Prop.
1992/93:56
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Chefen för Näringsdepartementet har varit föredragande vid regeringssam-
manträdet.
Stockholm den 22 oktober 1992
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per Westerberg
I propositionen läggs fram förslag till en ny konkurrenslag som skall
ersätta den nuvarande konkurrenslagen från år 1982 och lagen från år 1991
om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.
Vidare läggs fram förslag till viss annan lagstiftning som hänger samman
därmed. Slutligen föreslås en ändring i förslaget till lag om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES).
Förslaget till ny konkurrenslag innebär bl.a. följande.
De materiella konkurrensreglerna i lagen utformas efter förebild från
EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler.
Det innebär principiella förbud mot dels samarbete mellan företag som har
till syfte att begränsa konkurrensen på den svenska marknaden eller som
ger detta resultat, dels missbruk från ett eller flera företags sida av en
dominerande ställning på den svenska marknaden.
Från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
skall undantag kunna medges i enskilda fall av Konkurrensverket. Undan-
tag från förbudet skall också gälla för grupper av avtal som uppfyller
förutsättningarna för enskilda undantag. Föreskrifter om sådana gruppun-
dantag skall beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.
Avtal mellan företag som är förbjudna är ogiltiga.
Möjlighet finns för ett företag att efter ansökan hos Konkurrensverket få
en förklaring om att förbuden inte är tillämpliga (icke-ingripandebesked).
En överträdelse av förbuden skall kunna medföra skadeståndsskyldighet
och konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att
upphöra med en pågående överträdelse, dels åläggande att betala
1 Riksdagen 1922193. 1 samt. Nr 56
konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse. En konkurrens- Prop. 1992/93:56
skadeavgift skall kunna uppgå till tio procent av företagets årsomsättning.
Konkurrensverket beslutar om åläggande vid vite att upphöra med över-
trädelser av förbuden. Beslut om skyldighet att betala konkurrensskadeav-
gift meddelas av domstol på talan av Konkurrensverket.
Konkurrensverket skall vid utredningar om överträdelser av förbuden
kunna göra undersökningar hos företag för att få fram bevismaterial.
Reglerna om kontroll av företagsförvärv får en något annorlunda utform-
ning än i den nuvarande lagen. Kontrollen omfattar företagsförvärv där de
berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger fyra
miljarder kronor. Sådana företagsförvärv skall också anmälas till Konkur-
rensverket för prövning.
Ingripande skall kunna ske om företagsförvärvet får antas leda till mer
påtagliga skadliga effekter för konkurrensen i ett långsiktigt perspektiv.
Domstolsprövningen av konkurrensrättsliga mål skall tills vidare ske
enligt en tvåinstansordning med specialiserade domstolar.
Stockholms tingsrätt skall som första instans pröva mål om konkurrens-
skadeavgift och företagsförvärv.
Konkurrensverkets beslut om undantag, icke-ingripandebesked och vites-
åläggande skall kunna överklagas hos Stockholms tingsrätt.
Stockholms tingsrätts avgöranden skall kunna överklagas hos Marknads-
domstolen.
Marknadsdomstolens avgöranden skall inte kunna överklagas.
Frågor om skadestånd, ogiltighet och utdömande av viten enligt lagen
skall prövas av de allmänna domstolarna, men Stockholms tingsrätt skall
alltid vara behörig att pröva mål om skadestånd och utdömande av viten.
Särskilda övergångsbestämmelser föreslås för att underlätta företagens
omställning till de nya reglerna.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.
Den föreslagna ändringen i förslaget till lag om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES) avses träda i kraft samtidigt med den lagen.
De grundläggande konkurrensbestäm melserna finns i dag i konkurrensla-
gen (1982:729, ändrad senast 1992:550, KL), som trädde i kraft den 1
januari 1983 (prop. 1981/82:165, NU 55, rskr. 377). På jordbruksområdet
finns särskilda konkurrensbestämmelser intagna i lagen (1991:921) om
förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter, som
trädde i kraft den 1 juli 1991 (prop. 1990/91:147, NU 33, rskr. 366).
Sistnämnda lag antogs i anslutning till riksdagens beslut om en ny livs-
medelspolitik.
År 1989 tillkallades konkurrenskommittén (C 1989:03) med uppdrag att
utreda hur konkurrenspolitiken kunde förstärkas (dir. 1989:12). Kommittén
avlämnade sommaren 1991 sitt huvudbetänkande (SOU 1991:59) Konkur- Prop. 1992/93:56
rens för ökad välfärd. I betänkandet presenterar kommittén en rad åtgärder
för att stärka konkurrensen på den svenska marknaden, bl.a. ett förslag till
en ny konkurrenslag. Kommitténs sammanfattning av betänkandet och
kommitténs lagförslag redovisas i bilagorna 1 och 2.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har publicerats i
Ds 1992:11. En kort sammanfattning av remissinstansernas yttranden över
vissa delar av betänkandet finns i bilaga 4.
I slutet av år 1991 avlämnade kommittén sitt slutbetänkande (SOU
1991:104) Konkurrensen inom den kommunala sektorn. Betänkandets
lagförslag i den del som avser konkurrenslagen redovisas i bilaga 5.
I mars 1992 presenterade Näringsdepartementet i departementsprome-
morian (Ds 1992:18) Ny konkurrenslag ett delvis nytt förslag till konkur-
renslag. En sammanfattning av promemorian och promemorians lagförslag
redovisas i bilagorna 6 och 7.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-
na och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 8.
Lagrådet m.m.
Regeringen beslutade den 11 juni 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över
förslag till ny konkurrenslag m.m. De till Lagrådet remitterade lagför-
slagen finns i bilaga 9.
Lagrådet har den 26 juni 1992 yttrat sig över förslagen. Lagrådet har
därvid beträffande 4 § förordat en annan lydelse av lagtexten samt beträf-
fande 17 § haft invändningar av principiell natur som hänger samman med
de s.k. gruppundantagens karaktär av verkställighetsföreskrifter. I stället
för lagrådsremissens förslag har Lagrådet angett två alternativa lösningar
av hur frågan om gruppundantag bör regleras i lagen. I övrigt har Lagrå-
det godtagit förslagen. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.
Som kommer att framgå av det följande har regeringen beaktat de syn-
punkter som Lagrådet har framfört.
Därutöver har i förhållande till lagrådsremissens lagförslag följande
ändringar gjorts:
1. Ett nytt andra stycke har införts i punkt 5 ikraftträdande- och över-
gångsbestämmelserna till konkurrenslagen.
2. En ny punkt 6 har införts i ikraftträdande- och övergångsbestämmel-
serna till konkurrenslagen.
3. I förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m.m. (lagförslag nr 2) har 11 § utgått. Paragrafen föreslås ändrad i
prop. 1992/93:62 om vissa lagändringar med anledning av att Näringsfri-
hetsombudsmannen (NO) upphört som myndighet. Vidare har 1, 2 och 13
§§ i lagförslaget ändrats med anledning av att lagen (1992:138) om till-
ämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart föreslås
bli upphävd i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsom-
rådet (EES). Därutöver har en ändring gjorts i 4 § i förslaget.
4. I förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619) (lagförslag Prop. 1992/93:56
nr 8) föreslås ytterligare en paragraf ändrad.
5. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:138) om tillämpning av
avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart (lagrådsremissens
lagförslag nr 11) har av den anledning som anges i punkt 3 utgått.
6. Förslag till lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) (lagförslag nr 11) har tillkommit. Lagen om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) - EES-lagen - har ännu inte
beslutats av riksdagen (se prop. 1991/92:170). Ändringsförslaget behandlas
1 avsnitt 6.2.
Utöver dessa ändringar har också en del redaktionella ändringar gjorts i
lagförslagen.
I det följande lägger regeringen fram sina förslag.
Innan vi går in på de olika sakfrågorna i avsnitten 5 och 6 tar vi i avsnitt
2 upp inriktningen av konkurrenspolitiken och lämnar i avsnitt 3 en redo-
görelse for den nuvarande ordningen på konkurrensrättens område och
EG:s konkurrensregler. I avsnitt 4 utvecklar vi närmare varför vi anser att
konkurrenslagstiftningen behöver skärpas.
Regeringens bedömning: Konkurrensen inom viktiga delar av den
svenska ekonomin är otillräcklig. Konkurrenstrycket bör därför skär-
pas. Avreglering, ökad konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och
fasta spelregler för aktörerna på marknaden samt en effektiv konkur-
renstillsyn är viktiga inslag i en offensiv konkurrenspolitik.
Konkurrensen är otillräcklig
Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för dynamik och tillväxt
i den svenska ekonomin. Konkurrens stimulerar till bättre användning av
samhällets resurser och stärker det svenska näringslivets förmåga att lång-
siktigt hävda sig på internationella marknader. En ökad konkurrens är till
fördel for konsumenterna genom att priserna pressas och utbudet breddas.
Inom viktiga delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräck-
lig-
Sverige har under de senaste decennierna haft en lägre produktivitetstill-
växt än jämförbara konkurrentländer. Produktivitetsdelegationen har i
betänkandet (SOU 1991:82) Drivkrafter for produktivitet och tillväxt sökt
kartlägga orsakerna till den låga produktivitetstillväxten i svensk ekonomi.
Delegationen har bl.a. pekat på behovet av ökad konkurrens i såväl privat
som offentlig sektor.
Konkurrenskommittén har i sitt huvudbetänkande Konkurrens för ökad
välfärd och i rapporten (SOU 1991:28) Konkurrensen i Sverige, där kon-
kurrensförhållandena i 61 branscher kartlagts, påvisat förekomsten av olika Prop. 1992/93:56
slag av konkurrenshinder i svensk ekonomi. Kartläggningen visar att kon-
centrationen är hög i många branscher och att regleringar, importhinder
och konkurrensbegränsande avtal i många fall hämmar en effektiv konkur-
rens.
Brister i konkurrensen på den svenska marknaden och behovet av en
skärpt konkurrenspolitik har vidare konstaterats i OECD.s rapport i juni
1992 om den ekonomiska utvecklingen i Sverige liksom i EG-kommissio-
nens yttrande i juli 1992 över den svenska ansökan om medlemsskap i EG.
Påpekanden har bl.a. gjorts om storleken av den offentliga sektorn och
dess effektivitet, förekomsten av regleringar som hämmar ett effektivt
resursutnyttjande samt om koncentration och konkurrensbegränsningar i
delar av näringslivet som inte är utsatt för utländsk konkurrens.
För att återskapa tillväxt i ekonomin måste en rad åtgärder vidtas. Bl. a.
måste konkurrens- och förändringstrycket i den svenska ekonomin skärpas.
En offensiv konkurrenspolitik omfattar åtgärder för ökad konkurrens i hela
ekonomin, dvs i såväl privat som offentlig verksamhet. Avreglering, ökad
konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och fasta spelregler för aktörerna
på den privata marknaden samt en effektiv konkurrenstillsyn är viktiga
inslag i regeringens konkurrenspolitik.
Frihandel är viktig
Internationaliseringen kommer för framtiden att vara själva förutsättningen
för det svenska välståndet. En fri utrikeshandel är nödvändig för att öka
konkurrensen på marknaden och hindra företag från att få dominerande
ställning och monopol. Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är
grundläggande för att både den nationella och den internationella handeln
skall kunna utvecklas till samhällsekonomins och konsumenternas fördel.
Inom EG markeras betydelsen av konkurrens för att nå målen för det
europeiska samarbetet. Frihandel, etableringsfrihet och frånvaro av kon-
kurrenshämmande regelsystem är centrala inslag. Sverige har genom EES-
avtalet tagit ett viktigt och avgörande steg mot att ingå i det europeiska
samarbetet och har genom avtalet anslutit sig till EG:s spelregler för en
effektiv konkurrens. Detta innebär att förutsättningarna för konkurrens
ökar på den svenska marknaden.
Avreglering
För att samhällets resurser skall kunna användas effektivare måste större
expansionsutrymme skapas för den konkurrensutsatta sektorn i svensk
ekonomi. Konkurrens mellan flera marknadsaktörer liksom tryck på befint-
liga foretag från potentiella konkurrenter är grundläggande för ett effektivt
resursutnyttjande. Ett svagt konkurrenstryck ger negativa effekter för
samhällsekonomin genom att produktionsresurserna till följd av konkur-
rensbegränsningar inte styrs till de verksamheter som är effektivast. När
konkurrensen inte fungerar uppstår effektivitetsförluster for hela samhället.
Detta innebär att konsumenterna tvingas betala ett högre pris än vid full- Prop. 1992/93:56
ständig konkurrens.
Det allmänna klimatet för företagande måste vara sådant att själva incita-
mentet att bedriva verksamhet är tillräckligt. Regeringens politik på ett
flertal områden är inriktad på att underlätta företagandet. För att öka ny-
företagandet och minska riskerna för att marknadsdominans och monopol-
tendenser utvecklas är det viktigt att marknadstillträdet är fritt. Här kan
noteras att ett av de viktigaste hindren för fritt marknadstillträde ofta är
olika typer av regleringar.
Skyddade sektorer bör så långt det är möjligt avregleras och öppnas för
konkurrens. Regeringen har initierat ett omfattande program för avregle-
ring och privatisering samt reformering av regler som hämmar ett effektivt
resursutnyttjande. Några områden presenterades närmare under våren 1992
i den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150, bilaga 1:1).
Det var fråga om sektorer som i dag uppvisar monopoltendenser, t. ex.
byggsektorn, livsmedelsområdet, energiområdet, transportområdet samt
post- och teleservice. Arbetet går vidare med bl.a. analyser av institutio-
nella hinder som hämmar konkurrensen samt med initiativ till nya avregle-
ringar och uppföljning av genomförda reformer på området.
Konkurrensen inom offentlig sektor
En offensiv konkurrenspolitik innebär vidare att den offentliga sektorn i
större utsträckning måste utsättas för konkurrens. Det gäller inte minst
kommunal verksamhet. Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upp-
handla varor och tjänster på en öppen marknad och att lägga ut verksamhet
på entreprenad. Utländska och svenska studier visar att kostnadsminsk-
ningarna vid entreprenadupphandling är betydande. Regeringen har nyligen
lagt fram förslag om ökad konkurrens i kommunal verksamhet (prop.
1992/93:43). Förslagen omfattar ändringar i olika speciallagar och syftar
till att undanröja hinder som f.n. anses finnas för att kommunal verksam-
het skall kunna läggas ut på entreprenad.
Upphandlingsförfarandet måste också göras effektivt. De regler för
offentlig upphandling som följer av EES-avtalet leder till detta.
Det finns vidare skäl att överväga ett obligatorium för det offentliga att
upphandla i konkurrens på grund av att stora samhällsekonomiska vinster
står att vinna. Ett sådant obligatorium tillämpas för delar av den kommu-
nala verksamheten i Storbritannien. En departementspromemoria med ett
förslag om inriktning och omfattning av ett system med obligatorisk upp-
handling av offentlig verksamhet i egen regi avses att presenteras av Nä-
ringsdepartementet senare i år. Förslaget kommer därefter att remissbe-
handlas.
På områden inom den offentliga sektorn som inte kan utsättas för kon-
kurrens måste verksamheten effektiviseras och anpassas till de enskilda
medborgarnas önskemål. Utvecklingen i dag inom den offentliga sektorn
går mot ökad marknadsorientering och nya verksamhetsformer. Ett om-
fattande utvecklingsarbete pågår bl.a. inom den kommunala sektorn. Lo-
kaldemokratiutredningen (C 1992:01) har som en huvuduppgift att beskriva
och analysera framväxten av nya organisatoriska modeller för en uppdel- Prop. 1992/93:56
ning av beställar- och utförarfunktioner samt alternativa produktions- och
driftformer.
Konkurrenslagstiftningen och konkurrenstillsynen
En effektiv konkurrenspolitik kräver också tydliga och fasta spelregler för
konkurrensen inom den privata sektorn. Konkurrenslagstiftningen är här
det grundläggande instrumentet. Den är ett viktigt komplement till andra
åtgärder för att skapa väl fungerande marknader. Som vi återkommer till i
avsnitt 4 behövs en skärpt konkurrenslagstiftning.
En offensiv konkurrenspolitik kräver vidare en effektiv konkurrenstill-
syn. Den 1 juli 1992 inrättades Konkurrensverket. Myndighetens arbete är
inriktat på att undanröja hinder för en effektiv konkurrens. Verket skall
tillämpa konkurrenslagstiftningen, föreslå ändring av offentliga regler som
hämmar konkurrensen, verka för konkurrens i offentlig sektor samt genom
opinionsbildning och information främja ett konkurrensinriktat synsätt i
såväl privat som offentlig verksamhet.
På den regionala nivån har länsstyrelserna till uppgift att verka för att de
fastställda nationella målen inom olika samhällssektorer får genomslag
inom länet. Främjandet av konkurrensen har fr.o.m. den 1 juli 1992 blivit
en av de frågor som länsstyrelsen enligt sin instruktion skall svara för.
Genom sin kännedom om lokala marknadsförhållanden och sin insyn i
regionala och kommunala myndigheters tillämpning av offentliga regelverk
bör länsstyrelserna ha särskilda förutsättningar för att uppdaga olika for-
mer av konkurrenshinder. Med undantag för de rent lagtillämpande upp-
gifterna har länsstyrelserna möjlighet att på den regionala nivån bedriva
samma slag av konkurrensfrämjande verksamhet som Konkurrensverket.
Vid sidan av information och uppspåming av konkurrensbegränsingar blir
en viktig uppgift för länsstyrelserna att följa upp de åtgärder som vidtas
med stöd av konkurrenslagstiftningen resp, inom ramen för avreglerings-
verksamheten.
Genom omorganisationen har resurserna för åtgärdsintriktade insatser på
konkurrensområdet förstärkts.
KL har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd
konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbe-
gränsningar.
Lagen bygger i huvudsak på den s.k. missbruksprincipen. Det innebär
att lagen medger ingripande mot ett företag när det konstateras att före-
taget i ett enskilt fall framkallar en konkurrensbegränsning som har skadlig
verkan. Syftet med ingripandet är att för framtiden undanröja en sådan
skadlig verkan. Formerna för ingripande är förbud att i fortsättningen
tillämpa ett visst konkurrensbegränsande förfarande eller åläggande för
framtiden att vidta en viss åtgärd. Förbudet eller åläggandet kan förenas
med vite. Den rättsliga grundvalen för ett ingripande är en allmänt hållen Prop. 1992/93:56
bestämmelse i lagen. Rättspraxis klargör närmare bestämmelsens innebörd
och tjänar sålunda som vägledning för företagens handlande.
I viss utsträckning bygger KL därutöver på den s.k. förbudsprincipen
genom att den innehåller två straffbelagda förbud, nämligen mot bruttopri-
ser och anbudskarteller.
KL innehåller vidare regler om s.k. förvärvskontroll. De innebär att
företagsförvärv under vissa förutsättningar kan förbjudas.
Lagen om förbud mot konkurrensbegränsningar i fråga om jordbrukspro-
dukter innehåller straffbelagda förbud mot dels uppdelning av marknader
och andra begränsningar av produktion eller utbud, dels gemensam finansi-
ering av underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export.
I detta sammanhang bör också nämnas lagen (1956:245) om uppgifts-
skyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden (ändrad senast
1991:273). Uppgiftsskyldighetslagen innehåller bestämmelser om skyldig-
het för näringsidkare att lämna uppgifter som behövs för att främja allmän
kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Enligt
en förordning knuten till lagen får Finansinspektionen inhämta uppgifter i
fråga om verksamhet som är föremål för dess tillsyn, medan Konkurrens-
verket får inhämta sådana uppgifter i fråga om näringsverksamhet i övrigt.
Hos Konkurrensverket förs med stöd av uppgiftsskyldighetslagen det s.k.
kartellregistret.
De centrala konkurrensvårdande myndigheterna är Marknadsdomstolen och
Konkurrensverket.
Marknadsdomstolen handlägger sådana ärenden enligt KL som inte hand-
läggs i brottmålsordning. Dessutom handlägger domstolen ärenden enligt
ett antal andra lagar på marknadsrättens område, framför allt ärenden
enligt marknadsföringslagen (1975:1418, ändrad senast 1988:1605).
Domstolen har en utpräglat prejudikatskapande roll. Den är första och
sista instans i de ärenden som den handlägger. Marknadsdomstolens beslut
kan alltså inte överklagas, men Högsta Domstolen kan bevilja resning.
Bestämmelser om Marknadsdomstolen finns i lagen (1970:417) om
marknadsdomstol m.m. (omtryckt 1984:294, ändrad senast 1992:139). För
domstolen gäller förordningen (1988:1564) med instruktion för marknads-
domstolen.
Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrågor.
Verket inrättades den 1 juli 1992 och övertog då uppgifter från förutvaran-
de Statens pris- och konkurrensverk och Näringsfrihetsombudsmannen
(prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 133, NU20, rskr. 237).
Konkurrensverket har alltså övertagit den centrala roll för tillämpningen
av KL som Näringsfrihetsombudsmannen tidigare hade. Det är nu verket
som väcker talan hos Marknadsdomstolen om undanröjande av skadliga
konkurrensbegränsningar enligt KL, antingen på eget initiativ eller efter
anmälan från företag.
En annan viktig uppgift for Konkurrensverket är att analysera effekter på Prop. 1992/93:56
konkurrensen av nya och befintliga offentliga regleringar och vid behov
föreslå förändringar.
För Konkurrensverket gäller förordningen (1992:820) med instruktion
för Konkurrensverket.
Länsstyrelserna har sedan den 1 juli 1992 i uppgift att svara för frågor
om främjandet av konkurrensen (SFS 1992:773).
EFTA-ländema och EG inledde i juni 1990 formella förhandlingar om ett
närmare och fastare strukturerat samarbete i ett dynamiskt europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde (EES). Ett avtal om ett sådant samarbete
träffades våren 1992 och avsikten är att avtalet skall träda i kraft den 1
januari 1993, samtidigt som EG:s inre marknad fullbordas. Målet är att
skapa ett EES med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, kapital
och personer.
Med EES-avtalet blir de delar av EG:s regelverk - 1’acquis communau-
taire -som är relevanta för EES-samarbetet integrerade i EFTA-ländemas
rättsordningar, så att enhetliga regler gäller inom hela EES-området. Det
innebär bl.a. att gemensamma regler på konkurrensområdet, byggda på
Romfördragets bestämmelser, kommer att gälla inom hela EES.
Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att föreslå riksdagen (prop.
1991/92:170) att anta en EES-lag. Antar riksdagen förslaget kommer i
materiellt avseende samma konkurrensregler som gäller inom EG att bli
gällande svensk rätt för konkurrensbegränsningar med effekt på handeln
mellan Sverige och ett EFTA- eller EG-land. EES-lagen avses träda i kraft
den 1 januari 1993.
Materiella regler
Genom Romfördraget har det skapats ett system som syftar till att
förhindra att konkurrensen inom den gemensamma marknaden hindras,
begränsas eller snedvrids. De grundläggande konkurrensreglerna för före-
tagen finns i artiklarna 85 och 86. Reglerna har direkt tillämplighet och di-
rekt effekt i medlemsstaterna samt skapar rättigheter och skyldigheter för
enskilda rättssubjekt som kan åberopas vid nationella domstolar. Artiklarna
har följande lydelse i ny svensk officiell översättning (Utrikesdepartemen-
tets handelsavdelning: Romfördraget, 1992).
Artikel 85
1. Alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och sam-
ordnade förfaranden, som kan påverka handeln mellan medlemsstater och
som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkur-
rensen inom den gemensamma marknaden, är oförenliga med den gemen-
samma marknaden och förbjudna, särskilt de som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller Prop. 1992/93:56
indirekt fastställs,
b) produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begrän-
sas eller kontrolleras,
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas vid likvärdiga transaktioner med handelspart-
ners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,
e) det ställs som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.
2. Avtal eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är ogiltiga.
3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras inte tillämpliga på
- varje avtal eller grupp av avtal mellan företag,
- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar,
- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som
konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom
uppnås och som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa mål,
b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en vä-
sentlig del av varorna i fråga.
Artikel 86
Ett eller flera företags missbruk av en dominerande ställning på den ge-
mensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den mån
det kan påverka handeln mellan medlemsstater, oförenligt med den
gemensamma marknaden och förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
för konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner gentemot handels-
partners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för att ingå avtal att den andra parten åtar sig ytter-
ligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har
något samband med föremålet för avtalet.
Förbudet i artikel 85.1 riktar sig mot avtal mellan minst två företag, beslut
av företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden, avtalskriteriet.
För att samarbetet skall vara förbjudet fordras att det dels har till syfte
eller resultat att konkurrensen inom EG hindras, begränsas eller snedvrids,
konkurrensbegränsningskriteriet, dels kan påverka handeln mellan med-
lemsstaterna, samhandelskriteriet.
10
Av artikel 85.3 följer att förbudet i artikel 85.1 kan förklaras inte till- Prop. 1992/93:56
lämpligt, om de negativa verkningarna av ett konkurrensbegränsande för-
farande uppvägs i tillräcklig grad av positiva verkningar av förfarandet.
Undantag frän förbudet kan ges i enskilda fall av EG-kommissionen efter
att företagen har anmält avtalet etc. dit. Dessutom har kommissionen
bemyndigats av rådet att utfärda förordningar om undantag för vissa be-
stämda typer av avtal, s.k. gruppundantag. Avtal som uppfyller villkoren i
sådana gruppundantagsförordningar behöver inte anmälas utan anses gene-
rellt undantagna från förbudet i artikel 85.1. En beskrivning av gällande
gruppundantag följer längre fram i detta avsnitt.
Förbudet i artikel 86 riktar sig mot åtgärder som företag med marknads-
dominerande ställning vidtar mot andra företag. För att ett förfarande skall
vara förbjudet fordras dels att det är fråga om missbruk av marknadsdomi-
nans, dels att förfarandet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.
Artikeln medger ingen möjlighet till undantag.
Till EG:s konkurrensregler hör också företagsförvärvskontrollen. I fu-
sionskontrollförordningen (förordning (EEG) nr 4064/89) föreskrivs att
vissa större företagsförvärv som har en gemenskapsdimension skall för-
handsanmälas till kommisionen. Om ett förvärv skapar eller förstärker en
sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen
inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt
skulle hämmas, kan den förbjudas av kommissionen.
Tillämpningsregler
Romfördraget innehåller inga tillämpningsregler till artiklarna 85 och 86.
Sådana regler har tillkommit genom särskilda förordningar. Den grund-
läggande tillämpningsförordningen är förordning (EEG) nr 17/62. I denna
uttalas principen att alla konkurrensbegränsande avtal, beslut och samord-
nade förfaranden som avses i artikel 85.1 är förbjudna, utan att det krävs
något föregående beslut om det. Om de inte faller under något gruppun-
dantag, måste de i princip anmälas till kommissionen och av denna beviljas
undantag för att bli tillåtna.
Enligt förordningen ges möjlighet att efter ansökan till kommissionen få
besked om att artikel 85 eller 86 inte är tillämplig (icke-ingripandebesked).
Förordningen innehåller vidare sanktionsregler enligt vilka kommissionen
bl.a. kan utdöma böter för överträdelser av förbuden samt vid vite ålägga
företag att upphöra med pågående överträdelser.
Genom förordning (EEG) nr 141/62 undantogs transporter från tillämp-
ningsområdet för förordning 17/62, men senare har särskilda bestämmelser
meddelats för transporter på vägar, järnvägar och inre vattenvägar i för-
ordning (EEG) nr 1017/68, för havstransporter i förordning (EEG) nr
4056/86 och för lufttransporter i förordning (EEG) nr 3975/87. Även om
det i förordning 1017/68 finns bestämmelser som avviker något från artik-
larna 85 och 86 i Romfördraget, har EG-domstolen konstaterat att det be-
träffande transporter på vägar, järnvägar och inre vattenvägar är fråga om
tilllämpning av artiklarna 85 och 86.
11
Prop. 1992/93:56
Kol- och stålområdet samt jordbruksområdet
För kol- och stålprodukter gäller inte artiklarna 85 och 86 i Romfördraget,
utan på detta område gäller särskilda konkurrensregler intagna i Fördraget
om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG-fÖrdra-
get). Tillämpningen av dessa regler sker dock i huvudsaklig överensstäm-
melse med Rom fördragets konkurrensregler.
Vad avser jordbruksområdet gäller enligt förordning (EEG) nr 26/62 i
princip artiklarna 85 och 86 for produktion av och handel med jordbruks-
varor, men med den begränsningen att artikel 85.1 inte gäller sådana avtal,
beslut eller samordnade förfaranden som utgör en del av en nationell
marknadsorganisation eller som behövs för att uppnå målen för den ge-
mensamma jordbrukspolitiken enligt Romfördragets artikel 39.
EG-domstolens praxis m.m.
Konkurrensreglerna i artiklarna 85 och 86 är allmänt hållna och komplette-
ras av en omfattande praxis från EG-domstolen och tillkännagivanden från
kommissionen som har stor betydelse för förståelsen av EG:s konkurrens-
rätt. Exempelvis anses vissa förfaranden i praxis inte strida mot konkur-
rensreglerna på grund av de berörda företagens storlek, det inbördes för-
hållandet mellan företagen eller förfarandets art.
Enligt praxis är förutsättningen för att artikel 85.1 skall vara tillämplig
att det förekommer konkurrens mellan företag och att denna konkurrens
begränsas. Avtal mellan moderbolag och deras dotterbolag eller dotterbo-
lag sinsemellan (dvs. mellan företag som utgör en ekonomisk enhet) anses
under två förutsättningar inte omfattas av förbudet i artikel 85.1. Dotterbo-
laget skall för det första inte ha någon reell handlingsfrihet på marknaden.
Moderbolagets aktieinnehav är ett kriterium för detta. Vidare får avtalet
endast beröra arbetsfördelningen inom koncernen.
Enligt praxis krävs också att ett avtal måste påverka konkurrensen på ett
märkbart sätt för att omfattas av förbudet i artikel 85.1. Många avtal som
träffas av små och medelstora företag anses därför inte strida mot konkur-
rensreglerna på grund av att deras ekonomiska verkningar inte är tillräck-
ligt betydande. Som en riktlinje har kommissionen den 3 september 1986
utfärdat ett tillkännagivande om s.k. bagatellavtal (EGT nr C 231/2,
12.9.86). Enligt detta tillkännagivande anser kommissionen att avtal i all-
mänhet inte faller under förbudet i artikel 85.1 om två villkor som avser
marknadsandel och omsättning är uppfyllda. De varor eller tjänster som
berörs av avtalet får, tillsammans med de deltagande företagens övriga
varor eller tjänster som på grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta
användning av konsumenterna betraktas som likvärdiga, inte utgöra mer än
5 procent av den totala marknaden för sådana varor eller tjänster inom den
del av gemenskapen där avtalet har verkningar. Vidare får de deltagande
företagens totala sammanlagda årsomsättning inte överstiga 200 milj. ecu.
År 1962 utfärdade kommissionen ett tillkännagivande om ensamåterför-
säljare vtal med handelsagenter (EGT nr 139, 24.12.62). Där uttalade kom-
12
missionen principen att en huvudmans avtal med sin handelsagent inte Pr°P- 1992/93:56
omfattas av artikel 85.1 under vissa angivna förutsättningar. Rättsutveck-
lingen sedan 1962 har lett till en viss förändring av rättsläget, och ett nytt
tillkännagivande är under utarbetande. Avgörande for bedömningen torde
vara om agenten är ekonomiskt integrerad med huvudmannen eller inte.
Av kommissionen utfärdade tillkännagivanden är inte bindande för EG-
domstolen.
Förhållandet mellan EG:s konkurrensregler och nationella konkurrens-
regler
Romfördragets konkurrensregler är direkt tillämpliga på konkurrensbe-
gränsningar med effekt på samhandeln mellan medlemsstaterna. Enligt EG-
rätten har dessa regler högre dignitet än regler i den nationella rätten och
tar alltså över i de fall de kolliderar med nationell konkurrensrätt.
När det gäller ett enskilt ärende avseende konkurrensbegränsande sam-
arbete eller marknadsdominans kan formellt sett både nationella konkur-
rensregler och EG:s konkurrensregler samtidigt vara tillämpliga. I fall där
såväl nationell konkurrensrätt som EG:s konkurrensrätt har jurisdiktion
kan huvudregeln sägas vara att nationell rätt inte får tillämpas så att det
inverkar menligt på tillämpningen av EG-rätten.
Vad avser fusionskontrollområdet gäller särskilda regler om fördelningen
av kompetensen mellan EG:s organ och nationella myndigheter. Huvud-
regeln är här att om en fusion har gemenskapsdimension får den bara
prövas av kommissionen.
Gruppundantag inom EG
För närvarande finns inom EG gruppundantag för bl.a. specialiserings-
avtal, avtal om forskning och utveckling, ensamåterförsäljaravtal, exklusi-
va inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal för motorfordon, franchiseav-
tal, patentlicensavtal och know-how-licensavtal.
Gruppundantagsförordningarna har i stort sett en likartad uppbyggnad.
De reglerar närmare vilka avtalstyper som är undantagna och under vilka
villkor undantag gäller. Avtal som går utöver villkoren för gruppundanta-
get kan anmälas till kommissionen för individuellt undantag.
Förordningarna innehåller som regel en "svart lista" över avtalsvillkor
som medför att undantag inte gäller men även exemplifierande uppräk-
ningar över villkor som kan godtas.
I de förordningar som har utfärdats efter år 1984 föreskrivs ett invänd-
ningsförfarande enligt vilket avtal som innehåller konkurrensbegränsningar
som inte uttryckligen tillåts ändå kan omfattas av gruppundantag. Sådana
avtal skall anmälas till kommissionen, som har sex månader på sig att göra
invändning. Om ingen invändning görs inom fristen, är avtalet automatiskt
undantaget.
Gruppundantaget för specialiseringsavtal (förordning (EEG) nr 417/85)
undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal om
13
specialisering där företag för avtalets giltighetstid accepterar ömsesidiga Prop. 1992/93:56
förpliktelser
a) att inte tillverka eller låta tillverka vissa produkter utan i stället över-
låta åt andra parter att tillverka eller låta tillverka dessa produkter, eller
b) att endast gemensamt tillverka eller låta tillverka vissa produkter.
Förordningen är tillämplig bara när de specialiserade produkterna till-
sammans med likvärdiga varor som tillverkas av parterna inte har en
marknadsandel som överstiger 20 procent inom den gemensamma markna-
den eller en väsentlig del av den, och den sammanlagda omsättningen för
de deltagande företagen inte överstiger 500 milj. ecu.
Förordningen, som har haft föregångare från år 1972 och år 1982, upp-
hör att gälla den 31 december 1997.
Gruppundantaget för forskning och utveckling (förordning (EEG) nr
418/85) undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal
mellan företag som syftar till
a) gemensam forskning och utveckling i fråga om produkter eller metod-
er och gemensamt utnyttjande av resultaten av denna forskning och utveck-
ling,
b) gemensamt utnyttjande av resultaten av forskning och utveckling i
fråga om produkter eller metoder där forskningen och utvecklingen har
utförts gemensamt enligt tidigare avtal mellan samma företag, eller
c) gemensam forskning och utveckling i fråga om produkter eller meto-
der utan gemensamt utnyttjande av resultaten, i den mån sådana avtal faller
under förbudet i artikel 85.1.
Förordningen är inte tillämplig om avtalsparterna är konkurrerande till-
verkare och deras sammanlagda marknadsandelar för de produkter som
kan förbättras eller ersättas av de produkter som avtalet omfattar överstiger
20 procent inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av
den.
Om parterna inte är konkurrerande tillverkare, eller om de är konkurre-
rande tillverkare men inte har en marknadsandel för de berörda produkter-
na som överstiger 20 procent, gäller undantag enligt förordningen så länge
forsknings- och utvecklingsprogrammet gäller. För de fall resultaten ut-
nyttjas gemensamt gäller undantag för en tid av fem år från det att av-
talsproduktema först marknadsförs inom den gemensamma marknaden.
Efter de första fem åren kan undantag fortsätta att gälla så länge som
parternas produktion av avtalsproduktema och andra likvärdiga produkter
inte överstiger 20 procent av den totala marknaden för sådana produkter
inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den.
Förordningen upphör att gälla den 31 december 1997.
Gruppundantaget för ensamåterförsäljaravtal (förordning (EEG) nr 1983/
83) undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen avtal där
bara två företag är avtalsparter och en part förbinder sig att bara till den
andre leverera vissa varor för vidareförsäljning inom hela den gemensam-
ma marknaden eller ett bestämt område av denna.
Förordningen, som hade en föregångare i förordning (EEG) nr 67/67,
upphör att gälla den 31 december 1997.
14
Exklusiva inköpsavtal behandlas i förordning (EEG) nr 1984/83. För- Prop. 1992/93:56
ordningen har tre delar.
Del 1 behandlar exklusiva inköpsavtal med kort eller medellång giltig-
hetstid. Enligt de närmare villkor som anges i förordningen är gruppun-
dantaget i den delen tillämpligt på avtal där bara två företag är avtalsparter
och varigenom en part - återförsäljaren - avtalar med den andre - leveran-
tören - att för vidareförsäljning köpa vissa i avtalet angivna varor bara från
leverantören, från ett till denne anknutet företag eller från ett företag som
leverantören har anförtrott försäljningen av sina varor. Den längsta tillåtna
varaktigheten för en sådan skyldighet är fem år.
Del 2 och 3 innehåller särskilda bestämmelser för ölleveransavtal res-
pektive bensinstationsavtal.
Förordningen upphör att gälla den 31 december 1997.
En viktig skillnad mellan förordning 1983/83 och förordning 1984/83 är
att enligt den förra kan detaljisten ges ett exklusivt försäljningsområde
vilket inte går enligt den senare.
Gruppundantaget för försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (för-
ordning (EEG) nr 123/85) undantar enligt de närmare villkor som anges i
förordningen avtal där bara två företag är parter och där en avtalspart åtar
sig leveranser av vissa motorfordon för återförsäljning inom ett bestämt
område av den gemensamma marknaden bara till den andra parten, eller
bara till den andra parten och till ett visst antal företag inom ett distribu-
tionsnät.
Förordningen upphör att gälla den 30 juni 1995.
Gruppundantaget för franchiseavtal (förordning (EEG) nr 4087/88) avser
franchiseavtal vid återförsäljning av varor och tillhandahållande av tjänster
till slutförbrukare. Den avser även huvudfranchiseavtal enligt vilka fran-
chisegivaren överlåter rätten att utnyttja en franchise för att träffa ett fran-
chiseavtal med tredje man.
I förordningen undantas enligt de närmare villkor som anges i förord-
ningen franchiseavtal och huvudfranchiseavtal där bara två företag är
parter och som innehåller en eller flera av följande konkurrensbegräns-
ningar:
a) Skyldighet för franchisegivaren att inom ett visst område inom den
gemensamma marknaden inte
- till tredje man överlåta rätten att helt eller delvis utnyttja franchisen,
- själv utnyttja franchisen eller enligt ett liknande system marknadsföra
de varor eller tjänster som omfattas av franchisen,
- själv leverera sina varor till tredje man.
b) Skyldighet för huvudfranchisetagaren att inte utanför sitt avtalsområde
träffa franchiseavtal med tredje man.
c) Skyldighet för franchisetagaren att utnyttja franchisen bara från i
avtalet angivna lokaler.
d) Skyldighet för franchisetagaren att avstå från att utanför sitt avtalsom-
råde söka kunder till de varor eller tjänster som omfattas av franchisen.
e) Skyldighet för franchisetagaren att inte tillverka, sälja eller i samband
med tillhandahållande av tjänster använda varor som konkurrerar med
sådana franchisegivarens varor som omfattas av franchisen. Om föremålet
15
för franchisen är försäljning eller användning i samband med tillhandahål-
landet av tjänster, vissa typer av varor samt reservdelar och tillbehör till
dessa, får denna skyldighet inte åläggas i fråga om dessa reservdelar eller
tillbehör.
Förordningen upphör att gälla den 31 december 1999.
Gruppundantaget för paiemlicensavtal (förordning (EEG) nr 2349/84)
undantar enligt de närmare villkor som anges i förordningen vissa patent-
licensavtal och vissa avtal med licens for patent och know-how i kom-
bination. Förordningen gäller for avtal där bara två företag är parter, där
licensgivaren ger licenstagaren exklusiv rätt och där licenstagaren godtar
vissa begränsningar i friheten att aktivt marknadsföra produkten på annat
håll inom gemenskapen.
Förordningen upphör att gälla den 31 december 1999.
Gruppundantaget for know-how-licensavtal (förordning (EEG) nr 556/89)
avser såväl rena know-how-licensavtal som licensavtal avseende både
know-how och patent som inte omfattas av patentlicensförordningen.
Know-how definieras i förordningen som "en viss mängd teknisk infor-
mation som är hemlig, substansiell och identifierad i någon lämplig form".
Förordningen är uppbyggd på liknande sätt som patentlicensförordningen.
Den upphör att gälla den 31 december 1999.
EG: gruppundantag är som framgått tidsbegränsande. Vid behov kommer
nya till och gamla revideras. F.n. är det aktuellt med ändringar i gruppun-
dantagen om specialiseringsavtal, forskning och utveckling samt patentli-
cens- och know-how-licensavtal. Vidare har ett förslag till ett nytt grupp-
undantag för försäkringsområdet lagts fram. Avsikten är att förändringarna
skall träda i kraft den 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:56
Regeringens bedömning: En skärpt konkurrenslagstiftning behövs
som ett av många medel för att främja tillväxt och effektivitet på den
svenska marknaden.
Konkurrenskommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ungefär hälften av remissinstanserna delar kommit-
téns bedömning. Det är bl.a. Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris-
och konkurrensverk, Kommerskollegium, Närings- och teknikutvecklings-
verket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Åtskilliga remissinstanser menar dock att det inte påvisats något behov av
en skärpt konkurrenslagstiftning. Det är framför allt sådana remissinstanser
som representerar näringslivet, exempelvis Sveriges industriförbund, Sveri-
ges köpmannaförbund och Kooperativa förbundet. Dessa remissinstanser
menar i allmänhet att konkurrenspolitiken behöver förstärkas men fram-
håller betydelsen for konkurrensen av andra åtgärder, såsom slopande av
offentliga regleringar och importhinder.
Skälen för regeringens bedömning: Konkurrens på marknaden skapas
bäst av företagen själva. Marknadsekonomin förutsätter att företagen i
16
tävlan med varandra söker avsättning for sina produkter, och att foretagen
därvid i princip har frihet att besluta i fråga om produktionen och distribu-
tionen.
För att marknadsekonomin skall fungera på avsett sätt är det emellertid
viktigt att företagen genom sina åtgärder inte får sätta konkurrensen ur
spel. Om så sker kan långsiktiga förluster för samhällsekonomin uppstå
bl.a. genom att företagen förlorar incitament till kostnadskontroll och
förmåga till långsiktig förnyelse. Friheten för företagen måste därför till
viss del vara begränsad genom ramar som statsmakterna sätter upp. För de
fall företagen begränsar konkurrensen på ett sätt som är övervägande
negativt for samhällsekonomin och för konsumenterna måste statsmakterna
ha effektiva instrument för att hindra detta.
Som vi har konstaterat i avsnitt 2 är konkurrensen otillräcklig inom
viktiga delar av den svenska ekonomin. Enligt regeringens mening är det -
förutom genom frihandel och åtgärder som avreglering och effektivisering
av den offentliga sektorn - nödvändigt att skapa ett effektivare rättsligt
instrument än den nuvarande konkurrenslagen för att motverka konkurrens-
begränsningar i näringslivet. Den nuvarande konkurrenslagen innehåller
inte tillräckligt fasta spelregler för konkurrensen på marknaden, och den
har en alltför svag preventiv verkan.
En ny skärpt konkurrenslagstiftning bör utformas som en standard för
konkurrensen och innehålla möjligheter att direkt möta konkurrensbegräns-
ningar med ekonomiska sanktioner som drabbar de företag som vidtar åt-
gärderna. Syftet med en sådan ordning är i främsta rummet att avhålla
företagen från konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av mark-
nadsmakt.
Den enligt vår mening viktigaste effekten av en skärpt konkurrenslagstift-
ning är signalen till marknadens aktörer att regeringen är fast besluten att
med olika medel åstadkomma en fungerande marknadsekonomi som byg-
ger på effektiv konkurrens i såväl privat som offentlig verksamhet.
Den närmare utformningen av regeringens förslag till en ny konkurrens-
lag presenteras i nästa avsnitt.
2 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
Prop. 1992/93:56
17
Prop. 1992/93:56
5.1 Förbjudna konkurrensbegränsningar
5.1.1 Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk
av dominerande ställning
Regeringens förslag: De materiella konkurrensreglerna för närings-
verksamheten i Sverige utformas med artiklarna 85.1 och 86 i Rom-
fördraget som förebild. Det innebär att det ställs upp principiella
förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och
missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande mark-
nadsställning.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna är i huvudsak
positiva till promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är
bl.a. Statskontoret, Närings- och teknikutvecklingsverket, Marknadsdom-
stolen, Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk,
Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Svenska handels-
kammarförbundet samt juridiska fakulteterna vid Stockholms och Uppsala
universitet. Några remissinstanser, bl.a. Lantbrukarnas riksförbund, anser
dock att anpassningen till EG:s regler inte bör ske före ett EG-medlem-
skap.
Endast ett fåtal remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Kooperativa förbun-
det, Kooperativa institutet och Svenska taxiförbundet, är negativa eller
tveksamma till förslaget. De menar att fördelama med den föreslagna
modellen inte överväger nackdelarna och att det inte påvisats något behov
av att frångå den nuvarande ordningen enligt KL. Sveriges köpmannaför-
bund anser sig inte kunna ta ställning till förslaget utan preciseringar.
EG:s konkurrensregler bör vara modell
Den svenska konkurrenslagstiftningen bygger i huvudsak på den s.k. miss-
bruksprincipen, dvs. ingripanden mot konkurrensbegränsningar sker med
verkan för framtiden sedan domstolen konstaterat skadlig verkan i det
enskilda fallet. En fördel med detta system är att lagstiftaren vid utform-
ningen av reglerna inte behöver ta hänsyn till de mångskiftande förhållan-
den som kan föreligga inom näringslivet. I stället kan ingripanden ske efter
förhållandena i det enskilda fallet. I Sverige har genom detta system efter-
hand utbildats en tämligen omfattande och fast praxis som tjänar som
vägledning för företagen. En nackdel med systemet är emellertid att det
inte tillhandahåller ett preventivt direktverkande sanktionssystem. Endast
för två typer av konkurrensbegränsningar - anbudskarteller och bruttopriser
18
- ställer KL upp straffsanktionerade förbud. Genom 1991 års lagstiftning Prop. 1992/93:56
tillkom vissa straffsanktionerade förbud för jordbruksområdet.
Det är naturligt att vid utarbetandet av förslag till en ny konkurrenslag ta
närmandet till EG som utgångspunkt. EG:s konkurrensregler har redan i
dag stor betydelse för svenska företag som verkar på EG-marknaden. Ge-
nom EES-lagen kommer konkurrensregler som i princip är identiska med
EG:s att bli gällande svensk rätt, och vid ett eventuellt medlemskap i EG
kommer Romfördragets bestämmelser att gälla direkt i Sverige. Flera
svenska företag berörs alltså redan i dag av Romfördragets konkurrens-
regler och med EES-avtalet kommer dessa regler i framtiden att få ökad
betydelse för det svenska näringslivet.
Något krav inom EG på harmonisering mellan nationell konkurrenslag-
stiftning och EG-reglema finns inte för närvarande. Det förekommer dock
ett allt starkare inflytande från de grundläggande principerna i EG:s natio-
nella konkurrenslagar. Vissa av EG:s medlemsstater, såsom Belgien, Itali-
en och Irland, har nyligen antagit nationella konkurrenslagar som innebär
en direkt harmonisering med EG:s materiella regler.
Konkurrenskommitténs förslag innebär ett närmande till EG:s system.
Enligt regeringens mening bör emellertid steget tas fullt ut och ett för-
budssystem efter modell från artiklarna 85.1 och 86 i Romfördraget med
principiella förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
och missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
införas i Sverige.
Genom en anpassning till EG-rättens och EES-avtalets materiella konkur-
rensregler uppnås den fördelen att aktörer på den svenska marknaden inte
behöver anpassa sig efter olika konkurrensrättsliga regler beroende på om
det är fråga om handel inom landet eller handel över gränserna. Det torde
också underlätta företagens internationalisering genom att kännedom om
svenska konkurrensregler automatiskt också ger kännedom om motsvaran-
de internationella regler.
De nya konkurrensregler som vi förordar bygger på en modell som
tillämpats inom EG under flera decennier och som visat sig ha stor be-
tydelse för företagens agerande och därmed för konkurrensförhållandena i
olika branscher. Svenska nationella konkurrensregler som bygger på Rom-
fördragets materiella konkurrensregler med generella förbud kan därför
antas bidra till att göra konkurrensen effektivare även på den svenska
marknaden.
I vårt förslag ligger att begreppet "företag", som är en översättning av
ordet "undertaking" i EG-rätten och i EES-avtalet, ersätter det nuvarande
begreppet "näringsidkare". Även om det för närvarande förmodligen inte
föreligger några avgörande skillnader mellan begreppen bör man också i
detta hänseende välja en anpassning till EG-rätten. Begreppet "näringsid-
kare" är inte ett specifikt konkurrensrättsligt begrepp utan har påverkats
och påverkas också av marknadsrätten i övrigt. Man kan därför inte ute-
sluta att begreppet genom rättsutvecklingen kan komma att avvika från det
mer renodlade konkurrensrättsliga begreppet "företag" i EG-rätten och i
EES-avtalet.
Med "företag" i EG-rätten avses vaije fysisk eller juridisk person - även
19
statliga och kommunala organ - som driver verksamhet av ekonomisk eller Prop. 1992/93:56
kommersiell natur.
Innebörden av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete
Vårt förslag om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete riktar sig
mot avtal mellan minst två företag, beslut av sammanslutningar av företag
och samordnade förfaranden (avtalskriterief) och gäller om avtalet etc. har
konkurrensbegränsande syfte eller verkningar (konkurrensbegränsnings-
kri te rie t).
Förbudet innebär en övergripande rättslig reglering som träffar alla var-
ierande former av konkurrensbegränsande samarbete. Förbudet träffar
såväl avtal mellan företag i samma led (horisontella avtal) som avtal mel-
lan exempelvis tillverkare och deras återförsäljare (vertikala avtal).
Vad som är en konkurrensbegränsning avgörs i det enskilda fallet. Där-
vid kan alltså redan avtalets syfte vara avgörande. I sista hand förutsätter
konkurrensbegränsningskriteriet ett s.k. konkurrenstest, dvs. en närmare
prövning av avtalets påverkan på konkurrensen på den relevanta markna-
den. Vid detta konkurrenstest, som vid prövningen av detta kriterium görs
mer schablonmässigt, får den situation som råder vid en effektiv konkur-
rens tjäna som måttstock. En sådan kan i princip anses föreligga om an-
talet säljare inte är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är för
differentierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och
inga väsentliga hinder finns för nyetablering.
Även om förbudet alltså är heltäckande för alla former av konkurrensbe-
gränsande samarbete är det emellertid givet att det finns vissa typer av
samarbete som i särskilt hög grad är negativa för konkurrensen, exempel-
vis avtal om priser, produktions- och utbudsbegränsningar av olika slag
samt uppdelning av marknader. Vårt förslag innehåller därför liksom
artikel 85.1 en exemplifierande uppräkning av sådana typiskt sett farliga
avtalstyper.
Förbudet bör liksom inom EG-rätten och i EES-avtalet vara förenat med
möjligheter till undantag. Denna fråga behandlas i avsnitt 5.1.2.
Innebörden av förbudet mot missbruk av dominerande ställning
Förslaget om forbud mot missbruk av dominerande ställning riktar sig mot
åtgärder som företag med dominerande marknadsställning vidtar mot andra
företag.
Att ha en dominerande marknadsställning är inte i sig förbjudet. Vad
som förbjuds är missbruk av denna ställning i den meningen att ställningen
utnyttjas på ett sätt som skadar konkurrensen.
Förbudet avser varje slags missbruk av en dominerande ställning. Lik-
som artikel 86 innehåller vårt förslag exempel på vissa särskilt utpräglade
beteenden som kan utgöra missbruk. Ett exempel är påtvingande av oskäli-
ga inköps- eller försäljningspriser. Priser som är oskäligt höga är till nack-
del för konsumenterna, medan priser som är oskäligt låga (s.k. underpris-
sättning) kan ha till syfte att slå ut svagare konkurrenter som inte har
20
förmåga att hålla sådana priser under någon längre tid. Andra exempel på Prop. 1992/93:56
missbruk är diskrimineringsåtgärder, leverans vägran och kopplingsförbe-
håll.
När det gäller förbudet mot missbruk av dominerande ställning skall det
med vårt förslag inte finnas någon möjlighet till undantag, utan förbudet
skall vara absolut. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt EG-
rätten och EES-avtalet.
EG-domstolens praxis får betydelse
En avsikt med vårt förslag är att - bortsett från vad som följer av det s.k.
samhandelskriteriet - så långt som det är möjligt uppnå materiell rättslikhet
med Romfördragets konkurrensregler och därmed också med den komman-
de svenska EES-lagens motsvarande regler. För att åstadkomma detta
måste motivskrivningen hållas på ett relativt allmänt plan för att inte hind-
ra en dynamisk rättsutveckling på området på samma sätt som sker i EG-
rätten och i andra länder med likartade rättssystem.
Inom EG-rätten har EG-domstolens praxis stor betydelse för att bestäm-
ma förbudens räckkvidd. Det gäller inte minst förbudet mot konkurrens-
begränsande samarbete mellan företag och de därtill knutna undantags-
reglerna i Romfördragets artikel 85.3. Även när det,gäller tillämpningen
av den nya svenska konkurrenslag som vi föreslår kommer praxis att få
stor betydelse. Som alltid vid ny lagstiftning kommer det emellertid att
dröja någon tid innan en fast praxis har utkristalliserat sig.
Genom en materiell samordning med Romfördragets regler bör dock
mycken ledning vid tillämpningen av en ny svensk konkurrenslag kunna
hämtas från EG-domstolens praxis, men också från praxis i andra länder
som tillämpar förbudsprincipen. Det kommer därmed redan vid ikraftträ-
dandet att finnas tillgång till en omfattande rättspraxis med stor betydelse
också för ett svenskt regelverk på området. Rättspraxis bör vidare kunna
utvecklas med EG-rätten som grund.
Man måste dock beakta vissa speciella drag i EG-rätten som oftast inte
spelar en så framträdande roll i nationella rättsordningar. Det är att EG:s
konkurrensregler utgör en del i ett gemenskapssystem som syftar till att
eliminera handelshinder och skapa en enhetlig gemensam marknad där fri
konkurrens skall råda. EG-domstolens avgöranden är influerade av de
grundläggande principerna och de övergripande målen för gemenskapen.
Man måste också beakta att tillämpningen av en svensk konkurrenslag i
vissa fall kan behöva anpassas efter de särskilda förhållanden som gäller i
Sverige. Sverige är avlägset beläget från de centrala delarna av Europa och
relativt glesbefolkat och förutsättningarna för att driva näringsverksamhet
är inte parallella med vad som gäller inom EG.
Särskilt om små och medelstora foretag
Ett viktigt mål för konkurrenspolitiken är att stärka och bevara och därmed
att främja utvecklingskraften i de små och medelstora företagen. Små och
21
medelstora företag bidrar genom sin flexibilitet och dynamik till att upp- Prop. 1992/93:56
rätthålla en effektiv konkurrens.
De föreslagna förbuden syftar bl.a. till att skapa ett gynnsamt klimat för
små och medelstora företag. Förbuden tar bl.a. sikte på sådant som kan
vara negativt särskilt för små företag, exempelvis avtal och förfaranden
som innebär att olika villkor tillämpas för likvärdiga affärstransaktioner
liksom tilläggsförpliktelser som inte har samband med föremålet för ett
avtal.
Särskilt förbudet mot missbruk av dominerande ställning syftar i hög
grad till att skydda de små och medelstora företagen mot starka konkurren-
ter, leverantörer eller kunder. Detta förbud utgör därmed också en stark
rättslig grundval för att ingripa mot dominerande företag som exempelvis
tillämpar underprissättning för att tvinga bort små konkurrenter från mark-
naden eller utan saklig grund vägrar leverera varor som är avgörande för
verksamheten hos små och medelstora företag.
Av de föreslagna förbuden kan de små och medelstora företagen själva
framför allt komma att beröras av förbudet mot konkurrensbegränsande
samarbete. Men det gäller bara om samarbetet hindrar, begränsar eller
snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt, dvs. har ekonomiska verk-
ningar av någon betydelse. Omfattar alltså samarbetet bara en mindre del
av marknaden faller det inte under förbudet. Om ett sådant samarbete ändå
skulle falla under förbudet därför att det påverkar konkurrensen på ett
märkbart sätt, kan det dock ha sådana positiva effekter att det, enligt vad
som behandlas i nästa avsnitt, är berättigat till undantag från förbudet.
Särskilt om jordbruksområdet
Regeringen tillsatte i december 1991 en särskild kommission (Omställ-
ningskommissionen, Jo 1991:07) med uppdrag att förbereda en avstämning
av de s.k. omställningsbeslut på jordbruksområdet som omfattas av 1990
års livsmedelspolitiska beslut. Kommissionen skulle bl.a. beakta konse-
kvenserna av en anslutning till EG. En utgångspunkt för kommissionens
arbete skulle vara att Sverige vid inträdet i EG har en stark och konkur-
renskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri.
Omställningskommissionen avlämnade i augusti 1992 delbetänkandet
(SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsme-
delsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten
och den ekologiska produktionen.
Som framgått av avsnitt 3.4 tillämpas inte artikel 85.1 i Romfördraget
fullt ut på jordbruksområdet. Vårt förslag innehåller inga sådana begräns-
ningar av konkurrensreglernas tillämplighet. Detta innebär rent faktiskt att
de regler som nu föreslås inte fullt ut motsvarar den ordning som gäller
inom EG. Frågan om konsekvenserna på jordbruksområdet av en anslut-
ning till EG bör enligt vår mening prövas i särskild ordning och inte på-
verka utformningen av det förslag som vi nu lägger fram.
22
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Konkurrensverket skall genom beslut i enskilda
fall kunna meddela undantag från förbudet mot konkurrensbegränsan-
de samarbete mellan företag. För att undantag skall medges krävs
dels att avtalet, beslutet eller det samordnade förfarandet anmäls till
verket, dels att de negativa verkningarna som avtalet etc. har från
konkurrenssynpunkt uppvägs av vissa positiva verkningar.
Undantag skall gälla för en bestämd tid. Tidpunkten från när
undantag skall gälla får sättas före tidpunkten for beslutet.
Om Konkurrensverket inte inom tre månader har fattat beslut eller
gjort invänding i anledning av en anmälan, skall undantag anses
beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år.
Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete
skall gälla för sådana grupper av avtal, beslut eller samordnade för-
faranden som uppfyller förutsättningarna i lagen för enskilda undan-
tag enligt vad som anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer (gruppundantag).
Ett beviljat undantag skall i vissa fall kunna återkallas av Konkur-
rensverket. Konkurrensverket skall även kunna återkalla undantaget
för ett avtal etc. för vilket gruppundantag gäller.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian innehåller dock inte något förslag om att undantag skall an-
ses beviljat, om Konkurrensverket inte fattat beslut eller gjort invändning
inom tre månader från anmälan. Vidare avviker promemorians förslag
något från regeringens när det gäller utformningen av reglema om grupp-
undantag i lagen.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna godtar i allt vä-
sentligt promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a.
Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk och Mark-
nadsdomstolen.
Flera remissinstanser, framför allt sådana som representerar näringslivet,
är dock kritiska till den föreslagna administrativa ordningen för meddelan-
de av undantag. Sveriges industriförbund och Företagamas riksorganisation
motsätter sig t.ex. att de materiella reglema införs, om den föreslagna ad-
ministrativa ordningen skall gälla. Stor tveksamhet till förslaget i denna
del framförs även av t.ex. Grossistförbundet svensk handel, Dagligvaru-
leverantörers förbund, Svenska handelskammarförbundet, Sveriges mark-
nadsförbund och Svenska åkeriförbundet. Huvudlinjen i kritiken är att den
föreslagna ordningen kommer att leda till en oacceptabel ärendeanhopning
och byråkratisering hos konkurrensmyndigheten med åtföljande ineffektivi-
tet i handläggningen och osäkerhet för företagen.
Flera av de kritiska remissinstanserna anser att det i lagen bör införas en
tidsfrist för Konkurrensverkets behandling av ärenden om undantag.
23
Sveriges industriförbund föreslår att undantag också skall kunna med- Prop. 1992/93:56
delas av allmän domstol i samband med prövning av civilrättsliga frågor.
Några remissinstanser, framför allt Dagab, Sveriges livsmedelshandlare-
förbund och ICA Förbundet, anser att tillfälliga priskampanjer i organise-
rad samverkan mellan enskilda köpmän bör vara undantagna från förbuds-
reglema. Lantbrukarnas riksförbund anser att jordbrukets primärföreningar
bör undantas från förbudsreglema samt att gemensam finansiering av
förluster vid export av tillfälliga överskott av jordbruksprodukter bör vara
möjlig.
Sveriges industriförbund och Lantbrukarnas riksförbund menar att grupp-
undantagen bör beslutas av regeringen.
Statskontoret anser att gruppundantagen bör ha lagform. Marknadsdom-
stolen framför att frågan huruvida bestämmelser om gruppundantag kan
vara verkställighetsföreskrifter i regeringsformens mening bör övervägas
ytterligare.
Gällande rätt
Enligt KL kan Marknadsdomstolen meddela tillstånd för viss tid eller tills
vidare till ett förfarande som strider mot förbuden mot bruttopris och
anbudskarteller (dispens). Av 16 § KL följer att tillstånd får meddelas
endast om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till vä-
sentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidrar till en
från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om annars särskilda skäl
föreligger.
När i KL vissa åtgärder förbjuds vid straffansvar beror detta på att de
har bedömts utgöra konkurrensbegränsningar som generellt har skadlig
verkan. Förbuden grundas alltså i sak på en presumtion. Dispensförfaran-
dets funktion blir därmed att i ett enskilt fall pröva om presumtionen har
brustit. Domstolen har enligt en överviktsprincip att väga visad samhälls-
nytta mot eventuella negativa följder av konkurrensbegränsningen.
EG:s system med individuella undantag bör övertas
Av artikel 85.3 i Romfördraget följer att förbudet mot konkurrensbegrän-
sande samarbete får förklaras inte tillämpligt på avtal, beslut eller samord-
nade förfaranden, om samarbetet har vissa närmare angivna positiva verk-
ningar som objektivt sett överväger de negativa verkningarna från konkur-
renssynpunkt.
Undantag meddelas av kommissionen efter att företagen anmält avtalet,
beslutet eller det samordnade förfarandet dit. Ett beslut om undantag in-
nebär bl.a. att ett i och för sig förbjudet avtal etc. blir tillåtet och inte kan
angripas med stöd av konkurrensreglerna. Beslutet kan dock återkallas av
kommissionen under vissa angivna förutsättningar.
Systemet med individuella undantag som finns inom EG och som har sin
motsvarighet i EES-avtalet bör enligt regeringens mening också införas i
24
den svenska nationella konkurrensrätten. Även om ett sådant system kan Prop. 1992/93:56
leda till en viss byråkratisering väger systemets fördelar över på grund av
att det ökar effektiviteten i konkurrensövervakningen.
Undantag bör kunna beviljas av Konkurrensverket efter att ett avtal,
beslut eller samordnat förfarande anmälts dit. Som framgår av avsnitt
5.1.7 bör Konkurrensverkets beslut kunna överklagas hos domstol.
Precis som inom EG bör undantag kunna beviljas om vissa förutsättning-
ar är uppfyllda. Avtalet etc. skall för det första bidra till att förbättra
produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekono-
miskt framåtskridande. Vidare skall konsumenter och köpare inom närings-
livet tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås.
Därutöver skall krävas att konkurrensbegränsningen är nödvändig för att
uppnå dessa positiva effekter och att en väsentlig del av de varor eller
tjänster som samarbetet avser kommer att utsättas för konkurrens.
Detta innebär sammantaget att undantag för ett konkurrensbegränsande
samarbete inte torde kunna beviljas om det inte vid sidan av samarbetet
finns tillräcklig konkurrens på marknaden. Det är nämligen bara genom ett
sådant konkurrenstryck som det långsiktigt uppstår positiva nettoeffekter
för samhällsekonomin och för konsumenterna. Samverkan mellan små och
medelstora företag som stärker deras konkurrenskraft gentemot större
företag på marknaden och som inte omfattar en alltför stor del av markna-
den torde ofta leda till sådana positiva effekter som bör berättiga till un-
dantag.
Samverkan är särskilt vanlig mellan konsumentinriktade handelsföretag
där inslaget av småföretag är stort. Eftersom denna samverkan sker på
olika sätt och i olika organisationsformer kan det innebära att en viss
samverkan träffas av det föreslagna förbudet medan en annan inte gör det.
En strävan bör vara att bestämmelserna om undantag tillämpas på sådant
sätt att man i sådana fall uppnår likabehandling och konkurrens på lika
villkor.
Ett omfattande samarbete förekommer också på jordbruksområdet. På
detta område kan det vara naturligt att enskilda jordbrukare och andra
liknande primärproducenter sluter sig samman i primärföreningar för att
samarbeta i olika frågor. Sådant samarbete torde innehålla vissa moment
som är konkurrensbegränsande. Hänsyn bör tas till jordbruksnäringens
speciella natur vid tillämpningen av bestämmelserna om undantag. Här kan
nämnas att man inom EG inte tillämpar artikel 85.1 i Romfördraget fullt ut
på jordbruksområdet.
Ett undantag bör gälla för en bestämd tid, och Konkurrensverket bör i
sitt beslut ange från vilken tidpunkt undantag skall gälla. Enligt EG:s
regler får denna tidpunkt inte sättas före tidpunkten för anmälan. Före-
tagen är enligt EG:s regler alltså i princip inte skyddade mot böter och
ogiltighet för tiden före anmälan.
I den svenska lagen bör dock den tidpunkt från vilket ett beslut om un-
dantag skall gälla kunna sättas före tidpunkten för anmälan. Huvudregeln
bör därvid vara att undantag skall gälla från avtalets tillkomst. Företagen
blir därigenom i de allra flesta fall skyddade mot åtgärder enligt lagen
även för tiden före anmälan.
