Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

Ny konkurrenslagstiftning


 

Prop. 1992/93:56


Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Chefen for Näringsdepartementet har varit foredragande vid regeringssam­manträdet.

Stockholm den 22 oktober 1992

På regeringens vägnar

Cari Bildt

Per Westerberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny konkurrenslag som skall ersätta den nuvarande konkurrenslagen från år 1982 och lagen från år 1991 om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter. Vidare läggs fram förslag till viss annan lagstiftning som hänger samman därmed. Slutligen föreslås en ändring i förslaget till lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES).

Förslaget till ny konkurrenslag innebär bl.a. följande.

De materiella konkurrensreglerna i lagen utformas efter förebild från EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler. Det innebäi principiella förbud mot dels samarbete mellan foretag som har till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden eller som ger detta resultat, dels missbruk från ett eller flera foretags sida av en dominerande ställning på den sveiiska marknaden.

Från forbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan foretag skall undantag kunna medges i enskilda fall av Konkurrensverket. Undan­tag från förbudet skall också gälla för grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för enskilda undantag. Föreskrifter om sådana gruppun­dantag skall beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avtal mellan företag som är förbjudna är ogiltiga.

Möjlighet finns för ett företag att efter ansökan hos Konkurrensverket få en förklaring om att förbuden inte är tillämpliga (icke-ingripandebesked).

En överträdelse av förbuden skall kunna medföra skadeståndsskyldighet och konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att upphöra   med   en   pågående   överträdelse,   dels   åläggande  att  betala

I Riksdagen / 922/93. 1 saml. Nr 56


konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse. En konkurrens-    Prop. 1992/93:56 skadeavgift skall kunna uppgå till tio procent av företagets årsomsättning.

Konkurrensverket beslutar om åläggande vid vite att upphöra med över­trädelser av förbuden. Beslut om skyldighet att betala konkurrensskadeav­gift meddelas av domstol på talan av Konkurrensverket.

Konkurrensverket skall vid utredningar om överträdelser av förbuden kunna göra undersökningar hos företag för att få fram bevismaterial.

Reglema om kontroll av företagsförvärv får en något annorlunda utform­ning än i den nuvarande lagen. KontroUen omfattar företagsförvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger fyra miljarder kronor. Sådana företagsförvärv skall också anmälas till Konkur­rensverket för prövning.

Ingripande skall kunna ske om företagsförvärvet får antas leda till mer påtagliga skadliga effekter för konkurrensen i ett långsiktigt perspektiv.

Domstolsprövningen av konkurrensrättsliga mål skall tills vidare ske enligt en tvåinstansordning med specialiserade domstolar.

Stockholms tingsrätt skall som första instans pröva mål om konkurrens­skadeavgift och företagsförvärv.

Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked och vites-åläggande skall kunna överklagas hos Stockholms tingsrätt.

Stockholms tingsrätts avgöranden skall kunna överklagas hos Marknads­domstolen.

Marknadsdomstolens avgöranden skall inte kunna överklagas.

Frågor om skadestånd, ogiltighet och utdömande av viten enligt lagen skall prövas av de allmänna domstolama, men Stockholms tingsrätt skall alltid vara behörig alt pröva mål om skadestånd och utdömande av viten.

Särskilda övergångsbestämmelser föreslås för att underlätta företagens omställning till de nya reglerna.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

Den föreslagna ändringen i förslaget till lag om ett europeiskt ekono­miskt samarbetsområde (EES) avses träda i kraft samtidigt med den lagen.

Regeringens proposition

Ny konkurrenslagstiftning

1 Ärendet och dess beredning

De grundläggande konkurrensbestämmelsema finns i dag i konkurrensla­gen (1982:729, ändrad senast 1992:550, KL), som trädde i kraft den 1 januari 1983 (prop. 1981/82:165, NU 55, rskr. 377). På jordbruksområdet finns särskilda konkurrensbestämmelser intagna i lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter, som trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:147, NU 33, rskr. 366). Sistnämnda lag antogs i anslutning till riksdagens beslut om en ny livs­medelspolitik.

År 1989 tillkallades konkurrenskommittén (C 1989:03) med uppdrag att utreda hur konkurrenspolitiken kunde förstärkas (dir. 1989:12). Kommittén


 


avlämnade sommaren 1991 sitt huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkur-    Prop. 1992/93:56 rens för ökad välfärd. I betänkandet presenterar kommittén en rad åtgärder för att stärka konkurrensen på den svenska marknaden, bl.a. ett förslag till en ny konkurrenslag. Kommitténs sammanfattning av betänkandet och kommitténs lagförslag redovisas i bilagoma 1 och 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstansema finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har publicerats i Ds 1992:11. En kort sammanfattning av remissinstansemas yttranden över vissa delar av betänkandet finns i bilaga 4.

I slutet av år 1991 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande (SOU 1991:104) Konkurrensen inom den kommunala sektom. Betänkandets lagförslag i den del som avser konkurrenslagen redovisas i bilaga 5.

I mars 1992 presenterade Näringsdepartementet i departementsprome­morian (Ds 1992:18) Ny konkurrenslag ett delvis nytt förslag till konkur­renslag. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag redovisas i bilagoma 6 och 7.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser­na och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 8.

Lagrådet m.m.

Regeringen beslutade den 11 juni 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till ny konkurrenslag m.m. De till Lagrådet remitterade lagför­slagen finns i bilaga 9.

Lagrådet har den 26 juni 1992 yttrat sig över förslagen. Lagrådet har därvid beträffande 4 § förordat en annan lydelse av lagtexten samt beträf­fande 17 § haft invändningar av principiell natur som hänger samman med de s.k. gruppundantagens karaktär av verkställighetsföreskrifter. I stället för lagrådsremissens förslag har Lagrådet angett två altemativa lösningar av hur frågan om gruppundantag bör regleras i lagen. I övrigt har Lagrå­det godtagit förslagen. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.

Som kommer att framgå av det följande har regeringen beaktat de syn­punkter som Lagrådet har framfört.

Dämtöver har i förhållande till lagrådsremissens lagförslag följande ändringar gjorts:

1.    Ett nytt andra stycke har införts i punkt 5 ikraftträdande- och över­gångsbestämmelsema till konkurrenslagen.

2.    En ny punkt 6 har införts i ikraftträdande- och övergångsbestämmel­sema till konkurrenslagen.

3.    I förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdom­stol m.m. Oagförslag nr 2) har 11 § utgått. Paragrafen föreslås ändrad i prop. 1992/93:62 om vissa lagändringar med anledning av att Näringsfri­hetsombudsmannen (NO) upphört som myndighet. Vidare har I, 2 och 13 §§ i lagförslaget ändrats med anledning av att lagen (1992:138) om till­ämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart föreslås bli upphävd i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsom­rådet (EES). Därutöver har en ändring gjorts i 4 § i förslaget.


 


1.   I forslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) (lagförslag nr 8) föreslås ytterligare en paragraf ändrad.

2.   Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luft&rt (lagrädsremissens lagförslag nr 11) har av den anledning som anges i punkt 3 utgått.

3.   Förslag till lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekononuskt samarbetsområde (EES) (lagförslag nr 11) har tillkommit. Lagen om ett europeiskt ekononuskt samarbetsområde (EES) - EES-lagen - har ännu inte beslutats av riksdagen (se prop. 1991/92:170). Ändringsförslaget behandlas i avsnitt 6.2.

Utöver dessa ändringar har också en del redaktionella ändringar gjorts i lagförslagen.

I det följande lägger regeringen firam sina förslag.

Innan vi går in på de olika sakfrågorna i avsnitten 5 och tf tar vi i avsnitt 2 upp inriktningen av konkurrenspolitiken och lämnar i avsnitt 3 en redo­görelse för den nuvarande ordningen på konkurrensrättens område och EG:s konkurrensregler. I avsnitt 4 utvecklar vi närmare varför vi anser att konkurrenslagstiftningen behöver skärpas.


Prop. 1992/93:56


2 Inriktningen av konkurrenspolitiken

Regeringens bedömning: Konkurrensen inom viktiga delar av den svenska ekonomin är otillräcklig. Konkurrenstrycket bör därför skär­pas. Avreglering, ökad konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och fasta spelregler för aktörema på marknaden samt en effektiv konkur­renstillsyn är viktiga inslag i en offensiv konkurrenspolitik.

Skälen for regeringens bedömning

Konkurrensen är otUlräcklig

KonkurrensförhåUandena spelar en avgörande roll för dynamik och tillväxt i den svenska ekonomin. Konkurrens stimulerar till bättre användning av samhällets resurser och stärker det svenska näringslivets förmåga att lång­siktigt hävda sig pä intemationella marknader. En ökad konkurrens är till fördel för konsumentema genom att prisema pressas och utbudet breddas.

Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otUlräck­lig-

Sverige har under de senaste decenniema haft en lägre produktivitetstill­växt än jämfört>ara konkurrentländer. Produktivitetsdelegationen har i betänkandet (SOU 1991:82) Drivkrafter för produktivitet och tillväxt sökt kartlägga orsakema till den låga produktivitetstiUväxten i svensk ekonomi. Delegationen har bl.a. pekat på behovet av ökad konkurrens i såväl privat som offentlig sektor.

Konkurrenskommittén har i sitt huvudbetänkande Konkurrens för ökad välfärd och i rapporten (SOU 1991:28) Konkurrensen i Sverige, där kon-


 


kurrensförhållandena i 61 branscher kartlagts, påvisat förekomsten av olika    Prop. 1992/93:56 slag av konkurrenshinder i svensk ekonomi. Kartläggningen visar att kon­centrationen är hög i många branscher och att regleringar, importhinder och konkurrensbegränsande avtal i många fall hämmar en effektiv konkur­rens.

Brister i konkurrensen på den svenska marknaden och behovet av en skärpt konkurrenspolitik har vidare konstaterats i OECD:s rapport i juni 1992 om den ekonomiska utvecklingen i Sverige liksom i EG-kommissio­nens yttrande i juli 1992 över den svenska ansökan om medlemsskap i EG. Påpekanden har bl.a. gjorts om storleken av den offentliga sektom och dess effektivitet, förekomsten av regleringar som hämmar ett effektivt resursutnyttjande samt om koncentration och konkurrensbegränsningar i delar av näringslivet som inte är utsatt för utländsk konkurrens.

För att återskapa tillväxt i ekonomin måste en rad åtgärder vidtas. Bl.a. måste konkurrens- och förändringstrycket i den svenska ekonomin skärpas. En offensiv konkurrenspolitik omfattar åtgärder för ökad konkurrens i hela ekonomin, dvs i såväl privat som offentlig verksamhet. Avreglering, ökad konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och fasta spelregler för aktörema på den privata marknaden samt en effektiv konkurrenstillsyn är viktiga inslag i regeringens konkurrenspolitik.

Frihandel är viktig

Intemationaliseringen kommer för framtiden att vara själva förutsättningen för det svenska välståndet. En fri utrikeshandel är nödvändig för att öka konkurrensen på marknaden och hindra företag från att få dominerande ställning och monopol. Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är gmndläggande för att både den nationella och den intemationella handeln skall kunna utvecklas till samhällsekonomins och konsumentemas fördel.

Inom EG markeras betydelsen av konkurrens för att nå målen för det europeiska samarbetet. Frihandel, etableringsfrihet och frånvaro av kon-kurrenshämmande regelsystem är centrala inslag. Sverige har genom EES-avtalet tagit ett viktigt och avgörande steg mot att ingå i det europeiska samarbetet och har genom avtalet anslutit sig till EG:s spelregler för en effektiv konkurrens. Detta innebär att fömtsättningama för konkurrens ökar på den svenska marknaden.

Avreglering

För att samhällets resurser skall kunna användas effektivare måste större expansionsutrymme skapas för den konkurrensutsatta sektom i svensk ekonomi. Konkurrens mellan flera marknadsaktörer liksom tryck på befint­liga företag från potentiella konkurrenter är gmndläggande för ett effektivt resursutnyttjande. Ett svagt konkurrenstryck ger negativa effekter för samhällsekonomin genom att produktionsresursema till följd av konkur­rensbegränsningar inte styrs till de verksamheter som är effektivast. När konkurrensen inte fungerar uppstir effektivitetsförluster för hela samhället.


 


Detta innebär att konsumentema tvingas betala ett högre pris än vid full-    Prop. 1992/93:56 ständig konkurrens.

Det allmänna klimatet för företagande måste vara sådant att själva incita­mentet att bedriva verksamhet är tillräckligt. Regeringens politik på ett flertal områden är inriktad på att underlätta företagandet. För att öka ny­företagandet och minska riskema för att marknadsdominans och monopol­tendenser utvecklas är det viktigt att marknadstillträdet är fritt. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för fritt marknadstillträde ofta är olika typer av regleringar.

Skyddade sektorer bör så långt det är möjligt avregleras och öppnas för konkurrens. Regeringen har initierat ett omfattande program för avregle­ring och privatisering samt reformering av regler som hämmar ett effektivt resursutnyttjande. Några områden presenterades närmare under våren 1992 i den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150, bilaga 1:1). Det var fråga om sektorer som i dag uppvisar monopoltendenser, t. ex. byggsektom, livsmedelsområdet, energiområdet, transportområdet samt post- och teleservice. Arbetet går vidare med bl.a. analyser av institutio­nella hinder som hämmar konkunensen samt med initiativ till nya avregle­ringar och uppföljning av genomförda reformer på området.

Konkurrensen inom offentUg sektor

En offensiv konkurrenspolitik innebär vidare att den offentliga sektom i större utsträckning måste utsättas för konkurrens. Det gäller inte minst kommunal verksamhet. Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upp­handla varor och tjänster på en öppen marknad och att lägga ut verksamhet på entreprenad. Utländska och svenska studier visar att kostnadsminsk-ningama vid entreprenadupphandling är betydande. Regeringen har nyligen lagt fram förslag om ökad konkurrens i kommunal verksamhet (prop. 1992/93:43). Förslagen omfattar ändringar i olika speciallagar och syftar till att undanröja hinder som f.n. anses finnas för att kommunal verksam­het skall kunna läggas ut på entreprenad.

Upphandlingsförfarandet måste också göras effektivt. De regler för offentlig upphandling som följer av EES-avtalet leder till detta.

Det finns vidare skäl att överväga ett obligatorium för det offentliga att upphandla i konkurrens på grund av att stora samhällsekonomiska vinster står att vinna. Ett sådant obligatorium tillämpas för delar av den kommu­nala verksamheten i Storbritannien. En departementspromemoria med ett förslag om inriktning och omfattning av ett system med obligatorisk upp­handling av offentlig verksamhet i egen regi avses att presenteras av Nä­ringsdepartementet senare i år. Förslaget kommer därefter att remissbe­handlas.

På områden inom den offentliga sektom som inte kan utsättas för kon­kurrens måste verksamheten effektiviseras och anpassas till de enskilda medborgamas önskemål. Utvecklingen i dag inom den offentliga sektom går mot ökad marknadsorientering och nya verksamhetsformer. Ett om­fattande utvecklingsarbete pågår bl.a. inom den kommunala sektom. Lo­kaldemokratiutredningen (C 1992:01) har som en huvuduppgift att beskriva


 


och analysera framväxten av nya organisatoriska modeller för en uppdel-    Prop. 1992/93:56

ning av beställar- och utförarfunktioner samt altemativa produktions- och

driftformer.

Konkurrenslagstiftningen och konkurrenstillsynen

En effektiv konkurrenspolitik kräver också tydliga och fasta spelregler för konkurrensen inom den privata sektom. Konkurrenslagstiftningen är här det gmndläggande instmmentet. Den är ett viktigt komplement till andra åtgärder för att skapa väl fungerande marknader. Som vi återkommer till i avsnitt 4 behövs en skärpt konkunenslagstiftning.

En offensiv konkurrenspolitik kräver vidare en effektiv konkurrenstill­syn. Den 1 juU 1992 inrättades Konkurrensverket. Myndighetens arbete är inriktat på att undanröja hinder för en effektiv konkurrens. Verket skall tillämpa konkurrenslagstiftningen, föreslå ändring av offentliga regler som hämmar konkurrensen, verka för konkurrens i offentlig sektor samt genom opinionsbildning och information främja ett konkurrensinriktat synsätt i såväl privat som offentlig verksamhet.

På den regionala nivån har länsstyrelsema till uppgift att verka för att de fastställda nationella målen inom olika samhällssektorer får genomslag inom länet. Främjandet av konkurrensen har fr.o.m. den 1 juli 1992 blivit en av de frågor som länsstyrelsen enligt sin instmktion skall svara för. Genom sin kännedom om lokala marknadsförhållanden och sin insyn i regionala och kommunala myndigheters tillämpning av offentliga regelverk bör länsstyrelsema ha särskilda förutsättningar för att uppdaga olika for­mer av konkurrenshinder. Med undantag för de rent lagtillämpande upp­giftema har länsstyrelsema möjlighet att på den regionala nivån bedriva samma slag av konkurrensfrämjande verksamhet som Konkurrensverket. Vid sidan av information och uppspåming av konkurrensbegränsingar blir en viktig uppgift för länsstyrelsema att följa upp de åtgärder som vidtas med stöd av konkurrenslagstiftningen resp. inom ramen för avreglerings-verksamheten.

Genom omorganisationen har resursema för åtgärdsintriktade insatser på konkurrensområdet förstärkts.

3 Gällande ordning på konkurrensrättens område m.m. 3.1 Den nuvarande svenska konkurrenslagstiftninger

KL har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbe­gränsningar.

Lagen bygger i huvudsak på den s.k. missbmksprincipen. Det innebär att lagen medger ingripande mot ett företag när det konstateras att före­taget i ett enskilt fall framkallar en konkurtensbegränsning som har skadlig verkan. Syftet med ingripandet är att för framtiden undanröja en sådan skadlig verkan. Formema för ingripande är förbud att i fortsättningen tillämpa ett visst konkurrensbegränsande förfarande eller åläggande för framtiden att vidta en viss åtgärd. Förbudet eller åläggandet kan förenas


 


med vite. Den rättsliga gmndvalen för ett ingripande är en allmänt hållen    Prop. 1992/93:56 bestämmelse i lagen. Rättspraxis klargör närmare bestämmelsens innebörd och tjänar sålunda som vägledning för företagens handlande.

I viss utsträckning bygger KL dämtöver på den s.k. förbudsprincipen genom att den innehåller två straffbelagda förbud, nämligen mot bmttopri-ser och anbudskarteller.

KL innehåller vidare regler om s.k. förvärvskontroll. De innebär att företagsförvärv under vissa fömtsättningar kan förbjudas.

Lagen om förbud mot konkurrensbegränsningar i fråga om jordbmkspro­dukter innehåller straffbelagda förbud mot dels uppdelning av marknader och andra begränsningar av produktion eller utbud, dels gemensam finansi­ering av underskott vid försäljning av jordbmksprodukter på export.

I detta sammanhang bör också nämnas lagen (1956:245) om uppgifts­skyldighet rörande pris- och konkurtensförhållanden (ändrad senast 1991:273). Uppgiftsskyldighetslagen innehåller bestämmelser om skyldig­het för näringsidkare att lämna uppgifter som behövs för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Enligt en förordning knuten till lagen får Finansinspektionen inhämta uppgifter i fråga om verksamhet som är föremål för dess tillsyn, medan Konkurrens­verket får inhämta sådana uppgifter i fråga om näringsverksamhet i övrigt. Hos Konkunensverket förs med stöd av uppgiftsskyldighetslagen det s.k. kartellregistret.

3.2 De konkurrensvårdande myndigheterna

De centrala konkurrensvårdande myndighetema är Marknadsdomstolen och Konkurrensverket.

Marknadsdomstolen handlägger sådana ärenden enligt KL som inte hand­läggs i brottmälsordning. Dessutom handlägger domstolen ärenden enligt ett antal andra lagar på marknadsrättens område, framför allt ärenden enligt marknadsföringslagen (1975:1418, ändrad senast 1988:1605).

Domstolen har en utpräglat prejudikatskapande roll. Den är första och sista instans i de ärenden som den handlägger. Marknadsdomstolens beslut kan alltså inte överklagas, men Högsta Domstolen kan bevilja resning.

Bestämmelser om Marknadsdomstolen finns i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. (omtryckt 1984:294, ändrad senast 1992:139). För domstolen gäller förordningen (1988:1564) med instmktion för marknads­domstolen.

Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor. Verket inrättades den 1 juli 1992 och övertog då uppgifter från fömtvaran­de Statens pris- och konkurrensverk och Näringsfrihetsombudsmannen (prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 133, NU20, rskr. 237).

Konkunensverket har alltså övertagit den centrala roll för tillämpningen av KL som Näringsfrihetsombudsmannen tidigare hade. Det är nu verket som väcker talan hos Marknadsdomstolen om undanröjande av skadliga konkurrensbegränsningar enligt KL, antingen på eget initiativ eller efter anmälan från företag.


 


En annan viktig uppgift för Konkurrensverket är att analysera effekter på    Prop. 1992/93:56 konkurrensen av nya och befintliga offentliga regleringar och vid behov föreslå förändringar.

För Konkurrensverket gäller förordningen (1992:820) med instmktion för Konkurrensverket.

Länsstyrelsema har sedan den 1 juli 1992 i uppgift att svara för frågor om främjandet av konkurrensen (SFS 1992:773).

3.3      EES-avtalet

EFTA-ländema och EG inledde i juni 1990 formella förhandlingar om ett närmare och fastare stmkturerat samarbete i ett dynamiskt europeiskt eko­nomiskt samarbetsområde (EES). Ett avtal om ett sådant samarbete träffades våren 1992 och avsikten är att avtalet skall träda i kraft den 1 januari 1993, samtidigt som EG:s inre marknad fullbordas. Målet är att skapa ett EES med fri rörlighet över gränsema för varor, tjänster, kapital och personer.

Med EES-avtalet blir de delar av EG:s regelverk - Pacquis communau­taire -som är relevanta för EES-samarbetet integrerade i EFTA-ländemas rättsordningar, så att enhetliga regler gäller inom hela EES-området. Det innebär bl.a. att gemensamma regler på konkurtensområdet, byggda på Romfördragets bestämmelser, kommer att gälla inom hela EES.

Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att föreslå riksdagen (prop. 1991/92:170) att anta en EES-lag. Antar riksdagen förslaget kommer i materiellt avseende samma konkurrensregler som gäller inom EG att bli gällande svensk rätt för konkurrensbegränsningar med effekt på handeln mellan Sverige och ett EFTA- eller EG-land. EES-lagen avses träda i kraft den 1 januari 1993.

3.4     EG:s konkurrensregler

Materiella regler

Genom Romfördraget har det skapats ett system som syftar till att förhindra att konkurrensen inom den gemensamma marknaden hindras, begränsas eller snedvrids. De gmndläggande konkurrensreglerna för före­tagen finns i artiklama 85 och 86. Reglema har direkt tillämplighet och di­rekt effekt i medlemsstatema samt skapar rättigheter och skyldigheter för enskilda rättssubjekt som kan åberopas vid nationella domstolar. Artiklama har följande lydelse i ny svensk officiell översättning (Utrikesdepartemen­tets handelsavdelning: Romfördraget, 1992).

Artikel 85

1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam­ordnade förfaranden, som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkur­rensen inom den gemensamma marknaden, är oförenliga med den gemen­samma marknaden och förbjudna, särskilt de som innebär att


 


10


a)   inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller    Prop. 1992/93:56 indirekt fastställs,

b)  produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begrän­sas eller kontrolleras,

c)   marknader eller inköpskällor delas upp,

d)   olika villkor tillämpas vid likvärdiga transaktioner med handelspart­
ners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,

e)   det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbmk
har något samband med föremålet för avtalet.

2.    Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.

3.    Bestämmelsema i punkt 1 får dock förklaras inte tillämpliga på ■■ varje avtal eUer gmpp av avtal mellan företag,

- varje beslut eller gmpp av beslut av företagssammanslutningar,

-  varje samordnat förfarande eller gmpp av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som
konsumentema tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom
uppnås och som inte

a)  ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål,

b)  ger dessa företag möjlighet att sätta konkunensen ur spel för en vä­sentlig del av varoma i fråga.

Artikel 86

Ett eller flera företags missbmk av en dominerande ställning på den ge­mensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån det kan påverka  handeln   mellan  medlemsstater,  oförenligt med  den gemensamma marknaden och förbjudet. Sådant missbmk kan särskilt bestå i att

a)  direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings­priser eller andra oskäliga afTärsvillkor,

b)  begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumentema,

c)  tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner gentemot handels­partners, varigenom dessa får en konku nen snackdel,

d)  ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter­
ligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbmk har
något samband med föremålet för avtalet.

Förbudet i artikel 85.1 riktar sig mot avtal mellan minst två företag, beslut av företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden, avtalskriteriet. För att samarbetet skall vara förbjudet fordras att det dels har lill syfte eller resultat att konkunensen inom EG hindras, begränsas eller snedvrids, konkurrensbegränsningskriteriet, dels kan påverka handeln mellan med­lemsstatema, samhandelskriteriet.


 


Av artikel 85.3 följer att förbudet i artikel 85.1 kan förklaras inte till- Prop. 1992/93:56 lämpligt, om de negativa verkningama av ett konkunensbegränsande för­farande uppvägs i tillräcklig grad av positiva verkningar av förfarandet. Undantag frän förbudet kan ges i enskilda fall av EG-kommissionen efter att företagen har anmält avtalet etc. dit. Dessutom har kommissionen bemyndigats av rådet att utfärda förordningar om undantag för vissa be­stämda typer av avtal, s.k. gmppundantag. Avtal som uppfyller villkoren i sådana gmppundantagsförordningar behöver inte anmälas utan anses gene­rellt undantagna från förbudet i artikel 85.1. En beskrivning av gällande gmppundantag följer längre fram i detta avsnitt.

Förbudet i artikel 86 riktar sig mot åtgärder som företag med marknads-dominerande ställning vidtar mot andra företag. För att ett förfarande skall vara förbjudet fordras dels att det är fråga om missbmk av marknadsdomi­nans, dels att förfarandet kan påverka handeln mellan medlemsstatema. Artikeln medger ingen möjlighet till undantag.

TUl EG:s konkunensregler hör också företagsförvärvskontrollen. I fu-sionskontrollförordningen (förordning (EEG) nr 4064/89) föreskrivs att vissa stöne företagsförvärv som har en gemenskapsdimension skall för-handsanmälas till kommisionen. Om ett förvärv skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkunensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas, kan den förbjudas av kommissionen.

Tillämpningsregler

Romfördraget innehåller inga tillämpningsregler till artiklama 85 och 86. Sådana regler har tillkommit genom särskilda förordningar. Den gmnd­läggande tillämpningsförordningen är förordning (EEG) nr 17/62. I denna uttalas principen att alla konkunensbegränsande avtal, beslut och samord­nade förfaranden som avses i artikel 85.1 är förbjudna, utan att det krävs något föregående beslut om det. Om de inte faller under något gmppun­dantag, måste de i princip anmälas till kommissionen och av denna beviljas undantag för att bli tillåtna.

Enligt förordningen ges möjlighet att efter ansökan till kommissionen få besked om att artikel 85 eller 86 inte är tillämplig (icke-ingripandebesked).

Förordningen innehåller vidare sanktionsregler enligt vilka kommissionen bl.a. kan utdöma böter för överträdelser av förbuden samt vid vite ålägga företag att upphöra med pågående överträdelser.

Genom förordning (EEG) nr 141/62 undantogs transporter från tillämp­ningsområdet för förordning 17/62, men senare har särskilda bestämmelser meddelats för transporter på vägar, jämvägar och inre vattenvägar i för­ordning (EEG) nr 1017/68, för havstransporter i förordning (EEG) nr 4056/86 och för lufttransporter i förordning (EEG) nr 3975/87. Även om det i förordning 1017/68 finns bestämmelser som avviker något från artik­lama 85 och 86 i Romfördraget, har EG-domstolen konstaterat att det be­träffande transporter på vägar, jämvägar och inre vattenvägar är fråga om tilllämpning av artiklama 85 och 86.

11


 


Kol- och stålområdet samt jordbruksområdet

För kol- och stålprodukter gäUer inte artiklama 85 och 86 i Romfördraget, utan på detta område gäUer särskUda konkurrensregler intagna i Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG-fördra-get). TUlämpningen av dessa regler sker dock i huvudsaklig överensstäm-melse med Romfördragets konkurrensregler.

Vad avser jordbruksområdet gäUer enligt förordning (EEG) nr 26/62 i princip artiklama 85 och 86 för produktion av och handel med jordbruks­varor, men med den begränsningen att artikel 85.1 inte gäUer sådana avtal, beslut eUer samordnade för&randen som utgör en del av en nationeU marknadsorganisation eUer som behövs för att uppnå målen för den ge­mensamma jordbmkspoUtiken enUgt Romfördragets artikel 39.

EG-domstolens praxb m.m.

Konkurrensreglerna i artiklama 85 och 86 är aUmänt hållna och komplette­ras av en om&ttande praxis från EG-domstolen och tillkännagivanden frän kommissionen som har stor betydelse för förståelsen av EG:s konkunens-rätt. Exempelvis anses vissa förferanden i praxis inte strida mot konkur­rensreglerna på gmnd av de berörda företagens storlek, det inbördes för­håUandet mellan företagen eller förfarandets art.

Enligt praxis är fömtsättningen för att artUcel 85.1 skall vara tUlämplig att det förekommer konkunens mellan företag och att denna konkunens begränsas. Avtal meUan moderbolag och deras dotterbolag eUer dotterbo­lag sinsemellan (dvs. mellan företag som utgör en ekonomisk enhet) anses under två fömtsättningar inte omfattas av förbudet i artikel 85.1. Dotterbo­laget skaU för det första inte ha någon reeU handUngsfrUiet på marknaden. Moderbolagets aktieinnehav är ett kriterium för detta. Vidare fär avtalet endast beröra arbetsfördelningen inom koncemen.

EnUgt praxis krävs också att ett avtal måste påverka konkurrensen på ett märkbart sätt för att omfettas av förbudet i artUcel 85.1. Många avtal som träffas av smä och medelstora företag anses därför inte strida mot konkur­rensreglerna pä grund av att deras ekonomiska verkningar inte är tillräck­Ugt betydande. Som en rikUinje har kommissionen den 3 september 1986 utfärdat ett tiUkännagivande om s.k. bagateUavtal (EGT nr C 231/2, 12.9.86). EnUgt detta tillkännagivande anser kommissionen att avtal i aU­mänhet inte feUer under förbudet i artikel 85.1 om två villkor som avser marknadsandel och omsättning är uppfyUda. De varor eUer tjänster som berörs av avtalet fär, tiUsammans med de deltagande företagens övriga varor eUer tjänster som på gmnd av sina egenskaper, pris och tUltänkta användning av konsumentema betraktas som Ukvärdiga, inte utgöra mer än 5 procent av den totala marknaden för sådana varor eUer tjänster inom den del av gemenskapen där avtalet har verkningar. Vidare fiir de deltagande företagens totala sammanlagda årsomsättning inte överstiga 200 mUj. ecu.

Är 1962 utfärdade kommissionen ett tiUkärmagivande om ensamåterför-säljaravtal med handelsagenter (EGT nr 139, 24.12.62). Där uttalade kom-


Prop. 1992/93:56

12


missionen principen att en huvudmans avtal med sin handelsagent inte    Prop. 1992/93:56 omfettas av artikel 85.1 under vissa angivna fömtsättningar. Rättsutveck­lingen sedan 1962 har lett till en viss förändring av rättsläget, och ett nytt tillkännagivande är under utarbetande. Avgörande för bedömningen torde vara om agenten är ekonomiskt integrerad med huvudmannen eller inte.

Av kommissionen utfärdade tillkännagivanden är inte bindande för EG-domstolen.

Förhållandet mellan EG.s konkurrensregler och nationella konkurrens­regler

Romfördragets konkurrensregler är direkt tillämpliga på konkunensbe-gränsningar med effekt på samhandeln mellan medlemsstatema. Enligt EG-rätten har dessa regler högre dignitet än regler i den nationella rätten och tar alltså över i de fall de kolliderar med nationell konkunensrätt.

När det gäller ett enskilt ärende avseende konkunensbegränsande sam­arbete eller marknadsdominans kan formellt sett både nationella konkur­rensregler och EG:s konkunensregler samtidigt vara tillämpliga. I fall där såväl nationell konkunensrätt som EG:s konkunensrätt har jurisdiktion kan huvudregeln sägas vara att nationell rätt inte får tillämpas så att det inverkar menligt på tillämpningen av EG-rätten.

Vad avser fusionskontrollområdet gäller särskilda regler om fördelningen av kompetensen mellan EG:s organ och nationella myndigheter. Huvud­regeln är här att om en fusion har gemenskapsdimension får den bara prövas av kommissionen.

Gmppundantag inom EG

För närvarande finns inom EG gmppundantag för bl.a. specialiserings­avtal, avtal om forskning cx;h utveckling, ensamåterförsäljaravtal, exklusi­va inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal för motorfordon, franchiseav-tal, patentlicensavtal och know-how-licensavtal.

Gmppundantagsförordningama har i stort sett en likartad uppbyggnad. De reglerar närmare vilka avtalstyper som är undantagna och under vilka villkor undantag gäller. Avtal som går utöver villkoren för gmppundanta-get kan anmälas till kommissionen för individuellt undantag.

Förordningama innehåller som regel en "svart lista" över avtalsvillkor som medför att undantag inte gäller men även exemplifierande uppräk­ningar över villkor som kan godtas.

I de förordningar som har utfärdats efter år 1984 föreskrivs ett invänd­ningsförfarande enligt vilket avtal som innehåller konkunensbegränsningar som inte uttryckligen tillåts ändå kan omfattas av gmppundantag. Sådana avtal skall anmälas till kommissionen, som har sex månader på sig att göra invändning. Om ingen invändning görs inom fristen, är avtalet automatiskt undantaget.

Gmppundantaget för specialiseringsavtal (förordning (EEG) nr 417/85) undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal om

13


 


specialisering där företag för avtalets giltighetstid accepterar ömsesidiga    Prop. 1992/93:56 förpliktelser

a)   att inte tillverka eller låta tillverka vissa produkter utan i stället över­låta åt andra parter att tillverka eller låta tillverka dessa produkter, eller

b)  att endast gemensamt tillverka eller låta tillverka vissa produkter.

Förordningen är tillämplig bara när de specialiserade produktema till­sammans med likvärdiga varor som tillverkas av partema inte har en marknadsandel som överstiger 20 procent inom den gemensamma markna­den eUer en väsentlig del av den, och den sammanlagda omsättningen för de deltagande företagen inte överstiger 500 milj. ecu.

Förordningen, som har haft föregångare från år 1972 och år 1982, upp­hör att gälla den 31 december 1997.

Gmppundantaget för forskning och utveckUng (förordning (EEG) nr 418/85) undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal mellan företag som syftar till

a)   gemensam forskning CKh utveciding i fråga om produkter eller metod­er och gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveck­ling,

b)  gemensamt utnyttjande av resultaten av forskning och utveckling i fråga om prcxlukter eller metoder där forskningen och utvecklingen har utförts gemensamt enligt tidigare avtal mellan samma företag, eller

c)   gemensam forskning och utveckling i fråga om prcxlukter eller meto­der utan gemensamt utnyttjande av resultaten, i den mån sådana avtal faller under förbudet i artikel 85.1.

Förordningen är inte tillämplig om avtalspartema är konkunerande till­verkare

Om partema inte är konkunerande tillverkare, eller om de är konkune­rande tillverkare men inte har en marknadsandel för de berörda produkter­na som överstiger 20 prcKent, gäller undantag enligt förordningen så länge forsknings- cx;h utvecklingsprogrammet gäller. För de fall resultaten ut­nyttjas gemensamt gäller undantag för en tid av fem år från det att av-talsprcxJuktema först marknadsförs inom den gemensamma marknaden. Efter de första fem åren kan undantag fortsätta att gälla så länge som partemas prcxluktion av avtalsproduktema och andra likvärdiga produkter inte överstiger 20 prcxent av den totala marknaden för sådana produkter inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den.

Förordningen upphör att gälla den 31 december 1997.

Gmppundantaget för ensamåterförsäljaravtal (förordning (EEG) nr 1983/ 83) undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal där bara två företag är avtalsparter och en part förbinder sig att bara till den andre leverera vissa varor för vidareförsäljning inom hela den gemensam­ma marknaden eller ett bestämt område av denna.

Förordningen, som hade en föregångare i förordning (EEG) nr 67/67, upphör att gälla den 31 december 1997.

14


 


Exklusiva inköpsavtal behandlas i förordning (EEG) nr 1984/83. För-    Prop. 1992/93:56 ordningen har tre delar.

Del 1 behandlar exklusiva inköpsavtal med kort eller medellång gUtig­hetstid. Enligt de närmare villkor som anges i förordningen är gmppun­dantaget i den delen tillämpligt på avtal där bara två företag är avtalsparter och varigenom en part - återförsäljaren - avtalar med den andre - leveran­tören - att för vidareförsäljning köpa vissa i avtalet angivna varor bara från leverantören, från ett tiU denne anknutet företag eUer från ett företag som leverantören har anförtrott försäljningen av sina varor. Den längsta Ullåtna varaktigheten för en sådan skyldighet är fem år.

Del 2 och 3 innehåller särskilda bestämmelser för ölleveransavtal res­pektive bensinstationsavtal.

Förordningen upphör att gälla den 31 december 1997.

En viktig skillnad mellan förordning 1983/83 cx:h förordning 1984/83 är att enligt den förra kan detaljisten ges ett exklusivt försäljningsområde vilket inte går enligt den senare.

Gmppundantaget för försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (för­ordning (EEG) nr 123/85) undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal där bara två företag är parter cx;h där en avtalspart åtar sig leveranser av vissa motorfordon för återförsäljning inom ett bestämt område av den gemensamma marknaden bara till den andra parten, eller bara till den andra parten och till ett visst antal företag inom ett distribu­tionsnät.

Förordningen upphör att gälla den 30 juni 1995.

Gmppundantaget för franchiseavtal (förordning (EEG) nr 4087/88) avser franchiseavtal vid återförsäljning av varor cx:h tillhandahållande av tjänster till slutförbmkare. Den avser även huvudfranchiseavtal enligt vilka fran-chisegivaren överiåter rätten att utnyttja en franchise för att träffa ett fran­chiseavtal med tredje man.

I förordningen undantas enligt de närmare villkor som anges i förord­ningen franchiseavtal och huvudfranchiseavtal där bara två företag är parter och som innehåller en eller flera av följande konkunensbegräns­ningar:

a)  Skyldighet för franchisegivaren att inom ett visst område inom den
gemensamma marknaden inte

-   till tredje man överlåta rätten att helt eller delvis utnyttja franchisen,

-   själv utnyttja franchisen eller enligt ett liknande system marknadsföra de varor eller tjänster som omfettas av franchisen,

-   själv leverera sina varor till tredje man.

 

b)  Skyldighet för huvudfranchisetagaren att inte utanför sitt avtalsområde träffa franchiseavtal med tredje man.

c)  Skyldighet för franchisetagaren att utnyttja franchisen bara från i avtalet angivna lokaler.

d)  Skyldighet för franchisetagaren att avstå från att utanför sitt avtalsom­
råde söka kunder till de varor eller tjänster som omfettas av franchisen.

e)  Sk7ldighet för franchisetagaren att inte tillverka, sälja eller i samband
med tillhandahållande av tjänster använda varor som konkunerar med
sådana franchisegivarens varor som omfettas av franchisen. Om föremålet

15


 


för franchisen är försäljning eUer användning i samband med tillhandahål­landet av tjänster, vissa typer av varor samt reservdelar (x;h tiUbehör tiU dessa, fär denna skyldighet inte åläggas i fräga om dessa reservdelar eUer tiUbehör.

Förordningen upphör att gälla den 31 december 1999.

Gmppundantaget för patentlicensavtal (förordning (EEG) nr 2349/84) undantar enUgt de närmare villkor som anges i förordningen vissa patent­licensavtal och vissa avtal med Ucens för patent och know-how i kom­bination. Förordningen gäUer för avtal där bara två företag är parter, där licensgivaren ger Ucenstagaren exklusiv rätt och där licenstagaren godtar vissa begränsningar i friheten att aktivt marknadsföra produkten pä annat häU inom gemenskapen.

Förordningen upphör att gälla den 31 december 1999.

Gmppundantaget för know-how-licensavtal (förordning (EEG) nr 556/89) avser säväl rena know-how-licensavtal som Ucensavtal avseende både know-how och patent som inte omfettas av palentUcensförordningen. Know-how definieras i förordningen som "en viss mängd tekmsk infor­mation som år hemlig, substansiell och identifierad i någon lämplig form".

Förordningen är uppbyggd på liknande sätt som palentUcensförordningen. Den upphör att gälla den 31 december 1999.

EG: gmppundantag är som framgått tidsbegränsande. Vid behov kommer nya tUl och gamla revideras. F.n. är det aktueUt med ändringar i gmppun-dantagen om specialiseringsavtal, forskning och utveckling samt patentii-cens- cx;h know-hcjw-licensavtal. Vidare har ett förslag lUl etl nytt gmpp­undantag för försäkringsområdet lagts fram. Avsikten är att förändringama skaU träda i kraft den 1 januari 1993.

4  Behovet av en skärpt konkurrenslagstiftning


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens bedömning: En skärpt konkunenslagstiftning behövs som ett av många medel för att främja tiUväxt cx;h effektivitet pä den svenska marknaden.

Konkurrenskommitténs bedömrung: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstansema: Ungefär hälften av remissinstansema delar kommit­téns bedömning. Det är bl.a. Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris-och konkurrensverk, KommerskoUegium, Närings- och teknikutvecklings­verket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

ÅtskiUiga remissinstanser menar dock all det inte påvisats något behov av en skärpt konlcurrenslagstiftning. Det är framför aUt sådana remissinstanser som representerar näringslivet, exempelvis Sveriges industriförbund, Sveri­ges köpmannaförbund och Kcx)perativa förbundet. Dessa remissinstanser menar i aUmänhet att konkunenspolitiken behöver förstärkas men fram­håller betydelsen för konkunensen av andra ätgärder, såsom slopande av offentUga regleringar och importhinder.

Skälen för regeringens bedönming: Konkurrens pä marknaden skapas bäst av företagen själva. Marknadsekonomin fömtsätter att företagen i


16


 


tävlan med varandra söker avsättning för sina produkter, och att företagen    Prop. 1992/93:56 därvid i princip har frihet att besluta i fråga om produktionen cx;h distribu­tionen.

För att marknadsekonomin skall fungera på avseti sätt är det emellertid vUctigt att företagen genom sina åtgärder inte får sätta konkunensen ur spel. Om så sker kan långsiktiga förluster för samhällsekonomin uppstå bl.a. genom att företagen förlorar incitament till kostnadskontroll cx;h förmåga UU långsiktig fömyelse. Friheten för förefegen måste därför till viss del vara begränsad genom ramar som statsmaktema sätter upp. För de fall företagen begränsar konkunensen på ett sätt som är övervägande negativt för samhällsekonomin cx:h för konsumentema måste sfetsmaktema ha effektiva instmment för att hindra detta.

Som vi har konstaterat i avsnitt 2 är konkunensen otillräcklig inom viktiga delar av den svenska ekonomin. Enligt regeringens mening är del -fömtom genom frihandel cx;h åtgärder som avreglering cx;h effektivisering av den offendiga sektorn - nödvändigt att skapa etl effekUvare rättsligt instmment än den nuvarande konkunenslagen för att motverka konkunens­begränsningar i näringslivet. Den nuvarande konkunenslagen innehåller inte tiUräckligt fasta spelregler för konkunensen på marknaden, cx;h den har en alltför svag preventiv verkan.

En ny skärpt konkunenslagstiftning bör utformas som en standard för konkunensen cx;h innehålla möjligheter att direkt möta konkunensbegräns­ningar mecl ekonomiska sanktioner som drabbar de företag som vidtar åt­gärdema. Syftet med en sådan ordning är i främsta mmmet att avhålla företagen från konkunensbegränsande samarbete och missbmk av mark-nadsmakl.

Den enligt vår mening viktigaste effekten av en skärpt konkunenslagstift­ning är signalen till marknadens aktörer att regeringen är fast besluten att med olika medel åstadkomma en fungerande marknadsekonomi som byg­ger på effekuv konkunens i såväl privat som offentlig verksamhet.

Den närmare utformningen av regeringens förslag till en ny konkunens-lag presenteras i nästa avsnitt.


2 Riksdagen 1922193. I saml. Nr 56


17


5 Regeringens förslag till ny konkurrenslag 5,1 Förbjudna konkurrensbegränsningar

5.1.1 Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av dominerande stäUning


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: De materiella konkunensreglema för närings­verksamheten i Sverige utformas med artiklama 85.1 cx;h 86 i Rom­fördraget som förebild. Det innebär att det ställs upp principiella förbud mot konkunensbegränsande samarbete mellan företag cx;h missbmk från ett eller flera företags sida av en dominerande mark­nadsställning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstansema: En stor majoritet av remissinstansema är i huvudsak positiva till promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Statskontoret, Närings- och teknikutvecklingsverket. Marknadsdom­stolen, Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och konkunensverk, Sveriges industriförbund. Företagamas riksorganisation. Svenska handels­kammarförbundet samt juridiska fakultetema vid Stockholms och Uppsala universitet. Några remissinstanser, bl.a. Lantbmkamas riksförbund, anser dock att anpassningen till EG:s regler inte bör ske före ett EG-medlem­skap.

Endast ett fåtal remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Kooperativa förbun­det. Kooperativa insUtutet cx:h Svenska taxiförbundet, är negativa eller tveksamma till förslaget. De menar att fördelama med den föreslagna modellen inte överväger nackdelama och att det inte påvisats något behov av att frångå den nuvarande ordningen enligt KL. Sveriges köpmannaför­bund anser sig inte kunna ta ställning till förslaget utan preciseringar.

Skälen för regeringens förslag

EG:s konkurrensregler bör vara modell

Den svenska konkunenslagstiftningen bygger i huvudsak på den s.k. miss­bmksprincipen, dvs. ingripanden mot konkunensbegränsningar sker med verkan för framtiden sedan domstolen konstaterat skadlig verkan i det enskilda fallet. En fördel med detta system är att lagstiftaren vid utform­ningen av reglema inte behöver ta hänsyn tiU de mångskiftande förhållan­den som kan föreligga inom näringslivet. I stället kan ingripanden ske efter förhållandena i det enskilda fallet. I Sverige har genom detta system efter­hand utbildats en tämligen omfattande och fast praxis som tjänar som vägledning för företagen. En nackdel med systemet är emellertid att det inte tillhandahåller ett preventivt direktverkande sanktionssystem. Endast för två typer av konkunensbegränsningar - anbudskarteller och bmttopriser


18


 


- ställer KL upp straffsanktionerade förbud. Genom 1991 ärs lagstiftning    Prop- 1992/93:56 tillkom vissa straffsanklionerade förbud för jordbmksområdet.

Det är naturUgt att vid utarbetandet av förslag tiU en ny konkunenslag ta närmandet tUl EG som utgångspunkt. EG:s konkunensregler har redan i dag stor betydelse för svenska företag som verkar på EG-marknaden. Ge­nom EES-lagen kommer konkunensregler som i princip är identiska med EG:s att bli gällande svensk rätt, cxh vid ett eventuellt medlemskap i EG kommer Romfördragets bestämmelser att gälla direkt i Sverige. Flera svenska förefeg berörs alltså redan i dag av Romfördragets konkunens­regler cxh med EES-avtalet kommer dessa regler i framtiden att få ökad betydelse för det svenska näringsUvet.

Något krav inom EG på harmonisering mellan nationeU konkunenslag­stiftning cxh EG-reglema finns inle för närvarande. Det förekommer dock ett allt starkare inflytande från de gmndläggande principema i EG:s natio­nella konkunenslagar. Vissa av EG:s medlemssfeter, såsom Belgien, Itali­en och Irland, har nyligen antagit nationella konkunenslagar som innebär en direkt harmonisering med EG:s materiella regler.

Konkunenskommitténs förslag innebär eU närmande Ull EG:s system. Enligt regeringens mening bör emellertid steget tas fullt ut cxh ett för­budssystem efter modell från artiklama 85.1 och 86 i Romfördraget med principiella förbud mot konkunensbegränsande samarbete mellan företag cxh missbmk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning införas i Sverige.

Genom en anpassning till EG-rättens och EES-avtalets materiella konkur­rensregler uppnås den fördelen att aktörer på den svenska marknaden inte behöver anpassa sig efter olika konkunensrättsliga regler beroende på om det är fråga om handel inom landet eller handel över gränsema. Det torde cxkså underlätta företagens intemationalisering genom att kännedom om svenska konkunensregler automatiskt också ger kännedom om motsvaran­de intemationella regler.

De nya konkunensregler som vi förordar bygger på en modell som Ullämpats inom EG under flera decennier cxh som visat sig ha stor be­tydelse för företagens agerande och därmed för konkunensförhållandena i olika branscher. Svenska nationella konkunensregler som bygger på Rom­fördragets materiella konkunensregler med generella förbud kan därför antas bidra till att göra konkunensen effekUvare även på den svenska marknaden.

I vårt förslag ligger att begreppet "företag", som är en översättning av ordet "undertaking" i EG-rätten och i EES-avtalet, ersätter det nuvarande begreppet "näringsidkare". Även om det för närvarande förmodligen inle föreligger några avgörande skillnader mellan begreppen bör man cxkså i detta hänseende välja en anpassning till EG-rätten. Begreppet "näringsid­kare" är inle ett specifikt konkunensrättsligt begrepp utan har påverkats och påverkas också av marknadsrätten i övrigt. Man kan därför inte ute­sluta aU begreppet genom rättsutvecklingen kan komma att avvika från det mer renodlade konkunensrättsliga begreppet "företag" i EG-rätten och i EES-avtalet.

Med "företag" i EG-rätten avses varje fysisk eller juridisk person - även

19


StaUiga och kommunala organ - som driver verksamhet av ekonomisk eller    Prop. 1992/93:56 kommersiell natur.

Innebörden av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete

Vårt förslag om förbud mot konkunensbegränsande samarbete riktar sig mot avtal mellan minst två företag, beslut av sammanslutningar av företag cxh samordnade förfaranden (avtabkriteriet) cxh gäller om avtalet etc. har konkunensbegränsande syfte eller verkningar (konkurrensbegränsnings­kriteriet).

Förbudet innebär en övergripande rättslig reglering som träffar alla var­ierande former av konkunensbegränsande samarbete. Förbudet träffar såväl avtal mellan företag i samma led (horisontella avtal) som avtal mel­lan exempelvis tillverkare cxh deras återförsäljare (verUkala avtal).

Vad som är en konkunensbegränsning avgörs i det enskilda fallet. Där­vid kan alltså redan avtalets syfte vara avgörande. I sista hand fömtsätter konkunensbegränsningskriteriet ett s.k. kordairrenstest, dvs. en närmare prövning av avtalets påverkan på konkunensen på den relevanta markna­den. Vid detta konkunenstest, som vid prövningen av detta kriterium görs mer schablonmässigt, får den situation som råder vid en effektiv konkur­rens tjäna som måttstcxk. En sådan kan i princip anses föreligga om an­talet säljare inte är för begränsat, de utbjudna prcxluktema inte är för differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering.

Även om förbudet alltså är heltäckande för alla former av konkunensbe­gränsande samarbete är det emellenid givet att det finns vissa typer av samarbete som i särskilt hög grad är negativa för konkunensen, exempel­vis avtal om priser, produktions- och utbudsbegränsningar av olika slag samt uppdelning av marknader. Vårt förslag innehåller därför liksom artikel 85.1 en exemplifierande uppräkning av sådana typiskt sett farliga avtalstyper.

Förbudet bör liksom inom EG-rätten och i EES-avtalet vara förenat med möjligheter till undantag. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.1.2.

Innebörden av förbudet mot missbmk av dominerande ställning

Förslaget om förbud mot missbruk av dominerande ställning riktar sig mot åtgärder som företag med dominerande marknadsställning vidtar mot andra företag.

Alt ha en dominerande marknadsställning är inte i sig förbjudet. Vad som förbjuds är missbmk av denna ställning i den meningen att ställningen utnyttjas på ett sätt som skadar konkunensen.

Förbudet avser varje slags missbruk av en dominerande ställning. Lik­som artikel 86 innehåller vårt förslag exempel på vissa särskilt utpräglade beteenden som kan utgöra missbruk. Ett exempel är påtvingande av oskäli­ga inköps- eller försäljningspriser. Priser som är oskäligt höga är till nack­del för konsumentema, medan priser som är oskäligt låga (s.k. underpris­sättning) kan ha till syfte att slå ut svagare konkunenter som inte har

20


 


förmåga att hålla sådana priser under någon längre dd. Andra exempel på    Prop. 1992/93:56

missbmk är diskrimineringsåtgärder, leveransvägran cxh kopplingsförbe-

håU.

När det gäller förbudet mot missbmk av dominerande ställning skall det med vårt förslag inte finnas någon möjlighet Ull undantag, utan förbudet skall vara absolut. Detfe överenssfemmer med vad som gäller enligt EG-rätten cxh EES-avtalet.

EG-domstolens praxis får betydelse

En avsikt med vårt förslag är att - bortsett från vad som följer av det s.k. samhandelskriteriet - så långt som det är möjligt uppnå materiell rättslikhet med Romfördragets konkunensregler och därmed cxkså med den komman­de svenska EES-lagens motsvarande regler. För att åstadkomma detta måste motivskrivningen hållas på ett relaUvt allmänt plan för att inte hind­ra en dynamisk rättsutveckling på området på samma sätt som sker i EG-rätten cxh i andra länder med likartade rättssystem.

Inom EG-rätten har EG-domstolens praxis stor betydelse för att bestäm­ma förbudens räckkvidd. Det gäller inte minsl förbudet mot konkunens­begränsande samarbete mellan företag och de därtill knutna undantags­reglema i Romfördragets artikel 85.3. Även när detjgäller tillämpningen av den nya svenska konkunenslag som vi föreslår kommer praxis att få stor betydelse. Som alltid vid ny lagstiftning kommer det emellertid att dröja någon Ud innan en fast praxis har utkristalliserat sig.

Genom en materiell samordning med Romfördragets regler bör dock mycken ledning vid tillämpningen av en ny svensk konkunenslag kunna hämtas från EG-domstolens praxis, men cxkså från praxis i andra länder som tUlämpar förbudsprincipen. Det kommer därmed redan vid ikraftträ­dandet att finnas Ullgång ull en omfettande rättspraxis med stor betydelse cxkså för ett svenskt regelverk på området. Rättspraxis bör vidare kunna utvecklas med EG-rätten som gmnd.

Man måste dock beakta vissa speciella drag i EG-rätten som oftast inte spelar en så framträdande roll i naUonella rättsordningar. Det är att EG:s konkunensregler utgör en del i ett gemenskapssystem som syftar ull att eUminera handelshinder och skapa en enhetlig gemensam marknad där fri konkunens skall råda. EG-domstolens avgöranden är influerade av de gmndläggande principema cxh de övergripande målen för gemenskapen.

Man måste cxkså beakta att ullämpningen av en svensk konkunenslag i vissa fall kan behöva anpassas efter de särskilda förhållanden som gäller i Sverige. Sverige är avlägset beläget från de centrala delama av Europa cxh relativt glesbefolkat och fömtsättningama för att driva näringsverksamhet är inte parallella med vad som gäller inom EG.

Särskih om små och medelstora foretag

Ett viktigt mål för konkunenspolitiken är att stärka och bevara och därmed att främja utvecklingskraften i de små och medelstora företagen. Små cxh

21


 


medelstora förefeg bidrar genom sin flexibilitet cxh dynamik till att upp-    Prop. 1992/93:56 rätthålla en effektiv konkunens.

De föreslagna förbuden syftar bl.a. till att skapa ett gynnsamt klimat för små cxh medelstora förefeg. Förbuden tar bl.a. sikte på sådant som kan vara negativt särskilt för små företag, exempelvis avtal cxh förfaranden som innebär att olika villkor tillämpas för likvärdiga affärstransaktioner liksom tUläggsförpliktelser som inte har samband med föremålet för ett avtal.

SärskUt förbudet mot missbmk av dominerande ställning syftar i hög grad UU att skydda de små cxh medelstora företagen mot starka konkunen­ter, leverantörer eller kunder. Detfe förbud utgör därmed också en stark rättslig gmndval för att ingripa mot dominerande förefeg som exempelvis UUämpar underprissättning för att tvinga bort små konkunenter frän mark­naden eller utan saklig gmnd vägrar leverera varor som är avgörande för verksamheten hos små cxh medelstora företag.

Av de föreslagna förbuden kan de små cxh medelstora företagen själva framför allt komma att beröras av förbudet mot konkunensbegränsande samarbete. Men det gäller bara om samarbetet hindrar, begränsar eller snedvrider konkunensen på ett märkbart sätt, dvs. har ekonomiska verk­ningar av någon betydelse. Omfattar alltså samarbetet bara en mindre del av marknaden faller det inte under förbudet. Om ett sådant samarbete ändå skulle falla under förbudet därför att det påverkar konkunensen på ett märkbart sätt, kan det dcxk ha sådana posiUva effekter att det, enligt vad som behandlas i nästa avsnitt, är berättigat Ull undantag från förbudet.

SärskiU om jordbruksområdet

Regeringen Ullsatte i december 1991 en särskild kommission (Omställ­ningskommissionen, Jo 1991:07) med uppdrag att förbereda en avstämning av de s.k. omställningsbeslut på jordbmksområdet som omfettas av 1990 års livsmedelspoliUska beslut. Kommissionen skulle bl.a. beakfe konse­kvensema av en anslutning ull EG. En utgångspunkt för kommissionens arbete skulle vara att Sverige vid inträdet i EG har en stark cxh konkur-renskrafUg jordbmksnäring och livsmedelsindustri.

Omställningskommissionen avlämnade i augusti 1992 delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbmk cxh Uvsme­delsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen.

Som framgått av avsnitt 3.4 tillämpas inte artikel 85.1 i Romfördraget fullt ut på jordbmksområdet. Vårt förslag innehåller inga sådana begräns­ningar av konkunensreglemas tillämplighet. Detta innebär rent faktiskt att de regler som nu föreslås inte fullt ut motsvarar den ordning som gäller inom EG. Frågan om konsekvensema på jordbmksområdet av en anslut­ning till EG bör enligt vår mening prövas i särskild ordning cxh inte på­verka utformningen av det förslag som vi nu lägger fram.

22


 


5.1.2 Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: Konkunensverket skall genom beslut i enskilcfe fall kunna meddela undantag frän förbudet mot konkunensbegränsan­de samarbete mellan företag. För att undanfeg skall medges krävs deb att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet anmäls till verket, deb att de negativa verkningama som avtalet etc. har från konkunenssynpunkl uppvägs av vissa positiva verkningar.

Undantag skall gälla för en besfemd tid. Tidpunkten från när undantag skall gälla får sättas före tidpunkten för txslutet.

Om Konkunensverket inte inom tre månader har fattat beslut eller gjort invänding i anledning av en anmälan, skall undantag anses beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år.

Undanfeg från förbudet mot konkunensbegränsande samarbete skall gälla för sådana gmpper av avtal, beslut eller samordnade för­faranden som uppfyller fömtsättningama i lagen för enskilda undan­tog enligt vad som anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen besfemmer (gmppundantag).

Ett beviljat undantog skall i vissa fall kunna återkallas av Konkur­rensverket. Konkunensverket skall även kunna återkalla undantoget för ett avtal etc. för vilket gmppundantog gäller.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian innehåller dock inte något förslag om att undantog skall an­ses beviljat, om Konkunensverket inte fattot beslut eller gjort invändning inom tre månader från anmälan. Vidare avviker promemorians förslag något från regeringens när det gäller utformningen av reglema om gmpp­undantog i lagen.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstansema gcxltar i allt vä­sentiigt promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfrihetsombudsmannen, Stotens pris- och konkunensverk cxh Mark­nadsdomstolen,

Flera remissinstanser, framför allt sädana som representerar näringslivet, är dcxk kritiska tiU den föreslagna administrativa ordningen för meddelan­de av undantog. Sveriges industriförbund och Företogamas riksorganisation motsätter sig t.ex. att de materiella reglema införs, om den föreslagna ad­ministrativa ordningen skall gälla. Stor tveksamhet till förslaget i denna del framförs även av t.ex. Grossistförbundet svensk handel, Dagligvam-leverantörers förbund, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges mark­nadsförbund cxh Svenska åkeriförbundet. Huvudlinjen i kritiken är att den föreslagna ordningen kommer att leda till en oaccepfebel ärendeanhopning cxh byråkratisering hos konkunensmyndigheten med åtföljande ineffektivi­tet i handläggningen och osäkerhet for företogen.

Flera av de kritiska remissinstansema anser att det i lagen bör införas en tidsfrist för Konkurrensverkets behandling av ärenden om undantog.


23


 


Sveriges industriförbund föreslär att undantog cxkså skall kunna med-    Prop. 1992/93:56 delas av allmän domstol i samband med prövning av civilrättsliga frågor.

Några remissinstanser, framför allt Dagab, Sveriges livsmedelshandlare­förbund och ICA Förbundet, anser att tillfålliga priskampanjer i organise­rad samverkan mellan enskilda köpmän bör vara undantogna från förbuds­reglema. Lantbmkamas riksförbund anser att jordbmkets primärföreningar bör undantas från förbudsreglema samt att gemensam finansiering av förluster vid export av tiUfälUga överskott av jordbmksprodukter bör vara möjUg.

Sveriges industriförbund och Lantbmkamas riksförbund menar att gmpp-undantogen bör beslutas av regeringen.

Stotskontoret anser att gmppundantogen bör ha lagform. Marknadsdom­stolen framför att frågan humvida besfemmelser om gmppundantog kan vara verkställighetsföreskrifter i regeringsformens mening bör övervägas ytterUgare.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt KL kan Marknadsdomstolen meddela tillstånd för viss tid eller tills vidare till ett förfarande som strider mot förbuden mot bmttopris och anbudskarteller (dispens). Av 16 § KL följer att tillstånd får meddelas endast om förfarandet kan antos främja kostnadsbesparingar, som till vä­sentiig del kommer konsumentema till gcxlo, eller i övrigt bidrar till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om annars särskilda skäl föreligger.

När i KL vissa åtgärder förbjuds vid straffansvar beror detto på att de har bedömts utgöra konkunensbegränsningar som generellt har skadUg verkan. Förbuden gmndas alltså i sak på en presumtion. Dispensförfaran-dels funktion blir därmed att i ett enskilt fall pröva om presumtionen har bmstit. Domstolen har enligt en överviktsprincip att väga visad samhälls-nytto mot eventuella negativa följder av konkunensbegränsningen.

EG.-s system med individuella undantag bör övertas

Av artikel 85.3 i Romfördraget följer att förbudet mot konkunensbegrän­sande samarbete fär förklaras inte tillämpligt på avtal, beslut eller samord­nade förferanden, om samarbetet har vissa närmare angivna positiva verk­ningar som objektivt sett överväger de negativa verkningama från konkur­renssynpunkt.

