Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:58

Bostadsanpassningsbidrag m.m.


Prop. 1992/93:58


Regeringen föreslår rikscfegen att anfe de forslag som har fegits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bengt Westerberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en ny gemensam lag ersätter förordningen (1987:1050) om sfetskonununalt bostadsanpassningsbidrag cxh förord­ningen (1985:489) om stotsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Genom lagregleringen föreslås kommunema fä en skyl­dighet att lämna stöd till bostadsanpassiung cxh återställning enligt be­stämmelser som i huvudsak stämmer överens med nuvarande ordmng. Lagen iimehåller dcxk vissa förändringar i förhållande till nu gällande bestämmelser både i fråga om stödet och handläggningen.

1 fråga om den bidragsberättigade kretsen föreslås den ändringen att rätten till bostodsanpassningsbidrag skall vara förbehållet enskilda perso­ner som äger en bostad för permanent bruk eller som innehar en sådan bostod med hyres- eller bostodsrätt. Bostodsrättsföreningar, privato fastighetsägare cxh allmäimyttiga företog samt kommuner cxh landsting har däremot inte rätt till bostodsanpassningsbidrag för att anpassa en bostod åt en hyresgäst eller en bostadsrättshavare.

När det gäller bidragsberättigande åtgärder föreslås att det i fegen markeras att bostadsanpassningsbidraget avser endast bostadens fasto funktioner. Bidrag lämnas under fömtsättning att anpassningsåtgärden är nödvändig för att bostaden skall vara äncfemålsenlig som bostad för den fimktionshindrade.

Vid nybyggnad samt köp eller byte av bostad föreslås att det i lagen införs den begränsningen för att fä bostadsanpassningsbidrag, att det skall finnas särskilcfe skäl för att välja en bostod som kräver anpass-ningsåtgärd.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58


I fråga om rätten till återställningsbidrag föreslås vissa smärre änd-       Prop. 1992/93:58

ringar i förhållande till nuvarande ordning.

I   fråga  om  besvärsordningen föreslås  att  kommuneraas  beslut  i bidragsärenden fär överklagas hos länsrätten.

Boverket föreslås fä ansvar för tillsyn av verksamheten.

Den nya lagen föreslås träcfe i kraft den 1 Januari 1993.


 


Propositionens lagförslag                                   Prop. 1992/93:58

1 Förslag till

Lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmeber

1   § Denna lag har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med fiinktionshinder möjlighet tiU ett självständigt liv i eget boende.

2   § Kommuneraa svarar för att bidrag lämnas till anpassning cxh åter­ställning av bostäder enligt bestänmielseraa i denna lag.

3   §  Boverket har tiUsyn över kommuneraas bidragsverksanohet.

Bostadsanpassningsbidrag

4   § Bostodsanpassningsbidrag länmas till enskild person som äger en bostod för permanent bruk eller som innehar en sådan bostad med hyres-eller bostodsrätt. Om bostoden hyrs i andra hand, lämnas bidrag endast om anpassningsåtgärden är skälig med hänsyn till hur långvarig upplåtel­sen är.

5   § Om någon åtor sig att regelbundet under vissa pericxler svara för omvårdnaden av en ftinktionshmdrad person i sin bostad cxh om åtogan­det kan antas avse en längre tid, lämnas bidrag även för anpassning av den bostoden.

6   § Bostodsanpassningsbidrag lämnas för åtgärder för anpassning av bostodens fasto fimktioner i och i anslutning tiU en ftmktionshindrad persons bostod. Bidrag lämnas endast om åtgärderaa är nödvändiga för att bostoden skall vara ändamålsenlig som bostad för den fimktionshind­rade.

7   § Bostodsanpassningsbidrag lämnas även för

 

1.    åtgärder som har samband med den ftmktionshindrades behov av rehabilitering, fimktionsträning cxh sjukvård, om behovet inte skähgen bör tillgodoses på annat sätt,

2.    åtgärder som gör det möjligt för den ftinktionshindrade att utöva hobbyverksamhet, om han på grund av sitt ftinktionshinder inte kan delto i aktiviteter utanför bostaden cxh

3.    reparation av utrustning som har anskaffats med stöd av bidrag enligt denna lag eller motsvarande äldre bestämmelser cxh reparationen inte utgör normalt bostadsunderhåll.

8 § Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostod länmas bostadsan­
passningsbidrag endast om det fums särskilda skäl för att välja en bostod
som kräver anpassningsåtgärd.


 


Bostadsanpassningsbidragför standardhöjande åtgärder            Prop. 1992/93:58

9 § Med stancferdhöjande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig mån
förbättrar husets eller bostodens funktioner eller som tillför huset eller
bostoden ny funktion.

10 § Bostodsanpassningsbidrag för stancferdhöjande åtgärder lämnas
endast om

1.   lägenheten har lägsto godtogbara standard enligt 2 b § bostodssane-
ringslagen (1973:531) och

2. åtgärdema inte utgör ett led i en större uppmstning.

Trots bestämmelseraa i försto stycket 1 lämnas bidrag för stancferd­höjande åtgärder i en ftmktionshindrad persons egen bostod, om åtgär­deraa behövs för att det skall vara möjligt för den funktionshindrade att bo kvar och om det med hänsyn till den tid han bott i huset cxh övriga omständigheter kan anses lämpligt att han ges en sådan möjlighet.

Bidrag till återställning av anpassade bostäder

11 § Ägare av bostodshus har rätt till bidrag för kostnader för att to
bort anordningar för funktionshindrade personer (återstollning) som har
utförts

1.    i eller i anslutning till hyreslägenheter eller småhus som hyrs ut, eller

2.    i anslutning till bostodsrättslägenheter i flerbostodshus, om anord­ningarna avser att underlätto för en ftmktionshindrad person att komma in i och ut ur lägenheten eller att förflytto sig till och från huset eller inom tomten.

12 §   Återställningsbidrag lämnas under fömtsättning att

1.   återställningen avser en anpassningsåtgärd som har utförts med stöd
av bidrag enligt denna lag, förordningen (1982:639) om bostodsanpass­
ningsbidrag eller förordningen (1987:1050) om stotskommunalt bostods-
anpassningbidrag och

2.   anpassningsåtgärden på gmnd av ändrade förhållanden inte längre
kan utnyttjas för sitt ändamål och åtgärden är till nackdel för andra
boende.

13 § För bidrag enligt 11 § 1 gäller också att husägaren har tillförsäkrat
kommunen rätt att när den anpassade lägenheten blir ledig anvisa den till
bostodssökande och att konununen vid den tidpunkt cfe lägenheten blir
ledig inte har kurmat anvisa den till någon annan person med ftinktions­
hinder.

Bidragens storlek

14 § Bostodsanpassningsbidrag och återsfellningsbidrag lämnas med
belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderaa. Ätersfellnings-
bidrag lämnas dock endast om den godkända kostnaden vid ett cxh sam­
ma tillfålle överstiger 5 000 kronor.

Handläggning av bidragsärenden m.m.

15      § Före utbetolningen av bostodsanpassningsbidrag eller återställnings­
bidrag får den kommun som beviljat bidraget återkalla beslutet, om de
fömtsättningar som låg till grand för beslutet inte längre föreligger.


 


16   § Bostodsanpassningsbidrag och återstälbiingsbidrag betalas ut sedan         Prop. 1992/93:58 åtgärd som bidraget avser har utförts.

17   § Kommunen fär besluto om återbetolning av bidrag helt eller delvis

 

1.    om mottogaren av bidraget genom oriktiga uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller länmats med för högt belopp,

2.    om bidrag i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottogaren skäligen borde ha insett detto.

Kommunen fär helt eller delvis efterge återbetolningsskyldigheten, om det finns särskilcfe skäl.

Överklagarule

18 § Kommimens beslut enligt denna lag fär överklagas hos länsrätten.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

2.    Genom denna lag upphävs förordningen (1985:489) om stotsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. cxh förordningen (1987:1050) om stotskommimalt bostodsanpassningsbidrag.

3.    I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag fattots före den 1 januari 1993 gäller förordningen (1987:1050) om stotskommimalt bo­stodsanpassningsbidrag.

4.    Har ansökan om bostodsanpassningsbidrag kommit in före den 1 januari 1993 skall prövning av ansökan ske med tillämpning även av bestämmelsen i 3 § försto meningen förordningen (1987:1050) om stots-kommunalt bostodsanpassningsbidrag om att bostodsanpassningsbidrag länmas till ägare av bostadshus.

5.    Bestämmelsen i 9 § andra stycket förordningen (1985:489) gäller fortfarande om Boverket har beslutot om stotsbidrag före den 1 januari 1993.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt­ningsdomstolar skall ha följande lydelse


Prop. 1992/93:58


 


Nuvararuie lydelse


Föreslagen lydebe


14 §

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, toxerings-, uppbörds-, folkbokförings- cxh bil-registerförfattningaraa samt lagen (1989:479) om ersättning för kost­nader i ärenden cxh mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är före­skrivet i dessa författningar.


2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl., lagen (1985:568) om särskilcfe omsorger om psy­kiskt utvecklingsstörcfe m.fl., lagen (1988:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilcfe omsorger om psykiskt utveck­lingsstörda m.fl., lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (1988:1472), karantänslagen (1989:290), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, kör­kortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vård­nadsavgörande m.m. cxh om överflyttning av bam, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap 21 § och 21 kap. föräldrabalken.

2. måi enligt scxialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd ät asylsökande m.fl., lagoi (1985:568) om särskUda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskilcfe omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen om bostadsanpassnings­bidrag m.m., lagoi (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk våld, smittddslagen (1988:1472), karantänslagen (1989:290), lagen (1970:375) om utlämning tiU Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, kör­kortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande cxh verkställighet av utländska vård­nadsavgörande m.m. cxh om överflyttning av bara, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken.

3.   mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärateknisk verksamhet,

4.   mål som avses i 6 § försto stycket lagen (1985:206) om viten,

5.   mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning som är särskilt föreskrivet.

Mål som överklagas från riksförsäkringsverket med tillämpning av 20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av läns­rätten i Stockholms län.


 


Nuvarande lydebe                   Föreslagen lydebe                     Prop. 1992/93:58

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningaraa som har nära samband med varandra, fär målen handläggas vid en av länsrätteraa, om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.


 


Socialdepartementet                                 Prop. 1992/93:58

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den IS oktober 1992

Närvarande: statsministera BUdt, ordförande, cxh statsråden B. Westaberg, Johansson, Laurén, Hömlimd, Olsson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask

Föredragande: stotsrådet B. Westerberg

Proposition om bostadsanpassningsbidrag m.m. 1  Inledning

Bostodsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050) om stotskommunalt bostodsanpassningsbidrag. Bidrag länmas för sådana anpassningsåtgärder inom cxh i anslutning till en bostadslägenhet som behövs för att den skall vara äncfemålsenlig som bostod för den handi­kappade. Kommuneraa sköter bidragsgivningen cxh betolar ut bidragen. I vissa fall - s.k. kombinationsärenden - beslutor dcxk länsbostodsnänm-den. Stoten lämnar bidrag med 40 prcxent av kommimeraas kostnader för bostadsanpassningsbidrag.

Bidrag kan cxkså lämnas till fastighetsägare för återställning av åt­gärder för bostodsanpassning enligt förordningen (1985:489) om stots­bidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Stoten läm­nar bidrag med 50 prcxent av den godkäncfe kostnaden imder föratsätt­ning att kommunen lämnar bidrag med 50 procent. En ytterligare förut­sättning är att kostnaden överstiger 5 000 kronor.

Stotiigt bidrag till kommuneraa för kostnader i samband med förvalt­ning och omhändertagande av vissa lyftanordningar m.m. för handi­kappade beviljas enligt ett regeringsbeslut den 29 januari 1987.

Från den 1 januari 1993 Vommer vissa specialdestinerade stotsbidrag, som lämnas till verksamheter för vilka kommuner cxh landsting är an­svariga, att inordnas i ett generellt system för de stotiiga bidragen. Till de bidrag som berörs av denna förändring hör statsbidragen till bo­stodsanpassning, återställande av handikappanpassade lägenheter cxh återanvändning av lyftanordningar.

I cxh med att stotsbidraget till bostodsanpassning försvinner kommer förordningen om stotskommunalt bostadsanpassningsbidrag att upphöra. Därmed kommer verksamheten med bostadsanpassning att helt cxh hållet vara en oreglerad verksamhet. Med hänsyn till bostodsanpass-ningens viktiga roll inom äldre- cxh handikappomsorgen anser jag detto inte vara godtagbart. Kommuneraa bör därför genom en särskild regle­ring ges skyldighet att svara för bostadsanpassningsverksamheten.


 


I en inom Scxialdepartementet upprättad departementspromemoria      Prop. 1992/93:58

(Ds 1992:56) Bostadsanpassningsbidrag m.m, lämnas förslag till en ny gemensam lag om bostodsanpassningsbidrag cxh återställningsbidrag som skall ersätto de förordningar som upphör att gälla den 1 januari 1993. Lagen innehåller vissa förändringar i förhållande till nuvarande ordning både i fråga om stödet cxh handläggningen.

Till protokollet i detto ärende bör fogas en sammanfattning av prome­morian som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­seraa cxh en sammanställning av deras yttranden bör cxkså fogas till protokollet i detto ärende som bilaga 2.

2 Allmän motivering

2.1 Nuvarande ordning

Den nu gällande förordningen (1987:1050) om stotskommunalt bostods­anpassningsbidrag (BAB) trädde i kraft den 1 januari 1988. Förord­ningen innebär i nuvarande lydelse sammanfattningsvis följande.

Bidragsverksamheten handhas av kommuneraa. Boverket cxh läns-bostodsnänmderaa har tillsyn över kommuneraas bidragsverksamhet (2§).

Bostodsanpassningsbidrag lämnas till ägare av bostodshus samt hyres­gäst och bostodsrättshavare (3 §). Bidrag lämnas för sådana ätgärder i och i anslutning till en handikappad persons bostod som behövs för att den skall vara äncfemålsenlig som bostod för den handikappade (4 §). Bidrag lämnas cxkså för åtgärder som har samband med den handi­kappades behov av rehabilitering, ftinktionsträning cxh sjukvård. Även för åtgärder som behövs för att underlätto utveckling mot ett självstän­digt liv i egen bostod kan bidrag lämnas. Bidrag kan cxkså lämnas för åtgärder som gör det möjligt för den handUcappade att utöva hobbyverk­samhet. Slutligen kan bidrag i vissa fall cxksä lämnas för reparation av utmstning som har anskaffats med stöd av bidrag (5 §).

Bostodsanpassningsbidrag för stancferdhöjande åtgärder lämnas i prin­cip endast under föratsättning att bostoden redan före åtgärden uppfyller kravet på lägsto godtogbara sUmdard (6 §). Bidraget för stancferdhöjande åtgärder är maximerat till 30 000 kronor per lägenhet. För högre bidrag krävs regeringens medgivande (7 §).

Ansökan om bostodsanpassningsbidrag skall göras hos kommunen. Är kommunen sökande görs ansökan hos länsbostodsnämnden (8 §).

Kommunen har beslutanderätt i fråga om bostodsanpassningsbidrag. I fråga om s.k. kombinationsärenden, dvs. ärenden i vilka bostodsanpass­ningsbidrag söks samtidigt med stotiigt räntebidrag samt ärenden där kommunen är sökande, har dcxk länsbostodsnämnden beslutanderätten (9§).


 


Ett beslut om bostodsanpassningsbidrag skall innehålla uppgift om       Prop. 1992/93:58

bidragsbeloppet och föreskrift om hur åtgärden skall utföras (10 §).

Före utbetolningen av bostodsanpassningsbidrag fär den myndighet som beviljat bidraget återkalla beslutet om de föratsättningar som be­slutet grundade sig på inte längre föreligger (11 §).

Bostodsanpassningsbidraget betolas normalt ut sedan åtgärden utförts. 1 vissa fall fmns möjlighet att fä förskott (12 §).

Kommunen kan i vissa fall besluto om återbetolning av bidraget. Åter­betolning kan bli aktuell bl.a. om den som mottogit bidraget har lämnat oriktiga uppgifter (13 §). 1 vissa fall kan återbetolningsskyldigheten efterges (14 §).

Stoten länmar bidrag med 40 prcxent av kommunens kostnader för bostodsanpassningsbidrag (15 §).

Kommunens beslut i ett ärende om bostodsanpassningsbidrag över­klagas hos länsbostodsnämnden. Länsbostodsnämndens beslut överklagas hos Boverket. Boverkets beslut överklagas hos regeringen (16 §).

Enhgt förordningen (1985:489)om statsbidrag för att återställa handi­kappanpassade bostäder m.m. (ÅB) kan stotiigt bidrag lämnas till fastig­hetsägare för återställning av åtgärder för bostodsanpassning i fler­bostodshus cxh i småhus som upplåts med hyresrätt (1 §).

Återställningsbidrag lämnas endast för sådana åtgärder som har utförts enligt förordningen (1982:639) om bostodsanpassningsbidrag eller för­ordningen (1987:1050) om stotskommunalt bostodsanpassningsbidrag (2 §).

Som villkor för stotsbidrag gäller att kommunen fär anvisningsrätt pä den handikappanpassade lägenheten (3 §).

Stotsbidrag lämnas med 50 prcxent av återställiungskostnaden (4 §).

Bidragsverksamheten handhas av Boverket cxh kommuneraa (5 §). Ansökningar om bidrag prövas av förmedlingsorgan inom kommunen (6 §). Förmedlingsorganets beslut fär inte överklagas (9 §).

Regeringen uppdrog den 29 januari 1987 ät Boverket att bedriva verk­samliet i fråga om återanvändningavlyftanordningarm.m. Boverket har med anledning av detto uppdrag gett ut information. Av Boverkets infor­mation framgår bl.a. följande.

"Kommunen bedömer om det är lönsamt att återanväncfe en anordning när den mte behövs längre. I beslut om bidrag för installation av lyft­anordningar bör kommunen upplysa bidragstagaren om att det är kommunen som svarar för demontering och borttransport när behovet av anordningen upphör och kommunen bedömer att anordningen kan återanvändas. Kostnader i samband med återanvändning skall så långt möjligt räknas in i det bostadsanpassningsbidrag som beviljas den som övertar anordningen."

2.2 Allmänna utgångspunkter

Målet med samhällets insatser för personer med funktionshinder är att de skall få möjlighet att leva ett i möjligaste mån normalt liv. Detta kommer bl.a. till uttryck i 21 § socialtjänstlagen (1980:620) som handlar

10


 


om omsorger om människor med funktionshinder. I bestämmelsen anges  Prop. 1992/93:58

bl.a. att scxialnämnden skall medverka till att den funktionshindrade får bo på ett sätt som är anpassat efter hans behov av särskilt stöd.

I förarbetena till scxialtjänstlagen (prop. 1979/80:1) uttalade före­dragande statsrådet att institution som livsform för ftinktionshindrade numera är en klart föråldrad företeelse cxh att det senaste årtiondets strävan att överge institutionsboende bör fortsätta. Kategoriboende cxh andra speciallösningar bör sä långt möjligt undvikas.