25
I syfte att motverka långa väntetider för företagen bör vid anmälan om Prop. 1992/93:56
undantag gälla ett särskilt invändningsförfarande efter förebild från EG:s
gruppundantagsförordningar. En tidsfrist på tre månader bör ställas upp för
Konkurrensverkets handläggning av en anmälan. Om verket inte inom
denna tid har fattat beslut eller gjort invändning i anledning av anmälan,
bör undantag anses automatiskt beviljat i enlighet med anmälan för en tid
av fem år.
Möjlighet bör liksom inom EG finnas att under vissa angivna förutsätt-
ningar återkalla ett beviljat undantag.
EG:s system med gruppundantag bör övertas
Erfarenheterna från EG ger vid handen att vissa typer av avtal, beslut och
samordnade förfaranden mer allmänt kommer att kunna beviljas undantag.
Från resurssynpunkt är det därför lämpligt att det på samma sätt som inom
EG skapas möjlighet att utfärda generella undantag för grupper av avtal
etc.
Inom EG har Rådet bemyndigat kommissionen att i förordningsform un-
danta vissa typer av avtal från förbudet mot konkurrensbegränsande sam-
arbete. Kommissionen har också utnyttjat bemyndigandet och utfärdat ett
antal s.k. gruppundantagsförordningar (se avsnitt 3.4).
En ordning med undantag för grupper av avtal etc. är viktig också av det
skälet att det nya systemets förutsebarhet ökar.
Det till Lagrådet remitterade förslaget innehöll en bestämmelse (17 §)
om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skulle få
föreskriva om undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande sam-
arbete för grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna för individuella
undantag. Syftet med bestämmelsen var att upplysa om att verkställighets-
föreskrifter skulle komma att utfärdas på området.
Lagrådet gjorde emellertid den bedömningen att bestämmelsen gav möj-
lighet att utfärda föreskrifter av mer långtgående slag än verkställighets-
föreskrifter. Enligt Lagrådets uppfattning utgjorde bestämmelsen ett be-
myndigande att i förordning utfärda föreskrifter som enligt regeringsfor-
men kräver lagform.
Som Lagrådet har anfört är en lösning på problemet med gruppundantag
att det i lagen införs en materiell bestämmelse om dessa. Regeringen har
samma uppfattning. Bestämmelsen bör dock inte som Lagrådet har före-
slagit utformas som en inskränkning av förbudsområdet. Det vore då
oegentligt att tala om undantag från förbudet. I stället bör bestämmelsen
utformas som ett generellt undantag från förbudsområdet för sådana kate-
gorier av avtal som uppfyller förutsättningarna i lagen för individuella
undantag. Bestämmelsen bör vidare innehålla att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer i verkställighetsföreskrifter kommer
att ange sådana kategorier av avtal.
Principen bör vara att avtal etc. som faller under ett gruppundantag inte
behöver anmälas till Konkurrensverket för att vara undantagna från för-
budsområdet.
26
När det gäller for vilka olika typer av avtal gruppundantag bör gälla, är Prop. 1992/93:56
detta som berörts ovan i första hand en praktisk fråga. Genom gruppun-
dantag uppnår man den effekten att den administrativa hanteringen av
ärenden om individuella undantag begränsas, vilket är till fördel för såväl
företag som Konkurrensverket.
EG:s gruppundantag har växt fram som ett resultat av erfarenheterna från
behandlingen av individuella undantag. På områden där anmälningar för
individuella undantag har varit talrika och prövningen av dessa anmälning-
ar gett tillräcklig vägledning för hur avtalen bör vara utformade för att få
undantag har gruppundantag beslutats.
När det gäller den nu föreslagna svenska konkurrenslagen - som i materi-
ellt hänseende bygger på EG:s konkurrensregler - bör man kunna ta till-
vara erfarenheterna från EG, och därför även vad avser frågan om för
vilka kategorier av avtal gruppundantag skall gälla ansluta till EG-rätten
och därigenom också till det kommande EES-avtalet. Det innebär att
gruppundantag bör gälla för ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal,
försäljnings- och serviceavtal för motorfordon, patentlicensavtal, speciali-
seringsavtal, forsknings- och utvecklingsavtal, franchiseavtal och know-
how-licensavtal.
Det är möjligt att det utöver dessa gruppundantag finns behov i Sverige
av gruppundantag på fler områden. På vilka områden det kan finnas ett
sådant behov och hur dessa gruppundantag i så fall skall utformas är svårt
att förutse i dag. Precis som varit fallet för EG bör först tillräcklig erfar-
enhet vinnas genom prövning av individuella undantag. Avvikelserna från
EG-reglema bör dock inte vara för stora, om den eftersträvade enhetlig-
heten med dessa regler skall nås.
Emellertid kan man redan nu förutse ett behov av ett gruppundantag när
det gäller viss organiserad samverkan mellan företag inom detaljhandeln.
Det kan nämligen antas att anmälningar om undantag på detta område
kommer att bli särskilt frekventa. Det torde också vara möjligt att redan
nu med tillräcklig grad av säkerhet precisera under vilka förutsättningar
sådant samarbete skall kunna undantas.
Det framstår som lämpligast att regeringen - åtminstone i ett inlednings-
skede - meddelar tillämpningsföreskrifter om gruppundantagen.
Det bör som i EG-rätten också finnas en möjlighet för Konkurrensverket
att beträffande ett avtal för vilket gruppundantag gäller kunna återkalla
undantaget, om avtalet skulle ha följder som är oförenliga med de förut-
sättningar som gäller för när individuella undantag får beviljas.
27
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: För det fall ett företag är osäkert på huruvida
ett avtal eller ett förfarande faller under förbudet mot konkurrensbe-
gränsande samarbete eller missbruk av dominerande ställning skall
det finnas möjlighet att efter ansökan hos Konkurrensverket få en
förklaring om att förbudet inte är tillämpligt (icke-ingripandebesked).
Ett beslut om icke-ingripandebesked är bindande för Konkurrens-
verket men kan återkallas av verket under vissa förutsättningar.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna godtar promemo-
rians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfrihetsom-
budsmannen, Statens pris- och konkurrensverk och Marknadsdomstolen.
Flera remissinstanser anser, på samma sätt som när det gäller anmälan
för undantag, att det i lagen bör införas en tidsfrist för Konkurrensverkets
behandling av ärenden om icke-ingripandebesked.
Skälen för regeringens förslag: Det kommer i en hel del fall att vara
svårt för företag att på förhand bedöma räckvidden av de två förbuden som
föreslås. Viktiga förutsättningar för förbuden, såsom om konkurrensen
påverkas på ett märkbart sätt och företagens ställning på marknaden, kan
bara bedömas sedan omständigheterna i det enskilda fallet klarlagts.
Inom EG-rätten finns det möjlighet för företag att efter ansökan hos
kommissionen få en förklaring att det, enligt de uppgifter kommissionen
har tillgång till, inte finns anledning för kommissionen att med stöd av
artikel 85:1 eller 86 i Romfördraget ingripa mot ett avtal eller förfarande
(icke-ingripandebesked). Regler om detta finns i artikel 2 i förordning
(EEG) nr 17/62 och i motsvarande förordningar på transportområdet.
Ett beslut om icke-ingripandebesked har enligt EG:s regler begränsade
effekter. Beslutet innebär bara att kommissionen på basis av tillgängligt
material inte ser anledning att ingripa mot det företag som har begärt för-
klaringen. Kommissionen kan återkalla sitt beslut när förhållandena gör det
påkallat. Grund för att ändra ett beslut kan även vara ändrad praxis från
EG-domstolen.
Motsvarande ordning gäller vad avser EES-avtalets konkurrensregler.
Företag har ett berättigat intresse av att på förhand kunna få veta om ett
samarbete eller någon annan åtgärd träffas av ett förbud. Det är därför
nödvändigt att det även i en svensk konkurrenslag - som ju bygger på
EG:s materiella konkurrensregler - införs en möjlighet för Konkurrensver-
ket att på begäran meddela ett förhandsbesked om att verket på basis av
tillgängligt material inte ser anledning att ingripa mot ett förfarande.
Reglema om icke-ingripandebesked bör i huvudsak ges en utformning
som motsvarar EG:s. Beslutet bör vara bindande för Konkurrensverket
men kunna återkallas om det finns skäl för det. Till skillnad från EG-rätten
bör det dock av rättssäkerhetsskäl i lagen anges under vilka förutsättningar
beslutet får återkallas.
28
Eftersom ett beslut om icke-ingripandebesked bara är bindande för Kon- Prop. 1992/93:56
kurrensverket och inte hindrar andra företag från att väcka talan om ogil-
tighet eller skadestånd, måste företagen i möjligaste mån kunna lita på
beslutet. Det är därför inte lämpligt att här införa ett invändningsförfaran-
de liknande det som föreslås när det gäller undantag, utan alla ansökningar
bör prövas materiellt.
Regeringens förslag: Ett företag skall vara skyldigt att betala en
särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller någon som
handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet över-
träder förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk
av dominerande ställning.
Avgiften skall fastställas till lägst 5 000 kr och högst 5 miljoner
kr eller till ett högre belopp dock inte överstigande 10 procent av
företagets årsomsättning.
Immunitet mot konkurrensskadeavgift skall som regel gälla för
åtgärder som har vidtagits efter anmälan för undantag eller ansökan
om icke-ingripandebesked och till dess beslut har fattats med anled-
ning av anmälan eller ansökan.
Vitesföreläggande för att stoppa pågående överträdelser skall
kunna meddelas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna godtar promemo-
rians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Statens pris- och
konkurrensverk och Marknadsdomstolen.
Flera remissinstanser anser att en konkurrensskadeavgift enligt förslaget
kan bli orimligt stor. Det är framför allt Sveriges industriförbund, Gros-
sistförbundet svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet och ICA Förbundet. Sveriges livsmedelshandlareförbund och
Dagab menar att avgiften bör kunna mildras när det gäller företag som har
en låg vinst i förhållande till omsättningen.
Näringsfrihetsombudsmannen anser att strikt ansvar skall gälla för ut-
dömande av konkurrensskadeavgift.
Sveriges industriförbund föreslår att, om ett individuellt undantag be-
viljas, konkurrensskadeavgift aldrig skall kunna dömas ut för den tid som
avtalet har existerat utan att vara anmält.
29
Prop. 1992/93:56
Skälen för regeringens förslag
Konkurrensskadeavgift
De förbud som finns i KL, bruttoprisförbudet och anbudskartellförbudet,
är straffsanktionerade. Prövningen ankommer alltså på allmän domstol,
och endast fysiska personer kan dömas till straff för överträdelser av för-
buden. För allmänt åtal krävs tillstånd av Konkurrensverket. Motsvarande
gäller förbuden i den särskilda konkurrenslagen på jordbruksområdet.
De straff i form av måttliga böter som har förekommit vid överträdelser
av förbuden har påfallande liten ekonomisk betydelse i förhållande till de
stora ekonomiska värden som kan vara att vinna för företagen genom att
bryta mot förbuden. Den nuvarande ordningen har därför liten preventiv
verkan. Mer ingripande påföljder i form av fängelsestraff är varken önsk-
värda eller ändamålsenliga. Med hänsyn till de stora samhällsekonomiska
värden som konkurrenslagstiftningen ytterst gäller är det i stället väsentligt
att ha tillgång till en effektiv ekonomisk sanktion.
På andra sakområden har frågan om förbud skall vara kriminaliserade
eller inte bedömts på olika sätt. Enligt exempelvis miljöskyddslagstiftning-
en kan en och samma överträdelse av ett förbud leda både till straff och
till skyldighet att betala miljöskyddsavgift. I andra fall - t.ex. enligt plan-
och bygglagen (1987:10, omtryckt 1987:246, ändrad senast 1992:75) - har
regler om sanktionsavgift införts som ett led i en avkriminalisering.
När det gäller överträdelser av förbuden i den nya konkurrenslag som
regeringen föreslår bör man välja ett system med enbart sanktionsavgifter
som skall kunna uppgå till höga belopp. Avgiften bör benämnas konkur-
rensskadeavgift. Ett system med höga sanktionsavgifter torde tillfredställa
anspråken på effektivitet och svara mot den skärpta attityd mot konkur-
rensbegränsningar som vi förordar. En sådan ordning stämmer väl med de
sanktioner som finns inom EG-rätten och i EES-avtalet för överträdelser
av konkurrensreglerna.
Avgiften bör drabba det företag som överträder förbudet och kunna
uppgå till ett sådant belopp att det verkar avhållande på företaget i fråga
och avskräckande på andra företag. I det enskilda fallet bör avgiftens
storlek bestämmas framför allt med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen
är och hur länge den har pågått.
Nästan undantagslöst gäller för de sanktionsavgifter som nu förekommer
i lagstiftningen att de kan påföras utan hänsyn till subjektiva omständig-
heter.
I EG-rätten däremot fordras uppsåt eller oaktsamhet för att ett företag skall
kunna påföras avgifter för överträdelser av förbuden i artiklarna 85.1 eller
86 i Romfördraget.
Av rättssäkerhetsskäl anser vi att det är att föredra att konkurrensskade-
avgift bara skall kunna dömas ut vid uppsåtliga eller oaktsamma överträ-
delser av förbuden. Det bör dock inte krävas att uppsåt eller oaktsamhet
måste konstateras hos en person med företagaransvar, utan det bör räcka
30
att detta kan visas föreligga hos någon som handlar på företagets vägnar, Prop. 1992/93:56
exempelvis en anställd i företaget.
I EG-rätten kan avgift inte utdömas för åtgärder som vidtas under pröv-
ningen av en anmälan om undantag, under förutsättning att åtgärderna
ligger inom ramen för den verksamhet som beskrivs i anmälan. Detta
gäller dock inte om EG-kommissionen efter en preliminär undersökning
finner att undantag inte kan beviljas. Motsvarande ordning bör gälla också
i en ny svensk konkurrenslag. Enligt vår mening bör emellertid företagen
ha samma skydd mot konkurrensskadeavgift även vid ansökan om icke-
ingripandebesked. Det är viktigt för företagen att veta att de inte riskerar
någon sanktionsavgift under prövningen av en anmälan eller ansökan.
Som vi anfört under avsnitt 5.1.2 bör huvudregeln vara att ett beslut om
undantag skall gälla från tidpunkten då avtalet kom till. Ett sådant beslut
innebär att företagen också är skyddade mot konkurrensskadeavgift från
tidpunkten for avtalets tillkomst.
Vitesföreläggande
Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan kan Marknadsdomstolen
enligt 3 § KL meddela en näringsidkare förbud att tillämpa ett visst avtal
eller förfarande eller meddela säljåläggande, rättelseåläggande eller pris-
åläggande. Frågan om den skadliga verkan föranletts uppsåtligen eller av
oaktsamhet saknar därvid betydelse. Förbudet eller åläggandet kan, men
behöver inte alltid, förenas med vite. Något högsta belopp är inte föreskri-
vet för vite enligt KL.
Det som skiljer vitet från straffet är att straffet utdöms för redan begång-
na överträdelser medan vitet har en framåtriktande verkan. Vitet fungerar
som påtryckning mot den som gjort sig skyldig till en regelöverträdelse att
inte upprepa förfarandet. Om så sker kan vitet dömas ut.
Den av oss föreslagna konkurrensskadeavgiften har samma funktion som
straff, dvs. den skall kunna dömas ut för redan begångna överträdelser.
För att en konkurrenslagstiftning skall kunna fungera effektivt räcker det
inte med sanktioner mot redan begångna överträdelser, utan det måste
också finnas möjligheter att stoppa pågående överträdelser med ett vites-
hot. Som framgår av avsnitt 5.1.7 föreslår vi att Konkurrensverket skall
vara den myndighet som i första instans förelägger sådana viten.
Regeringens förslag: Avtal eller avtalsvillkor som omfattas av för-
budet mot konkurrensbegränsande samarbete är ogiltiga. Detsamma
gäller rättsligt bindande beslut av sammanslutningar av företag.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Promemorians förslag godtas eller lämnas utan erin-
ran av remissinstanserna.
31
Skälen for regeringens förslag: I 36 § avtalslagen anges bl.a. att avtals-
villkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med
hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare
inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan
betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall
gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende
eller i sin helhet lämnas utan avseende. I bestämmelsen anges att motsva-
rande gäller i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.
I motiven till 36 § avtalslagen (prop. 1975/76:81 s. 121 f.) behandlas
frågan om vilken hänsyn som skall tas till innehållet i andra lagbestämmel-
ser vid tillämpningen av bestämmelsen. Där framhålls bl.a. att konkurrens-
begränsande avtal som är förbjudna bör - om dispens inte lämnas - be-
dömas enligt samma principer som andra avtal som strider mot tvingande
regler. Resultatet, framhålls det, torde bli att avtalet anses civilrättsligt
ogiltigt.
I KL reglerades inte ogiltighetsfrågan särskilt. Skälet var att frågan om
ogiltighet ansågs ha fått en tillfredstallande lösning genom 36 § avtalslagen
(jfr prop. 1981/82:165 s. 238).
Frågan om de civilrättsliga följderna av ett avtal som är förbjudet enligt
konkurrenslagstiftningen är av stor praktisk betydelse för näringslivet.
Även om det förmodligen är så att avtal som strider mot det föreslagna
förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete kan förklaras ogiltiga med
stöd av 36 § avtalslagen, bör enligt regeringens mening ogiltighetsverkan
framgå direkt av lagen på samma sätt som i EG-rätten. I Romfördragets
artikel 85.2 stadgas att avtal eller beslut som är förbjudna enligt artikeln är
ogiltiga. Motsvarande gäller enligt artikel 53.2 i EES-avtalet.
På samma sätt som inom EG-rätten bör ogiltigheten avse avtal och rätts-
ligt bindande beslut och träffa bara det förbjudna avtalsvillkoret. Är ett
förbjudet avtalsvillkor av betydelse för andra delar av avtalet kan emeller-
tid hela avtalet förlora sin verkan.
Med ogiltighet förstås i det här sammanhanget att avtalet eller beslutet är
ogiltigt från sin tillkomst och inte kan göras gällande enligt sitt innehåll.
En allmän domstol kan alltså inte döma till fullgörelse av ett förbjudet
avtal eller beslut.
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Ett företag skall vara skyldigt att ersätta den
skada som uppkommer för ett annat företag eller avtalspart, om
företaget uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden mot
konkurrensbegränsande samarbete eller missbruk av dominerande
ställning.
Talan om skadestånd kan bara avse skada under de fem senaste
åren innan talan väcktes.
32
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Promemorians förslag godtas eller lämnas utan erin-
ran av de allra flesta remissinstanserna. Det är bl.a. Statens pris- och
konkurrensverk, Marknadsdomstolen och Företagamas riksorganisation.
Sveriges industriförbund framhåller att förslaget saknar motsvarighet
inom EG-rätten och anser att skadeståndsregeln bör avgränsas till specifika
situationer eller till ersättning enbart till utomstående skadelidande. Lik-
nande synpunkter framförs av Grossistförbundet svensk handel.
Näringsfrihetsombudsmannen föreslår att preskriptionstiden förlängs om
ett åläggande att upphöra med överträdelser har meddelats eller talan om
konkurrensskadeavgift har väckts inom femårsfristen.
Skadeståndslagens regler m.m.
Grundläggande bestämmelser om skadestånd finns i skadeståndslagen
(1972:207, omtryckt 1975:404, ändrad senast 1991:1555). Skadeståndsla-
gen skall tillämpas i den mån något annat inte är föreskrivet. KL innehål-
ler inte några särskilda bestämmelser om skadestånd.
Inom skadeståndsrätten kan ersättning utgå för bl.a. förmögenhetsskada,
dvs. skada som drabbar en persons allmänna förmögenhetsställning. För-
mögenhetsskada kan uppkomma som en direkt följd av person- eller sak-
skada, exempelvis i form av förlorad arbetsförtjänst eller utebliven vinst i
näringsverksamhet. Men en sådan skada kan också tillfogas en person utan
samband med en person- eller sakskada, t.ex. genom bedrägeri eller in-
trång i en immaterialrättighet. Sistnämnda skada kallas för ren förmögen-
hetsskada och definieras i 1 kap. 2 § skadeståndslagen. De skador som kan
uppkomma på grund av konkurrensbegränsande förfaranden hör typiskt sett
till kategorin ren förmögenhetsskada.
Skadeståndsrätten skiljer mellan å ena sidan skador som uppkommer i ett
avtalsförhållande och å andra sidan skador i utomobligatoriska förhållan-
den, dvs. när skadevållaren och den skadelidande inte står i något avtals-
förhållande till varandra.
Skadeståndslagen innehåller en särskild bestämmelse om ersättning för
ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden. Enligt 2 kap. 4 §
skall den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott ersätta skadan.
Bryter alltså någon mot de straffsanktionerade förbuden mot bruttoprissätt-
ning eller anbudskarteller i KL kan skadestånd utgå.
Regler om ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska
förhållanden utan att det är fråga om brott finns inom t.ex. immaterial-
rätten. Lagarna om patent, varumärken, upphovsrätt och mönsterskydd har
regler om ersättning för sådan skada som vållats uppsåtligen eller genom
oaktsamhet.
Prop. 1992/93:56
33
3 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
Rättelse: S.44 rad 3 nedifrån tillkommit: icke
Skadestånd bör utgå vid överträdelser av förbuden
Prop. 1992/93:56
Det är viktigt att det konkurrensrättsliga sanktionssystemet får en sådan
utformning att det i möjligaste mån blir självgående. Reglema bör alltså
för sin tillämpning inte vara helt beroende av Konkurrensverkets initiativ.
I detta perspektiv har särskilt regler om skadestånd en viktig funktion att
fylla för att ge företag incitament att själva söka ingripa mot konkurrensbe-
gränsande förfaranden. Skadestånd har både en reparativ och en preventiv
funktion.
Enligt regeringens mening bör det i en ny konkurrenslag införas regler
om skadeståndsskyldighet vid uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av
de föreslagna förbudsbestämmelsema.
Det kan här nämnas att det i EG-rätten inte finns några regler om skade-
stånd vid överträdelser av förbudsbestämmelsema i artiklarna 85 och 86,
utan detta är en fråga som regleras i medlemsländernas nationella rättsord-
ningar.
Skadestånd bör bara kunna utgå för åtgärder som vidtagits under de
senaste fem åren från tidpunkten för skadeståndstalans väckande.
Regeringens förslag: Älägganden vid vite att upphöra med överträ-
delser av förbuden meddelas av Konkurrensverket.
Konkurrensverkets beslut om ålägganden samt beslut i fråga om
undantag och icke-ingripandebesked överklagas hos Stockholms tings-
rätt. Rätt att överklaga har bara företag som berörs av beslutet.
Stockholms tingsrätt prövar som första instans mål om konkur-
rensskadeavgift. Talan förs av Konkurrensverket.
Tingsrättens avgöranden överklagas hos Marknadsdomstolen.
Marknadsdomstolens dom eller beslut kan inte överklagas.
Talan om ogiltighet, skadestånd och utdömande av vite förs vid
allmän domstol. Talan om skadestånd och utdömande av vite skall
dock alltid få väckas vid Stockholms tingsrätt.
Promemorians förslag: Överenstämmer med regeringens med undantag
av att Konkurrensverkets beslut enligt promemorieförslaget överklagas
direkt hos Marknadsdomstolen. Vidare innehåller promemorieförslaget
inga regler om vem som får föra talan mot Konkurrensverkets beslut och
att talan om skadestånd och utdömande av vite alltid skall få föras hos
Stockholms tingsrätt.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna godtar promemo-
rians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfrihetsom-
budsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Marknadsdomstolen, Svea
hovrätt och Stockholms tingsrätt.
Flera remissinstanser anser dock att åläggande vid vite att upphöra med
överträdelser bör beslutas av domstol och inte av Konkurrensverket. Det är
34
bl.a. Sveriges industriförbund, Grossistförbundet svensk handel, Sveriges Prop. 1992/93:56
livsmedelshandlareförbund, Dagab och Lantbrukarnas riksförbund. Dessa
och andra remissinstanser pekar också på vikten av skyndsam handlägg-
ning hos Konkurrensverket av ärenden om åtgärder mot förbjudna konkur-
rensbegränsningar. Flera föreslår att tidsfrister för verkets behandling av
ärenden infors.
Några remissinstanser anser att det i lagen bör klargöras vem som har
rätt att överklaga Konkurrensverkets beslut. Det är Svea hovrätt, Kammar-
rätten i Göteborg och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.
Stockholms tingsrätt pekar på möjligheten att även mål om skadestånd
och utdömande av vite koncentreras till tingsrätten i första och därmed
Svea hovrätt i andra instans.
Kammarrätten i Göteborg godtar förslaget när det gäller domstolsinstan-
sema i avvaktan på att frågan om domstolsväsendets organisation, som är
föremål för översyn, får sin lösning.
Domstolsverket anser att frågan om domstolsinstanser bör övervägas
ytterligare med inriktning på att åstadkomma ett mer enhetligt system. Det
finns enligt verket även anledning att avvakta de överväganden som för
närvarande sker rörande domstolarnas framtida organisation.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att en uppsplittrad
instansordning av det slag som föreslås inte är lämplig. Fakulteten anser
att Stockholms tingsrätt skall vara första instans i alla mål enligt konkur-
renslagen, att en till Svea hovrätt knuten Marknadsdomstol skall vara
överinstans och - eventuellt - att Högsta domstolen skall vara sista instans.
Fakulteten anser vidare att ett företag bör kunna föra talan mot ett annat
företag om vitesåläggande samt kunna förena en sådan talan med en talan
om ogiltighet eller skadestånd.
Marknadsdomstolens roll
De konkurrensregler som föreslås utgör grund för såväl civilrättslig talan
om avtals ogiltighet och skadestånd som konkurrensrättslig prövning av
frågor om undantag, icke-ingripandebesked, konkurrensskadeavgift, åläg-
gande vid vite att upphöra med överträdelser och vitesutdömande. Dessa
olika typer av frågor har ett nära materiellt samband.
Utmärkande för den nuvarande ordningen enligt KL är framför allt den
centrala roll som Marknadsdomstolen har för prejudikatbildningen på
konkurrensområdet. Denna ordning med en specialinstans på konkurrens-
rättens område har en förhållandevis lång tradition i Sverige. Vid en över-
gång till ett renodlat förbudssystem med en ny typ av sanktioner är det
emellertid nödvändigt med förnyade överväganden i frågor som rör till-
lämpande organ och instansordning.
Frågan om domstolsväsendets organisation är föremål för översyn inom
regeringskansliet. I samband därmed aktualiseras också frågan om special-
domstolarnas framtida administration och organisation. Frågan tas upp i
departementspromemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet Organisation
35
och administration i framtiden. Där förordas att ett sammanhållet dom- Prop. 1992/93:56
stolsväsende skall vara en utgångspunkt för framtiden. Enligt promemorian
talar starka skäl för att specialdomstolama avskaffas och deras verksamhet
inordnas i de vanliga domstolarna. En utredning inom regeringskansliet
med denna inriktning aviseras, bl.a. för Marknadsdomstolens del.
Samtidigt föreslår regeringen nu ett nytt förbudssystem på konkurrens-
rättens område. För att uppnå framför allt syftet med en anpassning till
EG:s konkurrensrätt är det enligt vår mening, särskilt när lagen är ny,
mycket viktigt med en likformig och konsekvent rättstillämpning. Detta
uppnås säkrast om Marknadsdomstolen får behålla det yttersta ansvaret för
rättstillämpningen. Andra överväganden bör anstå till dess domstolens
framtida roll har klarlagts.
Till saken hör att Marknadsdomstolen inte bara prövar konkurrensrättsli-
ga frågor utan också frågor enligt ett flertal olika lagar, bl.a. frågor om
marknadsföring, avtalsvillkor och produktsäkerhet. Frågan om att föra
över mål från Marknadsdomstolen till de allmänna domstolarna bör lämpli-
gen tas upp gemensamt för alla de olika måltypema.
Marknadsdomstolen bör alltså tills vidare behålla sin centrala roll för
prejudikatbildningen på konkurrensrättens område. Förslaget till en ny
konkurrenslag bör emellertid redan nu föranleda vissa andra förändringar
av instansordningen.
Instansordningen i mål om konkurrensskadeavgift m.m.
En väsentlig nyhet i regeringens förslag till ny konkurrenslag är de krafti-
ga ekonomiska sanktioner i form av konkurrensskadeavgift som kan till-
gripas när förbuden har överträtts. Av rättssäkerhetsskäl torde en ordning
som innebär att prövning sker i minst två domstolsinstanser av sådana mål
inte kunna undvaras. För att Marknadsdomstolen skall kunna vara preju-
dikatbildande bör prövningen därför först ske i en underinstans till Mark-
nadsdomstolen. Med hänsyn till rättsområdets speciella karaktär är det
därvid lämpligt att kompetensen på området samlas hos en enda domstol.
Med patentmålen som förebild bör valet stanna vid Stockholms tingsrätt.
Konkurrensverket bör vara den myndighet som väcker talan om konkur-
rensskadeavgift.
Prövningen av frågor om undantag och icke-ingripandebesked bör som
nämnts tidigare ligga på Konkurrensverket. Konkurrensverket bör också ha
möjlighet att ålägga företag vid vite att upphöra med överträdelser av
förbuden. Det är framför allt intresset av snabbhet och effektivitet i för-
farandet som talar för att Konkurrensverket får denna möjlighet.
Det måste dock finnas en möjlighet att överklaga Konkurrensverkets
beslut i dessa frågor. Behovet av en prövning i två domstolsinstanser är
här visserligen inte lika framträdande som när det gäller prövning av
konkurrensskadeavgifter. Lämplighetsskäl talar ändå för att frågorna efter
överklagande följer samma instansordning som mål om konkurrensskade-
avgift. Det är framför allt en fördel att den rättsliga prövningen när det
gäller konkurrensrättsliga ingripanden sker efter ett så enhetligt mönster
36
som möjligt. En sådan ordning ger också möjligheter att i stor utsträckning Prop. 1992/93:56
handlägga olika frågor tillsammans.
Enligt förvaltningslagen får beslut av förvaltningsmyndighet överklagas
av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Beslut av Kon-
kurrensverket i här berörda frågor bör emellertid enligt regeringens me-
ning bara få överklagas av företag som berörs av beslutet.
Den föreslagna ordningen innebär alltså att domstolsprövningen sker i en
enhetlig instansordning med två exklusiva domstolar, nämligen Stockholms
tingsrätt och Marknadsdomstolen. I avsnitt 5.2.6 föreslår vi samma ord-
ning också när det gäller prövning av företagsförvärv. Den föreslagna
ordningen torde underlätta en eventuell framtida förändring av Marknads-
domstolens roll.
Instansordningen i mål om utdömande av viten och i civilrättsliga mål
När det gäller prövningen av mål om utdömande av vite bör i den nya
lagen gälla samma ordning som enligt KL. Utdömande av vite bör alltså
ankomma på allmän domstol.
Även civilrättsliga mål om skadestånd och ogiltighet bör handläggas av
de allmänna domstolarna enligt de forumregler som finns i rättegångsbal-
ken.
Men när det gäller utdömande av vite och skadestånd bör det finnas en
alternativ möjlighet att föra talan hos Stockholms tingsrätt, även om tings-
rätten inte skulle vara behörig enligt de vanliga forumreglema. Prövningen
av sådana frågor kommer nämligen i stor utsträckning att grundas på över-
väganden av samma slag som tingsrätten har att göra i rent konkurrens-
rättsliga mål. Med en sådan ordning kan tingsrättens särskilda sakkunskap
på området utnyttjas bättre.
Rättegångsregler
Prövningen vid Stockholms tingsrätt av mål om konkurrensskadeavgift bör
ske enligt den rättegångsordning som gäller för indispositiva tvistemål. Det
är lämpligt att samma rättegångsordning gäller vid målets prövning hos
Marknadsdomstolen. För Marknadsdomstolens del innebär detta en nyhet
som föranleder ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m.
Frågor som överklagats från Konkurrensverket bör hos tingsrätten hand-
läggas enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (änd-
rad senast 1990:448).
Det bör införas en möjlighet att handlägga ett mål och ett ärende gemen-
samt, om det skulle vara till fördel för utredningen. Det kan ofta tänkas
vara fallet om exempelvis målet och ärendet rör samma avtal.
37
5.2 Kontroll av företagsförvärv
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Förvärvskontrollen behålls i den nya lagen,
men får en något annorlunda utformning.
Kontrollen omfattar bara företagsförvärv där de berörda företagen
tillsammans har en årsomsättning som överstiger 4 miljarder kronor.
Ingripande skall kunna ske om ett sådant företagsförvärv får antas
leda till mer påtagliga skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens med undantag av att kommittén inte föreslår någon begränsning av
kontrollmöjligheten med hänsyn till årsomsättning.
Remissinstanserna: En knapp majoritet av remissinstanserna tillstyrker
i huvudsak kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a.
Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk samt
juridiska fakulteterna vid Lunds och Uppsala universitet. Marknadsdomsto-
len kan tänka sig en mer skärpt kontroll än som förutsätts i motivuttalan-
dena till gällande lag. Domstolen förespråkar ändå stor försiktighet vid ut-
formningen av regler av detta slag.
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa för-
bundet, Lantbrukarnas riksförbund och andra remissinstanser som repre-
senterar näringslivet är negativa till en skärpt förvärvskontroll. En huvud-
linje i kritiken är att man menar att det med en skärpning finns risk for att
sådana strukturrationaliseringar som är nödvändiga för att svenska företag
skall kunna konkurrera internationellt eller med utländska företag i Sverige
förhindras.
Effekter av en företagskoncentration
Företagsförvärv utgör en naturlig och viktig del i en fortlöpande marknads-
ekonomisk strukturomvandling, och förvärven bidrar till att olika sektorer
i ekonomin utvecklas och anpassas till marknadens ändrade förutsättningar.
En ökad internationell handel utan tullar och andra handelshinder innebär
att omvandlingstrycket och kravet på strukturrationaliseringar ökar. För en
liten och öppen ekonomi av den typ som Sverige representerar innebär
detta också att konkurrensförhållandena ändras, särskilt på de områden
som är utsatta för utländsk konkurrens. Företagsförvärv inom eller utom
Sverige kan i sådana fall bidra till en effektiv nationell eller internationell
konkurrens. Andra sektorer med mer lokalt betingad produktion och kon-
sumtion, t.ex. delar av tjänstesektorn, påverkas i mindre utsträckning av
den internationella utvecklingen.
Företagsförvärv kan emellertid i vissa fall leda till en marknadsdominans
som sätter konkurrensen ur spel och därmed i sin tur motverkar utveck-
38
lingskraften inom respektive bransch. I sådana fall kan de mer kortsiktiga Prop. 1992/93:56
företagsekonomiska bedömningarna av fördelar i form av lägre kostnader
och förbättrad lönsamhet ställas mot de långsiktigt samhällsekonomiska
nettoforlustema av en väsentligt försämrad konkurrens.
Ett förvärv som innebär vertikal integration kan leda till negativa konse-
kvenser for konkurrensen. Det kan ske exempelvis när ett företag integre-
rar bakåt genom att förvärva en leverantör med kontroll över viktiga råva-
ror, tillverkningsprocesser, know-how eller i m material rättsliga tillgångar.
Negativa konsekvenser for konkurrensen kan också uppkomma genom
vertikala förvärv i senare led, t.ex. genom förvärv av viktiga distributions-
kanaler.
Förvärv som innebär en horisontell integration är allvarligast från kon-
kurrenssynpunkt. Sådana sammanslagningar ger emellertid oftast också
möjligheter till kostnadsbesparingar främst genom att man kan slå samman
tillverkningsenheter till större anläggningar. Genom att man kan tillverka
de produkter som man tidigare konkurrerat om i längre serier kan man
sänka styckkostnaden. Mot detta står samhällsekonomiska nettoförluster
samt möjligheter att ta ut överpriser på grund av marknadsmakt.
EES-avtalet och ett framtida EG-medlemskap kommer att medföra att
åtskilliga av nu befintliga handelshinder mellan länder i Europa försvinner
eller reduceras, vilket leder till att svenska företag på hemmamarknaden
utsätts för ökad konkurrens genom att importen ökar. Många koncentrera-
de marknader skyddas emellertid i dag inte av handelshinder men uppvisar
ändå ett mycket svagt konkurrenstryck på grund av andra slag av inträdes-
barriärer. På dessa marknader kommer stordriftsfördelar och andra meka-
nismer som verkar i koncentrerande riktning att även i framtiden försämra
konkurrensen oavsett EES-avtalet och EG-medlemskap.
Den fusionskontroll som blir en del av det svenska rättssystemet genom
EES-avtalet och som skall tillämpas av EG-kommissionen och EFTA:s
övervakningsorgan, EFTA Surveillance Authority - två övemationella
organ - medför enligt regeringens mening inte att behovet av en nationell
kontroll försvinner, eftersom dessa regler är tillämpliga endast på mycket
stora fusioner. Det krävs bl.a. att de inblandade företagens årsomsättning
överstiger 5 miljarder ecu (drygt 35 miljarder kr).
Det är inte heller så, att en förvärvskontroll förlorar sin betydelse i
konkurrenshänseende om det införs regler som ger ökade möjligheter att
ingripa mot företag som missbrukar en dominerande ställning på markna-
den. Det visar inte minst exemplet från EG, där det vid sidan av artikel 86
i Romfördraget har ansetts nödvändigt med särskilda regler om förvärvs-
kontroll.
Vår slutsats är att en samhällelig prövning av vissa företagsförvärv är
motiverad och att därför möjligheten att ingripa och pröva företagsförvärv
måste vara kvar.
Nivån på kontrollen
Enligt KL kan ingripande mot ett företagsförvärv ske om förvärvet anting-
en leder till en dominerande ställning på marknaden för en vara, tjänst
39
eller annan nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning. Där- Prop. 1992/93:56
utöver måste förvärvet medföra sådan skadlig verkan som avses i general-
klausulen. För att förvärvet skall få förbjudas krävs att detta är av särskild
vikt från allmän synpunkt.
Av förarbetena till KL framgår att lagstiftarens avsikt varit att reglema
om kontroll av företagsförvärv skall tillämpas mycket restriktivt. Ambi-
tionsnivån i den nuvarande lagstiftningen är alltså begränsad till att helt
undantagsvis inskrida mot särskilt allvarliga fall. Motivuttalandena är
emellertid knapphändiga och närmare vägledning saknas när det gäller
förutsättningarna för ett ingripande mot ett företagsförvärv.
Även i en ny lagstiftning om kontroll av företagsförvärv bör man se
kontrollen som en undantagsåtgärd. Bara vissa större företagsförvärv bör
kunna bli föremål för samhällelig prövning över huvud taget, och det bör
av lagen framgå vilka dessa är. En rimlig avvägning är enligt regeringens
mening att prövningen bara skall omfatta sådana förvärv där de berörda
företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger 4 miljarder
kronor.
Ingripande bör ske när sådana förvärv får antas leda till mer påtagliga
skadliga effekter i ett långsiktigt perspektiv. Det avgörande för prövningen
bör vara om ett förvärv leder till ett väsentligt minskat konkurrenstryck
eller om konkurrensen sätts ur spel. Tillämpningen bör vidare effektivise-
ras.
Vid förvärvsprövningen bör man enligt vår mening väga in också om-
ständigheter som på längre sikt är av stor betydelse från samhällssynpunkt,
såsom vikten av att en nödvändig strukturrationalisering inte hindras. Vi
återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2.3.
5.2.2 Dominerande ställning
Regeringens förslag: För att ingripande med stöd av förvärvsregler-
na skall kunna ske krävs liksom enligt KL en dominerande ställning
på marknaden.
Uttrycket dominerande ställning skall ha samma innebörd som
uttrycket har vid tillämpningen av bestämmelsen om förbud mot miss-
bruk av dominerande ställning. Det innebär att kravet för att ett
företag skall uppnå en dominerande ställning blir något lägre än en-
ligt KL.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker i huvudsak
kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri-
hetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Finansinspektionen
samt juridiska fakulteterna vid Lunds och Uppsala universitet.
Sveriges industriförbund, Svenska handelskammarförbundet, Lantbrukar-
nas riksförbund och flera andra remissinstanser som representerar närings-
40
livet är negativa till att kravet på dominerande ställning för ingripande med
stöd av förvärvsreglema sänks.
Skälen för regeringens förslag: Avgränsningen av vad som är domine-
rande ställning har i KL:s förarbeten gjorts mycket snäv. Det sägs där att
ett företag har en dominerande ställning, om det kan agera utan att ta
nämndvärd hänsyn till konkurrenters och potentiella konkurrenters reaktio-
ner.
Begreppet dominerande ställning bör enligt regeringens mening finnas
kvar för att ge forvärvskontrollen en grundläggande avgränsning och för
att begränsa kontrollens räckvidd. Det är samtidigt viktigt att situationer
som duopol, oligopol eller annan väsentlig koncentration täcks av förvärvs-
kontrollen.
Enligt vår mening bör begreppet dominerande ställning i detta samman-
hang ha samma innebörd som det har vid tillämpning av de föreslagna
reglema om missbruk av dominerande ställning, dvs. knyta an till den
tolkning av begreppet som kommit till uttryck i EG-rätten.
Begreppet förekommer också i EES-avtalets konkurrensregler och avses
där ha samma innebörd som inom EG. För i Sverige verksamma företag är
det av värde att begreppet har en enhetlig betydelse i konkurrenssamman-
hang.
I förhållande till KL torde förslaget innebära att kravet på en domineran-
de ställning på marknaden för prövning med stöd av reglema om förvärvs-
kontroll sänks något.
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Ett s.k. konkurrenstest, dvs. en prövning av
om företagsförvärvet kommer att hämma konkurrensen och i så fall i
vilken grad, införs.
För ingripande mot ett förvärv fordras ett väsentligt hämmande av
konkurrensen på den svenska marknaden eller en påtaglig del av den
och att detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker i huvudsak
kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri-
hetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Kommerskollegium
samt juridiska fakulteterna vid Lunds och Uppsala universitet.
Statens pris- och konkurrensverk menar dock att rekvisitet "från allmän
synpunkt" bör slopas för att öka klarheten att inte mer kortsiktiga intressen
skall beaktas vid prövningen.
Näringsfrihetsombudsmannen anser att uttrycket "från allmän synpunkt"
är för allmänt hållet och bör ersättas med en specificerad uppräkning av
omständigheter som bör tillmätas betydelse vid prövningen. Enligt honom
bör som försvar för ett konkurrensskadligt förvärv bara få beaktas ekono-
miska fördelar med förvärvet samt omständigheter till skydd för liv, hälsa,
41
säkerhet eller av annan art som klart överväger intresset av en effektiv Prop. 1992/93:56
konkurrens.
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Lantbrukarnas
riksförbund och flera andra remissinstanser som representerar näringslivet
är negativa till förslaget. Merparten av de negativa anser att förslaget
brister i förutsebarhet.
Konkurrenstest
I EG:s fusionskontrollförordning anges att en företagskoncentration skall
förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden, om den skapar eller
förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva
konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av
den påtagligt skulle hämmas. Vid prövningen av om konkurrensen häm-
mas, det s.k. konkurrenstestet, är avgörande inte själva koncentrationsök-
ningen utan den reella minskningen av konkurrensen. Vid tillämpningen av
förordningen gäller dock presumtionen att koncentrationen inte skall anses
hämma den effektiva konkurrensen, om marknadsandelen för de berörda
företagen inte uppgår till mer än 25 procent av den gemensamma markna-
den eller en väsentlig del av den.
Även i flera andra utländska rättssystem utmynnar prövningen i förvärvs-
ärenden oftast i ett s.k. konkurrenstest, dvs. en sammanvägd bedömning
av hur förvärvet kommer att påverka konkurrensen på marknaden i fram-
tiden. Om förvärvet allvarligt hämmar förekomsten eller utvecklingen av
en effektiv konkurrens, anses det normalt inte böra få komma till stånd.
Den bl.a. av EG valda modellen med ett konkurrenstest har stora för-
tjänster. Vid ett konkurrenstest inriktas prövningen på faktorer som det i
nutid går att i rimlig grad föra bevisning om och som samlat ger underlag
för bedömningen av om ett visst företagsförvärv väsentligt hämmar före-
komsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens med därav följande
otillräckligt konkurrenstryck.
Leder prövningen fram till att det är fråga om ett väsentligt hämmande
av konkurrensen talar mycket for att det långsiktigt kommer att uppstå
sådana negativa effekter på prisbildning, effektivitet m.m. som ger be-
tydande nettoförluster för samhällsekonomin.
Även den svenska förvärvskontrollen bör innehålla ett konkurrenstest.
Skadligt frän allmän synpunkt
Även om ett väsentligt hämmande av konkurrensen normalt torde samman-
falla med skadlighet från allmän synpunkt går det emellertid enligt rege-
ringens mening inte att ha ett system där varje företagsförvärv skall för-
bjudas, om det vid ett konkurrenstest skulle visa sig att konkurrensen
genom förvärvet kommer att hämmas väsentligt. Ett förvärv kan nämligen
i det enskilda fallet hämta sitt försvar i andra omständigheter som har
positiv effekt från samhällsekonomisk synpunkt.
42
Mot varandra kan i ett enskilt fall komma att stå, å ena sidan, ett påtag- Prop. 1992/93:56
ligt hämmande av konkurrensen på ett sätt som kan forsvaga konkurrens-
trycket i kanske betydande grad och, å den andra sidan, det ekonomiska
värdet av rationellare produktion vilket uppnås just genom företagsför-
värvet.
Ett förvärv kan också utgöra ett led i en strukturrationalisering som är
nödvändig for att ett företag skall kunna stärka sin konkurrenskraft på den
internationella marknaden. Det blir här fråga om en avvägning mellan två
faktorer. Å ena sidan står företagets behov av en stark hemmabas samt
stordriftsfördelar m.m. vilket visserligen hämmar konkurrensen på den
svenska marknaden men som i ett längre och vidare perspektiv kan ha
positiva effekter för konkurrensens och samhällsekonomins utveckling i
Sverige. Å den andra sidan står kravet på en väl fungerande hemmamark-
nad som gynnar nya svenska företag att växa upp. I den samlade bedöm-
ningen bör också beaktas om förvärvaren har möjlighet att vinna skalför-
delar i fråga om produktion, forskning och utveckling och marknadsföring
genom samarbetspartner utomlands eller förvärv av företag utanför Sveri-
ge.
Vid denna prövning bör man inte bara utgå från den aktuella marknadssi-
tuationen utan också väga in sådana förväntade framtida förändringar av
marknadsbilden som exempelvis ett EG-medlemskap eller en avreglering
av en bransch kan medföra. Det gäller här framför allt sådana områden
som inte omfattas av EES-avtalet, t.ex. jordbruksområdet.
Men även andra allmänna intressen kan ha en sådan styrka att man måste
väga dem mot det samhällsekonomiska intresset av en effektiv konkurrens
när man prövar ett företagsförvärv. Det gäller framför allt intresset av att
skydda liv, hälsa och säkerhet. Exempelvis torde nationella säkerhets- och
försörj ningsintressen kunna vara av den digniteten att rent konkurrens-
rättsliga aspekter i det enskilda fallet får vika.
Prövningen av ett företagsförvärv bör alltså inte bara avse förvärvets
omedelbara effekter på konkurrensen utan utgå från en helhetsbedömning
där konkurrensfaktorer får vägas mot andra allmänna intressen av särskilt
viktig art. Självfallet bör vid denna vägning bara långsiktiga verkningar ha
betydelse. Exempelvis bör hänsyn inte få tas till sysselsättningseffekter.
En ordning där andra än rena konkurrensfaktorer har betydelse vid be-
dömningen av ett företagsförvärv finns i flera utländska system. Exempel-
vis kan i Tyskland ett företagsförvärv som har förbjudits av konkurrens-
myndigheten släppas i genom av ekonomiministern, om konkurrensbe-
gränsningen uppvägs av förvärvets totalekonomiska fördelar eller rättfär-
digas genom ett för allmänheten överlägset intresse. Också i Storbritannien
sker prövning av företagsförvärv genom en avvägning mellan skada och
fördel for det allmänna intresset.
43
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Risker med ett företagsförvärv skall i första
hand undanröjas genom åläggande om försäljning av ett företag, en
rörelse eller en del av en rörelse eller genom något annat konkurrens-
främjande åläggande av mindre ingripande slag än ett förbud.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag eller
lämnar det utan erinran.
Skälen for regeringens förslag: Stöd saknas i KL och dess förarbeten for
att Marknadsdomstolen skulle ha en möjlighet att delvis förbjuda ett före-
tagsförvärv eller att ålägga det förvärvande företaget att avyttra en del av
aktierna. Visst stöd för en sådan möjlighet kan dock hämtas i specialmoti-
veringen till 7 § KL, där det uttalas att då regeringen fastställer ett förbud
eller åläggande som gäller en aktiepost, kan detta begränsas till att avse en
del av aktieposten om omständigheterna föranleder detta. Som exempel
anges vidare att ett förbud som gäller köp av ett företag eller en koncern
kan inskränkas till att gälla exempelvis en rörelsegren eller en division
inom koncernen.
I de förhandlingar som Näringsfrihetsombudsmannen fört med företag
förekommer också frivilliga åtaganden från företagens sida som innebär
utträdande ur samarbete med andra företag eller avhändelse av en del av
rörelsen. Näringsfrihetsombudsmannens uppgifter har från och med den 1
juli 1992 övertagits av Konkurrensverket.
Det är inte en lämplig ordning att reglema för forvärvskontrollen inte
medger åläggande om partiell avhändelse. Reglema bör vara utformade så
att syftet med dessa kan uppnås med minsta möjliga ingrepp. Om endast
möjligheten att totalförbjuda förvärvet står till buds blir förvärvsprövnings-
instrumentet trubbigare än vad som är lämpligt. Det kan också leda till en
större restriktivitet i tillämpningen än vad som är önskvärt.
Större förvärv medför i bland att den nya koncernen får en dominerande
ställning enbart på vissa marknader. I sådana fall bör det finnas möjlig-
heter att ingripa mot förvärvet bara i de delar som medför skadlig konkur-
rensbegränsning.
Det bör därför i en ny lag finnas en möjlighet att ge föreläggande om
partiell avhändelse eller att besluta något annat konkurrensfrämjande åläg-
gande av mindre ingripande slag än ett förbud. Bestämmelsen om partiell
avhändelse bör utformas så, att åläggandet kan gälla antingen ett företag,
en rörelse eller en del av en rörelse som redan före förvärvet fanns inom
det förvärvande företaget eller motsvarande inom det förvärvade företaget.
Är en partiell avhändelse eller ett partiellt förbud mot förvärvet eller
något annat åläggande tillräckligt för att förebygga förekomsten av en icke
fungerande konkurrens bör denna möjlighet väljas före ett totalt förbud
mot förvärvet i fråga.
44
Prop. 1992/93:56
Regeringens bedömning: Någon möjlighet att bryta upp bestående
företagskoncentrationer infors inte i den nya lagen.
Konkurrenskommitténs förslag: Kommittén föreslår att det infors en
möjlighet att bryta upp starka företagskoncentrationer för det fall detta är
den enda framkomliga vägen att åstadkomma en effektiv konkurrens. Upp-
brytningen föreslås ske genom åläggande för företaget i fråga att avyttra en
viss del av rörelsen.
Remissinstanserna: Endast en minoritet av remissinstanserna tillstyrker
kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri-
hetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk och Finansinspektio-
nen.
En knapp majoritet avstyrker förslaget. Det är Konjunkturinstitutet, Tele-
verket, Kammarrätten i Göteborg samt alla remissinstanser som represente-
rar näringslivet. De synpunkter som framförs är att möjligheten till upp-
brytning inte behövs, är tveksam från rättssäkerhetssynpunkt och kan verka
hämmande på investeringar och teknisk utveckling. Det framförs också att
en uppbrytning av bestående företag är förenat med betydande praktiska,
ekonomiska och rättsliga problem.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt KL finns det ingen möjlighet
att besluta om att bryta upp existerande företagskoncentrationer. Denna
möjlighet finns dock i vissa utländska rättssystem, såsom det tyska och det
amerikanska.
Företagskoncentrationen är hög på flera marknader i Sverige. I vissa fall
är detta en följd av att marknaden under lång tid varit reglerad. Internatio-
naliseringen och avreglering kommer emellertid att föranleda att flera
marknader öppnas för nationell och internationell konkurrens. Visserligen
kommer det även i fortsättningen att förekomma marknader som i stor
utsträckning är avskärmade från konkurrens, och det kan i och för sig
anföras skäl för att det skall finnas en möjlighet att bryta upp mycket
starka företagskoncentrationer på sådana marknader. En så ingripande
åtgärd skulle i så fall få reserveras för rena undantagsfall. Med hänsyn
emellertid till de stora konsekvenser en uppbrytning har för berörda före-
tag och till de svårigheter av rättslig och annan art som är förenade med
en sådan åtgärd anser regeringen att en möjlighet att bryta upp bestående
företagskoncentrationer inte bör införas.
I stället bör statsmakterna ägna fortsatt uppmärksamhet åt sådana åtgär-
der som innebär avreglering eller öppnande av marknader, t.ex. upphävan-
de av tekniska handelshinder, borttagande av olika etableringshinder för
inhemska och utländska företag och harmonisering av regler med utländska
rättssystem.
45
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Stockholms tingsrätt prövar på talan av Kon-
kurrensverket som första instans mål om företagsförvärv. Tingsrät-
tens avgöranden överklagas hos Marknadsdomstolen.
Konkurrenskommitténs förslag: Kommittén föreslår att Marknadsdoms-
tolen på talan av Konkurrensverket prövar mål om företagsförvärv. Vidare
föreslår kommittén att regeringen skall pröva sådana mål där Marknads-
domstolen har bifallit verkets talan, om en enskild part begär det.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker kommit-
téns förslag eller lämnar det utan erinran.
Endast Statens pris- och konkurrensverk, Statskontoret och i viss mån
Kommerskollegium är negativa. De anser att en domstol i stället för rege-
ringen skall överpröva Marknadsdomstolens avgörande. Bl.a. framförs att
det är angeläget i samband med EES-avtalet att inte skapa intryck att
prövningen av utländska företags förvärv av svenska företag grundas på en
politisk bedömning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande ordning prövar Mark-
nadsdomstolen mål om företagsförvärv på talan av Konkurrensverket (tidi-
gare Näringsfrihetsombudsmannen). Ett förbud mot ett företagsförvärv blir
enligt 7 § KL giltigt endast under förutsättning att regeringen fastställer
det. Regeringen skall härvid inte göra någon allmän överprövning av
ärendet utan endast antingen helt eller delvis fastställa beslutet eller vägra
fastställelse. Regeringen kan aldrig ingripa mot ett förvärv som Marknads-
domstolen tillåtit.
Skälet till att det slutliga avgörandet delvis lagts på regeringsnivå synes
vara att ett förbud mot ett företagsförvärv betraktas som en så ingripande
och ekonomiskt betydelsefull åtgärd att den i sista hand borde bedömas av
regeringen i ett brett ekonomiskt-politiskt perspektiv. Praxis saknas helt på
området, eftersom något fall ännu inte har prövats av regeringen.
Den nuvarande ordningen med att regeringen överprövar en domstols
avgörande är emellertid inte lämplig av principiella skäl. Dessutom bör
regeringen i möjligaste mån avlastas beslutsfattande i förvaltningsärenden.
Så har i stor utsträckning skett bl.a. på näringspolitikens område i övrigt.
Statsmakternas och regeringens befattning med strukturutvecklingen i
allmänhet har också minskat påtagligt. Detta talar för att en regeringspröv-
ning av förvärvsärenden inte heller är nödvändig.
Som nämnts i avsnitt 5.1.7 bör Marknadsdomstolen tills vidare behålla
sin centrala roll som prejudikatskapande organ på konkurrensrättens om-
råde. Domstolen bör därför också avgöra mål om företagsförvärv. Samti-
digt är mål om företagsförvärv av så ingripande karaktär att det måste
finnas en möjlighet att få ett ingripande bedömt i mer än en instans.
För att Marknadsdomstolen skall kunna vara prejudikatbildande på för-
värvsområdet och ett företagsförvärv samtidigt skall kunna prövas i flera
instanser bör prövningen först ske i en underinstans till Marknadsdomsto-
46
len. Av samma skäl som anförts när det gäller vårt förslag om konkurrens-
skadeavgift bör denna underinstans vara Stockholms tingsrätt.
Handläggningsordningen enligt KL innebär att Marknadsdomstolen i
förvärvsärenden först konstaterar att ett förvärv har skadlig verkan. Där-
efter skall domstolen förhandla med företaget för att försöka få till stånd
en överenskommelse som förhindrar den skadliga verkan.
Med hänsyn till bl.a. behovet av skyndsam handläggning av förvärvs-
ärenden bör någon motsvarande skyldighet för domstolarna enligt den nya
lagen inte finnas. Förhandlingar med företagen bör i första hand ske under
Konkurrensverkets handläggning av ärendena.
En sådan ordning lägger givetvis inget hinder i vägen för partema att
också under rättegången komma fram till en förhandlingsuppgörelse som
tillgodoser det allmännas krav på en fortsatt effektiv konkurrens och att
detta framförallt i underinstansen sker efter aktiva insatser från domstolens
sida. Denna uppgörelse bör kunna förenas med vite på samma sätt som en
uppgörelse under handläggningen hos Konkurrensverket (se avsnitt 5.2.8).
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: En skyldighet införs att till Konkurrensverket
anmäla sådana företagsförvärv som kan bli föremål för ingripande
enligt lagen.
Konkurrensverket skall senast 30 dagar efter anmälan fatta beslut
om särskild undersökning. Under denna tid får inte företagen vidta
några åtgärder för fullföljande av förvärvet. Beslutar verket om sär-
skild undersökning måste talan om förvärvet väckas hos Stockholms
tingsrätt inom 90 dagar.
Tingsrätten skall avgöra målet inom sex månader. Överklagas
tingsrättens dom skall Marknadsdomstolen avgöra målet inom tre
månader.
Möjligheten att meddela interimistiskt förbud mot ett förvärv
vidgas.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens med undantag av att kommittén föreslår att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall föreskriva vilka förvärv som
skall omfattas av anmälan.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker i huvud-
sak kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Närings-
frihetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Finansinspektio-
nen och juridiska fakulteterna vid Lunds och Uppsala universitet. Några av
de positiva anser dock att det bör framgå av lagen vilka förvärv som om-
fattas av anmälningsskyldigheten.
Sveriges industriförbund, Svenska handelskammarförbundet, Lantbrukar-
nas riksförbund och flera andra remissinstanser som representerar närings-
livet är negativa till förslaget om obligatorisk anmälningsskyldighet av
47
vissa förvärv. De menar att det inte finns något behov av en sådan ordning Prop. 1992/93:56
och att det kan skapa onödig byråkrati. Om en obligatorisk anmälnings-
skyldighet införs, anser de att det bör framgå av lagen vilka förvärv som
omfattas av skyldigheten. Andra synpunkter som framförs är att förvärvs-
kontrollen bara skall omfatta sådana förvärv som är anmälningsskyldiga
och att det från anmälningsskyldigheten undantas förvärv som bara margi-
nellt påverkar konkurrensen.
Marknadsdomstolen anser att den av kommittén föreslagna utvidgningen
av möjligheten att meddela interimistiskt förbud går for långt med hänsyn
till de följder ett sådant förbud kan få. Även flera av de remissinstanser
som representerar näringslivet är negativa till att möjligheten att meddela
interimistiskt förbud vidgas.
KL:s handläggningstider
Ett viktigt inslag i handläggningsproceduren när det gäller prövningen av
företagsförvärv är att varje steg i handläggningen är förknippat med olika
tidsfrister. För Konkurrensverkets (tidigare Näringsfrihetsombudsmannens)
inledande informella granskning finns emellertid ingen tidsgräns. Enligt 20
§ första stycket KL gäller att, så snart det finns anledning att undersöka ett
företagsförvärv, skall särskilt beslut fattas om detta. För hela förfarandet
gäller att handläggningen skall ske med "särskild skyndsamhet".
Från det att Konkurrensverket fattat ett formellt beslut enligt 20 § att in-
leda fördjupad undersökning har verket tre månader på sig att fatta beslut
om frågan skall foras vidare till Marknadsdomstolen, såvida inte partema
samtycker till en förlängning av fristen. Fristen kan även förlängas med en
månad i taget efter beslut av domstolen, om synnerliga skäl föreligger.
Marknadsdomstolen skall fatta beslut inom sex månader från det att
verkets ansökan anhängiggjorts vid domstolen. Regeringen skall fatta sitt
beslut om fastställande inom tre månader från domstolens beslut. Även
dessa frister kan förlängas, om partema samtycker eller om synnerliga skäl
föreligger.
Om fristerna utnyttjas maximalt, men ingen förlängning begärs, innebär
det att ett ärende som går till regeringen inte kan avgöras på snabbare tid
än ett år.
I praktiken har det visat sig att handläggningstiden i bland har utsträckts
genom att det dröjt med beslut om inledande av fördjupad undersökning
enligt 20 §.
Merparten av de förvärvsärenden som undersöks leder emellertid inte till
något 20 §-beslut. I vissa av dessa fall har handläggningstiden blivit gans-
ka utdragen.
48
Anmälningsskyldighet
Det är angeläget att uppnå ett system med fasta och korta tidsfrister för
prövningen av förvärvsärenden. Det är viktigt för foretagens planering att
det inte under för lång tid råder osäkerhet om ett företagsförvärv kommer
att godkännas eller inte.
För att uppnå en objektiv utgångspunkt för när första tidsfristen böijar
löpa bör det införas en skyldighet att till Konkurrensverket anmäla sådana
förvärv som kan bli föremål för ingripande enligt lagen. I många utländska
system finns en sådan skyldighet.
En ytterligare fördel som man uppnår med en anmälningsskyldighet är att
det ökar effektiviteten i förvärvskon trollen. Det förvärvande företaget kan
inte överraska konkurrensmyndigheten med att omedelbart integrera det
förvärvande företaget i sin egen verksamhet på så sätt att det verkar av-
hållande mot att förbjuda förvärvet på grund av de stora skador en upp-
brytning kan åstadkomma.
Konsekvensen av anmälan bör vara att Konkurrensverket ges en frist om
30 dagar under vilken förvärvet inte får genomföras annat än om verket
beslutar att inte föra saken till tingsrätten. Under fristen måste verket fatta
beslut om särskild undersökning. Om så inte sker, har möjligheten att föra
talan om förvärvet förfallit. Beslutar verket om att inleda en undersökning
bör talan väckas hos tingsrätten inom 90 dagar, vilket är den tidsfrist som
i dag gäller för att väcka talan hos Marknadsdomstolen. Överklagas tings-
rättens dom bör Marknadsdomstolen avgöra målet inom samma tidsfrist
som enligt KL gäller för regeringen, dvs. inom tre månader.
En anmälan ger alltså en objektiv fastställbar utgångspunkt för tidsfristen.
Falskt eller ofullständigt beslutsmaterial till Konkurrensverket i samband
med anmälan bör föranleda att den första tidsfristen inte anses ha böijat
löpa.
Interimistiskt förbud
Nära samband med tidsfristerna har reglema om möjlighet att interimistiskt
förbjuda ett förvärvs genomförande innan ärendet slutligen har prövats. I
21 § KL ges Marknadsdomstolen resp, regeringen möjlighet att besluta om
interimistiskt förbud för företag att fullfölja ett förvärv när synnerliga skäl
föreligger.
Marknadsdomstolen har ännu inte bifallit några sådana yrkanden. Dom-
stolen tvingas i dessa fall att på ett begränsat material göra en preliminär
prövning. Skulle domstolen i ett visst fall meddela interimistiskt förbud
skulle detta i dag sannolikt uppfattas som en stark signal om att domstolen
även vid en slutlig prövning skulle förbjuda förvärvet.
Det framstår som angeläget att företag inte obstruerar genom att faktiskt
genomföra ett förvärv medan prövningen ännu pågår. Prövningen bör inte
få störas av fullföljande åtgärder av förvärvspartema.
Den nuvarande regeln har i praktiken visat sig mindre ändamålsenlig.
Enligt regeringens uppfattning bör möjligheten att få ett interimistiskt
beslut av innebörd att förvärvet inte får fullföljas innan ärendet slutligt
4 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56
Prop. 1992/93:56
49
prövats vidgas. Det bör kunna ske då det allmänna intresset av fortsatt Prop. 1992/93:56
utredning utan påverkan av åtgärder från de inblandade parterna överväger
de olägenheter företagen kan ha av att förvärvet inte kan fullföljas så länge
prövningen fortgår. Möjligheten att fatta interimistiskt beslut bör tillkom-
ma Stockholms tingsrätt som enligt vårt förslag i första instans skall pröva
mål om företagsförvärv. Beslutet bör kunna överklagas hos Marknads-
domstolen.
Regeringens förslag: Frivilliga åtaganden från företagen i samband
med ett företagsförvärv skall kunna förenas med vite.
Vitet föreläggs av Stockholms tingsrätt på ansökan av Konkur-
rensverket.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens bortsett från att kommittén föreslår att Marknadsdomstolen
skall förelägga vitet.
Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker i huvudsak kommit-
téns förslag eller lämnar det utan erinran. Några av dessa anser dock att
det råder oklarhet vad Marknadsdomstolen skall pröva när domstolen
förelägger vite.
Skälen för regeringens förslag: Det är förhållandevis vanligt med frivil-
liga åtaganden från företag i förvärvsärenden.
De olika åtaganden som företagen har gjort gentemot Näringsfrihetsom-
budsmannen kan delas in i fyra olika grupper. Den första innebär åtagan-
den att anmäla kommande förvärv. Den andra innefattar olika former av
strukturella åtaganden, t.ex. av innebörd att förvärvsparten skall upphöra
med samarbete med annat företag på den aktuella marknaden eller avyttra
en del av sin rörelse. Ett annat vanligt förekommande åtagande innebär att
det förvärvande företaget skall begränsa sitt ägande och inflytande i det
förvärvade företaget. Förutom de angivna typerna finns några speciella
åtaganden som på olika sätt kan röra företagens beteenden. Det vanligaste
av dessa innebär modifieringar av konkurrensklausuler i förvärvsavtalet.
En annan typ är åtaganden i syfte att motverka att utomstående företag
diskrimineras.
Någon möjlighet att förelägga vite för överträdelse av åtagandet finns
inte enligt KL. I USA - där frivilliga uppgörelser är vanligt förekommande
- finns en möjlighet att ge sanktioner mot företag som bryter den frivilliga
uppgörelsen, s.k. consent orders.
Det bör nu införas en möjlighet för Stockholms tingsrätt att förelägga
vite för överträdelser av ett frivilligt åtagande som berörda företag gör
gentemot Konkurrensverket. Föreläggandet bör komma till stånd på yrkan-
de av Konkurrensverket. Prövningen hos tingsrätten bör inriktas på att
kontrollera att de formella förutsättningarna för förvärvsprövningen är
uppfyllda och att uppgörelsen ligger inom ramen för lagen. Därutöver bör
domstolen tillse att åtagandet är tillräckligt preciserat innan vitet föreläggs.
