. Flera sändnings­möjligheter skall kunna finnas om det finns särskilda skäl, tex. i komrauner med stor folkmängd eller i kommuner med flera stöne fetorter. De sändare sora är avsedda för närradio bör endast få användas för sådana sändningar. I likhet med promemorian avvisar regeringen alltså tanken på att lokahadio och nänadio skall kunna sändas över samma sändare.

Tillämpningen av denna princip komraer att leda till att sändningsmöjlig­hetema för nänadio koramer att bli raindre i vissa kommuner De samman­slumingar som i dag utnyttjar sändama CKh som önskar fortsätto att sända nänadio bör beredas sändningstid inora ramen för återstående sändnings­möjligheter i kommunen.

Enligt 11 § försto stycket närradiolagen får en sararaanslutnings pro­gramutbud inte, annat än i begränsad omfatming, innehåUa material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten. Denna regel, det s.k. riks­förbudet, bör behällas. Om en kommersialisering av nänadion skall mot­verkas är det av stor betydelse att t.ex. återatsändning av centtalt producerat programmaterial inte får äga mm i nänadiosändningama.

I departementspromemorian föreslås att avgiften i ärenden om nänadio skall upphöra. Förslaget syftar till att minska avgiftsbelasmingen på nänadion och skaU ses i samband med att reklaraförbudet föreslogs fmnas kvar. Enligt regeringens uppfatming frans del inte anledning att avskaffa avgiften ora det bUr tiUåtet med reklam i nänadion. I stäUet är del angeläget att nänadion även ekonoraiskt uppfattos sora ett raindre fördelaktigt altemativ för den sora vill bedriva koraraersieUa radiosändningar. Avgiften bör därför bibehållas.

Reglema om reklara och sponsring särat riksförbudet CKh bestäraraelsema ora nänadioföreningars sändningsrätt bör vara vitessanktionerade. Samma sanktion bör gälla CKkså om en samraanslutning bryter mot beslut ora sänd­ningstid eller låter nägon annan i dess sfelle utnyttja sändningstid som till­delats sammanslutningen. Nägon möjlighet att i dessa fall återkalla samraan-slutningens sändningstillstånd bör inte längre finnas.

Några remissinstanser befarar att viiessanktionen kommer att kunna kring­
gås, genom att den sammansluming som har drabbats av vitesföreläggandet
upphör med sändningama CKh i stäUet en ny sammansluming formellt ttäder
in som ansvarig för verksamheten. För att detto slag av kringgående skall
motverkas bör Nänadionämnden kunna besluta att ora en sammansluming
som har blivit föremål för vitesföreläggande önskar upphöra raed sändning-
o


 


ama eller ändra sändningstiden, ingen annan samraansluming skall få sända under den lecUgbUvna sändningstiden under upp tiU tte månader.

Nu gällande ordning för nänadiosändningamas räckvidd infördes genom ett riksdagsbeslut år 1985 (prop. 1984/85:145. bet. 1984/85:KrU22, rskr 1984/85:387, SFS 1985:597). I samband med en ändring av 1 § nänadio­lagen uttalade kultumtskottet att en räckvidd om fem kilometer fortfarande borde vara huvudregeln. Närradionämnden borde dcKk kunna medge avsteg från huvudregeln. Utifrån en bedömning av föreningslivets behov och ortens fömtsätmingar bör sändare med stöne räckvidd kunna få förekoraraa. Fram­för allt bör glesbygdsorter kunna komma i fråga för en sådan prövning.

Möjligheten att medge längre räckvidd har umyttjats på sådant sätt att ca tvä tredjedelar av nänadiosändama för närvarande har förlängd räckvidd.

Nänadioutredningen föreslår att normen för räckvidden skaU ändras så att nänadions sändningar norraalt skall vara kommunfeckande. Motivet för för­ändringen är att föreningslivet normalt är organiserat kommunvis. Flera av de reraissinstanser som har ytttat sig över departementsproraemorian förordar CKkså en sådan förändring.

Enligt vad som inhämtots från Telestyrelsen är det raöjligt att raedge för­höjd räckvidd ocksä för övriga nänadiosändare utonför storstodsorarädena uton att det påverkar möjligheten att etoblera sändare för lokalradion. Kom-rauntäckning bedöms dock inte vara möjlig för mer än en sändare i varje kommun. Enstaka undantog kan vidare finnas. Mot denna bakgmnd förordar regeringen att följande bör gälla för nänadiosändningamas räckvidd. Sänd­ningama skall alltid kunna tos emot med god hörbarhet inora ett avstånd av fera kiloraeter från sändaren. Nänadionäranden bör i särskilda fall få raedge sändare med större räckvidd. Utonför storstodsområdena bör eftersttävas alt sändningama kan tas emot i hela kommunen. Även där det är frekvens-tekniskt raöjligt kan en förhöjning av räckvidden visa sig mycket kostsam. Det kan t.ex. vara nödvändigt att umyttja slavsändare för att nå vissa delar av komraunen. Nänadionäranden bör därför medge en viss förhöjd räckvidd endast om majoriteten av de sändningsberättigade föreningama önskar del.

Regeringen insfemmer i promemorians förslag att det inte bör vara möjligt att saratidigt ha tillstånd att sända lokalradio CKh att sända nänadio. Ora en sammansluming med tUlstånd att sända närradio får tillstånd att sända lokal­radio bör därför nänadiotiUståndet upphöra.


Prop. 1992/93:70


 


3.10 Åtgärder mot rasism i närradion

Regeringens förslag: För att möjligheten att använda nänadion till bl.a.propaganda för organiserad rasism CKh annan fräralingsfientiighet skall raotverkas effektivt skall sändningstillsfendet, ora det föreligger synnerUga skäl, kunna återkallas i upp till fera år vid dora för aUvarliga yttrandefrihetsbrott. I övriga fall skall återkallelsetiden som nu vara högst ett år. Beslut ora återkaUelse fattas av domstol med jury.


37


 


Närradioutredningen och departementepromemorian: Enligt ur- Prop. 1992/93:70 redningen om vissa frågor om närradio bör sändningstillståndet kunna åter­kaUas i upp till fem år om programutgivaren fälls för hets mot foUcgmpp. Vi­dare bör sändningstillståndet kunna återkallas interimistiskt redan när åtol väcks för sådant brott. Sändningstillståndet skall kunna återkallas i upp till fem år CKkså vid allvarliga brott mot skyldigheten att referensbanda. Skärpto krav föreslås för refercnsbanden.

Förslagen i departementspromemorian överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesto förslagen i befenkandet Lokalt ledd när­radio får brett stod i remissopmionen, även om viss detaljkritik förekoramer. Flera remissinstanser invänder emellertid mot förslaget att sändningstill­ståndet skaU kunna återkaUas interimistiskt innan fåUande dom föreligger.

Departementspromemorians förslag tUlstyrks av majoriteten av de remiss­instanser som behandlar det. Närradionämnden anser eraeUertid att det är till­räckligt om återkallelsetiden förlängs från nuvarande ett till två år. Bl.a. Justitiekanslem och Tidningsutgivareföreningen avstyrker förslaget med hänvisning till att det inte finns någon möjlighet att hindra utgivningen av tidningar i motsvarande situation. Nägra remissinstanser, däribland Kammar­rätten i Sundsvall CKh Landsorganisationen anser att även sändningstillstånd för privairadio bör kunna återkaUas vid aUvarUga yttrandefrihetsbrott.

Skälen för regeringens förslag: Nänadion är och skall vara en åsiktsradio. Varje sändningsberättigad samraansluming har raöjlighet att i sändningama föra ut sina åsUcter och propagera för sina uppfaimingar Det ligger i sakens natur att det sora sägs i sändningama kan vara konttoversiellt CKh verka stötande för vissa lyssnare. Genora att alla lokalt verksararaa ide­ella föreningar kan få tillsfend att sända nänadio kan raeningsraotsfendare beraötas i samma mecUum. När närradion används på detto sätt bidrar den till att vitaUsera den lokala debatten.

Eftersom närradion, i likhet raed andra massmedier, har stor genomslags­kraft krävs att de som svarar för innehållet i sändningama visar ansvar och handlar utifrån etiska grundsatser. I Sverige är det sedan gararaalt i huvudsak raediemas egna organisationer som har formulerat principema för verksam­heten. Bl.a. har Sveriges nänadioförbund utformat etiska regler för nänadion samt uirättot en etisk närand sora skaU övervaka att reglema efterievs.

Möjligheten för stolen att ingripa med sttaff är begränsad till vissa hand-Ungar som hotar viktiga allmänna eller enskUda intressen. I fråga om radio­sändningar gäller det de s.k. ytttandefrihetsbrotten, bl.a. hets mot foUcgmpp, förtal och förolämpning samt olUca brott mot rikets säkerhet och allmän ord­ning. För ytttandefrihetsbrotten tillärapas en särskild rättegångsordning där Justitiekanslem fungerar som åklagare och där frågan om brott föreligger prövas av dorastol under raedverkan av jury. Det sttaffrättsliga ansvaret för ytttandefrihetsbrott bärs av en särskilt utsedd utgivare som skall ha befogen­het att bestämma över mnehåUet.

För nänadion kan en ytterligare rättsverkan förekomma vid ytttande-
frihetebrott Enligt 16 § nänadiolagen kan tillståndet för en samraansluming
  -„


 


att sända nänadio återkallas vid fall av allvarliga ytttandefrihetsbrott i sänd- Prop. 1992/93:70 ningama. Beslut om återkaUelse fattas nuraera av dorastolen i domen i raålet ora ytttandefrihetsbrottet. Därvid får bestämmas en tid av högst ett år inora vilken sararaanslumingen inte får ges nytt tiUstånd. Domstolen får också för­ordna att beslutet om återkallelse skall gälla utan huider av att domen inte har vunnit laga kraft

Vissa organisationer har använt nänadion för att sprida fräraUngsfientiiga CKh rasistiska budskap. Under de senaste åren har uppmärksaraheten särskilt riktat sig mot en samraanslutning. I saraband raed att utgivaren för sändning­ama dömdes till fängelse för hets mot folkgmpp återkallades sändningstill­ståndet interimistiskt för en tid av ett år. Sararaanslumingen återfick tiUståndet kort efter del alt doraen raot utgivaren fastställdes av hovrätten, och sänd­ningama kunde därför pågå raedan utgivaren avtjänade sitt sttaff Även de fortsätto sändningama har haft rasistiskt innehåU.

Uppfattningen om aUa raänniskors lika värde är en av fömtsättningama för deraokratin. Organiserad rasisra utgör därför ett angrepp på grandläggande principer i vårt samhälle. Lagstiftningen om hets mot foUcgrapp ger stoten en möjUghet att försvara sig raot sådana angrepp.

Förslaget i departementsproraeraorian om att sändningstillsfendet i vissa aUvarUga fall skaU kunna återkallas för en tid av upp tUl fera år tar sikte på faU där de sora är ansvariga för sändningsverksamheten inte låter rätto sig av sttaff ulan där en rasistisk eller liknande verksamhet fortsätter. De flesto re­raissinstonser sora behandlar frågan tillstyrker förslaget. Nägra instonser, däribland Justitiekanslem cxh Tidningsutgivareföreningen avstyrker eraeller­tid, med hänvisning tiU att någon motsvarande sanktion inte frans inora andra delar av massmedieorarådet

Även ora regeringen har försfeelse för de sistnäranda reraissinstonsers ståndpunkt, anser regeringen att det finns behov av en åtgärd sora på ett ef­fektivt sätt kan stoppa rasistiska CKh lUcnande sändningar i de - i cKh för sig sällsynto - faU då hot om sttaff inte har tiUräcklig avhåUande effekt. Förslaget att den längsto tiden för återkallelse skall förlängas från ett tiU fem år bör där­för genomföras.

En fömtsätming för att sändningstillståndet skall kunna återkallas för längre tid än ell år bör vara att det finns synnerliga skäl. Ett sådant skäl kan vara att brottet utgör en särskilt allvarlig överträdelse eller att det rör sig om upprepad brottslighet. Upprepad brottslighet skall anses föreligga inle bara när en viss utgivare har bUvit dömd flera gånger för likartade brott, utan även när sammanslutningens sändningar har befunnits innefatto yttrandefrihetsbrott vid flera tiUfällen. Även sändningar av olUca samraanslumingar sora består av i huvudsak sararaa krets av personer skulle kunna innebära upprepning, näraligen om sammanslumingama har sådan karaktär och sammansättning att de ufet framstår som samma samraanslutning eller grenar av sarama organisa­tion.

Förslaget föranleds i försto hand av inttesset av att motverka organiserad
rasism. Det kan eraellertid inte uteslutas att även andra brott än hets raot folk­
gmpp skulle kunna vara av sådan karaktär att en längre återkallelsetid skulle
    oo


 


vara befogad. Därför bör den längre återkallelsetiden kunna tillärapas även vid andra ytttandefrihetsbrott än hets mot folkgmpp.

Några remissinstanser ifrågasätter om inte en motsvarande regel borde gälla för lokalradion. Även Lagrådet har efterlyst en sådan regel. Regeringen anser inte att en sådan regel bör införas. Skälet är att lokalradion torde komma att få en helt annan karaktär än nänadion. Nänadion är en åsiktsradio och det kan inte uteslutos att samraanslumingar raed rasistiska åsikter använder nänadion för att sprida dessa. De sora kommer att söka tUlstånd att sända lokalradio kan däreraot förväntas ha andra syften raed verksamheten än att ge uttryck för exttema åsUcter Det framstår därför inle som behövligt att, innan det finns någon erfarenhet av verksamheten, införa en möjlighet att återkalla sändningstillståndet vid allvarliga ytttandefrihetsbrott Skulle det visa sig att utvecklingen går i annan rikming, CKh det skulle finnas behov av en regel av det aktuelfe slaget, får frågan övervägas på nytt.


Prop. 1992/93:70


3.11 Myndighetsuppgifter

Regeringens förslag: Nänadionäranden skall tills vidare svara för planering CKh tillståndsgivning för lokalradion. Nämnden skall CKksä ha tiUsyn över lokahadiovericsaraheten cKh pröva frågor om återkallelse av rätten att sända samt ora förelägganden att följa prograrareglema. Nämnden skall fortiöpande samråda med Telestyrelsen i tekniska frå­gor Vid utformning av sändnuigsområden skaU näranden samråda raed länsstyrelsen.


Departementepromemorian: En ny tillfällig myndighet skall pröva alla frågor ora lokahadio utora i vad avser återkaUelse av sändningstillsfend. Be­slut om återicaUelse skall prövas av länsrätt på talan av den tillfäUiga myndig­heten.

Remissinstanserna: Meningarna är delade. De flesto remissinstonser som ytttar sig i frågan, däribland Närradionämnden, tiUstyrker promemorians förslag, medan några anser att myndighetsuppgiftema bör hanteras av När­radionämnden. Några remissinstanser motsätter sig all särskild stotiig tillsyn av radioverksamheten.

Skälen för regeringens förslag: De myndighetsuppgifter som blir aktuella i fråga om lokalradion koraraer att vara av olika slag. För att sänd­ningsorarådena skall kunna fastställas krävs planering under viUcen tekniska CKh andra fömteätmingar vägs samman. Därefter vidtar den prcKess som skall utmynna i meddelande av säncbiingstilbtåtul CKh som innebär att tillstånden annonseras ut, att ansökningar granskas och att det beslutas ora tUlstånd. Ora antalet sökande är fler än uUysto tUlstånd koramer urvalsprocessen att omfatto en auktion. För varje tiUståndshavare skall det också raeddelas beslut om den avgift som skall betolas till stoten. När tillsfenden är meddelade skall det ut­övas tillsyn över verksamheten. Tillsynen innebär en bevakning av att verk-


40


 


samheten koramer igång cKh fortgår samt att gällande regler för innehållet Prop. 1992/93:70 iakttos. Om tillsynen visar att reglema har överträtts kan det utfärdas olika slags sanktioner raot tillsfendshavaren. Dessa kan utgöras av förelägganden att följa de regler sora gäller för innehållet. Sådana förelägganden kan vara förenade raed vite. Ora sändningama inte koraraer igång inora en viss tid, el­ler ora de upphör, kan sändningstiUståndet återkaUas.

I betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett föreslår uttedningen om myndighet för radio- CKh TV-sändningar tUl aUmänheten att en sammanhållen central myndighet skaU ersätto Radionämnden, Kabelnäranden CKh Närradio-näranden. Den nya myndigheten föratsätts också få uppgifter i fråga om andra slag av radio- cKh TV-sändningar till allmänheten än de som dessa or­gan för närvarande ansvarar för. 1 befenkandet föreslås att den nya myndig­heten skaU ttäda i funktion den 1 januari 1993. Den nya myndigheten föreslås få namnet Radio- CKh televisionsmyndigheten. Inom Radio- CKh televisions­myndigheten skaU det enligt förslaget finnas en nämnd. Radio- och tele­visionsnämnden, vars sammansätming skall vara bestämd i lag cKh vars ord­förande och vice ordförande skall vara eUer ha varit ordinarie domare. Radio-och televisionsnämnden skall bl.a. pröva frågor om återkallelse av sänd­ningstillstånd CKh meddela förelägganden att följa bestämmelser om sänd­ningamas innehåll. Beredningen av uttedningens förslag pågår inom rege­ringskansliet.

I departementsproraeraorian förs ett resonemang om för- och nackdelar med alt - i avvakton på att en eventuell samraanhållen rayndighet kan ttäda i funktion - lägga myndighetsuppgiftema på Nänadionämnden eller inrätto en ny tillfällig rayndighet för lokalradion. De skäl som tolar för att uppgiftema bör åvUa Närradionäranden är enligt proraeraorian att vissa av frågoma berör både koramersieU radio CKh nänacUo samt att de olika rayndighetsuppgiftema ändå så småningom skall sammanföras. Proraemorian stonnar eraellertid för att en särskild, tillfällig rayndighet bör inrättas i form av en koraraitté under kulturdepartementet De huvudsakliga argumenten för denna lösning är att Nänadionämndens anknytning till nänadion hos vissa förettädare för den koraraersiella radion kan leda till tvivel på dess opartiskhet samt att nämn­dens parlamentariska samraansättning gör den raindre läraplig för att hantera planerings- CKh tillsfendsärenden för lokalradion. Förslaget ora att inrätto en tUlfäUig rayndighet tiUstyrks av de flesto av de remissinstanser som har anfört en mening, däribland Närradionämnden.

Den lösmng som förordas i proraeraorian skall ses raot bakgmnd av att det
föreslogs alt det även i fortsätmingen skulle vara förbjudet att sända kom­
raersiell reklam i nänadion. Regeringens förslag att reklamsändningar skall
tiUätas i närradion ändrar emellertid fömtsätuiragama för bedömnmgen av var
myndighetsuppgiftema i fråga om lokalradion skall läggas. Nänadionämn­
dens uppgift att beivra överträdelser av det genereUa reklaraförbudet kommer
att ersättos av uppgiften att övervaka att de bestämmelser som skall gälla för
reklamsändningama efterievs. Eftersom sararaa reklamregler föreslås gälla
för lokalradion cKh närradion talar starka skäl för att prövningen anförttos åt
en CKh sarama myndighet.
                                                                 ..


 


De regler sora föreslagits för lokalradion läranar litet utryrarae för ett skönsraässigt handlande frän rayndighetens sida. Mot den bakgmnden kan inte de skäl sora i proraeraorian anförs raot att låto Nänadionäranden svara för myndighetsuppgiftema uppfattas som särskUt starka. Regeringen förordar att uppgiften att handha myndighetsuppgifter i fråga om lokahadion läggs hos Närradionämnden.

Nänadionämndens uppgifier bör omfatto såväl planering CKh tillsfends-givning som tiUsyn och beslut om sanktionen Med hänsyn till att nämndens sammansättning är besfemd i lag och då ordföranden CKh vice ordföranden skall vara lagfama CKh erfama i domarvärv finns inte skäl att, på sätt som föreslås i promemorian, lägga uppgiften att besluto om återkallelse av sänd­ningstillståndet hos länsrätt. Nänadionämnden bör vidare pröva frågor om avgift CKh to emot avgiflsinbetalningar.

Regeringen har också övervägt ett altemativ där en större del av myndig­hetsuppgiftema förankras lokalt genora att uppgiften att fönätto urval bland sökande föriäggs tiU länsstyrelsen. EnUgt regeringens mening finns emeUertid mga egentiiga fördelar med en sådan ordning, eftersora någon allraän lämp-hghetsbedömnrag av de sökande inte skall förekomma. Den torde också med­föra ökade kosmader i järaförelse med valda lösningen.

Länsstyrelsens medverkan bör eraellertid korama in på det stodiura i pro­cessen där behovet av lokalkännedora är starkast, nämligen i samband raed utformningen av sändningsområden. Närradionämnden kommer CKkså att ha ett omfattonde samarbete raed Telestyrelsen när det gäller de tekniska fömt­sättningama. Det kommer emellertid att vara Nänadionämndens ansvar att väga samman tekniska CKh andra faktorer och att göra prioriteringar när olika önskemål inte kan förenas.

För undvikande av missförstånd bör del understrykas att uppgiften att raeddela tiUstånd att använda radiosändare och att föreskriva de olika villkor av teknisk natur som gäller för ett sådant tillsfend lUcsora för närvarande kommer att åvila Telestyrelsen. Det är också Telestyrelsen som svarar för tUl­synen av radioanvändningen i tekniskt hänseende. Telestyrelsen får ta ut ersätming för sin prövning av tillsfendsansökningar För närvarande är den årliga sändaravgiften för en stöne FM-ljudradiosändare på 10 kW eller raer 8 200 kr medan avgiften för mmdre sådana sändare är I 900 kr.


Prop. 1992/93:70


3.12 översyn

Regeringens bedömning: I god tid före den försto tillstånds­periodens slut bör en översyn göras av reglema för lokalradion samt av de nya regleraa för närradion. Översynen bör ske under parlamentarisk medverkan.


Departementepromemorian: Enligt promemorian kan det bli aktuellt att efter ganska kort tid förändra och modifiera de föreslagna reglema.


42


 


Remissinstanserna: uman/sr/; utbildnings- och forskningsnämn-    Prop. 1992/93:70 den vid Göteborgs universitet betonar vikten av att effektema av den före­slagna lagstifmingen följs upp regelbundet

Skälen för regeringens bedömning: I det föregående (avsnitt 3.1) konstoteras att möjlighetema att fömtse de framticfe regleringsbehoven är be­gränsad. Det är bl.a. oklart hur fömtsätmingama för koramersieU radio kora­mer att utveckla sig. De regler som har föreslagits har till syfte att främja en lokalt förankrad, självständig radioverksamhet och att motverka att företog skaffar sig konttollen över kedjor av sändarstotioner.

Till grand för förslagen ligger bl.a. de utiändska erfarenhetema av privat reklamfinansierad radio. Det står emeUertid klart att det inle går att dra särskilt långtgående slutsatser för Sveriges del av vad sora har hänt i andra länder. En säker bedömning av det nya regelsystemet kommer att kunna göras först när det föreUgger konkreto erfarenheter.

Mot denna bakgrand bedömer regeringen att en översyn av de regler sora gäller för lokalradion bör göras i god tid innan den försto tillståndsperioden löper ut. I de fall då översynen ger anledning till del kommer riksdagen så­lunda att få tiUfalle att to ställning tiU eventeeUa förändringar av regelsystemet innan de först meddelade sändningstiUsfenden skall fömyas. Översynen bör även omfatto effektema av de förändrade reglema för nänadion.

Ambitionen vid en sädan översyn bör givetvis vara att radion, även i fram­tiden, i slörsto möjUga raån bör vara oreglerad.

Det bör ankorama på regeringen att besluto om vilka former översynen skall ha. En utgångspunkt bör emellertid vara att den sker under parlamen­tarisk medverkan.

4 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

Den föreslagna lagstifmingen bör ttäda i krafl den 1 januari 1993. Med hän­syn till behovet av planering, ansökningstider m.ra. torde de försto sänd-nmgstiUständen kunna raeddelas tidigast i raars 1993.

Förslagen innebär att det kommer att bli möjligt att bedriva privato lokala ljudradiosändningar sora får finansieras raed bl.a. reklaraförsäljning. Om­fatmingen av verksamheten torde pä längre sikt huvudsakligen komma att bestämmas av möjligheten att få reklammkomster

Tillståndshavama skall betala en årlig avgift till stoten. Genom avgiftsin­komstema fecks kostnaden för de myndighetsuppgifter sora föranleds av de föreslagna privato lokalradiosändningama.

För nänadions del innebär förslaget att möjlighetema att finansiera verk­samheten ökar genora att reklam och sponsring tUlåts.

43


 


5 Upprättade lagförslag                                  Prop. 1992/93:70

I enlighet med vad sora anförts har inom Kulturdepartementet upprättots för­slag tiU

1.  lokalradiolag

2.  lag om ändring i radiolagen (1966:755)

3.  lag ora ändring i nänadiolagen (1982:459)

4.  lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och ytttandefrihelsgmndlagens områden.

Förslaget 4 har upprättots i sararåd med Justitiedepartementet Förslagen har granskats av Lagrådet.

6 Specialmotivering till lagförslagen 6.1 Förslaget till lokalradiolag

Paragrafen anger lagens omfattning. Enligtförsta stycket innehåller lagen föreskrifter ora vissa lokala mndradiosändningar av radioprograra i ljudradio (lokalradio).

Eftersora även nänadio är lokala mndradiosändningar i ljudradio sägs i andra stycket att lagen inte gäller för sådana sändningar. De lokala sändningar sora bedrivs av Sveriges Radio (det nya sararaanslagna radiobolaget från den 1 januari 1993) enligt huvudregeln i 5 § radiolagen (1966:755) ttäffas inte heUer av lagen.

I denna lag används sararaa definitioner sora i radiolagen bettäffande vissa uppräknade begrepp. I radiolagen förekoramer emellertid endast begreppet annonstid i televisionen. Här används i sfellet begreppet annonstid vilket överensstämmer med det som används i lagen (1991:2027) om kabelsänd­ningar tiU allmänheten (se 2 § näranda lag).

3§

Liksom för närradion undantas vissa bestämmelser i radiolagen från tUlämp-lighet för sådana sändningar sora avses i denna lag. Undantogen gäller bl.a. kraven på saklighet och opartiskhet och reglema om radionärandens pröv­ning.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 3.2. För rätt att sända lokalradio krävs
enligtförsta stycket tillsfend av Nänadionämnden. Som framgår av avsnitt
3.11 läggs uppgiften på Nänadionäranden i avvaktan på att beredningen av
frågan om en sammanhållen radio- CKh TV-myndighet kan slutföras.
         


 


Andra stycket anger tillståndets innebörd. TiUsfendet tilUcommer en tiU- Prop. 1992/93:70 ståndshavare ensam. Han behöver mte dela raed sig av sitt sändningstUlstånd tUl någon annan, utan får sända - eller feto sända - under hela dygnet och han får under vissa föratsättningar överiåto sitt tiUstånd (18 §). Någon ensamrätt till sändningsområdet innebär tillståndet eraeUertid inte. Det kan aUtså finnas flera tillstånd inom ett sändningsområde och sändningsområdena kan "överlappa" varandra.

Av första stycket framgår att ingen kan ges mer än ett tillstånd. TiUstånd läm­nas till en fysisk eller juridisk person och omfattar endast ett sändnings­oraråde. Flera kan inte fä tiUstånd tUlsararaans. Ingen kan, varken direkt eller genora företog i vilket han, på grund av aktie- eUer andelsinnehav eller avtol, ensara har ett besfemmande inflytande, få raer än ett tillstånd. Angående vad sora avses raed bestäramande inflytande se under 7 §. Varje tiUståndshavare kan alltsä vid varje tillfäUe inneha endast ett tUlstånd. Han bör emellertid, om han är inttesserad av att "byto" tillsfend, kunna avsäga sig ett tillstånd vUl-korligt (se under 18 §). Stycket har omforraulerats i enlighet raed ett förslag av Lagrådet för att förhmdra att förbudet kringgås.

Av andra stycket framgår att sändningsorarådenas omfatming bestäms av Nänadionäranden CKh att detto skall ske med beaktonde av vad sora är tek­niskt raöjligt att nå från sändare med lämpligt läge, hur möjlighetema att to emot sändningar påverkas på andra häll samt vad som är naturliga lokala inttesseomräden. Av avsnitt 3.2 framgår närmare vad som avses med de an­vända kriteriema för sändningsområdenas utformning. Här framgår cKkså att Nänadionäranden med berörda tillsfendshavares godkännande kan justera sändningsorarådenas omfattning under löpande tiUståndsperiod.

EnUgt tredje stycket skall sändningsorarådena utforraas så att ett stort antal tUlstånd kan läranas. Av avsnitt 3.2 framgår att regeringen avser att föreskriva att nämnden vid utformningen av sändningsområdena skall sararåda med länsstyrelsen. Vad länsstyrelsen framför allt kan bidra med synpunkter pä är vad sora är ett naturligt lokalt inttesseområde. Länsstyrelsen kan CKkså ha kännedora ora efterfrågan på sändningsutryrarae i länet. Naturligtvis bör näranden, även ora detto inte direkt framgår av lagen, vid utformningen av sändningsområdena också to hänsyn till önskemål frän de berörda.

Besferaraelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.4. I
paragrafen anges att vissa subjekt inte kan fä tillsfend. Det gäller stoten,
landsting och kommuner samt företag raed tillstånd enligt 5 § radiolagen,
dvs. efter den 1 januari 1993 Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB
CKh Sveriges Utbildningsradio AB särat Nordisk Television AB. Inte heller
företog i viUca sådana organ har ett bestämmande inflytonde kan få tillstånd.
Angående innebörden av bestämmande inflytonde se nedan under 7 §. 1
sammanhanget kan nämnas att i den ändring som föreslås i 3 § andra stycket
  . -


 


nänadiolagen (1982:459) föreskrivs att en sammanslutiiing raed tillstånd att    Prop. 1992/93:70 sända nänadio förlorar detto tillsfend om den får tillsfend enligt denna lag. Den bestämmelsen motiveras närmare i avsnitt 3.9 Paragrafen har utformats i enlighet med ett förslag av Lagrådet i konsekvens med vad Lagrådet förorcfet i ansluming tiU 5 §.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.4.1 första stycket anges att vissa ytterUgare rättssubjekt med anknytning tUl dags­tidningar inle kan få tillsfend. Det gäller dagstidningar CKh fysiska eller juridiska personer sora har besfemmande inflytande direkt eller indirekt i en dagstidning. Även den sora genom avtal har möjlighet att bestäraraa före­togets handlande i viktiga frågor kan anses ha det bestämmande inflytandet i företaget. Mol bakgrand av uttolanden i lagrådsremissen om att även en styrelseledamot eUer verkställande direktör kan ha ett bestäramande inflytande i ett aktiebolag har Lagrådet uttalat:

Det finns i och för sig inte något hinder mot att låto bedömningen av om någon har ett besfemraande inflytande grandas inte bara på inflytande på grand av aktieinnehav eller avtal utan också på inflytande genom tex. innehav av ledande ställning i förelaget (jfr 4 kap. 3 § andra stycket konkurslagen). I förevarande fall är avsiklen såvitt framgår av motivuttalandena inte att varje person sora har en självständig beslutanderätt i ett företog - tex. verksfellande direktör, ansvarig utgivare o.d. - skall anses ha ett bestämmande inflytande. Enligt vad som upplysts är det i stället meningen att - beträffande ett visst företog - endast en person skall kunna ttäffas av bestäraraelsen och att bestäraraelsen normall är tillämplig bara ora någon genom aktie- eUer andelsinnehav eller avtol har den reella beslutande­rätten i ett företog.

Med hänsyn härtill kan det ifrägasättas ora inte besfemmelsen borde be­gränsas till att avse inflytande på gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtal.

Pä förslag av Lagrådet har paragrafen uti"ormats efter raönster av I kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen (1975:1385). Med utttycket "någon som som ger ut" avses ägaren, (jfr. "företog som ger ut" i Presstödsförordningen /1990:524/), inte den ansvarige utgivaren. Däreraot kan naturligtvis den an­svarige utgivaren ha ett bestämmande inflytande i ett dagstidningsföretog.

1 andra stycket anges vad sora avses med uttiycket dagstidning. Bestäm­melsen har utformats med stöd av 3 § ttedje stycket lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos rayndighet ra.m. En följd av den valda definitionen är att bestäraraelsen även ttäffar kvällstidningar.

Avjorsta stycket framgår att alla tUlstånd enUgt denna lag löper ut vid samma tidpunkt, dvs. i försto hand den 31 december 2000. Tillstånden löper även fortsätmingsvis ut vid slutet av ättaårsperioder, dvs. den 31 deceraber 2008, den 31 december 2016 etc. Den som får ett tillstånd under en löpande period

46


 


får alltså ett tillstånd som avser kortare tid än åtto år. Bakgmnden tUl bestära-    Prop. 1992/93:70 raelsen anges i avsnitt 3.5. Järaför cKkså vad sora sägs i avsnitt 3.12 om översyn av lagstiftningen.

Enligt 9 § får Nänadionäranden, även raot tillståndshavares bestridande i vissa fall förändra indelningen i sändningsoraråden. För den vars sändnings­oraråde inle berörs, eller berörs endast i begränsad orafatming frans dcKk inte anledning att sändningsverksaraheten inte skall kunna fortsätto sora tidigare. Ora tiUståndshavaren begär det innan en tiUståndsperiod är tiU ända, skaU tUl­ståndet därför förlängas raed ytterligare åtto är. Ora detto föreskrivs i andra stycket. Vad som innebär att sändningsområdet "framstår som väsentiigen detsamma" får överlämnas tiU Nänadionämndens bedömning. Ora en dorai­nerande centralort ingår i säväl det nya som det gamla sändningsområdei torde föratsätmingen normalt vara uppfylld. Förlängningen innebär att tiU­ståndshavaren betalar den avgift han tidigare togit på sig, omräknad raed in­dex enligt 15 § andra stycket, oavsett om sändningsområdet förändrats eller ej. Au rätten tUl förlängning inte är oviUkorUg har utvecklats i avsnitt 3.6.

Denna paragraf blir tUläraplig först vid utgången av en tillståndsperiod. Som anges i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2 kan finnas anledning att se över indelningen i sändningsområden. En sädan översyn kan komraa att raed­föra att vissa tillståndshavares inttesse att behålla sina tidigare tillstånd kan korama i konflikt med det aUmänna intresset att sändningsområdena får en ändamålsenlig indelning. För att skydda tiUståndshavare frin godtyckUga in­gripanden föreskrivs här att ändring i indelningen i sändningsoraråden raot en berörd tillståndshavares bestridande får ske endast under vissa fömtsätt­ningar, näraligen om ändrade tekniska förhållanden föranleder det, eller den befintiiga indelningen annars frarastår sora olämplig, se närmare avsnitt 3.2. Naturligtvis bör Nänadionämnnden liksom vid sin planering under tillständs-pericxlema samräda med berörda innan planeringen slutförs.

I andra stycket föreskrivs att omplaneringen av sändningsområdena skall vara avslutod inom två raånader före tiUståndsperiodens utgång. Visst rådmm för berörda tiUståndshavare att besluto om humvida de skall fortsätto sända inom samraa sändningsoraråde som tidigare, försöka byto område eller helt sluto etc måste naturUgtvis lämnas. Normalt torde det nyss nämnda samrådet leda till att de flesto tUlståndshavare långt tidigare känner tUl planema.

Enligt tredje stycket skall nämnden för varje sändningsoraråde som ingår i den nya planeringen genom ett särskUt beslut ange vem som skall anses som tUlståndshavare. Om ingen kan anses som uinehavare av ett nyn tiUstånd skall tUlståndet förklaras ledigt på det sätt som gäller för tiUstånd sora utiyses under en löpande tillsfendsperiod. Detto får dock ske först sedan beslutet om att ingen är att anse som innehavare av tillståndet vunnit laga kraft. Till skillnad från beslutet om själva områdesindelningen är detto beslut nämligen över­klagbart.

47


 


10 §                                                                            Prop. 1992/93:70

Som framgått av 8 § kan frågan om vem sora skall anses sora tiUståndshavare i vissa faU vara oklar. För att rainimera de negativa effektema för den sora be­rörs av en sådan osäkerhet bör Nänadionämnden få medge att sändningama fortsätter. Eftersora raan befinner sig i ett övergångsskede raåste näranden, för att andra tUlsfendshavare inte skall störas om sändningarna fortsätter i tidigare omfattning, kunna bestämma ett särskilt sändningsområde för dessa sändningar. Medgivandet skall vara tidsbegränsat Med medgivandet följer en skyldighet att betala en avgift sora raotsvarar vad ett förlängt tiUstånd skulle kosta, dvs. tUlståndshavarens fidigare avgift uppräknad enligt 15 § andra stycket Paragrafen har utforraats efter förslag av Lagrådet.

11      §

När Nänadionäranden anser att ett sändningsoraråde bör kunna upprättas skall näranden kungöra detto med angivande av sisto dag för ansökan. Även försto tiUåma dag för sändningsverksaraheten skall anges. Den bör sättos så att tiUståndshavaren får tUlfalle att förbereda sin verksamhet sedan tillståndet raeddelats. Också sändningsorarådets orafattning skall anges. Då föratsätt­ningama för starten av verksamheten under det försto året kan fenkas vara särskilt olika finns för är 1993 en övergångsbestämraelse ora att nämnden på tUlståndshavarens begäran kan förskjuto startpunkten för sändningsiUlståndet I kungörelsen skall CKkså erinras ora att den sora ansöker ora tillsfend anses ha förklarat sig beredd att betola en årlig avgift sora raotsvarar gäUande mi­nimiavgift Det ankoraraer på regeringen att raeddela de ytterUgare föreskrifter sora kan behövas.

12      §

Om nämnden fmner att någon sökande inte är behörig skall den enligt/oriia stycket avvisa ansökningen. Behörig är den som inte är utesluten från till­stånd enUgt 6 eUer 7 §§ och sora inte tidigare har tillsfend.

Ora det finns raer än en sökande sora är behörig skall Nänadionämnden kalla till en auktion. Om detta frans föreskrifter i andra stycket. I kallelsen skaU anges sisto dag för anmälan tiU auktionen.

Om det bara finns en behörig sökande, antingen vid ansökningstillfället
eller vid auktionstillfäUet behövs däreraot ingen auktion. I stället föreskrivs i
tredje stycket att den ende kandidaten till tillsfendet skall underrättas om att
han erhåller tUlståndet om han inom tvä veckor frän det att nämnden sände ut
underrättelsen, betalar ett belopp raotsvarande minimiavgiften. Avsiklen med
att kräva betolnmgen är, sora framgår av avsnitt 3.6, att oseriösa inttessenter
skall sållas bort. Betolningen är eraellertid endast ett förskott på det försto
årets avgift Detto framgår av 32 §. Eftersom tiden två veckor räknas från det
att nämnden sände ut meddelandet bör en sökande aUtid se till att han kan to
emot ett sådant meddelande. Betolas inte beloppet inom föreskriven tid är an­
sökan förfallen. Det ankommer då på Nänadionämnden att besfemraa om
    o


 


sändnuigsområdet skall lysas ut på nytt, om tillståndet skall vUa eller om om-    Prop. 1992/93:70 rådet skall lysas ut med annan utformning.

13      §

EnUgt paragrafen skall avgiften användas som urvalsinstmment om det finns flera sökande. Detto sker genora auktion. Auktionen skaU enligt/orj/a stycket vara offentUg. Endast sådana sökande som lämnat in ansökan CKh sedan sär­skUt anmält sig tiU auktionen och som är behöriga får avge bud vid auktionen. Avsikten är att endast sådana auktioner sora behövs, skall hållas och att en­dast en auktion per sändnuigstillstånd skaU bli nödvändig. Därför bör de som mte längre är inttesserade när de får kännedom om att det finns konkurrenter och de som inte är behöriga, sållas ut före auktionen. Att endast de som lämnat m ansökan får avge bud vid auktionen får betydelse särskilt om flera SändningstiUstånd inom samma oraråde bjuds ut vid samma tillfälle. Det är nämligen rimligt att de sora bjuder på de olUca sändningstiUsfenden vet hur många konkurrenter som finns och vad de riskerar genom att bjuda resp. inte bjuda på ett visst tUlstånd..

Auktion får inte håUas innan beslut om avvisning av en ansökan vunnit laga kraft. Ora detto finns föreskrifter i andra stycket. Av avsnitt 3.2 framgår att det är önskvärt att sädana överklaganden behandlas skyndsarat. Detto är nödvändigt för all inte ett överklagande av ett beslut ora att en viss sökande inte är behörig skall få omöjliggöra hela fillståndsprocessen för lång tid framåt Ora samtiiga sökande är behöriga behöver nämnden däreraot inte fatto något särskUt beslut

Sedan budgivningen avslutots skall enligt tredje stycket den sora avgivit högsto budet oraedelbart betala tio prcKent av den avgift han erbjudit sig att betala, dcKk alltid lägst ett belopp som raotsvarar minimiavgiften. Beloppet utgör ett förskott (se 32 §) cKh har sora ändamål att sålla bort sådana sökande som inte har någon egentiig avsikt att driva lokalradioverksarahet Efter fö­rebild frän vad som gäller för exekutiva fastighetsauktioner enligt 12 kap. 41 § utsökningsbalken kan enligt andra meningen näranden göra ett kortare up­pehåll i handläggningen för att bereda sökanden tillfälle att anskaffa raedel. Sker ingen betalning skall auktionen fortsätto.

14      §

1 paragrafen anges vad som indirekt torde ha framgått av de föregående para­grafema, näraligen att tillstånd skall raeddelas efter budgivning vid auktion om sädan behöver hällas och att tillståndet annars skall meddelas den sora betalt rainuniavgiften efter anmodan enligt 12 § ttedje stycket.

15      §

Varje tiUståndshavare skaU enligtförsta stycket betala en årlig avgUt om minst 40 000 kr (minimiavgiften).

49

4 Riksdagen 1992193. I saml. Nr 70


 


I andra stycket anges att minimiavgiften lUcsom samtiiga andra avgifts- Prop. 1992/93:70 belopp enligt denna lag skall omräknas med hjälp av konsumentprisindex. Metoden motsvarar den som används i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område. Regeln innebär alt såväl det belopp som varje sö­kande åtogit sig att betala som minimiavgiften skall räknas ora en gång varje år.

16 §

I paragrafen föreskrivs att avgiften skall bestäramas till det belopp som sö­kanden vid auktionen själv förklarat sig beredd att betola under fömtsätming att det budet kunnat godtas eller, om ingen auktion hålls, till minimiavgiften (för försto året 40 000 kr). Av 15 § försto stycket följer att ett bud lägre än 40 000 kronor inte kan godtas.

17§

I ett beslut om tUlstånd skaU Närradionäranden enligt_r5M stycket ange dels den årliga avgift som företoget har att betala, dels det belopp som skall betalas vid varje förfallodag under det försto kalenderåret. Förfallodagama anges i 32 §. Eftersom avgiften konstitutionellt torde vara att bettakto som en skatt raåste föreskriften ges i lag.