Undantog meddelas av kommissionen efter alt företogen anmält avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet dit. Ett beslut om undantog in­nebär bl.a. att ett i cxh för sig förbjudet avtal etc. blir tillåtet cxh inte kan angripas med stöd av konkunensreglema. Beslutet kan dock återkallas av kommissionen under vissa angivna fömtsättningar.

Systemet med individuella undantog som finns inom EG och som har sin motsvarighet i EES-avtalet bör enligt regeringens mening också införas i

24


 


den svenska nationella konkunensrätten. Även om ett sådant system kan    Prop. 1992/93:56 lecfe till en viss byråkratisering väger systemets fördelar över pä gmnd av att det ökar effektiviteten i konkunensövervakningen.

Undantog bör kunna beviljas av Konkunensverket efter att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande anmälts dit. Som framgår av avsnitt 5.1.7 bör Konkunensverkets beslut kunna överklagas hos domstol.

Precis som inom EG bör undantog kunna beviljas om vissa fömtsättning­ar är uppfyUcfe. Avtalet etc. skaU för det försto bidra tiU att förbättra prcxiuktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekono­miskt framåtskridande. Vidare skall konsumenter cxh köpare inom närings­livet tiUförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. Dämtöver skall krävas att konkunensbegränsningen är nödvändig för att uppnå dessa positiva effekter och att en väsentiig del av de varor eller tjänster som samarbetet avser kommer att utsättos för konkunens.

Detto innebär sammantoget att undantog för ett konkunensbegränsande samarbete inte torde kunna beviljas om det inte vid sidan av samarbetet finns tillräcklig konkunens på marknaden. Det är nämligen bara genom ett sådant konkunenstryck som det långsiktigt uppstår positiva nettoeffekter för samhällsekonomin och för konsumentema. Samverkan meUan små och medelstora företog som stärker deras konkunenskraft gentemot stöne företog på marknaden och som inte omfettar en alltför stor del av markna­den torde ofto leda till sådana positiva effekter som bör berättiga till un­dantog.

Samverkan är särskilt vanlig mellan konsumentinriktode handelsföretog där inslaget av småföretog är stort. Eftersom denna samverkan sker på olika sätt cxh i olika organisationsformer kan det innebära att en viss samverkan träffas av det föreslagna förbudet medan en annan inte gör det. En sttävan bör vara att besfemmelsema om undantog tillämpas på sådant sätt att man i sådana fall uppnår likabehandling och konkunens på lika villkor.

Ett omfattande samarbete förekommer också på jordbmksområdet. På detto område kan det vara naturligt att enskilda jordbmkare och andra Uknande primärproducenter sluter sig samman i primärföreningar för att samarbeto i olika frågor. Sådant samarbete torde innehålla vissa moment som är konkunensbegränsande. Hänsyn bör tas till jordbmksnäringens speciella natur vid tillämpningen av besfemmelsema om undantog. Här kan nämnas att man inom EG inte tillämpar artikel 85.1 i Romfördraget fullt ut på jordbmksområdet.

Ett undantog bör gälla för en besfemd tid, och Konkunensverket bör i sitt beslut ange från vilken tidpunkt undantog skaU gälla. Enligt EG:s regler får denna tidpunkt inte sättos före tidpunkten för anmälan. Före­togen är enligt EG:s regler alltså i princip inte skyddade mot böter och ogiltighel för tiden före anmälan.

I den svenska lagen bör dock den tidpunkt från vilket ett beslut om un­dantog skall gälla kunna sättos före tidpunkten för anmälan. Huvudregeln bör därvid vara att undantog skall gälla från avtalets tillkomst. Företogen blir därigenom i de allra flesto fall skyddade mot åtgärder enligt lagen även för tiden före anmälan.

25


 


I syfte att motverka långa väntetider för företogen bör vid anmälan om Prop. 1992/93:56 undantog gälla ett särskilt invändningsförfarande efter förebild från EG:s gmppundantogsförordningar. En tidsfrist på ti-e månader bör ställas upp för Konkunensverkets handläggning av en anmälan. Om verket inte inom denna tid har fattot beslut eller gjort invändning i anledning av anmälan, bör undantog anses automatiskt beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem är.

MöjUghet bör liksom inom EG finnas att under vissa angivna fömtsätt­ningar återkalla ett bevUjat undantog.

EG.s system med gmppundantag bör övenas

Erfarenhetema från EG ger vid handen att vissa typer av avtal, beslut och samordnade förfaranden mer allmänt kommer att kunna beviljas undantog. Från resurssynpunkt är det därför lämpligt att det på samma sätt som inom EG skapas möjlighet att utfärda generella undantog för gmpper av avtal etc.

Inom EG har Rådet bemyndigat kommissionen att i förordningsform un­danto vissa typer av avtal från förbudet mot konkunensbegränsande sam­arbete. Kommissionen har också utnyttjat bemyndigandet och utfärdat ett antal s.k. gmppundantogsförordningar (se avsnitt 3.4).

En ordning med undantog för gmpper av avtal etc. är viktig också av det skälet att det nya systemets fömtsebarhet ökar.

Del till Lagrådet remitterade förslaget innehöll en besfemmelse (17 §) om att regeringen eller den myndighet som regeringen besfemmer skulle få föreskriva om undantog från förbudet mot konkunensbegränsande sam­arbete för gmpper av avtal som uppfyller fömtsättningama för individuella undantog. Syftet med besfemmelsen var att upplysa om att verkställighets­föreskrifter skulle komma att utfärdas på området.

Lagrådet gjorde emellertid den bedömningen att besfemmelsen gav möj­Ughet att utfärda föreskrifter av mer långtgående slag än verkställighets­föreskrifter. Enligt Lagrådets uppfattning utgjorde besfemmelsen ett be­myndigande alt i förordning utfärda föreskrifter som enligt regeringsfor­men kräver lagform.

Som Lagrådet har anfört är en lösning på problemet med gmppundantog att det i lagen införs en materiell besfemmelse om dessa. Regeringen har samma uppfattning. Besfemmelsen bör dock inte som Lagrådet har före­slagit utformas som en inskränkning av förbudsområdet. Det vore dä oegentiigt att tala om undantog från förbudet. I stället bör bestämmelsen utformas som elt generellt undantog från förbudsområdet för sådana kate­gorier av avtal som uppfyller fömtsättningama i lagen för individueUa undantog. Bestämmelsen bör vidare innehålla att regeringen eller den myndighet som regeringen besfemmer i verkställighetsföreskrifter kommer att ange sädana kategorier av avtal.

Principen bör vara att avtal etc. som faller under ett gmppundantog inte behöver anmälas tiU Konkunensverket för att vara undantogna från för-budsområdel.

26


 


När det gäUer för vilka olika typer av avtal gmppundantog bör gälla, är    Prop. 1992/93:56 detto som berörts ovan i försto hand en praktisk fråga. Genom gmppun­dantog uppnår man den effekten att den administrativa hanteringen av ärenden om individuella undantog begränsas, vUket är till fördel för såväl företog som Konkunensverket.

EG:s gmppundantog har växt fram som ett resultot av erfarenhetema från behandlingen av individueUa undantog. På områden där anmälningar för individueUa undantog har varit talrika och prövningen av dessa anmälrung-ar gett tillräcklig vägledning för hur avtalen bör vara utformade för att få undantog har gmppundantog beslutots.

När det gäUer den nu föreslagna svenska konkunenslagen - som i materi­eUt hänseende bygger på EG:s konkunensregler - bör man kunna to till­vara erfarenhetema från EG, och därför även vad avser frågan om för vilka kategorier av avtal gmppundantog skall gälla ansluto till EG-rätten cxh därigenom cxkså till det kommande EES-avtalet. Det innebär att gmppundantog bör gälla för ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal, försäljnings- cxh serviceavtal för motorfordon, patentiicensavtal, speciali-seringsavtal, forsknings- och utvecklingsavtal, franchiseavtal och know-how-licensavtal.

Det är möjligt att det utöver dessa gmppundantog finns behov i Sverige av gmppundantog på fler områden. På vilka områden del kan finnas ett sådant behov cxh hur dessa gmppundantog i så fall skall utformas är svårt att fömtse i dag. Precis som varit fallet för EG bör först tillräcklig erfar­enhet vinnas genom prövning av individuella undanfeg. Avvikelsema från EG-reglema bör dcxk inte vara för stora, om den eftersttävade enhetlig­heten med dessa regler skall nås.

Emellertid kan man redan nu fömtse ett behov av ett gmppundantog när det gäller viss organiserad samverkan mellan företog inom detaljhandeln. Det kan nämligen antas att anmälningar om undantog pä detto omräde kommer att bli särskilt frekvento. Det torde cxkså vara möjligt att redan nu med tUlräcklig grad av säkerhet precisera under vilka fömtsättningar sådant samarbete skall kunna undantos.

Del framstår som lämpligast att regeringen - åtminstone i ett inlednings­skede - meddelar tillämpningsföreskrifter om gmppundantogen.

Det bör som i EG-rätten cxkså finnas en möjlighet för Konkunensverket att beträffande ett avtal för vilket gmppundantog gäller kunna återkalla undantoget, om avtalet skulle ha följder som är oförenliga med de fömt­sättningar som gäller för när individuella undantog får beviljas.

27


5.1.3 Icke-ingripandebesked


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: För det fall ett företog är osäkert på humvida ett avtal eller etl förfarande faller under förbudet mot konkunensbe­gränsande samarbete eller missbmk av dominerande ställning skall det finnas möjlighet att efter ansökan hos Konkunensverket få en förklaring om att förbudet inte är tillämpligt (icke-ingripandebesked). Etl beslut om icke-ingripandebesked är bindande för Konkunens­verket men kan återkallas av verket under vissa fömtsättningar.

Promemorians förslag: Överenssfemmer med regeringens.

Remissinstansema: En majoritet av remissinstansema gcxltar promemo­rians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfrihetsom­budsmannen, Stotens pris- cxh konkunensverk och Marknadsdomstolen.

Flera remissinstanser anser, på samma sätt som när det gäller anmälan för undantog, att det i lagen bör införas en tidsfrist för Konkunensverkets behandling av ärenden om icke-ingripandebesked.

Skälen för regeringens förslag: Det kommer i en hel del fall att vara svårt för företog att på förhand bedöma räckvidden av de två förbuden som föreslås. Viktiga fömtsättningar för förbuden, såsom om konkunensen påverkas på ett märkbart sätt cxh företogens ställning på marknaden, kan bara bedömas sedan omständighetema i det enskilda fallet klarlagts.

Inom EG-rätten finns det möjlighet för företag att efter ansökan hos kommissionen få en förkJaring att det, enligt de uppgifter kommissionen har tillgång till, inte finns anledning för kommissionen att med stöd av artikel 85:1 eller 86 i Romfördraget ingripa mol elt avtal eller förfarande (icke-ingripandebesked). Regler om detto finns i artikel 2 i förordning (EEG) nr 17/62 och i motsvarande förordningar på transportområdet.

Ett beslut om icke-ingripandebesked har enligt EG:s regler begränsade effekter. Beslutet innebär bara att kommissionen på basis av tillgängligt material inte ser anledning att ingripa mot del företog som har begärt för­klaringen. Kommissionen kan återkalla sitt beslut när förhållandena gör det påkallat. Gmnd för att ändra ett beslut kan även vara ändrad praxis från EG-domstolen.

Motsvarande ordning gäller vad avser EES-avtalets konkunensregler.

Företog har ett berättigat intresse av att på förhand kunna fä veto om ett samarbete eUer någon annan åtgärd träffas av ett förbud. Det är därför nödvändigt att det även i en svensk konkunenslag - som ju bygger på EG:s materieUa konkunensregler - införs en möjlighet för Konkunensver­ket att på begäran meddela ett förhandsbesked om att verket på basis av tiUgängligt material inte ser anledning att ingripa mot ett förfarande.

Reglema om icke-ingripandebesked bör i huvudsak ges en utformning som motsvarar EG:s. Beslutet bör vara bindande för Konkunensverket men kunna återkallas om det finns skäl för det. Till skillnad från EG-rätten bör det dcxk av rättssäkerhetsskäl i lagen anges under vilka fömtsättningar beslutet får återkallas.


28


 


Eftersom ett beslut om icke-ingripandebesked bara är bindande för Kon­kunensverket cxh inte hindrar andra företog från att väcka talan om ogil­tighet eller skadestånd, måste företogen i möjligaste mån kunna lito på beslutet. Det är därför inte lämpligt att här införa ett invändningsförfaran­de Uknande det som föresläs när det gäller undantog, utan alla ansökningar bör prövas materiellt.


Prop. 1992/93:56


 


5.1.4 Sanktioner mot överträdelser av Törbuden

Regeringens förslag: Ett företog skall vara skyldigt att betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företoget eller någon som handlar på företogets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet över­träder förbuden mot konkunensbegränsande samarbete eller missbmk av dominerande ställning.

Avgiften skall fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner kr eller till ett högre belopp dock inte överstigande 10 procent av företogets årsomsättning.

Immunitet mot konkunensskadeavgift skall som regel gälla för åtgärder som har vidtogits efter anmälan för undantog eller ansökan om icke-ingripandebesked cxh till dess beslut har fattots med anled­ning av anmälan eller ansökan.

Vitesföreläggande för att stoppa pågående överträdelser skall kunna meddelas.

Promemorians förslag: Överenssfemmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstansema: En majoritet av remissinstansema godtar promemo­rians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Stotens pris- cxh konkunensverk cxh Marknadsdomstolen.

Flera remissinstanser anser att en konkunensskadeavgift enligt förslaget kan bli orimligt stor. Det är framför allt Sveriges industriförbund, Gros­sistförbundet svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Kcx»perativa förbundet cxh ICA Förbundet. Sveriges livsmedelshandlareförbund och Dagab menar att avgiften bör kunna mildras när det gäller företog som har en låg vinst i förhållande till omsättningen.

Näringsfrihetsombudsmannen anser att strikt ansvar skall gälla för ut­dömande av konkunensskadeavgift. .

Sveriges industriförbund föreslår att, om etl individuellt undantog be­viljas, konkunensskadeavgift aldrig skall kunna dömas ut för den tid som avtalet har existerat utan att vara anmält.


29


Skälen för regeringens förslag

Konicurrensskadeavgift

De förbud som finns i KL, bmttoprisförbudet och anbudskartellförbudet, är straffsanktionerade. Prövningen ankommer alltså pä allmän domstol, och endast fysiska personer kan dömas tUl straff för överträdelser av för­buden. För aUmänt åtal krävs tiUstånd av Konkunensverket. Motsvarande gäller förbuden i den särskilda konkunenslagen pä jordbmksområdet.

De straff i form av måttiiga böter som har förekommit vid överträdelser av forbuden har påfallande liten ekonomisk betydelse i förhållande lUl de stora ekonomiska värden som kan vara att vinna för företogen genom att bryte mot förbuden. Den nuvarande ordningen har därför Uten preventiv verkan. Mer ingripande påföljder i form av fängelsestraff är varken önsk­värda eller ändamålsenliga. Med hänsyn till de stora samhällsekonomiska värden som konkunenslagstiftningen ytterst gäller är det i stäUet väsentiigt att ha tillgång uU en effektiv ekonomisk sanktion.

Pä andra sakområden har frågan om förbud skall vara kriminaliserade eller inte bedömts på olika sätt. Enligt exempelvis miljöskyddslagstiftning­en kan en cxh samma överträdelse av ett förbud leda både till straff och tiU skyldighet att betala miljöskyddsavgift. I andra fall - t.ex. enligt plan-och bygglagen (1987:10, omtryckt 1987:246, ändrad senast 1992:75) - har regler om sanktionsavgift införts som ett led i en avkriminalisering.

När det gäller överträdelser av förbuden i den nya konkunenslag som regeringen föreslår bör man välja ett system med enbart sanktionsavgifter som skall kunna uppgå till höga belopp. Avgiften bör benämnas konkur­rensskadeavgift. Ett system med höga sanktionsavgifter torde tillfredställa anspråken på effektivitet cxh svara mot den skärpto attityd mot konkur­rensbegränsningar som vi förordar. En sådan ordning sfemmer väl med de sanktioner som finns inom EG-rätten och i EES-avtalet för överträdelser av konkunensreglema.

Avgiften bör drabba det företog som överträder förbudet och kunna uppgå till ett sådant belopp att det verkar avhållande på företoget i fråga och avskräckande på andra företog. I det enskilda fallet bör avgiftens storlek bestämmas framför allt med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är cxh hur länge den har pågått.

Nästan undantogslöst gäller för de sanktionsavgifter som nu förekommer i lagstifttiingen att de kan påföras utan hänsyn tiU subjektiva omständig­heter.

I EG-rätten däremot fordras uppsåt eller oaktsamhet för att ett företog skall kunna påföras avgifter för överttädelser av förbuden i artiklama 85.1 eller 86 i Romfördraget.

Av rättssäkerhetsskäl anser vi att det är att föredra att konkunensskade­avgift bara skall kunna dömas ut vid uppsätliga eller oaktsamma överträ­delser av förbuden. Det bör dock inte krävas att uppsåt eller oaktsamhet måste konstoteras hos en person med företogaransvar, utan det bör räcka


Prop. 1992/93:56

30


 


att detto kan visas föreligga hos någon som handlar på företogets vägnar, exempelvis en anställd i företoget.

I EG-rätten kan avgift inte utdömas för åtgärder som vidtas under pröv­ningen av en anmälan om undantog, under fömtsättning att åtgärdema ligger inom ramen för den verksamhet som beskrivs i anmälan. Detto gäller dock inte om EG-kommissionen efter en preliminär undersökning finner att undantog inte kan beviljas. Motsvarande ordning bör gälla också i en ny svensk konkunenslag. Enligt vår mening bör emellertid företogen ha samma skydd mot konkunensskadeavgift även vid ansökan om icke-ingripandebesked. Det är viktigt för företogen att veto att de inte riskerar någon sanktionsavgift under prövningen av en anmälan eller ansökan.

Som vi anfört under avsnitt 5.1.2 bör huvudregeln vara att ett beslut om undantag skall gälla från tidpunkten dä avtalet kom tiU. Ett sådant beslut innebär att företogen cxkså är skyddade mot konkunensskadeavgift från tidpunkten för avtalets tillkomst.


Prop. 1992/93:56


 


Vitesföreläggande

Om en konkunensbegränsning har skadlig verkan kan Marknadsdomstolen enligt 3 § KL meddela en näringsidkare förbud att tillämpa ett visst avtal eller förfarande eller meddela säljåläggande, rättelseåläggande eller pris-åläggande. Frågan om den skadliga verkan föranletts uppsåtligen eller av oaktsamhet saknar därvid betydelse. Förbudet eller åläggandet kan, men behöver inte alltid, förenas med vite. Något högsto belopp är inte föreskri­vet för vite enligt KL.

Det som skiljer vitet från straffet är att straffet utdöms för redan begång­na överträdelser medan vitet har en framåttiktande verkan. Vitet fungerar som påtryckning mot den som gjort sig skyldig till en regelöverträdelse att inte upprepa förfarandet. Om så sker kan vitet dömas ut.

Den av oss föreslagna konkunensskadeavgiften har samma funktion som straff, dvs. den skall kunna dömas ut för redan begångna överträdelser.

För att en konkunenslagstiftning skall kunna fungera effektivt räcker det inte med sanktioner mot redan begångna överttädelser, utan det måste cxkså finnas möjligheter att stoppa pågående överttädelser med ett vites­hot. Som framgår av avsnitt 5.1.7 föreslår vi att Konkunensverket skall vara den myndighet som i försto instans förelägger sådana viten.

5.1.5 OgUtighet

Regeringens förslag: Avtal eller avtalsvillkor som omfattos av för­budet mot konkunensbegränsande samarbete är ogiltiga. Detsamma gäller rättsligt bindande beslut av sammanslutningar av företog.

Promemorians förslag; Överensstämmer med regeringens. Remissinstansema: Promemorians förslag godtas eller lämnas utan erin­ran av remissinstansema.


31


 


Skälen för regeringens förslag: I 36 § avtalslagen anges bl.a. att avtals­villkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om vUlkoret är oskäligt med hänsyn tiU avtalets innehåll, omständighetema vid avtalets tillkomst, senare inttäffade förhållanden och omständighetema i övrigt. Har vUlkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detto i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, fär avtalet jämkas även i annal hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende. I bestämmelsen anges att motsva­rande gäUer i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.

I motiven tiU 36 § avtalslagen (prop. 1975/76:81 s. 121 f.) behandlas frågan om vUken hänsyn som skall tas till innehåUet i andra lagbesfemmel-ser vid tiUämpningen av besfemmelsen. Där framhåUs bl.a. att konkunens­begränsande avtal som är förbjudna bör - om dispens inte lämnas - be­dömas enUgt samma principer som andra avtal som strider mot tvingande regler. Resultotet, framhålls det, torde bU att avtalet anses civilrättsligt OgUtigt.

I KL reglerades inte ogiltighetsfrågan särskilt. Skälet var att frågan om OgUtighet ansågs ha fått en tillfredställande lösning genom 36 § avtalslagen (jfr prop. 1981/82:165 s. 238).

Frågan om de civilrättsliga följdema av ett avtal som är förbjudet enligt konkunenslagstiftningen är av stor praktisk betydelse för näringslivet. Även om det förmcxlligen är så att avtal som strider mot det föreslagna förbudet mot konkunensbegränsande samarbete kan förklaras ogiltiga med stöd av 36 § avtalslagen, bör enligt regeringens mening ogiltighetsverkan framgå direkt av lagen på samma sätt som i EG-rätten. I Romfördragets artikel 85.2 stodgas att avtal eller beslut som är förbjudna enligt artikeln är ogiltiga. Motsvarande gäller enligt artikel 53.2 i EES-avtalet.

På samma sätt som inom EG-rätten bör ogiltigheten avse avtal cxh rätts­ligt bindande beslut och träffa bara det förbjudna avtalsvillkoret. Är ett förbjudet avtalsvillkor av betydelse för andra delar av avtalet kan emeller­tid hela avtalet förlora sin verkan.

Med ogiltighet försfes i det här sammanhanget att avtalet eller beslutet är OgUtigt från sin tillkomst cxh inte kan göras gällande enligt sitt innehåll. En allmän domstol kan alltså inte döma till fullgörelse av ett förbjudet avtal eller beslut.


Prop. 1992/93:56


 


5.1.6 Skadestånd

Regeringens förslag: Ett företog skall vara skyldigt att ersätto den skada som uppkommer för ett annat företog eller avtalspart, om företoget uppsåtiigen eller av oaktsamhet överträder förbuden mot konkunensbegränsande samarbete eller missbmk av dominerande ställning.

Talan om skadestånd kan bara avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes.


32


 


Prop. 1992/93:56

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Promemorians förslag gcxltas eller lämnas utan erin­ran av de aUra flesto remissinstansema. Det är bl.a. Stotens pris- cxh konkunensverk. Marknadsdomstolen och Företogamas riksorganisation.

Sveriges industriförbund framhåller att förslaget saknar motsvarighet inom EG-rätten och anser att skadeståndsregeln bör avgränsas till specifika situationer eller till ersättning enbart tiU utomsfeende skadelidande. Lik­nande synpunkter framförs av Grossistförbundet svensk handel.

Näringsfrihelsombudsmannen föreslår att preskriptionstiden föriängs om ett åläggande att upphöra med överträdelser har meddelats eUer talan om konkunensskadeavgift har väckts inom femårsfristen.

Skälen för regeringens förslag

Skadeståndslagens regler m.m.

Gmndläggande besfemmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen (1972:207, omttyckt 1975:404, ändrad senast 1991:1555). Skadesfendsla-gen skall tillämpas i den mån något annat inte är föreskrivet. KL innehål­ler inte några särskilda besfemmelser om skadestånd.

Inom skadeståndsrätten kan ersättning utgå för bl.a. förmögenhetsskada, dvs. skada som drabbar en persons allmänna förmögenhetsställning. För­mögenhetsskada kan uppkomma som en direkt följd av person- eller sak­skacfe, exempelvis i form av föriorad arbetsförtjänst eller utebliven vinst i näringsverksamhet. Men en sådan skada kan cxkså tillfogas en person utan samband med en person- eller sakskada, t.ex. genom bedrägeri eller in­trång i en immaterialrättighet. Sistnämnda skada kallas för ren förmögen­hetsskada cxh definieras i 1 kap. 2 § skadeståndslagen. De skador som kan uppkomma på gmnd av konkunensbegränsande förfaranden hör typiskt sett tiU kategorin ren förmögenhetsskada.

Skadeständsrätten skiljer mellan å ena sidan skador som uppkommer i ett avtalsförhållande cxh å andra sidan skador i utomobligatoriska förhållan­den, dvs. när skadevållaren och den skadelidande inte står i något avtals­förhåUande tUl varandra.

Skadeståndslagen innehåller en särskild bestämmelse om ersättning för ren förmögenhetsskatfe i utomobligatoriska förhållanden. Enligt 2 kap. 4 § skall den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott ersätto skadan. Bryter alltså någon mot de straffsanktionerade förbuden mot bmttoprissätt-ning eller anbudskarteller i KL kan skadeständ utgå.

Regler om ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden utan att det är fråga om brott finns inom t.ex. immaterial­rätten. Lagama om patent, vammärken, upphovsrätt och mönsterskydd har regler om ersättning för sådan skada som vållats uppsåtiigen eller genom oaktsamhet.


3 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56 Rättelse: S.44 rad 3 nedifrån tillkommit: icke


33


Skadestånd bör utgå vid överträdeber avförbuden


Prop. 1992/93:56


 


Det är viktigt att det konkunensrättsliga sanktionssyslemet fär en sådan utformning att det i möjligaste män blir självgående. Reglema bör alltså för sin tUlämpning inte vara helt beroende av Konkunensverkets initiativ. I detto perspektiv har särskilt regler om skadestånd en viktig funktion att fylla för att ge företog incitament att själva söka ingripa mot konkunensbe­gränsande förfaranden. Skadestånd har både en reparativ cxh en preventiv funktion.

Enligt regeringens mening bör det i en ny konkunenslag införas regler om skadeståndsskyldighet vid uppsåtiiga eller oaktsamma överträdelser av de föreslagna förbudsbesfemmelsema.

Det kan här nämnas att det i EG-rätten inle finns några regler om skade­stånd vid överträdelser av förbudsbestämmelsema i artiklama 85 cxh 86, utan detfe är en fråga som regleras i medlemsländemas nationella rättsord­ningar.

Skadestånd bör bara kunna utgå för åtgärder som vidtogits under de senaste fem åren från tidpunkten för skadeståndstalans väckande.

5.1.7. Tillämpande organ cxh instansordning m.m.

Regeringens förslag: Ålägganden vid vite att upphöra med överträ­delser av förbuden meddelas av Konkunensverket.

Konkunensverkets beslut om ålägganden samt beslut i fråga om undantog och icke-ingripandebesked överklagas hos Stcxkholms tings­rätt. Rätt att överklaga har bara företog som berörs av beslutet.

Stcxkholms tingsrätt prövar som försto instans mål om konkur­rensskadeavgift. Talan förs av Konkunensverket.

Tingsrättens avgöranden överklagas hos Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolens dom eller beslut kan inte överklagas.

Talan om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite förs vid allmän domstol. Talan om skadestånd och utdömande av vite skall dcxk aUtid få väckas vid Stockholms tingsrätt.

Promemorians förslag: Överensfemmer med regeringens med undantog av att Konkurrensverkets beslut enligt promemorieförslaget överklagas direkt hos Marknadsdomstolen. Vidare innehåller promemorieförslaget inga regler om vem som får föra talan mot Konkunensverkets beslut cxh att talan om skadestånd och utdömande av vite alltid skall få föras hos Stcxkholms tingsrätt.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstansema gcxltar promemo­rians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfrihelsom­budsmannen, Stotens pris- och konkunensverk, Marknadsdomstolen, Svea hovrätt cxh Stcxkholms tingsrätt.

Flera remissinstanser anser dock att åläggande vid vite att upphöra med överträdelser bör beslutos av domstol och inte av Konkunensverket. Det är


34


 


bl.a. Sveriges industiiförbund. Grossistförbundet svensk handel, Sveriges Prop. 1992/93:56 Uvsmedelshandlareförbund, Dagab och Lantbmkamas riksförbund. Dessa och andra remissinstanser pekar cxkså på viklen av skyndsam handlägg­ning hos Konkunensverket av ärenden om åtgärder mot förbjudna konkur­rensbegränsningar. Flera föreslär att tidsfrister för verkets behandling av ärenden införs.

Några remissinstanser anser att det i lagen bör klargöras vem som har rätt att överklaga Konkunensverkets beslut. Det är Svea hovrätt, Kammar­rätten i Göteborg cxh Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.

Stcxkholms tingsrätt pekar pä möjligheten att även mål om skadestånd cxh utdömande av vite koncentteras till tingsrätten i försto och därmed Svea hovrätt i andra instans.

Kammarrätten i Göteborg gcxltar förslaget när det gäller domstolsinstan-sema i awaktan på att frågan om domstolsväsendets organisation, som är föremål för översyn, får sin lösning.

Domstolsverket anser att frågan om domstolsinstanser bör övervägas ylterligare med inriktning på att åstodkomma ett mer enhetiigt system. Det finns enligt verket även anledning att avvakto de överväganden som för närvarande sker rörande domstolamas framtida organisation.

Juridiska fakulteten vid Stcxkholms universitet anser att en uppsplittrad instansordning av det slag som föreslås inte är lämplig. Fakulteten anser att Stockholms tingsrätt skall vara försto instans i alla mål enligt konkur­renslagen, att en till Svea hovrätt knuten Marknadsdomstol skall vara överinstans cxh - eventuellt - att Högsto domstolen skall vara sisto instans. Fakulteten anser vidare att ett företog bör kunna föra talan mot ett annat företog om vitesåläggande samt kunna förena en sådan talan med en talan om ogiltighel eller skadestånd.

Skälen för regeringens förslag

Marknadsdomstolens roll

De konkunensregler som föreslås utgör gmnd för såväl civilrättslig talan om avtals ogiltighet cxh skadestånd som konkunensrättslig prövning av frågor om undantog, icke-ingripandebesked, konkunensskadeavgift, åläg­gande vid vite att upphöra med överträdelser och vitesutdömande. Dessa olika typer av frågor har ett nära materiellt samband.

Utmärkande för den nuvarande ordningen enligt KL är framför allt den centrala roll som Marknadsdomstolen har för prejudikatbildningen på konkurtensområdet. Denna ordning med en specialinstans på konkunens-rättens område har en förhållandevis lång tidition i Sverige. Vid en över­gång till ett renodlat förbudssystem med en ny typ av sanktioner är det emellertid nödvändigt med fömyade överväganden i frågor som rör till-lämpande organ och instansordning.

Frågan om domstolsväsendets organisation är föremål för översyn inom regeringskansliet. I samband därmed aktualiseras cxkså frågan om special­domstolamas framtida administration och organisation. Frågan tas upp i departementsprome.morian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet Organisation

35


 


och administration i framtiden. Där förordas att ett sammanhållet dom-    Prop. 1992/93:56 stolsväsende skall vara en utgångspunkt för framtiden. Enligt promemorian talar starka skäl för att specialdomstolama avskaffas cxh deras verksamhet inordnas i de vanliga domstolama. En uttedning inom regeringskansliet med denna inriktning aviseras, bl.a. för Marknadsdomstolens del.

Samtidigt föreslår regeringen nu ett nytt förbudssystem pä konkunens-rättens område. För att uppnä framför allt syftet med en anpassning till EG:s konkunensrätt är det enligt vår mening, särskilt när lagen är ny, mycket viktigt med en likformig och konsekvent rättstillämpning. Detto uppnås sälcrast om Marknadsdomstolen får behälla det yttersto ansvaret för rättstillämpningen. Andra överväganden bör ansfe till dess domstolens framticfe roll har klarlagts.

Till saken hör att Marknadsdomstolen inte bara prövar konkunensrättsli­ga frågor utan också frågor enligt ett flertal olika lagar, bl.a. frägor om marknadsföring, avtalsvillkor cxh prcxluktsäkerhet. Frågan om att föra över mål från Marknadsdomstolen till de allmänna domstolama bör lämpli­gen tas upp gemensamt för alla de olika måltypema.

Marknadsdomstolen bör alltså tills vidare behålla sin centrala roll för prejudikatbildningen på konkunensrättens område. Förslaget till en ny konkunenslag bör emellertid redan nu föranleda vissa andra förändringar av instansordningen.

Instansordningen i mål om konkurrensskadeavgift m.m.

En väsentiig nyhet i regeringens förslag till ny konkunenslag är de krafti­ga ekonomiska sanktioner i form av konkunensskadeavgift som kan till­gripas när förbuden har överträtts. Av rättssäkerhetsskäl torde en ordning som innebär att prövning sker i minst två domstolsinstanser av sådana mål inte kunna undvaras. För att Marknadsdomstolen skall kunna vara preju­dikatbildande bör prövningen därför först ske i en underinstans till Mark­nadsdomstolen. Med hänsyn till rättsområdets speciella karaktär är det därvid lämpligt att kompetensen på området samlas hos en enda domstol. Med patentmålen som förebild bör valet stanna vid Stcxkholms tingsrätt. Konkunensverket bör vara den myndighet som väcker talan om konkur­rensskadeavgift.

Prövningen av frågor om undantog cxh icke-ingripandebesked bör som nämnts tidigare Ugga på Konkunensverket. Konkunensverket bör cxkså ha möjlighet att ålägga företog vid vite att upphöra med överträdelser av förbuden. Det är framför allt inttesset av snabbhet cxh effektivitet i för­farandet som talar för att Konkunensverket fär denna möjlighet.

Det måste dock finnas en möjlighet att överklaga Konkunensverkets beslut i dessa frågor. Behovet av en prövning i två domstolsinstanser är här visserligen inte lika framträdande som när det gäller prövning av konkunensskadeavgifter. Lämplighetsskäl talar ändå för att frågoma efter överklagande följer samma instansordning som mål om konkunensskade­avgift. Det är framför allt en fördel att den rättsliga prövningen när det gäller konkunensrättsliga ingripanden sker efter ett så enhetligt mönster

36


 


som möjligt. En sådan ordning ger cxkså möjligheter att i stor utsträckning    Prop. 1992/93:56 handlägga olika frågor tillsammans.

Enligt förvaltningslagen får beslut av förvaltningsmyndighet överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslut av Kon­kunensverket i här berörcfe frågor bör emellertid enligt regeringens me­ning bara få överklagas av företag som berörs av beslutet.

Den föreslagna ordningen innebär alltså att domstolsprövningen sker i en enhetiig instansordning med två exklusiva domstolar, nämligen Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen. I avsnitt 5.2.6 föreslår vi samma ord­ning också når det gäller prövning av företogsförvärv. Den föreslagna ordningen torde underlätto en eventuell framtida förändring av Marknads­domstolens roll.

Instansordningen i mål om utdömande av viten och i civilrättsliga mål

När det gäller prövningen av mål om utdömande av vite bör i den nya lagen gälla samma ordning som enligt KL. Utdömande av vite bör alltså ankomma pä allmän domstol.

Även civilrättsliga mål om skadestånd cxh ogiltighet bör handläggas av de allmänna domstolama enligt de fommregler som finns i rättegångsbal­ken.

Men när det gäller utdömande av vite cxh skadestånd bör det finnas en altemativ möjlighet alt föra talan hos Stcxkholms tingsrätt, även om tings­rätten inte skulle vara behörig enligt de vanliga fommreglema. Prövningen av sådana frågor kommer nämligen i stor utsträckning att gmndas på över­väganden av samma slag som tingsrätten har att göra i rent konkunens­rättsliga mål. Med en sådan ordning kan tingsrättens särskilda sakkunskap på området uttiytljas bättre.

Rättegångsregler

Prövningen vid Stcxkholms tingsrätt av mål om konkunensskadeavgift bör ske enligt den rättegångsordning som gäller för indispositiva tvistemål. Det är lämpligt att samma rättegångsordning gäller vid målets prövning hos Marknadsdomstolen. För Marknadsdomstolens del innebär detto en nyhet som föranleder ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m.

Frågor som överklagats från Konkunensverket bör hos tingsrätten hand­läggas enUgt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (änd­rad senast 1990:448).

Det bör införas en möjlighet att handlägga ett mål cxh ett ärende gemen­samt, om det skulle vara till fördel för uttedningen. Det kan ofto tänkas vara fallet om exempelvis målet och ärendet rör samma avtal.

37


 


5.2 Kontroll av företagsförvärv 5.2.1 Allmänt om företagsförvärv


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: Förvärvskonttollen behålls i den nya lagen, men får en något annorluncfe utformning.

KontroUen omfattar bara företogsförvärv där de berörda förefegen tiUsammans har en årsomsätuiing som överstiger 4 miljarder kronor.

Ingripande skall kunna ske om ett sådant företogsförvärv fär antos leda tiU mer påtogliga skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege­ringens med undantog av att kommittén inte föreslår någon begränsning av konttollmöjligheten med hänsyn till årsomsätttiing.

Remissinstanserna: En knapp majoritet av remissinstansema tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfrihetsombudsmannen, Stotens pris- och konkunensverk samt juridiska fakultetema vid Lunds och Uppsala universitet. Marknadsdomsto­len kan tänka sig en mer skärpt kontroll än som förutsätts i motivuttalan­dena till gällande lag. DomsioJen förespråkar ändå stor försiktighet vid ut­formningen av regler av detto slag.

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa för­bundet, Lantbmkamas riksförbund cxh andra remissinstanser som repre­senterar näringslivet är negativa till en skärpt förvärvskonttoU. En huvud­linje i kritiken är att man menar att det med en skärpning finns risk för att sådana stmkturrationaliseringar som är nödvändiga för att svenska företog skall kunna konkunera intemationellt eller med utländska företog i Sverige förhindras.

Skälen för regeringens förslag

Effekter av en företagskoncentration

Företogsförvärv utgör en naturlig cxh viktig del i en fortiöpande marknads­ekonomisk stmkturomvandling, och förvärven bidrar till att olika sektorer i ekonomin utvecklas och anpassas till marknadens ändrade fömtsättningar. En ökad intemationell handel utan tullar cxh andra handelshinder innebär att omvandlingstrycket cxh kravet på stmkturrationaliseringar ökar. För en Uten och öppen ekonomi av den typ som Sverige representerar innebär detto också att konkunensförhållandena ändras, särskilt på de områden som är utsatto för utiändsk konkunens. Företogsförvärv inom eller utom Sverige kan i sådana fall bidra till en effektiv nationell eller intemationeU konkunens. Andra sektorer med mer lokalt betingad prcxluktion cxh kon­sumtion, t.ex. delar av tjänstesektom, påverkas i mindre utsttäckning av den intemationeUa utvecklingen.

Företogsförvärv kan emellertid i vissa fall leda till en marknadsdominans som sätter konkunensen ur spel och därmed i sin tur motverkar ulveck-


38


 


Ungskraften inom respektive bransch. I sädana feU kan de mer kortsiktiga    Prop. 1992/93:56 företagsekonomiska bedömningama av fördelar i form av lägre kostnader och förbättrad lönsamhet ställas mot de långsiktigt samhällsekonomiska nettoförlustema av en väsentUgt försämrad konkurrens.

Ett förvärv som iimebär vertikal integration kan leda tiU negativa konse­kvenser för konkurrensen. Det kan ske exempelvis när ett företag integre­rar bakåt genom att förvärva en leverantör med kontroU över viktiga råva­ror, tiUverkningsprocesser, know-how eUer immaterialrättsUga tillgångar. Negativa konsekvenser för konkurrensen kan också uppkomma genom vertikafe förvärv i senare led, t.ex. genom förvärv av vilctiga distributions­kanaler.

Förvärv som innebär en horisonteU integration är aUvarligast fiin kon­kurrenssynpunkt. Sådana sammanslagningar ger emellertid oftast också möjligheter tiU kostnadsbesparingar främst genom att man kan slå samman tiUverkningsenheter tiU sföne anläggningar. Genom att man kan tiUverka de produkter som man tidigare konkurrerat om i längre serier kan man sänka styckkostiiaden. Mot detto stär samhäUsekononuska nettoförluster samt möjUgheter att fe ut överpriser på gmnd av marknadsmakt.

EES-avtalet och ett framtida EG-medlemskap kommer att medföra att åtskiUiga av nu befintiiga handelshinder meUan länder i Europa försviimer eUer reduceras, vilket leder tiU att svenska företag pä hemmamarknaden utsätts för ökad konkunens genom att importen ökar. Många koncentrera­de marknader skyddas emellertid i dag inte av handelshinder men uppvisar ändå ett mycket svagt konkunenstryck pä gmnd av andra slag av inträdes­barriärer. Pä dessa marknader kommer stordriftsfördelar cxh andra meka­nismer som verkar i koncentterande riktiung att även i firamtiden försämra konkurrensen oavsett EES-avtalet och EG-medlemskap.

Den fusionskonttoU som blir en del av det svenska rättssystemet genom EES-avtalet cch som skall tillämpas av EG-kommissionen och EFTA:s övervakningsorgan, EFTA Surveillancx Authority - tvä övemationella organ - medför enUgt regeringens mening inte att behovet av en nationeU kontroU försviimer, eftersom dessa regler är tillämpUga endast pä mycket stora fusioner. Det krävs bl.a. att de mblandade företagens ärsomsätttung överstiger 5 nuljarder ecu (drygt 35 miljarder kr).

Det är inte heller så, att en förvärvskonttoU förlorar sin betydelse i konkurrenshänseende om det införs regler som ger ökade möjUgheter att ingripa mot företag som missbmkar en dominerande ställning på markna­den. Det visar inte minst exemplet frän EG, där det vid sidan av artikel 86 i Romfördraget har ansetts nödvändigt med särskUda regler om förvärvs­konttoU.

Vär slutsats är att en samhällelig prövning av visa företagsförvärv är motiverad och att därför möjligheten att ingripa (xh pröva företagsförvärv måste vara kvar.

Nivån pd kontrollen

EnUgt KL kan ingripande mot ett företogsförvärv ske om förvärvet anting­en leder tiU en dominerande ställning pä marknaden för en vara, tjänst

39


 


eller annan nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning. Där­utöver måste förvärvet medföra sådan skadlig verkan som avses i general­klausulen. För att förvärvet skall få förbjudas krävs att detto är av särskild vikt från allmän synpunkt.

Av förarl>etena till KL framgår att lagstiftarens avsikt varit att reglema om konttoU av företogsförvärv skall tiUämpas mycket restriktivt. Ambi­tionsnivån i den nuvarande lagstiftningen är alltså begränsad till att helt undantogsvis inskricfe mot särskilt allvarliga faU. Motivultalandena är emeUertid knapphändiga cxh närmare vägledning saknas när det gäller fömtsättningama för ett ingripande mot ett företogsförvärv.

Även i en ny lagstiftning om konttoll av företogsförvärv bör man se konttollen som en undantogsåtgärd. Bara vissa stöne företogsförvärv bör kunna bU föremål för samhällelig prövning över huvud toget, cxh det bör av lagen framgå vilka dessa är. En rimlig avvägning är enligt regeringens mening att prövningen bara skall omfatto sådana förvärv där de berörda företogen tillsammans har en årsomsätttiing som överstiger 4 miljarder kronor.

Ingripande bör ske när sådana förvärv får antos leda till mer påtogliga skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv. Det avgörande för prövningen bör vara om ett förvärv leder till ett väsentiigt minskat konkunenstryck eller om konkunensen sätts ur spel. Tillämpningen bör vidare effektivise­ras.

Vid förvärvsprövningen bör man enligt vår mening väga in också om­ständigheter som på längre sikt är av stor betydelse från samhällssynpunkt, såsom viklen av att en nödvändig stmktunationalisering inte hindras. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2.3.


Prop. 1992/93:56


 


5.2.2 Dominerande ställning

Regeringens förslag: För att ingripande med stöd av förvärvsregler­na skall kunna ske krävs liksom enligt KL en dominerande ställning på marknaden.

Uttrycket dominerande ställning skall ha samma innebörd som uttrycket har vid tillämpningen av besfemmelsen om förbud mot miss­bmk av dominerande ställning. Det innebär att kravet för att ett företog skall uppnå en dominerande ställning blir nägot lägre än en­ligt KL.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege­ringens.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstansema tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri­hetsombudsmannen, Stotens pris- och konkunensverk. Finansinspektionen samt juridiska fakultetema vid Lunds cxh Uppsala universitet.

Sveriges industriförbund. Svenska handelskammarförbundet, Lantbmkar-nas riksförbund cxh flera andra remissinstanser som representerar närings-


40


 


Uvet är negativa tiU att kravet pä dominerande ställning för ingripande med stöd av förvärvsreglema sänks.

Skälen för regeringens förslag: Avgränsningen av vad som är domine­rande StäUning har i KL:s förarbeten gjorts mycket snäv. Det sägs där att ett företog har en dominerande ställning, om det kan agera utan att to nämndvärd hänsyn till konkunenters cxh potentiella konkunenters reaktio­ner.

Begreppet dominerande ställning bör enligt regeringens mening finnas kvar för att ge förvärvskonttollen en gmndläggande avgränsning och för att begränsa konttoUens räckvidd. Det är samtidigt viktigt att situationer som duopol, oligopol eller annan väsentiig koncentration fecks av förvärvs­konttollen.

Enligt vär mening bör begreppet dominerande ställning i detfe samman­hang ha samma innebörd som det har vid tillämpiung av de föreslagna reglema om missbmk av dominerande ställning, dvs. knyto an till den tolkning av begreppet som kommit till uttryck i EG-rätten.

Begreppet förekommer cxkså i EES-avtalets konkunensregler cxh avses där ha samma innebörd som inom EG. För i Sverige verksamma företog är det av värde att begreppet har en enhetlig betydelse i konkunenssamman-hang.

I förhållande till KL torde förslaget innebära att kravet på en domineran­de ställning på marknaden för prövning med stöd av reglema om förvärvs­konttoU sänks något.


Prop. 1992/93:56


 


5.2.3 Förvärvets påverkan på konkurrensen m.m.

Regeringens förslag: Ett s.k. konkunenstest, dvs. en prövning av om företogsförvärvet kommer att hämma konkunensen cxh i så fall i vUken grad, införs.

För ingripande mot ett för\'äTv fordras ett väsentiigt hämmande av konkunensen på den svenska marknaden eller en påtoglig del av den och att detto sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege­ringens.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstansema tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag eUer lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri­hetsombudsmannen, Stotens pris- cxh konkunensverk. Kommerskollegium samt juridiska fakultetema vid Lunds cxh Uppsala universitet.

Stotens pris- cxh konkunensverk menar dock att rekvisitet "från allmän synpunkt" bör slopas för att öka klarheten att inte mer kortsiktiga inttessen skall beaktas vid prövningen.

Näringsfrihetsombudsmannen anser att uttrycket "från allmän synpunkt" är för aUmänt hållet cxh bör ersättos med en specificerad uppräkning av omständigheter som bör tillmätas betydelse vid prövningen. Enligt honom bör som försvar för ett konkunensskadligt förvärv bara få beaktas ekono­miska fördelar med förvärvet samt omständigheter till skydd för liv, hälsa.


41


 


säkerhet eUer av annan art som klart överväger inttesset av en effektiv    Prop. 1992/93:56 konkunens.

Sveriges indusöiförbund, Sveriges köpmannaförbund, Lantbmkamas riksförbund cxh flera andra remissinstanser som representerar näringslivet är negativa till förslaget. Merparten av de negativa anser att förslaget brister i fömtsebarhet.

Skälen för regeringens förslag

Konkurrenstest

I EG:s fusionskonttollförordning anges att en företagskoncentration skall förklaras oförenUg med den gemensamma marknaden, om den skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkunensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentiig del av den påtogligt skulle hämmas. Vid prövningen av om konkunensen häm­mas, det s.k. konkunenslestet, är avgörande inte själva koncentrationsök­ningen utan den reella minskningen av konkunensen. Vid tillämpningen av förordningen gäller dcxk presumtionen att koncentrationen inte skall anses hämma den effektiva konkunensen, om marknadsandelen för de berörda företogen inte uppgår till mer än 25 prcxent av den gemensamma markna­den eller en väsentiig del av den.

Även i flera andra utiändska rättssystem utmynnar prövningen i förvärvs­ärenden oftast i ett s.k. konkunenstest, dvs. en sammanvägd bedömning av hur förvärvet kommer att påverka konkunensen på marknaden i fram­tiden. Om förvärvet allvarligt hämmar förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkunens, anses det normalt inte böra få komma till stånd.

Den bl.a. av EG valda modellen med ett konkunenstest har stora för­tjänster. Vid ett konkunenstest inriktas prövningen på faktorer som det i nutid går att i rimlig grad föra bevisning om cxh som samlat ger underlag för bedömningen av om ett visst företogsförvärv väsentiigt hämmar före­komsten eller utvecklingen av en effektiv konkunens med därav följande otiUräckligt konkunenstryck.

Leder prövningen fram till att det är fråga om ett väsentiigt hämmande av konkunensen talar mycket för att det långsiktigt kommer att uppsfe sådana negativa effekter på prisbildning, effektivitet m.m. som ger be­tydande netloförluster för samhällsekonomin.

Även den svenska förvärvskonttollen bör innehålla ett konkunenstest.

Skadligt fiån allmän synpunkt

Även om ett väsentiigt hämmande av konkunensen normalt torde samman­falla med skadlighel från allmän synpunkt går det emellertid enligt rege­ringens mening inte att ha ett system där varje företogsförvärv skall för­bjucfes, om det vid ett konkunenstest skulle visa sig att konkunensen genom förvärvet kommer att hämmas väsentiigt. Ett förvärv kan nämligen i det enskilda fallet hämto sitt försvar i andra omständigheter som har positiv effekt från samhällsekonomisk synpunkt.

42


 


Mot varandra kan i ett enskilt fall komma att sfe, å ena sidan, ett påtog-    Prop. 1992/93:56 Ugt hämmande av konkunensen pä ett sätt som kan försvaga konlcunens-trycket i kanske betydande grad och, ä den andra sidan, det ekonomiska värdet av rationellare produktion vilket uppnås just genom företogsför­värvet.

Ett förvärv kan också utgöra ett led i en stmkturrationaUsering som är nödvändig för att ett företog skall kunna stärka sin konkunenskraft på den intemationeUa marknaden. Det blir här fråga om en avvägning mellan tvä faktorer. Å ena sidan står företogets behov av en stark hemmabas samt stordriftsfördelar m.m. vilket visserligen hämmar konkunensen på den svenska marknaden men som i ett längre och vidare perspektiv kan ha positiva effekter för konkunensens cxh samhäUsekonomins utveckling i Sverige. Å den andra sidan står kravet på en väl fungerande hemmamark­nad som gynnar nya svenska företog att växa upp. I den samlade bedöm­ningen bör cxkså beaktos om förvärvaren har möjlighet att vinna skalför­delar i fräga om prcxluktion, forskning cxh utveckling och marknadsföring genom samarbetspartner utomlands eller förvärv av företog utanför Sveri­ge-Vid denna prövning bör man inte bara utgå från den aktuella marknadssi­tuationen utan cxkså väga in sådana förväntode framtida förändringar av marknadsbilden som exempelvis ett EG-medlemskap eller en avreglering av en bransch kan medföra. Det gäller här framför allt sådana områden som inte omfattos av EES-avtalet, t.ex. jordbmksområdet.

Men även andra allmänna intressen kan ha en sådan styrka att man måste väga dem mot det samhällsekonomiska inttesset av en effektiv konkunens när man prövar ett företogsförvärv. Det gäller framför allt inttesset av att skydda liv, hälsa cxh säkerhet. Exempelvis torde nationella säkerhets- och försörjningsinttessen kunna vara av den digniteten att rent konkunens­rättsliga aspekter i del enskilda fallet får vika.

Prövningen av ett företogsförvärv bör alltså inle bara avse förvärvets omedelbara effekter på konkunensen utan utgå från en helhetsbedömning där konkunensfaktorer får vägas mot andra allmänna intressen av särskilt viktig art. Självfallet bör vid denna vägning bara långsiktiga verkningar ha betydelse. Exempelvis bör hänsyn inte få tas tiU sysselsättningseffekter.

En ordning där andra än rena konkunensfaktorer har betydelse vid be­dömningen av ett företogsförvärv finns i flera utiändska system. Exempel­vis kan i Tyskland ett företogsförvärv som har förbjudits av konkunens­myndigheten släppas i genom av ekonomiministem, om konkunensbe­gränsningen uppvägs av förvärvets totalekonomiska fördelar eller rättfär­digas genom ett för allmänheten överlägset inttesse. Ocksä i Storbritonnien sker prövning av företogsförvärv genom en avvägning mellan skacfe cxh fördel för det allmänna inttesset.

43


 


5.2.4 Fölbud mot viss del av ett fräetagsförväiv m.m.


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: Risker med ett företagsförvärv skaU i försto hand undanröjas genom åläggande om försäljning av ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse eUer genom något annat konkunens-främjande åläggande av mindre ingripande slag än ett förbud.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstansema tUlstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Stöd saknas i KL cxh dess förartxten för att Marknadsdomstolen skulle ha en möjlighet att delvis förbjuda ett före­togsförvärv eller att ålägga det förvärvande företoget att avyttra en del av aktiema. Visst stöd för en sådan möjlighet kan dcxk hämtas i specialmoti­veringen liU 7 § KL, där det uttalas att då regeringen fiistställer ett förbud eller åläggande som gäUer en aktiepost, kan detto begränsas tiU att avse en del av aktieposten om omständighetema föranleder detfe. Som exempel anges vidare att ett förbud som gäller köp av ett företog eUer en koncem kan inskränkas till att gäUa exempelvis en rörelsegren eller en division inom koncemen.

I de förhandlingar som Näringsfrihetsombudsmannen fört med företog förekommer ocksä frivilliga åtoganden från företogens sida som innebär utträdande ur samarbete med andra företog eller avhändelse av en del av rörelsen. Näringsfrihetsombudsmannens uppgifter har från cxh med den 1 juli 1992 övertagits av Konkunensverket.

Det är inte en lämplig ordning att reglema för förvärvskonttollen inte medger åläggande om partiell avhändelse. Reglema bör vara utformade sä att syftet med dessa kan uppnäs med minsto möjliga ingrepp. Om endast möjligheten att totalförbjucfe förvärvet står tUl buds blir förvärvsprövnings-instmmentet tmbbigare än vad som är lämpligt. Det kan också leda tiU en stöne restriktivitet i tillämpningen än vad som är önskvärt.

Stöne förvärv medför i bland att den nya koncemen fär en dominerande ställning enbart på vissa marknader. I sådana fiaU bör det flnnas möjlig­heter att ingripa mot förvärvet bara i de delar som medför skadlig konkur­rensbegränsning.

Det bör därför i en ny lag finnas en möjlighet att ge föreläggande om partiell avhändelse eller att besluto nägot annat konkunensfrämjande åläg­gande av mindre ingripande slag än ett förbud. Bestämmelsen om partieU avhändelse bör utformas sä, att åläggandet kan gälla antingen ett förelag, en rörelse eller en del av en rörelse som redan före förvärvet fanns inom det förvärvande företoget eUer motsvarande inom det förvärvade företaget.

Är en partiell avhändelse eller ett partiellt förbud mot förvärvet eUer något annat åläggande tillräckligt för att förebygga förekomsten av en icke fungerande konkunens bör denna möjlighet väljas före ett totalt förbud mot förvärvet i fråga.


44


 


5.2.5 Uppbrytning av företagskoncentrationer


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens bedömning: Någon möjlighet att bryto upp bestående företogskoncentrationer införs inte i den nya lagen.

Konkurrenskommitténs förslag: Kommittén föreslår att det införs en möjUghet att bryto upp starka företogskoncenttationer för det faU detto är den enda framkomliga vägen att åsfedkomma en effektiv konkurrens. Upp­brytningen föreslås ske genom åläggande för företoget i fråga att avyttra en viss del av rörelsen.

Remissinstaosenva: Endast en minoritet av remissinstansema tiUstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri­hetsombudsmannen, Stotens pris- cxh konkunensverk cxh Finansinspektio­nen.

En knapp majoritet avstyrker förslaget. Det är Konjunkturinstitutet, Tele­verket, Kammarrätten i Göteborg samt alla remissinstanser som represente­rar näringslivet. De synpunkter som framförs är att möjligheten till upp-bryming inte behövs, är tveksam från rättssäkerhetssynpunkt och kan verka hämmande på investeringar cxh teknisk utveckling. Det framförs cxkså att en uppbrytning av besfeende företog är förenat med betydande praktiska, ekonomiska cxh rättsliga problem.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt KL finns det ingen möjlighet att besluto om att bryto upp existerande företogskoncentrationer. Denna möjlighet finns dcxk i vissa utiändska rättssystem, såsom det tyska och det amerikanska.

Företogskoncenttationen är hög på flera marknader i Sverige. I vissa fall är detto en följd av att marknaden under lång tid varit reglerad. Intematio­naliseringen cxh avreglering kommer emellertid att föranlecfe att flera marknader öppnas för nationell och intemationell konkunens. Visserligen kommer det även i fortsättningen att förekomma marknader som i stor utsträckning är avskärmade från konkunens, cxh det kan i cxh för sig anföras skäl för att det skall finnas en möjlighet att bryto upp mycket starka företogskoncentrationer på sådana marknader. En så ingripande åtgärd skuUe i sä fall få reserveras för rena undantogsfall. Med hänsyn emeUertid till de stora konsekvenser en uppbrytning har för berörcfe före­tog och tiU de svårigheter av rättslig cxh annan art som är förenade med en sådim åtgärd anser regeringen att en möjlighet att bryto upp besfeende företogskoncentrationer inte bör införas.

I stället bör stotsmaktema ägna fortsatt uppmärksamhet åt sådana åtgär­der som innebär avreglering eller öppnande av marknader, t.ex. upphävan­de av tekniska handelshinder, borttogande av olika etobleringshinder för inhemska och utiändska företog cxh harmonisering av regler med utiändska rättssystem.


45


 


5.2.6 Instansordningen


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: Stcxkholms tingsrätt prövar på talan av Kon­kunensverket som försto instans mål om företogsförvärv. Tingsrät­tens avgöranden överklagas hos Marknadsdomstolen.

Konkurrenskommitténs förslag: Kommittén föreslär att Marknadsdoms­tolen på talan av Konkunensverket prövar mäl om företogsförvärv. Vidare föreslår kommittén att regeringen skall pröva sädana mål där Marknads­domstolen har bifiaJlit verkets talan, om en enskUd part begär det.

Remissinstanserna: Merparten av remissinstansema tillstyrker kommit­téns förslag eller lämnar det utan erinran.

Endast Stotens pris- cxh konkunensverk, Stotskontoret cxh i viss mån Kommerskollegium är negativa. De anser att en domstol i stället för rege­ringen skall överpröva Marknadsdomstolens avgörande. Bl.a. framförs att det är angelägel i samband med EES-avtalet att inte skapa inttyck alt prövningen av utiändska företogs förvärv av svenska företog gmncfes på en politisk bedömning.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning prövar Mark­nadsdomstolen mål om företogsförvärv på talan av Konkunensverket (tidi­gare Näringsfrihetsombudsmannen). Ett förbud mot ett företogsförvärv blir enligt 7 § KL giltigt endast under fömtsätti:\ing att regeringen fastställer det. Regeringen skall härvid inte göra någon allmän överprövning av ärendet utan endasl antingen helt eller delvis fastställa beslutet eller vägra fastställelse. Regeringen kan aldrig ingripa mot ett förvärv som Marknads­domstolen tillåtit.

Skälet till att det slutliga avgörandet delvis lagts på regeringsnivå synes vara att ett förbud mot ett företogsförvärv betraktas som en så ingripande och ekonomiskt betydelsefull åtgärd att den i sisto hand borde bedömas av regeringen i ett brett ekonomiskt-politiskt perspektiv. Praxis saknas helt på området, eftersom något fall ännu inte har prövats av regeringen.

Den nuvarande ordningen med att regeringen överprövar en domstols avgörande är emellertid inte lämplig av principiella skäl. Dessutom bör regeringen i möjligaste mån avlastos beslutsfattande i förvalttiingsärenden. Så har i slor utsträckning skett bl.a. på näringspolitikens område i övrigt, Stotsmaktemas och regeringens befettning med sttiiktumtvecklingen i aUmänhet har också minskat påtogligt. Detto talar för att en regeringspröv­ning av förvärvsärenden inte heller är nödvändig.

Som nämnts i avsnitt 5.1.7 bör Marknadsdomstolen tiUs vidare behålla sin centrala roll som prejudikatskapande organ på konkunensrättens om­råde. Domstolen bör därför också avgöra mål om företogsförvärv. Samti­digt är mål om företogsförvärv av så ingripande karaktär att det måste finnas en möjlighet att få ett ingripande bedömt i mer än en instans.

För att Marknadsdomstolen skall kunna vara prejudikatbildande på för­värvsområdet och ett företogsförvärv samtidigt skall kunna prövas i flera instanser bör prövningen först ske i en underinstans till Marknadsdomsto-


46


 


len. Av samma skäl som anförts när det gäller vårt förslag om konkunens­skadeavgift bör denna underinstans vara Stockholms tingsrätt.

Handläggningsordningen enligt KL innebär att Marknadsdomstolen i förvärvsärenden först konstoterar att ett förvärv har skadlig verkan. Där­efter skaU domstolen förhandla med företoget för att försöka få tiU stånd en överenskommelse som förhindrar den skadliga verkan.

Med hänsyn till bl.a. behovet av skyndsam handläggning av förvärvs­ärenden bör någon motsvarande skyldighet för domstolama enligt den nya lagen inte finnas. Förhandlingar med företagen bör i försto hand ske under Konkunensverkets handläggning av ärendena.

En sådan ordning lägger givetvis inget hinder i vägen för parteraa att ocksä under rättegången komma fram till en förhandlingsuppgörelse som tillgodoser det allmännas krav pä en fortsatt effektiv konkunens och att detto framförallt i underinstansen sker efter aktiva insatser från domstolens sida. Denna uppgörelse bör kunna förenas med vite pä samma sätt som en uppgörelse under handläggningen hos Konkunensverket (se avsnitt 5.2.8).


Prop. 1992/93:56


 


5.2.7 Anmälan, tidsfrister och interimistiskt förbud

Regeringens förslag: En skyldighet införs att till Konkunensverket anmäla sådana företogsförvärv som kan bli föremål för ingripande enligt lagen.

Konkunensverket skall senast 30 dagar efter anmälan fatto beslut om särskild undersökning. Under denna tid får inte företogen vidte några åtgärder för fullföljande av förvärvet. Beslutar verket om sär­skild undersökning måste talan om förvärvet väckas hos Stcxkholms tingsrätt inom 90 dagar.

Tingsrätten skaU avgöra målet inom sex månader. Överklagas tingsrättens dom skall Marknadsdomstolen avgöra målet inom tte månader.