50
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Om Konkurrensverket inte på frivillig väg får
tillgång till material som behövs vid verkets utredningar, skall verket
kunna ålägga ett företag eller annan vid vite att tillhandahålla materi-
alet. Verket skall vidare kunna kalla personer till förhör.
För att få en rättvisande bild av kostnader och intäkter i en verk-
samhet av ekonomisk eller kommersiell natur, som drivs av en kom-
mun eller ett landsting, skall verket kunna rikta särskilt åläggande
mot kommunen eller landstinget.
Vid utredningar om överträdelser av förbuden mot konkurrensbe-
gränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning skall
Konkurrensverket efter beslut av Stockholms tingsrätt kunna genom-
föra undersökningar hos företag. Verket skall ha rätt att få tillträde
till företagets lokaler, granska och göra kopior av handlingar samt
begära muntliga förklaringar. I vissa fall skall en sådan undersökning
kunna ske även hos någon annan än det företag som är föremål för
utredning.
Konkurrensverket skall kunna begära handräckning hos kronofog-
demyndigheten för att genomföra en undersökning.
Skyldigheten att föra s.k. kartellregister enligt uppgiftsskyldig-
hetslagen tas bort. Någon ändring i lagen när det gäller uppgiftsskyl-
dighet med avseende på konkurrensförhållanden görs för närvarande
inte. Frågan om omfattningen av uppgiftsskyldigheten utanför kon-
kurrenslagens område skall övervägas i särskild ordning.
Konkurrenskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens när det gäller Konkurrensverkets befogenhet att utfärda åläg-
gande och i fråga om kartellregister. Kommittén föreslår dock att skyldig-
heten enligt uppgiftsskyldighetslagen att lämna uppgift vad avser konkur-
rensförhållanden slopas.
Kommittén föreslår också att Konkurrensverket eller, i vissa fall, Mark-
nadsdomstolen vid utredning om överträdelser av förbjudna konkurrensbe-
gränsningar skall kunna besluta om säkringsåtgärder i form av beslag,
eftersökning i förvar eller utrymme och försegling av förvar eller utrym-
me, allt efter förebild från bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och
avgiftsprocessen.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna lämnar kommitténs
förslag utan erinran eller kommentar.
Några remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, ifrågasätter det lämpliga i att
tillåta så ingripande säkringsåtgärder som kommittén föreslagit. Några,
bl.a. Sveriges industriförbund, anser att säkringsåtgärder alltid bör beslutas
av domstol.
Statens pris- och konkurrensverk tar upp frågan om uppgiftsskyldighet
enligt uppgiftsskyldighetslagen och anför: Den utredningsverksamhet som
är nödvändig för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra uppgifter när
51
det gäller bl.a. avreglering och konkurrens inom offentlig verksamhet Prop. 1992/93:56
förutsätter att verket kan fä tillgång till primärdata. Regler om uppgifts-
skyldighet behövs för detta ändamål, men bör inte tas in i den nya konkur-
renslagen.
Sollentuna kommun och Landstingsförbundet avstyrker förslaget vad
avser Konkurrensverkets befogenhet gentemot kommuner och landsting.
De menar att den kontroll som sker vid den kommunala revisionen är
tillräcklig.
Konkurrensverkets behov av utredningsmaterial
Det primära ansvaret för tillämpningen av den nya konkurrenslag som
föreslås kommer i huvudsak att ligga på Konkurrensverket. Verket kom-
mer att ha ett stort utredningsansvar och i vissa fall därjämte en beslutande
funktion. Det är bara i frågor som rör ogiltighet och skadestånd som ver-
ket inte har ett direkt utredningsansvar.
För en effektiv lagtillämpning är det av stor vikt att verket vid sina ut-
redningar får tillgång till relevant utredningsmaterial. Normalt torde detta
också bli fallet. Det får nämligen förutsättas att företagen i regel inte mot-
sätter sig att överlämna material som verket behöver. Verkets insamling av
material bör alltså till övervägande del kunna ske genom informella kon-
takter med företagen.
När det gäller anmälningar för undantag och ansökningar om icke-in-
gripandebesked ligger det redan i företagens eget intresse att lämna upp-
gifter till Konkurrensverket som är korrekta och fullständiga. I dessa fall
torde verket ofta kunna avgöra ärendet genom de uppgifter som företagen
lämnar på detta sätt. Motsvarande torde gälla i fråga om anmälningar om
företagsförvärv.
Allmän uppgiftsskyldighet
I vissa fall kommer det emellertid att finnas ett behov för Konkurrensver-
ket att begära in uppgifter i formell och tvingande ordning. Det bör därför
liksom enligt KL finnas en allmän uppgiftsskyldighet för företag och andra
som inträder efter åläggande av verket.
Konkurrensverket bör också kunna ålägga företrädare för ett företag och
andra personer som kan ha upplysningar i saken att inställa sig för förhör.
En liknande bestämmelse finns i 5 § uppgiftsskyldighetslagen.
Ett särskilt fall där Konkurrensverket kan behöva tillgång till uppgifter är
när ett företag som drivs av en kommun eller ett landsting misstänks för
underprissättning. Konkurrensverket bör i sådana fall kunna ålägga kom-
munen eller landstinget att fullständigt redovisa kostnader och intäkter för
verksamheten.
52
Undersökning
Prop. 1992/93:56
Behovet av längre gående tvångsmedel är särskilt framträdande vid ut-
redningar om överträdelser av de föreslagna förbuden mot konkurrensbe-
gränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning. Behovet
finns dels i sådana fall då Konkurrensverket varken på frivillig väg eller
genom åläggande har fått tillgång till utredningsmaterial, dels när det finns
risk för att bevis undanhålls eller förvanskas. För att en misstänkt över-
trädelse skall kunna utredas bör det därför finnas en yttersta tvångsmöjlig-
het för att säkra bevisning om överträdelsen. Vad som då behövs är fram-
för allt en möjlighet för Konkurrensverket att få tillträde till företagets
lokaler och där granska affärshandlingar.
Tvångsmöjlighetema i lagen bör inte göras mer ingripande än vad som är
nödvändigt, och de bör vara väl avpassade för ändamålet. Det är därför
enligt regeringens mening mindre lämpligt att vid utformningen av regler-
na hämta förebild från de regler som gäller för brottmål eller skattepro-
cess. I stället bör reglema i stora drag utformas på samma sätt som EG:s
och EES-lagens motsvarande regler.
Det innebär att Konkurrensverket vid utredningar om misstänkta över-
trädelser av förbuden bör kunna genomföra undersökning hos företag och
därvid ha rätt att få tillträde till företagets lokaler m.m, granska och göra
kopior av handlingar samt begära muntliga förklaringar.
För att hindra kringgående av lagen bör det även finnas möjlighet att
göra undersökning hos annan än det berörda företaget, om det finns sär-
skild anledning att anta att bevis finns där.
Ett beslut om undersökning bör efter prövning av behovet av åtgärden
fattas av domstol på ansökan av Konkurrensverket. Härigenom torde rätts-
säkerhetens krav vara väl tillgodosedda. I linje med övervägandena om
instansordningen i avsnitt 5.1.7 bör Stockholms tingsrätt fatta beslut i
första instans, och tingsrättens beslut bör kunna överklagas hos Marknads-
domstolen.
För att garantera att en undersökning skall kunna genomföras även om
ett företag motsätter sig åtgärden bör Konkurrensverket kunna begära
handräckning hos kronofogdemyndigheten.
Uppgiftsskyldighetslagen
Uppgiftsskyldighetslagen innehåller en allmän skyldighet för näringsidkare
att i enlighet med vad som stadgas i lagen lämna de uppgifter som erford-
ras för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden
inom näringslivet.
Enligt lagen åligger det näringsidkare att till myndighet som regeringen
bestämmer lämna uppgift i fråga om konkurrensbegränsningar och priser
m.m. Myndigheten får bl.a. förelägga näringsidkare att tillhandahålla
handlingar. Myndigheten skall föra ett s.k. kartellregister över konkurrens-
begränsande överenskommelser om vilka uppgift lämnas eller som myndig-
heten på annat sätt får kännedom om.
53
Enligt en särskild förordning får Finansinspektionen inhämta uppgifter Prop. 1992/93:56
enligt lagen i fråga om verksamhet som är föremål för dess tillsyn. Kon-
kurrensverket får inhämta uppgifter i fråga om näringsverksamhet i övrigt.
Det kommer att finnas ett behov för Konkurrensverket att samla in upp-
gifter om konkurrensförhållanden även när det gäller annat än utredningar
enligt konkurrenslagen. Detta gäller särskilt vid utredningar som tar sikte
på avreglering och konkurrensförhållanden inom offentlig sektor.
Uppgiftsskyldighetslagen tar i sin nuvarande utformning sikte bara på
uppgiftsskyldighet for näringsidkare och om konkurrensförhållanden inom
näringslivet. Något underlag finns inte for närvarande att bedöma vilken
omfattning uppgiftsskyldigheten utanför konkurrenslagens område bör ha.
Denna fråga bör därför övervägas ytterligare. I avvaktan på att detta sker
bör bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i uppgiftsskyldighetslagen stå
kvar.
De s.k. kartellregister som med stöd av uppgiftsskyldighetslagen förs
hos Konkurrensverket och Finansinspektionen tjänar framför allt till att ge
offentlighet åt existerande konkurrensbegränsande avtal inom näringslivet.
I den nya konkurrenslag som föreslås förbjuds i princip alla konkurrensbe-
gränsande avtal, och företagen kan anmäla avtal för att få undantag eller
ansöka om s.k. icke-ingripandebesked.
Enligt regeringens mening finns det inte längre något behov av att föra
kartellregister. Den lagstadgade skyldigheten att föra sådana register bör
därför tas bort.
54
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: Den nya konkurrenslagen skall träda i kraft den
1 juli 1993.
Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete skall omfatta
också avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger när
lagen träder i kraft.
Verkningarna av förbudet kan dock skjutas upp, om berörda
företag inom sex månader från lagens ikraftträdande anmäler avtalet
etc. for beviljande av undantag eller ansöker om icke-ingripandebe-
sked. I sådana fall inträder verkningarna först sex månader efter den
dag då Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan
eller ansökan.
Förbjudna avtal etc. som föreligger när lagen träder i kraft och då
pågående förfaranden som är att anse som missbruk av dominerande
ställning omfattas inte av lagens förbud, om berörda företag inom sex
månader från lagens ikratträdande upphör att tillämpa avtalen etc.
eller förfarandena eller ändrar dem på sådant sätt att de antingen
uppfyller villkoren för gruppundantag eller inte längre omfattas av
förbuden. I sådana fall skall avtalen etc. eller förfarandena anses ha
varit tillåtna från tidpunkten för lagens ikraftträdande.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag
av att det i promemorian föreslås dels att lagen skall träda i kraft den
1 januari 1993, dels att verkningarna av förbudet mot konkurrensbe-
gränsande samarbete, om undantag eller icke-ingripandebesked söks inom
sex månader från lagens ikraftträdande, skall inträda två månader efter
Konkurrensverkets beslut.
Remissinstanserna: En knapp majoritet av remissinstanserna godtar pro-
memorians förslag eller lämnar det utan erinran. Det är bl.a. Näringsfri-
hetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk.
Åtskilliga remissinstanser anser att tidpunkten för lagens ikraftträdande
bör senareläggas. Det är bl.a. Sveriges industriförbund, Grossistförbundet
svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshandlare-
förbund, Kooperativa förbundet, Dagab, Företagarnas riksorganisation,
Svenska handelskammarförbundet och Lantbrukarnas riksförbund. De
flesta av dessa anser att lagen bör träda i kraft den 1 januari 1994. De skäl
som anförs är att företagen behöver lång tid för att anpassa sig till de nya
reglema och att ärendeanhopningen hos Konkurrensverket annars kommer
att bli alltför omfattande.
Många remissinstanser anser också att det för anpassningen till de nya
reglema krävs längre tidsfrister i övergångsbestämmelserna. Det är bl.a.
Närings- och teknikutvecklingsverket, Marknadsdomstolen, Sveriges in-
55
dustriförbund, Grossistförbundet svensk handel, Svenska handelskammar- Prop. 1992/93:56
förbundet, Sveriges livsmedelshandlareförbund, ICA Förbundet och Lant-
brukarnas riksförbund.
För att ytterligare underlätta anpassningen föreslår Svenska handels-
kammarförbundet att förfarande- och sanktionsreglema skjuts på framtiden
och att i stället motsvarande regler i KL under en övergångstid får fortsätta
att gälla. Liknande synpunkter framförs av ICA Förbundet.
Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen bör inte träda i kraft
alltför kort tid efter att den beslutas, utan näringslivet måste ges skälig tid
att anpassa sig till de nya reglema.
Å andra sidan är det önskvärt att lagen träder i kraft i någorlunda an-
slutning till när EES-lagen träder i kraft, eftersom de båda lagarna innehål-
ler i princip identiska regelsystem för dels konkurrensbegränsningar med
verkan inom landet, dels konkurrensbegränsningar som berör handeln över
gränserna inom EES.
Planen för när EES-lagen skall träda i kraft är fortfarande den 1 januari
1993. Regeringen anser mot den bakgrunden att den nya konkurrenslagen
inte bör träda i kraft senare än den 1 juli 1993.
EES-lagen innebär att även sådana avtal, beslut och samordnade förfaran-
den som föreligger när EES-lagen träder i kraft omfattas av de konkur-
rensrättsliga förbuden, och det är angeläget att en sådan ordning gäller
även för den svenska nationella konkurrenslagen. Detta är för övrigt
motiverat redan med hänsyn till intresset av att med stöd av en ny lag
snabbt och effektivt kunna motverka konkurrensbegränsningar i det sven-
ska näringslivet.
Denna ordning saknar emellertid inte komplikationer. De förbud mot
konkurrensbegränsningar som föreslås är förenade med en rad verkningar
som alla är tänkta att inträda samtidigt. En överträdelse av ett förbud kan
inte bara föranleda ingripanden i form av ålägganden att upphöra med
överträdelsen eller skyldighet att utge konkurrensskadeavgift, utan har
också civilrättsliga verkningar i form av ogiltighet och skyldighet att betala
skadestånd.
Grundsatsen att ny civillagstiftning inte skall rubba innehållet i avtal som
träffats innan sådan lagstiftning trätt i kraft ger uttryck för en viktig rätts-
säkerhetsprincip. Avsteg från denna princip bör komma i fråga endast om
starka samhällsintressen talar för det.
Enligt regeringens mening torde skälen i detta fall vara tillräckligt starka
för att kunna göra avsteg från principen om att lagar inte skall ha tillbaka-
verkande kraft. Sverige har för övrigt genom EES-avtalet folkrättsligt
åtagit sig att göra ett sådant avsteg.
Det finns emellertid skäl att låta övergången till det nya systemet vara
förhållandevis mjuk när det gäller befintliga avtal, beslut och samordnade
förfaranden. Gör företagen anmälan till Konkurrensverket för beviljande
av undantag eller ansöker om icke-ingripandebesked inom sex månader
från lagens ikraftträdande bör avtalen etc. träffas av verkningarna av för-
budet först sex månader efter det att Konkurrensverket har konstaterat att
avtalet etc. är förbjudet. Företagen har då möjlighet att anpassa sig i över-
ensstämmelse med lagen.
56
Det bör också finnas en möjlighet att inom sex månader från lagens Prop. 1992/93:56
ikraftträdande korrigera förbjudna avtal etc. och förfaranden eller upphöra
att tillämpa dem och därigenom undgå förbuden.
Regeringens Förslag: Några s.k. intresseledamöter skall inte längre
finnas i Marknadsdomstolen. Domstolen skall i fortsättningen i alla
mål som den handlägger ha en sammansättning av lagfarna domare
och ekonomiska experter.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens med
undantag av att kommittén föreslår dels att intresseledamötema skall tas
bort bara i konkurrensmål, dels att de icke lagfarna ledamöterna skall ha
kvalificerad ekonomisk kompetens och insikt i samhällsekonomins funk-
tionssätt och näringslivets förhållanden.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna godtar kommitténs
förslag eller lämnar det utan erinran. Till de positiva remissinstanserna hör
Stockholms tingsrätt, Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och
konkurrensverk och Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet.
Negativa är bl.a. Marknadsdomstolen, Sveriges industriförbund,
Grossist-förbundet svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet, LO och TCO. Dessa anser framför allt att domstolen försvagas
om de s.k. intresseledamötema tas bort.
Nuvarande ordning
Marknadsdomstolens sammansättning och handläggningen hos domstolen
regleras i lagen om marknadsdomstol m.m.
Domstolen består av en ordförande, en vice ordförande och tio andra
ledamöter. Av de senare är fyra särskilda ledamöter, tre for ärenden om
konkurrensbegränsning och avtalsvillkor mellan näringsidkare samt en för
ärenden om marknadsföring, avtalsvillkor i konsumentförhållanden och
produktsäkerhet.
För alla ledamöter utom ordföranden finns ersättare. Ledamöterna och
ersättarna utses av regeringen.
Ordföranden, vice ordföranden och en av de särskilda ledamöterna for
ärenden om konkurrensbegränsning m.m. skall vara lagkunniga och erfar-
na i domarvärv.
De andra särskilda ledamöterna skall ha särskild insikt i näringslivets
förhållanden respektive i konsumentfrågor. Det är för närvarande professo-
rer i nationalekonomi och företagsekonomi som är utsedda till sådana
57
ledamöter. Domstolen har alltså bland sina ledamöter kvalificerade ekono- Prop. 1992/93:56
miska experter.
Av domstolens övriga sex ledamöter utses tre bland företrädare för före-
tagarintressen och tre bland företrädare for konsument- och löntagarintres-
sen. Dessa sex ledamöter har for närvarande anknytning till Sveriges
industriförbund, Grossistförbundet svensk handel, Sveriges köpmannaför-
bund, LO, TCO och Kooperativa förbundet. Vissa av ersättarna till dessa
har anknytning till andra organisationer. Dessa s.k. intresseledamöter
förutsätts dock vara opartiska och avlägger liksom de andra ledamöterna
domared.
Bakgrunden till domstolens sammansättning är den förhandlingsverksam-
het i konkurrensärenden som har förekommit hos domstolen och dess
föregångare Näringsfrihetsrådet och Marknadsrådet samt behovet av do-
marerfarenhet, ekonomisk sakkunskap och förankring hos berörda kretsar.
De s.k. intresseledamötema bör utgå
Marknadsdomstolen skall enligt regeringens förslag till ny konkurrenslag
(se avsnitt 5.1.7 och 5.2.6) tills vidare behålla sin centrala roll för prejudi-
katbildningen på konkurrensrättens område. Domstolen får enligt förslaget
en mer utpräglad rättskipande roll, och den formaliserade förhandlings-
verksamhet som enligt KL förekommer i konkurrensbegränsningsfrågor
bortfaller. Motiven för att i fortsättningen ha s.k. intresseledamöter i
domstolen är alltså inte längre lika framträdande. Enligt regeringens me-
ning är det för övrigt i princip inte lämpligt att ledamöter i en domstol kan
uppfattas som representanter för olika intressen.
Även när det gäller övriga typer av mål som handläggs av domstolen,
t.ex. mål enligt marknadsföringslagen, är det fråga om rättstillämpning och
därför mindre lämpligt att s.k. intresseledamöter deltar i avgörandena.
Regeringen anser därför att det i fortsättningen inte bör finnas några s.k.
intresseledamöter alls i Marknadsdomstolen. Någon anledning att avvakta
den översyn av marknadsföringslagen (Dir. 1991:70) som för närvarande
pågår innan intresseledamötema i mål enligt den lagen avskaffas finns inte.
Domstolen bör i fortsättningen i alla mål som den handlägger bestå av
lagfarna domare och ekonomiska experter. Regeringen bör som ekonomis-
ka experter kunna utse såväl personer med teoretisk ekonomisk kompetens
som personer med praktisk ekonomisk kompetens.
Regeringens förslag innebär att det samlade antalet ledamöter i Mark-
nadsdomstolen minskar. Detta, liksom förslaget till ny konkurrenslag,
föranleder vissa ytterligare ändringar i lagen om marknadsdomstol.
58
Prop. 1992/93:56
Regeringens förslag: I EES-lagen införs en bestämmelse av innebörd
att förbudet i EES-avtalets artikel 53.1 inte skall tillämpas på sådana
kategorier av avtal mellan företag, beslut av företagssammanslut-
ningar och samordnade förfaranden som kan antas uppfylla förutsätt-
ningarna för undantag enligt artikel 53.3. De olika kategorierna anges
av regeringen i verkställighetsföreskrifter. I bestämmelsen skall också
anges att övervakningsmyndigheterna har rätt att i ett visst fall be-
stämma att ett gruppundantag inte skall tillämpas.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1991/92:170 har regeringen
föreslagit riksdagen att anta en lag om ett europeiskt ekonomiskt samar-
betsområde (EES). Genom denna lag avses bl.a. artikel 53 i EES-avtalet
och grundläggande bestämmelser om övervakningsorganens befogenheter
inkorporeras i svensk rätt.
Artikel 53.1 förbjuder alla avtal mellan företag, beslut av företagssam-
manslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln
mellan avtalsslutande parter och som har till syfte eller resultat att hindra,
begränsa eller snedvrida konkurrensen. Verkan av att ett avtal eller en
annan rättshandling träffas av förbudet är enligt artikel 53.2 att rättshand-
lingen är ogiltig. Denna ogiltighetsverkan, som är av civilrättslig natur,
skall beaktas av nationella rättstillämpande myndigheter.
Artikel 53.3 medger att ett visst förfarande kan undantas från förbudets
tillämpning efter särskild prövning enligt där angivna kriterier. Innebörden
av ett sådant undantag är att rättshandlingen inte träffas av ogiltighetspå-
foljden. På detta sätt har undantaget civilrättsliga verkningar, så länge det
gäller.
Beslut om undantag skall enligt andra bestämmelser i EES-avtalet med-
delas av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet, beroen-
de på vilket av dessa övervakningsorgan som är behörigt enligt avtalet.
I bilaga XIV till EES-avtalet anges ett antal rättsakter, s.k. gruppundan-
tagsförordningar, vilka med överenskomna anpassningar skall gälla inom
EES. Dessa är:
rättsakt nr 2 kommissionens förordning (EEG) nr 1983/83 om tillämp-
ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av ensamåterforsäljaravtal,
rättsakt nr 3 kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 om tillämp-
ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av exklusiva inköpsavtal,
rättsakt nr 4 kommissionens förordning (EEG) nr 123/85 om tillämpning
av fördraget artikel 85.3 på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal
för motorfordon,
rättsakt nr 5 kommissionens förordning (EEG) nr 2349/84 om tillämp-
ning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av patentlicensavtal,
rättsakt nr 6 kommissionens förordning (EEG) nr 417/85 om tillämpning
av fördragets artikel 85.3 på grupper av specialiseringsavtal,
59
rättsakt nr 7 kommissionens förordning (EEG) nr 418/85 om tillämpning Prop. 1992/93:56
av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal om forskning och utveck-
ling,
rättsakt nr 8 kommissionens förordning (EEG) nr 4087/88 om tillämp-
ning av fördragets artikel 85.3 på grupper av franchiseavtal, och
rättsakt nr 9 kommissionens förordning (EEG) nr 556/89 om tillämpning
av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av know-how-licensavtal.
De olika gruppundantagen gäller skilda kategorier av avtal som har det
gemensamt att de - för det fall de skulle omfattas av förbudet i artikel 53.1
- kan antas uppfylla förutsättningarna för undantag vid prövning enligt
artikel 53.3. Sådana undantag har, liksom undantagen i det särskilda fallet,
den verkan att förbudet inte skall tillämpas på de avsedda rättshandlingar-
na. Rättshandlingen behöver inte anmälas för övervakningsmyndighetens
prövning, såsom annars är fallet med förfaranden vilka omfattas av för-
budet i artikel 53.1.
Att ett gruppundantag är tillämpligt hindrar dock inte att övervaknings-
myndigheterna kan företa en prövning enligt artikel 53.3 av varje kon-
kurrensbegränsande förfarande som omfattas av ett sådant undantag. Fin-
ner övervakningsmyndigheten vid denna prövning att förfarandet, trots att
det uppfyller villkoren i ett gruppundantag, ändå har vissa verkningar som
är oförenliga med artikel 53.3, kan myndigheten bestämma att ett gruppun-
dantag inte skall tilllämpas i ett visst fall. Ett sådant beslut har bara verk-
ningar för framtiden.
I bilaga XIV finns också upptagen som rättsakt nr 15 Höga myndighetens
beslut 25-67/EKSG med en förordning om befrielse från kravet på för-
handsgodkännande enligt fördragets artikel 66.3. Denna rättsakt har inte
sin grund i samma bestämmelse som de tidigare nämnda, utan i artikel 2 i
protokoll 25 till EES-avtalet. Detta protokoll hör också till det som före-
slås inkorporeras i svensk rätt genom EES-lagen.
I prop. 1991/92:170 (del 1 bilaga 1 s. 172 samt del III, bilaga 11, s. 25)
har regeringen liksom i ett tidigare lagstiftningsärende bedömt de ifrågava-
rande rättsakterna vara av den arten att de kan inkorporeras med svensk
rätt genom regeringsförordning. Lagrådet yttrade sig vid sin granskning av
EES-lagstiftningen inte i frågan.
Likaså byggde i förevarande lagstiftningsärende det till Lagrådet remitte-
rade förslaget på bedömningen, att den form av gruppundantag som avses
komma att gälla enligt den svenska konkurrenslagstiftningen har karaktär
av verkställighetsforeskrifter. Av denna anledning innehöll lagförslaget
bara for upplysnings skull ett bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter om de tilltänkta
gruppundantagen. Som framgått av avsnitt 5.1.2 har Lagrådet haft erin-
ringar mot den valda metoden för regleringen av gruppundantagen i kon-
kurrenslagen och som en tänkbar lösning föreslagit att det i konkurrensla-
gen införs en materiell bestämmelse om gruppundantag.
Eftersom avsikten är att de framtida svenska gruppundantagen skall ha
motsvarande funktion och verkan som EES-avtalets gruppundantag i rätts-
akterna nr 2-9, bör Lagrådets yttrande i förevarande lagstiftningsärende
beaktas också i fråga om EES-lagen.
60
Regeringen har - som framgått - givit sin syn på frågan om gruppundan- Prop. 1992/93:56
tagens införlivande. När nu Lagrådet har haft synpunkter i frågan är det
regeringens mening att varje tvivel om dess rätt att meddela föreskrifter
om gruppundantag undanröjs.
Det bör därför i EES-lagen införas en materiell bestämmelse om att
förbudet i artikel 53.1 i EES-avtalet inte skall tillämpas på sådana katego-
rier av avtal etc. som kan antas uppfylla förutsättningarna för undantag
enligt avtalets artikel 53.3. De olika kategorierna bör kunna bestämmas av
regeringen i verkställighetsföreskrifter. I bestämmelsen bör också anges
den rätt som övervakningsmyndigheterna har att i ett visst fall bestämma
att ett gruppundantag inte skall tillämpas.
Lagrådets uttalande torde däremot inte behöva påverka den lösning som
valts för inkorporeringen av gruppundantaget på kol- och stålområdet.
Detta gruppundantag är av en annan art än de andra gruppundantagen. Det
innehåller bestämmelser om undantag från kravet på förhandsgodkännande
av EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet av bl.a. för-
värv som leder till en företagskoncentration, beroende på tillgångarnas
eller företagens storlek och karaktären av den koncentration som skall
genomföras.
Enligt prop. 1991/92:170 föreslås EES-lagen träda i kraft den dag som
regeringen bestämmer. Den här föreslagna ändringen bör träda i kraft
samtidigt med lagen.
Regeringens bedömning: Några ytterligare lagregler om marknads-
föring i samband med tillfälliga prisnedsättningar utöver vad som
redan följer av marknadsföringslagen och prisinformationslagen be-
hövs inte.
Konkurrenskommitténs förslag: Kommittén föreslår att det i prisinfor-
mationslagen (1991:601) förs in nya bestämmelser angående marknadsfö-
ring i samband med prisnedsättningar.
Förslaget innehåller följande:
- Marknadsföring får inte utformas så att konsumenter vilseleds om
prisets förmånlighet.
- Om en tillfällig prisnedsättning marknadsförs som särskilt förmånlig,
skall nedsättningen vara påtaglig i förhållande till det pris som omedelbart
dessförinnan tillämpats på försäljningsstället under rimlig tid. Erbjudandets
varaktighet och eventuellt andra begränsningar skall framgå tydligt.
Remissinstanserna: Endast en minoritet av de remissinstanser som har
yttrat sig över kommitténs förslag i denna del är positiva. Det är Närings-
frihetsombudsmannen, Konsumentverket, Göteborgs kommun, Konsument-
vägledamas förening, LO, Konsumentberedningen och Dagab AB. Några
av dessa anför bl.a. att Konsumentverkets riktlinjer för tillfälliga prisned-
sättningar följs dåligt inom handelsledet.
61
Förslaget avstyrks av Marknadsdomstolen, Televerket, Länsstyrelsen i Prop. 1992/93:56
Göteborgs och Bohus län, Sveriges industriförbund, Grossistförbundet
svensk handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlare-
förbund, ICA Förbundet, Dagligvaruleverantörers förbund och Svenska
handelskammarförbundet. Nästan genomgående anser dessa remissinstanser
att marknadsförings-lagens regler är tillräckliga for att beivra vilseledande
användning av s.k. extrapriser.
Skälen för regeringens bedömning: Generalklausulen mot otillbörlig
marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen är en central lagbestämmelse
för all kommersiell marknadsföring. Den innehåller framför allt ett krav på
att marknadsföring skall vara vederhäftig. Detta innebär att en marknads-
föringsåtgärd inte får vara ägnad att vilseleda. I detta ligger att åtgärden
inte får vara vilseledande i sakfrågor och att den inte heller får ha en
förvillande utformning.
Marknadsdomstolen kan ingripa med förbud mot sådan vilseledande
marknadsföring. Marknadsdomstolen har också i ett fall prövat vederhäf-
tigheten av extraprisangivelser (MD 1990:13). Domstolen slog där fast
vilka villkor som bör gälla för en dagligvarubutik vid användningen av
röda prisetiketter och extraprisangivelser.
I marknadsföringslagen finns även en generalklausul om informations-
skyldighet (3 §), som gör det möjligt att ålägga en näringsidkare att vid
marknadsföring lämna sådan information som har särskild betydelse från
konsumentsynpunkt. Den kompletteras av särskilda bestämmelser i prisin-
formationslagen.
I likhet med flertalet remissinstanser anser regeringen att det inte finns
något behov av ytterligare lagregler för att motverka vilseledande mark-
nadsföring och främja information till konsumenterna i samband med
tillfälliga prisnedsättningar. Marknadsföringslagens och prisinformationsla-
gens regler tillsammans med den praxis som har utvecklats hos Marknads-
domstolen samt Konsumentverkets riktlinjer på området får anses tillräckli-
ga for att stävja missbruk av extraprisangivelser. Den av kommittén före-
slagna lagregeln skulle inte öka möjligheterna att ingripa mot sådan vilsele-
dande prisinformation.
I sammanhanget bör också nämnas att Konsumentverket enligt vad rege-
ringen har inhämtat för närvarande ser över de riktlinjer för tillfälliga pris-
nedsättningar som har gällt sedan år 1978 (KOVFS 1977:1).
Samhällsekonomin och företagen
Lagförslagets förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk
av en dominerande ställning liksom de gruppundantag som regeringen
senare kommer att utfärda sammanfaller i hög grad med EG:s och EES-
avtalets konkurrensregler. Avsikten är också att EG:s omfattande rättsprax-
is på detta område skall vara vägledande vid tillämpningen av de svenska
bestämmelserna. Enhetligheten i de konkurrensregler som gäller för
företagens förfaranden på EES-marknaden resp, hemmamarknaden bör
62
enligt regeringens mening underlätta företagens planering jämfört med en Prop. 1992/93:56
situation där de har att beakta två skilda regelverk på konkurrensområdet.
För de svenska företag som redan är verksamma på EG-marknaden är
reglema i den nya svenska lagen redan väl kända och bör ha varit vägle-
dande för agerandet på utlandsmarknaderna. För mindre företag kan de
nya reglema innebära en omställning. De bör dock observeras att mindre
företag med en begränsad andel av den relevanta marknaden inte omfattas
av förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan. Mindre och medelsto-
ra företag berörs givetvis vanligen inte heller av förbudet mot missbruk av
en dominerande ställning.
För de mindre företagen kan de nya konkurrensreglerna många gånger
utgöra ett skydd. Det gäller särskilt när dessa i egenskap av återförsäljare
eller underleverantörer utsätts för villkor eller förfaranden från större
företags sida som kan betecknas som dominansmissbruk. Vi vill också
erinra om de förbättrade möjligheterna för företagare att i civilprocess föra
talan om ogiltighet av avtal eller om skadestånd då de har utsatts för kon-
kurrensbegränsande förfaranden.
Den effektivisering av konkurrensen som kan åstadkommas genom en
skärpt konkurrenslagstiftning är av väsentlig betydelse för konsumenterna.
En effektiv konkurrens är det viktigaste och på sikt det enda verksamma
medlet för att tillförsäkra konsumenterna mångfald i utbudet, valfrihet och
pressade priser. Konkurrensens dynamiska effekter i form av en anpass-
ning av utbudet till konsumenternas behov samt en utveckling och förnyel-
se av produktion och distribution utgör grundläggande intressen för konsu-
menterna.
Den skärpta konkurrensen på hemmamarknaden som det svenska närings-
livet kan möta till följd av bl.a. effektivare konkurrensregler utgör enligt
vår mening en nödvändig förutsättning för industrins livskraft på lång sikt
och därmed for dess konkurrensförmåga på utlandsmarknaderna. EG:s inre
marknad och EES-avtalet skapar nya konkurrensförutsättningar för närings-
livet inte endast i Sverige utan också i övriga EFTA-länder och i EG-
ländema. För den gränsöverskridande handeln gäller EG:s hårda konkur-
rensregler. Företagen i de länder som inför motsvarande regelverk på
hemmamarknaden bör stå bättre rustade i den nya europeiska konkurrens-
situationen än de som verkar i hägnet av offentliga regleringar och privata
konkurrensbegränsningar.
Domstolarna
Förslaget till ny konkurrenslag innebär att Stockholms tingsrätt får ett nytt
målområde som innefattar samtliga konkurrensrättsliga frågor enligt den
nya lagen. Anslaget Domstolar m.m. kan därmed komma att behöva ökas.
Överväganden om lämplig sammansättning av domstolen i mål om konkur-
rensrättsliga frågor samt behov av resurser kommer att övervägas i sär-
skild ordning.
För Marknadsdomstolens del torde ett genomförande av förslaget leda till
en ökad måltillströmning. Riksdagen har for budgetåret 1992/93 beslutat
(prop. 1991/92:100 bil. 13 s. 141, NU20, rskr. 237) om en förstärkning
63
av Marknadsdomstolens resurser. De nya uppgifter för domstolen som Prop. 1992/93:56
följer av förslaget till ny konkurrenslag torde klaras inom denna resurs-
ram.
Konkurrensverket
Det nya Konkurrensverket kommer med lagförslaget att få uppgifter som
inte har någon motsvarighet enligt KL. Arbetsbelastningen på verket till
följd av den nya inriktningen av verksamheten bedöms bli särskilt stor i ett
inledningsskede, när ärenden om undantag m.m. skall hanteras.
Riksdagen har för budgetåret 1992/93 beslutat om ett anslag på 61 milj,
kr för den nya konkurrensmyndigheten. Bedömningen är att detta belopp
är tillräckligt för myndighetens insatser.
Genom olika åtgärder är det också möjligt att motverka en alltför om-
fattande ärendehantering hos Konkurrensverket.
Regeringens avsikt är att det i god tid före lagens ikraftträdande skall
finnas utfärdade gruppundantagsförordningar omfattande en betydande del
av de avtal som kan vara berättigade till undantag. Detta kommer att vä-
sentligt begränsa behovet för berörda företag att göra anmälan för att få
individuella undantag och underlätta för näringslivet att anpassa sig till det
nya regelsystemet på konkurrensområdet.
Arbetet med att ta fram gruppundantagen pågår inom Näringsdeparte-
mentet. Näringslivets organisationer m.fl. kommer under arbetets gång att
beredas tillfälle att lämna sina synpunkter. Avsikten är att gruppundanta-
gen skall utfärdas av regeringen i förordningsform samtidigt som lagen
utfärdas.
När det gäller individuella undantag har i lagförslaget dessutom tagits in
en regel om att Konkurrensverket skall meddela sitt beslut inom tre måna-
der. Därigenom kan väntetiderna för företagen i åtskilliga fall minimeras.
Vidare får det förutsättas att Konkurrensverket gör väl avvägda priorite-
ringar av sina resurser och tar tillvara möjligheterna att förenkla ärende-
hanteringen. Verket torde sålunda i enklare ärenden av rutinkaraktär kunna
meddela bifällsbeslut utan vidlyftig utredning eller särskild motivering, i
den mån förvaltningslagen medger det. Förenklingen får dock inte drivas
så långt att kraven på rättssäkerhet och likformig behandling eftersatts.
Verket bör också kunna pröva informella handläggningsformer av samma
slag som tillämpas av EG-kommissionen i konkurrensärenden. Av praktis-
ka skäl avslutas många ärenden hos kommissionen genom informella upp-
görelser, särskilt i sådana fall då de berörda företagen frivilligt upphör
med sina konkurrensbegränsande åtgärder. I vissa fall avslutas ett ärende
informellt genom en administrativ skrivelse ("comfort letter") i vilken
kommissionen informerar företagen att den inte ser någon anledning att
ingripa med stöd av konkurrensreglerna och att ärendet därför avskrivs.
Sådana skrivelser utgör inte formellt bindande beslut men kan ändå ge
värdefull vägledning för företagen. Sådan informell ärendehantering kan
göra systemet administrativt smidigare.
Det torde också vara möjligt för Konkurrensverket att genom allmänna
råd eller riktlinjer ge företagen vägledning om hur verket ser på olika
64
typer av avtal mellan foretag. De tillkännagivanden som kommissionen Prop. 1992/93:56
utfärdar kan här tjäna som förebild.
I enlighet med vad som nu har anförts har inom Näringsdepartementet
upprättats förslag till
1. konkurrenslag,
2. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhållanden,
3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
4. lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),
5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
7. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
8. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
9. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
10. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
11. lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsom
råde (EES).
Förslag nr 4 och 11 har upprättats i samråd med Utrikesdepartementet,
förslag nr 5, 6 och 10 i samråd med Justitiedepartementet och förslag nr 7-
9 i samråd med Finansdepartementet.
Lagförslag nr 1-10 har granskats av Lagrådet. Lagrådets hörande vad
avser lagförslag nr 11 skulle sakna betydelse, eftersom det är en följd av
vad Lagrådet uttalat angående 17 § i lagförslag nr 1.
65
5 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
9.1 Förslaget till konkurrenslag
Prop. 1992/93:56
1 § Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för
en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med
varor, tjänster och andra nyttigheter.
Lagens första paragraf beskriver allmänt dess inriktning. Lagen syftar
till att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga
om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. En
effektiv konkurrens kan i princip anses råda på en marknad där antalet säl-
jare inte är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är for differen-
tierade, företagen inte handlar i samförstånd med varandra och inga vä-
sentliga hinder finns för nyetablering av företag.
2 § Denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbets-
givare och arbetstagare om lön eller andra anställningssvillkor.
Paragrafen motsvarar 41 § KL.
3 § I denna lag avses med företag en fysisk eller juridisk person som
driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del
sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte
av begreppet företag.
Med företag avses också en sammanslutning av företag.
Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas också på
1. beslut av en sammanslutning av företag, och
2. samordnade förfaranden av företag.
Paragrafen motsvarar delvis 29 § KL. Den har kommenterats av Lagrå-
det.
Det i KL använda begreppet näringsidkare har i den nya lagen ersatts av
begreppet företag. Det är en översättning av det i EG-rätten och i EES-
avtalet använda ordet "undertaking".
Avsikten är att företag skall ha samma innebörd som "undertaking". Be-
greppet företag skall alltså precis som i EG-rätten tolkas vidsträckt och i
princip omfatta varje juridisk eller fysisk person som driver verksamhet av
ekonomisk eller kommersiell natur. Det spelar därvid ingen roll om verk-
samheten är inriktad på ekonomisk vinst eller inte, utan det avgörande är
om någon form av ekonomisk eller kommersiell verksamhet bedrivs.
Även statliga och kommunala organ som driver verksamhet av ekono-
misk eller kommersiell natur räknas som företag; dock inte när det är
fråga om myndighetsutövning.
66
Begreppet foretag har i dag alltså väsentligen samma innebörd som be-
greppet näringsidkare.
Vad som avses med ett beslut av en sammanslutning av företag och sam-
ordnade förfaranden framgår av motiven till 6 §.
Prop. 1992/93:56
4 § Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som
driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också
förvärv av en rörelse samt fusion.
Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte
övergår i sin helhet skall anses som företagsförvärv enligt lagen bara
om förvärvet ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på
företaget eller rörelsen.
Paragrafens första stycke har utformats i enlighet med Lagrådets för-
slag. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 5 § andra stycket KL. Avsikten
är inte att bestämmelsen skall ha någon annan innebörd än vad som gäller
enligt KL.
Förvärvsbegreppet omfattar bara förvärv av företag som har verksamhet
i Sverige eller av rörelser som bedrivs här i landet. Förvärv av företag
som bedriver sin verksamhet endast utomlands - eller av rörelser som be-
drivs endast utomlands - omfattas alltså inte av kontrollsystemet, oavsett
om det förvärvande företaget är svenskt eller utländskt.
I paragrafens andra stycke har tagits in en bestämmelse om att ett parti-
ellt förvärv av ett företag - t.ex. ett aktieförvärv - måste leda till ett be-
stämmande inflytande på företaget för att vara företagsförvärv i lagens me-
ning. Med bestämmande inflytande avses möjlighet att utöva ett avgörande
inflytande på företagets beslut. Förvärv som inte medför ett sådant infly-
tande kan betraktas som en kapitalplacering utan intresse i det här sam-
manhanget, eftersom de normalt inte påverkar företagets ledning eller
framtid.
Ett förvärv som leder till att förvärvaren får mer än hälften av rösterna
rörande ett företags aktier eller andelskapital innebär att förvärvaren får ett
bestämmande inflytande i företaget. Däremot är sannolikheten att detta
sker vid förvärv av en minoritetspost mindre. I sådana fall är det nödvän-
digt att i varje särskilt fall undersöka i vilken omfattning förvärvaren har
möjlighet påverka företagets beslut. Trots att innehavet endast avser en mi-
noritetsandel kan ett bestämmande inflytande föreligga, om andelen utgör
den ojämförligt största enhetliga andelsposten. Bestämmande inflytande
kan också föreligga på grund av exempelvis avtalsmässiga bindningar, ge-
mensamma företagsledningsfunktioner, reellt inflytande på företagsled-
ningen eller finansiella bindningar. Särskild vikt bör fästas vid om ägaran-
delen är förenad med representation i ledningen i företaget eller om någon
annan form av kontrollfunktion föreligger.
Vad här sagts gäller i allt väsentligt också vid förvärv av en del av en
rörelse.
67
5 $ Om i ett visst fall kan tillämpas såväl denna lag som konkurrens-
bestämmelserna i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES), skall beslut med stöd av denna lag vara
förenliga med dessa bestämmelser.
Denna lag får inte tillämpas i fråga om fastställandet av priser
som avses i CECA-lagen (1972:762), om detta är oförenligt med de
avtalsbestämmelser som anges i 1 § den lagen.
Prop. 1992/93:56
Genom EES-lagen avses huvuddelen av EES-avtalets konkurrensregler
inkorporeras i svensk rätt (se prop. 1991/92:170). Konkurrensreglerna i
EES-avtalets artikel 53 - förbud mot konkurrensbegränsande samarbete
mellan företag - och artikel 54 - förbud mot missbruk av dominerande
marknadsställning - motsvarar i materiellt hänseende Romfördragets artik-
lar 85 och 86. Reglema är tillämpliga beträffande konkurrensbegränsningar
som kan påverka handeln mellan EFTA-länder eller mellan ett EFTA-land
och EG. Föreligger det ingen sådan risk för påverkan av den internationel-
la handeln inom EES är avtalets konkurrensregler inte tillämpliga.
Konkurrensreglerna i avtalet skall övervakas och tillämpas av EG-kom-
missionen och EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), två övemationella
organ.
I de fall en konkurrensbegränsning berör den svenska marknaden samti-
digt som den också påverkar handeln mellan Sverige och ett land som
ingår i EES, kan formellt sett både EES-lagens konkurrensregler och den
svenska konkurrenslagen vara tillämpliga samtidigt.
I sådana fall följer av paragrafens första stycke att beslut med stöd av
konkurrenslagen skall vara förenliga med EES-lagens konkurrensregler.
Tillämpningen av konkurrenslagen får i ett enskilt ärende alltså inte ske så
att den enhetliga och effektiva tillämpningen av de för länderna gemensam-
ma konkurrensreglerna i EES-avtalet äventyras. Inom EG gäller motsva-
rande ordning vad avser förhållandet mellan EG:s övemationella konkur-
rensregler och medlemsländernas nationella konkurrensregler.
Att beslut med stöd av konkurrenslagen skall vara förenliga med EES-
lagens konkurrensregler torde innebära bl.a. följande.
Konkurrenslagen kan tillämpas fullt ut beträffande avtal etc. eller förfa-
randen som inte omfattas av förbuden i artikel 53.1 eller 54 i EES-avtalet.
Skulle avtalen eller förfarandena vara förbjudna enligt 6 eller 19 § kan
alltså ingripanden mot dem ske enligt konkurrenslagen.
Om avtal etc. eller förfaranden är förbjudna enligt artikel 53.1 eller 54,
och undantag enligt artikel 53.3 inte gäller, skall förbudet gälla fullt ut.
Avtalen eller förfarandena får inte godkännas enligt konkurrenslagen, även
om de skulle vara tillåtna enligt den lagen.
Skulle ett avtal etc. omfattas av förbudet i artikel 53.1 men undantag har
meddelats genom ett särskilt beslut av en övervakningsmyndighet skall
avtalet gälla och inte kunna leda till ingripanden enligt konkurrenslagen,
även om avtalet skulle vara förbjudet enligt den lagen.
EES-avtalets konkurrensregler innehåller också bestämmelser om pröv-
ning av företagsförvärv (artikel 57). På detta område uppkommer inget
68
problem med dubbel kompetens mellan övemationella och nationella reg- Prop. 1992/93:56
ler. Har ett företagsförvärv en gemenskaps- eller EFTA-dimension i EES-
avtalets mening skall det enbart prövas enligt förvärvsreglema i avtalet och
nationella regler är inte tillämpliga. Möjlighet finns dock för övervaknings-
organen att under vissa förutsättningar överlåta prövningen av ett företags-
förvärv som har gemenskaps- eller EFTA-dimension till nationella myndig-
heter. Prövningen skall då ske enligt nationella förvärvsprövningsregler.
Paragrafens andra stycke har överförts från 10 § CECA-lagen, vilken
paragraf föreslås bli upphävd (se avsnitt 9.4).
Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av
13 eller 17 §, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte
att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska
marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.
Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt
eller indirekt fastställs,
2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar
begränsas eller kontrolleras,
3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom
vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten
åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt
handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
Enligt paragrafens första stycke råder som huvudregel forbud mot avtal
mellan företag som syftar till att på ett märkbart sätt hindra, begränsa eller
snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden eller som får detta re-
sultat. Vad som sägs om avtal skall enligt 3 § tredje stycket också till-
lämpas på beslut av en sammanslutning av företag och samordnade förfa-
randen.
Om ett avtal etc. hämmar eller syftar till att hämma konkurrensen är det
förbjudet. Det behöver alltså inte utredas i det enskilda fallet om avtalet
etc. från allmän synpunkt är skadligt eller inte. Det kan sägas hämma kon-
kurrensen, om det på något sätt inskränker ett eller flera företags möjlig-
heter att agera oberoende av andra företag. Det kan vara fråga om företag
som är faktiska eller potentiella konkurrenter med varandra, vare sig det är
fråga om parterna i avtalsförhållandet eller företag som står utanför av-
talsförhållandet. Om ett företag som står utanför ett avtalsförhållande
hindras att få tillgång till varor eller teknologi, diskrimineras beträffande
affärsvillkor eller på något annat sätt undandras möjligheter att konkurrera
är avtalet konkurrenshämmande.
69
Undantag från förbudet kan erhållas, om de i 8 § angivna förutsättning- Prop. 1992/93:56
ama är för handen. Det kan ske antingen genom ett beslut om individuellt
undantag eller genom att avtalet etc. omfattas av s.k. gruppundantag en-
ligt 17 §. Undantag kan också erhållas om Konkurrensverket enligt 13 §
underlåter att fatta beslut med anledning av en anmälan.
För det fall osäkerhet råder huruvida ett avtal etc. faller under förbudet
eller inte, finns det enligt 20 § möjlighet att hos Konkurrensverket ansöka
om s.k. icke-ingripande besked, dvs. en förklaring att Konkurrensverket
inte anser att avtalet etc. faller under förbudet.
Av bestämmelsen, liksom av övriga grundläggande materiella bestäm-
melser om förbjudna konkurrensbegränsningar i lagen (8 och 19 §§), följer
att andra allmänna intressen än rent konkurrenspolitiska inte skall beaktas
vid tillämpningen av lagen.
När riksdagen efter avvägning mellan olika allmänna intressen genom
lag beslutat om offentliga regleringar som medför konkurrenshämmande
verkningar kan däremot den situationen uppkomma att konkurrenslagen
inte alls skall tillämpas. Företagen kan då vara rättsligt förpliktade att
handla på visst sätt. Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor vilka
sålunda inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och
avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna, kan
således inte angripas med stöd av denna lag.
ImmaterialrOttema, exempelvis patenträtt, varumärkesrätt och upphovs-
rätt, har stor betydelse för konkurrensförutsättningarna på marknaden och
utgör ofta viktiga konkurrensmedel. Det skydd for rättigheterna som finns
i form av ensamrätt bidrar till att driva på utvecklingen inom respektive
område och verkar därför konkurrensfrämjande. Samtidigt utgör emellertid
ensamrätterna i viss mån ett slags rättsliga monopol som innebär konkur-
rensbegränsningar .
Den immaterialrättsliga lagstiftningen är väsentligen inriktad på frågor
som rör ensamrätternas uppkomst, räckvidd och innebörd. När det gäller
möjligheten att förfoga över rättigheterna genom överlåtelser eller upp-
låtelser har rättighetshavama inom ramen for avtalsfrihetens allmänna
gränser stor frihet.
Ensamrätten som sådan grundar sig inte på avtal och omfattas därför inte
av denna paragraf. Om däremot ensamrätten överlåts eller upplåts till
någon annan än rättighetshavaren, föreligger ett avtalsförhållande i para-
grafens mening.
Ett avtal om överlåtelse eller upplåtelse av en immaterialrättighet faller
emellertid inte automatiskt under förbudet i denna paragraf, om det bara är
fråga om att överlåta eller upplåta rättigheten mot betalning av royalties.
Fråga om förbud kan dock uppkomma om avtalet också innehåller villkor
som går längre än vad som är nödvändigt för att trygga utnyttjandet av
rättigheten som sådan.
Innehåller exempelvis exklusiva patentlicensavtal villkor om absolut om-
rådesskydd, dvs. licens tag ama får bara sälja produkten inom ett bestämt
angivet område, torde det leda till en uppdelning av marknaden som kan
vara skadlig för konkurrensen och därför förbjuden. Möjligheter torde
dock här finnas att i vissa fall fä undantag enligt 8 §, framför allt om
70
områdesskyddet är absolut nödvändigt för att introducera nya produkter på Prop. 1992/93:56
marknaden.
Vid den konkurrensrättsliga bedömningen av ett avtal avseende en imma-
terialrättighet måste de positiva verkningarna av avtalet vägas mot de
negativa effekter avtalet kan ha från konkurrenssynpunkt. Ett avtal kanske
inte kommer till stånd om inte vissa konkurrensbegränsningar tillåts. När
det exempelvis gäller ett patentlicensavtal kan licenstagaren anse det vä-
sentligt att få en viss exklusivitet med hänsyn till de kostnader och risker
som är förenade med avtalet. Patentinnehavaren kan å andra sidan vara
mer villig att bevilja en licens, om licenstagaren är beredd att acceptera
vissa begränsningar i sin rätt att utnyttja patentet. Kommer ett patentlicens-
avtal inte till stånd kan detta ha negativa effekter på konkurrensen, efter-
som ett sådant avtal leder till spridande av ny teknik, ökad innovation och
bättre utnyttjande av patenterade uppfinningar.
Konflikter mellan konkurrenslagen och den immaterialrättsliga lagstift-
ningen får ytterst lösas med beaktande av de skilda regleringarnas syften.
Det får som hittills ankomma på rättsutvecklingen att närmare dra upp de
gränser som bör gälla i det här avseendet. Strävan bör vara ett närmande
till EG-rätten även i det här avseendet, även om full överenstämmelse
kanske inte kan uppnås på grund av Romfördragets överordnade ställning
i förhållande till den nationella immateriallagstiftningen.
Ett avtal kan ha formen av inte bara formellt bindande muntliga eller
skriftliga överenskommelser mellan två eller flera företag, utan också
arrangemang där ett företag gentemot ett annat frivilligt åtar sig att be-
gränsa sin frihet att agera på marknaden. Även s.k. gentlemen’s agree-
ments kan höra hit liksom informella muntliga överenskommelser.
Beslut av sammanslutning av företag avser beslut av exempelvis bransch-
föreningar vars stadgar ger föreningen möjligheter att fastställa eller ändra
företagens agerande på marknaden. Det enskilda företaget behöver i detta
fall inte vara med om beslutet men ändå vara bunden av det. Även beslut
som innebär rekommendationer att agera på visst sätt hör hit.
Samordnat förfarande innebär att två eller flera företag utan direkt avtal
tillämpar ett visst förfarande i samförstånd. För att ett samordnat förfaran-
de skall föreligga krävs det att direkta eller indirekta kontakter mellan
företagen har förekommit. Kontakterna kan t.ex. avse att påverka en kon-
kurrents eller en potentiell konkurrents handlande på marknaden eller att
avslöja för en sådan konkurrent åtgärder som ett företag självt beslutat att
genomföra eller överväger att genomföra.
Till samordnat förfarande hör inte vad som endast är ett naturligt s.k.
parallellt uppträdande, dvs. en situation då ett antal företag på grund av
produktens beskaffenhet eller annat uppträder på samma sätt trots att före-
tagens marknadspolicy bestäms helt individuellt.
Åtgärder vidtagna av ett företag utan att det föreligger något avtal eller
handlande i samförstånd omfattas inte av förbudet i denna paragraf. Om
företaget har en dominerande ställning på marknaden kan dock en åtgärd
omfattas av förbudet i 19 §.
Ett vid första påseende ensidigt handlande, exempelvis en leveransvägran
av ett företag som tillämpar ett selektivt distributionssystem, kan emellertid
71
omfattas av förbudet i denna paragraf, om handlandet är ett resultat av ett Prop. 1992/93:56
samförstånd, tyst eller uttryckligt, mellan leverantören och de företag som
ingår i distributionssystemet om att utesluta vissa företag från leveranser.
Försäljningspolicyn hos en leverantör som tillämpar ett selektivt distribu-
tionssystem kan på liknande sätt vara underförstått accepterat av leveran-
törens kunder så, att man kan säga att det är fråga om ett avtal i paragra-
fens mening. Om det finns flera leverantörer som alla vägrar att leverera
till ett företag kan detta ha sin grund i ett avtal mellan dem eller i ett
samordnat förfarande.
I konkurrensrättsliga sammanhang betraktas företag inom en koncern
som en ekonomisk enhet. Koncemintema transaktioner mellan exempelvis
ett moderföretag och dess dotterföretag anses därför inte som konkurrens-
hämmande förfaranden, om företagen bildar en ekonomisk enhet där dot-
terföretaget inte har någon verklig frihet att bestämma sitt handlande och
åtgärderna bara rör fördelningen internt av uppgifter inom enheten. Har
däremot dotterföretaget en sådan ekonomisk eller beslutsmässig frihet att
det i det särskilda fallet inte är bundet av direktiv från moderföretaget, kan
ett avtal mellan ett sådant företag och dess moderbolag omfattas av förbu-
det.
För att betraktas som en ekonomisk enhet är det emellertid inte nöd-
vändigt att det är fråga om en koncern. Exempelvis är en kommissionärs
eller handelsagents uppgift normalt att mot provision förhandla, förmedla
och eventuellt sluta avtal for sin huvudmans räkning. Kommissionärens
eller agentens roll är ofta så osjälvständig att man kan hävda att det i
själva verket är huvudmannen som agerar på marknaden. I sådana fall kan
huvudmannen och kommissionären eller agenten betraktas som en ekono-
misk enhet och avtal mellan dem inte anses som sådana avtal som omfattas
av paragrafen. Uppträder emellertid kommissionären eller agenten på ett
sådant sätt att han mer är att betrakta som exempelvis en självständig
återförsäljare gäller inte principen om den ekonomiska enheten. Den när-
mare gränsdragningen får överlämnas till rättstillämpningen. Här liksom
eljest bör EG-rätten vara vägledande.
För att ett avtal, beslut eller samordnat förfarande skall vara förbjudet
krävs antingen att avtalet etc. har till syfte att hindra, begränsa eller sned-
vrida konkurrensen eller ger detta resultat. Det krävs inget uppsåt från de
deltagande företagens sida att hämma konkurrensen, utan det räcker att av-
talet får den effekten. Det är därvid tillräckligt att det är fråga om ett po-
tentiellt hämmande av konkurrensen. Kan man konstatera ett konkurrens-
hämmande syfte behöver man inte göra ett s.k. konkurrenstest, dvs. en be-
dömning av förfarandets negativa påverkan på konkurrensen. Man kommer
dock inte ifrån att göra en analys av om avtalets effekter påverkar konkur-
rensen på ett märkbart sätt (se nedan).
Som framhållits i avsnitt 5.1.1 torde det konkurrenstest som görs enligt
EG-rätten här vara av mer schablonmässig karaktär. Det är vid tillämp-
ningen av undantagsreglerna som bedömningen görs djupare och bredare.
Det är inte nödvändigt att det verkligen föreligger en konkurrenssitua-
tion när avtalet träffas för att avtalet skall omfattas av förbudet i denna
paragraf. Skulle det kunna förekomma konkurrens men möjligheten för
72
denna att träda i funktion begränsas genom avtalet kan detta vara tillräck- Prop. 1992/93:56
ligt.
En ytterligare forutsättning för att ett konkurrensbegränsande avtal etc.
skall falla under förbudet är att det hindrar, begränsar eller snedvrider
konkurrensen på ett märkbart sätt, dvs. har ekonomiska verkningar av nå-
gon betydelse. Samarbete mellan mindre eller medelstora företag där av-
talsproduktema, eller produkter som av konsumenterna uppfattas som lik-
värdiga och som tillverkas eller säljs av avtalsparterna, omfattar en mindre
del av den relevanta marknaden - omkring tio procent - torde normalt sak-
na betydelse för konkurrensen. Är det enbart fråga om mycket små företag
- företag med en årsomsättning under tio miljoner kr - som samarbeter
torde marknadsandelen kunna vara något högre än tio procent utan att sam-
arbetet faller under förbudet. Ingår däremot större foretag i samarbetet
torde det i allmänhet inte kunna hävdas att konkurrensen inte påverkas på
ett märkbart sätt, även om avtalsproduktema omfattar en mindre del av
den relevanta marknaden.
Det avgörande för om ett avtal etc. skall anses påverka konkurrensen på
ett märkbart sätt är alltså storleken på de samarbetande företagen och
marknadsandelen för avtalsproduktema. Ingenting hindrar Konkurrensver-
ket att efter modell från EG-kommissionens tillkännagivanden på detta
område utfärda allmänna råd och riktlinjer om verkets syn på frågan.
Begreppet relevant marknad är ett vedertaget och centralt begrepp inom
konkurrensrätten. Det är konkurrensen på den marknad som är relevant i
det enskilda fall som prövas som skall bedömas. Begreppet behandlas i
motiven till 19 §.
För att förbud skall råda for avtal etc. krävs slutligen att konkurrensen
på den svenska marknaden berörs. Det saknar därvid betydelse om de in-
blandande företagen har sitt säte i Sverige eller utomlands. Det avgörande
är att effekten av det konkurrensbegränsande avtalet etc. måste inträda på
den svenska marknaden. Den närmare avgränsningen av lagens tillämp-
ningsområde i det här avseendet får överlämnas till rättstillämpningen.
Praktiska och folkrättsliga regler sätter en gräns för extraterritoriell till-
lämpning av nationell lag.
I andra stycket räknas ett antal typer av avtal etc. upp som är förbjudna,
om de hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på den svenska
marknaden på ett märkbart sätt. Uppräkningen är inte uttömmande utan ut-
gör endast exempel.
Punkten 1
Prisöverenskommelser innebär till sin natur ett hämmande av konkurren-
sen, eftersom priset är det viktigaste medlet när det gäller att konkurrera.
Det finns därför anledning att se särskilt strängt på sådant samarbete. Av
lagtexten framgår detta av att även överenskommelser som indirekt fast-
ställer priser kan falla under förbudet i denna paragraf.
Punkten omfattar till en början horisontell prissamverkan, dvs. prissam-
arbete mellan företag i samma försäljnings- eller inköpsled. Samverkan
kan gälla hela priset eller bara en del av det. Det kan också gälla sam-
73
arbete i fråga om rabatter eller andra affärsvillkor. Konkurrensen kan Prop. 1992/93:56
också hämmas om samarbetet bara avser vissa basvärden från vilka indivi-
duella priser sedan beräknas.
Det saknar betydelse om samverkan mellan företagen sker direkt mellan
dem eller i en sälj organisation, inköpsorganisation eller motsvarande.
Samverkan mellan konkurrenter eller potentiella konkurrenter kan även
ske i en branschförening och därvid komma till uttryck i föreningens stad-
gar eller på annat sätt.
Avtalen etc. behöver inte vara bindande på så sätt att företagen måste
hålla ett visst pris för att falla under förbudet. Även rekommendationer om
priset - s.k. cirkaprislistor - kan vara förbjudna.
Också ren information om priser mellan konkurrenter kan vara förbju-
det. Det kan gälla även om informationen endast avser kostnader, framför
allt om man kan sluta sig till att det underliggande syftet är att försvaga
priskonkurrensen.
Andra typer av avtal som direkt eller indirekt kan begränsa priskonkur-
rensen är t.ex. avtal om att inte avvika från publicerade priser, inte ge
allmänheten kännedom om avvikelser från publicerade priser, inte ge annat
än kostnadsrelaterade rabatter eller att inte sälja "under kostnaderna".
Samarbete mellan företag i samband med anbudstävling i fråga om an-
budssumma, förskott eller kreditvillkor (s.k. anbudskarteller) omfattas
också av denna punkt, liksom avtal om att konsultationer skall ske innan
anbud lämnas.
Till förfaranden som kan vara förbjudna enligt punkten hör även vertika-
la avtal i form av s.k. bruttoprissättning.
Punkten 2
Produktionen kan begränsas eller kontrolleras genom flera olika typer av
avtal. Här kan nämnas avtal enligt vilka berörda företag endast får produ-
cera en viss mängd av en produkt, s.k. kvoter. Sådana avtal kan ofta inne-
hålla klausuler om skyldighet att betala vite vid överproduktion eller att fä
kompensation vid underproduktion.
Genom specialiserings- och rationaliseringsavtal, varigenom en avtalspart
åtar sig att producera vissa produkter medan den andra åtar sig att produ-
cera andra produkter, kan produktionen kontrolleras. Avtal om gemensam
produktion kan leda till att produktionen begränsas eller kontrolleras.
En särskild typ av avtal som kan leda till begränsningar i produktionen
är avtal om tekniska normer. Sådana avtal kan hindra avtalsparterna från
att sälja differentierade produkter. De kan också begränsa teknisk utveck-
ling. Lämnas emellertid avtalsparterna frihet att avvika från normen eller
att tillverka eller sälja produkter som avviker från denna torde avtalet
normalt vara tillåtet. Likaså om normerna är objektivt försvarliga med
hänsyn exempelvis till skyddet för konsumenterna.
Också marknaden kan begränsas eller kontrolleras på många sätt. Genom
exklusivavtal, varigenom vissa tillverkare åtar sig att bara leverera till
vissa grossister som i sin tur kan avtala att bara leverera till vissa återför-
säljare, blir hela distributionskedjan kontrollerad.
74
Vidare kan marknaden begränsas eller kontrolleras genom patentlicens- Prop. 1992/93:56
avtal eller återför sälj aravtal som föreskriver inom vilka områden licensta-
garen eller återförsäljaren får sälja.
Varumärkeslicenser som föreskriver för vilka typer av varor licenstaga-
ren får använda ett varumärke eller inom vilka geografiska områden han
får sälja de varor som varumärket avser, kan också innebära att marknaden
kontrolleras och begränsas. Likaså kan kollektiva bojkottaktioner leda till
att marknaden begränsas och kontrolleras.
Avtal som begränsar ett företags frihet att marknadsföra produkter kan
begränsa marknaden.
Samarbete i form av utjämning av förluster mellan företag vid exportför-
säljning kan innebära en begränsning av marknaden. Ett sådant samarbete
kan också indirekt påverka prissättningen och därför falla under punkten 1.
Forskning och utveckling är viktiga faktorer i konkurrensen. Genom att
företag kommer överens om att slå samman sina forsknings- och utveck-
lingsaktiviteter i en gemensam organisation kan forskning och utveckling
kontrolleras och begränsas. Innebär överenskommelsen att parternas frihet
begränsas eller att en part hindras att uppnå försteg framför andra avtals-
parter beträffande forskning och utveckling kan överenskommelsen vara
förbjuden. En omständighet att beakta vid bedömningen är också i vilken
mån överenskommelsen i konkurrenshänseende påverkar andra än avtals-
parterna.
Avtal om forskning och utveckling kan å andra sidan ofta leda till positi-
va effekter så att undantag enligt 8 § kan beviljas.
Genom sammanslagning av produktionsenheter kan investeringar kontrol-
leras.
Under denna punkt hör också överenskommelser mellan två eller flera
företag om att något av dem skall avstå från att lämna anbud vid en an-
budstävling.