Personer med ftinktionshinder har numera i stöne utsträckning än fön möjligheter att bo i en egen bostad. En viktig föratsättning för detta är att den funktionshindrade i cfeg kan erbjudas omfattande hjälp och kvali­ficerade sjukvårdsinsatser i hemmet. En naturlig följd av denna utveck­ling är att samhällets resurser i allt högre grad omstrukturerats under senare år från institutionsvård till stöd i eget boende.

Om personer med ftinktionshinder skall kunna bo som andra föratsätter det i många fall att den fysiska miljön görs tillgänglig. Krav på hänsyns­tagande till ftmktionshindrades behov vid utformningen av den fysiska miljön i cxh nära bostoder anges i 3 kap. 7 och 10 §§ plan- cxh bygg­lagen (1987:10). Där finns regler om den generella anpassning som skall göras vid ny- cxh ombyggnad.

Systemet med bostodsanpassningsbidrag skall ses som ett komplement till plan- och bygglagens bestämmelser. Bidraget är ett uttryck för sam­hällets mål att personer med funktionshinder skall kunna leva som andra i en egen bostod. Bidraget ger möjligheter för den enskilde att göra de individuella anpassningar av bostoden och närmiljön som han behöver.

År 1991 anpassades bostäder för ungefär 32 000 personer i landet till en totol kostnad av ungefär 650 miljoner kronor. Det ger en genom­snittskostnad av 20 000 kronor per ärende. Kostnaden för en plats på institution angavs i anslutning till den s.k. Ädelreformen uppgå till 1 300 - 1 800 kronor per dygn (se prop. 1990/91:14).

Kostnaderaa för bostodsanpassningsbidrag har stigit med 30 prcxent från år 1987 till 1991. Kostnadsökningen får i försto hand tillskrivas allmänna byggkostnadsökningar och minskat institutionsboende.

Behovet av anpassningsåtgärder för bostäder kommer även i fort­sättningen att vara stort. Detto har att göra med bl.a. följande faktorer.

Antolet människor över 80 år har ökat kraftigt cxh konmier att fort­sätto att öka. Den medicinska kompetensen har utvecklats så att allt fler - även svårt skadade människor - kan räddas till livet. Till detto kom­mer att förekomsten av vissa ftinktionshinder som t.ex. astma cxh aller­gier har ökat. Rent allmänt kan alltså sägas att antolet funktionshindrade personer som kan komma att efterfråga eget boende torde öka i fram­tiden.

Den tekniska cxh medicinska utvecklingen har medfört att allt bättre insatser kan göras för att underlätto eget boende för funktionshindrade människor. Bl.a. introduceras nya boendeformer. Detto leder till att institutionsvården för funktionshindrade personer i framtiden kommer att förkortos allt mer och ersättas med eget boende.

11


 


I och med att stotsbidraget till bostodsanpassning försvinner som ett  Prop. 1992/93:58

specialdestinerat bidrag kommer förordningen som reglerar bostadsan­passningsbidraget att upphöra att gälla. Också förordningen som reglerar återställning av anpassade bostäder kommer att försvinna. Därmed blir verksamheten med bostadsanpassningsbidrag en oreglerad verksamhet, vilket bl.a. fär till följd att det inte längre kommer att finnas några möj­ligheter för den bidragssökande att få en saklig överprövning av kommu­nens beslut. Inte heller kommer det att finnas någon statlig instans som har tillsyn över kommuneraas bidragsverksamhet. Reformen att inordna vissa specialdestinerade statsbidrag till kommuna­la verksamheter i ett generellt system för de statliga bidragen har bl.a. som utgångspunkt att ge kommuneraa föratsättningar att rationalisera och effektivisera sin verksamhet. Ett generellt statsbidrag ger huvud­männen ökade möjligheter att utforma cxh prioritera verksamheten efter resurser och lokala föratsättningar.

Några remissinstanser som har yttrat sig över departementspromemo­rian - bl.a. Svenska Kommunförbundet - anser att verksamheten med bostadsanpassningsbidrag i fortsättningen inte bör regleras särskilt. Man menar att en särlagstiftning motverkar reformen med generalisering av statsbidragen till kommuneraa och pekar pä att kommuneraa redan enligt socialtjänstlagen har att sörja för en gcxi vård, omsorg och boende för äldre och handikappade.

En ändamålsenlig individuell anpassning av bostäder medför ökade möjligheter för fiinktionshindrade att leva ett självständigt liv. Samtidigt kan bostodsanpassningen bespara samhället betydande kostnader inom andra områden. Verksamheten med bostodsanpassningsbidrag har alltsä en viktig roll inom handikappomsorgen. Det är enligt min uppfattning angeläget att villkoren för stödet av ftmktionshindrades bostäder inte varierar kraftigt mellan kommuner. Hittills har en likartod bedömning garanterats genom de regler som tillämpas som villkor för att det stotiiga bidraget skall utgå.

Vid en avreglering av bostodsanpassningsverksamheten finns det enligt min uppfattning en påtoglig risk för att verksamheten - i konkunens med andra angelägna och obligatoriska verksamheter - inte blir tillräck­ligt prioriterad av kommuneraa, eftersom den cfe inte längre är obliga­torisk. Dessutom riskerar bidragsgivningen att inte bli enhetlig över hela landet. Till detto kommer att rättssäkerheten för den enskilde försämras genom att det inte kommer att fmnas några möjligheter att få en saklig överprövning av kommuneraas beslut. Den bestämmelse av ramkaraktär om kommuneraas ansvar för omsorgen om funktionshindrade som socialtjänstlagen innehåller torde inte minska dessa olägenheter.

Med hänvisning till det sagcfe anser jag att verksamheten med bo­stadsanpassning bör vara särskilt reglerad även i ett system där de spe­cialdestinerade statsbidragen inte längre finns. En reglering för fram­tiden bör ha samma huvudsakliga innehåll som nuvarande ordning. Den bör vidare inte leda till att kommuneraa åläggs nya kostnadskrävande uppgifter. Regleringen bör alltså vara kostnadsneutral i förhållande till den ordning som gäller för närvarande.

12


 


2.3 En ändrad lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag m.m.


Prop. 1992/93:58


 


2.3.1 Allmänt om regleringen

Mitt förslag: En gemensam lag med bestämmelser om både bo­stadsanpassningsbidrag och återställningsbidrag införs.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Boverket gjorde år 1991 en kartläggning av hur den nuvarande förordningen om bostadsanpassningsbidrag tillämpas. En närmare redovisning av kartläggningen har gjorts i departements­promemorian (Ds 1992:56, avsnitt 4) Bostadsanpassningsbidrag m.m. Boverkets kartläggning och erfarenhetema från handläggande myndig­heter visar att berättigade anspråk i fråga om bostadsanpassningsbidrag i huvudsak upptylls enligt nuvarande ordning. Men erfarenheteraa ger också vid handen att det fiims vissa brister cxh otympligheter i fråga om hanteringen av bostodsanpassningsbidragen - både i själva bidragsregler­na och i myndigheteraas handläggning - som behöver rättas till.

En otymplighet gäller själva regleringen. Sålunda föreligger - som tidigare nämnts - två förordningar på området, nämligen en som regle­rar bostodsanpassningsbidraget och en som reglerar återstollnings-bidraget i fråga om anpassade lägenheter. I förordningaraa fmns vissa olikheter i fråga om det stotiiga stödet och besvärsordningen. I övrigt konesponderar förordningama med varandra. Såluncfe är det kommunen som svarar för bidragen och i efterhand får en viss del fmansierad ge­nom stotsbidrag.

Bostodsanpassningsbidrag och återställningsbidrag har båcfe till syfte att göra det möjligt för funktionshindrade att leva ett självständigt liv i eget boende. I och med att det specialdestinerade stotsbidraget försvinner i fråga om både bostodsanpassningsbidrag txh återställningsbidrag torde det inte finnas något sakligt skäl att dela upp regleringen av verksam­heten i två förordningar. Jag föreslår att en ny särskild lag med besfem­melser om både bostodsanpassningsbidrag och återställningsbidrag in­förs.


13


 


2.3.2 Bidragsberättigade


Prop. 1992/93:58


 


Mitt förslag: Bostodsanpassningsbidrag lämnas till en enskild person för den bostad för permanent bruk som han äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. Om bostaden hyrs i andra hand lämnas bidrag endast om anpassningsåtgärden är skäUg med hänsyn till hur långvarig upplåtelsen är.

Vid periodiskt boende kan bostadsanpassningsbidrag lämnas om en ftmktionshindrad persons vistelse i annan persons bostad be­döms vara regelbunden och av långsiktig karaktär. Rätten till bidrag gäller oavsett om det rör sig om ett bara eller en vuxen person med funktionshinder.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som uttolat sig i frägan tillstyrker förslaget. Ett par instanser - bl.a. Boverket - anser dcxk att nuvarande ordning i princip bör behållas utom i fråga om periodiskt boende.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Enligt nuvarande ordning kan en ägare av ett bostodshus få bostodsan­passningsbidrag för att anpassa sin egen bostod eller för att anpassa en bostod åt en hyresgäst eller bostodsrättshavare.

Även en hyresgäst eller bostadsrättshavare kan få bostodsanpassnings­bidrag. En föratsättning är att fastighetsägaren medger att åtgärden ut­förs och att sökanden inte är skyldig att återställa lägenheten i ur­spmngligt skick vid avflyttning eller i annat fall.

Kommuner cxh landsting samt t.ex. bostodsrättsföreningar, privato fastighetsägare och allmännyttiga företog kan cxkså få bidrag för att anpassa särskilda handikapplägenheter som innehas med hyres- eller bostodsrätt.

I vissa fall kan även andrahandshyresgäster få bidrag för att anpassa sin bostod. För detto krävs att upplåtelsen kan antos bli långvarig.

Om ett funktionshindrat bara bor växelvis hos icke samboende för­äldrar som har gemensam vårdnad om baraet, har båda föräldraraa rätt till bidrag för anpassning av sina resp. bostäder.

Om någon åtor sig att regelbundet under vissa perioder ha hand om en svårt funktionshindrad person i sin bostod cxh om åtogandet kan antos avse en längre tid lämnas bidrag även för den personens bostod.

Överväganden

Bostodsanpassningsbidragets syfte är att ge en funktionshindrad person möjlighet att genom anpassning av sin bostod leva ett självständigt liv i


14


 


eget boende. Det är alltså fråga om individuell anpassning med hänsyn   Prop. 1992/93:58

till den enskildes särskilda behov. Övriga former av bostodsanpassning bör bedömas som sådan generell anpassning av bostäder som föreskrivs i plan- och bygglagen (3 kap. 7-8 §§). För sådana anpassningsåtgärder lämnas inte bostodsanpassningsbidrag.

Nägra remissinstanser, bl.a. Boverket, har ifrägasatt om man i fråga om personer som innehar en bostod med hyres- eller bostodsrätt inte bör ge även fastighetsägaren möjlighet att ansöka om bostadsanpassnings­bidrag. Som skäl för detta anförs bl.a. att det ibland kan vara praktiskt och ekonomiskt fördelaktigt att fastighetsägaren stär som sökande cxh ansökan utformas i samråd med den fiinktionshindrade.

Med utgångspunkt i att bostadsanpassningsbidrag skall lämnas för individuell anpassning av en ftmktionshindrad persons bostad anser jag det finns principiella skäl för att det endast är bostadsinnehavaren själv som är berättigad till bostadsanpassningsbidrag för egen eller hushålls­medlems räkning. Men detta hindrar givetvis inte att ansökan görs i samråd med fastighetsägaren i de fall den funktionshindrade inte äger bostoden. Snarare framstår det som naturligt att en ansökan om bostods­anpassningsbidrag utformas tillsammans med fastighetsägaren i dessa fall, eftersom en hyregäst inte lagligen kan vidta anpassningsåtgärder utan fastighetsägarens medgivande.

Några remissinstanser - bl.a. Handikappförbundens Centralkommitté och De Handikappades Riksförbund -har uttryckt farhågor för att nypro­duktionen av handikappanpassade bostäder minskar om möjligheteraa för fastighetsägare att få bostodsanpassningsbidrag för nyproduktion försvinner.

År 1990 lämnades bostodsanpassningsbidrag till drygt 30 500 bostäder. Av dessa var ungefär 800 nyproducerade. Andelen bidrag till nybyggna­tion av bostäder har alltså generellt sett varit låg. Man torde cferför kurma dra slutsatsen att bostodsanpassningsbidragen har spelat en för­hållandevis blygsam roll i fråga om nyproduktionen av handikappan­passade bostäder. Till detto kommer att kommunema - som torde vara de som i försto hand svarar för byggandet av handikappanpassade bo­städer - redan har ett ansvar enligt 21 § scxialtjänstlagen att inrätto bostäder med särskild service för dem som till följd av funktionshinder behöver ett sådant boende.

Med hänvisning till det sagda föreslår jag att bostodsanpassningsbi­draget i fortsättningen skall vara förbehållet bostodsinnehavaren, själv.

En fömtsättning för att bostodsanpassningsbidrag skall lämnas är enligt gällande praxis att det skall vara fråga om ett permanent boende. Bidrag för anpassning av fritidsbostad medges alltså inte. Jag anser att nuvaran­de ordning bör bibehållas och lagfastos.

I fråga om andrahandsupplåtelser är utgångspunkten enligt nuvarande ordning hyresförhållandets varaktighet. Upplåtelsen av lägenheten till en person med funktionshinder måste vara säkrad för så lång tid att han eller hon kan dra nytta av de anpassningsåtgärder som utförs med stöd av bidraget.

15


 


Jag anser att den princip som gäller för närvarande i fräga om bostads-         Prop. 1992/93:58

anpassningsbidrag vid andrahandsupplåtelser är för stelbent. Principen tor inte någon hänsyn till anpassningsåtgärdernas omfattning och kost­nader i det enskilda fallet.

1 fråga om bostodsanpassning för funktionshindrade kan det röra sig om ett vitt spektram av åtgärder. Det kan vara fräga om alltifrån mindre kostsamma åtgärder som t.ex. att to bort trösklar till mycket dyrbara åtgärder som t.ex. instollation av en hiss eller helanpassning av ett kök eller ett badram.

Jag anser att utgångspunkten i fråga om andrahandsupplåtelser - lik­som hittills - bör vara att man skall vara restriktiv vid en prövning av om bostodsanpassningsbidrag skall lämnas eller inte. Men man bör en­ligt min uppfattning inte bortse från att även ftinktionshindrade pxrsoner kan tvingas att under en begränsad tid välja en bostod med andrahands-kontrakt och under denna tid ha nytto av att anpassningsåtgärder vidtos. Jag anser det i dessa fall rimligt att den ftinktionshindrade skall vara berättigad till viss nödvändig form av bostodsanpassning. Jag vill dock understryka att kostnadsaspekten i dessa fall bör väga tungt när det gäller att bedöma om bidrag skall utgå.

Med hänsyn till det sagcfe föreslår jag att det vid en prövning av bo­stadsanpassningsbidrag vid andrahandsupplåtelser inte bara tas hänsyn till om upplåtdsen är långvarig utan också till vilken omfattning cxh vilka kostnader en begärd anpassningsåtgärd skulle medföra. En sådan ordning bör i princip iimebära att det kan vara motiverat att vidto enkla­re, mindre kostsamma anpassningsåtgärder även om upplåtelsen inte är långvarig, medan det för mer omfattande och dyrbara åtgärder bör krä­vas att upplåtelsen är säkrad för lång tid.

Om ett funktionshindrat bam bor växelvis hos icke samboende för­äldrar som har gemensam vårdnad om baraet, kan båcfe föräldraraas bostäder anpassas enligt nuvarande ordning. Är det endast en av för­äldraraa som har vårdnaden om baraet kan vid umgängesrätt bidrag i vissa fall lämnas för anpassning av den umgängesberättigade förälderas bostod. Men i dessa fall begränsas möjligheten dels genom att det skall vara fråga om ett svårt handikappat barn dels genom att åtogandet skall vara regelbundet och kunna antas avse en längre tid.

När det gäller gemensam vårdnad om bara efter äktenskapsskillnad torde det vanligaste mönstret vara att baraet huvudsakligen bor cxh är skrivet hos en av föräldrama och att det träffar den andre föräldera regelbundet ungefär i samma omfattning som en umgängesberättigad förälder. Mönstret vid vård av bamet efter skilsmässa är alltså ungefär detsamma oavsett om föräldrama har gemensam vårdnad eller inte. Det framstår därför som omotiverat att ha olika föratsättningar för bo­stodsanpassningsbidrag för olika kategorier av skilsmässoföräldrar.

I sammanhanget bör också erinras om vad som gäller för bostads­bidrag. Enligt 3 § lagen (1988:786) om bostadsbidrag lämnas bostads­bidrag bl.a. till den som på gmnd av vårdnad eller umgänge tidvis har bara boende hos sig. Någon skillnad mellan gemensam vårdnad och umgängesrätt görs alltså inte i det fallet.

16


 


Remissinstanseraa har inte tagit upp denna fräga speciellt.

Med hänvisning till det sagcfe föreslår jag att möjligheteraa att fä bi­drag till bostadsanpassning när det är fråga om periodiskt boende enbart kopplas till regelbundenheten cxh varaktigheten i åtagandet. Jag föreslår också att kravet på att den boende skall ha ett svårt ftinktionshinder -dvs. svårigheter i den dagliga livsföringen cxh därmed omfattande behov av samhällsinsatser - slopas. Mitt förslag omfattar dels bara med funk­tionshinder som bor växelvis hos sina föräldrar, dels vuxna personer med ftinktionshinder som därigenom ges möjlig att bo eller vistas i exempelvis föräldrars eller baras hem.


Prop. 1992/93:58


2.3.3 Bidragsberättigande ätgärder

Mitt förslag: Bostadsanpassningsbidrag länmas endast för anpass­ning av bostadens fasta funktioner i cxh i anslutning till en ftmk­tionshindrad persons bostad. Detta är i enlighet med gällande praxis. Bidrag länmas under föratsättiung att anpassningsåtgärden är nödvändig för att bostaden skall vara äncfemålsenlig som bostad för den funktionshindrade.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: De remissinstaner som har yttrat sig i saken har tillstyrkt förslaget. Flera remissinstanser efterlyser en klar gränsdragning mellan fasta funktioner cxh lösa inventarier.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Bostadsanpassningsbidrag lämnas enligt nuvarande ordning för sådana ätgärder i och i anslutning till en ftmktionshindrad persons bostad som behövs för att bostaden skall vara äncfemålsenlig som bostad för den funktionshindrade.