Möjligheten att meddela interimistiskt förbud mot ett förvärv vidgas.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege­ringens med undantog av att kommittén föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen besfemmer skall föreskriva vilka förvärv som skall omfattas av anmälan.

Remissinstanseraa: Merparten av remissinstansema tillstyrker i huvud­sak kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Närings­frihetsombudsmannen, Stotens pris- cxh konkunensverk. Finansinspektio­nen cxh juridiska fakultetema vid Lunds och Uppsala universitet. Några av de positiva anser dock att det bör framgå av lagen vilka förvärv som om­fattas av anmälningsskyldigheten.

Sveriges industriförbund, Svenska handelskammarförbundet, Lantbmkar-nas riksförbund och flera andra remissinstanser som representerar närings­livet är negativa till förslaget om obligatorisk anmälningsskyldighet av


47


 


vissa förvärv. De menar att det inte finns något behov av en sådan ordning Prop. 1992/93:56 cxh att det kan skapa onödig byråkrati. Om en obligatorisk anmälnings­skyldighet införs, anser de att det bör framgå av lagen vilka förvärv som omfattas av skyldigheten. Andra synpunkter som framförs är att förvärvs-konttoUen bara skall omfatto sådana förvärv som är anmälningsskyldiga och att det från anmälningsskyldigheten undantas förvärv som bara margi­neUt päverkar konkunensen.

Marknadsdomstolen anser att den av kommittén föreslagna utvidgningen av möjligheten att meddela interimistiskt förbud gär för långt med hänsyn tiU de följder ett sådant förbud kan få. Även flera av de remissinstanser som representerar näringslivet är negativa tUl att möjUgheten att meddela interimistiskt föibud vidgas.

Skälen för regeringens förslag

KL.s handläggningstider

Ett viktigt inslag i handläggningsproceduren när det gäller prövningen av företogsförvärv är att varje steg i handläggningen är förknippat med olika tidsfrister. För Konkunensverkets (tidigare Näringsfrihetsombudsmannens) inledande informella granskning finns emellertid ingen tidsgräns. Enligt 20 § försto styckel KL gäller att, så snart det finns anledning att undersöka ett företogsförvärv, skall särskilt beslut fattos om detto. För hela förfarandet gäller att handläggningen skall ske med "särskild skyndsamhet".

Från det att Konkunensverket fattot ett formellt beslut enligt 20 § att in­leda fördjupad undersökning har verket tte månader på sig att fatto beslut om frågan skall föras vidare till Marknadsdomstolen, såvida inte partema samtycker till en förlängning av fristen. Fristen kan även förlängas med en månad i toget efter beslut av domstolen, om synnerliga skäl föreligger.

Marknadsdomstolen skall fatto beslut inom sex månader från det att verkets ansökan anhängiggjorts vid domstolen. Regeringen skaU fatto sill beslut om fastställande inom tre månader från domstolens beslut. Även dessa frister kan förlängas, om partema samtycker eller om synnerliga skäl föreligger.

Om fristerna utnyttjas maximall, men ingen förlängning Ixgärs, innebär det att ett ärende som går tiU regeringen inte kan avgöras på snabbare tid än ett år.

I praktiken har det visat sig att handläggningstiden i bland har utsträckts genom att det dröjt med beslut om inledande av fördjupad undersökning enUgt 20 §.

Merparten av de förvärvsärenden som undersöks leder emellertid inte till något 20 §-beslut. I vissa av dessa fall har handläggningstiden blivit gans­ka utdragen.

48


 


ÅnmälningsskyMighet                                                      Prop. 1992/93:56

Det är angeläget att uppnå ett system med fasto cxh korto tidsfrister för prövningen av förvärvsärenden. Det är viktigt för företogens planering att det inte under för lång tid råder osäkerhet om ett företogsförvärv kommer att gcxlkännas eller inte.

För att uppnå en objektiv utgångspunkt för när försto tidsfristen börjar löpa bör det införas en skyldighet att tiU Konkunensverket anmäfe sädana förvärv som kan bli föremål för ingripande enligt lagen. I många utiändska system finns en sådan skyldighet.

En ytterligare fördel som man uppnår med en anmälningsskyldighet är att det ökar effektiviteten i förvärvskonttollen. Det förvärvande företoget kan inte överraska konkunensmyndigheten med att omedelbart integrera det förvärvande företoget i sin egen verksamhet på sä sätt att det verkar av­hållande mot att förbjucfe förvärvet på gmnd av de stora skador en upp­brytning kan åstodkomma.

Konsekvensen av anmälan bör vara att Konkunensverket ges en frist om 30 dagar under vilken förvärvet inte får genomföras annat än om verket beslutar att inte föra saken till tingsrätten. Under fristen måste verket fatto beslut om särskild undersökning. Om så inte sker, har möjligheten att föra talan om förvärvet förfallit. Beslutar verket om att inleda en undersökning bör talan väckas hos tingsrätten inom 90 dagar, vilket är den tidsfrist som i dag gäller för att väcka talan hos Marknadsdomstolen. Överklagas tings­rättens dom bör Marknadsdomstolen avgöra målet inom samma tidsfrist som enligt KL gäller för regeringen, dvs. inom tte månader.

En anmälan ger alltså en objektiv fastställbar utgångspunkt för tidsfristen. Falskt eller ofullständigt beslutsmaterial till Konkunensverket i samband med anmälan bör föranleda att den försto tidsfristen inte anses ha börjat löpa.

Interimistiskt förbud

Nära samband med tidsfristema har reglema om möjlighet att interimistiskt förbjucfe ett förvärvs genomförande innan ärendet slutiigen har prövats. I 21 § KL ges Marknadsdomstolen resp. regeringen möjlighet att besluto om interimistiskt förbud för företog att fullfölja ett förvärv när synnerliga skäl föreligger.

Marknadsdomstolen har ännu inte bifallit några sådana yrkanden. Dom­stolen tvingas i dessa fall att på ett begränsat material göra en preUminär prövning. Skulle domstolen i ett visst faU meddela interimistiskt förbud skuUe detto i dag sannolikt uppfattas som en stark signal om att domstolen även vid en slutiig prövning skulle förbjucfe förvärvet.

Det framstår som angeläget att företog inte obstmerar genom att faktiskt genomföra ett förvärv medan prövningen ännu pågår. Prövningen bör inte få störas av fullföljande åtgärder av förvärvspartema.

Den nuvarande regeln har i praktiken visat sig mindre ändamålsenlig. Enligt regeringens uppfattning bör möjligheten att få ett interimistiskt beslut av innebörd att förvärvet inte får fuUföljas innan ärendet slutligt


4 Riksdagen 1922193. I saml. Nr 56


49


 


prövats vidgas. Det bör kunna ske då det allmänna inttesset av fortsatt uttedning utan påverkan av åtgärder från de inblancfede partema överväger de olägenheter företogen kan ha av att förvärvet inte kan fullföljas så länge prövningen fortgår. Möjligheten att fatto interimistiskt beslut bör tUlkom-ma Stcxkholms tingsrätt som enligt vårt förslag i försto instans skaU pröva mål om företogsförvärv. Beslutet bör kunna överklagas hos Marknads­domstolen.


Prop. 1992/93:56


 


5.2.8 Frivilliga åtaganden

Regeringens förslag: Frivilliga åtoganden från företogen i samband med ett företogsförvärv skall kunna förenas med vite.

Vitet föreläggs av Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkur­rensverket.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bortsett från att kommittén föreslår att Marknadsdomstolen skall förelägga vitet.

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker i huvudsak kommit­téns förslag eller lämnar det utan erinran. Några av dessa anser dcxk att det råder oklarhet vad Marknadsdomstolen skall pröva när domstolen förelägger vite.

Skälen för regeringens förslag: Det är förhållandevis vanligt med frivil­liga åteganden från företog i förvärvsärenden.

De olika åtoganden som företogen har gjort gentemot Näringsfrihetsom­budsmannen kan delas in i fyra olika gmpper. Den försto innebär åtogan­den att anmäla kommande för\'ärv. Den andra innefattar olika former av StmktureUa åtoganden, t.ex. av innebörd att förvärvsparten skall upphöra med samarbete med annat företog på den aktuella marknaden eller avyttra en del av sin rörelse. Ett annat vanligt förekommande åtogande innebär att det förvärvande företoget skail begränsa sitt ägande och inflytande i det förvärvade företoget. Fömtom de angivna typema finns några speciella åtoganden som på olika sätt kan röra företogens beteenden. Det vanligaste av dessa innebär mcxlifieringar av konkunensklausuler i förvärvsavtalet. En annan typ är åtoganden i syfte att motverka att utomsfeende företog diskrimineras.

Någon möjlighet att förelägga vite för överträdelse av åtogandet finns inte enligt KL. I USA - där frivilliga uppgörelser är vanligt förekommande - finns en möjlighet att ge sanktioner mot företog som bryter den frivilliga uppgörelsen, s.k. consent orders.

Det bör nu införas en möjlighet för Stockholms tingsrätt att förelägga vite för överträdelser av ett frivilligt åtogande som berörda företog gör gentemot Konkunensverket. Föreläggandet bör komma till stånd på yrkan­de av Konkunensverket. Prövningen hos tingsrätten bör inriktas på att konttollera att de formella fömtsättningama för förvärvsprövningen är uppfyllcfe cxh att uppgörelsen ligger inom ramen för lagen. Dämtöver bör domstolen tillse att åtogandet är tillräckligt preciserat innan vitet föreläggs.


50


 


5.3 Uppgiftsskyldighet ocb tvångsmedel


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens Törslag: Om Konkunensverket inte på friviUig väg får tillgång till material som behövs vid verkets uttedningar, skaU verket kunna ålägga ett företog eller annan vid vite att tilUiandahåUa materi­alet. Verket skall vidare kunna kalla personer tiU förhör.

För att få en rättvisande bUd av kostnader cxh intältter i en verk­samhet av ekonomisk eUer kommersiell natur, som drivs av en kom­mun eUer ett landsting, skall verket kunna rikto särskilt åläggande mot kommunen eller landstinget.

Vid uttedningar om överträdelser av förbuden mot konkurrensbe­gränsande samarbete cxh missbmk av dominerande ställning skaU Konkunensverket efter beslut av Stcxkholms tingsrätt kunna genom­föra undersökningar hos företog. Verket skall ha rätt att få tillttäde till företogets lokaler, granska och göra kopior av handlingar samt begära muntiiga förklaringar. I vissa fall skall en sådan undersökning kunna ske även hos någon annan än det företog som är föremål för uttedning.

Konkunensverket skall kunna begära handräckning hos kronofog­demyndigheten för att genomföra en undersökning.

Skyldigheten att föra s.k. kartellregister enligt uppgiftsskyldig­hetslagen tas bort. Någon ändring i lagen när det gäller uppgiftsskyl­dighet med avseende på konkurrensförhållanden görs för närvarande inte. Frägan om omfattningen av uppgiftsskyldigheten utanför kon-kunenslagens område skall övervägas i särskild ordning.

Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens när det gäller Konkunensverkets befogenhet att utfärda åläg­gande och i fråga om kartellregister. Kommittén föreslår dock att skyldig­heten enligt uppgiftsskyldighetslagen att lämna uppgift vad avser konkur­rensförhållanden slopas.

Kommittén föreslår cxkså att Konkunensverket eller, i vissa fall. Mark­nadsdomstolen vid uttedning om överträdelser av förbjudna konkunensbe­gränsningar skaU kunna besluto om säkringsåtgärder i form av beslag, eftersökning i förvar eller utrymme cxh försegling av förvar eller utrym­me, allt efter förebUd från bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- cxh avgiftsprcxessen.

Remissinstanserna: De flesto av remissinstansema lämnar kommitténs förslag utan erinran eller kommentar.

Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, ifrågasätter det lämpliga i att tiUåto så ingripande säkringsåtgärder som kommittén föreslagit. Några, br.a. Sveriges industriförbund, anser att säkringsåtgärder alltid bör beslutas av domstol.

Stotens pris- cxh konkunensverk tar upp frågan om uppgiftsskyldighet enUgt uppgiftsskyldighetslagen och anför: Den uttedningsverksamhet som är nödvändig för att Konkunensverket skall kunna fullgöra uppgifter när


51


 


det gäller bl.a. avreglering cxh konkunens inom offentiig verksamhet    Prop. 1992/93:56 fömtsätter att verket kan få tillgång till primärcfeto. Regler om uppgifts­skyldighet behövs för detto ändamål, men bör inte tas in i den nya konkur­renslagen.

Sollentuna kommun cxh Landstingsförbundet avstyrker förslaget vad avser Konkunensverkets befogenhet gentemot kommuner cxh landsting. De menar att den kontroll som sker vid den kommunala revisionen är tiUräcklig.

Skälen för regeringens förslag

Konkurrensverkets behov av uiredningsmatericd

Det primära ansvaret för tillämpningen av den nya konkunenslag som föreslås kommer i huvudsak att ligga på Konkunensverket. Verket kom­mer att ha ett stort utredningsansvar och i vissa fall därjämte en beslutande funktion. Det är bara i frågor som rör ogilUghet cxh skadestånd som ver­ket inte har ett direkt utredningsansvar.

För en effektiv lagtillämpning är det av stor vikt att verket vid sina ut­redningar får tillgång till relevant uttedningsmaterial. Normalt torde detto cxkså bli fallet. Det får nämligen fömtsättos att företogen i regel inte mot­sätter sig att överlämna material som verket behöver. Verkets insamling av material bör alltså till övervägande del kunna ske genom informella kon­takter med företogen.

När det gäller anmälningar för undantog cxh ansökningar om icke-in­gripandebesked ligger det redan i företogens eget inttesse att lämna upp­gifter till Konkunensverket som är konekto och fullständiga. I dessa fall torde verket ofto kunna avgöra ärendet genom de uppgifter som företogen lämnar på detto sätt. Motsvarande torde gälla i fråga om anmälningar om företogsförvärv.

Allmän uppgiftsskyldighet

I vissa fall kommer det emellertid att finnas ett behov för Konkunensver­ket att begära in uppgifter i formell cxh tvingande ordning. Det bör därför Uksom enligt KL finnas en allmän uppgiftsskyldighet för företog och andra som inträder efter åläggande av verket.

Konkunensverket bör också kunna ålägga företrädare för ett företog och andra personer som kan ha upplysningar i saken att inställa sig för förhör. En liknande bestämmelse finns i 5 § uppgiftsskyldighetslagen.

Ett särskilt faU där Konkunensverket kan behöva tillgång tiU uppgifter är när ett företog som drivs av en kommun eller ett landsting misstänks för underprissättning. Konkunensverket bör i sådana fall kunna ålägga kom­munen eller landstinget att fullständigt redovisa kostnader cxh intäkter för verksamheten.

52


 


Undersökmng                                                                Prop. 1992/93:56

Behovet av längre gående tvångsmedel är särskUt framträdande vid ut­redningar om överträdelser av de föreslagna förbuden mot konkunensbe­gränsande samarbete cxh missbmk av dominerande ställning. Behovet finns dels i sådana fall cfe Konkunensverket varken pä frivilUg väg eller genom åläggande har fått tillgång till uttedningsmaterial, dels när det finns risk för att Ixvis undanhålls eller förvanskas. För att en misstänkt över­trädelse skaU kunna uttedas bör det därför finnas en yttersto tvångsmöjlig­het för att säkra bevisning om överträdelsen. Vad som då behövs är fram­för allt en möjlighet för Konkunensverket att få tillträde tUl företogets lokaler och där granska affärshandlingar.

TvångsmöjUghetema i lagen bör inte göras mer ingripande än vad som är nödvändigt, cxh de bör vara väl avpassade för äncfemålet. Det är därför enligt regeringens mening mindre lämpligt att vid utformningen av regler­na hämto förebild från de regler som gäller för brottmål eller skattepro­cess. I stället bör reglema i stora drag utformas på samma sätt som EG:s cxh EES-lagens motsvarande regler.

Det innebär att Konkunensverket vid uttedningar om misstänkto över­trädelser av förbuden bör kunna genomföra undersökning hos företog och därvid ha rätt all fä tillttäde till företogets lokaler m.m, granska cxh göra kopior av handlingar samt begära muntliga förklaringar.

För att hindra kringgående av lagen bör del även finnas möjlighet att göra undersökning hos annan än det berörda företoget, om det finns sär­skild anledning att anto att bevis finns där.

Ett beslut om undersökning bör efter prövning av behovet av åtgärden fattos av domstol pä ansökan av Konkunensverket. Härigenom torde rätts­säkerhetens krav vara väl tillgcxlosedda. I linje med övervägandena om instansordningen i avsnitt 5.1.7 bör Stockholms tingsrätt fatto beslut i försto instans, cxh tingsrättens beslut bör kunna överklagas hos Marknads­domstolen.

För att garantera att en undersökning skall kunna genomföras även om ett företog motsätter sig åtgärden bör Konkunensverket kunna begära handräckning hos kronofogdemyndigheten.

Uppgiftsskyldighetslagen

Uppgiftsskyldighetslagen innehåller en allmän skyldighet för näringsidkare att i enlighet med vad som stodgas i lagen lämna de uppgifter som erford­ras för att främja aUmän kännedom om pris- och konkunensförhållanden inom näringsUvet.

Enligt lagen åligger det näringsidkare att till myndighet som regeringen besfemmer lämna uppgift i fråga om konkunensbegränsningar cxh priser m.m. Myndigheten får bl.a. förelägga näringsidkare att tillhandahålla handlingar. Myndigheten skall föra ett s.k. kartellregister över konkunens­begränsande överenskommelser om vilka uppgift lämnas eller som myndig­heten pä annat sätt får kännedom om.

53


 


EnUgt en särskild förordning fär Finansinspektionen inhämto uppgifter    Prop. 1992/93:56 enligt lagen i fråga om verksamhet som är föremål för dess tillsyn. Kon­kunensverket får inhämto uppgifter i fråga om näringsverksamhet i övrigt.

Det kommer att finnas ett behov för Konkunensverket att samla in upp­gifter om konkunensförhållanden även när det gäUer annat än uttedningar enligt konkunenslagen. Detto gäller särskilt vid uttedningar som tar sikte på avreglering och konkunensförhållanden inom offentiig sektor.

Uppgiftsskyldighetslagen tar i sin nuvarande utformning sikte bara pä uppgiftsskyldighet för näringsidkare och om konkunensförhållanden inom näringslivet. Något underlag finns inte för närvarande att bedöma vilken omfettning uppgiftsskyldigheten utanför konkunenslagens område bör ha. Denna fråga bör därför övervägas ytterligare. I avvaktan på att detto sker bör bestämmelsema om uppgiftsskyldighet i uppgiftsskyldighetslagen sfe kvar.

De s.k. karlellregister som med stöd av uppgiftsskyldighetslagen förs hos Konkunensverket cxh Finansinspektionen tjänar framför allt till att ge offentiighet åt existerande konkunensbegränsande avtal inom näringslivet. I den nya konkunenslag som föreslås förbjuds i princip alla konkunensbe­gränsande avtal, och företogen kan anmäla avtal för att fä undantog eller ansöka om s.k. icke-ingripandebesked.

Enligt regeringens mening finns det inte längre någol behov av att föra kartellregisler. Den lagstodgade skyldigheten att föra sådana register bör därför tas bort.

54


 


5.4 Ikraftträdande av cxh övergångsbestämmelser tiU den nya konkurrenslagen


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: Den nya konkunenslagen skall träda i kraft den 1 juli 1993.

Förbudet mot konkunensbegränsande samarbete skaU omfatto ocksä avtol, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när lagen träder i kraft.

Verkningama av förbudet kan dcxk skjutas upp, om berörda företog inom sex månader från lagens ikraftträdande anmäler avtalet etc. för beviljande av undantog eller ansöker om icke-ingripandebe­sked. I sädana fall inträder verkningama först sex månader efter den cfeg cfe Konkunensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eller ansökan.

Förbjudna avtal etc. som föreligger när lagen träder i kraft cxh då pågående förfaranden som är att anse som missbmk av dominerande ställning omfattos inte av lagens förbud, om berörda företog inom sex månader från lagens ikratträdande upphör att tillämpa avtalen etc. eller förfarandena eller ändrar dem på sådant sätt att de antingen uppfyUer vUlkoren för gmppundantog eller inte längre omfattos av förbuden. I sädana fall skall avtalen etc. eller förfarandena anses ha varit tillåtna från tidpunkten för lagens ikraftträdande.

Promemorians förslag: Överenssfemmer med regeringens med undantog av alt det i promemorian föreslås dels att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1993, dels att verkningama av förbudet mot konkunensbe­gränsande samarbete, om undantog eller icke-ingripandebesked söks inom sex månader från lagens ikraftträdande, skall inträda två månader efter Konkunensverkets beslut.

Remissinstanserna: En knapp majoritet av remissinstansema gcxltar pro­memorians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri­hetsombudsmannen och Stotens pris- cxh konkunensverk.

ÅtskUliga remissinstanser anser att tidpunkten för lagens ikraftträdande bör senareläggas. Det är bl.a. Sveriges industriförbund. Grossistförbundet svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlare­förbund, Kcxjperativa förbundet, Dagab, Företogamas riksorganisation, Svenska handelskammarförbundet och Lantbmkamas riksförbund. De flesto av dessa anser att lagen bör ttäcfe i kraft den 1 januari 1994. De skäl som anförs är att företogen behöver lång tid för att anpassa sig till de nya reglema cxh att ärendeanhopningen hos Konkunensverket annars kommer att bU alltför omfattande.

Många remissinstanser anser också att det för anpassningen till de nya reglema krävs längre tidsfrister i övergångsbesfemmelsema. Det är bl.a. Närings- cxh teknikutvecklingsverket, Marknadsdomstolen, Sveriges in-


55


 


dusttiförbund, Grossistförbundet svensk handel, Svenska handelskammar-    Prop. 1992/93:56 förbundet, Sveriges Uvsmedelshandlareförbund, ICA Förbundet cxh Lant­bmkamas riksförbund.

För att ytterUgare underlätto anpassningen föreslår Svenska handels­kammarförbundet att förfarande- cxh sanktionsregleraa skjuts pä framtiden och att i StäUet motsvarande regler i KL under en övergångstid fär fortsätto att gälla. LUcnande synpunkter framförs av ICA Förbundet.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen bör inte träda i kraft aUlför kort tid efter att den beslutas, utan näringsUvet måste ges skälig tid att anpassa sig till de nya regleraa.

A andra sidan är det önskvärt att lagen träder i kraft i nägorluncfe an­slutning tiU när EES-lagen träder i kraft, eftersom de båcfe lagaraa innehål­ler i princip identiska regelsystem för dels konkunensbegränsningar med verkan inom landet, dels konkunensbegränsningar som berör handeln över gränseraa inom EES.

Planen för när EES-lagen skall träda i kraft är fortfarande den 1 januari 1993. Regeringen anser mot den bakgmnden att den nya konkunenslagen inte bör träda i kraft senare än den 1 juU 1993.

EES-lagen innebär att även sådana avtal, beslut cxh samordnade förfaran­den som föreligger när EES-lagen ttäder i kraft omfattas av de konkur­rensrättsliga förbuden, cxh det är angeläget att en sådan ordning gäller även för den svenska nationella konkunenslagen. Detto är för övrigt motiverat redan med hänsyn till inttesset av att med stöd av en ny lag snabbt cxh effektivt kunna motverka konkunensbegränsningar i det sven­ska näringslivet.

Denna ordning saknar emellertid inte komplikationer. De förbud mot konkunensbegränsningar som föreslås är förenade med en rad verkningar som alla är tänkfe att inträda samtidigt. En överträdelse av ett förbud kan inte bara föranleda ingripanden i form av ålägganden att upphöra med överträdelsen eller skyldighet att utge konkunensskadeavgift, utan har cxkså civilrättsliga verkningar i form av ogiltighel cxh skyldighet att betala skadestånd.

Gmndsatsen att ny civillagstiftning inle skall mbba innehållet i avtal som träffats innan sådan lagstiftning trätt i kraft ger uttryck för en viktig rätls-säkerhetsprincip. Avsteg från denna princip bör komma i fråga endast om starka samhällsinttessen talar för det.

Enligt regeringens mening torde skälen i detto fall vara tillräckligt starka för att kunna göra avsteg från principen om att lagar inte skaU ha tUlbaka-verkande kraft. Sverige har för övrigt genom EES-avtalet foUcrättsUgt åtagit sig att göra ett sådant avsteg.

Det finns emellertid skäl att låto övergången tUl det nya systemet vara förhåUandevis mjuk när det gäller befintiiga avtal, beslut och samordnade förfaranden. Gör företogen anmälan till Konkunensverket för beviljande av undantog eller ansöker om icke-ingripandebesked inom sex månader från lagens ikraftträdande bör avtalen etc. träffas av verkningama av.för­budet först sex månader efter det att Konkunensverket har konstoterat att avtalet etc. är förbjudet. Företogen har då möjlighet att anpassa sig i över­ensstämmelse med lagen.

56


 


Det bör cxkså finnas en möjlighet att inom sex månader från lagens ikraftträdande korrigera förbjudna avtal etc. cxh förfaranden eller upphöra att tiUämpa dem och därigenom undgå förbuden.

6 Övriga lagstiftningsfrågor

6.1 Ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m.


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: Nägra s.k. inttesseledamöter skall inle längre finnas i MarknadsdomsU)len. Domstolen skaU i fortsättningen i alla mäl som den handlägger ha en sammansättning av lagfama domare och ekonomiska experter.

Kommitténs Törslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med undantog av att kommittén föreslår dels att intresseledamöteraa skall tas bort bara i konkunensmål, dels att de icke lagfama ledamöteraa skall ha kvalificerad ekonomisk kompetens cxh insikt i samhäUsekonomins funk­tionssätt och näringslivets förhållanden.

Remissinstansema: En majoritet av remissinstanseraa godtar kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Till de positiva remissinstansema hör Stockholms tingsrätt. Näringsfrihetsombudsmannen, Stotens pris- cxh konkunensverk cxh Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.

Negativa är bl.a. Marknadsdomstolen, Sveriges industiiförbund. Grossist-förbundet svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Kcxperativa förbundet, LO cxh TCO. Dessa anser framför allt att domstolen försvagas om de s.k. inttesseledamötema tas bort.

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande ordning

Marknadsdomstolens sammansättning cxh handläggningen hos domstolen regleras i lagen om marknadsdomstol m.m.

Domstolen består av en ordförande, en vice ordförande och tio andra ledamöter. Av de senare är fyra särskilda ledamöter, tte för ärenden om konkurrensbegränsning och avtalsvillkor meUan näringsidkare samt en för ärenden om marknadsföring, avtalsvillkor i konsumentförhållanden cxh produktsäkerhet

För alla ledamöter utom ordföranden finns ersättare. Ledamötema och ersättama utses av regeringen.

Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamötema för ärenden om konkunensbegränsning m.m. skall vara lagkunniga och erfar­na i domarvärv.

De andra särskilcfe ledamötema skaU ha särskild insikt i näringsUvets förhåUanden respektive i konsumentfrågor. Det är för närvarande professo­rer i nationalekonomi cxh företogsekonomi som är utsedda tiU sädana


57


58


ledamöter. Domstolen har alltså bland sina ledamöter kvalificerade ekoncn    Prop. 1992/93:56 miska experter.

Av domstolens övriga sex ledamöter utses tte bland företrädare för före-togarinttessen cxh tte bland företrädare för konsument- cxh löntagarinttes-sen. Dessa sex ledamöter har för närvarande anknyming tUl Sveriges industriförbund, Grossistförbundet svensk handel, Sveriges köpmannaför­bund, LO, TCO cxh Kcx)perativa förbundet. Vissa av ersättama till dessa har anknytning tUl andra organisationer. Dessa s.k. inttesseledamöter fömtsätts dock vara opartiska cxh avlägger liksom de andra ledamöteraa domared.

Bakgmnden tiU domstolens sammansättning är den förhandlingsverksam­het i konkunensärenden som har förekommit hos domstolen cxh dess föregångare Näringsfrihetsrådet cxh Marknadsrådet samt behovet av do-marerfarenhel, ekonomisk sakkunskap cxh förankring hos berörcfe kretsar.

De s.k. iruresseledamötema bör utgå

Marknadsdomstolen skall enligt regeringens förslag till ny konkunenslag (se avsnitt 5.1.7 cxh 5.2.6) tills vidare behålla sin centrala roU för prejudi­katbildningen på konkunensrättens område. Domstolen får enligt förslaget en mer utpräglad rättskipande roll, cxh den formaliserade förhandlings­verksamhet som enligt KL förekommer i konkunensbegränsningsfrågor bortfaller. Motiven för att i fortsättningen ha s.k. inttesseledamöter i domstolen är alltså inte längre lika framträdande. Enligt regeringens me­ning är del för övrigt i princip inte lämpligt att ledamöter i en domstol kan uppfattas som representanter för olika intressen.

Även när det gäller övriga typer av mål som handläggs av domstolen, t.ex. mäl enligt marknadsföringslagen, är det fråga om rättstUlämpning cxh därför mindre lämpligt att s.k. intresseledamöter deltar i avgörandena.

Regeringen anser därför att det i fortsättningen inte bör finnas några s.k. inttesseledamöter alls i Marknadsdomstolen. Någon anledning att awakfe den översyn av marknadsföringslagen (Dir. 1991:70) som för närvarande pågår innan intresseledamötema i mål enligt den lagen avskaffas finns inte.

Domstolen bör i fortsättningen i alla mål som den handlägger besfe av lagfama domare cxh ekonomiska experter. Regeringen bör som ekonomis-ka experter kunna utse såväl personer med teoretisk ekonomisk kompetens som personer med praktisk ekonomisk kompetens.

Regeringens förslag innebär att det samlade antalet ledamöter i Mark­nadsdomstolen minskar. Detto, liksom förslaget till ny konkunenslag, föranleder vissa ylterligare ändringar i lagen om marknadsdomstol.


ti.2  Ändring i EES-lagen


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens förslag: I EES-lagen införs en bestämmelse av innebörd att förbudet i EES-avtalets artikel 53.1 inte skall tillämpas pä sådana kategorier av avtal mellan företog, beslut av företogssammanslut-ningar och samordnade förfaranden som kan antas uppfylla fömtsätt­ningama för undantag enligt artikel 53.3. De olika kategoriema anges av regeringen i verkställighetsföreskrifter. I bestämmelsen skaU också anges att övervakningsmyndighetema har rätt att i ett visst faU be­stämma att ett gmppundantog inte skall tiUämpas.

Skälen för regeringens förslag: I prop. 1991/92:170 har regeringen föreslagit rikscfegen att anto en lag om ett europeiskt ekonomiskt samar­betsområde (EES). Genom denna lag avses bl.a. artikel 53 i EES-avtalet cxh gmndläggande besfemmelser om övervakningsorganens befogenheter inkoiporeras i svensk rätt.

Artikel 53.1 förbjuder alla avtal mellan företog, beslut av företogssam-manslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln meUan avtalsslutande parter och som har till syfte eller resultot att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen. Verkan av att ett avtal eUer en annan rättshandling träffas av förbudet är enligt artikel 53.2 att rättshand-Ungen är ogiltig. Denna ogiltighetsverkan, som är av civilrättslig natur, skall t)eaktas av nationella rättstillämpande myndigheter.

Artikel 53.3 medger att ett visst förfarande kan undantos från förbudets tillämpning efter särskild prövning enligt där angivna kriterier. Innebörden av ett sådant undantog är att rättshandlingen inte träffas av ogiltighetspå-följden. På detto sätt har undantoget civilrättsliga verkningar, så länge det gäller.

Beslut om undantog skall enligt andra bestämmelser i EES-avtalet med­delas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet, bercxn-de på vUket av dessa övervakningsorgan som är behörigt enligt avtalet.

1 bilaga XIV till EES-avtalet anges ett antal rättsakter, s.k. gmppundan­tagsförordningar, vilka med överenskomna anpassningar skaU gälla inom EES. Dessa är:

rättsakt nr 2 kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 om tillämp­ning av fördragels artikel 85.3 på gmpper av ensamåterförsäljaravtal,

rättsakt nr 3 kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 om tillämp­ning av fördragets artikel 85.3 på gmpper av exklusiva inköpsavtal,

rättsakt nr 4 kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 om tillämpning av fördraget artikel 85.3 på vissa gmpper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon,

rättsakt nr 5 kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 om tillämp­ning av fördragets artikel 85.3 på vissa gmpper av patentiicensavtal,

rättsakt nr 6 kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på gmpper av specialiseringsavtal,


59


 


rättsakt nr 7 kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 om tiUämpning    Prop- 1992/93:56 av fördragels artikel 85.3 på gmpper av avtal om forskning cxh utveck­ling,

rättsakt nr 8 kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 om tiUämp­ning av fördragets artikel 85.3 på gmpper av franchiseavtal, cxh

rättsakt nr 9 kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 om tiUämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa gmpper av know-hcjw-licensavtal.

De olika gmppundantogen gäller skilda kategorier av avtal som har det gemensamt att de - för det fall de skulle omfattas av förbudet i artUcel 53.1 - kan antas uppfyUa fömtsättningama för undantag vid prövning enUgt artikel 53.3. Sådana undantog har, Uksom undantogen i det särskUda faUet, den verkan att förbudet inte skall tillämpas pä de avsedda rättshandlingar­na. Rättshandlingen behöver inte anmälas för övervakningsmyndighetens prövning, säsom annars är fallet med förfaranden vilka omfattas av för­budet i artikel 53.1.

Att ett gmppundantog är tUlämpligt hindrar dock inte att övervaknings­myndighetema kan företo en prövning enligt artikel 53.3 av varje kon­kunensbegränsande förfarande som omfattas av ett sädant undantog. Fin­ner övervakningsmyndigheten vid denna prövning att förfarandet, ttots att det uppfyller vUlkoren i ett gmppundantog, ändå har vissa verkningar som är oförenliga med artikel 53.3, kan myndigheten bestämma att ett gmppun­dantog inte skall tiUlämpas i ett visst fall. Ett sädant beslut har bara verk­ningar för framtiden.

I bilaga XIV finns cxkså upptogen som rättsakt nr 15 Höga myndighetens beslut 25-67/EKSG med en förordning om befrielse från kravet på för­handsgodkännande enligt fördragets artikel 66.3. Denna rättsakt har inte sin gmnd i samma bestämmelse som de tidigare nämnda, utan i artikel 2 i protokoU 25 tiU EES-avtalet. Detto protokoll hör cxkså tiU det som före­slås inkorporeras i svensk rätt genom EES-lagen.

I prop. 1991/92:170 (del 1 bilaga I s. 172 samt del Ul, bilaga 11, s. 25) har regeringen liksom i ett tidigare lagstifttiingsärende bedömt de ifrågava­rande rättsaktema vara av den arten att de kan inkorporeras med svensk rätt genom regeringsförordning. Lagrådet yttrade sig vid sin granskning av EES-lagstiftningen inte i frågan.

LUcaså byggde i förevarande lagstiftningsärende det till Lagrådet remitte­rade förslaget pä bedömningen, att den form av gmppundantag som avses komma att gälla enligt den svenska konkunenslagstiftningen har karaktär av verkstäUighetsföreskrifter. Av denna anledning innehöll lagförslaget bara för upplysnings skull ett bemyndigande för regeringen eller den myn­dighet som regeringen besfemmer att utfärcfe föreskrifter om de tiUtänkfe gmppundantogen. Som framgått av avsnitt 5.1.2 har Lagrådet haft erin­ringar mot den valda metoden för regleringen av gmppundantogen i kon­kunenslagen och som en tänkbar lösning föreslagit att det i konkunensla­gen införs en materiell besfemmelse om gmppundantog.

Eftersom avsikten är att de framtida svenska gmppundantogen skall ha motsvarande funktion cxh verkan som EES-avtalets gmppundantog i rätts­aktema nr 2-9, bör Lagrådets ytttande i förevarande lagstiftningsärende beaktas också i firåga om EES-lagen.

60


 


Regeringen har - som firamgått - givit sin syn på frågan om gmppundan-tagens införUvande. När nu Lagrådet har haft synpunkter i frågan är del regeringens mening att varje tvivel om dess rätt att meddela föreskrifter om gmppundantog undanröjs.

Det bör därför i EES-lagen införas en materieU bestämmelse om att förbudet i artikel 53.1 i EES-avtalet inte skaU tiUämpas på sådana katego­rier av avtal etc. som kan antas uppfylla fömtsättningama för undantog enUgt avtalets artikel 53.3. De olUca kategoriema bör kunna bestämmas av regeringen i verkställighetsföreskrifter. I bestämmelsen bör cxkså anges den rätt som övervakningsmyndighetema har att i ett visst faU bestämma att ett gmppundantag inte skall tillämpas.

Lagrådets uttalande torde däremot inte behöva påverka den lösning som valts för inkorporeringen av gmppundantoget på kol- cxh stålomrädet. Detto gmppundantog är av en annan art än de andra gmppundantagen. Det innehåller bestämmelser om undantag från kravet på förhandsgodkännande av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet av bl.a. för­värv som leder till en företogskoncentiation, beroende på tillgångamas eller företogens storlek cxh karaktären av den koncentration som skall genomföras.

Enligt prop. 1991/92:170 föreslås EES-lagen träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Den här föreslagna ändringen bör träda i kraft samtidigt med lagen.

6.3 VUseledande extrapriser


Prop. 1992/93:56


 


Regeringens bedömning: Några ytterligare lagregler om marknads­föring i samband med tillfälliga prisnedsättningar utöver vad som redan följer av marknadsföringslagen och prisinformationslagen be­hövs inte.

Konkurrenskonunitténs förslag: Kommittén föreslår att det i prisinfor­mationslagen (1991:601) förs in nya bestämmelser angående marknadsfö­ring i samband med prisnedsättningar.

Förslaget innehåller följande:

-   Marknadsföring fär inte utformas sä att konsumenter vilseleds om prisets förmånUghet.

-   Om en tillfäUig prisnedsättning marknadsförs som särskilt förmånlig, skaU nedsättningen vara påtoglig i förhållande tiU det pris som omedelbart dessförinnan tUlämpats på försäljningsstäUet under rimlig tid. Erbjudandets varaktighet cxh eventuellt andra begränsningar skall framgå tydligt.

Remissinstanserna: Endast en minoritet av de remissinstanser som har yttrat sig över kommitténs förslag i denna del är positiva. Det är Närings­frihetsombudsmannen, Konsumentverket, Göteborgs kommun, Konsument­vägledamas förening, LO, Konsumentberedningen cxh Dagab AB. Några av dessa anför bl.a. att Konsumentverkets riktUnjer för tillfälliga prisned­sättningar följs dåligt inom handelsledet.


61


 


Förslaget avstyrks av Marknadsdomstolen, Televerket, Lånsstyrelsen i Prop. 1992/93:56 Göteborgs cxh Bohus län, Sveriges industriförbund, Grossistförbundet svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlare­förbund, ICA Föibundet, DagUgvamleverantörers förbund cxh Svenska handelskamntorförbundet. Nästan genomgående anser dessa remissinstanser att marknadsförings-lagens regler är tillräckUga för att beivra vUseledande användning av s.k. extipriser.

Skälen för regeringens bedömning: Generalkfeusulen mot otiUbörUg marknadsföring i 2 S marknadsföringslagen är en central lagbestämmelse för aU kommersieU marknadsföring. Den innehåUer framför aUt ett krav pä att marknadsföring skaU vara vederhäftig. Detfe innebär att en marknads­föringsåtgärd inte fär vara ägnad att vUseleda, I detfe ligger att åtgärden inte får vara vUseledande i sakfiägor och att den inte heUer får ha en förvillande utformning.

Marknadsdomstolen kan ingripa med förbud mot sådan vUseledande marknadsföring. Marknadsdomstolen har cxkså i ett faU prövat vederhäf­tigheten av extraprisangivelser (MD 1990:13). DomsU)len slog där Éast vilka villkor som bör gälla för en dagUgvambutik vid användningen av röcfe prisetiketler cxh extraprisangivelser.

I marknadsföringslagen finns även en generalklausul om informations­skyldighet (3 §), som gör det möjligt att ålägga en näringsidkare att vid marknadsföring lämna sådan information som har särskUd betydelse från konsumentsynpunkt. Den kompletteras av särskUda bestämmelser i prisin­formationslagen.

I lUchet med flertalet remissinstanser anser regeringen att det inte finns nägot behov av ytterUgare lagregler för att motverka vUseledande mark­nadsföring cxh främja information till konsumenterna i samband med tiUfålUga prisnedsättningar. Marknadsföringslagens cxh prisinformationsla­gens regler tiUsammans med den praxis som har utveckfets hos Marknads­domstolen samt Konsumentverkets riktiiinjer pä omrädet fär anses tillräckU­ga för att sfevja missbmk av extraprisangivelser. Den av kommittén före­slagna lagregeln skuUe inte öka möjlighetema att ingripa mot sådan vUsele­dande prisinformation.

I sammanhanget bör också nämnas att Konsumentverket enUgt vad rege­ringen har inhämtot för närvarande ser över de riktlinjer för tiUfälUga pris­nedsättningar som har gällt sedan år 1978 (KOVFS 1977:1).

7 Kostnader och Jindra effekter av förslagen

Samhdlbekonomin och företagen

Lagförslagets förbud mot konkunensbegränsande samaibete cxh missbmk av en dominerande ställning liksom de gmppundantag som regeringen senare kommer att utfärda sammanfaller i hög grad med EG:s och EES-avtalets konkunensregler. Avsikten är också att EG:s omfattande rättsprax­is pä detto område skaU vara vägledande vid tiUämpningen av de svenska bestämmelsema. EnhetUgheten i de konlcurrensregler som gäUer för företagens förfiuanden på EES-marknaden resp. hemmamarknaden bör

62


 


enligt regeringens mening underfetto företogens planering jämfört med en Prop. 1992/93:56 situation där de har att beakto tvä skilcfe regelverk pä konkunensområdet. För de svenska företag som redan är verksamma pä EG-marknaden är reglema i den nya svenska lagen redan väl kända cxh bör ha varit vägle­dande för agerandet på utiandsmarknadema. För nundre företag kan de nya reglema innebära en omstäUning. De bör dock observeras att nundre företog med en begränsad andel av den relevanto marknaden inte omfattas av förbudet mot konkunensbegränsande samverkan. Mindre cxh medelsto­ra företog berörs givetvis vanligen inte heller av förbudet mot missbmk av en dominerande ställning.

För de mindre företogen kan de nya konkurrensreglema många gånger utgöra ett skydd. Det gäller särskUt när dessa i egenskap av återförsäljare eUer underleverantörer utsätts för vUlkor eUer förfaranden från stöne företogs sida som kan betecknas som dominansmissbmk. Vi viU också erinra om de förbättrade möjlighetema för företogare att i civilprcxess föra talan om ogiltighet av avtal eller om skadestånd dä de har utsatts för kon­kunensbegränsande förfaranden.

Den effektivisering av konkunensen som kan åstodkommas genom en skärpt konkunenslagstiftning är av väsentiig betydelse för konsumentema. En effektiv konkunens är det viktigaste och på sikt det enda verksamma medlet för att tillförsäkra konsumentema mångfald i utbudet, valfrihet och pressade priser. Konkunensens dynamiska effekter i form av en anpass­ning av utbudet till konsumentemas behov samt en utveckling cxh fömyel­se av prcxluktion och distribution utgör gmndläggande intressen för konsu­mentema.

Den skärpto konkunensen på hemmamarknaden som det svenska närings­livet kan möto till följd av bl.a. effektivare konkunensregler utgör enligt vår mening en nödvändig fömtsättning för industrins Uvskraft på lång sikt och därmed för dess konkunensförmåga på utiandsmarknadema. EG:s inre marknad och EES-avtalet skapar nya konkunensfömtsättningar för närings­Uvet inte endast i Sverige utan cxkså i övriga EFTA-länder cxh i EG-ländema. För den gränsöverskridande handeln gäller EG:s hårda konkur­rensregler. Företogen i de länder som inför motsvarande regelverk på hemmamarknaden bör sfe bättte mstode i den nya europeiska konkunens-situationen än de som verkar i hägnet av offentiiga regleringar cxh privato konkunensbegränsningar.

Domstolarrm

Förslaget tiU ny konkunenslag innebär att Stcxkholms tingsrätt får ett nytt målområde som innefattar samtiiga konkunensrättsliga frågor enligt den nya lagen. Anslaget Domstolar m.m. kan därmed komma att behöva ökas. Överväganden om lämplig sammansättning av domstolen i mål om konkur­rensrättsliga frågor samt behov av resurser kommer att övervägas i sär­skUd ordning.

För Marknadsdomstolens del torde ett genomförande av förslaget leda tiU en ökad måltillsttömning. Riksdagen har för budgetåret 1992/93 beslutot (prop. 1991/92:100 bU. 13 s. 141, NU20, rskr. 237) om en försferkning

63


 


av Marknadsdomstolens resurser. De nya uppgifier för domstolen som    Prop. 1992/93:56 följer av förslaget tiU ny konkunenslag torde klaras inom denna resurs­ram.

Konkurrensverket

Det nya Konkunensverket kommer med lagförslaget att få uppgifter som inte har någon motsvarighet enUgt KL. Arbetsbelastningen pä verket tiU följd av den nya inrUctningen av verksamheten bedöms bU särskUt stor i ett inledningsskede, när ärenden om undantag m.m. skaU hanteras.

RUcsdagen har för budgetåret 1992/93 beslutot om ett anslag pä 61 mUj. kr för den nya konkunensmyndigheten. Bedömningen är att detto belopp är tillräckligt för myndighetens insatser.

Genom olika åtgärder är det ocksä möjUgt att motverka en aUtför om­fattande ärendehantering hos Konkunensverket.

Regeringens avsikt är att det i god tid före lagens ikraftträdande skall finnas utfärdade gmppundantogsförordningar omfattande en betydande del av de avtal som kan vara berättigade till undantog. Detto kommer att vä­sentUgt begränsa behovet för berörda företog att göra anmälan för att få individuella undantog cxh underlätto för näringsUvet att anpassa sig till det nya regelsystemet på konkunensområdet.

Artxtel med att to fram gmppundantogen pågår inom Näringsdeparte­mentet. Näringslivets organisationer m.fl. kommer under arbetets gång att beredas tillfälle att lämna sina synpunkter. Avsikten är att gmppundanto­gen skall utfärdas av regeringen i förordningsform samtidigt som lagen utfärdas.

När det gäller individuella undantog har i lagförslaget dessutom togits in en regel om att Konkunensverket skall meddela sitt beslut inom tte måna­der. Därigenom kan väntetideraa för företogen i åtskiUiga fall minimeras.

Vidare får det fömtsättos att Konkunensverket gör väl awägcfe priorite­ringar av sina resurser och tar tillvara möjlighetema att förenkla ärende­hanteringen. Verket torde sålunda i enklare ärenden av mtinkaraktär kunna meddela bifallsbeslut utan vidlyftig uttedning eUer särskild motivering, i den mån förvaltningslagen medger det. Förenklingen får dcxk inte drivas så långt att kraven på rättssäkerhet cxh likformig behandUng efiersätts.

Verket bör cxkså kunna pröva informella handläggningsformer av samma slag som tiUämpas av EG-kommissionen i konkunensärenden. Av praktis­ka skäl avslutas många ärenden hos kommissionen genom informella upp­görelser, särskilt i sådana fall cfe de berörcfe företogen friviUigt upphör med sina konkunensbegränsande ätgärder. I vissa faU avslutas ett ärende mformeUt genom en administrativ skrivelse ("comfort letter") i vilken kommissionen informerar företogen att den inle ser någon anledning att ingripa med stöd av konkunensreglema och att ärendet därför avskrivs. Sådana skrivelser utgör inte formellt bindande beslut men kan äncfe ge värdefuU vägledning för företogen. Sådan mformeU ärendehantering kan göra systemet administtativt smidigare.

Det torde också vara möjligt för Konkunensverket att genom allmänna råd eUer riktlinjer ge företogen vägledning om hur verket ser på oUka

64


 


typer av avtol mellan företog. De tillkännagivanden som kommissionen    Prop. 1992/93:56 utfärdar kan här tjäna som förebild.

8 Upprättade lagforslag

I enUghet med vad som nu har anförts har inom Näringsdepartementet upprättots förslag tiU

1.    konkunenslag,

2.    lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-och konkurrensförhåUanden,

3.    lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

4.    lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),

5.    lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

6.    lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7.    lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

8.    feg om ändring i sparbankslagen (1987:619),

9.    lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

10. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

11.    lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsom
rade (EES).

Förslag nr 4 och 11 har upprättots i samråd med Utrikesdepartementet, förslag nr 5, 6 och 10 i samråd med Justitiedepartementet cxh förslag nr 7-

9 i samråd med Finansdepartementet.

Lagförslag nr 1-10 har granskats av Lag/idet. Lagrådets hörande vad avser lagförslag nr 11 skulle sakna betydelse, eftersom det är en följd av vad Lagrådet uttalat angående 17 § i lagförslag nr 1.

65

5 Riksdagen 1922/93. / saml. Nr 56


9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till konkurrenslag

Inledande bestämmelser


Piop. 1992/93:56


 


1 S Denna feg har tiU ändanfel att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkunens i fråga om produktion av cxh handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.

Lagens försto paragraf beskriver aUmänt dess inriktning. Lagen syffer tiU att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fräga om prcxluktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. En effektiv konkurrens kan \ princip anses råcfe pä en marknad där antalet säl­jare inte är för begränsat, de utbjudna prcxluktema inte är för cUfferen-derade, företogen inte handlar i samförstånd med varandra och inga vä­sentiiga hinder finns för nyetoblering av företag.

2 § Denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbets­givare cxh arbelstogare om lön eller andra anställningssvillkor.

Paragrafen motsvarar 41 § KL.

3 § I denna lag avses medföretag en fysisk eUer juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företog.

Med företag avses cxkså en sammanslutning av företag.

Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas ocksä pä

1.   beslut av en sammanslutning av företog, cxh

2.   samordnade förfaranden av företag.

Paragrafen motsvarar delvis 29 § KL. Den har kommenterats av Lagrå­det.

Det i KL använda begreppet näringsidkare har i den nya lagen ersatts av begrepfxt företag. Det är en översättning av det i EG-rätten och i EES-avtalet använda ordet "undertaking".

Avsikten är att företog skall ha samma innebörd som "undertaking". Be­greppet företog skall alltså precis som i EG-rätten tolkas vidsträckt och i princip omfatto varje juridisk eller fysisk person som driver verksamhet av ekononusk eller kommersiell natur. Det spelar därvid ingen roll om verk­samheten är inriktod på ekonomisk vinst eller inte, utan det avgörande är om ndgon form av ekonomisk eller kommersiell verksamhet bedrivs.

Även stotiiga cxh kommunala organ som driver verksamhet av ekono­misk eUer kommersiell natur räknas som företag; dock inte när det är fråga om myndighetsutövning.


66


 


Begreppet företag har i dag aUtså väsentUgen samma innebörd som be-    Prop. 1992/93:56 greppet näringsidkare.

Vad som avses med ett beslut av en sammanslubiing av företag och sam­ordnade förfiuanden framgår av motiven tiU 6 §.

4 9 Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas cxkså förvärv av en rörelse samt fusion.

Ett förvärv där äganderätten tiU ett företag eUer en rörelse inte övergår i sin helhet skall anses som företagsförvärv enUgt lagen bara om förvärvet ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eUer rörelsen.

Paragrafens första stycke hai utformats i enlighet med Lagrådets för­slag. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 5 § andra stycket KL. AvsUcten är inte att bestämmelsen skall ha någon annan innebörd än vad som gäller enligt KL.

Förvärvsbegreppet omfattar bara förvärv av företog som har verksamhet i Sverige eller av rörelser som bedrivs här i landet. Förvärv av företag som bedriver sin verksamhet endasl utomlands - eller av rörelser som be­drivs endast utomlands - omfattos alltså inte av konttollsystemet, oavsett pm det förvärvande företoget är svenskt eller utiändskt.

I paragrafens andra stycke har togits in en bestämmelse om att ett parti­ellt förvärv av ett företog - t.ex. ett aktieförvärv - måste leda tiU ett be­stämmande inflytande på företoget för att vara företogsförvärv i lagens me­ning. Med bestämmande inflytande avses möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på företagets beslut. Förvärv som inte medför ett sådant infly­tande kan betraktas som en kapitalplacering utan inttesse i det här sam­manhanget, eftersom de normalt inte påverkar förefegets ledning eUer framtid.

Ett förvärv som leder till att förvärvaren får mer än hälften av röstema rörande ett företogs aktier eller andelskapital innebär att förvärvaren fär ett bestämmande inflytande i företoget. Däremot är sannolikheten att detto sker vid förvärv av en minoritetspost mindre. I sådana faU är det nödvän­digt att i varje särskUt faU undersöka i vUken omfattning förvärvaren har möjlighet påverka företogets beslut. Trots att innehavet endast avser en mi­noritetsandel kan ett bestämmande inflytande föreUgga, om andelen utgör den ojämförligt störsto enhetiiga andelsposten. Bestämmande inflytande kan cxkså föreligga pä gmnd av exempelvis avtalsmässiga bindningar, ge­mensamma företagsledningsfunktioner, reeUt inflytande pä företagsled­ningen eUer finansieUa bindningar. Särskild vikt bör fästas vid om ägaran­delen är förenad med representotion i ledningen i företaget eUer om nägon annan form av konttollfiinktion föreligger.

Vad här sagts gäUer i allt väsentligt cxkså vid förvärv av en del av en rörelse.

67


 


5 S Om i ett visst fall kan tUlämpas säväl denna lag som konkurrens­bestämmelsema i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samartxtsonuäde (EES), skall beslut med stöd av denna lag vara förenUga med dessa bestämmelser.

Denna feg fär inte tillämpas i fråga om fastställandet av priser som avses i CECA-lagen (1972:762), om detto är oförenUgt med de avtalsbestämmelser som anges i 1 § den lagen.


Prop. 1992/93:56


 


Genom EES-lagen avses huvuddelen av EES-avtalets konkurrensregler inkorporeras i svensk rätt (se prop. 1991/92:170). Konkurrensreglerna i EES-avtalets artikel 53 - förbud mot konkunensbegränsande samarbete mellan företag - cxh artikel 54 - förbud mot missbruk av dominerande marknadssfeUning - motsvarar i materiellt hänseende Romfördragets artik­lar 85 cxh 86. Regleraa är tillämpliga beträffande konkunensbegränsningar som kan påverka handeln mellan EFTA-länder eller meUan ett EFTA-land och EG. Föreligger det ingen sådan risk för påverkan av den intemationel­la handeln inom EES är avtalets konkunensregler inte tiUämpliga.

Konkunensreglema i avtalet skall övervakas cxh tiUämpas av EG-kom­missionen cxh EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), två övemationella organ.

I de fall en konkunensbegränsning berör den svenska marknaden samti­digt som den cxkså påverkar handeln mellan Sverige cxh ett land som ingår i EES, kan formellt sett både EES-lagens konkunensregler cxh den svenska konkurrenslagen vara tillämpliga samtidigt.

I sådana fall följer av paragrafens yöma stycke att beslut med stöd av konkunenslagen skall vara förenliga med EES-lagens konkunensregler. TiUämpningen av konkunenslagen får i ett enskilt ärende alltså inte ske så att den enhetiiga cxh effektiva tillämpningen av de för länderaa gemensam­ma konkunensregleraa i EES-avtalet äventyras. Inom EG gäUer motsva­rande ordning vad avser förhållandet mellan EG:s övemationelfe konkur­rensregler och medlemsländemas nationella konkunensregler.

Att beslut med stöd av konkunenslagen skall vara förenliga med EES-lagens konkunensregler torde innebära bl.a. följande.

Konkurrenslagen kan tillämpas fullt ut beträffande avtal etc. eller förfa­randen som inte omfattas av förbuden i artikel 53.1 eUer 54 i EES-avtalet. SkuUe avtalen eUer förfarandena vara förbjudna enUgt 6 eUer 19 § kan aUlså ingripanden mot dem ske enligt konlcurrenslagen.

Om avtal etc. eUer förfaranden är förbjudna enligt artikel 53.1 eller 54, cxh undantag enUgt artikel 53.3 inte gäller, skall förbudet gälla fullt ut. Avtalen eller förfarandena får inte godkännas enligt konkurrenslagen, även om de skulle vara tiUåtna enligt den lagen.

Skulle ett avtal etc. omfettas av förbudet i artikel 53.1 men undantag har meddelats genom ett särskilt beslut av en övervakningsmyndighet skall avtalet gälla cxh inte kunna lecfe till ingripanden enligt konkunenslagen, även om avtalet skulle vara förbjudet enligt den lagen.

EES-avtalets konkunensregler innehåller också bestämmelser om pröv­ning av företogsförvärv (artikel 57). På detta område uppkommer inget


68


problem med dubbel kompetens meUan övemationelfe (xh nationeUa reg­ler. Har ett företagsförvärv en gemenskaps- eUer EFTA-cUmension i EES-avtalets mening skaU det enbart prövas enUgt förvärvsreglema i avtalet cxh nationeUa regler är inte tUlämpliga. MöjUghet finns dcxk för övervaknings­organen att under vissa fömtsättningar överfeto prövningen av ett företags­förvärv som har gemenskaps- eUer EFTA-dimension tiU nationeUa myndig­heter. Prövningen skall dä ske enligt nationella förvärvsprövningsregler.

Paragrafens andra stycke hai överförts frän 10 § CECA-lagen, vilken paragraf föresläs bU upphävd (se avsnitt 9.4).


Prop. 1992/93:56


 


Förbjudna konkurrensbegränsningar

Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

6 i Om nägot annat inte följer av beslut enligt 8 eUer 15 § eUer av 13 eUer 17 §, är avtal mellan företog förbjudna om de har tiU syfte att hindra, begränsa eller snedvricfe konkurrensen på den svenska marknaden pä ett märkbart sätt eiier om de ger ett sådant resultot. Detto gäUer särskilt sådana avtol som inndiär att

1.   inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvUlkor direkt eUer indirekt fastställs,

2.   prcxluktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller konttolleras,

3.   marknader eller inköpskällor delas upp,

4.   olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkunensnackdel, eller

5.   det StäUs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken tiU sin natur eller enUgt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.

EnUgt paiagrafens första stycke råder som huvudregel förbud mot avtal mellan företag som syftar till att på ett märkbart sätt hindra, begränsa eUer snedvrida konkunensen på den svenska marknaden eUer som fär detto re­sultot. Vad som sägs om avtal skall enligt 3 § tredje stycket ocksä tiU­lämpas pä beslut av en sammansluming av företag cxh samordnade förfa­randen.

Om ett avtal etc. hämmar eller syftar tiU att hämma konkunensen är det föibjudet. Det behöver alltså inte uttedas i det enskUda faUet om avtalet etc. frän aUmän synpunkt är skadligt eller inte. Det kan sägas hämma kon-Icurrensen, om det på något sätt inskränker ett eller flera företags möjUg­heter att agera oberoende av andra företog. Det kan vara firåga om företag som är faktiska eUer potentiella konkunenter med varandra, vare sig det är fråga om parterna i avtalsförhållandet eller företog som står utanför av-talsförhåUandet. Om ett företog som står utanför ett avtalsförhåUande hindras att få tiUgång till varor eller teknologi, diskrimineras bettäffande aöarsvillkor eUer på något annat sätt undandras möjUgheter att konkurrera är avtalet konkunenshämmande.


69


 


Undantag firän förbudet kan erhäUas, om de i 8 § angivna fömtsättning-    Prop. 1992/93:56 ama är för handen. Det kan ske antingen genom ett beslut om individueUt undantag eUer genom att avtalet etc. omfattas av s.k gmppundantag en­Ugt 17 §. Undantag kan också erhållas om Konkurrensverket enUgt 13 § underlåter att fatfe beslut med anledning av en anmälan.

För det fifdl osäkerhet råder humvida ett avtal etc. faUer under förbudet eUer inte, finns det enUgt 20 § möjUghet att hos Konkurrensverket ansöka om s.k. icke-ingripande besked, dvs. en förklaring att Konkurrensverket inte anser att avtalet etc. faUer under förbudet.

Av bestämmelsen, Uksom av övriga gmncUäggande materieUa bestäm­melser om förbjudna konkurrensbegränsningar i lagen (8 (xh 19 §§), följer att andra aUmänna intressen än rent konkurrenspoUtiska inte skaU beaktas vid tillämpningen av lagen.

När riksdagen efter avvägning mellan olika aUmänna intressen genom lag beslutot om offentliga regleringar som medför konkunenshämmande verkningar kan däremot den situationen uppkomma att konkunenslagen inte aUs skall tillämpas. Företagen kan dä vara rättsUgt förpliktade att handla på visst sätt. Konkunensbegränsande avtal eUer avtalsvillkor vUka sålunda inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt cxh avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna, kan säledes inte angripas med stöd av denna lag.

Immaterialrättema, exempelvis patenträtt, vammärkesrätt cxh upphovs­rätt, har Stor betydelse för konkunensfömtsättningama på marknaden och utgör ofta viktiga konkunensmedel. Det skydd för rättigheteraa som finns i form av ensamrätt bidrar till att driva på utvecklingen inom respektive område cxh verkar därför konkunensfrämjande. Samtidigt utgör emellertid ensamrättema i viss män ett slags rättsUga monopol som innebär konkur­rensbegränsningar.

Den immaterialrättsliga lagstiftningen är väsentiigen inriictad pä frågor som rör ensamrätternas uppkomst, räckvidd cxh innebörd. När det gäller möjUgheten att förfoga över rättigheteraa genom överfetelser eUer upp­låtelser har rättighetshavama inom ramen för avtalsfrihetens aUmänna gränser stor firihet.

Ensamrätten som sädan gmndar sig inte pä avtal cxh omfattas därför inte av denna paragraf. Om däremot ensamrätten överläts eUer upplåts tiU någon annan än rättighetshavaren, föreUgger ett avtalsförhåUande i para­grafens mening.

Ett avtal om överlåtelse eller upplåtelse av en imntoterialrättighet faUer emeUertid inte automatiskt under förbudet i denna paragraf, om det bara är fråga om att överlåfe eller upplåfe rättigheten mot betalning av royalties. Fråga om förbud kan dock uppkomma om avtalet cxkså innehåUer viUkor som gär längre än vad som är nödvändigt för att trygga utnyttjandet av rättigheten som sädan.

InnehåUer exempelvis exklusiva patentiicensavtal villkor om absolut om­rådesskydd, dvs. Ucenstagaraa får bara sälja prcxlukten inom ett bestämt angivet omräde, torde det lecfe till en uppdelning av marknaden som kan vara skadUg för konlcunensen och därför förbjuden. MöjUgheter torde dock här finnas att i vissa faU få undantag enUgt 8 §, framför aUt om

70


 


omrädesskyddet är absolut nödvändigt för att introducera nya produkter på    Prop. 1992/93:56 marknaden.