Dessutora skall nämnden enligt andra stycket senast den 31 deceraber varje år ange det belopp sora skall betalas varje förfallodag under det följande kalenderåret. Detto hänger samman med den föreskrift om indexomräkning som finns i 15 § andra stycket. Några ytterligare avgiftsbeslut skall inte vara nödvändiga.

18 §

Något skäl att motsätto sig en överlåtelse av ett tiUstånd om förvärvaren själv är behörig att få tillsfend finns inte. Därför föreskrivs iförsta stycket att till­sfend fär överlåtas tiU nägon annan om förvärvaren skulle varit behörig att få tillstånd. Någon annan prövning än konttoll att förvärvaren är behörig skall nämnden inte göra. Om Nänadionämnden inte godkänner överiåtelsen är den utan verkan enligt denna lag. Tillståndet blir alltsä kvar hos överlåtaren.

Enligt andra stycket övertor förvärvaren överlåtorens rättigheter och skyl­digheter som belöper på tiden efter nämndens beslut att medge överlåtelsen. Förvärvaren skaU således betala samraa avgift som överiåtaren hade att betala. Något ansvar för överlåtarens eventueUa avgiftsskulder har han inte. Däremot blir han naturligtvis skyldig att betala avgift för tiden efter den godkända överlåtelsen. Att överlåtaren befrias från sin skyldighet att betala avgift fram­går av 33 § andra stycket

EmeUertid kan en överiåtelse t.ex till ett närsfeende subjekt användas för att undvUca vitesförelägganden. Därför föreskrivs i tredje stycket att ett vitesföre­läggande gäUer även mot den sora övertar tillsfendet Nämnden skall när den godkänner överiåtelsen underrätto den nye innehavaren om det.

50


 


Prop. 1992/93:70

19      §

Självfallet kan den sora inte längre vUl ha kvar sitt tillsfend men inte finner någon som han kan sälja det till, frånttäda tillståndet Eftersom det med till­ståndet följer en skyldighet att betala avgift fastslås i paragrafen till und­vikande av diskussion om frånsägelse skett eller ej, att sådan avsägelse skall ske skriftiigen till NänacUonämnden. Har avsägelsen inte skett skriftUgen kan någon annan inte överto tillståndet genom Nänadionämndens försorg ckU skyldigheten alt betola avgift kvarstår. Möjligheten tiU avsägelse kan använ­das CKkså av den som är inttesserad av ett annat, i hans Ögon bättte tillstånd. Han bör då kunna vUlkora sin avsägelse av det äldre tillståndet raed att han erhåUer det andra.

Tillsfendet skall anses frånttätt när anmälningen kommer in till Nänadio­näranden eUer den senare dag som anges i anmälningen.

20      §

Att ett tiUstånd blir en tillgång i tillståndshavarens konkursbo förefaller min­dre lämpligt. Därför föreskrivs här att tillståndet upphör att gälla ora till­ståndshavaren försätts i konkurs eller ttäder i lUcvidation. Något särskilt be­slut ora att tiUståndet upphör att gälla behövs således inte. Härav följer att om beslutet ora konkurs eller lUcvidation upphävs efter överklagande gäller till­sfendet åter Närradionämnden kan således norraalt inte besluto ora att utiysa ett sändningstUlstånd på nytt fönän konkursbeslutet vunnit laga kraft.

21      §

Ett tUlstånd kan inte bli föreraål för arv i egentiig raening. För att möjliggöra att tUlståndet övergår till arvingama föreskrivs emeUertid i paragrafen att till­ståndet upphör att gäUa först tte månader efter dödsfallet. DödsbcKt förfogar därför över tillsfendet under denna tid CKh kan överiåto tillståndet i enlighet raed 18 §. Det är således endast i dödsboets hand sora tillståndet upphör att gälla. Inget hindrar dödsboet att överiåto tillståndet till någon som inte är dödsbodelägare. Alt dödsboet innehar tillsfendet under högst tte månader innebär också att dödsboet svarar för den vericsamhet sora bedrivs i denna lag och följaktiigen kan utsättos tex för vitesföreläggande om reglema inte följs. Dödsboet svarar CKkså för den avgift som belöper på den tiden. Om nämnden inte hinner pröva en ansökan om överlåtelse som inkommit inora tidsfristen innan fristen gått ut skall näranden ändå pröva ansökningen. Det innebär att ora överlåtelsen godkänns övergår tillsfendet till den nye innehavaren raed verkan från dagen för närandens beslut. Godkänns överlåtelsen inte är tiUståndet förfallet

22      §

Första stycket innehåller en bestäraraelse ora sändningamas innehåll. Utom

regler för sändningamas identifiering, för meddelanden i nödsituationer och ,.


 


för reklamens innehåll frans inga ytterUgare regler ora sändningamas innehåll    Prop. 1992/93:70 i lagen. Som framgått av avsnitt 3.7 är avsikten att slå vakt ora de lokala sto-tionemas självständighet utan att förhindra ett relativt orafattande samarbete raellan stotionema. I detta avsnitt finns CKkså upplysningar till ledning för toUcning av vad sora skall anses framställt för den egna verksamheten.

I andra stycket anges att de sändningar tUlståndshavaren svarar för skaU ha en egen beteckning. Bakgmnden tUl besfemmelsen anges i avsnitt 3.7. Det ansvar som avses är ansvaret enligt denna lag. Bestämmelser om ansvarig utgivare skall enligt förslag i denna proposition föras in i 3 kap. lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande­frihetsgmndlagens områden. Inget hindrar att det finns flera utgivare eller ställförettädande utgivare med utgivaransvar för sändningar som tiUstånds­havaren svarar för enligt denna lag.

23 §

Här föreskrivs alt ora en rayndighet begär det skall sådana raeddelanden sän­das som är av vUct för allmänheten. Detto skall ske uton kostnad. Besfera­raelsen som är osanktionerad, raotsvarar den skyldighet som Nordisk Tele­vision AB påtogit sig i avtalet raed stoten. Skyldigheten gäller emellertid en­dast för nödsituationer. Myndighetemas mera normala inforraation till raed-borgama har tillsfendshavaren ingen skyldighet att sända. Alt raeddelandet är av vUct endast för en enda representont för allraänheien hindrar naturligtvis inte att sändningsskyldighet enUgt paragrafen kan föreligga.

24-28 §§

Bestämmelsema motsvarar vad sora gäUer för kabelsändningar i ljudradio en­Ugt lagen (1991:2027) ora kabelsändningar tUl alhnänheten viUcen i sin tur ut­formats med radiolagens regler ora annonser som sänds under annonstid i te­levisionen som förebild.

29 §

1 paragrafen anges under vilka fömtsättningar ett tillstånd kan återkallas. Det finns tte sådana. De två försto punktema avser att se till att tillstånden verk­ligen används. Om ett sändningstiUstånd inte utnyttjas bör det återkallas så att det kan lysas ut på nytt cx:h någon annan får möjlighet att utnyttja det Viss tid måste naturUgtvis den nye tiUståndshavaren fä pä sig för att lösa de praktiska problemen. Det fömtsätts att han fär viss tid pä sig efter tillståndsbeslutet (se under 14 §). Ibland kan denna tid emellertid visa sig otUhäcklig. Enligt denna paragraf får han ytterUgare sex månader på sig an påbörja verksamhelen innan återkallelse kan ske. Eftersom utrymmet i etem är begränsat bör även den som påbörjat verksamhet men bedriver den i mycket blygsam skala, kunna få sin tillstånd återkallat I avsnitt 3.3 anges att såsom sändning i obetydlig om­fatming bör kunna bettaktas inte bara sändningar sora pågår endast under en liten del av dygnet uton även t.ex bms, fågelkvitter eller korto inspelade pro-

52


 


graraslingor som sänds under en längre sararaanhängande tid. I ttedje punk-    Prop. 1992/93:70

ten anges att återkallelse kan ske CKkså ora tUlståndshavaren bryter raot vissa

bestämmelser om ansvarig utgivare etc. Bestämmelsen raotsvarar 13 § försto

stycket 3 (enligt förslag i denna proposition 13 § första stycket 2)

närradiolagen (1982:459). Sora framgår av avsnitt 3.11 föreslås att uppgUten

att utöva tillsyn enligt denna lag skall ligga hos Nänadionämnden. Det är

också Närradionäranden som beslutar ora återkallelse.

30        §

I paragrafen finns bestämmelser om att Nänadionämnden får förelägga en tiUståndshavare att följa besfemmelsema om viss andel egenproduktion, om att tiUståndshavarens sändningar skall ha en egen beteckning och ora reklam CKh sponsring. Ett sådant föreläggande får förenas raed vite. Det är naturligt att ett vite sätts så att utbytet av det otillåma förfarandet försvinner. Några regler om vitets utdömande finns inte. Härav följer att lagen (1985:206) om viten blir tiUämpUg.

31      §

Bestämmelsen motsvarar 14 § nänadiolagen.

32      §

Iförsta sfycJtef finns en bestäraraelse ora avgiftsskyldigheiens inttäde. Den inträder från CKh med den dag sändningsverksamheten fär bedrivas. I andra meningen fmns en påramnelse ora att en del av avgiften skaU betalas i förskott enligt 12 eller 13 §.

Av andra stycket kan utiäsas att avgUten skall betolas fyra gånger ora året, näraligen den 1 januari, 1 april, 1 juli och 1 oktober Från del belopp som skall betolas under året skall avräknas vad som erlagts enligt 12 eller 13 §. /\Ua postema är lUca stora. Ora sändningama fått påbörjas den 1 febmari skall på grand av besfemmelsen i försto stycket avgiften betolas raed tre lUca stora delar den försto cfegen i april, juli och oktober.

33      §

Den som upptäcker att han saknar raöjlighet att driva verksaraheten vidare men sora inte finner någon som kan överta tillsfendet bör kunna frånttäda tiUståndet genom att undenätto Nänadionämnden (se 19 §). Tillsfendet kan också korama att återkallas enligt 29 §. Skyldigheten att betala avgift bör emellertid kvarsfe under kortare tid efter fränttädandet eller aterkallelsen. 1 paragrafen föreskrivs att skylchgheten att betala avgift kvarsfer under tte må­nader.

I andra stycket föreskrivs att skyldigheten aldrig gäller för tid efter det att
någon annan övertogit tUlståndet Om indehiingen i sändningsoraråden ändras
kan det ibland vara svårt att avgöra ora någon annan övertogit ett tUlstånd om
denne fått överto endast en del av tillsfendsområdet Det bör ankomma på
Nänadionämnden att avgöra ora det skall anses vara fräga ora sararaa till-
co


 


stånd. Med hänsyn till avgiftens syfte bör prövningen av om den tidigare    Prop. 1992/93:70

tiUsfendshavaren skaU befrias frän betalningsskyldighet kunna vara relativt

generös.

34        §

Här föreskrivs att avgiften skaU betalas tiU Närradionäranden.

35      §

Paragrafen motsvarar 14 § försto stycket lagen (1992:72) om koncessions­avgift på televisionens område. Av bestämmelsen följer bl.a. att någon sär­skild exekutionstitel inte behövs. Av hänvisningen tiU 5 kap. 18 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisrcgleringsavgifter följer att överklagande av beslut inte inverkar på skyldigheten att betala avgift Genom hänvisning via 5 kap. 16 § till uppbördslagen (1953:272) följer CKkså en skyldighet att betola restovgift

36      §

I paragrafen anges att vissa besfemmelser i lagen om punktskatter och pris­rcgleringsavgifter skall tillärapas. Det gäller besfemmelser om anstånd med betalning och befrielse från avgift

37      §

Om tiUståndshavaren av någol skäl betalat ra för raycket avgift skall det över­skjutande beloppet naturligtvis betalas tiUbaka tUl honom. Ett undantog finns: avgift enligt 12 eller 13 § skall inte betalas tillbaka. En sådan återbetalning skuUe nämUgen kunna motverka förskottsbetalningens syfle.

38      §

Ett beslut om tUlstånd gäUer omedelbart om inte annat förordnas. Det beror på att den som efter en auktion fått ett tiUstånd annars skulle kunna behöva vänto på att klagotiden gick till ända, raen CKkså på att mer eller mindre grandade överklaganden av auktionsförfarandet från konkurrentema hunnit prövas i alla instanser, innan han fick börja sända. Endast ora tillståndsbeslutet är uppenbart felaktigt fär det inhiberas. För ett beslut enhgt 9 § tredje stycket om att viss innehavare skall anses som innehavare av etl visst nyskapat sändningsområde gäUer att det skall ha vunnit laga kraft

39      §

Nänadionämndens beslut får överklagas hos kammanätten. Ett beslut om
sändningsomrädenas omfatming får dock rate överklagas. Det sammanhänger
med att en förändring av ett sändningsoraråde kan påverka befintiiga eller
planerade omruien så att Nänadionämndens planering helt skulle kunna om­
intetgöras. Ett beslut om att en viss tiUståndshavare skall anses som inne-
    ca


 


havare av ett visst tillstånd enligt 9 § tredje stycket är uite ett beslut ora sänd- Prop. 1992/93:70 ningsorarådets orafatming och därför överklagbart. Även närandens beslut ora avgiften, t.ex. om restovgift, får överklagas lUl kammanätt Jämför CKkså vad sora sägs ovan, under 35 §, om att överklagande inte inverkar på skyl­digheten att betola avgift. Ett beslut ora vitesföreläggande får däremot inte överklagas. Elt vitesföreläggande enligt denna lag kan inte innehålla något annat än etl föreläggande att följa lagens bestämmelser Något skäl att detto skulle gå att överklaga finns inte. Det innebär ju inte heller att vitet CKkså döms ut. Ett sådant beslut fattas av domstol enhgt reglema i lagen (1985:206) om viten. Den prövningen innefattar bl.a. att föratsättningama för före­läggandet förelegat. Att vissa överklaganden bör handläggas skyndsarat har berörts i avsnitt 3.2 och under 16 § ovan. Att nämndens beslut överklagas till kararaanätt CKh inte t.ex. till länsrätt sammanhänger med att den ordningen slämraer bäst överens raed vad sora gäller enligt övriga radiolagar. En över­syn raed anledning av Domstolsutredningens förslag Domstolarna inför 2000-lalei (SOU 1991:106) kan dock leda till en förändring av instans­ordningen.

Lagrådet har i anslumrag tiU denna paragraf ytttat:

I paragrafen föreslås att Nänadionämndens beslut om sändnings­områdenas omfatming inte får överklagas. Enligt motiven hänger fullföljds-förbudet samman med att en förändring av ett sändningsoraråde kan påverka befintiiga eller planerade oraråden så att Nänadionärandens planering helt skulle kunna oraintetgöras. Nänadionäranden får besluta om förändrad indelning av sändningsområden vid utgången av varje tiUståndsperiod. Ett sädant beslut kan leda till att en tillsfendshavare inte får behälla sitt tillstånd (9 §). Med hänsyn till den stora betydelse ett tillstånd har för tillsfends­havaren kan det storkt ifrågasättas om svårigheten med planeringen av sänd­ningsområden är ett tillräckligt skäl för att avskära en tillsfendshavare från rätten att överklaga beslut om sändningsområdets omfatming. Det är svårt att på det till lagrådet redovisade materialet bilda sig en säker uppfatming om tyngden av de skäl som åberopas för det föreslagna fullföljdsförbudet. Lagrådet anser dock att övervägande skäl talar för att förbudet att överklaga beslut om sändningsområdenas orafatming får utgå.

Regeringen delar i cKh för sig Lagrådets uppfatmuig att det vore önskvärt
med en rätt till överklagande av beslut sora innebär att ett sändningsområde
försvinner eller begränsas när en tillståndsperiod går till ända. Emellertid
skulle elt beslut ora förändrad sändningsorarådesindelnrag på en ort kunna ha
sådan betydelse för sändningsraöjlighetema på andra orter att en rätt till
överklagande av den förändrade indelningen måste tillerkännas även tiU­
ståndshavare på dessa orter Ett bifaU tUl deras talan skulle kunna leda tUl nya
överklaganden etc., innebärande att ett stort antal tUlsfendshavare under lång
tid kan sväva i osäkerhet om de kan fortsätta sin verksarahet. Regeringen
anser det därför olämpligt att beslut om sändningsomrädenas indelning skall
få överklagas. Det är visserUgen olyckligt att det, åttninstone teoretiskt, kan
förekoraraa att en tillsfendshavare får sina utkorastmöjligheter försärarade
utan att han har en möjlighet att få saken prövad av ytteriigare en instans.
Regeringen anser emellertid att detto raåste accepteras då altemativet till de
  55


 


föreslagna reglema om föriängning av tillsfenden, att såsora det föreslogs i    Prop. 1992/93:70 departeraentsproraemorian mte ha någon regel alls om föriängning av till­stånden, måste anses vara en för tUlståndshavama väsentUgt sämre lösning.

Ikraftträdandebestämmeber

Lagen ttäder i kraft den 1 januari 1993. För att Nänadionäranden skall kunna meddela tillstånd omedelbart efter lagens Ucraftträdande föreskrivs här att nämnden får vidla de förberedande åtgärder som behövs. Det rör sig ora planering av sändningsområdenas utformning, kungörelser av lediga sänd­ningsområden ete. Vidare föreskrivs att nämnden under år 1993 får besluto om att tiUsfåndstidens början får förskjutos om tiUståndshavaren begär det. Eftersom detto inte förlänger tillståndstiden, tillståndet löper ändå ut vid ut­gången av år 2000, har det betydelse endast med avseende på avgiften. Av­sUcten är närmast att avgUten inte skall bU ett konkurrensmedel tiU nackdel för den som mte tidigare drivit medierörelse eller annan rörelse.

6.2 Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

5a§

I paragrafen anges att det finns särskilda föreskrifter om vissa typer av mnd-radiosändnragar. Bland dera närans nu cKkså den föreslagna lokalradiolagen.

6.3 Förslaget till lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Som framgått av avsnitt 3.9 skall en sammanslutiiing som har tillstånd att sända nänadio kunna konkunera ora tillsfend att sända lokalradio enligt lokalradiolagen (1992:000). Ora sararaanslumingen får tillsfendet skall till­ståndet att sända nänadio i stället vara förfallet. Det innebär att nägot särskUt beslut om att tiUsfendet att sända nänadio är förfallet, inte erfordras. Till­ståndet är förfallet från den försto dag sändningar får bedrivas med stöd av det andra tiUståndet Om detta frans föreskrifter i ett nytt tredje stycke.

Att en sammanslutning som redan har tUlstånd att sända enligt den nämnda lagen om lokalradio mte kan få tillstånd bUr dä självklart Om detto finns före­skrifter i andra stycket.

Det är Nänadionäranden som bestämraer vilka sändningsraöjUgheter sora fär
umyttjas för nänadio. Som riktraärke för nämndens prövning föreskrivs i
första stycket att om en samraansluming i en kommun sä önskar skall det
finnas en sändningsmöjlighet för nänadio i kommunen, om del är tekniskt
möjligt. Om det finns särskilda skäl fär Nänadionämnden besluta om
ytterligare sändningsraöjUgheter för nänadio i en kommun. I avsnitt 3.9
      56


 


nämns att sådana särskUda skäl kan vara att komraunen har stor folkmängd    Prop. 1992/93:70

eUer flera stöne tätorter. Med sändningsmöjlighet avses här möjligheten att

sända ett utbud av nänadioprogram, oberoende av om sändningen sker med

användning av endast en sändare eller om programraet sänds ut saratidigt

över flera sändare. Det senare kan vara nödvändigt för att sändningen skall

kunna tas eraot i olika delar av en koraraun. Se närraare om nänadiosändares

räckvidd i avsnitt 3.9 CKh i specialraotiveringen under 6 a §. Paragrafen har

utformats efter förslag av Lagrådet.

6a§

Som framgått av avsnitt 3.9 beror bestämningen av nänadiosändningamas räckvidd främst på en tolkning av begreppet begränsad räckvidd i 1 §.(Jfr KrU 1984/85:22). Någon lagbestämmelse, utöver vad som följer av att när­radio är mndradiosändningar med begränsad räckvidd, har emellertid inte funnits. En sådan bestäraraelse införs nu. Bestämmelsen överenssfemmer med kulturatskottets tidigare uttolande utom såvitt avser reglema ora att kommunfeckning bör eftersttävas utanför storstodsområdena, CKh att med­givande till stöne räckvidd bör lämnas endast om en majoritet önskar det. Den närmare motiveringen tiU dessa bestämmelser framgår av avsnitt 3.9.

Enligt andra stycket får sändare som får umyttjas för närradio inte använ­das för andra slag av mndradiosändningar. Det innebär att sändaren inte får användas för tex. lokalradio men väl för s.k. underbärvågstjänster, tex. personsökning. Se närraare ora denna föreskrift avsnitt 3.9.

Ändringen iförsta stycket beror på att uttrycket sändningsmöjlighet införs i 6 §.

För att hindra att sammanslumingar försöker kringgå vitesförelägganden genom att sända i andra föreningars namn ges Närradionämnden i ett nytt an­dra stycke rätt, att när en sammansluming avstår en viss tid, besluto att sänd­ningstiden inte får användas av någon annan under högst tte månader. Be­sfemmelsen är tiUärapUg oavsett ora avståendet sker ensidigt eller vid en ge­mensam begäran av flera samraanslumingar hos näranden om registrering av sändningstid.

I paragrafen undantas från tUlämpnrag för nänadion vissa bestämmelser i ra­diolagen. Bestäraraelsema i 8-16 §§ radiolagen behandlar reklara i television och kan under inga förhållanden bli tillärapliga på nänadion som ju förekommer endast i ljudradio. Främst för att paragrafen skaU överensstämma med den som föreslås för lokalradion (se 3 §) föreslås här en ändring så att endast paragrafer som annars kunde bli tiUämpliga på ljudradio undantos. Någon sakUg ändring innebär det inte.

57


 


10-10d§§                                                                     Prop. 1992/93:70

Besfemmelsema motsvarar dem sora föreslagits för lokalradion och dera sora gäller för kabelsändningar i ljudradio enligt lagen (1991:2027) om kabel­sändningar till alhnänheten. De regler om reklammängd etc. som finns riktar sig tiU varje sammanslutning. Närradioföreningar får inte sända reklam. Detto följer av att reglema ora vad sådana föreningar får sända är uttömmande CKh oförändrade. Uttrycket sändningstid i 10 c § har samma innebörd som mot­svarande bestäraraelse i lokalradiolagen (27 §). Det innebär att regeln gäller den utnyttjade sändningstiden, inle den som registterats hos Nänadio­nämnden. Någon besfåmraelse motsvarande 27 § andra stycket lokal-racUolagen föreslås inle. Det skuUe inte vara lämpligt med hänsyn tiU att oUka samraanslumingar kan svara för sändningama under delar av en sändnings­timme.

13 och 13 a §

Enligt nu gäUande närradiolag fär tillstånd återkallas under vissa fömtsätt­ningar. I några faU har det emellertid visat sig vara en olämpUg sanktion. Det gäller bl.a. föreskriftema om reklara. Se närmare härom avsnitt 3.9.1 sfellet skall Nänadionämnden kunna förelägga sammanslutningen att följa bestäm­melsema. Föreläggandet får förenas med vite. ViUca regelbrott sora kan med­föra sådant föreläggande anges i 13 a §.

16 §

Den föreslagna ändringen i första stycket innebär att sändningstillstånd om det finns synnerliga skäl kan återkallas för längre tid än det år sora nu gäller Av uttrycket följer att bestämmelsen skall tillärapas endast i undantagsfall. Sora framgår av avsnitt 3.10 kan synnerliga skäl föreligga ora brottet utgör en allvarlig överträdelse eller det rör sig ora upprepad brottslighet Besfem­melsen torde få sin tillämpning främst vid fall av hets raot foUcgrapp. Nägon särskild straffskala för grova fall finns inte för detto brott Det hindrar inte att ett sådant brott kan anses utgöra en allvarlig överträdelse i denna besfem-raelses raening. Som aUvarliga överträdelser bör då anses dera sora har ett Sttaffvärde väsentiigt överstigande miniraum för brott av norraalgraden. Att det för tiUämpning av den försvårande omständigheten upprepad brottslighet inte krävs att det rör sig ora brott av sarama ansvarige utgivare eller ens brott i sändningar av samma samraansluming framgår av avsnitt 3.10.1 övrigt får innebörden av uttrycket synnerliga skäl Överlämnas tiU rättstiUämpningen.

En sammanslutiiing skulle kunna försöka kringgå bestämmelsen, tex. genom att kort före domen avsfe från sitt tillsfend CKh sedan, efter domen, söka ett nytt tillstånd. För att motverka sådana kringgåenden föreslås i andra stycket att domstolen får besluto att en samraansluming inte kan ges nytt tiUsfend under viss tid också i de faU samraansluttiragen inte längre har något tUlstånd. Föreskriftema i försto stycket gäller också för ett sådant beslut

58


 


6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden


Prop. 1992/93:70


3 kap. 6 a-d §§

Bestäraraelsema som innehåller föreskrifter ora ansvarig utgivare för sänd­ningar enhgt lagen (1992:000) om lokalradio har utformats med förebild i bestäraraelsema ora ansvarig utgivare för nänadiosändningar i 3 kap. 3-6 §§.

5 kap 7§

I paragrafen pårainns om att bestämmelser om att tUlhandahåUa inspelningar nu finns också i lokalradiolagen.

7 Anslagsfrågor

Regeringens förslag: Till Närradionämnden anvisas ett anslag pä 500 000 kr på tiUäggsbudget för budgeferet 1992/93 för mericosmader med anledning av lokalradion.

Skälen för regeringens förslag: Under försto halvåret 1993 komraer Nänadionärandens uppgifter i fräga om lokalradion att till störsto delen att besfe av planerrag och tUlståndsgivnmg. TUlsynsuppgiftema kan antas fä Uten omfatming.

De tiUkommande myndighetsuppgiftema torde i viss raån kunna genora-föras genora att resurser omfördelas inom del för Kabelnäranden och Nänadionäranden geraensamma kansliet Enligt regeringens bedömning be­höver eraellertid resursema förstärkas raed raedel raotsvarande tte tjänster Av det föreslagna beloppet beräknas 65 000 kr avse engångsutgifter.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till medels­anvisning för budgetåret 1993/94.


8 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen

1.    antar förslagen tiU

1.1  lokalradiolag

1.2  feg om ändring i racholagen (1966:755)

1.3  lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

1.4  lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryck­frihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

2.   tiU Närradionämnden på tiUäggsbudget tiU stolsbudgeten för budgetåret
1992/93 under eUle huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 500 000 kr.


59


 


Propositionens lagförslag

1  Förslag till Lokalradiolag

Härigenom föreskrivs följande.


Prop. 1992/93:70

Proposifionens

lagförslag


 


Inledande bestämmelser

1 §   Denna lag innehåller föreskrifter om lokala randradiosändningar av
radioprogram i ljudradio (lokalradio).

Lagen gäller mte sådana sändningar som bedrivs med stöd av nänadio­lagen (1982:459) eUer 5 § radiolagen (1966:755).

2 § I lagen förslås med randradiosändning, radioprograra och reklam det­
samma som i radiolagen (1966:755).

Med annonstid förslås sändningstid som inleds och avslutas av en särskild signatur sora markerar att den som sänder tmder den angivna tiden i huvud­sak gör detto på uppdrag av andra.

3 § För sändningar enligt denna lag gäller inte 6, 7 och 17-18 §§ radiolagen
(1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 § För rätt att sända lokalradio krävs tUlstånd av Nänadionäranden.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inora ett sändningsoraråde sora anges i tiUståndet.

5 § TUlstånd att sända lokalradio läranas till en fysisk eller juridisk person
och omfattor endast ett sändningsoraråde. Ingen kan, varken direkt eller
genom företog i vilket han på gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtal
ensam har ett besfemmande inflytande, få mer än ett tillsfånd. Flera tillstånd
kan lämnas för samma sändningsoraråde.

När Nänadionämnden bestämmer sändningsområdenas omfattning skall den beakto

1.  vad sora är tekniskt raöjUgt att nå från sändare med lämpligt läge,

2.  hur möjUghetema att to emot sändningar påverkas pä andra håU ckU

3.  vad sora är naturUga lokala inttesseområden. Sändningsområdena skall utformas så att ett stort antol tillstånd kan

lämnas.

6 § Stoten, landsting, kommun eller programföretog med tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig dhekt eller genora företog i vilket ett sådant organ på gmnd av aktie- eUer andelsinnehav eUer avtol ensarat har ett bestämmande inflytande, få tiUstånd att sända lokahadio.


60


 


7 § TiUstånd får inle ges tUl

1.    någon som ger ut en dagstidning,

2.  någon som på grand av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämraande raflytonde över ett företog sora ger ut en cfegstidning eUer

3.  företog i vilket någon sora avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämraande inflytande.

Med cfegstidning avses en allraän nyhetstidning av dagspresskaraktär, sora normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.


Prop. 1992/93:70

Propositionens

lagförslag


8 § Varje tillståndsperiod skall vara åtto år. Den försto perioden skaU räknas
från CKh raed den 1 januari 1993. Ett tillstånd gäller till utgången av den tUl-
ståndsperiod under vilken tiUsfendet raeddelats.

Ora tillståndshavaren begär det före en tiUståndsperiods slut, skall Närradionämnden vid utgången av tiUständsperioden föriänga tiUståndet med ytterligare en tillsfendsperiod. Som tiUståndshavare skall anses också den vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 9 § genoragått endast så­dana förändringar att sändningsområdet framsfer sora väsentiigen detsararaa sora före den ändrade indelningen.

9 § Vid utgången av varje tillståndsperiod får Nänadionämnden besluto om
en förändrad indelning av sändningsoraråden. Ora en berörd tiUståndshavare
raotsätter sig en viss förändring, får den dcKk vidtas endast ora ändrade tek­
niska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars
framstår som olämplig.

Nänadionäranden skall besluto om ändrad indelning av sändningsoraråden senast tvä raånader före tiUståndsperiodens utgång.

Nänadionämnden skall för varje sändningsområde som ingår i den nya in­dehiingen senast två månader före utgången av den löpande tiUständsperioden raeddela särskilt beslut om vem som skall anses sora tillsfendshavare. Om ingen kan anses som tiUståndshavare skall sändningsområdei kungöras ledigt enligt 11 §. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft

10 § Har Nänadionämnden beslutot om ändrad indelning av sändnings­
områden, fär näranden raedge en tiUståndshavare att sända efter tillstånds­
periodens slut i avvaktan på att närandens beslut enligt 9 § tredje stycket
vinner laga kraft Sådant medgivande skall läranas för ett visst sänd­
ningsoraråde under viss tid. Den sora fär raedgivandet skall betola en avgift
sora raotsvarar vad han skulle ha betolat om tillståndet förlängts.


Ansökan om tillstånd

11 § När ett sändningsomräde bUr ledigt till ansökan skall Nänadionämnden kungöra detto. I kungörelsen skall anges sändningsområdets omfattning, sisto dag för ansökan CKh försto dag då sändningar får bedrivas med stöd av till-


61


 


ståndet. Vidare skaU det i kungörelsen upplysas om att den som ansöker om    Prop. 1992/93:70
tUlstånd anses ha förklarat sig beredd att betala en årlig avgUt som motsvarar    Proposifionens
gäUande minimiavgift
                                                      lagförslag

12 § Finner Nänadionäranden att en sökande inte är behörig skall nämnden avvisa ansökan.

Ora det när ansökningstiden gått ut finns mer än en behörig sökande, skall Nänadionämnden kalla till en auktion. I kallelsen skall anges sisto dag för anmälan tiU auktionen.

Om endast en sökande är behörig eller endasl en behörig sökande anraält sig tUl en auktion, skaU han undenättas om att han får tiUståndet om han inora två veckor från det att undenättelsen sändes ut betalar in ett belopp som motsvarar minimiavgiften enligt 15 §. Sker ingen såcfen betalning faUer hans ansökan.

Auktion

13 § Auktionen skall vara offentiig. Endast sådana sökande som anmält sig till auktionen och som är behöriga fär lämna bud. Budgivningen skall avse det högsto belopp som sökandena är vUUga att betala i årsavgift

Om Nänadionäranden meddelat beslut om avvisning av en ansökan får auktionen inte håUas fönän beslutet vunnit laga kraft

Sedan budgivningen avslutots skall den som lämnat det högsto budet ge­nast betala tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp raotsvarande mi­nimiavgiften enligt 15 §. Nänadionäranden kan dock på begäran göra ett kort uppehåU i handläggningen för att ge honora tillfälle att anskaffa medel för be­talningen, ora uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet Om betalning inte sker, skaU auktionen fortsätto.

Meddelande av tillstånd

14 § TiUstånd enligt denna lag skall raeddelas sedan betolning gjorts enligt 12 § tredje stycket eller 13 § tredje stycket.

Avgift

15 §  Den som får tillsfend enligt denna lag skall betala en årlig avgift liU Stoten pä rainst 40 000 kronor (minimiavgiften).

Minimiavgiften och annan enhgt denna lag fastställd avgift skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser cKh konsumentprisindex för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt tiU närmaste hundra­tal kronor.

62


 


16   §  När tUlsfend raeddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften    Prop. 1992/93:70 fastsfeUas till det högsto gcxltogna budet 1 annat fall skall avgiften fastställas    Propositionens tiU ett belopp motsvarande rainiraiavgiften.                                                             lagförslag

17   § I ett beslut om tillstånd skall Nänadionäranden ange den ärliga avgift sora tillståndshavaren skaU betala samt det belopp sora skaU betalas vid varje i 32 § angiven förfaUodag under det försto kalenderåret.

Näranden skall senast den 31 deceraber varje år fastställa det belopp som skall betalas varje förfallodag under det följande kalenderåret

Överlåtelse av tillstånd m.m.

18      § Ett tiUstånd får överlåtas till nägon annan om Närradionämnden medger
det Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att fä tiU­
stånd. Om Nänadionämnden inte medger överiåtelsen, är den utan verkan en­
ligt denna lag.

Den som förvärvar ett tiUstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldig­heter enUgt denna lag som belöper på tiden efter Närradionärandens beslut ora medgivande.

Om ett föreläggande enligt 30 § har meddelats mot den tidigare inne­havaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Nämnden skaU i samband med att den medger överlåtelsen undenätto honora om det. Sker inte det är föreläggandet inte gällande mot den nye innehavaren.

19   § Den sora vill frånttäda ett tillsfend skall skriftiigen anmäla det till Nänadionämnden. TUlståndet skall anses frånttätt när anmälan koramit in tUl nämnden eUer den senare dag som anges i anmälan.

20   § Om tillsfendshavaren försätts i konkurs eller ttäder i likvidation upphör tillståndet an gälla.

21   § Om tillståndshavaren avlider upphör tillståndet att gälla tte månader efter dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överiåtelse enligt 18 § kommit in tUl Nänadionämnden innan tiUståndet förfaUit skaU den dock alltid prövas.

Sändningarnas innehåll

22      § Under minst en ttedjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana
program sändas som fraraställts särskUt för den egna verksamheten.

De sändningar som tillsfendshavaren svarar för skall ha en egen beteck­ning. Denna skall anges minst en gång varje sändningstirarae.

23 § 1 nödsituationer skall sådana meddelanden som är av vikt för allmän­heten sändas utan särskUd ersätming om en rayndighet begär det

63


 


Reklam och sponsring

24 § Den som sänder lokalradio enligt denna lag får inte i en sändning mot vederlag eller annars pä ett otillböriigt sätt gynnas ett kommersiellt inttesse. Ora ett prograra helt eller delvis bekostots av någon annan än den sora bedriver sändningsverksamheten, skaU detto anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet

Föreskriftema i försto stycket gäller inte vad som sänds under annonstid.


Prop. 1992/93:70

Proposifionens

lagförslag


 


25   § Reklam mot vederlag CKh program raot betalnrag får sändas endast un­der annonstid.

26   § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i veras in­ttesse sändningen sker

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederlag får det inte upp­ttäda personer som spelar en fraralrädande roll i radioprograra sora huvud­sakUgen handlar ora nyheter eUer nyhetskoraraentorer

27      § Högst tio prcKent av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid.

Inora en sändningstid av en timrae raellan hela klockslag fär annonser förekomma under högst åtto eller, i rena undantogsfall, tio minuter

28      § Annonstiden vid ett givet tillfälle fär inte understiga en minut, sedan
sändningstiden för den särskUda signaturen frånräknats.

Sanktioner m.m.

29      § Nänadionämnden får återkalla tiUsfend att sända lokalradio, ora till­
ståndshavaren

1.  inte inlett sändningsverksamheten inora sex raånader efter tillsfends­tidens början,

2.  annars inte umyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig orafatt­ning under en sararaanhängande tid av minst fyra veckor, eller

3.  sänder eller låter sända program ttots att det inle finns utgivare för pro­gramverksamheten enligt 3 kap. 6 a CKh b §§ lagen (1991:1559) raed före­skrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgmndlagens områden eller ttots att anmälan om utgivare eller sfellförettädare inle har gjorts enligt vad sora föreskrivs där.

30      § Om en tiUståndshavare bryter raot bestämmelsema i 22 eller 24-28 §§,
fär Nänadionämnden förelägga honom att följa besfemmelsema. Före­
läggandet får förenas raed vite.


64


 


31 § En tillsfendshavare skall på uppraaning av Nänadionäranden lärana näranden en sådan inspelning sora avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordnragens CKh ytttandefrihetsgmndlagens om­råden. Om tUlsfendshavaren inte rättor sig efter en sådan uppraaning, får nämnden förelägga vite.


Prop. 1992/93:70

Propositionens

lagförslag


Betalning av avgift

32 § Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar
får bedrivas raed stöd av tiUståndet Att viss del av avgiften skaU betalas dess­
förinnan framgår av 12 CKh 13 §§.

Avgiften skall, raed avdrag för vad sora betalats enligt 12 eller 13 §, betolas raed lUca stora delar under kalenderåret senast den försto dagen i januari, april, juli och oktober månad.

33 § Frånttäds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala av­
giften tiU CKh raed nittio cfegar efter det att tillståndet frånträtls eUer återkallats.

Skyldighet att betala avgift gäller dcKk aldrig för tid efter det att någon an­nan övertogit tillståndet.

34   § Avgiften skall betalas till Nänadionäranden.

35   § Avgift som inle betolais i rätt tid fär oraedelbart drivas in. I fräga om indrivning gäller 5 kap. 16-18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.

36   § I fråga om avgift enligt denna lag lUlärapas besfemmelsema om anstånd CKh om befrielse från avgift i 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter CKh prisregleringsavgifter.

37   § Om den inbetalade avgiften överstiger vad tillståndshavaren enligt be­slut av Nänadionäranden eller dorastol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till honora. Avgift sora betalats enligt 12 eller 13 § skall dock inte återbetalas.

Överklagande m.m.

38 § Andra beslut om tillsfend än sädana sora avses i 9 § ttedje stycket gäl­ler omedelbart om inte något annat förordnas. Sådant förordnande får med­delas endast om det är uppenbart att beslutet är felaktigt


39 § Nänadionämndens beslut får överklagas hos kararaanätten. Beslut ora sändningsområdenas omfattning och ora vitesföreläggande får dock inte överklagas.

.'i Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70


65


 


Prop. 1992/93:70
Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.
                     Proposifionens

Nänadionämnden fär dcKk dessförinnan vidto de åtgärder sora behövs för    lagförslag att beslut om tillstånd skall kunna raeddelas omedelbart sedan lagen ttätt i kraft.

Intill utgången av är 1993 får Nänadionäranden, på tiUsfendshavarens be­gäran, besluto att ett tillsfend skall börja löpa vid en senare tidpunkt än vad sora angivits i kungörelse av sändningsiUlståndet, dcKk högst tte månader se­nare.

66


 


2 Förslag till                                                                 Prop. 1992/93:70

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)          Propositionens

lagförslag Härigenom föreskrivs att 5 a § radiolagen (1966:755)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe               Föreslagen lydebe

5 a §2

Om rätt att sända radioprogram i      Om rätt att sända radioprograra i
vissa lokala randradiosändningar vissa lokala rundradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i när-  finns särskilda föreskrifter i när­
radiolagen (1982:459).
         radiolagen (1982:459) och i lokal­
radiolagen (1992:000).

Om rätt att sända radiotidningar i randradiosändning finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trädsändning frän Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) ora randradiosändning av finländska televisionsprogram.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.

' Lagen omtryckt 1991:1066.

2 Senaste lydelse 1991:2028.                                                             67


 


3  Förslag till                                                                Prop. 1992/93:70

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)     Proposifionens

lagförslag

Härigenom föreskrivs i fråga ora nänadiolagen (1982:459) deb att 3,7, 10, 13 och 16 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 6, 6 a, 10 a-10 d och 13 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse

3 §3

Nänadio får inte sändas utan tiUstånd av nänadionämnden.

Tilbtåndfår inte ges till en sam­mansluming som har tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradio­lagen (1992:000).

Om en sammanslutning med till­stånd att sända närradio får tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradio­lagen, upphör tillståndet att sända närradio att gälla, med verkan från och med den första dag då sänd­ningar får bedrivas med stöd av det andra tilbtåndet.

Närradionämnden beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få umyttjas för närradio. Om en sammanslutning i en kommun så önskar, skall en sändningsmöjlighet för närradio finnas i kommunen om det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl, får det finnas ytter­ligare sändningsmöjligheter för när­radio i en kommun.

3         Senaste lydelse 1985:597.

4                                                                                                                           Fömtvarande 6 § upphävd genom 1992:613.                                                                                                             68


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydelse

6a§

Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningama kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Närradio­nämnden får i särskilda fall medge sändare med större räckvidd. Ett sådant medgivande bör lämnas en­dast om en majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslut­ningama önskar det. Utanför stor­stadsområdena bör det efiersträvas att sändningama kan tas emot i hela kommunen.

Sändare som anges i första stycket får inte användas for andra slag av rundradiosändningar.


Prop. 1992/93:70

Propositionens

lagförslag


7 §5


För varje sändare bestäraraer när­radionämnden vilka sammanslut­ningar sora skall få sända CKh under vilken tid sändningama får ske


För varje sändningsmöjlighet be-sferamer Närradionämnden vilka samraanslumingar som skall få säncfe och under vilken tid sändnrag-ama får ske.

Om en sammanslutning som före­lagts vid vite att följa bestämmel­serna i denna lag avstår sändnings­tid, får Närradionämnden besluta att sändningstiden inte får umyttjas av någon annan sammanslutning under högst tre månader.


För nänadio gäller inte 6, 7 och 17-18 §§ radiolagen (1966:755).

9§6

För nänadio gäller inte 6-18 §§ radiolagen (1966:755).


5        Senaste lydelse 1985:597.

6        Senaste lydelse 1991:1070.


69


 


10 §


Nuvarande lydelse

Kommersiell reklam får inte sän­das i närradio.