Överväganden

Bostodsanpassningsbidrag lämnas enligt gällande praxis för anpassning av bostadens fasta ftinktioner. Bidrag lämnas alltså inte för lösa inventa­rier. Att dra en skarp gräns mellan vad som anses vara fast fiinktion cxh lös inventerie har visat sig svårt i praktiken. Det har ankommit pä be­slutande myndigheter att i varje enskilt fall bedöma var gränsen går. Detto är en ordning som kommer att få gälla även i fortsättningen. Som allmän vägledning bör dock så mycket kunna sägas att fasto funktioner är sådana föremål som utgör en del av bostoden cxh som normalt inte tas från bostaden vid en flyttning. Lösa inventarier är i konsekvens med detta sådana föremål som - även om de är fast anbringade i bostaden -vanligtvis tas med vid en flyttning från bostaden.


2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58


17


 


Till lösa inventarier räknas vissa tekniska hjälpmedel som det är sjuk­vårdshuvudmännens sak att tillhandahålla. I landstingets uppgift enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ingår åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda cxh behandla sjukdomar cxh skador. Landstingets uppgift att tillhandahålla tekniska hjälpmedel har knutits till detta all­männa ansvar för sjukvårdshuvudmännen.

Den 1 januari 1992 fick primärkonununema ansvar för viss hälso- och sjukvård, som ges i särskilda boendeformer för service och omvårdnad, bostäder med särskild service samt dagverksamheter. Detta medför att kommuneraa numera har ett ansvar för att tillhandahålla tekniska hjälp­medel i dessa fall. I den mån kommuneraa övertar skyldigheten att be­driva hemsjukvård i ordinärt boende eller använder sin befogenhet till att erbjuda sådan vård, bör kommuneraa tillhandahålla behövliga hjälp­medel åt personer som bor i det vanliga bostadsbeståndet. Kommunemas ansvar för hjälpmedelsförsörjningen anses följa av detta kommunala hälso- och sjukvårdsansvar (prop. 1990/91:14 s.71).

Någon klar markering att bostodsanpassningsbidraget avser endast fasto funktioner finns inte i nuvarande förordning. Jag föreslår att en sådan precisering införs i den nya lagen.

Bostadsanpassningsbidrag skall enligt nuvarande förordning lämnas för behövUga åtgärder. Men av tillämpningsföreskrifteraa till BAB (BFS 1991:21) framgår att de åtgärder som bidrag söks för.måste vara nödvändiga med hän.syn till funktionshindret. Nödvändigheten skall framgå av det intyg som sökanden skall foga till ansökan.

Funktionshindret är alltså avgörande för vilka åtgärder som bidrag kan lämnas för. Det måste finnas en klar koppling mellan funktionshindret och anpassningsåtgärderaa. Kopplingen skall vara så stark att åtgärderaa kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till ftinktionshindret.

Jag anser att den praxis som kommer fram i tillämpningsföreskrifteraa också bör framgå av den lag som reglerar verksamheten med bostads­anpassningsbidrag. Jag föreslår därför att kravet att åtgärdema skall vara nödvändiga med hänsyn till funktionshindret kommer till uttryck i den nya lagen.


Prop. 1992/93:58


 


2.3.4 Bostadsanpassningsbidrag vid nybyggnad och köp eller byte av bostad

Mitt förslag: Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpassningsbidrag endast om det finns särskilda skäl för att välja en bostad som kräver anpassningsåtgärd.

Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt.

Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som har yttrat sig har understrakit att möjligheteraa till bostadsanpassningsbidrag vid nybygg­nad samt köp eller byte av bostod bör knytas till valet av bostad och inte till varför ny bostad anskaffats.


18


 


Skälen för mitt förslag                                                        Prop. 1992/93:58

Nuvarande ordning

Vid nybyggnad cxh vid köp eller byte av bostad har den fiinktionshind­rade i viss utsträckning möjlighet att välja bostad. I fråga om nybyggnad har därför i praxis ställts upp ett allmänt krav pä att bostaden skall vara lämplig med hänsyn till den ftmktionshindrades behov. Vid köp eller byte av bostad krävs i praktiken att den funktionshindrade väljer en bostad med hänsynstagande till ftinktionshindret, sä att omfattande eller kostnadskrävande anpassningsätgärder inte behövs. Om det vid köp eller byte finns särskilcfe skäl för valet av bostad kan dcxk undantag göras från denna princip.

Överväganden

Enligt 3 kap. 7-8 §§ plan- och bygglagen (1987:10) skall bl.a. byggna­der som innehåller bostäder vara tillgängliga för personer med nedsatt rörelse- cxh orienteringsförmåga och inrättade sä att bostäderaa blir tillgängliga för och kan användas av dessa personer. Plan- cxh bygg­lagen innehåller alltså krav på en generell anpassning av bostäder vid ny- och ombyggnad. Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte för generell anpassning i samband med ny- cxh ombyggnad.

Möjligheten att bevilja bidrag för bostadsanpassning är alltsä begränsad till sådana åtgärder som går utöver den generella anpassning som krävs enligt plan- och bygglagen.

Vid nybyggnad krävs många gånger omfattande txh mycket kostsam­ma anpassningsåtgärder för att tillgodose en ftmktionshindrad persons behov. Detsamma kan gälla vid köp eller byte av bostad, särskilt om det är fråga om ett friliggande hus eller kedje- eller radhus. Det kan t.ex vara fråga om att installera hiss, trapplift eller lyftplatta. Sädana anord­ningar anses inte berättiga till bidrag i ett småhus om det inte finns särskilda skäl för att välja just den bostaden.

Enligt min uppfattning är det av kostnadsskäl rimligt att den funktions­hindrade vid nybyggnad eller köp eller byte av bostad väljer en bostad som är lämplig med hänsyn till hans eller hennes behov så att anpass­ningsåtgärder i möjligaste mån kan undvikas eller minimeras. För att bostadsanpassningsbidrag skall lämnas, bör krävas att det finns särskilda skäl för att välja en bostad som gör det nödvändigt att vidta anpassnings­åtgärder. Det kan t.ex. vara fräga om en bostad som ligger nära en vårdinrättning som den ftinkfionshindrade bör ha tillgång fill. Det kan också gälla fall där den funktionshindrade trots omfattande försök inte lyckats få tag på någon annan lämplig bostad. Att i övrigt ange vad som i det enskilda fallet utgör särskilt skäl låter sig inte göra. Det får liksom hittills ankomma på beslutande kommun att bedöma detta i varje fall för sig.

19


 


2.3.5 Återställningsbidrag


Prop. 1992/93:58


 


Mitt förslag: I förhållande till nuvarande ordning görs den änd­ringen att kravet för att erhålla återställningsbidrag, att en hyres­lägenhet är inrymd i ett flerbostadshus, slopas.

Promemorians förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig har anslutit sig till förslaget.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Statsbidrag för att äterstalla handikappanpassade bostäder m.m. lämnas enligt nuvarande ordning till ägare av bostadshus för kostnader för att ta bort handikappanordningar som har utförts i eller i anslutning till hyres­lägenheter i flerbostadshus eller småhus som hyrs ut.

Överväganden

Om ägaren själv bor i en av lägenheteraa i ett småhus och hyr ut en annan lägenhet i huset kan enligt nuvarande ordning fastighetsägaren inte beviljas bidrag för återställning av lägenhet som hyrs ut. Anpass­ning av hyreslägenheter i flerbostadshus ger däremot rätt till återställ­ningsbidrag. Jag kan inte se någon principiell skillnad mellan dessa båcfe fall. Jag föreslår därför att kravet för att erhålla återställningsbidrag, att hyreslägenhet skall vara inrymd i ett flerbostodshus, slopas.

2.3.6 Kostnadsminimum vid reparationsbidrag

Mitt förslag: Bostodsanpassningsbidrag skall lämnas för repara­tion av utrastning som anskaffats med stöd av bidrag enligt lagen om bostodsanpassningsbidrag även om kostnaden understiger 400 kr.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Några remissinstanser - samtliga kommuner -föreslår att det införs en generell minimigräns för bostodsanpassnings­bidrag som star i rimlig proportion till kommunemas administrations­kostnader.


20


 


Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Bostodsanpassningsbidrag länmas för reparation av utrastning som har anskaffats med stöd av bidrag, om reparationskostnaden överstiger 400 kr och reparationen inte utgör normalt bostodsunderhäll.

Överväganden

Bestämmelsen om kostnadsminimum vid reparation av utrastning har fiinnits sedan är 1980. Den har kommit till ringa användning och har skapat en onödig byråkrati. 1 praktiken tycks det vara vanligt att bidrag till reparationskostnaden ges även när den understiger 400 kr. Jag före­slår cferför att beloppsgränsen slopas. Av sanuna skäl föreslår jag inte någon minimigräns för bostodsanpassningsbidrag över huvud toget.

2.3.7 Standardhöjande ätgärder


Prop. 1992/93:58


 


Mitt förslag: Begreppet standardhöjande åtgärd definieras i lagen. Maximigränsen i fråga om bidrag för stancferdhöjande åtgärd slopas.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser efterlyser en närmare defini-ering av begreppet "stancferdhöjande åtgärd". I övrigt har förslaget inte kommenterats.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Bostodsanpassningsbidrag för standardhöjande åtgärder lämnas encfest om lägenheten har lägsto godtagbara stancferd enligt bostadssanerings­lagen (1973:531), åtgärderaa är av väsentlig betydelse för den fiinktions­hindrade personen cxh åtgärderaa inte utgör led i en stöne upprastning. Undantag från kravet på lägsta godtagbara standard föreligger i vissa fall där det bedöms vara lämpligt att den fiinktionshindrade personen får bo kvar i bostaden.

För stancferdhöjande åtgärder är anpassningsbidraget maximerat till 30 000 kronor per lägenhet. Högre bidrag kan bara lämnas efter med­givande av regeringen.

Överväganden

Flera remissinstanser har anfört att begreppet "standardhöjande åtgär­der" är diffust. Jag delar denna uppfattning och anser att det finns behov av en närmare definition i lagen. Det är dock svårt att dra en klar gräns


21


 


mellan ätgärder som är stancferdhöjande cxh ätgärder som inte är det. Generellt kan sägas att en åtgärd som medför en väsentlig förbättring av husets tekniska eller funktionella kvalitet eller av boendemiljön är att anse som standardhöjande. Vicfere anses vanligen en åtgärd, som inne­bär att bostaden tillförs en helt ny fimktion som bostaden saknar, vara stancferdhöjande.

Jag föreslär att en definition av begreppet stancferdhöjande åtgärd in­förs i den nya lagen. I specialmotiveringen till 9 § i den nya lagen läm­nas exempel på standardhöjande cxh icke stancferdhöjande åtgärder.

För bidrag för stancferdhöjande åtgärd krävs enligt nuvarande ordning bl.a. att åtgärderaa är av väsentlig betydelse för den funktionshmdrade, dvs. att den funktionshindrade i princip inte kan klara sitt boende till­fredsställande om inte åtgärden kommer till stånd. Som jag tidigare påpekat gäller som allmänt krav för bostadsanpassningsbidrag att an-passningsåtgärden skall vara nödvändig med hänsyn till funktionshindret. Det särskilda kravet pä väsentlig betydelse ter sig därmed meningslöst. Jag föreslår därför att detta krav slopas.

I och med att det specialdestinerade statsbidraget försvinner har staten inte längre något direkt inflytande över bostadsanpassningsbidragen. Det fiims därmed enligt min mening inte längre nägot skäl att låta regeringen pröva stancferdhöjande åtgärder som kostar mer än 30 000 kronor. Jag föreslår cferför att denna prövning slopas.


Prop. 1992/93:58


 


2.3.8 Skälig kostnad

Mitt förslag: Nuvarande ordning behålls med redaktionell änd­ring.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: De Handikappades Riksförbund anser att nuvaran­de ordning bör bibehållas utan redaktionell ändring.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Vid bidragsgivning för bostadsanpassning skall en prövning göras av skäligheten av kostnaderaa för de åtgärder som bidrag söks för. Vid bedömning av vad som skall anses vara skälig kostnad skall hänsyn tas till - föratom anpassningsåtgärden i sig - även till att åtgärden bör ut­formas så att bostaden kan använcfes av icke fimktionshindrade medlem­mar av den funktionshindrades hushåll eller av en person som regelbun­det hjälper den funktionshindrade i bostaden.


22


 


överväganden

Anpassningsätgärder som utformas med hänsynstagande fill annan än den funktionshindrade själv innebär ibland att det kan bli fräga om att inte välja den billigaste lösningen. Detta kan gälla t.ex. vid installafion av trapplift eller inredning av ett kök för en rallstolsbunden.

Kommuneraa torde vid sin prövning av vad som anses vara skälig kostnad för anpassningsåtgärderaa vara oförhindrade att ta hänsyn till fördyringar på gmnd av hushållsmedlemmar eller hjälpare utan att det finns någon särskild bestämmelse om det. Jag föreslår därför att bestäm­melsen om hänsyn till hushållsmedlem eller hjälpare inte får någon mot­svarighet i den nya lagen.

2.3.9 Fräga om förskottsbetalning


Prop. 1992/93:58


 


Mitt förslag: Möjlighetema till förskottsbetalning av bostadsan­passningsbidrag slopas. 1 stallet öppnas möjlighet att göra delbe­talningar om flera entreprenörer är inblancfede. Den nya bestam­melsen gäller även återstallningsbidrag.

Promemorians förslag: Överensstammer med mitt. Remissinstanserna: Nägra remissinstanser anser att möjligheteraa till förskottsbetalning bör finnas kvar.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Bostadsanpassningsbidrag betalas ut sedan de åtgärder som bidraget avser har utförts. Bidraget får dock helt eller delvis betalas ut i förskott.

Överväganden

Avsikten med möjligheten att få förskott är i första hand att lösa de problem som kan uppsfe när flera olika entreprenörer är inblancfede. Det framstar i sådana fall som naturligt att en entreprenör inte vill avvakta ersättning för sitt arbete till dess att alla anpassningsåtgärder slutförts. I avvaktan på utbetalning från kommunen skulle i så fall den funktions­hindrade själv tvingas lägga ut av egna medel.

Bestammelsen om utbetalning av bidrag har uppenbarligen i många fall tolkats så att alla bidragsberättigande ätgärder - även om flera entrepre­nörer är inblandade - skall vara utförcfe innan bidrag kan betalas ut. Det torde vara rimligt att en entreprenör kan fä ersättning för sitt arbete när detta är avslutat utan att det skall betraktas som en förskottsbetalning. Det föreslås att möjlighetema till förskottsbetalning slopas och att be­stammelsen i den nya lagen formuleras så att varje entreprenör för sig kan få ersättning för sitt arbete genom anpassningsbidraget sedan hans


23


 


arbete slutförts. En föratsättning är givetvis att beslut om bidrag lämnats och att arbetet godkänts av bestallaren cxh kommunen. Bestammelsen bör gälla även återstallningsbidrag.


Prop. 1992/93:58


 


2.3.10 Länsbostadsnämndernas roll i fråga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag

Mitt förslag: Länsbostadsnämnderaa frånkopplas allt ansvar fråga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag.

Promemorians förslag: Överensstammer med mitt.

Remissinstanserna: Boverket anser att länsbostadsnämnderaa bör ha kvar sin roll i fråga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag. I övrigt har förslaget inle kommenterats.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande ordning

Kommuneraa har beslutanderätt i fräga om bostadsanpassningsbidrag och återstallningsbidrag. I fråga om bostadsanpassningsbidrag är dock länsbostadsnämnden beslutande i s.k. kombinationsärenden och cfe kom­munen är sökande. Med kombinationsärenden menas ärenden i vilka bostadsanpassningsbidrag söks samtidigt med räntebidrag. Eftersom bidragsbesluten måste samordnas prövar länsbostadsnämnden frågan om bidrag i denna typ av ärenden.

I övrigt har länsbostadsnämnderaa i fråga om bostadsanpassnings­bidrag uppgifter huvudsakligen som tillsynsmyndighet cxh besvärsin­stans. Tillsynen utövas bl.a genom granskning av överklagade ärenden och kommuneraas ansökningar om statsbidrag.

Överväganden

Länsbostadsnämnderaas framtid är för närvarande under utredning. Enligt ett uttalande från riksdagen bör övervägandena i fråga om läns­bostadsnämnderaa göras med utgångspunkt i att ansvaret för de kvar­varande uppgifteraa på regional nivå anförtros länsstyrelsema (bet. l991/92:BoU23, rskr. 1991/92:243).

Jag kommer i det följande att föreslå en ny besvärsordning i fråga om bostadsanpassningsverksamheten (se vicfere avsnitt 2.3.11). Förslaget innebär bl.a. att länsbostadsnämndema frånkopplas uppgiften som be­svärsinstans. När dessutom det specialdestinerade statsbidraget för­sviimer skulle endast uppgiften att vara beslutande i kombinations­ärenden samt den delade tillsynsuppgiften bli kvar för länsbostadsnänm­dema. Dessa uppgifter motiverar enligt min uppfattning inte att läns­bostadsnämnderaa fortsätter att ha ett ansvar i fråga om bostadsanpass­ningsverksamheten. Jag föreslår därför att länsbostadsnämnderaas roll i


24


 


fråga om dessa ärenden upphör.

Förslaget fär till följd att kommuneraa blir beslutande även i fråga om kombinationsärendena. I fråga om dessa ärenden får det ankomma på Boverket att utfärda anvisningar om ratineraa för hur uppgifter om bo­stadsanpassningsbidragen skall länmas till länsbostadsnämnderaa eller dess kommande motsvarighet. Förslaget innebär vidare att Boverket tar över de tillsynsftinktioner som länsbostadsnänmderaa haft.


Prop. 1992/93:58


 


2.3.11 Besvärsordningen

Mitt förslag: Kommunemas beslut i bidragsärenden fär över­klagas hos länsrätten.

Promemorians förslag: Överensstammer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser, bl.a. Boverket cxh Handi­kappförbundens Centralkommitté, motsätter sig den förslagna besvärs­ordningen. Det föreslås i första hand att nuvarande ordning bibehålls men att Boverket blir slutinstans. I andra hand föreslås att kommuneraas beslut skall kunna överklagas hos Boverket. Boverkets beslut skall i sin tur kunna överklagas till kammanätten. Övriga remissinstanser som har yttrat sig i saken har anslutit sig till promemorians förslag.

Skälen för mitt forslag

Nuvarande ordning

Kommunens beslut i ärende om bostadsanpassningsbidrag överklagas hos länsbostadsnänmden. Länsbostadsnämndens beslut överklagas hos Boverket. Boverkets beslut överklagas hos regeringen (Scxialdeparte­mentet).

I fråga om återstallningsbidrag gäller att kommunens (förmedlingsorga­nets) beslut om bidrag inte får överklagas, Den encfe möjlighet som finns att få saken överprövad är att anföra kommunalbesvär till kammar­rätten. Boverkets beslut att vägra statsbidrag kan överklagas hos rege­ringen genom besvär.