Vid den konkurrensrättsUga bedömningen av ett avtal avseende en imma­terialrättighet mäste de positiva verkningama av avtalet vägas mot de negativa effekter avtalet kan ha frän konkurrenssynpunkt. Ett avtal kanske inte kommer tiU stånd om inte vissa konkunensbegränsningar tiUåts. När det exempelvis gäUer ett patentUcensavtal kan Ucenstagaren anse det vä­sentiigt att få en viss exklusivitet med hänsyn tiU de kostttoder och risker som är förenade med avtalet. Patentinnehavaren kan ä andra sidan vara mer viUig att bevUja en licens, om Ucenstogaren är beredd att accq)tera vissa begränsningar i sin rätt att uttiyttja patentet. Kommer ett patentiicens­avtal inte tUl stånd kan detto ha negativa effekter pä konkurrensen, efter­som ett sädant avtal leder till spridande av ny teknik, ökad innovation cxh bättre utnyttjande av patenterade uppfinningar.

KonflUcter meUan konkunenslagen cxh den immaterialrättsUga lagstift­ningen fär ytterst lösas med beaktande av de skilda regleringamas syften. Det fär som hittills ankomma på rättsutvecklingen att närmare dra upp de gränser som bör gälla i det här avseendet. Strävan bör vara ett närmande tiU EG-rätten även i det här avseendet, även om fuU överenstämmelse kanske inte kan uppnäs på gmnd av Romfördragets överordnade ställning i förhåUande till den nationella immateriallagstiflningen.

Ett avtal kan ha formen av inte bara formeUt bindande muntiiga eller skriftliga överenskommelser mellan två eller fiera företag, utan cxkså arrangemang där ett företog gentemot ett annat friviUigt åtar sig att be­gränsa sin firihet att agera på marknaden. Även s.k. gentiemen's agree­ments kan höra hit liksom informella muntUga överenskommelser.

Beslut av sammanslutning avföretag avser beslut av exempelvis bransch­föreningar vars stadgar ger föreningen möjligheter att faststäUa eUer ändra företagens agerande på marknaden. Det enskilda företoget behöver i detto faU inte vara med om beslutet men ändå vara bunden av det. Även beslut som innebär rekommendationer att agera på visst sätt hör hit.

Samordnat förfarande innebär att två eller flera företag utan direkt avtal tiUämpar ett visst förfarande i samförstånd. För att ett samordnat förfaran­de skaU föreUgga krävs det att direkto eller indirekto kontakter mellan företagen har förekommit. Kontaktema kan t.ex. avse att påverka en kon­kurrents eUer en potentiell konkunents handlande på marknaden eUer att avslöja för en sädan konkunent ätgärder som ett företag självt beslutot att genomföra eUer överväger att genomföra.

TiU samordnat förfarande hör inte vad som endast är ett naturUgt s.k. paraUeUt uppträdande, dvs. en sitiiation dä ett antal företag på gmnd av prcxluktens beskaffenhet eller annat uppträder pä samma sätt ttots att före­tagens marknadspoUcy besfems helt individueUt.

Åtgärder vidtagna av ett företog utan att det föreUgger något avtal eUer handlande i samförstånd omfattos inte av förbudet i denna paragraf. Om företagel har en dominerande ställning pä marknaden kan dock en åtgärd omfattas av förbudet i 19 §.

Ett vid försfe påseende ensidigt handlande, exempelvis en leveransvägran av ett företag som tillämpar ett selektivt distiibutionssystem, kan emeUertid

71


 


omfattas av föibudet i denna paragraf, om handlandet är ett resultat av ett Prop. 1992/93:56 samförstånd, tyst eUer uttryckUgt, mellan leverantören cxh de företag som ingär i distributionssystemet om att utesluto vissa företag firän leveranser. FörsäljningspoUcyn hos en leverantör som tiUämpar ett selektivt distribu­tionssystem kan pä Uknande sätt vara underförstått accq}terat av leveran­törens kunder så, att man kan säga att det är fräga om ett avtal i paragra­fens mening. Om det finns flera leverantörer som alla vägrar att leverera tiU ett företag kan detto ha sin gmnd i ett avtal mellan dem eUer i ett samordnat för&rande.

I konkurrensrättsUga sammanhang betraktas företag inom en koncera som en ekonombk enhet. Koncerninterna transaktioner mellan exempelvis ett moderföretag cxh dess dotterföretag anses därför inte som konkunens­hämmande förfaranden, om företogen bUdar en ekonomisk enhet där dot­terföretaget inte har någon verkUg frihet att bestämma sitt handlande och åtgärderna bara rör fördelningen intemt av uppgifter inom enheten. Har däremot dotterföretaget en sådan ekonomisk eUer beslutsmässig frihet att det i det särskUda fallet inte är bundet av direktiv från moderföretaget, kan ett avtal mellan ett sädant företog och dess moderbolag omfattas av förbu­det.

För att betraktas som en ekonomisk enhet är det emeUertid inte nöd­vändigt att det är fråga om en koncera. Exempelvis är en kommissionärs eller handelsagents uppgift normall att mot provision förhandla, förmedla cxh eventueUt sluto avtal för sin huvudmans räkning. Kommissionärens eUer agentens roU är ofto så osjälvständig att man kan hävda att det i själva verket är huvudmannen som agerar pä marknaden. I sådana faU kan huvudmannen och kommissionären eller agenten betraktas som en ekono­misk enhet cxh avtal mellan dem inte anses som sådana avtal som omfattas av paragrafen. Uppträder emellertid kommissionären eUer agenten pä ett sädant sätt att han mer är att betrakto som exempelvis en självständig återförsäljare gäUer inte principen om den ekonomiska enheten. Den när­mare gränsdragningen får överlämnas tUl rättstUlämpningen. Här liksom eljest bör EG-rätten vara vägledande.

För att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande skaU vara förbjudet krävs antingen att avtalet etc. har till syfte att hindra, begränsa eUer sned­vrida konkurrensen eUer ger detto resultat. Det krävs inget uppsåt från de deltagande företagens sicfe att hämma konkurrensen, utan det räcker att av­talet fär den eflfekten. Det är därvid tillräckUgt att det är firäga om ett po­tentieUt hämmande av konkunensen. Kan man konstetera ett konkunens­hämmande syfte behöver man inte göra ett s.k. konkurrenstesl, dvs. en be­dömning av förfarandets negativa påverkan pä konkurrensen. Man kommer dcxk inte ifrån att göra en analys av om avtalets effekter päverkar konkur­rensen pä ett märkbart sätt (se nedan).

Som framhålUts i avsnitt 5.1.1 torde det konkurrenstest som görs enUgt EG-rätten här vara av mer schablonmässig karaktär. Det är vid tiUämp­ningen av undantagsreglema som bedömningen görs djupare och bredare.

Det är inte nödvändigt att det verkligen föreligger en konkunenssitua-tion när avtalet träflfas för att avtalet skall omfattas av förbudet i denna paragraf. Skulle det kunna förekomma konkurrens men möjligheten för

72


 


denna att ttäda i funktion begränsas genom avtalet kan detta vara tillräck-    Prop. 1992/93:56 Ugt.

En ytterUgare fömtsättning för att ett konkurrensbegränsande avtal etc. skaU faUa under förbudet är att det hindrar, begränsar eUer snedvrider konkurrensen pä ett märkbart sätt, dvs. har ekonomiska verkningar av nä-gcm betydelse. Samaibete mellan mindre eUer medelstora företag där av-talsprcxjukterna, eUer prcxlukter som av konsumentema uppfattas som lik­värdiga cxh som tiUverkas eUer säljs av avtalsparterna, omfattar en mindre del av den relevanfe marknaden - omkring tio procent - torde normalt sak­na betydelse för konkunensen. Är det enbart firäga om mycket små företag - företag med en ärsomsätttung under tio mUjoner kr - som samarbeter torde marknadsandelen kunna vara nägot högre än tio procent utan att sam­arbetet faUer under föibudet. Ingår däremot större foretag i samarbetet torde det i aUmänhet inte kunna hävdas att konkurrensen inte påverkas pä ett märkbart sätt, även om avtalsprodukterna omfattar en mindre del av den relevanfe marknaden.

Det avgörande för om ett avtal etc. skall anses påverka konkurrensen pä ett märkbart sätt är alltså storleken pä de samartxtande företagen cxh marknadsandelen för avtalsproduktema. Ingenting hindrar Konkurrensver­ket att efter mcxleU frän EG-kommissionens tillkännagivanden pä detfe område utfärda aUmänna råd och riktiinjer om verkets syn på frågan.

Begreppet relevant marknad är ett vedertaget och centralt begrepp inom konkunensrätten. Det är konkunensen pä den marknad som är relevant i det enskUcfe fall som prövas som skaU bedömas. Begreppet behandlas i motiven tiU 19 §.

För att förbud skall räda för avtal etc. krävs slutUgen att konkurrensen pä den svenska marknaden berörs. Det saknar därvid betydelse om de in­blandande företagen har sitt säte i Sverige eUer utomlands. Det avgörande är att effekten av det konkurrensbegränsande avtalet etc. mäste inträda pä den svenska marknaden. Den närmare avgränsningen av lagens tillämp­ningsområde i det här avseendet får överlämnas till rättstillämpningen.

Praktiska cxh folkrättsliga regler sätter en gräns för extraterritorieU tUl-lämpning av nationell feg.

I andra stycket räknas ett antal typer av avtal etc. upp som är förbjudna, om de hindrar, begränsar eUer snedvrider konlcurrensen pä den svenska marknaden pä ett märkbart sätt. Uppräkningen är inte uttömmande utan ut­gör endast exempel.

Punkten 1

Prisöverenskommelser innebär tUl sin natur ett hämmande av konkurren­sen, eftersom priset är det viktigaste medlet när det gäUer att konkurrera. Det finns därför anledning att se särskilt sttängt på sådant samartxte. Av lagtexten framgår detta av att även överenskommelser som indirekt fast­stäUer priser kan faUa under förbudet i denna paragraf.

Punkten omfattar tiU en början horisonteU prissamverkan, dvs. prissam­arbete mellan företag i samma försäljnings- eller inköpsled. Samverkan kan gälfe hefe priset eUer bara en del av det. Det kan cxkså gäUa sam-

73


 


aibete i fräga om rabatter eUer andra affärsvillkor. Konkunensen kan    Prop. 1992/93:56 också hämmas om samarbetet bara avser vissa basvärden frän vilka indivi­dueUa priser sedan beräknas.

Det saknar betydelse om samverkan mellan företagen sker direkt mellan dem eUer i en säljorganisation, inköpsorganisation eller motsvarande.

Samverkan mellan konkunenter eUer potentieUa konkurrenter kan även ske i en branschförening och därvid komma tiU uttryck i föreningens stad­gar eUer pä annat sätt.

Avtalen etc. behöver inte vara bindande på sä sätt att företagen måste häUa ett visst pris för att fiiUa under förbudet. Även rekommendationer om priset - s.k. cirkaprisUstor - kan vara förbjudna.

Ocksä ren information om priser meUan konkunenter kan vara förbju­det. Det kan gäUa även om informationen endast avser kostnader, framför aUt om man kan sluto sig till att det underUggande syftet är att försvaga priskonkunensen.

Andra typer av avtal som direkt eUer indirekt kan begränsa priskonkur­rensen är t.ex. avtal om att inte avvika från pubUcerade priser, inte ge aUmänheten kännedom om avvUcelser från pubUcerade priser, inte ge annat än kostnadsrelaterade rabatter eUer att inte sälja 'under kostnaderna".

Samaibete mellan företog i samband med anbudsfevUng i fräga om an­budssumma, förskott eller kreditvillkor (s.k. anbudskarteUer) omfattas cxkså av denna punkt, lUcsom avtal om att konsultotioner skaU ske innan anbud lämnas.

TiU förfaranden som kan vara förbjudna enligt punkten hör även vertika­fe avtal i form av s.k. bmtloprissätming.

Punkten 2

Produktionen kan begränsas eller kontrolleras genom flera olika typer av avtal. Här kan nämnas avtal enligt vilka berörda företag endast fär prcxlu­cera en viss nfengd av en produkt, s.k. kvoter. Sådana avtal kan ofta inne­håUa kfeusuler om skyldighet att betala vite vid överproduktion eUer att få kompensation vid underproduktion.

Genom speciaUserings- cxh rationaliseringsavtal, varigenom en avtalspart åtar sig att producera vissa prcxlukter medan den andra åtar sig att produ­cera andra produkter, kan prcxiuktionen konttolleras. Avtal om gemensam produktion kan leda tiU att produktionen begränsas eUer kontroUeras.

En rskUd typ av avtal som kan leda tiU begränsningar i produktionen är avtal om tekniska normer. Sådana avtal kan hindra avtalspartema frän att sälja differentierade produkter. De kan ocksä begränsa teknisk utveck­Ung. Lämnas emellertid avtalsparterna frihet att avvika frän normen eUer att tiUverka eUer sälja produkter som avviker frän denna torde avtalet normalt vara tiUåtet. Likaså om normerna är objektivt försvarUga med hänsyn exempelvis tiU skyddet för konsumentema.

Också marknaden kan begränsas eller konttoUeras pä mänga sätt. Genom exklusivavtal, varigenom vissa tUlverkare åtar sig att bara leverera tiU vissa grossister som i sin tur kan avtala att bara leverera tiU vissa återför­säljare, blir hefe cUstributionskedjan konttoUerad.

74


 


Vidare kan marknaden begränsas eUer kontroUeras genom patentUcens-    Prop. 1992/93:56 avtal eUer återförsäljaravtal som föreskriver inom vilka omräden Ucensto­garen eUer återförsäljaren fär sälja.

VarumärkesUcenser som föreskriver för viUca typer av varor Ucenstaga­ren fär använda ett vamnferke eUer inom vilka geografiska områden han fär sälja de varor som vammärket avser, kan cxkså innä>ära att marknaden kontroUeras och begränsas. LUcaså kan koUektiva bojkottaktioner leda tiU att marknaden begränsas och konttt>Ueras,

Avtal som begränsar ett företags ftihet att marknadsföra produkter kan begränsa marknaden.

Samaibete i form av utjämning av förluster nveUan företag vid expoitför-säljning kan innebära en begränsning av marknaden. Ett sädant samaibete kan cxkså indirekt påverka prissättningen och därför faUa under punkten 1.

Forskning och utveckUng är viktiga faktorer i konkurrensen. Genom att företag kommer överens om att slå samman sina forsknings- cxh utveck­lingsaktiviteter i en gemensam organisation kan forskning och utveckling kontroUeras och begränsas. Innebär överenskommelsen att parteraas frihet begränsas eUer att en part hindras att uppnä försteg framför andra avtals­parter beträffande forskning och utveckling kan överenskommelsen vara förbjuden. En omständighet att beakto vid bedömningen är cxkså i vilken mån överenskommelsen i konkunenshänseende påverkar andra än avlals-parteraa.

Avtal om forskning och utveckling kan å andra sidan ofto lecfe till positi­va effekter så att undantog enligt 8 § kan bevUjas.

Genom sammanslagning av produktionsenheter kan investeringar konttol­leras.

Under deima punkt hör cxkså överenskommelser meUan två eller flera företag om att något av dem skall avsfe frän att länma anbud vid en an­budsfevUng.

Punkten 3

Överenskommelser om uppdelning av marknader är i aUmänhet av den naturen att de hindrar, begränsar eller snedvrider konkunensen.

En uppdelning bland företog av marknader innebär ofta en kontroU av prcxiuktionen eUer marknaden och faller därför under punkten 2. Om emeUertid tvä eUer flera företog startar ett gemensamt försäljningskontor cxh kommer överens om i vilka proportioner försäljningen skaU delas upp mellan dem, sä behöver detto inte alltid innebära att de konttoUerar eUer begränsar marknaden, även om de genom överenskommelsen delar upp den mellan sig. Ett sädant förfarande kan därför omfattas av denna punkt. Motsvarande kan gälla ett avtal mellan företog där inköp av varor delas upp i kvoter, geografiska områden eller pä något annat sätt.

Marknadsuppdelning kan också faktiskt uppsfe genom Ucensavtal avse­ende patent eUer vammärken.

En uppdelning av marknaden kan vara både horisonteU och vertikal. Ty­per av horisonteUa avtal är sådana om uppdelning i kvoter, försäljnings­områden eUer kundkretsar mellan konkurrenter. Exempel på vertikal mark-

75


 


nadsuppdebung är begränsningar avseende produktion, det geografiska för-    Prop. 1992/93:56 såljningsområdet eUer kundkretsen i ett återförsäljaravtal mellan en tiU­verkare cxh en grossist.

Punkten 4

Under denna punkt faller aUa typer av diskriminerande ätgärder som är en följd av avtal, beslut eUer samordnat förfiarande där tvä eller fleia företag är inblandade. Diskriminering kan ske pä mänga olika sätt Exempelvis kan en säljare fe olika pris av oUka köpare eUer ge favörer tiU vissa köpa­re men inte tiU andra, utan att detta motiveras av att köparna gör olika prestetioner i förhåUande tiU säljaren i samband med affärerna. Den ytter­ste formen av dislcriminering är leveransvägran.

Punktens

Under denna punkt tas s.k. kopplingsförtxhåU upp. Sådant föreligger exempelvis om en köpare, Ucenstegare eller återförsäljare för att få rätt att köpa en produkt måste acceptera även en annan prcxlukt eUer prestetion som han annars inte skulle vilja ha.

Under fömtsättning att tilläggsprestetionen tiU sin natur eUer enUgt han­delsbmk har något samband med föremålet för avtalet kan dcxk koppUng­en vara tUfeten. Det krävs då att gmnden som sådan för att rättfärdiga ett koppUngsförtehåU tiU sin natur inte strider mot paragrafens förste stycke. Exempelvis kan ett konkunensbegränsande handelsbmk inte tjäna som gmnd för att tiUåte ett kopplingsförtxhåll. I allmänhet bör endast starka kvaUtets- eUer tekniska skäl kunna leda till att det skaU anses föreligga ett naturUgt samband mellan huvudprodukten och den kopplade prcxlukten.

Under denna punkt faller liksom under övriga punkter såväl horisonteUa som vertikala avtal.

7 S Avtal eUer avtalsvillkor som är förbjudna enUgt 6 § är ogUtiga.

EnUgt denna paragraf är avtal eller avtalsvillkor som omfattes av för­budet i 6 § OgUtiga.

Enligt 3 § tredje stycket skall vad som sägs om avtal tillämpas ocksä pä beslut av företagssammanslutiiingar cxh samordnade förfaranden av före­tag. Ett samordnat förfarande ger emeUertid inte upphov tUl sädana rättsU­ga verkningar att ogUtighetsregeln i denna paragraf kan bU tUlämpUg. Motsvarande gäUer beslut som inte är rättsUgt bindande. Bestämmelsen i denna paragraf har därför betydelse bara när det gäUer avtal och rättsUgt bindande beslut.

OgUtigheten fordrar inget föregående beslut om att avtalet eUer beslutet är förbjudet. Den inträder när avtalet sluts och drabbar även sådana avtal som anmälts enUgt 9 § eller som synes anmälningsbefriade, om det vid en prövning skulle visa sig att avtalen i själva verket är förbjudna enligt 6 §.

76


 


OgUtigheten innebär att avtalet eUer beslutet inte kan göras gällande en­Ugt sitt innehäU. En allmän domstol kan aUtsä inte döma tiU fiiUgörelse av avtalet eUer beslutet.

Eftersom det många gånger kan råda osäkerhet om ett avtal som anmälts kommer att erhåUa undantag, kan det vara lämpUgt att en domstol som i ett mål har att pröva gUtigheten av avtalet vifendeförklarar målet i avvak­tan på Konkurrensverkets beslut med anledning av anmälan.

Bara det avtalsinnehåU som är förbjudet enUgt 6 S drabbas av ogUtig­het. Fråga om att jämka andra avtalsvUlkor eUer att länma hefe avtalet utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen eUer enUgt fömtsätbiingsläran kan bU aktueU, om OgUtigheten ttäffar ett avtalsvillkor som år av betydelse för andra delar av avtalet.

När det gäller avtal som föreUgger när denna lag träder i kraft finns vissa särskUcfe regler om ogiltighet i punkten 3 ikraftträdande- cxh över­gångsbestämmelsema.


Prop. 1992/93:56


 


Beslut om undantag

8 S Konkunensverket får i det särskilda faUet beslute om undantag från förbudet i 6 § för ett avtal som

1.    bidrar tiU att förbättra produktionen eUer distributionen eUer tiU
att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

2.   tiUförsäkrar konsumentema en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,

3.   bara ålägger de berörda företogen begränsningar som är nöd­vändiga för att uppnä målet i I cxh,

4.   inte ger de berörda företogen möjlighet att sätto konkunensen ur spel för en väsentiig del av nyttigheteraa i fråga.

Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande som omfattas av förbudet i 6 § kan genom beslut av Konkunensverket undantas från förbudet. Detto fömtsätter att avtalet etc. har anmälts tUl Konkunensverket enligt 9 §. Ett beslut om undantag innebär att ett i cxh för sig förbjudet förfarande blir tiUåtet cxh inte drabbas av ogiUighet eUer kan föranlecfe skadeståndsskyl-cUghet. Endast KonJcunensverket - cxh Stockholms tingsrätt i de faU som avses i 15 § - har befogenhet att meddela undantag, men verkets beslut kan överprövas av tingsrätten. Omfattas ett avtal etc. inte av förbudet i 6 § behöver nägon anmälan inte göras. Med hänsyn tiU de olägenheter som kan inträffa om avtalet etc. omfattas av förbudet torde dock anmälan böra ske i tveksamma fall.

En betydande del av de avtal som är berättigade tiU undantag enUgt denna paragraf avses omfattas av gmppundantag enUgt 17 §. Ett individu­eUt beslut om undantog kommer därför bara att behöva sökas beträffande sådana avtal som inte kommer att omfattas av gmppundantag.

För att ett avtal etc. skall undantas från förbudet måste alfe de i paragra­fen angivna punktema vara för handen. Fördelama med avtalet måste objektivt sett överväga de nackdelar för konkurrensen som avtalet kan in-


77


 


nebära. Fömtsättningama för undantag är emeUertid refetivt aUmänt häU-    Prop. 1992/93:56 na, vilket innebär att Konkurrensverket vid sin bedömning av ett samaibete har en betydande marginal.

SpeciaUseringsavtal och forsknings- och utvecklingsavtal kan förbättra prcxiuktionen genom att lecfe tiU minskade produktionskostnader eUer ökad produktivitet. Parterna kan exempelvis få möjUghet att koncentrera sin tiUverkning eUer producera i längre serier. Avtalen kan cxkså innebära ökad automatisering och undvikande av dubbla utvecklingskostnader. Avtal om gemensam produktion kan ha Uknande effekter.

Exklusiva återförsäljaravtal cxh speciaUseringsavtal kan förbättra distri­butionen, exempelvis genom att leda tiU lägre distributionskostiuder, bättre oiganiserad marknadsföring, bättre tillgäng tUl marknaden eller bättre ser­viceförhållanden. Även selektiva distributionssystem kan ha positiv inver­kan pä (Ustributionen genom att föijning och service rationaliseras.

Tekniskt framåtskridande kan främjas av forsknings- cxh utvecklingsav­tal, speciaUseringsavtal, patentiicensavtal cxh know-how-Ucensavtal ge­nom att företagen fär möjUghet att koncentrera sina resurser.

Ekonomiskt framåtskridande kan främjas genom rationaliseringar tUl följd av specialiseringsavtal. Exklusiva patent- cxh know-how-Ucensavtal kan bidra tiU såväl ekonomiskt som tekniskt framåtskridande genom att möjliggöra utnyttjande av nya tillverkningstekniker. Ekonomiskt framåt­skridande kan cxkså främjas genom avtal om samordnade investeringar. Sädana avtal kan göra att man undviker förlustprojekt, minskar kosttiader-na och möjUggör för en ny industri att utvecklas på ett sunt ekonomiskt sätt.

Positiva effekter för konsumenteraa kan exempelvis vara lägre priser, förbättrade leveranser, bättte service, inttoducering av nya eUer bättre produkter pä marknaden eller ökat utbud av varor eUer tjänster. Med kon­sumenter avses här inte bara vad man i dagligt tal menar med konsumen­ter, utan cxkså slutanvändare inom industrin och köpare som avser att sälja produkterna vidare.

Även om avtalet etc. skulle ha de positiva bmttoeffekter som anges i punkterna 1 och 2, är detto emellertid inte tUlräckligt för att undantag skaU bevUjas. Det krävs dämtöver att avtalet etc. inte medför konkurrensbe­gränsningar som inte är nödvändiga för att uppnä de positiva verkningama av avtalet. För att uppnå de positiva verkningarna av ett speciaUserings­avtal behöver en avtalspart exempelvis inte nödvändigtvis vara förhindrad att köpa pä annat håU, där han kan uppnå bättre viUkor. Vidare krävs att avtalet etc. inte ger de berörda företogen möjUghet att sätto konkunensen ur spel för en väsentUg del av nyttighetema i fråga.

Det anförda innebär sammantaget att undantag inte kan bevUjas, om inte ett konkunenstest ger vid handen att det finns tillräckUg konkunens pä den relevanto marknaden från andra företog. Hänsyn skaU därvid också tas tiU importkonlcunens. Finns det inte tillräcklig konkurrens tiUförsäkras konsu­mentema mte en skälig andel av vinsten. SjälvfaUet måste det för att vinst skaU föreUgga röra sig om samhällsekonomiskt positiva nettoeffekter.

Företag med en dominerande ställning på marknaden torde säUan kunna UppfyUa fömtsättningama för undantog. I mycket specieUa faU torde emel-

78


 


lertid även företag med en betydande marknadsmakt eller hög omsåtöung Prop. 1992/93:56 kunna erhålfe undantag för konkurrensbegränsande samaibete. Här avses främst s.k. kriskarteUfiiU i lägen där omstmkturering eller speciaUsering är nödvändig för att komma tUl rätto med en överproduktion som långsUctigt är samhäUsekonomiskt skadUg. Men det kan cxkså gälfe faU där det ford­ras så höga kapitalkosttiader att utveckla nya produkter att inte ens stora företag klarar dette själva.

I huvudsak är dcxk bestämmelsen inriktad pä samverkan mellan mindre och medelstora företag som stärker deras konkurrenskraft mot större före­tag pä marknaden. Sådant samarbete leder ofte tiU sädana positiva effekter som berättigar tiU undantag. Normalt fär dä samarbetet inte omfatte för stor del av marknaden. Är emeUertid samarbetet mer begränsat såväl tids­mässigt som produktnfessigt, exempelvis tiUfaUiga priskampanjer, torde kravet på att samarbetet inte får omfatte för stor del av marknaden kunna sättas lägre. Ett oeftergivUgt krav i dessa faU är dcxk att det måste finnas kvar en fungerande konkunens på marknaden.

Vid pröviungen enligt denna paragraf måste hänsyn cxkså tas tiU en näringsgrens specieUa natur. På jordbmksområdet är det naturligt cxh oftast nödvändigt för deras överlevnad att enskUda, mindre jordbmkare och andra liknande primärproducenter sluter sig samman i primärförening­ar såvitt avser produktion eller försäljning av jordbmksprodukter, utnytt­jande av gemensamma anläggningar för lagring, behandUng eller förädling av jordbmksprodukter. När det gäller sådan samverkan mellan medlem­mama inom en primärförening torde den i många faU omfattas av förbu­det i 6 § men sammanteget ha sådana positiva effekter att den bör kunna kvaliflcera för undantag.

Förhållandet meUan den enskilde jordbmkaren eller råvamprcxlucenten som leverantör cxh primärföreningen som köpare får dock inte innehålfe faktorer som förhindrar eller försvårar rörUghet för medlemmama, ex­empelvis att sälja sina prcxlukter till andra köpare eUer bU medlem i en annan prinferförening. Samarbetet fär mte heUer vara av den karaktären att det hindrar eUer försvårar utomsfeende förädlingsverksamhet eller försvå­rar för jordbmkare eUer råvamprcxlucenter som står utanför samarbetet i en primärförening. Innehåller samarbetet faktorer av nu berört slag år risken stor att konkunensen på marknaden helt sätts ur spel. De torde inte heUer vara nödvändiga för att uppnå de positiva verkningarna av samarbe­tet.

Pä den svenska marknaden finns former för samartxte meUan företag som i viss mån kan sägas vara specifikt svenska företeelser cxh som har stor betydelse för konkurrensförhållandena. Det är t.ex. här i landet van­Ugt att fristående detaljister samverkar i frivUUga kedjor. Sådant samarbete är inte lika vanUgt förekommande inom EG och har inte där samma bety­delse för konkurrensförhållandena.

För att enskUcfe, mindre företog skall kunna fungera effektivt och vara aUvarUga konkurrenter tiU stöne företog med fler driftsställen år det ofto nödvändigt att de samverkar på många olika områden. Sådant samarbete kan aUtså ha positiva effekter för konkunensen i och med att det ger möj­Ugheter för mindre företog att kunna konkunera effektivt med större före-

79


 


tag. I mänga faU torde samarbetet vara av den beskaffenheten att det om­fattas av förbudet i 6 § men sammantaget ha sådana positiva effekter att det bör kimna kvalificera för undantag.

Samarbetet fär dock inte omfatta en aUtför stor dd av den relevante marknaden utan det måste finnas kvar en fungerande konkurrens. Samarbe­tet fär vidare inte innehåUa moment som innebär att onöcUga restriktioner läggs pä företagens ntorknadsuppträdande.

Vid den praktiska tUlämpningen av denna paragraf måste först konstete­ras att avtalet etc. år förbjudet enUgt 6 §. När det sedan gäUer att påvisa de positiva verkningarna av avtalet och att dessa kommer konsumentema tiU del Ugger den primära bevbbördan pä de berörda företagen. Det är dcxk här inte fråga om någon "ttmg" bevisbörda för företagen. Exempelvis torde det inte föreUgga några svärigheter att påvisa att ett produktionssam­arbete leder tiU lägre prcxluktionskosUiader för företagen. Finns det sedan tillräckUg konkurrens kvar på marknaden ocksä över tid i ett långsiktigt perspektiv torde man normalt kunna hävcfe att kostnadssänkningarna kom­mer konsumentema tiU del i form av lägre priser.


Prop. 1992/93:56


 


9 S Om ett förefeg vill att undanteg enligt 8 § skall bevUjas, skall det anmäla avtalet till Konkunensverket.

Konkurrensverket får inte beslute om undanteg innan företaget har gjort en såcfen anmälan.

För att undantag från förbudet i 6 § skall kunna beviljas måste enUgt paragrafens yörjw stycke avtalet etc. anmälas tUl Konkurrensverket. An­mälan får den effekten för det fall undanteg mte medges att konkunensska­deavgift i regel inte kan påföras för ätgärder som har vidtagits frän tid-pimkten för anmälan tiU dess beslut meddelas med anledning av anmälan, om åtgärderna Ugger inom ramen för vad som anges i anmälan.

Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skaU lämnas i en anmälan avses komma att meddelas av regeringen eUer, efter regeringens bemyndi­gande, Konkunensverket. En anmälan kan inte anses vara gjord, innan alla uppgifter som krävs har kommit in tUl Konkunensverket.

EnUgt at\dra stycket kan Konkunensverket inte fatte beslut om undantag utan att en anmälan har gjorts.


80


 


10 i I ett beslut om undantag enUgt 8 § skaU det anges firän vilken
tidpunkt imdantaget gäller. Denna tidpunkt fär sättas tidigare än
tidpunkten för beslutet.

Beslutet skaU gäUa för en bestämd tid och fär förenas med villkor (xh älägganden.

11 S Ett beslut om undanteg enUgt 8 § fär förnyas om där angivna
fömtsättningar fortfarande är uppfyUcfe.


Prop. 1992/93:56


EnUgt 10 i skaU ett beslut om undantag innehåUa uppgift firän vilken tidpunkt undantaget skaU gälfe. Beslutet kan ges retroaktiv verkan.

Huvudregeln bör vara att undantag skaU gäUa från tidpunkten för av­talets ingående. Men om avtalet behöver ändras i något avseende för att undantag skaU kunna beviljas, kan det finnas anledning att läte beslutet gälfe bara frän tidpunkten för ändringen. Blir förfarandet hos Konkurrens­verket onödigt utdraget tidsmässigt cxh detta beror på sökanden, kan det cxkså finnas anledning att frångå huvudregeln. LUcaså om företagen dröjer välcUgt läng tid med att anmäla avtalet till Konkunensverket.

Tidpunkten från när ett beslut om undantag gäller är vUctig, eftersom det har betydelse för möjligheten att hos domstol genomdriva fiillgörelse av avtalet. Ett avtal som omfattos av 6 § och för vilket undantag inte gäller är ju OgUtigt enligt 7 §. Det är därför viktigt för parteraa i ett avtalsförhållan­de att anmälan om undantog görs skyndsamt. Bettäffande s.k. gamfe avtal, dvs. avtal som föreligger när lagen träder i kraft, finns särskUcfe ogUtig-hetsregler i ikraftträdande- cxh övergångsbestämmelsema.

Beslutet skall gälla för en bestämd tid som fiaststäUs av Konkunensver­ket. Beslut som gäller tills vidare kan alltså inte meddelas. Om Konkur­rensverket anser det nödvändigt får beslutet förenas med villkor eUer ålägganden. UppfyUer företogen inte ett villkor som har stäUts upp gäUer inte undantaget. Följs inte ett åläggande har Konkunensverket möjUghet att enUgt 12 § försto stycket 2 återkalla undantoget.

Enligt 77 § fär Konkunensverket fömya ett beslut, om fömtsättningama för att meddefe undantag fortfarande är upptyUda.

Återkallebe eller ändring av beslut om undantag

12 S Konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undan­tag, om

1.    de omständigheter som låg till gmnd för beslutet har förändrats
i nägot väsentUgt avseende,

2.   de som beslutet gäller bryter mot något åläggande som har angetts i beslutet,

3.   beslutet gmndades på oriktiga eller vUseledande uppgifter, eller

4.   de som beslutet gäller missbmkar undantaget.

I de faU som avses i försto stycket 2-4 fär beslutet återkallas med rettoaktiv verkan.


(-> Riksdagen 1922/93. I saml. Nr 56


81


Ett beslut om undantag innebär att förfarandet inte längre år föibjudet enligt 6 § och att nägra ätgärder enUgt lagen inte kan riktas mot förfaran­det.

Beslutet kan dock enUgt paragrafens rra stycke återkallas av Konkur­rensverket under vissa särskUt angivna fömtsättningar.

Av punkten 1 följer att inte alfe förändringar utgör skäl för ett nytt stäU­ningstagande. De nya omständighetema skaU vara av sakUg betydelse cxh ha en viss tyngd.

Enbart det förhållandet att beslutet är oriktigt till följd av ea rättsUg felbedömning kan inte anses utgöra skäl för att ändra eller än>rlfaiia beslu­tet; inte heUer en dom av Marknadsdomstolen som innebär ändring av praxis.

Enligt punkten 2 kan beslutet ändras eUer återkallas om de som berörs av beslutet bryter mot något åläggande som har tagits in i beslutet. Det kan röra nägot som företagen skall göra, t.ex. lämna mformation om vissa förhållanden.

Punkten 3 avser säväl det fallet att medvetet oriktiga uppgifter har läm­nats som att ett sådant vUseledande inte har förekommit. Det kråvs att den oriktiga uppgiften har haft betydelse för beslutet. Felaictigheter som inte har inverkat på beslutet hör inte hit. Med oriktiga uppgifter avses även ofuUständiga uppgifter.

Enligt punkten 4 kan återkallelse eller ändring ske om företogen skulle missbmka undantaget, exempelvis genom att inte tiUämpa detta i enlighet med de uppgifter som har angetts i anmälan.

Bortsett firän situationen cfe omständighetema har förändrats (punkten 1), får Konkunensverket enligt andra stycket återkalla beslutet med rettoaktiv verkan. Framför aUt i det fallet oriktiga uppgifter har lämnats uppsåtiigen eller av grov vårdslöshet bör huvudregeln vara att återkallelse sker med retroaktiv verkan för hela den pericxi som beslutet omfattar.


Prop. 1992/93:56


 


Undantag dd beslut inte meddelas inom vbs tid

13 5 Om Konkunensverket inte har fatfet beslut med anledning av en
anmälan enUgt 9 § inom tre månader från det att anmälan kom in tiU
verket, skaU undantag firän förbudet i 6 § anses bevUjat i enUghet
med anmälan för en tid av fem år räknat firän tidpunkten cfe avtalet
ingicks.

Detta gäUer inte om Konkunensverket inom tremånadersfristen gör invändning mot avtalet.

14 S Konkurrensverket får återkalla undantaget för ett avtal för vilket
uncfentag beviljats enligt 13 §, om avtalet har följder som är oförenU­
ga med 8 §.

För att skapa möjligheter för företogen att få snabba besked i frågor som rör undantag, föreskrivs i 13 § att om Konkunensverket inte fattat beslut med anledning av en anmälan inom tte månader från det anmälan kom in


82


 


tiU verket, sä skaU undantag anses bevUjat i enlighet med anmälan fÖr en tid av fem är räknat från det avtalet ingicks. Konkurrensverket har dcxk möjUghet att förhindra detta genom att inom tremånadersfristen göra in­vändning mot avtalet. Verket bör ange skälen för sin invändning, t.ex var­för avtalet enUgt verkets mening mte bör bevUjas undantag eUer att an­mälan behöver uttedas ytterUgare.

EiUigt 14 § kan Konkurrensverket återkaUa undantaget bettäffande ett avtal för vilket undantag skaU anses bevUjat enligt 13 §. Återkallelse kan ske om avtalet skuUe ha verkningar eUer följder som är oförenliga med vad som sägs i 8 § (jif  §)■ ÄterkaUelsen kan inte ges retroaktiv ver­kan.


Prop. 1992/93:56


 


Undantag meddelade av Stockholms ringsrätt

15    9 Stcxkholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enUgt 23 §, pä yrkande av en part besluto om undantag enligt 8 § för ett avtal som är förbjudet enligt 6 § men som uppfyller fömtsättningama för undantag enligt 8 §. Därvid tillämpas 10 §.

16    S Konkunensverket får föraya, återkalla eUer ändra ett beslut enligt 15 §. Därvid tillämpas 11 och 12 §§.

15 § ger möjlighet för Stockholms tingsrätt att i ett mäl där ett företag för talan mot ett annat företog om åläggande enligt 23 § meddefe beslut om undantag, om det yrkas i målet cxh fömtsättningama i 8 § är uppfyU­da. Det skaU aUtså vara friga om ett avtal som väl är konkunensbegrän­sande enligt 6 § men inte desto mindre uppfyller fömtsättiiingarna för undantag enUgt 8 §. Även när ett beslut av Konkunensverket om åläggan­de har överklagats, finns denna möjlighet för domstolen. Meddelar dom­stolen ett sädant beslut behöver alltså de berörda företagen inte anmäla avtalet etc. tiU Konkunensverket för att erhålla uncfentag från förbudet.

För ett sådant beslut gäller vad som föreskrivs i 10 §, dvs. undantag skaU gälfe för en bestämd tid cxh fär ges rettoaktiv verkan. Beslutet fär cxkså förenas med villkor och ålägganden.

Även beträffande ett beslut om uncfentag som har meddefets enUgt 15 § gäUer enUgt 16 § att Konkunensverket fär föraya ett sådant beslut, om fömtsättningarna i 8 § fortfarande är uppfyllcfe. Verket får cxkså återkaUa eUer ändra beslutet under de fömtsättningar som anges i 12 §.


83


 


Gruppundantag

17   S Undantag från förbudet i 6 § gäUer för sådana gmpper av avtal
som uppfyUer fömtsättningama i 8 § (gruppundantag).

Sädana gmpper av avtal som avses i försto stycket anges i verk­ställighetsföreskrifter av regeringen eUer den myndighet som rege­ringen bestämmer.

Avtal som omfattas av ett gmppundantag behöver inte anmälas enUgt 9 § för att beviljas undantag. Sådana avtal fär dock anmälas.

18   k Konkurrensverket får återkalla det undantag som gäUer för ett
avtal pä gmnd av gmppundantog, om avtalet har följder som är oför­
enUga med 8 §.

Av 77 iförsta stycket - som har utformats annorlunda än i lagrådsremis­sen pä gmnd av påpekande från Lagrådet - framgår att undantag från för­budet i 6 § gäller för sådana kategorier av avtal som uppfyller förutsätt­ningarna för undantag i 8 §. Sådana kategorier av avtal skall anges av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i verkställig­hetsföreskrifter.

Avtal som omfattas av ett gmppundantog behöver enligt 77 § andm stycket inte anmälas tUl Konkunensverket för att undantog skall gäUa. Om avtalet omfattas av ett gmppundantog fär företogen avgöra på egen risk. Råder det osäkerhet finns det emellertid inget som hindrar att individuellt undantag söks.

Ett avtal som omfattas av ett gmppundantag är giltigt från tidpunkten då det slöts. I ett mål om ogiltighetstalan - liksom om skadestånd - kan en aUmän domstol få pröva om ett avtal omfattas av ett gmppundantag eller inte.

EnUgt 78 § kan Konkunensverket återkaUa undantaget beträffande ett avtal som omfattas av ett gmppundantog. Genom ett sådant beslut hävs det skydd som gäller för ett avtal på gmnd av gmppundantaget.

ÅterkaUelse kan ske om avtalet, trots att det uppfyller alfe krav som StäUs upp i en gmppundantogsförordning, ändå skulle ha verkningar eller följder som är oförenUga med vad som sägs i 8 §.

En återkallelse enligt 18 § kan inte ges rettoaktiv verkan, utan den har bara verkan för framtiden.


Prop. 1992/93:56


84


 


Mbsbruk av dominerande ställning

19 § Missbmk från ett eUer flera företags sida av en dominerande StäUning pä den svenska marknaden år förbjudet. Sådant missbmk kan särskUt besfe i att

1.    direkt eUer indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eUer för­
säljningspriser eUer andra oskäUga affärsvillkor,

2.   begränsa produktion, nnarknader eUer teknisk utveckling tiU nackdel för konsumenteraa,

3.   tillämpa olika vUlkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner fär en konkurrensnackdel, eUer

4.   stälfe som vUlkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterUgare förpliktelser som varken tiU sin natur eUer enUgt han­delsbmk har något samband med föremålet för avtalet.

EnUgt paragrafens ySrwö stycke förbjuds missbmk av en dominerande ställning pä den svenska marknaden. För att ett förfarande skall vara för­bjudet krävs aUtså att ett eller flera företag dels har en dominerande ställ­ning på marknaden, dels missbmkar denna ställning. Såväl den domineran­de ställningen som missbmket skall avse den svenska marknaden.

För att kunna avgöra om ett företog har en dominerande stäUning måste man först bestämma den relevanta marknaden. Vid denna marknadsav-gränsning bestämmer man dels produktmarknaden, dels den geografiska -marknaden.

Avgörande vid bedömningen av produktmarknaden är produktens utbyt­barhet. Prcxlukter som är inbördes utbytbara med hänsyn tUl egenskaper, pris, användning, konsumenters och andra avnämares uppfattning och fak­tiska substitutionsmöjligheter m.m. tillhör samma prcxluklmarknad. Be­tydelse vid bedömningen har också frågan om det finns produkter som inte är utbytbara men som snabbt kan förändras så att de kommer att tillhöra samma prcxluklmarknad.

Vid bestämningen av den geografiska marknaden har bl.a. transportmöj-Ugheter cxh transportkostnader betydelse.

En dominerande ställning har av EG-domstolen beskrivits som en stark ekononusk stäUning hos ett företog som gör det möjUgt för företaget att hindra att effektiv konkurrens upprätthålls pä en relevant marknad genom att medge företaget att i avsevärd utsttäckning agera oberoende av sina konkurrenter cxh kunder cxh i sisto hand konsumentema. En dominerande ställning gmndas i regel på ett flertal omständigheter som, tagna för sig, inte nödvändigtvis behöver vara avgörande. SärskUt viktig är dcxk före­tagets marknadsandel. I det sammanhanget tillmäts även konkunerande fo­retags marknadsandelar betydelse. En hög marknadsandel får mindre bety­delse om företaget möter konkunens från ett eller flera andra företag med stor marknadsandel.

Av hittiUsvarande praxis i EG-rätten bör man kunna dra den slutsatsen att en marknadsandel understigande 30 procent inte tyder på en domineran-


Prop. 1992/93:56

85


 


de StäUning annat än under exeptioneUa omständigheter cxh i ljuset av    Prop. 1992/93:56

andra faktorn-. Även procenttal mellan 30 och 40 Ugger under den nivä

som tyder pä dominans. Pnxental över 40 prcxent förefaller dock vara

beaktansvärcfe och tydUga tecken pä donunans. EG-domstolen har i ett faU

(mäl 62/86 AKZO chemie BV ./. Kommissionen) fiinnit att 50 procents

marknadsandel skapar en presumtion för att företaget i fråga har en mark-

nads

torde presumtionen för marknadsdominans bU nästan omöjUg att kuUkaste,

särskilt om de konkurrerande företagen är relativt smä eller av inindre

betydelse.

Andra faktorer som har betydelse vid bedömningen av om marknadsdo-minans föreUgger är exempelvis finansieU styrka, inttädeshinder tiU mark­naden, tillgäng tiU insatsvaror, patent och andra immaterialrättigheter, teknologi cxh annan kunskapsmässig överlägsenhet.

Principen om den ekononuska enheten gäUer ocksä vid tiUämpningen av denna paragraf. En dominerande ställning kan aUtså innehas av flera före­tag tiUsammans som sammanhålls av gemensamma ägarinttessen eUer pä nägot annat sätt, fömtsatt att de i praktiken inte har nägon inbördes eko­nomisk frihet.

Av lagtexten följer att även den situationen att flera företag tUlämpar ett gemensamt förficLrande utan att ha såcfen inttessegemenskap kan faUa in under bestämmelsen, om de tillsammans har en dominerande stäUning. Ocksä det faUet att ett företog har en dominerande ställning men denna ställning utiiyttjas inte bara av det dominerande företoget utan även av ett annat företag som inte har en dominerande ställning omfattas formellt av bestämmelsen.

Att ett företag innehar en dominerande ställning pä marknaden är inte i sig tillräckUgt för att paragrafens förbud skaU slå tiU. Några invändningar kan exempelvis inte riktas mot företog eUer koncemer som av egen kraft skapar en dominerande ställning på marknaden, om det sker på gmnd av företagets egen skickUghet eller på gmnd av att dess produkter är bättre än kcmkurrenternas. Invändningar kan inte heller riktas mot en situation där ett innehav av en immateriell ensamrätt, t.ex. patent eller upphovsrätt, skapar ett slags monopol på ett närmare avgränsat område. Vad som för­bjuds är bara missbmk av en dominerande stäUning.

Andra stycket innehåUer en uppräkning av vad som kan vara missbruk enUgt paragrafen. Uppräkningen är inte uttömmande utan utgör bara ex­empel pä förfaranden där sannolikheten är särskUt stor att förfarandet har negativ verkan pä konkunensen och aUtsä utgör nussbnik. Dessa har fått vertikal karaktär. Även horisontella förfaranden omfattas dock av förbudet. Det stäUs inte upp något krav på uppsåtiigt handlande.

Punkten 1

Frånvaron av en effektiv konkunens kan leda till att ett donunerande före­tag underlåter att i kosttiadsbesparande syfte rationalisera sin verksamhet. Prisema blir därmed högre än vid en effektiv konkurrens. Vidare kan en

86


dominerande stäUning medföra att företaget tar ut ett visst överpris, s.k.    Prop. 1992/93:56 monopolvinst.

I ett faU där EG-komnussionen kunnat konstotera att priserna på samma slags prcxlukt varierade kraftigt meUan olika mecUemsländer har EG-dom­stolen funnit att priset i vissa faU varit överdrivet högt. Ett pris har ocksä ansetts kunna vara oskäligt högt i förhåUande tiU varans "ekonomiska vär­de*. I ett sädant faU har överträdelse av förbudet ansetts kunna föreUgga utan att nägon effekt pä konkunensen påvisats.

TUl denna punkt hör också sittiationer där ett dominerande företag tiU­ämpar priser som Ugger under vad företaget normalt skulle behöva för kostnadstäckning cxh vinst, s.k. underprissätbung, för att *slä uf konkur­renter eUer för att hindra eUer försvära för konkurrenter att komma in pä marknaden. I det tidigare nämnda avgörandet firän £G-mstolen (mäl 62/86 AKZO chemie BV ./. Kommissionen) fann domstolen att priser som är lägre än den genomsnittiiga rörliga kosbiaden, och genom vilka ett dominerande företag försöker eliminera en konkurrent, utgjorde missbmk av den dominerande ställningen. Domstolen uttalade vidare att priser som är lägre än den genomsnittiiga totala kostnaden, dvs. summan av de fasto cxh rörliga kosttiadema, men högre än den genomsnittUga rörliga kostna­den, cxkså fick anses utgöra missbmk, när de utgjorde en del i en plan som hade tiU syfte att eliminera en konkunent. Sådana priser kan nämli­gen enUgt domstolen få bort företog frän marknaden som kanske är Uka effektiva som det dominerande företoget, men som på gmnd av sin svagare ekonomiska ställning är ur stånd att motsfe en sådan konkunens.

Punkten omfattar inle bara oskäliga försäljningspriser utan också oskäli­ga inköpspriser och andra affärsvillkor.

Det kan också vara fråga om missbmk av dominerande ställning när ett företag som innehar en immaterialrätt utövar sin ensamrätt på så sätt att oskäUga priser tas ut för produkter som skyddas av immaterialrätten.

Punkten 2

Prcxluktion cxh marknader kan begränsas genom exklusivavtal cxh liknan­de förfaranden som binder leverantörer cxh distributionskanaler. VanUgt förekommande är avtal, varigenom en återförsäljare fär ensamrätt tiU för­säljning av en viss prcxlukt. Om återförsäljaren åtar sig att inte föra kon­kurrerande produkter föreligger ett dubbelsidigt exklusivavtal. Därmed är denne återförsäljare stängd som kanal ut pä marknaden för det domineran­de företagets konkunenter.

TiU denna punkt hör också säljvägran. En säljvägran kan leda tiU att marknaden eUer produktionen begränsas tiU nackdel för konsumenterna.

Punkten 3

Under denna punkt fiiUer diskriminering i fråga om pris, rabatt eUer andra affärsvUlkor. Prisdifferentiering av ett donunerande företag kan dcxk vara godtagbar om prisskillnaden mellan olika köpare motsvarar den skillnad i kosttiad som uppstår för säljare genom köpamas olUca sätt att köpa. En

87


 


kvantitetsrabatt som varierar med orderstorleken cxh som är anpassad tiU faktiska, konsfeterade skillnader i köparnas prestotioner kan därför vara gcxitagbar.

Diskriminering i fråga om annat än pris eUer rabatt kan gälfe t.ex. krav pä betalning i förskott. Här mäste det dock finnas uttymme för att beakte bl.a. hänsyn tiU affärsrisk.


Prop. 1992/93:56


 


Punkten 4

Denna punkt rör bl.a. användning av s.k. koppUngsföibehåU. Det kan vara fräga om att det dominerande företaget ubiyttjar sin starka position i fräga om en viss produkt tiU att kräva att köpare av prcxlukten även förvärvar en annan produkt, som inte har ett nattirUgt eUer sakligt samband med den försto prcxlukten och bettäffande vUken företagets ställning kanske mte är lika stark. Kravet kan även avse andra biförpUktelser.

Det kan cxkså vara fråga om missbmk i paragrafens mening om en do­minerande leverantör binder köpare tiU sig genom s.k. trohetsrabatter. En effekt av sådana rabatter kan bli att styckepriset för den tiU kunden sist sälcfe kvantiteten av en vara blir lägre än det genomsnittiiga styckepris som kunden fär betala tUl samma leverantör. Sådana rabatter kan försvåra för kunder tiU den dominerande leverantören att köpa även från andra leveran­törer. Konkurrenter till den dominerande leverantören som vill sälja mind­re kvantiteter tiU dennes kunder behöver bjucfe under inte bara den domi­nerande leverantörens genomsnittiiga styckepris utan även det rabatterade priset pä dennes sist sålda kvantitet.

Icke-ingripandebesked

20 S Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett avtal eUer förfarande inte omfattas av något av förbuden i 6 eUer 19 § enUgt de uppgifter som lämnats av företaget eUer som annars är tiUgängUga för verket och att det därför inte finns anledning för ver­ket att ingripa enUgt denna lag (icke-ingripandebesked).

Ett sädant beslut utgör hinder för Konkunensverket att besluto om älägganden enUgt 23 § försto stycket eller föra talan om konkurrens­skadeavgift enligt 26 §.

Om osäkerhet råder humvicfe ett avtal etc. faller under förbudet i 6 § eUer humvida ett förfarande är förbjudet enUgt 19 §, finns enUgt paragra­fens mo stycke möjlighet att hos Konkurrensverket ansöka om en förkla­ring att Konkurrensverket inte anser att avtalet eUer förfarandet är förbju­det enUgt nämnda paragrafer. I motsats till ett beslut om undantag gäUer ett beslut om icke-ingripandebesked tills vidare.


88


 


Ett beslut om icke-ingripandebesked skaU i förste hand grundas pä de uppgifter företaget lämnar i sin ansökan. Inget hindrar emeUertid Konkur­rensverket firän att beakte förhållanden som på annat sätt är kända.

Genom att ett företag samtidigt söker bäde icke-ingripandebesked cxh undantag från förbudet i 6 §, ges Konkurrensverket möjUghet att i ett sammanhang bedöma ett avtals förenlighet med lagen.

Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skaU länmas i en ansökan avses komma att meddelas av regeringen eUer, efter bemyncUgande av re­geringen. Konkurrensverket.

En ansökan kan inte anses gjord, innan aUa uppgifter som krävs har komnut in tiU Konkunensverket. Denna tidpunkt har betydelse, eftersom konkurrensskadeavgift i regel inte kan påföras för ätgärder som har vid­tagits från tidpunkten för ansökan tiU dess beslut meddelas med nnlftrfning av ansökan, om åtgärderaa ligger inom ramen för vad som anges i ansö­kan.

Av andra stycket följer att ett beslut om icke-ingripandebesked utgör hin­der för Konkunensverket att beslute om åläggande enligt 23 § förste styck­et eUer föra talan om påförande av konkunensskadeavgift enligt 26 §. Be­slutet hindrar mte företeg från att föra talan om åläggande enUgt 23 § andra stycket eUer skadestånd enligt 33 §. Det är inle heUer som ett beslut om uncfentag bindande för domstolaraa i en civilprocess om ogUtighet eller skadestånd, utan har i sådana prcxesser bara bevisverkan.


Prop. 1992/93:56


 


21 § Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt 20 §, om

1.    de omständigheter som låg tUl gmnd för beslutet har förändrats
i nägot väsentUgt avseende,

2.   beslutet gmndades på oriktiga eller vUseledande uppgifter, eller

3.   Marknadsdomstolen ändrar rättstiUämpningen sä, att det klart framgår att avtalet eller förfarandet som omfattas av beslutet faller under förbuden i 6 eller 19 §.

EnUgt paragrafen kan ett beslut om icke-ingripandebesked återkallas av Konkurrensverket under vissa fömtsättningar.

EnUgt punkten 1 är återkallelse möjlig vid väsentUgt ändrade förhåUan­den. De nya omständighetema skall vara av saklig betydelse och ha en viss tyngd.

Punkten 2 avser såväl det fallet att medvetet oriktiga uppgifter har läm­nats som att sädant vilseledande inte har förekommit. Det krävs att den oriktiga uppgiften haft betydelse för beslutet. Felaktigheter som mte in­verkat pä beslutet hör inte hit. Med oriktiga uppgifter avses även ofuU­ständiga uppgifter.

Punkten 3 avser det fallet där Marknadsdomstolen ändrar praxis så, att det klart framgår att del förfarande som omfattas av beslutet i belysning av den nya praxisen är förbjudet. Enbart det förhåUandet att beslutet är orik­tigt tiU följd av en rättslig felbedömning utgör däremot inte skäl för åter-kaUelse.


89


 


Handläggningsregel för Konkurrensverket

22 9 Sä snart en anmälan enUgt 9 § eUer en ansökan enUgt 20 § som rör ett avtal har kommit in tiU Konkurrensverket skaU verket ge de parter i avtalet som inte är sökande tiUfäUe att yttra sig över anmälan eUer ansökan.

För handläggningen hos Konkunensverket gäller förvaltningslagen (1986:223, ändrad senast 1992:353). Dämtöver gäller enligt denna para­graf en specialregel cfe anmälan för imdantag cxh ansökan om icke-ingri­pandebesked görs.

Den som gör en sädan anmälan eUer ansökan måste givetvis vara part i avtalet eUer det samordnade förfiarandet. Anmälan eUer ansökan kan men behöver inte göras av alla avtalsparter. Om anmälan eller ansökan inte görs av alfe parter skall de som inte står bakom framställningen under­rättas och beredas tiUfäUe att yttra sig. Dette bör ske i princip så snart an­mälan eUer ansökan har kommit in.

Åtgärder nwt förbjudna konkurrensbegränsningar

23 9 Konkunensverket fär ålägga ett företeg att upphöra med över­trädelser av förbuden i 6 eller 19 §.

Om Konkunensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sädant åläggande, fär Stcxkholms tingsrätt göra det på talan av ett företag som berörs av överträdelsen.

EnUgt paragrafen är det Konkunensverket som beslutar om åläggande för ett företag att upphöra med förfaranden som innebär överträdelser av förbuden i 6 eUer 19 §. Sådana beslut kan överklagas hos Stcxkholms tingsrätt.

SkuUe Konkunensverket i ett visst faU beslufe om att mte meddela ett åläggande, har ett enskUt företeg som berörs av överträdelsen möjUghet att väcka talan hos Stcxkholms tingsrätt om ett sådant åläggande.

Hur åläggandena skaU utformas har inte angetts i lagen. Det ger möjUg­het att välja det i det särskUda fallet lämpUgaste åläggandet. Som en aU­män princip bör gäUa att åläggandet inte skaU vara mer vittgående än som erfordras.

Det kan avse ett åläggande att upphöra att tiUämpa ett visst avtal, avtals­villkor eUer annat förbjudet förfarande. AUt efter omständigheterna kan det cxkså avse ett säljåläggande, rättelseåläggande eUer prisäläggande.

Ett åläggande fär självfallet bara fylla sådana konkunensfrämjande syf­ten som direkt följer av förbudsreglema och får inte användas för allmänt näringspoUtiska syften.


Prop. 1992/93:56

90


Åläggandet fär enUgt 57 § förenas med vite om det anses behövUgt.  Prop. 1992/93:56

24 9 Ett åläggande enUgt 23 § gäUer omedelbart, om något annat inte bestäms.

Huvudregeln är att ett åläggande enUgt 23 9 gäller omedelbart, om inte Konkunensverket eUer tingsrätten bestämmer nägot annat. Ingenting hind­rar aUtså tingsrätten frän att beslute om att ett åläggande inte skaU gäUa under den tid överklagandet av Konkurrensverkets beslut prövas av dom­stolen.

25 9 Om det finns synnerUga skäl för det, fär ett åläggande enligt 23 § meddefes för tiden till dess att frågan slutiigt har avgjorts. Tings­rätten fär meddefe ett sädant åläggande bara sedan rättegäng irUetts.

Paragrafen reglerar fömtsättningaraa för interimistiskt beslut. Det ford­ras synnerUga skäl för ett sådant beslut. Det innebär att möjUgheten skaU användas i rena undanfegsfall, exempelvis när ett företag på gmnd av en leveransvägran riskerar att slås ut från marknaden eUer riskerar svåra cxh oreparabfe skador.

Konkurrensskadeavgift

26 9 Stcxkholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket beslute att ett företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eUer någon som handlar på företegets vägnar uppsåtiigen eUer av oaktsamhet har

1.   överträtt förbuden i 6 eller 19 §, eUer

2.   åsidosatt ett villkor som har beslutets med stöd av 10 § andra stycket.

Avgiften tiUfaUer steten.

Paragrafen innehåUer de gmndläggande bestämmelseraa om konkurrens­skadeavgift. En sådan avgift kan utdömas av Stcxkholms tingsrätt vid otiUåtet samarbete meUan förefeg (6 §) och missbmk av dominerande StäUning (19 §). Avgift kan också utdömas om ett företag har åsidosatt ett villkor som är förenat med ett beslut om uncfentag som har meddelats av Konkurrensverket enUgt 8 § eller tingsrätten enligt 15 §. Avgiften skaU tiUfaUa sfeten.

Bevisbördan för att fömtsätttungama för att döma ut konkurrensskadeav­gift är för handen Ugger pä Konkunensverket.

Konkunensskadeavgift skall betalas av det eUer de företag i vars verk­samhet överträdelsen ägde mm. Ofte är det här fråga om en juridisk per­son men även en enskUd rörelseidkare kan drabbas av avgiften. Avgiften skaU också kunna tas ut av offentiigrättsliga subjekt såsom kommunala eUer stetUga inrättningar av olika slag i den mån de agerar som företeg.

91


Om en rörelse som drivs av en fysisk person har överfetits efter det att överträdelsen ägde mm men före avgiftstalans väckande, skall den person som drev rörelsen vid tiden för överträdelsen svara för avgiften.

I fräga om verksamhet som drivs av aktiebolag eUer andra juridiska per­soner fär göras skillnad mellan det fiaU då överfetelsen gäUer själva bofe­get som sädant och det faU dä överfetelsen avser den verksamhet, tex. en rörelsegren, vari överträdelsen har ägt mm. Anspråk på konkurrensskade­avgift skaU rikfe sig mot den förmögenhetsmassa som hälh samman av t.ex. ett aktiebolag. Att bofeget överfets inverkar aUtsä inte pä ficägan om vem som är rätt avgiftssubjekt. Av samma skäl kan inte heUer en överlå­telse av en rörelsegren i vilken överträdelsen har ägt rum befria det över­låtande bolaget firån ansvaret för avgiften.

För att avgift skaU kunna utdömas fordras uppsåt eller oaktsamhet hos företaget eUer den som handlat pä företagets vågtiai. Det ir alltsä inte nödvändigt att uppsåt eUer oaktsamhet kan konsteteras hos den enskUde företagaren själv - eller om det är fråga om en juridisk person, hos person som intar en ledande stäUning i denna - utan det räcker att detta kan kons­teteras hos en person som handlat på företegets vägnar. Det kan vara fråga om en anställd eUer en uppdragstegare.

För att uppsåt skall föreligga krävs ett avsiklUgt handlande frän före­taget eUer någon som handlar på företagets vägnar i syfte att begränsa konkurrensen eller som begås med vetskap om att följden blir konkurrens­begränsande. En överträdelse kan inte anses uppsåtUg bara därför att hand­landet som sådant är uppsåtiigt snarare än oavsiktiigt eUer sker genom en olyckshändelse.

En överträdelse kan anses begången av oaktsamhet om företaget eUer den som handlar pä företegets vägnar rimligtvis borde ha fömtsett att handlandet skulle ha negativa verkningar på konkunensen av det slag som är föibjudet.