Ett program eller programinslag i närradion fär inte bekostas med pengar eller annan egendom som har ställts till sammanslumingens förfogande under förutsätming att programmet eller inslaget sänds.


Föreslagen lydelse

En sammansluming får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intressse. Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än samman­slutningen, skall detta anges på lätnpligt sätt i början och i slutet av programmet

Föreskriftema i första stycket gäller inte vad som sänds under annonstid


Prop. 1992/93:70

Proposifionens

lagförslag


 


10a §

Reklam mot vederlag och pro­gram mot betalning får sändas en­dast under annonstid

10b§

Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betal­ning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om ny­heter eller nyhetskommentarer.

10c§

Högst tio procent av en samman-slumings sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid

10d§

Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden for den särskilda sig­naturen frånräknats.


70


 


Föreslagen lydebe

13 §7


Nuvarande lydelse

TiUstånd att sända nänadio fär ätericaUas om sammanslutmngen

2. sänder program trots att det inte finns utgivare för programverk­samheten enligt 3 kap. 3 och 4 §§ lagen (1991:1559) raed föreskrifter på tryckfrihetsförordningens cKh ytt­randefrihetsgmndlagens oraråden el­ler trots att anmälan om utgivare eUer ställföreträdare inte har gjorts enligt vad sora föreskrivs där.

3.  inte utnyttjar rätten att sända under tte på varandra följande må-nadereller

4.  inte erlägger avgift i ärende ora nänadio inom föreskriven tid, om sammanslutningen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.

 

1.  inte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

2.  bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter annan i dess ställe umyttja sändningstid som tilldelats sammanslumingen,

3.  sänder program trots att det varken finns utgivare för program­verksamheten eller ställföreträdare för utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:1559) raed före­skrifter på tryckfrihetsförordningens och ytttandefrihetsgmndlagens ora­råden eller ttots att anraälan ora ut­givare eller sfellförettädare inte har gjorts enhgt vad sora föreskrivs där,

4.  bryter mot föreskrifterna i 10 eller 11 §,

5.  inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande må­nader eUer

6.  inte erlägger avgift i ärende om nänadio inom föreskriven fid, om sammanslutningen har förelagts att eriägga den vid påföljd att tillståndet annars kan återkaUas.

När ett tillstånd återkallas får nämnden besfemma en tid ora högst ett år inora vilken sammanslutningen inte kan ges nytt tUlstånd.


Prop. 1992/93:70

Proposifionens

lagförslag


13a§

Om sammanslumingen

1.    bryter mot beslut om sänd­
ningstid etter låter någon annan i
dess ställe umyttja sändningstid som
tilldelats sammanslutningen, eller

2.   bryter mot föreskriftema i 10 -
11 §.

får Närradionämnden förelägga den att följa bestämmelsema. Före­läggandet får förenas med vite.


■Senaste lydelse 1991:1566.


71


 


16 §8


Nuvarande lydebe

Om en domstol funnit att ett pro­gram i nänadion innefattot etl ytt­randefrihetsbrott som innebär ett all­varligt missbruk av ytttandefrihelen får domstolen i domen återkalla sam­manslumingens tillsfend att sända. I ett sådant beslut får dorastolen också bestämma en tid av högst ett år mom vilket sammanslumingen inte får ges nytt fillstånd. Domstolen får för­ordna att beslutet skall gälla utan hinder av att domen inle vunnit laga kraft


Föreslagen lydebe

Om en domstol funnit att ett pro­gram i nänadion innefattat etl ytt­randefrihetsbrott som innebär ett all­variigt missbruk av ytttandefrihelen får dorastolen i domen återkaUa sam­manslumingens tillsfend att sända. I ett sådant beslut får domstolen också bestämma en tid av högst ett år, elkr om det finns synnerliga skäl högst fem år, inora vilket sararaanslut-ningen inte får ges nytt tillstånd. Dorastolen får förordna att beslutet skall gälla utan hinder av alt domen inte vunnit laga kraft

Om sammanslutningen vid tiden fiir domen inte har tilbtånd att sända närradio får domstolen ändå besluta att sammanslutningen inte får ges nytt tillstånd


Prop. 1992/93:70

Proposifionens

lagförslag


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.1 fråga om radioprogram som sänts före Ucraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.


»Senaste lydelse 1991:1566.


72


 


4 Förslag till                                                  Prop. 1992/93:70

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på    Propositionens

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens  lagförslag
områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) raed föreskrifter på tryckfrihetsförordningens CKh ytttandefrihetsgmndlagens områden

dels att det i 3 kap.skall införas fyra nya paragrafer, 6 a-6 d §§, samt när­mast före 6 a § en ny rabrik av följande lydelse,

deb att 5 kap 7 § skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydebe               Föreslagen lydebe

3 kap.

Sändningar i lokalradio

6a§

Innehavare av tilbtånd enligt lo­kalradiolagen (1992:000) som avser att sända ljudradio skall utse en ut­givare för programverksamheten. Tilbtåndshavaren skall till Närradio­nämnden anmäla vem som är ut­givare.

Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hans upp­drag upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas så som fore­skrivs iförsta stycket.

6b§

En ställföreträdare for utgivaren skall vara godkänd av den som inne­har tillståndet. Utgivaren skall till Närradionämnden anmäla vem som är ställföreträdare.

6c§

Till varje anmälan enligt 6 a eller b § skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i ytt­randefrihetsgrundlagen och att han åtagit sig uppdraget. Om en ställ­företrädare utses skall det dessutom visas att han är godkänd av den som innehar tilbtåndet.

73


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydelse

6d§

När ställföreträdaren for en utgi­vare har tjänstgjort skall hans namn anges i sändningen


Prop. 1992/93:70

Proposifionens

lagförslag


5 kap. 7§ I nänadiolagen (1982:459) och lagen (1991:2027) ora kabelsänd­ningar fill allmänheten finns ytter­ligare bestämmelser om skyldighet att fillhandahålla inspelningar av radioprogram.

I närradiofegen (1982:459), lagen (1991:2027) ora kabelsändningar tiU allraänheien och lokalradiolagen (1992:000) finns ytteriigare bestära­raelser ora skyldighet att tiUhanda­håUa inspelningar av radioprogram. I lagen (1978:487) om plUciexeraplar av ljud- och bUdupptogningar fmns bestämmelser ora skyldighet att lämna skrifter CKh upptogningar tUl bibUotek eUer tUl arkivet för ljud och bild.


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.


74


 


Sammanfattning av departementspromemorian   Prop. 1992/93:70

(Ds 1992:22) Regler och villkor för privatradio     BUaga 1

Promemorian innehåller förslag om regler cKh villkor för frisfeende lokala ljudradiosändningar (privatradio). Vid utformningen har eftersträvats att gynna utveckhngen av lokala reklarafraansierade radiostotioner med en själv­ständig SfeUning och att motverka en utveckling där de lokala stationerna främst kommer att tjäna som relästotioner för centtalt producerade prograra. En UtveckUng av sismämnda slag skuUe inte leda till förbätttade yttranderaöj-ligheler eller till ökad mångfald. Det är eraellertid också nödvändigt att to hän­syn tiU att Sverige är ett land med stor ytvidd och Uten befoUcmng. Om lokalt förankrade radiostotioner skall kunna drivas i Sverige måste de olUca radio­stotionema kunna samverka i viss utsttäckning. De föreslagna reglema syftar tUl att möjUggöra sådan saraverkan när den sker på mitiativ av självsfendiga radioföretog.

De regler som syftor till att främja självsfendighet och lokal förankring är framför aUt följande.

*     TiUstånd att sända privatradio skaU avse ett lokalt avgränsat sänd
ningsområde.

*    Varje tiUståndshavare skall ansvara för en prograratjänst Varje programtjänst skall ha en egen beteckning.

*    En viss del av innehåUet skaU besfe av prograra som framställts särskilt för den egna verksaraheten.

Uttedningen om tekniska fömtsätmingar för utökade sändningar av radio och television till alhnänheten har redovisat att ca 175 sändare kan tas i bruk för koraraersiell radio i Sverige. En fömtsätming för uttedningens beräkning är att ca hälften av frekvensbandet 104-108 MHz inte uttiyttjas för analoga sändningar utan sparas för en eventuell framtida inttoduktion av digital sänd­ningsteknUc.

I proraeraorian föreslås att de ytterUgare raöjligheter som finns att sända, i försto hand inom FM-bandet, las tiU vara. Frekvensbandet 104-108 MHz bör i sin heUiet tas i anspråk för analoga FM-sändningar av privatradio. I och med att samtiiga sändningstillsfend föreslås löpa ut fera år efter det att lagen ora privattadio ttäder i kraft, skapas raöjlighet att göra en saralad bedömning av frekvensbehovet för en eventuell inttoduktion av digital sändningsteknUc vid en tidpunkt cfe föratsättningama lättare kan överbUckas.

Sändningsorarådenas orafatming bör bestäraraas raed beaktonde av bl.a. vad som är naturliga lokala inttesseområden samt önskemål frän de berörda.

Tillstånd att sända privattadio skall innebära rätt att själv sända en pro­graratjänst under 24 timmar per dygn i ett sändningsoraråde. Förslaget inne­bär att det rate skaU ges tiUstånd för s.k. delade frekvenser.

Varje programtjänst skall ha en beteckning som skiljer den från andra tiU­ståndshavares sändningar.

TUlstånd skall kunna ges till fysiska eller juridiska personer För att makt-

koncenttation skall motarbetas skall staten, komrauner, landsting eller pro-

75


 


gramföretog raed tillstånd enUgt 5 § radiolagen, dvs. Sveriges Radio-före-    Prop. 1992/93:70

togen och Nordisk Television AB, inte kunna få tiUstånd. Inte heller dagstid-    BUaga 1

ningsföretog eller företog som tUl mer än 40% ägs av dagstidningsföretog

skaU kunna få tiUstånd. Den sora redan har tiUstånd att sända privatradio skall

inte kunna fä ännu ett sådant tillsfend. Om en sammansluming med rätt att

sända nänadio fär tiUsfend att sända privatradio upphör tiUståndet att sända

nänadio.

TiUstånd skaU kunna överlåtas under tiUståndstiden under fömtsätming att förvärvaren själv skulle kunna erhåUa tillstånd.

AUa sändningstillsfend skall löpa ut vid samma tidpunkt, fem år efter det att lagen har ttätt i kraft. Om lagen ttäder i kraft den 1 januari 1993 kommer aUtså tillstånden att gäUa tiU utgången av år 1997.

Den som får tiUstånd skall betola en årlig koncessionsavgift till stoten om minst 50 000 kr.

Ora det fmns flera sökande tUl ett sändningstUlstånd skall den sökande er­håUa tUlståndet som åtar sig att erlägga den högsto årliga koncessionsavgifien till stoten. Avgiften skall dock alltid uppgå till lägst 50 000 kr per år. Förfarandet skaU ha formen av en öppen auktion, varigenom alla sökande är medvema ora vad övriga sökande bjuder

Innan en sökande erhåller tillstånd skaU han eller hon erlägga 10 % av det försto årets avgift, dock lägst 50 000 kr., i förskott. Härigenora kan oseriösa sökande sållas ut och en särskild ekonoraisk granskning av de sökande blir obehövhg.

Den enda regel sora föreslås för sändningamas allraänna innehåll är att tUlståndshavaren skall sända prograra sora har framsfeUts särskilt för den egna verksamheten under minst en ttedjedel av sändnragstiden per dygn.

Syftet med regehi är alt gynna lokalt förankrade radiostotioner och försvåra en nätverksbildning där det huvudsakligen sänds ut centtalt producerade pro­gram. Valet av en ttedjedel sora lägsto andel syftar tiU att raöjUggöra ett gan­ska orafattande saraarbete raellan olika radiostotioner, något sora är nödvän­digt ora det skaU kunna förekoraraa sändningar i mer folkfattiga sändnings­områden.

I fråga ora reklara cKh sponsring skall samma regler gälla sora för egen­sändningar av ljudradio i kabel. Detto innebär bl.a. att reklara mot vederlag och program raot betolning endast får sändas under särskilt raarkerad an­nonstid. Under den övriga prograratiden är det inte tillåtet att mot vederlag eUer annars på ett otiUbörUgt sätt gynna ett kommersieUt ratiesse.

Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse an­nonser under annonstid. Inom en sändningstid av en timme mellan hela klcKkslag får annonser förekoraraa under högst åtto minuter eller, i rena un­dantogsfall, tio rainuter. Annonstiden vid ett givet tiUfälle får inte understiga en minut

Ora ett program helt eUer delvis har bekostots av annan än den sora bedri­ver sändningsverksamheten, skaU detto anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet

76


 


I avvaktan på att en samraanhållen myndighet för olika slag av radio- CKh    Prop. 1992/93:70 TV-sändningar tiU allmänheten inrättas, bör myndighetsuppgiftema i förhål-    BUaga 1 lande till privattadion handhas av en ny, tUlfåUig myndighet I proraemorian används arbetsnamnet "privattadiomyndigheten" för den tillfälliga myndig­heten. Kostnaden för denna fmansieras med inkoraster från koncessions­avgiften för privairadio.

Promemorian innehåller vissa förslag om nänadion. TiU gmnd för för­slagen ligger att nänadion bör behålla sra karaktär av föreningsradio baserad på ideella insatser

Förbudet mot komraersiell reklam föreslås finnas kvar Däreraot föreslås det bli tillåtet att sända sponsrade program, om sponsorskapet anges. Möjligheten att återkalla sändningstillsfendet vid överttädelser av bl.a. för­budet raot komraersiell reklam upphör och ersätts med möjUghet tUl vitesföre­läggande.

Minst en sändare för närradio skaU kunna finnas i varje kommun. Där det finns särskilda skäl, tex. i kommuner med stor foUcmängd eller stor ytvidd, skall det kunna finnas flera sändare. Vissa sändare som nu används för när­radio överförs tiU privattadion. Ingen ändring föreslås av nuvarande principer för nänadiosändamas räckvidd.

Den nuvarande avgiften för alt täcka närradionärandens kosttiader av­skaffas. Nänadionärandens verksamhet finansieras i stället med inkomster från koncessionsavgiften för privattadio.

För att raotverka raöjUgheten att använda nänadion tiU propaganda för or­ganiserad rasism föreslås att sändningstillståndet ora det föreligger synner­liga skäl, skall kunna återkallas i upp tUl fera år vid dom för allvarliga yttran­defrihetsbrott Beslut om återkaUelse fattas av domstol med jury.

77


 


Departementspromemorians lagförslag                  Prop. 1992/93:70

1   C"   1     .-n                                                                   Bilaga 2

1 Forslag till

Lag om privatradio Inledande föreskrifter

1 § Denna lag innehåUer bestäraraelser ora tillsfend fill vissa lokala
rundracUosändningar av radioprogram i ljudradio (privattadio).

Lagen gäller inte sådana sändningar som bedrivs med stöd av när­radiolagen (1982:459).

2   § I lagen förstås med randradiosändning, radioprogram CKh reklam det­samma sora i radiolagen (1966:755). Med annonstid försfes sändningstid som inleds och avslutos av en särskild signatur sora markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detto på uppdrag av andra.

3   § För sändningar enligt denna lag gäller inte 6-18 §§ radiolagen (1966:755).

Innebörden av tillstånd

4 § För rätt att sända privattadio enligt denna lag krävs tillstånd av prival-
racUomyndigheten.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar av en program tjänst som kan tas eraot med god hörbarhet inom det sändningsområde tiUståndet avser.

5   § TiUsfend ges för endast ett sändningsoraråde. Orafattningen av detta bestäms av privattadiomyndigheten. Rera tillstånd kan raeddelas för sararaa sändningsoraråde.

6   § Stoten, landsting, korarauner eller programföretog med tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) kan inte få tUlstånd.

Den som ger ut en dagstidning eUer företog som tiU mer än 40 prcKent ägs av ett företog som har tUl huvudsakligt ändamål att ge ut dagstidning eUer att äga ett sådant företog, kan inte få tiUstånd.

7 § Ett tiUsfend gäller tUl och med utgången av är 1997. Ora ett tillstånd
meddelas för tid därefter gäller det i stället till utgången av den näst därefter
följande femårsperioden.

78


 


Meddelande av tillstånd                                                          Prop. 1992/93:7C

8  § När ett sändningsoraråde blir ledigt till ansökan skall privatradio-rayndighelen kungöra detta. 1 kungörelsen skall anges sändningsorarådets orafatming, sisto dag för ansökan CKh försto cfeg som sändningar får bedrivas raed stöd av tUlståndet

9  § Den som får tiUstånd enligt denna lag skall betala en årUg avgift tiU stoten om minst 50 000 kr.

Ora det frans raer än en behörig sökande skall privattadiomyndigheten kaUa tUl en auktion. TiUståndet skaU meddelas den sora skaU anses ha avgivit visst bud eller som på auktionen förklarar sig beredd att betala den högsto år­liga avgiften, aUt enUgt vad sora sägs i 10 -12 §§.

10   § Auktionen skall vara offentlig. Vid auktionen fär endast sådana sökande avge bud sora särskilt anmält sig tUl auktionen och sora är behöriga.

11   § Sedan budgivningen avslutots skall den sora avgivit det högsto budet oraedelbart betala tio procent av avgiften, dock lägst 50 000 kr. Privattadiomyndigheten kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i hand­läggningen för att bereda honom tillfälle att anskaffa medel för betalningen, ora uppehåUet inte kan antas raedföra beaktansvärd olägenhet. Ora inte sådan betalning sker, skall auktionen fortsätto.

Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig till en auktion skaU han anses ha förklarat sig beredd att betola en årlig avgift om 50 000 kr. Detta belopp skall han inbetola till privattadiomyndig­heten inom en vecka från det att myndigheten raeddelat att han är ende sökande. Sker inte det är hans ansökan förfallen.

12 § Avgiften skall fastställas till det belopp som motsvarar det bud som
kunnat godtos enhgt 11 § första stycket eller, i fall sora avses i 11 § andra
stycket, till 50 000 kr.

I tillståndsbeslutet skall privattadiomyndigheten ange den ärUga avgift som tillståndshavaren skall betala samt det belopp som skall betalas vid varje för­fallodag.

Sändningarnas innehåll

13 § Under rainst en tredjedel av sändningstiden varje dygn skall sändas prograra som framstäUts särskilt för den egna verksamheten.

Varje programtjänst skaU ha en egen beteckning. Denna skall anges minst en gång varje sändningstirarae.

79


 


Reklam och sponsring                                                             Prop. 1992/93:70

14   § Reklam mot vederlag och program mot betalning får sändas endast under annonstid.

15   § Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems in­ttesse sändningen sker

I annonser som sänds mot betalning eller annat vederiag får det inte upp­ttäda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram sora huvud­sakUgen handlar ora nyheter eUer nyhetskommentarer

16      § Av en prograratjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse
annonser under annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekoraraa under högst åtto eller, i rena undantogsfaU, tio minuter

17   § Annonstiden vid ett givet tillfäUe får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.

18   § Om ett program helt eller delvis bekostots av någon annan än den sora bedriver sändningsverksaraheten, skaU detto anges på lärapligt sätt i början och i slutet av prograraraet. Detto gäller dock inte vad sora sänds under annonstid.

Sanktioner m.m.

19 § Om sändningsverksamheten inte inletts tte raånader efter tillsfends­
tidens början skall privattadiorayndigheten föra talan vid länsrätt om till-
sfendets återkallande. Privattadiomyndigheten skall också föra sådan talan
ora, sedan sändningsverksaraheten påbörjats, inga sändningar förekommit
eller sändningar förekoramit i endast obetydlig omfatmrag under en sararaan­
hängande tid av rainst fyra veckor.

Detsararaa gäller om tUlståndshavaren sänder prograra ttots att det varken finns utgivare för programverksamheten eller sfellföreträdare för utgivaren enligt 3 kap. 6 a CKh b §§ lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets­förordningens och ytttandefrihetsgmndlagens oraråden eller ttots att anraälan ora utgivare eUer stälUorettädare inte har gjorts enUgt vad som föreskrivs där.

20   § Ora en tiUståndshavare bryter raot bestämmelsema i 13-18 §§ får privatradiorayndigheten förelägga honora att följa bestämmelsema. Före­läggandet får förenas med vite.

21   § Ett tillsfend får överlåtas till någon annan om privattadiomyndigheten gocUcänner förvärvaren. Sådant godkännande skall lämnas om förvärvaren är behörig att söka tiUstånd. Om privattadiomyndigheten inte godkänner för­värvaren är överlåtelsen utan verkan.                                oo


 


Godkänns överlåtelsen övertar förvärvaren överlåtarens rättigheter och        Prop. 1992/93:70

skyldigheter enligt denna lag för tiden därefter                           Bilaga 2

Den som vUl frånttäda ett tiUstånd skall skriftUgen anmäla detto tiU privat­radiorayndigheten.

22 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation är till­ståndet förfallet.

Betalning av avgift

23      § Skyldighet att betala avgift föreligger frän cKh med den dag då sänd­
ningar får bedrivas med stöd av tillståndet Att viss del av avgiften skall be­
talas dessförinnan framgår av 11 §.

Den ärliga avgiften skaU, med avdrag för vad sora betalats enhgt 11 §, be­talas raed lUca stora delar under kalenderåret senast den försto dagen i januari, april, juli och oktober raånad.

24      § Frånttäds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala av­
giften tiU och raed ttedje raånaden efter det att tUlståndet frånttätts eller åter­
kallats.

Skyldighet att betola avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon annan övertogit tUlståndet.

25   § Avgiften skall betalas till Riksskatteverket. All visst belopp skall be­talas till privattadiomyndigheten framgår av 11 §.

26   § Beslut om påförande av avgift enligt denna lag får verkställas, om av­giften är obetald CKh förfallen till betolning. Härvid gäller 5 kap. 16 - 18 §§ lagen (1984:151) ora punktskatter och prisregleringsavgifter i tUlämpliga delar

27   § I fråga om avgift enligt denna lag äger 5 kap. 3 § och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) ora punktskatter och prisregleringsavgifter raotsvarande till-lämprung.

28   § Om den inbetalade avgiften överstiger vad tillståndshavaren enligt be­slut av privattadiorayndigheten eller dorastol skall betala, skall det över­skjutande beloppet återbetalas tUl honora. AvgUt sora betalats enUgt 11 § skaU dcKk inte återbetalas.

81

6 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 70


överklagande                                                                       Prop. 1992/93:70

29 § Privattadiomyndighetens eller riksskatteverket beslut får överklagas hos kararaanätten. Beslut om sändningsområdenas orafatraing och ora vites­föreläggande får dock inte överklagas.

Denna lag ttäder i krafl den 1 januari 1993. Regeringen eUer den rayndig­het regeringen bestämraer får dcKk dessförinnan vidto de åtgärder som be­hövs för att beslut om tillstånd skall kunna meddelas omedelbart sedan lagen ttätt i kraft

82


 


Prop. 1992/93:70
2 Förslag till
                                                         Bilaga 2

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs att 5 a § radiolagen (1966:755)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse               Föreslagen lydebe

5 a §2

Om rätt att sända radioprogram i Om rätt att sända radioprograra i
vissa lokala randradiosändningar vissa lokala rundradiosändningar
frans särskilda föreskrifter i närradio- fmns särskilda föreskrifter i nänadio­
lagen (1982:459).
               lagen   (1982:459)   och   i  lagen

(1992:000) om privatt-adio.

Ora rätt att sända radiotidningar i randradiosändning finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eUer irådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändnrag av finländska televisionsprogram.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.

' Lagen oratryckt 1991:1066.

2 Senaste lydelse 1991:1556.                                                             83


 


Prop. 1992/93:70
3  Förslag till
                                                                      Bilaga 2

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenora föreskrivs i fråga ora nänadiolagen (1982:459) dels att 3, 6, 10, 13 CKh 16 §§ skall ha följande lydelse, deb att det i lagen skall införas en ny bestäraraelse, 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                      Föreslagen tydelse

3§1

Nänadio får inte sändas uton tiUstånd av nänadionäranden.

Tillstånd får inte ges till en sam­manslutning som har tillstånd att sända privatradio enligt lagen (1992:000) om privatradio.

Om en sammanslutning med till­stånd att sända närradio får tilbtånd att sända privatradio enligt nämnda lag, är tilbtåndet att sända närradio förfallet, med verkan från den dag det andra tilbtåndet gäller.

Närradio får sändas bara över så- Privatradiomyndigheten beslutar
dana radiosändare som televerket stäl- om vilka sändare som skall få ut­
ter till förfogande.
                        nyttjas för närradio. Om sådana sam­
manslumingar som anges i 4 § så
önskar skall en sändare för närradio
finnas i varje kommun där det är tek­
niskt möjligt. Om det finns särskilda
skäl får det finnas ytterligare sändare
för närradio i en kommun.

Sändare som anges iförsta stycket får inte användas för annat ändamål.

'Senaste lydelse 1985:597.                                                                                  84


 


Nuvarande lydebe                Föreslagen lydelse                         Prop. 1992/93:7

10 §                                               Bilaga 2

KommersieU reklam får inte sänd-       Om någon annan än samman­
as i nänadio.
                        slumingen har bekostat ett program

Ett program eller programinslag i   helt eller delvis skall uppgifi lämnas närradion får inte bekostas med   om vem bidragsgivaren är. pengar eller annan egendom som har      KommersieU reklam fär inte i an­ställts till sammanslutningens för-   nat fall än som anges iförsta styck-fogande under förutsättning att pro-   ett sändas i nänadio. grammet eller inslaget sänds.

13 §2

TUlstånd att sända närradio får åter- TiUstånd att sända närradio får åter­
kallas om sammanslutningen
  kaUas om samraanslutningen

1.   inle längre uppfyUer kraven en- 1. inte längre uppfyller kraven en­
Ugt 4 §,
                            ligt4§,

2.  bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter annan i dess ställe umyttja sändningstid som tilldelats sammanslumingen,

3.  sänder program trots att det 2. sänder program trots att det varken finns utgivare för program- varken finns utgivare för program­verksamheten eUer stäUförettädare för verksamheten eUer stäUförettädare för utgivaren enligt 3 kap. 3 cKh 4 §§ utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4 §§ lagen (1991:1559) raed föreskrifter lagen (1991:1559) raed föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytl- på tryckfrihetsförordningens och ytt-randefriheisgrundlagens oraråden randefrihetsgrandlagens oraråden el-eller ttots att anmälan om utgivare ler ttots att anmälan om utgivare eUer eller sfellföreträdare inte har gjorts stäUförettädare inte har gjorts enligt enligt vad som föreskrivs där,        vad som föreskrivs där,

4.  bryter mot föreskriftema i 10 eller 11 §,

5.  inte utnyttjar rätlen att sända 3. inte utnyttjar rätten att sända under tre på varandra följande under tre på varandra följande månader eUer      månader eUer

6.  inte erlägger avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, om sammanslumingen har förelagts att erlägga den vid påföljd att tilbtåndet annars kan återkallas.

När ett tillstånd återkallas får näranden besferaraa en tid ora högst ett är inom vUken samraanslutningen råte kan ges nytt tUlsfend.

2Senaste lydelse 1991:1566.                                                              85


 


Nuvarande lydebe                Föreslagen lydebe                          Prop. 1992/93:70

13 a §                                               Bilaga 2

Om sammanslutningen bryter mot bestämmelser som anges nedan får närradionämnden förelägga den att följa bestämmebema. Föreläggandet får förenas med vite. Sådant föreläg­gande får meddelas om samman­slutningen

1.   bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen eller

2.   bryter mot föreskriftema i 10 eller II §.

16 §3

Om en dorastol funnit att ett pro- Ora en dorastol funnit att ett pro­
grara i nänadion innefattat ett ytt-
gram i nänadion innefattat ett ytt­
randefrihetsbrott sora innebär ett all-
randefrihetsbrott sora innebär ett all­
varligt raissbrak av yttrandefriheten
varligt missbruk av yttrandefriheten
får domstolen i domen återkaUa sam-
får domstolen i domen återkaUa sam­
manslumingens tillsfend att sända. I
mansluraingens tillstånd all sända. I
ett sådant beslut får dorastolen CKkså
ett sådant beslut får dorastolen CKkså
bestäraraa en tid av högst ett år inom
besfemma en tid av högst ett år, eller
vilket sammanslutningen inte får ges
om det ftnns synnerliga skäl högst
nytt tiUstånd. Domstolen får förordna
fem år, inora vilket saramanslul-
att beslutet skall gälla utan hinder av
ningen inle får ges nytt tillstånd,
att domen inte vunnit laga kraft
Domstolen får förordna att beslutet

skall gälla uton hinder av att domen

mte vunnit laga kraft

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.1 fråga ora radioprograra som sänts före ikraftträdandet tiUämpas äldre bestämmelser

3Senaste lydelse 1991:1566.                                                              86


 


4 Förslag till                                                        Prop. 1992/93:71

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på       Bilaga 2

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs att det i 3 kap. lagen (1991:1559) raed föreskrifter på tryckfrihetsförordningens cKh ytttandefrihetsgnmdlagens oraråden skall införas fyra nya paragrafer, 6 a-d §§, samt närmast före 6 a § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvarande lydebe               Föreslagen lydelse

Sändningar i privatradio

6a§

Innehavare av tilbtånd enligt lagen (1992:000) om privatradio som avser att sända ljudradio skalt utse en ut­givare för programverksamheten. Företaget skall till privatradio­myndigheten anmäla vem som är utgivare.

Om den som utses till utgivare inte

längre är behörig eller hans uppdrag

upphör, skall företaget omedelbart

utse ny utgivare. Denne skall anmälas

så som föreskrivs iförsta stycket.

6b§

En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som inne­har tittståndet. Utgivaren skall till privatradiomyndigheten anmäla vem som är ställföreträdare.

6c§

Till varje anmälan enligt 6 a eller b § skall fogas bevis att utgivaren el­ler ställföreträdaren uppfyller de be­hörighetsvillkor som anges i ytt­randefrihetsgrundlagen och att han åtagit sig uppdraget. Om en ställföre­trädare utses skall det dessutom visas att han är godkänd av den som innehar tilbtåndet.

87


 


Nuvarande lydebe               Föreslagen lydelse                          Prop. 1992/93:70

6 d §                                                Bilaga 2

När ställföreträdaren för en utgivare har tjänstgjort skall hans namn anges i sändningen.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.


 


Sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1991:108)     Prop. 1992/93: 70
Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio
      s

Inledning

Denna rapport är avsedd att utgöra ett lekniskt underlag för en bedöraning av den raöjliga orafatmingen av frisfeende komraersiell ljudradio i Sverige. De närmare vUlkoren för sådan verksamhet, inklusive riktlinjer för sändares räckvidd cKh regler för raeddelande av sändningsrätt, fömtsätts koraraa att ut­forraas under den fortsätto planeringsprocessen.

Tilldelning av frekvenser CKh andra beslut om radiosändare sker inora raraen för den intemationella telekonventionens regelverk. För randradion gäller intemationellt överenskorana frekvensplaner, där varje enskUd sändare finns angiven. Ändringar i förhällande tUl dessa planer kräver medgivande frän de grannländer sora kan bU berörda av ändringen.

Planeringen av rundradiosändare i Sverige har från början syftot tiU att tUl­godose Sveriges Radio-koncemens behov. Inom FM-näten har pfecering CKh räckvidd för de enskilda sändama valls för att på det mest ekonomiska sättet möjliggöra mottogning av koncemens fyra ljudradiokanaler inora deras av­sedda tockningsomräden. Alla planerade sändare har inte kommit till utför­ande.

De sändare sora är avsedda för nänadion har placerats där detto har varit möjligt med hänsyn till de sändare som planerats för Sveriges Radio-koncer­nens program. Utgångspunkten har varit att nänadiosändama skall ha liten räckvidd, 5 km. Med tiden har dcKk förhöjd räckvidd medgivits för omkring två tredjedelar av sändama. Av de ca 400 sändare sora planerats för nänadion umyttjas ca 160.

Trängseln inora FM-bandet är störst i storstodsorarädena. 1 Stockholras-ttakten umyttjas t.ex. samtUga mplanerade sändare. Det har inte bedömts raöj­ligt att öka räckvidden för nänadiosändama i StcKkhohn.

Ora det skall tUUcorama koraraersieUa ljudradiosändningar i Sverige kora­raer planeringsfömtsättningama att ändras. Den reklarafraansierade ljudradion kan förväntas ställa anspråk på sändningsraöjUgheter bl.a. i de fetbefoUcade områden där frekvensbristen redan nu är märkbar. Det blir därför vUctigare än tidigare att göra en avvägning raellan önskemålen från olika intressenter. Frågan om eventueUa poUtiskt faststallcfe riktUnjer för hur en sådan avvägning skaU gå till bör behandlas i det fortsatta berednrågsarbetet.

Allmänna förutsättningar för rapporten

1 det följande behandlas möjlighetema att bereda utiyrarae för sändningar av reklamfinansierad ljudradio i Sverige. Redovisningen sker för varje fre­kvensband för sig.

Uttedningen har utgått från att en fraratida reklarafinansierad radio skall vara lokalt baserad. Detto utesluter givetvis inte att de lokala sändningama

89


 


stundtals kan brådas samraan så att de t.o.ra. kan ha en näst råtill nationeU    Prop. 1992/93: 70
fecknråg.
                                                                     BUaga 3

Uttedningen har vidare utgått från att reklammarknadens storlek blir av­görande för behovet av sändningsfrekvenser. I fetbefoUcade oraråden, främst i storstodsområdena, kan det finnas ekonomiskt utrymme för flera sändare. I mer glesbefolkade delar av landet kan sändama behöva fecka stora oraråden.

Utredningen redovisar en raodell sora utgår från att sändare för lokal feckning skall ha en räckvidd ora ca 20 km från sändaren. Även möjUgheten att inrymraa sändare raed 50 kra räckvidd cUskuteras.

Utredningen har råte funnit det raenrågsfuUt att utforraa andra altemativ för frekvensanvändningen. Om det skulle bli aktuellt att pröva andra modeller fums beredskap att göra detto paraUellt raed det politiska berednrågsarbetet

Långvågs- och mellanvågssändningar

I gällande frekvensplaner har Sverige åtto frekvenstiUderårågar för högeffekt-sändningar inom långvågs- och mellanvågsbanden. Dessutom finns pä raeUanvåg frekvenstilldelning för tte kanaler för lågeffektsändningar. Dessa kan användas för flera sändare om avståndet raellan dera är tiUräckligt stort.

Efter det att långvågssändningarna från Motala har upphört utnyttjar Sverige endast en av högeffekttiUdelningama för Sölvesborg MV. Det skulle därför vara raöjligt att utnyttja tilldelningarna för högeffektsändningar för sändare raed lägre effekt CKh därigenora möjliggöra att även dessa frekvenser användes för flera sändare på olUca orter i landet

Något principiellt hråder mot att umyttja långvåg och mellanvåg för kora­raersiella radiosändningar finns inte. Vissa skäl tolar emellertid för att in­ttesset för en sådan användning inte koraraer att vara så stort. En del radio-raottogare kan inte to eraot långvägs- eller raellanvågssändningar. Anlägg­nings- och driftskosmadema är högre för långvågs- eller mellanvågssändare än för FM-sändare. Ljudkvalitén blir sämre än med FM. Vågutbrednings-egenskapema medför att mottogningsförhållandena nattetid kan bU sämre än dagtid.

Om någon önskar umyttja långvåg eUer meUanvåg för kommersieUa radio-sändningar bör detto sålunda kunna medges. Eftersom det gäller frekvenser sora tiUdelats Sverige enligt gällande planer skulle sändningama kunna starta så snart utmstnrågen har råstaUerals.

För att skapa reaUstiska föratsättmngar för reklarafraansierade radiosänd­ningar är det emeUertid nödvändigt att finna sändnrågsraöjligheter även råora andra frekvensband än lång- och mellanvåg.

FM-bandet 87,5-104 MHz

Den teknUc som i dag dominerar för ljudradion är FM-sändningar inora ultta-kortvågsbandet Detto frekvensband är lämpligt för sändningar tUl begränsade

90


 


områden, eftersom sändarnas räckvidd inte når utöver den s.k. radio-    Prop. 1992/93: 70
horisonten.
                                                                   BUaga 3

I Sverige används frekvenser mellan 87,5 och 104 MHz för Sveriges Radios sändningar samt för nänadiosändningar. För att även inryraraa reklarafraansierade Ijudradiosändnrågar i detto frekvensband är olika åtgärder tänkbara. En raöjlighet är att använda ledig tid i befintiiga sändare. En annan åtgärd är att umyttja befintUga sändare sora i dag används för annat ändamål. Sändare sora finns raed i de nuvarande planema raen sora råte har kommit tUl utförande kan las i bruk för reklamfinansierad radio. Det är också möjligt all ändra nu gäUande planer så att flera sändare får mm.

Sända på ledig tid

Vissa sändare används endast för sitt egentiiga ändaraål under en begränsad del av dygnet Det tydligaste exeraplet är de nänadiosändare där de sändande sammanslutningama endast sänder under ett fåtal timmar per dygn, medan övrig tid upptas av en prograraslinga med råformation om nänadiosänd­ningama. Enligt nänadionärandens stotistik pågick nänadiosändningar över 157 sändare under ttedje veckan i april 1991. På 105 av sändama uppgick föreningssändningama till högst 35 timmar under veckan. Över 61 sändare sändes det ut föreningssändningar under högst 14 rimmar.

Det skuUe uppenbarligen vara möjligt att låto kommersiella Ijudradiosänd-ningar äga ram över sådana sändare under den tid då det inte pågår sådana sändningar för vilka sändaren i försto hand är avsedd. Även om raan tar hän­syn till behovet av raarginaler skuUe, raed det anförda exeraplet sora utgångs­punkt, koraraersiella ljudradiosändningar kunna äga ram under i genomsnitt 18 tiraraar per dygn på 60 orter och 15 tiraraar per dygn på ytterUgare ett 40-tal orter.

Det säger sig självt att det i första hand är på de raindre orler där föreningslivet råte självt orkar med mer omfattande sändningar som den här anvisade utvägen kan väljas. I de stöne sfedema krävs andra lösnrågar.

Om flera företog och organisationer umyttjar samma sändare är det givetvis angeläget att de olika prograraföretogen klart identifieras så att lyssnaren säkert kan veto vilket program sora sänds ut

Eftersora de aktuella nänadiosändama befinner sig i full drift kan nya sändningar inledas oraedelbart efter det att nödvändiga politiska beslut har fattots och eventuella tekniska raodifierrågar har slutförts.

Överta befintliga sändare

På vissa stöne orter har närradions sändningstid under senare år ökat mycket kraftigt Detto är råte i försto hand resultotet av att antalet sändande förenrågar har ökal utan att ett raindre antol föreningar har ökat sin sändningstid, bl.a. genom att helt dominera nytillkomna sändare. De sändningar som dessa för­eningar svarar för är upplagda som musikradio där föreningsbudskapen sänds ut i förra av korto "reklaminslag". Sora exempel kan nämnas att Radio

91


 


SAF under år 1990/91 använde tte sändare i Göteborg. Sändningstiden för    Prop. 1992/93: 70
varje sändare var raeUan 15 CKh 20 tiraraar per dygn.
         BUaga 3

Det Ugger nära till hands att bettakto så orafattande sändningar i nänadion sora ett slags förövning för koramersieU radio. Av uttolanden från Svenska Arbetsgivareföreningen framgår också att föreningens avsikt är att upphöra raed nänadiosändningama så snart det blir tiUåtet raed reklamfinansierade radiosändningar Vissa andra föreningar med omfattonde sändningar har redan togit steget fullt ut ckU börjat säncfe reklara, ttots att koramersieU reklam inte fär sändas i nänadion.

Ora reklarafraansierade ljudradiosändningar blir tiUåma skulle ttoligen elt antal av de sändare sora i dag används för nänadio på stöne orter inte längre behövas för sitt nuvarande ändaraål. De egentiiga föreningssändningama skulle fä plats i ett mindre antol sändare, medan de överflödiga sändama i StäUet skulle kunna användas för kommersieUa Ijudradiosäncrårågar.

Det är på följande orter där det finns mer än en sändare för nänadio sora det kan bU aktueUt att frigöra en eller flera sändare.

Ort                            Antal sändare

Stockhohn                   7 varav 3 i rånerstoden

Göteborg                     6 inkl. Härryda

Mahnö                        4 inkl. Staffanstorp cKh Burlöv/Lomma

Lund                          2

Nyköping                     2 inkl. Vagnhärad

Hur raånga sändare som bör finnas kvar för nänadion är en politisk fräga. Med hänsyn tiU att flera av de aktueUa sändama umyttjas av ett Utet antal orga­nisationer som bedriver omfattonde sändningar framsfer det sora riraligt att anto att i storleksordningen sju sändare bör kunna frigöras.

Även de nu aktuella sändama befraner sig i drift. De bör kunna övertas av nya användare så snart nödvändiga beslut har fattots.

Utnyttja planerade men ej uppförda sändare

Ett knappt 50-tal av de frekvenstilldelningar som enligt den nuvarande fre­kvensplanen (Geneve 1984) har reserverats för Sveriges Radios behov har av olika skäl ännu råte kommit att utnyttjas. TiUdelningama frans i oUka delar av landet och har en effekt som varierar mellan 30 och 6 000 W. Räckvidden varierar raeUan nägra kra och 5-6 mU.

92


 


Följande frekvenstilldelningar skulle raed tanke på räckvidden kunna vara    Prop. 1992/93: 70 av intresse för koraraersiella radiosändningar. Med tanke på senare tillkomna    BUaga 3 sändare måste raan emellertid göra ett förbehåU för att de effekter som angetts i planen råte säkert kan utnyttjas överaUt

Stationsplats                Effekt (W)

Askersund                   1000

Enköpråg                     3 000

EskUsttina                   3 000

Göteborg                     6 000

Hässleholm                  1000

Mahnö                        6 000

Södertälje                   3 000

Tungelsto                    3 000

Vunraerby                   3 000

För att bedöma om dessa sändare kan tas i bmk för reklamfinansierade radiosändningar måste det ske en avvägning raellan inttesset för sädana sändningar cKh Sveriges Radios behov att umyttja sändama.

Sora nämnts i det föregående används för närvarande ca 160 sändare för nänadion. I frekvensplanen finns ytterligare ca 200 sändare med låg effekt, som har avsetts för nänadion. I den män det inte är aktuellt att bedriva när-radiosändnrågar över dessa sändare är det givetvis möjligt att i stället använda de reserverade frekvenserna för kommersiella ljudradiosändningar. Det bör emellertid påpekas att flertalet sändare är belägna i glesbygden och att det där­för är tveksamt om det kommer att finnas intresse av att utnyttja dem för reklamfinansierade sändningar.

De sändare som avses i detto avsnitt finns med i gällande frekvensplaner De kan aUtså tas i bruk utan att det krävs några ytteriigare överiäggnrågar raed våra grannländer. I princip kan sändama börja användas så snart utmsmrågen har installerats. Det kan emellertid i några fall visa sig nödvändigt att göra modifieringar med hänsyn till förändringar sora har skett sedan planen upp­rättades.