Överväganden

Regleraa om ett beslut av en förvaltningsmyndighet är sådant att det skall prövas av domstol i högre instans eller om frågan är av den be­skaffenheten att en överprövning enbart inom förvaltningen är lämpliga­re har sin grund i principer som lades fast vid Regeringsrättens tilUcomst år 1909. Grandprincipen då var att ärenden där prövningen i huvudsak går ut på att tillämpa rättsregler skulle överklagas till Regeringsrätten. Ärenden där prövningen gällde lämplighet eller annan mer skönsmässig bedömning skulle överklagas i administrativ ordning. Principen ger inte alltid någon klar ledning, eftersom lagstiftningen på många områden har


25


 


inslag av både rättsfrågor cxh lämplighetsfrågor.                     Prop. 1992/93:58

En annan princip som har tillämpats för att avgränsa omrädet för dom­stolsprövning är den som avser den enskildes rättsskydd. Det har ansetts att frägor som har stor betydelse för den enskilde skall handläggas och avgöras av kvalificerade organ med iakttagande av ett noga reglerat förfarande, utformat med tanke på den enskildes rätt.

Det har under åren pågått en utveckling mot att förvaltningsärenden i allt stöne utsträckning skall kunna överprövas av domstolar.

Rätten till bostadsanpassningsbidrag gäller frågor som kan ha stor betydelse för den enskilde i personligt och ekonomiskt hänseende. Dessa frågor rör i hög grad rättskipning. Det är en viktig uppgift för besvärs­myndigheten att medverka till en enhetlig bedönming på det ifrågavaran­de området. Dessa omständigheter talar enligt min mening för att läns­rätten i fortsättningen bör vara besvärsmyndighet.

Boverket har anfört att ärenden om bostadsanpassningsbidrag kräver en lång rad lämplighetsbedömningar där utgången är beroende av kuns­kaper inom områden som inte direkt behärskas av en domstols leda­möter. Det gäller bl.a. arbetsterapeutisk kunskap cxh erfarenhet samt kunskaper om byggnadsteknik, byggnadsekonomi, byggnaders inomhus­miljö och hälsoskydd.

Att rätten till bostadsanpassningsbidrag också inrymmer frågor som kräver speciell sakkunskap är enligt min mening inte tillräcklig anled­ning att välja ett annat organ än länsrätten som besvärsinstans. Läns­rätten är enligt 8 § förvaltningsprocesslagen skyldig att se till att ett mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Rätten får enligt 24 § samma lag inhämta yttrande över fråga som kräver särskild sakkunskap från myndighet, tjänsteman eller den som annars har att yttra sig i ämnet eller anlita annan sakkunskap. Dessa bestammelser ger enligt min upp­fattning garantier för att länsrätten grancfer sina beslut på erforderlig sakkunskap. En naturlig och viktig uppgift för Boverket blir att förse domstolen med den sakkunskap som behövs. Boverket fömtsätts vicfere meddela vissa föreskrifter och allmänna råd om bostadsanpassnings­bidrag.

Boverket hävdar vidare att den föreslagna besvärsordningen inånga gånger kan komma att lecfe till segdragna processer och uppenbara risker att den enskilde inte förmår ta till vara sin rätt.

Den nya besvärsordningen kommer att innebära att instanskedjan lik­som tidigare innehåller tre instanser men att dessa i fortsättningen utgörs av domstolar. Det finns naturligtvis en risk att det med en sådan ordning kommer att ta längre tid att nå fram till ett slutligt avgörande. Men risken bör enligt min uppfattning inte överdrivas. Det är i realiteten inte så många som utnyttjar hela den instanskedja som star till förfogande. Den andel av kommuneraas beslut om bostadsanpassningsbidrag som överklagas i dag ligger på ungefär 2-3 procent, dvs. högst 1 000 ären­den. 1 fråga om de ärenden som överklagas kommer de flesta med all sannolikhet att endast prövas i en besvärsinstans. Handläggningstideraa vid länsrätterna förefaller i dag inte vara oroväckande långa. Någon större fördröjning i förhållande till nuläget innan ett lagakraftvunnet

26


 


beslut föreligger torde det därför inte bli fråga om genom den föreslagna ordningen. Mot en eventuellt förlängd handläggningstid bör cxkså vägas att förvaltningsdomstolaraas ovannänmda skyldighet att se till att mål och ärenden blir tillräckligt utredcfe utgör ett viktigt skydd för den en­skilde.

Med hänvisning till det sagcfe föreslår jag att kommunens beslut i ären­den om bostadsanpassningsbidrag i fortsättningen skall kunna överklagas hos länsrätten. Länsrättens dom överklagas hos kammanätten. Kammar­rättens dom överklagas hos Regeringsrätten. Samma besvärsordning föreslås gälla för beslut i ärenden om återstallningsbidrag. Detta är sam­ma ordning som gäller i fråga om t.ex. scxialbidrag.

Enligt förvaltningsrättslig praxis anses kommunen ha rätt att i vissa typer av ärenden överklaga ett beslut som går kommunen emot. Ett överklagat beslut om bostadsanpassningsbidrag eller återstallningsbidrag bör i enlighet med denna praxis kunna överklagas av kommunen om dess beslut ändrats eller upphävts i högre instans. Jag anser inte att det finns behov av en särskild bestammelse om detta.


Prop. 1992/93:58


 


2.3.12 Återanvändning av lyftanordningar m.m.

Min bedömning: Nuvarande ordning bör inte fä nägon mot­svarighet i den nya lagen.

Promemorians bedömning: Det föreslås att nuvarande ordning bibe­hålls.

Remissinstanserna: Boverket föreslår att nuvarande ordning inte över­förs till den nya lagen.

Skälen för min bedömning

Nuvararuie ordning

Som tidigare nämnts har regeringen genom ett beslut den 29 januari 1987 uppdragit åt Boverket att bedriva verksamhet i fråga om återan­vändning av lyftanordningar m.m. Boverket har med anledning av detta uppdrag gett ut infonnation.

Överväganden

Enligt den ordning som gäller bedömer kommunen om det är lönsamt att återanvända en anordning när den inte längre behövs. I ett system cfer kommuneraa inte längre kan begära särskilt statsbidrag för bostads­anpassningsverksamheten föratsätter jag att kommuneraa är sä kostnads­medvetna att de utan särskilt påpekande gör en bedömning av om det är lönsamt att återanväncfe lyflanordning som installerats hos en funktions­hindrad person. Om kommunen finner att en lyftanordning bör kunna återanvändas finns möjlighet att villkora beslutet om bostadsanpassnings-


27


 


bidrag så att lyftanordningen skall återlämnas när det inte finns behov av        Prop. 1992/93:58

den längre.

I den mån det behövs bör Boverket utfärda anvisningar om återanvänd­ningen.

2.3.13 Kostnaderna för verksamheten

Kostnaden för bostadsanpassningsbidragen har ökat med 30 prcxent under fiden 1987 fill 1991. För budgetaret 1991/92 beräknas bidragen uppgå till 650 miljoner kronor.

Förslaget till en ny lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. innebär att sådana bidrag även i fortsättningen blir en prioriterad upgift för kommu­neraa. Den nya lagen innefattar en förenklad reglering av nuvarande ordning i fråga om bostadsanpassningsbidrag och återstallningsbidrag. De sakliga ändringar i förhållande till nuvarande ordning som gjorts är i huvudsak ett lagfästande av den fastlagcfe praxis som råder pä onuådet. Några nya kostnadskrävande uppgifter har inte lagts på kommuneraa.

2.3.14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Den 1 januari 1993 upphör den nuvarande regleringen i fråga om bo­stadsanpassningsbidrag cxh återstallningsbidrag att gälla. Den nya lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. föratsätts träcfe i kraft vid denna tidpunkt.

I fråga om ärenden angående bostadsanpassningsbidrag där kommu­nen, eller i s.k. kombinationsärenden, länsbostadsnänmden beslutat om bidrag före den 1 januari 1993 bör dcxk den gamla förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag gälla i fråga om rätten till bidrag. Detta innebär att den ganUa ordningen gäller vid handläggning av överklagade ärenden, såväl i fråga om de materiella bestammelseraa som i fråga om besvärsordningen. Vidare kommer för sådana bidrag som har beslutats men ej utbetalats före den I januari 1993 statligt bi­drag normalt att utbetalas under första halvåret 1994. Den ekonomiska regleringen mellan stat cxh kommun kommer att ske i särskild ordning.

När det gäller föratsättningaraa för en ägare av bostadshus att fä bo­stadsanpassningsbidrag bör den gamla förordningen gälla redan när en ansökan om bidrag kommit in före den nya lagens ikraftträdande. Skälet till detta är att den nya lagen innebär en inskränkning så till vicfe att det i fortsättningen endast är enskilda personer som äger en bostad för per­manent brak som har rätt till bidrag alltså inte fastighetsägare som avser att anpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättshavare (se vidare avsnitt 2.3.2).

I fråga om återstallningsbidrag finns i princip inte något behov av övergångsbestammelser eftersom beslut om sådant bidrag inte kan över­klagas enligt den gamla ordningen. När det gäller Boverkets beslut om utbetalning av statsbidrag till återställningsbidrag, som fattats före den nya lagens ikraftträdande, bör dock bestammelsen om överklagande till regeringen finnas kvar eftersom överprövning enligt den gamla ord­ningen annars inte kan ske i fråga om dessa ärenden.

28


3 Upprättade lagförslag                                     Prop. 1992/93:58

I enlighet med vad jag anfört har inom Scxialdepartementet upprättats förslag till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. och lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. faller delvis under lagrådets granskningsområde. Med hänsyn till förslagens beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.

Den nya lagen ersätter förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag (BAB) och förordningen (1985:489) om stats­bidrag för att äterstalla handikappanpassade bostader m.m. (ÅB).

Inledande bestämmeber

1 § Denna lag har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bo­stader ge personer med ftinktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende.

Paragrafen har ingen motsvarighet i BAB eller ÅB. Den har kommit till för att markera den allmänna inriktningen i fräga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.2).

2 § Kommuneraa svarar för att bidrag lämnas till anpassning och åter-stallning av bostader enligt bestammelseraa i denna lag.

Paragrafen motsvarar 2 § BAB resp. 5 § ÅB på så sätt att det i bestam­melsen slås fast att det är kommuneraa som även i fortsättningen har ansvaret för bidrag till bostadsanpassning cxh återstallning.

3 §  Boverket har tillsyn över kommuneraas bidragsverksamhet.

Enligt nuvarande ordning är det Boverket och länsbostadsnämnderaa som gemensamt har tillsyn över kommuneraas bidragsverksamhet (2 § BAB). Boverket är central förvaltningsmyndighet inom bl.a. bostadssek­tora. Verket svarar för bl.a. föreskrifter, handböcker och annat nödvän­digt informationsmaterial.

Enligt den nya ordningen är enbart Boverket tillsynsmyndighet. Läns­bostadsnämndemas roll i sammanhanget - att granska överklagade ären­den och länma kontinuerlig information och utbildning till kommunemas handläggare och till andra personalgrapper som deltor i handläggningen

29


 


övertas därmed av Boverket (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt       Prop. 1992/93:58

2.3.10). Enligt den nya lagen blir Boverket också tillsynsmyndighet i fråga om återstalhiingsbidrag.

Bostadsanpassningsbidrag

4 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas till enskild person som äger en bostad för permanent brak eller som innehar en sådan bostad med hyres-eller bostadsrätt. Om bostaden hyrs i andra hand, lämnas bidrag endast om anpassnmgsåtgärden är skälig med hänsyn till hur långvarig upplåtel­sen är.

Paragrafen motsvarar 3 § BAB. Den innefattar ändringar i förhållande till nuvarande ordning i två hänseenden.

Enligt nuvarande ordning kan en ägare av bostadshus - även kommu­ner, landsting, bostadsrättsföreningar, privata fastighetsägare och all­männyttiga bostadsföretag - erhålla bostadsanpassningsbidrag för att anpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare. Denna möjlighet har slopats i den nya lagen. Bostadsanpassningsbidraget är alltså i fortsättningen förbehållet bostadsinnehavaren själv att användas för eget eller hushållsmedlems behov. Med enskild person avses alltsä fysisk person i motsats till juridisk person.

Även i fråga om andrahandsupplåtelser har en ändring införts. I stallet för att koppla rätten till bostadsanpassningsbidrag enbart till om upp­låtelsen kan antas vara långvarig krävs enligt den nya ordningen även att åtgärden framstår som skälig (se vicfere allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.2).

5 § Om någon åtar sig att regelbundet under vissa perioder svara för omvårdnad av en funktionshindrad person i sin bostad och om åtagandet kan antas avse längre tid, länmas bidrag även för anpassning av den bostaden.

Paragrafen ersätter 4 § andra och tredje styckena BAB. Bestammelsen innebär en ändring i förhållande till nuvarande ordning så till vida att skillnaden i möjligheteraa att få bostadsanpassningsbidrag för föräldrar som har gemensam vårdnad och föräldrar som har umgängesrätt slopas. Vidare upphör kravet på att det i fråga om andra än föräldrar med ge­mensam vårdnad om bam krävs att den som anpassningen avser skall ha ett svårt funktionshinder. I den nya ordningen kopplas rätten att få bo­stadsanpassningsbidrag enbart till regelbundenheten cxh varaktigheten i åtagandet (se vicfere allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.2).

30


 


6 §   Bostadsanpassningsbidrag lämnas för ätgärder för anpassning av   Prop. 1992/93:58

bostadens fasta funktioner i cxh i anslutning till en funktionshindrad persons bostad. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den fiinktionshind­rade.

Paragrafen motsvarar 4 § första stycket BAB. I förhållande till nuvaran­de ordning har införts den preciseringen, att bostadsanpassningsbidrag lämnas för anpassning av en bostads fasta fiinktioner. Genom precise­ringen markeras att lösa inventarier som t.ex. vissa tekniska hjälpmedel inte ger rätt till bostadsanpassningsbidrag (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.3).

Bestammelsen innehåller också den ändringen, att de ätgärder som bidrag söks för måste vara nödvändiga med hänsyn till funktionshindret i stallet för behövliga som gäller enligt nuvarande ordning. Andringen i ordvalet skall ses som ett lagfästande av praxis snarare än som en upp­stramning av villkoren för bidrag.

7 § Bostadsanpassningsbidrag lämnas även för

1.    åtgärder som har samband med den funktionshindrades behov av rehabilitering, funktionsträning cxh sjukvård, om behovet inte skäligen bör tillgodoses på annat sätt,

2.    åtgärder som gör det möjligt för den funktionshindrade att utöva hobbyverksamhet, om han på grand av sitt funktionshinder inte kan delta i aktiviteter utanför bostaden och

3.    reparation av utrastning som har anskaffats med stöd av bidrag enligt denna lag eller motsvarande äldre bestammelser och reparationen inte utgör normalt bostadsunderhåll. 1

Paragrafen motsvarar 5 § BAB. I förhållande till nuvarande ordning har den ändringen gjorts, att punkten 2 i gällande bestammelse (åtgärder som behövs för att underlätta för den handikappades utveckling mot ett självständigt liv i eget boende) har slopats. Detta innebär inte någon saklig ändring. Sålunda skall det även i fortsättningen finnas möjlighet att få bidrag för anpassning av en bostad för att förbereda en svårt funk­tionshindrad person till ett självstandigt liv. Det kan t.ex. vara fråga om att vidta speciella anpassningåtgärder för att träna upp och lära ett svårt furUctionshindrat bara de praktiska färdigheter som kan behövas för den dagliga livsföringen med sikte på ett självständigt liv i eget boende. Skälet till att purUcten slopats är att hela lagens syfte är att ge människor med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Detta framgår redan av lagens inledningsparagraf.

I förhållande till nuvarande ordning har cxkså den ändringen gjorts i punkt 4 att beloppsgränsen för reparationer slopats (se vidare allmän­motiveringen, avsnitt 2.3.6).

31


 


8 § Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad länmas bostadsan-         Prop. 1992/93:58

passningsbidrag endast om det finns särskilcfe skäl för att välja en bostad som kräver anpassningsåtgärd.

Paragrafen saknar motsvarighet i BAB. Den är ett lagfästande av den praxis som råder vid beviljande av bostadsanpassningsbidrag när det gäller nybyggnad samt köp eller byte av bostad (se vicfere allmänmotive­ringen, avsnitt 2.3.4)

Bostadsanpassningsbidragför standardhöjande åtgärder

9 § Med stancferdhöjande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig mån förbättrar husets eller bostadens fiinktioner eller som tillför huset eller bostaden ny funktion.

Paragrafen har ingen motsvarighet i BAB. Den ger en definition av vad som menas med stancferdhöjande åtgärd (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.7).

Som exempel på standardhöjande åtgärder kan nämnas följande.

En stöne tillbyggnad bör bedömas som standardhöjande om behovet av anpassningsåtgärderaa skulle kunnat tillgodoses inom en befintlig huskropp.

Tillbyggnad av ytterligare ram tillför bostaden en ny funktion och bör alltid betraktas som standardhöjande, såvida inte rammet ersätter ett tidigare ram som tagits i anspråk för annan anpassning. Som tillbyggnad räknas ocksä anordnande av ram i tidigare fönåd, garage eller liknande. Tillbyggnad av nytt garage/carport tillför bostaden en ny funktion cxh bör också anses som en standardhöjande åtgärd.

En helt ny köksutrastning bör bedömas som stancferdhöjande under föratsättning att den tidigare inredningen var bristfällig eller otidsenlig. De inrednings- och utrastningsdetaljer i den nya köksinredningen, som får anses utgöra anpassning av befintliga funktioner, bör cferemot inte anses vara stancferdhöjande.

Som exempel på icke standardhöjande åtgärder kan nämnas följande.

En tillbyggnad som utökar en befintlig fiinktion eller en tillbyggnad som ersätter en funktion som inte kan förbättras inom befintlig huskropp bör inte anses som standardhöjande. Detta gäller under föratsättning att anpassningen av planlösningskäl eller för att den skulle innebära en påtaglig försämring i boende för övriga hushållsmedlemmar inte kan göras inom en befintlig huskropp.

Anordnande av extra area inom en befintlig huskropp bör som regel inte anses vara en stancferdhöjande åtgärd.

Installation av lyftanordningar (lyftplattor, trappliftar) eller andra fill-gänglighetsskapande åtgärder (ramper eller dylikt) bör inte heller anses som en standardhöjande åtgärd.

Speciell inredning eller utrastning av kök/hygienram torde inte vara att anse som stancferdhöjande, eftersom sådana åtgärder får ses som anpass-

32


 


ning av befintliga funktioner. Anpassningsätgärder som t.ex. höj- cxh    Prop. 1992/93:58

sänkbara köksbänkar eller höj- cxh sänkbar hygienutnistning bör alltsä inte anses som stancferdhöjande.

Flyttning av en befintlig hygienfunktion från exempelvis över- eller källarplan till bottenplan genom anordnande av nytt handikappanpassat hygienutrymme bör anses som anpassning av en befintlig fiinktion cxh inte som någon standardhöjande åtgärd. Om befintlig hygienfunktion saknar varmvatten bör dock den nya fiinktionen betraktas som standard­höjande.

10 §    Bostadsanpassningsbidrag för stancferdhöjande åtgärder lämnas encfest om

1.   lägenheten har lägsta godtagbara standard enligt 2 b § bostadssane­ringslagen (1973:531) cxh

2.   åtgärdema inte utgör ett led i en stöne upprastning.