Bristande kännedom om förbuden eller misstag om förbudens innebörd är inget försvar för en överträdelse.


Prop. 1992/93:56


 


27 9 Konkurrensskadeavgift skall faststäUas tiU lägst fem tusen kro­nor cxh högst fem nuljoner kronor eller tiU ett högre belopp dock inte överstigande tio procent av företogets omsättning föregående räkenska{)sär.

Riktas talan mot flera företag skaU avgiften faststäUas särskUt för vart och ett av dem.

Bestämmelsen anger det högsto och lägsto belopp som konkurrensskade-avgiften kan fastställas tiU.

Med omsättiiing avses företogets hela omsättning utan begränsning tiU den prcxJukt eUer marknad som förfarandet rört. Endast det berörda före­tagets omsättning skall beaktas vid bestämmandet av avgiften. Det finns aUtsä inte som inom EG möjlighet att utgå från en hel koncerns omsätt­ning vid beräkning av "böter" för ett koncemföretag.


92


 


Det ankommer på Konkurrensverket att i ett avgiftsmäl utfisrma yrkandet tiU att avse ett bestämt belopp cxh att ange vilka omstäncUgheter som äbe-Topas tiU stöd för detfe. Det är också verkets uppgift att sä långt det är rimUgt fegga firam ubedning rörande de förhållanden som i det specieUa fallet bör inverka på avgiftens storlek. Det anförda överensstämmer med vad som gäUer vid fastställandet av miljöskyddsavgift (jft prop. 1980/81: 92 s. 87). Det torde inte finnas något hinder mot att Konkurrensverket höjer ett yrkat belopp om nya omständigheter av vikt kommer fram under processen (se 13 kap. 3 § rättegångsbaUcen).

Av 17 kap. 3 § rättegångsbalken följer att konkurrensskadeavgift inte får bestämmas tiU högre belopp än vad som yrkats av Konkurrensverket.


Prop. 1992/93:56


 


28 9 När konkurrensskadeavgift faststäUs skaU särskUd hänsyn tas tiU hur aUvarUg överträdelsen är och hur länge den har pågått. I ringa faU skall ingen avgift påföras.

Konkurrensskadeavgiftens storlek skall enligt paragrafens första stycke framför allt bestämmas med hänsyn till hur aUvarUg överträdelsen är cxh hur länge den har pågått. Avgiften skaU bestämmas på sådant sätt att den verkar avhåUande på företoget i fråga cxh avskräckande för andra företag.

Avgörande för allvarligheten av överträdelsen är omfattningen av de skadliga effektema på konkunensen. Det kan gälla att bedöma såväl den på längre sikt prishöjande effekten av ett visst handlande som mer direkto ekonomiska skador som åsamkas andra företog. Ytterligare omständigheter av vUrt är den allmänna marknadsbilden, ekonomiskt utbyte, betydelsen av den vara eUer tjänst som konkunensbegränsningen avser och företagens marknadsandel. När ett förbjudet förfarande är resultotet av marknadsmakt hos företag med dominerande ställning är det särskilt befogat att konkur-rensskadeavgiften får en ingripande karaktär. Även frågan om överträdel­sen har skett uppsåtiigen eller av oaktsamhet har betydelse liksom om företaget tidigare gjort sig skyldigt till andra eUer liknande överträdelser.

Bestämmelsen utesluter inte att även andra omständigheter än aUvarlig-heten av överträdelsen cxh hur länge den har pågått kan beaktos när av­giftens storlek bestäms.

I mUdrande riktning bör kunna beaktas exempelvis om företaget snabbt upphör med överträdelsen sedan den påtalats av Konkunensverket, om fö­retaget samarbetar väl med Konkunensverket imder utredningen, svår eko­nomisk situation för företoget, påtryckningar på företaget från andra före­tag, begränsad medverkan i överträdelsen cxh om företaget har ålagts att betafe skadestånd för överträdelsen.

Konkurrensskadeavgift skall fastställas särskUt för varje företag som talan riktas mot. Den skall spegla de olika företagens delaktighet i över­trädelsen.

Avgiften bör inte fastställas så högt att företaget riskerar konkurs.

EnUgt andra stycket kan det i ringa fall underlåtas att påföra avgift. Det kan gälfe faU där överträdelsen med hänsyn tiU lagstiftningens allmänna syfte att främja en effektiv konkunens framstår som bagateUartad eUer försumbar.


93


 


29 9 Konkurrensskadeavgift enUgt 26 § förste stycket 1 får inte på­föras för ätgärder som har vidtagits

1.    efter det att anmälan enUgt 9 9 eUer ansökan enligt 20 9 kom
in tiU Konkurrensverket cxh innan beslutet med anledning av anmälan
eUer ansökan vann laga kraft, om åtgärderna Ugger inom ramen för
den verksamhet som har beskrivits i anmälan eUer ansökan, eller

2.    under den tid då icke-ingripandebesked har gäUt, om inte be­
skedet har återkallats med stöd av 21 § 2.

Försfe stycket 1 gäUer dock inte om Konkurrensverket inom en månad från det att anmälan eUer ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 9 är tillämplig och att det inte finns skäl att tiUämpa 8 9 eUer att 19 9 är tillämpUg. Ett sådant beslut får meddelas bara om det är uppenbart att undantag inte kan bevUjas eUer icke-ingripandebe­sked inte kan meddelas.


Prop. 1992/93:56


 


Enligt paiagrafens första stycke fär, med uncfentag av det faU som anges i andra stycket, konlcunensskadeavgift inle påföras för åtgärder som har vidtagits från tidpunkten för anmälan om undanteg till dess beslut har med­defets med anledning av anmälan. Motsvarande gäUer vid ansökan om icke-ingripandebesked. Beslutet skall ha vunnit laga kraft. Överklagas allt­så Konkunensverkets beslut gäller immunitet mot konkunensskadeavgift även under handläggningen i tingsråtlen och Marknadsdomstolen. För att immunitet skaU gälfe fordras dock att åtgärderaa inte gär utöver vad som har beskrivits i anmälan eller ansökan. Om beslutet sedan innebär att un­dantag eUer icke-ingripandebesked bevUjas saknar betydelse. Immunitet gäUer även om företaget fär avslag på sin framställan.

Konkurrensskadeavgift fär inte heller påföras för åtgärder som har vidte­gits imder tid cfe icke-ingripandebesked har gäUt, dvs. från tidpurUcten för beslutet om icke-ingripandebesked till dess beslutet återkallas enUgt 21 §. Från denna regel finns ett undantag. Det gäller det fallet att återkaUelsen har skett därför att beslutet om icke-ingripandebesked har gmndats på oriktiga eUer vUseledande uppgifter.

Den immunitet mot konkunensskadeavgift för överträdelser av 6 eUer 19 § som följer av en anmälan eller ansökan kan enUgt andra stycket upphä­vas av Konkurrensverket, om verket inom en månad från det anmälan eUer ansökan gjordes förklarar att verket anser att icke-ingripandebesked inte kan meddelas eUer undanteg inte kan beviljas.

Ett sådant beslut får Konkunensverket meddela bara i uppenbara faU. Möjligheten kan exempelvis användas i sådana faU där framställningen inte bedöms som aUvarligt menad utan huvudsakUgen görs i syfte att erhåUa immurutet mot konkunensskadeavgift.

Beslutet har endast den rättsverkan att immuniteten mot konkurrensska­deavgift faJler bort. Det skall följas av ett beslut av verket där slutiig ställ­ning tas tiU företegets framställan om icke-ingripandebesked eUer unantag.


94


 


30 9 Konkurrensskadeavgift fär påföras bara om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem är frän det att överträdelsen upphörde.

Avgift fär inte påföras för åtgärder som omfattas av ett åläggande som har meddefets vid vite enUgt denna feg.


Prop. 1992/93:56


 


Paragrafens am stycke innehåUer en preskriptionsrel. Preskriptions­tiden för att döma ut konkunensskadeavgift är fem är räknat firän den cfeg dä överträdelsen upphörde.

Andra stycket har en motsvarighet i 37 9 KL.

31 9 En påförd konkunensskadeavgift faUer bort i den män verkstal­Ughet inte har skett mom fem år från det att domen vann fega kraft.

Enligt paragrafen bortfaller en påförd konkunensskadeavgift i den mån verkstäUighet inte har skett inom fem är räknat från den dag dä tingsrät­tens eUer Marknadsdomstolens dom vann laga kraft.

32 9 För att säkerställa ett anspråk pä konkunensskadeavgift får Stcxkholms tingsrätt beslute om kvarstad. Därvid gäller i tillämpUga delar vad som är föreskrivet i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.

Paragrafen ger möjlighet att beslute om kvarstod i avgiftsmäl. I sådana mål kan endast Konkunensverket föra talan, och endast Konkurrensverket kan begära kvarstad.

Ansökan om kvarsted skall göras hos Stcxkholms tingsrätt, som är ex­klusivt fomm i förste instans för mål om konkunensskadeavgift.

Hänvisningen tUl 15 kap. rättegångsbalken innebär bl.a. att ett yrkande om kvarstad kan prövas innan talan i huvudsaken har väckts vid tingsrät­ten.


95


 


Skadestånd

33 9 Om ett företag uppsåtiigen eUer av oaktsamhet överträder för­buden i 6 eUer 19 9> skaU företaget ersatte den skacfe som därigenom uppkommer för ett annat företag eUer en avtalspart.

Rätten tiU sådan ersättning faUer bort, om talan inte väcks inom fem är frän det att skadan uppkom.

Stcxkholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frägor om skades­tånd enUgt denna paragraf.

EnUgt paragrafens fönta stycke är ett företag skyldigt att ersatte den skacfe som uppkommer för ett annat företag eUer för avtalspart, när före­taget uppsåtiigen eUer av oaktsamhet överträder förbuden mot konkurrens­begränsande samarbete i 6 § eller missbmk av dominerande ställning i 19

§.

För tUlämpning av skadeståndsregeln fordras alltså att uppsåt eller oakt­samhet konsteteras hos företeget. Är det fråga om en fysisk person som är att anse som företag skall uppsåt eller oaktsamhet konsteteras hos denne. Är däremot företaget en juridisk person fordras uppsåt eUer oaktsamhet hos en person som intar en ledande stäUning i den juridiska personen.

Ersättning utgår för ren förmögenhetsskacfe. I övrigt gäller skadestånds­lagen cxh aUmänna skadeståndsrättsliga principer, exempelvis om solicfe-risk skadeständsskyldighet tös flera har tagit del i den skadegörande hand­lingen cxh kravet på adekvat kausalitet mellan en skadegörande handling cxh uppkommen skacfe.

Mål om skadeständ enligt denna paragraf handläggs av de aUmänna domstolama. En sådan talan får dock enligt paragrafens ttedje stycke all­tid väckas hos Stockholms tingsrätt.

Rätt tiU skadestånd har enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer bara den som kan sägas omfattas av lagens skyddsinttesse. Hit hör konkur­rerande företag men också företog i andra eUer tidigare säljled som berörs mer direkt av förfarandet.

Även den som inle anses som företog i fegens mening, men som ttäffat avtal med ett företag som deltar i ett förbjudet samarbete, kan ha rätt tiU ersättning för den skada som han drabbats av tiU följd av det förbjudna samartxtet. Det gäller främst när del förbjudna saniart>etet är inriktot på en enskUd avtalssituation, varvid en förbjuden anbudskarteU är ett tydligt exempel pä detto. Obestämcfe kretsar av konsumenter som indirekt berörs av ett föibjudet samaibete har inte rätt till skadestånd. Även om ett syfte med lagen är att främja det totala konsumentintresset kan dessa inte anses ingå i lagens skyddsinttesse med hänsyn tiU lagens inriktning på förhållan­dena inom näringsUvet.

De skador som i försto hand kommer i fråga att ersätto med stöd av denna paragraf är inkomstförlust och intrång i näringsverksamhet, jfr 5 kap. 7 § skadeståndslagen.


Prop. 1992/93:56

96


 


Det är inte möjUgt att närmare söka ange de olika situationer då skade-    Prop. 1992/93:56 stånd kan utgä enUgt paragrafen. Omständigheterna i de enskUda faUen är aUtför varierande. Vissa typsituationer kan dcxk allmänt beskrivas.

Vid förbjuden bmttoprissättning kan en återförsäljare, som hindras av sin leverantör att sälja tiU ett lågt pris, ha rätt tiU ersättning för den ute­bUvna vinst han gär miste om tiU följd av att leverantörens handlande leder tiU minskad omsättning.

Ett förbjudet prissamarbete innebär offe höjda inköpspriser för återför­säljare, som på grund av samarbetet kan tiUfogas skada motsvarande sldU-naden mellan priskarteUens pris cxh det pris som annars skuUe ha tilUm-pats.

En förbjuden marknadsdelning innebär som regel att konkurrensen mel­lan olika leverantörer sätts ur spel. Återförsäljare hänvisas att köpa av en viss bestämd leverantör cxh de kan inte spefe ut leverantörerna mot va­randra i syfte att nä bättre inköpspriser. Ersättning kan utgå för den pris­höjning som marknadsdelningen leder tiU.

En förbjuden anbudskartell gör beställaren berättigad tiU ersättning för det merpris som han förmåtts betala på gmnd av anbudssamarbetet. Om bestäUaren med stöd av ogUtighetsregeln i 7 § feter avtalet gä äter, har han rått tUl ersättning för de kostnader han haft för anbudsförfarandet men som bUvit onyttiga.

Missbmk av dominerande stäUning kan leda tiU extra kosttiader för det dominerande företagets motpart på gmnd av missgynnande affärsvillkor eller oberättigade krav på tiUäggsprestotioner. Sådana kostnader skaU ersättas. Andra fall av dominansnussbmk är förfaranden som innebär hin­der för konkurrerande eller andra företags näringsutövning. Exklusivavtal cxh säljvägran är exempel på detto. När sådana förfaranden leder tiU öka­de kostiiader cxh minskad omsätttiing är det donunerande företaget ersätt-ningsskyldigt för den skacfe som drabbar andra företag.

Erfarenhetsmässigt föreligger stora svårigheter att mera exakt beräkna omfattningen av konkunensskador. En ekonomiskt reaUstisk bedömning år självfaUet att eftersträva. Föreligger bevissvårigheter har rätten enligt 35 k2. 5 § rättegångsbalken möjlighet att uppskatto skadan tUl ett skäUgt be­lopp.

I andra stycket finns en preskriptionsregel. Den som viU åberopa denna regel måste göra invändiung om dette.

För talan om skadestånd gäUer de vanliga fonmreglema i 10 kap. rätte­gångsbalken. Tredje stycket innehåUer en alternativ fommregel för talan om skadeständ för överträdelser av 6 eller 19 §. Bestämmelsen innebär att käranden aUtid kan väcka en sådan skadeståndstalan hos Stockholms tings­rätt.


7 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56


97


FöretagsTörvärv

Förbud mot företagsförvärv m.m.

34 9 Stockholms tingsrätt får pä talan av Konkurrensverket förbjuda ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskylcUghet enligt 37 9-Förvärvet skaU förbjudas, om

1.    det skapar eUer förstärker en dominerande ställning som vä­
sentUgt hämmar eUer är ägnad att hämma förekomsten eller utveck­
Ungen av en effektiv konkurrens pä den svenska marknaden i dess
heUiet eUer på en avsevärd del av den, cxh

2. detfe sker på ett sätt som är skadUgt fiän allmän synpunkt.
Förbud får dock inte meddelas i fråiga om förvärv som har skett

pä en svensk eUer utiändsk börs, en auktoriserad marknadsplats eUer någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auk­tion. I StäUet får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvär­vats.

Paragrafens första och andra stycken motsvarar delvis 5 § försto stycket KL. Stcxkholms tingsrätt prövar dcxk som försto instans mäl om företags­förvärv. Tingsrättens dom i ett sådant mål kan överklagas hos Marknads­domstolen.

Föremål för prövning enligt lagen är endast företagsförvärv som omfat­tas fattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.

Begreppet dominerande ställning har behålUts i den nya lagen för att ge förvärvskonttoUen en gmndläggande avgränsning och också begränsa kon-roUens räckvidd. Begreppet dominerande ställning behandlas i motiven tiU 19 §.

Precis som vid tiUämpningen av 19 § är det konkurrensen på den mark­nad som är relevant i det enskilda fall som prövas som skaU bedömas. Även begreppet relevant marknad behandlas i motiven tiU 19 §. En skiU­nad i förhållande tiU 19 § när det gäller bestämmande av relevant mark­nad är att det skaU vara fråga om den svenska marknaden i dess helhet eller en avsevärd del av den. Den relevanto geografiska marknaden skaU aUtså vara hefe landet eUer en relativt stor del av det. En avsevärd del av landet kan exempelvis vara ett landskap eller ett län. Den geografiska ut­bredningen kan dcxk vara mindre, om den relevanto marknaden omfattar en betydelsefuU del av befolkningen. Så fär anses vara faUet med stor­stadsregionema. I KL låg denna bestämmning av relevant marknad i ut­trycket "särskUd vikt firån allmän synpunkt" (se prop. 1981/82:165 s. 258).

Orden "väsentiigt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkunens" uttrycker iimebörden av det s.k. konkurrenstestet, dvs. bedömningen av förvärvets negativa påverkan på konlcurrensen.


Prop. 1992/93:56

98


 


I ett konkurrenstest ingår en bedönming av flera olika omständigheter    Prop. 1992/93:56 som delvis griper in i varandra. Delvis flyter cxkså konkurrenstestet ihop med ctominansprövningen.

I konkurrenstestet ingär bl.a. att bedöma den faktiska eUer potentieUa konkurrensen från företag som är belägna i Sverige eUer utanför Sverige, marknadens struktur, de berörda företagens marknadsställning cxh deras ekonomiska cxh finansieUa styrka, leverantörernas cxh konsumenternas valmöjUgheter och deras tiUgång tiU leveranser eller marknader, rättsUga eUer andra hmder för mträde pä marknaden, utvecklingen av tiUgäng cxh efterfrågan pä de aktueUa varoma och tjänstema, avnämarintressen i mel­lanUggande och slutUga cUstributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekononuskt firamåtskridande.

Pä marknader med duopol, oligopol eUer annan väsentUg koncentration är faran stor att företagen skall kunna agera samordnat. Ett otillätet sam­arbete är pä sådana marknader lättare att upprätthåUa cxh dölja än pä and­ra marknader, eftersom deltogama är få.

Även utan kontakter sinsemellan kan företag om de är få agera samord­nat genom ett medvetet parallellt förfarande. Sådant beteende gmndas pä signaler som företagen var för sig sänder ut på marknaden. Denna form av paraUeUt förfarande ttäffas inte av förbudet i 6 §. Särskilt pä oligopol-marknader med homogena produkter kan oUgopoUstema med hjälp av sig­naler som sänds ut på marknaden samordna sitt beteende, t.ex. i form av paralleU prissättning på en nivå som överstiger konkunensprisnivån. Detto är omständigheter som särskilt bör beaktas vid prövningen av förvärv som sker på marknader med ett fåtal aktörer. Ett moment vid prövningen bUr i sädana fall att bedöma den marknadsmakt som företagen utövar tiUsam­mans.

När det gäUer ett förstärkande av en redan dominerande ställning kan även ett förvärv av en mindre aktör pä marknaden påverka konkurrensen pä ett mycket negativt sätt. I ett sådant läge bör särskUt beaktas om det fristående mmdre företaget på sikt skulle kunna utvecklas för att komma att bidra tiU en bättte balanssituation på marknaden.

Det bör betonas att det för ingripande krävs att det skaU vara firäga om ett väsentligt hämmande av konkunensen. Det räcker aUtså inte här att på­verkan pä konkunensen bara är märkbar som vid tillämpningen av 6 9-

Utifrån en samlad bedömning av marknadssituationen gäUer det att upp-skatfe om konkurrenstrycket på marknaden efter förvärvet är tillräckUgt högt för att upprätthåUa en effektiv konkunens. Bedömningen i det enskU­da faUet måste givetvis to sin utgångspunkt firån konkunensförhållandena pä marknaden i fräga. En oligopol marknad kan i vissa faU ge utrymme för en reeU cxh fungerande konkunens mellan aktörema medan en sädan kon­kurrens i andra fiall kan vara utesluten genom att ett av företagen är finan­sieUt eUer tekniskt överlägset.

Bestämmelsema är tUlämpliga även på en koncem eUer en gmpp av fo­retag som utgör en ekonomisk enhet, cxh som genom ett företagsförvärv skapar eUer förstärker en dominerande ställning. Om det förvärvande fö­retaget ingår i en gmpp företog som mist sin inbördes självständighet, är det således gmppens marknadsställning som skall beaktas.

99


 


Företag kan hålfes samman av att de ingår i en koncera eUer att en    Prop. 1992/93:56 fysisk person äger aktier i olika företag. En sammanhållande koppling kan också besfe i en sådan finansieU makt över en gmpp företag som i det VäsentUga berövar dem deras självständighet eUer i konttoUen över råvam-leveranser eUer i andra förhållanden med motsvarande verkningar.

Utöver att det skaU vara fråga om ett väsentUgt hämmande av konkur­rensen krävs att detta sker pä ett sätt som är skadligt frän allmän synpunkt. För innebörden av detta rekvisit har redogjorts i avsnitt 5.2.3 under mbri­ken "Skadligt frän aUmän synpunkt", där bl.a. aspektema svenska företags konkurrenskraft pä den intemationelfe marknaden samt Uv, hälsa cxh sä­kerhet har behandfets. Följande kan tiUäggas.

Mot varandra kan i ett enskilt faU komma att sfe, ä ena sidan, ett häm­mande av konkurrensen på ett sätt som kan försvaga konkurrenstrycket be­tydligt och, å andra sidan, det ekononuska värdet av rationellare prcxluk­tion vilket uppnås just genom förvärvet, dvs om rationaUseringar genom­förs i det läget. De ekonomiska fördelar som åberopas tiU stöd för att tiUåto ett företagsförvärv uppstår dcxk på bekostnad av konkunenstrycket. De samhäUsekonomiska förluster som ett konkunensbegränsande förvärv kan lecfe tiU är välfärdsförluster för dem som fär avsfe från köp på gmnd av för höga priser, felallokering av resurser, transfereringar från dem som fär betafe de för höga prisema, kosttiader för de resurser som företagen satsar för att befästo eUer förstärka sin makt över marknaden, ineffektivitet till följd av det minskade konkunenstrycket samt förlust av uppgradering genom dynamik (utebliven tillväxt). Ju mer konkunenstrycket försvagas desto större blir risken för att saldot skall bli negativt för samhällsekono-nun cxh konsumenticollektivet.

ProblembUden i fråga om negativa effekter som inte går att konkret be­lägga och kvantifiera talar för en påtaglig försUctighet vid bedömningen, när det gäller att mot ett hämmande av konkurrensen stälfe mer konkreto rationaUseringsvinster eller dylikt, som kanske går fett att mäto eUer upp­skatto i bestämcfe tal. Som nyss berörts kan det samhäUsekonomiska saldot ju bU negativt pä gmnd av effektivitetsförluster m.m. vid ett för svagt konkurrenstryck. Skulle ett positivt saldo ändå uppsfe är det inte heller kert att det förs vicfere tiU konsumenteraa, eftersom konkunenstrycket är svagt.

I prövningen från allmän synpunkt ligger att endast långsiktiga verk­ningar av förvärvet skall beaktos och att de direkt eller indirekt skaU be­röra cn bred gmpp av befolkningen. Exempelvis skaU sysselsättnings­effekter inte ha någon betydelse i detto sammanhang.

Etet ankommer enUgt vanliga principer på Konkurrensverket att lägga fram de skäl som talar för att företogsförvärvet skaU förbjudas. Det är aUtsä verket som bär den primära bevis- och åberopsbördan vid tiUämp­ningen av bestämmelsema i denna paragraf.

Innebörden av ett förbud bettäffande ett förvärv som redan skett bltt att förvärvet blir ogiltigt (se 35 §).

Tredje stycket motsvarar i huvudsak 6 § andra stycket KL. Bestämmel­sema har anpassats tUl innehållet i den av riksdagen nyUgen beslutade

100


 


lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet (prop. 1991/92:113,    Prop. 1992/93:56 NU26, rskr. 321).

Ett förvärv som har skett pä en svensk eUer utländsk bön, en auktorise­rad marknadspfets eUer någon annan reglerad marknad eUer genom inrop pä exekutiv auktion kan inte lecfe tiU föibud cxh ogUtighet, utan i stäUet blir följden ett åläggande att avhäncfe sig aktiema eU» annat som konstitu­erar förvärvet.

Enligt 4 9 lagen om börs- cxh clearingverksamhet avses med bön ett fö­retag som har fått auktorisation enUgt 2 kap. den lagen att driva verksam­het som syftar tiU att åstadkomma regelbunden handel med finansiella in­strument mellan tiU verksamheten anslubto medlemmar. Med auktoriserad marknadsplats avses ett företog som har fått auktorisation enligt 7 kap. samma lag att driva verksamhet som syftar tiU att åstadkonuna regelbun­den handel med finansiella insttiiment. Med uttrycken 'utländsk bön* cxh "annan reglerad marknad" avses motsvarande utländska företeelser utan auktorisation enUgt lagen.

När det gäUer Stcxkholms fondbörs omfattar denna bestämmelse åtmin­stone förvärv av aktier som har skett över A-, OTC- och O-Ustan.

35 9 Ett förbud mot ett företogsförvärv innebär att förvärvet därefter blir OgUtigt.

Paragrafen motsvarar 8 § KL. Ogiltigheten inträder när tingsrättens dom har vunnit laga kraft eller, om tingsrättens dom överklagas, när Marknads­domstolens dom har meddefets.

36 9 Om det är tUlräckligt för att undanröja de skadUga effektema av ett företagsförvärv, får förvärvaren i stäUet för förbud enligt 34 9 åläggas

1.   att avyttra ett företog, en rörelse eUer en del av en rörelse, eUer

2.   att genomföra någon annan konkurrensftämjande åtgärd.

Paragrafen saknar motsvarighet i KL. Den har utveckfets i avsnitt S.2.4.

Inriktningen skaU vara att risker med ett företagsförvärv skaU undanrö­jas genom åläggande om försäljning av nägon del av den genom det tiU­tänkfe förvärvet bilcfede koncemen eller genom att förvärvaren åläggs att genomföra nägon annan konkunensfrämjande åtgärd, när så är tillräckUgt. Avsikten är därmed att negativa effekter med förvärvet skaU undanröjas pä det minst ingripande sättet. Ett åläggande kan avse säväl försäljning av en rörelse, en del av en rörelse eUer ett företag som existerade inom koncer­nen redan vid tidpunkten för förvärvet som en del av den förvärvade rörel­sen eUer det förvärvade företoget.

101


 


Ett åläggande om att avyttra viss egendom bör ange en viss tid inom vU-    Prop. 1992/93:56 ken försäljning skaU ske. Åläggande enUgt denna paragraf fär förenas med vite (se 57 9).

Anmälan om företagsförvärv

37 9 Ett företagsförvärv skaU anmälas tiU Konkurrensverket av nägon som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tiUsammans har en omsätttung föregående räkenskapsår som öventiger fyra nul­jarder kronor.

Om förvärvaren ingär i en gmpp som består av flera företag som har gemensamma ägarinttessen eUer som häUs samman pä något annat sätt, skaU gmppens sammanlagda årsomsätttiing anses som förvärvarens årsomsättning.

Bestämmelsema i denna paragraf saknar motsvarighet i KL.

EnUgt paragrafen föreligger det skyldighet att anmäla ett företagsförvärv om de i förvärvet inblancfede företogen, dvs. säljaren cxh köparen, tillsam­mans har en årsomsättning som överstiger fyra mUjarder kr enligt föregå­ende räkenskapsår. Med årsomsätming avses företagens totala omsättning i hefe världen för samtiiga varor och tjänster.

Skulle förvärvaren mgå i en företogsgmpp som sammanhålls av gemen­samma ägarinttessen eller pä något annat sätt skall man vid beräkningen av förvärvarens årsomsättning se på företagsgmppens sammanlagcfe årsom­sättning. Pä säljsidan är del däremot bara det säljande företagets omsätt­ning som skaU medräknas.

Anmälan skaU göras av någon som är part i förvärvsavtalet. Det är ingenting som hindrar att alfe avtalspartema gör en gemensam anmälan.

Närmare föreskrifter om vUka uppgifter som skaU lämnas i en anmälan avses meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Kon­kurrensverket. Ingenting hindrar att man beträffande vissa typer av före­tagsförvärv som normalt inte kan anses ha så stor betydelse för konkur­rensen har en mindre långtgående skyldighet att lämna uppgifter än i and­ra faU.

En anmälan kan inte anses vara gjord, innan alfe uppgifter som krävs har kommit in tiU Konkunensverket.

En riktig anmälan innebär enligt 38 9 att Konkurrensverket inom 30 da­gar mäste avgöra om särskild undersökning av förvärvet skaU göras. Efter denna firist har verket tte månader på sig för att väcka talan hos Stock­holms tingsrätt. Det Ugger säledes i företagets eget intresse att anmälan verkUgen kommer in för att förvärvet inte skall komma att sfe öppet under en längre tid än nödvändigt. De angivna tidsfristerna ansluter helt tiU de frister som EG har i sin förvärvskonttoU.

Av 34 9 fönte stycket framgår att förvärvskonttoUen bara omfattar för­värv för vilka anmälningsskyldighet föreUgger enUgt denna paragraf. I 34 9 andra stycket regleras under vUka fömtsättningar ett företagsförvärv kan

102


förbjudas. Det ligger i sakens nahtt att merparten av aUa förvärv som an-    Prop. mals inte torde föranleda något ingripande frän Konkurrensverkets sida.

Särskild undersökning av förvärv


1992/93:56


 


38 9 Konkurrensverket fär beslute om att genomföra en särskUd un­dersökning av ett företagsförvärv som har anmälts enUgt 37 9-

Ett sädant beslut skaU meddelas inom 30 dagar frän det att an­mälan kom in tiU Konkurrensverket. Under denna firist fär den som är part i förvärvsavtalet inte vidfe några åtgärder för att fuUfölja förvärvet.

Regeln ansluter tiU anmälningsskyldigheten i 37 § och ger den tidsfrist inom vilken Konkunensverket har att fatta ett beslut om särskUd undersök­ning av förvärvet. Vid tillämpningen av KL benämns en sådan undersök­ning "fördjupad undersökning".

Tidsfristen ansluter tUl vad som gäUer inom EG:s förvärvskonttoU. Fat­tar Konkurrensverket inget beslut om särskild undersökiung inom den an­givna tidsfristen har möjligheten att föra talan om förvärvet förfalUt.

Konkunensverket bör så snabbt som möjligt fatta ett beslut, om man fin­ner att en särskild undersökning skall göras. I en hel del faU kommer emeUertid anmälan inle att föranlecfe nägon särskild undersökning, utan verket kan meddela de mblandade partema att förvärvet inte kommer att föranleda mgripande. Ett sådant beslut får tiU följd att talan om samma förvärv inte härefter kan väckas, om inte oriktiga uppgifter som påverkat beslutet har lämnats (se 40 §).

Under fristen fär företegen inte vidte några åtgärder för att fuUfölja för­värvet. Om Konkurrensverket fattar ett beslut som innebär att särskUd un­dersökning inte kommer att ske upphör nahirUgtvis företegens skyldighet enUgt regeln. Efter beslut om särskild undersökning kan Konkunensverket efter prövning hos tingsrätten få ett interimistiskt föibud mot ftiUföljande ätgärder enUgt 419-

Om Konkunensverket fattar beslut om sänkUd undersökning börjar yt­terUgare en frist att löpa inom vUken talan i tingsrätten niåste väckas. Detta firamgår av 39 9-


103


 


Talan om företagsförvärv

39 9 En talan hos Stockholms tingsrätt enUgt 34 eUer 36 9 fär väckas t>ara efter beslut om särskUd undersökning enUgt 38 9-

Talan skaU väckas mom tte månader frän beslutet. Tingsrätten fär på begäran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en månad i sänder, om parterna i förvärvsavtalet eUer, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 9 tredje stycket, förvärvaren samtycker tiU det eUer om det finns synnerUga skäl.

Paragrafen motsvarar delvis 20 9 andra och tredje styckena KL.

EnUgt bestämmelsen kan Konkurrensverket inte väcka talan hos tiings-rätten utan att särskUd undersökning genomförts efter anmälan som avses 137 9.

Tremänadenfristen kan föriängas om samtUga parter samtycker tiU det eUer om tingsrätten finner synneriiga skäl föreUgga. Om förvärvet har skett på en svensk eUer utiändsk börs, en auktoriserad marknadsplats eUer någon annan reglerad marknad eller genom inrop pä exekutiv auktion (se 34 9 tredje stycket), räcker det dock med förvärvarens samtycke för att fristen skaU få förlängas.

Väcker Konkunensverket ingen talan inom den angivna fristen - eller den av tmgsrätten förlängda fristen - har möjUgheten att föra talan om för­värvet förfalUt. Beslutar Konkunensverket under fristen att inte väcka talan följer av 40 9 att talan om förvärvet inte härefter kan väckas, om inte oriktiga uppgifter som påverkat beslutet har lämnats.

40 9 Om Konkunensverket har beslutet att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd, fär talan enligt 39 § förste stycket inte väckas bettäffan­de förvärvet.

Dette gåUer dcxk inte om en part i förvärvsavtalet har lämnat nägon oriktig uppgift som påverkat beslutet.

Paragrafen har sin motsvarighet i 20 9 andra stycket förste meningen KL. En skillnad är dock att en oriktig uppgift inte längre som enUgt KL behöver avse sakförhållanden av väsentiig betydelse för ställningstagandet i beslutet, utan det räcker att det är fråga om en oriktig uppgift som påver­kat beslutet. En annan skillnad är att även ett beslut att lämna ett företags­förvärv utan åtgärd sedan ttemånadersfristen börjat löpa binder konkur­rensmyndigheten.


Prop. 1992/93:56

104


 


Föibud i väntan på slutlig prövning

41 9 Om det är motiverat av ett aUmänt inttesse som väger tyngre än den olägenhet som åtgärden medför, fär Stcxkholms tingsrätt pä yr­kande av Konkurrensverket för tiden tiU dess att en fråga enligt 34 eUer 36 9 slutligt har avgjorts förbjuda partema i ett avtal om före­tagsförvärv att fiiUfölja förvärvet. Om rättegäng inte pågår, skaU yrkandet framställas skriftUgen.

Yrkandet får inte bifallas utan att partema i förvärvsavtalet eUer, om förvärvet har skett pä det sätt som anges i 34 9 tredje stycket, förvärvaren fått ttUfäUe att yttra sig. I brådskande M fär dock åt­gärden omedelbart bevUjas att gäUa tUl dess att nägot annat beslutas.

Regler om interimistiskt förbud finns i 21 § KL och fömtsätter att syn­nerUga skäl föreUgger.

Det har ansetts viktigt att en möjlighet att interimistiskt förhindra ftiUföl­jande av företagsförvärv finns. Prövningen av ett företagsförvärv bör kun­na fortgå utan att störas av att fullföljande ätgärder vidtas från förvärvs-partemas sida.

Behov av ett interimistiskt förbud kan finnas när Konkurrensverket har beslutet om särskUd undersökning av ett förvärv cxh det autonutiska för­budet mot ftiUföljande åtgärder har upphört. Behov kan cxkså finnas när företag inte gör en anmälan ttots att företagsförvärvet skaU anmälas enligt 37 9 eUer når företeg dröjer med en sådan anmälan.

Prövningen humvida interimistiskt föibud skaU meddelas skaU inte inrik­tas pä nägon form av sannolikhetsbedömning av om förvärvet kommer att bU slutgUtigt stoppat. I stället skall en avvägning göras mellan det aUmän­na intresset av fortsatt uttedning utan påverkan av åtgärder frän de utblan­dade företagens sida och den olägenhet som ett sädant beslut kan medföra för enskUda förvärvsparter.

SkuUe aUtsä ftiUföljande åtgärder från förvärvsparternas sicfe störa pröv­ningen skaU interimistiskt förbud mot fiiUföljande meddelas, om det inte samticUgt framgår att de inblandade företegen skuUe komma att drabbas av olägenheter som överväger vad som kan vara det allmännas intresse i sa­ken.

Ett yrkande om interimistiskt förbud kan framställas innan talan i huvud­saken har väckts. I sädana fall skall yrkandet vara skriftiigt. Huvudregehi är att förvärvspartema skall få tillfälle att yttra sig innan ett interimistiskt fölbud meddelas. Men föreUgger det fara i dröjsmäl kan dock åtgärden be­vUjas omedelbart.


Prop. 1992/93:56

105


 


Tid inom vilken ett JÖrvärvsärende skall avgöras

42 9 Ett förbud eUer ett åläggande enUgt 34 eUer 36 9 fär inte med­delas senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna frist fär förlängas, om parteraa i förvärvsavtalet eUer, om för­värvet har skett pä det sätt som anges i 34 9 tredje stycket, förvärva­ren samtycker tiU det eUer om det finns synnerUga skäl. Föibud eUer äläggande fär dock inte medde-las senare än tvä är efter det att för­värvsavtalet ingicks.

Om tingsrättens dom överkfegas, skaU Marknadsdomstolen avgöra målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Vad som sägs i försfe stycket om förlängmng av fristen gäller ocksä Marknadsdomstolens prövning.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 23 9 KL men med den skillnaden att den sexmänadersfrist som i dag gäUer för handläggningen hos Marknads­domstolen i StäUet gäller hos tingsrätten cxh att tremånadersfristen för regeringens handläggning gäller hos Marknadsdomstolen. Eten ändringen har ocksä gjorts, att om förvärvet har skett pä det sätt som anges i 34 § ttedje stycket, exempelvis på en börs, räcker det med förvärvarens sam­tycke för att fristeraa skall få förlängas.

OnrOvning

43   S Ett förbud eller åläggande enUgt 34 eller 36 9 utgör inte hinder
mot att samma fråga prövas på nytt, om det flnns anledning att upp­
häva eller mUdra förbudet eller åläggandet därför att dette inte längre
behövs eller inte längre är lämpUgt.

Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om ett företagsförvärv utan åtgärd, får frägan prövas på nytt bara om en part i förvärvsavtelet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhåUan-den av väsentUg betydelse för avgörandet.

44   9 Talan om omprövning enligt 43 § väcks hos Stcxkholms tings­
rätt av Konkurrensverket eUer av någon som berön av avgörandet.

Talan enUgt 43 § andra stycket skaU väckas inom ett är efter det att saken slutUgt har avgjorts.

Paragrafema motsvarar i huvudsak de defer av 24 cxh 25 §§ KL som avser företagsförvärv. Av 44 § förste stycket följer att tingsrätten omprö­var en dom som Marknadsdomstolen har meddefet. Fömtom den frist som anges i 44 9 andra stycket gäller ocksä den tvåårsfrist som framgår av 42 9 fönfe Stycket.


Prop. 1992/93:56

106


 


Uppgiftsskyldighet och undersökning

Allmän uppgiftsskyldighet för företag m.m.


Prop. 1992/93:56


 


45 9 Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fuUgöra sina uppgifter enUgt denna lag, fär verket ålägga

1.   ett företag eUer någon annan att tillhandahåUa uppgifter, hand­lingar eUer annat,

2.   den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att instäUa sig för förhör pä tid och plats som verket bestämmer, eUer

3.   en kommun eUer ett landstmg som driver verksamhet av ekono­nusk eUer kommersieU natur att redovisa kosbiader och intäkter i verksamheten.

I paragrafen ges Konkunensverket vittgående befogenheter att genom åläggande mhämfe uttedningsmaterial. Åläggandet kan enUgt 57 9 förenas med vite.

Befogenheterna enligt paragrafen gäller för sådana uppgifter enUgt lagen som ankommer på Konkunensverket. Befogenhetema gäller alltsä uite i frågor som rör uttedning angående ogUtighet eUer skadeständ.

En begränsning gäller genom kravet pä att åläggandet skaU avse utted­ningsmaterial som behövs. Av dette följer att materialet måste ha relevans för den prövning som är i fråga. Vidare fär verket inte kräva in mer mate­rial än som är erforderligt.

Befogenheten enUgt punkten 1 motsvarar i sak de befogenheter som föl­jer av 28 9 fönte och andra styckena KL. Med uppgifier avses muntUga eUer skriftUga upplysningar. Ett åläggande att tiUhandahåUa handlingar kan avse varje form av skriftiigt material, exempelvis avtal, konespon-dens, affärsböcker, prislistor m.m. Begreppet handUng skaU ha samma in­nebörd som i 2 kap. ttyckfrihetsförordningen, dvs. omfatte också upptag­ningar som kan läsas, avlyssnas eller pä annat sätt uppfattas endast med hjälp av tekniska hjälpmedel, t.ex. en bUdskärm. Ibland kan verket behö­va tiUgäng cxkså tiU annat, såsom exempelvis vamprover.

Punkten 2 saknar motsvarighet i KL. Bestämmelsen ger Konkurrensver­ket befogenhet att kalla personer till förhör. Det kan vara fråga om perso­ner som förettäder företeget eller andra personer som kan förväntas lämna upplysningar i saken. Den som kallas har inte någon pä denna bestämmel­se gmndad skyldighet att yttt sig vid förhöret. RUctas åläggandet mot en person som företräder företeget kan det dock förenas med ett åläggande enUgt punkten 1.

Punkten 3, som också saknar motsvarighet i KL, fecks i och för sig av punkten 1 men klargör tydligare Konkunensverkets befogenheter gentemot kommuner och landsting. Besfemmelsen tar sUcte pä det faUet, att en rätt­visande redovisning av kostiiader och intäkter inte kan erhåUas firån det kommun- eUer landstingsägda företaget. Bestämmelsen har betydelse


107


firämst när det gäller att uöeda evenhieU underprissättning hos sådana före-    Prop  1992/93:56 teg.

46 9 Ett åläggande enUgt 45 9 gäUer omedelbart, om något annat inte bestäms.

Enligt paragrafen gäUer ett åläggande som huvudregel omedelbart. Över­klagas åläggandet kan dock tingsrätten bestämma annat.

Undersökning vid utredning om överträdebe avförbud

47 9 Stockholms tingsrätt fär pä ansökan av Konkurrensverket beslute att verket fär genomföra en undersökning hos ett företag för att ut­reda om detta har överträtt förbuden i 6 eller 19 9, om

1.   det fmns anledning att ante att en överträdelse har skett,

2.   företaget inte rättar sig efter ett åläggande enUgt 45 9 1 eUer det annars finns risk att bevis undanhåUs eUer förvanskas, och

3.   vUcten av att åtgärden vidtas är tillräckUgt stor för att uppväga det inbäng eUer annat men som åtgärden innebär för den som drab­bas av åtgärden.

Ansökan skaU göras skriftiigen.

Paragrafen mnehåUer den gmndläggande bestämmelsen om det ytterste medel som stär Konkunensverket till buds vid en uttedning om överträdel­se av fölbuden i lagen, nämligen undersökning hos företeget. Nägon mot­svarighet tiU undersökmng finns inte i KL, men Uknande bestämmelser finns pä konkurrensområdet i EG-rätten och i EES-avtelet.

En undersökning syftar tiU att få fram bevisning i ärenden som rör över­ttädelser av förbuden. Konkurrensverkets befogenheter vid en undersök­ning framgår av SI 9.

Det är Stockholms tingsrätt som på ansökan av Konkurrensverket beslu­tar om verket fär genomföra en undersökning. Ansökan skaU göras skrift­Ugen. Fömtsättningama för att en sådan undersökning skaU få genomföras anges i punktema 1-3.

EnUgt punkten 1 krävs en viss grad av misstanke om att en överttädelse har skett. Det mnebär att Konkunensverket inte kan syssla med s.k. fish­ing expeditions, där verket utan misstankar om överträdelse gär igenom fö­retagets handlingar för att se om man hittar något av inttesse.

EnUgt punkten 2 är det, om övriga fömtsättningar är uppfyUda, tiUräck­Ugt för ett beslut att företeget inte har efterkommit ett åläggande enUgl 45 9 1. En undersökning är i dette fall det andra steget i Konkurrensverkets agerande för att få fram uttedningsmaterial. Det är självklart att Konkur­rensverket som regel i förste hand skall pröva åläggandemöjUgheten innan verket begär ett beslut om undersökning. Något vUUcor om att så skaU ske

108


StäUs dcxk inte upp, utan ett beslut om undersökning kan meddelas även    Prop. 1992/93:56 om det annan finns risk att bevis undanhäUs eUer förvanskas.

Punkten 3 ger uttryck för den s.k. proportionaUtetsgrundsatsen efter förebUd firän 27 kap. 1 9 ttedje stycket och 28 kap. 3 a 9 rättegångsbal­ken.

48 9 Ett beslut enUgt 47 9 fär avse även någon annan än det företag som är föremål för utredning. Ett sädant beslut fär meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 9 förste stycket 1 och 3 är uppfyUt,

2.   det finns sänkUd anledning att ante att bevis finns hos den som ansökan avser, cxh

3.   denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 9 1 eUer det annan finns risk att bevis undanhåUs eUer förvanskas.

EnUgt paragrafen kan ett beslut om undersökning enUgt 47 9 avse även tredje man. För ett sådant beslut gäller tiU en början de fömtsättningar som anges i 47 9 förste stycket 1 cxh 3.

Vidare krävs att det skaU finnas särskild anledning att ante att bevis finns hos tredjemannen. Etet innebär att det miste finnas en pätaUg nuss­tanke om att bevis finns där för att domstolen skaU bifalfe ansökan. Slut­Ugen krävs att ttedjemannen antingen inte har rättet sig efter ett åläggande enUgt 45 9 1 eller det annars finns risk för att ett bevis undanhåUs eUer förvanskas (jmf 47 9 förste stycket 2).

Precis som enUgt 47 9 krävs det för ett åläggande enUgt denna paragraf en skriftUg ansökan från Konkunensverket.

49 9 I brådskande faU får ett beslut enligt 47 eller 48 9 meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.

Fråga om tiUämpning av bestämmelsen kommer naturUgt nog upp om Konkurrensverket bedömer att det är fiara i dröjsmäl.

50 9 Ett beslut enUgt 47 eUer 48 § skall innehåUa uppgifter om

1.   föremålet för och syftet med undersökningen,

2.   tidpunkten när undersökningen skall börja, och

3.   Konkurrensverkets befogenheter enUgt 519. Beslutet gäUer omedelbart, om något annat inte bestäms.

Paragrafens ryffl stycke iimehåller bestämmelser om vad ett beslut om undersökning skaU innehålla. Utöver vad som där anges gäUer givetvis också rättegångsbalkens bestämmelser om vad ett beslut skaU mnehäUa.

109


 


Enligt andra stycket är huvudregeln att ett beslut om undersökning gäUer omedelbart. Om tingsrättens beslut överklagas, är det emeUertid inget som hindrar att Marknadsdomstolen bestämmer nägot annat.


Prop. 1992/93:56


 


51 9 När Konkurrensverket genomför en undersökning som har be­slufets enUgt 47 eUer 48 9. har verket rätt att

1.   granska bokföring och andra affärshandlingar,

2.   te kopior av eUer göra uulrag ur bokföring och affärshandling­ar,

3.   begära muntUga förklaringar direkt på platsen, och

4.   få tiUttäde tiU lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen.

Innan undersökningen börjar, skaU beslutet om denna visas upp för den hos vilken imdersökningen skaU genomföras.

Paragrafen har kommenterats av Lagrådet.

Befogenheterna för Konkunensverket enUgt paragrafen har sin förebUd i vad som gäUer för EFTA:s övervakningsmyndighet och den behöriga svenska myndigheten vid tillämpningen av konkunensreglema i EES-avte­let samt i EG-rätten.

Begreppet handUng har samma innebörd som i 2 kap. ttyckfrihetsförord­ningen, vilket innebär att även material som bara kan läsas med hjälp av något tekniskt hjälpmedel, t.ex en bUdskärm, kan granskas cxh kopieras.

52 9 När en undersökning som har beslutets enligt 47 eUer 48 9 skaU genomföras, har den hos vUken undersökningen skall genomföras rätt att tillkalfe ett juridiskt bittäde.

I awaktan pä att ett sådant biträde instäUer sig får undersökningen inte bölja. Detfe gäUer dock inte, om

1.   undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eUer

2.   undersökningen har beslutots enUgt 49 9-

Av paragrafen följer att den som berön av en undersökning har rätt att tillkalfe en juricUsk rådgivare för att närvara vid undersökningen, om en sädan mte redan är på pfets då undersöknmgen skall genomföras.

Huvudregehi är att undersökningen inte fär börja mnan rådgivaren har instäUt sig. SkuUe undersökningen bU onödigt fördröjd genom att man inväntar rådgivaren kan dcxk undersökningen börja utan att rådgivaren är närvarande. En rimlig tid att avvakto för att berecfe en juridisk rådgivare möjUghet att instäUa sig skulle som normalregel kunna vara omkring en timme. Undersökningen behöver inte heller avvakto en rådgivares ankomst i de faU undersökningen har beslutots enUgt 49 9, dvs. det föreUgger fiira i dröjsmål.


110


 


53 9 Konkurrensverket fär begära handräckning av kronofogdemyn­digheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 9 L 2 cxh 4.


Prop. 1992/93:56


 


För genomförande av en undersökning med tvång gäller samma hand­räckningsförfarande som föreslås i EES-lagen.

Vid genomförande av handräckningsförfarandet kommer 16 kap. 10-12 99 utsökningsbalken att bU tillämpUga. Även 2 kap. 17 9 utsökningsbal­ken om kronofogdemyndighetens rätt att använda tvångsmedel och 17 kap. 13 9 andra stycket brottsbalken om straff för hindrande av förrättning är tillämpUga.

Gemensamma bestämmeber

54 9 Ätgärder enligt 45 eller 51 9 får inte avse en skriftUg handling

1.    van innehåll kan antas vara sådant att en advokat eUer hans biträde inte fär höras som vitttie därom, och

2.    som innehas av honom eller av den tiU förmån för vUken tyst­nadsplikten gäUer.

Paragrafen har en viss motsvarighet i 27 kap. 2 § försto meningen rätte­gångsbalken. Den syftar till att skydda meddelanden med visst förttoUgt innehäU mellan en advokat eller hans bittäde och ett företag mot åläggan­den enUgt 45 9 och vid undersökningar enligt 51 9-

Regler om vad en advokat eller hans biträde inte får höras som vittne om finns i 36 k. 5 § rättegångsbalken. Av dessa regler framgår att en advokat inte fär höras som vittne om något som han anförttotts i sin yr­kesutövning eUer som han i samband därmed erfarit, om det inte är med­givet i feg eUer den tiJl vars förmån tysnadsplikten gäller samtycker tiU det.

I EG-rätten finns inga skrivna regler, men EG-domstolen har i ett avgö­rande (mäl 155/79 AM & S ./. Kommissionen) på grundval av gemensam­ma principer i mecUemsländemas rättsordningar slagit fiast vad som gäUer för s.k. legal privUege. Skriftväxling meUan en advokat och en kUent ämjuter enligt domstolen skydd under två fömtsättningar. Skriftväxlingen skaU avse kUentens försvar i saken och vara upprättad i detto syfte. Vidare skaU advokaten ha en självständig ställning i förhållande tiU kUenten, dvs. det skaU inte finnas något anställningsförhållande mellan dem.

En strävan bör vara att tillämpningen av denna paragraf i möjUgaste mån ansluter tiU vad som gäUer inom EG, och därmed cxkså tiU vad som gäller enUgt EES-avtalet.


111


 


55    9 Vid ett åläggande enUgt 45 9 cUer en undersökning enUgt 519 finns det inte någon skyldighet att röja företagshemUgheter av teknisk natur.

56    9 Eten som är uppgiftsskyldig enUgt denna lag fär inte betungas onödigt.


Prop. 1992/93:56


 


Paragrafema motsvarar 31 och 32 99 KL. Vke Föreläggande av vite

57 9 Ett förbud eUer åläggande enUgt 23, 34, 36, 41 eUer 45 9 fär
förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eUer 48
9 får förenas med vite för att förmå ett företag eUer någon annan att
underkasto sig undersökningen.

Ett frivilUgt åtogande i samband med ett företagsförvärv fär före­nas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stcxkholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.

58 9 Konkunensverket får förelägga vite för fuUgörande av skyldig­
heter enUgt 37 9.

EnUgt 57 iförsta stycket får förbud och ålägganden enUgt fegen förenas med vite. Etet gäller åläggande enligt 23 § att upphöra med förfaranden som innebär överträdelser av lagens förbud, förbud cxh åläggande i sam­band med företagsförvärv enligt 34 och 36 99, förbud i awaktan på slutUg prövning av ett företogsförvärv enligt 41 9 samt åläggande om uppgifts­skyldighet enUgt 45 9. Även ett beslut om undersökning enUgt 47 och 48 99 fär förenas med vite för att förmå den hos vilken undersökningen skaU genomföras att underkasto sig denna.

57 9 andra stycket saknar motsvarighet i KL och har utvecklats i avsnitt 5.2.8. Bakgrunden år att behov har visats föreUgga av att kunna sanktione­ra frivilUga överenskommelser på motsvarande sätt som sker i t.ex. USA genom s.k. consent orders.

Tingsrättens prövning bör inriktas på att konttoUera att de formeUa fömtsätttiingama för förvärvsprövning är uppfyUda och att uppgörelsen Ugger inom ramen för konkunenslagen. Dämtöver bör domstolen tiUse att åtagandet är tillräckUgt preciserat.

Etet är rimUgt att åtogandena vid behov omprövas så att de mte löper under längre tid än vad som är påkallat för att uppnå syftet med dem. Om det redan från början framstår som påkallat, är det inget som hindrar att de tidsbegränsas.


112


 


Om företag inte efterkommer anmälningsskyldigheten i 37 9 leder dette inte tiU några sanktioner mot företagen. Det har därför ansetts nödväncUgt att Konkurrensverket i dessa faU har möjUghet att med viteshot förmå före­tag att ftUlgöra skyldigheten. Bestämmelser om detfe har tagits in i 58 9-

Nägot högste belopp är inte föreskrivet för viten enligt lagen. Möjlighet finns att förelägga löpande vite. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985: 206) om viten.


Prop. 1992/93:56


Utdömande av vite

59 9 Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag fön vid tingsrätt av Konkurrensverket. I fråga om vite som en domstol har förelagt pä talan av ett företag fär talan om utdömande föras även av företaget.

Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 38 § KL. Genom bestämmelsen har Konkurrensverket i princip avgörandet över om det är påkaUat att viten döms ut. När vite har förelagts på talan av ett företag - vilket kan följa av 23 9 andra stycket - fär dock även företeget väcka talan om vitets utdö­mande.

Genom denna bestämmelse behålls det hittillsvarande systemet pä rätts­området i vad det innebär att mål om vitesutdömande handläggs av allmän domstol enUgt rättegångsbalkens fommregler. Stcxkholms tingsrätt är dock aUtid behörig att pröva en sådan talan.

38 9 KL fick sin senaste lydelse i samband med vitesfegens tillkomst (se prop. 1984/85:96 s. 40-41). I viteslagen ges vissa bestämmelser om fömt­sättningama för att döma ut viten. 19 9 rägs bl.a. att vitet inte skall dömas ut om ändamålet med vitet har förfallit. Vidare anges att vitet fär jämkas om det föreUgger särskilcfe skäl. Som en aUmän beskrivning av inriktning­en pä domstolens prövning bmkar anges att domstolen skaU pröva föreläg­gandets fegUghet men inte dess lämplighet. I prövningen ingår givetvis även ftågan om föreläggandet har åsidosatts. Etet ankommer pä vitesadres­saten att visa att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att efterkomma föreläggandet. Subjektiva rekvisit i vanUg straffrättsUg mening är inte uppstäUda som fömtsättning för att utdömande skaU kunna ske.

Etenna paragraf omfattar inte viten som enUgt rättegångsbalken har före­lagts part eUer annan av tingsrätten eUer Marknadsdomstolen tiU fullgö­rande av någon skyldighet i rättegången. Frågor om utdömande av sådana viten prövas enUgt 6 9 andra styckel viteslagen utan att någon ansökan görs av den domstol som har utfärdat föreläggandet.


8 Riksdagen 1922193. / saml. Nr 56


113


överklagande

60 9 Beslut av Konkurrensverket i följande firågor får överklagas hos
Stcxkholms tingsrätt:

1.   undantag enUgt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 99,

2.   icke-ingripandebesked enUgt 20 cxh 21 99, _-_   

3.   ålägganden som verket har meddelat enligt 23 9 förste stycket och 25 9, och

4.   älägganden enUgt 45 9-

Ett beslut enUgt försfe stycket 1-3 fär överklagas bara av ett före­tag som berön av beslutet.

61 9 KcMikunensverkets beslut enligt 29 9 andra stycket fär över­
klagas bara i samband med överklagande av det beslut varigenom
verket slutUgt avgör ärendet.

I 60 9 finns liestämmelser om överklagande av Konkunensverkets be­slut. Besluten överklagas till Stockholms tingsrätt, som alltså i andra in­stans prövar Konkunensverkets beslut i frågor om undantag, icke-ingripan­debesked, älägganden enligt 23 § förste stycket och 25 9 samt ålägganden om skyldighet att lämna uppgifter enligt 45 §. När det gäller fråga om åläggande enUgt 23 9 förste stycket är dcxk Konkunensverkets beslut att inte meddefe åläggande inte överklagbart. Här finns i stället möjlighet en­Ugt 23 9 andra stycket för ett företog att väcka egen talan hos tingsrätten.

Hur ett beslut överklagas framgår av 23-25 99 förvaltningslagen.

Rätt att överklaga beslut enligt paragrafens försto stycke 1-3 har bara ett företag som berörs av beslutet. Det gäller till en början företag som har gjort anmälan om undantog eller ansökan om icke-ingripandebesked cxh det företag som ett åläggande riktas mot. Men även andra företag än de som kan sägas vara parter i ärendet har rätt att överkfega, om de berön av beslutet. Hit kan höra konkunerande företag men cxkså företag i senare eUer ticUgare säljled som berörs mer direkt av beslutet.

När det gäUer beslut enligt försto stycket 4 gäller om rätten att över­klaga vad som sägs i förvaltningslagen.

EnUgt 57 9 fär beslut enligt 29 § andra stycket, som leder tiU att immu­nitet mot konkurrensskadeavgift under prövningen av en anmälan om un­dantag eUer ansökan om icke-ingripandebesked bortfaUer, bara överkfegas i samband med överklagande av Konkunensverkets slutUga beslut i ären­det.


Prop. 1992/93:56

114


 


62 9 Andra beslut av Konkurrensverket enUgt denna lag än som avses i 60 eUer 61 9 fär inte överklagas.

Av paragrafen följer att exempelvis Konkurrensverkets beslut att inte väcka talan om konkunensskadeavgift cxh beslut om särskUd undersökning av ett företagsförvärv enUgt 38 9 inte fär överklagas.

Inte heUer verkets beslut att förelägga vite för fullgörande av den obU­gatoriska anmähiingsskyldigheten av företagsförvärv enligt 37 9 kan över­kfegas. Det har ansetts tillräckUgt firän rättsåkerfaetssynpunkt att laglig­heten av sädana vitesförelägganden kan prövas i .samband med vitets uUiö-mande.

63 I Domar cxh beslut av Stockholms tuigsrätt i följande mål cxh ärenden fär överklagas hos Marknadsdomstolen:

1.   älägganden enligt 23 9 andra stycket och 25 9.

2.   konkunensskadeavgift enligt 26 9.

3.   kvantad enUgt 32 9,

4.   företagsförvärv enligt 34, 36, 41 cxh 43 99,

5.   undersökningar enligt 47 och 48 99. cxh

6.   prövning av överklaganden enligt 60 9-

Beslut under rättegången i frägor som avses i 25, 32 eUer 41 9 skaU överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eUer 41 § som med­defets innan rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddefets under rättegång.

EnUgt paragrafen överklagas tingsrättens domar cxh beslut i angivna mål cxh ärenden hos Marknadsdomstolen. Tingsrättens beslut enUgt 15 9 om undantag är ett beslut i ett mål eller ärende om åläggande enUgt 23 9 och säledes ocksä överklagbart.

Av 64 9 andra stycket framgår att vad som i 49, 50 cxh 52 k. rätte­gångsbalken sägs om hovrätten i stället skall gälfe Marknadsdomstolen.

Marknadsdomstolens avgöranden kan enUgt lagen om marknadsdomstol m.m. inte överklagas.


Prop. 1992/93:56

115


 


Rättfgängshestämmelser

64 f Om nägot annat inte följer av denna lag tillämpas,

1.    beträffande rättegången i firågor som avses i 63 9 förste stycket
1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där
förlikning inte är tiUåten, cxh

2.    beträffande handläggningen av frägor som avses i 63 9 fönte
stycket 5 och 6, lagen (1946:807) om hancUäggning av domstolsären­
den.

Vad som i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken sägs om hovrätten skaU i StäUet gälfe Marknadsdomstolen.

EnUgt paragrafens fÖnta stycke 1 gäUer rättegångsbalkens regler för indispositiva tvistemål för rättegången såväl vid tingsrätten som hos Mark­nadsdomstolen i mål som anges i 63 9 fönte stycket 1-4.

För Marknadsdomstolens del innebär det att de regler om förfarandet som finns i lagen om marknadsdomstol m.m. inte skaU gälla vid handlägg­ningen av dessa mål. Bestämmelsen innebär emellertid i stor utsträckning att samnto rättegångsförfarande ändå kommer att gälla. Bl.a. gäller att domstolama har möjlighet att ex officio införskaffa bevis och att parts er­kännande inte är bindande för rätten, liksom att parts utevaro inte leder tiU tredskcxlom.

När det gäller tingsrättens sammansättning gäUer 1 kap. 3 a 9 rättegångs­balken. Marknadsdomstolens sammansättning regleras i lagen om mark­nadsdomstol m.m.

Talan i målen väcks hos tingsrätten genom stämning enligt 42 kap. 1 9 rättegångsbalken.

I mål där Konkurrensverket för talan tillämpas i fräga om rättegångs-kosöiadema brottmålsregler. Det följer av 18 kap. 16 9 rättegångsbalken.

Av första stycket 2 framgår att överklagade ärenden från Konkurrensver­ket och ansökningar om undersökningar enligt 47 och 48 99 skall hand­läggas som domstolsärenden hos tingsrätten cxh Marknadsdomstolen.

Talan i ett ärende som överklagas från Konkurrensverket blir anhängigt genom att överklagandet kommer in till tingsrätten. Av 11 9 lagen om handläggning av domstolsärenden följer att även i ärenden där Konkurrens­verket är part skaU i fräga om rättegångskostnaderna tiUämpas brottmåls-regler.

Andra stycket innär att fullföljd av talan mot tingsrättens dom eller beslut sker hos Marknadsdomstolen som om den vore hovrätt.