Andra frek'\'ensplaneringen

Som nämndes mledningsvis har den nuvarande frekvensplaneringen till­kommit för att tillgodose Sveriges Radios behov. I andra hand har även när­radions önskemål kunnat beaktas. Man har inte behövt to hänsyn till att andra inttessenter har ställt krav på sändnrågsmöjUgheter.

Om frekvensplanerrågen skulle göras om frän början, ulan att man behöv­de to hänsyn till befintiiga installationer, är det ttoUgt att flera program än nu skulle kunna inrymmas i det tillgängliga frekvensområdet. För att ett stöne antal program skulle få plats skulle enskilda sändare behöva ges mrådre räck­vidd, vilket innebär att olika sändare kan placeras närmare varandra. En följd

93


 


av en sådan planerråg skulle vara att det behövdes flera sändare för att sända    Prop. 1992/93: 70
ut riksfeckande program, t.ex. från Sveriges Radio.
              BUaga 3

Med nuvarande råfrastruktur i form av sändarstotioner, master ra.m. är den praktiska möjUgheten att ändra i planeringen mer begränsad. Det kan råte annal än i undantogsfall bU fråga om att flytto befintiiga sändarstotioner, åt-mråslone råte fönän ancha möjUgheter är uttömda.

Den möjUghet sora återsfer är att göra de ändringar sora kan ske utan att huvuddragen i säncfemätet ändras. Ändringama kan även i detto fall rånebära att befintiiga sändare behöver byto frekvenser eller förses med riktantenner som rainskar utsttålningen i vissa riktningar. Om sådana ändringar sker kan det vara möjligt att etoblera ytterligare ett antal sändare i frekvensbandet 87,5-104 MHz.

Sådana ändringar kan göras på en rad olUca sätt Det är råte realistiskt att utteda aUa altemativ. I detto sammanhang har några exempel studerats. Ancha altemativ kan belysas när det finns konkreto önskemål.

Inom ramen för uttedningen har studerats ett altemativ sora innebär att sändare raed 1 kW uteffekt, vilket motsvarar en räckvidd på 20 km från sändaren, anläggs i de tte storsfedema samt i 15 andra fetorter. Det har be­dörats vara raöjligt att inryrama tie sädana sändare i StcKkholm, två sändare i vardera Göteborg och Malmö särat en ny sändare i var och en av fetortema Helsingborg, Jönköping, Borås, Linköping, Nonköping, Örebro, Söder­tälje, Eskilstuna, Västerås, Uppsala, Karlstad, Gävle, Sundsvall, Uraeå och Luleå. Det kan inte uteslutas att det ökade antalet sändare medför en viss kvalitetsförsärarråg på en del platser

Även ett altemativ raed starkare sändare, 10 kW och över 50 kra räckvidd, har diskuterats. Det är tänkbart att även så starka sändare kan inrymmas på raånga håll, men det kräver elt raer omfattonde planeringsarbete. Svårig­hetema att koordinera frekvensanvändningen med grannländema kan väntas bli svårare med starkare sändare.

De här angivna altemativen får ses sora exerapel pä vad sora uton stora svårigheter kan uppnås genom omplanering. Även behov av nya sändare utanför de angivna ortema torde ofto kunna tillgodoses, särskilt i mer gles­befolkade delar av landet

Vid beräkningama har råle togits hänsyn tiU ett eventueUt aUmänt behov av starkare sändare för nänadion. Om, sora det har föreslagits, en riktpunkt skall vara att nänadiosändama skall fecka kommunen, komraer det knappast att vara raöjUgt att tiUgodose andra önskeraål i frekvenser under 104 MHz.

De sändare sora har behandlats i detto avsnitt kan börja användas först när gällande frekvensplaner har ändrats. Det är svårt att på förhand ange tids­ätgången för detta. AUraänt kan sägas att problemen är stöne ju starkare sändare det gäller, eftersom signalema från starkare sändare påverkar radio­verksamheten i ett stöne omräde i Sverige och utiandet Det torde emellertid vara rimligt att räkna med att det tar raeUan sex månader ckU ett år från det att en ändring aktualiseras tUls planen har ändrais cKh den nya sändaren kan las i bruk.

94


 


FM-bandet 104-108 MHz                                                Prop. 1992/93: 70

....                                                                             BUaga3

Intedmng

Enligt den gällande råteraationella planen är frekvensbandet 104-108 MHz avsett för mndradiosändningar av ljudradio i Europa. För ländema kring Östersjön har eraellertid detto band inte varit tillgängligt för randradio­sändningar fönän den 1 januari 1996. Orsaken är att vissa länder har använt detto frekvensband för raiUtära tiUärapnrågar.

En prelirainär överenskoraraelse har eraellertid tiäffats raellan förettädare för vissa stoter i Östersjöorarådet ora att detto frekvensband skall öppnas för randradio redan fro.m. den 1 april 1992. Bandet bedöms därför kunna las i bruk vid den angivna tidpunkten i Sverige.

Sedan tidigare finns en plan för hur frekvensbandet 104-108 MHz skaU umyttjas. EnUgt denna skaU del bU möjligt att etoblera ett riksfeckande sändar-nät raed möjlighet att bryto ner nätet för sändnrågar över enskilda komrauner, det s.k. ferate FM-nätet Del ferate nätet tar i princip i anspråk hela frekvens­bandet.

Reservationer för digitala sändningar

För att det skall vara raöjligt att to ställning till hur stor del av frekvensbandet 104-108 MHz som kan användas för reklamfinansierade Ijudradiosändnrågar raed FM-teknik är det nödvändigt att först diskutera hur stort frekvens-utryrarae sora skall reserveras för en fraratida introduktion av digitol sänd­ningsteknik.

På flera håll i världen pågår utveckling av systera för digitala ljudradio­sändningar. I Europa pågår utvecklingsprojektet Eureka-147 raed syfte att specificera ett digitalt Ijudradiosystera för främst marksändningar. Systerael kallas Digital Audio Broadcasting (DAB).

Genom digital sändningsteknUc förbättis ljudkvaliteten. Känsligheten för stömingar blir raindre, särskilt vid användning av rörliga raottogare. Ungefär tre gånger sä raånga kanaler som vid FM-sändningar kan ryraraas inom samma frekvensutrymme.

Digitala sändningar kan inte tas emot med vanliga FM-mottagare. Allmänheten måste skaffa nya mottogare sora är avsedda för den digitala tek­niken. Ora det skall ske en övergång till digitala sändningar blir det därför nödvändigt att under en övergångsperiod sända i båda teknikema saratidigt. Under denna övergångsperiod - sora kan omfatto 5-10 år eUer raer - kommer det alltså att krävas större frekvensutrymrae än ora enbart analog teknUc an­vändes.

Ett politiskt beslut om övergång till digitala sändningar behöver inte fattas fönän vid mitten av 1990-talet. 1 denna rapport är det emellertid nödvändigt att diskutera hur stort frekvensutrymme som kan behöva reserveras för digi­tala sändningar under övergångsperioden.

95


 


TV-kanal 12 finns inle med i planeringen för en eventuell fjärde riks-    Prop. 1992/93: 70 feckande TV-kanal i Sverige. Om kanal 12 las i anspråk för digitala ljudradio-    BUaga 3 sändningar påverkas råte möjligheten att etoblera en fjärde TV-kanal på nägot avgörande sätt.

FM-sändningar i 104-108 MHz

Om det ovannämnda altemativet väljs kommer ungefär 2 MHz av frekvens­bandet 104-108 MHz att kunna användas för reklamfinansierade Ijudradio­sändnrågar. Det tiUgängliga frekvensuttymraet kan disponeras på olUca sätt

Det tidigare näranda s.k. femte nätet tar i anspråk hela frekvensbandet 104-108 MHz, dvs. raer än de 2 MHz som är tillgängliga ora en del av bandet skall sparas för digitala sändningar. Därför koraraer det inte all vara raöjligt att etoblera det ferate nätet i fuU utsttäckning.

Det skulle däremot kunna tänkas att man uppförde de delar av det ferate nätet sora använder sändare i den del av frekvensbandet sora kan disponeras. Man skulle då råte fä raöjlighet att anlägga ett riksfeckande nät. Det bedöms emeUertid vara raöjUgt att nä ca 65 % av befoUcningen raed sändningar.

Ett nytt nästan riksfeckande nät kan tas i drift ett år efter beslut eftersora användbarheten av vissa av frekvenstilldelnrågama i planen raåste konttolle­ras och eventuella ändringar koordineras raed grannländema.

Genom att flytto vissa tilldelningar i frekvensplanen från omgivande kom­rauner till storstodsorarädena och andra större fetorter skulle dessa kunna få flera sändnrågsraöjligheter på bekostoad av grannkoramunema. Ora en sådan förändring genoraförs kommer ytterUgare två sändare med 20 km räckvidd att kunna upprättas i Stockholm, Göteborg CKh Malmö saml i de tidigare nämnda 15 Slörre fetortema. Andra altemativ är givetvis ocksä möjliga. Tidsåtgången bedöms tUl sex raånader efter beslut.

Satellitsändningar

Ljudradiosändningar från satellit förekoramer redan. Eftersom de frekvenser som används endast möjliggör stotionär raottogning bedöms inte sateUitsänd-ning vara ett intressant altemativ för svensk kommersiell ljudradio. Satellii-sändnråg kan däremot användas för att raato marksändare med program.

Satellitsändningar som medger röriig mottogning bedöms kunna komraa till stånd först på 2000 talet, när lärapliga frekvenser kan bU tUlgängliga.

Sammanfattning

I det föregående redovisas en rad olika möjligheter att bereda utrymme för reklamfinansierade ljudradiosändningar i Sverige. Vissa av dessa är omedel­bart tillgängliga, om nödvändiga politiska beslut fattos. 1 andra fall behöver befintUga planer ändras, innan nya sändare kan tas i bmk.

98


 


Följande antal sändare inom FM-bandet bedöms kunna bli tillgängliga på    Prop. 1992/93: 70
vissa orter i landet
                                                         BUaga 3

 

Stockhohn (råkl förorter)

7

Göteborg (inkl. förorter)

8

Malmö (råkl.förorter)

6

Helsingborg

3

Lund

1

Hässlehohn

1

Jönköping

3

Borås

3

Vimmerby

1

Lråköping

3

Nonköping

3

Örebro

3

Askersund

1

Södertälje

4

Nyköping

1

Eskilstuna

4

Västerås

3

Uppsala

3

Enköpråg

1

Karlstod

3

Gävle

3

Sundsvall

3

Umeå

3

Luleå

3

Vid sidan av de här redovisade sändama komraer kommunfeckande sänd­nrågar att kunna råledas i ett 100-tal kommuner

Det kan råte uteslutas att en awägnråg meUan önskeraål ora koraraersiella radiosändningar CKh tKhoven hos Sveriges Radio CKh nänadion kan leda till att de tiUgängliga raöjlighetema är mrådre än vad som anges här.

Andra politiska prioriteringar skulle också kunna vara ett motiv för att studera andra altemativ än de nu redovisade.

99


 


Sammanställning av remissyttranden över              Prop. 1992/93:70

departementspromemorian (Ds 1992:22) Regler och villkor        BUaga 4

för privatradio, samt delbetänkandet (SOU 1992:108) Tekniskt utrymme för reklamfinansierad radio.

Remissinstanserna

Remissvar har avgetis av Justitiekanslem, Göta hovrätt, Kararaarrätten i Sundsvall, Frekvensförvalmingen inora Televerket, Stockholras universitet, som har överlämnat ytttanden från företogsekonomiska institutionen CKh ju­ridiska fakultetsnäranden; Göteborgs universitet, sora har överläranat ytt­randen från institutionen för joumalistik cKh masskomraunUcation och huraa-nistiska utbildnings- och forskningsnäranden, Radionäranden, Närradio­näranden, Näringsfrihetsorabudsraannen (NO), Statens pris- och kon­kurrensverk (SPK), Konsumentverket, Radiolagsuttedningen, Riksskatte­verket, Statskontoret, RUcsrevisionsverket (RRV), Sveriges Radio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centtalorganisation (TCO), Sveriges industriförbund, Konst­närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnärand (KLYS), Svenska tonsättares intemationella rausUcbyrå (STIM), Sveriges advokatsarafund. Föreningen Svenska masskoramunikationsforskare. Svenska tidningsut­givareföreningen (TU), Sveriges nänadioförbund, Sveriges reklaraförbund, Annonsörföreningen, Sveriges köpmannaförbund och Radioutgivare­föreningen.

Hämtöver har skrivelser inkommit från Överbefälhavaren, Stotens rädd­ningsverk. Televerket Rundradio, Svenska kyrkans centtalstyrelse, Sveriges frikyrkoråd. De fria krisma samfundens råd, Sveriges Riksradio AB och Sveriges Lokalradio AB, Publicisiklubben, Svenska joumalistförbundet. Föreningen Svenska korapositörer av populärmusik (SKÅP), Intemational Federation of the Phonographic Industry (IFPI), Svenska artisters och mu­sikers intresseorganisation (SAMI), Arbctornas bildningsförbund (ABF), Sveriges raarknadsförbund. Svensk Radioutveckling AB, Sveriges radio- & hemelekttoniklevcrantörer. Radio Nova, Radio Scandinavia, Future T.A. AB, Music Radio Service Broadcasting AB u.b. (MRS Broadcasting AB), Finska klubben i Umeå, Huddinge närradioförening, Järva, Lidingö, Nacka och Västerorts närradioföreningar (Järva m.fl. nänadioföreningar), Äng-radion, Mattias Andersson i Klintehamn, Suzanne Liljegren m.fl. på Lidingö, Ame Granfoss i Solna, Gunnar Helén i StcKkholm, Magnus Kolsjö i Jönköping, Andreas Langell i Helsingborg CKh Bengt Bengtsson i Shte.

En del av remissinstansema har lämnat gemensamma yttranden. Be­teckningen Sveriges frikyrkoråd m.fi. står för ett gemensamt ytttande från Sveriges frikyrkoråd och De fria kristna samfundens råd. SAF och Industri­förbundet avser det gemensamma ytttandet från Svenska arbetsgivare­föreningen och Sveriges industriförbund. Riksradion och Lokalradion be­tecknar det gemensamma ytttandet från Sveriges Riksradio AB och Sveriges Lokalradio AB.

100


 


Till ytttandet från TU har bifogats en reservation avgiven av ledamötema     Prop. 1992/93:70

Nordin, Alsing, Lundh, Jonsson och Larsson.                             BUaga 4

1   Allmänt om promemorian cKh villkoren för privatradions införande

Remissyttrandena avser främst proraeraorian om regler CKh villkor för privat­radio. Endast ett mindre antol råkomna synpunkter gäller uttedningen om de tekniska fömtsättningama, som därför dispositionsraässigt har underordnats kommentarema tiU promemorian.

Förslagen i proraeraorian syftor tUl alt gynna utvecklingen av lokala reklarafraansierade radiostotioner raed självständig ställning, CKh därigenora bidra liU förbättrade yttranderaöjligheter CKh ökad mångfald i de svenska raediema. Sttävan att ge privattadion lokal förankring och undvika att stotio­nema frärast tjänar sora relästotioner för centtalt producerade program, har varit vägledande för förslagens utformning. Promeraorian orafattar även för­slag ora nänadions ställning i saraband raed att privattadio införs.

Proraeraorians förslag får i sin huvudsakliga utforraning stöd av bl.a. Göta hovrätt, Frekvensförvalmingen inom Televerket, företagsekonomiska institutionen och juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, SAF och Industriförbundet, Sveriges frikyrkoråd m.fi. CKh Sveriges marknads­förbund. Vidare utttycker flera reraissinstonser, bl.a. RRV, TCO, STIM, TU, Sveriges advokatsamfund. Svenska joumalistförbundet och Publicist­klubben, sitt allraänna bifall till införandet av reklarafinansierad lokalradio. NO är i huvudsak positiv till förslaget, cKh konstoterar att konkunensen på reklaramarknaden komraer att skärpas i cKh raed att en ny distributionsforra införs. Föreningen Svenska nuisskommunikationsforskare anser att förslaget skapar gynnsamma föratsättningar för olUca former av radio. Ett varierat programutbud främjas genom att olUca former för radio tillåts verka sida vid sida utan att konkurrera ora sararaa intäkter. SAF och Industriförbundet ser mycket positivt på att privattadion inte komraer orafattos av kraven på saklighet CKh opartiskhet

TCO och Svenska joumalistförbundet delar uppfattningen att de stotioner sora verkar inora raraen för privattadiolagen skall sända för en allraän publik inora ett lokalt begränsat oraråde. I lUchet raed KLYS, Publicistklubben CKh Sveriges frikyrkoråd m.fl., uttrycker dessa instanser stöd för målsättningen att privattadiostotionema bör vara självsfendiga och ha en tydlig lokal för­ankring. Vare sig mångfald, ytttandefrihet eller radiolyssnare gagnas av att stotionema tillåts bilda nätverk vars gemensararaa sändningar doraineras av likriktode musikprogram.

På etl liknande sätt betonar SKÅP vUcten av villkor som gynnar lokal pro­duktion och motverkar nätverksbildning. Mot bakgrund av att den nya satellitteknologin gör det fullt möjligt att fylla sändningama med inter­nationellt producerat material, har poUtikema ett ansvar för att den inheraska kultur- CKh medieindustrrå överiever. SKÅP påpekar vidare att avregleringar i

101


 


andra länder lett till att det stotUga monopolet ersatts av ett privat sädant. En         Prop. 1992/93:70

medveten styming av utveckUngen inora raediema på ett sätt sora frärajar      BUaga 4

lokal produktion CKh mångfald inora privattadion, skulle enligt SKÅP inte bara öka lyssnarnas valfrihet ulan även incUrekt kunna stärka Sveriges Radios förraåga att uppfylla sitt public service-uppdrag.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet anser att det frärasto arguraenlel för att inrätto privattadio är möjlig­heten att stotionema komraer ägna sig åt seriös lokal infonnation cKh debatt. Då nämnden råte förväntar sig att den reklamfinansierade lokalradion komraer ha en sådan inriktning, stäUer den sig tveksam lUl ora det frans något samhäl­leligt behov av en ny radioform vid sidan av den befintiiga lokalradion och den ideeUa närracUon.

Institutionen för joumalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni­versitet menar att det angivna syftet kommer vara svårt att uppnå med hjälp av de regler sora föreslagits. ABF raenar att det frärasto arguraentet för att råföra reklamfraansierad lokahadio är att stärka den lokala radiorapporterrågen, raen anser att förslaget är utformat på ett sätt sora i första hand koraraer öka näringsfriheten för kapitalstarka aktörer.

Ett rakt raotsatt synsätt presenteras av Radio Nova. Förslaget att tiUåto re­klarafinansierad lokahadio är elt steg i rätt riktnråg att UberaUsera radioraediet, men åtgärden är helt otillräcklig för att skapa fömtsätmingar för en reell ytt­randefrihet i etem. Radio Nova förordar att radion skaU åtnjuto sararaa frihet som pressen. Stoten har ingen rätt att ställa upp specifika regler och vilUcor för radion som skiljer sig från tryckfrihetsförordningens föreskrifter för spridning av tryckt text De enda godtogbara regleringama dämtöver är vad som stodgas i den allmänna konkurrenslagstifraingen CKh marknadsförings­lagen. Allt annat mnebär enligt Radio Nova en oacceptobel inskränkning av ytttandefrihelen, och är därraed oförenligt raed demokratiska värderingar. Radioutgivareföreningen ger i huvudsak uttryck för samma uppfattningar, lUcsora Järva m.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB. Radio­utgivareföreningen pläderar för att tte grandläggande friheter skall gälla för radion, näraligen frihet för etablering, sändning CKh mottogning, frihet för programinnehåll, och frihet för finansiering. I andra länder har man, enligt förenrågen, med stor möda liberaUserat den koraraersieUa radions verksamhet efter en råiedande överreglerråg.

Radio Nova raenar vidare att den förespråkade avregleringen är nödvändig just med tanke på den intemationeUa satellittadion, som verkar under en mer hberal lagstifming. Med nuvarande förslag koraraer inte den svenska radion kunna vara en god konkurrent om lyssnarna, med följd att inslaget av svensk rausik i radion säkerligen blir obefintiigt. Förslagsställama är således, enligt Radio Nova, inne pä helt fel spår vad gäller principema för radioverksarahel, och har dessutom inte tagit hänsyn till konsekvensema av den telcniska ut-veclchngen råom radicx)mrådet

Promeraorian kritiseras även ur ett annat perspektiv för att vila pä ett otill­
räckligt faktounderlag. LO och TCO saknar en bedömnråg av den möjliga re­
klammarknaden liksom en diskussion av tänkbara modeller för reklamradions
      jq2


 


införande. De anser vidare att intemationella erfarenheter av privatradio Prop. 1992/93:70

redovisas för knapphändigt, att frekvensfrägoma inte behandlas på ett seriöst  BUaga 4

sätt, och att avsnittet ora nänadion är för ytiigt LO, sora överhuvudtoget anser att proraeraorian uppvisar stora brister, menar även att princip­resonemang CKh analys av mälkonflUcter inle finns raed i tillräcklig utsttäck­ning. Humanistiska forsknings- och utbildningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet noterar att proraeraorian inte behandlar den orafattande diskussion sora har föregått förslaget, CKh anser att inte heller de politiska frägoma tos upp.

Statens räddningsverk anser att privattadion bör kunna fungera sora kanal för information om stöne olyckor pä samraa sätt sora Sveriges Radio CKh TV4. Del är av vUct att vamingsraeddelanden snabbt når alla berörda, oavsett viUcen kanal de lyssnar eller ser på. Verket saknar en belysning av raöjlig­hetema att råtegrera privattadion i det allraänna vamrågssystemet

Frekvensförvalmingen inom Televerket, Närradionämnden, Radiolags­utredningen, Radioutgivareföreningen, Sveriges frikyrkoråd m.fl. och Sveriges radio- <& hemelektronikleverantörer anser att "privattadio" är en oläraplig terra på den avsedda radioforraen, dä den kan saramanblandas med privat komraunUcationsradio. Som altemativa beteckningar föresläs i stället bl.a. "koraraersiell mndradio" "reklararadio", "koramersieU (lokal)radio", el­ler "fri radio".

Lagen ora privattadio föreslås träda i krafl den 1 januari 1993. Radio­utgivareföreningen betonar, i likhet med Järva ntfl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB, viklen av att denna tidtobell råte försenas såvida den koraraersiella radion skall kunna tovla raed reklam-TV ora de svenska reklaraköpama. Gunnar Helén påpekar å andra sidan att det finns raycket Uten tid för intressenter alt förbereda verksamheten innan lagen ttäder i kraft. Dessutom försvåras förberedelsema av den osäkerhet sora fortfarande räder i fråga ora vilka ägarskapsresttiktioner lagen koraraer att föreskriva.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet delar den bedöraning sora görs i promeraorian att reglema för privat­radion koraraer behöva ses över efter ganska kort tid.

Kammarrätten i Sundsvall har lämnat synpunkter på lagförslagets inle­dande paragraf. Orden "tillstånd till" bör utgä eftersom förslaget behandlar fler frägor än tiUsfend. Altemativet vore att utforraa texten efter 1 § i nänadio­lagen. För tydlighetens skull bör det även framgå, säsom anges i special­raotiveringen, att lagen inte gäller sändning av lokahadio enUgt 5 § radiofegen (1966:755).

2    Frekvensplanering

2.1 Allmänt

Uttedningen ora de tekniska fömtsättningama (SOU 1991:108) har gjort en
bedöraning av raöjliga antal sändare för privattadion. För närvarande sänder
riks- och lokahadion samt nänadion på utryraraet raeUan 88,5 och 104 MHz
     ,o


 


på FM-bandet. För att där även fråna plats för privattadiosändnrågar pekar ut-          Prop. 1992/93:70

redaren på tre raöjUgheten att utoyttja frekvenser sora reserverats för Sveriges        BUaga 4

Radio raen ännu inte togits i bruk, all överto vissa sändare som nu används för närradion, och att råslallera helt nya sändare på ett anlal orter En raer ora­fattande ändring av frekvensplaneringen anser uttedaren inte vara realistisk med hänsyn till nuvarande infrastruktur av sändarstotioner, master ra.m.

Synpunkter på överföring av sändare från närradion för privattadions bmk återfmns i avsnittet ora nänadions stälråråg.

Sveriges Radio AB anser att koncemen bör få behålla alla tilldelade fre­kvenser, oavsett ora de för närvarande bedriver sändningar över dera. Anledningen till att vissa frekvenser fortfarande inle umyttjas är att medlen inte räckt tiU. I framtiden koraraer eraellertid det disponibla utrymmet att be­hövas för att Sveriges Radio skall kunna förbättra sändningsfeckningen i gränsområden, där frekvensema i allmänhet knappast är inttessanto för kora-raersieU radio, CKh för att bättre uppfylla sitt public service-uppdrag i storsfe­dema, där antalet frekvenser för privattadion ändå torde vara tiUräckligt stort.

SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen, Radio Nova och SKÅP är kritiska raot att uttedningen inle i högre grad ifrågasatt Sveriges Radios särstäUnråg. Målsätmingen bör vara att aUa radioföretog skall konkur­rera pä lika vUlkor Ur detto perspektiv är det felaktigt att vid beräkningen av tillgängligt sändningsutryrarae utgå från att Sveriges Radio skall kunna fort­sätto sända i sarama utsttäckning sora i dag. I stället skulle fler frekvenser kunna göras tillgängliga för att etoblera fria koraraersiella stotioner SAF och Industriförbundet förespråkar att Sveriges Radio kraftigt rainskar sin radio­verksarahel efter privattadions råförande. Lokalradion cKh P3 bör privatiseras och finansieras med reklara. SKÅP anser att det snarast bör uttedas ora Sveriges Radios sändanesurser kan omdisponeras. De nya stotionema behö­ver ett publikunderlag som tillåter dem att ha höga ambitioner avseende pro-grarakvaiiteien. Sora läget är nu koraraer privattadion i underläge gentemot Sveriges Radio, som har både starkare sändare och tillgång till fler frekven­ser Radio Nova, sora anser alt Sveriges Radios särsfellning är principiellt oacceptabel, förespråkar en genoragripande omplanering av FM-bandet Frekvensförvaltningen bör ges direktivet att, utan hänsyn tiU Sveriges Radios befintiiga eteratrymme, to frara så raånga nya frekvenser sora raöjligt Järva m.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB för frara liknande syn­punkter.

Future TA. AB anser att Sveriges Radio inte bör få tillgång till raer än en sändare per kanal i varje storstodsregion.

I betänkandet konstoteras att etoblerandet av nya sändare för privatradions brak kommer raedföra en viss kvalitetsförsäraring för andra operatörer Frekvensförvalmingen inom Televerket framhåller att detto inte får medföra en försämring av sändarnas radiotekniska egenskaper eftersom konsekvensen skuUe bU att antalet möjUga privatradiosäncfere begränsas, liksora att möjlig­hetema att bedriva annan radiokommunikation blev sämre.

LO anser att den framtida frekvensplaneringen bör utgä från principen om
hög raottogningskvalitet till lägsto möjliga kosmad för hushällen, och att
    j-


 


Sveriges Radios kanaler bör vara skyddade från stömingar. RUcsradion och       Prop. 1992/93:70

lokahadion inora Sveriges Radio bör ha företräde till frekvenser dä sänd- BUaga 4

nrågar i digitalieknUc (DAB) råleds.

Överbefölhavaren påpekar att den slutgiltiga bedöranrågen av det tekniska utrymmet för privattadion måste to hänsyn tiU försvarsmaktens behov av fre­kvenser för det så kaUade LUFOR-systemet

2.2 Privatradions sändningsutrymme på FM-bandet

I proraeraorian föreslås att aUt tUlgängUgt utryrarae på FM-bandet meUan 88,5 CKh 108 MHz tas i anspråk för privalradiosändningar, i sfellet för att delar av uttymmet reserveras för fraratida sändningar i digitalteknUc (DAB). Förslaget avviker dänned frän det altemativ sora utgör beräkningsgmnd i uttedningen om de tekniska fömtsätmingama, cKh innebär att ytterligare rainst 150 sän­dare - utöver de beräknade 175 - bör kunna bli tiUgängliga för privattadio. DigitalteknUcen hänvisas tiUs vidare till frekvensområdet mellan 223 och 230 MHz (TV-kanal 12). Om det visar sig nödvändigt kan visst uttymme meUan 104 CKh 108 MHz tas i anspråk för DAB i saraband raed att tiUståndstidema för privatradion löper ut

SAF och Industriförbundet, TU, Sveriges köpmannaförbund, Radio­utgivareföreningen och SKÅP tillstyrker förslaget. Radioutgivareföreningen konstoterar att det överenstämmer med frekvensplaneringen i övriga Europa. SAF och Industriförbundet pekar på att det dröjer länge innan DAB kan inttoduceras, och att Sveriges Radio under tiden har raöjlighet att prova ut teknUcen inom ett annat frekvensutrymme. SKÅP raenar att DAB frärast komraer ijäna utbyggnaden av rikstockande kanaler, CKh kritiserar därför resoneraanget i den tekniska uttedningen för att vara anpassat efter Sverige Radio-koncemens, liksom härdvaruindustrins, intressen. Innan radio-raottogare för digital teknUc har ersatt alhnänhetens nuvarande radioapparater, och ett intemationeUt beslut togits om var på frekvensbandet DAB skall ligga, är den nya tekniken inte intressant för sraå, lokala stotioner. Förslaget får även stöd av Radio Scandinavia och Magnus Kobjö. Järva m.fl. när­radioföreningar och MRS Broadcasting AB frarahåller att DAB-teknUcen råte är intemationeUt stondardiserad än. Det kan dröja till 90-tolets slul innan digitala sändnrågar kan börja användas för en koramersieU marknad

1 promeraorian anges att även mellanvåg bör kunna användas för sänd­nrågar raed begränsad räckvidd. Radioutgivareföreningen, Radio Scandinavia och Radio Nova påpekar att AM-bandet (kort-, mellan- och långvåg) också bör las i anspråk för privattadion. Järva m.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB föreslår att flera nänadiosändare slås ihop över koraraun-gränsema för att skapa fler frekvenser för privattadion.

Frekvensförvalmingen inora Televerket, Televerket Rundradio, Sveriges Radio AB, LO, TCO, Svenska joumalistförbundet. Riksradion och Lokal­radion samt Sveriges radio- & hemelekttoniklevcrantörer anser att halva frekvensbandet 104 - 108 MHz bör reserveras för att inttoducera digitala sändningar Televerkets frekvensförvaltning, TCO CKh Svenska joumalist-

105


 


förbundet hänvisar tiU den tekniska uttedningens uppgift att saraordningen      Prop. 1992/93:70

raed grannländerna att råföra DAB underlättos om Sverige använder fler BUaga 4

frekvensområden för digitala sändningar. TCO CKh Svenska joumalist­förbundet påpekar vidare att 2 MHz under den försto tUlståndsperioden san­nolUct är ett raer än väl tUhäckUgt utryrarae för privatradions behov.

Sveriges Radio AB saml Riksradion och Lokalradion, anser att det vore ett alltför kortsiktigt beslut att to hela frekvensbandet 104-108 MHz i anspråk för privattadion. Utgångspunkten är alt DAB är framtidens teknik, sora med stor säkerhet koramer etobleras på detta utrymrae. Promemorians förslag skulle, enligt dessa råstanser, medföra att teknikens råförande försvåras i onödan. Ora raan råte i förväg har reserverat plats för DAB, raåste kanske FM-bandet tUl stor del oraplaneras råom kort CKh redan etoblerade stotioner riskerar att få sina koncessioner indragna. Sveriges Radio AB pekar pä digitolieknUcens fördelar cKh menar, liksom RUcsradion och Lokahadion, att om 2 MHz reser­veras för DAB, kan även regionala och lokala sändare snart erbjudas den nya teknUcen. DAB betecknas sora en geraensara angelägenhet för alla Sveriges radioföretog, inte bara för Sveriges Radio. Förslaget tillåter ändå att ett stort antal analoga sändare kan etobleras för privattadions behov.

Riksradion och Lokalradion tiUägger att det i awaktan pä råtemationell ko­ordinering inte är säkert ora TV-kanal 12 koramer räcka till ens för Sveriges Radios program. Eftersora det dessutora är oklart hur stor efterfrågan kom­raer att bli på frekvenser för privattadion, är det raer lärapligt att tUl en början fördela ett begränsat antol frekvenser tUl frisfeende radiostotioner, för att vid behov öka tiUderårågen.

Televerket Rundradio hävdar att kanal 12 förraodligen inte koraraer att räcka till för att inttoducera DAB. 1 vissa delar av Sverige, t.ex. Västicusten, kan frekvensanvändningen i grannländerna oraöjliggöra att kanal 12 an­vänds. 2 MHz av FM-bandet bör därför inledningsvis avsättos för digitol-teknik. Efter några år kan man orapröva fördelningen mot bakgmnd av vilka behov som då finns för DAB- respektive FM-sändningar Antalet frekvenser som kan frigöras för privattadion borde för närvarande vara tUlräckligt för dess behov. Verket konstaterar att dess förespråkade lösning kräver viss omplanering cKh intemationell koordinering av frekvenser, raen detto gäller även övriga altemativ.

Sveriges radio- & hemelektronikleverantörer förespråkar att frekvens­bandet 106-108 MHz reserveras för råttoduktion av DAB, altemativt att detto utryrame tas i anspråk för privattadion först efter det att frekvensema där­under är fuUt umyttjade, CKh en ny bedömnråg gjorts av behovet av utrymme för DAB. Det står näraligen utora aUi tvivel att DAB-tekniken koramer råföras i Europa, CKh den övergripande utformningen av systemet är klar. Om prival-radion får tillgång till hela frekvensbandet mellan 104 och 108 MHz kan en inttessekonflUct uppsfe i slutet av 90-talet då konsumenterna både skall kunna få tiUgång tiU den nya tekniken och tiU privattadions uisändnrågar.

Frekvensförvalmingen inom Televerket påpekar att en raängd faktorer på­
verkar antalet raöjliga frekvenser för privatradion. Det är cferför inte lärapUgt
att i förväg reservera särskilda frekvensband för privattadion. Olika behov
.


 


bör isfellet vägas mot varandra innan frekvenstillstånd raeddelas. TiU-  Prop. 1992/93:70

derårågen bör vila på råiemationeUt accepterade kriterier för IjudkvaUiet           BUaga 4

3   Ansvarig myndighet

I proraeraorian föreslås att en särskUd rayndighet lärapUgen organiserad som en koramillé under kulturdepartementet, inrättos för all handha tillsyn CKh tillsfendsgivning. Uppgiftema bör senare överföras till en kommande myn­dighet för radio- och TV-frågor

Närradionämnden, Statskontoret, RRV, TU och STIM tillstyrker för­slaget TU vUl avvakto utredningen rörande en samraanslagen TV- och radiomyndighet innan den tar ställning till om, och i viUcen utstiäckning, en sådan myndighet bör ta hand ora privatradiorayndighetens uppgifier. Stotskontoret påpekar att koramittén även bör ha i uppgift att utteda hur den tillfaUiga rayndigheten skaU införlivas i den koraraande radio- cKh TV-rayn-digheten. Frekvensförvalmingen inom Televerket anser inte att relationen raellan frekvensförvaltningen och den nya rayndigheten är tillräckligt klar­lagd. Förvaltningen betonar, i likhet raed proraeraorian, vikten av att de båda myndighetema samråder innan sändnrågsorarådena fastställs.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet anser det vara olärapUgt att rårätto en ny tiUfällig myndighet i en situa­tion då redan etoblerade sraå rayndigheter hotas av nedskäraing. I väntan på en sararaanhållen radio- CKh TV-rayndighet, kan lärapUgen nänadionäranden i samarbete raed kabelnäranden handlägga privatradioärenden. Magnus Kobjö föreslår likaså att nänadionämnden temporärt görs tUl ansvarig myn­dighet för privattadion. Pä sä sätt undviks onödiga besvär cKh fördröjningar LO anser att frägor om sändningstillstånd och frekvenstilldelning är av den arten att de bör hanteras av politiskt ansvariga instanser Den fraratida fre­kvensplaneringen bör därför i sina huvuddrag faststäUas av riksdagen efter att ha prövats av en parlaraentarisk beredning.

Radioutgivareföreningen CKh Radio Nova motsätter sig all särskild stotiig tiUsyn. I den begränsade utsttäckning regler är befogade för privattadion, bör oberoende branschorgan i siäUet få eget ansvar över verksamheten.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni­versitet betonar vikten av regelbunden uppföljning av privattadioverksam-heten - i synnerhet effektema av lagstiftningen - raen befarar att resursbrist koraraer att oraöjliggöra detto. Myndighetens tUlsyn koraraer snarare begrän­sas tiU de uppgifter en doraslol kan utöva. Institutionen förespråkar vidare att något organ fär tUl uppgift att löpande samraanställa stotistik över programut­budet. Om inte stoten tar på sig ett sådant ansvar kan det utföras av en forsk­ningsorganisation, exempelvis inom raraen för NORDICOM - Sverige-pro­jektet vid Göteborgs universitet

Kararaanätten föreslås vara första instons för överklagande av privat­radiorayndighetens beslut, liksom av riksskatteverkets beslut om avgifter. Enligt Kammarrätten i Sundsvall strider detto raot tankama i dorastolsutted-

107


 


nrågens betänkande (SOU 1991:106) och departeraentspromeraorian angå-     Prop. 1992/93:70

ende domstolsväsendet (Ds 1992:38). Rätten förordar i stället att länsrätt skall          BUaga 4

vara försto domstolsråstans. Kararaarrätten anser vidare att lagtexten (4 §, ora rånebörden av tiUstånd) bör inkludera specialraotiveringens angivelse att re­germgen skall meddela närmare föreskrifter om myndighetens uppgifter. Rätten förespråkar vidare att den tiUtänkto rayndigheten bör förläggas tiU nå­gon annan ort än Stockholra, vilket eraellertid får konsekvenser för viUcen dorastol sora överklaganden skaU riktas tiU.

4   Tillståndsområden för privatradion

1 enlighet med strävan att tillgodose behovet av lokalt förankrade radiosänd­ningar föreslås att varje sändningstillstånd skall gälla elt begränsat område som av myndigheten bedöras vara ett naturligt lokalt intresseområde. Radioföretogens önskemål CKh de tekniska fömtsäimrågama skall beaktas då områdets utsträckning avgörs. Där det är lekniskt möjligt skall flera tiU­ståndshavare finnas i samma område.

Statskontoret CKh Sveriges köpmannaförbund tillstyrker uttryckligen att privattadions sändningsoraråden skall vara lokalt avgränsade. Köpmanna­förbundet påpekar att den områdesindelning som skisseras i utred-ningsbetänkandel inte får låsa planeringen eftersom områdena i försto hand bör sararaanfaUa raed naturliga raarknader. Radio Scandinavia anser att räck­vidden 20 km, som utredningen ora de tekniska fömtsättnrågama utgår ifrån, är en läraplig utsttäckning. TU understryker att sändningsområdena mäste göras tillräckligt stora för att vara koraraersiellt inttessanta för annonsörer, eftersom privatradions verksarahet kommer att vila på reklaraintäkler. Magnus Kobjö instämraer med proraeraorians resoneraang.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet anser att förslagsställaren ser aUtför optiraistiskt pä den koraraersieUa radions betydelse för lokal annonsering. Med tanke på att den raesto reklamen utgår från nationeU och råtemationell nivä, komraer reklaminnehållet knappast att gagna lokala ekonoraiska inttessen. Däremot kanske reklamen koraraer svara mot ett lokalt kunskapsbehov.

Ora valet sfer mellan ett stöne eller två raindre tillsfendsoraråden, före­språkar Järva nufl närradioföreningar CKh MRS Broadcasting AB att raan för att gynna raångfald hellre bör välja tvä raindre. Future T.A. AB påpekar att ora flera frekvenser upplåts i storsfedema bör sändama ha sarama räckvidd för att vara koraraersiellt likvärdiga. SKÅP rekommenderar att minst tre stor­sändare etobleras i Stockholra, Göteborg, Malmö samt i ett antal större orter i övriga delar av Sverige. På så sätt kommer privattadioföretogen kunna fä ett tiUräckUgt stort publikunderlag för att ha råd med ett varierat programutbud.

Sveriges marknadsförbund anser att en riksfeckande privattadiokanal bör etobleras för att nå fullständig konkurrens inom radion.

Suzanne Liljegren nufl. instämmer raed att önskeraål från inttessentema och andra berörda skall beaktos innan sändningsorarådets utsträckning

108


 


fastslås. Radioutgivareföreningen ifrågasätter dock ora radiostotionemas ön-   Prop. 1992/93:70

skeraål kommer att påverka sändningsområdenas feckning, mer än inför den     BUaga 4

första tilldelningen. Föreningen påpekar, liksom Järva ntfl. närradio­föreningar CKh MRS Broadcasting, att CCIR:s' normer för god hörbarhet bör vara vägledande för att avgöra områdenas utsttäcknråg.

Närradionämnden efterlyser klarare riktiinjer för hur sändningsområdena skall utformas. Detto är angeläget eftersom områdenas feckning har kommer­siell betydelse, och emedan det finns förslag om att överdirektören för den koraraande radio- CKh TV-myndigheten ensara skall avgöra sändningsom­rådenas feckning, och att besluten inle skall kunna överklagas. Näranden ifrågasätter vidare ora önskeraålen från råtressenler CKh andra berörda i prak­tUcen komraer kunna inhämtos på ett konsttuktivt sätt

Televerket Rundradio konstoterar att fömtsätmingama för storleken pä ett sändningsområde beror på vilken teknisk lösning som väljs i varje fall. Variationen koramer sannolUct bli stor då olika operatörsföretog kan erbjuda olika modeller. Ett kungjort sändningsområde kanske enbart gäller sävida en viss teknisk lösning verkligen genomförs. Verket delar den bedömning sora görs i promemorian, att myndigheten vid planeringen av sändningsoraråden bör ta hänsyn tiU raöjUghetema au sända på andra håll.

Radio Nova anser att tillsfendshavarna själva skall få besferaraa sänd­ningsområdets omfång. Tillgängen pä lyssnare CKh annonsörer kommer i så fall avgöra vilken storlek som är realistisk. Utgångspunkten för denna syn­punkt är att frekvenstillgången för privatradion skulle kunna göras raycket stöne än vad promemorian anger.