Trots bestammelseraa i första stycket 1 lämnas bidrag för stancferd­höjande åtgärder i en ftmktionshindrad persons egen bostad, om åtgär­dema behövs för att det skall vara möjligt för den funktionshindrade att bo kvar och om det med hänsyn till den tid han bott i huset cxh övriga omständigheter kan anses lämpligt att han ges en sådan möjlighet.

Paragrafen motsvarar 6 § BAB. Den ändringen har gjorts i förhållande till nuvarande ordning att kravet att åtgärderaa är av väsentlig belydelse för den funktionshindrade (6 § 2 BAB) slopats. Borttagandet av kravet är encfest redaktionellt (se vicfere allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.7).

Bidrag till återställning av anpassade bostäder

11 § Ägare av bostadshus har rätt till bidrag för kostnader för att ta bort anordningar för funktionshindrade personer (återstallning) som har utförts

1.    i eller i anslutning till hyreslägenheter eller småhus som hyrs ut, eller

2.    i anslutning till bostadsrättslägenheter i flerbostadshus, om anord-ningaraa avser att underlätta för en funktionshindrad person att komma in i och ut ur lägenheten eller att förflytta sig till och från huset eller inom tomten.

Paragrafen motsvarar 1 § ÅB. I förhållande till nuvarande ordning har den ändringen gjorts, att återstallningsbidrag medges även i fall cfe hyreslägenheter är inrymda i småhus. Detta innebär att även en person som hyr ut en del av sin egen bostad har rätt till återstallningsbidrag (se vicfere allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.5).

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58                                                                       


 


12 §  Återstallningsbidrag lämnas under föratsättning att          Prop. 1992/93:58

1.   återstallningen avser en anpassningsåtgärd som har utförts med stöd
av bidrag enligt denna lag, förordningen (1982:639) om bostadsanpass­
ningsbidrag eller förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostads­
anpassningsbidrag och

2.   anpassningsåtgärden på grand av ändrade förhållanden inte längre
kan utnyttjas för sitt ändamål och åtgärden är till nackdel för andra
boende.

Paragrafen motsvarar 2 § ÅB. Punkt 3 i bestammelsen har slopats, eftersom de specialdestinerade statsbidragen försvinner. Punkt 4 i be­stanunelsen om koslnadsminimum för rätt till bidrag har flyttats till 14 § i den nya lagen.

13 § För bidrag enligt 11 § 1 gäller ocksä att husägaren har tillförsäkrat kommunen rätt att när den anpassade lägenheten blir ledig anvisa den till bostadssökande och att kommunen vid den tidpunkt cfe lägenheten blir ledig inle har kunnat anvisa den till någon annan person med funktions­hinder.

Paragrafen motsvarar 3 § ÅB. Ett förtydligande har gjorts som innebär att en föratsättning för bidrag är att kommunen inte kunnat anvisa lägen­heten till en annan funktionshindrad person.

Bidragens storlek

14 § Bostadsanpassningsbidrag och återstallningsbidrag lämnas med belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderaa. Återstallnings­bidrag lämnas dock endast om den godkända kostnaden vid ett och sam­ma tillfälle överstiger 5 000 kronor.

Paragrafen motsvarar 7 § BAB och 2 § 4 ÅB. En ändring i förhållande till nuvarande ordning har gjorts vilken innebär att det inte längre an­kommer på regeringen att pröva standardhöjande åtgärder som över­stiger 30 000 kr (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.7).

Vidare har 7 § andra stycket BAB slopats. Detta innebär inte någon saklig ändring av nuvarande ordning (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.8).

Handläggning av bidragsärenden m.m.

15 § Före utbetalningen av bostadsanpassningsbidrag eller återstall­ningsbidrag får den kommun som beviljat bidraget återkalla beslutet, om de föratsättningar som låg till gmnd för beslutet inte längre föreligger.

Paragrafen överensstammer i fråga om bostadsanpassningsbidrag med 11 § BAB. I ÅB finns ingen motsvarighet till bestammelsen.

34


 


16 § Bostadsanpassningsbidrag och återstallningsbidrag betalas ut sedan         Prop. 1992/93:58

åtgärd som bidraget avser har utförts.

Paragrafen motsvarar 12 § första stycket första meningen BAB i fråga om bostadsanpassningsbidrag. I ÅB finns ingen motsvarande bestammel­se. Bestammelsen innehåller en ändring i förhållande till nuvarande ordning som iimebär att det öppnas möjlighet för en entreprenör att få betalt av kommunen även om inte alla anpassningsarbeten slutförts. Möjligheteraa till förskottsbetalning slopas (se vidare allmänmotive­ringen, avsnitt 2.3.9).

Bestammelsen i 12 § andra stycket BAB har mte överförts till den ny lagen. Skälet till detta är att det torde vara självklart att kommunen betalar ut bidraget eftersom bidragsgivningen är en kommunal ange­lägenhet.

17 § Kommunen får besluta om återbetalning av bidrag helt eller delvis

1.   om mottagaren av bidraget genom oriktiga uppgifter eller pä något annat sätt har förorsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp,

2.   om bidrag i annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.

Kommunen får helt eller delvis efterge återbetalningsskyldigheten, om det finns särskilda skäl.

Första stycket överensstammer med redaktionella ändringar med 13 § BAB i fråga om bostadsanpassningsbidrag. När det gäller återstallnings­bidrag är bestammelsen ny.

Andra stycket motsvarar i fråga om bostadsanpassningsbidrag 14 § BAB. En ändring har gjorts som innebär att länsbostadsnämnderaa inte längre prövar eftergift av återbetalningsskyldighet. Det blir konmiunen själv som i fortsättningen får göra detta i och med att det Sjxcialdestine-rade statsbidraget försvinner.

Överklagande

18 §  Kommunens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.

Paragrafen motsvarar 16 § BAB och 9 § ÅB. I förhållande till nuvaran­de ordning har en ändring gjorts som innebär att beslut i fråga om både bostadsanpassningsbidrag och återstallningsbidrag överklagas hos läns­rätten. Länsrättens beslut överklagas hos kammarrätten. Kammanättens beslut överklagas hos Regeringsrätten (se vidare allmänmotiveringen, avsnitt 2.3.11)

En kommun bör i enlighet med förvaltningsrättslig praxis kunna över­klaga ett av länsrätt eller kammarrätt meddelat beslut om bostadsanpass­ningsbidrag eller återstallningsbidrag, som gått kommunen emot.

35


 


Övergångsbestämmeberna                                                        Prop. 1992/93:58

Den nya lagen föratsätts träcfe i kraft den 1 januari 1993.1 princip gäller de nya bestammelseraa fullt ut från den dagen. Har kommunen, eller i fråga om kombinationsärenden, länsbostadsnämnden beslutat om bo­stadsanpassningsbidrag före lagens ikraftträdande, gäller dock den gamla förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag fortfarande. Ett beslut som överklagats till länsbostadsnänmden eller Boverket över­klagas alltsä vicfere och prövas enligt den gamla ordningen.

Har ansökan om bostadsanpassningsbidrag kommit in till kommunen eller, i förekommande fall, länsbostadsnänmden, före lagens ikraftträ­dande men ännu inte avgjorts där gäller däremot den nya lagen fiillt ut. Ett undantag har gjorts i fråga om den bidragsberättigade kretsen. Enligt den nya lagen lämnas bostadsanpassningsbidrag enbart till enskilda per­soner som äger eller innehar en bostad. Vissa ägare till bostadshus som enligt tidigare bestammelser innefattats i den bidragsberätfigade kretsen omfattas nu inte av rätt till bidrag. Om sädana ägare har ansökt om bostadsanpassningsbidrag före lagens ikraftträdande har de rätt att fä ansökan prövad enligt äldre bestammelser.

Den nya lagen gäller med visst smäne undantag helt i fråga om åter­stallningsbidrag (se vidare allmänmofiveringen, 2.3.14).

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Enligt förslaget fill lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. kan kom­munens beslut om bostadsanpassningsbidrag överklagas hos länsrätten. 1 14 § lagen (1971:289) om aUmänna förvaltningsdomstolar har därför införts ett tillägg enligt vilket länsrätten har att pröva mål enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemstaller jag att regeringen föreslär rikscfegen att anta förslagen till

1.   lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.,

2.   lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings­domstolar.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden cxh beslutar att genom proposition föreslå rikscfegen att anta de förslag som före­draganden har lagt fram.

36


 


Sammanfattning av departementspromemorian    Pop- 1992/93:58

Bostadsanpassningsbicfrag m.m. (Ds 1992:52)    ''8* i

1 promemorian länmas förslag till en ny gemensam lag om bostads­anpassningsbidrag och återstallningsbidrag som skall ersätta förord­ningen (1985:489) om statsbidrag för att äterstalla handUcappanpassade bostader m.m. och förordningen (1987:1050) om statskommunalt bo­stadsanpassningsbidrag. Lagförslaget innehåller vissa förändringar både i förhållande till stödet och handläggningen.

I fråga om den bidragsberättigade kretsen föreslås att bostadsanpass­ningsbidrag skall vara förbehållet enskild person som äger det hem som han bor i eller som innehar lägenhet med hyres- eller bostadsrätt. Bostadsrättsföreningar, privata fastighetsägare och allmännyttiga företag samt kommuner och landsting har däremot enligt förslaget inte rätt till bostadsanpassningsbidrag för att anpassa en bostad åt en hyresgäst eller bostadsrättshavare.

Vid andrahandsupplåtelser föreslås att bostadsanpassningsbidrag får lämnas endast om anpassningsåtgärden är rimlig med hänsyn till upp­låtelsens varaktighet.

Vid periodiskt boende föreslås att bostadsanpassningsbidraget enbart kopplas till regelbundenheten och varaktigheten i åtagandet.

När det gäller bidragsberättigande åtgärder föreslås att det i lagen införs den begränsningen för rätten att få bostadsanpassningsbidrag, att det skall föreligga särskilda skäl för att bidrag skall utgå.

I fråga om rätten till återställningsbidrag föreslås vissa smäne änd­ringar.

I promemorian lämnas också förslag om slopande av beloppsgräns vid reparation av utrustning, som anskaffats med stöd av bostadsanpass­ningsbidrag.

Det lämnas också i lagtexten en definition vad som menas med stan­dardhöjande åtgärd samt föreslås att regeringsprövningen i fråga om sådana åtgärder över viss beloppsgräns slopas.

Möjligheten till förskottsbetalning av bidrag föreslås slopad.

Det föreslås att Boverket tar över länsbostadsnämndemas tillsynsroll.

I fråga om besvärsordningen föreslås att kommunemas beslut får överklagas hos länsrätten. Beslutande kommun eller Boverket får inträcfe som part i domstolen. Dessutom får beslutande kommun eller Boverket rätt att överklaga ett domstolsbeslut som går kommunen emot.

I fråga om återanvändning av lyftanordningar m.m. föreslås att nu­varande ordning skall fortsätta att gälla.


4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58


37


Remissammanställning                             Prop. 1992/93:58

Bilaga 2 Departementspromemorian   (Ds    1992:56)   Bostadsanpassningsbidrag

m.m. har remissbehandlats.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Socialstyrel­sen, Riksförsäkringsverket (RFV), Statens handUcappräd (SHR), Handi­kappinstitutet, Statskontoret, Boverket, Riksrevisionsverket (RRV), Kammanätten i Jönköping, Länsrätten i Östergöflands län. Länsstyrelsen i Malmöhus län. Länsstyrelsen i Nonbottens län, Borås, Hallstaham-mars, Höör, Karlskrona, Katrineholms, Kinda, Kungälvs, Ljuscfels, Ljusnarsbergs, Malmö, Staffanstorps, Stockholm, Sunne, Torsby, Älvkarleby, Ängelholms, Ödeshögs, Österåkers och Östhammars kom­muner samt Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), De Handi­kappades Riksförbund (DHR), Pensionäreraas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund, Svenska kommunförbundet. Föreningen Kommunala Förmedlingsorgan (FKFo), Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR) och Synskadades Riksförbund (SRF).

1 Allmänt om regleringen

Promemorians förslag

En gemensam lag med bestammelser om både bostadsanpassningsbidrag och återstallningsbidrag införs.

Remissinstansernas svar

Sociabtyreben understryker vikten av att en särskild lagreglering kom­mer till stånd. yyVinstammer i utredningens allmänna överväganden att målet för samhällets insatser i fråga om personer med funktionshinder är att de skall få möjligheter att leva ett i möjligaste mån normalt liv. Detta fömtsätter att om personer med funktionshinder skall kunna bo som andra måste den fysiska miljön göras fillgänglig. Systemet med bostads­anpassningsbidrag synes därvid vara ett viktigt inslag. Verket har i olika sammanhang stallt sig positiv till olika förslag som syftar till att förbätt­ra situationen för handikappade. Ur det perspektivet har verket inget att erinra mot de föreslagna ändringama i regleraa om bostadsanpassnings­bidrag. SHR tillstyrker att bostadsanpassningsbidraget blir lagfäst.

Boverket avstyrker att förslaget i dess nuvarande utformning läggs till gmnd för lagstiftning beträffande bostadsanpassningsbidrag m.m. Verket menar att förslaget innehåller flera olämpliga lösningar och ett flertal oklarheter på väsentliga punkter. Enligt verkets mening bör förslaget omarbetas i enlighet med vad verket angett i sitt yttrande. Statskontoret konstaterar att lagförslaget innehåller vissa förändringar, jämfört med nuvarande förhållanden, i fråga om bostadsanpassningsstödet vilka enligt verkets mening ger kommunema större frihet att handla efter lokala behov. RRV har från sina utgångspunkter ingen anledning att ifrågasätta

38


 


behovet av en reglering enligt de förslag som förs fram i promemorian.   Prop. 1992/93:58

Länsrätten i Östergötlands län har tiUstyrkt förslaget. Länsstyreben i   Bilaga 2

Malmöhus län tillstyrker förslaget i stort. Länsstyreben i Norrbottens län ser positivt på förslaget till en lag som reglerar kommuneraas skyldig­het att svara för bostadsanpassningen. Handikappinstitutet instammer helt i att verksamheten med bostadsanpassning även i fortsättningen behöver vara särskilt reglerad. Borås kommun framhåller att kommunen i och för sig inte har något emot att kommuneraas ansvar beträffande bostadsanpassningsbidragen lagfästs, men kommunen staller sig avvisan­de till förslaget om en särskild lag som i detalj reglerar kommunens skyldighet. En bättre lösning vore att komplettera scxialtjänstlagen med de krav staten vill stalla på kommuneraa cxh cfer föreskriva att kommu­nema genom bidrag till anpassning av bostader eller pä annat sätt ge människor med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende.

Halbtahammars kommun framför att rent principiellt kan statens behov av att reglera en kommunal verksamhet ifrågasättas. Kommuneraa bör ges förtroende att själva klara bostadsanpassningsfrågor. Då Hallstaham-mars kommun har en mycket klar installning att leva upp till den före­slagna lagens ambitioner saknar dock frågan praktisk betydelse. Lagen kan cferför accepteras med de förslag till ändringar och klarlägganden som kommunen framför. Karbkrona kommun avvisar i första hand en lagstiftning med hänvisning till att kommunerna enligt scxialtjänstlagen ensamma har det fulla ansvaret för vård, omsorg, boende för äldre och handikappade. Kungälvs kommun framför att kommunens grundinstall-ning är att bostadsanpassningsbidragsverksamheten inte behöver lagreg­leras. Den lagreglering som firms i socialtjänstlagen är ftillt tillräcklig för att trygga handikappades rätt till bostadsanpassning. Om regeringen väljer att lägga ett förslag om lagreglering tillstyrker kommunen de föreslagna regleraa. En sådan lagreglering bör kopplas till ett special-destinerat statsbidrag, eftersom kommunen inte kommer att ha möjlighet att själv råda över omfattning och kvalitet.

Ljusdals kommun framhäller att lagförslaget innebär ett visst förtyd­ligande i jämförelse med den nuvarande förordningen. Staffanstorps kommun ifrågasätter behovet av att en särskild lag om bostadsanpass­ningsbidrag införs. Sunne kommun motsätter sig att en särskild lag om bostadsanpassningsbidrag införs. Torsby kommun menar att bostads­anpassningsbidrag och återstallningsbidrag bör regleras i en förordning för att uppnå lika behandling i hela riket. Ångelholms kommun framför att lagförslaget i flera delar är vagt formulerat och man bibringas lätt den uppfattningen att lagförslaget enbart ger kommunema rätten att utge bostadsanpassningsbidrag. I lagen skall tydligt anges att det är en kommunal skyldighet att utge bostadsanpassningsbidrag till personer med funktionshinder. Ödeshögs kommun framför att en utgångspunkt för förslaget om en ny lag om bostadsanpassningsbidrag m.m. skall vara att den nya ordningen inte får innebära att kommunema åläggs nya kost­nadskrävande uppgifter. Österåkers kommun instammer i utredningens bedömningar och tillstyrker förslag till lag om bostadsanpassnings-

39


 


bidrag. HCK framhåller att det är positivt att det har tagits fram ett      Prop. 1992/93:58

förslag till lag om bostadsanpassningsbidraget, men att det föreliggande Bilaga 2 förslaget innehåller oklarheter som mäste förtydligas. SRF delar uppfatt­ningen att en avreglering av bostadsanpassningsbidraget kommer att innebära försämringar för brukaraa cxh att en lagsfiftning är enda möjligheten att tillförsäkra en bra boendestancferd i framtiden. PRO finner det nödvändigt att kommuneraa genom en lag ges skyldighet att svara för bostadsanpassning cxh att lagen bör träcfe i kraft från den 1 januari 1993. PRO anser att det bör finnas en koppling till scxialtjänst-lagens biståndsparagraf.

Svenska kommunförbundet motsäXter sig att en särskild lag om bostads­anpassning införs. FKFo delar uppfattningen att bostadsanpassnings­bidraget spelar en viktig roll i bostadsförsörjningen för människor med ftinktionshinder. Föreningen anser att förslaget till ny lag om bostads­anpassningsbidrag i stort är bra. NHR anser det mycket angeläget att en bostadsanpassningslag kommer till stånd. Det presenterade lagförslaget bör dock bearbetas särskilt när det gäller personkrets, rätten att flytta, definitionen av standardhöjande åtgärder och formeraa för den enskildes ekonomiska åtaganden.

2 Bidragsberättigade

Promemorians förslag

Bostadsanpassningsbidraget skall i fortsättningen vara förbehållet enskil­cfe personer som önskar anpassa sin egen bostad.

Remissinstansernas svar

Sociabtyreben tillstyrker i princip detta. SHR framför att denna bestam­melse betyder att det inte längre är möjligt att fä stöd för att nyprodu-cera handikapplägenheter med särskild anpassning av ytor och utrym­men för personer med stora funktionshinder. Rådet anser att det är en brist att utredningen inte alls berör hur ungdomar och andra med stora fiinktionshinder utan bostad skall fä för dem anpassade bostader. I specialmotiveringen anges att föräldrar med delad vårdnad av ett funk­tionshindrat bara kan få bostadsanpassningsbidrag. Rådet föratsätter att bidrag också läranas när vuxen person med funktionshinder bor hos förälder eller annan.