Prop. 1992/93:56

116


 


65 9 För Konkurrensverket som part i mäl cxh ärenden enUgt denna lag gäUer, i firäga om föreläggande för part cxh parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.


Prop. 1992/93:56


 


Enligt konkurrenslagen för Konkurrensverket talan pä det aUmännas väg­nar utan att talan avser tiUvaratagande av sfetens eUer någon annans enskU­da rätt. Genom bestämmelsen tiUämpas pä verket därför samma bestäm­melser som gäUer i rättegångsbalken för åklagare i brottmål när det gäUer föreläggande för part cxh parts utevaro.

66   9 Vid behandlingen av en fräga enUgt 41 9 dä rättegång inte pägär
tillämpas, utöver vad som föreskrivs där, vad som gäUer när en sådan
fräga uppkommer i rättegång. Ett yrkande av Konkurrensverkets mot­
part om ersättning för kostiiader fär dcxk prövas i samband med av­
görandet av frågan om åtgärden.

67   9 En åtgärd enligt 41 9 som har beslutets dä rättegång inte pägär skaU omedelbart hävas, om Konkunensverket inte beslutar om sär­skUd undersökning enligt 38 9 eller, om ett såcfent beslut har med­defets, inte väcker talan enligt 39 9- Detsamma gäller om Konkur­rensverket beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.

68   9 Innan ett mål om företogsförvärv avgön, skaU förvärvarens motpart i förvärvsavtalet få tillfälle att yttra sig. Etetta gäUer dock inte vid förvärv som har skett på det sätt som anges i 34 9 tredje Stycket.

Paragrafema innehåUer särskilda rättegängsbestämmelser i mäl om före­tagsförvärv.

Bestämmelsema i 66 9 innebär att om en fräga om interinustiskt förbud mot ett företagsförvärv uppkommer innan talan i huvudsaken har väckts, skaU frågan handläggas i samma ordning som en rättegängsfräga enUgt rättegångsbalken. Konkunensverkets motpart kan dcxk tiUerkännas ersätt­ning för suia rättegångskosttiader med anledning av yrkandet om interimis­tiskt förbud, om yrkandet ogillas.

För prövningen av företogsförvärv gäUer särskUda tidsfrister enUgt 38 cxh 39 99- Beslutar inte Konkunensverket om sänkUd undersökning enUgt 38 9 inom 30 dagar från anmälan eller, om ett sådant beslut meddelats, inte väcker talan inom den tidsfrist som anges i 39 9 föreskrivs i 57 9 att ett meddefet mterimistiskt förbud mot ett företagsförvärv omedelbart skaU hävas av domstolen. Motsvarande gäller om Konkurrensverket beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd (jmf 40 9)-


117


 


Bestämmelsema i 68 9 motsvarar i huvudsak 22 { KL med tillägget att om förvärvet gjorts pä en svensk eUer utländsk bön, en auktoriserad marknadlats, nägon annan reglerad marknad eUer genom inrop pä exeku­tiv auktion (se motiven tiU 34 9 tredje stycket), är det inte obUgatoriskt att ge förvärvarens motpart i förvärvsavtalet tiUfåUe att yttra sig.


Prop. 1992/93:56


 


69 9 Mål och ärenden i firägor som avses i 63 { fÖnte stycket fir handläggas gemensamt, om det är tiU fördel för utredningen. Hand­läggningen skaU ske enUgt vad som föreskrivs i 64 S fönte stycket 1.

Trots att olika rättegångsformer gäUer för frägor coligt denna lagrätte-gängsbaUcens regler för indispositiva tvistemål och lagen om handläggning av domstolsärenden - följer av denna paragraf att frågoma kan handläggas gemensamt i tingsrätten och Marknadsdomstolen. Etet krav som stäUs upp för gemensam handläggning är att det skall vara tiU fördel för uttedningen. Sker det en förening av ett mål och ett ärende skaU handläggningen följa reglema för indispositiva tvistemål i rättegångsbalken.

Det finns aUtså enligt denna paragraf möjlighet att i samma rättegång handlägga ärenden om överklagade beslut om undantag, icke-ingripandebe­sked eUer åläggande att upphöra med överträdelser av förbuden med mål om konkurrensskadeavgift, när det gäller samma avtal eUer förfarande och frågorna är uppe samtidigt hos tingsrätten eller Marknadsdomstolen.

Ikraftträdande- cxh övergångsbestämmelser

1. Etenna lag träder i kraft den 1 juU 1993.

2. Genom lagen upphävs konkunenslagen (1982:729) och fegen (1991:921) om föibud mot konkunensbegränsning i fråga om jond-bruksprcxlukter.


118


 


3. Följande gäUer i fråga om avtal som föreligger när denna lag träder i kraft och för vilka inom sex månader firän Ucraftträdandet tiU Konkurrensverket inkommer anmälan för undantag enUgt 8 9 eUer ansökan om icke-ingripandebesked enUgt 20 9:

a)   Bestämmelsema i 7 9 skaU inte tUlämpas förrän sex månader efter den dag dä Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eUer ansökan.

b)  Bestämmelserna i 23 9 skaU inte tillämpas före den tidpunkt som anges i a vad avser överträdelser av förbudet 16 9-

c)   Konkurrensskadeavgift enligt 26 9 eUer skadeständ enUgt 33 9 för överträdelser av förbudet i 6 9 får inte dömas ut för ätgärder som har vidtagits före den tidpunkt som anges i a, om åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eUer ansökan.


Prop. 1992/93:56


 


Fölbudet mot konkunensbegränsande avtal, beslut och samordnade för­faranden i 6 9 gäller både sådana avtal etc. som kommer tiU efter lagens Ucraftträdande cxh sådana som redan existerar vid ikraftträdandet. Om sist­nämncfe s.k. gamfe avtal emellertid anmäls för beviljande av undantag en­Ugt 8 9 eUer om berörda företag ansöker om icke-ingripandebesked cxh anmälan eller ansökan görs inom sex månader från lagens ikraftträdande, uppskjuts verkningaraa av förbudet fram tUl dess sex månader har gått från dagen för Konkunensverkets beslut med anledning av anmälan eller ansökan.

Att 7 9 inte skall tUlämpas innebär att avtalen inte träffas av ogiltig-hetspåföljd firam till denna tidpunkt. Vidare fär Konkurrensverket inle meddefe beslut om åläggande att upphöra med överträdelser av 6 9 och ett företag kan inle med framgång väcka talan om ett sädant åläggande. Inte heUer skaU konkunensskadeavgift eller skadestånd dömas ut för ätgärder som har vidtagits firam till den angivna tidpunkten, dock under fömtsätt­ning att åtgärderna ligger inom ramen för den verksainhet som beskrivs i anmälan eUer ansökan.

Sexmänadenfristen ger företegen möjlighet att mcxiifiera avtalen eller att upphöra att tillämpa dem innan verkningarna av förbudet slår tiU. Fristen räknas från dagen för Konkunensverkets beslut. Ett företag kan aUtsä inte förskjute tidpunkten när verkningaraa av föibudet slår tiU genom att över­klaga Konkurrensverkets beslut.

En ansökan om icke-ingripandebesked som gäUer förbudet mot missbmk av dominerande stälhiing i 19 9 omfattas inte av bestämmelserna i denna punkt. Får aUtså ett företog avslag på en sådan ansökan anses förfarandet förbjudet frän tidpunkten för lagens Ucraftträdande. Etet råder dock i regel immunitet mot konkunensskadeavgift för åtgärder som vidtas firån tidpunk­ten för ansökan tUl dess beslutet meddelas.


119


 


4.1 fråga om avtal som föreUgger eUer förfaranden som tillämpas när denna lag träder i kraft cxh som är förbjudna enUgt 6 eUer 19 9 skaU förbuden inte gälfe, om avtalen eUer förfarandena inom sex månader från lagens ikraftträdande

a)   ändras pä sädant sätt att de omfattas av gmppundantag enligt 17

9,

b)  ändras på sädant sätt att de mte längre omfattas av 6 eUer 19 9, eUer

c)  upphör att tillämpas.

Vad som sägs i försfe stycket a utgör dock inte hinder för Kon­kurrensverket att återkaUa undantaget för ett avtal enligt 18 9-


Prop. 1992/93:56


 


Denna punkt ger företag möjUghet att inom sex månader från det lagen träder i kraft mcxiifiera avtal, beslut cxh samordnade förfaranden som är förbjudna enUgt 6 9 och förfaranden som är förbjudna enUgt 19 9 sä, att de antingen omfattas av gmppundantag enUgt 17 9 eUer faUer utanför för­buden. Om mcxiifieringen görs inom den angivna tidsfristen, anses avtalen etc. ha varit tUfettia frän tidpunkten för lagens Ucraftträdande, trots att de firam tiU modifieringen omfattades av förbuden i 6 eUer 19 9-

Motsvarande gäller om avtalen etc. eUer förfarandena upphör att tiU­ämpas inom sexmänadersfristen. De anses inte heller i det faUet ha varit förbjudna under någon tid.

Gön modifieringen av avtalen etc. eller förfiirandena senare än sex må­nader firän lagens Ucraftträdande eller upphör de att tiUämpas senare än denna tidpunkt träffas de av förbudet, som cfe gäller frän tidpunkten för lagens Ucraftträdande till dess avtalet etc. eUer förfiuandet mcxlifierades eUer upphörde att tillämpas. För åtgärder som har vidtagits under den ti­den kan aUtså konkunensskadeavgift påföras cxh skadeständ utgå. Likaså skaU ett avtal anses ha varit ogiltigt fram tiU mcxiifieringen eUer tiU dess det upphörde att tillämpas.

Avtal etc. och förfaranden som fortsätter att tiUämpas i sitt urspmngUga förbjudna skick anses förbjudna från tidpunkten för lagens Ucraftträdande.

5. Anmälan för uncfentag enligt 8 § eUer ansökan om icke-ingripande­besked enUgt 20 9 fär prövas före lagens Ucraftträdande.

I fräga om en anmälan eller ansökan som görs före fegens Ucraft­trädande gäUer punkt 3 a-c ovan. Eten tidsfrist som där anges skaU dock vara tio månader.

EnUgt bestämmelseraa i denna punkt får anmälningar om undantag från förbudsregeln i 6 9 och ansökningar om att avtal etc. eUer förfaranden enUgt Konkurrensverkets upppfatlning inte omfattas av förbuden i 6 eUer 19 9 prövas före lagens ikraftträdande. Bestämmelserna gör det möjUgt för


120


 


företagen att få besked om olika avtals cxh förfarandens förenlighet med lagen innan lagen börjar gälfe.

Pä samma sätt som vid anmälningar eUer ansökningar enligt punkt 3 ikraftträdande- cxh övergångsbestämmelserna uppskjuts verkningarna av förbudet i 6 9 när det gäUer anmälningar eUer ansökningar som har kom­nut in före lagens Ucraftträdande. TUl skillnad firån punkt 3 uppskjuts dock verkningama tiU dess tio månader har gått frän tidpunkten för Konkurrens­verkets beslut med anledning av anmälan eUer ansökan. Det saknar därvid betydelse om Konkunensverkets beslut meddelas före eller efter lagens ikraftträdande.


Prop. 1992/93:56


 


6. I fråga om avtal som avses i punkt 3 ovan cxh som anmäls i enUg­het med vad som cfer föreskrivs, tiUämpas 13 9 med den avvikelsen att den tidpunkt från vUken uncfentag skaU anses bevUjat räknas firån lagens ikraftträdande. Detsamma gäller i fräga om avtal som anmäls före lagens Ucrafträdande.

EnUgt 13 9 gäller att om Konkunensverket mte har fatfet beslut med an­ledning av en anmälan eller gjort invändning mot den inom tie månader frän det att den kom ui till verket, skaU undantag frän förbudet i 6 9 anses bevUjat i enUghet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten dä avtalet ingicks.

Av denna punkt följer att vid anmälningar enUgt punktema 3 cxh S ikraftträdande cxh övergångsbestämmelsema skaU 13 9 tiUämpas med den avvikelsen att den tidpunkt från när undantag skall anses bevUjat inte skaU räknas firän avtalets ingående utan från lagens ikraftträdande.

Bestämmelsen har ansetts behövlig med hänsyn tiU avtal som recfen dä de anmäls enUgt punkten 3 eUer 5 har varit i kraft i flera är.

7. Äldre föreskrifter skaU fortfarande tiUämpas i fråga om företags­förvärv som har skett före ikraftträdandet.

I den nya konkurrenslagen har regleraa om företagsförvärv ändrats såväl materieUt som när det gäller förfarandet. Av punkten firamgår att äldre föreskrifter fortfiuande skall tillämpas i fråga om företagsförvärv som har skett före den nya fegens Ucraftttädande.


121


 


9.2      Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldig-
het rörande pri»- och konkurrensrörfaållanden

Ändringama i lagen innebär att 8 9 om skyldighet att föra kartellregister och 12 9 om möjUghet att fefe lagen tillämpas även pä förhåUanden utom landet upphävs.

9.3      Förslaget till lag om ttndring i lagen (1970:417) om marknadsdom­
stol m.m.

i9

Ändringen i paragrafen föranleds av den nya konkurrenslagen.

Benämningarna ärende cxh beslut har genomgående i fegen bytts ut mot mäl och dom.

Iförsta stycket gön cxkså en ändring med anledning av att lagen om tiUämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civU luftfart föresläs bU upphävd i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekononuska sam­arbetsområdet (EES). Motsvarande ändringar görs i 2 cxh 13 99-

Etet nya andra stycket innebär att förfarandereglema i lagen inte tiU­lämpas i konkunensmål. I stället tillämpas bestämmelsema i den nya kon­kurrenslagen.

SärskUcfe regler för Marknadsdomstolen i konkunensmål finns i lagen bara när det gäller möjUghete/i dll överklagande (2 §), domstolens sam­mansättning (3-4 99) och domförhet (9 9).

3i

Ändringen innebär en minskning av antalet ledamöter i domstolen.

-9

I paragrafen anges nu uttömmande vUka lecfemöter som ingår i domstolen, sedan bestämmelsen i 5 9 om s.k. inttesseledamöter utgått.

9

Antalet ledamöter som utöver ordföranden behövs för att domstolen skaU vara beslutför har minskats från fyra tUl tre som en följd av att det totafe antalet lecfemöter i domstolen har minskats.

Etet tidigare andra stycket har utgått tiU följd av förändringen av dom­stolens sammansättning.

Det ticUgare tredje stycket har utgått tiU följd av nya konkurrenslagen.

Etet nya andra stycket motsvarar det gamfe Qärde stycket. Bestämmelsen i tredje stycket är ny.


Prop. 1992/93:56


122


 


JJ g                                                                            Prop. 1992/93:56

Ändringarna föranleds av den nya konkunenslagen.

14       i

Ändringama föranleds av den nya konkurrenslagen. Siste stycket utgår eftersom nägon motsvarighet tiU de bestämmelser som där hänvisas tUl inte finns i den nya lagen.

15       i

Ändringama föranleds av den nya konkunenslagen.

75 ö 9

Fönte punkten utgår tiU följd av den nya konkurrenslagen.

75 9

Andra stycket utgår tiU följd av att någon s.k. förhandlingsverksamhet inte förekommer hos domstolen enligt den nya konkurrenslagen.

18 i

Ändringama föranleds av den nya konkurrenslagen.

9.4     Förslaget till lag om ändring i CECA-lagen (1972:762)

Ändringen innebär att 10 9 upphävs. Bestämmelser av motsvarande inne­börd tas i StäUet in i 5 9 andra stycket i den nya konkurrenslagen.

9.5     Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

En ändring i 14 kap. 3 9 innebär att bestämmelsen i det nuvarande andra stycket 1 kommer att omfatte även fusioner enUgt 1 9 i k

En annan ändring syftar tiU att minska Konkurrensverkets hantering med fusionsärenden. Verket skaU inte behöva fatte beslut i samtUga faU utan kan fete saken i vissa lägen bero. För registrering är det tillräckUgt att registreringsmyndigheten får klart för sig att fusionen inle förbjudits eUer att prövning enUgt konkunenslagen inte pågår.

En ytterUgare ändring föranleds av EES-lagen. Enligt den lagen kommer vissa stora fusioner där svenska företag är inblandade att prövas enligt EES-avtalets regler om konttoll av företagskoncentrationer i stäUet för enUgt konkunenslagens motsvarande regler. Även när en fusion har för-bjucUts eUer är under prövning enligt EES-avtalets regler, skaU hinder föreUgga för registtering.

123


 


9.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)          Prop. 1992/93:56

Ändringen är en följd av att det s.k. kartellregistiet upphör (se avsnitt 5.3).

Sekretess gäUer i övrigt även fortsätttiingsvis hos Konkurrensverket i den utsträckning som följer av 8 kap. 6 9 sekretesslagen jämförd med punkt 17 i bilagan tiU sekretessförordnmgen (1980:657).

9.7-10 Förslagen till lagar om ändring I b«nkaktid)ol«gslagen (1M7: 618), spartMmkslagen (1987:619), föreningsbankslagen (1987:620) och

lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

En ändring syftar tiU att minska Konkurrensverkets ''fi'T**""E av fuåonsä-renden och en annan föranleds av EES-lagens regler om konttx>U av före-tagsfiisioner (se avsnitt 9.5).

9.11 Förslaget till lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

Ändringen är föranledd av vad Lagrådet uttalat om regleringen av gmpp­undantag i förslaget tUl ny konkunenslag (se avsnitt 6,2).

Itet trär nämnas att rikscfegen ännu mte tagit ställning tiU regeringens förslag tiU EES-lag (prop. 1991/92:170).

10 Ärendet tiii riksdagen

Regeringen föreslär att riksdagen antar fönlagen tiU

1.   konkunenslag,

2.   lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- cxh konkurrensförhållanden,

3.   lag om ändring i fegen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

4.   lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),

5.   lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

6.   lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

7.   lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

8.   lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

9.   lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

 

10.  lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

11.  lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsom­råde (EES).

124


Propositionens lagforslag 1 Förslag till Konkurrenslag Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

1   9 Denna lag har tiU ändamäl att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av cxh handel med varor, tjäns­ter och andra nyttigheter.

2   9 Denna feg tiUämpas inte på överenskommelser mellan arbetsgivare cxh arbetstagare om lön eller andra anstälUiingsviUkor.

3   9 1 denna feg avses med företag en fysisk eUer juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. TUl den del sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begreppet företag.

Med företag avses också en sammansluttiing av företeg. Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas cxkså på

1.   beslut av en sammanslutning av företag, och

2.   samordnade förfaranden av företeg.

4   9 tAed företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver
verksamhet inom landet. Som företegsförvärv räknas också förvärv av en
rörelse samt fiision.

Ett förvärv där äganderätten tUl ett företag eUer en rörelse inte övergår i sin helhet skall anses som företegsförvärv enligt lagen bara om förvärvet ger möjUghet att utöva ett bestämmande mflytande på företaget eUer rörel­sen.

5   9 Om i ett visst faM kan tillämpas såväl denna feg som konkurrensbe­
stämmelsema i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbets­
område (EES), skaU beslut med stöd av denna lag vara förenUga med
dessa bestämmelser.

Etenna feg fär inte tiUämpas i firåga om faslsfeUandet av priser som av­ses i CECA-lagen (1972:762), om detta är oförenUgt med de avtalsbestäm­melser som anges i 1 9 den lagen.


Prop. 1992/93:56


125


Förbjudna konkurrensbegränsningar

Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

6    9 Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eUer IS 9 eUer av 13
eUer 17 9. är avtal mellan företag förbjudna om de har tiU syfte att hind­
ra, begränsa eUer snedvrida konkurrensen pä den svenska marknaden på
ett märkbart sätt eUer om de ger ett sädant resultat

Dette gäUer särskUt sådana avtal som innebär att

1.   ink- eUer försäljningspriser eUer andra affilrsviUkor direkt eUer indirekt faststäUs,

2.   prcxluktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar biän-sas eUer kontroUeras,

3.   marknader eller inköpskäUor delas upp,

4.   olika villkor tiUämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner fär en konkunensnackdel, eUer

5.   det StäUs som vUlkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterUgare förpUktelser som varken tiU sin natur eUer enUgt handels­bmk har något samband med föremålet för avtalet.

 

7  9 Avtal eUer avtalsvillkor som är förbjudna enUgt 6 9 är ogUtiga, Beslut om undantag

8   9 Konkurrensverket får i det sänidlcfe fallet beslute om undantag frän fölbudet i 6 9 for ett avtal som

 

1.   bidrar tiU att förbättta produktionen eller disöibutionen eller tiU att främja tekniskt eUer ekonomiskt framåtskridande,

2.   tiUförsäkrar konsumentema en skäUg andel av den vinst som därige­nom uppnås,

3.   bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnä målet i 1, och

4.   inte ger de berörda företogen möjUghet att sätte konkurrensen ur spel för en väsentUg del av nyttighetema i fråga.

9   9 Om ett företog vill att undantag enUgt 8 9 skaU bevUjas, skaU det
anmäfe avtalet tUl Konkunensverket.

Konkurrensverket får inte besluto om undantag innan företaget har gjort en sådan anmälan.

10   9 I ett beslut om undantog enligt 8 9 skaU det anges från vilken tid­
punkt undantaget gäller. Etenna tidpunkt får sättas tidigare än tidpunkten
för beslutet.

Beslutet skaU gälla för en bestämd tid och fär förenas med villkor och ålägganden.


Prop. 1992/93:56

126


 


11   9 Ett beslut om undantag enUgt 8 9 får förayas om där angivna fömt-    Prop. 1992/93:56
sättningar fortfarande är uppfyUda.

Återkallebe eller äruiring av beslut om undantag

12   9 Konkunensverket fii återkaUa eUer ändra ett beslut om undantag,
om

1.   de omständigheter som läg tiU grund för beslutet har förändrats i nägot väsentligt avseende,

2.   de som beslutet gäUer bryter mot nägot '?££a« som har angetts i beslutet,

3.   beslutet grundades på oriktiga eUer vUseledandfriq>pgifler, elkr

4.   de som beslutet gäUer missbmkar undantaget

I de faU som avses i fönfe stycket 2-4 fii beslutet återkallas med retro­aktiv verkan.

Undantag dä beslut inte meddelas inom vbs tid

13   9 Om Konkunensverket inte har fattat beslut med anledning av en
anmälan enUgt 9 9 inom tte månader från det att anmälan kom in tiU
verket, skaU undantag firån förbudet i 6 9 anses bevUjat i enUghet med
anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks.

Detfe gäUer inte om Konkunensverket inom ttemånadenfristen gör in­vändning mot avtolet.

14   9 Konkurrensverket får återkalla undantaget för ett avtal för viUcet
undantag beviljats enUgt 13 §, om avtalet har följder som är oförenUga
med 8 9.

Undantag meddelade av Stockholms tingsrätt

15   9 Stcxkholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enUgt 23 9> på yrkande av en part besluto om undantag enUgt 8 9 för ett avtal som är förbjudet enUgt 6 9 men som uppfyller fömtsättningama för undantag enligt 8 9- Därvid tiUämpas 10 §.

16   9 Konkurrensverket får fömya, återkaUa eUer ändra ett beslut enUgt 15 9. Därvid tiUämpas 11 och 12 §§.

Gruppundantag

17   9 Undantag från förbudet i 6 § gäUer för sådana gmpper av avtal
som upptyUer fömtsättningama i 8 § (gruppundaruag).

Sådana gmpper av avtal som avses i fönto stycket anges i verkstäUig­hetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm­mer.

Avtal som omfattas av ett gmppundantag behöver mte anmälas enligt 9 9 för att bevUjas undantag. Sådana avtal fär dock anmälas.

127


 


18   9 Konkurrensverket fär återkaUa det undantag som gäUer för ett avtal    Pop. 1992/93:56
pä grund av gmppundantag, om avtalet har följder som är oförenliga med

8 9.

Mbsbruk av dominerande ställning

19   9 Missbruk firän ett eUer flera företags sida av en dominerande stäU­
ning pä den svenska marknaden är föibjudet.

Sädant missbruk kan särskUt besfe i att

1.   direkt éliei indirekt påtvmga någon oskäUga inköps- eller försäljnings­priser eUer andra oskäUga affärsvillkor,

2.   begränsa produktion, marknader eUer teknisk utveckling tiU nackdel för konsumenterna,

3.   tillämpa olika vUUcor för UkvärcUga transaktioner, varigenom vissa handelspartner fär en konkunensnackdel, eUer

4.   stälfe som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterUgare förpliktelser som varken tiU sin natur eller enligt handelsbmk har något samband med föremålet för avtalet.

Icke-ingripandebesked

20   9 Konkurrensverket fär efter ansökan av ett företag förklara att ett
avtal eUer förfarande inte omfattas av något av förbuden i 6 eUer 19 9
enligt de uppgifter som lämnats av företagel eUer som annars är tiUgängU­
ga för verket och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa
enligt denna lag (icke-ingripandebesked).

Ett sådant beslut utgör hinder för Konkunensverket att besluto om åläg­ganden enUgt 23 9 förste stycket eller föra talan om konkunensskadeavgift enUgt 26 9.

21 9 Konkunensverket får återkaUa ett beslut enligt 20 9 > om

1.   de omständigheter som låg till gmnd för beslutet har förändrats i något VäsentUgt avseende,

2.   beslutet gmndades på oriktiga eUer vUseledande uppgifter, eller

3.   Marknadsdomstolen ändrar rättstiUämpningen så, att det klart framgår att avtalet eUer förfarandet som omfattas av beslutet fåUer under förbuden i 6 eUer 19 9-

Handläggningsregel för Konkurrensverket

22   9 Så snart en anmälan enligt 9 § eller en ansökan enUgt 20 9 som rör
ett avtal har kommit m tUl Konkunensverket skaU verket ge de parter i
avtalet som inte är sökande tillfälle att yttra sig över anmälan eller ansö­
kan.

128


 


Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar                 Prop. 1992/93:56

23   9 Konkurrensverket fär ålägga ett företag att upphöra med överträdel­
ser av förbuden i 6 eUer 19 9-

Om Konkurrensverket i ett visst faU beslutar att inte meddefe ett sådant åläggande, fär Stcxkholms tingsrätt göra det pä talan av ett företag som berön av överträdelsen.

24   9 Ett åläggande enUgt 23 9 gäUer omeddbart, om något annat inte bestäms.

25   9 Om det finns synnerUga skäl för det, fär ett äläggande enligt 23 9 meddelas för tiden tUl dess att firågan slutiigt har avgjorts. Tingsrätten fär meddefe ett sådant åfeggande bara sedan rättegäng inletts.

Konkurrensskadeavgift

26   9 Stcxkholms tingsrätt får på talan av Konkunensverket beslufe att ett
företag skaU betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om förete­
get eller någon som handlar på företogets vägnar uppsåtUgen eUer av oakt­
samhet har

1.   överträtt förbuden i 6 eller 19 §, eller

2.   åsidosatt ett villkor som har beslutots med stöd av 10 9 andra stycket. Avgiften tiUfaUer stoten.

27   9 Konkunensskadeavgift skall fastställas tUl lägst fem tusen kronor
cxh högst fem mUjoner kronor eller tiU ett högre belopp dock inte över­
stigande tio prcxent av företogets omsättning föregående räkenskapsår.

Riktas talan mot flera företog skall avgiften fastställas särskUt för vart och ett av dem.

28   9 När konkunensskadeavgift faststäUs skall särskUd hänsyn tas till
hur aUvarUg överträdelsen är och hur länge den har pågått.

I ringa faU skaU ingen avgift påföras.

29   9 Konkurrensskadeavgift enligt 26 9 försto stycket 1 fär mte påföras
för åtgärder som har vidtogits

1.   efter det att anmälan enligt 9 § eUer ansökan enUgt 20 9 kom in tiU Konkurrensverket och innan beslutet med anledning av anmälan eUer ansö­kan vann fega kraft, om åtgärdema Ugger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan, eller

2.   under den tid dä icke-ingripandebesked har gäUt, om inte beskedet har återkaUats med stöd av 21 § 2.

Försfe stycket 1 gäller dock inte om Konkunensverket inom en månad firån det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 9 år tillämpUg och att det inte finns skäl att tiUämpa 8 9 eUer att 19 9 är tillämplig. Ett såcfent beslut får meddelas bara om det år uppenbart att un­dantag inte kan bevUjas eller icke-ingripandebesked inte kan meddelas.


9 Riksdagen 1922193. I saml. Nr 56


129


30   9 Konkurrensskadeavgift fär påföras bara om stämningsansökan har    Prop. 1992/93:56
delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att överträdel­
sen upphörde.

Avgift fär inte påföras för åtgärder som omfattas av ett åläggande som har meddefets vid vite enUgt denna lag.

31   9 En påförd konkurrensskadeavgift faUer bort i den män verkstäUig­het inte har skett inom fem år från det att domen vann fega kraft,

32   9 För att säkentälfe ett anspråk på konkurrensskadeavgift fir Stock­holms tingsrätt beslute om kvantad. Därvid gäUer i tillämpUga delar vad som är föreskrivet i 15 kap. rättegångsbalken om kvantad för fordran,

Sktidestånd

33   9 Om ett företag uppsåtiigen eller av oaktsamhet överträder förbuden
i 6 eller 19 9. skall företoget ersätto den skacfe som därigenom uppkommer
för ett annat företog eller en avtalspart.

Rätten tiU sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år frän det att skadan uppkom.

Stcxkholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd enligt denna paragraf.

Företagsförvärv

Förbud mot företagsförvärv m.m.

34   5 Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjucfe ett
företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 9.

Förvärvet skaU förbjudas, om

1.   det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentiigt hämmar eUer är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkunens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd del av den, cxh

2.   detto sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.

Förbud fär dcxk inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en svensk eUer utländsk börs, en auktoriserad marknadspfets eUer någon an­nan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.

35   9 Ett förbud mot ett företogsförvärv innebär att förvärvet därefter blir OgUtigt.

36   9 Om det är tUlräckligt för att undanröja de skadliga effektema av ett företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enUgt 34 9 åläggas

 

1.   att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse, eller

2.   att genomföra någon annan konkunensfrämjande åtgärd.

130


 


Anmälan om företagsförvärv                                            Prop. 1992/93:56

37   9 Ett företagsförvärv skaU anmälas tiU Konkurrensverket av nägon
som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tiUsammans har en
omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra mUjarder kronor.

Om förvärvaren ingår i en gmpp som består av flera företag som har gemensamma ägarinttessen eUer som håUs samman pä något annat sätt, skaU gmppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsom­sättning.

Särskild undersökning avförvärv

38   9 Konkurrensverket fär beslufe om att genomföra en särskild under­
sökning av ett företagsförvärv som har anmälts enligt 37 9-

Ett sådant beslut skaU meddelas inom 30 dagar firån det att anmälan kom in tiU Konkurrensverket. Under denna frist fär den som är part i förvärvs­avtalet inte vidto nägra åtgärder för att fullfölja förvärvet.

Talan om företagsförvärv

39   9 En talan hos Stockholms tingsrätt enligt 34 eller 36 § får väckas
bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 9-

Talan skaU väckas inom tte månader frän beslutet. Tingsrätten fär pä begäran av Konkunensverket förlänga fristen med högst en månad i sän­der, om partema i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 ttedje stycket, förvärvaren samtycker tiU det eller om det finns synnerliga skäl.

40   9 Om Konkunensverket har beslutot att läinna ett företagsförvärv
utan åtgärd, fär talan enligt 39 9 försto stycket inte väckas bettäffande
förvärvet.

Etetto gäUer dock inte om en part i förvärvsavtalet har lämnat någon oriktig uppgift som påverkal beslutet.

Förbud i väntan på slutlig prövning

41   9 Om det är motiverat av ett aUmänt intresse som väger tyngre än
den olägenhet som åtgärden medför, får Stcxkholms tingsrätt på yrkande
av Konkunensverket för tiden till dess att en fräga enUgt 34 eUer 36 9
slutUgt har avgjorts förbjucfe partema i ett avtal om företagsförvärv att
fuUfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skaU yrkandet firamställas
skriftiigen.

Yrkandet fär mte bifallas utan att partema i förvärvsavlalet eUer, om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 9 ttedje stycket, förvärvaren fått tiUfäUe att yttra sig. I brådskande faU får dock åtgärden omedelbart beviljas att gälfe tiU dess att något annat beslutas.

131


Tid inom vilken en fÖrvärvsärende skall avgöras                  ProP- 1992/93:56

42   t Ett förbud eUer ett åläggande enUgt 34 eUer 36 9 får inte meddelas
senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna firist
får förlängas, om partema i förvärvsavtalet eUer, om förvärvet har skett pä
det sätt som anges i 34 9 ttedje stycket, förvärvaren samtycker tiU det eUer
om det finns synnerUga skäl. Förbud eUer åläggande fir dcxk inte medde­
fes senare än tvä är efter det att förvärvsavtalet ingicks.

Om tingsrättens dom överklagas, skaU Marknadsdomstolen avgöra målet inom tre månader firån det att tiden för överklagande gick ut. Vad som sägs i fönte stycket om förlängning av fristen gäUer cxkså Marknadsdom­stolens prövning.

Omprövtting

43   9 Ett förbud eller åläggande enUgt 34 eUer 36 9 utgör mte hinder mot
att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upphäva eller
mUdra fölbudet eUer åläggandet därför att dette inte längre behövs eller
inte längre är lämpligt.

Om tingsrätten eUer Marknadsdomstolen har lämnat en talan om ett före­tagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en part i för­värvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhåUanden av väsentUg betydelse för avgörandet.

44   9 Talan om omprövning enligt 43 9 väcks hos Stockholms tingsrätt
av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.

Talan enUgt 43 9 andra stycket skall väckas inom ett år efter det att saken slutUgt har avgjorts.

Uppgiftsskyldighet och undersökning

Allmän uppgifisskyldighet för företag m.m.

45   9 Om det behövs för att Konkurrensverket skaU kunna fullgöra sina
uppgifter enUgt denna lag, får verket ålägga

1.    ett företag eUer någon annan att tiUhandahålfe uppgifter, handlingar eUer annat,

2.    den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att instäUa sig för förhör på tid cxh plats som verket bestämmer, eUer

3.    en kommun eUer ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk eUer kommersiell nattir att redovisa kosmader och intäkter i verksaniheten.

46   9 Ett åläggande enligt 45 9 gäller omedelbart, om något annat mte
bestäms.

W-


Undersökning vid utredrung om överträdebe avförbud           Prop. 1992/93:56

47  9 Stcxkholms tingsrätt fär på ansökan av Konkunensverket beslufe att
verket fär genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om
detfe har överträtt förbuden i 6 eUer 19 9 > om

1. det finns anledning att ante att en överträdelse har skett,

2.   företaget inte rättar sig efter ett äläggande enligt 45 9 1 tliex det annan finns risk att bevis undanhåUs eUer förvanskas, och

3.   vikten av att åtgärden vidtas är tillräckUgt stor för att uppväga det intrång eUer annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åt­gärden.

Ansökan skaU göras skriftUgen.

48  9 Ett beslut enUgt 47 9 får avse även någon annan ån det företag som
är föremål för uttedning. Ett sådant beslut fär meddelas bara om

1. vad som föreskrivs i 47 § försto stycket 1 och 3 är uppfyUt,

2.   det finns särskUd anledning att ante att bevis finns hos den som an­sökan avser, cxh

3.   denne inte rättar sig efter ett åläggande enUgt 45 9 I eUer det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.

 

49   9 I brådskande fall får ett beslut enUgt 47 eUer 48 9 meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.

50   9 Ett beslut enligt 47 eller 48 § skall innehåUa uppgifter om

 

1.   föremålet för och syftet med undersökningen,

2.   tidpunkten när undersökningen skall börja, och

3.   Konkunensverkets befogenheter enligt 519-Beslutet gäUer omedelbart, om något annat inte bestäms.

51  9 När Konkurrensverket genomför en undersökning som har txslutets
enUgt 47 eUer 48 9, har verket rätt att

1.   granska bokföring och andra aflfärshandlingar,

2.   te kopior av eUer göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,

3.   begära muntUga förklaringar direkt på platsen, cxh

4.   fi tiUträde tiU lokaler, markområden, transportmedel cxh andra ut­rymmen.

Innan undersökningen börjar, skaU beslutet om denna visas upp för den hos vilken imdersökningen skall genomföras.

52  9 När en undersökning som har beslufets enUgt 47 eUer 48 9 skaU
genomföras, har den hos vilken undersökningen skaU genomföras rätt att
tiiUkaUa ett juridiskt bittäde.

I avvaktan på att ett sådant biträde mstäUer sig får undersökningen inte börja. Etetfe gäUer dock inte, om

1.   undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eUer

2.   undersökningen har beslutets enligt 49 9-

133


 


53   9 Konkurrensverket fär begära handräckning av kronofogdemyncUg-    Prop. 1992/93:56
heten för att genomföra de ätgärder som avses i 51 9 1> 2 cxh 4.

Gemensamma bestämmeber

54 9 Åtgärder enUgt 45 eUer 51 9 får inte avse en skiiftUg handling

1.   van innehåU kan antas vara sädant att en advokat eUer hans bittäde
inte fär höras som vittne därom, och

2.   som innehas av honom eUer av den tiU förmän för vilken tystnads­
plikten gäUer.

55   9 Vid ett äläggande enUgt 45 9 eUer en undersökning enligt SI 9 finns det inte någon skylcUghet att röja företagshemUgheter av teknisk natur.

56   9 Eten som är uppgiftsskyldig enUgt denna \ag fär mte betungas onö­digt.

Vite

Föreläggande av vite

57   9 Ett förijud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eUer 45 9 fir före­
nas med vite. Också ett beslut om undersökning enUgt 47 eller 48 9 fär
förenas med vite för att förmå ett företag eller nägon annan att undericaste
sig undersökningen.

Ett frivilUgt åtagande i samband med ett företagsförvärv får förenas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på talan av Konkur­rensverket.

58   9 Konkurrensverket fär förelägga vite för fullgörande av skyldigheter
enligt 37 9.

Utdömande av vite

59   9 Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag
fön vid tingsrätt av Konkunensverket. I fråga om vite som en domstol har
förelagt pä talan av ett företag får talan om utdömande föras även av före­
taget,

Stcxkholms tingsrätt är aUtid behörig att pröva en sädan talan.

överklagande

60   9 Beslut av Konkunensverket i följande firågor fär överklagas hos
Stockholms tingsrätt:

1.   undantag enUgt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 99,

2.   icke-mgripandebesked enligt 20 och 21 99)

134


 


3.   älägganden som verket har meddefet enUgt 23 9 fönte stycket och 25    Prop   1992/93:56 9, och

4.   ålägganden enUgt 45 9-

Ett beslut enUgt fönte stycket 1-3 får överklagas bara av ett företag som Ixrön av beslutet.

61   9 Konkunensverkets beslut enUgt 29 9 andra stycket fir överklagas bara i samband med överklagande av det beslut varigenom verket slutUgt avgör ärendet.

62   9 Andra beslut av Konkurrensverket enUgt denna feg än som avses i 60 eller 61 9 fii' mte överklagas.

63   9 Domar cxh beslut av Stcxkholms tingsrätt i följande mål och ären­den fär överklagas hos Marknadsdomstolen:

 

1.   älägganden enligt 23 9 andra stycket och 25 9,

2.   konkurrensskadeavgift enligt 26 9,

3.   kvarstad enUgt 32 9,

4.   företagsförvärv enUgt 34, 36, 41 och 43 9§,

5.   undersökningar enligt 47 och 48 9§, och

6.   prövning av överklaganden enligt 60 9-

Beslut under rättegången i frägor som avses i 25, 32 eUer 41 9 skall överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 9 som meddelats innan rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under rättegång.

Rättegängsbestämmelser

64    9 Om något annal inte följer av denna feg tUlämpas,

1.   beträffande rättegången i frägor som avses i 63 9 förste stycket 1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tiUåten, cxh

2.   beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 9 förste stycket 5 cxh 6, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

Vad som i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken sägs om hovrätten skaU i StäUet gälfe Marknadsdomstolen.

65   9 För Konkurrensverket som part i mäl cxh ärenden enUgt denna lag gäUer, i firäga om föreläggande för part cxh parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.

66   9 Vid behandlingen av en fråga enUgt 41 9 dä rättegång inte pågår tillämpas, utöver vad som föreskrivs där, vad som gäUer när en sådan firåga uppkommer i rättegång. Ett yrkande av Konkurrensverkets motpart om ersättning för kostnader fär dock prövas i samband med avgörandet av frägan om åtgärden.

L35


 


67   9 En åtgärd cnUgt 41 9 som har beslutats då rättegång inte pägär    Prop- 1992/93:56
skaU omedelbart hävas, om Konkunensverket inte beslutar om särskild

undersökning enUgt 38 9 cUer, om ett sådant beslut har meddelats, inte väcker talan enUgt 39 9- Detsamma gäUer om Konkurrensverket beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.

68   9 Innan ett mål om företagsförvärv avgön, skall förvärvaiens mot­part i förvärvsavtalet fi tiUfäUe att yttra sig. Detfe gäUer dock inte vid förvärv som har skett pä det sätt som anges i 34 9 tredje stycket.

69   9 Mål och ärenden i fråigor som avses i 63 9 förste stycket fir hand­läggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handläggningen skall ske enUgt vad som föreskrivs i 64 9 fönfe stycka 1,

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.   Etenna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2.   Genom lagen upphävs konkunenslagen (1982:729) och lagen (1991: 921) om förbud mot konkunensbegränsning i fråga om jordbmksproduk­ter.

3.   Följande gäUer i fräga om avtal som föreUgger när denna lag träder i kraft cxh för vilka inom sex månader från Ucraftträdandet tiU Konkunens­verket inkommer anmälan för undantag enUgt 8 9 cUer ansökan om icke-ingripandebesked enligt 20 9:

a)  Bestämmelsema i 7 9 skall inte tillämpas förrän sex månader efter den
dag cfe Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eller
ansökan.

b)   Bestämmelsema i 23 9 skall inte tillämpas före den tidpunkt som anges i a vad avser överträdelser av föibudet 16 9-

c)    Konkurrensskadeavgift enligt 26 9 eller skadeständ enUgt 33 9 for överträdelser av förbudet i 6 § får inte dömas ut för åtgärder som har vidtagits före den tidpunkt som anges i a, om åtgärderna Ugger inom ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eUer ansökan,

4.   I fråga om avtal som föreligger eller förfaranden som tillämpas när
denna lag träder i kraft och som är förbjudna enUgt 6 eUer 19 9 skaU
fölbuden inte gälfe, om avtalen eller förfarandena inom sex månader firån
lagens ikraftträdande

a)   ändras på sädant sätt att de omfattas av gmppundantag enUgt 17 9.

b)  ändras pä sådant sätt att de inte längre omfattas av 6 eUer 19 9> eUer

c)   upphör att tillämpas.

Vad som sägs i förste stycket a utgör dcxk inte hinder för Konkurrens­verket att återkaUa undanteget för ett avtal enUgt 18 9,

5.   Anmälan för undanteg enligt 8 9 eller ansökan om icke-ingripandebe­
sked enUgt 20 9 f< prövas före lagens Ucraftträdande.

1.36


 


I fråga om en anmälan eUer ansökan som görs före lagens ikraflrädande    Prop. 1992/93:56 gäUer punkt 3 a-c ovan. Eten tidsfrist som där anges skall dock vara tio månader.

6.    I firäga om avtal som avses i punkt 3 ovan cxh som anmäls i enlighet med vad som där föreskrivs, tiUämpas 13 9 med den avvikelsen att den tidpunkt firån vilken undantag skaU anses bevUjat räknas från lagens Ucraft­rädande. Detsamma gäUer i fråga om avtal som anmäls före lagens Ucraft­rädande.

7.    Äldre föreskrifter skaU fortfiuande tillämpas i fråga om företagsför­värv som har skett före Ucraftträdandet,

137


 


2  Förslag till                                                               Prop. 1992/93:56

Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhåUanden

Härigenom föreskrivs att 8 och 12 99 lagen (1956:245) om uppgifisskyl­dighet rörande pris- och konkunensförhållanden skaU upphöra att gälfe vid utgången av juni 1993.

138


 


Prop. 1992/93:56

3  Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:417) om Marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om Marknadsdomstol m.m,'

debatts i skaU upphöra att gäUa,

deb att 1-4, 9, 13, 13 a, 14, 15, 15 a, 16 och 18-20 99 skaU ha följan­de lydelse.


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


 


Marknadsdomstolen handlägger ärenden enUgt

1.    konkunenslagen (1982:729),

2.     marknadsföringslagen (1975: 1418),

3.     lagen (1971:112) om avtals­vUlkor i konsumentförhållanden,

4.     lagen (1984:292) om avtals­villkor meUan näringsidkare,

5.  produktsäkerhetslagen (1988:
1604),

6.    lagen (1992:138) om tillämp­
ning av avtal mellan Sverige, Nor­
ge och EEG om civil luftfart, om
inte annat följer av 20 9 nämnda
lag.


Marknadsdomstolen    handlägger mäl enligt

1.    konkunenslagen (1992:000),

2.     marknadsföringslagen  (1975: 1418),

3.     lagen (1971:112) om avtals­villkor i konsumentförhållanden,

4.   lagen (1984:292) om
avtalsvilUcor meUan näringsidkare,

5.  produktsäkerhetslagen     (1988:
1604).

Bestämmebema i 14, 15 och 16-22 99 tillämpas inte i mål enligt konkurrenslagen (1992:000). I stäl­let gäller vad som föreskrivs i den lagen.


 


' Omtiyckt 1984:294. Senaste lydelse av lagens mbrik 1972:732.  Senaste lydelse 1992:139.


139


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe 2 9'


Prop. 1992/93:56


 


Mot marknadsdomstolens beslut i ärenden enUgt denna lag får talan inte föras i annat fall än som följer av 23 9 lagen (1992:138) om till-lämprung av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfan. Detsamma gäUer domstolens beslut i övrigt enligt denna lag.


Mot Marknadsdomstolens dom el­ler beslut i mdl enUgt denna lag fär talan inte föras. Etetsamma gäUer domstolens beslut i övrigt enUgt denna lag.


3 9*


Marknadsdomstolen består av en ordförande, en vice ordförande samt tio andra ledamöter, av vilka fyra är särskilda ledamöter, tre för ärenden om konkurrensbegränsning och ärenden om avtabvillkor mellan näringsidkare samt en för ärenden om marknadsföring, ärenden om avtabvilUcor i konsumentförhållan­den och ärenden om produktsäker­het.


Marknadsdomstolen består av en ordförande, en vice ordförande samt fem särskilcfe lecfemöter.


4 9'


Ordföranden, vice ordföranden cxh en av de särskUcfe ledamötema för ärenden om konkurrensbegräns­ning och avtabvilUcor mellan nä­ringsidkare skall vara lagkunniga och erfama i domarvärv. De två övriga ledamötema för sådana ärenden skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden. Ledamo­ten för ärenden om marknadsföring, avtalsvillkor i konsumentförhållan­den och produktsäkerhet skall ha särskild insikt i konsumentfrågor.


Ordföranden, vice ordföranden cxh en av de särskUda ledamötema skaU vara Jurister cxh ha erfaren­het som domare. De andra särskil­da ledamöteraa skaU vara ekotw-mbka experter.


 


' Senaste lydelse 1992:139.  Senaste lydelse 1992:139. ' Senaste lydelse 1988:1606.


140


 


Nuvarande lydebe

Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamötema får ej utses bland personer som kan anses företräda företagsiruressen eller konsumeru- och löruagarintressen.


Föreslagen lydebe


Prop. 1992/93:56


För vice ordföranden och var och en av de särskUda ledamöteraa finns en eUer flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskUd ledamot gäUer även ersättare.

9 9*


Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och fyra andra le­damöter är närvarande. / beslut skall lika antal ledamöter som fö­reträder företagarintressen samt konsument- och löruagarintressen deUaga.

Av de särskilda ledamöterna del­tager vid haruiläggning av ärenden om konkurrensbegränsning eller av­tabvillkor mellan näringsidkare endast de som har utsetts för så­dana ärenden och vid handläggning av ärenden om marknadsföring, av­talsvillkor i konsumentförhållanden eller produktsäkerhet endast den som har utsetts JÖr sådana ärenden.

Omförhandling som avses i 4 el­ler 5 i konkurrenslagen (1982:729) finns särskilda föreskrifter i 14 §.

Ordföranden kan ensam på dom­stolens \ägi\ai företaga förberedan­de åtgärd och pröva fiåga om av­skrivning av ärende.


Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och tre andra le­damöter är närvarande.

Ordföranden får ensam på dom­stolens vägnar vidta förixredande åtgärder och pröva frågor om av­skrivning av mål.

Ordföranden får förordna sekre­terare hos domstolen att ensam på domstolens vägnar vidta förbere­dande åtgärder.


 


' Senaste lydelse 1988:1606.


141


 


Nuvarande tydebe


Föreslagen lydelse 13 9'


Prop. 1992/93:56


 


Ansökan som avses i 17 i kon­kurrenslagen (1982:729) görs skrift­ligen. Detsamma gäller ansökan om förbud eUer äläggande enUgt 2-4 99 marknadsföringslagen (1975:1418), 1 9 lagen (1971:112) om avtalsvUl­kor i konsumentförhållanden, 1 9 lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare eUer 5-9 99 eUer 12 9 ttedje stycket produkt­säkerhetslagen (1988:1604) samt ansökan enligt 16 9 lagen (1992: 138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. Av ansökningen skall fram­gå de skäl på vilka ansökningen gmndas cxh den uttedning sökan­den åberopar.


Ansökan om förbud eller äläg­gande enligt 2-4 99 marknadsfö­ringslagen (1975:1418), 1 9 lagen (1971:112) om avtalsvUUcor i kon­sumentförhållanden, 1 9 lagen (1984 :292) om avtalsvUlkor meUan näringsidkare eller 5-9 99 eller 12 9 tredje stycket produktsäkerhets-lagen (1988:1) görs sbyUigen. Av ansökningqutkall de skäl fram­gå pä vilka ansökningen gmndas och den utredning som sökanden åberopar.


13a§'


I fråga om rätt för sammanslut­ningar av näringsidkare alt med­verka i ärenden som avses i 13 § andra meningen galler följande särskUcfe regler.

Om en sammanslutning av nä­ringsidkare gör sannolikt att ut­gången av ärerulet kan ha betydan­de intresse för medlemmama i sammanslutningen, fär marknads­domstolen på ansökan av samman­slutningen tiUåte att denna, vid sidan av enskUd part, medverkar i förfarandet cxh därvid åberopar bevisning.


1 fråga om rätt för sammanslut­ningar av näringsidkare att med­verka i mdl som avses i 13 9 gäller följande särskilda regler.

Om en sammanslutning av nä­ringsidkare gör sannolikt att ut­gången av målet kan ha betydande inttesse för medlemmarna i sam-manslubiingen, fär Marknadsdom­stolen på ansökan av sammanslut­ningen tiUåte att denna, vid sidan av en enskUd part, medverkar i för­farandet och därvid åberopar bevis­ning.


 


Ansökningen om medverkan skall vara skriftiig cxh innehåUa de skäl som den gmndas på.

■'Senaste lydelse 1992:139. » Senaste lydelse 1985:927.


142


Nuvarande lydebe


Förevarande lydebe


Prop. 1992/93:56


Parterna skaU beredas tiUfälle att yttra sig över ansökningen. Etenna fär inte bifaUas, om parten på den sida som ansökningen om medverkan avser motsätter sig dette.

14 9'


Sökanden och hans motpart skaU beredas tUlfälle att vid sammanträ­de inför Marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och före­bringa den utredning de viU åbe­ropa.

Sökanden cxh hans moQiart skaU beredas tiUfäUe att vid sammanttä­de inför marknadsdomstolen lägga firam sina synpunkter cxh före­bringa den uttedning de viU åbe­ropa. Till sådaiu sammanträde skall ombudsmannen för frågor av den art som ärendet rör kallas, även om han ej är sökande. Vidare skall den som medverkar enUgl 13 a 9 kallas tiU sammanträdet.

/ mål enligt marknadsföringsla­gen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtabvilUcor i konsumentför­hållanden och produktsäkerhets­lagen (1988:1604) skaU konsument­ombudsmannen kallas till samman­träde, även om han iiue är sökande. Vidare skaU den som medverkar enligt 13 a § kaUas tiU sammanträ­de.

Före sammanttäde kan muntiig eller skriftlig förberedelse äga mm i den utsträckning domstolen bestämmer.

Förhandling som avses i 4 eller 5 9 konkurrenslagen (1982:729) skaU äga rum vid sammamräde med par­tema itiför domstolen eller dess ankrande. Domstolen eller ord­föranden får även överlägga enskiU med part. Förhandlingen skall dock alltid avslutas vid sammanträde med partema inför domstolen.


Senaste lydelse 1985:927.


143


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe 15 9'°


Prop. 1992/93:56


 


Ärende fär avgöras och beslut med anledning av särskUd pröv­ning enUgt 15 a 9 meddelas utan sammanträde enUgt 14 9 fönte stycket, om tillfredsställande utredning föreUgger cxh part mte begär sammanträde. Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås utan sådant sammanträde.

Fråga omförbud, åläggande eller tilbtånd erdigt 18 9 konkurrens­lagen (1982:729). förbud enligt 21 9 samma lag eUer förbud eller åläg­gande enligt 13 9 marknadsförings­lagen (1975:1418), 5 § lagen (1971: 112) om avtalsvUlkor i konsument-förhåUanden eller 21 § produktsä-kerhetsfegen (1988:1604) kan prö­vas utan sammanträde enligt 14 § förste stycket.

Förbud eller åläggande, som av­ses i andra stycket, eller återkal­lebe av tilbtånd, som avses dår, fil inte beslutas utan att den som fölbudet, åläggandet eller återkal-leben avser fitt tUlfälle att yttta sig i frågan, såvida det inte finns an­ledning ante, att han avvikit eller eljest håUer sig undan. I ett ärende om åläggande eUer förbud enligt 5-9 9 eUer 12 9 tredje stycket pro­duktsäkerhetslagen får marknads­domstolen dock även i annat faU omedelbart meddela beslut enligt 21 9 samma lag, om synnerliga skäl föreligger.


Mål fil avgöras och dom med an­ledning av särskUd prövning enUgt 15 a 9 meddelas utan sammanträde enligt 14 9 fönte stycket, om tiU­fredsstäUande utredning föreUgger och part inte begär sammanträde. Ansökan som uppenbart inte förtjä­nar avseende fir avslås utan sädant sammanträde.

Fråga om föibud eUer åläggande enligt 13 9 marknadsföringslagen (1975:1418), 5 9 lagen (1971:112) om avtalsvUlkor i konsumentför­hållanden eUer 21 9 produklsä-kerhetslagen (1988:1604)/Jr prö­vas utan sammanträde enligt 14 9 förste stycket.

Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får mte beslutas utan att den som förbudet eller åläggan­det avser fitt tiJlfäUe att yttra sig i frågan, såvicfe det inte finns anled­ning ante, att han awikdt eUer eljest håller sig undan. I ett mål om åläg­gande eUer förbud en-ligt 5-9 9 el­ler 12 9 ttedje stycket produktså-kerhetslagen fär Marknadsdomsto­len dcxk även i annat faU omedel­bart medde-fe beslut enUgt 21 9 samma lag, om synnerUga skäl fö­reUgger.


 


' Senaste lydelse 1988:1606.


144


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe 15 a 9"


Prop. 1992/93:56


 


Marknadsdomstolen kan tiU sär­skUd prövning ta upp

1.    i ärende som avser prövning
enligt 2 9 konkurrenslagen (1982:
729) frågan humvida näringsidkare

föranleder skadlig  verkan  av en konkurrensbegränsning,

2.   i ärende som avser prövning
enUgt 6-9 9 eUer 12 9 ttedje stycket
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
frågan humvida et\ vara eller en
tjänst medför särskild risk för skada
pä person eUer egendom.


Marknadsdomstolen får tiU sär­skUd prövning i mäl som avser prövning enUgt 6-9 9 eUer 12 9 tredje stycket produkt säkerhetslagen (1988:1604) ta upp frågan humvida en vara eUer en tjänst medför sär­skUd risk för skada pä person eUer egendom.


16 9

Bestämmelsema i 5 kap. rättegångsbalken om offentiighet vid domstol äger motsvarande tiUämpning vid marknadsdomstolen.

Utöver vad som följer av första stycket kan domstolen fö/vndna att sammanträde för handläggning av konkurrensbegränsningsärende skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att förhandlingsarbetet i ärendet skulle försvåras till följd av offentligheten.

18 §'


Marknadsdomstolen kan vid vite förelägga part eUer annan, som kan antagas ha upplysning att lämna som är av betydelse i ärendet, att instäUa sig personUgen inför dom­stolen. Etemstolen kan beslute att den som ej är part skaU höras som


Marknadsdomstolen fiir vid vite förelägga part eUer annan, som kan antas ha sådana upplysningar att lämna som är av betydelse i målet, att mstäUa sig personUgen inför domstolen. Domstolen kan beslufe att den som inte är part skaU höras


" Senaste lydelse 1988:1606 " Senaste lydelse 1987:757


\0 Riksdagen /922I93. /saml. Nr 56


14.


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


Prop. 1992/93:56


 


vittne. Därvid äger 36 kap. 3, 5 och 6 99. 10 9 andra stycket, 11 9, 13 9 fönto stycket och 14 9 rätte­gångsbalken motsvarande tilllämp­ning. Vägrar vitme utan giltigt skäl att avlägga ed eUer att avge vittnes­mål eUcr besvara fråga, fär domsto­len vid vite förelägga vittnet att fuUgöra sin skylcUghet.

Part eUer den som medverkar en­Ugt 13 a 9 kan även föreläggas vid vite att tilUiandahålla domstolen handling, vamprov cxh Uknande som kan ha betydelse i ärendet. Detfe mnebär dcxk ej skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk na­ttir.


som vitme. Därvid tillämpas 36 kap. 3, 5 och 6 99. 10 9 andra stycket, 11 9, 13 9 fönte stycket och 14 9 rättegångsbalken. Vägrar vitme utan gUtigt skäl att avlägga ed eUer att avge vitttiesmäl eUer besvara firäga, fir domstolen vid vite förelägga vitmet att fullgöra sin skyldighet.

Part eUer den som medverkar en­Ugt 13 a 9 fi även föreläggas vid vite att tillhandahålfe domstolen handling, vamprov cxh liknande som kan ha betydelse i målet. Dette innebär dcxk inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur.


I fråga om vite som avses i denna paragraf gäller 9 kap. 8 9 rättegångs­balken.


Eten som ej är part cxh inte heller medverkar enUgt 13 a § och som efter kaUelse av marknadsdomstolen instäUt sig inför domstolen har rätt till ersättning enligt vad i rätte­gångsbalken är föreskrivet om er­sättning tiU vitme eUer sakkunnig. I ärende vari ombudsrrum för talan tiUämpas bestämmelsema för mål om aUmänt åtal och i annat ärende bestämmelserna för mål vari förlik­ning är tiUåten. Skall ersättning utges av parterna en för båda och båda för en, skaU domstolen slutiigt fördefe kosttiaden mellan dem med hälften å vardera.


Den som inte är part cxh inte heller medverkar enligt 13 a § cxh som efter kallelse av Marknads­domstolen inställt sig inför domsto­len har rätt till ersättning enligt vad i rättegångsbalken är föreskrivet om ersätming till vittne eUer sakkunnig. / mål där Konsumentombudsmannen för talan tillämpas bestämmelsema för mål om allmänt åtal. / andra mål tillämpas bestämmelserna för mål vari förlikning är tilfeten. SkaU ersätttiing utges av parteraa en för båda och båda för en, skaU domsto­len slutiigt fördela kostnaden mellan dem med hälften på vardera.


14(1


 


Nuvarande lydebe


Förevarande lydebe

19 §13


Prop. 1992/93:56


 


I marknadsdomstolens beslut var­igenom ärende ellei sådan fräga som avses i 15 a 9 avgön anges de skäl pä vilka beslutet gmndas. Be­slut som nu nänmts och beslut som avses i 15 9 andra stycket sänds tiU parterna, tiU den som medverkar enligt 13 a 9 och tiU sådan myndig­het som avses i 4 9 produktsäker­hetslagen (1988:1604) samma dag som det meddelas.


I Marknadsdomstolens dom var­igenom mål dier såcfen firåga som avses i 15 a 9 avgön skall de skäl anges pä vilka domen grundas. Do­men och ett sådant beslut som avses i 15 9 andra stycket skall sändas tiU partema, tiU den som medverkar enUgt 13 a § och tiU sädan myndig­het som avses i 4 9 produktsäker­hetslagen (1988:1604) samma dag som domen eller beslutet meddefes.


 


20

Skall ansökan, kallelse eller fö­reläggande tiUstäUas part eller annan, sker det genom delgivning. Etetsamma gäUer beslut som sänds enligt 19 9. Annan handling får tilbtälUis part eller annan genom delgivTung, om det anses erforder­Ugt.

Delgivning av beslut av mark­nadsdomstolen, viUcet innefattar vitesföreläggande enUgt konkur­renslagen (1982:729), marknads-förmgslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtalsviUkor i kon­sumentförhållanden, fegen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan nä­ringsidkare eUer produktsäker­hetslagen (1988:1604), får inte ske enUgt 12 9 delgivningslagen (1970: 428), om det inte finns anledning att anfe att den sökte har avvikit eUer pä annat sätt häUer sig undan.


Skall ansökan, kallelse eller fö­reläggande tiUstäUas en part eller någon annan, sker det genom del­givning. Etetsamma gäller dom eller beslut som sänds enligt 19 9- För andra handlingar får delgivning an­vändas om det anses erforderligt.

Itelgivning av sådana domar eller beslut av Marknadsdomstolen, som innefattar vitesföreläggande enUgt marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (1984:292) om avtalsvUUcor meUan näringsidkare eUer prcxiuktsäker-hetslagen (1988:1604), får mte ske enligt 12 9 delgivningslagen (1970: 428), om det inte finns anledning att ante att den sökte har awUdt eller på annat sätt håUer sig undan.


 


1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

" Senaste lydelse 1988:1606 ' Semaste lydelse 1988:1606


147


 


2. Föreskriftema i 13, 14, 15, 15 a, 16 och 18-20 99 i deras äldre lydel­ser skaU fortfarande tillämpas vid handläggningen av ärenden om företags­förvärv enligt punkten 7 i övergångsbestämmelsema tiU konlcunenslagen (1992:000).


Prop. 1992/93:56

14.S


 


Prop. 1992/93:56 4 Förslag till

Lag om ändring i CECA-lagen (1972:762).

Härigenom föreskrivs att 10 9 CECA-lagen (1972:762) skaU upphöra att gälfe vid utgängen av juni 1993.

149


 


5  Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 9 aktiebolagslagen (1975:1385) skaU ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:56


14 kap. 3 9'


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skaU det anmälas av bofe­get för registrering. Om det ej skett inom fyra månader frän bolagsstäm­mans beslut eUer om registteringsmyndigheten genom fegalcraftägande be­slut avskrivit sädan anmälan eller vägrat registtering av avtalet, är frågan om fusion förfaUen.