Förslaget att flera tiUståndshavare skall kunna finnas inom samraa oraråde får stöd av NO, SPK, Radiolagsutredningen, Radioutgivareföreningen, Annonsörföreningen, Sveriges reklamförbund CKh Radio Scandinavia. Flertalet remissråstanser som komraenterar förslaget betonar det positiva i att gynna lokal konkurrens. NO ttor att flera tillsfendshavare per omräde har en positiv inverkan på reklammarknadens prisbildning, cKh betecknar det som angeläget att förslaget genomförs. Sveriges reklamförbund menar, liksom Annonsörföreningen, att konkunens mellan lokala radiosändningar är en lämplig metod för att motverka uppkomsten av mediemonopol. Så många sändningstillstånd som möjligt bör därför ges inora sarama oraråde. Reklam förb un de t påpekar att denna metod är att föredra framför de föreslagna reglema för äganderätt (se nedan). Även SPK och Radio Scandinavia anser att lokal monopolställning bör undvikas där det är raöjUgt.

LO:s ståndpunkt avviker från övrigas. Organisationen befarar att möjlig­heten att i storsfedema starta flera kanaler, koraraer leda till att flera stotioner knyts samman i en fåtal närverk. Utvecklingen i andra länder visar att konkur­rensen om ett begränsat kommersiellt underlag gör att radioföretogen börjar sända bUliga program som är avsedda för ett stort antal radiostotioner

'Comité Consultaiif Intemaiional des Radiocommunications (inom Internationella

Teleunionen - mj)                                                                            109


 


Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det av         Prop. 1992/93:70

själva lagtexten (5 §) bör framgå att det är de tekniska fömtsätmingama sora   BUaga 4

avgör ora flera tillstånd kan ges inora sarama oraråde.

5    Etableringsbegränsningar

5.1     Allmänt

AvsUcten raed de föreslagna begränsningama är att skapa fömtsätmingar för självsfendiga CKh lokalt förankrade stotioner. Erfarenhetema frän andra länder som avreglerat på radioorarädet visar, enligt proraeraorian, att del finns an-lednråg att med hjälp av lagstifming raotverka ägarkoncentration CKh främja lokal produktion.

Sveriges frikyrkoråd m.fl. uttrycker stöd för de föreslagna reglema. Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet menar dock att de sammantoget koramer gynna stora saraproduktioner i högre grad än i våra grannländer Institutionen anger att två stora intressenter - Svensk radiout­veckling CKh Z-radio - har raöjlighet att bli doraråerande inora privattadion. Om sä sker finns risk för att ytttandemöjligheter cKh raångfald i radion be­gränsas genom att nätverksproduktion upplär bästa sändningstid, liksom att konkurrensen raellan stora raediesäljande företog kan rainska. Magnus Kobjö framför en lUcnande synpunkt

Radioutgivareföreningen invänder å andra sidan att det är lätt att kringgå ägarbegränsnrågar med hjälp av meUanhänder och bulvaner Sädana erfaren­heter från exempelvis USA CKh Norge talar mot att införa långtgående regle­ringar.

Radioutgivareföreningen och Radio Nova riktar generell kritik mot de föreslagna begränsningama, eftersora de avviker frän den allmänna etoble­ringsfrihet sora gäller för pressen. Radioutgivareföreningen förespråkar att inga begränsningar avseende etoblering skall få förekomma vid sidan av de som följer av den allraänna konkunenslagstiftningen, cKh av de skäl för in­skränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter som anges i Rege­ringsformen. Radio Nova påpekar att de enda villkor som ställs för att få ge ut en tidning är att vederbörande är svensk medborgare, ej försatt i konkurs, samt anmäler ansvarig utgivare. Radio Nova hänvisar vidare till intema­tionella konventioner och Europalagstifraing, där det stodgas att stoten får reglera radioverksamheten, raen enbart pä teknisk gmnd.

Ett återkoraraande tema i kritiken raot de olUca förslagen är att de är oför­enliga raed ttyckfrihetsförordningen och/eller yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa argument komraer att presenteras i en separat diskussion ora begräns­ningamas gmndlagsenlighet

5.2     Ingen kan inneha mer än ett tillstånd


I promeraorian föresläs att samraa person inle skall få mer än ett sändnings­tUlstånd, vare sig inom eller utanför det egna området


110


 


En övervägande del av de instanser sora kommenterar förslaget är positiva    Prop. 1992/93:70

tUl en sådan begränsning. TCO och Svenska joumalistförbundet anser att re-   BUaga 4

geln överensstämmer med synsättet att privatradion skaU vara lokalt förankrad CKh ha en självständig slälråing. NO bedömer att regeln koramer att raotverka uppkorasten av oligopol, eller att ett enda radioföretog kan dominera raark­naden. Annonsörföreningen stöder förslaget med hänvisning lUI att införandel av koraraersiell TV medfört att en raonopolsituation uppkorarail inora ora-rådet Statskontoret delar uppfåtmingen att intemationella erfarenheter talar för denna typ av etobleringsbegränsning. SPK konstoterar att den föreslagna regeln förhindrar att samme ägare kan sända i angränsande oraråden, viUcet skuUe ha förstärkt den negativa effekten av lokal raonopolstäUning. Sveriges marknadsförbund ttor att regeln koraraer bidra till att gynna mångfalden av åsUcter i privattadion.

Förslaget fär även stöd eller läranas ulan erinran av Radiolagsuttedningen, STIM, Sveriges advokatsamfund, TU:s reservanter, Sveriges frikyrkoråd m.fl. Suzanne Liljegren m.fl. CKh Magnus Kolsjö.

Radio Scandinavia håller raed om all samraa person råte skaU kunna få raer än ett tiUstånd pä FM-bandet, raen anser att man saratidigt bör kunna sända pä en frekvens på AM-bandet. En tUlståndshavare bör följaktiigen kunna ha tiU­gång tiU sararaanlagt tvä frekvenser.

Närradionämnden anser, i likhet raed juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, att lagtexten (5 §) är oklar pä denna punkt, cKh efter­lyser förtydliganden för att regerå råte skaU gä att kringgå. Med nuvarande ut­formning är det inte uteslutet att sararae tiUståndshavare kan få koncession i två oraråden. En företogskoncem skulle även kunna erhålla flera sändnings­tillstånd genora sina olUca bolag. Starka personband raellan olika företog kan CKksä umyttjas för det ändamålet

Sveriges köpmannaförbund stöder syftet raed förslaget, raen ttor att del på vissa håll kan vara svårt att få verksamheten lönsam inom enbart ett sänd­ningsområde. Det bör därför vara möjligt alt bevilja undantag för regeln, exempelvis i glesbygden.

TU-majoriteten ifrågasätter tanken att konkunens och självständighet är utesluten mellan två stotioner som har sararaa tiUståndshavare. Föreningen saknar redovisade motiv till att införa en sådan säneglering, i stället för att som för andra branscher tillämpa allraän konkurrenslagstiftning. Radioutgivareföreningen frågar sig varför det skall vara tillätet att få tillstånd för sändning över ett mycket stort område, men råte över tvä mindre.

5.3 Regler för ägarstruktur

Förslaget innebär för del försto att stoten, korarauner eller företog raed till­stånd enligt 5 § radiolagen - för närvarande prograraföretogen inora Sveriges Radio-koncernen och Nordisk Television AB - inte skall ges tillstånd. Sveriges advokatsamfund har inget att invända mot förslagels innehall, men anser att lagtexten är oklar. Med nuvarande formulering skulle ett av de ovan nämnda företogen kunna ägna sig åt privattadiosändningar genom att äga ett

111


 


företog som har rätt till tillstånd. SPK har råget att invända, CKh noterar med   Prop. 1992/93:70

tUlfredsställelse att särskilda begränsningar mol utiändskt ägande inle före-      BUaga 4

slås. Radio Scandinavia anser att begränsningen även bör omfatto de som är delägare inora Sveriges Radio och Nordisk Television AB eftersora de är verksamma i konkurrerande reklamraedier.

Dagspressens möjligheter att driva reklamfinansierad radio kringskärs ge­nora proraeraorians förslag att dagsticråingsföretog inte får äga raer än 40% av ett privatradioföretog. Förslaget är baserat på en awägning raellan risken för ensidighet i nyhetsförraedling och opinionsbildning, cKh värdet av den jour­nalistiska kvalitet sora dagspressen kan tillföra privattadion. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet stöder försla­get eftersora dagspressen råte utesluts från privattadioverksarahet Ett del­ägande på 40% ger raöjlighet till inflytande, och tidningamas joumalistiska korapetens komraer radion lill del. Förslaget tillstyrks även av Annonsörföreningen, Radio Scandinavia CKh Andreas Langell.

Flera reraissinstanser är positiva tiU att införa denna typ av etablerings-begränsning. Många av dem förespråkar en skärpning av regeln, genora att sänka gränsen för dagspressens högsto tiUåma ägarandel CKh/eller låto andra medieföretog omfattos av besfemmelsen. Vissa menar att förslaget är otill­räckligt i andra avseenden, CKh det finns synpunkter på hur ägandet kan re­gleras ytteriigare.

TCO CKh Svenska joumalistförbundet raenar att lokal raångfald kräver att privattadion konkunerar raed lokal press cKh har en självständig nyhetsför­raedling. För ägama är det möjligt att indirekt påverka nyhelsurvalel genora att styra fördelningen av resurser och tillsättningen av redaktionsledningar Risken med samägda tidningar och radiostationer är dessutora att konkur­rensen i lokal nyheisförmedlråg kan försvinna så att lokaltidningen CKh radio­kanalen presenterar identiska nyheter. För att rainiraera risken för uppkomst av lokala medie- CKh nyhetsmonopol bör gränsen för dagspressens ägarandel vara högst 20%.

Föreningen Svenska nuisskommunikationsforskare konstoterar att 40%-gränsen är hög i jämförelse raed andra länders regelverk. Med tonke på att begränsningen raotiveras med att förhindra en minskad raångfald i opinionsbildning och nyhetsförraedling borde gränsen vara lägre. Förslaget kan även ha andra ej önskvärda återverkningar. Ora samme ägare står bakom flera medier i ett område, får helt oberoende stotioner svårt att hävda sig i konkunensen ora annonsörer och annonsplats. Utoralands är det vanligt att medier under sararae ägare hjälper varandra i marknadsföringen. Konkur­rensen raellan tidningar CKh radiostationer, speciellt avseende annonsraark-naden, riskerar således att sättos ur spel. Enligt föreningen är det dessutom lagtekniskt fullt möjligt att förhindra att bulvanägande stjälper regelns efter­levnad. Lagstiftnrågen i Storbritannien anges sora ett lyckat exempel pä detto.

Även ABF pekar på risker för en utvecklat annonssamarbete om tidnings­
företog tiUåts äga stora andelar av radiostotioner De tidningar som redan idag
är i raonopolsfellning i vissa län kan sferka sin position om det nuvarande
förslaget genomförs. Risken med ägar- och kapiialkoncenttation inom me-
  , jj


 


diema är att kritisk gransknråg av myndigheter, företog CKh politUcer kan få    Prop. 1992/93:70

mrådre plats i utbudet Suzanne Liljegren nufl. anser mol bakgmnd av inter-      BUaga 4

nationella erfarenheter att gränsen för tidningsföretogs ägande bör sänkas till 25%.

Konsumentverket anser, i likhet raed Annonsörföreningen och Radio Scandinavia, att 40%-regeln bör utvidgas lUl att gälla även andra medieföre­tog, exempelvis sådana som både äger eller dominerar över radio- eller TV-företog och ger ut tidningar som inte är dagstidningar. Institutionen för jour­nalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet frågar sig varför rågen begränsning har föreslagits för andra företog som är reklambärare, så­som ägare av TV-stotioner, annonstidningar och reklamföretog. Föreningen Svenska masskommunikationsforskare framhåller alt om televisionsbolag -eller företog raed stort inflytande över sådana - kan tillförsäkra sig stora an­delar av privattadioföretog, kan raan förvänto sig negativa effekter för kon­kurrensen på annonsraaricnaden CKh mångfalden i nyhetsförmedUng.

TU:s reservanter befarar en reell inskränkning av dagstidningars etoble­ringsfrihet om råte raedieföretogens ägande av privattadion kringgärdas. Om väletablerade förelag inora branschen får en dorainerande ställning på annonsraarknaden, blir det näraligen närraast oraöjligt att slarto nya dagstid­ningar, eftersora detto föratsätter goda annonsintäkter. Även Suzanne Liljegren nufl. anser att raöjUgheten att etoblera sig råom privalradion bör be­gränsas för andra medieföretog än de sora äger dagstidningar.

Institutionen för joumalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni­versitet, LO CKh TCO ttor inte att bestäraraelsen koraraer raotverka att radio­stotioner ingår i kedjor under en och samme ägare, råstitutionen för jouma­listik påpekar all del exempelvis vore möjligt för tte dagstidningsföretog att äga en ttedjedel var. Radiobolaget kan göras till ägare av dagstidningen, eller så kan en dagsticråing bli ägare via ett dotterbolag. Regerå räcker således inle tiU för att garantera privattadiostotionema en självständig ställning.

Mot bakgmnd av att det saknas gräns för hur många radiobolag en finan­siär kan äga andel i, raenar LO CKh 7"C0 att sararae ägare koraraer kunna saraordna ckU konttollera radiosändningama över flera områden. Detto anses vara oförenligt raed mälsättnrågen att skapa självständiga stotioner och mång­fald i radioulbudet. LO noterar att koncenttationstendensema inora mass-medieområdet redan är storka. Eftersora raånga stotioner koraraer bli en-sararaa sändare över sitt oraråde, bör frågan om privattadions ägarstmktur prövas gmndligare än vad sora görs i proraemorian.

Svenska kyrkans centrabtyretse betvivlar att förslaget kan hindra ett tid­ningsföretag från att dominera en privatradiostotion. En altemativ lösning vore att dagstidningsföretog inte får vara störste delägare. Magnus Kolsjö, sora inte ttor att regeln koraraer hindra de stora tidningsföretogens från att vinna inflytande över privattadion, föreslår att korsvis ägande inora raedie-omrädet förbjuds i en särskild lag. Radio Scandinavia anser att korsvis ägande bör förhindras för att undvUca rådirekt raonopolbUdning, och att även gränsen för utiändskt ägande skall vara 40 prcKent

113

8 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 70


Följande reraissinstanser motsätter sig eller är tveksamraa till att begränsa   Prop. 1992/93:70

dagspressens etobleringsrätt: Göta hovrätt. Kammarrätten i Sundsvall, NO,     Bilaga 4

SPK, Radiolagsutredningen, SAF och Industriförbundet, TU, Sveriges köpmannaförbund, Radioutgivareföreningen, Svensk Radioutveckling AB, Radio Nova, Gunnar Helén, Publicistklubben, SKÅP, Sveriges marknads-förbund, Järva nufl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB. De in­vändningar som inte rör gmndlagsenUgheten är i huvudsak att regerå alltför lätt kan kringgås, får negativa konsekvenser för programkvaliteten, eller är onödig ur konkurrenssynpunkt.

Svensk Radioutveckling AB är starkt kritiskt raot förslaget som det anser innebära en otillbörlig diskriminering av tidningsföretogen. Företoget saknar en raer omfattonde diskussion mnt förslaget, vilka överväganden som ligger bakom och dess tänkbara komplikationer. Likaså borde regelns förhållande till näringsfriheten och ytttandefrihelen berörts. NO, sora avstyrker förslaget förordar att frågan utreds pä ett grundligare sätt. Det underiag som redovisas i departemenlspromemorian utgör råte en övertygande motivering.

En återkommande invändning från de som är kritiska mot att införa den föreslagna begränsningen, är att regeln komraer vara lätt att kringgå. Radiolagsutredningen avstyrker förslaget raed raotiveringen att raöjUgheten för privattadioföretog au överta eller slarto tidningar gör bestäraraelsen verk­ningslös för syftet att tidningsföretog inte skall kunna dorainera över den nya radioverksaraheten, i synnerhet om koncessionstiden förlängs. För övrigt är redan 40% en tUlräckligt hög andel för aU tidningsföretoget skall kunna domi­nera verksamheten.

Sveriges advokatsamfund, som principiellt är tveksamt till denna typ av etobleringshinder är inne på en liknande tonkegång. Föratsatt att moderbo­laget inte har tidningsutgivning som huvudsakligt ändamål, kan en mediekon­cern som driver dagstidningar samtidigt äga etl privatradioföretag. Advokatsamfundet finner att lagtexten är oklart utformad, vilket samfundet ser som allvariigt, dä förslagen rör vad sora anses vara inskränkningar i ytt­randefriheten. NO påpekar att ett tidningsföretog kan krypa förbi regleringen genom att driva radiostotionen tillsaramans raed en ägare utan stöne intresse för nyhetsförmedling, tex. ett industtiföretog, som överlåter hela ansvaret för det redaktionella materialet på sin saraarbetspadner i utbyte mot ekonomisk avkasming och kanske egen reklam.

Svensk Radioutveckling AB påpekar att myndigheten inte kan återkalla tillstånd under själva tillståndstiden. Det räcker således att fömtsättningama för tiUståndsinnehav uppfylls inför varje ansökningstillfälle. DäremeUan frans inget hråder för ägarförhållanden sora suider raot etobleringsvillkoren.

Invändnrågen att regeln kommer kunna kringgås anförs även av Göta hov­rätt, Gunnar Helén, Publicisiklubben, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges marknadsförbund.

Svensk Radioittveckling AB, Gunnar Helén, Publicistklubben, Sveriges
marknadsförbund CKh Sveriges köpmannaförbund befarar att den föreslagna
begränsningen kommer medföra negativa konsekvenser för privatradions
kvaUtet. Svensk Radioutveckling AB påpekar att såväl lidnmgsföretogen som
   ., .


 


joumalisticåren har stor integritet och hög grad av etisk medvetenhet. Ett tid- Prop. 1992/93:70

ningsföretog skulle heller inte ha räd att äventyra tidningens goda namn ge-    BUaga 4

nom att bedriva radioverksarahel av läg kvalitet Däreraot är risken högre för

att andra ägare exerapelvis koraraer försöka råtegrera reklara med övrigt pro-

grarainnehåU. Företoget ser det som förbryllande att just de aktörer sora har

kunskap om lokal medieverksamhet utesluts raedan inskränkningar saknas

för nästan alla övriga aktörer.

Gunnar Helén tror att regeln uppmunttar skenanangeraang CKh därraed försämrad ägarmoral. Tidningar sora väljer att engagera sig i privattadion fär räkna med lägre effektivitet och risken att bli delägare raed inttessenter utan tillräcklig respekt för professionell joumalistik och prograraverksarahet Tidningsföretogen får därför pä ojäralik gmnd konkurrera raed mrådre seriösa privattadioföretog. Helén konstoterar att fristående racUostotioner sora inte är grundade på journalistisk ttadition tenderar att fungera sora kampanj-instraraent, raedan dagstidningar relativt obercKnde av ägarskap, i regel ger plats ät olika åsiktsrikmingar. Det finns anledning att anto att tidningsägda privatradioföretog skulle eftersttäva sarama allsidighet

Värdet av den korapetens tidningsföretogen kan tilUöra privatradion frara-håUs även av Sveriges marknadsförbund. Ur kvalitetssynpunkt är det snarast önskvärt att dagstidningar fär äga radiostotioner, raenar förbundet, sora också konstoterar att tidningarna kan drabbas negativt av konkurrensen från de nya kanalerna. TiUsammans med regeln att enbart ge ett tillstånd per innehavare föreligger en dubbel begränsning som kommer leda till onaturliga ägarkonstruktioner. Publicistklubben pekar pä att regeln utesfenger företog med joumaUslisk kompetens.

TU-majoriteten hävdar att ytttande- cKh informationsfriheten kan försva­gas genom att pressens joumalistiska kompetens, sora TTJ anser, utesfengs från privattadioverksarahet Denna kompetens utgör i själva verket en garanti för att privattadiostotionema skall verka självständigt Att begränsa tidnings­företogens möjlighet till radioverksamhei är enligt Svensk Radioutveckling AB ett indirekt sätt för stoten att styra programinnehållet, vilket strider mot förbudet att uppställa regler avseende redaktionellt material. 1 praktiken inne­bär förslaget därför, enligt sararaa remissinstans, ett angrepp pä enskilda tid­ningars etik, samhäUssyn CKh värderrågar.

Radioutgivareföreningen bemöter oron för ägarkoncenttation raed argu­mentet att den joumalistiska friheten på privafegda tidningar anses vara stor Ägama styr inle det normala redaktionsarbetet, CKh därför kan man förvänto sig att privatradiostotioner kommer uppvisa Uknande självständighet gentemot ägaren. Dessutom kan inte regeln göras verkningsfull utan att gå emot den grundlagsstodgade rätten att ge ut tidnrågar.

Rera andra instanser kritiserar förslaget för att vara onödigt eUer olämpligt
ur konkunenssynpunkt. SPK anser att konkunensen raed Sveriges Radios
sändningar CKh rikspressen, gör hotet raot raångfald i nyhetsförmedling och
opinionsbildning försumbar, givet att enbart ett tillstånd ges till varje inne­
havare. TU-majoriteten anser lUcasä att konkunensen med riks- och lokal­
radion motverkar riskema för ett lUcriktot programutbud. Även olikhetema
, ,


 


raeUan tidnings- cKh radioverksarahel gör antogandet ora minskad raångfald    Prop. 1992/93:70

helt felaktigt. TU:s reservanter anser av dessa skäl att det inte ulan vidare      BUaga 4

stämmer att mångfald och konkunens i nyhetsförmedling och opinions­bildning skulle vara hotod om dagstidningsföretag utan begränsning tilläts etoblera sig i privattadion. TU-raajoriteten tillägger att privattadion skuUe be­höva tidningamas resurser CKh kompetens för att kunna hävda sig gentemot rUcs- och lokahadion.

NO betvivlar all den föreslagna regeln i alla situationer skuUe främja raång­fald i radion. Risken frans att vissa dorainerande aktörer skulle läranas utan konkunens, lUca väl sora att sådana i andra fall skulle förhindras att stärka sin ställning. Dessutora kan konkurrensen på hela raediemarknaden motverkas av att en bransch särregleras. Eftersom andra medieföretog inte orafattos rånebär förslaget en diskrirainerråg av dagstidningsföretogen.

Svensk Radioutveckling AB menar att Sverige saknar de oraständigheter som i USA har motiverat långtgående äganegleringar för kommersiell radio. Här är public service-behovet väl ullgodoseii av Sveriges Radio och den kommersiella radion är ännu i sin linda. Dessutora skulle föreskriften ur-skiUnrågslöst chabba alla tidningsföretog, oavsett deras sfeUning i det aktuella sändningsorarädel. Svensk Radioutveckling AB anför vidare att eftersom stoten inte har rätt att styra raediemas ägandeförhållanden utifrån ideologiska eller kommersiella synpunkter, saknar det relevans humvida konkunensen om annonspriser skulle påverkas av att tidningsföretog ägde radiostotioner

Radioutgivareföreningen, Sveriges köpmannaförbund. Svensk Radioutveckling AB, Radio Nova, Jär\'a m.fl. närradioföreningar cKh MRS Broadcasting AB förespråkar att i sfellet tillämpa den allmänna konkur-renslagstifrarågen för att motverka skadlig koncenttation.

Svensk Radiourveckling AB saknar en analys i promeraorian av denna raöjlighet, och konstoterar konkurrensrätten kan umyttjas i vissa fall (tex. om tidningen försvårar möjligheterna alt annonsera i radion eller begränsar radiostotionens sändningstid för att undvika konkunens). Mot denna bak­gmnd vore del onödigt att driva igenom branschspecifika regler innan det står klart om skadlig koncentration verkligen uppslår inom privattadion. All be­reda uttymme för minst två privattadiokanaler inom varje område, skulle för övrigt rainiraera risken för att behöva införa en reglering vid sidan av konkur-renslagama.

SAF och Industriförbundet förespråkar, i likhet raed Radio Nova och Radioutgivareföreningen, att skadlig monopolbildning i försto hand skall raotverkas av att fler frekvenser görs tillgängliga. Den föreslagna 40%-grän-sen utgör en aUtför långtgående reglering.

NO efterlyser en lösning som tillåter att raan tor hänsyn till situationen i varje enskilt fall. Konkunenslagstifmingen kan inte tillämpas när det gäller opinionspåverkan och hot mot ytttandefrihelen, men kan tjäna som förebild för ett mer flexibelt instmment all komma till rätta raed aktörer som miss­bmkar srå ställning.

SKÅP, som själv har goda erfarenheter av radiosamarbete raed ett stort
tidningsföretog, betonar värdet av tidningsföretagens journalistiska kom-
  , ,r


 


petens och resurser För att undvika raakt- CKh åsiktskoncenttation pä lokal     Prop. 1992/93:70

nivä räcker del ora den föreslagna begränsningen enbart gäller orter där en      BUaga 4

enda tidning eller tidningsföretog är i dorainans. En sädan inskränkning är eraellertid helt onödig ora varje radiostotion inrättar ell prograraråd med an­svar för verksamhetsplanen. Rådet föresläs ha minst sex ledamöter med eko­nomisk, juridisk och kulturell korapetens särat lokal förankring. Majoriteten får inte vara anställda av, eUer ha ägarinttessen i radioföretoget

Svensk Radioutve ckling AB anför att förslaget öppnar väg för att införa lUcnande begränsningar för andra typer av företog, t.ex. dorainerande arbets­givare pä orten. Företoget noterar vidare att reglema för raarkbundna sänd­ningar saknar motsvarande reglering. Företoget påpekar även att lagens ut­formning är oklar dä de associations- CKh avtalsrättsUga aspekteraa inte har beaktots. Slutiigen anförs att en omedelbar nackdel sora förslaget innebär för tidningsföretog sora vUl driva privattadio, är att de på kort tid raåste etoblera saraarbete med andra råtressenler för att kunna ansöka om tiUstånd.

5.4. Gmndlagsenlighet

Proraeraorian slår fast att reglema är förenliga raed ytttandefrihetsgrand­lagen. Begränsningar i rätten att sända radio är tillåtna om de råförs i syfte att utvidga ytttande- cKh inforraationsfriheien (3 kap. 2 §). En ändring av tryck­frihetsförordningen bedöras inte heller vara nödvändig eftersom den före­slagna regeln inte utgör något hinder för nägon, inklusive radioföretogen, att starta tidningar.

Radiolagsutredningen och Justitiekanslem delar bedöraningen att förslaget är förenligt raed ttyckfrihelsförordningens regler ora fri etableringsrätt Justitiekanslem konstoterar dcKk att detto riskerar alt göra regeln verknings­lös, cfe det råle går att ingripa raot att nägon som sänder privattadio startar el­ler övertar en tidnråg. Justitiekanslem råslämraer även i bedömningen att för­slaget är förenligt med angivna lagmm i ytttandefrihetsgrandlagen. Det finns vidare ingen motsättning mellan den föreslagna privattadiolagen CKh rege­ringsformens föreskrifter om normgivning sora begränsar gmndläggande fri-och rättigheter

Vissa inston.ser avstyrker eraellertid, eller är storkt tveksamraa till för­slaget, med hänvisning lUl gmndlagama på ytttandefrihetsorarådet

Göta hovrätt konstoterar att syftet raed förslaget överensstäraraer med ytt­randefrihetsgmndlagens föreskrift att främja vidgad informations- och ytttan­defrihet i etem, men befarar att regeln kan få motsatt effekt. Rätten ifråga­sätter om övriga inttessenter kommer verka i privattadion på ett sätt som upp­väger att tidningsföretogens ytttandefrihet kringskärs. Det vore bättte att av­vakto utvecklingen och i ett senare skede införa begränsningar ora det visar sig raotiverat Med tanke på att regeln ocksä förväntas bli raöjUg att kringgå, avstyrker hovrätten förslaget

Enligt Kammarrätten i Sundsvall framgår det inte helt klart av ytttande­frihetsgrandlagen och dess förarbeten om de råskränknrågar i sändnrågsrätten sora raedges kan uti"ormas så an vissa kategorier på gmnd av srå övriga verk-

117


 


samhet utestängs. Det kan således starkt ifrågasättos ora förslaget är förenUgt         Prop. 1992/93:70

raed grandlagens syfte.                                                       BUaga 4

TU-majoriteten ckU Svensk Radioutveckling AB raenar att den föreslagna regeln är oförenlig raed både yttrandefrihetsgrandlagen och ttyckfrihets­förordningen. Vad gäller den föna hänvisar dessa instonser till special­raotiveringen tiU det lagmm sora raedger begränsnrågar i etobleringsfriheten, och anser att inskränkningar i etobleringsfriheten raåste vara lekniskt beting­ade, och raed andra ord enbart vara påkallade av brislen på sändnings-utrymme. Svensk Radioutvecklråg AB tUlägger att ingenting lyder på att av­sikten var alt vissa gmpper skulle begränsas i sråa möjUgheter att sända radio.

Mol bakgrand av ytttandefrihetsgmndlagens krav på vidast möjliga ytt­rande- CKh informationsfrihet är det, enUgt TU-majoriteten, ologiskt att sätto upp hinder för en kategori yrkesfolk som ägnar sig åt att tillgodose ytttande-frihetens inttessen. En särreglering för dagspressen går därför stick i sfev mot vad lagen stodgar. TU-majoriteten refererar även till den utredning som före­låg ytttandefrihetsgrandlagen, där det sägs att valet av uttrycksform inte skall bestäraraa rätlen att utttycka sig. Promeraorian har inle redovisat de raotive-ringar sora skulle tiUåto att etobleringsbegränsnrågar av den angiva typen in­förs.

TU-majoriteten låter kritiken även omfatto förslaget att ingen får inneha mer än ett tillsfend, och anser det vara uteslutet att en sådan regel uppfyller sttävan efter vidast möjliga ytttande- och informationsfrihet I proraeraorian redovisas inte heller den tyjKn av överväganden. Den som vUl iKgränsa eto­bleringsrätten måste visa all åtgärden tillgodoser den ambition som uttrycks i ytttandefrihetsgrandlagen.

Även TU:s reservanter är kritiska mot förslaget som i deras ögon förefaUer oförenligt raed yttrandefrihetsgmndlagen och tryckfrihetsförordningen. Eftersom begränsningen enbart omfattor dagstidningsföretogen kan de inte uton vidare instämma raed åsUcien att lagförslaget överensstäraraer raed ytt­randefrihetsgmndlagens föreskrifter på området. Det betecknas sora anraärk-ningsvärt att det i proraeraorian inte redovisas överväganden huravida andra inttessenters ägande tiUgodoser en vidgad ytttande- CKh råformationsfrihet

Angående tryckfrihetsförordningen anför TU att regeln koraraer att skapa praktiska hinder för tidningsutgivning. Den som har privattadiotillstånd kan nämUgen råte ge ut en tidnråg utan att förlora srå koncession då tiUståndstiden gär ut. Omvänt kan inte elt företag i dagspressen bedriva radioverksamhet utan att upphöra med tidningsverksaraheten. Detto innebär etl hinder för den etobleringsfrihet sora förordnrågen garanterar. Med anledning av den angivna norrakonflikten förespråkar TU-majoriteten att förslaget utgår, raedan TU:s reservanter av sararaa skäl ser anledrung tUl ytterUgare diskussion.

Svensk Radioutveckling AB för ett liknande resonemang. Den etoblerings­rätt sora följer av tryckfrihetsförordningen inskränks ora den som innehar privattadiotillsfend inte kan bli tidningsulgivare ulan att förlora sin konces­sion. Företoget menar vidare att det faktiska krav att ingå kompanjonskap med andra sora regeln innebär för de tidningsföretog sora vill bli del av pri-

118


 


vattadioverksamheten, är oförenligt med ttyckfrihetsförordningen och ytlran-   Prop. 1992/93:70

defrihetsgmndlagen.                                                            BUaga 4

6    Urvalsförfarande m.m.

Lagförslaget stodgar alt privattadiomyndigheten skall kungöra när ett sänd­ningsoraråde blir ledigt till ansökan (8 §). Kammarrätten i Sundsvall saknar en bestämmelse i lagtexten om hur kungörelsema skall genomföras och hän­visar tiU lagen (1977:654) om kungörande i mål ckU ärende hos rayndighet

I proraemorian föreslås att urvalet mellan flera inttessenter skall ske med hjälp av öppna auktioner Myndigheten skall bevilja tillstånd tiU den sökande som erbjuder sig att eriägga den högsto åriiga koncessionsavgiften. Genom att betalningsviljan bUr utslagsgivande förväntas oseriösa inttessenter gallras bort. Promeraorian avvisar de altemativa urvalsmetodema läraplighetsbe-döraning CKh lottning.

Förslaget tUlstyrks eUer lämnas ulan erinran a\ juridiska fåkultetsnämnden vid Stockholms universitet, humanistiska utbildnings- och forsknings­nämnden vid Göteborgs universitet, NO, SPK, SAF och Industriförbundet, Sveriges advokatsamfund CKh TU.

NO delar proraeraorians bedöraning att lottning och lärapligheisprövning inte kan rekomraenderas. Risken att auktionsförfarandet skall resultera i ell oligopol av kapitolstarka aktörer undanröjs ttoligen genom att upplåto endast ett tillsfend per innehavare. SAF och Industriförbundet anser att auktions­förfarandet är den urvalsraetod som har rainst nackdelar. Utiändska erfaren­heter indikerar också att principen om finansiell soliditet hos tilltänkta pri-valradioägare koraraer ge stadga CKh kontinuitet ät systerael. SPK och Sveriges advokatsamfund delar bedömnrågen att öppna auktioner är det mest ändamålsenliga av tänkbara altemativ. Auktionsförfarande tilltolar även TU eftersora föreningen anser att regelverket för privattadion bör minimeras. Urvalsmetoder sora rånebär en prövnråg eUer värdering av de sökande är raot den bakgmnden oacceptobla.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner det öppna auktionsförfarandet acceptobelt, i synnerhet om prövningen utförs av pri­vattadiorayndigheten. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet karakteriserar förslaget sora "logiskt raed andan i pri-vattadioverksaraheten".

Göta hovrätt, TCO, STIM, Föreningen Svenska masskommunikations­forskare, SKÅP, Svenska journalistförbundet CKh Sveriges frikyrkoråd nufl har ingen erinran raot auktioner i sig, raen anser att auktionsförfarandet bör kombineras med någon form av kvalitets- eller lämplighetsprövning. Göta hovrätt raenar att betarårågsvUjan överlag är ett lämpUgt urvalskriterium, raen föreslär att inttessenter sora tidigare befunnnits skyldiga till ytttandefrihets­brott skall kunna uteslutas. Föreningen Svenska masskommunikations­forskare raenar att auktioner har flera fördelar, fraraför allt att reglema är pre­ciserade i förväg. Man undviker därigenora en förhandlingssituation där par-

119


 


tema kan modifiera sina avsUtter under processens gäng. Föreningen anser      Prop. 1992/93:70

dock att högre krav kan ställas pä programrånehållet, CKh har inget att råvända         BUaga 4

mot auktionsförfarandet ora dessa regler preciseras ytterUgare.

TCO CKh Svenska joumalistförbundet, sora båda uttrycker stork tveksam­het inför förslaget, befarar att ett rent auktionsförfarande kan leda till etl lik-riktot prograrautbud. Stotioner sora inriktor sig på rock- och poprausik kan förväntas få en raycket bättre betalningsförraåga än de sora huvudsakUgen viU sända smalare musikformer. Därför måste de öppna auktionerna korapleiieras med något slags instrament sora bichar lUl att stotioner raed olika programrå-riktnråg kan etoblera sig.

SKÅP för etl lUcnande resoneraang. Erfarenhetema från andra länder har visat att auktionsförfarandet raotverkar allsidighet i radion. I ansluttiing till auktionema bör därför en kvalificerad, opolitisk närand utanför myncUgheten utföra såväl en kultureU sora ekonoraisk gransknråg, grandad på de sökandes budget- och verksamhetsplanering. Följden riskerar annars att dels bli kon­kurser CKh programföretag sora lågpriorilerar egen produktion, dels all en enda rausDctyp koraraer dominera sändnrågama. Vid ansökningstiUfället skall den sökande uppge sammansättorågen på det programråd förenrågen förordar skall finnas pä varje privatradiostotion. Rådet svarar för att stotionens verk-samheisplanerråg följs. SKÅP anser vidare att aktörer som ägnat sig åt olag­lig radioverksamhet, tex. reklamsändningar cKh illegal nätverksbUdning, inte skaU få tUlstånd att sända privattadio eUer nänadio. Det skaU råte vara raöjUgt att vråna koraraersieUa fördelar genora att kringgå gäUande lagstiflnråg.

Sveriges frikyrkoråd nufl. anser att bred lokal förankring hör till de kvali­tetskriterier som bör vägas rå i en samlad bedömning för att undvika att enbart de raest kapitalstarka sökande får sändnrågstiUstånd. Ett sådant tiUvägagångs­sätt kan enligt rådet även förväntas gynna en bredare lokal samverkan kring etl SändnrågstiUstånd.

STIM ttor inte att auktionsförfarandei räcker till för att gallra ut oseriösa intressenter. Med hjälp av en kompletterande granskning skulle raan kunna utestänga sökande sora exerapelvis inte respekterat upphovsrättens regler, el­ler saknar fömtsättningar att producera eget raaterial.

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, LO, KLYS, Sveriges reklamförbund, Radio Scandinavia, Magnus Kolsjö, Svenska kyrkans centrabtyrebe CKh ABF ställer sig tveksararaa eller negativa tiU att överhuvudtoget tiUärapa öppna auktioner.

För LO ter sig proraeraorians överväganden ogenorafenkto. Eftersom ra­dioverksamhet är förhåUandevis biUigt, koraraer det ttoUgtvis i raånga faU att finnas flera seriösa sökande på en frekvens. Auktionsförfarandet kan då leda tiU att raånga finansieUt solida intressenter inte får tillstånd endast för att det finns sökande med ännu stöne betalningsförmåga. På så sätt, menar LO, be­handlas yttrandefriheten sora en handelsvara. AUa sökande som kan redovisa en övertygande finansieringsplan för verksaraheten bör kunna komraa i fräga. Urvalet skaU ske efter kriterier som bidrar tUl att lokala råtressenler blir repre­senterade CKh tUl att lokal rapportering fär utrymrae i verksamhelen.

120


 


KLYS anser att frågan behöver uttedas mer. Om betalningsförmåga blir         Prop. 1992/93:70

det huvudsakliga urvalsinstmmentet är risken att de flesto privattadiostotioner BUaga 4

kommer ha samraa typ av prograrautbud, dominerat av poprausUc, korto ny­hetssändningar och sport. Sökande med ambitioner att sända myckel egen­produktion och ha en lokal prägel, raåste gynnas av den urvalsraetod sora slutUgen las i bruk. Hotet raot raångfald och variation i radioulbudet framhålls CKkså av Svenska kyrkans centrabtyrebe.

ABF motsätter sig förslaget raed motiveringen att auktionsförfarandei gynnar kapitolstorka aktörer. Denna effekt försferks då frekvensema skall fördelas råför andra tillståndsperioden. Samma intiessenter har dä sferkt sina positioner genom investeringar CKh utbildning av personal. ABF anser att förslaget rånebär att ytttandefrihelen blir till salu, CKh alt de som vill sända radio råle kommer att konkurrera på lika villkon

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, som poäng­terar att kostnadema för etoblering bör vara låga, menar att auktionsför­farandei kan leda till en kostnadsnivå som är för hög för små inttessenter, raed risk för konkurser CKh nätverksbildning som följd. Radio Scandinavia anser att de stotioner som avser sända enbart lokala program bör få förettäde då tillstånden ges ut. 1 England har raan funnit att anbudsgivning inte medför en önskad bredd i utbudet, CKh överväger därför alt ändra urvalsförfarandet, påpekar Radio Scandinavia.

Sveriges reklamförbund förespråkar, liksom Magnus Kobjö, att konces-sionema skall lottas ut för att andra än kapitalstarka inttessenter skall få möj­Ughet att ägna sig åt privatradio. Magnus Kolsjö föreslår att lotmingen skall föregås av en prövning av bl.a. de sökandes ekonoraiska kapacitet. Bulvananangeraang kan förhindras genom att förbjuda överlåtelse av kon-cessionema under en viss tid efter tiUsfendsgivandet En huvudägare skall förfoga över endast en lott

Radioutgivareföreningens utgångspunkt är alt det inte skulle behöva råda någon frekvensbrist. I annat fall är auktionsförfarandet att föredra. För alt förhindra ägarkoncenttation eller konttoll av utbudet inom det aktuella om­rådet bör dcKk inte det försto sändningstiUståndet gä till det företog som inne­har den ledande stäUnrågen råora mediebranschen. Föreningen avvisar all an­nan lämplighets- eUer kvalitetsprövning. Radio Nova pläderar för en radikal omplanering av frekvensområdet sora det raenar skulle kunna frigöra så raycket utrymrae i etem att alla inttessenter skulle få plats. Därraed skulle auktionsförfarandei bli helt onödigt

Frekvensförvaltningen inom Televerket vill påpeka att förvalmingen på grund av sin begränsade raängd anställda inte kommer kunna utfärda ett stort antal tUlsfend pä kort tid. För att underiätto detto arbeto mäste saraarbetet rael­lan frekvensförvalmrågen och den ansvariga rayndigheten inledas i god tid.

121


 


7   Avgifter för privatradion                                                  Prop. 1992/93:70

Koncessionsavgifien skall dels tjäna sora urvalsinslrament, dels fecka kost­nadema för privattadiorayndigheten och nänadionäranden. I promemorian föreslås en fegsto årsavgift på 50 000 kr.

Frekvensförvalmingen inom Televerket påpekar att varje privattadiostotion koramer vara skyldig att även betala en ärlig avgift på meUan tvä CKh tiotusen kronor för tillsfend att mneha radiosändare. Delto bör framgå, eftersom det kan påverka inttesseniemas möjliga högsto bud vid utouktioneringen. RRV konstoterar att det koraraer visa sig ora den föreslagna avgiften är lärapUg för att fecka rayndighetemas kosmader och fungera sora urvalsinstraraent. Det bör åligga privattadiorayndigheten att vid behov to råitiativ tiU oraprövningar av koncessionsavgUiens storlek.

Riksskatteverket har inget att erinra raot att verket, i likhet med vad sora föresläs i proraemorian, handhar uppbörden av koncessionsavgifter. Lagen ora punktskatter CKh prisregleringsavgifter (1984:15) föreslås tillärapas. Verket anser eraeUertid att förfarandet bör knytas närmare denna lag, CKh fö­reslår att det får avgöra vilket belopp som skall betalas för varje period, råora ramen för den årsavgift som privattadiomyndigheten fastställer

Några råstanser förslår en modifiering av avgiften i vissa fall. Magnus Kobjö CKh Mattias Andersson föreslår att avgiften skall anpassas efter mäng­den invånare i varje område. Radio Scandinavia anser alt avgiften bör vara lägre, exempelvis 5 000 kronor, i områden med liten befolknråg CKh för AM-sändare med låg effekt. Bengt Bengtsson anser att avgiften bör sättos till 50 öre per invånare i sändningsområdei. SKÅP föreslår att stationeraa skall kunna göra avdrag frän koncessionsavgiften för egen produktion av kvalifi­cerade radioprogram, raedan Andreas Langell föreslår att operatörer som varit verksamma länge skaU gynnas raed lägre avgifter.