Boverket menar att begreppet "enskild ägare" är en mycket tveksam juridisk formulering. Ett bättre alteraativ är att använcfe det sedvanliga begreppet fysisk person. Vicfere menar Boverket att om avsUcten med förslaget är att inskränka kretsen av bidragsberättigade till fysiska personer som äger en- och tvåbostadshus bör detta sägas i klartext. Lämpligheten av att begränsa bidragsgivningen till den krets som avses med förslaget kan dock ifrågasättas. Verket framför att dd ibland kan

40


 


vara praktiskt att fastighetsägaren sfer som sökande cxh att ansökan   Prop. 1992/93:58

utformas i samråd med den funktionshindrade. Det kan därvid noteras    Bilaga 2

att en anpassning av en lägenhet ofta utförs i samband med en stöne ombyggnad cxh att det är ekonomiskt fördelaktigt att åtgärderaa samord­nas. Det är emellertid av avgörande betydelse att den individuella anpassning som kan stödjas med bostadsanpassningsbidrag får en klar avgränsning mot den generella anpassning som skall göras enligt plan-och bygglagen. I sistnämnda lag bör regleras de generella grandkrav som är nödvändiga för att bostader skall vara lämpliga för sitt ancfemål sett ur ett samhällsintresse. Om gränsdragningen blir oklar kan detta leda till stora kostnader för kommuneraa cfe fler ätgärder kan komma att bedömas som individuell anpassning. Det är särskilt viktigt att gräns­dragningen klargörs beträffande särskilcfe handikapplägenheter cxh olika former av grappbostader. När det gäller andrahandsupplåtelser kan det enligt Boverkets mening ifrågasättas om bidrag över huvud taget skall lämnas när det är fråga om kortvariga andrahandsupplåtelser. Det kan därvid noteras att det i andra sammanhang stalls krav på varaktighet för att bidrag skall utgå.

Statskontoret delar utredningens uppfattning att bostadsanpassnings­bidrag skall vara förbehållet person med ftinktionshinder. Det är oklart vilken roll en hyresvärd har vid ansökningsförfarandet. Oklarheten motiverar att hyresvärdens stallning regleras i lagen. Statskontoret efterlyser i detta sammanhang en definition av begreppet bostad. 1 specialmotiveringen till 4 § bör införas ett tillägg med irmebörden att med bostad avses inte byggnad för fritidsbruk. När det gäller periodiskt boende i olika kommuner bör ett förtydligande göras. Av specialmotive­ringen till 6 § bör framgå vilken kommun som är bidragsansvarig, dä förälder med gemensam vårdnad om bara med funktionshinder, resp. personer med vårdnadsåtagande för vuxna med funktionshinder, bor i skilda kommuner. Halbtahammars kommun framhåller att den föreslag­na ändringen, att bidrag skall förbehållas "enskilcfe" personer, kan förväntas lecfe till onödigt krångel. Av lagförslaget har inte gått att utläsa om kommunen kan lämna bidrag till anpassning av egendom utanför kommunen eller till fritidshus. Vidare framgår det inte om bidrag skall lämnas för person som är folkbokförd i annan kommun. Enligt kommu­nen talar övervägande skäl för att bidrag bara lämnas för anpassning av permanenlbostader. Vidare bör kommunens skyldighet att lämna bidrag begränsas till i kommunen skrivna personer. När det gäller den utökade rätten till bidrag även för umgängesberättigad förälder utan vårdnad liksom förslaget att ta bort kravet på "svårt" handikappad bör detta leda till att ett ökat antal personer blir bidragsberättigade, något som knap­past kan vara förenligt med finansieringsprincipen.

Katrineholms kommun påpekar att för att lagen skall vara komplett krävs att det anges på vilka sakliga grander en fastighetsägare kan vägra lämna medgivande till anpassning av en lägenhet. LJusdab kommun framhåller att om bidrag ges endast till enskilda personer kommer detta att innebära stöne krav på kommunala resurser för att bista sökanden. I de flesta fall har bostadsföretagen bättre kompetens för upphandling,

41


 


upprätta ansökan m.m. än den enskilde sökanden. 1 lagförslaget bör     Prop. 1992/93:58

klarläggas vilka villkor som kan stallas frän fastighetsägaren för att ge Bilaga 2 sitt medgivande till ätgärder. Torsby kommun påpekar att om bidrag encfest lämnas till enskilcfe personer kan detta tolkas säsom att bostads­anpassningsbidrag inte kan utgå till sädana ätgärder som skulle varit utförcfe enligt plan- cxh bygglagen. Anpassning av bostader uthyrda i andra hand bör ske endast om anpassningen är rimlig cxh säkrad för lång tid. Älvkarleby kommun framför att ett positivt förslag är att bo­stadsanpassningsbidraget i fortsättningen skall vara förbehåUet enskilda personer som önskar anpassa sin bostad cxh inte som nu kommuner cxh landsting samt bostadsrättsföreningar cxh bostadsföretag som anpassar till sina hyresgäster. Österåkers kommun vill särskilt lyfta fram cxh tillstyrka förslaget om att bostadsanpassningsbidraget skall vara förbe­hållet enskilda personer som önskar anpassa sin egen bostad. HCK anser att den bidragsberättigade kretsen skall gälla enligt nuvarande ordning. HCK är tveksamma till att helt utestänga ägare av flerbostadshus från rätten till bostadsanpassningsbidrag, bl.a. cferför att det förefaller egen­domligt att den enskilde hyresgästen eller bostadsrättshavaren skall beviljas medel för åtgärder i det gemensamma huset eller på tomtmarken utanför. Förslaget kan försvära byggandet för särskilt omvårdnads-krävande personer integrerat i övrigt bostadsbyggande. Förslaget kan medföra onödiga fördyraingar. Den nya ordningen föratsätter att den framtida hyresgästen är utsedd innan projekteringen görs. HCK ser dock stora fördelar med att tilldela hyresgästen det avgörande inflytandet över vilka anpassningsåtgärder som skall vidtas i hans eller hennes bostad. Särskilt betydelsefiillt blir möjligheten för dem som bor i specialbostader av olika slag, där kommunen som regel är fastighetsägare. HCK tillstyr­ker därför förslaget att den enskilde lägenhetsinnehavaren skall vara mottagare av bostadsanpassningsbidraget, men anser att det behöver kompletteras med en möjlighet också för fastighetsägaren att söka bidraget.

DHR påpekar att möjligheten för fastighetsägare, allmännyttiga före­tag, bostadsrättsföreningar, kommuner cxh landsting att söka bostadsan­passningsbidrag föresläs försvinna. Förslaget får till konsekvens att s.k. handikapplägenheter inte kommer att byggas i fortsättningen. DHR anser att det även i fortsättningen måste finnas en lagstiftning som gör det möjligt att producera lägenheter med stöne ytor, som är planerade med utgångspunkt för personer som har större rallstolar cxh andra skrymmande hjälpmedel. DHR motsätter sig att det är enbart enskilda som skall ha rätt att söka bostadsanpassningsbidrag. Bygghenar, bo­stadsföretag m.fl. skall även i fortsättningen kunna göra det på grand av att det måste finnas fungerande bostader för alla. Plan- cxh bygglagstift­ningen är inte alltid tillräcklig när det gäller att producera fungerande bostader för funktionshindrade. SRF framför alt det borde finnas en möjlighet till anpassning av fritidshus. PRO anser att kravet på ända­målsenlig bostad som fitms i plan- och bygglagen(PBL) måste förstarkas vad gäller särskilcfe boendeformer och bostader med särskild service. Med ett sådant krav på grandläggande tillgänglighet i PBL blir gräns-

42


 


dragningen till individuell bostadsanpassning tydlig. PRO påpekar att det Prop. 1992/93:58

måste samhällsekonomiskt vara mindre kostsamt att vid nybyggnad göra          Bilaga 2

allt boende grandläggande tillgängligt. Sveriges Pensionärsförbund framför att förslaget att ta bort fastighetsägarens möjlighet att söka anpassningsbidrag för samtidigt iordningsstallande av flera eller samtliga lägenheter i en fastighet fär till följd att det kan bli betydande svårig­heter att bilcfe bostadsrätter för pensionärer och handikappade i en redan befintlig fastighet. Svenska Kommunförbundet framför att om en lag äncfe skulle införas tillstyrks förslaget om uppstranming av regleraa om vilka som är bidragsberättigade. När det gäller periodiskt boende vill förbun­det markera de särskilcfe problem som kan uppsta vid vistelse i familje­hem. Enligt förbundets uppfattning är det vistelsekommunen som skall sta för eventuell bostadsanpassning. Beträffande den föreslagna 6 § noteras som positivt att olika vårdlösningar kan prövas, bl.a. blir det lättare för bara att värcfe gamla föräldrar. FKFo anser att när det gäller den bidragsberättigade kretsen skall fastighetsägare även fortsättningsvis kunna söka bidrag för enskilcfe personer. FKFo anser inte att detta strider mot bidragets syfte, eftersom kommuneraa cxksä i dessa fall grandar bidraget pä en bedönming av den enskildes handikapp cxh behov av åtgärder. Många fastighetsägare hjälper i cfeg enskilcfe att söka bidraget, vilket innebär att konmiuneraas arbete väsentligt förenklas. NHR menar att de som pä grund av funktionsnedsättning har svårigheter i sitt boende som kan avhjälpas med fysiska åtgärder cxksä skall ha rätt till bostadsanpassningsbidrag för att fä dessa ätgärder genomförda. Förslaget är oklart när det gäller vem som är bidragsberättigad: den ftinktionshindrade eller fastighetsägaren/kontraktsinnehavaren. Den enskilde funktionshindrade, bara eller vuxen, måste ha rätt att få sin bostad anpassad.

3 Bidragsberättigande åtgärder

Promemorians förslag

Bostadsanpassningsbidrag lämnas för anpassning av en bostads fasta ftinktioner i cxh i anslutning till en fiinktionshindrad persons bostad som behövs för att den skall vara äncfemålsenlig som bostad för den funk­tionshindrade.

Remissinstansernas svar

Boverket framhåller att förslaget i denna del överensstammer med nuva­rande lydelse. I specialmotiveringen till 5 § anges att kravet på att anpassningsåtgärden skall vara nödvändig med hänsyn till funktions­hindret kvarstar. Det är mindre lämpligt att preciseringen finns i tillämp­ningsföreskrifter. Med hänsyn till det stora antal tvister som kan förvän­tas bör om möjligt angelägenhetsgraden av de sökta åtgärdema precise-

43


 


ras i lagtexten. I den allmänna motiveringen anges att stöd inte lämnas Prop. 1992/93:58

för lösa inventarier som det är sjukvårdshuvudmannens uppgift att        Bilaga 2

tillhandahålla. Uttalandet bör förtydligas till att avse samtliga lösa inventarier. Katrineholms kommun framhåller att begreppet "fasta funktioner" inte är något klart och entydigt begrepp. De senaste årens produktutveckling inom byggsektora och skiftande synsätt avseende standard försvårar gränsdragningen mellan fasta och lösa inventarier. Lagen måste därför precisera vad som avses med fasta resp. lösa inven­tarier. Ytterligare ett skäl att klarlägga skillnaden är att det som genom anpassning tillförs bostaden i princip tillfaller fastighetsägaren med äganderätt. Stqffanstorps kommun menar att, om kommunen bedömer att det isatta hjälpmedlet bör kunna återanväncfes till en annan sökande, borde kommunen ha rätt att flytta över den till en annan anpassad lägenhet. Bidragstagaren skulle inte ha äganderätt till åtgärden, utan kommunens godkäimande. Torsby kommun vill kraftigt understryka att det bör sta klart i en ny lag att kommunen har rätt att återta alla anord­ningar såsom lyftar, hissar, larm, spisvakter, ramper, hygienmcxluler, kvarboendestugor etc. och ha rätt att upprätta avtal med bidragstagaren som reglerar återtagandet. //C/ påpekar att begreppet "fasta funktioner" måste förtydligas cxh att det i lagtexten mäste finnas en öppning som gör det möjligt att komplettera fast inredning med vissa lösa inventa­rier. DHR motsätter sig inte att bostadsanpassningsbidrag skall utgå för fasta funktioner, men anser att begreppet måste definieras med exempel för att inte tolkningsproblem skall uppkomma. PRO påpekar att anpass­ningsåtgärder som syftar till att ge även vårdpersonal en väl fungerande arbetsmiljö bör vara bidragsberättigade. Svenska kommunförbundet påpekar att regleraa innebär att man preciserar att bidraget lämnas för anpassning av bostadens fasta funktioner. Vidare bör det finnas ett intyg som styrker nödvändigheten av åtgärden. Förbundet vill särskilt fram­hålla att det är kommunen som skall avgöra på vilket sätt som kommu­nen handlägger bostadsanpassningsbidragen. Den statliga tillsynsmyndig­heten skall således inte styra handläggningen via särskilda blanketter eller krav på viss typ av intygsgivare m.m.

FKFo anser att det är bra att den föreslagna lagen anger att anpass­ningen skall gälla bostadens fasta funktioner. Därigenom klargörs och förenklas gränsdragningen mot bl.a hjälpmedel cxh vissa hushållsmaski­ner som tvätt- och diskmaskin. NHR ser det som naturligt att bostadsan­passningsbidrag endast lämnas till fast inredning. I byggsammanhang skiljer man på fast och lös inredning/utmstning. Begreppen måste redas ut och det är viktigt att det inte uppstar några luckor mellan bostadsan­passningsbidraget och bidrag till hjälpmedel. Det måste också klart framgå att åtgärder får vidtas som motsvarar kommande behov som man kärmer till.

44


 


4 Bostadsanpassningsbidrag vid nybyggnad och köp      '■p- 1992/93:58
eller byte av bostad
                                 Bilaga 2

Promemorians förslag

Vid nybyggnad samt vid köp eller byte av bostad lämnas bostadsanpass­ningsbidrag encfest om det finns särskilda skäl.

Remissinstansernas svar

Sociabtyreben framhåller att det kan vara mycket svårt, framför allt för personer med flera cxh stora funktionshinder, att vid byte eller köp av bostad finna en bostad som uppfyller alla krav på individuell anpassning. Flera individuella faktorer påverkar valet av bostad som t.ex. närhet till service, kommunikationer, arbete, fritidsliv, socialt umgänge och fastig­hetens pris. Det är cferför viktigt att man tar hänsyn till dessa faktorer och noggrant bedömer om det är möjligt att finna en annan lämplig bostad. Om detta är tveksamt bör bostadsanpassningsbidrag kunna utgä. SHR skriver att enligt förslaget skall vid köp eller byte bostadsanpass­ningsbidrag lämnas endast om det finns särskilda skäl. Rådet påpekar att vad som skall anses som särskilcfe skäl inte anges. I vissa kommuner byggs encfest bostader med bostadsrätt cxh med standard enligt PBL. Då finns inte nägon reell valmöjlighet att välja en utifrån fiinktionshindret helt tillgänglig bostad. Många behöver elektrisk dönöppnare, anpassning i kök och badram. Det borde enligt rådets mening anses som särskilt skäl. Boverket framhåller att när det gäller köp eller byte av bostad beviljas, enligt rådande praxis, den handikappade bidrag om det inte är fråga om omfattande eller kostnadskrävande anpassningsåtgärder. I sädana fall krävs således inte särskilcfe skäl. Förslaget innebär att även i dessa fall skall det finnas särskilda skäl för flyttningen. Detta ter sig som en väl hård inskränkning i möjligheten för handikappade att flytta till en ny bostad. I nuvarande tillämpning prövas om det finns särskilcfe skäl för valet av den nya bostaden och inte varför sökanden flyttar. Det bör vara den bidragssökandens ensak varför han väljer att flytta. Myn­dighetens prövning bör naturligtvis inriktas på den nya bostadens lämp­lighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län instammer i förslaget att bidrag till anpassningsåtgärder medges vid nybyggnad och köp eller byte av bostad endast om det finns särskilcfe skäl. Handikappinstitutet menar att det bör vara självklart att en person som inte tidigare fått bostadsanpassnings­bidrag ges möjlighet att lösa sin bostadssituation på bästa sätt, utan att vara bunden av sin befintliga bostad för att få bidraget. Enligt Handi­kappinstitutets mening bör huvudprincipen vara att bidrag skall lämnas såväl vid anpassning av befintlig bostad som när man flyttar till en annan bostad, dvs. vid nybyggnad, byte eller köp av bostad. Undantag skulle dock kunna göras för åtgärder som behövs på grand av att man flyttat fill en uppenbart olämplig bostad, t.ex. bostad i flera plan, eller


5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 58


45


om man utan skälig orsak flyttar från en väl fungerande bostad fill en    Prop. 1992/93:58

som kräver omfattande anpassningsätgärder.   I utredningen påpekas    Bilaga 2

särskilt att det vid nybyggnad ofta krävs omfattande anpassningsätgärder och att man bör välja en sådan bostad att anpassningsätgärder kan minimeras eller undvikas. Handikappinstitutet anser att man vid nybygg­nad inte skall behöva specialrita sitt hus, utan ha möjlighet att välja ett typhus och cfe få bidrag för merkostnaden för de anpassningsåtgärder som behövs på grand av handikappet. Självfallet skall man välja ett hus med så stor grundläggande tillgänglighet som möjligt för att minimera behovet av anpassningsåtgärder. Kinda kommun anför att det skall skrivas in klara regler för bidragsgivning vid byte av bostad i kommu­nen. Kommunen skall ha möjlighet att anvisa ledig, handikappanpassad lägenhet som alteraativ till kostnadskrävande ombyggnad av annan bostad. LJusdab kommun framhåller att vid köp eller byte av bostad bör kommunen ges möjlighet att göra en bedömning av fastighetens lämp­lighet samt att eventuellt finna alteraativa lösningar för att ge en så ändamålsenlig bostad som möjligt för den fiinktionshindrade.