Punkten 3
Överenskommelser om uppdelning av marknader är i allmänhet av den
naturen att de hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.
En uppdelning bland företag av marknader innebär ofta en kontroll av
produktionen eller marknaden och faller därför under punkten 2. Om
emellertid två eller flera företag startar ett gemensamt försäljningskontor
och kommer överens om i vilka proportioner försäljningen skall delas upp
mellan dem, så behöver detta inte alltid innebära att de kontrollerar eller
begränsar marknaden, även om de genom överenskommelsen delar upp
den mellan sig. Ett sådant förfarande kan därför omfattas av denna punkt.
Motsvarande kan gälla ett avtal mellan företag där inköp av varor delas
upp i kvoter, geografiska områden eller på något annat sätt.
Marknadsuppdelning kan också faktiskt uppstå genom licensavtal avse-
ende patent eller varumärken.
En uppdelning av marknaden kan vara både horisontell och vertikal. Ty-
per av horisontella avtal är sådana om uppdelning i kvoter, försäljnings-
områden eller kundkretsar mellan konkurrenter. Exempel på vertikal mark-
75
nadsuppdelning är begränsningar avseende produktion, det geografiska för- Prop. 1992/93:56
säljningsområdet eller kundkretsen i ett återforsäljaravtal mellan en till-
verkare och en grossist.
Punkten 4
Under denna punkt faller alla typer av diskriminerande åtgärder som är en
följd av avtal, beslut eller samordnat förfarande där två eller flera företag
är inblandade. Diskriminering kan ske på många olika sätt. Exempelvis
kan en säljare ta olika pris av olika köpare eller ge favörer till vissa köpa-
re men inte till andra, utan att detta motiveras av att köparna gör olika
prestationer i förhållande till säljaren i samband med affärerna. Den ytter-
sta formen av diskriminering är leveransvägran.
Punkten 5
Under denna punkt tas s.k. kopplingsförbehåll upp. Sådant föreligger
exempelvis om en köpare, licenstagare eller återförsäljare för att få rätt att
köpa en produkt måste acceptera även en annan produkt eller prestation
som han annars inte skulle vilja ha.
Under förutsättning att tilläggsprestationen till sin natur eller enligt han-
delsbruk har något samband med föremålet för avtalet kan dock koppling-
en vara tillåten. Det krävs då att grunden som sådan för att rättfärdiga ett
kopplingsförbehåll till sin natur inte strider mot paragrafens första stycke.
Exempelvis kan ett konkurrensbegränsande handelsbruk inte tjäna som
grund för att tillåta ett kopplingsförbehåll. I allmänhet bör endast starka
kvalitets- eller tekniska skäl kunna leda till att det skall anses föreligga ett
naturligt samband mellan huvudprodukten och den kopplade produkten.
Under denna punkt faller liksom under övriga punkter såväl horisontella
som vertikala avtal.
7 § Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 § är ogiltiga.
Enligt denna paragraf är avtal eller avtalsvillkor som omfattas av för-
budet i 6 § ogiltiga.
Enligt 3 § tredje stycket skall vad som sägs om avtal tillämpas också på
beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden av före-
tag. Ett samordnat förfarande ger emellertid inte upphov till sådana rättsli-
ga verkningar att ogiltighetsregeln i denna paragraf kan bli tillämplig.
Motsvarande gäller beslut som inte är rättsligt bindande. Bestämmelsen i
denna paragraf har därför betydelse bara när det gäller avtal och rättsligt
bindande beslut.
Ogiltigheten fordrar inget föregående beslut om att avtalet eller beslutet
är förbjudet. Den inträder när avtalet sluts och drabbar även sådana avtal
som anmälts enligt 9 § eller som synes anmälningsbefriade, om det vid en
prövning skulle visa sig att avtalen i själva verket är förbjudna enligt 6 §.
76
Ogiltigheten innebär att avtalet eller beslutet inte kan göras gällande en-
ligt sitt innehåll. En allmän domstol kan alltså inte döma till fullgörelse av
avtalet eller beslutet.
Eftersom det många gånger kan råda osäkerhet om ett avtal som anmälts
kommer att erhålla undantag, kan det vara lämpligt att en domstol som i
ett mål har att pröva giltigheten av avtalet vilandeförklarar målet i avvak-
tan på Konkurrensverkets beslut med anledning av anmälan.
Bara det avtalsinnehåll som är förbjudet enligt 6 § drabbas av ogiltig-
het. Fråga om att jämka andra avtalsvillkor eller att lämna hela avtalet
utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen eller enligt förutsättningsläran
kan bli aktuell, om ogiltigheten träffar ett avtalsvillkor som är av betydelse
for andra delar av avtalet.
När det gäller avtal som föreligger när denna lag träder i kraft finns
vissa särskilda regler om ogiltighet i punkten 3 ikraftträdande- och över-
gångsbestämmelserna.
Prop. 1992/93:56
Beslut om undantag
8 5 Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta om undantag
från förbudet i 6 § för ett avtal som
1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till
att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,
2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som
därigenom uppnås,
3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nöd-
vändiga for att uppnå målet i 1 och,
4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen
ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.
Ett avtal, beslut eller samordnat förfarande som omfattas av förbudet i
6 § kan genom beslut av Konkurrensverket undantas från förbudet. Detta
förutsätter att avtalet etc. har anmälts till Konkurrensverket enligt 9 §. Ett
beslut om undantag innebär att ett i och för sig förbjudet förfarande blir
tillåtet och inte drabbas av ogiltighet eller kan föranleda skadeståndsskyl-
dighet. Endast Konkurrensverket - och Stockholms tingsrätt i de fall som
avses i 15 § - har befogenhet att meddela undantag, men verkets beslut kan
överprövas av tingsrätten. Omfattas ett avtal etc. inte av förbudet i 6 §
behöver någon anmälan inte göras. Med hänsyn till de olägenheter som
kan inträffa om avtalet etc. omfattas av förbudet torde dock anmälan böra
ske i tveksamma fall.
En betydande del av de avtal som är berättigade till undantag enligt
denna paragraf avses omfattas av gruppundantag enligt 17 §. Ett individu-
ellt beslut om undantag kommer därför bara att behöva sökas beträffande
sådana avtal som inte kommer att omfattas av gruppundantag.
För att ett avtal etc. skall undantas från förbudet måste alla de i paragra-
fen angivna punkterna vara för handen. Fördelarna med avtalet måste
objektivt sett överväga de nackdelar för konkurrensen som avtalet kan in-
77
nebära. Förutsättningarna för undantag är emellertid relativt allmänt håll- Prop. 1992/93:56
na, vilket innebär att Konkurrensverket vid sin bedömning av ett samarbete
har en betydande marginal.
Specialisering savtal och forsknings- och utvecklingsavtal kan förbättra
produktionen genom att leda till minskade produktionskostnader eller ökad
produktivitet. Parterna kan exempelvis få möjlighet att koncentrera sin
tillverkning eller producera i längre serier. Avtalen kan också innebära
ökad automatisering och undvikande av dubbla utvecklingskostnader. Avtal
om gemensam produktion kan ha liknande effekter.
Exklusiva återförsäljaravtal och specialiseringsavtal kan förbättra distri-
butionen, exempelvis genom att leda till lägre distributionskostnader, bättre
organiserad marknadsföring, bättre tillgång till marknaden eller bättre ser-
viceförhållanden. Även selektiva distributionssystem kan ha positiv inver-
kan på distributionen genom att försäljning och service rationaliseras.
Tekniskt framåtskridande kan främjas av forsknings- och utvecklingsav-
tal, specialiseringsavtal, patentlicensavtal och know-how-licensavtal ge-
nom att företagen får möjlighet att koncentrera sina resurser.
Ekonomiskt framåtskridande kan främjas genom rationaliseringar till
följd av specialiseringsavtal. Exklusiva patent- och know-how-licensavtal
kan bidra till såväl ekonomiskt som tekniskt framåtskridande genom att
möjliggöra utnyttjande av nya tillverkningstekniker. Ekonomiskt framåt-
skridande kan också främjas genom avtal om samordnade investeringar.
Sådana avtal kan göra att man undviker förlustprojekt, minskar kostnader-
na och möjliggör för en ny industri att utvecklas på ett sunt ekonomiskt
sätt.
Positiva effekter för konsumenterna kan exempelvis vara lägre priser,
förbättrade leveranser, bättre service, introducering av nya eller bättre
produkter på marknaden eller ökat utbud av varor eller tjänster. Med kon-
sumenter avses här inte bara vad man i dagligt tal menar med konsumen-
ter, utan också slutanvändare inom industrin och köpare som avser att sälja
produkterna vidare.
Även om avtalet etc. skulle ha de positiva bruttoeffekter som anges i
punkterna 1 och 2, är detta emellertid inte tillräckligt för att undantag skall
beviljas. Det krävs därutöver att avtalet etc. inte medför konkurrensbe-
gränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de positiva verkningarna
av avtalet. För att uppnå de positiva verkningarna av ett specialiserings-
avtal behöver en avtalspart exempelvis inte nödvändigtvis vara förhindrad
att köpa på annat håll, där han kan uppnå bättre villkor. Vidare krävs att
avtalet etc. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen
ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.
Det anförda innebär sammantaget att undantag inte kan beviljas, om inte
ett konkurrenstest ger vid handen att det finns tillräcklig konkurrens på den
relevanta marknaden från andra företag. Hänsyn skall därvid också tas till
importkonkurrens. Finns det inte tillräcklig konkurrens tillförsäkras konsu-
menterna inte en skälig andel av vinsten. Självfallet måste det för att vinst
skall föreligga röra sig om samhällsekonomiskt positiva nettoeffekter.
Företag med en dominerande ställning på marknaden torde sällan kunna
uppfylla förutsättningarna för undantag. I mycket speciella fall torde emel-
78
lertid även foretag med en betydande marknadsmakt eller hög omsättning Prop. 1992/93:56
kunna erhålla undantag för konkurrensbegränsande samarbete. Här avses
främst s.k. kriskartell fall i lägen där omstrukturering eller specialisering är
nödvändig för att komma till rätta med en överproduktion som långsiktigt
är samhällsekonomiskt skadlig. Men det kan också gälla fall där det ford-
ras så höga kapitalkostnader att utveckla nya produkter att inte ens stora
foretag klarar detta själva.
I huvudsak är dock bestämmelsen inriktad på samverkan mellan mindre
och medelstora företag som stärker deras konkurrenskraft mot större före-
tag på marknaden. Sådant samarbete leder ofta till sådana positiva effekter
som berättigar till undantag. Normalt får då samarbetet inte omfatta för
stor del av marknaden. Är emellertid samarbetet mer begränsat såväl tids-
mässigt som produktmässigt, exempelvis tillfälliga priskampanjer, torde
kravet på att samarbetet inte får omfatta för stor del av marknaden kunna
sättas lägre. Ett oeftergivligt krav i dessa fall är dock att det måste finnas
kvar en fungerande konkurrens på marknaden.
Vid prövningen enligt denna paragraf måste hänsyn också tas till en
näringsgrens speciella natur. På jordbruksområdet är det naturligt och
oftast nödvändigt för deras överlevnad att enskilda, mindre jordbrukare
och andra liknande primärproducenter sluter sig samman i primärforening-
ar såvitt avser produktion eller försäljning av jordbruksprodukter, utnytt-
jande av gemensamma anläggningar för lagring, behandling eller förädling
av jordbruksprodukter. När det gäller sådan samverkan mellan medlem-
marna inom en primärförening torde den i många fäll omfattas av förbu-
det i 6 § men sammantaget ha sådana positiva effekter att den bör kunna
kvalificera for undantag.
Förhållandet mellan den enskilde jordbrukaren eller råvaruproducenten
som leverantör och primärföreningen som köpare får dock inte innehålla
faktorer som förhindrar eller försvårar rörlighet för medlemmarna, ex-
empelvis att sälja sina produkter till andra köpare eller bli medlem i en
annan primärförening. Samarbetet får inte heller vara av den karaktären att
det hindrar eller försvårar utomstående fÖrädlingsverksamhet eller försvå-
rar for jordbrukare eller råvaruproducenter som står utanför samarbetet i
en primärförening. Innehåller samarbetet faktorer av nu berört slag är
risken stor att konkurrensen på marknaden helt sätts ur spel. De torde inte
heller vara nödvändiga för att uppnå de positiva verkningarna av samarbe-
tet.
På den svenska marknaden finns former för samarbete mellan företag
som i viss mån kan sägas vara specifikt svenska företeelser och som har
stor betydelse for konkurrensförhållandena. Det är t.ex. här i landet van-
ligt att fristående detaljister samverkar i frivilliga kedjor. Sådant samarbete
är inte lika vanligt förekommande inom EG och har inte där samma bety-
delse för konkurrensförhållandena.
För att enskilda, mindre företag skall kunna fungera effektivt och vara
allvarliga konkurrenter till större företag med fler driftsställen är det ofta
nödvändigt att de samverkar på många olika områden. Sådant samarbete
kan alltså ha positiva effekter för konkurrensen i och med att det ger möj-
ligheter för mindre företag att kunna konkurrera effektivt med större före-
79
tag. I många fall torde samarbetet vara av den beskaffenheten att det om-
fattas av förbudet i 6 § men sammantaget ha sådana positiva effekter att
det bör kunna kvalificera for undantag.
Samarbetet får dock inte omfatta en alltför stor del av den relevanta
marknaden utan det måste finnas kvar en fungerande konkurrens. Samarbe-
tet får vidare inte innehålla moment som innebär att onödiga restriktioner
läggs på företagens marknadsuppträdande.
Vid den praktiska tillämpningen av denna paragraf måste först konstate-
ras att avtalet etc. är förbjudet enligt 6 §. När det sedan gäller att påvisa
de positiva verkningarna av avtalet och att dessa kommer konsumenterna
till del ligger den primära bevisbördan på de berörda företagen. Det är
dock här inte fråga om någon "tung" bevisbörda för företagen. Exempelvis
torde det inte föreligga några svårigheter att påvisa att ett produktionssam-
arbete leder till lägre produktionskostnader för företagen. Finns det sedan
tillräcklig konkurrens kvar på marknaden också över tid i ett långsiktigt
perspektiv torde man normalt kunna hävda att kostnadssänkningarna kom-
mer konsumenterna till del i form av lägre priser.
Prop. 1992/93:56
9 § Om ett företag vill att undantag enligt 8 § skall beviljas, skall det
anmäla avtalet till Konkurrensverket.
Konkurrensverket får inte besluta om undantag innan företaget har
gjort en sådan anmälan.
För att undantag från förbudet i 6 § skali kunna beviljas måste enligt
paragrafens första stycke avtalet etc. anmälas till Konkurrensverket. An-
mälan får den effekten för det fall undantag inte medges att konkurrensska-
deavgift i regel inte kan påföras för åtgärder som har vidtagits från tid-
punkten för anmälan till dess beslut meddelas med anledning av anmälan,
om åtgärderna ligger inom ramen för vad som anges i anmälan.
Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en anmälan
avses komma att meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndi-
gande, Konkurrensverket. En anmälan kan inte anses vara gjord, innan alla
uppgifter som krävs har kommit in till Konkurrensverket.
Enligt andra stycket kan Konkurrensverket inte fatta beslut om undantag
utan att en anmälan har gjorts.
80
10 | I ett beslut om undantag enligt 8 § skall det anges från vilken
tidpunkt undantaget gäller. Denna tidpunkt får sättas tidigare än
tidpunkten för beslutet.
Beslutet skall gälla for en bestämd tid och får förenas med villkor
och ålägganden.
11 5 Ett beslut om undantag enligt 8 § får förnyas om där angivna
förutsättningar fortfarande är uppfyllda.
Enligt 10 § skall ett beslut om undantag innehålla uppgift från vilken
tidpunkt undantaget skall gälla. Beslutet kan ges retroaktiv verkan.
Huvudregeln bör vara att undantag skall gälla från tidpunkten för av-
talets ingående. Men om avtalet behöver ändras i något avseende för att
undantag skall kunna beviljas, kan det finnas anledning att låta beslutet
gälla bara från tidpunkten för ändringen. Blir förfarandet hos Konkurrens-
verket onödigt utdraget tidsmässigt och detta beror på sökanden, kan det
också finnas anledning att frångå huvudregeln. Likaså om företagen dröjer
väldigt lång tid med att anmäla avtalet till Konkurrensverket.
Tidpunkten från när ett beslut om undantag gäller är viktig, eftersom det
har betydelse för möjligheten att hos domstol genomdriva fullgörelse av
avtalet. Ett avtal som omfattas av 6 § och för vilket undantag inte gäller är
ju ogiltigt enligt 7 §. Det är därför viktigt för parterna i ett avtalsförhållan-
de att anmälan om undantag görs skyndsamt. Beträffande s.k. gamla avtal,
dvs. avtal som föreligger när lagen träder i kraft, finns särskilda ogiltig-
hetsregler i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Beslutet skall gälla för en bestämd tid som fastställs av Konkurrensver-
ket. Beslut som gäller tills vidare kan alltså inte meddelas. Om Konkur-
rensverket anser det nödvändigt får beslutet förenas med villkor eller
ålägganden. Uppfyller företagen inte ett villkor som har ställts upp gäller
inte undantaget. Följs inte ett åläggande har Konkurrensverket möjlighet
att enligt 12 § första stycket 2 återkalla undantaget.
Enligt 11 § får Konkurrensverket förnya ett beslut, om förutsättningarna
for att meddela undantag fortfarande är uppfyllda.
Återkallelse eller ändring av beslut om undantag
12 5 Konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undan-
tag, om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats
i något väsentligt avseende,
2. de som beslutet gäller bryter mot något åläggande som har
angetts i beslutet,
3. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
4. de som beslutet gäller missbrukar undantaget.
I de fall som avses i första stycket 2-4 får beslutet återkallas med
retroaktiv verkan.
6 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56
Prop. 1992/93:56
81
Ett beslut om undantag innebär att förfarandet inte längre är förbjudet Prop. 1992/93:56
enligt 6 § och att några åtgärder enligt lagen inte kan riktas mot förfaran-
det.
Beslutet kan dock enligt paragrafens första stycke återkalla* av Konkur-
rensverket under vissa särskilt angivna förutsättningar.
Av punkten 1 följer att inte alla förändringar utgör skäl för ett nytt ställ-
ningstagande. De nya omständigheterna skall vara av saklig betydelse och
ha en viss tyngd.
Enbart det förhållandet att beslutet är oriktigt till följd av en rättslig
felbedömning kan inte anses utgöra skäl för att ändra eller återkalla beslu-
tet; inte heller en dom av Marknadsdomstolen som innebär ändring av
praxis.
Enligt punkten 2 kan beslutet ändras eller återkallas om de som berörs
av beslutet bryter mot något åläggande som har tagits in i beslutet Det
kan röra något som företagen skall göra, t.ex. lämna information om vissa
förhållanden.
Punkten 3 avser såväl det fallet att medvetet oriktiga uppgifter har läm-
nats som att ett sådant vilseledande inte har förekommit. Det krävs att den
oriktiga uppgiften har haft betydelse för beslutet. Felaktigheter som inte
har inverkat på beslutet hör inte hit. Med oriktiga uppgifter avses även
ofullständiga uppgifter.
Enligt punkten 4 kan återkallelse eller ändring ske om företagen skulle
missbruka undantaget, exempelvis genom att inte tillämpa detta i enlighet
med de uppgifter som har angetts i anmälan.
Bortsett från situationen då omständigheterna har förändrats (punkten 1),
får Konkurrensverket enligt andra stycket återkalla beslutet med retroaktiv
verkan. Framför allt i det fallet oriktiga uppgifter har lämnats uppsåtligen
eller av grov vårdslöshet bör huvudregeln vara att återkallelse sker med
retroaktiv verkan för hela den period som beslutet omfattar.
Undantag dd beslut inte meddelas inom viss tid
13 5 Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom tre månader från det att anmälan kom in till
verket, skall undantag från förbudet i 6 § anses beviljat i enlighet
med anmälan for en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet
ingicks.
Detta gäller inte om Konkurrensverket inom tremånadersfristen
gör invändning mot avtalet.
14 § Konkurrensverket får återkalla undantaget för ett avtal för vilket
undantag beviljats enligt 13 §, om avtalet har följder som är oförenli-
ga med 8 §.
För att skapa möjligheter för företagen att få snabba besked i frågor som
rör undantag, föreskrivs i 13 § att om Konkurrensverket inte fattat beslut
med anledning av en anmälan inom tre månader från det anmälan kom in
82
till verket, så skall undantag anses beviljat i enlighet med anmälan för en Prop. 1992/93:56
tid av fem år räknat från det avtalet ingicks. Konkurrensverket har dock
möjlighet att förhindra detta genom att inom tremånadersfristen göra in-
vändning mot avtalet. Verket bör ange skälen för sin invändning, t.ex var-
för avtalet enligt verkets mening inte bör beviljas undantag eller att an-
mälan behöver utredas ytterligare.
Enligt 14 i kan Konkurrensverket återkalla undantaget beträffande ett
avtal för vilket undantag skall anses beviljat enligt 13 §. Återkallelse kan
ske om avtalet skulle ha verkningar eller följder som är oförenliga med
vad som sägs i 8 § (jmf 18 §). Återkallelsen kan inte ges retroaktiv ver-
kan.
Undantag meddelade av Stockholms tingsrätt
15 § Stockholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enligt 23
§, på yrkande av en part besluta om undantag enligt 8 § för ett avtal
som är förbjudet enligt 6 § men som uppfyller förutsättningarna för
undantag enligt 8 §. Därvid tillämpas 10 §.
16 § Konkurrensverket får förnya, återkalla eller ändra ett beslut
enligt 15 §. Därvid tillämpas 11 och 12 §§.
75 § ger möjlighet för Stockholms tingsrätt att i ett mål där ett företag
för talan mot ett annat företag om åläggande enligt 23 § meddela beslut
om undantag, om det yrkas i målet och förutsättningarna i 8 § är uppfyll-
da. Det skall alltså vara fråga om ett avtal som väl är konkurrensbegrän-
sande enligt 6 § men inte desto mindre uppfyller förutsättningarna för
undantag enligt 8 §. Även när ett beslut av Konkurrensverket om åläggan-
de har överklagats, finns denna möjlighet för domstolen. Meddelar dom-
stolen ett sådant beslut behöver alltså de berörda företagen inte anmäla
avtalet etc. till Konkurrensverket för att erhålla undantag från förbudet.
För ett sådant beslut gäller vad som föreskrivs i 10 §, dvs. undantag
skall gälla för en bestämd tid och får ges retroaktiv verkan. Beslutet får
också förenas med villkor och ålägganden.
Även beträffande ett beslut om undantag som har meddelats enligt 15 §
gäller enligt 16 § att Konkurrensverket får förnya ett sådant beslut, om
förutsättningarna i 8 § fortfarande är uppfyllda. Verket får också återkalla
eller ändra beslutet under de förutsättningar som anges i 12 §.
83
Prop. 1992/93:56
Gruppundantag
17 § Undantag från förbudet i 6 § gäller för sådana grupper av avtal
som uppfyller förutsättningarna i 8 § (gruppundantag).
Sådana grupper av avtal som avses i första stycket anges i verk-
ställighetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.
Avtal som omfattas av ett gruppundantag behöver inte anmälas
enligt 9 § för att beviljas undantag. Sådana avtal får dock anmälas.
18 § Konkurrensverket får återkalla det undantag som gäller for ett
avtal på grund av gruppundantag, om avtalet har följder som är oför-
enliga med 8 §.
Av 7 7 § första stycket - som har utformats annorlunda än i lagrådsremis-
sen på grund av påpekande från Lagrådet - framgår att undantag från för-
budet i 6 § gäller för sådana kategorier av avtal som uppfyller förutsätt-
ningarna för undantag i 8 §. Sådana kategorier av avtal skall anges av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i verkställig-
hetsföreskrifter.
Avtal som omfattas av ett gruppundantag behöver enligt 17 § andra
stycket inte anmälas till Konkurrensverket för att undantag skall gälla. Om
avtalet omfattas av ett gruppundantag får företagen avgöra på egen risk.
Råder det osäkerhet finns det emellertid inget som hindrar att individuellt
undantag söks.
Ett avtal som omfattas av ett gruppundantag är giltigt från tidpunkten då
det slöts. I ett mål om ogiltighetstalan - liksom om skadestånd - kan en
allmän domstol få pröva om ett avtal omfattas av ett gruppundantag eller
inte.
Enligt 18 § kan Konkurrensverket återkalla undantaget beträffande ett
avtal som omfattas av ett gruppundantag. Genom ett sådant beslut hävs det
skydd som gäller för ett avtal på grund av gruppundantaget.
Återkallelse kan ske om avtalet, trots att det uppfyller alla krav som
ställs upp i en gruppundantagsförordning, ändå skulle ha verkningar eller
följder som är oförenliga med vad som sägs i 8 §.
En återkallelse enligt 18 § kan inte ges retroaktiv verkan, utan den har
bara verkan for framtiden.
84
Prop. 1992/93:56
Missbruk av dominerande ställning
19 5 Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande
ställning på den svenska marknaden är förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller för-
säljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,
2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till
nackdel for konsumenterna,
3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom
vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar
sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt han-
delsbruk har något samband med föremålet for avtalet.
Enligt paragrafens första stycke förbjuds missbruk av en dominerande
ställning på den svenska marknaden. För att ett förfarande skall vara för-
bjudet krävs alltså att ett eller flera företag dels har en dominerande ställ-
ning på marknaden, dels missbrukar denna ställning. Såväl den domineran-
de ställningen som missbruket skall avse den svenska marknaden.
För att kunna avgöra om ett företag har en dominerande ställning måste
man först bestämma den relevanta marknaden. Vid denna marknadsav-
gränsning bestämmer man dels produktmarknaden, dels den geografiska -
marknaden.
Avgörande vid bedömningen av produktmarknaden är produktens utbyt-
barhet. Produkter som är inbördes utbytbara med hänsyn till egenskaper,
pris, användning, konsumenters och andra avnämares uppfattning och fak-
tiska substitutionsmöjligheter m.m. tillhör samma produktmarknad. Be-
tydelse vid bedömningen har också frågan om det finns produkter som inte
är utbytbara men som snabbt kan förändras så att de kommer att tillhöra
samma produktmarknad.
Vid bestämningen av den geografiska marknaden har bl.a. transportmöj-
ligheter och transportkostnader betydelse.
En dominerande ställning har av EG-domstolen beskrivits som en stark
ekonomisk ställning hos ett företag som gör det möjligt för företaget att
hindra att effektiv konkurrens upprätthålls på en relevant marknad genom
att medge företaget att i avsevärd utsträckning agera oberoende av sina
konkurrenter och kunder och i sista hand konsumenterna. En dominerande
ställning grundas i regel på ett flertal omständigheter som, tagna för sig,
inte nödvändigtvis behöver vara avgörande. Särskilt viktig är dock före-
tagets marknadsandel. I det sammanhanget tillmäts även konkurrerande fö-
retags marknadsandelar betydelse. En hög marknadsandel får mindre bety-
delse om företaget möter konkurrens från ett eller flera andra företag med
stor marknadsandel.
Av hittillsvarande praxis i EG-rätten bör man kunna dra den slutsatsen
att en marknadsandel understigande 30 procent inte tyder på en domineran-
85
de ställning annat än under exeptionella omständigheter och i ljuset av Prop. 1992/93:56
andra faktorer. Även procenttal mellan 30 och 40 ligger under den nivå
som tyder på dominans. Procental över 40 procent förefaller dock vara
beaktansvärda och tydliga tecken på dominans. EG-domstolen har i ett fall
(mål 62/86 AKZO chemie BV ./. Kommissionen) funnit att 50 procents
marknadsandel skapar en presumtion för att företaget i fråga har en mark-
nadsdominerande ställning. Skulle marknadsandelen överstiga 65 procent
torde presumtionen för marknadsdominans bli nästan omöjlig att kullkasta,
särskilt om de konkurrerande företagen är relativt små eller av mindre
betydelse.
Andra faktorer som har betydelse vid bedömningen av om marknadsdo-
minans föreligger är exempelvis finansiell styrka, inträdeshinder till mark-
naden, tillgång till insatsvaror, patent och andra immaterialrättigheter,
teknologi och annan kunskapsmässig överlägsenhet.
Principen om den ekonomiska enheten gäller också vid tillämpningen av
denna paragraf. En dominerande ställning kan alltså innehas av flera före-
tag tillsammans som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på
något annat sätt, förutsatt att de i praktiken inte har någon inbördes eko-
nomisk frihet.
Av lagtexten följer att även den situationen att flera företag tillämpar ett
gemensamt förfarande utan att ha sådan intressegemenskap kan falla in
under bestämmelsen, om de tillsammans har en dominerande ställning.
Också det fallet att ett företag har en dominerande ställning men denna
ställning utnyttjas inte bara av det dominerande företaget utan även av ett
annat företag som inte har en dominerande ställning omfattas formellt av
bestämmelsen.
Att ett företag innehar en dominerande ställning på marknaden är inte i
sig tillräckligt för att paragrafens förbud skall slå till. Några invändningar
kan exempelvis inte riktas mot företag eller koncerner som av egen kraft
skapar en dominerande ställning på marknaden, om det sker på grund av
företagets egen skicklighet eller på grund av att dess produkter är bättre än
konkurrenternas. Invändningar kan inte heller riktas mot en situation där
ett innehav av en immateriell ensamrätt, t.ex. patent eller upphovsrätt,
skapar ett slags monopol på ett närmare avgränsat område. Vad som för-
bjuds är bara missbruk av en dominerande ställning.
Andra stycket innehåller en uppräkning av vad som kan vara missbruk
enligt paragrafen. Uppräkningen är inte uttömmande utan utgör bara ex-
empel på förfaranden där sannolikheten är särskilt stor att förfarandet har
negativ verkan på konkurrensen och alltså utgör missbruk. Dessa har fått
vertikal karaktär. Även horisontella förfaranden omfattas dock av förbudet.
Det ställs inte upp något krav på uppsåtligt handlande.
Punkten 1
Frånvaron av en effektiv konkurrens kan leda till att ett dominerande före-
tag underlåter att i kostnadsbesparande syfte rationalisera sin verksamhet.
Priserna blir därmed högre än vid en effektiv konkurrens. Vidare kan en
dominerande ställning medföra att företaget tar ut ett visst överpris, s.k. Prop. 1992/93:56
monopolvinst.
I ett fall där EG-kommissionen kunnat konstatera att priserna på samma
slags produkt varierade kraftigt mellan olika medlemsländer har EG-dom-
stolen funnit att priset i vissa fall varit överdrivet högt. Ett pris har också
ansetts kunna vara oskäligt högt i förhållande till varans "ekonomiska vär-
de". I ett sådant fall har överträdelse av förbudet ansetts kunna föreligga
utan att någon effekt på konkurrensen påvisats.
Till denna punkt hör också situationer där ett dominerande företag till-
ämpar priser som ligger under vad företaget normalt skulle behöva för
kostnadstäckning och vinst, s.k. underprissättning, för att "slå ut* konkur-
renter eller för att hindra eller försvåra för konkurrenter att komma in på
marknaden. I det tidigare nämnda avgörandet från EG-domstolen (mål
62/86 AKZO chemie BV ./. Kommissionen) fann domstolen att priser som
är lägre än den genomsnittliga rörliga kostnaden, och genom vilka ett
dominerande företag försöker eliminera en konkurrent, utgjorde missbruk
av den dominerande ställningen. Domstolen uttalade vidare att priser som
är lägre än den genomsnittliga totala kostnaden, dvs. summan av de fasta
och rörliga kostnaderna, men högre än den genomsnittliga rörliga kostna-
den, också fick anses utgöra missbruk, när de utgjorde en del i en plan
som hade till syfte att eliminera en konkurrent. Sådana priser kan nämli-
gen enligt domstolen få bort företag från marknaden som kanske är lika
effektiva som det dominerande företaget, men som på grund av sin svagare
ekonomiska ställning är ur stånd att motstå en sådan konkurrens.
Punkten omfattar inte bara oskäliga försäljningspriser utan också oskäli-
ga inköpspriser och andra affärsvillkor.
Det kan också vara fråga om missbruk av dominerande ställning när ett
företag som innehar en immaterialrätt utövar sin ensamrätt på så sätt att
oskäliga priser tas ut for produkter som skyddas av immaterialrätten.
Punkten 2
Produktion och marknader kan begränsas genom exklusivavtal och liknan-
de förfaranden som binder leverantörer och distributionskanaler. Vanligt
förekommande är avtal, varigenom en återförsäljare får ensamrätt till för-
säljning av en viss produkt. Om återförsäljaren åtar sig att inte föra kon-
kurrerande produkter foreiigger ett dubbelsidigt exklusivavtal. Därmed är
denne återförsäljare stängd som kanal ut på marknaden för det domineran-
de företagets konkurrenter.
Till denna punkt hör också säljvägran. En säljvägran kan leda till att
marknaden eller produktionen begränsas till nackdel för konsumenterna.
Punkten 3
Under denna punkt faller diskriminering i fråga om pris, rabatt eller andra
affärsvillkor. Prisdifferentiering av ett dominerande företag kan dock vara
godtagbar om prisskillnaden mellan olika köpare motsvarar den skillnad i
kostnad som uppstår for säljare genom köparnas olika sätt att köpa. En
87
kvantitetsrabatt som varierar med orderstorleken och som är anpassad till Prop. 1992/93:56
faktiska, konstaterade skillnader i köparnas prestationer kan därför vara
godtagbar.
Diskriminering i fråga om annat än pris eller rabatt kan gälla t.ex. krav
på betalning i förskott. Här måste det dock finnas utrymme för att beakta
bl.a. hänsyn till affarsrisk.
Punkten 4
Denna punkt rör bl.a. användning av s.k. kopplingsförbehåll. Det kan vara
fråga om att det dominerande företaget utnyttjar sin starka position i fråga
om en viss produkt till att kräva att köpare av produkten även förvärvar en
annan produkt, som inte har ett naturligt eller sakligt samband med den
första produkten och beträffande vilken företagets ställning kanske inte är
lika stark. Kravet kan även avse andra biförpliktelser.
Det kan också vara fråga om missbruk i paragrafens mening om en do-
minerande leverantör binder köpare till sig genom s.k. trohetsrabatter. En
effekt av sådana rabatter kan bli att styckepriset för den till kunden sist
sålda kvantiteten av en vara blir lägre än det genomsnittliga styckepris som
kunden får betala till samma leverantör. Sådana rabatter kan försvåra för
kunder till den dominerande leverantören att köpa även från andra leveran-
törer. Konkurrenter till den dominerande leverantören som vill sälja mind-
re kvantiteter till dennes kunder behöver bjuda under inte bara den domi-
nerande leverantörens genomsnittliga styckepris utan även det rabatterade
priset på dennes sist sålda kvantitet.
Icke-ingripandebesked
20 § Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett
avtal eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i 6 eller 19
§ enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller som annars är
tillgängliga för verket och att det därför inte finns anledning för ver-
ket att ingripa enligt denna lag (icke-ingripandebesked).
Ett sådant beslut utgör hinder för Konkurrensverket att besluta om
ålägganden enligt 23 § första stycket eller föra talan om konkurrens-
skadeavgift enligt 26 §.
Om osäkerhet råder huruvida ett avtal etc. faller under förbudet i 6 §
eller huruvida ett förfarande är förbjudet enligt 19 §, finns enligt paragra-
fens första stycke möjlighet att hos Konkurrensverket ansöka om en förkla-
ring att Konkurrensverket inte anser att avtalet eller förfarandet är förbju-
det enligt nämnda paragrafer. I motsats till ett beslut om undantag gäller
ett beslut om icke-ingripandebesked tills vidare.
88
Ett beslut om icke-ingripandebesked skall i första hand grundas på de
uppgifter företaget lämnar i sin ansökan. Inget hindrar emellertid Konkur-
rensverket från att beakta förhållanden som på annat sätt är kända.
Genom att ett företag samtidigt söker både icke-ingripandebesked och
undantag från förbudet i 6 §, ges Konkurrensverket möjlighet att i ett
sammanhang bedöma ett avtals förenlighet med lagen.
Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en ansökan
avses komma att meddelas av regeringen eller, efter bemyndigande av re-
geringen, Konkurrensverket.
En ansökan kan inte anses gjord, innan alla uppgifter som krävs har
kommit in till Konkurrensverket. Denna tidpunkt har betydelse, eftersom
konkurrensskadeavgift i regel inte kan påföras för åtgärder som har vid-
tagits från tidpunkten for ansökan till dess beslut meddelas med anledning
av ansökan, om åtgärderna ligger inom ramen för vad som anges i ansö-
kan.
Av andra stycket följer att ett beslut om icke-ingripandebesked utgör hin-
der för Konkurrensverket att besluta om åläggande enligt 23 § första styck-
et eller föra talan om påförande av konkurrensskadeavgift enligt 26 §. Be-
slutet hindrar inte företag från att föra talan om åläggande enligt 23 §
andra stycket eller skadestånd enligt 33 §. Det är inte heller som ett beslut
om undantag bindande för domstolarna i en civilprocess om ogiltighet eller
skadestånd, utan har i sådana processer bara bevisverkan.
Prop. 1992/93:56
21 5 Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt 20 §, om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats
i något väsentligt avseende,
2. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
3. Marknadsdomstolen ändrar rättstillämpningen så, att det klart
framgår att avtalet eller förfarandet som omfattas av beslutet faller
under förbuden i 6 eller 19 §.
Enligt paragrafen kan ett beslut om icke-ingripandebesked återkallas av
Konkurrensverket under vissa förutsättningar.
Enligt punkten 1 är återkallelse möjlig vid väsentligt ändrade förhållan-
den. De nya omständigheterna skall vara av saklig betydelse och ha en viss
tyngd.
Punkten 2 avser såväl det fallet att medvetet oriktiga uppgifter har läm-
nats som att sådant vilseledande inte har förekommit. Det krävs att den
oriktiga uppgiften haft betydelse for beslutet. Felaktigheter som inte in-
verkat på beslutet hör inte hit. Med oriktiga uppgifter avses även ofull-
ständiga uppgifter.
Punkten 3 avser det fallet där Marknadsdomstolen ändrar praxis så, att
det klart framgår att det förfarande som omfattas av beslutet i belysning av
den nya praxisen är förbjudet. Enbart det förhållandet att beslutet är orik-
tigt till följd av en rättslig felbedömning utgör däremot inte skäl för åter-
kallelse.
89
Prop. 1992/93:56
Handläggningsregel för Konkurrensverket
22 § Så snart en anmälan enligt 9 § eller en ansökan enligt 20 § som
rör ett avtal har kommit in till Konkurrensverket skall verket ge de
parter i avtalet som inte är sökande tillfälle att yttra sig över anmälan
eller ansökan.
För handläggningen hos Konkurrensverket gäller förvaltningslagen
(1986:223, ändrad senast 1992:353). Därutöver gäller enligt denna para-
graf en specialregel då anmälan för undantag och ansökan om icke-ingri-
pandebesked görs.
Den som gör en sådan anmälan eller ansökan måste givetvis vara part i
avtalet eller det samordnade förfarandet. Anmälan eller ansökan kan men
behöver inte göras av alla avtalsparter. Om anmälan eller ansökan inte
görs av alla parter skall de som inte står bakom framställningen under-
rättas och beredas tillfälle att yttra sig. Detta bör ske i princip så snart an-
mälan eller ansökan har kommit in.
Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar
23 9 Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med över-
trädelser av förbuden i 6 eller 19 §.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett
sådant åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett
företag som berörs av överträdelsen.
Enligt paragrafen är det Konkurrensverket som beslutar om åläggande
för ett företag att upphöra med förfaranden som innebär överträdelser av
förbuden i 6 eller 19 §. Sådana beslut kan överklagas hos Stockholms
tingsrätt.
Skulle Konkurrensverket i ett visst fall besluta om att inte meddela ett
åläggande, har ett enskilt företag som berörs av överträdelsen möjlighet att
väcka talan hos Stockholms tingsrätt om ett sådant åläggande.
Hur åläggandena skall utformas har inte angetts i lagen. Det ger möjlig-
het att välja det i det särskilda fallet lämpligaste åläggandet. Som en all-
män princip bör gälla att åläggandet inte skall vara mer vittgående än som
erfordras.
Det kan avse ett åläggande att upphöra att tillämpa ett visst avtal, avtals-
villkor eller annat förbjudet förfarande. Allt efter omständigheterna kan det
också avse ett säljåläggande, rättelseåläggande eller prisåläggande.
Ett åläggande får självfallet bara fylla sådana konkurrensfrämjande syf-
ten som direkt följer av förbudsreglema och får inte användas för allmänt
näringspolitiska syften.
90
Åläggandet får enligt 57 § förenas med vite om det anses behövligt. Prop. 1992/93:56
24 § Ett åläggande enligt 23 § gäller omedelbart, om något annat inte
bestäms.
Huvudregeln är att ett åläggande enligt 23 § gäller omedelbart, om inte
Konkurrensverket eller tingsrätten bestämmer något annat. Ingenting hind-
rar alltså tingsrätten från att besluta om att ett åläggande inte skall gälla
under den tid överklagandet av Konkurrensverkets beslut prövas av dom-
stolen.
25 $ Om det finns synnerliga skäl för det, får ett åläggande enligt 23
§ meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Tings-
rätten får meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för interimistiskt beslut. Det ford-
ras synnerliga skäl för ett sådant beslut. Det innebär att möjligheten skall
användas i rena undantagsfall, exempelvis när ett företag på grund av en
leveransvägran riskerar att slås ut från marknaden eller riskerar svåra och
oreparabla skador.
Konkurrensskadeavgift
26 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att
ett företag skall betala en särskild avgift {konkurrensskadeavgift), om
företaget eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen
eller av oaktsamhet har
1. överträtt förbuden i 6 eller 19 §, eller
2. åsidosatt ett villkor som har beslutats med stöd av 10 § andra
stycket.
Avgiften tillfaller staten.
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om konkurrens-
skadeavgift. En sådan avgift kan utdömas av Stockholms tingsrätt vid
otillåtet samarbete mellan företag (6 §) och missbruk av dominerande
ställning (19 §). Avgift kan också utdömas om ett företag har åsidosatt ett
villkor som är förenat med ett beslut om undantag som har meddelats av
Konkurrensverket enligt 8 § eller tingsrätten enligt 15 §. Avgiften skall
tillfalla staten.
Bevisbördan för att förutsättningarna för att döma ut konkurrensskadeav-
gift är för handen ligger på Konkurrensverket.
Konkurrensskadeavgift skall betalas av det eller de företag i vars verk-
samhet överträdelsen ägde rum. Ofta är det här fråga om en juridisk per-
son men även en enskild rörelseidkare kan drabbas av avgiften. Avgiften
skall också kunna tas ut av offentligrättsliga subjekt såsom kommunala
eller statliga inrättningar av olika slag i den mån de agerar som företag.
91
Om en rörelse som drivs av en fysisk person har överlåtits efter det att Prop. 1992/93:56
överträdelsen ägde rum men före avgiftstalans väckande, skall den person
som drev rörelsen vid tiden för överträdelsen svara för avgiften.
I fråga om verksamhet som drivs av aktiebolag eller andra juridiska per-
soner får göras skillnad mellan det fall då överlåtelsen gäller själva bola-
get som sådant och det fall då överlåtelsen avser den verksamhet, t.ex. en
rörelsegren, vari överträdelsen har ägt rum. Anspråk på konkurrensskade-
avgift skall rikta sig mot den förmögenhetsmassa som hålls samman av
t.ex. ett aktiebolag. Att bolaget överlåts inverkar alltså inte på frågan om
vem som är rätt avgiftssubjekt. Av samma skäl kan inte heller en överlå-
telse av en rörelsegren i vilken överträdelsen har ägt rum befria det över-
låtande bolaget från ansvaret för avgiften.
För att avgift skall kunna utdömas fordras uppsåt eller oaktsamhet hos
företaget eller den som handlat på företagets vägnar. Det är alltså inte
nödvändigt att uppsåt eller oaktsamhet kan konstateras hos den enskilde
företagaren själv - eller om det är fråga om en juridisk person, hos person
som intar en ledande ställning i denna - utan det räcker att detta kan kons-
tateras hos en person som handlat på företagets vägnar. Det kan vara fråga
om en anställd eller en uppdragstagare.
För att uppsåt skall föreligga krävs ett avsiktligt handlande från före-
taget eller någon som handlar på företagets vägnar i syfte att begränsa
konkurrensen eller som begås med vetskap om att följden blir konkurrens-
begränsande. En överträdelse kan inte anses uppsåtlig bara därför att hand-
landet som sådant är uppsåtligt snarare än oavsiktligt eller sker genom en
olyckshändelse.
En överträdelse kan anses begången av oaktsamhet om företaget eller
den som handlar på företagets vägnar rimligtvis borde ha förutsett att
handlandet skulle ha negativa verkningar på konkurrensen av det slag som
är förbjudet.
Bristande kännedom om förbuden eller misstag om förbudens innebörd
är inget försvar for en överträdelse.
27 § Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kro-
nor och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock
inte överstigande tio procent av företagets omsättning föregående
räkenskapsår.
Riktas talan mot flera företag skall avgiften fastställas särskilt för
vart och ett av dem.
Bestämmelsen anger det högsta och lägsta belopp som konkurrensskade-
avgiften kan fastställas till.
Med omsättning avses företagets hela omsättning utan begränsning till
den produkt eller marknad som förfarandet rört. Endast det berörda före-
tagets omsättning skall beaktas vid bestämmandet av avgiften. Det finns
alltså inte som inom EG möjlighet att utgå från en hel koncerns omsätt-
ning vid beräkning av "böter" för ett koncernföretag.
92
Det ankommer på Konkurrensverket att i ett avgiftsmål utforma yrkandet
till att avse ett bestämt belopp och att ange vilka omständigheter som åbe-
ropas till stöd för detta. Det är också verkets uppgift att så långt det är
rimligt lägga fram utredning rörande de förhållanden som i det speciella
fallet bör inverka på avgiftens storlek. Det anförda överensstämmer med
vad som gäller vid fastställandet av miljöskyddsavgift (jfr prop. 1980/81:
92 s. 87). Det torde inte finnas något hinder mot att Konkurrensverket
höjer ett yrkat belopp om nya omständigheter av vikt kommer fram under
processen (se 13 kap. 3 § rättegångsbalken).
Av 17 kap. 3 § rättegångsbalken följer att konkurrensskadeavgift inte får
bestämmas till högre belopp än vad som yrkats av Konkurrensverket.
Prop. 1992/93:56
28 5 När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till
hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.
I ringa fall skall ingen avgift påföras.
Konkurrensskadeavgiftens storlek skall enligt paragrafens första stycke
framför allt bestämmas med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och
hur länge den har pågått. Avgiften skall bestämmas på sådant sätt att den
verkar avhållande på företaget i fråga och avskräckande för andra företag.
Avgörande för allvarligheten av överträdelsen är omfattningen av de
skadliga effekterna på konkurrensen. Det kan gälla att bedöma såväl den
på längre sikt prishöjande effekten av ett visst handlande som mer direkta
ekonomiska skador som åsamkas andra företag. Ytterligare omständigheter
av vikt är den allmänna marknadsbilden, ekonomiskt utbyte, betydelsen av
den vara eller tjänst som konkurrensbegränsningen avser och företagens
marknadsandel. När ett förbjudet förfarande är resultatet av marknadsmakt
hos företag med dominerande ställning är det särskilt befogat att konkur-
rensskadeavgiften får en ingripande karaktär. Även frågan om överträdel-
sen har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet har betydelse liksom om
företaget tidigare gjort sig skyldigt till andra eller liknande överträdelser.
Bestämmelsen utesluter inte att även andra omständigheter än allvarlig-
heten av överträdelsen och hur länge den har pågått kan beaktas när av-
giftens storlek bestäms.
I mildrande riktning bör kunna beaktas exempelvis om företaget snabbt
upphör med överträdelsen sedan den påtalats av Konkurrensverket, om fö-
retaget samarbetar väl med Konkurrensverket under utredningen, svår eko-
nomisk situation för företaget, påtryckningar på företaget från andra före-
tag, begränsad medverkan i överträdelsen och om företaget har ålagts att
betala skadestånd for överträdelsen.
Konkurrensskadeavgift skall fastställas särskilt för varje företag som
talan riktas mot. Den skall spegla de olika företagens delaktighet i över-
trädelsen.
Avgiften bör inte fastställas så högt att företaget riskerar konkurs.
Enligt andra stycket kan det i ringa fall underlåtas att påföra avgift. Det
kan gälla fall där överträdelsen med hänsyn till lagstiftningens allmänna
syfte att främja en effektiv konkurrens framstår som bagatellartad eller
försumbar.
93
29 f Konkurrensskadeavgift enligt 26 § första stycket 1 får inte på-
föras for åtgärder som har vidtagits
1. efter det att anmälan enligt 9 § eller ansökan enligt 20 5 kom
in till Konkurrensverket och innan beslutet med anledning av anmälan
eller ansökan vann laga kraft, om åtgärderna ligger inom ramen för
den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan, eller
2. under den tid då icke-ingripandebesked har gällt, om inte be-
skedet har återkallats med stöd av 21 § 2.
Första stycket 1 gäller dock inte om Konkurrensverket inom en
månad från det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket
anser att 6 § är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 5
eller att 19 § är tillämplig. Ett sådant beslut får meddelas bara om det
är uppenbart att undantag inte kan beviljas eller icke-ingripandebe-
sked inte kan meddelas.
Prop. 1992/93:56
Enligt paragrafens första stycke får, med undantag av det fall som anges
i andra stycket, konkurrensskadeavgift inte påföras för åtgärder som har
vidtagits från tidpunkten för anmälan om undantag till dess beslut har med-
delats med anledning av anmälan. Motsvarande gäller vid ansökan om
icke-ingripandebesked. Beslutet skall ha vunnit laga kraft. Överklagas allt-
så Konkurrensverkets beslut gäller immunitet mot konkurrensskadeavgift
även under handläggningen i tingsrätten och Marknadsdomstolen. För att
immunitet skall gälla fordras dock att åtgärderna inte går utöver vad som
har beskrivits i anmälan eller ansökan. Om beslutet sedan innebär att un-
dantag eller icke-ingripandebesked beviljas saknar betydelse. Immunitet
gäller även om företaget får avslag på sin framställan.
Konkurrensskadeavgift får inte heller påföras för åtgärder som har vidta-
gits under tid då icke-ingripandebesked har gällt, dvs. från tidpunkten för
beslutet om icke-ingripandebesked till dess beslutet återkallas enligt 21 §.
Från denna regel finns ett undantag. Det gäller det fallet att återkallelsen
har skett därför att beslutet om icke-ingripandebesked har grundats på
oriktiga eller vilseledande uppgifter.
Den immunitet mot konkurrensskadeavgift for överträdelser av 6 eller 19
§ som följer av en anmälan eller ansökan kan enligt andra stycket upphä-
vas av Konkurrensverket, om verket inom en månad från det anmälan eller
ansökan gjordes förklarar att verket anser att icke-ingripandebesked inte
kan meddelas eller undantag inte kan beviljas.
Ett sådant beslut får Konkurrensverket meddela bara i uppenbara fall.
Möjligheten kan exempelvis användas i sådana fall där framställningen inte
bedöms som allvarligt menad utan huvudsakligen görs i syfte att erhålla
immunitet mot konkurrensskadeavgift.
Beslutet har endast den rättsverkan att immuniteten mot konkurrensska-
deavgift faller bort. Det skall följas av ett beslut av verket där slutlig ställ-
ning tas till företagets framställan om icke-ingripandebesked eller unantag.
94
30 t Konkurrensskadeavgift får påföras bara om stämningsansökan
har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att
överträdelsen upphörde.
Avgift får inte påföras for åtgärder som omfattas av ett åläggande
som har meddelats vid vite enligt denna lag.
Prop. 1992/93:56
Paragrafens första stycke innehåller en preskriptionsregel. Preskriptions-
tiden for att döma ut konkurrensskadeavgift är fem år räknat från den dag
då överträdelsen upphörde.
Andra stycket har en motsvarighet i 37 § KL.
31 5 En påförd konkurrensskadeavgift faller bort i den mån verkstäl-
lighet inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.
Enligt paragrafen bortfaller en påförd konkurrensskadeavgift i den mån
verkställighet inte har skett inom fem år räknat från den dag då tingsrät-
tens eller Marknadsdomstolens dom vann laga kraft.
32 § För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får
Stockholms tingsrätt besluta om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga
delar vad som är föreskrivet i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad
för fordran.
Paragrafen ger möjlighet att besluta om kvarstad i avgiftsmål. I sådana
mål kan endast Konkurrensverket föra talan, och endast Konkurrensverket
kan begära kvarstad.
Ansökan om kvarstad skall göras hos Stockholms tingsrätt, som är ex-
klusivt forum i första instans för mål om konkurrensskadeavgift.
Hänvisningen till 15 kap. rättegångsbalken innebär bl.a. att ett yrkande
om kvarstad kan prövas innan talan i huvudsaken har väckts vid tingsrät-
ten.
95
Prop. 1992/93:56
Skadestånd
33 § Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder för-
buden i 6 eller 19 §, skall företaget ersätta den skada som därigenom
uppkommer för ett annat företag eller en avtalspart.
Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom
fem år från det att skadan uppkom.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skades-
tånd enligt denna paragraf.
Enligt paragrafens första stycke är ett företag skyldigt att ersätta den
skada som uppkommer for ett annat företag eller för avtalspart, när före-
taget uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden mot konkurrens-
begränsande samarbete i 6 § eller missbruk av dominerande ställning i 19
För tillämpning av skadeståndsregeln fordras alltså att uppsåt eller oakt-
samhet konstateras hos företaget. Är det fråga om en fysisk person som är
att anse som företag skall uppsåt eller oaktsamhet konstateras hos denne.
Är däremot företaget en juridisk person fordras uppsåt eller oaktsamhet
hos en person som intar en ledande ställning i den juridiska personen.
Ersättning utgår för ren förmögenhetsskada. I övrigt gäller skadestånds-
lagen och allmänna skadeståndsrättsliga principer, exempelvis om solida-
risk skadeståndsskyldighet när flera har tagit del i den skadegörande hand-
lingen och kravet på adekvat kausalitet mellan en skadegörande handling
och uppkommen skada.
Mål om skadestånd enligt denna paragraf handläggs av de allmänna
domstolarna. En sådan talan får dock enligt paragrafens tredje stycke all-
tid väckas hos Stockholms tingsrätt.
Rätt till skadestånd har enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer
bara den som kan sägas omfattas av lagens skyddsintresse. Hit hör konkur-
rerande företag men också företag i andra eller tidigare säljled som berörs
mer direkt av förfarandet.
Även den som inte anses som företag i lagens mening, men som träffat
avtal med ett företag som deltar i ett förbjudet samarbete, kan ha rätt till
ersättning för den skada som han drabbats av till följd av det förbjudna
samarbetet. Det gäller främst när det förbjudna samarbetet är inriktat på en
enskild avtalssituation, varvid en förbjuden anbudskartell är ett tydligt
exempel på detta. Obestämda kretsar av konsumenter som indirekt berörs
av ett förbjudet samarbete har inte rätt till skadestånd. Även om ett syfte
med lagen är att främja det totala konsumentintresset kan dessa inte anses
ingå i lagens skyddsintresse med hänsyn till lagens inriktning på förhållan-
dena inom näringslivet.
De skador som i första hand kommer i fråga att ersätta med stöd av
denna paragraf är inkomstförlust och intrång i näringsverksamhet, jfr 5
kap. 7 § skadeståndslagen.
96
Det är inte möjligt att närmare söka ange de olika situationer då skade- Prop. 1992/93:56
stånd kan utgå enligt paragrafen. Omständigheterna i de enskilda fallen är
alltför varierande. Vissa typsituationer kan dock allmänt beskrivas.
Vid förbjuden bruttoprissättning kan en återförsäljare, som hindras av
sin leverantör att sälja till ett lågt pris, ha rätt till ersättning för den ute-
blivna vinst han går miste om till följd av att leverantörens handlande leder
till minskad omsättning.
Ett förbjudet prissamarbete innebär ofta höjda inköpspriser för återför-
säljare, som på grund av samarbetet kan tillfogas »lrada motsvarande skill-
naden mellan priskartellens pris och det pris som annars skulle ha tilläm-
pats.
En förbjuden marknadsdelning innebär som regel att konkurrensen mel-
lan olika leverantörer sätts ur spel. Återförsäljare hänvisas att köpa av en
viss bestämd leverantör och de kan inte spela ut leverantörerna mot va-
randra i syfte att nå bättre inköpspriser. Ersättning kan utgå för den pris-
höjning som marknadsdelningen leder till.
En förbjuden anbudskartell gör beställaren berättigad till ersättning för
det merpris som han förmåtts betala på grund av anbudssamarbetet. Om
beställaren med stöd av ogiltighetsregeln i 7 § låter avtalet gå åter, har han
rätt till ersättning för de kostnader han haft för anbudsforfarandet men som
blivit onyttiga.
Missbruk av dominerande ställning kan leda till extra kostnader för det
dominerande företagets motpart på grund av missgynnande affärsvillkor
eller oberättigade krav på tilläggsprestationer. Sådana kostnader skall
ersättas. Andra fall av dominansmissbruk är förfaranden som innebär hin-
der för konkurrerande eller andra företags näringsutövning. Exklusivavtal
och säljvägran är exempel på detta. När sådana förfaranden leder till öka-
de kostnader och minskad omsättning är det dominerande företaget ersätt-
ningsskyldigt för den skada som drabbar andra företag.
Erfarenhetsmässigt föreligger stora svårigheter att mera exakt beräkna
omfattningen av konkurrensskador. En ekonomiskt realistisk bedömning är
självfallet att eftersträva. Föreligger bevissvårigheter har rätten enligt 35
kap. 5 § rättegångsbalken möjlighet att uppskatta skadan till ett skäligt be-
lopp.
I andra stycket finns en preskriptionsregel. Den som vill åberopa denna
regel måste göra invändning om detta.
För talan om skadestånd gäller de vanliga forumreglema i 10 kap. rätte-
gångsbalken. Tredje stycket innehåller en alternativ forumregel för talan
om skadestånd för överträdelser av 6 eller 19 §. Bestämmelsen innebär att
käranden alltid kan väcka en sådan skadeståndstalan hos Stockholms tings-
rätt.
7 Riksdagen 1922193. I saml. Nr 56
97
Prop. 1992/93:56
Företagsförvärv
Förbud mot företagsförvärv m.m.
34 { Stockholms tingsrätt får pä ulan av Konkurrensverket förbjuda
ett företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.
Förvärvet skall förbjudas, om
1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som vä-
sentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utveck-
lingen av en effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess
helhet eller på en avsevärd del av den, och
2. detu sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett
på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller
någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auk-
tion. I stället får förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvär-
vats.
Paragrafens första och andra stycken motsvarar delvis 5 § försU stycket
KL. Stockholms tingsrätt prövar dock som försU instans mål om företags-
förvärv. Tingsrättens dom i ett sådant mål kan överklagas hos Marknads-
domstolen.
Föremål för prövning enligt lagen är endast företagsförvärv som omfat-
tas fattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.
Begreppet dominerande ställning har behållits i den nya lagen för att ge
förvärvskontrollen en grundläggande avgränsning och också begränsa kon-
rollens räckvidd. Begreppet dominerande ställning behandlas i motiven till
19 §.
Precis som vid tillämpningen av 19 § är det konkurrensen på den mark-
nad som är relevant i det enskilda fall som prövas som skall bedömas.
Även begreppet relevant marknad behandlas i motiven till 19 §. En skill-
nad i förhållande till 19 § när det gäller bestämmande av relevant mark-
nad är att det skall vara fråga om den svenska marknaden i dess helhet
eller en avsevärd del av den. Den relevanU geografiska marknaden skall
alltså vara hela landet eller en relativt stor del av det. En avsevärd del av
landet kan exempelvis vara ett landskap eller ett län. Den geografiska ut-
bredningen kan dock vara mindre, om den relevanU marknaden omfattar
en betydelsefull del av befolkningen. Så får anses vara fallet med stor-
stadsregionerna. I KL låg denna bestämmning av relevant marknad i ut-
trycket "särskild vikt från allmän synpunkt" (se prop. 1981/82:165 s. 258).
Orden "väsentligt hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens" uttrycker innebörden av det s.k.
konkurrenstestet, dvs. bedömningen av förvärvets negativa påverkan på
konkurrensen.
98
I ett konkurrenstest ingår en bedömning av flera olika omständigheter Prop. 1992/93:56
som delvis griper in i varandra. Delvis flyter också konkurrenstestet ihop
med dominansprövningen.
I konkurrenstestet ingår bl.a. att bedöma den faktiska eller potentiella
konkurrensen från företag som är belägna i Sverige eller utanför Sverige,
marknadens struktur, de berörda företagens marknadsställning och deras
ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas
valmöjligheter och deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga
eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och
efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mel-
lanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och
ekonomiskt framåtskridande.
På marknader med duopol, oligopol eller annan väsentlig koncentration
är faran stor att företagen skall kunna agera samordnat. Ett otillåtet sam-
arbete är på sådana marknader lättare att upprätthålla och dölja än på and-
ra marknader, eftersom deltagarna är få.
Även utan kontakter sinsemellan kan företag om de är få agera samord-
nat genom ett medvetet parallellt förfarande. Sådant beteende grundas på
signaler som företagen var för sig sänder ut på marknaden. Denna form av
parallellt förfarande träffas inte av förbudet i 6 §. Särskilt på oligopol-
marknader med homogena produkter kan oligopolistema med hjälp av sig-
naler som sänds ut på marknaden samordna sitt beteende, t.ex. i form av
parallell prissättning på en nivå som överstiger konkurrensprisnivån. Detta
är omständigheter som särskilt bör beaktas vid prövningen av förvärv som
sker på marknader med ett fåtal aktörer. Ett moment vid prövningen blir i
sådana fall att bedöma den marknadsmakt som företagen utövar tillsam-
mans.
När det gäller ett förstärkande av en redan dominerande ställning kan
även ett förvärv av en mindre aktör på marknaden påverka konkurrensen
på ett mycket negativt sätt. I ett sådant läge bör särskilt beaktas om det
fristående mindre företaget på sikt skulle kunna utvecklas for att komma
att bidra till en bättre balanssituation på marknaden.
Det bör betonas att det för ingripande krävs att det skall vara fråga om
ett väsentligt hämmande av konkurrensen. Det räcker alltså inte här att på-
verkan på konkurrensen bara är märkbar som vid tillämpningen av 6 §.
Utifrån en samlad bedömning av marknadssituationen gäller det att upp-
skatta om konkurrenstrycket på marknaden efter förvärvet är tillräckligt
högt for att upprätthålla en effektiv konkurrens. Bedömningen i det enskil-
da fallet måste givetvis ta sin utgångspunkt från konkurrensförhållandena
på marknaden i fråga. En oligopolmarknad kan i vissa fall ge utrymme för
en reell och fungerande konkurrens mellan aktörerna medan en sådan kon-
kurrens i andra fall kan vara utesluten genom att ett av företagen är finan-
siellt eller tekniskt överlägset.
Bestämmelserna är tillämpliga även på en koncern eller en grupp av fö-
retag som utgör en ekonomisk enhet, och som genom ett företagsförvärv
skapar eller förstärker en dominerande ställning. Om det förvärvande fö-
retaget ingår i en grupp företag som mist sin inbördes självständighet, är
det således gruppens marknadsställning som skall beaktas.
99
Företag kan hållas samman av att de ingår i en koncern eller att en Prop. 1992/93:56
fysisk person äger aktier i olika företag. En sammanhållande koppling kan
också bestå i en sådan finansiell makt över en grupp företag som i det
väsentliga berövar dem deras självständighet eller i kontrollen över råvaru-
leveranser eller i andra förhållanden med motsvarande verkningar.
Utöver att det skall vara fråga om ett väsentligt hämmande av konkur-
rensen krävs att detta sker på ett sätt som är skadligt frän allmän synpunkt.
För innebörden av detta rekvisit har redogjorts i avsnitt 5.2.3 under rubri-
ken "Skadligt från allmän synpunkt", där bl.a. aspekterna svenska företags
konkurrenskraft på den internationella marknaden samt liv, hälsa och sä-
kerhet har behandlats. Följande kan tilläggas.
Mot varandra kan i ett enskilt fall komma att stå, å ena sidan, ett häm-
mande av konkurrensen på ett sätt som kan försvaga konkurrenstrycket be-
tydligt och, å andra sidan, det ekonomiska värdet av rationellare produk-
tion vilket uppnås just genom förvärvet, dvs om rationaliseringar genom-
förs i det läget. De ekonomiska fordelar som åberopas till stöd for att
tillåta ett företagsförvärv uppstår dock på bekostnad av konkurrenstrycket.
De samhällsekonomiska förluster som ett konkurrensbegränsande förvärv
kan leda till är välfärdsförluster för dem som får avstå från köp på grund
av för höga priser, felallokering av resurser, transfereringar från dem som
får betala de för höga priserna, kostnader for de resurser som företagen
satsar för att befästa eller förstärka sin makt över marknaden, ineffektivitet
till följd av det minskade konkurrenstrycket samt förlust av uppgradering
genom dynamik (utebliven tillväxt). Ju mer konkurrenstrycket försvagas
desto större blir risken för att saldot skall bli negativt för samhällsekono-
min och konsumentkollektivet.
Problembilden i fråga om negativa effekter som inte går att konkret be-
lägga och kvantifiera talar för en påtaglig försiktighet vid bedömningen,
när det gäller att mot ett hämmande av konkurrensen ställa mer konkreta
rationaliseringsvinster eller dylikt, som kanske går lätt att mäta eller upp-
skatta i bestämda tal. Som nyss berörts kan det samhällsekonomiska saldot
ju bli negativt på grund av effektivitetsförluster m.m. vid ett för svagt
konkurrenstryck. Skulle ett positivt saldo ändå uppstå är det inte heller
säkert att det förs vidare till konsumenterna, eftersom konkurrenstrycket är
svagt.
I prövningen från allmän synpunkt ligger att endast långsiktiga verk-
ningar av förvärvet skall beaktas och att de direkt eller indirekt skall be-
röra en bred grupp av befolkningen. Exempelvis skall sysselsättnings-
effekter inte ha någon betydelse i detta sammanhang.
Det ankommer enligt vanliga principer på Konkurrensverket att lägga
fram de skäl som talar för att företagsförvärvet skall förbjudas. Det är
alltså verket som bär den primära bevis- och åberopsbördan vid tillämp-
ningen av bestämmelserna i denna paragraf.
Innebörden av ett förbud beträffande ett förvärv som redan skett blir att
förvärvet blir ogiltigt (se 35 §).