Radioutgivareföreningen, Järva nufl närradioföreningar och MRS Broad­casting AB raenar att avgiften kan sättos betydligt lägre. Privattadion skall inte behöva finansiera närradion, då det vore som att låto dagspressen betola administrationen av föreningstidningar. De återstående adrainistrations-kosraadema uppgår tiU enbart ett par prcKent av den förslagna avgiften. Syftet att gallra bort oseriösa intressenter uppnås autoraatiskt av den höga kostnad det rånebär att etoblera en radiostotion. Sveriges köpmannaförbund raotsätter sig att kostnaderna för nänadion läcks av privattadiostotionema. Sraå radioföretog är sårbara för förhöjda avgifter, särskUt under stotionens upp­byggnadsskede.

Radio Nova kan fenka sig en årlig registreringsavgift på raellan 500 CKh 1 000 kronor per stotion, utöver den blygsamma engångskostnad som ett "utgivningsbevis" skuUe innebära. Det vore oacceptobelt att använda konces-sionema som stotiig inkomstkäUa.

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet anser att kosmadema för den nya radioverksaraheten bör vara sä låga sora möjligt. Institutionen pekar på möjligheten att, som i Finland, ersätto koncessionsav-

122


 


giften med avtal ora visst antol sändningstiraraar per dygn cKh vecka, vari      Prop. 1992/93:70

raan även kan inkludera regler för rånehållet                            BUaga 4

Föreningen Svenska masskommunikationsforskare föreslär att inkora-stema från koncessionsavgiften skall gä tUl raedieforsknråg.

1 23 §, andra st. (under betalning av avgift) stodgas att årsavgiften skall "betalas med lika stora delar under kalenderåret senast den försto dagen i ja­nuari, april, juni CKh oktober månad". Sveriges advokatsamfund finner lag­texten oklar på denna punkt Skall exerapelvis hela avgiften för försto året er­läggas den 1 oktober ora sändningama råleds 14 dagar tidigare?

24 § anger att tUlståndshavare sora frånttäder sin koncession, eller fär den återkallad, är skyldig att betola avgiften i tte raånader till. Kammarrätten i Sundsvall påpekar att lexien är utforraad så att tiUståndshavare som försatts i konkurs eUer trätt i likvidation inte omfattas av denna skyldighet

8    Tillståndstid

I promeraorian föreslås att tUlstånden skaU vara tidsbegränsade. Alla tillstånd bör löpa ut saratidigt, för att ge raöjlighet tUl förändrad orarådesindelning CKh ändringar raed anledning av exempelvis ny sändningsteknik. Fem år bedöms vara en lämplig tidslängd för att även tillgodose tillsfendshavamas behov av planering. Den försto tiUståndstiden föresläs således gälla fem år efter att la­gen ttäder i krafl.

Förslaget tillstyrks av Statskontoret och Sveriges frikyrkoråd m.fl. Frekvensförvalmingen inom Televerket påpekar att den reella tillståndstiden kan bli kortare än fem år i händelse av intemationell frekvenskoordinering. Enbart de som koraraer sända på redan planerade frekvenser kan få tillstånd omedelbart. Sveriges köpmannaförbund, sora i princip är positivt till feraårs-gränsen, menar att kortare tiUståndstid under den försto pericxlen försvårar fö­retogens planering. SPK är positivt till att sändningstillstånden har begränsad giltighet så att nya inttessenter kan komma in pä marknaden, raen kan inle bedöraa vilken tidspericxl sora är lämpligast ur konkurrenssynpunkt.

En övervägande del av de remissinstanser som har lämnat synpunkter på denna del av förslaget, har inget all invända raot tanken på tidsbegränsade tUlstånd. Flera av dem har emeUertid synpunkter pä tidsperiodens längd.

Radiolagsutredningen raenar att de försto tillstånden kan gäUa i fera år och löpa ut saratidigt, raen förespråkar att tiUstånd ges för längre perioder i fort­sättningen. För att bedriva sändningar med egenproducerat material av hög kvalitet torde krävas betydande investeringar. Om tiUständsperioder är för korto kan viljan att göra sådana investeringar häraraas. Det bör därför över­vägas att väsentUgen förlänga tUlståndsperiodema.

TU ifrågasätter om inte den försto koncessionsperioden bör vara längre för att de nystortode stationeraa skaU hinna etoblera sig hos publUc och annon­sörer och fä avkastning på sina sannolUct stora investeringar. Eftersom till­ståndet sedan kan ges tiU ett annat företog kanske flera råttessenier i annat faU

123


 


skulle avsfe från att överhuvudtoget etoblera sig. Föreningen föreslär därför     Prop. 1992/93:70

en råiedande tiUståndsperiod på sju år.                                   BUaga 4

Av lUcnande skäl föreslår Future T.A. AB att försto tillståndsperioden skall vara åtto år. Privattadions råförande saramanfaUer dessutom med en svär låg­konjunktur. Från och med andra perioden kan giltighetstiden förkortas till fera år. Svenska kyrkans centralstyrelse hävdar att erfarenheter från andra länder har visat att fera år är för kort tid för en radiostotion att etoblera sig cKh göra verksaraheten bärkraftig. Promemorians förslag raotverkar därför den angivna raålsättningen att främja stotioner sora kan arbeto självständigt på läng sikt.

En av instonsema, SKÅP, föreslär kortore koncessionstid. De försto till-ständsperiodema bör vara tte är, för att de tUlsfendshavare sora inte följer sråa redovisade programintentioner snabbt skall kunna sorteras bort

Radio Scandinavia anser att koncessionstiden skall vara rainst tio år cKh fömyas automatiskt om inga särskilda skäl föreligger 1 annat fall kan väUun-gerande och populära stotioner tvingas upphöra bara för att andra intressenter har bjudit högre årsavgift. Magnus Kolsjö franer del acceptobelt att den försto perioden är tidsbegränsad för att underlätto råttoducerandet av digitaltekniken, raen ser därefter rågen anledning tiU att begränsa tUlståndspericxlema. De sora efter försto pericxlen har tUlstånd bör få förettäde tiU att göra dem permanenta. Stolen bör råte ha rätt att överiåto genoraförda investerrågar tiU konkunerande inttessenter. Om så ändå blir fallet, är frågan vera sora koraraer vilja lägga ned erforderUgt arbete ckU kapital för att starta en radiostotion.

Radioutgivareföreningen, Radio Nova, Järva nufl. närradioföreningar CKh MRS Broadcasting AB anser att sändningstillstånden från början skall vara perraanenta, i likhet med tidningamas utgivningsbevis. Varje station skall dämtöver tilldelas ett frekvenstiUstånd, som däremot kan vara tidsbegränsat

Radioutgivareföreningen varnar för att ora sändningstillsfendet bara kom­raer gälla viss tid, kan behovet av att göra snabba vinster raedföra kortsiktig planering och sämre kvalitet Frekvensperiodema kan vara tidsbegränsade för att raöjliggöra modifieringar av frekvensplaneringen. Efter försto perioden kan del dock vara opraktiskt att behålla de sammanhållna tillsfendstidema. Om en stotion exerapelvis går i konkurs efter halva tiden koraraer ingen vara inttesserad av att överto frekvensen ora det saknas garantier för att verksara­heten kan bedrivas under en längre tid.

Radio Novas ståndpunkt är baserad pä det principiella ställningstogandet mot regleringar som skUjer sig från de vUUcor pressen verkar under Företoget frågar sig dessutora ora någon skulle vilja investera i en stotion sora obero­ende av vUken fraragång den rönt, kanske inte överlever sin feraårsdag. Frekvensorarådena skall dock kunna omprövas av tekniska skäl, och tUl­ståndshavaren har dä rätt till en lUcvärdig frekvens. En lUldelad frekvens skall endast gä att dra in ora operatören underiåtit att sända under viss tid.

Televerket Rundradio konstoterar att frekvenstillsfendet inte behöver ha samma gUtighetstid som tiUståndet att sända. Verket framhåUer att reglema för tillståndstider, liksora för innehav av frekvenstiUstånd, raåste utforraas på ett

124


 


sätt sora gör det raöjligt för frekvensrayndigheten all raodifiera frekvenspla-     Prop. 1992/93:70

nerrågen efter behoven av god radioraUjö.                              BUaga 4

Radiolagsutredningen CKh Sveriges advokatsamfund påpekar all den ak­tuella lagtexten (7 §, andra raeningen) behöver förtydligas så att det som av­ses framgår, nämUgen att varje efterföljande tiUståndsperiod skall löpa ut efter femårsintervall. Justitiekanslem påpekar att föreskriften råle lämnar utryrarae för någon tiUståndsprövning råför en tredje lUlståndspericxI.

Kammarrätten i Sundsvall påpekar att om alla tillstånd löper ut samtidigt blir tillsfendstiden kortare för de sora erhåller tillstånd under en av feraårs-periodema. Då lagtexten inte anger att alla tillstånd skall löpa ut vid samma tidpunkt framgår råle detta.

9   Övriga villkor för tillståndsinnehav

Mot bakgmnd av att sändningstillsfendet föresläs kunna återkallas ora an­svarig utgivare eller ställföreträdande sådan saknas (19 §, 2 st), anser Kammarrätten i Sundsvall att det i 5 CKh 6 §§ bör tilläggas att sökande raåste anraäla vera sora är utgivare för programverksamheten rånan tillstånd ges ut

Privattadiotillsfendet skall kunna överlåtas tUl annan behörig intressent. 1 promemorian anges bl.a. att fränttädelse av tillsfend sker genom skriftiig an­raälan till privatradiorayndigheten. Sveriges advokatsamfund efterlyser en angivelse i lagtexten (21 §) frän vilken tidpunkt som tillståndet upphör Sker detta redan genom tUlståndshavarens anraälan, eller krävs nägon särskild åt­gärd från privattadiorayndigheten?

Ora tiUståndshavaren försätts i konkurs eUer ttäder i likvicfetion föresläs att tillståndet oraedelbart förfaller för att det inte skall bli en tillgång i konkurs-bcKi. Sveriges advokatsamfund raenar att det kan vara befogat att låto till­ståndshavarens borgenärer cKh andra inttessenter fä del av det värde elt pri-vatradiotillsfend innebär. Det bör därför övervägas att tillåto konkurs- eller lUcvidationsboet realisera denna tillgäng inora viss tid, snarare än att värdet autoraatiskt tillfaller stoten. Advokatsamfundet kan vidare fenka sig att av­giften för den överskjutande tiden återbetalas.

Radioutgivareföreningen anser lUcaså att konkursförvaltoren skall kunna avyttra privattadiotillståndet Magnus Kolsjö anser det vara orimligt att till­ståndet skall förfalla vid konkurs eftersom det är radioföretogets störsto till­gäng.

Kammarrätten i Sundsvall förordar att det i lagtexten närmare bör preci­seras vad som menas med begreppen likvidation och försättonde i konkurs, bl.a. mot bakgmnd av att aktiebolagslagen har bestämmelser om olUca forraer av likvidation och dess upphörande.

Radiolagsutredningen efterlyser ett klargörande i lagstifmingen om vad som gäller när tUlståndshavaren är en fysisk person och avlider

Ett SändningstiUstånd föreslås avse hela dygnet och skall råte kunna delas upp mellan flera tiUståndshavare. Varje programtjänst skall ha en egen be­teckning som skall anges minst en gång varje sändningstime. Av de fåtal in-

125


 


stanser som har lämnat synpunkter på denna del av förslaget har         Prop. 1992/93:70

Radiolagsuttedningen och Sveriges advokatsamfund inget att erinra.     BUaga 4

Förslaget utgör råte nägot hinder för tUlståndshavaren att låto andra sända på sin frekvens. Radioutgivareföreningen pekar på fördelama med ett sådanl förfarande. För det försto kan raan undvika, sora fallet varit i Finland, att sändningstid förblir outnyttjad. Vidare kan prograra som inte riktor sig till en bred lyssnarkrets erbjudas sändningstid, så att utbudet i radion breddas. Sändnragstider som normalt inle vore kommersieUt råtressanto kan därigenom IcKka annonsörer. Uthyrd sändnrågstid ger även intäkter åt radioföretoget

STIM konstoterar att dess verksamhet underlättas om varje programtjänst har egen egen beteckning som regelbundet anges under sändningen. Radio Scandirutvia anser att varje frekvens skaU ha en rålemationeU beteckning.

I lagförslaget anges att vite fär föreläggas den som bryter raot besfera­raelsen om programannonsering. Mot bakgmnd av erfarenhetema från när­radion, anser Närradionämnden att sanktioneringen är nödvändig för all re­gerå skall efterievas.

10    Återkallelse av tillstånd

I promemorian föreslås att tillståndet återkallas om råle sändningar har inletts inom tte månader efter att tiUsfend meddelats. Detto föreslås även bli följden om tiUståndshavaren råle alls, eUer endasl i obetydlig omfattning har bedrivit sändningar under en sammanhängande period av fyra veckor. Beslutet bör fattas av länsrätten, på imtiativ av privattadiomyndigheten.

De synpunkter som inkommit rörande återkallelse av privatradiotillsfend med anledning av rasistisk propaganda, behandlas under avsnittet om när­radion.

De sora avgett yttranden i frägan efterlyser framför allt förtydliganden i lagtexten, utan att ifrågasätto raöjUgheten att återkalla tillstånden under an­givna orasfendigheter Radiolagsutredningen har inget att erinra raot åter-kallelsegmndema eller att talan förs av privattadiomyndigheten. För att klar­göra domstolens behörighet bör själva lagtexten preciseras så att föratsätt­ningama för den juridiska prövningen framgår Lagen ora kabelsändningar till allmänheten (16 §) kan tjäna som förebild. Det betyder även att det bör finnas utrymrae för domstolen att i "exttaordinära fall", avslå myndighetens begäran om återkallelse. Uttedningen kan föresfella sig situationer där det skulle le sig stötonde om tillståndet drogs in med anledning av att verksam­heten bedrivits i obetydUg orafatmråg.

Justitiekanslem anser att lagtexten (19 §, 1 st.) bör utformas annoriunda på två punkter. Det bör framgå att dorastolen skall fatto beslut i frågan, lik­som vilka fömtsätmingama är för dess materiella prövning. Enligt Sveriges advokatsamfund är det oklart ora avsikten är att tillstånden alltid skall åter­kallas i angivna situationer, eller om länsrätten enbart skall ha en sådan möj­Ughet Texten ger överlag för dålig vägledning för länsrättens bedömningar

126


 


Det bör vidare övervägas om råte tUlståndet skaU kunna återkallas såvida till-  Prop. 1992/93:70

ståndshavaren underlåter att betala årsavgiften.                      BUaga 4

Kammarrätten i Sundsvall anser tUl att börja med att återkallelsegmndema för tydUghetens skull bör anges punktvis sora i nänadiolagen. Vidare påpekar rätten att ålerkallelsegrandema raed anledning av för lite programverksamhet är sä oklart formulerade CKh motiverade, att bestämmelsen kommer att bli svår att tillämpa. Myndigheten bör för övrigt kunna förvägra nytt tillsfend inom viss tid till den som tidigare fått tiUståndet återkallat. Närradionämnden påpekar att sändning av en förinspelad programslinga kan betraktos som obetydlig programverksamhet, vilket därför tydUgt bör framgå av förslaget.

Radioutgivareföreningen anser att tidsgränsen för att inleda verksamheten bör förlängas lill sex raånader. Stationen raåste fä ordentiig tid pä sig att skaffa lokal, anstäUa personal, installera teknisk utmsming etc.

Frekvensförvaltningen inom Televerket anser att återkallat tillstånd för pri­vattadioverksarahet bör medföra att frekvensförvalraingen drar in stotionens tUlstånd att råneha radiosändare, även om råte samma person har erhålUt detta tillstånd, rådraget sändartiUstånd för brott raot radiolagen, för att exempelvis ha gett upphov till stömingar för andra stotioner, bör också leda till att pri-vattadiokoncessionen återkaUas.

11    Regler för innehållet i allmänhet

1 promemorian föreslås att minst en ttedjedel av sändningstiden per dygn skall besfe av program som framsfeUts särskilt för den egna verksamheten. Målsätmingen är att tillförsäkra sändningama en lokal karaktär CKh, utan att detaljreglera sammansättningen, motverka att stotionema ingår i nätverk där det mesto av utbudet produceras centtalt. Under återstoden av sändningstiden bör det vara möjligt för stationeraa att samarbeto och sända annat än egenpro­ducerat material. Regerå föresläs vara vitessanktionerad.

Statskontoret stöder förslaget att en bestämd del av innehållet skall vara producerad för den egna verksamheten. Sveriges frikyrkoråd m.fl. tillstyrker den föreslagna regleringen ora egenproduktion. För att sferka den lokala identiteten bör det emellertid finnas kvalitetskrav även för den resterande programproduktionen. Ångradion anser att kravet på en tredjedel egenpro­duktion bör differentieras mellan storstodsområden CKh glesbygd, så att om­råden med sämre befolknings- och annonsömnderlag kan sända en högre an­del centtalt producerade program. Andreas Langell och Magnus Kolsjö an­sluter sig uU promemorians förslag.

Flera instonser efterlyser krav på en högre andel lokal produktion. LO, som påpekar att flera länder har sttängare regler avseende programinnehåll, anser, i likhet med ABF, att kravet på en tredjedel egenproduktion med lätthet kan uppfyllas utan alt programverksamheten får en lokal prägel. Det räcker med att sända förprogrammerad musik under kvällen och natten för att fylla kvoten. ABF förespråkar art andelen eget producerat material skall vara mråst

127


 


70 procent för att stotionen i verklig raening skall vara inriktod pä lokal pro-     Prop. 1992/93:70

duktion CKh kunna bidra tiU en ökad lokal rapporterråg.              BUaga 4

Radio Scandinavia förespråkar av liknande skäl att kravet sätts vid två tre­djedelar egen produktion, och understtyker att det lokala reklaraunderiagel är tillräckligt stort för della. Risken med för lågl satto krav är att stockholms­baserade radioföretog via bulvaner etoblerar nätverk av stotioner för sändnråg av sitt eget raaterial pä bästo programtid.

TCO och Svenska joumalistförbundet betecknar den föreslagna regle­ringen som otillräcklig CKh påpekar att utvecklingen i de andra nordiska län­dema har gått mot koncenttation och omfattande nätverksbildning. Gränsen för egenproduktion bör uppgå tiU minst 75 procent, som i Finland och Norge, om stotionemas självständighet och lokala inrikmråg skall kunna ga­ranteras. Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet anser att stotionema bör sända en övervägande del egenproducerat material för att gynna små, lokall förankrade programföretog.

SKÅP anser att rainst 50% av utbudet dagtid (6.00 - 18.00) skall produ­ceras lokalt för att stimulera stotionemas egenproduktion. Det bör vara tUlätet att saraarbeto så att vissa nyheter cKh annonser sänds över hela riket För KLYS ter sig den föreslagna gränsen alltför låg för att säkra en lokal prägel CKh raotverka nätverksbUdning inom privattadion liknande den som nu äger rara i Danmark och Norge. Enligt Svenska kyrkans centrabtyrebe kommer regelns nuvarande utforraning göra den lätt att kringgå. Egenproduktionen kan bestå av "pratskval" under särasta lyssnartid, raedan den bästa sänd-nrågstiden domineras av centralproducerat material.

Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni­versitet förväntor sig, mot bakgmnd av vissa nänadiostotioners verksamhet, att utbudet i privau-adion tiU stor del kommer besfe av musUc. Vad förslaget då komraer irmebära är svårbedömt men i princip kan två stotioner sända sarama musikband framlänges i ena stoden och baklänges i den andra utan att bryto mot den regel som syftar till självständighet, råstitutionen noterar också att "lokal förankring" i det här faUet varken behöver innebära att innehållet är lo­kalt eUer att ägaren är lokalt förankrad.

Idén att reglera programinnehållet på föreslaget sätt avstyrks eller möts raed skepsis av de övriga instonser sora kommenterar frägan. Vid sidan av det principiella argumentet mot att ställa upp viUkor för privattadioverksam-helen, Urågasätls om regeln gär att tiUämpa med effektiva och önskvärda me­del.

Radiolagsutredningen CKh Närradionämnden ifrågasätter om besfera­
raelsen kan vara effektiv. Radiolagsutredningen påpekar att stotionema under
den kvoterade tiden utan hinder kan sända prograramaterial som har produ­
cerats på annat håll, CKh med vilket innehåll som helst, fömtsatt att materialet
inte förekoramer i något annat medium. Med tonke pä att nägra kvalitetskrav
inte finns, CKh inte heller bör finnas, ttor uttedningen vidare att kvaliteten på
de prograra som framsfeUts för den egna verksamheten koraraer att bli rätt
läg. Programmen koramer sannolikt att domineras av musikuppspelningar.
Närradionämnden grandar sin synpunkt pä erfarenheten av en lUcartad regle-
   , 20


 


ring för nänadion, vilken inle har medfört en tydligare lokal profil. Liksora i         Prop. 1992/93:70

nänadion kan lokala stotioner sända prograra som de själva inle har produ-       BUaga 4

cerat, under fömtsätming att programraet sänds enbart inora just deras ora­råde. Nämnden påpekar cKkså att lokala stotioner med en enkel redigering kan få centtalt producerade program att uppfylla regelns kriterier för lokal pro­duktion.

Radionämnden och Publicbtktubben framhåUer svårighetema att övervaka regelns efterlevnad. Radionäranden raenar att det komraer krävas etl stort, CKh utredningstekniskt myckel svårt arbete av privattadiomyndigheten. Hur skaU exerapelvis regerå tiUämpas då flera stotioner regelbundet sänder samraa program, men raed olika inledningar och avslutningar? Övervaknings-probleraen, både avseende arbetsraängd CKh loUcningsproblera, gör att be­stämmelsen riskerar att bli verknrågslös. Näranden frågar sig vidare ora inte besiäraraelsens motiv bör råga i själva lagtexten.

Publicistklubben, som allmänt efterlyser enklare regler, påpekar ä ena si­dan att en hög grad av decenttaliserad radioverksamhei kan vara oraöjUg att uppnä uton en så sttäng reglering att full frihet är att föredra. Å andra sidan ttor klubben att radiostotionema koraraer vara tvungna att sända en slor andel lokalt raaterial för all inte förlora sina lyssnare. 1 allraänheiens ögon kan vitessanktionering av verksamheten för övrigt uppfattas sfe i strid mot svensk ytttandefrrået

Även Sveriges advokatsamfund, sora även ser principiella skäl för tvek­samhet, befarar att förmodade tolkningsproblem förhindrar att syftet uppnås. Del kan därför fmnas anlednråg att inte to raed förslaget. Annonsörföreningen uttrycker allraän skepsis till raöjUgheten att i lagstiftoråg reglera prograrainne-håUet på föreslaget sätt

Justitiekanslem CKh Sveriges Radio AB fokuserar sitt inttesse pä förslaget all den som bryter raot regeln skall föreläggas vite. Detto anses vara högst iveksarai CKh etl avsteg från gällande praxis i den lagstiftoing som rör ytttan­defrihelen. Sveriges Radio AB anser all då vitesförfarandet kan tillämpas på programutbudets samraansättning, koraraer det alltför nära gränsen till del publicistiska innehållet. Sora tidigare bör denna sanktion vara förbehållen överträdelser raot regler sora rör reklara och sponsring. Sveriges Radio konstoterar att det nyligen presenterade lagförslaget ora satelUlsändningar för TV-program enbart förordar vite rörande adrainisttativa bestämmelser samt reklam ckU sponsring.

Justitiekanslem konstoterar att det inte finns nägot tvingande rättsligt hrå­
der raot viiessanktioner i delto fall, raen att idén lUcväl kan sägas sfe i viss
motsätraing till de principer som fastslagits pä konstitutionell nivå avseende
tryckfrrået och ytttandefrihet i raediema. Ur etl annat perspektiv är förslaget
nödvändigt för att maximera mångfalden i etem, cKh skulle därmed kunna
försvaras med hänvisning tUl regeringsforraen. För att korama ur detto rätts­
liga dUerama, frans raöjUgheten att välja en annan sanktionsform, exerapelvis
att inte bevilja förayat tillstånd. Ora ingen av dessa sanktioner kan anses vara
godtogbara, förordar Justitiekanslem att regeln om viss del egenproduktion
tas bort från lagförslaget.
                                                                , ~q

9 Riksdagen 1992/93. t saml. Nr 70


 


Radiolagsuttedningen väljer alt avstyrka viiesförfarandet i detto fall, dä det   Prop. 1992/93:70

synes svårförenligt med idéema bakom ytttandefrihetsgrandlagen. En alter-      BUaga 4

nativ sanktionsforra vore att inte bevilja nytt tillstånd till den sora bryter raot föreskriftema. I så fall raåste tillståndshavama göras skyldiga att redovisa för myndigheten hur de följer regeln. Uttedningen kan även tänka sig att regeln överhuvudtoget inte införs.

TU, Radioutgivareföreningen, Radio Nova, Future T.A. AB, Järva nufl. närradioföreningar CKh MRS Broadcasting AB tar klar ställning emot regle­ringar av programinnehållet. TU anser att radiostotionema själva skall kunna styra sändningamas sararaansätming CKh inriktning. Dessutora, raenar TU, ger regeln inga garantier för att det som i någon raening produceras lokalt även kommer ha ett innehåU med lokal karaktär. Den konttollverksamhet sora regerå nödvändiggör är dämtöver varken praktiskt eller prråcipiellt önskvärd.

Radioutgivareföreningen anser, lUcsora Radio Nova, att regeln innebär en inskränkning av yttrandefriheten. Frägor rörande prograrainnehäll skall inte regleras av stoten, utan med hjälp av de etiska bestämmelser branschen själv skapar och upprätthåller. Dessutom, menar föreningen, är den föreslagna re­geln onödig. Stationerna kommer att anpassa sig till lyssnama, som viU ha lokalt anknutoa program. Den föreslagna regeln, däremot, kommer leda tUl en stor CKh kostsam konu-ollmyndighet. Järva m.fl. närradioföreningar CKh MRS Broadcasting AB för CKksä frara detto arguraenl, CKh kritiserar förslaget för att innebära en inskränkning av yuiandefrihelen. Future TA. AB anför att staten inte skaU ha någon rart att ställa vUUcor för innehållet i privattadion, mot bakgmnd av den frihet som räder för pressen.

Radioutgivareföreningen vill poängtera fördelama med alt tillåto sändning av centralproducerat material. För lokala stotioner ger del finansiell möjlighet att själva producera högkvalitativa program. I synnerhet i ekonomiskt svaga områden är det en fömtsärtning för att överhuvudtoget ha råd att sända.

LO efterlyser garantier för att en radiostation i lokal raonopolstäUning ime blir språkrör för en enda åsiktsriktning eller samhällsuppfattning. Radiolagens krav på opartiskhet och saklighet föreslås därför tillämpas på privattadion.

12   Regler för reklam och sponsring


Promemorian följer i detto fall reglema för ljudradiosändningar i kabel. För att annonser inte skall blandas ihop raed övrigt programinnehåll föreslås att reklam enbart fär sändas under speciell annonstid, inte mer än 8 - 10 rainuter per timme och högst 10% av den totola sändningstiden. Av sarama skäl skall annonstiden vara minst en minut åt gången. Personer som spelar en framträ­dande roll i nyhetsprogram eUer nyhetskommentarer får inte förekomma i re­klamen. Sponsring är tillåten pä villkor att det anges i början CKh slutet av programmet vem som bekostot det. Sponsorn inte får gynnas på annat sätt under programmets gång. Privattadiomyndigheten skall kunna tillgripa vite mot den som överträder bestämmelserna.


130


 


En övervägande del av de reraissinstanser sora koraraenierar villkoren för      Prop. 1992/93:70

reklara och sponsring accepterar eller är positiva till att införa den typen av     BUaga 4

regler Några instanser förespråkar en raer orafattande reglering.

Förslaget tiUstyrks av Närradionämnden, sora uppskattar att reglema an­sluter till de principer CKh begrepp som präglar radio- CKh kabellagama. Mot bakgrand av utvecklingen inom nänadion, vill nämnden dock påpeka att en tiUståndshavare kan kringgå vitesförelägganden enbart genora att överiåto sin koncession till någon annan. Publicistklubben noterar att reglema är enkla och lättbegripliga, vUkei underlättar både efterlevnad och effektiv konttoU.

Radiolagsutredningen stöder de föreslagna regleringama, men anser att själva lagtexten bör förtydligas för att bättre stämma överens raed lagen ora kabelsändningar tiU aUraänheten. Sålunda bör lexien uttryckUgen ange att det, sora förslaget avser, "råte är tUlåtel att i sändning raot vederlag eUer annars pä ell otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt inttesse". Konsumentverket efter­lyser också denna komplettering av lagtexten.

TCO och Svenska journalistförbundet understiyker vikten av att gränsen raellan reklara CKh övrigt prograrainnehäll är tydlig för lyssnama. De ställer sig i huvudsak bakora de föreslagna reglema, som de anser även torde mot­svara annonsöremas önskeraål. Eftersora förslaget tillåter reklarainslag var sjätte rainut bör raöjUgen antolet sändningsavbrott per timme begränsas.

Även Sveriges köpmannaförbund, Sveriges reklamförbund CKh Magnus Kolsjö ansluter sig till förslaget. Sveriges köpmannaförbund, sora raotsätter sig alltför detoljerade regler, franer reglema acceptobla tiUs vidare, raen anser att raan bör hålla öppet för justeringar utifrån reaktionema frän lyssnare och annonsörer. STIM noterar att rättigheisklareringen underiättas av att reklara endasl får sändas under särskilt raarkerad annonstid, och stöder därför för­slaget på denna punkt. TU framhåller, i likhet med promeraorian, att spons-rråg råte får medföra förtäckt annonsering under programraeis gång.

Sveriges advokatsamfund är av principiella skäl tveksamt till reklambe­gränsningar, men noterar alt förslagen motsvarar rådande bestämmelser för radio CKh television. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet konstoterar att förslaget ora sponsring är korrekt efter­som det överenstämmer med gäUande regler för radio CKh TV, samt med före­slagna riktiråjer för nänadion.

Justitiekanslem har ingen erinran mot att vite föreläggs den som bryter raot föreskriftema.

Kammarrätten i Suncbvall, Konsumentverket, KLYS och SKÅP anser att
reklam sora riktor sig raot bam upp lill 12 år bör vara förbjuden i privat­
radion. KLYS påpekar att bam är raer påverkbara CKh har svårare att skilja
meUan reklam och övrigt programinnehåll. Reklam bör därför inte heller vara
tilläten i ansluming till bam- och ungdomsprograra. Konsumentverket har
samma uppfatraing, cx;h anser vidare att personer sora spelar en frarattädande
roll i bam- eller ungdorasprogram inte skall få förekoraraa i reklarainslag.
Verkets utgängspunkt är att radiolagens reklararegler bör sfe raodell för
privattadiolagen. Mot bakgmnd av att det är svårare i radio än i TV att sär­
skilja reklara från annat innehäU, så räcker de föreslagna reglema överhuvud-
   , i


 


toget inte till. Bland annat bör reklam endast få förekoraraa i block mellan        Prop. 1992/93:70

programmen.                                                                      BUaga 4

KLYS instämmer, liksora SKÅP, raed raålsätmingen all gränsen raellan reklam cKh redaktionellt innehåll skall vara raycket tydlig, raen anser att de föreslagna reglema är alltför liberala. KLYS raotsätter sig reklaraavbrott i joumalistiska och konsmäriiga program, tUl exempel intervjuer cKh reportoge, konserter eller radioteater. SKÅP vill förbjuda att nyhetssändningar avbryts av reklaminslag eller blir föremål för sponsring. Med hänvisning till den Europarådskonvention sora reglerar TV-sändningar raellan ländema, efter­lyser SKÅP tydliga regler för att reklam och sponsring inte sammanblandas. Produkt-, service- eller prisinformation i samband med att sponsorns identitet meddelas, kan exempelvis uttryckligen förbjudas. Konsumentverket anser att lagtexten i delto fall inte är tUlräckligt uti'öriig. Del bör klart framgå att spon­sorer och annonsörer inte på några villkor skall tillåtas påverka sändnings­utbud CKh redaktionellt innehåU.

Radio Scandinavia föreslår att annonstidema skall förekomma minst två gånger per timme, CKh att sponsorskap anges var tjugonde minut.

Institutionen för joumalistik och masskommunikation vid Göteborgs uni­versitet ställer sig tveksam till att reklam i förslaget enbart avser reklara mot vederlag. Eftersora radiolagens krav på opartiskhet inte gäller privatradion, öppnas väg för politisk och annan äsiklsreklam. Därigenom motverkas pro­memorians intention att del klart skall framgå i veras intresse sändningen av reklam sker. Liknande tankegångar framförs av Konsumentverket, som anser att reklamreglema skall gälla oavsett om vederlag utgår. Avgörande är om avsikten är att främja näringsidkares avsättoing av en vara, en tjänst eller an­nan nyttighet

Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att privatradion kommer all omfailas av förbuden mot marknadsföring av alkohol CKh tobak. Konsumentverket an­ser att den föreslagna lagtexten bör ange att marknadsföringslagstifmingen gäUer för privattadion.

Ell antol reraissinstonser anför att den föreslagna reklamregleringen i sin helhet, eller på någon enskild punkt, är onödig eller principiellt icke önsk­värd. SAF och Industriförbundet, Radioutgivareföreningen, Järva m.fl. när­radioföreningar och MRS Broadcasting AB menar att mängden reklam i pri­vatradion inte behöver regleras i lag. Den stotion som sänder för mycket re­klam kommer tappa lyssnare och modifiera annonstiderna därefter. Radioutgivareföreningen påpekar, liksora SAF cKh rådustriförbundet, att en motsvarande regel i Storbritonnien har togits bort, och anför detto som bevis för att reklamregler är onödiga eller olämpliga. Reklamtiden kommer för öv­rigt att beröras av de etiska bestämmelser branschen själv faststäUer

Om en övre gräns ändå inte går att undvika bör den, enligt SAF och Industriförbundet, uppgå lill 15% för att stämma överens med Europarådels konvention och EG:s direktiv ora TV-sändningar. Förslaget om att annons­tiden skall vara lägst en minut bör tas bort CKh det bör av lagtexten framgå att föreskriftema i marknadsföringslagen är tUlämpliga även på privaU"adion.

132


 


Annonsörföreningen motsätter sig en nedre gräns för annonstidens längd.     Prop. 1992/93:70

Det kan, i synnerhet för en nyetoblerad stotion, vara svårt alt fylla en hel rai-  BUaga 4

nut i laget raed annonsinslag. En sädan reglering är olämplig även pä sikt. Future T.A. AB anser alt begränsningen av den totala reklamtiden tUl 10% av sändningstiden är fullt tillräcklig. Sveriges marknadsförbund tycker allmänt att regelverket är för detaljerat

Radionämnden anger ingen bestämd uppfatming om reglemas utformnråg, raen konstoterar att det för näranden inneburit ett stort arbete att tillämpa radiolagens bestäraraelser för TV-sändningar. De föreslagna reglema, inklu­sive regeln om en viss andel egenproduktion, kan därför förväntos kräva raycket stora arbetsinsatser av den nya privatradiomyndigheten för att till­synen skall bU effektiv. Den totola kostnaden för myndighetens tillsynsverk­samhet kommer därigenom bli raycket hög. Dessa praktiska frågor bör disku­teras i det förslag sora riksdagen skall to sfeUning tiU.

13   Övriga synpunkter på regler cKh sanktioner

Kammarrätten i Sundsvall CKh Radionämnden anser att de lokala stotionema skall vara skyldiga att tillhandahålla referensbandupptogningar till myndig­heten. Radionämndens rekomraendation gäller under förutsätming att de föreslagna reglema för prograrainnehäll genoraförs.

Kammarrätten i Sundsvall föreslår vidare, raed hänvisning till nänadio­lagen, att den sora sänder utanför sändningsområdet eller låter nägon annan utnyttja omrädet i sill ställe skall föreläggas vite. Privattadiolagen bör även kompletteras raed en bestäraraelse att beslut enligt lagen gäller oraedelbart.

577M efteriyser, i likhet raed IFPI och SAMI, raöjlighet tiU verkningsfulla sanktioner mol de tiUståndshavare sora bryter raot upphovsrättsliga regler, såsom att inte söka tillstånd, erlägga ersättning eller fullgöra sina rapporte­ringsskyldigheter. Alla tre reraissinstanseraa hänvisar till att denna typ av överttädelser är utbredd utomlands, bland annal i de nordiska grannländema. IFPI framhåller, förutom den negativa konsekvensen för rättsinnehavama själva, att privattadioföretogen kan skaffa sig konkunensfördelar genom att inte eriägga konekto ersättningar. SAMI påpekar att det icfeg är relativt lätt för den som bryter mol reglema att undslippa domstolsprövning. STIM pekar på möjligheten att förelägga vite, i kombination med indraget sändningstUlstånd, raen anser att även andra kompletterande åtgärder bör övervägas.

14   Närradions ställning

14.1 En reklamfri föreningsradio

Proraeraorians förslag syftar tiU att nänadion även fortsätmingsvis skall tjäna som kanal för lokala föreningar, huvudsakligen pä ideell grand. Det gällande förbudet raot reklara i nänadion föreslås kvarsfe. Då föreningsradion därför kan antas bli beroende av gåvor och bidrag från sympatisörer, bör däremot

133


 


sponsring bli tiUåtet Sponsorskapet skall anges i sändningen, raen i övrigt        Prop. 1992/93:70

får ingen reklam för sponsoms verksamhet förekomma.               BUaga 4

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet anser att proraeraorian i srå diskussion togit lätt på förhåUandet raellan privattadio CKh närradio. Förslagen tangerar den principieUt viktiga samhälls­frågan ora idealisra cKh komraersialisra, och raotiverar en mer utförlig dis­kussion. LO:s huvudkritik raot förslaget är att nänadion genoragående för­fördelas i relation tiU privattadion, både vad gäUer fmansiering CKh sändning­amas hörbarhel respektive räckvidd. LO Urågasätter ora ytttandefrihetsgmnd­lagens stodgande att främja vidast raöjliga ytttandefrihet tillåter att, sora för­slaget anses rånebära, en lokal radioforra gynnas på bekosmad av en annan. Liksora för ABF, är utgångspunkten för LO att reglema för privatradion och nänadion skall vara lika.

Radioutgivareföreningen, Järva m.fl. närradioföreningar och MRS Broadcasting AB anser att all radioverksarahel skall omfattas av samma re­gelverk, oavsett finansieringsform.

En övervägande del av de råstanser som lämnat synpunkter på nänadions framtid delar uppfattningen att dess karaktär av förenrågsradio bör bibehåUas. Det gäUer bl.a. Närradionämnden, SAF och Industriförbundet, TCO, STIM, SKÅP, LO och Sveriges närradioförbund. Meningama går eraellertid isär ora huravida detto bäst uppnås raed eUer utan reklam.

Förslaget ora fortsatt reklamförbud i närradion bemöts positivt av Radiolagsutredningen, SAF och Industriförbundet, TCO, KLYS, STIM, Föreningen Svenska masskommunikationsforskare, TU, Sveriges köpman­naförbund, Sveriges journalistförbund, SKÅP, Sveriges frikyrkoråd m.fl. och Magnus Kobjö.

Nägra remissinstanser befarar att reklamfmansiering skulle förändra när­radions karaktär av föreningsradio. Föreningen Svenska masskommunika­tionsforskare menar att raan genora reklamförbudet undviker all föreningar som skuUe ha svårt alt locka till sig annonsörer slås ut från verksaraheten. Sponsring är däremot en lämplig finansierrågsform då den knyter an till när­radions karaktär av förenings- CKh intresseradio. Svenska joumalistförbundet menar likaså att idén med nänadio skulle förfelas om reklamförbudet togs bort. Sändningsmöjligheterna för föreningar raed begränsade ekonoraiska resurser skulle försämras, cKh populärrausUc ckU annonser skulle korama att dområera utbudet pä bekosmad av program raed politiskt, fackUgi ckU ideellt rånehåU.

Även TU framhåller att reklara är en olämpUg fraansierrågsform, raed hän­
syn fill att nänadion bör bibehålla karaktären av ideell föreningsradio.
Sändnrågama skall inte bedrivas med koraraersieUa ändamål utan främst vara
ett medel för lokala föreningar att informera CKh väcka inttesse för sin verk­
samhet. För de föreningar som önskar ägna sig åt radio på kommersiell
grund, frans möjUghet att söka tUlstånd för privattadioverksarahet Sponsring
är däremot befogat raed hänsyn till att föreningsradion är beroende av bidrag
frän sina sympatisörer, raen ocksä för att ett borttogel förbud sannolUct skulle
få begränsad effekt
                                                                         4


 


SAF och Industriförbundet, som helt tillstyrker de förslag som rör när- Prop. 1992/93:70

radion, anser all denna radioform skulle få en orimlig konkurrensfördel geni-       Bilaga 4

emot privattadion om verksamhelen kunde finansieras raed reklam, samtidigt som nänadioföreningama sUpper den höga koncessionsavgiften saml erhåller andra subventioner De som vUl bedriva reklamfinansierad radio kan söka sig till privatradion. Sveriges frikyrkoråd m.fl. konstaterar att privatradio-stotionema koramer all bli svära konkurrenter till en reklamfri föreningsradio, men hoppas att detto raedför en vitalisering av nänadions verksamhet så att den ideella, icke-koraraersiella profilen storks. Sponsring är en lämplig inkorasUcälla raed tonke på nänadions ideeUa karaktär cKh bercKnde av frivil­liga bidrag. Rädet stöder förslaget att sponsorskap skaU anges i anslutning tUl sändningen. STIM har inget att invända mot att sponsring tiUäts. KLYS och Magnus Kolsjö instämraer raed förslagen i proraemorian.

Närradionämnden ser, liksora Sveriges köpmannaförbund, en risk för att reklamförbudet kommer kringgås om sponsring blir lillåtel, CKh ttor alt del förmodligen blir mycket svårt att avgöra vilka kommersiella budskap som innebär ett avsteg frän reglema. Nänadionämnden befarar att privatradions införande överhuvudtoget inle kommer sätto stopp för försöken att sända när­radio i koraraersiellt syfle, exerapelvis genora att raed hjälp av bulvaner komma över nänadiofrekvenser. Radiolagsutredningen betonar att lagstift­ningen för privat- respektive nänadio måste upprätthålla en tydhg gräns mel­lan de två radioformema.