Hinder mot registtering av avtal om fiision erUigt 2 9 möter

1.   om fiisionen förbjudits enligt
konkurrenslagen   (1982:729)   eller
om näringsfrihetsombudsmannen in­
te beslutat lämna fiisionen utan åt­
gärd enligt 20 iförsta stycket
konkurrenslagen eller

2.    om ej yttrande företes från
auktoriserad eUer godkänd revisor
av vilket framgår att aktiekapitalet

i det övertagande bolaget inte över­stiger de överlåtande tx)lagens sam­manlagcfe verkUga värde för det övertagande bolaget.


Hinder mot registrering möter om fusionen har förbjudits enUgt kon­kurrenslagen (1992:000) eller lagen (1992:000) om ett europebkt eko­nomiskt samarbetsområde (EES) el­ler om prövning av fiisionen pågår enligt någon av dessa lagar.

För registrering av ett fusions-avtal enligt 2 9 krävs vidare att ett yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget inte överstiger de överfetande bolagens samman­lagda verkliga värde för det överta­gande bolaget.


 


Etenna lag tiäder i kraft den 1 juli 1993.

Senaste lydelse 1982:733


150


 


6  Förslag Ull                                                              Prop. 1992/93:56

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 9 sekretesslagen (1980:100) skaU upp­höra att gälfe vid utgången av juni 1993.


 


7 Förslag till

Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 9 bankaktiebolagslagen (1987:618) skaU ha följande lydelse.

11 kap. 3 9'

Nuvarande tydebe               Föreslagen lydebe

När ftisionsavtalet har gcxlkänts av bolagsstämman skaU det anmälas av det överfetande bankaktiebolaget för registrering. Om detfe inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eUer om Finansinspektione ge­nom lagakraftvunnet beslut har avskrivit en såcfen anmälan eUer vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion faUit.

Hinder mot registtering  möter. Hinder mot registtering  möter,

om fusionen har förbjudits enligt om fusionen har förbjudits enUgt

konkurrenslagen   (1982:729)   eller konkurrenslagen   (1992:000)   eller

om   näringsfrihetsombudsmannen lagen (1992:000) om ett europeiskt

inte har beslutat att lämna fiisionen ekonomiskt samarbetsområde (EES)

utan åtgärd erdigt 20  första styck- eller om prövrung av fiisiorxen på-

et konkurrenslagen.          går enligt någon av dessa lagar.

För registrering av ett fiisionsavtal enligt 2 9 krävs vidare att ett yttran­de företes firån en auktoriserad revisor, av vUket firamgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget inte överstiger de överlätande bolagens samman­lagcfe verkUga värde för det övertegande bolaget.

Denna feg ttäder i kraft den 1 juU 1993.

Senaste lydelse 1991:936


Prop. 1992/93:56

152


 


8 Förslag till

Lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 9 och 8 k:. 5 9 sparbankslagen (1987:619) skaU ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:56


7 k. 4 9'


Nuvarande tydebe


Föreslagen tydebe


När fusionsavtalet har godkänts av sparbanksstämman skaU det anmälas av den överfetande sparbanken för registtering. Om dette inte har skett inom fyra månader firån stämmans beslut eller om Fmansinspektionen ge­nom lagakrafitvunnet beslut har avskrivit en såcfen anmälan eUer vägrat re-gistiering av avtalet, har frågan om fusion falUt.


Hinder mot registtering möter, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1982:729) eller om näringsfrihetsombudsmannen inte har beslutat att lämrui fiisionen utan åtgärd enligt 20  första styck­et konkurrenslagen.


Hinder mot registtering möter, om fusionen har förbjudits enUgt konkurrenslagen (1992:000) eller lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) eller om prövning av fiisionen pågår enligt någon av dessa lagar.


8 kap. 5 9'

Sparbanken skaU inom fyra månader från stämmans beslut enUgt 1 9 fönfe stycket anmäla beslutet till Finansinspektionen för registrering. Frägan om ombUdning har fallit om anmälan inle gjorts inom föreskriven tid eUer om Finansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av beslutet.


Beslutet fär inte registteras om ombUdningen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1982:729). Hin­der mot regbtrering föreUgger också om näringsfrihetsombudsman­nen inte har beslutat att lämna ombildningen utan åtgärd enligt 20 9 första stycket konkurrenslagen.


Beslutet får inte registreras om ombildningen har förbjudits enUgt konkurrenslagen (1992:000) eller lagen (1992:000) om ett europebkt ekonombkt samarbetsområde (EES) eller om prövning av ombildningen pågår enligt någon av dessa lagar.


 


' Senaste lydelse 1991:936  Senaste lydelse 1991:936


153


 


Etenna feg träder i kraft den 1 juU 1993.


Prop. 1992/93:56

154


 


Prop. 1992/93:56 9 Förslag till

Lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 9 föreningsbankslagen (1987:620) skaU ha följande lydelse.

10 kap. 4 9'

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

När fusionsavtalet har godkänts av föreningsbanksstämman skaU det anmälas av den överfetande föreningsbanken för registrering. Om detfe inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansin­spektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eUer vägrat registtering av avtalet, har frågan om fusion fiilUt.

Hinder mot registtering  möter. Hinder  mot registtering  möter,

om fusionen har fölbjudits enUgt om fusionen har förbjudits enUgt

konkurrenslagen   (1982:729)   eller konkurrenslagen   (1992:000)   eller

om    näringsfrihetsombudsmannen lagen (1992:000) om ett europebkt

inte har beslutat att lämna fusionen ekonombkt samarbetsområde (EES)

utan åtgärd enligt 20 Iförsta styck- eller om prövrung av fiisionen på-

et konkurrenslagen.         går enligt någon av dessa lagar.

Om fusionsavlalet har godkänts av fuUmäktige, skaU registreringsanmä­lan innehåUa försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i 7 kap. 12 9 Qärde stycket skett.

Denna lag tiäder i kraft den 1 juU 1993.

' Senaste lydelse 1991:936

155


 


10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska före­ningar

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 9 lagen (1987:667) om ekononuska föreningar skaU ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:56


12 kap. 5 9


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


När ftisionsavtalet har slutUgt godkänts av föreningsstämman skaU det anmälas av förenmgen för registtering. Om dette inte har skett inom fyra månader ftän stämmans beslut eUer om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande tieslut har avskrivit en sådan anmälan eUer vägrat regist­rering av avtalet, har frägan om fusion falUt.


Hinder mot registtering möter, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (1982:729) eller om näringsfrihetsombudsmannen irue har beslutat att lämna fusionen utan åtgärd erdigt 20 § första stycket konkurrenslagen.


Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudits enUgt konkunrenslagen (1992:000) eller lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonombkt samarbetsområde (EES) eller om prövning av fusionen på­går enligt någon av dessa lagar


 


Etenna lag träder i kraft den I juU 1993.


156


Prop. 1992/93:56 11  Förslag till

Lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samar­betsområde (EES)

Härigenom föreskrivs att det i lagen om ett europeiskt ekonomiskt sam-artxtsomräde (EES) slcaU införas en ny paragraf, 10 a 9> av följande ly­delse.

10 a 9

Bestämmelsema i artikel 53.1 i EES-avtalet är inte tillämpUga pä sådana kategorier av avtal meUan företag, beslut av företagssammanslutiiingar och samordnade förfaranden som kan antas uppfyUa fömtsätttiingama i artikel 53.3 samma avtal (gruppundantag).

Sådana kategorier av avtal, beslut cxh samordnade föriaranden som av­ses i fönte stycket anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen.

Vad som sägs i denna paragraf utgör inte hinder för den rätt som EG-kommissionen cxh EFTA:s övervakningsmyndighet har enUgt EES-avtalet att i ett visst faU bestämma att ett gmppundanntag inte skaU tUlämpas, om ett avtal, beslut eller samordnat förfarande har vissa verkningar som är oförenliga med de vUlkor som anges i artikel 53.3 i EES-avtalet.

157


 


Prop. 1992/93:56 NÄRINGSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992

Närvarande: stetsministem BUdt, ordförande, cxh stetsråden B. Wester­berg, Friggebo, Johansson, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Din­kelspiel, Thurdm, HeUsvUc, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, OdeU, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Stetsrådet P. Westerberg anmäler fråga om ny konkurrenslagstiftning.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till rUcsdagen om ny konkunenslagstiftning i enlighet med bilagan till dette protokoU.

Ur protokollet: Maud Melin

158


 


Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd

Konkurrens för ökad välfärd

I Sverige, liksom i de fleste andra industriländer, har produktivitetstiUväxten försvagats de tvä senaste årtiondena. En hög löne- och prisstegringstakt utgör ett hot mot den samhäUsekonomiska balansen och därmed mot den fulfe sysselsättningen.

KonlcunenspoUtiken är ett viktigt insfeg i stabiUseringspoUtiken samt en fömtsättning för gcxi resurshållning, ekonomisk tiUväxt, utveckling av välfärden cxh intemationell konkunenskraft. Begränsning av konkunensen innebär att marknadens effektivitet som styrmekanism försämras.

Fri cxh väl fungerande konkunens där konsumenteraa har möjUghet att välja mellan olika varor cxh tjänster är alltså en viktig del av den ekonomis­ka politiken. Genom att utbudet styrs av hushållens önskemål och preferen­ser uppnås en samhällsekonomisk effektivitet.

I det marknadsekonomiska systemet är konlcunensen ständigt hotad. Företag kan genom fusioner, kartellbildningar eller andra former av konkurrensbe­gränsande samverkan skaffa sig en marknadsmakt som sätter konkunensen ur spel.

I mcxlema välfärdssteter har det därför ansetts nödvändigt att använcfe olUca konkunenspoUtiska medel. Ett viktigt medel är en konkunenslagstiftning som ger samhäUet möjligheter att ingripa mot skadUga konkurrensbe­gränsningar. En effektiv konkunenspoUtik minskar behovet av special­regleringar för olika sektorer av ekonomin.

Konkurrenskommittén har enligt sina direktiv haft i uppgift att kartiägga hur konkurrensförhåUandena förändrats under de senaste tio åren samt att analysera vilken betydelse konkunensförhållandena har för att de centrafe ekonomisk-poUtiska målen skall kunna nås. I uppgiften har även ingått att föreslå åtgärder som verksamt kan bidra tiU en ökad konlcurrens och att överväga ändringar i konkunenslagstifuiingen.

Direktiven delar in arbetet i tre faser. I den fönte fasen har kommittén gått igenom de reglerade sektorema, livsmedels-, bygg- och transportsektom cxh lagt fram förslag i syfte att förbättra de olika marknademas funktionssätt.

I fas nummer två har kommittén behandlat frågan om prisinformation tiU konsumentema och lagt fram förslag till hur sådan prisinformation kan förbättras.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 1


159


 


I den tredje fasen, som nu redcjvisas, presenteras generelfe slutsatser om    Prop. 1992/93:56 konkurrensförhåUandena i den svenska ekonomin. Vidare framläggs förslag    Bilaga 1 om förändring av konkurrenslagstiftningen, om avreglering cxh om en ny effektivare myndighetsorganisation för konlcurrensvården.

I en senare fas kommer även konkurrensen inom den kommunafe sektora att behandlas.

Konkurrensförhållandena i Sverige

Av den studie om konkurrensförhåUandena i 61 branscher som sfetens pris-cxh konkurrensverk (SPK) har genomfört för kommitténs räkning framgår att konkurrensen inom flertalet av de sttiderade branscherna fungerar otiUftedsställande. Fömtom många s.k. 'naturUga" konkunenshinder, som beror t.ex. pä att det föreUgger stordriftsfördelar i produktionen, finns det en rad andra aUvarUga hinder mot en effektiv konkurrens, nämUgen

-   Privata överenskommeber och samarbete mellan företag i form av dels vertikalt samarbete, t.ex. mellan producenter, leverantörer, återförsäljare eUer reparatörer, dels horisontellt samaitxte meUan prcxlucenter eUer leverantorer som befinner sig på samma nivä i prcxluktionskedjan. 1 det senare fallet handlar det ofte om cirkaprisUstor och annat prissamarbete.

-   Dominerande ställning för vissa företag förekommer i ett stort antal branscher, i synnerhet inom livsmedelsindustrin och byggmaterialindu­strin. Inom flertalet branscher har koncentrationen ökat.

-   OffentUga regleringar och subventioner förekommer cxkså inom många områden. Ete offentiiga ingreppen är av mycket olika karaktär: pris­regleringar, tekniska normer, tullar och andra importhinder, subventioner som begränsar konsumentemas priskänslighet, samt konkurrenshinder som gäUer själva den kommunala eller stetUga verksamheten. Ete senare är delvis en följd av de lagar som reglerar kommunernas cxh andra offentUga organs verksamhet. Etet finns också konkurrenshinder som beror av kommunemas praxis när det gäUer t.ex. upphancUing cxh redc}visning.

Mellan de olika typema av konkunenshinder finns ofta nära samband. En offentUg prisreglering leder t.ex. inte säUan tUl ett konkurrensbegränsande samarbete mellan företagen.

SPKs uttedning har främst varit inriktad på att kartiägga cxh beskriva förekomsten av konlcurrenshinder.

Kommittén redovisar även vissa studier där man har försökt att analysera effektema av olUca konkunenshinder. Dessa studier visar pä betydelsen av att stärka konkurrensen på hemmamarknaden genom att bl.a. öppna skyddade sektorer av den svenska ekononrun. Det är således vUctigt att det

160


 


finns möjUgheter tiU nyetableringar och att marknadema är utsatte för    Prop. 1992/93:56 potentieU konkurrens från inhemska cxh utländska företag samt från nya    Bilaga 1 prcxlukter cxh nya tekniska lösningar.

Vi diskuterar även hur konicunensförhålfendena förändrats under 1980-talet och konsteterar att konkunensen i flera avseenden har försämrats. Bl.a. har koncentrationen inom många branscher ökat. Konkurrensbegränsningar har enUgt vår bedömning inte tillräckligt effektivt kunnat förtlindras genom konkurrenslagen (1982:729) eUer genom att ökade resurser för konkurrens­värden StäUts tiU myndighetemas förfogande.

Kommittén konsteterar att våra kunskaper om olika konkurrenshinder cxh deras effekter pä resurshushållning, ekonomisk tiUväxt, prisbUdning cxh välfärd är bristfälUga. Branschuttedningar, analyser av konkurrenshinden samhäUsekonomiska effekter och en ökad satsning på forskning om konlcurrensfrågor är därför viktiga inslag i den framticfe konkunenspoliti­ken.

Svensk och utländsk konkurrenslagstiftiung

Den nuvarande svenska konkunenslagen bygger på den s.k. nussbmksprin-cipen, vars fegtekniska uttryck är den s.k. generalklausulen. Föibudsprin-cipen, som dominerar i utiändska konkunensrättssystem, däribland EGs, har i Sverige hittills tegit sig uttryck i förbud mot anbudskarteUer cxh bmttopri­ser. Eten svenska lagstifmingen på området har således hittiUs varit mindre långtgående när det gäller att hindra konkunensbegränsande förfaranden än lagstiftningen i många andra industiiländer.

Kommitténs utvärdering av lagstiftningen visar att den inte varit tillräckligt effektiv för att angripa det omfattande prissamarbete cxh den marknads-delning som förekommer. Reglema för konttoU av företagsförvärv har inte heUer varit tillräckliga.

I Norge och Finland pågår arbete för att reformera konkunenslagstiftningen. I Pinland har recfen förslag lagts med nya föibud mot prissamaibete cxh marknadsdelning. Eten norska konkunensutredningen har en motsvarande inriktning. I EG-ländema pågår en prcxess där de nationeUa reglema närmas tiU den gemensamma konkunensrätten. Det betyder att förbudsprin­cipen nu har vunnit insteg i ytterligare ett antal västeuropeiska länder.

Behovet av en ny konkurrenspolitik

Komnutténs genomgång av konkunensförhåUandena i det svenska näringsU­vet visar att konlcunenspolitiken behöver förstärkas. En ny konkunenspo­Utik behövs bl.a. av följande skäl:


11 Riksdagen 1922193. I saml. Nr 56


161


-    KonkurrenspoUtiken spelar en aUt vUctigare roU för att uppnä centrafe    Prop. 1992/93:56 poUtiska mål vad gäUer t.ex. stabUiseringspoUtiken, tiUväxUtiken cxh    Bilaga 1 europapoUtiken,

-    Ete konkurrenspoUtiska medlen bör kunna umyttjas mera flexibelt,

-    Nuvarande lag cxh myndighetsorganisation har inte kunnat förhindra en ökad koncentration inom näringsUvet cxh konkurrensbegränsande samarbete mellan företag.

-    Eten svenska lagstiftningen behöver anpassas tiU den intemationelfe utvecklingen.

EnUgt kommitténs uppfattning behövs det en serie av åtgärder för att förbättra konkurrensen i den svenska ekonomin. StetUga och kommunala regleringar behöver ses över med sikte pä att avskaffa eUer förändra sådana regleringar som har starkt konkunensbegränsande verkan. Etette gäller bl.a. olika former av etableringshinder, importhinder och vissa priskonttoller. Etet krävs uttedningar cxh infonnation om rådande marknadsförhållanden cxh konkurrenshinder i syfte att möjliggöra för aktorer på marknaden att agera så att en effektiv cxh väl fungerande konkunens uppnås. Etet krävs kraftfiilfe åtgärder genom en skärpning av konkunenslagen i syfte att motverka konlcunensbegränsande agerande från olUca aktörer.

En ny konkurrenslag

Utgångspunkten för arbetet med den nya konkunenslagen har varit att främja bl.a. effektiv resurshushållning, fömyelse cxh ekonomisk tillväxt. Artxtet har varit inriktet på att effektivisera lagstiftningen i fönte hand cfe det gäUer prissamverkan, marknadsdelning cxh företagsförvärv. Kommittén har aUtså sökt precisera målen för konkunenslagstiftningen cxh knyte dem tiU de centrala ekonomiska och politiska målen. Målformuleringen utgår från att konkunenslagstiftningen inte bara är avsedd att påverka för­hållandena inom näringslivet utan även förhållandena inom stora delar av den offentUga sektora.

Ändamålet med konkurrenslagen skall vara att skapa cxh upprätthålla en effektiv konkurrens som

1.       främjar rationell prcxluktion och god resunhåUning

2.       bidrar tiU att öppna marknader samt firämjar etablering av nya företag cxh utveckling av nya produkter

3.       leder tiU lägre priser

4.       ger konsumenter cxh andra köpare valfrihet och möjligheter att påverka utbudet av varor cxh tjänster.

Problemet då det gäUer utforma cxh tillämpa en effektiv konkurrenslagstift­ning är att många konlcunensbegränsande åtgärder har säväl positiva som negativa konsekvenser. En konkunensbegränsning kan således innebära en

162


 


rationeUare produktion och lägre kosbiader för företagen, samtidigt som den    Prop- 1992/93:56 innebär risk för att monopolpriser tas ut, att företagens kostiiader ökar på    Bilaga 1 grund av ineffektivitet samt risk för en långsammare teknisk utveckling och förayelse.

Vid ingripanden mot företag som hämmar konkunensen cxh vid prövning av företagsförvärv måste bäde de positiva och negativa effekterna beskrivas och utvärderas. Bedönmingen av om en konkurrensbegränsning är skadUg frän aUmän synpunkt bör baseras på en samhäUsekonomisk analys där man beaktar bäde sådana effekter som kan värderas i kronor och sådana effekter som bara kan beskrivas kvaUfetivt.

Vissa konkunenäiegränsnuigar kan befaras ha eUer komma att fi så negativa effekter på konkurrensen cch utgöra ett ddant hot mot konsumen­teraas välfärd att de genereUt bör förbjudas. En huvudfråga för kommittén har varit att bedöma om den nuvarande lagstiftningen som bygger på den s.k. missbmksprincipen har varit tilhäckligt effektiv för att åstadkomma fiingerande konkunensförhållanden i Sverige eller om det behövs ett större inslag av genereUa förbud.

Vid prövningen av denna fråga har kommittén beakfet konkurrensförhål-fendena i Sverige och olika omvärldsförändringar som har ägt mm under senare är. En vUctig utgångspunkt har varit att de marknadsekonomiska principema fitt ökad betydelse och att olika avreglerande åtgärder vidtegits. Prisregleringar skall i framtiden bara användas vid exceptioneUa krissihiatio-ner.

Förbud införs mot prissamverkan och marknadsdelning

Kommittén har redovisat att prissamaibete är omfattande i svoiskt näringsUv inom ett stort antal branscher. Etet gäller såväl vam- som tjänstesektora. En stor del av det prissamartiete som i dag finns är en direkt följd av de olUca prisregleringar vi tidigare haft. Ett pris»mart>ete som omfattar mänga och Stora företag pä marknaden medför betydande risker för att samarbetet försvagar det nödvändiga konkunenstrycket med negativa följder för sunhäUsekonomin.

Kommittén anser att den nuvarande missbmksprincipen utgör ett aUtför svagt skydd för att hindra horisontellt prissamarbete som skadar konkunen­sen och marknadshushåUningens effektivitet.

Vi föreslår ett föibud mot horisonteUt prissamaibete som omfattar en väsentlig del av marknaden. Förbudet föreslås ttäffa överenskommelser och i samförstånd tiUämpade gemensamma förfaranden men ocksä påtryckningar i syfte att få tiU stånd en överenskommelse eller ett gemensamt agerande. Förbudet föreslås omfatta såväl fall som innebär att ett visst pris eUer rabatt bestäms som att oUka former av rekommendationer om priser eUer rabatter utfårdas.

163


 


Kommittén föreslår även föibud mot marknadsdelning mellan näringsidkare,    Prop. 1992/93:56 när förfiundet omfattar en väsentUg del av marknaden. Marknadsdehiing    Bilaga I utgör ofta ett altemativ tiU prissamarbete när det gäUer att undvUca priskonkurrens. Förbudet föreslås avse såväl kvotering, områdesindelning som olika former av utbudsbegränsningar.

Kommittén har valt att inte precisera i lagtexten vad som skaU avses med en väsentUg del av marknaden. Däremot har vi föresfegit en tumregel tiU ledning för rättstillämpningen där vi anger 20 % som en lämplig gräns.

Prissamartiete i form av cirkaprisUstor förekommer i stor utsträckning inom såväl vam- som tjänstesektom. Konsekvensen av värt ställningstagande blir att flertalet nuvarande Ustor kommer att drabbas av förbudet. Även prissamartxtet inom de stora Uvsmedelsblocken träffas av förbuden.

Kommittén konstaterar att cirkapris\\stor är generelfe cxh inte tar hänsyn tiU olUca butiksstmkturer som förekommer inom landet, Listoma beaktar inte den enskUcfe butikens kostnader cxh konkunenssituation. Dette innebär t.ex. att det inte sker en anpassning av prisema tiU lokal efterfrågan eUer till kostnadsförhållandena i enskilcfe företeg. Prisrekommentfetioner som fecker en väsentiig del av en bransch tenderar att skapa en högre prisnivå än vad som skulle ha varit fallet i ett läge med helt mdividueU prissättiiing.

För att möjUggöra samverkan mellan mindre företag föreslår komntittén ett undanteg från förbuden som innebär att mindre företag kan samverka i syfte att bättte kunna konkunera med stöne företag cxh därmed bidra tUl en hårdare konkunens på marknaden. I vissa situationer kan mindre företag t.o.m. ha en väsentiig andel av marknaden. Det kan t.ex. gälla butiker i glesbygden. Kommittén föreslår därför ett särskUt småföretagsundaiuag.

Småföretagsundantaget innebär att visst samarbete mellan näringsidkare inom t.ex. åkeri cxh taxi inte träffas av de föreslagna förbuden. Även samaibete inom jordbmkets primärföreningar undantas.

Federativt samarbete mellan ekonomiska föreningar eUer Uknande verksam­hetsformer anser kommittén inte genereUt kunna tilfetas. För att undantag från fölbuden skaU gälla krävs att samarbetet har begränsad omfattning cxh att det stärker konkunensen på marknaden. Frågan om samarbetet stärker konkurrensen får bedömas mot bakgmnd av hur stark sidokonkurrensen är.

För att öka företagens möjligheter att bedöma de rättsUga konsekvenserna av sitt agerande införs möjlighet för dem att erhåUa s.k. negativattesl. Det innebär att konkunensverket i förväg prövar om ett visst förfarande bedöms bli träffat av ett förbud eller ej.

Inköpskarteller

164


 


Kommittén har frän den särskUda lagen om konkurrensbegränsningar    Prop. 1992/93:56 beträffande jordbruksprodukter  överfört  förbudet  mot inköpskarteUer.     Bilaga 1 TiUsammans  med  de  generelfe  förbuden  mot  marknadsdelning  cxh prissamaibete  innebär detfe att den  lagens regler helt överförts  tiU konkurrenslagen varför lagen kan upphävas. Från förbudet mot inköpskartel­ler gön motsvarande uncfentag som för övriga förbud.

Anbudskartellförbudet och brunoprisförbudet förtydligas

Kommittén föreslär att nuvarande förbud mot anbudskarteUer skaU bibehållas vid sicfen av det aUmänna förbudet mot prissamverkan. Nu gällande undantag för säljorganisationer bör dock upphävas.

Undantaget för samfäUd prestetion med gemensamt anbud (konsortier) bör UttryckUgen begränsas tiU de fall cfe de samartxtande har otillräckliga resurser för att var för sig utföra prestetionen eUer då bestäUaren godtar samarbetet.

De generelfe undantegen för samarbete som inte omfattar en väsentiig del av marknaden och för samarbete mellan mindre näringsidkare föreslås gälfe även i fråga om detfe förbud. Nu gällande föreskrifter om uppgiftsskyldighet utvidgas.

Kommittén föreslår att även bmttoprisförbudet i konkunenslagen överförs till den nya lagen. Bestämmelsens tillämpningsområde föreslås bU något utvidgat genom att cxkså bmttoprissättning vid uthyrning av hyrda varor föreslås bU omfattet av förbudet.

Den nya generaUdausulen

Generalkfeusulen, eUer missbmksbestämmelsen, utgör den centrafe bestämmelsen i nuvarande konkunenslag. Den kan utiiyttjas i fråga om alfe typer av konkurrensbegränsningar. Kommittén anser att generalkfeusulen har fyUt en viktig funktion och att den bör överföras tiU den nya fegen.

Vi anser emeUertid att det tydligare bör klargöras att åtgärder mot konkurrensbegränsande förfaranden bör utgå frän en samhäUsekonomisk bedömnmg. EnUgt vårt synsätt är konkurrens inget självändamål utan ett medel för att främja effektivitet och tillväxt och, ytterst, öka välfärden. Vårt förslag tiU ändamålsbestämmelse i den nya konkunenslagen bör därför även fi genomslag i utformningen och tillämpningen av generalkfeusulen. GeneraUdausulen bör utformas så att den blir operativt användbar mot olika former av missbmk.

EnUgt den nya missbmksbestämmelsen skall marknadsdomstolen vidte åtgärder om en konkunensbegränsning motverkar ändamålet med lagen

165


 


genom att hämma eUer vara ägnad att hämma förekomsten cch utvecklingen    Prop. 1992/93:56 av effektiv konkurrens och om dette sker {d ett sätt som är skadUgt firän    Bilaga 1 aUmän synpunkt. Etetta s.k. konkurrenstest liknar det konkurrenstest som £G tillämpar vid prövning av företagsförvärv.

En del av konkurrenstestet består i att analysera marknadssituationen. Därvid beaktas faktorer som marknadsandelar, sidokonkurrens, maktförhål­landen som finansieU styrka, teknisk överlägsenhet cxh kontroU över rävamtiUgångar, exportmöjligheter, efterlrägeutveckling samt rättsUga eUer faiftilra hinder för marknadstiUttäde. Man måste cxkså beakte vilka substitut som finns eUer kan utvecklas,

GeneraUcfeusulen föreslås uppbyggd av tre element: ett renodlat konkunens­test som avser firågan om humvida den aktueUa konkurrensbegränsningen hämmar eUer är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av effektiv konkurrens; ett tUiäggskrav som avser firågan om dette sker pä ett tt som är skadUgt ur aUmän synpunkt; samt ett rekvisit som kopplar samman missbmksbestämmelsen med ändamålsbestämmelsen.

TUläggskravet innebär att det också skaU prövas om hämmandet av konkunensen är skadligt från allmän synpunkt. Etenna prövning innebär en samhäUsekononusk bedömning av om fördelarna av konkurrensbegräns­ningen uppväger nackdelaraa. Vilka effekter som härvid skaU kartläggas cxh värderas bestäms av ändamålsparagrafen.

Mbsbruk av dominerande ställmng

När det gäUer missbmk av dominerande ställning föreslär vi en sänkild bestämmelse som konkretiserar tillämpningen av generalklausulen. Om en eller flera näringsidkare som har en dominerande ställning pä marknaden vidtar ett konkurrensbegränsande förfarande, vilket innebär ett missbmk av denna stälhiing, skall förfarandet anses skadligt. Såsom missbmk kan särskUt vara att bedöma följande förfaranden:

-    missgynnande av annan näringsidkare i fråga om pris, rabatt eUer annat affånvillkor vid inköp eUer försäljning,

-    exklusivavtal och Uknande förfiittanden som binder leverantörer eUer distributionskanaler,

-    säljvägran eUer annat avstående från affanförhåUande utan sakUg grund,

-    uppstäUande säsom villkor för avtal att avtalsparmer gcxlkänner tiU-äggsprestetioner, vilka varken till sin natur eller enUgt sedvänja har något samband med föremålet för avtalet.

Dominerande ställning bör enUgt den nya lagen anses föreUgga om ett företag har ett väsentiigt inflytande på marknaden och kan agera utan att

166


behöva befara aUvarUga reaktioner firån faktiska eUer potentieUa konkur-    Prop. 1992/93:56 renter. En marknadsandel pä omkring 40 % kan enligt kommitténs mening    Bilaga 1 inom mänga områden räcka för att uppnä dominans.

Reglerrui om kontroll av företagsförvärv

EnUgt komnutténs mening bör huvudregeln vara att företagsstrukturen i olika branscher skaU utvecklas utan reglerande mgrepp frän sfetsmaktemas sicfe. Encfest i de faU där förvärven bedöms medföra väsentUga risker för att marknadsmekanismema cxh konsumentemas ställning försvagas, bör konkurrensmyncUgheten ges en möjUghet att ingripa cxh förhindra företagsförvärv. Etet gäUer särskUt sädana horisonteUa förvärv som innebär att konkurrenskraftiga och utvecklingsbara företag slås samman cxh att dominerande ställning på marknaden uppkommer eUer föntärks.

Den nuvarande lagstiftningen är restriktiv vad gäUer möjUghetema att ingripa. Inte ens förvärv där en mycket stark marknadsdominans förelegat har kunnat förhindras. Kommitténs bedömning är att de nuvarande reglema särskUt med hänsyn tiU marknadsdomstolens praxis inte fyllt nägon större funktion för att bibehålla en effektiv konkunens.

Kommittén anser att dominans för ett eller flera företag pä många markna­der utgör ett samhällsekonomiskt problem, särskilt när hindren för import­konlcunens cxh för nyeteblering är höga. Vi anser att reglerna bör skärpas så att de ger möjlighet att ingripa i alla de fall där förvärv leder tUl påtagligt negativa effekter för konkunensen. EG har nyligen ändrat sina förvärvs­regler cxh infört en hårdare förvärvskonttoU.

Vi föreslär att ett företegsförvärv skall kunna förbjudas om det

-    slapai eUer förstärker en dominerande ställmng som väsentUgt hämmar eUer är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens pä marknaden i fräga och

-    dette sker på ett sätt som är skadUgt från allmän synpunkt.

Begreppet dominerande ställning bör ha samma innebörd i bestämmelsen om missbmk av dominerande ställning som i den om företagsförvärv. Vi föreslår säledes att ingripanden även skaU kunna ske i oUgopolfaU.

Värt system för konttoll av företagsförvärv innehåUer i likhet med generalkfeusulen ett s.k. konkurrenstest. Etet blir aUtså firåga om att samlat göra en bedömning av de faktorer som pä sUct har betydelse för utveck­lingen av förvärvets positiva eller negativa effekter för konkurrensen. LUcsom ifråga om ärenden enligt generalklausulen måste vid prövningen av företagsförvärv en samhällsekonomisk bedömning göras.

167


 


Kommittén föreslår obUgatorisk anmälan för förvärv som kan anses sänkUt    Prop. 1992/93:56

strategiska från förvärvsprövningssynpunkt. Konkurrensverket skaU senast    Bilaga 1

30 dagar efter anmälan fatfe beslut om undersökning. Under denna tid fir

inte företagen vidte några ätgärder för ftiUföljande av förvärvet. Efter ett

beslut om undersökning har verket tre månader på sig att väcka talan i

marknadsdomstolen.

Kommittén föreslär att konkurrenslagen cxkså ger en möjlighet att bryfe upp starka företagskoncentrationer då dette framstår som den encfe ftamkomUga vägen för att åstadkomma en effektiv konkurrens.

Sanktionsavgift och skadestånd

Mot bakgrund av en omprövning av förbudsomrädets oinfattning i den nya konkunenslagen har komnuttén funnit det motiverat att se över nu gällande sanktionssystem som bygger på kriminaUsering. På mänga områden, ofte med anknytning tiU näringsverksamhet, har en kriminaUsering av förbud ersatts eUer kompletterats med en skyldighet att utge en särskUd sanktion­savgift. Pä konkurrensområdet är ett mållUgt bötesstraff den vanligaste påföljden. Det nuvarande påföljdssystemet svarar inte mot de oftast stora samhäUsekonomiska värden som konkunenslagstiftningen gäller. Kommittén föreslår i stället att det bör skapas en ordning där överträdelser av förbuden leder tiU en skyldighet för företegen att betala en konkurrensskadeavgift.

Etet bör vara en aUmån sttävan att göra det möjUgt för enskUda företag att själva te tiU vara sin rätt på konkunensområdet. LagtUlämpningen på området skaU således inte vara en angelägenhet enbart för konkunensmyn­digheten. I det syftet bör uttryckliga regler om skadestånd införas.

Tillfälliga prisnedsätmingar - extrapriser

Kommittén har konsteterat att det föreUgger problem kring tUlfälliga prisnedsättningar cxh att dessa problem har att göra med dålig efterlevnad tiU nu gällande regler, oklarheter i toUcningen cxh missbmk av begreppet "extrapris". Kommitténs förslag om förbud mot horisonteU prissamverkan kommer att omöjUggöra jämförelser med ett ordinarie pris som butiken inte själv tillämpat utan som tagits från kedjans cttkaprisUste och därigenom i det enskUda faUet framstår som fiktivt.

Kommittén föreslår att prisinformationslagen kompletteras med en regel som tar sikte pä att marknadsföring inte får utformas så att konsumenter vUseleds om prisets förmånUghet. Om en tillfälUg prisnedsättning marknadsfön som särskUt förmånUg måste nedsättiiingen vara påtagUg i förhållande tiU det pris som omedelbart dessförinnan tUlämpats på försäljningsstäUet under rimUgt lång tid. Uttryck som "extrapris", "chcxkpris" eUer användningen av iögonfaUande färger är ägnade att ge konsumenten ett uitryck av ett särskUt  förmånUgt köp.  En  sådan  marknadsföring mnebär aUtså att

168


 


prisnedsättningen  måste  vara påtagUg.   Erbjudandets  varaktighet  och    Prop. 199_/J3:6
eventtieUa andra begränsningar skaU firamgå tydUgt.
          Bilaga 1

Kommittén har övervägt att komplettera lagen med en rätt att ge närmare cxh bindande föreskrifter om tillämpningen. Eftersom sådana föreskrifter emeUertid kan inbjuda tUl detaljreglering som skulle motverka syftet med komnutténs försfeg har kommittén avsfett från detfe. Eten nya regeln mäste följas upp av utökade insatser för att konttoUera efterlevnaden. Talan om vitesförbud i avskräckande syfte bör väckas mot de butiker som bryter mot regeln. Nuvarande vitesnivåer bör höjas avsevärt.

Avreglering

Konkurrenslagstiftningen gäUer inte i fräga om såcfena konkunensbe­gränsande förfiuanden som är tillåtna enUgt lag eUer annan författning. Kommittén anser att en skärpning av konkurrenslagen mäste åtföljas av avregleringsätgärder inom såväl den private som kommunala sektora.

Kommittén har i tidigare betänkanden lämnat förslag tiU avreglering inom Uvsmedelssektora, inrikesflyget cxh bygg- och bostadssektora. I det nu föreUggande betänkandet behandlas mera allmänt frågor om

-    etableringskonttoU

-    importhinder

-    prisregleringar

Kommittén konsteterar att det finns många etableringskontroller och tiUståndsprövningar som förhindrar eller försvårar möjUgheteraa att starte nya företag. Att öppna nya marknader och underfette nyföretagande är vUctiga mål för konkunenspolitiken. Det är därför nödvändigt att systema-tislct gä igenom cxh ompröva regleringar som innebär konkurrensbe­gränsningar, cxh då särskilt regleringar där en myndighet skaU pröva behovet av en viss verksamhet.

I betänkandet diskuteras möjligheterna tiU avreglering och förenklad tiUståndsprövning mom följande områden:

-    Kommunikationsområdet, där vi bl.a. framhåUer behovet av att fe ytterUgare steg i avregleringen av inrikesflyget. Även behovet av att ytterUgare bryte upp monopolen inom post-, tele- och järavägsområdena firamhåUs.

-    Bygg/boendeomrädet, där vi bl.a. föreslår att det s.k. markvillkoret bibehåUs men att reglema ändras så att det blir fettare för företagen att fömtse hur det kommer att tUlämpas.

-    Livsmedelsområdet, där en rad förslag ges för att med bibehåUande av nuvarande regler i plan- och bygglagen åstadkomma en friare etablering

169


 


av Uvsmcdelsbutiker. Dessa åtgärder tiUsammans med de förbud, som vi    Prop. 1992/93:56 redcnisat ovan, innebär att kommittén anlagt en helhetssyn och angripit    Bilaga I konkurrensförhållandena   i   hefe   Uvsmedelskedjan.   Härigenom   bör fördelama av den nu beslutade avregleringen mom jordbruket komma cxkså konsumenterna till del genom lägre Uvsmedelspriser.

Kommittén diskuterar vidare möjUghetema att Oka importkonkurrensen. Vi föreslär härvid att art>etet med att undanröja tekniska handelshinder effektiviseras genom att kommerskoUegium cxh konkurrensmyndighetens bevakning samordnas.

Kommittén redovisar även en utvärdering av systemet med nordiska typgcxikännanden av byggmaterial. Etetfe system har ftämjat konkurrensen och har inte medfört några större olägenheter. Etet bör därför tUls vidare vara kvar. Etet pågår emeUertid ett aibete med att harmonisera kontttiUord-ningama på västeuropeisk nivå och pä sikt kommer därför nordiska typgcxikännanden inte att behövas.

Dä det gäUer prisregleringar konsfeterar kommittén att den intemationeUa ekonomiska forskningen, lUcsom de utvärderingar som gjorts i Sverige, en­tydigt visar att prisregleringar inte är ett effektivt medel att hålfe igen prisökningar. En prisreglering kan särskUt på läng sUct få negativa samhälls­ekonomiska effekter med avseende pä resursallokeringen och dynamUcen i näringsUvet, Att prisregleringslagen nu är avsedd att tiUämpas bara i exceptioneUa krislägen är därför enligt vår mening positivt. Kommittén anser att som konsekvens härav bör den s.k. uppgiftsskyldighetslagen ändras. Konkunensmyndigheten bör endast i samband med konkurrensmäl ha rätt att med tvångsmedel kräva in uppgifter om priser från företagen m.m.

Kommittén föreslår vidare att konkurrensmyndigheten cxh finansm-spektionen själva bör få beslute om cxh i vilken omfattning kartellregister skaU föras. Ansvaret för lokala prisundersökningar föreslås bU decentralise­rat tiU länsstyrelsema.

Kommittén anser att kvarvarande särskUda prisregleringar bör ses över. Det gäUer bl.a.

-    luftfartsverkets konttoU av biljettprisenia för flyget

-    länsbostadsnänmdemas kosttiadskonttoU

-    hyreskontroUen enUgt den s.k. bmksvärdesprincipen.

Konkurrensvärdens organisation

Konkurrensrätten rör frägor av en ofte specieU karaktär. Det är därför befogat att behålfe marknadsdomstolen som specialdomstol på området. Domstolens kompetens umyttjas bäst om den fär pröva även firägor om konkurrensskadeavgift, skadestånd och utdömande av vite. PrincipieUa skäl

170


som är ärskUt firamträdande i fräga om sanktionsavgift cxh skadeständ talar    Prop. 1992/93:56 för att dess beslut, med tillämpning av de vanUga reglerna om prövningstiU-    Bilaga 1 stånd, skall kunna överklagas tiU högste domstolen.

Kommittén föreslår att marknadsdomstolen i mäl enUgt konkurrenslagen bör ha en sammansättning utan intresseledamöter. Motivet för dette är att domstolen även skaU döma ut sanktionsavgifter och vite och pröva firågor om skadeständ. Med hänsyn tiU det europeiska integrationsarbetet är det cxksä en fördel om marknadsdomstolen interaationeUt erkänns som en av partsintiessen oavhängig domstol.

Komnuttén anser att det är viktigt att kvaUficerad ekonomisk expertis finns företrädd i marknadsdomstolen och att det sker en breddning av de ekonomiska expertemas erfarenhetsbakgmnd.

För att effektivisera den konkurrensfirämjande verksamheten föreslås organisatoriska förändringar som bl.a. innebär att NO och SPK sammanfön tiU en ny myndighet med benämningen konkurrensverket. Syftet med »unmanslagningen är dels att bättte integrera Nös cxh SPKs verksamhet cxh bättre umyttja tiUgängliga resurser, dels att höja den professioneUa kompetensen och myndighetemas förmåga att lösa sina uppgifter.

I konkurrensverkets uppgifter skall ingå

-    uttedningsverksamhet cxh information om rådande marknadsförhållanden i syfte att underlätte för olika aktörer pä maiknaden att agera sä att en effektiv konkurrens uppnäs,

-    åtgärder för att undanröja konkunensbegränsningar genom tiUämpning av konkunenslagen i enskilda fall,

-    avreglering och åtgärder för att främja konkurrens inom offentiig sektor.

Kommittén föreslår att konkunensverket skaU oiganiseras i följande produktionsenheter:

-    Branschenheter för tUlämpning av konkurrenslagen

-    Utredningsenheter för branschutredningar, avregleringsuttedningar cxh analyser av effekterna av konkunensbegränsningar

-    Informationsenhet,

Verket bör ledas av en styrelse utan partsföreträdare och en generaldirektör som utses av regeringen. Benämningen NO utgår.

171


 


Vid verket bör finnas vissa stabsfunktioner, bl.a. för juridiska konsulfetioner    Prop. 1992/93:56 cxh intemationelfe kontakter. TiU verket bör även vara knutet ett konkur-    Bilaga 1 rensråd cxh ett forskningsråd.

Totalt bör det vid verket finnas ca 125 tjänster, dvs. omkring 50 fårre tjänster är vad NO och SPK i dag har. Konkurrensverkets resursbehov beräknas uppgå tiU ca 60 mUj.kr. Våra försfeg tiU organisatoriska föränd­ringar beräknas sammantaget kunna lecfe tiU en besparing för statsverket pä drygt 10 %.

Konkurrensverket bör i huvudsak vara anslagsfinansierat. Av utrednings­verksamheten bör dock ungefär 1/3 vara uppdragsfinansierad med regerings­kansUet och det StatUga kommittéväsendet som beställare.

Konsekvenser med avseende på EG

AUa de förändringar i konkunenslagstiftningen som kommittén föreslär innebär en ökad grad av harmonisering med EGs konkurrensregler. Vi föreslär säledes förbud mot horisontell prissamverkan och marknadsdelning, vilket innebär ett närmande tiU den förbudsprincip som man har inom EG. I firäga om företagsförvärv föreslår vi att prövningen skaU gmndas på ett s.k. iconkurrenstest Uknande det som finns inom EG-rätten. Prövnings­systemet med bl.a. tidsfirister är också anpassat tiU vad som gäUer mom EG. Vidare föreslår vi en avkriminalisering av förbuden och att överträdelser av förbuden i konkunenslagen i stället skall kunna leda tiU kraftiga sanlctions-avgifter motsvarande vad som tUlämpas inom EG.

Det kommer emeUertid fortfarande att finnas kvar vissa skUlnader meUan EGs cxh våra konkunensregler, bl.a. följande:

-    I Sverige kommer fem särskilt utpekade typer av konkunensbegränsande förfaranden att bU förbjudna medan enUgt EGs regler i princip alfe förfaranden som hämmar konkunensen är förbjudna. Etet betyder att vi behåUer missbmksprincipen för att ingripa mot andra former av konkur­rensbegränsningar.

-    Vår förvärvskonttoU kommer inte att bli Uka sträng som EGs genom att vid prövningen fömtom ett konkunenstest även en samhäUsekonomisk bedömning skaU göras om förvärvet är skadUgt firän aUmän synpunkt.

Vi bedömer att de skillnader mellan EGs och våra regler som kommer att finnas kvar inte försvårar det pågående integrationsarbetet. Liknande skillnader finns även meUan EG-länderaas nationeUa konkunenslagstiftning cxh EGs gemensamma konkunensrätt.

172


 


Lagförslag i betänkandet

(SOU 1991:59) Konkurrens for ökad välfärd

1. Försfeg tUl konkurrenslag (1992:000)

Härigenom föreskrivs följande INLEDANDE BESTÄMMELSER

1 9 Denna feg har tiU ändamål att inom privat och offentiig näringsverksam­
het skapa och upprätthålla en effektiv konkurrens som

1.   främjar en rationell produktion och en god resurshushållning,

2.   bidrar tiU att öppna marknader samt firämjar eteblering av nya företag och utveckling av nya produkter,

3.   leder tiU lägre priser cxh avgifter, cxh

4.   ger konsumenter och andra köpare valfrihet och möjUgheter att påverka utbudet av varor, tjänster cxh andra nyttigheter.

2 9 Etenna lag tillämpas i fråga om konkunensbegränsningar med verkan
inom landet.

Lagen tUlämpas inte på överenskommelse mellan artxtsgivare och arbetstegare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.

3 9 Om det krävs med hänsyn till en intemationeU överenskommelse, kan
regeringen beslute att prövning av fråga om åtgärd enUgt 31 9 i ett enskilt
faU får ske beträffande en konkunensbegränsning med verkan utom landet.
En sådan konkunensbegränsning skall anses skadUg, om den strider mot
överenskommelsen.

Regeringens beslut enligt förste stycket sker efter firamstälhiing av konkunensverket. Om regeringen har bifiilUt framställningen får konkur­rensverket beslute om åtgärder enligt 56 - 58 och 61 99.

FÖRBJUDNA KONKURRENSBEGRÄNSNINGAR

BruttoprisfÖrbud

4 9 En näringsidkare fär inte i samband med försäljning eUer utiiyming av
en vara

1.   betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försäljning eUer uthyrning av en vara inte skall gå under ett visst pris, eUer

2.   tiU ledning för prissätttiingen i eu senare led ange ett visst pris vid försäljning eUer uthyming av en vara utan att det framgår att priset får sättas lägre.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


173


 


PriskanellfÖrbud                                                            Prop. 1992/93:56

Bilaga 2

3 9 En näringsidkare fär inte ingå eUer tiiUämpa ett avtal med en annan näringsidkare om avtalet innebär bestämmande eUer rekommendation av pris eUer rabatt vid tUlhandahållande av en vara, tjänst eUer annan nyttighet.

MarknadsdelrungsfÖrbud

6 § En näringsidkare fär inte ingå eUer tUlämpa ett avtal med en annan
näringsidkare om avtalet

1.   innebär en delning av prcxluktion, förädling eUer tUlhandahållande  av
en vara, tjänst eUer annan nyttighet

-    i kvoter

-    i geografiska områden, eller

-    i kundkretsar, eUer

2.   mnebär att produktionen eller utbudet av en vara, tjänst eller annan
nyttighet begränsas på något annat sätt.

InköpskanellfÖrbud

7 9 En näringsidkare får inte i fråga om jordbmksprodukter ingå eUer
tillämpa ett avtal med en annan näringsidkare om avtalet innebär att inköp
av varor inom landet delas upp i kvoter, geografiska områden eUer på annat
sätt.

Med jordbmksprodukter avses sådana varor som anges i bilagan tiU lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m.

AnbudskanellfÖrbud                                                 ,

8 9 En näringsidkare fär inte ingå eller tiUämpa ett avtal med en annan
näringsidkare om avtalet innebär att vid anbudsfevUng för tiUhandahållande
av en vara, tjänst eUer annan nyttighet

1.   någon skaU avsfe från att lämna anbud,

2.   en anbudsgivare skall lämna högre anbud än en annan eUer

3.   samartiete annan skall förekomma i firäga om anbudssumma, förskott eUer kreditviUkor.

Fölbudet i fönfe stycket gäUer inte ett avtal som innebär att näringsidkare vid en anbudsfevUng går samman för samfäUd (»estetion med gemenunt anbud, om näringsidkaraa kan visa att samgåendet föranleds av att näringsidkamas egna resurser är otillräckliga eUer om beställaren senast vid avtalsslutet gcxltar förfarandet.

Förbudet i förste stycket gäller inte heller ett avtel som innebär att näringsidkare går samman i den formen att någon av dem medverkar som underleverantör tiU anbudsgivare.

174


 


9 9 En näringsidkare som har ingått eUer tiUämiat ett sädant avtal som    Prop. 1992/93:56
avses i 8 9 fönte stycket men som är tiUåtet enUgt andra eUer ttedje stycket    Bilaga 2

skaU, om han lämnar anbud i en anbudsfevUng som berön därav, senast när anbudet lämnas skriftUgen länuia uppgift om detta tiU den som anbudet skaU riktas tiU. Uppgift skaU länuias även när förfarandet är tiUåtet enligt 10 9 fönte stycket eUer 11 9 andra stycket.

Förbudens omfattmng

10      9 Förbuden i 5 - 8 99 gäller mte

1.   förfarande som inte omfattar en väsentUg del av den marknad som det är fräga om i varje särskUt faU (marknaden),

2.   samaibete meUan mindre näringsidkare som stärker deras konkurrens­kraft i förhållande tiU stöne näringsidkare, eUer

3.   samarbete av begränsad omfattning meUan ekonomiska föreningar, ömsesidiga försäkringsbolag eller Uknande verksamhetsformer som stärker konkurrensen pä marknaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärcfe närmare föreskrifter för tillämpningen av denna bestämmelse.

119 Förbuden i 5 - 8 99 gäller endast om avtalet ingåtts eUer tillämpats mellan näringsidkare som är eller kan bli konkunenter med varandra. Med avtal jämstäUs gemensamt förfarande som sådana näringsidkare tUlämpar i samförstånd och påtryckning i syfte att få till stånd ett sådant avtal eller gemensamt förfarande.

Förbuden i 4 - 8 99 gäller inte ett förfarande som ett koncemföreteg tUlämpar i förhållandet tiU ett annat företag inom koncemen.

Förbuden i 4 - 8 99 gäUer inte heller ett förfarande som

1.   utgör ett led i åtagande att för någon annans räkning tUUiandahåUa en
vara, tjänst eller annan nyttighet, eller

2. har sin gmnd i upplåtelse av immateriell egendom.

YtterUgare föreskrifter om undantag frän förbudet i 4 9 finns i 10 9 CECA-lagen (1972:762).

Dbpens från förbuden

Yl 9 TUlstånd kan meddelas till ett förfarande som är föibjudet enligt 4 - 8 §9 om

1.    förfarandet inte hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eUer utvecklingen av en effektiv konkunens på den marknad det är fråga om eUer

2.    det föreligger omständigheter av särpräglad art som är av betydelse från aUmän synpunkt.

175


 


Förfarandet fir inte begränsa konkurrensen mer än som är nödvändigt.   Prop. 1992/93:56

Bilaga 2

TiUstånd kan ges för viss tid eUer tUls vidare.

ANDRA SKADLIGA KONKURRENSBEGRÄNSNINGAR

Allmän missbniksbestämmebe mot skadliga konkurrensbegränsningar

13 9 Om en konkurrensbegränsning motverkar ändamålet med denna feg
genom att

1.   hämma eUer vara ägnad att hämma förekomsten eUer utvecklingen av en effektiv konkurrens, och om

2.   dette sker på ett sätt som är skadUgt från aUmän synpunkt,

skaU åtgärd vidtas enUgt fegen mot den skadUga konkurrensbegränsningen.

Missbruk av markruidsdominans

14 9 Om en eUer flera näringsidkare som har en dominerande stälhiing på
marknaden vidtar ett konkunensbegränsande förfarande, vilket innebär ett
missbmk av denna ställning, skall förfarandet anses skadligt enligt 13 9-

Såsom missbmk kan anses bland andra följande konkunensbegränsande förfaranden:

1.   missgynnande av annan näringsidkare i fräga om pris, rabatt eUer annat affärsvillkor vid inköp eUer försäljning,

2.   exklusivavtal och liknande förfaranden som binder leverantörer eUer distributionskanaler,

 

3.     säljvägran eUer annat avstående från affärsförhållande utan saklig gmnd,

4.     UppstäUande såsom villkor för avtal att avtalspartner godkänner tiUäggsprestetioner, vilka varken till sin natur eller enligt sedvänja har något samband med föremålet för avtalet.

Särskilda bestämmeber om företagsförvärv

15 9 Ett företegsförvärv skall förbjudas, om förvärvet

1.   skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentUgt hämmar
eUer är ägnad att hämma förekomsten eller utveckUngen av en effektiv
konkunens på den marknad det är fråga om och

2. dette sker på ett sätt som är skadligt från aUmän synpunkt.

Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. TiU företagsförvärv räknas vidare fusion.

Vid bedömning eiUigt förste stycket skall, om förvärvaren är en av flera näringsidkare som sammanhålls av gemensamma ägarinttessen eller på annat

176


 


sätt, som förvärvarens marknadsandel räknas gmppens sammanlagcfe andel    Prop. 1992/93:56
av den marknad det är fråga om.
                                      Bilaga 2

16 9 Om det är ägnat att undanröja de negativa effekteraa av ett
företagsförvärv kan i stäUet för förbud enUgt 15 9

1. meddelas åläggande att avyttra viss del av rörelsen eUer

2. föreskrivas annat konkunensfrämjande villkor för förvärvet.

Ett fölbud enUgt 15 9 f mte meddelas i fräga om förvärv som har skett pä fondbörs eUer genom inrop på exekutiv auktion. I stället fär näringsidkaren åläggas att avyttra akttema eUer den egendom som förvärvats på auktionen.

17 9 Ett beslut om föibud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet blir
OgUtigt.

Uppbrytning avföretag i särskilda faU

18 9 Om en näringsidkare har en så dominerande ställning att det inte på
annat sätt firamstår som möjligt att skapa en effektiv konkunens pä
marknaden, kan näringsidkaren, i fall som har väsentiig betydelse från
allmän synpunkt, åläggas att avyttra viss del av rörelsen.

VERKAN AV AVTAL I STRID MED FÖRBUD M.M.

19 9 Ett avtal eUer avtalsvillkor som strider mot 4 - 8 99 eller mot förbud
eller åläggande som meddelats enligt 31 eUer 36 9 är ogiltigt.

Ett avtal som tillkommit ttots att näringsidkaren inte har lämnat uppgift enUgt 9 9 är ogiltigt, såvicfe inte beställaren godkänner avtalet sedan han fitt kännedom om att det förekommit samverkan vid anbudsfevUngen.

KONKURRENSSKADEAVGIFT

20   9 Eten eUer de näringsidkare som överträder bestämmelserna i 4 - 9 99 skaU betafe en särskild avgift (konkunensskadeavgift). I ringa fiaU skaU ingen avgift betafes. Avgiften tillfaller steten.

21   9 Avgiften skaU fastställas till lägst tio ttisen kronor och högst fem mUjoner kronor. Om det är påkallat av hänsyn tiU omständigheterna kan avgiften fastställas tiU ett belopp som överstiger detta, men dock inte är högre än tio prcxent av näringsidkarens årsomsättning enUgt det årsbokslut som senast har faststäUts vid tidpunkten då talan väcks. Om talan riktar sig mot flera näringsidkare skall avgiften fastställas särskilt för var och en av dem.

22   9 När avgiftens storlek bestäms skall särskUt beaktas om överträdelsen utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i ett upprepat förfarande eUer har medfört txtydande skada. Vidare skaU särskild hänsyn


\2 Riksdagen /922m. /saml. Nr 56


177


tas tiU hur länge överträdelsen pågått och om den skett uUm att komma tiU    Prop. 1992/93:56
utomståendes kännedom.
                                                Bilaga 2

23 9 Avgiften fär sättas under vad som följer av 21 9 eUer efterges, om
särskUcfe omständigheter talar för det.

SKADESTÅND

24 9 Den som uppsåtiigen eUer av oaktsamhet

1.   överttäder 4-8 99,

2.   bryter mot förbud eUer äläggande enUgt 31 eUer 36 9 eUer

3.   vidtar en konkurrensbegränsning som utgör ett missbmk av domineran­de ställning

skaU ersätfe den skada som därigenom uppkommer för annan näringsidkare eUer för avtalspart.

25   9 Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet underlåter att lämna uppgift enligt 9 9 skall ersätfe den skacfe som därigenom uppkommer för be­stäUaren.

26   9 Talan om skadestånd enligt denna lag får avse skada endast under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skacfe under tid dessförinnan är rätten tiU skadestånd förlorad.

HANDLÄGGNINGEN M.M.

Ansökan

27 9 Marknadsdomstolen handlägger mål enligt denna lag efter ansökan. I
fråga om dispens cxh negativattest skall dcxk ansökan göras hos konkunens­
verket.

28 9 Ansökan om åtgärd mot skadlig konkurrensbegränsning gön av
konkunensverket eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbe­
gränsningen i fråga. Om konkurrensverket i ett enskUt faU beslutar att inte
göra ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter,
löntagare eller näringsidkare.

Ansökan om prövning av företagsförvärv, uppbryming av företag cxh påförande av konkurrensskadeavgift får endast göras av konkunensverket.

Marknadsdomstolen prövar frågor om skadestånd enligt denna lag.

Marknadsdomstolen prövar frågor om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag. Ansökan om utdömande av vite görs av konkunensver­ket. I firåga om vite som marknadsdomstolen förelagt på talan av någon annan får även denne ansöka om att vitet döms ut.

178


29 9 Mål mellan samma eUer olika parter fär handläggas i en rättegäng, om    Prop. 1992/93:56
det är tiU gagn för uttedmngen. När det finns skäl tiU det fär mäl som    Bilaga 2
förenats äter särskUjas.

I samband med talan om utdömande av vite fär talan föras om nytt vitesföreläggande.

Mäl om åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar

30 9 Om en konkunensbegränsning är skadlig enUgt 13 9 skaU mark­
nadsdomstolen beslufe om åtgärd enUgt 31 9 för att förhindra skadUgheten,
En sådan åtgärd fär riktas mot en näringsicUcare som föranleder skadUg­
heten.

319 Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren

1.  förbud att tiUämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eUer annat konkurrens­begränsande förfarande eller att tillämpa väsentUgen samma förfarande som det sålunda förbjudna,

2.  äläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eUer annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljåläggande), eller

3.  äläggande att på annat sätt ändra ett konkunensbegränsande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfyUa ett visst vUlkor eller att lämna viss mformation eller vidte annan åtgärd som motverkar förfarandet (rättelseåläggande).

Om den skadliga konkunensbegränsningen innebär att ett pris med hänsyn tiU kostnaderna och övriga omständigheter är upjsenbart för högt och saken är av större vikt, kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att under en viss tid, högst ett år, inte överskrida ett visst högste pris (prisäläggande).

Ett förbud eUer åläggande enligt förste eller andra stycket gäller omedelbart, om inte marknadsdomstolen bestämmer annat.

32   9 Om särskilda skäl talar för det, skall marknadsdomstolen, innan föibud eUer åläggande enligt 31 § meddelas, söka förhindra skadUgheten genom förhandUng.

33   9 Om särskUda skäl talar för det, kan marknadsdomstolen beslute i fråga om förbud eUer åläggande enligt 31 9 för tiden intiU dess att målet slutiigt har avgjorts eUer annat har förordnats.

34   9 Ett förbud eller ett åläggande enligt 31 9 skaU förenas med vite, om inte dette av särskilda skäl är obehövligt.

35   9 I mål om åtgärd mot skadlig konkurrensbegränsning där någon annan än konkunensverket är sökande kan marknadsdomstolen vid vite förelägga

179


part eUer annan att förete handling, vamprov eUer annat som kan ha    Prop. 1992/93:56
betydelse som bevis i målet.
                                            Bilaga 2

Beslut om föreläggande enUgt fönte stycket mnebär inte skyldighet att röja företagshemUghet av teknisk natur. Om föreläggandet avser nägon som mte är part eUer medverkar enligt 13 a 9 lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., gäUer dämtöver 38 kap. rättegångsbalken i tillämpUga defer.

36 9 Om det finns fömtsättningar för åtgärd enUgt 319 fönfe stycket i ett
visst fidl, fär konkunensverket vid vite förelägga näringsidkaren, för
gocUcännande omedelbart eller mom en viss tid,

1.   förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eUer annat konkurrens­begränsande förfiuande eller att tillämpa väsentUgen samma förfiirande som det sålunda förbjudna (föibudsföreläggande),

2.   åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eUer annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljföreläggande), eller

3.   åläggande att på annat sått ändra ett konkurrensbegränsande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst vUUcor eUer att lämna viss information eller vidte annan åtgärd som motverkar förfarandet (rättelseföreläggande).

Ett godkänt föreläggande gäller som ett förbud eller åläggande enligt 31 9 förste stycket, som har vunnit laga kraft. Ett gcxlkännande som sker sedan den i föreläggandet utsatte tiden har gått till ända är dcxk utan verkan.

Mål om företagsförvärv och om uppbrytning avföretag

37   9 Mål om företagsförvärv skall handläggas med särskild skyndsamhet.

38   9 Förvärv eller planerat förvärv av företag skaU i vissa fiiU anmälas tiU konkunensverket av den som är part i avtal om förvärvet. Uppgifteraa i anmälan skall lämnas på heder cxh samvete.

Närmare föreskrifter om vilka förvärv som omfattas av anmälningsskyldig­het cxh om vilka uppgifter som skall åtfölja anmälan fastställs av regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer.

Konkurrensverket kan ålägga den som är part i avtal om förvärv att anmäla förvärvet tiU verket även i fall som inte avses i förste stycket. Sådant åläggande kan inte meddelas senare än sex månader firån det att avtal om förvärvet slöts.

Åläggande kan även gälla for en viss näringsidkare att denne, iiman han sluter avtal om förvärv, skall göra anmälan tiU konkurrensverket. En sådan anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid, högst ett år.