Tredje stycket motsvarar i huvudsak 6 § andra stycket KL. Bestämmel-
serna har anpassats till innehållet i den av riksdagen nyligen beslutade
100
lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet (prop. 1991/92:113,
NU26, rskr. 321).
Ett förvärv som har skett på en svensk eller utländsk börs, en auktorise-
rad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller genom inrop
på exekutiv auktion kan inte leda till förbud och ogiltighet, utan i stället
blir följden ett åläggande att avhända sig aktierna eller annat som konstitu-
erar förvärvet.
Enligt 4 § lagen om börs- och clearingverksamhet avses med börs ett fö-
retag som har fått auktorisation enligt 2 kap. den lagen att driva verksam-
het som syftar till att åstadkomma regelbunden handel med finansiella in-
strument mellan till verksamheten anslutna medlemmar. Med auktoriserad
marknadsplats avses ett företag som har fått auktorisation enligt 7 kap.
samma lag att driva verksamhet som syftar till att åstadkomma regelbun-
den handel med finansiella instrument. Med uttrycken “utländsk börs* och
"annan reglerad marknad" avses motsvarande utländska företeelser utan
auktorisation enligt lagen.
När det gäller Stockholms fondbörs omfattar denna bestämmelse åtmin-
stone förvärv av aktier som har skett över A-, OTC- och O-listan.
Prop. 1992/93:56
35 § Ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet därefter
blir ogiltigt.
Paragrafen motsvarar 8 § KL. Ogiltigheten inträder när tingsrättens dom
har vunnit laga kraft eller, om tingsrättens dom överklagas, när Marknads-
domstolens dom har meddelats.
36 § Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av
ett företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 §
åläggas
1. att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse,
eller
2. att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.
Paragrafen saknar motsvarighet i KL. Den har utvecklats i avsnitt 5.2.4.
Inriktningen skall vara att risker med ett företagsförvärv skall undanrö-
jas genom åläggande om försäljning av någon del av den genom det till-
tänkta förvärvet bildade koncernen eller genom att förvärvaren åläggs att
genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd, när så är tillräckligt.
Avsikten är därmed att negativa effekter med förvärvet skall undanröjas på
det minst ingripande sättet. Ett åläggande kan avse såväl försäljning av en
rörelse, en del av en rörelse eller ett företag som existerade inom koncer-
nen redan vid tidpunkten för förvärvet som en del av den förvärvade rörel-
sen eller det förvärvade företaget.
101
Ett åläggande om att avyttra viss egendom bör ange en viss tid inom vil-
ken försäljning skall ske.
Åläggande enligt denna paragraf får förenas med vite (se 57 5).
Anmälan om företagsförvärv
Prop. 1992/93:56
37 § Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon
som är part i forvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans
har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra mil-
jarder kronor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som
har gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något
annat sätt, skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som
förvärvarens årsomsättning.
Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i KL.
Enligt paragrafen föreligger det skyldighet att anmäla ett företagsförvärv
om de i förvärvet inblandade företagen, dvs. säljaren och köparen, tillsam-
mans har en årsomsättning som överstiger fyra miljarder kr enligt föregå-
ende räkenskapsår. Med årsomsättning avses företagens totala omsättning
i hela världen för samtliga varor och tjänster.
Skulle förvärvaren ingå i en företagsgrupp som sammanhålls av gemen-
samma ägarintressen eller på något annat sätt skall man vid beräkningen av
förvärvarens årsomsättning se på företagsgruppens sammanlagda årsom-
sättning. På säljsidan är det däremot bara det säljande företagets omsätt-
ning som skall medräknas.
Anmälan skall göras av någon som är part i forvärvsavtalet. Det är
ingenting som hindrar att alla avtalsparterna gör en gemensam anmälan.
Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en anmälan
avses meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Kon-
kurrensverket. Ingenting hindrar att man beträffande vissa typer av före-
tagsförvärv som normalt inte kan anses ha så stor betydelse för konkur-
rensen har en mindre långtgående skyldighet att lämna uppgifter än i and-
ra fall.
En anmälan kan inte anses vara gjord, innan alla uppgifter som krävs
har kommit in till Konkurrens verket.
En riktig anmälan innebär enligt 38 § att Konkurrensverket inom 30 da-
gar måste avgöra om särskild undersökning av förvärvet skall göras. Efter
denna frist har verket tre månader på sig för att väcka talan hos Stock-
holms tingsrätt. Det ligger således i företagets eget intresse att anmälan
verkligen kommer in for att förvärvet inte skall komma att stå öppet under
en längre tid än nödvändigt. De angivna tidsfristerna ansluter helt till de
frister som EG har i sin förvärvskontroll.
Av 34 § första stycket framgår att förvärvskontrollen bara omfattar för-
värv för vilka anmälningsskyldighet föreligger enligt denna paragraf. I 34
§ andra stycket regleras under vilka förutsättningar ett företagsförvärv kan
102
förbjudas. Det ligger i sakens natur att merparten av alla förvärv som an- Prop. 1992/93:56
mäls inte torde föranleda något ingripande från Konkurrensverkets sida.
Särskild undersökning av förvärv
38 } Konkurrensverket får besluta om att genomföra en särskild un-
dersökning av ett företagsförvärv som har anmälts enligt 37 §.
Ett sådant beslut skall meddelas inom 30 dagar från det att an-
mälan kom in till Konkurrensverket. Under denna frist får den som
är part i forvärvsavtalet inte vidta några åtgärder för att fullfölja
förvärvet.
Regeln ansluter till anmälningsskyldigheten i 37 § och ger den tidsfrist
inom vilken Konkurrensverket har att fatta ett beslut om särskild undersök-
ning av förvärvet. Vid tillämpningen av KL benämns en sådan undersök-
ning "fördjupad undersökning".
Tidsfristen ansluter till vad som gäller inom EG:s forvärvskontroll. Fat-
tar Konkurrensverket inget beslut om särskild undersökning inom den an-
givna tidsfristen har möjligheten att föra talan om förvärvet förfallit.
Konkurrensverket bör så snabbt som möjligt fatta ett beslut, om man fin-
ner att en särskild undersökning skall göras. I en hel del fall kommer
emellertid anmälan inte att föranleda någon särskild undersökning, utan
verket kan meddela de inblandade parterna att förvärvet inte kommer att
föranleda ingripande. Ett sådant beslut får till följd att talan om samma
förvärv inte härefter kan väckas, om inte oriktiga uppgifter som påverkat
beslutet har lämnats (se 40 §).
Under fristen får företagen inte vidta några åtgärder for att fullfölja för-
värvet. Om Konkurrensverket fattar ett beslut som innebär att särskild un-
dersökning inte kommer att ske upphör naturligtvis företagens skyldighet
enligt regeln. Efter beslut om särskild undersökning kan Konkurrensverket
efter prövning hos tingsrätten få ett interimistiskt förbud mot fullföljande
åtgärder enligt 41 §.
Om Konkurrensverket fattar beslut om särskild undersökning börjar yt-
terligare en frist att löpa inom vilken talan i tingsrätten måste väckas.
Detta framgår av 39 §.
103
Prop. 1992/93:56
Talan om företagsförvärv
39 | En talan hos Stockholms tingsrätt enligt 34 eller 36 § får väckas
bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 5-
Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Tingsrätten får
på begäran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en månad
i sänder, om parterna i forvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett
på det sätt som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren samtycker till
det eller om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar delvis 20 § andra och tredje styckena KL.
Enligt bestämmelsen kan Konkurrensverket inte väcka talan hos tings-
rätten utan att särskild undersökning genomförts efter anmälan som avses
i 37 §.
Tremånadersfristen kan förlängas om samtliga parter samtycker till det
eller om tingsrätten finner synnerliga skäl föreligga. Om förvärvet har
skett på en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller
någon annan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion (se
34 § tredje stycket), räcker det dock med förvärvarens samtycke for att
fristen skall få förlängas.
Väcker Konkurrensverket ingen talan inom den angivna fristen - eller
den av tingsrätten förlängda fristen - har möjligheten att föra talan om för-
värvet förfallit. Beslutar Konkurrensverket under fristen att inte väcka
talan följer av 40 § att talan om förvärvet inte härefter kan väckas, om inte
oriktiga uppgifter som påverkat beslutet har lämnats.
40 $ Om Konkurrensverket har beslutat att lämna ett företagsförvärv
utan åtgärd, får talan enligt 39 § första stycket inte väckas beträffan-
de förvärvet.
Detta gäller dock inte om en part i forvärvsavtalet har lämnat
någon oriktig uppgift som påverkat beslutet.
Paragrafen har sin motsvarighet i 20 § andra stycket första meningen
KL. En skillnad är dock att en oriktig uppgift inte längre som enligt KL
behöver avse sakförhållanden av väsentlig betydelse for ställningstagandet
i beslutet, utan det räcker att det är fråga om en oriktig uppgift som påver-
kat beslutet. En annan skillnad är att även ett beslut att lämna ett företags-
förvärv utan åtgärd sedan tremånadersfristen börjat löpa binder konkur-
rensmyndigheten.
104
Prop. 1992/93:56
Förbud i väntan pä slutlig prövning
41 i Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än
den olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yr-
kande av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34
eller 36 5 slutligt har avgjorts förbjuda partema i ett avtal om före-
tagsförvärv att fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall
yrkandet framställas skriftligen.
Yrkandet får inte bifallas utan att parterna i förvärvsavtalet eller,
om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 { tredje stycket,
förvärvaren fått tillfälle att yttra sig. I brådskande fall får dock åt-
gärden omedelbart beviljas att gälla till dess att något annat beslutas.
Regler om interimistiskt förbud finns i 21 § KL och förutsätter att syn-
nerliga skäl föreligger.
Det har ansetts viktigt att en möjlighet att interimistiskt förhindra fullföl-
jande av företagsförvärv finns. Prövningen av ett företagsförvärv bör kun-
na fortgå utan att störas av att fullföljande åtgärder vidtas från förvärvs-
partemas sida.
Behov av ett interimistiskt förbud kan finnas när Konkurrensverket har
beslutat om särskild undersökning av ett förvärv och det automatiska för-
budet mot fullföljande åtgärder har upphört. Behov kan också finnas när
företag inte gör en anmälan trots att företagsförvärvet skall anmälas enligt
37 § eller när företag dröjer med en sådan anmälan.
Prövningen huruvida interimistiskt förbud skall meddelas skall inte inrik-
tas på någon form av sannolikhetsbedömning av om förvärvet kommer att
bli slutgiltigt stoppat. I stället skall en avvägning göras mellan det allmän-
na intresset av fortsatt utredning utan påverkan av åtgärder från de inblan-
dade företagens sida och den olägenhet som ett sådant beslut kan medföra
för enskilda förvärvsparter.
Skulle alltså fullföljande åtgärder från förvärvspartemas sida störa pröv-
ningen skall interimistiskt förbud mot fullföljande meddelas, om det inte
samtidigt framgår att de inblandade företagen skulle komma att drabbas av
olägenheter som överväger vad som kan vara det allmännas intresse i sa-
ken.
Ett yrkande om interimistiskt förbud kan framställas innan talan i huvud-
saken har väckts. I sådana fall skall yrkandet vara skriftligt. Huvudregeln
är att förvärvspartema skall få tillfälle att yttra sig innan ett interimistiskt
förbud meddelas. Men föreligger det fara i dröjsmål kan dock åtgärden be-
viljas omedelbart.
105
Prop. 1992/93:56
Tid inom vilken ett förvärvsärende skall avgöras
42 J Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 eller 36 § får inte med-
delas senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten.
Denna frist får förlängas, om partema i förvärvsavtalet eller, om för-
värvet har skett på det sätt som anges i 34 § tredje stycket, förvärva-
ren samtycker till det eller om det finns synnerliga skäl. Förbud eller
åläggande får dock inte medde-las senare än två år efter det att för-
värvsavtalet ingicks.
Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen avgöra
målet inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut.
Vad som sägs i första stycket om förlängning av fristen gäller också
Marknadsdomstolens prövning.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 23 § KL men med den skillnaden att
den sexmånadersfrist som i dag gäller för handläggningen hos Marknads-
domstolen i stället gäller hos tingsrätten och att tremånadersfristen för
regeringens handläggning gäller hos Marknadsdomstolen. Den ändringen
har också gjorts, att om förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 §
tredje stycket, exempelvis på en börs, räcker det med förvärvarens sam-
tycke for att fristerna skall få förlängas.
Omprövning
43 § Ett förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 § utgör inte hinder
mot att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upp-
häva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre
behövs eller inte längre är lämpligt.
Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om
ett företagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en
part i förvärvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållan-
den av väsentlig betydelse för avgörandet.
44 $ Talan om omprövning enligt 43 § väcks hos Stockholms tings-
rätt av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.
Talan enligt 43 § andra stycket skall väckas inom ett år efter det
att saken slutligt har avgjorts.
Paragraferna motsvarar i huvudsak de delar av 24 och 25 §§ KL som
avser företagsförvärv. Av 44 § första stycket följer att tingsrätten omprö-
var en dom som Marknadsdomstolen har meddelat. Förutom den frist som
anges i 44 § andra stycket gäller också den tvåårsfrist som framgår av 42
§ försU stycket.
106
Prop. 1992/93:56
Allmän uppgiftsskyldighet för företag m.m.
45 § Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra
sina uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, hand-
lingar eller annat,
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa
sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller
3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekono-
misk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i
verksamheten.
I paragrafen ges Konkurrensverket vittgående befogenheter att genom
åläggande inhämta utredningsmaterial. Åläggandet kan enligt 57 § förenas
med vite.
Befogenheterna enligt paragrafen gäller för sådana uppgifter enligt lagen
som ankommer på Konkurrensverket. Befogenheterna gäller alltså inte i
frågor som rör utredning angående ogiltighet eller skadestånd.
En begränsning gäller genom kravet på att åläggandet skall avse utred-
ningsmaterial som behövs. Av detta följer att materialet måste ha relevans
för den prövning som är i fråga. Vidare får verket inte kräva in mer mate-
rial än som är erforderligt.
Befogenheten enligt punkten 1 motsvarar i sak de befogenheter som föl-
jer av 28 § första och andra styckena KL. Med uppgifter avses muntliga
eller skriftliga upplysningar. Ett åläggande att tillhandahålla handlingar
kan avse vaije form av skriftligt material, exempelvis avtal, korrespon-
dens, affärsböcker, prislistor m.m. Begreppet handling skall ha samma in-
nebörd som i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, dvs. omfatta också upptag-
ningar som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med
hjälp av tekniska hjälpmedel, t.ex. en bildskärm. Ibland kan verket behö-
va tillgång också till annat, såsom exempelvis varuprover.
Punkten 2 saknar motsvarighet i KL. Bestämmelsen ger Konkurrensver-
ket befogenhet att kalla personer till förhör. Det kan vara fråga om perso-
ner som företräder företaget eller andra personer som kan förväntas lämna
upplysningar i saken. Den som kallas har inte någon på denna bestämmel-
se grundad skyldighet att yttra sig vid förhöret. Riktas åläggandet mot en
person som företräder företaget kan det dock förenas med ett åläggande
enligt punkten 1.
Punkten 3, som också saknar motsvarighet i KL, täcks i och för sig av
punkten 1 men klargör tydligare Konkurrensverkets befogenheter gentemot
kommuner och landsting. Bestämmelsen tar sikte på det fallet, att en rätt-
visande redovisning av kostnader och intäkter inte kan erhållas från det
kommun- eller landstingsägda företaget. Bestämmelsen har betydelse
107
främst när det gäller att utreda eventuell underprissättning hos sådana före- Prop. 1992/93:56
tag.
46 i Ett åläggande enligt 45 § gäller omedelbart, om något annat inte
bestäms.
Enligt paragrafen gäller ett åläggande som huvudregel omedelbart. Över-
klagas åläggandet kan dock tingsrätten bestämma annat.
Undersökning vid utredning om överträdelse av förbud
47 { Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta
att verket får genomföra en undersökning hos ett företag for att ut-
reda om detta har överträtt förbuden i 6 eller 19 §, om
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller
det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga
det intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drab-
bas av åtgärden.
Ansökan skall göras skriftligen.
Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om det yttersta
medel som står Konkurrensverket till buds vid en utredning om överträdel-
se av förbuden i lagen, nämligen undersökning hos företaget. Någon mot-
svarighet till undersökning finns inte i KL, men liknande bestämmelser
finns på konkurrensområdet i EG-rätten och i EES-avtalet.
En undersökning syftar till att få fram bevisning i ärenden som rör över-
trädelser av förbuden. Konkurrensverkets befogenheter vid en undersök-
ning framgår av 51 §.
Det är Stockholms tingsrätt som på ansökan av Konkurrensverket beslu-
tar om verket får genomföra en undersökning. Ansökan skall göras skrift-
ligen. Förutsättningarna för att en sådan undersökning skall få genomföras
anges i punkterna 1-3.
Enligt punkten 1 krävs en viss grad av misstanke om att en överträdelse
har skett. Det innebär att Konkurrensverket inte kan syssla med s.k. fish-
ing expeditions, där verket utan misstankar om överträdelse går igenom fö-
retagets handlingar för att se om man hittar något av intresse.
Enligt punkten 2 är det, om övriga förutsättningar är uppfyllda, tillräck-
ligt för ett beslut att företaget inte har efterkommit ett åläggande enligt 45
§ 1. En undersökning är i detta fall det andra steget i Konkurrensverkets
agerande for att få fram utredningsmaterial. Det är självklart att Konkur-
rensverket som regel i första hand skall pröva åläggandemöjligheten innan
verket begär ett beslut om undersökning. Något villkor om att så skall ske
108
ställs dock inte upp, utan ett beslut om undersökning kan meddelas även Prop. 1992/93:56
om det annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.
Punkten 3 ger uttryck för den s.k. proportionalitetsgrundsatsen efter
förebild från 27 kap. 1 § tredje stycket och 28 kap. 3 a § rättegångsbal-
ken.
48 f Ett beslut enligt 47 § får avse även någon annan än det företag
som är föremål för utredning. Ett sådant beslut får meddelas bara om
1. vad som föreskrivs i 47 § första stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som
ansökan avser, och
3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller det
annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.
Enligt paragrafen kan ett beslut om undersökning enligt 47 § avse även
tredje man. För ett sådant beslut gäller till en böljan de förutsättningar
som anges i 47 § första stycket 1 och 3.
Vidare krävs att det skall finnas särskild anledning att anta att bevis
finns hos tredjemannen. Det innebär att det måste finnas en påtaglig miss-
tanke om att bevis finns där för att domstolen skall bifalla ansökan. Slut-
ligen krävs att tredjemannen antingen inte har rättat sig efter ett åläggande
enligt 45 § 1 eller det annars finns risk för att ett bevis undanhålls eller
förvanskas (jmf 47 § första stycket 2).
Precis som enligt 47 § krävs det för ett åläggande enligt denna paragraf
en skriftlig ansökan från Konkurrensverket.
49 § I brådskande fall får ett beslut enligt 47 eller 48 § meddelas utan
att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.
Fråga om tillämpning av bestämmelsen kommer naturligt nog upp om
Konkurrensverket bedömer att det är fara i dröjsmål.
50 § Ett beslut enligt 47 eller 48 § skall innehålla uppgifter om
1. föremålet för och syftet med undersökningen,
2. tidpunkten när undersökningen skall börja, och
3. Konkurrensverkets befogenheter enligt 51 §.
Beslutet gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om vad ett beslut om
undersökning skall innehålla. Utöver vad som där anges gäller givetvis
också rättegångsbalkens bestämmelser om vad ett beslut skall innehålla.
109
Enligt andra stycket är huvudregeln att ett beslut om undersökning gäller Prop. 1992/93:56
omedelbart. Om tingsrättens beslut överklagas, är det emellertid inget som
hindrar att Marknadsdomstolen bestämmer något annat.
51 5 När Konkurrensverket genomför en undersökning som har be-
slutats enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att
1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandling-
ar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra
utrymmen.
Innan undersökningen börjar, skall beslutet om denna visas upp
för den hos vilken undersökningen skall genomföras.
Paragrafen har kommenterats av Lagrådet.
Befogenheterna för Konkurrensverket enligt paragrafen har sin förebild
i vad som gäller for EFTA:s övervakningsmyndighet och den behöriga
svenska myndigheten vid tillämpningen av konkurrensreglerna i EES-avta-
let samt i EG-rätten.
Begreppet handling har samma innebörd som i 2 kap. tryckfrihetsförord-
ningen, vilket innebär att även material som bara kan läsas med hjälp av
något tekniskt hjälpmedel, t.ex en bildskärm, kan granskas och kopieras.
52 § När en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 § skall
genomföras, har den hos vilken undersökningen skall genomföras rätt
att tillkalla ett juridiskt biträde.
I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får undersökningen
inte börja. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats enligt 49 §.
Av paragrafen följer att den som berörs av en undersökning har rätt att
tillkalla en juridisk rådgivare för att närvara vid undersökningen, om en
sådan inte redan är på plats då undersökningen skall genomföras.
Huvudregeln är att undersökningen inte får böija innan rådgivaren har
inställt sig. Skulle undersökningen bli onödigt fördröjd genom att man
inväntar rådgivaren kan dock undersökningen börja utan att rådgivaren är
närvarande. En rimlig tid att avvakta för att bereda en juridisk rådgivare
möjlighet att inställa sig skulle som normalregel kunna vara omkring en
timme. Undersökningen behöver inte heller avvakta en rådgivares ankomst
i de fall undersökningen har beslutats enligt 49 §, dvs. det föreligger fara
i dröjsmål.
110
53 i Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyn-
digheten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1, 2 och 4.
Prop. 1992/93:56
För genomförande av en undersökning med tvång gäller samma hand-
räckningsförfarande som föreslås i EES-lagen.
Vid genomförande av handräckningsförfarandet kommer 16 kap. 10-12
§§ utsökningsbalken att bli tillämpliga. Även 2 kap. 17 § utsökningsbal-
ken om kronofogdemyndighetens rätt att använda tvångsmedel och 17 kap.
13 5 andra stycket brottsbalken om straff för hindrande av förrättning är
tillämpliga.
Gemensamma bestämmelser
54 J Åtgärder enligt 45 eller 51 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans
biträde inte får höras som vittne därom, och
2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tyst-
nadsplikten gäller.
Paragrafen har en viss motsvarighet i 27 kap. 2 § första meningen rätte-
gångsbalken. Den syftar till att skydda meddelanden med visst förtroligt
innehåll mellan en advokat eller hans biträde och ett företag mot åläggan-
den enligt 45 § och vid undersökningar enligt 51 §.
Regler om vad en advokat eller hans biträde inte får höras som vittne
om finns i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Av dessa regler framgår att en
advokat inte får höras som vittne om något som han anförtrotts i sin yr-
kesutövning eller som han i samband därmed erfarit, om det inte är med-
givet i lag eller den till vars förmån tysnadsplikten gäller samtycker till
det.
I EG-rätten finns inga skrivna regler, men EG-domstolen har i ett avgö-
rande (mål 155/79 AM & S ./. Kommissionen) på grundval av gemensam-
ma principer i medlemsländernas rättsordningar slagit fast vad som gäller
för s.k. legal privilege. Skriftväxling mellan en advokat och en klient
åtnjuter enligt domstolen skydd under två förutsättningar. Skriftväxlingen
skall avse klientens försvar i saken och vara upprättad i detta syfte. Vidare
skall advokaten ha en självständig ställning i förhållande till klienten, dvs.
det skall inte finnas något anställningsförhållande mellan dem.
En strävan bör vara att tillämpningen av denna paragraf i möjligaste mån
ansluter till vad som gäller inom EG, och därmed också till vad som gäller
enligt EES-avtalet.
111
55 9 Vid ett åläggande enligt 45 § eller en undersökning enligt 51 §
finns det inte någon skyldighet att röja foretag shemligheter av teknisk
natur.
56 5 Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas
onödigt.
Prop. 1992/93:56
Paragraferna motsvarar 31 och 32 §§ KL.
Föreläggande av vite
57 § Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eller 45 § får
förenas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48
§ får förenas med vite för att förmå ett företag eller någon annan att
underkasta sig undersökningen.
Ett frivilligt åtagande i samband med ett företagsförvärv får före-
nas med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på
talan av Konkurrensverket.
58 § Konkurrensverket får förelägga vite för fullgörande av skyldig-
heter enligt 37 §.
Enligt 57 § första stycket får förbud och ålägganden enligt lagen förenas
med vite. Det gäller åläggande enligt 23 § att upphöra med förfaranden
som innebär överträdelser av lagens förbud, förbud och åläggande i sam-
band med företagsförvärv enligt 34 och 36 §§, förbud i avvaktan på slutlig
prövning av ett företagsförvärv enligt 41 § samt åläggande om uppgifts-
skyldighet enligt 45 §. Även ett beslut om undersökning enligt 47 och 48
§§ får förenas med vite för att förmå den hos vilken undersökningen skall
genomföras att underkasta sig denna.
57 § andra stycket saknar motsvarighet i KL och har utvecklats i avsnitt
5.2.8. Bakgrunden är att behov har visats föreligga av att kunna sanktione-
ra frivilliga överenskommelser på motsvarande sätt som sker i t.ex. USA
genom s.k. consent orders.
Tingsrättens prövning bör inriktas på att kontrollera att de formella
förutsättningarna för förvärvsprövning är uppfyllda och att uppgörelsen
ligger inom ramen för konkurrenslagen. Därutöver bör domstolen tillse att
åtagandet är tillräckligt preciserat.
Det är rimligt att åtagandena vid behov omprövas så att de inte löper
under längre tid än vad som är påkallat for att uppnå syftet med dem. Om
det redan från början framstår som påkallat, är det inget som hindrar att
de tidsbegränsas.
112
Om företag inte efterkommer anmälningsskyldigheten i 37 § leder detta Prop. 1992/93:56
inte till några sanktioner mot foretagen. Det har därför ansetts nödvändigt
att Konkurrensverket i dessa fall har möjlighet att med viteshot förmå före-
tag att fullgöra skyldigheten. Bestämmelser om detta har tagits in i 58 §.
Något högsta belopp är inte föreskrivet for viten enligt lagen. Möjlighet
finns att förelägga löpande vite. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:
206) om viten.
Utdömande av vite
59 $ Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna
lag fors vid tingsrätt av Konkurrensverket. I fråga om vite som en
domstol har förelagt på talan av ett företag får talan om utdömande
föras även av företaget.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 38 § KL. Genom bestämmelsen har
Konkurrensverket i princip avgörandet över om det är påkallat att viten
döms ut. När vite har förelagts på talan av ett företag - vilket kan följa av
23 § andra stycket - får dock även företaget väcka talan om vitets utdö-
mande.
Genom denna bestämmelse behålls det hittillsvarande systemet på rätts-
området i vad det innebär att mål om vitesutdömande handläggs av allmän
domstol enligt rättegångsbalkens forumregler. Stockholms tingsrätt är dock
alltid behörig att pröva en sådan talan.
38 § KL fick sin senaste lydelse i samband med viteslagens tillkomst (se
prop. 1984/85:96 s. 40-41). I viteslagen ges vissa bestämmelser om förut-
sättningarna för att döma ut viten. I 9 § sägs bl.a. att vitet inte skall dömas
ut om ändamålet med vitet har förfallit. Vidare anges att vitet får jämkas
om det föreligger särskilda skäl. Som en allmän beskrivning av inriktning-
en på domstolens prövning brukar anges att domstolen skall pröva föreläg-
gandets laglighet men inte dess lämplighet. I prövningen ingår givetvis
även frågan om föreläggandet har åsidosatts. Det ankommer på vitesadres-
saten att visa att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att efterkomma
föreläggandet. Subjektiva rekvisit i vanlig straffrättslig mening är inte
uppställda som förutsättning för att utdömande skall kunna ske.
Denna paragraf omfattar inte viten som enligt rättegångsbalken har före-
lagts part eller annan av tingsrätten eller Marknadsdomstolen till fullgö-
rande av någon skyldighet i rättegången. Frågor om utdömande av sådana
viten prövas enligt 6 § andra stycket viteslagen utan att någon ansökan
görs av den domstol som har utfärdat föreläggandet.
8 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
113
Prop. 1992/93:56
överklagande
60 i Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos
Stockholms tingsrätt:
1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 §§,
2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§, ____
3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 5 första stycket
och 25 5, och
4. ålägganden enligt 45 §.
Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett före-
tag som berörs av beslutet.
61 § Konkurrensverkets beslut enligt 29 § andra stycket får över-
klagas bara i samband med överklagande av det beslut varigenom
verket slutligt avgör ärendet.
I 60 § finns bestämmelser om överklagande av Konkurrensverkets be-
slut. Besluten överklagas till Stockholms tingsrätt, som alltså i andra in-
stans prövar Konkurrensverkets beslut i frågor om undantag, icke-ingripan-
debesked, ålägganden enligt 23 § första stycket och 25 § samt ålägganden
om skyldighet att lämna uppgifter enligt 45 §. När det gäller fråga om
åläggande enligt 23 § första stycket är dock Konkurrensverkets beslut att
inte meddela åläggande inte överklagbart. Här finns i stället möjlighet en-
ligt 23 § andra stycket för ett företag att väcka egen talan hos tingsrätten.
Hur ett beslut överklagas framgår av 23-25 §§ förvaltningslagen.
Rätt att överklaga beslut enligt paragrafens första stycke 1-3 har bara ett
företag som berörs av beslutet. Det gäller till en början företag som har
gjort anmälan om undantag eller ansökan om icke-ingripandebesked och
det företag som ett åläggande riktas mot. Men även andra företag än de
som kan sägas vara parter i ärendet har rätt att överklaga, om de berörs av
beslutet. Hit kan höra konkurrerande företag men också företag i senare
eller tidigare säljled som berörs mer direkt av beslutet.
När det gäller beslut enligt första stycket 4 gäller om rätten att över-
klaga vad som sägs i förvaltningslagen.
Enligt 61 § får beslut enligt 29 § andra stycket, som leder till att immu-
nitet mot konkurrensskadeavgift under prövningen av en anmälan om un-
dantag eller ansökan om icke-ingripandebesked bortfaller, bara överklagas
i samband med överklagande av Konkurrensverkets slutliga beslut i ären-
det.
114
Prop. 1992/93:56
62 { Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag än som avses
i 60 eller 61 $ får inte överklagas.
Av paragrafen följer att exempelvis Konkurrensverkets beslut att inte
väcka talan om konkurrensskadeavgift och beslut om särskild undersökning
av ett företagsförvärv enligt 38 § inte får överklagas.
Inte heller verkets beslut att förelägga vite för fullgörande av den obli-
gatoriska anmälningsskyldigheten av företagsförvärv enligt 37 § kan över-
klagas. Det har ansetts tillräckligt från rättsäkerhetssynpunkt att laglig-
heten av sådana vitesförelägganden kan prövas i samband med vitets utdö-
mande.
63 j Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och
ärenden får överklagas hos Marknadsdomstolen:
1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,
2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,
3. kvarstad enligt 32 §,
4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,
5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och
6. prövning av överklaganden enligt 60 §.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 §
skall överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som med-
delats innan rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet
meddelats under rättegång.
Enligt paragrafen överklagas tingsrättens domar och beslut i angivna mål
och ärenden hos Marknadsdomstolen. Tingsrättens beslut enligt 15 § om
undantag är ett beslut i ett mål eller ärende om åläggande enligt 23 § och
således också överklagbart.
Av 64 § andra stycket framgår att vad som i 49, 50 och 52 kap. rätte-
gångsbalken sägs om hovrätten i stället skall gälla Marknadsdomstolen.
Marknadsdomstolens avgöranden kan enligt lagen om marknadsdomstol
m.m. inte överklagas.
115
Prop. 1992/93:56
Rättegingsbestämmelser
64 f Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,
1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket
1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där
förlikning inte är tillåten, och
2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 $ första
stycket 5 och 6, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären-
den.
Vad som i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken sägs om hovrätten
skall i stället gälla Marknadsdomstolen.
Enligt paragrafens första stycke 1 gäller rättegångsbalkens regler för
indispositiva tvistemål för rättegången såväl vid tingsrätten som hos Mark-
nadsdomstolen i mål som anges i 63 § första stycket 1-4.
För Marknadsdomstolens del innebär det att de regler om förfarandet
som finns i lagen om marknadsdomstol m.m. inte skall gälla vid handlägg-
ningen av dessa mål. Bestämmelsen innebär emellertid i stor utsträckning
att samma rättegångsförfarande ändå kommer att gälla. Bl.a. gäller att
domstolarna har möjlighet att ex officio införskaffa bevis och att parts er-
kännande inte är bindande för rätten, liksom att parts utevaro inte leder till
tredskodom.
När det gäller tingsrättens sammansättning gäller 1 kap. 3 a § rättegångs-
balken. Marknadsdomstolens sammansättning regleras i lagen om mark-
nadsdomstol m.m.
Talan i målen väcks hos tingsrätten genom stämning enligt 42 kap. 1 §
rättegångsbalken.
I mål där Konkurrensverket för talan tillämpas i fråga om rättegångs-
kostnaderna brottmålsregler. Det följer av 18 kap. 16 § rättegångsbalken.
Av första stycket 2 framgår att överklagade ärenden från Konkurrensver-
ket och ansökningar om undersökningar enligt 47 och 48 §§ skall hand-
läggas som domstolsärenden hos tingsrätten och Marknadsdomstolen.
Talan i ett ärende som överklagas från Konkurrensverket blir anhängigt
genom att överklagandet kommer in till tingsrätten. Av 11 § lagen om
handläggning av domstolsärenden följer att även i ärenden där Konkurrens-
verket är part skall i fråga om rättegångskostnaderna tillämpas brottmåls-
regler.
Andra stycket innebär att fullföljd av talan mot tingsrättens dom eller
beslut sker hos Marknadsdomstolen som om den vore hovrätt.
116
65 f För Konkurrensverket som part i mål och ärenden enligt denna
lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad
som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.
Prop. 1992/93:56
Enligt konkurrenslagen for Konkurrensverket talan på det allmännas väg-
nar utan att talan avser tillvaratagande av statens eller någon annans enskil-
da rätt. Genom bestämmelsen tillämpas på verket därför samma bestäm-
melser som gäller i rättegångsbalken för åklagare i brottmål när det gäller
föreläggande för part och parts utevaro.
66 | Vid behandlingen av en fråga enligt 41 { då rättegång inte pågår
tillämpas, utöver vad som föreskrivs där, vad som gäller när en sådan
fråga uppkommer i rättegång. Ett yrkande av Konkurrensverkets mot-
part om ersättning för kostnader får dock prövas i samband med av-
görandet av frågan om åtgärden.
67 5 En åtgärd enligt 41 § som har beslutats då rättegång inte pågår
skall omedelbart hävas, om Konkurrensverket inte beslutar om sär-
skild undersökning enligt 38 § eller, om ett sådant beslut har med-
delats, inte väcker talan enligt 39 §. Detsamma gäller om Konkur-
rensverket beslutar att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.
68 § Innan ett mål om företagsförvärv avgörs, skall förvärvarens
motpart i förvärvsavtalet få tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock
inte vid förvärv som har skett på det sätt som anges i 34 § tredje
stycket.
Paragraferna innehåller särskilda rättegångsbestämmelser i mål om före-
tagsförvärv.
Bestämmelserna i 66 § innebär att om en fråga om interimistiskt förbud
mot ett företagsförvärv uppkommer innan talan i huvudsaken har väckts,
skall frågan handläggas i samma ordning som en rättegångsfråga enligt
rättegångsbalken. Konkurrensverkets motpart kan dock tillerkännas ersätt-
ning för sina rättegångskostnader med anledning av yrkandet om interimis-
tiskt förbud, om yrkandet ogillas.
För prövningen av företagsförvärv gäller särskilda tidsfrister enligt 38
och 39 §§. Beslutar inte Konkurrensverket om särskild undersökning enligt
38 § inom 30 dagar från anmälan eller, om ett sådant beslut meddelats,
inte väcker talan inom den tidsfrist som anges i 39 § föreskrivs i 67 § att
ett meddelat interimistiskt förbud mot ett företagsförvärv omedelbart skall
hävas av domstolen. Motsvarande gäller om Konkurrensverket beslutar att
lämna ett företagsförvärv utan åtgärd (jmf 40 §).
117
Bestämmelserna i 68 § motsvarar i huvudsak 22 § KL med tillägget att
om förvärvet gjorts pä en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad
marknadsplats, någon annan reglerad marknad eller genom inrop pä exeku-
tiv auktion (se motiven till 34 § tredje stycket), är det inte obligatoriskt att
ge förvärvarens motpart i förvärvsavtalet tillfälle att yttra sig.
Prop. 1992/93:56
69 9 Mål och ärenden i frågor som avses i 63 ( första stycket får
handläggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Hand-
läggningen skall ske enligt vad som föreskrivs i 64 § första stycket 1.
Trots att olika rättegångsformer gäller för frågor enligt denna lagrätte-
gångsbalkens regler for indispositiva tvistemål och lagen om handläggning
av domstolsärenden - följer av denna paragraf att frågorna kan handläggas
gemensamt i tingsrätten och Marknadsdomstolen. Det krav som ställs upp
för gemensam handläggning är att det skall vara till fördel för utredningen.
Sker det en förening av ett mål och ett ärende skall handläggningen följa
reglema för indispositiva tvistemål i rättegångsbalken.
Det finns alltså enligt denna paragraf möjlighet att i samma rättegång
handlägga ärenden om överklagade beslut om undantag, icke-ingripandebe-
sked eller åläggande att upphöra med överträdelser av förbuden med mål
om konkurrensskadeavgift, när det gäller samma avtal eller förfarande och
frågorna är uppe samtidigt hos tingsrätten eller Marknadsdomstolen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Genom lagen upphävs konkurrenslagen (1982:729) och lagen
(1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jord-
bruksprodukter.
118
3. Följande gäller i fråga om avtal som föreligger när denna lag
träder i kraft och for vilka inom sex månader från ikraftträdandet till
Konkurrensverket inkommer anmälan för undantag enligt 8 § eller
ansökan om icke-ingripandebesked enligt 20 §:
a) Bestämmelserna i 7 § skall inte tillämpas förrän sex månader
efter den dag då Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av
anmälan eller ansökan.
b) Bestämmelserna i 23 § skall inte tillämpas före den tidpunkt
som anges i a vad avser överträdelser av förbudet i 6 }.
c) Konkurrensskadeavgift enligt 26 § eller skadestånd enligt 33 §
for överträdelser av förbudet i 6 § får inte dömas ut for åtgärder som
har vidtagits före den tidpunkt som anges i a, om åtgärderna ligger
inom ramen for den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller
ansökan.
Prop. 1992/93:56
Förbudet mot konkurrensbegränsande avtal, beslut och samordnade för-
faranden i 6 § gäller både sådana avtal etc. som kommer till efter lagens
ikraftträdande och sådana som redan existerar vid ikraftträdandet. Om sist-
nämnda s.k. gamla avtal emellertid anmäls för beviljande av undantag en-
ligt 8 5 eller om berörda företag ansöker om icke-ingripandebesked och
anmälan eller ansökan görs inom sex månader från lagens ikraftträdande,
uppskjuts verkningarna av förbudet fram till dess sex månader har gått
från dagen för Konkurrensverkets beslut med anledning av anmälan eller
ansökan.
Att 7 § inte skall tillämpas innebär att avtalen inte träffas av ogiltig-
hetspåföljd fram till denna tidpunkt. Vidare får Konkurrensverket inte
meddela beslut om åläggande att upphöra med överträdelser av 6 § och ett
företag kan inte med framgång väcka talan om ett sådant åläggande. Inte
heller skall konkurrensskadeavgift eller skadestånd dömas ut for åtgärder
som har vidtagits fram till den angivna tidpunkten, dock under förutsätt-
ning att åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet som beskrivs i
anmälan eller ansökan.
Sexmånadersfristen ger företagen möjlighet att modifiera avtalen eller att
upphöra att tillämpa dem innan verkningarna av förbudet slår till. Fristen
räknas från dagen för Konkurrensverkets beslut. Ett företag kan alltså inte
förskjuta tidpunkten när verkningarna av förbudet slår till genom att över-
klaga Konkurrensverkets beslut.
En ansökan om icke-ingripandebesked som gäller förbudet mot missbruk
av dominerande ställning i 19 § omfattas inte av bestämmelserna i denna
punkt. Får alltså ett företag avslag på en sådan ansökan anses förfarandet
förbjudet från tidpunkten för lagens ikraftträdande. Det råder dock i regel
immunitet mot konkurrensskadeavgift for åtgärder som vidtas från tidpunk-
ten för ansökan till dess beslutet meddelas.
119
4.1 fråga om avtal som föreligger eller förfaranden som tillämpas när
denna lag träder i kraft och som är förbjudna enligt 6 eller 19 § skall
förbuden inte gälla, om avtalen eller förfarandena inom sex månader
från lagens ikraftträdande
a) ändras på sådant sätt att de omfattas av gruppundantag enligt 17
i,
b) ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av 6 eller 19 §,
eller
c) upphör att tillämpas.
Vad som sägs i första stycket a utgör dock inte hinder för Kon-
kurrensverket att återkalla undantaget för ett avtal enligt 18 §.
Prop. 1992/93:56
Denna punkt ger företag möjlighet att inom sex månader från det lagen
träder i kraft modifiera avtal, beslut och samordnade förfaranden som är
förbjudna enligt 6 § och förfaranden som är förbjudna enligt 19 § så, att
de antingen omfattas av gruppundantag enfigt 17 § eller folier utanför för-
buden. Om modifieringen görs inom den angivna tidsfristen, anses avtalen
etc. ha varit tillåtna från tidpunkten för lagens ikraftträdande, trots att de
fram till modifieringen omfattades av förbuden i 6 eller 19 §.
Motsvarande gäller om avtalen etc. eller förfarandena upphör att till-
ämpas inom sexmånadersfristen. De anses inte heller i det fallet ha varit
förbjudna under någon tid.
Görs modifieringen av avtalen etc. eller förfarandena senare än sex må-
nader från lagens ikraftträdande eller upphör de att tillämpas senare än
denna tidpunkt träffas de av förbudet, som då gäller från tidpunkten för
lagens ikraftträdande till dess avtalet etc. eller förfarandet modifierades
eller upphörde att tillämpas. För åtgärder som har vidtagits under den ti-
den kan alltså konkurrensskadeavgift påföras och skadestånd utgå. Likaså
skall ett avtal anses ha varit ogiltigt fram till modifieringen eller till dess
det upphörde att tillämpas.
Avtal etc. och förfaranden som fortsätter att tillämpas i sitt ursprungliga
förbjudna skick anses förbjudna från tidpunkten för lagens ikraftträdande.
5. Anmälan för undantag enligt 8 § eller ansökan om icke-ingripande-
besked enligt 20 § får prövas före lagens ikraftträdande.
I fråga om en anmälan eller ansökan som görs före lagens ikraft-
trädande gäller punkt 3 a-c ovan. Den tidsfrist som där anges skall
dock vara tio månader.
Enligt bestämmelserna i denna punkt får anmälningar om undantag från
förbudsregeln i 6 § och ansökningar om att avtal etc. eller förfaranden
enligt Konkurrensverkets upppfattning inte omfattas av förbuden i 6 eller
19 § prövas före lagens ikraftträdande. Bestämmelserna gör det möjligt för
120
företagen att fl besked om olika avtals och förfarandens förenlighet med Prop. 1992/93:56
lagen innan lagen börjar gälla.
På samma sätt som vid anmälningar eller ansökningar enligt punkt 3
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna uppskjuts verkningarna av
förbudet i 6 § när det gäller anmälningar eller ansökningar som har kom-
mit in före lagens ikraftträdande. Till skillnad från punkt 3 uppskjuts dock
verkningarna till dess tio månader har gått från tidpunkten för Konkurrens-
verkets beslut med anledning av anmälan eller ansökan. Det saknar därvid
betydelse om Konkurrensverkets beslut meddelas före eller efter lagens
ikraftträdande.
6. I fråga om avtal som avses i punkt 3 ovan och som anmäls i enlig-
het med vad som där föreskrivs, tillämpas 13 § med den avvikelsen
att den tidpunkt från vilken undantag skall anses beviljat räknas från
lagens ikraftträdande. Detsamma gäller i fråga om avtal som anmäls
före lagens ikrafträdande.
Enligt 13 § gäller att om Konkurrensverket inte har fattat beslut med an-
ledning av en anmälan eller gjort invändning mot den inom tre månader
från det att den kom in till verket, skall undantag från förbudet i 6 § anses
beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten
då avtalet ingicks.
Av denna punkt följer att vid anmälningar enligt punkterna 3 och 5
ikraftträdande och övergångsbestämmelserna skall 13 § tillämpas med den
avvikelsen att den tidpunkt från när undantag skall anses beviljat inte skall
räknas från avtalets ingående utan från lagens ikraftträdande.
Bestämmelsen har ansetts behövlig med hänsyn till avtal som redan då
de anmäls enligt punkten 3 eller 5 har varit i kraft i flera år.
7. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om företags-
förvärv som har skett före ikraftträdandet.
I den nya konkurrenslagen har reglema om företagsförvärv ändrats såväl
materiellt som när det gäller förfarandet. Av punkten framgår att äldre
föreskrifter fortfarande skall tillämpas i fråga om företagsförvärv som har
skett före den nya lagens ikraftträdande.
121
Ändringarna i lagen innebär att 8 § om skyldighet att föra kartellregister
och 12 § om möjlighet att låta lagen tillämpas även pä förhållanden utom
landet upphävs.
1 §
Ändringen i paragrafen föranleds av den nya konkurrenslagen.
Benämningarna ärende och beslut har genomgående i lagen bytts ut mot
mål och dom.
I första stycket görs också en ändring med anledning av att lagen om
tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart
föreslås bli upphävd i prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet (EES). Motsvarande ändringar görs i 2 och 13 §§.
Det nya andra stycket innebär att förfarandereglema i lagen inte till-
lämpas i konkurrensmål. I stället tillämpas bestämmelserna i den nya kon-
kurrenslagen.
Särskilda regler för Marknadsdomstolen i konkurrensmål finns i lagen
bara när det gäller möjligheten till överklagande (2 §), domstolens sam-
mansättning (3-4 §§) och domförhet (9 §).
Ändringen innebär en minskning av antalet ledamöter i domstolen.
I paragrafen anges nu uttömmande vilka ledamöter som ingår i domstolen,
sedan bestämmelsen i 5 § om s.k. intresseledamöter utgått.
Antalet ledamöter som utöver ordföranden behövs för att domstolen skall
vara beslutfor har minskats från fyra till tre som en följd av att det totala
antalet ledamöter i domstolen har minskats.
Det tidigare andra stycket har utgått till följd av förändringen av dom-
stolens sammansättning.
Det tidigare tredje stycket har utgått till följd av nya konkurrenslagen.
Det nya andra stycket motsvarar det gamla fjärde stycket. Bestämmelsen
i tredje stycket är ny.
Prop. 1992/93:56
122
13 t
Prop. 1992/93:56
Ändringarna föranleds av den nya konkurrenslagen.
14 i
Ändringarna föranleds av den nya konkurrenslagen. Sista stycket utgår
eftersom någon motsvarighet till de bestämmelser som där hänvisas till inte
finns i den nya lagen.
Ändringarna föranleds av den nya konkurrenslagen.
15 a §
Första punkten utgår till följd av den nya konkurrenslagen.
16 §
Andra stycket utgår till följd av att någon s.k. förhandlingsverksamhet
inte förekommer hos domstolen enligt den nya konkurrenslagen.
18 §
Ändringarna föranleds av den nya konkurrenslagen.
Ändringen innebär att 10 § upphävs. Bestämmelser av motsvarande inne-
börd tas i stället in i 5 § andra stycket i den nya konkurrenslagen.
En ändring i 14 kap. 3 § innebär att bestämmelsen i det nuvarande andra
stycket 1 kommer att omfatta även fusioner enligt 1 § i kapitlet.
En annan ändring syftar till att minska Konkurrensverkets hantering med
fusion särenden. Verket skall inte behöva fatta beslut i samtliga fall utan
kan låta saken i vissa lägen bero. För registrering är det tillräckligt att
registreringsmyndigheten får klart for sig att fusionen inte förbjudits eller
att prövning enligt konkurrenslagen inte pågår.
En ytterligare ändring föranleds av EES-lagen. Enligt den lagen kommer
vissa stora fusioner där svenska företag är inblandade att prövas enligt
EES-avtalets regler om kontroll av företagskoncentrationer i stället för
enligt konkurrenslagens motsvarande regler. Även när en fusion har för-
bjudits eller är under prövning enligt EES-avtalets regler, skall hinder
föreligga för registrering.
123
Prop. 1992/93:56
Ändringen är en följd av att det s.k. kartellregistret upphör (se avsnitt
5.3).
Sekretess gäller i övrigt även fortsättningsvis hos Konkurrensverket i den
utsträckning som följer av 8 kap. 6 § sekretesslagen jämförd med punkt 17
i bilagan till sekretessförordningen (1980:657).
9.7-10 Förslagen till lagar om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:
618), sparbankslagen (1987:619), föreningsbankslagen (1987:620) och
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
En ändring syftar till att minska Konkurrensverkets hantering av fusionsä-
renden och en annan föranleds av EES-lagens regler om kontroll av före-
tagsfusioner (se avsnitt 9.5).
Ändringen är föranledd av vad Lagrådet uttalat om regleringen av grupp-
undantag i förslaget till ny konkurrenslag (se avsnitt 6.2).
Det bör nämnas att riksdagen ännu inte tagit ställning till regeringens
förslag till EES-lag (prop. 1991/92:170).
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till
1. konkurrenslag,
2. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden,
3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
4. lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),
5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980.100),
7. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
8. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
9. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
10. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
11. lag om ändring i lagen om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsom-
råde (EES).
124
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en
effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjäns-
ter och andra nyttigheter.
2 § Denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbetsgivare
och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.
3 5 1 denna lag avses med företag en fysisk eller juridisk person som
driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del
sådan verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av
begreppet företag.
Med företag avses också en sammanslutning av företag.
Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas också på
1. beslut av en sammanslutning av företag, och
2. samordnade förfaranden av företag.
4 5 Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver
verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en
rörelse samt fusion.
Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår
i sin helhet skall anses som företagsförvärv enligt lagen bara om förvärvet
ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörel-
sen.
5 5 Om i ett visst fall kan tillämpas såväl denna lag som konkurrensbe-
stämmelsema i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område (EES), skall beslut med stöd av denna lag vara förenliga med
dessa bestämmelser.
Denna lag får inte tillämpas i fråga om fastställandet av priser som av-
ses i CEC A-lagen (1972:762), om detta är oförenligt med de avtalsbestäm-
melser som anges i 1 § den lagen.
125
Prop. 1992/93:56
Förbjudna konkurrensbegränsningar
Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13
eller 17 §, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hind-
ra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på
ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat
Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,
2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begrän-
sas eller kontrolleras,
3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar
sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels-
bruk har något samband med föremålet för avtalet.
7 § Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 § är ogiltiga.
Beslut om undantag
8 § Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta om undantag från
förbudet i 6 § for ett avtal som
1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att
främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,
2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därige-
nom uppnås,
3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga
for att uppnå målet i 1, och
4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel
för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.
9 § Om ett företag vill att undantag enligt 8 § skall beviljas, skall det
anmäla avtalet till Konkurrensverket.
Konkurrensverket får inte besluta om undantag innan företaget har gjort
en sådan anmälan.
10 § I ett beslut om undantag enligt 8 § skall det anges från vilken tid-
punkt undantaget gäller. Denna tidpunkt får sättas tidigare än tidpunkten
för beslutet.
Beslutet skall gälla for en bestämd tid och får förenas med villkor och
ålägganden.
126
11 $ Ett beslut om undantag enligt 8 § får förnyas om där angivna förut- Prop. 1992/93:56
sättningar fortfarande är uppfyllda.
Återkallelse eller ändring av beslut om undanlag
12 § Konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undantag,
om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i
något väsentligt avseende,
2. de som beslutet gäller bryter mot något åläggande som har angetts i
beslutet,
3. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledandeuppgifter, eller
4. de som beslutet gäller missbrukar undantaget
I de fall som avses i första stycket 2-4 får beslutet återkallas med retro-
aktiv verkan.
Undantag då beslut inte meddelas inom viss tid
13 § Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en
anmälan enligt 9 § inom tre månader från det att anmälan kom in till
verket, skall undantag från förbudet i 6 § anses beviljat i enlighet med
anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks.
Detta gäller inte om Konkurrensverket inom tremånadersfristen gör in-
vändning mot avtalet.
14 § Konkurrensverket får återkalla undantaget för ett avtal för vilket
undantag beviljats enligt 13 §, om avtalet har följder som är oförenliga
med 8 §.
Undantag meddelade av Stockholms tingsrätt
15 5 Stockholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enligt 23 §,
på yrkande av en part besluta om undantag enligt 8 § för ett avtal som är
förbjudet enligt 6 § men som uppfyller förutsättningarna för undantag
enligt 8 §. Därvid tillämpas 10 §.
16 5 Konkurrensverket får förnya, återkalla eller ändra ett beslut enligt
15 §. Därvid tillämpas 11 och 12 §§.
Gruppundantag
17 § Undantag från förbudet i 6 § gäller för sådana grupper av avtal
som uppfyller förutsättningarna i 8 § (gruppundantag).
Sådana grupper av avtal som avses i första stycket anges i verkställig-
hetsföreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer.
Avtal som omfattas av ett gruppundantag behöver inte anmälas enligt 9 §
för att beviljas undantag. Sådana avtal får dock anmälas.
127
18 5 Konkurrensverket får återkalla det undantag som gäller för ett avtal Prop. 1992/93:56
på grund av gruppundantag, om avtalet har följder som är oförenliga med
Missbruk av dominerande ställning
19 5 Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställ-
ning på den svenska marknaden är förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel
för konsumenterna,
3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa
handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet for avtalet.
Icke-ingripandebesked
20 § Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett
avtal eller förfarande inte omfettas av något av förbuden i 6 eller 19 §
enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller som annars är tillgängli-
ga för verket och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa
enligt denna lag (icke-ingripandebesked).
Ett sådant beslut utgör hinder för Konkurrensverket att besluta om åläg-
ganden enligt 23 § första stycket eller föra talan om konkurrensskadeavgift
enligt 26 §.
21 § Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt 20 §, om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i
något väsentligt avseende,
2. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
3. Marknadsdomstolen ändrar rättstillämpningen så, att det klart framgår
att avtalet eller förfarandet som omfettas av beslutet faller under förbuden
i 6 eller 19 §.
Handläggningsregel för Konkurrensverket
22 5 Så snart en anmälan enligt 9 § eller en ansökan enligt 20 § som rör
ett avtal har kommit in till Konkurrensverket skall verket ge de parter i
avtalet som inte är sökande tillfälle att yttra sig över anmälan eller ansö-
kan.
128
Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar
23 i Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdel-
ser av forbuden i 6 eller 19 §.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant
åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett foretag som
berörs av överträdelsen.
24 § Ett åläggande enligt 23 § gäller omedelbart, om något annat inte
bestäms.
25 5 Om det finns synnerliga skäl för det, får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Tingsrätten får
meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.
Konkurrensskadeavgift
26 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett
företag skall betala en särskild avgift {konkurrensskadeavgift), om företa-
get eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oakt-
samhet har
1. överträtt förbuden i 6 eller 19 §, eller
2. åsidosatt ett villkor som har beslutats med stöd av 10 § andra stycket.
Avgiften tillfaller staten.
27 § Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor
och högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte över-
stigande tio procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår.
Riktas talan mot flera företag skall avgiften fastställas särskilt för vart
och ett av dem.
28 § När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till
hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.
I ringa fall skall ingen avgift påföras.
29 § Konkurrensskadeavgift enligt 26 § första stycket 1 får inte påföras
för åtgärder som har vidtagits
1. efter det att anmälan enligt 9 § eller ansökan enligt 20 § kom in till
Konkurrensverket och innan beslutet med anledning av anmälan eller ansö-
kan vann laga kraft, om åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet
som har beskrivits i anmälan eller ansökan, eller
2. under den tid då icke-ingripandebesked har gällt, om inte beskedet har
återkallats med stöd av 21 § 2.
Första stycket 1 gäller dock inte om Konkurrensverket inom en månad
från det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 §
är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 § eller att 19 § är
tillämplig. Ett sådant beslut får meddelas bara om det är uppenbart att un-
dantag inte kan beviljas eller icke-ingripandebesked inte kan meddelas.
9 Riksdagen 1922/93. 1 sam/. Nr 56
Prop. 1992/93:56
129
30 { Konkurrensskadeavgift får påföras bara om stämningsansökan har Prop. 1992/93:56
delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att överträdel-
sen upphörde.
Avgift får inte påföras för åtgärder som omfattas av ett åläggande som
har meddelats vid vite enligt denna lag.
31 5 En påförd konkurrensskadeavgift faller bort i den mån verkställig-
het inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.
32 § För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift får Stock-
holms tingsrätt besluta om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad
som är föreskrivet i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.
Skadestånd
33 § Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden
i 6 eller 19 §, skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkommer
för ett annat foretag eller en avtalspart.
Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år
från det att skadan uppkom.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd
enligt denna paragraf.
Förbud mot företagsförvärv m.m.
34 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett
företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.
Förvärvet skall förbjudas, om
1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt
hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en
effektiv konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en
avsevärd del av den, och
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon an-
nan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får
förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.
35 5 Ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet därefter blir
ogiltigt.
36 § Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av ett
företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 § åläggas
1. att avyttra ett företag, en rörelse eller en del av en rörelse, eller
2. att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.
130
Anmälan om företagsförvärv
Prop. 1992/93:56
37 5 Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon
som är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en
omsättning föregående räkenskapsår som överstiger fyra miljarder kronor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har
gemensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt,
skall gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsom-
sättning.
Särskild undersökning av förvärv
38 § Konkurrensverket får besluta om att genomföra en särskild under-
sökning av ett företagsförvärv som har anmälts enligt 37 §.
Ett sådant beslut skall meddelas inom 30 dagar från det att anmälan kom
in till Konkurrensverket. Under denna frist får den som är part i förvärvs-
avtalet inte vidta några åtgärder för att fullfölja förvärvet.
Talan om företagsförvärv
39 5 En talan hos Stockholms tingsrätt enligt 34 eller 36 § får väckas
bara efter beslut om särskild undersökning enligt 38 §.
Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Tingsrätten får på
begäran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en månad i sän-
der, om parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt
som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren samtycker till det eller om det
finns synnerliga skäl.
40 § Om Konkurrensverket har beslutat att lämna ett företagsförvärv
utan åtgärd, får talan enligt 39 § första stycket inte väckas beträffande
förvärvet.
Detta gäller dock inte om en part i förvärvsavtalet har lämnat någon
oriktig uppgift som påverkat beslutet.
Förbud i väntan pä slutlig prövning
41 } Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än
den olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yrkande
av Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 §
slutligt har avgjorts förbjuda partema i ett avtal om företagsförvärv att
fullfölja förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall yrkandet framställas
skriftligen.
Yrkandet får inte bifallas utan att parterna i förvärvsavtalet eller, om
förvärvet har skett på det sätt som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren
fått tillfälle att yttra sig. I brådskande fall får dock åtgärden omedelbart
beviljas att gälla till dess att något annat beslutas.
131
Tid inom vilken ett förvärvsärende skall avgöras
Prop. 1992/93:56
42 f Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 eller 36 $ får inte meddelas
senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna frist
får förlängas, om parterna i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på
det sätt som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren samtycker till det eller
om det finns synnerliga skäl. Förbud eller åläggande får dock inte medde-
las senare än två år efter det att förvärvsavtalet ingicks.
Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen avgöra målet
inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Vad som
sägs i första stycket om förlängning av fristen gäller också Marknadsdom-
stolens prövning.
Omprövning
43 } Ett förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 § utgör inte hinder mot
att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upphäva eller
mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller
inte längre är lämpligt.
Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om ett före-
tagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en part i för-
värvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig
betydelse för avgörandet.
44 § Talan om omprövning enligt 43 § väcks hos Stockholms tingsrätt
av Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.
Talan enligt 43 § andra stycket skall väckas inom ett år efter det att
saken slutligt har avgjorts.
Allmän uppgiftsskyldighet för företag m.m.
45 § Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar
eller annat,
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig
for förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller
3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet av ekonomisk
eller kommersiell natur att redovisa kostnader och intäkter i verksamheten.
46 § Ett åläggande enligt 45 § gäller omedelbart, om något annat inte
bestäms.
Undersökning vid utredning om överträdelse av förbud
Prop. 1992/93:56
47 | Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket besluta att
verket får genomföra en undersökning hos ett företag för att utreda om
detta har överträtt förbuden i 6 eller 19 §, om
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 5 1 eller det
annars finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det
intrång eller annat men som åtgärden innebär för den som drabbas av åt-
gärden.
Ansökan skall göras skriftligen.
48 $ Ett beslut enligt 47 § får avse även någon annan än det företag som
är föremål för utredning. Ett sådant beslut får meddelas bara om
1. vad som föreskrivs i 47 § första stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som an-
sökan avser, och
3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller det annars
finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.
49 5 I brådskande fall får ett beslut enligt 47 eller 48 § meddelas utan
att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.
50 § Ett beslut enligt 47 eller 48 § skall innehålla uppgifter om
1. föremålet för och syftet med undersökningen,
2. tidpunkten när undersökningen skall börja, och
3. Konkurrensverkets befogenheter enligt 51 §.
Beslutet gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
51 5 När Konkurrensverket genomför en undersökning som har beslutats
enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att
1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra ut-
rymmen.
Innan undersökningen börjar, skall beslutet om denna visas upp för den
hos vilken undersökningen skall genomföras.
52 § När en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 § skall
genomföras, har den hos vilken undersökningen skall genomföras rätt att
tillkalla ett juridiskt biträde.
I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får undersökningen inte
börja. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats enligt 49 §.
133
53 5 Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndig- Prop. 1992/93:56
heten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 5 1» 2 och 4.
Gemensamma bestämmelser
54 § Åtgärder enligt 45 eller 51 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde
inte får höras som vittne därom, och
2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tystnads-
plikten gäller.
55 9 Vid ett åläggande enligt 45 § eller en undersökning enligt 51 9
finns det inte någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk
natur.
56 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onö-
digt.
Föreläggande av vite
57 § Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41 eller 45 § får före-
nas med vite. Också ett beslut om undersökning enligt 47 eller 48 § får
förenas med vite for att förmå ett företag eller någon annan att underkasta
sig undersökningen.
Ett frivilligt åtagande i samband med ett företagsförvärv får förenas med
vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på talan av Konkur-
rensverket.
58 § Konkurrensverket får förelägga vite för fullgörande av skyldigheter
enligt 37 §.
Utdömande av vite
59 i Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag
fors vid tingsrätt av Konkurrensverket. I fråga om vite som en domstol har
förelagt på talan av ett företag får talan om utdömande föras även av före-
taget.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
60 § Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos
Stockholms tingsrätt:
1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 §§,
2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,
134
3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket och 25 Prop. 1992/93:56
5, och
4. ålägganden enligt 45 §.
Ett beslut enligt första stycket 1-3 får överklagas bara av ett företag som
berörs av beslutet.
61 { Konkurrensverkets beslut enligt 29 § andra stycket får överklagas
bara i samband med överklagande av det beslut varigenom verket slutligt
avgör ärendet.
62 § Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag än som avses i
60 eller 61 § får inte överklagas.
63 § Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ären-
den får överklagas hos Marknadsdomstolen:
1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,
2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,
3. kvarstad enligt 32 §,
4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,
5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och
6. prövning av överklaganden enligt 60 §.
Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall
överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan
rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under
rättegång.
64 § Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,
1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4,
vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte
är tillåten, och
2. beträffande handläggningen av frågor som avses i 63 § första stycket
5 och 6, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Vad som i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken sägs om hovrätten skall
i stället gälla Marknadsdomstolen.
65 { För Konkurrensverket som part i mål och ärenden enligt denna lag
gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad som i
rättegångsbalken är föreskrivet for åklagare.
66 § Vid behandlingen av en fråga enligt 41 § då rättegång inte pågår
tillämpas, utöver vad som föreskrivs där, vad som gäller när en sådan
fråga uppkommer i rättegång. Ett yrkande av Konkurrensverkets motpart
om ersättning för kostnader får dock prövas i samband med avgörandet av
frågan om åtgärden.
135
67 $ En åtgärd enligt 41 § som har beslutats då rättegång inte pågår Prop. 1992/93:56
skall omedelbart hävas, om Konkurrensverket inte beslutar om särskild
undersökning enligt 38 § eller, om ett sådant beslut har meddelats, inte
väcker talan enligt 39 §. Detsamma gäller om Konkurrensverket beslutar
att lämna ett företagsförvärv utan åtgärd.
68 § Innan ett mål om företagsförvärv avgörs, skall förvärvarens mot-
part i förvärvsavtalet få tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock inte vid
förvärv som har skett på det sätt som anges i 34 § tredje stycket.
69 $ Mål och ärenden i frågor som avses i 63 § första stycket får hand-
läggas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handläggningen
skall ske enligt vad som föreskrivs i 64 § första stycket 1.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Genom lagen upphävs konkurrenslagen (1982:729) och lagen (1991:
921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksproduk-
ter.
3. Följande gäller i fråga om avtal som föreligger när denna lag träder i
kraft och för vilka inom sex månader från ikraftträdandet till Konkurrens-
verket inkommer anmälan för undantag enligt 8 § eller ansökan om icke-
ingripandebesked enligt 20 §:
a) Bestämmelserna i 7 § skall inte tillämpas förrän sex månader efter den
dag då Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eller
ansökan.
b) Bestämmelserna i 23 § skall inte tillämpas före den tidpunkt som
anges i a vad avser överträdelser av förbudet i 6 §.
c) Konkurrensskadeavgift enligt 26 § eller skadestånd enligt 33 § för
överträdelser av förbudet i 6 § får inte dömas ut för åtgärder som har
vidtagits före den tidpunkt som anges i a, om åtgärderna ligger inom
ramen för den verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan.
4. I fråga om avtal som föreligger eller förfaranden som tillämpas när
denna lag träder i kraft och som är förbjudna enligt 6 eller 19 § skall
förbuden inte gälla, om avtalen eller förfarandena inom sex månader från
lagens ikraftträdande
a) ändras på sådant sätt att de omfattas av gruppundantag enligt 17 §,
b) ändras på sådant sätt att de inte längre omfettas av 6 eller 19 §,
eller
c) upphör att tillämpas.
Vad som sägs i första stycket a utgör dock inte hinder för Konkurrens-
verket att återkalla undantaget för ett avtal enligt 18 §.