Stqffanstorps kommun menar att bidrag borde begränsas till sökanden som ger kommunen möjlighet att göra en bedömning om behovet innan fastigheten inhandlas. Vid allergisaneringar bör krav kunna stallas pä den sökande att bidrag endast kan erhållas om bostaden har en rökfri miljö, inget innehav av pälsdjur eller att på annat sätt utsätta den aller­giskt drabbade för riskema av en dålig miljö. Torsby kommun påpekar att det i detta sammanhang borde förtydligas vad som är särskilcfe skäl, t.ex. flyttning från annan kommun. Ödeshögs kommun framhåller att om den funktionshindrade bor i en bostad som med hjälp av bostadsanpass­ningsbidrag är anpassad för hans eller hennes behov, måste kunna krävas att personen bara medges bidrag för att byta till en annan bostad om det firms särskilda skäl för det. Det måste därför i lagen införas vissa tidsbegränsningar när det gäller möjlighetema att få nytt bostads­anpassningsbidrag vid nybyggnad samt köp eller byte av bostad. Öster­åkers kommun tillstyrker förslaget att det vid nybyggnad och vid köp eller byte av bostad endast skall lämnas bostadsanpassningsbidrag om det finns särskilda skäl. HCK anser att en integritetskränkande prövning av de individuella skälen för byte eller köp av bostad inte bör få före­komma. Såsom bostadsbeståndet ser ut i dag är det svårt för många funktionshindrade att vid flyttning få en lägenhet som från början fungerar väl i alla avseenden. Det är viktigt att inse att det inte bara är själva lägenheten som skall vara tillgänglig och användbar. Den måste ligga i ett område där den funktionshindrade personen kan to sig fram och klara sina dagliga aktiviteter. DHR påpekar att den enskilde måste kunna välja bostadstyp, bostadsort och område av olika skäl. Redan i dag är valfriheten beskuren av gammalt bostadsbestånd, byggmissar och för låg nivå på den generella tillgängligheten. Som särskilda skäl bör räknas när den enskilde kan motivera sitt val av bostad med hänvisning till behov av parkering, möjligheter att installera behövliga inredningar i t.ex. kök, umgänge, närhet till kommersiell service eller social service, invand miljö, byte av miljö eller andra aspekter exempelvis att välja att

46


 


bo i villa. Vid det valet måste ett särskilt skäl kunna vara hur utbudet    Prop. 1992/93:58

ser ut på orten. Ingen skall behöva tvingas flytta till en särskild boende-         Bilaga 2

form, bostadstyp eller bostadsområde pä grund av funktionshindret cxh att inte bidrag kan utgå.

SRF påpekar att det i anvisningaraa för om- cxh nybyggnation inte finns något konkret krav som förbättrar orienterbarheten för dem som har ett orienteringshandikapp. Behovet av bostadsanpassningsbidrag minskar därför inte när en person med funktionshinder flyttar till ett nybyggt eller nyrenoverat område. Förbundet avvisar därför förslaget om begränsningar av bostadsanpassningsbidrag för personer som flyttar till nya bostäder eller av någon anledning vill byta bostad. PRO framför att flyttningar bland handikappade inte är särskilt vanliga, men när det finns skäl därför mäste principen om valfrihet i boendet även gälla handikappade cxh bostadsanpassningsbidrag bör utgä även i den nya bostaden. Svenska kommunförbundethar inget att erinra mot förslaget att anpassningsbidrag skall utgå i samband med köp eller byte av bostad. NHR framhåller att fiinktionshindrade måste ha samma möjligheter att byta bostad cxh rätt att göra det av samma skäl som andra och påpekar att rätten att flytta cxh bosätta sig var som helst inom riket är grandlag­fäst. Förbundet vänder sig därför mot resonemanget att man, ora inte särskilda skäl föreligger, encfest skall få flytta till en bostad där bostads­anpassningsbidrag inte krävs.

5 Återställningsbidrag

Promemorians förslag

Föratsättningaraa för återstallningsbidrag knyts enbart till de krav som stalls upp i 12 § lagförslaget.

Remissinstansernas förslag

Boverket poängterar att tidigare gavs återstallningsbidrag för åtgärder som gjorts för att den funktionshindrade skall komma in i cxh ut ur bostaden och för att underlätta förflyttningen till och från huset eller inom toraten. Det fanns därför visst fog för att begränsa bidraget till bostadsrättslägenheter i flerbostadshus. Enligt förslaget skall återstall­ningsbidrag länmas i sainma utsträckning som till hyreslägenheter cxh småhus som hyrs ut. Något skäl att begränsa bidraget till bostadsrätts­lägenheter i flerbostadshus torde därför inte finnas om utredningens förslag genomförs. Det kan dock starkt ifrågasättas om det är lämpligt att lämna återstallningsbidrag beträffande åtgärder i bostadsrättslägen­heter. Detta innebär nämligen en direkt värdeökning som tiUkommer bostadsrättshavaren pä samma sätt som ett återstallningsbidrag beträffan­de egnahem skulle tillföra ägaren en värdeökning. Ett skäl som anförts

47


för ett utvidgat återstallningsbidrag har varit den tidigare ringa efter-        Prop. 1992/93:58
frågan på bidrag. Det torde kunna förväntas en kraftig tillströmning av
   Bilaga 2

ansökningar om förslaget genomförs. Höörs kommun framhåUer att lagförslaget när det gäller återstallningsbidrag har en minimigräns på 5 000 kr. Kommunen anser att detta är för högt cxh gränsen bör därför sättas vid 2 000 kr. Ljusnarsbergs kommun påpekar att syftet med återstallningsbidraget är att fastighetsägare skall godkänna bostadsan­passningar. Några sådana oraständigheter finns inte när det gäller småhus och bostadsrättslägenheter och återstallningsbidrag bör därför inte beviljas för dessa grapper. Älvkarleby kommun anser att det främsta skälet till att återstallningsbidrag finns är att få fastighetsägare att gcxl­känna bostadsanpassningar. I bostadsrättsföreningar cxh egnahem finns inte något sädant skäl varför vi anser att någon utvidgning av bidraget inte bör ske. FKFo anser att en utvidgning av återstallningsbidraget inte bör genomföras. Skälet för att återstallningbidraget infördes var att få fastighetsägare att ge sitt godkännande till anpassningar. I bostadsrätts­lägenheter och egnahem finns inte detto skäl. Kommunema kan inte heller stalla krav på förmedling av denna typ av bostader enligt 13 § i lagförslaget. Den situation som kan uppsta om möjligheter till bidrag för återstallning skulle införas i des.sa bostader är att en köpare i efterhand kan kräva att en återstallning skall göras. Föreningen anser att bostads­rättslägenheter och egnahem skall behandlas lika och att återstallnings­bidrag till dessa inte bör kunna utgå.

6 Kostnadsminimum vid reparationsbidrag

Promemorians förslag

Bostadsanpassningsbidrag skall utgå för reparation av utmstning som anskaffats med stöd av bidrag enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag även ora kostnaden understiger 400 kr.

Remissinstansernas svar

Karlskrona och Kinda kommuner föreslår att det införs en generell mini­migräns för bostadsanpassningsbidrag som star i rimlig proportion till kommuneraas adnunistrationskostnader.

7 Standardhöjande åtgärder

Promemorians förslag

Med standardhöjande åtgärd avses en åtgärd som i väsentlig mån för­bättrar husets eller bostadens ftinktioner. Bostadsanpassningsbidrag för

48


standardhöjande åtgärder lämnas endast om det fmns särskilda skäl.     Prop. 1992/93:58

Maximigränsen i fråga om bidrag för stancferdhöjande åtgärd slopas.     Bilaga 2

Remissinstansemas svar

Boverket påpekar att den definition på begreppet "standardhöjande ät­gärder" som utredningen föreslår torde innebära en betydligt restriktiva­re tolkning än som nu är i praxis. Flera av de exempel på stancferd­höjande åtgärder som utredningen nämner i specialmofiveringen anses enligt nuvarande praxis i vissa fall inte utgöra sådana ätgärder. Detta gäller bl.a. uttalandet om tillbyggnad av ytterligare ett ram och inred­ning av vind eller garderob till bostads- och hygienutrymme. För att undvika en kraftig begränsning av bidragsgivningen jämfört med dagens situation behöver motiveringen i förslaget finslipas ytterligare. För bidrag för stancferdhöjande åtgärd krävs enligt nuvarande ordning bl.a. att åtgärden är av väsentlig betydelse för den fiinktionshindrade. Enligt förslaget bör de nuvarande föratsättningaraa kunna tjäna som vägledning vid prövningen om särskilcfe skäl för bidrag föreligger. I enlighet med vad som tidigare angetts gäller kravet på att anpassningsåtgärden skall vara nödvändig med hänsyn till ftinktionshindret för att bidrag över huvud taget skall beviljas. Kravet på väsentlig betydelse ter sig cferför meningslöst. Om utredningen inte avser någon saklig förändring kan det ifrågasättas om inte bestanunelsen bör utforaas enligt nuvarande lydelse med ovan angivet undantag. Detta skulle betydligt underlätta tillämp­ningen cxh förhindra en restriktivare tolkning. Handikappinstitutet framför att ätgärder som tidigare inte ansetts som standardhöjande nu föreslås betraktas som sädana cxh därmed inte vara bidragsberättigade såvicfe det inte finns särskilcfe skäl. Som standardhöjande åtgärd föresläs nu räknas stöne tillbyggnad av fastighet (tidigare standardhöjande endast ora behovet av anpassningsätgärder skulle kunnat tillgodoses inom befinflig byggnad), tillbyggnad av rara (ansågs inte tidigare som stan­cferdhöjande om rammet ersatte ett tidigare ram som behövde tas i anspråk för annan anpassning), inredning av garderober o.d. till hygien­utrymme (tidigare möjligt att flytta befintlig hygienfunktion från t.ex. över-eller källarplan till bottenplan genom anordnande av nytt handi­kappanpassat hygienram, det finns ingen kommentar ora att detta nya hygienram inte fick anordnas i tidigare garderob). Institutet anser att detta innebär en försämring av bostadsanpassningsbidraget sora inte är acceptabel.

Halbtahammars kommun konstaterar att nägon motsvarighet till hittills gällande regel om maximibidrag för standardhöjande åtgärder inte före­slås. Begränsningen ligger endast i att särskilcfe skäl skall finnas för stancferdhöjande åtgärder. Avsikten raed den borttagna begränsningen raåste rimligtvis vara att personer som tidigare inte varit bidragsbe­rättigade nu skall erhålla bidrag. Utan maximigräns kan därför ifråga­sättas om inte kostnadsökningar för kommunema uppstar, vilket strider mot kravet på reformens kostnadsneutralitet. Höörs kommun anser det positivt att begreppet "stancferdhöjande åtgärder" definieras i lagen och

49


 


att det anges att sådana ätgärder inte är bidragsberättigade om inte    Prop. 1992/93:58

särskilda skäl föreligger. För att inte ge utrymme för olUca tolkningar     Bilaga 2

bor definitionen lyda: "Standardhöjande åtgärder definieras som en åtgärd som i väsenflig män förbättrar husets eller bostadens funktioner eller som tillför huset eller bostaden nya funktioner." Katrineholms kommun påpekar att särskilda skäl kan förekomma vid olika tillfällen och att det sannolikt är nödvändigt att denna regel finns. Det torde emellertid inte vara ovanligt att en stancferdhöjande åtgärd väsentligt höjer en fastighets saluvärde. Detta kan föra med sig att enskilda kan fillgodoräkna sig en vinst vid försäljning av t.ex. en villafasfighet cxh vinsten har direkt samband med de anpassningsåtgärder som vidtagits och för vilka bidrag har lämnats. Lagen bör kompletteras med regler om återbetalningsskyldighet cfe det är uppenbart att fastighetsägare gör en vinst vid försäljning cxh denna vinst har samband raed de anpassningsät­gärder som gjorts och för vilka bidrag lämnats.

Torsby kommun framhåller att med "standardhöjande åtgärd" enligt lagförslaget skall avses en åtgärd som i väsentlig mån förbättrar huset eller bostadens fiinktioner. För att "anpassa stancferdhöjande" skall särskilcfe skäl föreligga. Kommunen anser att "väsenflig mån" är en alldeles för vag formulering. Det kommer att bli oändliga tolknings­frågor. Kommunen menar att en åtgärd skall räknas som stancferdhöjan­de encfest om bostaden tillförs en ny funktion. I dessa fall bör ombygg­nadsstöd kunna utgå för nyinvestering. Österåkers kommun tillstyrker att bostadsanpassningsbidrag endast läranas om det finns särskilda skäl. Östhammars kommun anser att ändringaraa beträffande standardhöjande åtgärder är bra. HCK anser att definitionen av standardhöjande åtgärder måste bli tydligare. Det kan annars uppfattas sora ora alla anpassningar av en bostad för funktionshindrade blir en stancferdhöjande åtgärd. De åtgärder som vidtas för att bostaden skall fiingera för den boende får inte betraktas som stancferdhöjande. I visssa fall kan det krävas om­fattande ombyggnader av kök, badram och entréer som är nödvändiga åtgärder för att bostaden skall fungera för t.ex. en boende med rörelse­hinder och rallstolsburen. SRF påpekar att det är viktigt att det finns klara anvisningar för vad sora menas med standardhöjande åtgärder. För vem är det stancferdhöjande, den övriga familjen eller den sora är funktionshindrad?

FKFo anser att det är bra att begreppet "standardhöjande åtgärder" definieras i lagen cxh att det anges att sådana åtgärder inte är bidrags­berättigade om inte särskilcfe skäl finns. Föreningen menar dcxk att definitionen inte tydligt tacker in situationer när nya funktioner tillförs en bostad. Organisationen föreslår cferför ett tillägg så att en standard­höjande åtgärd definieras som en åtgärd som i väsentlig mån förbättrar husets eller bostadens funktioner eller sora tiUför huset eller bostaden nya fiinktioner. NHR betonar att det är betydelsefullt hur gränsdrag­ningen görs. Det raåste klargöras att de ätgärder sora behövs för att bostaden skall fungera för den funktionshindrade aldrig får betraktas som stancferdhöjande åtgärder.

50


 


8 Skälig kostnad                                                               Prop. 1992/93:58

Bilaga 2

Promemorians förslag

Bostodsanpassningsbidrag cxh återstallningsbidrag lämnas med ett belopp som motsvarar skälig kostnad för åtgärderaa.

Remissinstansemas svar

DHR anser att texten i den gamla 7 § skall överföras till lagen ora bo-stodsanpassninsbidrag. Konsekvensen befaras annars bli att de tjänste­män som tillämpar lagen inte beaktor hänsynen till hela familjen.

9 Fråga om förskottsbetalning

Promemorians förslag

Möjligheteraa till förskottsbetolning slopas. I stallet öppnas möjlighet att göra delbetalningar ora flera entreprenörer är inblancfede. Den nya be­stanunelsen gäller även återstallningsbidrag.

Remissinstansemas svar

Boverket konstaterar att enligt utredningen kan slutligt bidrag betalas ut i olika etapper. När en entreprenör har slutfört sitt arbete kan den delen slutregleras. I korabination med bestammelsen ora återkallelse av beslut innebär detta att sedan en delbetalning skett kan beslutet i den delen inte återkallas. Detta anser verket vara en cfelig lösning. Det bör i stallet finnas möjlighet för kommunen att bevaka att hela eller i vart fall väsentliga delar av projektet genomförs cxh på ett sätt som innebär en bra lösning för den funktionshindrade. En ordning med någon form av preliminär förskottsbetalrung är därför avgjort bättre. Staffanstorps kommun menar att ansvar för upphandling av anpassningsåtgärder borde hanteras gemensamt av kommunen cxh den sökande. Många personer saknar kimskap därom, måste lita till mer eller raindre seriösa entrepre­nörer raed kanske onödigt stora kostnader för åtgärden sora följd. NHR framhåller att vid omfattande åtgärder som utförs av samma entreprenör kan det bli aktuellt med delbetalningar. Lagen måste ge möjlighet till detta. Det bör cxkså fiimas möjlighet att ersätta åtgärder som vidtagits innan beslut fattats. I de fall behovet av ätgärder är akut kan situationer uppsta där det är motiverat att betala i efterhand.

51


10 Länsbostadsnämndernas roll i fråga om  pp- 1992/93:58

verksamheten med bostadsanpassningsbidrag     ''g

promemorians förslag

Länsbostadsnänmderaa firånkopplas allt ansvar i fräga om verksamheten med bostadsanpassningsbidrag.

Remissinstansemas svar

Boverket framhäller att innan utredningen avslutades framkom vissa nya uppgifter beträffande länsbostadsnämnderaas framtid. Med anledning av vad som sades i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 del 1, bil. 1:5) uttalade bostadsutskottet att "de kommande övervägandena bör göras med utgångspunkt från att ansvaret för de kvarvarande uppgifteraa pä regional nivå anförtros länsstyrelseraa" (bet. 1991/92:BoU 23). Riks­dagen har senare bifallit vad utskottet herastallt (rskr. 1991/92:343). Länsbostadsnämnderaas framtid kan cferför inte i sig utgöra skäl för en ändrad roll i fräga om bostadsanpassningsbidrag. I enlighet med vad utredningen anför bör dcxk kommuneraa vara beslutande i alla ärenden om bostadsanpassningsbidrag, dvs. även s.k. kombinationsärenden. Frägor om räntebidrag kommer att prövas av regionala myndigheter. Rutiner för hur uppgifter om bostadsanpassningsbidrag skall lämnas till dessa myndigheter måste därför utarbetas.

11 Besvärsordningen

Promemorians förslag

Kommunens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten.

Remissinstansemas förslag

SHR påpekar att den föreslagna besvärsordningen kan riskera att hand­läggningstiden förlängs. Både kommunen cxh tillsynsmyndigheten Bo­verket kan besvära sig över domstolens beslut. En viktig fråga i sam­manhanget är att kompetens kan bevaras och utvecklas hos berörda myndigheter. Det gäller framför allt att kunna vägleda om vad som skall anses vara skälig åtgärd cxh kostnad. SHR anser att det borde finnas någon opartisk t.ex. Handikappinstitutet, som kan biträda vid uttolkning av lagen.

Boverket framhåller att utredningen har anfört tre skäl för att ändra besvärsordningen: 1.) Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106 s 357), 2.) Att länsbostadsnämndema sannolikt försvinner, 3.) En strävan att befria regeringen för prövning av enskilcfe förvaltningsären­den.