180


Part i avtal om företagsförvärv kan självmant anmäfe ett förvärv för    Prop. 1992/93:56
prövning. Därvid gäller vad som sägs i fönfe cxh andra styckena.
Bilaga _

39 9 Konkunensverket skaU senast 30 cfegar efter anmälan enUgt 38 9
beslufe om särskUd undersökning av förvärvet. Under denna frist fir den
som är part i förvärvsärende inte vidte någon åtgärd för att fuUfölja
förvärvet, såvicfe inte anmälan skett enUgt 38 9 tredje stycket.

Om konkurrensverket har fatfet beslut om särskUd undersökning, skaU talan i marknadsdomstolen om förvärvet väckas senast tre månader frän beslutet. Sådan talan fär väckas endast efter beslut om särskUd undersökning.

Marknadsdomstolen kan, om det finns synnerUga skäl eUer parterna i avtalet om förvärvet samtycker, på begäran av konkurrensverket förlänga fristen enUgt andra stycket med längst en månad vid varje tUlfäUe.

Om konkurrensverket har beslutet att lämna ett förvärv utan åtgärd, kan talan enUgt andra stycket inte väckas beträffande samma förvärv, såvicfe inte näringsidkaren har länmat någon oriktig uppgift som påverkat ställnings­tegandet.

40 9 Om det är motiverat av ett allmänt inttesse som väger tyngre än den
olågenhet som åtgärden medför för de inblandade förvärvspartema, kan
marknadsdomstolen vid vite förbjuda en näringsidkare att fuUfölja ett
förvärv intiU dess målet slutiigt prövats. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

När regeringen skall pröva en fråga om företagsförvärv, har den samma befogenhet.

41 9 Innan ett förbud eUer ett åläggande enligt 15 eller 16 9 meddelas, kan
marknadsdomstolen söka undanröja de negativa effekterna av ett förvärv
genom förhandling.

Innan ett mål om företegsförvärv avgörs, skaU förvärvarens motpart i avtalet om förvärvet ges tillfälle att yttra sig.

42 9 Ett fölbud eUer ett åläggande enligt 15 och 16 99 fär inte meddelas
senare än sex månader efter ansökan tiU marknadsdomstolen. Etenna firist
kan förlängas om parteraa samtycker eller det finns synnerUga skäl. Föibud
eller åläggande fär mte meddelas senare än två år efter det att avtalet om
förvärvet slöts.

Regeringens beslut i anledning av begäran enligt 86 9 måste fattas senast tre månader efter begäran. Vad som sägs i förste stycket om förlängning av frist gäUer ocksä regeringens prövning.

181


 


43   9 Ett förbud eUer ett äläggande enUgt 15, 16 eUer 18 9 skaU förenas med    Prop. 1992/93:56 vite, om mte dette av sänkUda skäl är obehövUgt,                                Bilaga 2

44   9 Ett frivilligt åtagande från företag i samband med företagsförvärv som gjorts under förhandling med konkurrensverket kan förenas med vite. Sädant vite föreläggs av marknadsdomstolen pä talan av konkunensverket.

Mäl om dbpens och negativattest

45   9 Ett beslut av konkurrensverket om tiUstånd enUgt 12 9 kan överklagas hos marknadsdomstolen. Härvid gäUer 22 - 25 99 förvalbungslagen (1986:223) i tiUämpUga delar.

46   9 Om särskilda skäl talar för det, kan marknadsdomstolen beslute i fråga om tiUstånd enligt 12 9 for tiden intill dess att målet slutUgt har avgjorts eUer annat har förordnats.

47   9 På begäran av en näringsidkare kan konkurrensverket beslute att ett förfiiuande, enligt för verket tillgängliga uppgifter, inte omfattas av något av förbuden i 4 - 8 99 och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa mot näringsidkaren. När verket har fattat ett sådant beslut (negativ­attest) får det inte väcka talan om konkunensskadeavgift eUer talan om förbud eUer åfeggande enligt 31 9 gmndad på att förfarandet är förbjudet. Beslutet gäller tiU förmån för den eller de näringsidkare som anges i beslutet.

Ett beslut som avses i förste stycket kan ändras eUer återkallas av konkur­rensverket

1,   om de omständigheter som beslutet är gmncfet pä har förändrats i något
väsentUgt avseende, eUer

2.     om beslutet är gmndat på oriktiga uppgifter.

Ett beslut om återkallelse enligt andra stycket punkt 2 kan ges gUtighet för tiden före återkaUelsen.

Mål om konkurrensskadeavgifi

48 9 Konkunensskadeavgift får inte påföras, om ansökningen inte har
delgivits den som anspråket riktas mot inom tio år från det att överträdelsen
upphörde eUer skyldigheten att lämna uppgift enligt 9 9 mträdde.

Någon avgift skall mte påföras för ett förfarande som omfattas av ett förbud eUer åläggande som har meddelats vid vite med stöd av denna lag.

49 9 Konkunensskadeavgift fär inte fastställas tiU högre belopp än som
yrkats i målet.

182


 


50 9 TUl säkenfeUande av anspråk pä konkurrensskadeavgift fär mark-    Prop. 1992/93:56
nadsdomstolen pä yrkande av konkurrensverket förordna om kvantad.     Bilaga 2
Därvid gäUer i tillämpUga delar föreskrifterna i 15 b, rättegångsbalken om

kvantad för fordran.

51 9 En påförd konkurrensskadeavgift bortfiaUer i den mån verkstäUighet
inte har skett inom tio år från det att domen vunnit fega kraft.

Mäl om skadeständ

52 9 I mäl om skadeständ i marknadsdomstolen gäller rättegängsbaUcens
bestämmelser om rättegången i tingsrätt i tillämpUga delar. Därvid skaU vad
som sägs om tingsrätt gälfe marknadsdomstolen. Bestämmelsen i 1 k. 3
d 9 rättegångsbalken skaU inte tillämpas i marknadsdomstolen.

RättegångskostTuider

53 9 I fräga om rätlegångskostiiader i mål där konkurrensverket är sökande
gäUer rättegångsbalkens bestämmelser om aUmänt åtal i tillämpUga delar,
I mål med annan sökande gäller besfemmelsema i samma balk om tvistemål
vari förlikning är tillåten i tillämpliga delar. Ersättning för rättegångskost­
nader utgår inte i mål om dispens.

Omprövning

54 9 Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 31 |, avslutande av
förhandUng enUgt 32 9 eller tillstånd enUgt 12 9 utgör inte hinder mot att
samma fråga prövas på nytt, om förhållandena har ändrats eUer om det finns
andra särskUcfe skäl. Detsamma gäller ett l>eslut av konkunensverket i fräga
om föreläggande enUgt 36 §.

Ett beslut av marknadsdomstolen eller av regeringen om att inte ingrip» mot ett företagsförvärv fär mte prövas på nytt annat än om näringsidkaren har lämnat orUctig uppgift om sakförhållanden av väsentUg betydelse för ställningstagandet i beslutet.

Ett beslut om föibud eller åläggande enligt 15, 16 eUer 18 9 utgör mte hinder mot att samma fräga prövas pä nytt, om det finns anledning att upphäva eUer mUdra förbudet eller åläggandet cferför att detfe inte längre behövs eUer inte längre är lämpligt.

55 9 Ansökan om omprövning enligt 54 9 gön hos marknadsdomstolen av
konkunensverket eUer av näringsidkare som berörs av beslutet.

Ansökan om omprövning enligt 54 § andra stycket skaU göras senast inom ett år efter det att saken slutiigt prövats.

UPPGIFTSSKYLDIGHET OCH TVÅNGSMEDEL

183


 


Allmänna bestämmeber om uppgifisskyldighet m.m.               Prop. 1992/93:56

Bilaga 2

56 9 Konkurrensverket fär ålägga näringsidkare att tillhandahålfe uppgift,
handling eUer annat som behövs för prövning enUgt denna feg. Även i ett
ärende om tiUsyn över att ett förbud eUer ett åläggande enUgt lagen följs fär
konkurrensverket beslufe om motsvarande skyldighet för den som avses med
fölbudet eUer åläggandet.

Samma skyldighet kan konkunensverket ålägga cxksä annan än den som anges i försfe stycket, om det behövs för kontroU eUer fuUständigande av vad som skaU fuUgöras enUgt fönfe stycket och det är nödvändigt på grund av särskUda förhållanden.

I ett mäl som har underställts regeringens prövning enUgt 86 9 f

57    9 Om det behövs för uttedning enligt denna lag, fär konkurrensverket ålägga näringsidkare och annan som förväntas kunna läinna upplysningar i saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer.

58    9 Om det finns anledning ante att en näringsidkare har överträtt ett fölbud enUgt 4 - 8 99 är näringsidkaren skyldig att på begäran lämna konkurrensverket tiUträde till lokaler, mark och fordon eller annat utrymme som används i näringsidkarens verksamhet för uttönande av omständighet som kan ha betydelse för uttedningen. Näringsidkaren är därvid skyldig att genast tiUhandahåUa bokföring cxh andra afiärshandUngar, kopior cxh utdrag av sådana handUngar cxh annat som kan vara av betydelse för utredningen och ge den hjälp som behövs för granskning av handlingama samt i övrigt lämna de upplysningar som behövs för utredningen. Konkur­rensverket skall på begäran ges tiUfälle att använcfe terminal eller aimat tekniskt hjälpmedel för att te del av upptagning som kan uppfattas endast med sädant hjälpmedel.

Om det finns anledning ante att det är av betydelse för utredningen, äger konkurrensverket få tUlträde även tiU andra utrymmen än som sägs i förste stycket. Därvid gäUer samma skyldigheter som i fönte stycket för den som cUsponerar utrymmet.

Beslut om åtgärd enUgt förste stycket fattas av konkurrensverket. Mark­nadsdomstolen beslutar om åtgärd enUgt andra stycket.

59 9 Beslut enUgt 56 - 58 99 kan förenas med vite, om det finns skäl tiU
detta.

184


 


60 9 Ett beslut enUgt 56 9 fär, om det är förenat med vite, överklagas hos    Prop- 1992/93:56
marknadsdomstolen. Härvid gäUer 22 - 25 99 förvalbungslagen (1986:223)    Bilaga 2

i tillämpUga defer.

Ett beslut enUgt 57 9 fär överklagas encfest om det är förenat med vite. Talan får föras endast i samband med talan om utdömande av vitet.

Den som viU begära prövning av konkurrensverkets beslut enUgt 58 9 fönte stycket eUer av verkstäUighet enUgt 58 §, fär göra framstäUning härom tiU marknadsdomstolen.

Beslut enUgt 56 - 58 §9 gäller omedelbart, om inte annat bestäms.

Särskilda bestämmeber om säkringsätgärder

61   9 Om det finns anledning ante att en näringsidkare har överträtt ett fölbud enUgt 4 - 8 99 får konkunensverket vidte säkringsåtgärder enUgt vad som närmare anges i 62 - 81 9§ för att få tillgång tiU handlingar och annat som är av betydelse för uttedningen.

62   9 I denna feg förstås med

säkringsåtgärd: beslag, försegling och eftersökning,

bevismedel: bokföring, affärshandlingar cxh vamprover samt annat som omfattas av föreläggande enligt 56 och 58 99,

förvar: skåp, låda, behållare, bankfack, väska, pärm, kuvert och lUcnande anordning som kan tillslutas,

utrymme: byggnad, lokal, gård, upplagspfets, fordon cxh liknande avgränsat utrymme

undersökningsledare: den som i sin tjänst hos konkunensverket har att leda uttedningen cxh den som särskilt har förordnats att vara undersöknings­ledare enUgt denna feg.

63 9 Säkringsätgärderaa verkställs på följande sätt:

-   beslag genom att bevismedel omhändertas,

-   försegling genom att förvar eller uttymme förses med sigiU eUer liknande försluming,

-   eftersökning genom att bevismedel efterforskas i förvar eUer utrymme.

 

64   9 Beslut om beslag får fattas, om bevismedlet inle tUlhandahåUs för granskning eUer det finns risk att det kommer att undanhåUas eUer förvanskas.

65   9 Beslut om försegling får fattas om

 

1.   undersökningsledaren inte får tiUåtelse att genomsöka förvar eUer utrymme cxh det skäligen kan antas, att bevismedel finns där, samt eftersökning inte kan beslutas eller verkstäUas omedelbart, eUer

2.   bevismedel som inte är under beslag inte lämpUgen kan föras firån den pfets, där det har påträffats.

185


 


Beslut om försegling av förvar eUer utrymme, där beslagtaget bevismedel    Prop. 1992/93:56
flnns, skaU fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren.
Bilaga 2

66 9 Beslut om eftersöknmg i utrymme får fattas, om det finns grundad
anledning anfe, att den näringsidkare som är föremål för konkurrensverkets
uttedning använder uttymmet huvudsakUgen för sin verksamhet eUer att
utrymmet yrkesmässigt används av någon annan, som har uppdrag för
näringsidkaren i dennes verksamhet, och det finns risk att bevismedel
kommer att undanhållas eUer förvanskas. Samma villkor gäUer för beslut
om eftersökning i förvar som påttäffas i sådant utrymme, i myndighets lokal
eUer pä aUmän pfets.

Beslut om eftersökning i annat utrymme eUer förvar än som avses i fönte stycket fär fattas om det finns gmndad anledning anta att bevismedel finns där och det finns risk att det kommer att undanhållas eUer förvanskas.

67   9 Beslut om säkringsåtgärd fär fattas encfest om vikten av att säkringsät-gärden vidtas är tUlräckligt stor för att uppväga det intrång eUer annat men som säkringsåtgärden innebär för den enskilde.

68   9 Beslut om säkringsåtgärd skall omedelbart hävas, när åtgärden inte längre behövs för att säkra bevisning.

 

69   9 Beslut om säkringsåtgärd cxh om hävande av sådan åtgärd fär verkställas omedelbart. Beslut om hävning som har vunnit laga kraft skaU verkställas så fort det kan ske med hänsyn tiU uttedningen.

70   9 Innan ett beslut enligt 64 - 66 99 verkstäUs skaU näringsidkaren beredas tiUfäUe att instäUa sig tiU förrätmingen. Detsamma gäUer annan hos viUcen verkstäUighet skall ske.

Kan den som avses i förste stycket inte utan nänmvärt uppskov kaUas tiU förrättningen eUer inställa sig vid denna, fär verkställighet ändå ske under fömtsättning att ett särskilt tillkallat vitme är närvarande. Är den hos vilken verkstäUighet av eftersökning enligt 66 9 andra stycket skaU ske inte närvarande, fär dock förrätmingen genomföras endast om det kan antas att näringsidkaren eUer annan söker förhala uttedningen eUer att den av annat skäl kommer att försenas.

71   9 Näringsidkaren och annan hos vUken verkstäUighet sker har rätt att tilUcalla ett vittne. Förrättningen får dock mte i onödan uppehåUas i väntan på att vittnet skaU inställa sig.

72   9 Bevismedel, som har tegits i besfeg, fär lämnas kvar hos innehavaren endast om det finns särskilda skäl för det.

Vid verkstäUighet av beslag får även förvar som behövs för bevismedlet omhändertas.

186


 


73 9 Vid verkstäUighet av eftersökning i utrymme fär åven förvar som    Prop. 1992/93:56
påträffas där genomsökas.
                                              Bilaga 2

VerkstäUighet av eftersökning som avses i 66 9 andra stycket fär inte utan medgivande av den som berön därav påbörjas mellan kl. 21.00 och kl 06.00.

74    9 Beslut om hävning av säkringsåtgärd verkställs genom att besitttiing eUer annat förhällande som har mbbats genom åtgärden ätentälls.

75    9 VerkstäUighet skaU genomföras sä att den innebär minste möjUga olägenhet för den som berön av förrättningen. Egendom fär inte skadas. Läs cxh annan stängningsanordning fär dcxk brytas.

76    9 Marknadsdomstolen beslutar pä skriftUg framställning av under-sökningsledaren om eftersökning som avses i 66 9 andra stycket. Efter­sökning som kan antas bU av stor omfatming eUer medföra synnerUg olägenhet för den hos vilken åtgärden företas bör beslutas av marknadsdom­stolen, om det inte är fara i dröjsmål.

Undersökningsledaren beslutar om säkringsätgärd i annat faU än som avses i försfe stycket samt om hävande av säkringsåtgärd.

Om en särskiU förordnad undersökningsledare har fattat beslut enUgt andra stycket, skaU han snarast möjligt anmäla detfe tiJl den som har att leda uttedningen. Etenne skall omedelbart pröva om beslutet skaU besfe. Sådan prövning får ske utan att den som ärendet avser har hörts.

77 9 Kronofogdemyndighet verkstäUer beslut om säkringsåtgärd och om
hävande av sädan åtgärd. Verkställighet sker pä begäran av undersöknings-
lecferen. Beslagtaget bevismedel skall snarast överlämnas tiU denne.

Undersökningsledaren har rätt att verkställa beslut enUgt 76 9 andra stycket, om det kan ske obehindrat. Beslut om försegUng eUer eftersökning fär undersökningsledaren dock verkställa encfest i närvaro av den som berön av förrättningen eUer nägon som kan anses förettäda denne.

78    9 Undersökningsledaren kan tUlfalUgt avlägsna förslutning som har anbringats på gmnd av beslut om försegling.

79    9 Beslut om säkringsåtgärd skaU upprättas skriftUgt och lämnas senast vid förrättning för verkställighet mot bevis tUl näringsidkaren cxh annan, hos vilken verkstäUighet sker. Beslutet skaU innehåUa upplysning om vad den har att iaktfega som vill påkalla prövning av det.

Kan beslutet inte överlämnas vid förrättiiingen, skall det delges genom undersökningsledarens försorg.

187


 


80      9 Bevis skaU utfärdas angående verkstäUighet av beslut om säkringsåt-    Prop. 1992/93:56
gärd. Föreskriften i 79 9 om beslut om räkringsätgärd har motsvarande    Bilaga 2
tiUämpning pä bevis om verkstäUighet. Är den som skaU erhåUa bevis inte

närvarande vid förrättningen, skaU bevis lämnas tiU någon som kan anses företräda honom, om sädan person är närvarande.

Bevis om verkstäUighet skaU mnehåUa förteckning över beslagtagna bevismedel.

81      9 Eten som viU begära prövmng av undersökningsledarens beslut enligt
76 9 eUer av verkstäUighet av beslut om säkringsätgärd, fär göra fram­
ställning härom tiU marknadsdomstolen.

övriga bestämmeber

82   § Föreskriften i 27 kap. 2 9 försfe meningen rättegångsbaUcen har motsvarande tiUämpning när det vid utredning av överträdelse av förbuden i 4 - 8 99 uppkommer fråga om åtgärd enligt 56, 58 eUer 61 9-

83   § Beslut enligt 56, 58 eller 61 9 mnebär inte skyldighet att röja företagshemUghet av teknisk natur.

84   9 Eten som är uppgiftsskyldig enligt denna lag fär inte betungas onödigt. TALAN MOT MARKNADSDOMSTOLENS DOMAR OCH BESLUT

85   9 Talan mot marknadsdomstolens dom i mål om

 

1.   åtgärd mot skadUg konkunensbegränsning,

2.   konkurrensskadeavgift,

3.   skadestånd och

4.   utdömande av vite

fön genom ansökan om revision hos högsfe domstolen. I fråga om marknadsdomstolens beslut i sådana mål förs talan genom besvär.

Vid talan enUgt fönte stycket skall vad som föreskrivs i 54 - 56 kap. rättegångsbalken gälfe i tUlämpliga delar. Vad som där sägs om hovrätt skaU i StäUet avse marknadsdomstolen.

Förutom vad som följer av 54 kap. 3 9 rättegångsbaUcen gäUer att sänkUd talan fär föras, om marknadsdomstolen i beslut under rättegången beslufet i firåga om

1.   vite enUgt 33 9,

2.   kvarstad i mäl om konkunensskadeavgift,

3.   åtgärd enUgt 56 eller 58 §, eller

4.   säkringsåtgärd.

188


 


86      9 Ett beslut om förbud eUer åfeggande enUgt 15, 16 eUer 18 9 skaU    Prop. 1992/93:56
prövas av regeringen, om en enskUd part begär det. En sådan begäran skaU    Bilaga 2

göras inom fyra veckor frän den dag då domen meddelades.

87      9 Om marknadsdomstolen vid omprövning enUgt 54 9 gör ändring i det
tidigare avgörandet, kan domen överklagas enUgt vad som gäUer för en dom
av domstolen i den omprövade frågan. Om marknadsdomstolen inte gör
någon ändring i det tidigare avgörandet, får talan inte föras mot domen.

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

88      9 Marknadsdomstolen fär begära biträde av konkurrensverket eUer annan
för utredning i frågor som kan vara av betydelse för prövning enUgt denna
feg.

89 9 En sammansluming av näringsidkare UkstäUs i denna lag med
näringsidkare. Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en
överenskommelse eller ett gemensamt förfarande som avses 1119-

1. Etenna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2.   Genom lagen upphävs konk-urrenslagen (1982:729) och lagen (1991:921) om förbud mot konkunensbegränsning i fråga om jordbraksprcxlukter.

3.   En åtgärd som har vidtegits med tillämpning av de i punkt 2 nämnda lagama gäUer som om motsvarande bestämmelse i den nya lagen hade tiUämpats.

4.   Bestämmelseraa i 20 - 23 §§ tillämpas endast i fräga om överträdelse som har ägt mm efter ikraftträdandet.

5.   Bestämmelsen i 53 9 tillämpas inte i mål där talan väckts före lagens ikraftträdande.

6.   Ansökan om tiUstånd enligt 12 § cxh om negativattest enligt 47 9 kan prövas före lagens ikraftträdande.

2. Försfeg till lag om ändring i prismfonnationsfegen (1991:601)

Härigenom föreskrivs att i prisinformationslagen (1991:601) skaU införas en ny paragraf med följande lydelse.

5 a 9 En näringsidkares marknadsföring får inte utformas sä att den medför risk för att konsumenten vilseleds om prisets förmånUghet.

Om en tiUfälUg prisnedsättning marknadsförs som särskUt förmånUg skall nedsättningen vara påtaglig i förhållande tiU det pris som omedelbart

189


dessförinnan tillämpats på försäljningsstäUet under rimUg tid. Erbjudandets    Prop. 1992/93:56
varaktighet cxh eventueUa andra begränsningar skaU framgå tydUgt.
    Biiaga 2

Etenna feg träder i kraft den 1 juU 1992.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1956:245)

om uppgifisskyldighet rörande pris- och konkurrensförbillanden

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- cxh konkurrensförhållanden

dels att 7, 8 och 12 §§ skaU upphöra att gäUa,

dels att 1, 3, 4, 5 och 6 99 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att fegens mbrik skall ha nedan angivna lydelse.

190


Lag om uppgiftsskyldighet rörande prisförfaålfenden
Nuvarande lydebe
                  Föreslagen lydebe

19


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


 


Näringsidkare år skyldig att i enUghet med vad i denna lag stadgas lämna de uppgifter som erfordras för att firämja aUmän kännedom om prb- och konkur­rensförhållanden mom näringsU vet.


Näringsidkare är skyldig att i enUghet med vad i denna lag stadgas lämna de uppgifter som erfordras för att firämja aUmän kännedom om prisförhållanden inom näringsUvet.


Där på gmnd av särskildaförhållande så är nödigt för konttoU eller fuUständigande av uppgift som skaU lämnas av näringsidkare, är jämväl annan skyldig lämna uppgifter på sätt och i den utsträckning som stedgas för näringsidkare.

39


Näringsidkare åligger att till myndighet som regeringen be­sfemmer efter anmaning lämna uppgift om sådan i anmaningen närmare angiven konkurrensbe­gränsning, som berör hans verk­samhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden, samt i övrigt om priser, intäkter, kost­nader, vinster och andra förhål­landen av beskaffenhet att inverka pä prisbUdmngen.


Näringsidkare åligger att tiU myndighet som regeringen be­stämmer efter anmaning lämna uppgift om priser, intäkter, kost­nader, marginaler och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbUdningen.


 


Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär icke skyldighet att rö'}a yrkeshemUghet av teknisk natur.


49

Uppgiftsskyldighet enUgt denna lag innebär ime skyldighet att röja företagshemlighet av teknisk natur.


 



191


 


Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning samt om sättet    Prop. 1992/93:56
cxh tiden för dess fuUgörande meddelas av myndigheten.
     Bilaga 2

Myndigheten må därvid förelägga näringsidkare att enligt meddelade anvbningar tilUuuulahålla konkur­rensbegränsande avtal, handeb-bOcker, korrespondens och andra handlingar. Uppgifisskyldig må Jämväl kallas att inställa sig irtfÖr myndigheten.

Myndigheten skaU iakttaga att näringsidkare icke onöcUgt betimgas vid fuUgörandet av uppgiftsskyldigheten.

69

Efterkommes icke anming att lämna uppgift, må myndigheten förelägga den försumlige lämpUgt vite.

Vite må ock utsättas vid meddelande av föreläggande eller kallebe enligt 5 9.

Etenna feg träder i kraft den I juli 1992.

4. Förslag till feg om ändring i fegen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. att 1-4,9-11, 13, 13 a, 14-15, 15 a, 16-20 99 och mbriken före 11 9 skall ha följande lydelse.

Nuvararuie lydebe                                 Föreslagen lydebe

19

Marknadsdomstolen    handlägger Marknadsdomstolen handlägger mål

ärenden    enUgt    konkunenslagen enligt konkurrenslagen (1992:000),

(1982:729),   marknadsföringslagen marknadsföringslagen (1975:1418),

(1975:1418), lagen (1971:112) om lagen (1971:112) om avtalsvUUcor i

avtalsvUlkor i konsumentförhål- konsumentförhållanden,     lagen

landen, lagen (1984:292) om av- (1984:292) om avtalsvUUcor meUan
talsviUkor meUan näringsidkare

192


 


och  produktsäkerhetsfegen 1604).


(1988:    näringsidkare cxh produlctsäkerhets-lagen (1988: 1604).


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


29


Mot marknadsdomstolens beslut i ärende som avses i 1 9 fär talan ej föras, Etetsamma gäUer domsto­lens beslut i övrigt enUgt denna feg.


Mot marknadsdomstolens dom eller beslut i mål som avses i 1 9 fi talan ej föras. Detsamma gäUer domstolens beslut i övrigt enUgt denna lag,

I fräga om rätt aa föra talan mot domstolens dom eller beslut i konkurrensmål finns särskilda bestämmeber i konkurrenslagen (1992:000).


39


Marknadsdomstolen  består av en ordförande, en vice ordförande samt tio andra ledamöter, av vilka fyra år särskilda ledamöter, tre för   ärenden   om    konkurrensbe­gränsning   och   ärenden   om   av­talsvilUcor melUm näringsidkare samt en för ärerulen  om  mark-ruubföring, ärenden om avtabvill­kor i konsumeruförhållanden  och ärerulen om produktsäkerhet.


I mål erdigt konkurrenslagen (1992:000) och lagen (1984:292) om avtabvilUcor mellan näringsidkare består marknadsdorrtstolen av en ordförande, en vice ordförande och fyra särskilda ledamöter.

I mål enligt marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtabvillkor i konsumentförhållan­den och produktsäkerhetslagen (1988:1604) består marknadsdom­stolen av en ordfönmde, en vice ordförande sarru sju andm leda­möter, av vilka en är särskild ledamot.


49


Ordföranden, vice ordföranden cxh en av de särskUcfe ledamöteraa för ärerulen om konkurrensbegränsning och avtabvilUcor mellan närings­idkare skaU vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ete rvå övriga ledamöterna för sädana ärenden skaU ha sänkUd insUtt i närings-


Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskUda ledamöterna yZ)r mål enligt konkurrenslagen (1992: 000) och lagen (1984:292) om av­tabvilUcor mellan näringsUlkare skaU var lagkunniga cxh erfaraa i domarvärv. Ete tre andra särskilda ledamöteraa för sådana mål skaU ha


 


13 Riksdagen /922I93. / saml. Nr 56


193


Uvets förhållanden. Ledamoten för ärenden om marknadsföring, avtab­villkor i konsumentförhållanden och produktsäkerhet skaU ha sänkUd insikt i konsumentfrågor. Ordfö­randen, vice ordföranden och de sänkUda ledamöterna fär ej utses bland personer som kan anses före-träcfe företagarinttessen eUer kon­sument- cxh löntagarintressen.


kvalificerad ekonorrusk kompetens och insUct i samhälbekonomins funktionssätt och näringslivets förhållanden. Den särskilda leda­moten för mål erdigt maHcnadsfÖ-ringsUigen (1975: 1418), lagen (1971:112) om avtabvilUcor i konsu­mentförhållanden och produktsäker­hetslagen (1988:1604) skaU ha sär­skUd insikt i konsumentfrågor. Ord­föranden, vice ordföranden och de sänkUda ledamöterna får ej utses bland personer som kan anses före­träda företegarintressen eller konsument- eller löntagarintressen.


Prop. 1992/93:56 Bikma 2


För vice ordföranden och var cxh en av de särskUcfe ledamöteraa finns en eller fler ersättare. Besfemmelsema om vice ordförande cxh särskild ledamot gäller även ersättare.

99

/ mäl som avses i 3 § första stycket är marknadsdomstolen beslutför när ordförarulen och tre andra ledamö­ter är närvarande.


Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut skall lUca antal ledamöter som företräder företagarinttessen samt konsument- cxh löntagarinttessen deltaga.

Av de särskUcfe ledamöterna del­tager vid handläggning av ärenden om    konkurrensbegränsning    eller avtabvilUcor mellan näringsid­kare endast de som har utsetts för sådana ärerulen cxh vid hand­läggning av ärenden om marknads­föring,  avtabvillkor i konsument­förhållanden eller produktsåker-het endast den som har utsetts för sådana ärerulen.


I mål som avses i 3 § andm stycket är domstolen beslutför när ordföran­den cxh fyra andra ledamöter är när­varande. I sådana mål skaU lika antal ledamöter som företräder företagarinttessen samt konsument-cxh löntagarintressen deltega.

Av de SärskUcfe ledamötema deUar vid handläggning av mål som avses i 3 9 första stycket endast de som har utsetts för sådana mål och vid handläggning av mål som avses i 3 § andra stycket endast den som har utsetts för sådana mål.


 


Om förhandling som avses i 4


194


 


eller 5 9 konkurrenslagen (1982: 729) finns särskUda föreskrifter i 14 9.

Ordföranden kan ensam pä dom­stolens vägrat företaga förbe­redande åtgärd och pröva fräga om avskrivning av ärende.


Om förhandling som avses i 32 9 konkurrenslagen (1992:000) finns särskUda föreskrifter i 14 9-

Ordföranden kan ensam på domsto­lens vägnar besluta om kvarstad i mål om konkurrensskadeavgift och om skadestånd samt, efier ansökan eller på talan av den som berörs av åtgärden, pröva fråga om åtgärd enligt 56, 58 eller 61 9 konkur­renslagen. Ordföranden kan i övrigt företa förberedande åtgärd och pröva fräga om avskrivning av mål.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


10 §


Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tUlämpas föreskrifteraa i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. E)omstolen bestämmer dock själv i viUcen ordning leda­möterna skaU säga sin mening.


Om det firamkommer skUjaktiga meningar vid en överläggning tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröst-ning i tvistemål. Vid överläggning rörande fråga om konkurrensskade- avgift eller utdömande av vite enligt konkurrenslagen (1992.000) till-lämpas dock föreskriftema i 29 kap. samma balk om omröstning i brott­mål. Domstolen bestämmer själv i vilken ordning ledamöteraa skaU säga sin mening.


Näringsfrihetsombudsman    och    Kor\kurrensverket och konsumeruom-
konsumeruombudsrrum
       budsmannen

119


För konkurrensbegränsningsfrågor finns en näringsfrihetsombudsman och för frägor om marknadsföring, frågor om avtalsvillkor i konsu­mentförhållanden cxh frågor om prcxluktsäkerhet en konsumentom­budsman.


Konkurrensverket är central för-vcdtningsmyndighet för konkurrens­frågor.

För firågor om marknadsföring, frågor om avtalsvillkor i konsu­mentförhållanden och frågor om produktsäkerhet finns   en   konsu-


195


 


Ombudsman utses av regeringen för viss tid cxh skaU vara lagkunnig.


mentombudsman.    Ombudsmannen utses av regeringen för viss tid och skaU vara lagkunnig.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


13 9


Ansökan som avses 177 9 konkur­renslagen  (1982:729) gön  skrift­Ugen. Etetsamma gäUer ansökan om förbud eUer åläggande enligt 2-4 99    marknadsföringslagen    (1975: 1418),  1  9 lagen (1971:112) om avtalsvillkor    i    konsumentförhål­landen,  1  9 lagen (1984:292) om avtalsvUlkor  mellan  näringsidkare eller 5-9 99 eller 12 9 ttedje stycket    produktsäkerhetslagen (1988:1604). Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansök­ningen gmncfes cxh den uttedning sökanden åberopar.


Ansökan som avses i 27 % konkur­renslagen (1992:000) gön skrift­Ugen. Etetsamma gäUer ansökan om förtiud eUer åläggande enUgt 2-4 99 marknadsföringslagen (1975:1418), 1 9 lagen (1971:112) ora avtals­villkor i konsumentförhåUanden, 1 9 lagen (1984:292) om avtalsvUUcor mellan näringsidkare eUer 5-9 99 eller 12 9 ttedje stycket produkt-säkerhetslagen (1988:1604). Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen gmndas och den uttedning sökanden åberopar.


13 a 9


I fråga om rätt för sammanslut­ningar av näringsidkare att med­verka i ärenden som avses i 13 9 andm merungen gäller följande särskUcfe regler.

Om en sammanslutning av närings­idkare gör sannolikt att utgången av ärendet kan ha betydande in­tresse för medlemmaraa i samman-sluttungen, fär nurknadsdomstolen på ansökan  av  sammanslutningen tiUåte att denna, vid sidan av enskUd part, medverkar i förfa­randet    CKh    därvid    åberopar bevisning.


I fråga om rätt för sammanslut­ningar av näringsidkare att med­verka i mål som avses i 13 9 gäUer följande särskilda regler.

Om en sammanslutning av närings­idkare gör sannolikt att utgången av målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får marknadsdomstolen pä ansökan av sammanslutningen tiUåte att den­na, vid sidan av enskild part, med­verkar i förfarandet cxh därvid åberopar bevisning.


 


Ansökningen om medverkan skall vara skriftiig cxh innehålla de skäl som den gmndas på.


196


 


1992/93:56


iga 2

Partema skaU beredas tiUfäUe att yttra sig över ansökningen. Denna fär inte    Prop bifallas, om parten på den sida som ansökningen om medverkan avser    B motsätter sig detfe.

14 9


Sökanden cxh hans motpart skaU berecfes tiUfaUe att vid samman­träde mför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter cxh förebringa den utredning de vUl åberopa. TIU sådant sammamräde skall ombuds­marmen för frågor av den an som ärendet rör kallas, även om han ej är sökande. Vidare skall den som medverkar enUgt 13 a 9 kallas tiU sammanbädet.


Sökanden cxh hans moVgait skaU beredas tillfälle att vid sammanträde inför marknadsctomstolen lägga fram sina synpunkto' och förebringa den uttedning de viU åberopa. Konkur­rensverket skall beredas tillfälle an yttra sig över ansökan enligt 31 9 konkurrenslagen (1992:000), som ingivits av annan än verket. I mål som avses i 3 9 andra stycket skall konsumeruombudsmannen kallas till sammanträde, även om han ej är sökande. Vidare skall den som med­verkar enUgt 13 a 9 kaUas tiU sammanträdet.


Före sammanträde kan muntiig eller skriftlig förtxredelse äga mm i den utsträckning domstolen bestämmer.


Förhandling som avses i 4 eller 5 9 konkurrenslagen (1982:729) skaU äga mm vid sammanträde med partema mför domstolen eller dess ordförande. Domstolen eller ordföranden fär även överlägga enskUt med part. Förhandlingen skall dock aUtid avslutes vid sammanträde med parteraa inför domstolen.


Förhandling som avse i 32 9 konkunenslagen (1992:000) skaU äga mm vid sammanträde inför domstolen eUer dess ordförande. Domstolen eUer ordföranden fär även överlägga enskilt med part. FörhandUngen skaU dock aUtid avslutas vid sammanträde med parterna inför domstolen.


15 9


Ärende fii avgöras och beslut med anledning av särskUd prövning enUgt 15 a 9 meddelas utan sammanträde enligt 14 § förste stycket, om tillfredsställande uttedning föreligger och part inte begär sammanttäde. Ansökan som uppenbart ej förtjänar avse-


Mäl fil avgöras och dom med anled­ning av särskUd prövning enUgt 15 a 9 meddelas utan sammanträde enUgt 14 9 förste stycket, om tiUfredsstäUande uttedning före­ligger och part inte begär samman­träde. Ansökan som uppenbart ej


197


 


ende får avslås utan sådant sam­manträde.


förtjänar avseende fir avslås utan såcfent sammanträde.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


 


Fräga om föibud, äläggande eller tilbtånd enligt 18 9 konkurrens­lagen (1982:729), förbud enUgt 21 9 samma lag eUer förbud eUer åläggande enUgt 13 9 marknadsfö­ringslagen (1975:1418), 5 9 lagen (1971:112) om avtalsvUUcor i konsumentförhåUanden eUer 21 9 pnxluktsäkeriietslagen (1988: 1604) kan prövas utan sammanträde enligt 14 9 förste stycket.

Förbud eUer äläggande, som avses i andra stycket, eUer återkallelse av tiUstånd, som avses där, får inte t>eslutas utan att den som för­budet, åläggandet eller aterkallel­sen avser fitt tillfälle att yttra sig i frägan, sävida det inte finns anledning anfe, att han avvikit eUer eljest häUer sig undan. I ett ärende om åläggande eller för­bud enUgt 5-9 9 eUer 12 9 ttedje stycket   prcxluktsäkerhetslagen   får marknadsdomstolen   dcxk   även   i annat faU omedelbart meddela be­slut enligt 21   9  samma lag,  om synnerliga skäl föreUgger.


Fräga om föibud eller åläggande enUgt 33 9 konkurrenslagen (1992:000), förbud cnUgt 40 9 elUr tilbtånd erdigt 46 9 samma feg eUer förbud eUer äläggande enligt 13 9 marknadsföringslagen (1975:1418), 5 9 lagen (1971:112) om avtals­villkor i konsumentförhållanden eUer 21 9 produktsäkerhetsfegen (1988:-1604) kan prövas utan sammanträde enUgt 14 9 förste stycket. Detsamma gäller beslut uruier rättegången i andra frågor.

Fölbud eUer äläggande, som avses i andra stycket, eUer återkaUelse av tillstånd, som avses där, fär inte beslutas utan att den som förbudet, åläggandet eller aterkallelsen avser fått tillfälle att yttt sig i frågan, såvicfe det inte finns anledning anfe, att han awUdt eUer eljest håller sig undan. I ett mål om äläggande eUer förbud enUgt 5-99 eUer 12 9 ttedje stycket produklsäkerhetslagen får marknadsdomstolen dcxk även i annat fall omedelbart meddela beslut enligt 21 9 samma lag, om synnerU­ga skäl föreUgger.

När marknadsdomstolen prövar fräga om åtgärd enligt 58 eller 76 9 konkurrenslagen (1992:000) skall den som åtgärden avser beredas till­fälle yttra sig. Detta gäller dock irue, om det kan befaras att gerwm-förandet av beslutet skulle avsevärt försväras därigenom.


15 a 9


Marknadsdomstolen kan tUl sär­skUd prövning te upp


Marknadsdomstolen kan tiU sänkUd prövning te upp


198


 


1.     i ärende som avser prövning enUgt 2 9 konkurrenslagen (1982: 729) frågan humvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av en konkunensbegränsning,

2.     i ärende som avser prövning enUgt 6-9 9 eUer 12 9 ttedje stycket    produktsäkerhetslagen (1988:1604) firågan humvida en vara eUer en tjänst medför sär­skUd risk för skada pä person eUer egendom.


1.   i måi som avser prövning enUgt 13 9 konkurrenslagen (1992:000) frågan humvida det föreligger en skadlig konkurrensbegränsning,

2.   i mål som avser prövning enUgt 6-9 9 eUer 12 9 öedje stycket produktsäkerhetslagen (1988:1604) frägan humvida en vara eUer en tjänst medför särskUd risk för skacfe pä person eUer egendom.


Prop. 1992/93:-56 Bilaga 2


16 9

Bestämmelsema i 5 kap. rättegångsbalken om offentiighet vid domstol äger motsvarande tUlämpning vid marknadsdomstolen.


Utöver vad som följer av förste stycket kan domstolen förordna att sammanträde för handläggning av konkurrensbegränsningsärende skall hållas inom stängda dörrar, om det kan aiuagas att förhandlingsarbetet i ärendet skuUe försvåras till följd av offentUgheten.


Utöver vad som följer av fönte stycket kan domslo-len förordna att sammanträde i konkurrensmål skall hållas inom stängcfe dörrar, om det kan antas att för-handlingsarbetet i målet skulle försvåras till följd av offentiigheten.


17 9

Vid marknadsdomstolens sammanträden föres protokoll.

Då marknadsdomstolen handlägger en fråga enligt konkurrenslagen (1992:000) vid sammanträde med partema skall, om inte domstolens avgörande avkunnas vid samman­trädet, partema underrättas om tiden och sättet för meddelande av dom eller beslut.

18 9


Marknadsdomstolen kan vid vite förelägga part eUer annan, som kan antagas ha upplysning att lämna


Marknadsdomstolen kan vid vite förelägga part eUer annan, som kan antas ha upplysning att lämna som


199


 


som är av betydelse i ärendet, att instäUa sig personUgen inför domstolen. Domstolen kan beslufe att den som ej är part skaU höras som vittne. Därvid äger 36 kap. 3, S och 6 99, 10 9 andra stycket, 11 9, 13 9 fönte stycket och 14 9 rättegångsbalken motsvarande tiU-lämpning. Vägrar vitme utan gUtigt skäl att avlägga ed eUer att avge vitmesmäl eUer besvara fräga, fär ctomstolen vid vite förelägga vitmet att fullgöra sin skyldighet.

Part eUer den som medverkar enligt 13 a 9 kan även föreläggas vid vite att tUlhandahåUa domstolen hand­ling, vamprov och liknande som kan ha betydelse i ärendet. Detfe inne­bär dcxk ej sltyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk nahir.


är av betydelse i målet, att instäUa sig personligen inför domstolen. Etemstolen kan beslufe att den som ej är part skaU höras som vitme. Därvid äger 36 kap. 3, 5 och 6 99, 10 9 andra stycket, 11 9, 13 9 fönte stycket och 14 9 rättegångsbalken motsvarande tUlämpning. Vägrar vitme utan gUtigt skäl att avlägga ed eUer att avge vitmesmäl eUer besvara fräga, fir domstolen vid vite förelägga vitbiet att fuUgöra sin skyldighet.

Part eUer den som medverkar enUgt 13 a 9 kan även föreläggas vid vite aU tiUhandahåUa domstolen hand­ling, vamprov och lUcnande som kan ha betydelse i målet. Etette innebär dock ej skyldighet att röja företags­hemUghet av teknisk natur.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


I fråga om vite som avse i denna paragraf gäUer 9 kap. 8 9 rättegångs­balken.


Eten som ej är part cxh inte heller medverkar enUgt 13 a 9 och som efter kaUelse av marknadsdomstolen instäUt sig inför domstolen har rätt tiU ersättning enligt vad i rättegångsbalken är föreskrivet om ersätming till vitme eUer sak-Icunnig. I ärende vari ombudsman för talan tUlämpas bestämmelserna för mäl om aUmänt åtal och i annat ärende bestämmelserna för mål vari förlikning är tilläten. Skall ersätttiing utges av parteraa en för båcfe för en, skaU domstolen slut­Ugt fördefe kosttiaden mellan dem med hälften å vardera.


Eten som ej är part och inte heller medverkar enUgt 13 a 9 och som efter kaUelse av marknadsdomstolen instäUt sig inför domstolen har rätt tiU ersättning enUgt vad i rättegångs­balken är föreskrivet om ersättning tUl vitme eUer sakkunnig. I mål vari konkurrensverket ellerkonsumeruom-budsmannen för talan tiUämpas be­stämmelseraa för mål om aUmänt åtal och i mål med annan sökande bestämmelserna för mål vari förlik­ning är tiUåten. SkaU ersättning utges av parterna en för båda cxh båda för en, skaU domstolen slutUgt fördefe kosttiaden mellan dem med hälften ä vardera.


 


19


200


 


I marknadsdomstolens beslut vari­genom ärende eUer sädan fråiga som avses i 15 a 9 avgön anges de skäl på vilka beslutet grundas. Beslut som nu nämnts cxh beslut som avses i 15 9 andra stycket sänds tiU parterna, tiU den som medverkar enUgt 13 a 9 och tiU sådan myn­cUghet som avses i 4 9 produkt­säkerhetslagen (1988: 1604) samma dag som det meddefes.


I marknadsdomstolens dom varige­nom mål eUer sådan fräga som avses i 15 a 9 avgön anges de skäl pä vilka domen grundas. Dom som nu nämnte cxh beslut som avses i 15 9 andra stycket sänds tiU parterna, tiU den som medverkar enligt 13 a 9 och tiU sådan myndighet som avses i 4 9 produktsäkerhetslagen (1988:-1604) samma dag som det meddelas.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


20 9


SkaU ansökan, kallelse eller föreläggande tiUstäUas part eUer annan, sker det genom delgivning. Detsamma gäller beslut som sänds enligt 19 9- Annan handling får tiUstäUas part eUer annan genom delgivning, om det anses erforder­Ugt.

Delgivning av beslut av marknads­domstolen, vilket innefattar vites­föreläggande enUgt konkunenslagen (1982:729),   marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållan­den, lagen (1984:292) om avtals­villkor mellan näringsidkare eller produktsäkerhetslagen (1988:1604), fär mte ske enUgt 12 9 delgiv­ningslagen (1970:428), om det inte finns anledning att anfe att den sökte har avvikit eUer pä annat sätt häUer sig undan.


SkaU ansökan, kaUelse eUer före­läggande tiUstäUas part eUer annan, sker det genom delgivning. Detsam­ma gäUer dom eller beslut som sänds enUgt 19 9- Annan handling får tillställas part eUer annan genom delgivning, om det anses erforder­Ugt.

Delgivning av dom eller beslut av marknadsdomstolen, vilket innefattar vitesföreläggande enligt konkur­renslagen (1992:000), marknadsfö­ringslagen (1975: 1418), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsu­mentförhåUanden, fegen (1984:292) om avtalsvillkor mellan närings­idkare eUer produktsäkerhetslagen (1988: 1604), fir mte ske enUgt 12 9 delgivningslagen )1970: 428), om det mte finns anledning att ante att den sökte har avvikit eUer pä annat sätt håUer sig undan.


 


Etenna lag träder i kraft den 1 juli 1992.


201


 


5. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 9 aktiebolagslagen (1975:1385) skaU ha följande lydelse,

14 kap. 3 9

Nuvarande tydebe                Föreslagen lydebe

När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skaU det anmälas av bofeget för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från bolags­stämmans beslut eUer om registteringsmyndigheten genom lagakraftträcfende beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är ftägan om fusion förfaUen.

Hinder mot registrering av avtal Hinder mot registtering av avtal om

om fusion enUgt 2 9 möter             fusion enUgt 2 9 möter

1.   om fusionen förbjudits enligt 1. om fiisionen förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
konkunenslagen (i 992.000) c/ter om
om näringsfnhetsombudsmannen
prövning av fusionen pågår enligt
inte beslutat lämna fiisionen utan
             samma lag eUer

åtgärd enligt 20 9 första stycket konkurrenslagen eller

2.  om ej yttrande företes från auktoriserad eUer godkänd revisor av vilket
framgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget inte överstiger de
överfetande bolagens sammanlagcfe verkliga värde för det övertagande
bolaget.


Prop. 1992/93:56 Bilaea 2


 


Etenna lag tiäder i kraft den 1 juU 1992.


202


 


6. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 9 lagen (1987:667) om ekononuska föreningar skaU ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


 


Nuvararuie lydebe


12 k. 5 9

Föreslagen lydebe


 


När fusionsavtal har slutiigt gcxlkänts av föreningsstämman skaU det anmälas av föreningen för registtering. Om detfe inte har skett inom fyra månader firän stämmans beslut eUer om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eUer vägrat registre­ring av avtalet, har firågan om fusion fiidlit. Hinder mot registtering möter, om    Hinder mot regist-rering möter, om


fusionen har förbjudits enligt kon­kurrenslagen (1982:729) eller om näringsfrihetsombudsmannen irue har beslutat att lämna fusionen utan åtgärd enligt 20 9 första stycket konkurrenslagen.


fusionen har förbjudits enUgt kon­kurrenslagen (1992:000) eller om prövning av fiisionen pågår enligt samma lag.


 


Denna lag ttäder i kraft den 1 juli 1992.


203


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2 7. Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 9 bankaktiebolagslagen (1987:618) skaU ha följande lydelse.

11 kap. 3 9

När fusionsavtalet har godkänts av bolagsstämman skaU det anmälas av det överfettmde bankaktiebolaget för registrering. Om dette mte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eUer om bankinspektionen genom laga­kraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, har firågan om fusion falUt,

Hinder mot registrering möter, om    Hinder mot registtering möter, om

fusionen har förbjudits erdigt kon-   fusionen har föri)judits enUgt kon-

kurrenslagen (1982:729) eller om   kurrenslagen  (1992:000) eller om

näringsfrihetsombudsrtumnen     inte        prövning av fiisionen pågår enligt

har beslutat att lämna fusionen utan        samma lag.
åtgärd enligt 20 9 första stycket
konkurrenslagen.

För registrering av ett fusionsavtal enUgt 2 9 krävs vidare att ett yttrande företes från en aukoriserad revisor, av viUcet framgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget mte överstiger de överlåtande bolagens samma/Uagcfe verkUga värde för det överfegande bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

204


 


8. Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987: 619)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 9 sparbankslagen (1987:619) skaU ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 2


 


Nuvarande tydebe


7k. 4 9

Föreslagen tydebe


När fusionsavtalet har godkänts av sparbanksstämman skaU det anmälas av den överfetande sparbanken för registrering. Om detfe inte har slcett inom fyra månader från stämmans beslut eUer om bankinspektionen genom lagakraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eUer vägrat registre­ring av avtalet, har frågan om fusion falUt.


Hinder mot registrering möter, om fusionen har förbjudite enUgt Jton-kurrenslagen (1982:729) eller om näringsfrihetsombudsmannen inte har beslutat att lämna fiisionen utan åtgärd enligt 20 9 första stycket konkurrenslagen.


Hinder mot registtering möter, om fusionen har förbjudits enUgt kon­kurrenslagen (1992:000) eller om prövning av fusionen pågår enligt samma lag.


 


Etenna lag tiäder i kraft den 1 juli 1992.


205


 


Prop. 1992/93:56

Bilaga 2 9. Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 9 föreningsbankslagen (1987:620) skaU ha följande lydelse.

10 kap. 4 9
Nuvarande lydebe
                 Föreslagen lydebe

När ftisionsavtalet har gcxlkänts av föreningsbanksstämman skaU det anmälas av den överfetande föreningsbanken för registrering. Om detfe inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eUer om banicinspektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registre­ring av avtalet, har firågan om fusion fiiUit.

Hinder mot registtering möter, om Hmder mot registiering möter, om

fusionen har förbjudits enligt kon- fusionen har förbjudits enUgt kon-

kurrenslagen  (1982:729) eller om kunenslagen  (1992:000) eller om

näringsfrihetsombudsmannen     irue prövning av fiisionen pågår enligt

har beslutat att lämna fusionen utan              samma lag.
åtgärd enligt 20 9 första stycket
konkurrenslagen.

Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skaU registieringsanmälan innehålfe försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i 7 kap. 12 9 Qärde stycket skett.

Etenna lag tiäder i kraft den 1 juli 1992.

206


 


Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig

över betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens for ökad

välfärd

Efter remiss har yttranden över konkurrenskomnutténs betänkande avgetts av Högste domstolen, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Suxkholms tingsrätt, KommerskoUegium, Statens järavägar, Banverket, Postverket, Televerket, RUcsgäldskontoret, Finansinspektionen, Konjunlcturinstitutet, Jordbruksverket, Stetens Uvsmedelsverk, Statens råd för byggnadsforskning. Boverket, Byggnadsstyrelsen, Länsbostadsnämnden i Stcxkholms län. Läns­bostadsnämnden i Älvsborgs län, Länsbostadsnämnden i Västerbottens län. Närings- och teknikutvecklingsverket. Marknadsdomstolen, Närings­frihelsombudsmannen, Stetens pris- cxh konkurrensverk. Konsumentverket, Stetistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Stetskonstoret, Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen i HaUands län. Länsstyrelsen i Göteborgs cxh Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län. Länsstyrelsen i Jämtiands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, KemUcaUeinspektionen, Svenska kommun­förbundet, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Stockholms kommun,-Linköpings kommun, Östersunds kommun, Landstingsförbundet, Lands­tinget i Södermanlands län, Landstinget i Västemonfends län, Sveriges industiiförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges köpmannaför­bund, Kcxjpeiativa förbundet, Kooperativa mstitutet, DagUgvaruleve-rantören förbund. Företagarnas rilcsorganisation. Svenska Handelskammar­förbundet, Lantbmkamas riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Svenska bankföreningen, Sparbanksgrappen AB, Svenska arbetsgivareför­eningen, Arfe ekonomisk förening, Dagab AB, ICA Förbundet, Företags­ekonomiska institutionen vid univenitetet i Stcxkholm, Nationalekonomiska institutionen vid univenitetet i Uppsala, Juridiska fakulteten vid universi­tetet i Lund, JuricUska fakulteten vid univenitetet i Uppsafe, Konsument­vägledamas förening. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cen­tralorganisation.

Hämtöver har skrivelser inkommit från Sveriges Livsmedelshandlareför­bund, Konsumentberedningen, Hyresgästemas Riksförbund, Sveriges Livsmedelsindustriförbund, Svenska Bokhandlareföreningen, Svenska Taxiföibundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Priskontorschefen Förening, Länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska Pettoleum Instittitet.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 3

207


 


Sammanställning av remissyttranden över delar av betänkan­det (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd

Förbud Hcap 10 Prissamarbete nO.2

I huvudsak positiva tiU kommitténs förslag stäUer sig åtfe renussinstanser, nämligen KommenkoUegium, Konjunkturinstitutet, Jordbmksverket,-Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Stetens pris- och konkurrensverk (SPK), Konsumentverket, Länsstyrelsen i Göteborgs cxh Bohus län, Tjänstemmännens centralorganisation (TCO) och Konsumentberedningen,

Enligt NO bör förbud tiUgripas i stäUet för en prövning enUgt missbruks-principen i faU cfe beteendet är genereUt sett skadUgt, vanUgt förekomman­de, innefattar skadlighel som är svår att belägga i det enskUda fiaUet, medför skada som kan vara mycket stor och är attraktivt för mblandade företag. Prissamverkan uppfyUer enUgt NO dessa fömtsätmmgar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kommittén hade kunnat gå längre på förbudsUnjen.

Kammarrätten i Göteboig är tveksam tiU om det är motiverat att mföra förbud mot prislcarteUer. Från rättssäkerhetssynpunkt är enUgt Kammarrät­ten en ändrad missbmksbestämmelse att föredra.

Marknadsdomstolen och Televerket anser att det inte finns övertygande sakskäl för ett så vittgående föibud som komntittén föreslår. InteraationeUa jämförelser medför dcxk att Marknadsdomstolen inte viU helt avstyrka förslaget. Sveriges industriförbud är inte principieUt motståndare tiU att nya förbud infön under fömtsättning att förbuden endast träffar genereUt skadUga beteenden samt att reglema är konkurrensneutrala, tydUga cxh fömtsebara. Etet föreslagna föibudet uppfyUer enUgt förbundet inte dessa krav och förbundet avstyrker därför att det läggs tiU gmnd för lagstiftning i föreliggande skick.

Helt avvisande tiU fönlaget stäUer sig följande 13 remissinstanser: Riksrevisionsverket, Grossistförbundet Svenska Handel, Sveriges köp­mannaförbund, Kooperativa förbundet, Kooperativa institutet, Dagligvam-leverantören förbund. Företagarnas riksorganisation, LRF, Dagab AB, ICA Förbundet, Sveriges Uvsmedelshandlareförbund, Sveriges Uvsmedelsin-dustriförbund och Svenska bokhandlareföreningen.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 4

208


 


I huvudsak följande skäl anfön för avstyrkande: TUlräckUga motiv finns inte för förbud. Missbmksprincipen är tillräckUg. Förbudet är otydUgt cxh dess tillämpning är ofömtsebar. Det är inte heUer konkurrensneutralt och såvitt avser cirkaprisUstor träffar det även samarbete som är positivt för konkurrensen,

Marknadsdehiingskarteller ri0.3'>

De renussinstanser som tiUstyrker förslaget om föibud mot prissaniait>ete tiUstyrker även fönlaget såvitt avser marknadsdelningskarteller. HärtiU kommer Kammarrätten i Göteborg och Marknadsdomstolen som anser att förbud mot marknadsdeUiingslcarteUen är lättare att atxepteia än förbud mot prissamarbete. EnUgt Marknadsdomstolen bör dock bestämmelsen klargöras i vissa hänseenden.

Televerket ifrågasätter behovet av förbud.

Negativa tiU fönlaget är följande 10 remissmstanser: RUcsrevisionsverket, Sveriges indusöiförbund. Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa förbundet, Kcxiperativa institutet, DagUgvamleverantören förbund, Företagaraas riksorganisation. Svenska handelskammarförbundet, Lant­bmkamas riksförbund (LRF) cxh Sveriges Livsmedelsindustriförbund. I huvudsak firamför de att förbudet inte bara träffar generellt skadliga beteenden, att det inte är konJcunensneutralt samt att det är otydUgt och ofömtsdiart,

Anbudskartellföriiudet (10.4)

Fönlaget i denna del berörs endast av 8 remissinstanser. Ingen av dessa har något att mvända mot ett fortsatt anbudskarteUföibud. KritUc riktas emeUertid mot de föreslagna undantagen. NO anser att konsortieundantaget är onödigt, att undanteget i fall då konsortiebildningen godtagits av be­stäUaren inte omformuleras cxh att undantaget för underleverantörssitua­tioner är överflödigt. Sismämncfe uppfattning delas av SPK, som cxkså anser att konsortieundantaget bör omformuleras. Enligt Sveriges industriförbund har konsortieundantaget gette en för snäv utfornming. Synpunkter på undantagen framfön cxkså av Televerket, Marknadsdomstolen, Svenska handelskammarförbundet cxh LRF.

Bmttoprisförbudet (10.5)

Förslaget tiUstyrks av det fåtal renussinstanser som har ytttat sig i frågan, nämUgen NO, Marknadsdomstolen, DagUgvamleverantören förbund txh LRF. Svenska Bankföreningen påpekar att det inte är nödvändigt att utvidga förbudet tUl finansiell leasing.


Prop. 1992/93:56 Bilaga 4


 


14 Riksdagen 1922/93. I saml. Nr 56


209


 


Prop. 1992/93:56

Fölbudens omfattning och avgränsning riO.ffl                      ''''8'' "

Väsentiig del av marknaden (10.6.2

Konjunkturinstitutet, Marknadsdomstolen, NO cxh Konsumentverket har inget att inväncfe mot fönlaget, men firamhåUer att gränsdragningen måste göras tydUg. EnUgt NO bör procenttalet anges i lag. Svenska kommunför­bundet cxh Linköpings kommun tiUstyrker förslaget

SPK avstyrker det föreslagna generelfe undantaget cxh förordar i stäUet att Konkurrensverket fär meddefe gmppundantag.

Enligt Sveriges industri förbimd behövs det föreslagna undantaget, Föifoimdet anser dock att förslaget är för oklart cxh att procentgränsen bör sättas betydligt högre, LUmande synpunkter framfön av Grossistförbundet Svensk Handel. Även Sveriges köpmannaförbund, DagUgvamleverantören förbund. Svenska handelskammarförbundet, LRF, Dagab AB, ICA Förbundet,-Sveriges Uvsmedelsindusöiföibund cxh Svenska bokhandlareföreningen anser att fönlaget i sin utformning är oklart. Flertalet av dessa renussinstan­ser anser att gränsen 20 procent är för låg. Ett par instanser firamhåUer att undantaget inte blir konkurensneutralt.

Småföretegsundanteget (10.6.3)

Etet bör påpekas att vissa av de remissinstanser som tUlstyrker förslaget gör dette under fömtsätming att deras motstånd mot förbudsUnjen inte vinner gehör.

Förslaget tUlstyrks i huvudsak av Närings- cxh teknikutvecklingsverket (NUTEK), Marknadsdomstolen, Länsstyrelseraa i Jämtiands och Västerbot­tens län, Sveriges industriförbund. Grossistförbundet Svensk Handel, Företegamas riksorganisation. Svenska bankförenmgen, Sveriges livsmedels­industriförbund, Motorbranschens riksförbund. Svenska bokhandlare­föreningen cxh Svenska Taxiförbundet. Marknadsdomstolen ifrågasätter dock undantagets utformning.

Svenska Handelskammarförbundet och LRF synes inte ha några invändning­ar mot förslaget i och för sig, men påtalar lagtekniska brister respektive oklarhet hos förslaget.

Förslaget avstyrks av Kommerskollegium cxh Konjunkturinstitutet som anser att det är tillräckligt med möjligheten tiU dispens.

NO avstyrker förslaget i den utformning som det har fått och ifrågasätter som altemativ en lösning med gmppundantag. Även SPK förordar gmpp­undantag.

210


 


Prop. 1992/93:56
Kooperativt undantog (10.6.4)
                                         ''8'''

Förslaget tiUstyrks av NUTEK, Länsstyrelsen i Hallands län och Lands­organisationen i Sverige (LO).

KommerskoUegium, Konjunkturinstitutet, Marknadsdomstolen, NO cxh SPK avstyrkder försfeget och hänvisar tUl dispensmöjUgheten. Som skäl för kritUcen anfön främst att den föreslagna regehi är oklar och icke konkur­rensneutral.

Även följande remissinstanser avvisar förslaget under åberopande av att det inte är konkurrensneutralt: Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges köpmannaföibund. Företagamas riksorganisation. Svenska handelskammar­förbundet. Svenska bankföreningen, Dagab AB och Sveriges Uvsmedels-industriföibund.

Kooperativa förbundet och Kooperativa institutet är kritiska mot behand­lingen av kooperativa firägor i betänkandet och avvisar förslagen. LRF anser att undantaget bör finnas, men att det som har föreslagits är för oklart cxh för snävt.

Den särskilda jordbmkslagen (10.6.7)

Marknadsdomstolen, NO cxh SPK tillstyrker förslaget, men Marknadsdom­stolen cxh NO påtalar att det föreslagna priskarteUförbudet inte är tiU­räckligt som ersättning för lagen utan en viss justering.