5. Anmälan för undantag enligt 8 § eller ansökan om icke-ingripandebe-
sked enligt 20 § får prövas före lagens ikraftträdande.
136
I fråga om en anmälan eller ansökan som görs före lagens ikrafträdande Prop- 1992/93:56
gäller punkt 3 a-c ovan. Den tidsfrist som där anges skall dock vara tio
månader.
6. I fråga om avtal som avses i punkt 3 ovan och som anmäls i enlighet
med vad som där föreskrivs, tillämpas 13 § med den avvikelsen att den
tidpunkt från vilken undantag skall anses beviljat räknas från lagens ikraft-
rädande. Detsamma gäller i fråga om avtal som anmäls före lagens ikraft-
rädande.
7. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om företagsför-
värv som har skett före ikraftträdandet.
137
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 8 och 12 §§ lagen (1956:245) om uppgiftsskyl-
dighet rörande pris- och konkurrensförhällanden skall upphöra att gälla
vid utgången av juni 1993.
138
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om Marknadsdomstol
m.m.1
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1-4, 9, 13, 13 a, 14, 15, 15 a, 16 och 18-20 §§ skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt
1. konkurrenslagen (1982:729),
2. marknadsföringslagen (1975:
1418),
3. lagen (1971:112) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,
4. lagen (1984:292) om avtals-
villkor mellan näringsidkare,
5. produktsäkerhetslagen (1988:
1604),
6. lagen (1992:138) om tillämp-
ning av avtal mellan Sverige, Nor-
ge och EEG om civil luftfart, om
inte annat följer av 20 § nämnda
lag.
Marknadsdomstolen handlägger
mål enligt
1. konkurrenslagen (1992:000),
2. marknadsföringslagen (1975:
1418),
3. lagen (1971:112) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,
4. lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare,
5. produktsäkerhetslagen (1988:
1604).
Bestämmelserna i 14, 15 och 16-22
§§ tillämpas inte i mål enligt
konkurrenslagen (1992:000). 1 stäl-
let gäller vad som föreskrivs i den
lagen.
1 Omtryckt 1984:294. Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.
2 Senaste lydelse 1992:139.
139
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
2
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärenden enligt denna lag får talan
inte föras i annat fall än som följer
av 23 § lagen (1992:138) om till-
lämpning av avtal mellan Sverige,
Norge och EEG om civil liftfart.
Detsamma gäller domstolens beslut
i övrigt enligt denna lag.
3
Marknadsdomstolen består av en
ordförande, en vice ordförande
samt tio andra ledamöter, av vilka
fyra är särskilda ledamöter, tre för
ärenden om konkurrensbegränsning
och ärenden om avtalsvillkor mellan
näringsidkare samt en för ärenden
om marknadsföring, ärenden om
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den och ärenden om produktsäker-
het.
4
Ordföranden, vice ordföranden
och en av de särskilda ledamöterna
för ärenden om konkurrensbegräns-
ning och avtalsvillkor mellan nä-
ringsidkare skall vara lagkunniga
och erfarna i domarvärv. De två
övriga ledamöterna för sådana
ärenden skall ha särskild insikt i
näringslivets förhållanden. Ledamo-
ten för ärenden om marknadsföring,
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den och produktsäkerhet skall ha
särskild insikt i konsumentfrågor.
§’
Mot Marknadsdomstolens dom el-
ler beslut i mål enligt denna lag får
talan inte föras. Detsamma gäller
domstolens beslut i övrigt enligt
denna lag.
Marknadsdomstolen består av en
ordförande, en vice ordförande
samt fem särskilda ledamöter.
§5
Ordföranden, vice ordföranden
och en av de särskilda ledamöterna
skall vara jurister och ha erfaren-
het som domare. De andra särskil-
da ledamöterna skall vara ekono-
miska experter.
3 Senaste lydelse 1992:139.
4 Senaste lydelse 1992:139.
5 Senaste lydelse 1988:1606.
140
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
Ordföranden, vice ordföranden och
de särskilda ledamöterna får ej
utses bland personer som kan anses
företräda företagsintressen eller
konsument- och löntagarintressen.
För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns
en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild
ledamot gäller även ersättare.
9 §6
Marknadsdomstolen är beslutför,
när ordföranden och fyra andra le-
damöter är närvarande. I beslut
skall lika antal ledamöter som fö-
reträder företagarintressen samt
konsument- och löntagarintressen
deltaga.
Av de särskilda ledamöterna del-
tager vid handläggning av ärenden
om konkurrensbegränsning eller av-
talsvillkor mellan näringsidkare
endast de som har utsetts för så-
dana ärenden och vid handläggning
av ärenden om marknadsföring, av-
talsvillkor i konsumentförhållanden
eller produktsäkerhet endast den
som har utsetts för sådana ärenden.
Om förhandling som avses i 4 el-
ler 5 § konkurrenslagen (1982:729)
finns särskilda föreskrifter i 14 §.
Ordföranden kan ensam på dom-
stolens vägnar företaga förberedan-
de åtgärd och pröva fråga om av-
skrivning av ärende.
Marknadsdomstolen är beslutför,
när ordföranden och tre andra le-
damöter är närvarande.
Ordföranden får ensam på dom-
stolens vägnar vidta förberedande
åtgärder och pröva frågor om av-
skrivning av mål.
Ordföranden får förordna sekre-
terare hos domstolen an ensam på
domstolens vägnar vidta förbere-
dande åtgärder.
6 Senaste lydelse 1988:1606.
141
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
13 §7
Ansökan som avses i 17 § kon-
kurrenslagen (1982:729) görs skrift-
ligen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller iläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418),
1 § lagen (1971:112) om avtalsvill-
kor i konsumentförhållanden, 1 §
lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare eller 5-9 §§
eller 12 § tredje stycket produkt-
säkerhetslagen (1988:1604) samt
ansökan enligt 16 § lagen (1992:
138) om tillämpning av avtal mellan
Sverige, Norge och EEG om civil
luftfart. Av ansökningen skall fram-
gå de skäl på vilka ansökningen
grundas och den utredning sökan-
den åberopar.
13 ;
I fråga om rätt för sammanslut-
ningar av näringsidkare att med-
verka i ärenden som avses i 13 §
andra meningen gäller följande
särskilda regler.
Om en sammanslutning av nä-
ringsidkare gör sannolikt att ut-
gången av ärendet kan ha betydan-
de intresse för medlemmarna i
sammanslutningen, får marknads-
domstolen på ansökan av samman-
slutningen tillåta att denna, vid
sidan av enskild part, medverkar i
förfarandet och därvid åberopar
bevisning.
Ansökningen om medverkan skall
som den grundas på.
Ansökan om förbud eller åläg-
gande enligt 2-4 §§ marknadsfö-
ringslagen (1975:1418), 1 5 lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i kon-
sumentförhållanden, 1 $ lagen
(1984 : 292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller 5-9 §§ eller 12
§ tredje stycket produktsäkerhets-
lagen (1988:1604) görs skriftligen.
Av ansökning® *kall de skäl fram-
gå på vilka ansökningen grundas
och den utredning som sökanden
åberopar.
I fråga om rätt för sammanslut-
ningar av näringsidkare att med-
verka i mål som avses i 13 § gäller
följande särskilda regler.
Om en sammanslutning av nä-
ringsidkare gör sannolikt att ut-
gången av målet kan ha betydande
intresse för medlemmarna i sam-
manslutningen, får Marknadsdom-
stolen på ansökan av sammanslut-
ningen tillåta att denna, vid sidan
av en enskild part, medverkar i för-
farandet och därvid åberopar bevis-
ning.
vara skriftlig och innehålla de skäl
7 Senaste lydelse 1992:139.
* Senaste lydelse 1985:927.
142
Nuvarande lydelse
Förevarande lydelse
Prop. 1992/93:56
Partema skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Denna får
inte bifallas, om parten på den sida som ansökningen om medverkan avser
motsätter sig detta.
14 §’
Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid sammanträ-
de inför marknadsdomstolen lägga
fram sina synpunkter och före-
bringa den utredning de vill åbe-
ropa. Till sådant sammanträde skall
ombudsmannen för frågor av den
art som ärendet rör kallas, även om
han ej är sökande. Vidare skall den
som medverkar enligt 13 a § kallas
till sammanträdet.
Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid sammanträ-
de infor Marknadsdomstolen lägga
fram sina synpunkter och före-
bringa den utredning de vill åbe-
ropa.
1 mål enligt marknadsföringsla-
gen (1975:1418), lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden och produktsäkerhets-
lagen (1988:1604) skall konsument-
ombudsmannen kallas till samman-
träde, även om han inte är sökande.
Vidare skall den som medverkar
enligt 13 a § kallas till sammanträ-
de.
Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den
utsträckning domstolen bestämmer.
Förhandling som avses i 4 eller 5
§ konkurrenslagen (1982:729) skall
äga rum vid sammanträde med par-
tema inför domstolen eller dess
ordförande. Domstolen eller ord-
föranden får även överlägga enskilt
med part. Förhandlingen skall dock
alltid avslutas vid sammanträde
med parterna inför domstolen.
’ Senaste lydelse 1985:927.
143
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
Ärende får avgöras och beslut
med anledning av särskild pröv-
ning enligt 15 a § meddelas utan
sammanträde enligt 14 § första
stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part inte
begär sammanträde. Ansökan som
uppenbart ej förtjänar avseende får
avslås utan sådant sammanträde.
Fråga om förbud, åläggande eller
tillstånd enligt 18 § konkurrens-
lagen (1982:729), förbud enligt 21
§ so/nzruz lag eller förbud eller åläg-
gande enligt 13 § marknadsförings-
lagen (1975:1418), 5 § lagen (1971:
112) om avtalsvillkor i konsument-
förhållanden eller 21 § produktsä-
kerhetslagen (1988:1604) kan prö-
vas utan sammanträde enligt 14 §
första stycket.
Förbud eller åläggande, som av-
ses i andra stycket, eller återkal-
lelse av tillstånd, som avses där,
får inte beslutas utan att den som
förbudet, åläggandet eller återkal-
lelsen avser fått tillfälle att yttra sig
i frågan, såvida det inte finns an-
ledning anta, att han avvikit eller
eljest håller sig undan. I ett ärende
om åläggande eller förbud enligt 5-
9 § eller 12 § tredje stycket pro-
duktsäkerhetslagen får marknads-
domstolen dock även i annat fall
omedelbart meddela beslut enligt 21
§ samma lag, om synnerliga skäl
föreligger.
Mål får avgöras och dom med an-
ledning av särskild prövning enligt
15 a § meddelas utan sammanträde
enligt 14 § första stycket, om till-
fredsställande utredning föreligger
och part inte begär sammanträde.
Ansökan som uppenbart inte förtjä-
nar avseende får avslås utan sådant
sammanträde.
Fråga om förbud eller åläggande
enligt 13 § marknadsföringslagen
(1975:1418), 5 § lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden eller 21 § produktsä-
kerhetslagen (1988:1604) får prö-
vas utan sammanträde enligt 14 §
första stycket.
Förbud eller åläggande som avses
i andra stycket får inte beslutas utan
att den som förbudet eller åläggan-
det avser fått tillfälle att yttra sig i
frågan, såvida det inte finns anled-
ning anta, att han avvikit eller eljest
håller sig undan. I ett mål om åläg-
gande eller förbud en-ligt 5-9 § el-
ler 12 § tredje stycket produktsä-
kerhetslagen får Marknadsdomsto-
len dock även i annat fall omedel-
bart medde-la beslut enligt 21 §
samma lag, om synnerliga skäl fö-
religger.
10 Senaste lydelse 1988:1606.
144
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
15 a 8"
Marknadsdomstolen hvi till sär-
skild prövning ta upp
1. i ärende som avser prövning
enligt 2 § konkurrenslagen (1982:
729) frågan huruvida näringsidkare
föranleder skadlig verkan av en
konkurrensbegränsning,
2. i ärende som avser prövning
enligt 6-9 § eller 12 § tredje stycket
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
frågan huruvida en vara eller en
tjänst medför särskild risk for skada
på person eller egendom.
Marknadsdomstolen får till sär-
skild prövning i mål som avser
prövning enligt 6-9 § eller 12 §
tredje stycket produktsäkerhetslagen
(1988:1604) ta upp frågan huruvida
en vara eller en tjänst medför sär-
skild risk för skada på person eller
egendom.
16 §
Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol
äger motsvarande tillämpning vid marknadsdomstolen.
Utöver vad som följer av första
stycket kan domstolen förordna att
sammanträde för handläggning av
konkurrensbegränsningsärende skall
hållas inom stängda dörrar, om det
kan antagas att förhandlingsarbetet
i ärendet skulle försvåras till följd
av offentligheten.
18 §12
Marknadsdomstolen kan vid vite
förelägga part eller annan, som kan
antagas ha upplysning att lämna
som är av betydelse i ärendet, att
inställa sig personligen inför dom-
stolen. Domstolen kan besluta att
den som ej är part skall höras som
Marknadsdomstolen får vid vite
förelägga part eller annan, som kan
antas ha sddo/ut upplysningar att
lämna som är av betydelse i målet,
att inställa sig personligen inför
domstolen. Domstolen kan besluta
att den som inte är part skall höras
11 Senaste lydelse 1988:1606
12 Senaste lydelse 1987:757
10 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56
145
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
vittne. Därvid äger 36 kap. 3, 5
och 6 §§, 10 § andra stycket, 11 §,
13 § första stycket och 14 § rätte-
gångsbalken motsvarande tilllämp-
ning. Vägrar vittne utan giltigt skäl
att avlägga ed eller att avge vittnes-
mål eller besvara fråga, får domsto-
len vid vite förelägga vittnet att
fullgöra sin skyldighet.
Part eller den som medverkar en-
ligt 13 a § kan även föreläggas vid
vite att tillhandahålla domstolen
handling, varuprov och liknande
som kan ha betydelse i ärendet.
Detta innebär dock ej skyldighet att
röja yrkeshemlighet av teknisk na-
tur.
som vittne. Därvid tillämpas 36
kap. 3, 5 och 6 §§, 10 J andra
stycket, 11 $, 13 § första stycket
och 14 § rättegångsbalken. Vägrar
vittne utan giltigt skäl att avlägga
ed eller att avge vittnesmål eller
besvara fråga, får domstolen vid
vite förelägga vittnet att fullgöra sin
skyldighet.
Part eller den som medverkar en-
ligt 13 a § får även föreläggas vid
vite att tillhandahålla domstolen
handling, varuprov och liknande
som kan ha betydelse i målet. Detta
innebär dock inte någon skyldighet
att röja företagshemligheter av
teknisk natur.
I fråga om vite som avses i denna paragraf gäller 9 kap. 8 § rättegångs-
balken.
Den som ej är part och inte heller
medverkar enligt 13 a § och som
efter kallelse av marknadsdomstolen
inställt sig inför domstolen har rätt
till ersättning enligt vad i rätte-
gångsbalken är föreskrivet om er-
sättning till vittne eller sakkunnig. I
ärende vari ombudsman för talan
tillämpas bestämmelserna för mål
om allmänt åtal och i annat ärende
bestämmelserna för mål vari förlik-
ning är tillåten. Skall ersättning
utges av parterna en för båda och
båda för en, skall domstolen slutligt
fördela kostnaden mellan dem med
hälften å vardera.
Den som inte är part och inte
heller medverkar enligt 13 a § och
som efter kallelse av Marknads-
domstolen inställt sig inför domsto-
len har rätt till ersättning enligt vad
i rättegångsbalken är föreskrivet om
ersättning till vittne eller sakkunnig.
I mål där Konsumentombudsmannen
för talan tillämpas bestämmelserna
för mål om allmänt åtal. I andra
mål tillämpas bestämmelserna för
mål vari förlikning är tillåten. Skall
ersättning utges av parterna en för
båda och båda för en, skall domsto-
len slutligt fördela kostnaden mellan
dem med hälften på vardera.
146
Nuvarande lydelse
Förevarande lydelse
Prop. 1992/93:56
19 §*’
I marknadsdomstolens beslut var-
igenom ärende eller sådan fråga
som avses i 15 a § avgörs anges de
skäl på vilka beslutet grundas. Be-
slut som nu nämnts och beslut som
avses i 15 § andra stycket sänds till
parterna, till den som medverkar
enligt 13 a § och till sådan myndig-
het som avses i 4 § produktsäker-
hetslagen (1988:1604) samma dag
som det meddelas.
I Marknadsdomstolens dom var-
igenom mål eller sådan fråga som
avses i 15 a $ avgörs skall de skäl
anges på vilka domen grundas. Do-
men och ett sådant beslut som avses
i 15 § andra stycket skall sändas till
parterna, till den som medverkar
enligt 13 a § och till sådan myndig-
het som avses i 4 § produktsäker-
hetslagen (1988:1604) samma dag
som domen eller beslutet meddelas.
20 §14
Skall ansökan, kallelse eller fö-
reläggande tillställas part eller
annan, sker det genom delgivning.
Detsamma gäller beslut som sänds
enligt 19 §. Annan handling får
tillställas part eller annan genom
delgivning, om det anses erforder-
ligt.
Delgivning av beslut av mark-
nadsdomstolen, vilket innefattar
vitesföreläggande enligt konkur-
renslagen (1982:729), marknads-
föringslagen (1975:1418), lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i kon-
sumentförhållanden, lagen (1984:
292) om avtalsvillkor mellan nä-
ringsidkare eller produktsäker-
hetslagen (1988:1604), får inte ske
enligt 12 § delgivningslagen (1970:
428), om det inte finns anledning
att anta att den sökte har avvikit
eller på annat sätt håller sig undan.
Skall ansökan, kallelse eller fö-
reläggande tillställas en part eller
någon annan, sker det genom del-
givning. Detsamma gäller dom eller
beslut som sänds enligt 19 §. För
andra handlingar får delgivning an-
vändas om det anses erforderligt.
Delgivning av sådana domar eller
beslut av Marknadsdomstolen, som
innefattar vitesföreläggande enligt
marknadsföringslagen (1975:1418),
lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden, lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller produktsäker-
hetslagen (1988:1604), får inte ske
enligt 12 § delgivningslagen (1970:
428), om det inte finns anledning
att anta att den sökte har avvikit
eller på annat sätt håller sig undan.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
13 Senaste lydelse 1988:1606
14 Semaste lydelse 1988:1606
147
2. Föreskrifterna i 13, 14, 15, 15 a, 16 och 18-20 §§ i deras äldre lydel-
ser skall fortfarande tillämpas vid handläggningen av ärenden om företags-
förvärv enligt punkten 7 i övergångsbestämmelserna till konkurrenslagen
(1992:000).
Prop. 1992/93:56
148
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 10 § CEC A-lagen (1972:762) skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1993.
149
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall
ha följande lydelse.
14 kap. 3 §'
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av bola-
get för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från bolagsstäm-
mans beslut eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande be-
slut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är frågan
om fusion förfallen.
Hinder mot registrering av avtal
om fusion enligt 2 § möter
1. om fusionen förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen in-
te beslutat lämna fusionen utan åt-
gärd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen eller
2. om ej yttrande företes från
auktoriserad eller godkänd revisor
av vilket framgår att aktiekapitalet
i det övertagande bolaget inte över-
stiger de överlåtande bolagens sam-
manlagda verkliga värde för det
övertagande bolaget.
Hinder mot registrering möter om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller lagen
(1992:000) om ett europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde (EES) el-
ler om prövning av fusionen pågår
enligt någon av dessa lagar.
För registrering av ett fusions-
avtal enligt 2 § krävs vidare att ett
yttrande företes från auktoriserad
eller godkänd revisor av vilket
framgår att aktiekapitalet i det
övertagande bolaget inte överstiger
de överlåtande bolagens samman-
lagda verkliga värde för det överta-
gande bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Senaste lydelse 1982:733
150
6 Förslag till Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) skall upp-
höra att gälla vid utgången av juni 1993.
151
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.
11 kap. 3 §>
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av
det överlätande bankaktiebolaget för registrering. Om detta inte har skett
inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansinspektione ge-
nom lagakraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat
registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen
inre har beslutat att lämna Jusionen
utan åtgärd enligt 20 § första styck-
et konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen på-
går enligt någon av dessa lagar.
För registrering av ett fusionsavtal enligt 2 § krävs vidare att ett yttran-
de företes från en auktoriserad revisor, av vilket ftamgår att aktiekapitalet
i det övertagande bolaget inte överstiger de överlåtande bolagens samman-
lagda verkliga värde för det övertagande bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Senaste lydelse 1991:936
152
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § och 8 kap. 5 § sparbankslagen
(1987:619) skall ha följande lydelse.
7 kap. 4 5l
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har godkänts av sparbanksstämman skall det anmälas
av den överlåtande sparbanken för registrering. Om detta inte har skett
inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansinspektionen ge-
nom lagakraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat re-
gistrering av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna fusionen
utan åtgärd enligt 20 § första styck-
et konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen
pågår enligt någon av dessa lagar.
8 kap. 5 §2
Sparbanken skall inom fyra månader från stämmans beslut enligt 1 §
första stycket anmäla beslutet till Finansinspektionen för registrering.
Frågan om ombildning har fallit om anmälan inte gjorts inom föreskriven
tid eller om Finansinspektionen genom beslut som vunnit laga kraft har
avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering av beslutet.
Beslutet får inte registreras om
ombildningen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729). Hin-
der mot registrering föreligger
också om näringsfrihetsombudsman-
nen inte har beslutat att lämna
tmbildningen utan åtgärd enligt 20
§ första stycket konkurrenslagen.
Beslutet får inte registreras om
ombildningen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av ombildningen
pågår enligt någon av dessa lagar.
1 Senaste lydelse 1991:936
2 Senaste lydelse 1991:936
153
Prop. 1992/93:56
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
154
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § föreningsbankslagen (1987:620)
skall ha följande lydelse.
10 kap. 4 §'
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har godkänts av föreningsbanksstämman skall det
anmälas av den överlätande föreningsbanken för registrering. Om detta
inte har skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om Finansin-
spektionen genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan
eller vägrat registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna fusionen
utan åtgärd enligt 20 § första styck-
et konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen på-
går enligt någon av dessa lagar.
Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skall registreringsanmä-
lan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i 7 kap.
12 § fjärde stycket skett.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Senaste lydelse 1991:936
155
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
12 kap. 5 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det
anmälas av föreningen för registrering. Om detta inte har skett inom fyra
månader från stämmans beslut eller om registreringsmyndigheten genom
lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat regist-
rering av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna Jusionen
utan åtgärd enligt 20 § första
stycket konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av Jusionen på-
går enligt någon av dessa lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
156
Prop. 1992/93:56
Härigenom föreskrivs att det i lagen om ett europeiskt ekonomiskt sam-
arbetsområde (EES) skall införas en ny paragraf, 10 a 5, av följande ly-
delse.
10 a §
Bestämmelserna i artikel 53.1 i EES-avtalet är inte tillämpliga på sådana
kategorier av avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och
samordnade förfaranden som kan antas uppfylla förutsättningarna i artikel
53.3 samma avtal (gruppundantag).
Sådana kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden som av-
ses i första stycket anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen.
Vad som sägs i denna paragraf utgör inte hinder för den rätt som EG-
kommissionen och EFTA:s övervakningsmyndighet har enligt EES-avtalet
att i ett visst fall bestämma att ett gruppundanntag inte skall tillämpas, om
ett avtal, beslut eller samordnat förfarande har vissa verkningar som är
oförenliga med de villkor som anges i artikel 53.3 i EES-avtalet.
157
NÄRINGSDEPARTEMENTET
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Din-
kelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Statsrådet P. Westerberg anmäler fråga om ny konkurrenslagstiftning.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
ny konkurrenslagstiftning i enlighet med bilagan till detta protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
Prop. 1992/93:56
158
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
Konkurrens för ökad välfård
I Sverige, liksom i de flesta andra industriländer, har produktivitetstillväxten
försvagats de två senaste årtiondena. En hög löne- och prisstegringstakt
utgör ett hot mot den samhällsekonomiska balansen och därmed mot den
fulla sysselsättningen.
Konkurrenspolitiken är ett viktigt inslag i stabiliseringspolitiken samt en
förutsättning for god resurshållning, ekonomisk tillväxt, utveckling av
välfärden och internationell konkurrenskraft. Begränsning av konkurrensen
innebär att marknadens effektivitet som styrmekanism försämras.
Fri och väl fungerande konkurrens där konsumenterna har möjlighet att
välja mellan olika varor och tjänster är alltså en viktig del av den ekonomis-
ka politiken. Genom att utbudet styrs av hushållens önskemål och preferen-
ser uppnås en samhällsekonomisk effektivitet.
I det marknadsekonomiska systemet är konkurrensen ständigt hotad. Företag
kan genom fusioner, kartellbildningar eller andra former av konkurrensbe-
gränsande samverkan skaffa sig en marknadsmakt som sätter konkurrensen
ur spel.
I moderna välfärdsstater har det därför ansetts nödvändigt att använda olika
konkurrenspolitiska medel. Ett viktigt medel är en konkurrenslagstiftning
som ger samhället möjligheter att ingripa mot skadliga konkurrensbe-
gränsningar. En effektiv konkurrenspolitik minskar behovet av special-
regleringar för olika sektorer av ekonomin.
Konkurrenskommittén har enligt sina direktiv haft i uppgift att kartlägga hur
konkurrensförhållandena förändrats under de senaste tio åren samt att
analysera vilken betydelse konkurrensförhållandena har för att de centrala
ekonomisk-politiska målen skall kunna nås. I uppgiften har även ingått att
föreslå åtgärder som verksamt kan bidra till en ökad konkurrens och att
överväga ändringar i konkurrenslagstiftningen.
Direktiven delar in arbetet i tre faser. I den första fasen har kommittén gått
igenom de reglerade sektorerna, livsmedels-, bygg- och transportsektorn och
lagt fram förslag i syfte att förbättra de olika marknadernas funktionssätt.
I fas nummer två har kommittén behandlat frågan om prisinformation till
konsumenterna och lagt fram förslag till hur sådan prisinformation kan
förbättras.
159
I den tredje fasen, som nu redovisas, presenteras generella slutsatser om
konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin. Vidare framläggs förslag
om förändring av konkurrenslagstiftningen, om avreglering och om en ny
effektivare myndighetsorganisation for konkurrensvården.
I en senare fas kommer även konkurrensen inom den kommunala sektom
att behandlas.
Konkurrensförhållandena i Sverige
Av den studie om konkurrensförhållandena i 61 branscher som statens pris-
och konkurrensverk (SPK) har genomfört för kommitténs räkning framgår
att konkurrensen inom flertalet av de studerade branscherna fungerar
otillfredsställande. Förutom många s.k. "naturliga* konkurrenshinder, som
beror t.ex. på att det föreligger stordriftsfÖrdelar i produktionen, finns det
en rad andra allvarliga hinder mot en effektiv konkurrens, nämligen
- Privata överenskommelser och samarbete mellan företag i form av dels
vertikalt samarbete, t.ex. mellan producenter, leverantörer, återförsäljare
eller reparatörer, dels horisontellt samarbete mellan producenter eller
leverantörer som befinner sig på samma nivå i produktionskedjan. I det
senare fallet handlar det ofta om cirkaprislistor och annat prissamarbete.
- Dominerande ställning for vissa företag förekommer i ett stort antal
branscher, i synnerhet inom livsmedelsindustrin och byggmaterialindu-
strin. Inom flertalet branscher har koncentrationen ökat.
- Offentliga regleringar och subventioner förekommer också inom många
områden. De offentliga ingreppen är av mycket olika karaktär: pris-
regleringar, tekniska normer, tullar och andra importhinder, subventioner
som begränsar konsumenternas priskänslighet, samt konkurrenshinder som
gäller själva den kommunala eller statliga verksamheten. De senare är
delvis en följd av de lagar som reglerar kommunernas och andra
offentliga organs verksamhet. Det finns också konkurrenshinder som
beror av kommunernas praxis när det gäller t.ex. upphandling och
redovisning.
Mellan de olika typerna av konkurrenshinder finns ofta nära samband. En
offentlig prisreglering leder t.ex. inte sällan till ett konkurrensbegränsande
samarbete mellan företagen.
SPKs utredning har främst varit inriktad på att kartlägga och beskriva
förekomsten av konkurrenshinder.
Kommittén redovisar även vissa studier där man har försökt att analysera
effekterna av olika konkurrenshinder. Dessa studier visar på betydelsen av
att stärka konkurrensen på hemmamarknaden genom att bl.a. öppna
skyddade sektorer av den svenska ekonomin. Det är således viktigt att det
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
160
finns möjligheter till nyetableringar och att marknaderna är utsatta for
potentiell konkurrens från inhemska och utländska företag samt från nya
produkter och nya tekniska lösningar.
Vi diskuterar även hur konkurrensforhållandena förändrats under 1980-talet
och konstaterar att konkurrensen i flera avseenden har försämrats. Bl.a. har
koncentrationen inom många branscher ökat. Konkurrensbegränsningar har
enligt vår bedömning inte tillräckligt effektivt kunnat förhindras genom
konkurrenslagen (1982:729) eller genom att ökade resurser för konkurrens-
vården ställts till myndigheternas förfogande.
Kommittén konstaterar att våra kunskaper om olika konkurrenshinder och
deras effekter på resurshushållning, ekonomisk tillväxt, prisbildning och
välfärd är bristfälliga. Branschutredningar, analyser av konkurrenshinders
samhällsekonomiska effekter och en ökad satsning på forskning om
konkurrensfrågor är därför viktiga inslag i den framtida konkurrenspoliti-
ken.
Svensk och utländsk konkurrenslagstiftning
Den nuvarande svenska konkurrenslagen bygger på den s.k. missbruksprin-
cipen, vars lagtekniska uttryck är den s.k. generalklausulen. Förbudsprin-
cipen, som dominerar i utländska konkurrensrättssystem, däribland EGs, har
i Sverige hittills tagit sig uttryck i förbud mot anbudskarteller och bruttopri-
ser. Den svenska lagstiftningen på området har således hittills varit mindre
långtgående när det gäller att hindra konkurrensbegränsande förfaranden än
lagstiftningen i många andra industriländer.
Kommitténs utvärdering av lagstiftningen visar att den inte varit tillräckligt
effektiv for att angripa det omfattande prissamarbete och den marknads-
delning som förekommer. Reglema för kontroll av företagsförvärv har inte
heller varit tillräckliga.
I Norge och Finland pågår arbete för att reformera konkurrenslagstiftningen.
I Finland har redan förslag lagts med nya förbud mot prissamarbete och
marknadsdelning. Den norska konkurrensutredningen har en motsvarande
inriktning. I EG-ländema pågår en process där de nationella reglema
närmas till den gemensamma konkurrensrätten. Det betyder att forbudsprin-
cipen nu har vunnit insteg i ytterligare ett antal västeuropeiska länder.
Behovet av en ny konkurrenspolitik
Kommitténs genomgång av konkurrensforhållandena i det svenska näringsli-
vet visar att konkurrenspolitiken behöver förstärkas. En ny konkurrenspo-
litik behövs bl.a. av följande skäl:
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
11 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56
161
- Konkurrenspolitiken spelar en allt viktigare roll för att uppnå centrala
politiska mål vad gäller t.ex. stabiliseringspolitiken, tillväxtpolitiken och
europapolitiken.
- De konkurrenspolitiska medlen bör kunna utnyttjas mera flexibelt.
- Nuvarande lag och myndighetsorganisation har inte kunnat förhindra en
ökad koncentration inom näringslivet och konkurrensbegränsande
samarbete mellan företag.
- Den svenska lagstiftningen behöver anpassas till den internationella
utvecklingen.
Enligt kommitténs uppfattning behövs det en serie av åtgärder för att
förbättra konkurrensen i den svenska ekonomin. Statliga och kommunala
regleringar behöver ses över med sikte på att avskaffa eller förändra sådana
regleringar som har starkt konkurrensbegränsande verkan. Detta gäller bl.a.
olika former av etableringshinder, importhinder och vissa priskontroller.
Det krävs utredningar och information om rådande marknadsförhållanden
och konkurrenshinder i syfte att möjliggöra för aktörer på marknaden att
agera så att en effektiv och väl fungerande konkurrens uppnås. Det krävs
kraftfulla åtgärder genom en skärpning av konkurrenslagen i syfte att
motverka konkurrensbegränsande agerande från olika aktörer.
En ny konkurrenslag
Utgångspunkten för arbetet med den nya konkurrenslagen har varit att
främja bl.a. effektiv resurshushållning, förnyelse och ekonomisk tillväxt.
Arbetet har varit inriktat på att effektivisera lagstiftningen i första hand då
det gäller prissamverkan, marknadsdelning och företagsförvärv. Kommittén
har alltså sökt precisera målen för konkurrenslagstiftningen och knyta dem
till de centrala ekonomiska och politiska målen. Målformuleringen utgår
från att konkurrenslagstiftningen inte bara är avsedd att påverka för-
hållandena inom näringslivet utan även förhållandena inom stora delar av
den offentliga sektorn.
Ändamålet med konkurrenslagen skall vara att skapa och upprätthålla en
effektiv konkurrens som
1. främjar rationell produktion och god resurshållning
2. bidrar till att öppna marknader samt främjar etablering av nya företag
och utveckling av nya produkter
3. leder till lägre priser
4. ger konsumenter och andra köpare valfrihet och möjligheter att påverka
utbudet av varor och tjänster.
Problemet då det gäller utforma och tillämpa en effektiv konkurrenslagstift-
ning är att många konkurrensbegränsande åtgärder har såväl positiva som
negativa konsekvenser. En konkurrensbegränsning kan således innebära en
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
162
rationellare produktion och lägre kostnader för företagen, samtidigt som den
innebär risk för att monopolpriser tas ut, att företagens kostnader ökar pä
grund av ineffektivitet samt risk för en långsammare teknisk utveckling och
förnyelse.
Vid ingripanden mot företag som hämmar konkurrensen och vid prövning
av företagsförvärv måste både de positiva och negativa effekterna beskrivas
och utvärderas. Bedömningen av om en konkurrensbegränsning är skadlig
från allmän synpunkt bör baseras på en samhällsekonomisk analys där man
beaktar både sådana effekter som kan värderas i kronor och sådana effekter
som bara kan beskrivas kvalitativt.
Vissa konkurrensbegränsningar kan befaras ha eller komma att få så
negativa effekter på konkurrensen och utgöra ett sådant hot mot konsumen-
ternas välfärd att de generellt bör förbjudas. En huvudfråga för kommittén
har varit att bedöma om den nuvarande lagstiftningen som bygger på den
s.k. missbruksprincipen har varit tillräckligt effektiv för att åstadkomma
fungerande konkurrensförhållanden i Sverige eller om det behövs ett större
inslag av generella förbud.
Vid prövningen av denna fråga har kommittén beaktat konkurrensförhål-
landena i Sverige och olika omvärldsförändringar som har ägt rum under
senare år. En viktig utgångspunkt har varit att de marknadsekonomiska
principerna fått ökad betydelse och att olika avreglerande åtgärder vidtagits.
Prisregleringar skall i framtiden bara användas vid exceptionella krissituatio-
ner.
Förbud införs mot prissamverkan och marknadsdelning
Kommittén har redovisat att prissamarbete är omfettande i svenskt näringsliv
inom ett stort antal branscher. Det gäller såväl vani- som tjänstesektorn. En
stor del av det prissamarbete som i dag finns är en direkt följd av de olika
prisregleringar vi tidigare haft. Ett prissamarbete som omfettar många och
stora företag på marknaden medför betydande risker för att samarbetet
försvagar det nödvändiga konkurrenstrycket med negativa följder för
samhällsekonomin.
Kommittén anser att den nuvarande missbruksprincipen utgör ett alltför
svagt skydd för att hindra horisontellt prissamarbete som skadar konkurren-
sen och marknadshushållningens effektivitet.
Vi föreslår ett förbud mot horisontellt prissamarbete som omfettar en
väsentlig del av marknaden. Förbudet föreslås träffa överenskommelser och
i samförstånd tillämpade gemensamma förfaranden men också påtryckningar
i syfte att få till stånd en överenskommelse eller ett gemensamt agerande.
Förbudet föreslås omfetta såväl fall som innebär att ett visst pris eller rabatt
bestäms som att olika former av rekommendationer om priser eller rabatter
utfärdas.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
163
Kommittén föreslår även förbud mot marknadsdelning mellan näringsidkare, Prop. 1992/93:56
när förfarandet omfattar en väsentlig del av marknaden. Marknadsdelning Bilaga 1
utgör ofta ett alternativ till prissamarbete när det gäller att undvika
priskonkurrens. Förbudet föreslås avse såväl kvotering, områdesindelning
som olika former av utbudsbegränsningar.
Kommittén har valt att inte precisera i lagtexten vad som skall avses med
en väsentlig del av marknaden. Däremot har vi föreslagit en tumregel till
ledning för rättstillämpningen där vi anger 20 % som en lämplig gräns.
Prissamarbete i form av cirkaprislistor förekommer i stor utsträckning inom
såväl varu- som tjänstesektorn. Konsekvensen av vårt ställningstagande blir
att flertalet nuvarande listor kommer att drabbas av förbudet. Även
prissamarbetet inom de stora livsmedelsblocken träffas av förbuden.
Kommittén konstaterar att cirkaprislistor är generella och inte tar hänsyn till
olika butiksstrukturer som förekommer inom landet. Listorna beaktar inte
den enskilda butikens kostnader och konkurrenssituation. Detta innebär t.ex.
att det inte sker en anpassning av priserna till lokal efterfrågan eller till
kostnadsförhållandena i enskilda företag. Prisrekommendationer som täcker
en väsentlig del av en bransch tenderar att skapa en högre prisnivå än vad
som skulle ha varit fallet i ett läge med helt individuell prissättning.
För att möjliggöra samverkan mellan mindre företag föreslår kommittén ett
undantag från förbuden som innebär att mindre företag kan samverka i syfte
att bättre kunna konkurrera med större företag och därmed bidra till en
hårdare konkurrens på marknaden. I vissa situationer kan mindre företag
t.o.m. ha en väsentlig andel av marknaden. Det kan t.ex. gälla butiker i
glesbygden. Kommittén föreslår därför ett särskilt smäföretagsundantag.
Småföretagsundantaget innebär att visst samarbete mellan näringsidkare
inom t.ex. åkeri och taxi inte träffas av de föreslagna förbuden. Även
samarbete inom jordbrukets primärföreningar undantas.
Federativt samarbete mellan ekonomiska föreningar eller liknande verksam-
hetsformer anser kommittén inte generellt kunna tillåtas. För att undantag
från förbuden skall gälla krävs att samarbetet har begränsad omfattning och
att det stärker konkurrensen på marknaden. Frågan om samarbetet stärker
konkurrensen får bedömas mot bakgrund av hur stark sidokonkurrensen är.
För att öka företagens möjligheter att bedöma de rättsliga konsekvenserna
av sitt agerande införs möjlighet för dem att erhålla s.k. negativattest. Det
innebär att konkurrensverket i förväg prövar om ett visst förfarande bedöms
bli träffat av ett förbud eller ej.
Inköpskarteller
164
Kommittén har från den särskilda lagen om konkurrensbegränsningar
beträffande jordbruksprodukter överfort förbudet mot inköpskarteller.
Tillsammans med de generella förbuden mot marknadsdelning och
prissamarbete innebär detta att den lagens regler helt överförts till
konkurrenslagen varför lagen kan upphävas. Från förbudet mot inköpskartel-
ler görs motsvarande undantag som för övriga förbud.
Anbudskartellförbudet och bruttoprisförbudet förtydligas
Kommittén föreslår att nuvarande förbud mot anbudskarteller skall
bibehållas vid sidan av det allmänna förbudet mot prissamverkan. Nu
gällande undantag för säljorganisationer bör dock upphävas.
Undantaget för samfälld prestation med gemensamt anbud (konsortier) bör
uttryckligen begränsas till de fall då de samarbetande har otillräckliga
resurser för att var för sig utföra prestationen eller då beställaren godtar
samarbetet.
De generella undantagen för samarbete som inte omfattar en väsentlig del
av marknaden och för samarbete mellan mindre näringsidkare föreslås gälla
även i fråga om detta förbud. Nu gällande föreskrifter om uppgiftsskyldighet
utvidgas.
Kommittén föreslår att även bruttoprisförbudet i konkurrenslagen överförs
till den nya lagen. Bestämmelsens tillämpningsområde föreslås bli något
utvidgat genom att också bruttoprissättning vid uthyrning av hyrda varor
föreslås bli omfattat av förbudet.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
Den nya generalklausulen
Generalklausulen, eller missbruksbestämmelsen, utgör den centrala
bestämmelsen i nuvarande konkurrenslag. Den kan utnyttjas i fråga om alla
typer av konkurrensbegränsningar. Kommittén anser att generalklausulen har
fyllt en viktig funktion och att den bör överföras till den nya lagen.
Vi anser emellertid att det tydligare bör klargöras att åtgärder mot
konkurrensbegränsande förfaranden bör utgå från en samhällsekonomisk
bedömning. Enligt vårt synsätt är konkurrens inget självändamål utan ett
medel för att fiämja effektivitet och tillväxt och, ytterst, öka välfärden. Vårt
förslag till ändamålsbestämmelse i den nya konkurrenslagen bör därför även
få genomslag i utformningen och tillämpningen av generalklausulen.
Generalklausulen bör utformas så att den blir operativt användbar mot olika
former av missbruk.
Enligt den nya missbruksbestämmelsen skall marknadsdomstolen vidta
åtgärder om en konkurrensbegränsning motverkar ändamålet med lagen
165
genom att hämma eller vara ägnad att hämma förekomsten och utvecklingen
av effektiv konkurrens och om detta sker pä ett sätt som är skadligt frän
allmän synpunkt. Detta s.k. konkurrenstest liknar det konkurrenstest som
EG tillämpar vid prövning av företagsförvärv.
En del av konkurrenstestet består i att analysera marknadssituationen.
Därvid beaktas faktorer som marknadsandelar, sido konkurrens, maktförhål-
landen som finansiell styrka, teknisk överlägsenhet och kontroll över
råvarutillgångar, exportmöjligheter, efterfrågeutveckling samt rättsliga eller
faktiska hinder för marknadstillträde. Man måste också beakta vilka substitut
som finns eller kan utvecklas.
Generalklausulen föreslås uppbyggd av tre element: ett renodlat konkurrens-
test som avser frågan om huruvida den aktuella konkurrensbegränsningen
hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av effektiv
konkurrens; ett tilläggskrav som avser frågan om detta sker på ett sätt som
är skadligt ur allmän synpunkt; samt ett rekvisit som kopplar samman
missbruksbestämmelsen med ändamålsbestämmelsen.
Tilläggskravet innebär att det också skall prövas om hämmandet av
konkurrensen är skadligt från allmän synpunkt. Denna prövning innebär en
samhällsekonomisk bedömning av om fördelarna av konkurrensbegräns-
ningen uppväger nackdelarna. Vilka effekter som härvid skall kartläggas och
värderas bestäms av ändamålsparagrafen.
Missbruk av dominerande ställning
När det gäller missbruk av dominerande ställning föreslår vi en särskild
bestämmelse som konkretiserar tillämpningen av generalklausulen. Om en
eller flera näringsidkare som har en dominerande ställning på marknaden
vidtar ett konkurrensbegränsande förfarande, vilket innebär ett missbruk av
denna ställning, skall förfarandet anses skadligt. Såsom missbruk kan
särskilt vara att bedöma följande förfaranden:
- missgynnande av annan näringsidkare i fråga om pris, rabatt eller annat
affärsvillkor vid inköp eller försäljning,
- exklusivavtal och liknande förfaranden som binder leverantörer eller
distributionskanaler,
- säljvägran eller annat avstående från affärsförhållande utan saklig grund,
- uppställande såsom villkor för avtal att avtalspartner godkänner till-
äggsprestationer, vilka varken till sin natur eller enligt sedvänja har något
samband med föremålet för avtalet.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
Dominerande ställning bör enligt den nya lagen anses föreligga om ett
företag har ett väsentligt inflytande på marknaden och kan agera utan att
166
behöva befara allvarliga reaktioner frän faktiska eller potentiella konkur-
renter. En marknadsandel på omkring 40 % kan enligt kommitténs mening
inom många områden räcka för att uppnå dominans.
Reglema om kontroll av företagsförvärv
Enligt kommitténs mening bör huvudregeln vara att företagsstrukturen i
olika branscher skall utvecklas utan reglerande ingrepp från statsmakternas
sida. Endast i de fåll där förvärven bedöms medföra väsentliga risker för att
marknadsmekanismerna och konsumenternas ställning försvagas, bör
konkurrensmyndigheten ges en möjlighet att ingripa och förhindra
företagsförvärv. Det gäller särskilt sådana horisontella förvärv som innebär
att konkurrenskraftiga och utvecklingsbara företag slås samman och att
dominerande ställning på marknaden uppkommer eller förstärks.
Den nuvarande lagstiftningen är restriktiv vad gäller möjligheterna att
ingripa. Inte ens förvärv där en mycket stark marknadsdominans förelegat
har kunnat förhindras. Kommitténs bedömning är att de nuvarande reglema
särskilt med hänsyn till marknadsdomstolens praxis inte fyllt någon större
funktion för att bibehålla en effektiv konkurrens.
Kommittén anser att dominans för ett eller flera företag på många markna-
der utgör ett samhällsekonomiskt problem, särskilt när hindren för import-
konkurrens och för nyetablering är höga. Vi anser att reglema bör skärpas
så att de ger möjlighet att ingripa i alla de fall där förvärv leder till påtagligt
negativa effekter för konkurrensen. EG har nyligen ändrat sina förvärvs-
regler och infört en hårdare förvärvskontroll.
Vi föreslår att ett företagsförvärv skall kunna förbjudas om det
- skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på marknaden i fråga och
- detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Begreppet dominerande ställning bör ha samma innebörd i bestämmelsen om
missbruk av dominerande ställning som i den om företagsförvärv. Vi
föreslår således att ingripanden även skall kunna ske i oligopolfall.
Vårt system för kontroll av företagsförvärv innehåller i likhet med
generalklausulen ett s.k. konkurrenstest. Det blir alltså fråga om att samlat
göra en bedömning av de faktorer som på sikt har betydelse för utveck-
lingen av förvärvets positiva eller negativa effekter för konkurrensen.
Liksom ifråga om ärenden enligt generalklausulen måste vid prövningen av
företagsförvärv en samhällsekonomisk bedömning göras.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
167
Kommittén föreslår obligatorisk anmälan för förvärv som kan anses särskilt
strategiska från förvärvsprövningssynpunkt. Konkurrensverket skall senast
30 dagar efter anmälan fatta beslut om undersökning. Under denna tid får
inte företagen vidta några åtgärder for fullföljande av förvärvet. Efter ett
beslut om undersökning har verket tre månader på sig att väcka talan i
marknadsdomstolen.
Kommittén föreslår att konkurrenslagen också ger en möjlighet att bryta upp
starka företagskoncentrationer då detta framstår som den enda framkomliga
vägen för att åstadkomma en effektiv konkurrens.
Sanktionsavgift och skadestånd
Mot bakgrund av en omprövning av förbudsområdets omfattning i den nya
konkurrenslagen har kommittén funnit det motiverat att se över nu gällande
sanktionssystem som bygger på kriminalisering. På många områden, ofta
med anknytning till näringsverksamhet, har en kriminalisering av förbud
ersatts eller kompletterats med en skyldighet att utge en särskild sanktion-
savgift. På konkurrensområdet är ett måttligt bötesstraff den vanligaste
påföljden. Det nuvarande påföljdssystemet svarar inte mot de oftast stora
samhällsekonomiska värden som konkurrenslagstiftningen gäller. Kommittén
föreslår i stället att det bör skapas en ordning där överträdelser av förbuden
leder till en skyldighet för företagen att betala en konkurrensskadeavgift.
Det bör vara en allmän strävan att göra det möjligt för enskilda företag att
själva ta till vara sin rätt på konkurrensområdet. Lagtillämpningen på
området skall således inte vara en angelägenhet enbart för konkurrensmyn-
digheten. I det syftet bör uttryckliga regler om skadestånd införas.
Tillfälliga prisnedsättningar - extrapriser
Kommittén har konstaterat att det föreligger problem kring tillfälliga
prisnedsättningar och att dessa problem har att göra med dålig efterlevnad
till nu gällande regler, oklarheter i tolkningen och missbruk av begreppet
"extrapris*. Kommitténs förslag om förbud mot horisontell prissamverkan
kommer att omöjliggöra jämförelser med ett ordinarie pris som butiken inte
själv tillämpat utan som tagits från kedjans cirkaprislista och därigenom i
det enskilda fallet framstår som fiktivt.
Kommittén föreslår att prisinformationslagen kompletteras med en regel som
tar sikte på att marknadsföring inte får utformas så att konsumenter vilseleds
om prisets förmånlighet. Om en tillfällig prisnedsättning marknadsförs som
särskilt förmånlig måste nedsättningen vara påtaglig i förhållande till det
pris som omedelbart dessförinnan tillämpats på försäljningsstället under
rimligt lång tid. Uttryck som "extrapris", "chockpris" eller användningen
av iögonfallande färger är ägnade att ge konsumenten ett intryck av ett
särskilt förmånligt köp. En sådan marknadsföring innebär alltså att
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
168
prisnedsättningen måste vara påtaglig. Erbjudandets varaktighet och
eventuella andra begränsningar skall framgå tydligt.
Kommittén har övervägt att komplettera lagen med en rätt att ge närmare
och bindande föreskrifter om tillämpningen. Eftersom sådana föreskrifter
emellertid kan inbjuda till detaljreglering som skulle motverka syftet med
kommitténs förslag har kommittén avstått från detta. Den nya regeln måste
följas upp av utökade insatser for att kontrollera efterlevnaden. Talan om
vitesförbud i avskräckande syfte bör väckas mot de butiker som bryter mot
regeln. Nuvarande vitesnivåer bör höjas avsevärt.
Avreglering
Konkurrenslagstiftningen gäller inte i fråga om sådana konkurrensbe-
gränsande förfaranden som är tillåtna enligt lag eller annan författning.
Kommittén anser att en skärpning av konkurrenslagen måste åtföljas av
avregleringsåtgärder inom såväl den privata som kommunala sektorn.
Kommittén har i tidigare betänkanden lämnat förslag till avreglering inom
livsmedelssektorn, inrikesflyget och bygg- och bostadssektorn. I det nu
föreliggande betänkandet behandlas mera allmänt frågor om
- etableringskontroll
- importhinder
- prisregleringar
Kommittén konstaterar att det finns många etableringskontroller och
tillståndsprövningar som förhindrar eller försvårar möjligheterna att starta
nya företag. Att öppna nya marknader och underlätta nyföretagande är
viktiga mål för konkurrenspolitiken. Det är därför nödvändigt att systema-
tiskt gå igenom och ompröva regleringar som innebär konkurrensbe-
gränsningar, och då särskilt regleringar där en myndighet skall pröva
behovet av en viss verksamhet.
I betänkandet diskuteras möjligheterna till avreglering och förenklad
tillståndsprövning inom följande områden:
- Kommunikationsområdet, där vi bl.a. framhåller behovet av att ta
ytterligare steg i avregleringen av inrikesflyget. Även behovet av att
ytterligare bryta upp monopolen inom post-, tele- och järnvägsområdena
framhålls.
- Bygg/boendeområdet, där vi bl.a. föreslår att det s.k. markvillkoret
bibehålls men att reglema ändras så att det blir lättare for företagen att
förutse hur det kommer att tillämpas.
- Livsmedelsområdet, där en rad förslag ges för att med bibehållande av
nuvarande regler i plan- och bygglagen åstadkomma en friare etablering
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
169
av livsmedelsbutiker. Dessa åtgärder tillsammans med de förbud, som vi
redovisat ovan, innebär att kommittén anlagt en helhetssyn och angripit
konkurrensforhållandena i hela livsmedelskedjan. Härigenom bör
fördelarna av den nu beslutade avregleringen inom jordbruket komma
också konsumenterna till del genom lägre livsmedelspriser.
Kommittén diskuterar vidare möjligheterna att öka importkonkurrensen. Vi
föreslår härvid att arbetet med att undanröja tekniska handelshinder
effektiviseras genom att kommerskollegium och konkurrensmyndighetens
bevakning samordnas.
Kommittén redovisar även en utvärdering av systemet med nordiska
typgodkännanden av byggmaterial. Detta system har främjat konkurrensen
och har inte medfört några större olägenheter. Det bör därför tills vidare
vara kvar. Det pågår emellertid ett arbete med att harmonisera kontrollord-
ningama på västeuropeisk nivå och på sikt kommer därför nordiska
typgodkännanden inte att behövas.
Då det gäller prisregleringar konstaterar kommittén att den internationella
ekonomiska forskningen, liksom de utvärderingar som gjorts i Sverige, en-
tydigt visar att prisregleringar inte är ett effektivt medel att hålla igen
prisökningar. En prisreglering kan särskilt på lång sikt få negativa samhälls-
ekonomiska effekter med avseende på resursallokeringen och dynamiken i
näringslivet. Att prisregleringslagen nu är avsedd att tillämpas bara i
exceptionella krislägen är därför enligt vår mening positivt. Kommittén
anser att som konsekvens härav bör den s.k. uppgiftsskyldighetslagen
ändras. Konkurrensmyndigheten bör endast i samband med konkurrensmål
ha rätt att med tvångsmedel kräva in uppgifter om priser från företagen
m.m.
Kommittén föreslår vidare att konkurrensmyndigheten och finansin-
spektionen själva bör få besluta om och i vilken omfattning kartellregister
skall föras. Ansvaret för lokala prisundersökningar föreslås bli decentralise-
rat till länsstyrelserna.
Kommittén anser att kvarvarande särskilda prisregleringar bör ses över. Det
gäller bl.a.
- luftfartsverkets kontroll av biljettpriserna för flyget
- länsbostadsnämndernas kostnadskontroll
- hyreskontrollen enligt den s.k. bruksvärdesprincipen.
Konkurrensvärdens organisation
Konkurrensrätten rör frågor av en ofta speciell karaktär. Det är därför
befogat att behålla marknadsdomstolen som specialdomstol på området.
Domstolens kompetens utnyttjas bäst om den får pröva även frågor om
konkurrensskadeavgift, skadestånd och utdömande av vite. Principiella skäl
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
170
som är särskilt framträdande i fråga om sanktion savgift och skadestånd talar
för att dess beslut, med tillämpning av de vanliga reglema om prövningstill-
stånd, skall kunna överklagas till högsta domstolen.
Kommittén föreslår att marknadsdomstolen i mål enligt konkurrenslagen bör
ha en sammansättning utan intresseledamöter. Motivet för detta är att
domstolen även skall döma ut sanktionsavgifter och vite och pröva frågor
om skadestånd. Med hänsyn till det europeiska integrationsarbetet är det
också en fördel om marknadsdomstolen internationellt erkänns som en av
partsintressen oavhängig domstol.
Kommittén anser att det är viktigt att kvalificerad ekonomisk expertis finns
företrädd i marknadsdomstolen och att det sker en breddning av de
ekonomiska experternas erfaren hetsbakgrund.
För att effektivisera den konkurrensfrämjande verksamheten föreslås
organisatoriska förändringar som bl.a. innebär att NO och SPK sammanförs
till en ny myndighet med benämningen konkurrensverket. Syftet med
sammanslagningen är dels att bättre integrera NOs och SPKs verksamhet
och bättre utnyttja tillgängliga resurser, dels att höja den professionella
kompetensen och myndigheternas förmåga att lösa sina uppgifter.
I konkurrensverkets uppgifter skall ingå
- utredningsverksamhet och information om rådande marknadsförhållanden
i syfte att underlätta for olika aktörer på marknaden att agera så att en
effektiv konkurrens uppnås,
- åtgärder för att undanröja konkurrensbegränsningar genom tillämpning av
konkurrenslagen i enskilda fall,
- avreglering och åtgärder för att främja konkurrens inom offentlig sektor.
Kommittén föreslår att konkurrensverket skall organiseras i följande
produktionsenheter:
- Branschenheter för tillämpning av konkurrenslagen
- Utredningsenheter för branschutredningar, avregleringsutredningar och
analyser av effekterna av konkurrensbegränsningar
- Informationsenhet.
Verket bör ledas av en styrelse utan partsforeträdare och en generaldirektör
som utses av regeringen. Benämningen NO utgår.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
171
Vid verket bör finnas vissa stabsfunktioner, bl.a. för juridiska konsultationer
och internationella kontakter. Till verket bör även vara knutet ett konkur-
rensråd och ett forskningsråd.
Totalt bör det vid verket finnas ca 125 tjänster, dvs. omkring 50 färre
tjänster är vad NO och SPK i dag har. Konkurrensverkets resursbehov
beräknas uppgå till ca 60 milj.kr. Våra förslag till organisatoriska föränd-
ringar beräknas sammantaget kunna leda till en besparing för statsverket på
drygt 10 %.
Konkurrensverket bör i huvudsak vara anslagsfinansierat. Av utrednings-
verksamheten bör dock ungefär 1/3 vara uppdragsfinansierad med regerings-
kansliet och det statliga kommittéväsendet som beställare.
Konsekvenser med avseende på EG
Alla de förändringar i konkurrenslagstiftningen som kommittén föreslår
innebär en ökad grad av harmonisering med EGs konkurrensregler. Vi
föreslår således forbud mot horisontell prissamverkan och marknadsdelning,
vilket innebär ett närmande till den förbudsprincip som man har inom EG.
I fråga om företagsförvärv föreslår vi att prövningen skall grundas på ett
s.k. konkurrenstest liknande det som finns inom EG-rätten. Prövnings-
systemet med bl.a. tidsfrister är också anpassat till vad som gäller inom EG.
Vidare föreslår vi en avkriminalisering av förbuden och att överträdelser av
förbuden i konkurrenslagen i stället skall kunna leda till kraftiga sanktions-
avgifter motsvarande vad som tillämpas inom EG.
Det kommer emellertid fortfarande att finnas kvar vissa skillnader mellan
EGs och våra konkurrensregler, bl.a. följande:
- I Sverige kommer fem särskilt utpekade typer av konkurrensbegränsande
förfaranden att bli förbjudna medan enligt EGs regler i princip alla
förfaranden som hämmar konkurrensen är förbjudna. Det betyder att vi
behåller missbruksprincipen för att ingripa mot andra former av konkur-
rensbegränsningar .
- Vår förvärvskontroll kommer inte att bli lika sträng som EGs genom att
vid prövningen förutom ett konkurrenstest även en samhällsekonomisk
bedömning skall göras om förvärvet är skadligt från allmän synpunkt.
Vi bedömer att de skillnader mellan EGs och våra regler som kommer att
finnas kvar inte försvårar det pågående integrationsarbetet. Liknande
skillnader finns även mellan EG-ländemas nationella konkurrenslagstiftning
och EGs gemensamma konkurrensrätt.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 1
172
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs följande
INLEDANDE BESTÄMMELSER
1 § Denna lag har till ändamål att inom privat och offentlig näringsverksam-
het skapa och upprätthålla en effektiv konkurrens som
1. främjar en rationell produktion och en god resurshushållning,
2. bidrar till att öppna marknader samt främjar etablering av nya företag
och utveckling av nya produkter,
3. leder till lägre priser och avgifter, och
4. ger konsumenter och andra köpare valfrihet och möjligheter att påverka
utbudet av varor, tjänster och andra nyttigheter.
2 § Denna lag tillämpas i fråga om konkurrensbegränsningar med verkan
inom landet.
Lagen tillämpas inte på överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.
3 § Om det krävs med hänsyn till en internationell överenskommelse, kan
regeringen besluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 31 § i ett enskilt
fall får ske beträffande en konkurrensbegränsning med verkan utom landet.
En sådan konkurrensbegränsning skall anses skadlig, om den strider mot
överenskommelsen.
Regeringens beslut enligt första stycket sker efter framställning av
konkurrensverket. Om regeringen har bifallit framställningen får konkur-
rensverket besluta om åtgärder enligt 56 - 58 och 61 §§.
FÖRBJUDNA KONKURRENSBEGRÄNSNINGAR
Bruttoprisförbud
4 § En näringsidkare får inte i samband med försäljning eller uthyrning av
en vara
1. betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försäljning
eller uthyrning av en vara inte skall gå under ett visst pris, eller
2. till ledning för prissättningen i ett senare led ange ett visst pris vid
försäljning eller uthyrning av en vara utan att det framgår att priset får
sättas lägre.
173
Priskartellförbud
5 § En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa ett avtal med en annan
näringsidkare om avtalet innebär bestämmande eller rekommendation av pris
eller rabatt vid tillhandahållande av en vara, tjänst eller annan nyttighet.
Marknadsdelningsförbud
6 $ En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa ett avtal med en annan
näringsidkare om avtalet
1. innebär en delning av produktion, förädling eller tillhandahållande av
en vara, tjänst eller annan nyttighet
- i kvoter
- i geografiska områden, eller
- i kundkretsar, eller
2. innebär att produktionen eller utbudet av en vara, tjänst eller annan
nyttighet begränsas på något annat sätt.
Inköpskartellförbud
7 § En näringsidkare får inte i fråga om jordbruksprodukter ingå eller
tillämpa ett avtal med en annan näringsidkare om avtalet innebär att inköp
av varor inom landet delas upp i kvoter, geografiska områden eller på annat
sätt.
Med jordbruksprodukter avses sådana varor som anges i bilagan till lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
Anbudskartellförbud
8 § En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa ett avtal med en annan
näringsidkare om avtalet innebär att vid anbudstävling för tillhandahållande
av en vara, tjänst eller annan nyttighet
1. någon skall avstå från att lämna anbud,
2. en anbudsgivare skall lämna högre anbud än en annan eller
3. samarbete annars skall förekomma i fråga om anbudssumma, förskott
eller kreditvillkor.
Förbudet i första stycket gäller inte ett avtal som innebär att näringsidkare
vid en anbudstävling går samman för samfälld prestation med gemensamt
anbud, om näringsidkarna kan visa att samgåendet föranleds av att
näringsidkamas egna resurser är otillräckliga eller om beställaren senast vid
avtalsslutet godtar förfarandet.
Förbudet i första stycket gäller inte heller ett avtal som innebär att
näringsidkare går samman i den formen att någon av dem medverkar som
underleverantör till anbudsgivare.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
174
9 § En näringsidkare som har ingått eller tillämpat eU sådant avtal som
avses i 8 § första stycket men som är tillåtet enligt andra eller tredje stycket
skall, om han lämnar anbud i en anbudstävling som berörs därav, senast när
anbudet lämnas skriftligen lämna uppgift om detta till den som anbudet skall
riktas till. Uppgift skall lämnas även när förfarandet är tillåtet enligt 10 §
första stycket eller 11 § andra stycket.
FOrbudens omfattning
10 § Förbuden i 5 - 8 §§ gäller inte
1. förfarande som inte omfattar en väsentlig del av den marknad som det
är fråga om i varje särskilt fall (marknaden),
2. samarbete mellan mindre näringsidkare som stärker deras konkurrens-
kraft i förhållande till större näringsidkare, eller
3. samarbete av begränsad omfattning mellan ekonomiska föreningar,
ömsesidiga försäkringsbolag eller liknande verksamhetsformer som stärker
konkurrensen på marknaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utfärda
närmare föreskrifter för tillämpningen av denna bestämmelse.
11 § Förbuden i 5 - 8 §§ gäller endast om avtalet ingåtts eller tillämpats
mellan näringsidkare som är eller kan bli konkurrenter med varandra. Med
avtal jämställs gemensamt förfarande som sådana näringsidkare tillämpar i
samförstånd och påtryckning i syfte att få till stånd ett sådant avtal eller
gemensamt förfarande.
Förbuden i 4 - 8 §§ gäller inte ett förfarande som ett koncernföretag
tillämpar i förhållandet till ett annat företag inom koncernen.
Förbuden i 4 - 8 §§ gäller inte heller ett förfarande som
1. utgör ett led i åtagande att för någon annans räkning tillhandahålla en
vara, tjänst eller annan nyttighet, eller
2. har sin grund i upplåtelse av immateriell egendom.
Ytterligare föreskrifter om undantag från förbudet i 4 § finns i 10 § CECA-
lagen (1972:762).
Dispens från förbuden
12 § Tillstånd kan meddelas till ett förfarande som är förbjudet enligt
4 - 8 §§ om
1. förfarandet inte hämmar eller är ägnat att hämma förekomsten eller
utvecklingen av en effektiv konkurrens på den marknad det är fråga om
eller
2. det föreligger omständigheter av särpräglad art som är av betydelse
från allmän synpunkt.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
175
Förfarandet får inte begränsa konkurrensen mer än som är nödvändigt.
Tillstånd kan ges for viss tid eller tills vidare.
ANDRA SKADLIGA KONKURRENSBEGRÄNSNINGAR
Allmän missbruksbestämmelse mot skadliga konkurrensbegränsningar
13 § Om en konkurrensbegränsning motverkar ändamålet med denna lag
genom att
1. hämma eller vara ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av
en effektiv konkurrens, och om
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt,
skall åtgärd vidtas enligt lagen mot den skadliga konkurrensbegränsningen.
Missbruk av marknadsdominans
14 § Om en eller flera näringsidkare som har en dominerande ställning på
marknaden vidtar ett konkurrensbegränsande förfarande, vilket innebär ett
missbruk av denna ställning, skall förfarandet anses skadligt enligt 13 §.
Såsom missbruk kan anses bland andra följande konkurrensbegränsande
förfaranden:
1. missgynnande av annan näringsidkare i fråga om pris, rabatt eller annat
affärsvillkor vid inköp eller försäljning,
2. exklusivavtal och liknande förfaranden som binder leverantörer eller
distributionskanaler,
3. säljvägran eller annat avstående från affärsförhållande utan saklig
grund,
4. uppställande såsom villkor för avtal att avtalspartner godkänner
tilläggsprestationer, vilka varken till sin natur eller enligt sedvänja har något
samband med föremålet för avtalet.
Särskilda bestämmelser om företagsförvärv
15 § Ett företagsförvärv skall förbjudas, om förvärvet
1. skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt hämmar
eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den marknad det är fråga om och
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver
verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av
aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Till företagsförvärv
räknas vidare fusion.
Vid bedömning enligt första stycket skall, om förvärvaren är en av flera
näringsidkare som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på annat
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
176
sätt, som förvärvarens marknadsandel räknas gruppens sammanlagda andel
av den marknad det är fråga om.
16 § Om det är ägnat att undanröja de negativa effekterna av ett
företagsförvärv kan i stället för förbud enligt 15 §
1. meddelas åläggande att avyttra viss del av rörelsen eller
2. föreskrivas annat konkurrensfrämjande villkor för förvärvet.