Följande instanser är tveksamraa eller direkt negativt råstollda till ett fort­satt reklaraförbud; företogsekonomiska institutionen vid Stockholms univer­sitet, LO, Sveriges närradioförbund, Sveriges reklaraförbund. Radio Scandinavia, Radio Nova, Finska klubben i Uraeå, Huddinge nänadio-förcning, Ame Granfoss, Järva m.fl. nänadioföreningar, ABF och MRS Broadcasting AB. Huvudinvändningama är att kostnadema skulle bli höga uton reklara, att nänadions regler råte skall skilja sig från privattadion, cKh att valet av finansieringskälla skaU vara fritt

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet anser att man bör to tillvara den företogaranda som dagens nänadiosiationer är etl re­sultot av, CKh uttrycker tveksarahet på gmnd av risken för begränsad lönsam­het. Sveriges närradioförbund, som delar uppfåtmingen att nänadion skall vara ett foram för lokala föreningar, raenar att de ekonoraiska svårighetema utgör ett hinder för deras ytttandefrihet i nänadion. Reklaraintäkler vore ett välbehövligt tillskott till en verksarahet sora flera föreningar redan idag har svårt att finansiera. Att många föreningar är ideella är ett svagt argument raot reklara. Annonser är tillåtna i andra medier som ges ut av sådana föreningar, påpekar nämnden, som vill tona ned farhågoma för en kommersialiserad när­radio. Verksamheten skulle ändå vara i behov av gåvor CKh frivUliga arbets­insatser.

Ame Granfoss menar, liksora ABF, att sponsring inte koraraer all leda till
några nämnvärda inkomster Utbytet för företogen vore alltför lågt för att de
skuUe välja den typen av marknadsföring. TUlåtelse att använcfe reklara skuUe
sänka föreningamas kostnader, utan att för den skull inbringa stora in-
     .~,


 


komster. Sändningamas kvalitet kan däremot drabbas om exempelvis tek-        Prop. 1992/93:70

niker sora tidigare arbetot ideellt gär över till privatradion. Granfoss anför vi-    BUaga 4

dåre att nänadion är en lärapUg kanal för lokala annonsörer, som kanske inte

kommer ges utryrarae inora privattadion. Nänadioföreningama bör själva fä

avgöra ora de vill sända reklam, och i sä fall i vilka former. Även Finska

klubben i Umeå CKh Huddinge närradioförening framhåUer att nänadion är i

stort behov av de inkoraster reklaraen skulle ge.

ABF CKh LO anser att nänadion, till skillnad från privattadion, skall vara en föreningsradio, men detto motiverar inte att enbart privattadion tillåts an­vända reklam. ABF ser inle all det ur ytttandefrihets- eller annan synpunkt, finns nägot skäl för ett reklamförbud. Däremot uppstår en orättvis konkur­renssituation då nänadion inte får sända under samma vilUcor, viUcet enligt förbundet kommer motverka den nuvarande nänadioverksamhetens utveck­ling. 1 likhet med Radio Nova, påpekar ABF också att motsvarande förbud vore otänkbart för tryckt information från föreningar eller andra. Järva m.fl.närradioföreningar och MRS Broadcasting AB anser att föreningama själva raåste få välja fraansieringsforra. Finska klubben i Umeå framför en liknande synpunkt, och kritiserar vad de betecknar som införandet av lokala reklamraonopol i radion.

Radio Scandinavia är emot reklamförbudet, men föreslår alt de föreningar som önskar sända uton reklara ändå skall vara garanterade sändningstid. Huddinge närradioförening föreslär att föreningama skall betola en fast avgift i proportion till antol invånare raot att få sända reklara. Föratom kostnads­argumentet anförs att nänadioföreningar i siorstodsoraråden som vill fmansi­era sin verksarahet raed reklara, förraodligen inte har någon möjUghet att er­hålla privattadiotillsfend i fevlan raed större intressenter. Det vore dessutom olyckligt om de stotioner som idag bryter raot reklaraförbudet, CKh på så sätt har skaffat sig ekonoraiskt försprång, skall gynnas på bekosmad av de som följer reglema.

Vid överttädelse av regler för reklam och sponsring föreslår proraeraorian att nänadiomyndigheten förelägger vite. Att sora nu sker, dra in sändnings­tillståndet för den som bryter mot regeln, har visat sig verkningslöst. Alternativet att i förväg ställa högre krav på föreningar som vill ha tillstånd, exerapelvis genom en slags depositionsavgift, avvisas med motiveringen alt det skulle drabba även den majoritet av föreningar som vill följa rådande be­stämmelser

Radiolagsutredningen och Närradionämnden vill ifrågasätto om den före­
slagna sanktionen koraraer vara effektiv. Viiessanktionen bedöms råle utgöra
något hinder för att bestämmelsema kan kringgås i lUca stor utsttäckning som
idag, etl problem som eraellertid skulle kvarsfe även om viss reklara blev
tillåten. Radiolagsutredningen, sora i övrigt inle har nägon erinran mot för­
slagen ora nänadions stälråråg, menar att förekomsten av bulvaner inte gär att
undvika raed den föreslagna sanktionsforraen. Vite är dessutom olärapUgt
med tonke på att de flesto sändande föreningar förmodligen har begränsade
resurser. Uttedningen för fram altemativet att spana sändningstiden för viss
tid, i korabråation raed vite eller indraget tillstånd. En förening som först an-
    , -,


 


tingen drabbas av vite eller får sitt tillstånd återkallat, kan på sä sätt inte fort-         Prop. 1992/93:70

sätto verksamheten i annat namn. ÄterkaUat tiUstånd bör enbart korama i fråga         BUaga 4

vid upprepad eUer aUvarUg överttädelse.

Närradionämnden påpekar att den sora under rådande orasfendigheter föreläggs vite kan fortsätto bryto raot besferaraelsen genora att överiåto sin sändningstid till någon annan som fortsätter sända på sarama sätt Genora att varken tillåto tidsöverlåtelser och byten under schemaåret, eUer släppa in nya föreningar innan nytt schema lagts, skulle detto gä all förhindra. Förat­sätmingen är att nämnden fär behälla sin uppgifi alt registtera all sänd­ningstid. En annan möjlighet vore alt knyto vitessanktionen till en särskild person, förslagsvis ansvarig utgivare, eller den reellt ansvarige om för-eningsanknyming saknas.

SKÅP resonerar i liknande banor Ekonoraiska sanktioner är otillräckliga. I StäUet bör rayndigheten kunna cha in sändnrågstiUsfendel i exerapelvis ett år, utan att nya föreningar kan överto tiden. Förenrågar sora söker sändningstiU­stånd borde dessutora avkrävas rainst fem ärs dokumenterad föreningsverk­samhet. På så sätt kan man undvUca att inttessenter sora inte fått tillstånd att sända privatradio försöker etoblera sig inora nänadion genora bulvaner

14.2 Sändningsområden, räckvidd num.

Promeraorian föreslår att ora förenrågama så önskar, skall det finnas en när­radiosändare i varje koraraun där det är tekniskt möjligt. Flera sändare skall kunna finnas i komrauner med exerapelvis stor folkmängd eller ytvidd. Målsätmingen är att föreningslivets sändningsutryrarae i slort inte skall ändras. Vissa sändare där ell fåtal föreningar sänder rausikradio, föreslås emeUertid överföras tUl privatradion.

Televerket Rundradio konstoterar att det sora avses i förslaget ora över­förråg av nänadiosändare, är överlåtelse av rätlen all använda en frekvenstill­delning sora idag tilUcommer nänadion, till skiUnad från överförande av avtal om tilråandahållande av sändanesurs. Justitiekanslem bedömer att den före­slagna ändringen i nänadiolagen (6 §) är förenlig med yttrandefrihets­gmndlagens föreskrift att ge förenrågar raöjUghel att sända på lokal nivå, och föratsätter att detto gäUer även om sändama räcker utanför kommungränsen. ABF anser att varje kommun skall tUldelas en frekvens för nänadiosänd­ningar, oavsett ora lokala föreningar för närvarande uttrycker önskemål om detto. 1 storstodsregionema skall det finnas flera sådana sändare raed god räckvidd, vilket enUgt ABF överensstäraraer raed yttrandefrihetsgrandlagen.

Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs uni­versitet raenar att kvalitetsskäl talar för att vissa nänadiosändare överlåts till privattadion. De föreningar som nästan uteslutonde sänder "skvalmusUc" av­viker ändå frän rålentionema med nänadion. Nämnden raenar dcKk att frägan kräver en raer djupgående diskussion.

Närradionämnden förespråkar att sändare sora utnyttjas mycket lite för nänadioverksarahet bör överföras till privattadion, föratsatt att föreningaraa erbjuds att sända pä frekvenser sora fecker samma områden. Förenrågsradion

137


 


skulle gagnas av att de sora vill ägna sig åt koraraersiell radio kan göra det      Prop. 1992/93:70

inom annal utryrarae. Det behövs dock tydligare regler för hur sådan över-       BUaga 4

föring skaU gå tiU. Vad gäller tiUgången till sändare, befarar näranden att pri­vatradion koraraer all prioriteras raed hänvisning till förraento tekniska svå­righeter. Flera konflikter kan uppsfe över frekvensfördelningen på orter raed bara en frekvens, exerapelvis där del finns en nänadiosändare särat inttes-senter som vUl starta privatracho. Vera skaU vidare ha förettäde om lokala för­eningar uttrycker önskeraål ora nänadio efier det att en privattadiostotion re­dan har etoblerats? Ora föreningsradion skaU ges förettäde bör 6 § i nänadio­lagen utformas annorlunda. Det skulle även behövas en precisering av hur mycket tid förenrågama måste ha råttesse av att sända för att få belägga en hel frekvens.

Sveriges närradioförbund motsätter sig förslaget att ge privattadion till­gång tUl frekvenser som används av nänadion. Förbundet anför vidare att det i kommuner som ännu inle har nänadio bör reserveras frekvenser för fram­tida förenrågssändningar.

Grandregeln för nänadiosändamas räckvidd föreslås kvarsfe. Sändaraa skall således normalt ha en räckvidd på 5 kra. Mot bakgrand av att etoble-ringsraöjlighelema för privatradion föreslås vara så stora sora är tekniskt raöjligt, är det lärapligt att avvakto dess anspråk på frekvenser innan raan lar stälråråg tiU vilken räckvidd nänadion skall ha i fraratiden.

Sveriges närradioförbund anser, lUcsora LO, att nänadiosändama skall vara koramuntockande eftersom lokala föreningar ofto är organiserade kom-raunvis. För Närradionämnden är det otydligt om avsiklen är att näranden skall återgå till en raer restriktiv tillståndsgivning eller, sora för närvarande, vara mer liberal i sin tillämpning av reglema för räckvidd. Förslaget tolkas dock som att dagens praxis kan gälla även i fortsättiiingen. Nämnden efter­lyser en bättte belysning av frågan ora nänadiosändamas räckvidd i relation till privattadion. Givet de tekniska begränsningama kan det även här uppsfe konflikt, speciellt i storstodsregioner Skall privattadiosändare alltid få före­ttäde vid räckviddsöknråg, oavsett om det vore befogal att ge exempelvis in­vandrarföreningar raöjUghet tiU regionala sändnrågar?

I proraeraorian föresläs vidare att nänadio CKh privatradio inte skaU kunna dela på sarama frekvens. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet, TCO, STIM, Sveriges närradioförbund och Svenska joumalistförbundet ansluter sig till detto förslag. TCO och Svenska journalistförbundet delar den uppfatming som uttrycks i promemorian att del skulle vara förvinande för lyssnama om samraa frekvens används för kora-raersieU radio såväl sora för föreningsradio. STIM anför att delto skulle för­svåra hanteringen av upphovsrällsfrägor särat en konekt rättighelsklarering. Närradionämnden kan emellertid fenka sig att tillåto sä kallade förenings­fönster inom ramen för privattadion. På orter med frekvensbrist kan det vara motiverat att ha förenrågsradio även om förenrågama inle behöver en hel fre­kvens.

ABF pekar pä att föreningar som har mera sändningstid kan låto andra för­
eningar få visst utrymrae inora ramen för sina egna prograra. Smä förenrågar
   , ~n


 


som av olika skäl inte har egen programverksamhet skulle därigenom kunna      Prop. 1992/93:70

nå ut till en större allraänhet, CKh eventueUt fä bättre genomslag för sitt bud- BUaga 4

skåp än om de sände över egen frekvens. En liknande synpunkt framförs av Ame Granfoss. ABF betonar även nänadioföreningamas betydelse sora sara­arbetsorgan, och anser att föratsätmingaraa för att stärka denna funktion bör prövas i koraraande beredning.

Närradionämnden tillstyrker att det inte skall gå all få sändningstillsfend för både privat- CKh nänadio, raen viU påpeka alt regeln koraraer vara lätt att kringgå genom samarbete mellan närsfeende organisationer. Nämnden anser vidare att begränsningaraa för nänadioföreningamas sändningsrätt bör av­skaffas.

Nänadioavgiften föresläs försvråna i CKh raed att nänadionämndens verk­samhet kan finansieras av koncessionsavgiftema för privattadion. Föreningen Svenska masskommunikationsforskare och Sveriges närradioförbund är po­sitiva tiU att nänadioavgiften avskaffas. RRV är däremot tveksamt till för­slaget, eftersom det anser att varje verksarahet bör bära sina egna kosmader För de flesto föreningar är torde avgiften inte heller vara någon betungande UtgUt Radioutgivareföreningen och Sveriges köpmannaförbund anser att pri­vatradion inle skall behöva bekosto nänadionärandens verksamhet Enligt köpmannaförbundet kan förhöjda avgifter slå hårt raot sraå radioföretog, i synnerhet i början av verksamhelen då lönsamheten skall gmndläggas. Magnus Kobjö föreslär alt nänadion momsbefrias, saml att den årUga STIM-avgUten bör lagstodgas tiU en symbolisk suraraa ora exerapelvis 50 000 kro­nor per år

Bland övriga synpunkter ora nänadion kan nämnas Magnus Kobjös upp­fattning att nänadioföreningama själva, istället för nänadionämnden, bör få besfemma över användningen av sändaren. Myndighetens uppgifi kan be­gränsas till att dela ut tillstånd och avgöra tvister. Sveriges närradioförbund instämmer med synpunkten i promemorian att brott mot referensbandning inte skall kunna raedföra indraget tillstånd i upp till fera år, såsom nänadioutted­ningen föreslog. Förbundet anser det vara orimligt au ha kvar en sådan sank­tion för vad sora kan vara ett oavsiktUgl misstog.

14.3 Åtgärder nwt rasism i radion.

För alt motverka att nänadion används för att sprida rasistiska budskap fö­reslär promemorian att sändningstillsfendet skall kunna återkallas i upp till fem år, om domstol finner att föreningen begått ett allvarligt ytttandefrihets­brott För att sändningstillståndet skall kunna dras in raåste synnerliga skäl föreligga, bl.a. att förseelsema är upprepade.

Förslaget får stöd av Göta hovrätt, LO, Sveriges närradioförbund, Sveriges frikyrkoråd m.fl. och Magnus Kolsjö. Sveriges frikyrkoråd ra.fl. noterar raed tiUfredsstäUelse att sanktionen föreslås orafatto faU då närsfeende Stotioner på flera orter gjort sig skyldiga tiU yttrandefrihetsbrott. Sveriges när­radioförbund anser att återkaUelsetiden bör förlängas om brottet upprepas.

139


 


Närradionämnden delar uppfatrarågen att rasistisk propaganda skaU föran-   Prop. 1992/93:70

leda att sändnrågstiUståndet återkaUas för en längre tid, raen anser att två år är       BUaga 4

tillräckligt. För att pä ell raer effektivt sätt raotverka rasistiska uttolanden i nänadion, vore det tänkbart att uteslänga vissa enskilda personer från posten sora ansvarig utgivare, obercKnde av viUcen saramanslutning det gäUer

Kammarrätten i Sundsvall och LO förespråkar att indraget tillstånd vid grova ytttandefrihetsbrott skall tillärapas även inora privattadion. LO kriti­serar proraeraorians förslag för att i detto hänseende vara inkonsekvent. Kammanätten efterlyser en bestäraraelse sora raotsvarar nänadiolagens före­skrift, CKh påpekar att en besferaraelse ora dorastolsprövning inför jury i så fall bör råföras i lagtexten. Också Närradionämnden och Göta hovrätt anser att en liknande besferaraelse bör övervägas för privattadion. Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid Göteborgs universitet konstoterar all förekorasten av rasistisk propaganda inte bara är en angelägenhet för när­radion.

Justitiekanslem cKh TU avstyrker förslaget raed hänvisning till konstitu­tionellt fastslagna principer för ytttandefrihelen. Justitiekanslera, sora redan är tveksara lUl den nuvarande raöjUgheten att återkalla tillstånd, anger att vUl­koren för iryckto skrifter bör vara vägledande för de andra raediemas rättsUga fömtsättningar Det innebär spridningen av ett yttrande inle skall hindras i förväg, utan att den rättsliga prövningen skall ske i efterhand, inför domstol. Påföljden bör främst vara sttaff och skadeständ. Den ökade mångfalden av medieformer gör det dessutom allt mindre motiverat all ha olika rättsregler inom massraediema. Även TU är skeptisk mol själva sanktionsformen, och framföraUt möjligheten att föriänga tiden till fera år TU ifrågasätter ora för­slaget överensstäraraer raed ytttandefrihelsgmndlagens censurförbud. 1 prak­tiken skulle den föreslagna återkaUelsen fungera som elt förhandsingripande, snaiare än som en sanktion sora följer pä ell brott

Radio Nova anser all sändningstillståndet överhuvudtoget inte skaU kunna återkallas vid brott Liksom för tidningar skall radiostotionens "utgivnings­bevis" alltid franas kvar. En ansvarig utgivare skaU sfe till svars för raisstanke om brott raot ytttandefrihetsrättsliga föreskrifter, raen tillständet all sända skall aldrig gå att dra in, oavsett ora ansvarig utgivare fälls för brott eUer råte. Radions egna branschorgan koraraer utarbeto etiska regler, saml konttollera deras efterlevnad.

140


 


Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990:70) Prop. 1992/93: 70

Lokalt ledd närradio                                       "8

Uppdraget

Uttedningen har enUgt direktiven haft fem huvuduppgUter

att pröva frägan ora nänadiosändamas räckvidd

att utreda konsekvensema av en avveckling av televerkets ensamrätt pä nänadiosändare

att undersöka möjlighetema till en ändrad beslutsordning i sändnings­tidsärenden CKh om det finns anlednråg att reglera antalet närradioföreningar i de olUca sändningsorarådena

att to ställning till nänadioföreningamas sändningsrätt i ljuset av att när­radion i störsto raöjliga raån bör bevara sin särprägel av förenrågsradio samt

att behandla frägoma ora rätten att sända nänadio i krig cKh nänadio­sändamas användning för andra ändaraål i krig resjKktive vid fredsolyckor.

Uttedningen har därtill enligt tilläggsdirektiv haft att se över reglema för referensbandning av nänadions program samt möjUghetema att ge nänadions etiska nämnd en starkare ställning.

Betänkandet är indelat i två delar. 1 del I, sora orafattor kapitien 1-11, ges en redovisning av bakgmndsmaterial. 1 del II, sora utgörs av kapitien 12-18, redovisar jag raina överväganden cKh förslag. Dessa har i sin tur fått relativt orafattande konsekvenser för de lagar och förordningar som omgärdar nänadioverksamheten. Jag redovisar inledningvis i befenkandet förslag till dels förfatmrågsändringar, dels nya författningar.

Bakgrundsbeskrivning

Den första delen inleds med en redovisning av direktiven och tUläggs-direktiven. Vidare beskrivs hur uttednrågen har arbetat (kap. 1).

Därefter följer en redovisning av den särskilda lagreglering som gäller för nänadion. Men eftersom den inte bör behandlas isolerat ingår också en redo­visning av den gmndläggande lagstifmingen för radio- och TV-verksamhet i vårt land och vad regeringsforraen föreskriver om skydd för yttrandefrihet CKh råformationsfrihet (kap. 2).

1 uttedningsuppdraget ingår frägoma om nänadioföreningamas ställning och sändarnas räckvidd. 1 befenkandet beskrivs relativt utförligt närradio-verksamhetens utveckling. Vidare görs en jämförelse raed andra massmedier samt en redovisning av två undersökningar om nänadiolyssnandel i riket Utvecklingen mot s.k. sommanadio och turisttadio berörs CKkså (kap. 3).

Nänadionärandens arbete raed fastställande av sändningstider och debi­tering av sändningstidsavgifter har växt i takt raed nänadioverksamheten, medan mängden tillsynsärenden avseende olika regelbrott med elt undantag har legat på en jämförelsevis läg nivå. Undantoget är obetolda sändnings-tidsavgUter, vUket leder till föriust av sändningstiUstånd (kap. 4).


 


Genora en serie smdiebesök har vi saralat underiag för att kunna besvara Prop. 1992/93: 70 frågor om bl.a. nänadioföreningamas ställning CKh funktion i de olika sänd- BUaga 5 ningsområdena. Här fraragär bl.a. att nänadioföreningama saraordnar till­ståndshavarnas önskeraål om sändningstid, avgiftema till televerket för hyra av sändare och programförbindelser samt licensavgiftema till upphovs-raannaorganisationema. Av nänadioföreningamas sändningar är kommunal information och turistinformation vanligast Inställningen till nänadioföre­ningamas sändnrågar varierar, enkelt utttyckt så att man är mer positivt instäUd tiU dem i de mråcke ortema än i storsfedema (kap. 5).

Koraraunalt stöd är relativt vanligt, särskilt i de raindre ortema, t.ex. i form av bidrag tiU studioutmsming och lokalhyra, till lön åt någon anstäUd. Nänadioförenrågama spelar här en roU sora mottogare av ekonoraiska bidrag lUl nänadioverksaraheten på orten cKh sora sändare av sådan inforraation som kommunen franer angelägen att nå ut raed (kap. 6).

1 uttedningsuppdraget ingår också frägor av teknisk natur. Frågan ora nänadiosändningamas räckvidd är relevant i ljuset av de sändande före­ningamas önskemål, raen också ora det av frekvenstekniska gmnder är möj­ligt att förändra räckvidden. En avveckling av televerkets ensamrätt för råne­hav av närradiosändare har betydelse för tillsfendshavamas utgifter, raen också för vad den innebär för förvaltningen av tillgängliga frekvenser och kontrollen av de sändare sora är i bruk. Frägan ora nänadiosändamas an­vändning för andra ändamål i krig är relevant i ljuset av föreningslivets möjUgheter till egna radiosändningar tex. för alt upprätthåUa folkförsvar och motständsvilja, men ocksä i relation till behoven av att snabbi kunna gå ut raed vaming CKh information till befolkningen CKh vilka övriga möjligheter Ijudradiosysiemet har att erbjuda. Därför ges i befenkandet en allmän och sammanhållen redovisning av olika tekniska frågor som rör tillgång CKh efter­frågan på samt förderåing och förvaltning av radiofrekvenser (kap. 7).

Det fmns en utbredd opinion bland de nänadioverksamma att sändning­ama skall nå utöver vad som gäller enligt den s.k. huvudregeln, dvs. fem kilometers räckvidd. För närvarande har så många dispenser lämnats att fler­talet sändare har en räckvidd sora är stöne än fera kUometer (kap. 8).

Televerket har i en skrivelse tiU regeringen hösten 1987 begärt att ensam­rätten skall avvecklas CKh som skäl anfört att verket hade dålig kosmads-feckning och därför skulle bli nödgat att kraftigt höja prisema för den tjänst­en. Bland mänga nänadioverksamraa finns det en önskan att "slippa monopolet" (kap. 9).

En genomgäng av de riktiinjer sora gäller för Sveriges Radio AB i krig, vid krigsfara och vid fredskatasttofer presenteras. Tidigare uttedningar visar att nänadiosändama bedöras ha stor betydelse för ell väl fungerande Ijudradiobaserat vamingssystem. En genoragång av totalförsvarets ledning under kriser cKh krig visar kommunemas centtala samordnings- och led­ningsroll.

Regeringsformen anger de villkor som gäller för att begränsningar av
informations- och ytttandefrihelen skall kunna göras. En begäran av en
rayndighet att sända vamråg och annan råformation liU aUraänheten över radio
          ,2


 


respektive alt förbjuda användningen av en närradiosändare måste därför reg-    Prop. 1992/93: 70
leras i lag.
                                                                    BUaga 5

Nänadion har relativt god och förväntot förbätttad feckningsgrad. Den är relativt väl etoblerad bland lyssnama i de områden där den finns.

Nägra särskilda beredskapshänsyn har inle togits när det gäller placering av nänadions sändare. Sådana hänsyn har heller ej spelat in vid etoblering av programförbindelser eUer placering av studior (kap. 10).

Utredningens tilläggsuppdrag botmar i den kritik kommissionen mot rasism och främlingsfientiighet riktode mot nänadion i sitt belänkande (SOU 1989:13-14) Mångfald mot enfald. Komraissionen ifrågasatte dels allmänt om ytttandefriheiens gränser skulle vara desamraa för alla raedier, dels mer konkret bl.a. ora lagstiftningen var tilUredsställande utforraad vad gäller refe-rensbandningen. Koramissionens sfendpunkler och reraissråstansemas reak­tion pä dessa redovisas.

Vidare redovisas hur referensbandningen regleras CKh sköts i dag. Er­farenhetema talar inte för att referensbandningen missköts i någon märkbar omfatttiing.

Nänadion har genom sina etiska regler cKh srå etiska nämnd inorcråat sig i ett för massmediema bmkUgt mönster Släktskapet raed reglema för pressen och för radio CKh TV påvisas.

Som en sanktion mot brott mol nänadiolagens regler och mot ytttande­frihetsbrott kan återkallelse av sändningstillstånd tillgripas av nänadio­nämnden. Tidigare har förslag väckts om att aterkallelsen skulle kunna an­vändas mer aktivt mot rasism. 1 praktiken har återkallelse sällan tUlgripits men alltid då ytttandefrihetsbrott begåtts. Radio Islam är det mest uppraärk-sammade fallet (kap. 11).

Överväganden och förslag

•  Uppdraget och vissa utgångspunkter (kap. 12)

Befenkandets del n inleds raed en principellt hållen diskussion. Jag erinrar om att raitt uppdrag gäller vissa frågor om nänadion och säledes inte frågor om t.ex. reklam cKh sponsring, s.k. fri radio och kostnadema för nänadio­nämnden som jag ibland mötts av under mina kontakter raed närradio-verksamma. För mig är del självklart att nänadion i slörsto raöjliga mån skall bevaras sora en föreningsradio.

Nänadions karakfer av föreningsradio har betydelse bl.a. för dess räck­vidd. Sändningama bör därför kunna nå medlemmama i föreningamas pri­mära aktionsområde.

Det skaU råda en vid ytttandefrihet i nänadion. En särskild fräga är miss­bruk av denna frihet. Reglema för hur missbruk skall beivras är helt klara i lagen ora ansvarighet för nänadio. Här gäller eraellertid att få en bärtre kon­ttoll över att de efterievs samt undersöka möjUghetema att lättare rågripa mot sådana sändningar.

143


 


Eventuella begränsningar av ytttandefrihelen har relevans när det gäller    Prop. 1992/93: 70 frägan ora nänadions uppgifier i krig. Min allraänna utgångspunkt vid denna    BUaga 5 prövnråg koraraer att vara att reglema för nänadion bör utforraas utifrån den situation sora råder i fredstid ckU att dessa regler så långt det är raöjligt CKkså skall lUlärapas i krigs- ckU krissituationer.

Besluten i nänadioärenden bör flyttas så nära den praktiska verksaraheten sora raöjligt saratidigt som en minimering av byråkratin bör eftersttävas. Jag ägnar därför stor uppmärksamhet ät frågan om det är möjligt att låto nänadio­förenrågama fatto de formeUa besluten ora sändnrågstidens fördelning. Denna instäUning är CKkså vägledande när jag behandlar frågan om skyldigheten att använda televerkets sändare.

• Nänadiosändningamas räckvidd (kap. 13)

Mot bakgrand av alt föreningslivets aktionsområde sora regel är priraär-koraraunen anser jag att det är riraligt att sararaa område skall gälla för när­radions sändningar, om föreningama så önskar.

Nänadionämnden skall därför, när den fattor beslut om sändarnas räck­vidd, försäkra sig ora att raajorileten av tillståndshavama står bakora den begärda räckvidden.

1 koramuner raed fler än en sändare, sora vardera fecker en del av kom­munen, skall del vara möjligt för föreningar att fä sända samtidigt över samtiiga sändare.

• Huvudmannaskapet för nänadiosändare (kap. 14)

Mrå principiella uppfatraing är all det är svårt att motivera en fortsatt ensam­rätt för televerket för nänadiosändare när verket inte vill ha den kvar CKh många sändande föreningar anser sig kunna ordna sändare till lägre kost­nader. Mitt förslag är att televerkets ensamrätt awecklas.

Televerket skaU meddela tillstånd att inneha nänadiosändare till den som har tUlståndshavama i sändningsområdei bakom sig. Min förslag är att beslut om sändarleverantör skall fattas av tillståndshavama genom majoritetsbeslut

Jag föreslär att sändarägaren skall vara skyldig att låto samtiiga tUlstånds­havare använda sändaren pä lika vilUcor, bl.a. att bmkaravgiften per sänd­ningstirarae raåste vara lika oavsett vera som sänder och när pä dygnet Derma skyldighet skall även rånefatto elt krav pä att avgiften skall vara skäUg.

Tillsfend att inneha nänadiosändare bör gälla för ett är i toget. De sänd­ningsberättigade sammanslumingama ges därmed regelbundna tillfällen all pröva srå leverantör av sändartjänster

•        Lokala beslut om sändningstid och lokal avgifisadmråistration
(kap. 15)

Fördelning av sändningstid är ett myndighetsbeslut. För att rätten att fatta

myndighetsbeslut skall kunna överlåtas till ett enskilt organ raåste bl.a.

gmnddragen i beslutsordnrågen kunna regleras. Uttednrågen visar att det råte

är raöjligt att reglera nänadioföreningamas verksarahet pä erforderligt sätt.

144


 


Jag föreslår i stället alt ett nytt organ bildas inora varje sändnrågsområde, elt    Prop. 1992/93: 70
närradioräd.
                                                                 BUaga 5

Närradiorädet skall väljas av de sändnrågsberältigade samraanslumrågama och bestå av ledamöter sora allsidigt representerar dessa. Saramanslut-ningama skall vara skyldiga att bilda nänadioräd för att fä sända. Del kan förefalla vara en krånglig ordning. I praktiken torde dock i aUmänhet sararaa personer väljas till nänadiorådet som idag svarar för nänadioföreningaraas verksamhet.

I en särskild förordning ora nänadioräd skall de närraare reglema för när-radiorådens verksamhet finnas. Bl.a. skall allmänheten och närradionäranden ha insyn i rädens verksarahet genom att de skall vara skyldiga att föra en offentiig sändningsförteckning. Nänadioråden skall även ha visst tillsyns­ansvar över verksamheten, då de skall anmäla om någon saramanslutning sänder utan anmäld programutgivare eller utan sändningstillstånd.

Nänadioråden skall även medverka till att avgiftsdebileringen förenklas. I fortsätmingen skaU huvuddelen av sändningsavgiftema råbetolas i en post vid två tillfällen om året Del skall ske genora att nänadiorådet anmäler önskad sändningsvolyra för nästkoramande halvår, varefter nänadionäranden debi­terar en total sändningsavgift per sändningsoraråde. Betalningsansvaret bibe­hålls av respektive saramanslutning medan nänadiorådet tjänstgör sora förraedlare.

Nänadiorädels arbete med fördelning av sändningstid CKh förraedling av sändningsavgifter koraraer all avlasto nänadionäranden. Den del av sänd-ningsavgiften som raotsvarar vad sora i dag belöper sig pä dessa mtiner bör samraanslumrågama befrias ifrån.

• Nänadioföreningamas sändningsrätt (kap. 16)

Nänadioföreningama har likt övriga föreningar behov att nå ut med informa­tion till sina medlemmar. Nänadioföreningama sänder däratöver komraunal information. Nänadioföreningama har däremot inte sora övriga föreningar någon ideologi eller åsiktsinrikming att inforraera ora. Mol den bakgmnden föreslär jag att övriga föreningar alltid skall ha förettäde fraraför nänadio­föreningama vid fördelningen av sändningstid. Möjlighetema för nänadio­föreningama att sända pä s.k. öppen tid försvinner därmed.

S.k. provsändningar för föreningar sora själva inle har sändningstillsfend bör ske på föreningarnas eget prograraansvar Jag föreslår alt nänadio­näranden skall kunna medge tidsbegränsat tUlstånd för detto ändamål.

råforraationssUngor, dvs. förinspelat material sora innehåller inforraation ora nänadion på orten, fär sändas under tid sora inte bokats in av någon tiU­ståndshavare. En slinga får ha en speltid ora högst en timme och får vid behov upprepas. Dessa sändningar skall sora i dag vara befriade från sänd­ningsavgift

145

10 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 70


•                                                                       Närradions användnråg för vaming cKh råforraation särat i krig och     Prop. 1992/93: 70
vid oraedelbar krigsfara (kap. 17)
                            BUaga 5

Ingen lyssnare skall diskrimineras när viktiga vamingsmeddelanden sänds ut över radion. Jag föreslär därför att lokalradions sändningar av vamings­raeddelanden vid fredskatosttofer uton fördröjning CKh raed autoraalik skall gå ut också över nänadions sändare. Dessa sändningar bryter således på­gående nänadioprograra. De sker på lokalradions prograraansvar.

När riket befinner sig i krig eller i omedelbar krigsfara skall dessa sänd­nrågar även kunna orafatto viktiga informations- CKh serviceraeddelanden.

Jag är råte beredd att föreslå att beviljade sändningstillstånd skall dras in i krig eller vid oraedelbar krigsfara. Däreraot skaU andra förtursregler gälla vid fördelningen av sändnrågstid.

Nänadioråden i de olika sändningsområdena skaU åläggas att utse ett antal peisoner sora skall ingå i en lokal programgmpp för nänadions sändningar i krig och vid krigsfara. Dessa programgrapper skall ingå i samraa krigs-organiserade Ijudradiosystera sora lokalradion CKh inordnas i dess bered­skapsorganisation. Lokalradiochefema i de respektive länen blir raed andra ord beredskapsansvariga för organisationen. De lokala programgmppema har ansvaret för sändningama av koraraunemas inforraation CKh de har förettäde för sina sändningar framför övriga tiUståndshavare.

I allvarliga krigsskeden kan nänadion koraraa att bli en betydelsefull varnings- och inforraalionskanal. Della ställer stora krav pä de lokala prograragrappema att kunna förmedla den information sora myndighetema vill ut med respektive medborgama efterfrågar och behöver. Dä gäller också att nänadion aldrig får vara tyst saratidigt som föreningslivets möjligheter att göra egna sändningar är mrådre. De lokala programgmppema måste därför ha relativt stor frihet att fylla kanalen raed del innehåll de finner ändamålsenligt

Sora ett viUkor för tillsfendet att inneha nänadiosändare skall gälla alt sändaren skall vara tillgänglig för de sändningsberättigade även i krig och vid omedelbar krigsfara. Ett ytteriigare vilUcor sora jag föreslår är att sändar­ägaren också skall vara skyldig art hälla en viss reparationsberedskap.

• Åtgärder raot raissbrak av ytttandefrihelen i nänadion (kap. 18)

Dagens regelsystem för referensbandningen stramas upp för att inte inbjuda tiU lagövemädelser

När ett referensband skall avlyssnas skall av själva inspelningen framgå när inspelningen är gjord CKh vilken sammansluming som sänt programmet. Lagen om ansvarighet för nänadio koraraer fortsättningsvis att innehålla krav på tidsraärkning cKh identifUcauonstecken. LUcaså föreslär jag att lagen skall kräva att en sammanslutnråg sora sänder under raer än en timme i följd minst en gäng i timraen skall uppge vera som sänder Nänadioråden skall vara sammanslumingama behjälpliga med räd angående referensbandningen, men de skall även kunna avkräva dera redovisning över hur de anordnat sin referensbandning.

146


 


Sanktionsraöjlighelerna skärps raot den sora raissköter referens- Prop. 1992/93: 70 bandningen. Här finns i dag en lucka i lagen. Om någon ansvarig inom BUaga 5 sararaanslumingen i en lagakraffegande dora befunnits skyldig till brott raot 9 § lagen (1982:460) ora ansvarighet för nänadio (raot referensband-ningsskyldigheten) skaU därför sararaansluraingens sändnrågstiUstånd kunna återkallas. Detsamma skaU gälla ora sararaanslutnrågen inte läranat nänadio­rådet en redovisnråg viUcen utvisar att referensbandnrågen är tUlfredsstäUande anordnad.

Jag föreslår däreraot råle all nänadioförbundeis etiska närand skall fä lag­lig tiUgång tiU referensbanden. En sädan ordning torde strida raot vad sora är brukligt i övrigt CKh dess värde för att sfevja missförhållanden kan ifråga­sättos. Det finns starka skäl att slå vakt ora den efiska närandens själv­ständighet

Jag föreslår i stället andra ätgärder för att öka beredskapen raot rasistiska tendenser i raediet

Nänadionäranden åläggs all ha ett aktivt tillsynsansvar vad gäller raiss-länkto rasistiska inslag. Vid raisstanke ora att brott raot ytttandefrihelen i form av brottet hets mot foUcgrapp skall nämnden anraäla saken tiU JK.

I dag kan en sararaansluming i avvaktan pä dom fortsätto sina sändningar raed sararaa innehåll sora prograrautgivaren åtolais för Att återkalla ett till­stånd efter raånga raånader, eUer kanske efter ett år, kan fungera sora etl slag i luften. SkaU möjligheten att återkaUa tillstånd finnas skall den fungera effek­tivt, dvs. framför aUt snabbt. Jag föreslär därför att vid allvarligare brott skall tillståndet kunna återkallas interimistiskt redan när JK väckt åtal. Med all­varliga brott menas brott för vUket är föreskrivet fängelse ett år eller där­utöver

När ett tUlstånd återkaUas kan nänadionäranden bestäraraa en tid om högst ett år inora vilken nytt tillstånd inte kan ges. Elfersgränsen fungerar sora en raaxiraigräns. Den börjar löpa redan vid det interiraistiska beslutet. För det fall de rasistiska råslagen skulle öka i nänadion är dagens syslem otUttäckligt Jag föreslår att man redan nu inför en möjlighet att förlänga hrådret mot nytt sändningstUlstånd till fem år om en samraanslumings programulgivare fällts för hels raot folkgrapp. Detsararaa skall för att förhindra kringgående gälla vid grövre brott mol skyldigheten att referensbanda.

147


 


Förteckning över remissyttranden över betänkandet     Prop. 1992/93:70

(SOU 1990:70) Lokalt ledd närradio             bilaga 6

Efter reraiss har ytttanden över befenkandet avgetis av Justitiekanslem, Riksåklagaren, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammanätten i Stockholm, Stockholras tingsrätt, Malmö tingsrätt. Televerket, juridiska få­kultetsnämnden vid Universitetet i Stockholra, rektorsärabetet vid Uni­versitetet i Uppsala, juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnärand och styrel­sen för sarahällsvetenskap vid Universitetet i Lund, samhällsvetenskapliga fåkultetsnämnden CKh råstitutionen för journalistik CKh raasskoramunUcation vid Universitetet i Göteborg, Radionämnden, Nänadionäranden, Överbefäl­havaren, Överstyrelsen för civU beredskap, Stotens räddningsverk. Styrelsen för psykologiskt försvar, Stotens invandrarverk, Orabudsmannen mot etnisk diskriminering, RUcspolisstyrelsen, Näringsfrihelsombudsmannen, Stotens pris- och konkurrensverk. Länsstyrelsen i Uppsala län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Nonbottens län. Statens kämkraftsinspektion, Stotskontoret, Riksrevisionsverket, Radiolagsutted­ningen (U 1985:5), Frekvensrättsutiedningen (K 1990:2), Svenska koramun-förbundet, Karlstods kommun, Luleå kommun, Sverige Radio AB, Svenska arbetsgivareföreningen. Tjänstemännens centtalorganisation, DIK-förbundel inom Sveriges akademikers centtalorganisation. Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnärand, Sveriges industriförbund, Sveriges advokat­samfund, Föreningen Svenska raasskoraraunikationsforskare. Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges frikyrkoråd. Judiska försaralingarnas centralråd, FolkbUdningsförbundet, Arbetomas bildningsförbund, Molor-raännens riksförbund, Riksidrotisförbundet, Folkets husföreningarnas riksorganisation, RörelsefoUchögskolomas inttesseorganisation. Nykterhets­rörelsens landsförbund. De handUcappades riksförbund, Sveriges nänadio­förbund, Närradioföreningen i Stockholm, Nänadioföreningen i Malraö, Nänadioföreningen i Karlstad, Nänadioföreningen i Uppsala, Förenings­rådet i Junsele, Samarbelskansliet för invandrarorganisationer och Svenska flyktingrådet.

Härutöver har skrivelser inkommit frän Södra Vätterbygdens foUchögskola, Stockholras tekniska högskolas studentkår, Nänadioförening­ama i Järva, Lidingö, Nacka och Västerorl, Svenska journalistförbundet, SlF-klubben vid Sveriges Radio-koncemen, Nänadioföreningen i Örebro, Svenska kommittén mot antisemitism, Nänadioföreningen i Ulricehamn, Svenska tidnrågsutgivareföreningen CKh Mälaröamas nänadioförenråg.

148


 


Lagrådsremissens lagförslag

1  Förslag till Lokalradiolag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåUer föreskrifter om vissa lokala rundradiosändningar av
radioprogram i ljudradio (lokalradio).

Lagen gäller inte sådana sändningar sora bedrivs raed stöd av nänadio­lagen (1982:459).

2 § I lagen försläs raed randradiosändning, radioprogram och reklam del­
samma som i radiolagen (1966:755).

Med annonslid försläs sändnrågstid sora inleds och avslutas av en särskild signatur sora raarkerar att den sora sänder under den angivna tiden i huvud­sak gör detto på uppdrag av andra.

3 § För sändningar enligt denna lag gäller inle 6,7 CKh 17-18 §§ radiolagen
(1966:755).


Prop. 1992/93:70 BUaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


 


Innebörden av tillstånd

4 § För rätt att sända lokalradio krävs tUlstånd av Nänadionämnden.

Ett tillstånd innebär rätt att bedriva sådana sändningar sora kan tas emot raed god hörbarhet inom det sändningsoraråde sora tiUståndet avser

5 § Tillstånd att sända lokalradio lämnas till en fysisk eller juridisk person
och orafattar endast ett sändningsområde. Ingen kan få raer än ett tillstånd.
Flera tillstånd kan lämnas för sararaa sändningsoraråde.

När Nänadionäranden bestämmer sändningsområdenas orafatming skall den beakto

1.  vad som är lekniskt möjligt att nå från sändare raed lämpligt läge,

2.  hur sändningsmöjlighetema påverkas på andra häll och

3.  vad som är naturUga lokala inttesseomräden. Sändningsorarådena skall utformas så att utrymrae ges för etl stort antal

tiUstånd.

6 § Staten, landsting, korarauner eller prograraföretog med tillsfend enligt
5 § radiolagen (1966:755) kan råte få tUlstånd. Detsamma skall gälla för före­
tog i vUka sådana organ har ett bestämraande inflytande.