52


Utredningen har åberopat ett uttalande av Domstolsutredningen till stöd          Prop. 1992/93:58

för ändrad besvärsordning. Det åberopade uttalandet avser emellertid en         Bilaga 2

helt annan fräga än den nu aktuella cxh kan inte läggas till grund för hur besvärsordningen beträffande bostadsanpassningsbidrag skall bestammas. Det åberopade uttalandet avser frägan om sädana mäl som redan nu prövas av de allmäima förvaltningsdomstolaraa skall börja i lägsta dorastolsinstansen eller ora vissa avgränsningar bör göras. Av Domstols­utredningens sammanfattning (s 21) framgår att utredningen över huvud taget inte prövat frägan om några nya ärenden bör föras över från förvaltning till domstol. Boverket menar att det i cxh för sig skulle vara värdefiiUt att göra en översyn av om den nuvarande fördelningen mellan förvaltning cxh domstol är äncfemålsenlig. Den analys av cfegens för­hållanden som krävs för detta är dock så omfattande att den mäste anses ligga utanför ramen för denna utredning. En principiell utgångspunkt för verkets arbete har i stallet varit att de förvaltmngsärenden sora icfeg prövas av förvaltningsdomstol skall underkastas sådan prövning även i framtiden. De av utredningen åberopade två övriga skälen för ändring av besvärsordnmingen saknar cxkså relevans. Som angetts ovan kommer det att finnas kvar regionala myndigheter cxh Boverket menar att nägot hinder för att befria regeringen från prövningen av ärenden om bostads­anpassningsbidrag naturligtvis inte föreligger. Detta har för övrigt skett redan i nu gällande räntebidragsförfattningar. Enligt Boverkets raening bör följande beaktas när det gäller besvärsordningen. Vid prövning av en ansökan om bostadsanpassningsbidrag krävs en lång rad lämplighets-bedömningar, där utgången är bercxnde av kunskaper inom områden sora inte direkt behärskas av en domstols lecfemöter. Det gäller bl.a. arbetsterapeutisk kunskap och erfarenhet samt kunskaper om byggnads­teknik, byggnadsekonomi, byggnaders inomhusmiljö cxh hälsoskydd. En uppenbar följd av utredningens förslag blir därför att parteraa tvingas ta in omfattande sakkunnigutredningar cxh/eller att domstolen föranstaltar motsvarande utredningar. Det förstnämnda komraer bl.a. att innebära avsevärcfe rättegångskostnader för de enskilda fiinktionshindrade cxh medför också en uppenbar risk för att de inte förmår ta till vara sin rätt. Boverket framhäller vicfere att av Domstolsutredningen (s. 54 ) framgår att en grandprincip som har tillämpats är att ärenden cfer prövningen i huvudsak går ut pä att tillämpa rättsregler skall överklagas till regerings­rätten, medan prövningen av ärenden cfer prövningen gäller lämplighet eller annan mer skönsmässig bedömning skall överklagas i administrativ ordning. I de nu aktuella ärendena dominerar oftast läraplighetsbedöra-ningen även ora vissa juridiska bedömningar givetvis förekommer. De speciella kunskaper som lämplighetsbedönmingaraa kräver finns inora Boverket. Med hänsyn härtill, och cfe även den juridiska korapetensen sora krävs finns inom verket, bör verket också fortsättningsvis vara överklagandeinstans. En sådan ordning ger också Boverket de bästa möjligheteraa att utöva tillsyn över kommuneraas bidragsverksamhet och att fortlöpande följa upp effekteraa av regelsystemet, inkl. de egna tillämpningsföreskrifteraa. Enligt utredningen skall överprövning ske i tre domstolsinstanser. I många fall kommer detta att innebära raycket

53


 


segdragna prcxesser,  där kommimalekonomiska övervägande ibland       Prop. 1992/93:58

stalls mot enskilda fimktionshindrades behov av snabb hjälp. Samtidigt   Bilaga 2

är det nödvändigt att ärendena kan föras upp till en prejudikatinstans, varför regeringsrätten inte kan skäras av. I enlighet med vad som sagts ovan bör Boverket vara överklagandeinstans och regeringen befrias från prövningen. Detta innebär en överprövning av kommunens beslut i tvä instanser. En sädan ordning framstar som mycket rimlig. Den innebär också det effektivaste sättet att utöva tillsyn över kommuneraas bidrags­verksamhet. Den löser även de samordningsproblem sora uppstar dä bostadsanpassningsbidraget kombineras raed statligt räntebidrag. Ett alteraafiv till ren förvaltningsprövning är att den korabineras med domstolsprövning. Ettt sådant alteraativ är att kommunens beslut kan överklagas till Boverket och verkets beslut sedan kan prövas av domstol. En sådan lösning innebär att domstolen fär bättre underlag för pröv­ningen än vid en ren domstolsprövning. Om Boverkets beslut beträffan­de bostadsanpassningsbidrag skall överklagas till domstol ter det sig naturligast att beslutet överklagas tUl kammanätt. Bostadsanpassnings­bidraget utgör inte sädana massärenden som t.ex. kriminalvårdsmål som domstolsutredningen vill överföra till länsrätt. I utredningen om bostads­anpassningsbidrag föresläs att Boverket cxh kommunen fär inträda som part. Boverkets roll mäste dcxk framledes även vara att med sin expert­kunskap göra en rimlig avvägning raellan det allmännas intresse (ofta kommunens ekonomi) och den enskildes intresse av rimligt bistånd för att möjliggöra ett självständigt liv i eget bcxnde. Boverket cxh kommu­nen har därför ofta olika utgångspunkter. Det lämpliga av att det så att säga finns tre parter i samma ärende kan starkt ifrägasättas. Statskonto­ret tillstyrker utredningens förslag att ärenden om bostadsanpassnings­bidrag får överprövas i domstol. Det nya förfarandet bör tillämpas så snart som möjligt. När det gäller förslaget om besvärsordning skiljer sig emellertid Statskontorets uppfattning från det redovisade förslaget. I Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolaraa inför 2000-talet föresläs en tväpartsprocess i förvaltningsmål, vilket saknar motsvarighet i gällande rätt. Ett likartat förslag avvisades av regeringen för nägra år sedan med bl.a. motiveringen att förslaget skulle innebära ett onödigt tungrott förfarande utan några påtagliga rättssäkerhetsvinster. Domstolsutredningen anmäler cxkså (s. 505) liknande farhågor. I Scxial-departeraentets promemoria redovisas inte heller några tungt vägande skäl för tväpartsprocess vid överprövning av ärende angående bostadsan­passningsbidrag. Mot den bakgranden är Statskontoret närmast berett att avstyrka den föreslagna förändringen med tvåpartsprcxess vid över­klagande i domstol av beslut ora bostadsanpassningsbidrag. Enligt Statskontoret synes de processrättsliga frågoraa angående bostadsanpass­ningsbidrag behöva beredas ytterligare.

Kammarrätten i Jönköping förmocfer att flertalet ärenden om bostads­anpassningsbidrag är av individuell natur cfer behovet av anpassningsåt­gärder far bedömas från fall till fall med hänsyn till funktionshindrets art, den handikappades personliga föratsättningar, bostadens beskaffen­het etc. Detta skulle i cxh för sig kunna tala mot att ärendena blir

54


 


föremål för prövning av förvaltningsdomstol. Under föratsättning att den          Prop. 1992/93:58

nuvarande länsbostadsnänmdsorganisationen awecklas cxh den kvar-    Bilaga 2

varande regionala bidragsadministrationen förs över till länsstyrelseraa vill kammanätten emellertid inte motsätta sig den föreslagna besvärsord-lungen. Att länsrätten därvid blir första instans ligger i linje med den utveckling som i dag sker vad gäller domstolsprövning av förvaltnings­ärendena. Länsrätten i Östergötlands län har vid sin granskning lagt huvudvUcten vid de formella frågoraa och har i sak ingen erinran mot förslaget. Eftersom det är fräga är om en betydande ekonomisk rättighet för människor med funktionshinder, är det lämpligt att överklagande kan ske hos en allmän förvaltningsdomstol. Länsrätten utgår vid sin be­dömning från att domstolsutredningens förslag till domstolsorganisation i stort sett gcxltas. Lagförslaget bör dock förtydligas på en del punkter, främst när det gäller förfarandet vid kommunens handläggning. Läns­rätten påpekar vicfere att lagförslaget har anknytning till det ansvar för äldre människor cxh människor med handUcapp som kommunen har enligt scxialtjänstlagen. De allmänna förvaltningsdomstolaraa är väl förtrogna med tillärapningen av den lagen. Det är därför naturligt att överklaganden sker hos dessa dorastolar även beträffande bostadsan­passningsbidrag. Det vore, inte rainst för enskilcfe bidragssökande, klargörande om en hänvisning fanns till domstolsförfarandelagen. Länsstyreben i Malmöhus län tillstyrker utredningens förslag att förvalt-ningsmyndigheteraas prövning cxh beslut skall kunna överprövas av domstol. Det är rimligt att kommunen som beslutande cxkså har möjlig­het att inträda som part i domstolsprcxessen cxh kunna överklaga dorastolens beslut. Behovet av att även tillsynsrayndigheten, Boverket, skall ha en lagstadgad rätt att överklaga domstolars beslut ifrågasätts däreraot. Länsstyreben i Norrbottens län tillstyrker förslaget att förvalt­ningsdomstolaraa skall pröva överklagningaraa. Det är länsstyrelsens erfarenhet att förvaltningsdomstolar i dag har vana cxh ratin i handlägg­ning av besvärsärenden som rör enskilcfe människors hjälpbehov. Läns­styrelsen anser inte att kommunen skall ta stallning som part i över-klagningsärendena, eftersora detta inte gär att förena med kravet på opartiskhet.

Torsby kommun framhåller att, för att Boverket skall kunna sköta upp­gifteraa sora tillsynsrayndighet, konununens beslut bör kunna överklagas till Boverket i första hand. Ängelholms kommun ifrågasätter om läns­rätterna har den erfarenhet och kunskap som erfordras för prövning av anpassningsåtgärder, som staller krav på både byggnadstekniskt kunnan­de och kunskaper om olika fiinktionsinskränkningar. HCK anser att den föreslagna besvärsordningen iimebär en begränsning av den enskildes möjligheter att via överklagning hävda sina intressen. Inora länsrätten finns oftast inte den brecfe kunskap som krävs för att rätt bedöma ett ärende om bostadsanpassning. Det är cferför angeläget att den kompetens sora finns hos Boverket bevaras. HCK anser därför att överklagande av bostadsanpassningsbidrag skall behandlas av Boverket. DHR ser en risk i att kommunen bäde skall hjälpa den enskilde kommuninnevånaren som vill överklaga ett kommunbeslut cxh samtidigt vara den rättsliga mot­parten.

55


12 Återanvändning av lyftanordningar        Prop. 1992/93:58

Bilaga 2

Promemorians fiirslag

Boverket bedriver cxksä i fortsättningen denna verksainhet cxh utfärcfer behövliga anvisningar i enlighet med regeringens beslut.

Remissinstansernas svar

Boverket framhäller att till denna verksarahet utbetalas statliga medel. Kostnader i samband med återanvändning skall sä långt det är möjligt räknas in i det bostadsanpassningsbidrag som beviljas den som övertar anordningen. Med hänsyn till att bostadsanpassningsbidraget skall betalas av kommunen kommer det att finnas ett mycket starkt incitament för att för över sä mycket som möjligt till den statligt finansierade verksaraheten. Det framstar därför sora inindre lämpligt med två olUca bidragssystem. Det kan vicfere noteras att regeringen i kompletterings­propositionen (prop. 1991/92:150 bil II s. 105 uttalat att även bidraget beträffande återanvändning av lyftanordningar skall awecklas. Utred­ningen strider alltså mot detta uttalande.

13 Övrigt

Remissinstanseraa har även berört frågoraa om tillsyn, övergängsbe-stararaelser, infonnation m.m. i sina svar.

Sociabtyreben framhåUer vUcten av att informationen om bostadsan­passningsbidrag förbättras. Av Scxialstyrelsens rapport 1992:8 "Unga förtidspensionärer" framgår att nästan hälften av dem som anser att deras bostad skulle behöva anpassas inte har sökt bostadsanpassnings­bidrag. Boverket anser att utredningens förslag om övergångsbestammel­ser kommer att lecfe till stora tveksamheter cxh framstar därför som mycket olämpligt. Brytpunkten bör klart preciseras, lämpligen till ansökan eller beslut. Enligt övergångsbestammelseraa skall äldre be­stammelser gälla i fråga om överklagande av den myndighetens beslut. Äldre bestammelser skall således bara gälla i närmast högre instans. Om ett "förfarande" inletts hos kommunen skall äldre bestammelser tilläm­pas av länsbostadsnämnden raen Boverket staller sig frågande till vad som händer vid ett överklagande av nämndens beslut. Skall ytterligare prövning avskäras? Skall Boverket pröva ärendet? Förslaget i denna del framstar som oklart.

Statskontoret framför beträffande tillsynsansvar att frågan kan ses ur två aspekter. Enligt vad verket erfarit handläggs ärenden om bostadsan­passningsbidrag inora konununeraa av antingen byggnadskontoret eller socialkontoret. Med beaktande av kommuneraas byggnadstekniska be­dömningar och byggkostnadsberäkningar i samband med anpassningåt­gärder synes Boverket med sitt ansvar för byggnadsnormer vara läraplig tillsynsmyndighet. Å andra sidan tillhör dessa ärenden med sin nära

56


 


anknytning fill äldre- cxh handikappvården sädana frägor inom det         Prop. 1992/93:58

sociala välfärdssystemet, som Scxialstyrelsen har tillsynsansvar för i     Bilaga 2

landet. Mot denna bakgrand kan ifrågasättas, om inte Scxialstyrelsen bör vara tillsynsmyndighet även i fråga om bostadsanpassningbidrag. Frågan kan enligt Stotskontorets uppfatttning övervägas vidare i sam­band raed översynen av Boverket. Stotskontoret anser att innehåll cxh orafattning av tillsynsansvaret när det gäller bostadsanpassningsbidrag bör preciseras närmare. En tyngdpunkt i detta ansvar bör ligga pä uppföljning av kommuneraas tillämpning av regelverket avseende bostadsanpassningsbidrag med beaktande av att funktionshindrade personers intressen tillvaratas. Kammarrätten i Jönköping framför att övergångsbestammelsen i punkten 4 är otydlig. Bestammelsen bör i stallet knyta an till tidpunkten för ansökan. Länsrätten i Östergötlands län anser att övergångsbestammelseraa bör förtydligas på så sätt att de ansökningar som ingivits före ikrafttadandet skall prövas enligt de äldre författningaraa. Ora förmedlingsorganen cxh länsbostadsnänmderaa skall upphöra, bör anges vilka organ sora därefter skall pröva ansökningaraa. Länsstyreben i Malmöhus län vill framhålla behovet av en regional statlig tillsyn, vilken raed fördel kan åvila länsstyrelsen. Enligt länssty­relsens raening kan det vara rinUigt att överväga möjligheteraa till en ekonoraisk behovsprövning, särskilt när det gäller stancferdhöjande åtgärder.

Länsstyreben i Norrbottens län vill framhålla att det är angeläget att det finns en statlig tillsyn av verksamheten och överklagningsmöjligheter för den enskilde som sökt bidrag. Halbtahammars kommun anser att det behövs ett klarläggande rörande punkt 4 i övergångsbestammelseraa. Det bör preciseras vad som menas med att förfarandet har inletts vid en viss rayndighet. I sammanhanget är det också av intresse vilket stats­bidragssystem som skall tillämpas på ett sådant ärende. Karbkrona kommun anser att lagförslaget bör kompletteras med att kommunen har rätt att anvisa lägenhet för vilken kommunen utbetalat bostadsanpass­ningsbidrag med en summa överstigande två basbelopp till annan person med funktionshinder, Kinda kommun föreslår att statsbidraget till bo­stadsanpassning skall vara specialdestinerat och ersätta kostnaderaa med 100 %. LJusdab kommun menar att allergiproblematiken bör ytterligare belysas cfe dessa ärenden är svåra att bedöma. Ett lägsta bidragsbelopp bör införas dä administrationskostnaden i inånga fall överstiger anpass­ningsåtgärden. Ljusnarsbergs kommun anser att kommunen borde fä rätt att kräva att insatta hjälpmedel som går att återanväncfe fär tas tillbaka när de inte längre används eller vid avflyttning. Kommunen borde ha rätt att skriva ut skuldebrev cxh ta ut inteckningar i de fall stöne om­byggnader utföres i egnahem. Hela eller delar av beloppet skulle då kunna krävas tillbaka vid en försäljning. Torsby kommun framför att Boverket bör bli tillsynsmyndighet cxh därmed utforma cxh utge blan­ketter, samla in och ge ut dokumentation såsom handbok, statistik, överklagande etc. Älvkarleby kommun framför att för att kunna göra en enhetlig bedömning av allergiärenden borde en som har kontinuerlig kontakt raed allergimottagningaraa, en arbetsterapeut vara ansvarig för

57


 


förslag om ätgärder. Vid allergisaneringaraa bör krav kunna stallas pä     Prop. 1992/93:58

den sökande att bidrag endast kan erhållas om bostaden har en rökfri    Bilaga 2

miljö, inget innehav av pälsdjur eller pä annat sätt utsätter den allergiskt

drabbade för riskeraa av en cfelig miljö. Kommunen anser vicfere att

Boverket även fortsättningsvis skall ge ut sina rikflinjer i form av "BAB

- Handbok för bostadsanpassningsbidraget" som ett fylligt komplement

till lagen.

PRO är ytterst tveksam till om Boverket kan klara av tillsynsverksam­heten över hela landet. PRO förväntar sig att tillsynsmyndigheten upp­märksammar att handläggningen av bostadsanpassningsbidrag måste vara enhetlig cxh rättvis över hela landet. PRO anser att anpassningsätgärder som syftar till att ge även vårdpersonal en väl fimgerande arbetsiniljö bör vara bidragsberättigade. 7 § 1 bör kompletteras med "åtgärder som har samband med den ftmktionshindrades behov av omvårdnad, rehabili­tering...". Sveriges pensionärsförbund frarnhilleT att det föreliggande förslaget kommer att medföra betydande orättvisor mellan sökanden i olika kommuner. Boverkets roll som tillsynsrayndighet måste cferför starkas genom att boverkets anvisningar blir bindande för kommuneraa. Svenska kommunförbundet vill starkt understryka vikten av att Boverkets föreskriftsrätt starkt begränsas. Det är cxkså angeläget att verket i god tid före årsskiftet 1992/93 utarbetar de föreskrifter som skall gälla cxh att dessa skall fiimas tillgängliga i saratliga konununer.

58


 


Innhållsförteckning                                  Prop. 1992/93:58

Proposifion............................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ........................ 1

Propositionens lagförslag.......................................... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssamraanträde den 15 oktober 19928 8

1              Inledning    .................................................... 8

2              Allraän motivering............................................. 9

 

2.1        Nuvarande ordning..................................... 9

2.2        Allmänna utgångspunkter   ........................ 10

2.3        En ändrad lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag

m.m.......................................................   13

2.3.1       Allmänt om regleringen.......................   13

2.3.2       Bidragsberätfigade   .........................   14

2.3.3       Bidragsberättigande ätgärder..............   17

2.3.4       Bostadsanpassningsbidrag vid nybyggnad cxh

köp eller byte av bostad.................... 18

2.3.5       Återstalhiingsbidrag   ........................ 20

2.3.6       Koslnadsminimum vid reparationsbidrag. 20

2.3.7       Standardhöjande åtgärder.................. 21

2.3.8       Skälig kostnad.................................. 22

2.3.9       Fräga om förskottsbetahiing   ............. 23

2.3.10Länsbostadsnämndens roll i fräga om verksam­
heten med bostadsanpassningsbidrag  
24

2.3.11 Besvärsordningen............................ 25

2.3.12Återanvändning av lyftanordningar m.m 27

2.3.13 Kostnaderaa för verksamheten.......... 28

2.3.14Ikraftträdande cxh övergångsbestammelser .... 28

3              Upprättade lagförslag...................................... 29

4              Specialraotivering   ........................................ 29

 

4.1        Förslaget till lag om bostadsanpassningsbidrag m.m.    .         29

4.2        Förslaget fill lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar................................ 36

 

5              Hemstallan    ................................................ 36

6              Beslut    ...................................................... 36

Bilaga 1     Sammanfattning av departementspromemorian Bostads­
anpassningsbidrag m.ra. (Ds 1992:52)   ....... 37

Bilaga 2     Remissararaanstallning............................ 38

59


 


gotab  42091, Slockholm 1992