Ett förbud enligt 15 § får inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på
fondbörs eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får näringsidkaren
åläggas att avyttra aktierna eller den egendom som förvärvats på auktionen.
17 § Ett beslut om förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet blir
ogiltigt.
Uppbrytning av företag i särskilda fall
18 § Om en näringsidkare har en så dominerande ställning att det inte på
annat sätt framstår som möjligt att skapa en effektiv konkurrens på
marknaden, kan näringsidkaren, i fall som har väsentlig betydelse från
allmän synpunkt, åläggas att avyttra viss del av rörelsen.
VERKAN AV AVTAL I STRID MED FÖRBUD M.M.
19 § Ett avtal eller avtalsvillkor som strider mot 4 - 8 §§ eller mot förbud
eller åläggande som meddelats enligt 31 eller 36 § är ogiltigt.
Ett avtal som tillkommit trots att näringsidkaren inte har lämnat uppgift
enligt 9 § är ogiltigt, såvida inte beställaren godkänner avtalet sedan han fått
kännedom om att det förekommit samverkan vid anbudstävlingen.
KONKURRENSSKADEAVGIFT
20 § Den eller de näringsidkare som överträder bestämmelserna i 4 - 9 §§
skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift). I ringa fall skall
ingen avgift betalas. Avgiften tillfaller staten.
21 § Avgiften skall fastställas till lägst tio tusen kronor och högst fem
miljoner kronor. Om det är påkallat av hänsyn till omständigheterna kan
avgiften fastställas till ett belopp som överstiger detta, men dock inte är
högre än tio procent av näringsidkarens årsomsättning enligt det årsbokslut
som senast har fastställts vid tidpunkten då talan väcks. Om talan riktar sig
mot flera näringsidkare skall avgiften fastställas särskilt för var och en av
dem.
22 § När avgiftens storlek bestäms skall särskilt beaktas om överträdelsen
utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i ett upprepat
förfarande eller har medfört betydande skada. Vidare skall särskild hänsyn
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
12 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
177
tas till hur länge överträdelsen pågått och om den skett utan att komma till Prop 1992/93:56
utomståendes kännedom. Bilaga 2
23 § Avgiften får sättas under vad som följer av 21 § eller efterges, om
särskilda omständigheter talar för det.
SKADESTÅND
24 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. överträder 4 - 8 §§,
2. bryter mot förbud eller åläggande enligt 31 eller 36 § eller
3. vidtar en konkurrensbegränsning som utgör ett missbruk av domineran-
de ställning
skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för annan näringsidkare
eller för avtalspart.
25 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att lämna uppgift
enligt 9 § skall ersätta den skada som därigenom uppkommer för be-
ställaren.
26 § Talan om skadestånd enligt denna lag får avse skada endast under de
fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är
rätten till skadestånd förlorad.
HANDLÄGGNINGEN M.M.
Ansökan
27 § Marknadsdomstolen handlägger mål enligt denna lag efter ansökan. I
fråga om dispens och negativattest skall dock ansökan göras hos konkurrens-
verket.
28 § Ansökan om åtgärd mot skadlig konkurrensbegränsning görs av
konkurrensverket eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbe-
gränsningen i fråga. Om konkurrensverket i ett enskilt fall beslutar att inte
göra ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter,
löntagare eller näringsidkare.
Ansökan om prövning av företagsförvärv, uppbrytning av företag och
påförande av konkurrensskadeavgift får endast göras av konkurrensverket.
Marknadsdomstolen prövar frågor om skadestånd enligt denna lag.
Marknadsdomstolen prövar frågor om utdömande av vite som förelagts med
stöd av denna lag. Ansökan om utdömande av vite görs av konkurrensver-
ket. I fråga om vite som marknadsdomstolen förelagt på talan av någon
annan får även denne ansöka om att vitet döms ut.
178
29 § Mål mellan samma eller olika parter får handläggas i en rättegång, om
det är till gagn för utredningen. När det finns skäl till det får mål som
förenats åter särskiljas.
I samband med talan om utdömande av vite får talan föras om nytt
vitesföreläggande.
Mål om åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar
30 § Om en konkurrensbegränsning är skadlig enligt 13 § skall mark-
nadsdomstolen besluta om åtgärd enligt 31 § för att förhindra skadligheten.
En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som föranleder skadlig-
heten.
31 § Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren
1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrens-
begränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfarande som
det sålunda förbjudna,
2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst
eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra
näringsidkare (säljåläggande), eller
3. åläggande att på annat sätt ändra ett konkurrensbegränsande förfärande,
att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att
lämna viss information eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet
(rättelseål äggande).
Om den skadliga konkurrensbegränsningen innebär att ett pris med hänsyn
till kostnaderna och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken
är av större vikt, kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att under
en viss tid, högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).
Ett förbud eller åläggande enligt första eller andra stycket gäller omedelbart,
om inte marknadsdomstolen bestämmer annat.
32 § Om särskilda skäl talar för det, skall marknadsdomstolen, innan förbud
eller åläggande enligt 31 § meddelas, söka förhindra skadligheten genom
förhandling.
33 § Om särskilda skäl talar för det, kan marknadsdomstolen besluta i fråga
om förbud eller åläggande enligt 31 § för tiden intill dess att målet slutligt
har avgjorts eller annat har förordnats.
34 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 31 § skall förenas med vite, om
inte detta av särskilda skäl är obehövligt.
35 § I mål om åtgärd mot skadlig konkurrensbegränsning där någon annan
än konkurrensverket är sökande kan marknadsdomstolen vid vite förelägga
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
179
part eller annan att förete handling, varuprov eller annat som kan ha Prop. 1992/93:56
betydelse som bevis i målet. Bilaga 2
Beslut om föreläggande enligt första stycket innebär inte skyldighet att röja
företagshemlighet av teknisk natur. Om föreläggandet avser någon som inte
är part eller medverkar enligt 13 a § lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m.m., gäller därutöver 38 kap. rättegångsbalken i tillämpliga delar.
36 § Om det finns förutsättningar för åtgärd enligt 315 första stycket i ett
visst fall, får konkurrensverket vid vite förelägga näringsidkaren, för
godkännande omedelbart eller inom en viss tid,
1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrens-
begränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfarande som
det sålunda förbjudna (förbudsföreläggande),
2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst
eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra
näringsidkare (säljföreläggande), eller
3. åläggande att på annat sätt ändra ett konkurrensbegränsande förfarande,
att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att
lämna viss information eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet
(rättelseföreläggande).
Ett godkänt föreläggande gäller som ett förbud eller åläggande enligt 31 §
första stycket, som har vunnit laga kraft. Ett godkännande som sker sedan
den i föreläggandet utsatta tiden har gått till ända är dock utan verkan.
Mål om företagsförvärv och om uppbrytning av företag
37 § Mål om företagsförvärv skall handläggas med särskild skyndsamhet.
38 § Förvärv eller planerat förvärv av företag skall i vissa fall anmälas till
konkurrensverket av den som är part i avtal om förvärvet. Uppgifterna i
anmälan skall lämnas på heder och samvete.
Närmare föreskrifter om vilka förvärv som omfattas av anmälningsskyldig-
het och om vilka uppgifter som skall åtfölja anmälan fastställs av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Konkurrensverket kan ålägga den som är part i avtal om förvärv att anmäla
förvärvet till verket även i fall som inte avses i första stycket. Sådant
åläggande kan inte meddelas senare än sex månader från det att avtal om
förvärvet slöts.
Åläggande kan även gälla för en viss näringsidkare att denne, innan han
sluter avtal om förvärv, skall göra anmälan till konkurrensverket. En sådan
anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid, högst ett år.
180
Part i avtal om företagsförvärv kan självmant anmäla ett förvärv för Prop. 1992/93:56
prövning. Därvid gäller vad som sägs i första och andra styckena. Bilaga 2
39 § Konkurrensverket skall senast 30 dagar efter anmälan enligt 38 §
besluta om särskild undersökning av förvärvet. Under denna frist får den
som är part i förvärvsärende inte vidta någon åtgärd för att fullfölja
förvärvet, såvida inte anmälan skett enligt 38 § tredje stycket.
Om konkurrensverket har fattat beslut om särskild undersökning, skall talan
i marknadsdomstolen om förvärvet väckas senast tre månader från beslutet.
Sådan talan får väckas endast efter beslut om särskild undersökning.
Marknadsdomstolen kan, om det finns synnerliga skäl eller parterna i avtalet
om förvärvet samtycker, på begäran av konkurrensverket förlänga fristen
enligt andra stycket med längst en månad vid vaije tillfälle.
Om konkurrensverket har beslutat att lämna ett förvärv utan åtgärd, kan
talan enligt andra stycket inte väckas beträffande samma förvärv, såvida inte
näringsidkaren har lämnat någon oriktig uppgift som påverkat ställnings-
tagandet.
40 § Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än den
olägenhet som åtgärden medför för de inblandade förvärvspartema, kan
marknadsdomstolen vid vite förbjuda en näringsidkare att fullfölja ett
förvärv intill dess målet slutligt prövats. Ett sådant beslut gäller omedelbart.
När regeringen skall pröva en fråga om företagsförvärv, har den samma
befogenhet.
41 § Innan ett förbud eller ett åläggande enligt 15 eller 16 § meddelas, kan
marknadsdomstolen söka undanröja de negativa effekterna av ett förvärv
genom förhandling.
Innan ett mål om företagsförvärv avgörs, skall förvärvarens motpart i
avtalet om förvärvet ges tillfälle att yttra sig.
42 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 15 och 16 §§ får inte meddelas
senare än sex månader efter ansökan till marknadsdomstolen. Denna frist
kan förlängas om parterna samtycker eller det finns synnerliga skäl. Förbud
eller åläggande får inte meddelas senare än två år efter det att avtalet om
förvärvet slöts.
Regeringens beslut i anledning av begäran enligt 86 § måste fattas senast tre
månader efter begäran. Vad som sägs i första stycket om förlängning av
frist gäller också regeringens prövning.
181
43 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 15, 16 eller 18 § skall förenas med
vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt.
44 § Ett frivilligt åtagande från företag i samband med företagsförvärv som
gjorts under förhandling med konkurrensverket kan förenas med vite. Sådant
vite föreläggs av marknadsdomstolen på talan av konkurrensverket.
Mål om dispens och negativattest
45 § Ett beslut av konkurrensverket om tillstånd enligt 12 § kan överklagas
hos marknadsdomstolen. Härvid gäller 22 - 25 §§ förvaltningslagen
(1986:223) i tillämpliga delar.
46 § Om särskilda skäl talar for det, kan marknadsdomstolen besluta i fråga
om tillstånd enligt 12 § för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts
eller annat har förordnats.
47 § På begäran av en näringsidkare kan konkurrensverket besluta att ett
förfarande, enligt för verket tillgängliga uppgifter, inte omfattas av något av
förbuden i 4 - 8 §§ och att det därför inte finns anledning för verket att
ingripa mot näringsidkaren. När verket har fattat ett sådant beslut (negativ-
attest) får det inte väcka talan om konkurrensskadeavgift eller talan om
förbud eller åläggande enligt 31 § grundad på att förfarandet är förbjudet.
Beslutet gäller till förmån för den eller de näringsidkare som anges i
beslutet.
Ett beslut som avses i första stycket kan ändras eller återkallas av konkur-
rensverket
1. om de omständigheter som beslutet är grundat på har förändrats i något
väsentligt avseende, eller
2. om beslutet är grundat på oriktiga uppgifter.
Ett beslut om återkallelse enligt andra stycket punkt 2 kan ges giltighet för
tiden före återkallelsen.
AfdZ om konkurrensskadeavgift
48 § Konkurrensskadeavgift får inte påföras, om ansökningen inte har
delgivits den som anspråket riktas mot inom tio år från det att överträdelsen
upphörde eller skyldigheten att lämna uppgift enligt 9 § inträdde.
Någon avgift skall inte påföras för ett förfarande som omfattas av ett
förbud eller åläggande som har meddelats vid vite med stöd av denna lag.
49 § Konkurrensskadeavgift får inte fastställas till högre belopp än som
yrkats i målet.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
182
50 § Till säkerställande av anspråk på konkurrensskadeavgift får mark-
nadsdomstolen på yrkande av konkurrensverket förordna om kvarstad.
Därvid gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i 15 kap. rättegångsbalken om
kvarstad för fordran.
51 § En påförd konkurrensskadeavgift bortfaller i den mån verkställighet
inte har skett inom tio år från det att domen vunnit laga kraft.
Afd/ om skadestånd
52 § I mål om skadestånd i marknadsdomstolen gäller rättegångsbalkens
bestämmelser om rättegången i tingsrätt i tillämpliga delar. Därvid skall vad
som sägs om tingsrätt gälla marknadsdomstolen. Bestämmelsen i 1 kap. 3
d § rättegångsbalken skall inte tillämpas i marknadsdomstolen.
Rättegångskostnader
53 § I fråga om rättegångskostnader i mål där konkurrensverket är sökande
gäller rättegångsbalkens bestämmelser om allmänt åtal i tillämpliga delar.
I mål med annan sökande gäller bestämmelserna i samma balk om tvistemål
vari förlikning är tillåten i tillämpliga delar. Ersättning för rättegångskost-
nader utgår inte i mål om dispens.
Omprövning
54 § Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 31 §, avslutande av
förhandling enligt 32 § eller tillstånd enligt 12 § utgör inte hinder mot att
samma fråga prövas på nytt, om förhållandena har ändrats eller om det finns
andra särskilda skäl. Detsamma gäller ett beslut av konkurrensverket i fråga
om föreläggande enligt 36 §.
Ett beslut av marknadsdomstolen eller av regeringen om att inte ingripa mot
ett företagsförvärv får inte prövas på nytt annat än om näringsidkaren har
lämnat oriktig uppgift om sakförhållanden av väsentlig betydelse för
ställningstagandet i beslutet.
Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 15, 16 eller 18 § utgör inte
hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att
upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre
behövs eller inte längre är lämpligt.
55 § Ansökan om omprövning enligt 54 § görs hos marknadsdomstolen av
konkurrensverket eller av näringsidkare som berörs av beslutet.
Ansökan om omprövning enligt 54 § andra stycket skall göras senast inom
ett år efter det att saken slutligt prövats.
UPPGIFTSSKYLDIGHET OCH TVÅNGSMEDEL
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
183
Allmänna bestämmelser om uppgiftsskyldighet m.m.
56 § Konkurrensverket får ålägga näringsidkare att tillhandahålla uppgift,
handling eller annat som behövs för prövning enligt denna lag. Även i ett
ärende om tillsyn över att ett förbud eller ett åläggande enligt lagen följs får
konkurrensverket besluta om motsvarande skyldighet for den som avses med
förbudet eller åläggandet.
Samma skyldighet kan konkurrensverket ålägga också annan än den som
anges i första stycket, om det behövs för kontroll eller fullständigande av
vad som skall fullgöras enligt första stycket och det är nödvändigt på grund
av särskilda förhållanden.
I ett mål som har underställts regeringens prövning enligt 86 § får det
statsråd som har till uppgift att föredra ärenden rörande konkurrensbe-
gränsningar ålägga skyldighet enligt första stycket första meningen eller
andra stycket.
57 § Om det behövs för utredning enligt denna lag, får konkurrensverket
ålägga näringsidkare och annan som förväntas kunna lämna upplysningar i
saken att inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer.
58 § Om det finns anledning anta att en näringsidkare har överträtt ett
förbud enligt 4 - 8 §§ är näringsidkaren skyldig att på begäran lämna
konkurrensverket tillträde till lokaler, mark och fordon eller annat utrymme
som används i näringsidkarens verksamhet for utrönande av omständighet
som kan ha betydelse för utredningen. Näringsidkaren är därvid skyldig att
genast tillhandahålla bokföring och andra affärshandlingar, kopior och
utdrag av sådana handlingar och annat som kan vara av betydelse för
utredningen och ge den hjälp som behövs för granskning av handlingarna
samt i övrigt lämna de upplysningar som behövs för utredningen. Konkur-
rensverket skall på begäran ges tillfälle att använda terminal eller annat
tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast
med sådant hjälpmedel.
Om det finns anledning anta att det är av betydelse för utredningen, äger
konkurrensverket få tillträde även till andra utrymmen än som sägs i första
stycket. Därvid gäller samma skyldigheter som i första stycket för den som
disponerar utrymmet.
Beslut om åtgärd enligt första stycket fattas av konkurrensverket. Mark-
nadsdomstolen beslutar om åtgärd enligt andra stycket.
59 § Beslut enligt 56 - 58 §§ kan förenas med vite, om det finns skäl till
detta.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
184
60 S Ett beslut enligt 56 § får, om det är förenat med vite, överklagas hos
marknadsdomstolen. Härvid gäller 22 - 25 §§ förvaltningslagen (1986:223)
i tillämpliga delar.
Ett beslut enligt 57 § får överklagas endast om det är förenat med vite.
Talan får foras endast i samband med talan om utdömande av vitet.
Den som vill begära prövning av konkurrensverkets beslut enligt 58 § första
stycket eller av verkställighet enligt 58 §, får göra framställning härom till
marknadsdomstolen.
Beslut enligt 56 - 58 §§ gäller omedelbart, om inte annat bestäms.
Särskilda bestämmelser om säkringsåtgärder
61 § Om det finns anledning anta att en näringsidkare har överträtt ett
förbud enligt 4 - 8 §§ får konkurrensverket vidta säkringsåtgärder enligt vad
som närmare anges i 62 - 81 §§ för att få tillgång till handlingar och annat
som är av betydelse för utredningen.
62 § I denna lag förstås med
säkring såtgärd: beslag, försegling och eftersökning,
bevismedel: bokföring, affärshandlingar och varuprover samt annat som
omfattas av föreläggande enligt 56 och 58 §§,
förvar: skåp, låda, behållare, bankfack, väska, pärm, kuvert och liknande
anordning som kan tillslutas,
utrymme: byggnad, lokal, gård, upplagsplats, fordon och liknande
avgränsat utrymme
undersökningsledare: den som i sin tjänst hos konkurrensverket har att
leda utredningen och den som särskilt har förordnats att vara undersöknings-
ledare enligt denna lag.
63 § Säkringsåtgärdema verkställs på följande sätt:
- beslag genom att bevismedel omhändertas,
- försegling genom att förvar eller utrymme förses med sigill eller
liknande förslutning,
- eftersökning genom att bevismedel efterforskas i förvar eller utrymme.
64 § Beslut om beslag får fattas, om bevismedlet inte tillhandahålls för
granskning eller det finns risk att det kommer att undanhållas eller
förvanskas.
65 § Beslut om försegling får fattas om
1. undersökningsledaren inte får tillåtelse att genomsöka förvar eller
utrymme och det skäligen kan antas, att bevismedel finns där, samt
eftersökning inte kan beslutas eller verkställas omedelbart, eller
2. bevismedel som inte är under beslag inte lämpligen kan föras från den
plats, där det har påträffats.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
185
Beslut om försegling av förvar eller utrymme, där beslagtaget bevismedel
finns, skall fattas om bevismedlet lämnas kvar hos innehavaren.
66 § Beslut om eftersökning i utrymme får fattas, om det finns grundad
anledning anta, att den näringsidkare som är föremål för konkurrensverkets
utredning använder utrymmet huvudsakligen for sin verksamhet eller att
utrymmet yrkesmässigt används av någon annan, som har uppdrag för
näringsidkaren i dennes verksamhet, och det finns risk att bevismedel
kommer att undanhållas eller förvanskas. Samma villkor gäller för beslut
om eftersökning i förvar som påträffas i sådant utrymme, i myndighets lokal
eller på allmän plats.
Beslut om eftersökning i annat utrymme eller förvar än som avses i första
stycket får fattas om det finns grundad anledning anta att bevismedel finns
där och det finns risk att det kommer att undanhållas eller förvanskas.
67 § Beslut om säkringsåtgärd får fattas endast om vikten av att säkringsåt-
gärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det intrång eller annat men
som säkringsåtgärden innebär för den enskilde.
68 § Beslut om säkringsåtgärd skall omedelbart hävas, när åtgärden inte
längre behövs för att säkra bevisning.
69 § Beslut om säkringsåtgärd och om hävande av sådan åtgärd får
verkställas omedelbart. Beslut om hävning som har vunnit laga kraft skall
verkställas så fort det kan ske med hänsyn till utredningen.
70 § Innan ett beslut enligt 64 - 66 §§ verkställs skall näringsidkaren
beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller annan hos
vilken verkställighet skall ske.
Kan den som avses i första stycket inte utan nämnvärt uppskov kallas till
förrättningen eller inställa sig vid denna, får verkställighet ändå ske under
förutsättning att ett särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är den hos vilken
verkställighet av eftersökning enligt 66 § andra stycket skall ske inte
närvarande, får dock förrättningen genomföras endast om det kan antas att
näringsidkaren eller annan söker förhala utredningen eller att den av annat
skäl kommer att försenas.
71 § Näringsidkaren och annan hos vilken verkställighet sker har rätt att
tillkalla ett vittne. Förrättningen får dock inte i onödan uppehållas i väntan
på att vittnet skall inställa sig.
72 § Bevismedel, som har tagits i beslag, får lämnas kvar hos innehavaren
endast om det finns särskilda skäl för det.
Vid verkställighet av beslag får även förvar som behövs för bevismedlet
omhändertas.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
186
73 5 Vid verkställighet av eftersökning i utrymme får även forvar som
påträffas där genomsökas.
Verkställighet av eftersökning som avses i 66 § andra stycket får inte utan
medgivande av den som berörs därav påbörjas mellan kl. 21.00 och kl
06.00.
74 $ Beslut om hävning av säkringsåtgärd verkställs genom att besittning
eller annat förhållande som har rubbats genom åtgärden återställs.
75 5 Verkställighet skall genomföras så att den innebär minsta möjliga
olägenhet för den som berörs av förrättningen. Egendom får inte skadas.
Lås och annan stängning sanordning får dock brytas.
76 § Marknadsdomstolen beslutar på skriftlig framställning av under-
sökningsledaren om eftersökning som avses i 66 § andra stycket. Efter-
sökning som kan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig
olägenhet for den hos vilken åtgärden företas bör beslutas av marknadsdom-
stolen, om det inte är fara i dröjsmål.
Undersökningsledaren beslutar om säkringsåtgärd i annat fall än som avses
i första stycket samt om hävande av säkringsåtgärd.
Om en särskilt förordnad undersökningsledare har fattat beslut enligt andra
stycket, skall han snarast möjligt anmäla detta till den som har att leda
utredningen. Denne skall omedelbart pröva om beslutet skall bestå. Sådan
prövning får ske utan att den som ärendet avser har hörts.
TI § Kronofogdemyndighet verkställer beslut om säkringsåtgärd och om
hävande av sådan åtgärd. Verkställighet sker på begäran av undersöknings-
ledaren. Beslagtaget bevismedel skall snarast överlämnas till denne.
Undersökningsledaren har rätt att verkställa beslut enligt 76 § andra stycket,
om det kan ske obehindrat. Beslut om försegling eller eftersökning får
undersökningsledaren dock verkställa endast i närvaro av den som berön av
förrättningen eller någon som kan anses företräda denne.
78 § Undersökningsledaren kan tillfälligt avlägsna förslutning som har
anbringats på grund av beslut om försegling.
79 § Beslut om säkringsåtgärd skall upprättas skriftligt och lämnas senast
vid förrättning för verkställighet mot bevis till näringsidkaren och annan,
hos vilken verkställighet sker. Beslutet skall innehålla upplysning om vad
den har att iakttaga som vill påkalla prövning av det.
Kan beslutet inte överlämnas vid förrättningen, skall det delges genom
undersökningsledarens försorg.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
187
80 § Bevis skall utfärdas angående verkställighet av beslut om säkringsåt- Prop. 1992/93:56
gärd. Föreskriften i 79 § om beslut om säkringsåtgärd har motsvarande Bilaga 2
tillämpning på bevis om verkställighet. Är den som skall erhålla bevis inte
närvarande vid förrättningen, skall bevis lämnas till någon som kan anses
företräda honom, om sådan person är närvarande.
Bevis om verkställighet skall innehålla förteckning över beslagtagna
bevismedel.
81 § Den som vill begära prövning av undersökningsledarens beslut enligt
76 § eller av verkställighet av beslut om säkringsåtgärd, får göra fram-
ställning härom till marknadsdomstolen.
övriga bestämmelser
82 § Föreskriften i 27 kap. 2 § första meningen rättegångsbalken har
motsvarande tillämpning när det vid utredning av överträdelse av förbuden
i 4 - 8 §§ uppkommer fråga om åtgärd enligt 56, 58 eller 61 §.
83 § Beslut enligt 56, 58 eller 61 § innebär inte skyldighet att röja
foretagshemlighet av teknisk natur.
84 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onödigt.
TALAN MOT MARKNADSDOMSTOLENS DOMAR OCH BESLUT
85 § Talan mot marknadsdomstolens dom i mål om
1. åtgärd mot skadlig konkurrensbegränsning,
2. konkurrensskadeavgift,
3. skadestånd och
4. utdömande av vite
förs genom ansökan om revision hos högsta domstolen. I fråga om
marknadsdomstolens beslut i sådana mål fors talan genom besvär.
Vid talan enligt första stycket skall vad som föreskrivs i 54 - 56 kap.
rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar. Vad som där sägs om hovrätt skall
i stället avse marknadsdomstolen.
Förutom vad som följer av 54 kap. 3 § rättegångsbalken gäller att särskild
talan får föras, om marknadsdomstolen i beslut under rättegången beslutat
i fråga om
1. vite enligt 33 §,
2. kvarstad i mål om konkurrensskadeavgift,
3. åtgärd enligt 56 eller 58 §, eller
4. säkringsåtgärd.
188
86 § Ett beslut om forbud eller åläggande enligt 15, 16 eller 18 § skall
prövas av regeringen, om en enskild part begär det. En sådan begäran skall
göras inom fyra veckor från den dag då domen meddelades.
87 § Om marknadsdomstolen vid omprövning enligt 54 § gör ändring i det
tidigare avgörandet, kan domen överklagas enligt vad som gäller for en dom
av domstolen i den omprövade frågan. Om marknadsdomstolen inte gör
någon ändring i det tidigare avgörandet, får talan inte föras mot domen.
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
88 § Marknadsdomstolen får begära biträde av konkurrensverket eller annan
för utredning i frågor som kan vara av betydelse for prövning enligt denna
lag.
89 § En sammanslutning av näringsidkare likställs i denna lag med
näringsidkare. Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en
överenskommelse eller ett gemensamt förfarande som avses i 11 §.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Genom lagen upphävs konkurrenslagen (1982:729) och lagen (1991:921)
om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter.
3. En åtgärd som har vidtagits med tillämpning av de i punkt 2 nämnda
lagarna gäller som om motsvarande bestämmelse i den nya lagen hade
tillämpats.
4. Bestämmelserna i 20 - 23 jj§ tillämpas endast i fråga om överträdelse
som har ägt rum efter ikraftträdandet.
5. Bestämmelsen i 53 § tillämpas inte i mål där talan väckts före lagens
ikraftträdande.
6. Ansökan om tillstånd enligt 12 § och om negativattest enligt 47 § kan
prövas före lagens ikraftträdande.
Härigenom föreskrivs att i prisinformationslagen (1991:601) skall införas en
ny paragraf med följande lydelse.
5 a § En näringsidkares marknadsföring får inte utformas så att den medför
risk för att konsumenten vilseleds om prisets förmånlighet.
Om en tillfällig prisnedsättning marknadsförs som särskilt förmånlig skall
nedsättningen vara påtaglig i förhållande till det pris som omedelbart
189
dessförinnan tillämpats på försäljningsstället under rimlig tid. Erbjudandets Prop. 1992/93:56
varaktighet och eventuella andra begränsningar skall framgå tydligt. Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1956:245)
om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet
rörande pris- och konkurrensförhållanden
dels att 7, 8 och 12 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 4, 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att lagens rubrik skall ha nedan angivna lydelse.
190
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Näringsidkare är skyldig att i
enlighet med vad i denna lag
stadgas lämna de uppgifter som
erfordras för att främja allmän
kännedom om pris- och konkur-
rensförhållanden inom näringsli
vet.
Föreslagen lydelse
1 §
Näringsidkare är skyldig att i
enlighet med vad i denna lag stadgas
lämna de uppgifter som erfordras
för att främja allmän kännedom om
prisförhållanden inom näringslivet.
Där på grund av särskildaförhållande så är nödigt for kontroll eller
fullständigande av uppgift som skall lämnas av näringsidkare, är jämväl
annan skyldig lämna uppgifter på sätt och i den utsträckning som stadgas för
näringsidkare.
3
Näringsidkare åligger att till
myndighet som regeringen be-
stämmer efter anmaning lämna
uppgift om sådan i anmaningen
närmare angiven konkurrensbe-
gränsning, som berör hans verk-
samhet och har avseende på pris-,
produktions-, omsättnings- eller
transportförhållanden, samt i
övrigt om priser, intäkter, kost-
nader, vinster och andra förhål-
landen av beskaffenhet att inverka
på prisbildningen.
§
Näringsidkare åligger att till
myndighet som regeringen be-
stämmer efter anmaning lämna
uppgift om priser, intäkter, kost-
nader, marginaler och andra
förhållanden av beskaffenhet att
inverka på prisbildningen.
Uppgiftsskyldighet enligt denna
lag innebär icke skyldighet att
röja yrkeshemlighet av teknisk natur.
4 §
Uppgiftsskyldighet enligt denna lag
innebär inte skyldighet att röja
företagshemlighet av teknisk natur.
191
Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning samt om sättet Prop. 1992/93:56
och tiden för dess fullgörande meddelas av myndigheten. Bilaga 2
Myndigheten må därvid förelägga
näringsidkare art enligt meddelade
anvisningar tillhandahålla konkur-
rensbegränsande avtal, handels-
böcker, korrespondens och andra
handlingar. Uppgiftsskyldig må
jämväl kallas art inställa sig inför
myndigheten.
Myndigheten skall iakttaga att näringsidkare icke onödigt betungas vid
fullgörandet av uppgiftsskyldigheten.
6§
Efterkommes icke anming att lämna uppgift, må myndigheten förelägga den
försumlige lämpligt vite.
Vite må ock utsättas vid meddelande
av föreläggande eller kallelse enligt
5 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417)
Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m.m. att 1-4,9-11, 13, 13 a, 14-15,
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhål-
landen, lagen (1984:292) om av-
talsvillkor mellan näringsidkare
15 a, 16- 20 §§ och rubriken före 11 §
Föreslagen lydelse
§
Marknadsdomstolen handlägger mål
enligt konkurrenslagen (1992:000),
marknadsföringslagen (1975:1418),
lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
192
och produktsäkerhetslagen (1988: näringsidkare och produktsäkerhets-
1604). lagen (1988: 1604).
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärende som avses i 1 § får talan
q föras. Detsamma gäller domsto-
lens beslut i övrigt enligt denna
lag.
Marknadsdomstolen består av en
ordförande, en vice ordförande
samt tio andra ledamöter, av vilka
fyra är särskilda ledamöter, tre
för ärenden om konkurrensbe-
gränsning och ärenden om av-
talsvillkor mellan näringsidkare
samt en för ärenden om mark-
nadsföring, ärenden om avtalsvill-
kor i konsumentförhållanden och
ärenden om produktsäkerhet.
Ordföranden, vice ordföranden och
en av de särskilda ledamöterna för
ärenden om konkurrensbegränsning
och avtalsvillkor mellan närings-
idkare skall vara lagkunniga och
erfarna i domarvärv. De tvä övriga
ledamöterna för sådana ärenden
skall ha särskild insikt i närings-
Mot marknadsdomstolens dom eller
beslut i mål som avses i 1 § får
talan ej föras. Detsamma gäller
domstolens beslut i övrigt enligt
denna lag.
1 fråga om rätt att föra talan mot
domstolens dom eller beslut i
konkurrensmål finns särskilda
bestämmelser i konkurrenslagen
(1992:000).
§
I mål enligt konkurrenslagen
(1992:000) och lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare
består marknadsdomstolen av en
ordförande, en vice ordförande och
fyra särskilda ledamöter.
I mål enligt marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den och produktsäkerhetslagen
(1988:1604) består marknadsdom-
stolen av en ordförande, en vice
ordförande samt sju andra leda-
möter, av vilka en är särskild
ledamot.
§
Ordföranden, vice ordföranden och
en av de särskilda ledamöterna för
mål enligt konkurrenslagen (1992:
000) och lagen (1984:292) om av-
talsvillkor mellan näringsidkare
skall var lagkunniga och erfarna i
domarvärv. De tre andra särskilda
ledamöterna för sådana mål skall ha
13 Riksdagen 1922/93. Lsaml. Nr 56
193
livets förhållanden. Ledamoten för
ärenden om marknadsföring, avtals-
villkor i konsumentförhållanden och
produktsäkerhet skall ha särskild
insikt i konsumentfrågor. Ordfö-
randen, vice ordföranden och de
särskilda ledamöterna får ej utses
bland personer som kan anses före-
träda företagarintressen eller kon-
sument- och löntagarintressen.
kvalificerad ekonomisk kompetens
och insikt i samhällsekonomins
funktionssätt och näringslivets
förhållanden. Den särskilda leda-
moten för mål enligt marknadsfö-
ringslagen (1975: 1418), lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden och produktsäker-
hetslagen (1988:1604) skall ha sär-
skild insikt i konsumentfrågor. Ord-
föranden, vice ordföranden och de
särskilda ledamöterna får ej utses
bland personer som kan anses före-
träda företagarintressen eller
konsument- eller löntagarintressen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en
eller fler ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild
ledamot gäller även ersättare.
I mål som avses i 3 § första stycket
är marknadsdomstolen beslutför när
ordföranden och tre andra ledamö-
ter är närvarande.
Marknadsdomstolen är beslutför,
när ordföranden och fyra andra
ledamöter är närvarande. I beslut
skall lika antal ledamöter som
företräder företagarintressen samt
konsument- och löntagarintressen
deltaga.
Av de särskilda ledamöterna del-
tager vid handläggning av ärenden
om konkurrensbegränsning eller
avtalsvillkor mellan näringsid-
kare endast de som har utsetts
för sådana ärenden och vid hand-
läggning av ärenden om marknads-
föring, avtalsvillkor i konsument-
förhållanden eller produktsäker-
het endast den som har utsetts
för sådana ärenden.
I mål som avses i 3 § andra stycket
är domstolen beslutför när ordföran-
den och fyra andra ledamöter är när-
varande. I sådana mål skall lika
antal ledamöter som företräder
företagarintressen samt konsument-
och löntagarintressen deltaga.
Av de särskilda ledamöterna deltar
vid handläggning av mål som avses
i 3 § första stycket endast de som
har utsetts för sådana mål och vid
handläggning av mål som avses i 3
§ andra stycket endast den som har
utsetts for sådana mål.
Om förhandling som avses i 4
194
eller 5 5 konkurrenslagen (1982:
729) finns särskilda föreskrifter
i 14 5.
Ordföranden kan ensam på dom-
stolens vägnar företaga förbe-
redande åtgärd och pröva fråga
om avskrivning av ärende.
Om förhandling som avses i 32 §
konkurrenslagen (1992:000) finns
särskilda föreskrifter i 14 §.
Ordföranden kan ensam på domsto-
lens vägnar besluta om kvarstad i
mål om konkurrensskadeavgift och
om skadestånd samt, efter ansökan
eller på talan av den som berörs av
åtgärden, pröva fråga om åtgärd
enligt 56, 58 eller 61 § konkur-
renslagen. Ordföranden kan i övrigt
företa förberedande åtgärd och
pröva fråga om avskrivning av mål.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
10 §
Om det framkommer skiljaktiga
meningar vid en överläggning
tillämpas föreskrifterna i 16 kap.
rättegångsbalken om omröstning i
tvistemål. Domstolen bestämmer
dock själv i vilken ordning leda-
möterna skall säga sin mening.
Om det framkommer skiljaktiga
meningar vid en överläggning
tillämpas föreskrifterna i 16 kap.
rättegångsbalken om omröst-ning i
tvistemål. Vid överläggning rörande
fråga om konkurrensskade- avgift
eller utdömande av vite enligt
konkurrenslagen (1992:000)till-
lämpas dock föreskrifterna i 29 kap.
samma balk om omröstning i brott-
mål. Domstolen bestämmer själv i
vilken ordning ledamöterna skall
säga sin mening.
Näringsfrihetsombudsman och Konkurrensverket och konsumentom-
konsumeniombudsman budsmannen
H §
För konkurrensbegränsningsfrågor
finns en näringsfrihetsombudsman
och för frågor om marknadsföring,
frågor om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden och frågor om
produktsäkerhet en konsumentom-
budsman.
Konkurrensverket är central för-
valtningsmyndighet för konkurrens-
frågor.
För frågor om marknadsföring,
frågor om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden och frågor om
produktsäkerhet finns en konsu-
195
Ombudsman utses av regeringen för mentombudsman. Ombudsmannen I’rop. 1992/93:56
viss tid och skall vara lagkunnig. utses av regeringen for viss tid Bilaga 2
och skall vara lagkunnig.
13 §
Ansökan som avses i 17 § konkur-
renslagen (1982:729} görs skrift-
ligen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4
§§ marknadsföringslagen (1975:
1418), 1 § lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhål-
landen, 1 § lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare
eller 5-9 §§ eller 12 § tredje
stycket produktsäkerhetslagen
(1988:1604). Av ansökningen skall
framgå de skäl på vilka ansök-
ningen grundas och den utredning
sökanden åberopar.
Ansökan som avses i 27 § konkur-
renslagen (1992:000) görs skrift-
ligen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418),
1 § lagen (1971:112) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden, 1 §
lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare eller 5-9 §§
eller 12 § tredje stycket produkt-
säkerhetslagen (1988:1604). Av
ansökningen skall framgå de skäl på
vilka ansökningen grundas och den
utredning sökanden åberopar.
13 a §
I fråga om rätt för sammanslut-
ningar av näringsidkare att med-
verka i ärenden som avses i 13 §
andra meningen gäller följande
särskilda regler.
Om en sammanslutning av närings-
idkare gör sannolikt att utgången
av ärendet kan ha betydande in-
tresse för medlemmarna i samman-
slutningen, får marknadsdomstolen
på ansökan av sammanslutningen
tillåta att denna, vid sidan av
enskild part, medverkar i förfa-
randet och därvid åberopar
bevisning.
I fråga om rätt for sammanslut-
ningar av näringsidkare att med-
verka i mäl som avses i 13 § gäller
följande särskilda regler.
Om en sammanslutning av närings-
idkare gör sannolikt att utgången av
mälet kan ha betydande intresse för
medlemmarna i sammanslutningen,
får marknadsdomstolen på ansökan
av sammanslutningen tillåta att den-
na, vid sidan av enskild part, med-
verkar i förfarandet och därvid
åberopar bevisning.
Ansökningen om medverkan skall vara skriftlig och innehålla de skäl som
den grundas på.
196
Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Denna får inte Prop. 1992/93:56
bifallas, om parten på den sida som ansökningen om medverkan avser Bilaga 2
motsätter sig detta.
14 §
Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid samman-
träde inför marknadsdomstolen lägga
fram sina synpunkter och förebringa
den utredning de vill åberopa. Till
sådant sammanträde skall ombuds-
mannen för frågor av den art som
ärendet rör kallas, även om han ej
är sökande. Vidare skall den som
medverkar enligt 13 a § kallas
till sammanträdet.
Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid sammanträde
inför marknadsdomstolen lägga fram
sina synpunkter och förebringa den
utredning de vill åberopa. Konkur-
rensverket skall beredas tillfälle
att yttra sig över ansökan enligt 31
§ konkurrenslagen (1992:000), som
ingivits av annan än verket. 1 mål
som avses i 3 § andra stycket skall
konsumentombudsmannen kallas till
sammanträde, även om han ej är
sökande. Vidare skall den som med-
verkar enligt 13 a § kallas till
sammanträdet.
Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den
utsträckning domstolen bestämmer.
Förhandling som avses i 4 eller
5 § konkurrenslagen (1982:729)
skall äga rum vid sammanträde med
parterna inför domstolen eller
dess ordförande. Domstolen eller
ordföranden får även överlägga
enskilt med part. Förhandlingen
skall dock alltid avslutas vid
sammanträde med parterna inför
domstolen.
Förhandling som avse i 32 §
konkurrenslagen (1992:000) skall
äga rum vid sammanträde inför
domstolen eller dess ordförande.
Domstolen eller ordföranden får
även överlägga enskilt med part.
Förhandlingen skall dock alltid
avslutas vid sammanträde med
partema inför domstolen.
15 §
Ärende får avgöras och beslut med
anledning av särskild prövning
enligt 15 a § meddelas utan
sammanträde enligt 14 § första
stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part
inte begär sammanträde. Ansökan
som uppenbart ej förtjänar avse-
Mål får avgöras och dom med anled-
ning av särskild prövning enligt
15 a § meddelas utan sammanträde
enligt 14 § första stycket, om
tillfredsställande utredning före-
ligger och part inte begär samman-
träde. Ansökan som uppenbart ej
197
ende får avslås utan sådant sam-
manträde.
förtjänar avseende får avslås utan Prop. 1992/93:56
sådant sammanträde. Bilaga 2
Fråga om förbud, åläggande eller
tillstånd enligt 18 8 konkurrens-
lagen (1982:729), förbud enligt
21 § samma lag eller förbud eller
åläggande enligt 13 § marknadsfö-
ringslagen (1975:1418), 5 § lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden eller 21 §
produktsäkerhetslagen (1988: 1604)
kan prövas utan sammanträde enligt
14 § första stycket.
Förbud eller åläggande, som avses
i andra stycket, eller återkallelse
av tillstånd, som avses där, får
inte beslutas utan att den som för-
budet, åläggandet eller återkallel-
sen avser fått tillfälle att yttra
sig i frågan, såvida det inte finns
anledning anta, att han avvikit
eller eljest håller sig undan. I
ett ärende om åläggande eller för-
bud enligt 5-9 § eller 12 § tredje
stycket produktsäkerhetslagen får
marknadsdomstolen dock även i
annat fall omedelbart meddela be-
slut enligt 21 § samma lag, om
synnerliga skäl föreligger.
Fråga om förbud eller åläggande
enligt 33 8 konkurrenslagen
(1992:000), förbud enligt 40 8 eller
tillstånd enligt 46 8 samma lag eller
förbud eller åläggande enligt 13 8
marknadsföringslagen (1975:1418),
5 8 lagen (1971:112) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden eller
21 8 produktsäkerhetslagen (1988:-
1604) kan prövas utan sammanträde
enligt 14 § första stycket. Detsamma
gäller beslut under rättegången i
andra frågor.
Förbud eller åläggande, som avses i
andra stycket, eller återkallelse av
tillstånd, som avses där, får inte
beslutas utan att den som förbudet,
åläggandet eller återkallelsen avser
fått tillfälle att yttra sig i frågan,
såvida det inte finns anledning anta,
att han avvikit eller eljest håller
sig undan. I ett mål om åläggande
eller förbud enligt 5-96 eller 12 6
tredje stycket produktsäkerhetslagen
får marknadsdomstolen dock även i
annat fall omedelbart meddela beslut
enligt 216 samma lag, om synnerli-
ga skäl föreligger.
När marknadsdomstolen prövar
fråga om åtgärd enligt 58 eller 76 6
konkurrenslagen (1992:000) skall
den som åtgärden avser beredas till-
fälle yttra sig. Detta gäller dock
inte, om det kan befaras att genom-
förandet av beslutet skulle avsevärt
försvåras därigenom.
15 a 5
Marknadsdomstolen kan till sär-
skild prövning ta upp
Marknadsdomstolen kan till särskild
prövning ta upp
198
1. i ärende som avser prövning
enligt 2 § konkurrenslagen (1982:
729) frågan huruvida näringsidkare
föranleder skadlig verkan av en
konkurrensbegränsning,
2. i ärende som avser prövning
enligt 6-9 § eller 12 § tredje
stycket produktsäkerhetslagen
(1988:1604) frågan huruvida en
vara eller en tjänst medför sär-
skild risk för skada på person
eller egendom.
1. i mål som avser prövning enligt
13 5 konkurrenslagen (1992:000)
frågan huruvida det föreligger en
skadlig konkurrensbegränsning,
2. i mål som avser prövning enligt
6-9 § eller 12 § tredje stycket
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
frågan huruvida en vara eller en
tjänst medför särskild risk för skada
på person eller egendom.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
16 §
Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol äger
motsvarande tillämpning vid marknadsdomstolen.
Utöver vad som följer av första
stycket kan domstolen förordna att
sammanträde för handläggning av
konkurrensbegränsningsärende skall
hållas inom stängda dörrar, om det
kan antagas att förhandlingsarbetet
i ärendet skulle försvåras till
följd av offentligheten.
Utöver vad som följer av första
stycket kan domsto-len förordna att
sammanträde i konkurrensmål skall
hållas inom stängda dörrar, om det
kan antas att för-handlingsarbetet i
målet skulle försvåras till följd av
offentligheten.
17 §
Vid marknadsdomstolens sammanträden föres protokoll.
Då marknadsdomstolen handlägger
en fråga enligt konkurrenslagen
(1992:000) vid sammanträde med
parterna skall, om inte domstolens
avgörande avkunnas vid samman-
trädet, partema underrättas om
tiden och sättet för meddelande av
dom eller beslut.
18 §
Marknadsdomstolen kan vid vite
förelägga part eller annan, som kan
antagas ha upplysning att lämna
Marknadsdomstolen kan vid vite
förelägga part eller annan, som kan
antas ha upplysning att lämna som
199
som är av betydelse i ärendet, att
inställa sig personligen infor
domstolen. Domstolen kan besluta
att den som ej är part skall höras
som vittne. Därvid äger 36 kap. 3,
5 och 6 §§, 10 § andra stycket, 11
5, 13 § första stycket och 14 §
rättegångsbalken motsvarande till-
lämpning. Vägrar vittne utan giltigt
skäl att avlägga ed eller att avge
vittnesmål eller besvara fråga, får
domstolen vid vite förelägga vittnet
att fullgöra sin skyldighet.
Part eller den som medverkar enligt
13 a § kan även föreläggas vid vite
att tillhandahålla domstolen hand-
ling, varuprov och liknande som kan
ha betydelse i ärendet. Detta inne-
bär dock ej skyldighet att röja
yrkeshemlighet av teknisk natur.
är av betydelse i målet, att inställa
sig personligen infor domstolen.
Domstolen kan besluta att den som
ej är part skall höras som vittne.
Därvid äger 36 kap. 3, 5 och 6 §§,
10 § andra stycket, 11 5, 13 $ första
stycket och 14 { rättegångsbalken
motsvarande tillämpning. Vägrar
vittne utan giltigt skäl att avlägga
ed eller att avge vittnesmål eller
besvara fråga, får domstolen vid vite
förelägga vittnet att fullgöra sin
skyldighet.
Part eller den som medverkar enligt
13 a § kan även föreläggas vid vite
att tillhandahålla domstolen hand-
ling, varuprov och liknande som kan
ha betydelse i målet. Detta innebär
dock ej skyldighet att röja företags-
hemlighet av teknisk natur.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
I fråga om vite som avse i denna paragraf gäller 9 kap. 8 § rättegångs-
balken.
Den som ej är part och inte heller
medverkar enligt 13 a § och som
efter kallelse av marknadsdomstolen
inställt sig inför domstolen har
rätt till ersättning enligt vad i
rättegångsbalken är föreskrivet om
ersättning till vittne eller sak-
kunnig. I ärende vari ombudsman
för talan tillämpas bestämmelserna
för mål om allmänt åtal och i annat
ärende bestämmelserna för mål vari
förlikning är tillåten. Skall
ersättning utges av parterna en for
båda for en, skall domstolen slut-
ligt fördela kostnaden mellan dem
med hälften å vardera.
Den som ej är part och inte heller
medverkar enligt 13 a § och som
efter kallelse av marknadsdomstolen
inställt sig inför domstolen har rätt
till ersättning enligt vad i rättegångs-
balken är föreskrivet om ersättning
till vittne eller sakkunnig. I mål vari
konkurrensverket ellerkonsumentom-
budsmannen för talan tillämpas be-
stämmelserna för mål om allmänt
åtal och i mål med annan sökande
bestämmelserna för mål vari förlik-
ning är tillåten. Skall ersättning
utges av partema en för båda och
båda for en, skall domstolen slutligt
fördela kostnaden mellan dem med
hälften å vardera.
19 §
200
I marknadsdomstolens beslut vari-
genom ärende eller sådan fråga som
avses i 15 a 5 avgörs anges de skäl
på vilka beslutet grundas. Beslut
som nu nämnts och beslut som avses
i 15 5 andra stycket sänds till
parterna, till den som medverkar
enligt 13 a § och till sådan myn-
dighet som avses i 4 § produkt-
säkerhetslagen (1988: 1604) samma
dag som det meddelas.
I marknadsdomstolens dom varige-
nom mål eller sådan fråga som avses
i 15 a § avgörs anges de skäl på
vilka domen grundas. Dom som nu
nämnts och beslut som avses i 15 §
andra stycket sänds till parterna,
till den som medverkar enligt 13 a g
och till sådan myndighet som avses
i 4 § produktsäkerhetslagen (1988:-
1604) samma dag som det meddelas.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
20 §
Skall ansökan, kallelse eller
föreläggande tillställas part eller
annan, sker det genom delgivning.
Detsamma gäller beslut som sänds
enligt 19 §. Annan handling får
tillställas part eller annan genom
delgivning, om det anses erforder-
ligt.
Delgivning av beslut av marknads-
domstolen, vilket innefattar vites-
föreläggande enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den, lagen (1984:292) om avtals-
villkor mellan näringsidkare eller
produktsäkerhetslagen (1988:1604),
får inte ske enligt 12 § delgiv-
ningslagen (1970:428), om det inte
finns anledning att anta att den
sökte har avvikit eller på annat
sätt håller sig undan.
Skall ansökan, kallelse eller före-
läggande tillställas part eller annan,
sker det genom delgivning. Detsam-
ma gäller dom eller beslut som
sänds enligt 19 §. Annan handling
får tillställas part eller annan genom
delgivning, om det anses erforder-
ligt.
Delgivning av dom eller beslut av
marknadsdomstolen, vilket innefattar
vitesföreläggande enligt konkur-
renslagen (1992:000), marknadsfö-
ringslagen (1975: 1418), lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden, lagen (1984:292)
om avtalsvillkor mellan närings-
idkare eller produktsäkerhetslagen
(1988: 1604), får inte ske enligt 12
§ delgivningslagen )1970: 428), om
det inte finns anledning att anta att
den sökte har avvikit eller på annat
sätt håller sig undan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
201
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha
följande lydelse.
14 kap. 3 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av
bolaget för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från bolags-
stämmans beslut eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftträdande
beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är frågan
om fusion förfallen.
Hinder mot registrering av avtal
om fusion enligt 2 § möter
1. om fusionen förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen
inte beslutat lämna fusionen utan
åtgärd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen eller
Hinder mot registrering av avtal om
fusion enligt 2 § möter
1. om fusionen förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller om
prövning av fusionen pågår enligt
samma lag eller
2. om ej yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket
framgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget inte överstiger de
överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande
bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
202
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
12 kap. 5 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
När fusionsavtal har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det
anmälas av föreningen för registrering. Om detta inte har skett inom fyra
månader från stämmans beslut eller om registreringsmyndigheten genom
lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registre-
ring av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1982:729) eller om
näringsfrihetsombudsmannen inte
har beslutat att lämna fusionen utan
åtgärd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen.
Hinder mot regist-rering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller om
prövning av fusionen pågär enligt
samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
203
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618) skall
ha följande lydelse.
11 kap. 3 §
När fusionsavtalet har godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av det
överlåtande bankaktiebolaget för registrering. Om detta inte har skett inom
fyra månader från stämmans beslut eller om bankinspektionen genom laga-
kraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering
av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1982:729) eller om
näringsfrihetsombudsmannen inte
har beslutat att lämna Jusionen utan
ätgänd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller om
prövning av Jusionen pägär enligt
samma lag.
För registrering av ett fusionsavtal enligt 2 § krävs vidare att ett yttrande
företes från en aukoriserad revisor, av vilket framgår att aktiekapitalet i det
övertagande bolaget inte överstiger de överlåtande bolagens sammanlagda
verkliga värde for det övertagande bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
204
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sparbankslagen (1987:619) skall ha
följande lydelse.
7 kap. 4 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
När fusionsavtalet har godkänts av sparbanksstämman skall det anmälas av
den överlåtande sparbanken för registrering. Om detta inte har skett inom
fyra månader från stämmans beslut eller om bankinspektionen genom
lagakraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registre-
ring av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1982:729) eller om
näringsfrihetsombudsmannen inte
har beslutat an lämna fusionen utan
ätgänd enligt 20 § första stycket
konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller om
prövning av fusionen pågår enligt
samma lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
205
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § föreningsbankslagen (1987:620) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 2
10 kap. 4 §
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har godkänts av föreningsbanksstämman skall det anmälas
av den överlåtande förening sbanken för registrering. Om detta inte har skett
inom fyra månader från stämmans beslut eller om bankinspektionen genom
lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registre-
ring av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1982:729) eller om
näringsjrihetsombudsmannen inte
har beslutat att lämna Jusionen utan
ätgärd enligt 20 § JÖrsta stycket
konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller om
prövning av Jusionen pågår enligt
samma lag.
Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skall registreringsanmälan
innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i 7 kap. 12 §
fjärde stycket skett.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
206
Prop. 1992/93:56
Bilaga 3
Efter remiss har yttranden över konkurrenskommitténs betänkande avgetts
av Högsta domstolen, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Stockholms
tingsrätt, Kommerskollegium, Statens järnvägar, Banverket, Postverket,
Televerket, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Konjunkturinstitutet,
Jordbruksverket, Statens livsmedelsverk, Statens råd för byggnadsforskning,
Boverket, Byggnadsstyrelsen, Länsbostadsnämnden i Stockholms län, Läns-
bostadsnämnden i Älvsborgs län, Länsbostadsnämnden i Västerbottens län,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Marknadsdomstolen, Närings-
frihetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Konsumentverket,
Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Statskonstoret, Länsstyrelsen
i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Jämtlands län,
Länsstyrelsen i Västerbottens län, Kemikalieinspektionen, Svenska kommun-
förbundet, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Stockholms kommun,-
Linköpings kommun, Östersunds kommun, Landstingsförbundet, Lands-
tinget i Södermanlands län, Landstinget i Västemorrlands län, Sveriges
industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges köpmannaför-
bund, Kooperativa förbundet, Kooperativa institutet, Dagligvaruleve-
rantörers förbund, Företagarnas riksorganisation, Svenska Handelskammar-
förbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges Försäkringsförbund,
Svenska bankföreningen, Sparbanksgruppen AB, Svenska arbetsgivareför-
eningen, Arla ekonomisk förening, Dagab AB, ICA Förbundet, Företags-
ekonomiska institutionen vid universitetet i Stockholm, Nationalekonomiska
institutionen vid universitetet i Uppsala, Juridiska fakulteten vid universi-
tetet i Lund, Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala, Konsument-
vägledamas förening, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cen-
tralorganisation.
Härutöver har skrivelser inkommit från Sveriges Livsmedelshandlareför-
bund, Konsumentberedningen, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges
Livsmedelsindustriförbund, Svenska Bokhandlareföreningen, Svenska
Taxiförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Priskontorschefers
Förening, Länsstyrelsen i Blekinge län och Svenska Petroleum Institutet.
207
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
Sammanställning av remissyttranden över delar av betänkan-
det (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd
Förbud (kap 10)
Prissanwtete (10.2
I huvudsak positiva till kommitténs forslag ställer sig åtta remissinstanser,
nämligen Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Jordbruksverket,-
Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Statens pris- och konkurrensverk
(SPK), Konsumentverket, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
Tjänstemmännens centralorganisation (TCO) och Konsumentberedningen.
Enligt NO bör förbud tillgripas i stället för en prövning enligt missbruks-
principen i fall då beteendet är generellt sett skadligt, vanligt förekomman-
de, innefattar skadlighet som är svår att belägga i det enskilda fallet, medför
skada som kan vara mycket stor och är attraktivt för inblandade företag.
Prissamverkan uppfyller enligt NO dessa förutsättningar.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att kommittén hade kunnat
gå längre på förbudslinjen.
Kammarrätten i Göteborg är tveksam till om det är motiverat att införa
förbud mot priskarteller. Från rättssäkerhetssynpunkt är enligt Kammarrät-
ten en ändrad missbruksbestämmelse att föredra.
Marknadsdomstolen och Televerket anser att det inte finns övertygande
sakskäl för ett så vittgående forbud som kommittén föreslår. Internationella
jämförelser medför dock att Marknadsdomstolen inte vill helt avstyrka
förslaget. Sveriges industriförbud är inte principiellt motståndare till att
nya förbud införs under förutsättning att förbuden endast träffar generellt
skadliga beteenden samt att reglema är konkurrensneutrala, tydliga och
förutsebara. Det föreslagna förbudet uppfyller enligt förbundet inte dessa
krav och förbundet avstyrker därför att det läggs till grund för lagstiftning
i föreliggande skick.
Helt avvisande till förslaget ställer sig följande 13 remissinstanser:
Riksrevisionsverket, Grossistförbundet Svenska Handel, Sveriges köp-
mannaförbund, Kooperativa förbundet, Kooperativa institutet, Dagligvaru-
leverantörers förbund, Företagamas riksorganisation, LRF, Dagab AB, ICA
Förbundet, Sveriges livsmedelshandlareförbund, Sveriges livsmedelsin-
dustriförbund och Svenska bokhandlareföreningen.
208
I huvudsak följande skäl anförs for avstyrkande: Tillräckliga motiv finns
inte för förbud. Missbruksprincipen är tillräcklig. Förbudet är otydligt och
dess tillämpning är oförutsebar. Det är inte heller konkurrensneutralt och
såvitt avser cirkaprislistor träffar det även samarbete som är positivt för
konkurrensen.
Marknadsdelningskarteller (10.31
De remissinstanser som tillstyrker förslaget om förbud mot prissamarbete
tillstyrker även förslaget såvitt avser marknadsdelningskarteller. Härtill
kommer Kammarrätten i Göteborg och Marknadsdomstolen som anser att
förbud mot marknadsdelningskartellen är lättare att acceptera än förbud mot
prissamarbete. Enligt Marknadsdomstolen bör dock bestämmelsen klargöras
i vissa hänseenden.
Televerket ifrågasätter behovet av förbud.
Negativa till förslaget är följande 10 remissinstanser: Riksrevisionsverket,
Sveriges industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa
förbundet, Kooperativa institutet, Dagligvaruleverantörers förbund,
Företagarnas riksorganisation, Svenska handelskammarförbundet, Lant-
brukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges Livsmedelsindustriförbund. I
huvudsak framför de att förbudet inte bara träffar generellt skadliga
beteenden, att det inte är konkurrensneutralt samt att det är otydligt och
oförutsebart.
Anbudskartellförbudet (10.4)
Förslaget i denna del berörs endast av 8 remissinstanser. Ingen av dessa har
något att invända mot ett fortsatt anbudskartellförbud. Kritik riktas
emellertid mot de föreslagna undantagen. NO anser att konsortieundantaget
är onödigt, att undantaget i fall då konsortiebildningen godtagits av be-
ställaren inte omformuleras och att undantaget för underleverantörssitua-
tioner är överflödigt. Sistnämnda uppfattning delas av SPK, som också anser
att konsortieundantaget bör omformuleras. Enligt Sveriges industriförbund
har konsortieundantaget getts en för snäv utformning. Synpunkter på
undantagen framförs också av Televerket, Marknadsdomstolen, Svenska
handelskammarförbundet och LRF.
Förslaget tillstyrks av det fåtal remissinstanser som har yttrat sig i frågan,
nämligen NO, Marknadsdomstolen, Dagligvaruleverantörers förbund och
LRF. Svenska Bankföreningen påpekar att det inte är nödvändigt att utvidga
förbudet till finansiell leasing.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
14 RiLsrfagen 1922193. 1 saml. Nr 56
209
Förbudens omfattning och avgränsning (10.6)
Väsentlig del av marknaden (10.6.2)
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
Konjunkturinstitutet, Marknadsdomstolen, NO och Konsumentverket har
inget att invända mot förslaget, men framhåller att gränsdragningen måste
göras tydlig. Enligt NO bör procenttalet anges i lag. Svenska kommunför-
bundet och Linköpings kommun tillstyrker förslaget
SPK avstyrker det föreslagna generella undantaget och förordar i stället att
Konkurrensverket får meddela gruppundantag.
Enligt Sveriges industriförbund behövs det föreslagna undantaget. Förbundet
anser dock att förslaget är for oklart och att procentgränsen bör sättas
betydligt högre. Liknande synpunkter framförs av Grossistförbundet Svensk
Handel. Även Sveriges köpmannaförbund, Dagligvaruleverantörers förbund,
Svenska handelskammarförbundet, LRF, Dagab AB, ICA Förbundet,-
Sveriges livsmedelsindustriförbund och Svenska bokhandlareföreningen
anser att förslaget i sin utformning är oklart. Flertalet av dessa remissinstan-
ser anser att gränsen 20 procent är för låg. Ett par instanser framhåller att
undantaget inte blir konkurensneutralt.
Småföretagsundantaget (10.6.3)
Det bör påpekas att vissa av de remissinstanser som tillstyrker förslaget gör
detta under förutsättning att deras motstånd mot förbudslinjen inte vinner
gehör.
Förslaget tillstyrks i huvudsak av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Marknadsdomstolen, Länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbot-
tens län, Sveriges industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel,
Företagarnas riksorganisation, Svenska bankföreningen, Sveriges livsmedels-
industriförbund, Motorbranschens riksförbund, Svenska bokhandlare-
föreningen och Svenska Taxiförbundet. Marknadsdomstolen ifrågasätter
dock undantagets utformning.
Svenska Handelskammarförbundet och LRF synes inte ha några invändning-
ar mot förslaget i och för sig, men påtalar lagtekniska brister respektive
oklarhet hos förslaget.
Förslaget avstyrks av Kommerskollegium och Konjunkturinstitutet som
anser att det är tillräckligt med möjligheten till dispens.
NO avstyrker förslaget i den utformning som det har fått och ifrågasätter
som alternativ en lösning med gruppundantag. Även SPK förordar grupp-
undantag.
210
Kooperativt undantag (10,6.4)
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
Förslaget tillstyrks av NUTEK, Länsstyrelsen i Hallands län och Lands-
organisationen i Sverige (LO).
Kommerskollegium, Konjunkturinstitutet, Marknadsdomstolen, NO och SPK
avstyrkder förslaget och hänvisar till dispensmöjligheten. Som skäl för
kritiken anförs främst att den föreslagna regeln är oklar och icke konkur-
rensneutral.
Även följande remissinstanser avvisar förslaget under åberopande av att det
inte är konkurrensneutralt: Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
köpmannaförbund, Företagamas riksorganisation, Svenska handelskammar-
förbundet, Svenska bankföreningen, Dagab AB och Sveriges livsmedels-
industriförbund.
Kooperativa förbundet och Kooperativa institutet är kritiska mot behand-
lingen av kooperativa frågor i betänkandet och avvisar förslagen. LRF anser
att undantaget bör finnas, men att det som har föreslagits är för oklart och
för snävt.
Den särskilda jordbrukslagen (10,6.7)
Marknadsdomstolen, NO och SPK tillstyrker förslaget, men Marknadsdom-
stolen och NO påtalar att det föreslagna priskartellförbudet inte är till-
räckligt som ersättning för lagen utan en viss justering.
Enligt LRF innebär förslaget en allvarlig diskriminering av de lantbruks-
kooperativa företagen.
Dispenser (10.7)
De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget instämmer i att
dispensmöjligheter måste finnas. NO framhåller att möjligheten måste
användas med stor återhållsamhet medan Sveriges industriförbund,
Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges
livsmedelshandlareforund anser att dispensmöjligheten bör ges en vid
tillämpning.
LO anser att reglema behöver granskas ytterligare med sikte på att de skall
ge större förutsebarhet.
Tillfälliga prisnedsättningar (10,8)
Förslaget till komplettering av prisinformationslagen tillstyrks av NO,
Konsumentverket, Göteborgs kommun, Konsumentvägledamasvägledamas
211
förening, LO och Konsumentberedningen. Dagab AB synes inte ha något att
invända mot förslaget.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
Förslaget avstyrks av Marknadsdomstolen, Televerket, länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, Sveriges industriförbund, Grossistförbundet
Svensk Handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshand-
lareförbund, ICA Förbundet, Dagligvaruleverantörers förbund, Svenska
handelskammareförbundet och TCO.
Bl.a. Marknadsdomstolen anför att problemet bör kunna angripas med stöd
av marknadsföringslagen.
Enligt Sveriges industriförbund och flertalet av handelns organisationer bör
prisinformationslagen upphävas.
En ny missbruksbestämmelse (11.1)
Förslaget tillstyrks i huvudsak av Kammarrätten i Göteborg, Televerket,
Konjunkturinstitutet, NO, SPK, Statskontoret, LO och TCO.
Marknadsdomstolen har invändningar mot att begreppet “från allmän syn-
punkt" avses bli så begränsat att en helhetsbedömning förhindras. Mark-
nadsdomstolen ifrågasätter också om det finns tillräckliga skäl att utmönstra
begreppet "skadlig verkan". NO framhåller när det gäller frågan om vad ett
företag får åberopa till försvar för en konkurrensbegränsning att man i
förhållande till förslaget måste ge ett vidgat utrymme för hänsynstagande till
vissa allmänna intressen. Eftersom begreppet "från allmän synpunkt" kan
inbjuda till politiska avvägningar bör det enligt NO ersättas av mera
preciserade omständigheter.
SPK avstyrker 13 § 2. i förslaget.
Förslaget avstyrks av Sveriges industriförbund, Grossistförbundet Svensk
Handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges Livsmedelshandlareförbund,
Företagarnas riksorganisation, Svenska handelskammareförbundet, LRF och
ICA Förbundet. Enligt flertalet av dessa remissinstanser saknas anledning
att ändra den gällande generalklausulen. Förslaget anses medföra en
oacceptabel brist på förutsebarhet.
Missbruk av dominerande ställning (11.2)
Förslaget tillstyrks av Televerket, Marknadsdomstolen, Konjunkturinstitutet,
NO och SPK även om några har vissa lagtekniska invändningar och
synpunkter på detaljer.
Förslaget att det skall finnas en särskild bestämmelse om missbruk av
dominerande ställning godtas också av Sveriges industriförbund, Sveriges
212
köpmannaförbund, Dagligvaruleverantörers förbund, Svenska handelskam-
marförbundet, LRF, Dagab AB, ICA Förbundet, Sveriges livsmedelshand-
lareförbund, Konsumentberedningen och Svenska Taxiförbundet
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
Invändningar av olika slag framförs dock mot utformningen av förslaget.