11  Rik.sdai;en 1992/93. I saml. Nr 70


149


Prop. 1992/93:70

7 § TUlstånd får inte ges till                                             BUaga 7

1.  någon sora ger ut en dagstidning,                               Lagrådsremissens

2.  någon som har ett bestämraande inflytonde i etl företog som ger ut en    lagförslag dagstidnråg eUer

3.  företog i vilket någon sora avses i I eller 2 har elt besferaraande infly­tande.

Ora råte något annat visas skall den som förfogar över mer än 40 prcKeni av röstema för samtiiga aktier i ett aktiebolag anses ha ett bestämraande råfly-tande i bolaget.

Med cfegsticråing avses en allraän nyhetstidnråg av dagspresskaraktär, sora normalt utkoramer med mråsl ett nummer varje vecka.

8 § Varje tillståndsperiod skall vara åtto år. Den försto perioden skaU räknas
från den I januari 1993. Etl tillsfend gäller till utgången av den tillsfends­
period under vilken tUlståndet raeddelats.

Om lillslåndshavaren begär det före tillståndsperiodens slut, skall Närradionämnden vid utgången av tiUständsperioden föriänga tiUståndet med ytterligare en tillsfendsperiod. Sora tUlståndshavare skall anses också den vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 9 § genoragått endasl så­dana förändringar att sändningsorarädel framsfer som väsentiigen detsararaa som före den ändrade indelnrågen.

9 § Vid utgången av varje tillståndsperiod får Nänadionämnden besluto om
en förändrad indelning av sändningsområden. Om en berörd tiUståndshavare
motsätter sig en viss förändring, får den dcKk vidtas endasl om ändrade tek­
niska förhållanden föranleder det eller den tKfintliga indelningen annars
framsfer sora olämplig.

Nänadionämnden skall besluto om ändrad rådelnråg av sändningsområden senast tvä månader före tiUståndsperiodens utgång.

Nänadionämnden skall för varje sändnrågsområde sora rågar i den nya rå-delnrågen senast två raånader före utgången av den löpande tiUståndspericxlen meddela särskUt beslut ora vera som skall anses som tillsfendshavare. Ora ingen kan anses som tiUståndshavare skall sändnrågsorarådet kungöras ledigt enligt 11 §. Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft

10 § Ora det frans särskilda skäl, fär Nänadionäranden raedge att en tiU­
ståndshavare får sända under viss tid efter tiUståndsperiodens slut även ora
tillståndet inle förlängts enligt 8 § andra stycket Näranden fär bestäraraa ett
sär,skilt sändningsoraråde för dessa sändningar. Den som fär elt sådant med­
givande skall betola en avgift som motsvarar vad han skulle ha betalat om
tUlståndet förlängts.

150


 


Ansökan om tillstånd

11 § När ett sändningsomräde blir ledigt till ansökan skall Nänadionämnden kungöra detto. I kungörelsen skall anges sändningsområdets orafatraing, sisto dag för ansökan CKh försto dag då sändningar fär bedrivas raed stöd av till­ståndet. Vidare skaU det i kungörelsen upplysas ora att den sora ansöker om tUlstånd anses ha förklarat sig beredd att betala en ärlig avgift som raotsvarar gäUande rainiraiavgift


Prop. 1992/93:70 BUaga 7

Lagrådsreinissens lagförslag


12 § Finner Nänadionämnden att en sökande inte är behörig skall nämnden avvisa ansökan.

Om det när ansöknrågstiden gått ut finns mer än en behörig sökande, skall Nänadionäranden kalla till en auktion. I kallelsen skall anges sisto dag för anraälan tiU auktionen.

Ora endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält sig till en auktion skall han genora rekoramenderat brev undenättos om att han erhåller tiUståndet ora han inora två veckor från det att undenättelsen sän­des ut betolar in ett belopp som motsvarar rainiraiavgiften enligt 15 §. Sker ingen sädan betaråing förfaUer hans ansökan.

Auktion

13 § Auktionen skall vara offentiig. Endast sådana sökande som anraält sig tiU auktionen och sora är behöriga fär lärana bud. Budgivningen skall avse den ärUga avgift sora sökanden är vilUg att betala.

Om Nänadionämnden raeddelat beslut ora avvisning av en ansökan får auktionen inle håUas fönän beslutet vunnit laga kraft

Sedan budgivningen avslutots skall den sora läranat det högsto budet ge­nast betala tio prcKcnt av årsavgiften, dcKk lägst ett belopp raotsvarande rai­niraiavgiften enligt 15 §. Nänadionäranden kan dcKk på begäran göra ett kort uppehåU i handläggningen för att ge honom tillfälle att anskaffa medel för be­talningen, ora uppehället inte kan antas raedföra beaktansvärd olägenhet Om betalning inle sker, skaU auktionen fortsätto.

Meddelande av tillstånd

14 § Tillstånd enligt denna lag skall meddelas sedan betolning gjorts enligt 12 § andra stycket eller 13 § andra stycket.


Avgift

15 § Den som fär tillsfend enligt denna lag skall betala en årlig avgift till stolen på minsl 40 000 kronor (mråråiiavgiften).

Minimiavgiften och annan enhgt denna lag fastställd avgift skall för varje kalenderår justeras raed hänsyn tiU kvoten raeUan konsuraenlprisindex för


151


 


oktober raånad året före det år sora avgiften avser och konsuraenlprisindex    Prop. 1992/93:70

för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan nedåt tiU närmaste hundra-    BUaga 7

tal kronor.                                                                    Lagrådsremissens

lagförslag

16   § När tUlsfend raeddelas efter budgivning vid auktion, skall avgiften fastsfeUas tiU det högsto gcxltogna budet 1 annat fall skall avgiften fastställas tUl ett belopp raotsvarande minimiavgiften.

17   § I ett beslut om tillstånd skall Nänadionämnden ange den årliga avgift sora tillståndshavaren skaU betala särat det belopp sora skaU betolas vid varje i 32 § angiven förfaUodag under det försto kalenderåret

Nämnden skall senast den 31 december varje år fastställa det belopp som skall betalas varje förfallodag under det följande kalenderåret.

Överlåtelse av tillstånd m.m.

18      § Ett tiUstånd får överlåtas till någon annan om Närradionämnden medger
detto. Sädant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att få till­
stånd. Om Nänadionäranden inte medger överiåtelsen är den utan verkan en­
ligt denna lag.

Den sora förvärvar ett tiUstånd övertar överlålarens rättigheter och skyldig­heter enhgt denna lag som belöper på tiden efter Nänadionärandens beslut om medgivande.

Om ett föreläggande enligt 30 § har meddelats mot den tidigare inne­havaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Nämnden skaU i samband med att den medger överiåtelsen undenätto honom om detto. Sker råte del är föreläggandel råte gällande mot den nye rånehavaren.

19   § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla delto till Nänadionämnden. TiUsfendet skaU anses frånttätt när anmäråingen koraraii rå tUl näranden eUer den senare cfeg sora anges i anmälan.

20   § Om tiUståndshavaren försätts i konkurs eller träder i lUcvidation är till­ståndet förfallet.

21   § Om tillståndshavaren avUder är tillsfendet förfallet tre månader efter dödsfallet. Har en ansökan ora medgivande tiU överlåtelse enhgt 18 § kommit rå tiU Närradionämnden dessförinnan skaU den dock alltid prövas.

Sändningarnas innehåll

22 § Under minst en ttedjedel av sändningstiden varje dygn skall sådana program sändas sora fraraställts särskUt för den egna veiicsaraheten.

De sändnrågar sora tillsfendshavaren svarar för skall ha en egen beteck­
ning. Denna skall anges minst en gång varje sändnrågstimrae.
                  ,52


 


23                                                                              § I nödsituationer skall sådana raeddelanden sora är av vUct för allraän-    Prop. 1992/93:70
heten sändas utan särskUd ersättning ora en rayndighet begär det
       BUaga 7

Lagrådsremissens lagförslag Reklam och sponsring

24      § I en sändning får inte mot vederlag eller annars pä ett otillbörligt sätt
gynnas ett komraersieUt inttesse. Om ett program helt eUer delvis bekostots av
någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten, skall detto anges
pä lärapligt sätt i början och i slutet av prograraraet

Föreskriftema i försto styckel gäller dock inle vad som sänds under an­nonslid.

25   § Reklam mot vederlag CKh prograra mot betalnråg fer sändas endast un­der annonstid.

26   § Av en annons sora sänds under annonstid skall del framgå i vems in­ttesse sändningen sker

I annonser som sänds mot betalning eller annal vederiag får del inte upp­ttäda personer sora spelar en fraralrädande roll i radioprograra sora huvud­sakUgen handlar ora nyheter eUer nyhetskoraraentorer

27      § Högst tio prcKent av sändningstiden per dygn får avse annonser under
annonstid.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekoraraa under högst åtto eller, i rena undantogsfall, tio minuter

28      § Annonstiden vid ett givet tiUfälle får inle understiga en rainut, sedan
sändningstiden för den särskilda signaturen frånräknats.

Sanktioner m.m.

29 §  Nänadionäranden får återkaUa tillsfend att sända lokalradio, ora till­ståndshavaren

1.  inte rålett sändningsverksaraheten inora sex raånader efter tillsfends­tidens början,

2.  annars råte utnyttjat rätten att sända eller sänt endasl i obetydlig orafatl-nråg under en samraanhängande tid av minst fyra veckor, eller

3.  sänder eller låter sända program ttols att det inte frans utgivare för pro­gram verksaraheten enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559) raed före­skrifter på tryckfrihetsförordnrågens CKh ytttandefrihetsgmndlagens oraråden eller ttots att anmälan ora utgivare eller sfellförettädare inte har gjorts enligt vad sora föreskrivs där.

153


 


30   § Ora en tUlståndshavare bryter raol bestäraraelsema i 22 eller 24-28 §§, får Nänadionämnden förelägga honom att följa besfemmelseraa. Föreläg­gandet får förenas med vite.

31   § En tiUsfendshavare skaH på uppraaning av Nänadionämnden lärana nämnden en sådan inspelning sora avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordnrågens CKh ytttandefrihetsgrandlagens om­råden. Ora tillsfendshavaren inte rättor sig efter en sådan uppraaning, får nämnden förelägga vite.


Prop. 1992/93:70 BUaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


 


Betalning av avgift

32      § Skyldighet att betala avgift gäller från och med den dag då sändningar
får bedrivas med stöd av tiUståndet Att viss del av avgiften skaU betalas dess­
förinnan framgår av 12 CKh 13 §§.

Den åriiga avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 12 eller 13 §, betalas med lUca stora delar under kalenderåret senast den försto dagen i januari, april, juli CKh oktober raånad.

33      § Frånttäds eller återkallas ett tillstånd gäller skyldigheten att betala av­
giften tiU CKh med nittio cfegar efter del att tiillslåndet frånträtls eUer återicallals.

Skyldighet att betala avgUi gäller dock aldrig för tid efter del alt nägon an­nan övertogit lUlsländet.

34  § Avgiften skall betolas till Nänadionämnden.

35  § Avgift som inte betolats i rätt tid får omedelbart drivas in. I fråga om indrivning gäller 5 kap. 16 - 18 §§ lagen (1984:151) om punktskatter CKh prisregleringsavgUter i tiUämpUga delar.

36  § I fråga om avgift enligt denna lag tUlämpas bestäraraelsema ora anstånd och om befrielse från avgift i 5 kap. 3 § CKh 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter CKh prisregleringsavgifter

37  § Om den inbetalade avgiften överstiger vad tiUståndshavaren enligt be­slut av Nänadionäranden eller dorastol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas tUl honom. Avgift som betalats enhgt 12 eUer 13 §§ skall dock inte återbetalas.

Överklagande m.m.

38 § Andra beslut ora tillsfend än sädana som avses i 9 § ttedje styckel gäl­ler omedelbart ora inte något annat förordnas. Sådant förordnande får raed­delas endast ora det är uppenbart att beslutet är felaktigt


154


 


39 § Nänadionärandens beslut får överklagas hos kammanätten. Beslut ora      Prop. 1992/93:70

sändningsområdenas omfatming och om vitesföreläggande får dock inte BUaga 7

överklagas.                                                                 Lagrådsremissens

-__________ ______________________________________ lagförslag

Denna lag ttäder i krafl den 1 januari 1993.

Nänadionäranden får dock dessförinnan vidto de åtgärder sora behövs för att beslut om tillstånd skall kunna meddelas omedelbart sedan lagen ttätt i kraft

råtill utgängen av år 1993 får Närradionämnden, på tiUsfendshavarens be­gäran, besluto att ett tillsfend skall börja löpa vid en senare tidpunkt än vad som angivits i kungörelse av sändningsiUlståndet, dock högst tre raånader se­nare.

155


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1992/93:70

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)             BUaga 7

Lagrådsremissens

lagförslag Härigenora föreskrivs att 5 a § radiolagen (1966:755)' skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse               Föreslagen lydelse

5 a §2

Ora rätt att sända radioprograra i        Om rätt att sända radioprogram i
vissa lokala rundradiosändningar   vissa lokala randradiosändningar
finns särskilda föreskrifter i när-    finns särskilda föreskrifter i när­
radiolagen (1982:459).
          radiolagen (1982:459) och i lokal­
radiotagen (1992:000).

Om rätt att sända radiolidningar i randradiosändning finns föreskrifter i lagen (1981:508) ora radiotidningar.

Ora rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om randradiosändning av finländska televisionsprogram.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.

' Lagen omtryckt 1991:1066.

2 Senaste lydelse 1991:2028.                                                            156


 


3 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs i fräga om nänadiolagen (1982:459) deb att 3,7, 10, 13 och 16 §§ skall ha följande lydelse, dels att del i lagen skall införas sju nya paragrafer, 6, 6 a, 10 a-10 d och 13 a §§, av följande lydelse.


Prop. 1992/93:70 BUaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


 


Nuvararuie lydelse


Föreslagen lydelse


3 §3

Nänadio fär råte sändas utan tiUstånd av nänadionämnden.

Tilbtåndfår inte ges till en sam­manslutning som har tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradio­lagen (1992:000).

Om en sammansluming med till-stårui att sända närradio får tilbtånd att sända lokalradio enligt tokal-radiotagen, är tillståndet att sända närradio förfallet, med verkan från den första dag då sändningar får bedrivas med stöd av det andra tilbtåndet.

Närradionämnden beslutar om vilka sändningsmöjligheter som skall få utnyttas för närradio. Om sådana samrruinslumingar som an­ges i 4 § så önskar, skall en sänd­ningsmöjlighet för närradio finnas i varje kommun där det är tekniskt möjligt. Om det finns särskilda skäl får det finnas ytterligare sändnings­möjligheter för närradio i en kom­mun.


3       Senaste lydelse 1985:597.

4       Fömtvarande 6 § upphävd genom 1992:613.

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 70


157


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

6a§

Närradiosändare får ha en sådan räckvidd att sändningama kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Närradio­nämnden får i särskilda fall medge att sändama har en större räckvidd. Ett sådant medgivande bör länmas endast om en majoritet av de sänd­ningsberättigade föreningarna önskar det. Utanför storstads­områdena bör det eftersttävas att sändningama kan tas emot i hela kommunen.

Sändare som anges i första stycket får inte användas för andra slag av rundradiosändningar.


Prop. 1992/93:70 bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


7 §5


För varje sändare bestämmer när­radionämnden vilka sammanslut­ningar som skall få sända CKh under vilken tid sändningama fär ske


För varje sändningsmöjlighet be-sferaraer Närradionämnden vilka saramanslutningar sora skall få sända och under vilken tid sänd­ningama får ske

Om en sammanslutning som före­lagts vid vite att följa bestäm­mebema i denna lag, avstår sänd­ningstid, får Närradionämnden be­sluta att sändningstiden inte får ut­nyttjas av någon annan samman­slutning under viss tid som inte får vara längre än tre månader.


9§6

För nänadio gäller inte 6-18 §§       För nänadio gäller inte 6, 7 och
radiolagen (1966:755).
         17-18 §§ radiolagen (1966:755).


5        Senaste lydelse 1985:597.

6        Senaste lydelse 1991:1070.


158


 


10 §


Nuvarande lydebe

Kommersiell reklam får inte sän­das i närradio.

Ett program etter progratmnslag i närradion får inte bekostas med pengar eller annan egeruiom som har ställts till sammanslutningens för­fogande under förutsättning att pro­grammet eller inslaget sänds.


Föreslagen lydebe

En sammansluming får inte i en sändning mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kom­mersiellt inressse. Om ett program helt eller delvis bekostats av någon annan än sammanslutningen, skall detta anges på lämpligt sätt i början och i slutet av programmet.

Föreskriftema i första stycket gäller dock inte vad som sänds under annonstid


Prop. 1992/93:70 bUaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


 


10 a §

Reklam mot vederlag och pro­gram mot betalning får sändas en­dast under annonstid.

10b§

Av en annons som sänds under annonstid skall det framgå i vems intresse sändningen sker.

I annonser som sänds mot betal­ning eller annat vederlag får det inte uppträda personer som spelar en framträdande roll i radioprogram som huvudsakligen handlar om ny­heter eller nyhetskommentarer

10c§

Högst tio procent av en samtnan-stutnings sändningstid per dygn får avse annonser under annonstid

10d§

Annonstiden vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda sig­naturen frånräknats.


159


 


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydebe

13 §7

TiUstånd att sända nänadio får återkaUas ora saramanslutnrågen

1.  råte längre uppfyller kraven enligt 4 §,

2.  bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter annan i dess ställe umyttja sändningstid som tilldelats sammanslumingen,

2. sänder program trots att det inte finns utgivare för program­verksamheten enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:1559) med före­skrifter på tryckfrihetsförordningens CKh ytttandefrihelsgmndlagens om­råden eller trots att anmälan om utgivare eUer stäUförettädare inte har gjorts enligt vad som föreskrivs där.

3.  inle utnyttjar rätten all sända under tte på varandra följande må-nadereller

4.  inle eriägger avgift i ärende ora nänadio inom föreskriven tid, ora samraanslutningen har förelagts att

 

3.  sänder program trots att det varken finns utgivare för program-verksaraheten eller ställföreträdare för utgivaren enligt 3 kap. 3 och 4§§ lagen (1991:1559) raed före­skrifter pä U7ckfrihelsförordningens och ytttandefrihetsgrandlagens om­råden eller ttots att anraälan ora ut­givare eller sfellförettädare inte har gjorts enhgt vad sora föreskrivs där,

4.  bryter mot föreskriftema i 10 eller 11 §.

5.  inle utnyttjar rätten att sända under tte på varandra följande må­nader eUer

6.  inle erlägger avgift i ärende om nänadio inom föreskriven tid, ora sammanslutningen har förelagts alt

erlägga den vid påföljd att tillståndet   erlägga den vid påföljd att ullståndet
annars kan återkallas.
          annars kan ålcrkallas.

När ett tillstånd återkallas får näranden bestomma en tid ora högst etl år inom vUken sammanslutningen råle kan ges nytt tillstånd.


Prop. 1992/93:70 Bilaga 7

Lagrådsremissens Lagförslag


13a§

Om sammanslutningen

1.   bryter mot beslut om sänd­ningstid eller låter någon annan i dess ställe utnyttja sändningstid som tilldelats sammanslutningen, eller

2.   bryter mot föreskrifterna i Wellerll §,

får Närradionämnden förelägga den att följa bestämmelserna. Före­läggandet får förenas med vite.


■Senaste lydelse 1991:1566.


160


 


16 §8


Nuvarande lydelse

Ora en dorastol funnit att ett pro­grara i närradion innefattot ett ytt­randefrihetsbrott sora rånebär etl aU­varligt raissbrak av ytttandefrihelen får domstolen i domen återkalla sara­raansluraingens tillsfend all sända. I ett sådanl beslut får dorastolen cKksä bestäraraa en tid av högst ett år råora vilket sammanslumingen råte får ges nytt tillstånd. Domstolen fär för­ordna att beslutet skall gälla utan hinder av att domen inle vunnit laga kraft.


Föreslagen tydelse

Om en domstol funnit att etl pro­gram i nänadion innefattat etl ytl-randefrihetsbrotl som innebär ett all­varligt missbruk av ytttandefrihelen fär dorastolen i doraen återkalla sara­raansluraingens tillsfend att sända. I ett sådant beslut får dorastolen cKkså bestäraraa en tid av högst ett år, eller om det finns synnerliga skäl högst fem år, inora vilket sararaanslut-ningen inte får ges nytt tillstånd. Dorastolen får förordna att beslutet skall gälla utan hinder av att doraen inle vunnit laga kraft

Om sammanslumingen vid tiden för domen inte har tilbtånd att sända närradio får domstolen ändå besluta att sammanslumingen inte får ges nytt tillstånd.


Prop. 1992/93:70 bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1993.1 fråga ora radioprograra sora sänts före Ucraftttädandet tUlämpas äldre bestäraraelser.


Senaste lydelse 1991:1566.


161


 


4 Förslag till                                                  Prop. 1992/93:70

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på    bilaga 7

tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens  Lagrådsremissens

områden                                                        lagförslag

Härigenora föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförorcrårågens och ytttandefrihetsgnmdlagens områden

dets att det i 3 kap.skall införas fyra nya paragrafer, 6 a-6 d §§, samt när­mast före 6 a § en ny rabrik av följande lydelse,

deb att 5 kap 7 § skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse               Föreslagen lydebe

3 kap.

Sändningar i lokalradio

6a§

Innehavare av tillstånd enligt lokalradiolagen (1992:000) som av­ser att sända ljudradio skall utse en utgivare för programverksamheten. Tilbtåndshavaren skall till Närradio­nämnden anmäla vem som är ut­givare.

Om den som utses till utgivare inte längre är behörig eller hems upp­drag upphör, skall tillståndshavaren omedelbart utse en ny utgivare. Denne skall anmälas så som före­skrivs iförsta stycket.

6b§

En ställföreträdare för utgivaren skall vara godkänd av den som inne­har tillståndet. Utgivaren skall till Närradionämnden anmäla vem som är StäUförettädare.

6c§

Till varje anmälan enligt 6 a eller b § skall fogas bevis att utgivaren eller ställföreträdaren uppfyller de behörighetsvillkor som anges i ytt-rtmdefrihets grundlagen och att han åtagit sig uppdraget. Om en ställföreträdare utses skall det dess­utom visas att han är godkänd av den som innehar tilbtåndet.

162


 


Nuvararuie lydelse


Föreslagen lydebe

6d§

När ställföreträdaren för en ut­givare har tjänstgjort skall hans namn anges i sändningen.


Prop. 1992/93:70 bilaga 7

Lagrådsremissens lagförslag


5 kap.

I nänadiolagen (1982:459), lagen (1991:2027) ora kabelsändningar tiU allmänheten och lokalradiolagen (1992:000) finns ytteriigare bestäm­melser ora skyldighet att tillhanda­håUa inspelningar av radioprogram.

I nänadiolagen (1982:459) och lagen (1991:2027) om kabelsänd­ningar till allmänheten finns ytter­ligare bestäraraelser ora skyldighet att tillhandahålla inspelningar av radioprogram.

1 lagen (1978:487) om plUciexeraplar av ljud- och bUdupptogningar frans bestäraraelser om skyldighet att lämna skrifter CKh upptognrågar tiU bibUotek eUer till arkivet för ljud och bild.


Denna lag ttäder i krafl den 1 januari 1993.


163


 


LAGRÅDET                                                                    Prop. 1992/93:70

BUaga 8 Utdrag ur protokoU vid sararaanttäde 1992-10-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Bo Svensson, regeringsrådet Ame Baekkevold

Enligt protokoll vid regeringssammanttäde den 15 oktober 1992 har rege­ringen pä hemställan av stotsrådet Bo Könberg beslutot inhämto lagrådets ytt­rande över förslag tiU

1.  lokalradiolag

2.  lag ora ändring i radiolagen (1966:755)

3.  lag om ändring i nänadiolagen (1982:459)

4.  lag ora ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsför­ordningens och yttrandefrihetsgmndlagens oraråden.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Greger Lindberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagråder.

Förslaget till lokalradiolag

5-7 §§

Dagstidningsföretagen nufl.

I reraissen diskuteras ora förslaget i 7 § att dagstidningsföretog skall vara uteslutna från raöjUgheten att fä lokalradiotUlstånd är förenligt med ytttande­frihetsgrandlagen och tryckfrihetsförordningen. Lagrådet behandlar förslaget i del följande. Vad som därvid sägs i fråga om ytttandefrihelsgrundlagen gäl­ler då i princip också med avseende på de begränsningar som föresläs i 5 CKh 6 §§, nämUgen att ingen kan få mer än ell tiUstånd och att även bl.a. program­företag raed tillstånd enligt 5 § radiolagen utesluts från raöjUgheten all få lokal radiotiUslånd.

Vad först angår yttrandefrihetsgrandlagen gäller enligt 3 kap. 3 § sora föratsättning för att införa en begränsnråg i sändningsrätten att begränsningen står i överensstämmelse med besfemmelsema i 2 kap. 12 § andra-femte styckena och 13 § regeringsformen. Det innebär bl.a. att en begränsning fär göras endast för att tiUgodose ett ändaraål sora är godtogbart i ett demokratiskt samhäUe och inte gå utöver vad som är nödvändigt raed hänsyn till det ända­raål sora har föranlett den och råle heller sttäcka sig så långt att den utgör ell hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 12 §). Vidare gäller att ytttandefri­helen och informationsfriheten såvitt nu är ifräga fär iKgränsas endast om särskilt vUctiga skäl föranleder det (2 kap. 13 § försto styckel).

Vid bedömningen av om en begränsning är förenlig med ytttandefrihets­grandlagen är ytterhgare ett par grandlagsbestämmelser av inttesse, nämligen

3 kap. 2 § andra stycket yttrandefrihetsgrandlagen och 2 kap. 13 § andra

164


 


stycket regeringsformen. I det försmämnda stodgandet föreskrivs att det all- Prop. 1992/93:70 raänna skall eftersttäva att radiofrekvensema tos i anspråk på elt sätt sora BUaga 8 leder till vidaste möjliga ytttandefrihet CKh informationsfrihet. I det andra stodgandet föreskrivs att vid bedömandet av vilka begränsningar som fär ske särskilt skall beaktas vikten av vidaste raöjliga ytttandefrihet ckU informa­tionsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella ange­lägenheter.

Syftet med den ifrägavarande begränsningen för dagstidningsföretogen är enligt remissen att de nya raöjlighetema att sända privat lokalradio skall ut­nyttjas på ett sådant sätt att raöjlighetema tUl raångfald tos tiU vara. Ora dags­tidningsföretog skuUe erhåUa tUlstånd att sända lokahadio skuUe dessa företog enligt reraissen kunna öka sitt inflytande över nyhetsförmedling och opinionsbildning i stället för att antalet självsfendiga röster skulle bU flera. Intresset av att motverka dominans över nyhetsförmedling och opinionsbild­ning är enligt reraissen ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Förslaget överskrider enligt reraissen inte heller i övrigt de gränser som ställts upp i 2 kap. 12 § och är därför förenligt raed yttrande­frihetsgrandlagen.

Den i reraissen föreslagna begränsningen har säledes gjorts just raed tanke pä ytttandefrihelen och inforraationsfriheien CKh raed syfle att utryraraet att sända lokalradio skall utnyttjas så att dorainans över nyhetsförraedling och opinionsbildning raotverkas och i sfellet raöjlighetema till raångfald tos till vara. En sädan begränsning fär enligt lagrådels raening - raol bakgrand av det begränsade utryrarae sora finns för lokalradiosändnrågar - anses ligga väl i Iråje med de nyss angivna grundlagsbestäraraelsema ora vidaste möjliga ytt­randefrihet CKh inforraationsfrihet Begränsningen kan inle anses utgöra ett hot raol den fria åsiktsbildningen. Lagrädet godtar vidare regeringens upp-fatraråg att begränsningar får anses vara föranledd av en sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Även i övrigt får begräns­ningen anses förenlig med ytttandefrihetsgrandlagen. Vad nu sagts gäller sora närants inte bara raed avseende på begränsningen för dagstidningsföre­togen utan i princip CKkså med avseende pä övriga föreslagna begränsningar (5 och 6 §§).

När det sedan gäller frågan om begränsningen för dagstidnrågsföretogen är förenUg raed tryckfrråetsförordningen kan konstoteras att bettäffande etoble­ringsrätten för tidningar endasl sädana begränsningar sora fraragår av för­ordningen är tiUåma. Den föreslagna begränsningen hrådrar inte nägon, inte heller en radiostotion, från att starta en tidning. Frågan är emellertid om det förhåUandet att etl dagstidnrågsföretog råte kan få tillstånd att sända lokahadio skaU bettaktas som en begränsnråg av etobleringsfrråeten.

Det förhåUandet att man begränsar tidningsföretogens raöjligheter att be­
driva viss annan verksarahet än tidningsutgivning kan enUgi lagrådets raenråg
inte ses som en begränsning av etobleringsfriheten under fömlsäiraråg att be­
gränsningsåtgärden inle framsfer som riktod just mot denna frihet. I före­
varande fall har lagrådet i det föregående funnit att begränsningen får anses
vara föranledd av elt särskilt viktigt skäl raed avseende just pä yttrande-
1


 


friheten och informationsfrråeten. Vid sådant förhåUande kan begränsningen    Prop. 1992/93:70
inte anses strida raol tryckfrihetsförordningen.
                    BUaga 8

Bestämmande inflytande

När det gäUer föreskriftema i 6 och 7 §§ om att också den som har ett be­sfemmande råflytande i de ifrågavarande företogen eUer organen är ulesluraa frän möjligheten att få lokalradiotillstånd bör uppmärksammas ell par ut­talanden i specialraotiveringen. Där sägs sålunda bl.a. alt bedöraningen av vera som har ett bestämraande råflytande i ett företog bör grandas inte enbart på vederbörandes ägarinttesse i företoget T.ex. en styrelseledamot eller en verkstäUande direktör kan enhgt vad som uttalas i vissa faU anses ha bestäm­mande inflytonde i företaget Detsararaa gäller enligt uttalandena den som genora avtal har möjUghet att bestämma företogets handlande i vUctiga frågor

Del frans i CKh för sig inte något hinder raol all låto bedöraningen av om någon har ett besferaraande inflytonde grandas inte bara på inflytande på grand av aktierånehav eller avtal utan cKkså på inflytande genom tex. inne­hav av ledande sfeUning i företoget (jfr 4 kap. 3 § andra stycket konkurs­lagen). 1 förevarande fall är avsUcten såvitt framgår av motivuttalandena inte att varje person som har en självständig beslutonderält i etl företog - tex. verksfellande direktör, ansvarig utgivare o.d. - skall anses ha ett besfera­raande inflytande. Enligt vad sora upplysts är del i stället raeningen att - be­ttäffande ett visst företag - endasl en person skall kunna ttäffas av besfera­raelsen CKh att bestäraraelsen normalt är tilläraplig bara om någon genom aktie- eller andelsinnehav eller avtal har den reella beslutonderäiten i ett före­tag.

Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas ora inte besferaraelsen borde be­gränsas till alt avse inflytande på gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtol.

lagrådet föreslår att 7 § försto stycket efter raönster av 1 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen (1975:1385) ges följande lydelse:

"TiUstånd får råte ges tUl

1.    nägon som ger ut en dagstidning,

2.  nägon sora på grand av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensara har ett bestämmande råflytande över ett företog som ger ut en dagstidning eller

3.  företog i viUcet nägon som avses i 1 eller 2 ensara har ett bestämraande inflytande."

Presumtionsregeln i 7 § andra stycket har utformats så all den som för­fogar över mer än 40 procent av röstema för samtiiga aktier i ett aktiebolag skaU anses ha ett bestämraande råflytande i bolaget om inte nägot annat visas. Regeln får till följd att när två aktieägare vardera har mer än 40 prcKent av röstetolet, båda koraraer att presumeras ha ett bestäraraande inflytande. Det kan i ett sädant fall CKkså bli svårt för en aktieägare att visa att han inle har ett besferaraande inflytande. Även i övrigt kan presurationsregerå vålla problem vid tillärapningen. Lagrädet förordar att regeln får utgä eller all prcKcnttolet

höjs tiU 50.

166


 


15 § försto stycket föreskrivs bl.a. att ingen skall kunna få raer än ett till- Prop. 1992/93:70 stånd all sända lokalradio. Besferaraelsen kan jämföras raed 6 och 7 §§ sora BUaga 8 rånehåller besferaraelser ora att stolen, komrauner, prograraföretog raed till­stånd enligt 5 § radiolagen särat bl.a. tidningsutgivare inte kan få tUlsfend att sända lokalradio. Sismämnda paragrafer innehåller bestäraraelser sora skall hrådra att förbudet kringgås genom att företog i vilka personer i den förbjucråa kretsen har ett bestäramande inflytande får tiUstånd. Motsvarande bestärarael­ser bör upptas i 5 §. Lagrådet föreslår därför att 5 § försto stycket får följande lydelse: "TUlstånd att sända lokahadio kan läranas tiU fysisk eller juridisk per­son CKh orafattar endast ett sändningsområde, rågen kan, vaiken direkt eller genora företog i viUcet han pä gmnd av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett besfemmande inflytande, få raer än ett tillsfend. Flera tillstånd kan läranas för sararaa sändningsoraråde."

Förslaget får betydelse bl.a. vid överlåtelse av tillstånd, se nedan under 18 §.

I konsekvens raed vad lagrådet förordat bettäffande 5 § försto stycket bör koncemregeln i 6 § oraforrauleras enligt följande:

"Stoten, landsting, kommun eller prograraföretog raed tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) kan inte, vare sig direkt eller genora företog i viUcet ett sådant organ på gmnd av aktie- eUer andelsinnehav eUer avtol ensamt har etl bestäramande inflytande, få tUlstånd att sända lokalradio."

EnUgt 8 § i förslaget till lokahadiolag är alla tUlstånd begränsade i tiden. Det ligger i sakens natur att ett tidsbegränsat tillstånd upphör när tiden är ute. Sä som förslaget är utformat har emellertid en tiUståndshavare en raycket stark sfeUning, om han före tillståndsperiodens utgång begär föriängning av till­ståndet Att Nänadionämnden enhgt 8 § skall "förlänga tiUståndet" får anses innebära att det är det ursprangliga tillståndet sora skall fortsätto alt gälla ytterUgare en tiUsiåndspericxi. Med denna toUairåg kan en tUlsfendshavare på­räkna förlängning av avtalet även ora han vid tUlsfendsperiodens utgång skulle vara obehörig att ansöka ora ett nytt tiUstånd t.ex. därför all han sedan det ursprangliga tillståndet raeddelades fått tillstånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) eller börjat ge ut en dagstidning (jfr 6 CKh 7 §§ i förslaget). Den enda grund för att vägra förlängning sora lagen godtar är ändrad inderåing av sändningsorarådena (8 § andra stycket och 9 §).

Det anförda väcker frägan ora tiUsfendshavarens rätt till förlängning av tUlståndet är så stark att han har rätt lUl skadestånd av stoten, ora han på grand av ändrad orarådesinderåråg vägras föriängnråg av tiUståndet Med hänsyn till att alla tillsfend är tidsbegränsade och till att lagen föratskickar att en ora-prövning av orarådesindelningen sker i samband med att tUlståndstiden löper ut kan någon rätt tiU ersätmråg av stoten emeUertid råte korama i fråga för den sora på nu aktuell grand vägras föriängnråg.

På sarama sätt måste bedömas den situationen att lokalradiolagen under
tiUståndstiden ändras i syfte att ge Nänadionämnden uttyrarae för skäUghels-
bedöraningar. Konstiiiktionen raed tidsbegränsade tillstånd i förening raed de
    167


 


planer som redovisas i lagrädsremissen pä en utvärderråg av systerael när det    Prop. 1992/93: 70 har varit i bruk under någon tid gör att de sora nu söker tillsfend raåste räkna    BUaga 8 raed möjligheten att de råle får tillståndet förlängt pä grand av skärpto krav i lokalradiolagen på tiUståndshavama.

10 §

Syftet med denna paragraf kommer bättte till uttryck om den får följande lydelse:

"Har Nänadionämnden beslutat om ändrad indelning av sändnings-områden, får nämnden medge en tiUståndshavare att sända efter tillständsperiodens slut i avbidan på att närandens beslut enligt 9 § ttedje stycket vinner laga kraft Sådant raedgivande skall läranas för etl visst sänd­ningsområde under viss tid. Den sora får medgivandet skall betola en avgift sora raotsvarar vad han skuUe ha betalat ora tUlståndet föriängts."

18 §

118 § behandlas överlåtelse av tillstånd. Överlåtelse sker under fömtsätming av Nänadionärandens tillsfend. TUlstånd skall läranas ora förvärvaren är behörig att få tillstånd. I 5 § föreskrivs att ingen kan få raer än ett tillstånd. Den bestämmelsen blir tilläraplig ora nägon sora redan har elt tUlstånd köper eller på annat sätt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Lagrådet har föreslagit all 5 § ändras så att ocksä tiUstånd genom företog i viUcet en tiUsfendshavare har ett bestämraande råflytande orafattos. Genomförs del förslaget får det betydel­se för tiUämpningen av förevarande paragraf.

39 §

I paragrafen föreslås att Nänadionämndens beslut om sändningsorarådenas omfatming inte får överklagas. Enligt raotiven hänger fuUföljdsförbudet sam­raan raed att en förändring av ett sändningsoraråde kan påverka befintiiga eller planerade områden så att Närradionärandens planering helt skulle kunna omintetgöras. Nänadionämnden fer besluto ora förändrad rådelning av sänd­ningsoraråden vid utgången av varje tillsfendsperiod. Ett sådant beslut kan leda till att en tiUståndshavare inte får behålla sitt tillstånd (9 §). Med hänsyn tiU den stora betydelse ett tillstånd har för tillsfendshavaren kan det storkt ifrågasättas ora svårigheter raed planeringen av sändnrågsoraråden är ett tUl­räckligt skäl för att avskära en tUlståndshavare frän rätten att överklaga beslut om sändningsomrädenas orafatraing. Del är svårt att på det tUl lagrädet redo­visade raaterialet bilda sig en säker uppfatraing ora tyngden av det skäl som åberopats för det föreslagna fullföljdsförbudet. Lagrådet anser dcKk att över­vägande skäl tolar för att förbudet att överklaga beslut ora sändnings­områdenas omfattnråg får utgå.

Sanktioner

1 nänadiolagen finns f n. bestämmelser i 16 § som ger raöjlighet för dorastol

att återkalla sändningstillsfend på grund av yttrandefrihetsbrott. En mot-  168


 


svarande bestäraraelse är enligt lagrådet läraplig cKkså i lokalradiolagen cKh    Prop. 1992/93:70
bör dä tos in i avsnittet ora sanktioner.
                             BUaga 8

Förslaget till närradiolag

Enligt raotiven till denna paragraf skall sora riktraärke vid Nänadionärandens prövnråg av vUka sändningsraöjUgheter sora får umyttjas för närradio gälla att ora föreningslivet i en koraraun så önskar skall det finnas en sändnings­möjlighet för nänadio där, ora det är tekniskt raöjligt Denna avsikt skulle koraraa till tydligare utttyck CKh den råle avsedda toUcnrågen att sammanslut­ningar i en koraraun kan önska sändningsraöjlighet i andra korarauner und­vUcas, ora paragrafen ges följande lydelse:

"Nänadionäranden beslutar ora vilka sändningsmöjligheter sora skall fä umyttjas för nänadio. Ora en sammanslutning i en koraraun sä önskar skall en sändningsraöjlighet för nänadio finnas i koraraunen, ora del är tekniskt raöjligt. Ora det finns särskilda skäl får det finnas ytterligare sändnings­möjligheter för nänadio i en kommun."

Övriga lagförslag

Lagrådet läranar övriga lagförslag utan erinran.

169


 


Kulturdepartementet                                      Prop. 1992/93:70

Utdrag ur protokoU vid regerrågssammanträde den 29 oktober 1992

Närvarande: stotsmråistem Bildt, ordförande, och stotsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Chefen för Kulturdepartementet, stolsrådet Friggebo anmäler fråga om privat lokalradio.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag tiU riksdagen om privat lokalradio i enlighet med bUagan tiU detto protokoU.

Ur protokollet Maud Melin

170


 


Innehåll                                                                       Prop. 1992/93:70

Propositionens huvudsakUga innehåU..................... ..... 1

1       Ärendet och dess beredning............................. ..... 3

2       Bakgrand...................................................... ..... 4

3       Allmän motivering........................................... ..... 5

 

3.1        AUmänt.................................................       5

3.2        Säncråingsområden..................................       9

3.3        Innebörden av elt sändningstillstånd, ra.ra....      14

3.4        Vera kan få säncrårågsiUlstånd?.................      15

3.5        TUlståndstid  .........................................      20

3.6        Urval bland sökande.................................      22

3.7        Regler för innehåUet i allraänhet.................      26

3.8        Regler för reklara och sponsrråg..................      29

3.9        Nänadions stäUning..................................      31

3.10     Åtgärder raol rasisra i nänadion...................      37

3.11     Myndighetsuppgifter.................................      40

3.12     Översyn.................................................      42

 

4       Ikraftttädande CKh kosmadskonsekvenser...........      43

5       Upprältode fegförslag......................................      44

6       Specialraotiverråg tiU lagförslagen.....................      44

 

6.1        Förslaget tiU lokahadiolag..........................      44

6.2        Förslaget lUl lag ora ändring i radiolagen  .....      56

6.3        Förslaget tiU lag ora ändring i nänadiolagen.. .... 56

6.4        Förslaget tiU lag om ändring i lagen raed föreskrifter pä tryckfrihetsförordningens CKh ytttandefrihets­gmndlagens oraråden......      59

 

7                       Anslagsfrågor..........................................      59

8                       Ärendet till riksdagen................................ .... 59

Propositionens Lagförslag.....................................      60

Bilaga 1   Sararaanfatraråg av departeraenlsproraeraorian

(Ds 1992:22) Regler och vilUcor för privattadio               75

Bilaga 2  Departeraentsproraeraorians lagförslag.......      78

Bilaga 3  Sammanfatraing av del betänkandet (SOU 1991:108)

Tekniskt utrymme för reklamfraansierad radio      89

Bilaga 4   Sammanställning av remissytttanden över departeraenls­proraeraorian (Ds 1992;22) Regler och viUkor för privattadio samt delbetänkandet (SOU 1991:108)

Tekniskt utrymme för reklamfraansierad radio    100

Bibga 5  Sammanfatraing av betänkandet (SOU 1990:79)

Lokalt ledd nänadio..................................    141

Bilaga 6  Förteckning över remissytttanden över belänkandet

(SOU 1990:70) Lokalt ledd nänadio.............    148

Bilaga 7  Lagrädsremissens lagförslag  ................... .. 149

Bilaga 8  Lagrådets yttrande................................ .. 164

Utdrag ur regeringsprotokollet 1992-10-29.............. .. 170

171


 


gotab 42194. Slockholm 1992