Enligt bl.a. Sveriges industriförbund bör klart besked ges beträffande
fördelningen av bevisbördan, rekvisitet “missbruk" förtydligas och
relationen till den allmänna missbruksbestämmelsen klargöras. ICA
Förbundet och Sveriges livsmedelshandlareförbund är kritiska mot be-
tänkandets hållning till inköpssamverkan. Enligt Konsumentberedningen
borde frågor om förslagets konkurrensneutralitet mellan blocken ha
behandlats närmare.
Sanktionssystemet (13)
Förslaget tillstyrks av NO, SPK, Kammarrätten i Göteborg, Konsumentver-
ket, Svenska kommunförbundet, Linköpings kommun och LO.
Marknadsdomstolen har i princip ingen invändning mot ett system med
sanktionsavgifter, men anser att frågan kräver ytterligare överväganden med
hänsyn till kraven på tydlighet och förutsebarhet. Liknande synpunkter
framförs av Kooperativa förbundet.
Enligt Stockholms tingsrätt, Televerket, Sveriges industriförbund, Grossist-
förbundet Svensk Hanbdel, LRF och Svenska handelskammarförbundet
måste, för att en sanktionsavgift skall införas, krävas uppsåt eller oaktsam-
het. Som stöd härför anförs dels EG:s regler, dels oklarheten hos förbuds-
bestämmelsema.
Förslaget angående santionsavgifter avstyrks av Sveriges köpmannaförbund,
ICA Förbundet och Företagarnas riksorganisation. De anför som skäl främst
att förbudsreglema är oklara.
Televerket, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges köpmannaförbund
och ICA Förbundet har invändningar mot avgiftens storlek.
Det processuella förfarandet (14)
Förslaget att överprövning skall ske hos Högsta domstolen tillstyrks av
Televerket, Sveriges köpmannaförbund och ICA Förbundet. Förutsättningen
härför är dock enligt de sistnämnda instanserna att prövningstillstånd inte
skall krävas.
Övriga remissinstanser som uttalar sig i frågan motsätter sig att Högsta
domstolen skall vara prövningsinstans. Varierande alternativa förslag
framställs. Enligt Högsta domstolen och NO skall tingsrätterna kunna vara
första instans vid prövning av konkurrensskadeavgift med Marknadsdomsto-
213
len som sista instans. Stockholms tingsrätt förordar i stället Svea hovrätt
som sista instans. Svea hovrätt anser att prövningen skulle kunna ske hos en
enda tingsrätt och en enda hovrätt. Även Konsumentverket förordar en
specialsammansatt tingsrätt som första instans. SPK föreslär att Regerings-
rätten skall vara sista instans i stället för Högsta domstolen. Sveriges
industriförbund föreslår att prövningen sker hos de allmänna domstolarna.
Marknadsdomstolen föreslår i första hand att brott mot förbuden skall
beivras enligt generalklarusulen. Kammarrätten i Göteborg, Svenska
handelskammarförbundet och LRF anser att frågan behöver utredas
ytterligare.
När det gäller skadestånd anser de remissinstanser som har yttrat sig, bl.a.
Högsta domstolen, Svea hovrätt, Marknadsdomstolen, SPK, Konsumentver-
ket och Sveriges industriförbund, att prövningen skall ske hos de allmänna
domstolarna.
Någon invändning mot att mål enligt generalklausulen prövas av marknads-
domstolen framförs inte.
Skadestånd m.m, (15)
Förslaget tillstyrks av Stockholms tingsrätt, Marknadsdomstolen, NO och
Konsumentverket. Enligt NO bör skadestånd kunna utgå även i generalklau-
sulfallen.
Televerket ställer sig tveksamt till förslaget.
Sveriges industriförbund motsätter sig förslaget. Som skäl härför anges dels
att de föreslagna forbudsreglema är bristfälliga, dels att förslaget i vissa
hänseenden strider mot traditionerna i svensk rätt.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 4
214
Prop. 1992/93:56
Bilaga 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
57 § andra stycket
Om det behövs för utredning enligt
denna lag, får konkurrensverket
ålägga den som bedriver offentlig
näringsverksamhet att på ett råttvi-
sande sått redovisa kostnader och
intäkter för verksamheten.
215
Prop. 1992/93:56
Bilaga 6
Denna promemoria, som upprättats i Näringsdepartementet, innehåller
förslag som bygger vidare på och delvis ersätter det forslag till ny
konkurrenslag som konkurrenskommittén presenterade i det redan remissbe-
handlade betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd.
Lagförslaget i promemorian är inte komplett, utan innehåller huvudsakligen
förslag i sådana delar som väsentligen avviker från konkurrenskommitténs
förslag och som därför bör föranleda en ny remissbehandling. När det gäller
de materiella konkurrensreglerna innehåller promemorian inga nya förslag
när det gäller kontroll av företagsförvärv och uppbrytning av företag.
Promemorieförslaget innebär att konkurrensreglerna i en ny svensk
konkurrenslag utformas på i princip samma sätt som EG:s konkurrensregler
i Romfördragets artiklar 85 och 86. Konkurrensreglerna för de rent svenska
förhållandena får därmed i princip samma utformning som de konkurrens-
regler for handeln mellan Sverige och ett EFTA- eller EG-land som
kommer att ingå i en planerad EES-lag.
Förslaget innehåller ett förbud mot avtal mellan företag, beslut av före-
tagssammanslutningar och samordnade förfaranden som har till syfte eller
resultat att konkurrensen på den svenska marknaden hindras, inskränks eller
snedvrids på ett märkbart sätt. Från detta förbud skall undantag kunna ges,
dels i enskilda fall genom beslut av konkurrensmyndigheten, dels för
grupper av avtal och samordnade förfaranden enligt särskilda föreskrifter.
Avtal eller avtalsvillkor liksom beslut som är förbjudna skall vara ogiltiga.
Förslaget innehåller vidare ett förbud mot varje missbruk från ett eller flera
företags sida av en dominerande ställning på marknaden.
Gemensamt för de båda förbuden är enligt förslaget att en överträdelse skall
kunna medföra skadeståndsskyldighet samt kunna föranleda konkurrensrätts-
liga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att upphöra med pågående
överträdelse, dels åläggande att utge konkurrensskadeavgift for en redan
begången överträdelse. Det skall finnas möjlighet för ett företag att efter
ansökan hos konkurrensmyndigheten erhålla en förklaring om att förbuden
inte är tillämpliga (icke-ingripandebesked).
Promemorian innehåller vidare förslag när det gäller tillämpande organ som
ersätter konkurrenskommitténs motsvarande förslag.
Konkurrensmyndigheten får besluta om åläggande vid vite att upphöra m«
överträdelser av förbuden. Stockholms tingsrätt skall som första instar.
pröva mål om konkurrensskadeavgift.
216
Marknadsdomstolen skall pröva överklagade avgöranden i fråga om
undantag, icke-ingripandebesked, åläggande och konkurrensskadeavgift.
Marknadsdomstolens dom eller beslut i mål enligt lagen skall inte kunna
överklagas.
Mål om utdömande av vite som förelagts med stöd av lagen skall prövas av
allmän domstol.
Någon inskränkning i de allmänna domstolarnas behörighet att pröva talan
i civilrättsliga frågor görs inte.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Särskilda över-
gångsbestämmelser föreslås.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 6
217
Prop. 1992/93:56
Bilaga 7
Förslag till
Konkurrenslag
Härigenom föreskrivs följande
1 $ Denna lag har till ändamål att skapa utrymme för och upprätthålla en
effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster
och andra nyttigheter.
2 § Denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan arbetsgivare och
arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.
3 § I denna lag avses med företag också en sammanslutning av företag.
Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas också på
1. beslut av en sammanslutning av foretag, och
2. samordnade förfaranden av företag.
Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
4 § Om något annat inte följer av beslut enligt 6 § eller föreskrifter enligt
11 §, är avtal mellan företag som har till syfte eller resultat att konkurren-
sen på den svenska marknaden hindras, inskränks eller snedvrids på ett
märkbart sätt förbjudna.
Första stycket gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,
2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med handelspartners,
varigenom dessa får en konkurrensnackdel, eller
5. det ställs som villkor for avtal att den andra parten åtar sig ytterligare
förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något
samband med föremålet för avtalet.
5 $ Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 4 § är ogiltiga.
Beslut om undantag
6 § Konkurrensverket får besluta om undantag från förbudet i 4 § för avtal
som
1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att
främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,
218
2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom
uppnås,
3. bara åläggm- de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga for
att uppnå målet i 1, och
4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för
en väsentlig del av nyttighetema i fråga.
7 § Ett företag som vill att undantag enligt 6 § skall beviljas skall anmäla
avtalet till konkurrensverket.
Innan en anmälan har gjorts, kan konkurrensverket inte besluta om
undantag.
8 § I ett beslut om undantag enligt 6 § skall det anges från vilken tidpunkt
beslutet gäller. Denna tidpunkt får inte sättas tidigare än tidpunkten för
anmälan.
Beslutet skall gälla för en bestämd tid och får förenas med villkor och
ålägganden.
9 5 Ett beslut om undantag enligt 6 § får förnyas om villkoren i 6 §
fortfarande är uppfyllda.
Återkallelse eller ändring av beslut om undantag
10 § Konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undantag, om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något
väsentligt avseende,
2. de som beslutet gäller bryter mot något villkor eller åläggande som har
förenats med beslutet,
3. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
4. de som beslutet gäller missbrukar undantaget.
I de fall som avses i första stycket 2-4 får beslutet återkallas med retroaktiv
verkan.
Gruppundantag
11 $ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om undantag från förbudet i 4 § for grupper av avtal som
uppfyller villkoren i 6 § (gruppundantag!.
Så länge ett gruppundantag gäller behöver ett avtal som uppfyller villkoren
i gruppundantaget inte anmälas enligt 7 § för att beviljas undantag. Sådana
avtal får dock anmälas.
12 § Konkurrensverket får beträffande ett avtal för vilket gruppundantag
gäller återkalla undantaget, om avtalet har följder som är oförenliga med
6§.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 7
13 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
på den svenska marknaden är förbjudet.
219
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
3. tillämpa olika villkor for likvärdiga transaktioner med handelspartners,
varigenom dessa får en konkurrensnackdel, eller
4. ställa som villkor for avtal att den andra parten åtar sig ytterligare
förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något
samband med föremålet for avtalet.
Icke-ingripandebesked
14 § Konkurrensverket kan efter ansökan av ett företag förklara att ett
avtal eller förfarande, enligt för verket tillgängliga uppgifter, inte omfattas
av något av förbuden i 4 eller 13 § och att det därför inte finns anledning
for verket att ingripa enligt denna lag (icke-ingripandebesked').
15 $ Ett beslut om icke-ingripandebesked utgör hinder för konkurrensverket
att besluta om åläggande enligt 16 § första stycket eller föra talan om
konkurrensskadeavgift enligt 21 §.
Konkurrensverket får dock återkalla beslutet, om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något
väsentligt avseende,
2. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
3. marknadsdomstolen ändrar rättstillämpningen så, att avtalet eller
förfarandet som omfattas av beslutet faller under förbuden i 4 eller 13 §.
Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar
16 § Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser
av förbuden i 4 eller 13 §. Åläggandet får förenas med vite.
Om konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett åläggande
enligt första stycket, får marknadsdomstolen göra det på ansökan av ett
företag som berörs av överträdelsen.
17 § Ett åläggande enligt 16 § gäller omedelbart, om något annat inte
bestäms.
18 S Om det finns synnerliga skäl for det, får åläggande enligt 16 §
meddelas för tiden till dess frågan slutligt har avgjorts.
Undantag meddelade av marknadsdomstolen
19 § När marknadsdomstolen prövar frågor om åläggande enligt 16 §, får
domstolen beträffande ett avtal som uppfyller både 4 och 6 §§ på yrkande
av part besluta om undantag enligt 6 §. Därvid tillämpas 8 §. I fråga om
avtal som inte har anmälts enligt 7 § får tidpunkten från vilken beslutet
skall gälla inte sättas tidigare än tidpunkten för beslutet.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 7
20 5 Konkurrensverket får förnya, återkalla eller ändra ett beslut enligt
19 §. Därvid tillämpas 9 och 10 §§.
220
Prop. 1992/93:56
Bilaga 7
Konkurrensskadeavgift
21 § Tingsrätten får på ansökan av konkurrensverket besluta att ett företag
skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift). om företaget eller
någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har
1. överträtt förbuden i 4 eller 13 §, eller
2. åsidosatt ett villkor eller åläggande som har beslutats med stöd av 8 §
andra stycket
Avgiften tillfaller staten.
22 5 Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lågst fem tusen kronor och
högst fem miljoner kronor eller tio procent av företagets årsomsättning
enligt det bokslut som senast har faställts vid tidpunkten då talan väcks,
vilketdera som är högst.
Riktas talan mot flera företag skall avgiften fastställas särskilt for vart
och ett av dem.
23 § När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur
allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.
I ringa fall får företaget befrias från avgiften.
24 § Konkurrensskadeavgift enligt 21 § första stycket 1 får inte påföras for
åtgärder som har vidtagits
1. efter anmälan enligt 7 § eller ansökan enligt 14 § och före det beslutet
med anledning av anmälan eller ansökan vann laga kraft, om åtgärderna
ligger inom ramen för den verksamhet som beskrivs i anmälan eller
ansökan, eller
2. under tid då icke-ingripandebesked har gällt, om inte icke-ingripan-
debeskedet har återkallats med stöd av 15 § andra stycket 2.
Vad som sägs i första stycket 1 gäller dock inte om konkurrensverket inom
en månad från det anmälan eller ansökan har gjorts förklarar att verket
anser att 4 5 är tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 6 § eller
att 13 § är tillämplig. Ett sådant beslut får meddelas bara om det är
uppenbart att undantag eller icke-ingripandebesked inte kan beviljas.
25 § Till säkerställande av anspråk på konkurrensskadeavgift får tingsrätten
besluta om kvarstad. Därvid gäller i tilllämpliga delar vad i 15 kap. rätte-
gångsbalken är föreskrivet om kvarstad för fordran.
26 § Konkurrensskadeavgift får inte påföras, om inte ansökan har delgetts
den som anspråket riktas mot inom fem år från det överträdelsen upphörde.
En påförd konkurrensskadeavgift bortfaller när fem år har gått från det
domen vann laga kraft.
Skadestånd
27 § Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i
4 eller 13 §, skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkommer
for annat företag eller avtalspart.
221
Rätt till sådan ersättning är förlorad, om talan inte väcks inom fem år från
det skadan uppkom.
(28^3 §§)
Handläggningen m.m.
Utdömande av vite
44 $ Talan om utdömande av viten som förelagts med stöd av denna lag
fors vid tingsrätt av konkurrensverket. I fråga om vite som domstol har
förelagt på talan av ett företag får talan om utdömande föras även av
företaget.
Handläggningen vid konkurrensverket
45 5 Så snart en anmälan enligt 7 § eller en ansökan enligt 14 § som rör ett
avtal har kommit in till konkurrensverket skall verket bereda de parter i
avtalet som inte är anmälare eller sökande tillfälle att yttra sig över anmälan
eller ansökan.
46 5 Följande beslut av konkurrensverket får överklagas hos marknads-
domstolen:
1. beslut i fråga om undantag enligt 6, 9, 10, 12 och 20 §§,
2. beslut i fråga om icke-ingripandebesked enligt 14 och 15 §§,
3. beslut om åläggande enligt 16 § första stycket, och
4. beslut i fråga om åläggande enligt 18 §.
Konkurrensverkets beslut enligt 24 § andra stycket får bara överklagas i
samband med överklagande av det beslut varigenom verket slutligt avgör
ärendet.
Konkurrensverkets övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Rättegångsbestämmelser i mål om konkurrensskadeavgift
47 $ Stockholms tingsrätt prövar frågor om påförande av konkurrens-
skadeavgift enligt 21 §.
Frågor om kvarstad innan talan har väckts prövas också av Stockholms
tingsrätt.
48 § Talan mot tingsrättens dom eller beslut i mål som avses i 47 § förs hos
marknadsdomstolen.
49 § Om något annat inte följer av denna lag gäller i fråga om rättegången
i mål som avses i 47 och 48 §§ i tillämpliga delar vad som är föreskrivet
i rättegångsbalken om tvistemål vari förlikning inte är tillåten.
Vad som i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken sägs om hovrätt skall därvid
i stället gälla marknadsdomstolen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 7
222
50 § Beträffande konkurrensverket gäller i mål som avses i 47 och 48 §§ i
stället för bestämmelserna i rättegångsbalken om föreläggande for part och
parts utevaro i tvistemål vad som är föreskrivet för åklagare.
Särskilt om företagsförvärv
(51-55 §§)
Prop. 1992/93:56
Bilaga 7
(56-84 §§)
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. —
3. I fråga om avtal som föreligger när denna lag träder i kraft och
beträffande vilka partema inom sex månader från ikraftträdandet anmäler
for undantag enligt 6 § eller ansöker om icke-ingripandebesked enligt 14 §
gäller följande:
1. 5 och 16 §§ skall inte tillämpas förrän två månader efter den dag då
konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eller ansökan,
2. konkurrensskadeavgift enligt 21 § eller skadestånd enligt 27 § for
överträdelser av förbudet i 4 § får inte påföras eller utgå för åtgärder som
har vidtagits före den tidpunkt som anges i 1, om åtgärderna ligger inom
ramen för den verksamhet som beskrivs i anmälan eller ansökan.
4. I fråga om avtal eller förfaranden som föreligger när denna lag träder i
kraft och som är förbjudna enligt 4 eller 13 § skall förbuden i 4 eller 13 §
inte gälla, om avtalen eller förfarandena inom sex månader från lagens
ikraftträdande
1. ändras på sådant sätt att de uppfyller villkoren för gruppundantag som
beslutats med stöd av 11 §,
2. ändras på sådant sätt att de inte längre omfettas av 4 eller 13 §, eller
3. upphör att tillämpas.
Vad som sägs i första stycket 1 utgör dock inte hinder för konkurrensverket
att återkalla undantaget för ett avtal enligt 12 §.
223
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
1. Remissinstanserna
Domstolsverket, Kommerskollegium, Statens jordbruksverk, Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Affärsverket Svenska Kraftnät, Patent-
och registreringsverket (PRV), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),
Marknadsdomstolen, Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Statens pris- och
konkurrensverk (SPK), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten
i Göteborg, Sydsvenska handelskammaren, Svenska handelskammarförbun-
det, Stockholms universitet - juridiska fakultetsnämnden, Uppsala universi-
tet - juridiska fakultetsstyrelsen, Svenska kommunförbundet, Landstings-
förbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges industriförbund, Företagarnas riksorganisation, Kooperativa för-
bundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska kraftverksföre-
ningen, Sveriges försäkringsförbund, Svenska bankföreningen, Dagab AB,
Dagligvaruleverantörers förbund, ICA förbundet, Kooperativa institutet
(Koopi), Motorbranschens riksförbund (MRF), Svenska franchise före-
ningen, Svenska taxiförbundet, Svenska åkeri förbundet, Sveriges mark-
nadsförbund, Sveriges livsmedelshandlareförbund.
Svenska bankföreningen har anslutit sig till de synpunkter som framförts
av Sveriges industriförbund.
Svenska åkeriförbundet har utöver eget yttrande instämt i Företagamas
riksorganisations yttrande.
2. Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och missbruk av
dominerande ställning
En stor majoritet av remissinstanserna är positiva till förslaget att EG:s
materiella konkurrensregler står som förebild för en ny svensk konkurrens-
lag.
Flera remissinstanser från näringslivet är dock negativa Ull att de materiel-
la reglema förenas med ett administrativt förfarande av samma slag som
EG:s. Några instanser, t.ex. Lantbrukarnas riksförbund, anser att anpass-
ningen till EG:s regler inte bör ske före ett EG-medlemskap.
Svea hovrätt, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Koopera-
tiva institutet och Svenska taxiförbundet är negativa eller tveksamma till
förslaget. Sveriges köpmannaförbund anser sig inte kunna ta ställning till
förslaget utan preciseringar i detta.
224
Domstolsverket lämnar promemorians förslag i huvudsak utan erinran.
Kommerskollegium har inget att invända mot att man i förslaget till ny
konkurrenslag tar steget fullt ut och anpassar den svenska konkurrens-
lagstiftningen till EG:s konkurrensregler.
Statens jordbruksverk tillstyrker förslaget.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK): NUTEK har i sitt tidigare
yttrande över konkurrenskommitténs betänkande framhållit att konkurrens
i sig inte bör uppfattas som ett självändamål utan endast som ett medel
som under vissa förutsättningar leder till en effektiv allokering av tillgäng-
liga resurser. Från dessa principiella utgångspunkter och under ideala
förhållanden ter sig enligt verkets mening den s.k. missbrukslinjen vara att
föredra framför den nu föreslagna s.k. förbudslinjen. I den praktiska till-
lämpningen blir dock sannolikt skillnaderna mellan dessa båda ansatser av
mindre betydelse. Det viktiga är enligt NUTEK:s uppfattning att varje
interventionistisk konkurrenspolitik måste bedrivas med stor urskiljning
och omdöme för att inte komma att motverka sitt syftemål.
Enligt artikel 56 skall ärenden som enligt omsättningskriteriet skall hand-
läggas av ESA-EFTA Surveillance Authority, men som berör handeln
mellan EG-länder handläggas av EG-kommissionen. NUTEK vill i detta
sammanhang fasta uppmärksamhet på att EG tenderar att i praxis ge det
s.k. samhandelskriteriet en mycket vidsträckt tolkning. Enligt konkurrens-
kommitténs uppfattning har således EG-domstolen uttalat att det s.k. sam-
handelskriteriet är uppfyllt om handeln påverkas indirekt eller potentiellt.
Det finns alltså inget krav på faktiskt påvisbara effekter utan det räcker
med att handeln i framtiden kan påverkas. Vidare innebär detta att en
konkurrensbegränsning kan påverka samhandeln även om de involverade
företagen är belägna inom samma land. I det fall denna vidsträckta praxis
skulle tillämpas också inom ramen för EES-avtalet, skulle en betydande
oklarhet, en gråzon, uppstå beträffande konkurrensförutsättningarna i
svenskt näringsliv.
Då EG-rätten i princip har företräde framför nationell lagstiftning skulle en
sådan tolkning medföra en betydande ovisshet hos svenska företag om
vilket rättssystem som vore det tillämpliga i varje enskilt fall. Ovissheten
kan i sig antas bidra till ökade kostnader för företag och i sista hand kon-
sumenterna. Förhållandet med parallella normsystem som nu i stora delar
kommer att röra svenska företag och marknader karaktäriseras av konkur-
renskommittén som ett besvärligt problem. NUTEK delar denna uppfatt
ning.
Likväl kan man konstatera att kommittén i sitt förslag inte lämnar någon
systematisk analys av i vilka avseenden förslaget avviker från EG:s kon-
15 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
225
kurrensrätt eller förhåller sig till denna rätt. Även promemorian brister i
detta hänseende.
Således anförs som ett av motiven till det nya förslaget att kommitténs
förslag medför stor osäkerhet om förbudens räckvidd. Enligt NUTEK:s
uppfattning är den osäkerhet som en tillämpning av EG:s rättsregler i dels
EES-sammanhang och dels det nationella sammanhanget även den betydan
de.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Parallella lagstiftningar skapar osäkerhet och kostnader för aktörerna på
marknaderna och övervägande skäl talar därför for att promemorians för-
slag bör genomföras.
Affärsverket Svenska Kraftnät: Svenska Kraftnät tillstyrker förslagen om
en ny konkurrenslag. Vi anser att den svenska konkurrenslagen behöver
stärkas och anpassas till vad som finns inom EG. Förslagen kan få stor
betydelse för elmarknaden.
Patent- och registreringsverket (PRV): PRV har utifrån de intressen verket
har att tillvarata inga synpunkter på förslaget. Verket vill dock gärna
framhålla att det torde vara lämpligt att i detta lagstiftningsärende ta upp
konkurrensbestämmelsema utanför EES’ huvudavtal för att härigenom få
en bättre överblick av rättsområdet.
Statskontoret: Oavsett EES-avtalet och om Sverige blir medlem i EG eller
ej, bör det enligt Statskontorets mening vara en fördel att nu få en konkur-
renslagstiftning som liknar den som våra viktigaste handelspartners och
konkurrentländer har. I detta perspektiv är det motiverat att ta de ytterli-
gare steg för utvecklingen av konkurrensrätten som anvisas i promemori-
an.
Förbudsmodellen lägger det primära ansvaret för de konkurrensrättsliga
överväganden som lagstiftningen kräver där det hör hemma, dvs. hos före-
tagen. Klara regler för vad som är tillåtet respektive förbjudet ökar forut-
sebarheten och därmed rättssäkerheten. Av dessa skäl bedömer Statskon-
toret att effektiviteten i konkurrensvården bör öka väsentligt vid en över-
gång till förbudsprincipen, förutsatt att tillsyn och dispensordning
fungerar. Sverige kan därvid dra nytta av de erfarenheter som gjorts av
konkurrensbegränsningars effekter inom EG:s större marknad och framför
allt av hur tillämpningen fungerar. Förbudsprincipen med kompletterande
dispensmöjligheter kräver ett mer reglerat förfarande än den relativt fria,
förhandlingsinriktade prövning som hittills har varit utmärkande för till-
lämpningen av de svenska konkurrensreglerna.
226
I promemorian antyds att det kan vara möjligt att åstadkomma ett "admini-
strativt smidigare" system genom att konkurrensverket ger ut allmänna råd
eller riktlinjer för att informera företagen om konkurrenslagens tillämp-
ning.
Allmänna råd är inte rättsregler. Alltför stor tilltro till en myndighets
allmänna råd kan därför vara till nackdel for rättssäkerheten. Det finns
enligt Statskontorets mening också en risk för bindningar, som för fram-
tiden kan försvåra myndighetens arbete.
Marknadsdomstolen: Marknadsdomstolen tillstyrker i allt väsentligt för-
slagen i promemorian. Skälen för att i möjlig mån harmonisera en ny
konkurrenslag med EG:s, EES- och ESA-avtalens samt den föreslagna
svenska EES-lagens konkurrensregler är tungt vägande. Visserligen kan
ifrågasättas om EG:s konkurrensregler i sak är den bästa förebilden i alla
avseenden. De har dock visat sig ha stor genomslagskraft och kan väntas
bli en bestående grundval för konkurrensrätten i Europa. Som anförts i
promemorian kommer de i framtiden under alla förhållanden att i hög grad
ha betydelse för det svenska näringslivet. Mot denna bakgrund är enligt
marknadsdomstolens mening argumenten for att utforma en ny svensk kon-
kurrenslag enligt det nu framlagda förslaget övertygande.
Förslaget innebär att konkurrenslagen skall bygga på förbudsprincipen i
stället för som nu missbruksprincipen. Detta kan sägas vara en principiellt
genomgripande omläggning. I praktiken är dock förändringarna mindre
dramatiska. Även om vissa konkurrensbegränsningar kommer att bedömas
annorlunda i det nya systemet, bygger systemen i väsentliga avseenden på
liknande grund. Sakbedömningama i rättstillämpningen enligt de båda
systemen skiljer sig därför knappas på något avgörande sätt.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): NO ser positivt på förslaget till ny
konkurrenslag i de delar som presenteras i departementspromemorian. En
rad starka sakskäl talar för en övergång till likalydande regler och samma
grundläggande förbud mot konkurrensbegränsningar som inom EG.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
För såväl företagen som för de tillämpande myndigheterna måste det be-
traktas som fördelaktigt att de två regelsystem som kommer att gälla paral-
lellt får samma utformning. Principerna för bedömningen av skilda kon-
kurrensbegränsningar bör vara de samma oavsett om en konkurrensbe
gränsning har samhandelseffekt eller ej.
I ett ingångsskede kan denna kontrollstationsfunktion komma att innebära
att en relativt stor mängd av de då redan existerande avtalen kan komma
under prövning under förutsättning att avtalsparterna vill ha dem kvar. Att
så kan bli fallet kan dock inte tolkas som att systemet medför en onödig
byråkrati. Kontrollsystemet är välmotiverat från samhällsekonomiska ut-
227
gångspunkter genom att många avtal som bör förbjudas tidigt kommer in Prop. 1992/93:56
för granskning. Bilaga 8
Det påpekas i promemorian, att tillämpningen inte kan bli helt överens-
stämmande med EG-rätten. Vid den svenska rättstillämpningen bör dock
sådana aspekter som i det enskilda fallet inte har relevans for nationella
svenska förhållanden kunna i huvudsak sållas bort. En sådan faktor är den
strävan mot integration mellan EG-ländema som har betydelse också för
tillämpningen av EG:s konkurrensregler. Något motsvarande behov av in-
tegration inom Sverige finns ju knappast. EG-rätten bör ses som ett kon-
kurrensrättsligt system som till väsentliga delar överensstämmer med mot-
svarande system i de stora västliga marknadsekonomierna. Det förhållandet
att EG-rätten avser samhandel mellan EG:s medlemsstater skall inte upp-
fattas så att den inte passar för att hantera konkurrensen inom ett land.
Såsom nämnts ovan har också flera länder under senare år valt att införa
nationell konkurrenslagstiftning av liknande slag som EG:s konkurrens-
regler. Däremot kan man säga att i den mån integrationssträvanden inom
EG kommit att påverka konkurrensrätten så har syftet varit att specifikt
säkerställa att inte handeln över gränserna mellan medlemsstaterna för-
svåras jämfört med handeln inom länderna. Eftersom Sverige avser att
överta EG-rättens konkurrensregler endast för tillämpning nationellt bör
därför den EG-praxis som förestavas av integrationssträvandena troligen
normalt inte bli aktuell vid den svenska rättstillämpningen. Den i prome-
morian påvisade tolkningssvårigheten borde därför inte medföra några
större problem.
Vid tolkningen av EG:s rättspraxis måste vidare beaktas att de konkurrens-
begränsningar som prövats har haft EG-dimension, eller i vart fall märkbar
effekt på samhandeln och på konkurrensen på en väsentlig del av EG-
marknaden (i engelska versionen "a substantial part" vilket mer antyder att
den geografiskt relevanta marknaden i fråga måste vara av någorlunda be-
tydelse). För att uppnå en effektiv konkurrens på den svenska marknaden
måste självfallet reglema tillämpas utifrån en svensk dimension. Vad som
är märkbar effekt får således prövas utifrån konkurrenssituationen på den
svenska marknaden.
I promemorian anförs att konkurrensbegränsningskriteriet i sista hand för-
utsätter ett konkurrenstest. Vilka avtal som kan anses ha till syfte eller
resultat att konkurrensen på marknaden hindras, inskränks eller snedvrids
på ett märkbart sätt får hanteras med utgångspunkt i de erfarenheter och
den praxis som finns inom EG. NO vill bara påpeka att promemorians ut-
talande, såsom NO uppfattat detta, ej är helt konformt med EG:s tillämp-
ning. Vad man vid denna prövning främst synes beakta är storleken på de
samarbetande företagens marknadsandel. Är denna i någon mening signifi-
kant torde samarbetet ofta anses hamna inom ramen for förbudet. Ett
228
egentligt konkurrenstest där måttstocken är en effektiv konkurrens görs i Prop. 1992/93:56
stället vid prövningen om undantag från förbudet skall beviljas. Bilaga 8
Statens pris- och konkurrensverk (SPK~): SPK:s grundläggande syn på
behovet av en skärpt konkurrenslagstiftning ligger fast. Enligt verkets
uppfattning innebär det i departementspromemorian redovisade lagförslaget
väsentliga förbättringar på en rad punkter jämfört med konkurrenskommit-
téns förslag till ny konkurrenslag.
Enligt SPK:s mening bör det konkurrensfrämjande systemet präglas av ett
legalistiskt synsätt. Med ett legalistiskt synsätt avses här ett system som
präglas av långsiktighet, kända och objektiva regler, en stark integritet hos
de regeltillämpande organen och möjlighet att överklaga beslut till domstol
som högsta instans. Departementspromemorians förslag innebär en över
gång till en konkurrenslagstiftning som helt bygger på förbudsprincipen -
bortsett från reglema om förvärvskon troll, som inte behandlas i promemo-
rian. En renodlad förbudslagstiftning tillgodoser de här berörda kraven på
ett betydligt bättre sätt än konkurenskommitténs utvidgade förbud inom
ramen för ett blandat system.
Det är uppenbart att prövningen enligt den föreslagna förbudslagstiftningen
skall bygga på ett renodlat konkurrenstest. SPK vill i detta sammanhang
understryka vikten av att också bestämmelserna om förvärvskontroll i den
nya lagen utformas på ett sådant sätt att det inte uppstår någon tvekan om
att prövningen skall baseras på ett rent konkurrenstest.
En enligt SPK:s mening väsentlig fördel med att införa en konkurrenslag-
stiftning som mycket nära ansluter till EG:s torde dock ligga i att det
svenska näringslivet slipper anpassa sig till två skilda regelverk. Konkur-
rensrätten inom EG, med den omlättande rättspraxis som utvecklats genom
åren är utan tvekan komplicerad. De svenska företagen kommer både ge-
nom den faktiska ekonomiska integrationen och genom konkurrensregler-
nas vidgade räckvidd till följd av EES-avtalet att ha anledning att noggrant
uppmärksamma om deras ekonomiska dispositioner kan stå i strid med de
europeiska konkurrensreglerna. Att tvingas beakta två skilda regelverk -
EG- och EES-reglerna respektive en avvikande nationell lagstiftning -
skulle givetvis vara besvärande och innebära en onödig börda för de eko-
nomiska operatörerna. SPK tillstyrker inte minst mot denna bakgrund att
den nya svenska konkurrenslagen utformas efter mönster av EG:s konkur-
rensbestämmelser.
Svea hovrätt: Hovrätten delar uppfattningen att vissa fördelar står att vinna
för svenskt näringsliv om de nationella reglema harmoniseras med Rom-
fördragets bestämmelser. Enligt hovrättens mening finns det emellertid
också en hel del omständigheter som talar emot en sådan lösning. Det är
229
långt ifrån självklart att verkningarna av Romfordragets materiella bestäm-
melser blir desamma när dessa skall tillämpas som svensk nationell lag.
Det är inte heller säkert att de kan tillämpas på samma sätt. De vinster
som ligger i en harmonisering av reglema kan därför i praktiken till stor
del gå förlorade.
1. Det finns till en början anledning understryka att art. 85 och 86 i Rom-
fördraget riktar sig enbart mot förfaranden som är ägnade att påverka
handeln mellan EG:s medlemsstater. När detta s.k. samhandelskriterium
faller bort kan verkningarna i betydelsefulla avseenden bli annorlunda.
2. Det är också viktigt att hålla i minnet att regler som tillämpas på en
mycket stor marknad som EG-marknaden inte får samma verkan då de
skall användas på en mycket liten, starkt import- och exportberoende
marknad som den svenska. Detta gäller i synnerhet beträffande de före-
slagna reglema om missbruk av marknadsdominans som svarar mot art. 86
i Romfördraget.
3. Tolkningen och tillämpningen av Romfördragets regler har i EG skett
utifrån en integrationsrättslig synpunkt som kommer sig av att de utgör en
del i ett gemenskapssystem som syftar till att eliminera handelshinder och
skapa en enhetlig gemensam marknad där fri konkurrens skall råda och
som innebär långtgående ambitioner att skapa en politisk union. Detta
påpekas i och för sig i promemorian. Där framhålls också helt riktigt att
EG-domstolens avgöranden är starkt influerade av Romfördragets grund-
läggande principer och mål. Det kan tilläggas att detsamma torde gälla
kommissionens tillämpning av reglema. De omständigheter som anförts nu
är av stor vikt då det gäller att bedöma betydelsen av vad som sägs i pro-
memorian om att det redan vid ikraftträdandet av de nya reglema kommer
att finnas tillgång till en omfattande rättspraxis av stor betydelse för att
bestämma förbudens räckvidd.
Ytterligare ett par omständigheter bör framhållas i detta sammanhang.
Romfördraget bygger på långtgående förbudsregler kombinerade med ett
omfattande system av dispenser i form av gruppundantag, individuella
dispenser, anmälningsplikt och icke-ingripandebesked. Samma system
föreslås nu för svensk del. Detta system är i många avseenden byråkratiskt
och tungrott. I promemorian antyds att denna nackdel skulle kunna undvi-
kas genom att konkurrensverket tillämpar samma informella handlägg-
ningsformer som EG-kommissionen. Det bör då framhållas att EG-kom-
missionens handläggning av konkurrensärenden till stor del torde präglas
av att det berörda generaldirektoratet i kommissionens sekretariat har
utomordentligt begränsade resurser i förhållande till sina arbetsuppgifter.
För svensk del kan emellertid förvaltningslagen och svensk förvaltnings-
tradition komma att lägga hinder i vägen för en motsvarande informell
handläggning. Det torde också förhålla sig så att åtskilliga ärenden inför
EG-kommissionen kan avskrivas därför att de anmälda förfarandena på
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
230
grund av EG-marknadens storlek kan bedömas vara av förhållandevis mar- Prop. 1992/93:56
ginell betydelse. Bilaga 8
Nackdelarna med ett så omfattande och tungrott dispenssystem är enligt
hovrättens mening en faktor som klart talar emot den i promemorian före-
slagna lösningen.
Att fördelarna med den föreslagna samordningen mellan EG-reglema och
den svenska lagstiftningen inte är så uppenbara som promemorian låter
antyda, bevisas kanske främst av att bara några få av EG-ländema valt att
helt samordna sina nationella regler med Romfördragets bestämmelser trots
att dessa varit i kraft i snart 30 år.
Mot den nu skisserade bakgrunden är det enligt hovrättens mening en bety-
delsefull brist att promemorian inte innehåller ens ett försök till närmare
analys av vilka verkningar som de föreslagna reglema kan väntas få om de
införs som svensk lag.
Kammarrätten i Göteborg: Kammarrätten tillstyrker att konkurrenslagen ut-
formas som en generell förbudslag med möjlighet att i administrativ väg
medge undantag från förbuden.
Svenska handelskammarförbundet: Även om handelskammarförbundet an-
ser att det borde ha varit möjligt att bygga den framtida konkurrenslagstift-
ningen på nuvarande svenska system, kan handelskammarförbundet ac-
ceptera huvuddragen i förslaget.
Samtidigt måste understrykas att EG:s system utarbetats för en multinatio-
nell marknad och att det aldrig varit avsett för nationella marknader.
Enligt handelskammarförbundets uppfattning beaktar förslaget, som i hu-
vudsak är en kopia av EG:s regler, inte tillräckligt de problem som ett
genomförande kan skapa, särskilt i ett inledningsskede.
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden;
Förhållandet till EG-rätten: Departementspromemorian föreslår att den nya
svenska konkurrenslagen görs nästan helt lik EG:s regelsystem på om-
rådet. Fakuitetsnämnden delar uppfattningen att det finns anledning att gå
längre i EG-anpassning än vad som skedde i utredningsbetänkandet men
menar att denna ambition drivits för långt i promemorian.
I promemorian sägs allmänt att målsättningen med det nya förslaget är att
"uppnå materiell rättslikhet med Romfördragets (konkurrens-) regler och
därmed också med den kommande svenska EES-lagen" (s. 33).------Om
nu målsättningen med EG är en omfattande integration, på vad sätt skiljer
231
sig detta från situationen i Sverige, alternativt situationen i ett eventuellt
EES? Med beaktande av att Sverige redan är ett politiskt homogent terri-
torium (vilket EG syftar till) borde ju samma tolkningsprinciper vara gäl-
lande här som inom EG. Inte kan väl Sverige tolerera handelshinder mel-
lan olika delar av landet? Inom EES skulle förhållandet vara tvärtom efter-
som detta inte har lika långtgående syften som EG, eller for den delen
Sverige. Promemorian synes dock knappast bygga på den meningen.
Tvärtom ger promemorian intryck av att de delar av EG-domstolens praxis
som är influerade av "integrationstankama", inte skall fä genomslag i
svensk praxis. Om det är på det nu beskrivna sättet, är det fakultetsnämn-
dens uppfattning att målsättningen med den nya svenska konkurrenslagen
borde ha presenterats bättre. Det kan inte anses tillfyllest att mer
eller mindre explicit exkludera grundbulten i det system man söker efter-
likna utan att ersätta den med något annat. De motiv som givits for lagför-
slaget i dess helhet och särskilt dess 1 §, kan inte anses tillräckliga för
detta syfte.
Det faktum att vissa EG-länder i sin nationella konkurrenslag har infört
motsvarigheter till art 85 och 86 i Romfördraget innebär ingalunda att
dessa länders konkurrenslagstiftning i sin helhet överensstämmer med EG-
rätten. Sålunda har fransk rätt en direkt motsvarighet till art 85 men saknar
det i EG därtill knutna anmälningsförfarandet och ordningen med gruppun-
dantag. Fransk rätt har också som nedan skall beröras, särskilda regler om
säljvägran m.m.
Mot bakgrund av det sagda tillstyrker faktultetsnämnden att konkurrensla-
gen anpassas närmare till EG-rätten men vill framhålla att en total rättslik-
het i förhållande till EG:s konkurrensrätt varken är möjlig eller önskvärd.
Förbudet mot konkurrenbegränsande avtal
I promemorian föreslås att Sverige genom lagförslagets 4-6 §§ tar över art
85 i Romfördraget. Detta har i EG-perspektivet vissa klara fördelar. Det är
dock svårt att se att rättsläget skulle bli tydligare jämfört med betänkandets
preciserade förbudsbestämmelser. Vad som utöver de i betänkandet före-
slagna förbuden ytterligare faller in under förbudsområdet i promemorie-
förslaget synes främst vara bojkottaktioner och vertikala avtal såsom ex-
klusivavtal och preciserade selektiva säljsystem. Å andra sidan sträcker sig
nu gällande och i betänkandet föreslagna förbud mot bruttoprissättning och
anbudskarteller i vissa hänseenden längre än det nu föreslagna förbudsom-
rådet.
Den uppmärksammade frågan om tillåtligheten av horisontella cirkaprislis-
tor i främst detaljhandeln föreslås nu löst inom ramen för individuell dis-
pens och gruppundantag i stället för den i betänkandet tänkta ordningen
med på förbudsbestämmelsema byggda särskilda föreskrifter. Detta fram-
står som en fördel, då en mer nyanserad bedömning synes möjlig. Allmänt
är det nämndens uppfattning att cirkaprislistor av traditionell typ spelat ut
sin roll. Systemet är föga förenligt med grundsynen på konkurrensen så-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
232
som marknadens regulator och har över åren i praktiken haft en nära Prop. 1992/93:56
anknytning till samhällets prisreglerande ingrepp och därtill knuten för- Bilaga 8
handlingsverksamhet.
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstvrelsen: Fakultetsstyrelsen hälsar
med tillfredsställelse den allmänna utformning som lagförslaget fått. Allde-
les oavsett frågan om Sverige kommer eller inte kommer att ansluta sig till
EG synes det finnas anledning att för svenskt vidkommande ansluta till den
utveckling som skett inom EG på konkurrensrättens område, eftersom det
för företagen bör vara till fördel att samma regelmassa är tillämplig vare
sig frågan är om nationell eller EG-intemationell handel. Genom att reg-
lema anknyter till EG-rätten kan svensk rättsutveckling därtill ske i nära
anknytning till den rättsutveckling som sker inom andra likartade rättssy-
stem, vilket fakultetsstyrelsen anser vara ett värde i sig.
Svenska kommunförbundet: Det är styrelsens mening att konkurrensrätten
måste avspegla synsättet att en väl fungerande konkurrens är ett viktigt
medel för att uppnå väsentliga samhällsekonomiska mål. Konkurrens får
inte vara ett mål i sig. En alltför legalistisk syn på konkurrensfrågorna kan
skymma de samhällsekonomiska målen.
Promemorians förslag ger möjligheter till vidare samhällsekonomiska
hänsynstaganden, men tillämpningen vid Konkurrensverk och berörda
domstolar blir i sista hand avgörande för konkurrensvårdens inriktning.
Kommunal verksamhet bedrivs till en del av entreprenörer. En stark ök-
ning av denna driftsform kan förväntas. Genom möjligheter till anbudskon-
kurrens är det i princip möjligt att åstadkomma en kostandseffektivt driven
produktion. Förutsättningen för detta är dock att anbudsförfarandet funge-
rar. Enligt styrelsens uppfattning är det därför av största vikt att en sträng
rättspraxis upprätthålls vad gäller synen på anbudskarteller. Förbudsbe-
stämmelsen i promemorians förslag kan möjligen uppfattas som en svagare
skrivning än 14 § konkurrenslagen. Det finns enligt styrelsens uppfattning
skäl för att i en kommande proposition särskilt betona en bibehållen upp-
fattning på området.
Landstingsförbundet: En svensk konkurrenslagstiftning enligt EG:s modell
torde bidra till att konkurrensen på den svenska marknaden förbättras och
leda till samhällsekonomiska vinster.
Styrelsen har inga erinringar mot det föreliggande förslaget till ny konkur-
renslag.
Grossistförbundet Svenska Handel: Det kan visserligen hävdas att Sverige
i sin nationella konkurrenslagstiftning inte behöver överta EG:s regelverk -
det senare är tillämpligt endast när det gäller den gränsöverskridande
handeln. Samtidigt har det klara fördelar att i ett längre perspektiv efter-
233
sträva en enhetlig lagstiftning i stället för två parallella regelverk - ett för Prop. 1992/93:56
intemhandeln och ett annat for handeln med övriga EG- och EFTA-länder. Bilaga 8
Inriktningen i promemorian med en direkt översättning av Romfördragets
regler till svensk lag ter sig därför i materiellt hänseende mera tilltalande
än den "hemsnickrade" lösning som Konkurrenskommittén föreslog.
Eftersom EG:s praxis skall bli vägledande måste denna bli lättillgänglig för
de svenska företagen. Detta är ett från rättssäkerhetssynpunkt rimligt krav.
Vi finner det angeläget att det administrativa förfarandet så långt möjligt
förenklas. Ingen är betjänt av en konkurrenslagstiftning som leder till en
massa onödig pappersexercis.
För att undvika en snedvridning av konkurrensförhållandet mellan svenska
företag och de i utlandet verksamma vill förbundet betona vikten av att
även tillämpningen av den nya lagen sker på motsvarande sätt som i övriga
länder med samma lagstiftning.
Förbundet har stor förståelse för att Konkurrensverkets ärendemängd i vart
fall initialt blir stor. Mot bakgrund av att det för företagen är högst väsent-
ligt med korta handläggningstider vill förbundet dock föreslå att det införs
en bestämmelse med innebörd att beslut måste fattas senast tre månader
efter anmälan eller ansökan lämnades in till verket.
För att åstadkomma en snabb ärendehandläggning och samtidigt skapa ga-
rantier för att rättssäkerheten bibehålls, ser förbundet det vidare som vä-
sentligt att den nya myndigheten tilldelas medel for att kunna anställa ett
tillräckligt antal kvalificerade jurister.
Förbundet ställer sig tveksamt till förslaget att Konkurrensverket får funge-
ra som regelutformare, utredare, åklagare och, i vissa fall, domare. Det
bör övervägas om uppgiften att besluta om tvingande sanktioner bör förbe-
hållas domstol.
Sveriges köpmannaförbund: Köpmannaförbundet anser att en bättre till-
lämpning av nuvarande konkurrenslag möjliggör den effektiva konkurrens
som främjar effektiviteten i näringslivet, men kan också se det rationella i
att svenska konkurrensregler på sikt utformas i samklang med EG:s kon-
kurrensregler.
Det föreliggande lagförslaget saknar emellertid motiv till att Sverige i
princip som första land skall införa EG:s lagstiftning som nationell rätt.
Förslaget ger inte heller någon vägledning i hur EG:s regler, som avser
den gränsöverskridande handeln, skall anpassas till svenska förhållanden,
234
vilka effekter man önskar uppnå i Sverige, vilka principer som kommer att
gälla för undantag och icke-ingripandebesked samt i övrigt vilka konse-
kvenser det nya lagförslaget för med sig. Ingen diskussion förs heller om
hur man skall lösa problemet med ojämlik konkurrens mellan flerfilialföre-
tag och fristående företag i samverkan.
Utan dessa preciseringar kan man inte ta ställning till förslaget om ny
konkurrenslag.
När en utförligare beskrivning av lagförslaget görs måste man ha i åtanke
de särskilda förhållanden som råder i Sverige genom de många frivilliga
samverkansgrupperingar som finns mellan små och medelstora företag för
att uppnå en effektiv konkurrens mot flerfilialföretag, kooperativa företag
och utländska kedjeföretag. Det torde också vara främst mindre och me-
delstora företag som drabbas av kostnadsökningar och andra fördyringar
när det frivilliga samarbetet ifrågasätts. Detta står helt i strid med rege-
ringens uttalade satsning på denna företagskategori.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Förslaget innebär också att konkurrensverket får stor makt genom att
verket dels föreslås utarbeta tillämpningsföreskrifter för enskilda undantag
och gruppundantag, dels bevilja undantag vid prövning av ansökningar om
undantag och icke-ingripandebesked och dels besluta om förbud. Att verket
får denna dubbla roll av att både utforma reglema och tillämpa dem samt
fungera som åklagare när brott mot förbuden befaras är allvarligt från
rättssäkerhetssynpunkt.
Det är i det sammanhanget väsentligt att byråkratin kring en ny lagstiftning
minimeras. Erfarenheterna från EG vad gäller tidsutdräkten vid prövning
av undantag inger oro. Osäkerhet under en längre tid kommer att dämpa
viljan till enskilda företagsinitiativ och hindra ett kommersiellt handlande
som driver ekonomin framåt. Ett sådant system kan inte accepteras. Man
måste kunna kräva snabba besked, enkel hantering och minimerad osäker-
het. För att motsvara detta anser vi att en rimlig handläggningstid vid
konkurrensverket är ca tre månader från tidpunkten för ansökan om undan-
tag eller icke-ingripandebesked.
Sveriges industriförbund: I promemorian kommer inte tydligt fram att
EG:s konkurrensrätt utgör ett komplicerat och svåröverskådligt regelverk
med ett flertal normskikt och att det därför i och for sig kan betvivlas om
EG:s konkurrensregler är den bästa lagstiftningsmodellen. Mot bakgrund
av de påtagliga fördelarna av en principiell överensstämmelse mellan den
svenska lagen samt EG:s och EES-avtalets konkurrensregler, särskilt på
sikt, accepterar Industriförbundet den nu föreslagna modellen såvitt gäller
det materiella innehållet.
235
Däremot motsätter sig förbundet förslaget att införa ett administrativt
förfarande i den svenska lagen av samma slag som EG:s. En EG-modell i
den här delen kommer att leda till en oacceptabel ärendeanhopning och
byråkratisering hos konkurensmyndigheten med åtföljande ineffektivitet i
handläggningen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Konkurrenslagen skiljer sig inte från andra regleringar i så motto att det
lätt uppstår oönskade bieffekter, om den ges en rigid och långtgående
utformning. Industriförbundet vill därför understryka att lagen inte får
utvecklas till ett instrument för staten att mer allmänt styra företagens
ageranden på marknaden. Det finns inte heller något belägg för att rigorö-
sa förbud automatiskt leder till förbättrad konkurrens.
Förbundet vidhåller sin uppfattning att påståendena om att den nu gällande
konkurrenslagen skulle vara otillräcklig och tandlös är starkt överdrivna.
Detta hindrar givetvis inte att det kan finnas andra skäl att övergå till en
EG-orienterad lagstiftning.
Erfarenheterna från EG-kommissionens stora ärendebalanser talar starkt
för att alla förslag bör prövas som kan bidra till att näringslivets legitima
behov av en effektiv och snabb behandling hos konkurrensverket uppfylls.
Detta uppnås bäst om ärendemängderna till konkurrensverket hålls nere.
Gruppundantagsförordningar är - som berörts ovan - ett sätt men det finns
flera. Mot den här bakgrunden har Industriförbundet följande förslag till
ändringar av den administrativa ordningen.
Sambandet mellan individuella undantag och sanktionsavgifter
EG-modellan innebär (24 § lagförslaget) att sanktionsavgift kan påföras för
tiden före ansökan, inte bara när undantag vägras utan också när undantag
medges. Innebörden är alltså att företaget, samtidigt som det får besked
om att förfarandet har övervägande positiva effekter och alltså är förtjänt
av ett individuellt undantag, ställs inför risken att påföras avgift för den tid
som förfarandet pågick utan att vara anmält. Motivet bakom EG-regeln är
svårförståelig. Den rättspolitiska grunden verkar obefintlig för att "straffa"
ett företag med sanktionsavgift bara för att ansökan dröjt när prövningen i
sak visat att villkoren för undantag är uppfyllda.
Lika orimligt är det om ogiltigheten eller skadeståndssanktionen kan aktua-
liseras för det aktuella tidsintervallet. Industriförbundet har inte lyckats
utröna hur lagförslaget skall tolkas i sistnämnda hänseenden, men utgår
från att sanktionerna inte slår till. Eftersom oklarhet råder bör lagen för-
tydligas på dessa punkter.
En allvarlig konsekvens av regien i 24 § är att den driver många företag
att för säkerhets skull omedelbart anmäla när ett avtal har ingåtts för att
236
inte exponera sig för risken att bli påförda avgift. Vårt förslag är att om
ett individuellt undantag meddelas så skall avgift aldrig kunna aktualiseras
för den gångna tid som det konkurensbegränsande avtalet existerat utan att
vara anmält. Detta föranleder ändringar i bl.a. 24 § lagförslaget.
Individuellta undantag i allmän domstol
Enligt promemorian (6,7 och 19 §§ lagförslaget) kan individuella undantag
från förbudet mot konkurensbegränsande avtal endast meddelas av konkur-
rensverket eller efter överklagande av marknadsdomstolen. Förslaget in-
nebär att den som vill freda sig mot ett yrkande om skadestånd eller ogil-
tighet i allmän domstol med hänvisning till att förfarandet är undantaget
från kartellförbudet måste vända sig till konkurensverket med ansökan om
individuellt undantag.
Frågan är inte närmare berörd i promemorian men erfarenheter från EG är
att prövningen i allmän domstol brukar invänta EG-kommissionens ställ-
ningstagande. Detta är en otymplig ordning. Betydligt enklare vore om
allmän domstol inom ramen för en civilprocess, där ett agerande ifråga-
satts strida mot kartellförbudet, själv kunde ta ställning i undantagsfrågan.
Att det också går att ta upp undantagsfrågan i allmän domstol när ett even-
tuellt problem uppstår har både praktiskt och psykologiskt värde och skulle
bidra till att reducera antalet onödiga ansökningar till konkurrensmyndig-
heten. Industriförbundet anser att lagförslaget bör ändras så att allmän
domstol i ifrågavarande fall skall kunna pröva ansökan om undantag. Lag-
texten i 6 och 7 §§ lagförslaget bör ändras i enlighet härmed. För att
dessutom markera att undantagsbestämmelsen har ett självständigt värde
vid sidan om prövningen om undantag hos myndigheter och domstolar bör
6 § ges en annorlunda utformning. Ingressen i 6 § bör lyda: "Undantag
från förbudet i 4 § gäller för avtal som".
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Införande av tidsfrister
En väsentlig brist i promemorian är att den inte alls tar upp frågan om
införande av bestämda frister för hur lång tid ett ärende får ta. Behovet av
tidsgränser för konkurrensrättsliga ärenden har aktualiserats alltmer på
sistone. Näringslivet har ett legitimt intresse att få besked inom rimlig tid.
Även för andra typer av ärenden än företagsförvärv är det fundamentalt att
behandlingen sker snabbt och effektivt. Inom EG-kommissionen har man
fått upp ögonen för detta. I ett aktuellt utkast till tillkännagivande om
prövningen av joint ventures enligt art. 85 Romfördraget finns förslag om
att ett ärende skall behandlas inom högst fem månader.
Också den föreslagna svenska konkurrenslagen bör säkerställa att hand-
läggningen sker skyndsamt och hålls inom rimliga gränser. Särskilt an-
237
geläget med snabb behandling är det beträffande samarbetsformer, där
parterna i likhet med vad som är fallet vid förvärv satsat stora resurser och
kapital.
I EG:s modell finns systemet med s.k. "opposition procedure" som innebär
att om myndigheten inte hör av sig inom viss tid efter att ett avtal anmälts
anses avtalet som godkänt. Industriförbundet anser att en liknande modell
bör införas i den svenska lagen. Systemet bör dock göras generellt för alla
typer av ärenden utom beträffande förvärvskontrollen som följer särskilda
regler. Den tid som konkurrensverket måste svara inom bör sättas till
högst tre månader. Om företaget medger en förlängning bör dock tiden
kunna utsträckas.
Företagarnas riksorganisation: Organisationen är positiv till att de svenska
materiella konkurrensreglerna harmoniseras enligt EG:s regler. Organisa-
tionen tar emellertid avstånd från att det i promemorian föreslagna admi-
nistrativa förfarandet införs. Med hänsyn härtill avstyrkes förslaget som
helhet i avvaktan på att en analys sker över huruvida en anpassning kan
ske av regelverket med förfaranden och handläggningsformer som är läm-
pade för svenska förhållanden och de mindre företagen.
De föreslagna reglema innebär att det mindre företaget kan få skadestånd
om ett större företag överträder förbuden vilket är ett steg i rätt riktning
mot ökad konkurrens: Företagarnas riksorganisation anser det positivt att
reglema är samordnade med de materiella konkurrensreglerna inom EG.
Kooperativa förbundet (KF): Sammanfattningsvis avstyrker KF att före-
liggande lagförslag antas i nu föreliggande utformning. Bl.a. bör förslaget
förtydligas och ändras så att det klart framgår, att de konsumentkoope-
rativa företagens nuvarande verksamhetsformer inte ifrågasätts av lagstifta-
ren. Vidare bör formerna för tillämningen samt myndighetsorganisationen
övervägas mer grundligt och sannolikt också förändras. Slutligen hem-
ställer KF att erforderlig tid tas för att utreda hela lagförslaget och dess
effekter mer grundligt än vad som blir möjligt med den nu föreslagna tids-
planen. Inte minst viktigt är detta eftersom lagförslaget sannolikt kommer
att leda till att kostnadsbesparande åtgärder och rationaliseringseffekter
inom näringslivet kan komma att motverkas med det lagda lagförslaget.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF): Det saknas enligt LRF:s mening till-
räckliga skäl för Sverige att innan Sverige är medlem i EG och innan,
eventuellt, harmonisering beslutats, på nationell basis införa EG:s konkur-
rensregler. Den föreslagna konkurrenslagen skapar, om den genomföres,
ett markant underläge för svenska företag gentemot utländska. De svenska
lantbrukskooperativa livsmedelsföretagen befinner sig nu i ett mycket
sårbart övergångsskede, vilket gör att lagen skulle drabba dem extra hårt.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
238
LRF vidhåller tidigare framfört krav på att kooperativa federationer skall
jämställas med koncerner i konkurrenshänseende. Frågan om "ekonomiska
enheter", som skall ses i samband härmed, är otillräckligt belyst. Den
måste, såvitt avser bl.a. lantbrukskooperationen, bli föremål for särskild
utredning och analys innan lagstiftningsarbetet i detta avseende avslutas.
Gemensam finansiering av exportförluster uppkomna av tillfälliga överskott
har förbjudits i den särskilda jordbrukskonkurrenslagen och i konkurrens-
kommitténs förslag. Sådan finansiering faller också under departementets
förbudsförslag. LRF anser frågan vara av största vikt. Gemensam finans-
iering måste möjliggöras.
LRF anser att lika villkor måste råda i en konkurrenssituation. Importen av
livsmedel till Sverige har ökat väsentligt under de senaste åren. EG:s
exportbidrag medför här ett gynnande av företag inom EG på bekostnad av
svenska företag. Svenska företag får då enligt LRF.s mening inte miss-
gynnas av svensk lagstiftning, vilket skulle bli fallet om departementsför-
slaget genomföres.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Med departementsförslaget uppkommer rättsosäkerhet och tröghet med
negativa kommersiella effekter. Det är en stor nackdel att inte hela lagför-
slaget såvitt avser administration och undantagsregler m.m. är tillgängligt
för bedömning på en gång.
Det föreslagna administrativa systemet innebär att konkurrensverket upp-
träder som utredare, åklagare och i några situationer även som domare.
Detta överensstämmer ei med allmänna, i Sverige vedertagna rättssäker-
hetsprinciper. Systemet måste därför bli föremål för en omfattande revi-
sion om förslaget genomföres.
Sveriges försäkringsförbund: Försäkringsförbundet kan godta förslaget om
en konkurrenslagstiftning som bygger på förbudsprincipen om lagen också
ger utrymme för de förordade undantagen.
När det gäller möjligheten till gruppundantag är denna redan aktuell på
försäkringsområdet med hänsyn till det bemyndigande som kommissionen
fått genom rådsförordningen (1534/91) och promemorians förslag att den
svenska konkurrenslagstiftningen också nationellt skall ansluta till EG-
rätten. Förbundet förutsätter därför att motsvarande undantagsregler införs
i den svenska lagen.
Dagab AB: Dagab stöder grundtanken i förslaget, nämligen att en effektiv
konkurrens främjar effektiviteten i näringslivet.
Dagab anser att förslagen i promemorian ofta saknar motiveringar och
konsekvensanalys.
239
Skyndsamheten i genomförandet av en ny konkurrenslagstiftning är oför-
klarlig. EG-harmonisering är eftersträvansvärd men det finns inga motiv
till att Sverige skall ligga först.
Förbuds- i stället för missbruksprincipen medför stora förändringar i kon-
kurrensförutsättningarna för svenskt näringsliv.
Lång övergångstid och framskjutet genomförande måste ligga till grund för
alla beslut.
Förslaget till rättsordning kring den nya lagstiftningen kan skapa alltför
stark dominans för det nya Konkurrensverket. Marknadsdomstolens förslag
måste kunna överklagas.
Snabba förhandsbesked är oundgängligen nödvändiga beträffande nya kon-
kurrensåtgärder, som kan tänkas falla under eventuella förbudsbestäm-
melser.
Dagligvaruleverantörers förbund fDLF): DLF har en positiv grundinställ-
ning till en harmonisering av den svenska konkurrenslagstiftningen till
EG:s konkurrensregler. DLF anser dock att en direkt harmonisering till
EG:s regler först kan ske då företagen i Sverige kan agera på samma
villkor som företag inom EG-marknaden.
En grundförutsättning vid utformningen av svenska konkurrensregler är att
de svenska företagen ges samma villkor och möjligheter att konkurrera
som de europeiska företagen. En direkt harmonisering till EG.s konkur-
renslagstiftning torde således vara motiverad först när Sverige är medlem
i EG. Under tiden är det viktigt att de svenska företagen ges möjlighet att
utvecklas för att möta den ökade konkurrensen. Dessutom måste företagen
kunna verka i en, ur rättssynpunkt säker miljö.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Förslaget innebär att Konkurrensverket kommer att ges en central och
ansvarsfull roll vad beträffar konkurrens- och marknadsstrukturen i Sverige
om lagförslaget genomförs.
DLF finner anledning att ifrågasätta huruvida förslaget innebär risker för
ökad byråkratisering och långa handläggningstider.
Vi finner det önskvärt att ytterligare överväga Konkurrensverkets ansvar
och resurser om lagförslaget genomförs. Det måste vara angeläget att
skapa en situation som inte onödigtvis leder till osäkerhet i företagens
agerande, och dessutom riskerar för långa väntetider.
ICA förbundet: I promemorian betonas behovet av en snabb och total EG-
anpassning av den svenska konkurrenslagen. ICA-handlama kan förstå att
det på längre sikt krävs en harmonisering. Vi noterar emellertid också att
240
flertalet medlemsstater i EG ännu så länge har valt att utnyttja den möjlig-
het som finns att bibehålla en nationell konkurrenslagstiftning som är ut-
formad med hänsyn till landets specifika förhållanden. Därigenom skapar
man förutsättningar för en gradvis harmonisering av lagstiftningen inom
EG och näringslivet ges rimliga övergångstider från en uppsättning spel-
regler till en ny. Promemorian innehåller ingen övertygande argumentation
för att det just i Sverige måste ske en så abrupt övergång.
Missbruk av dominerande ställning
Vi noterar med tillfredsställelse att kraven på när en dominerande ställning
föreligger har höjts i förhållande till konkurrenskommitténs förslag. Vidare
noterar vi att promemorian inte längre riktar några angrepp mot ICA-hand-
lamas påstådda krav på köptrohet, ej heller mot hembudsskyldigheten i
ICA-avtalet. Vi utgår från att detta indikerar en mera insiktsfull syn på
dessa frågor och hoppas detta kommer till uttryck i kommande proposition.
Istället för att upprepa tidigare framförda synpunkter, hänvisar vi därför
till vårt yttrande 7/11 1991.
Rejäl övergångstid krävs för avveckling av rekommenderade cirkapriser
Förslaget om förbud mot konkurrensbegränsande avtal mellan företag
träffar inom ICA-verksamheten såväl cirkaprisinformationen till ICA-hand-
lama som gemensamma kampanjpriser, exempelvis ICA-handlamas ge-
mensamma veckoutbud i flygblad och annonser. Konkurrensverket får
dock besluta om undantag för avtal som uppfyller vissa villkor.
ICA-handlamas prisservice innebär att de ICA-handlare som så önskar får
cirkapriser på hyllkantsetiketter tillsammans med varuleveranserna från
ICA Partihandel. En praktisk arbetsfördelning, som ger ICA-handlama
samma kostnadsfördelar som stora, integrerade konkurrenter. Prisservicen
ger endast rekommenderade priser och handlaren har full frihet att avvika
från dem.
Sedan de statliga prisregleringarna upphört och konkurrensen skärpts, har
allt flera ICA-handlare utnyttjat möjligheten till en egen prissättning. I
stället för att ta på sig merkostnaden för att själva trycka butiksindividuella
hyllkantsetiketter, har därför fler och fler ICA-handlare valt att utnyttja
tjänsten Individuell Pris Service (IPS). Med IPS bestämmer den enskilde
handlaren själv konsumentpriserna i sin butik, men utnyttjar det gemen-
samägda partihandelsföretagets dataresurser för en rationell och kostnads-
besparande administration av prissättning och produktion av hyllkantseti-
ketter. En utförligare beskrivning av IPS:s omfattning och effekter finns i
vårt yttrande 7/11 1991.
Hittills har IPS inte varit tillgängligt i alla delar av Sverige. Anledningen
till detta är att datasystemen i vissa regioner inte är byggda för att klara
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
241
16 Riksdagen 1922/93. I saml. Nr 56
IPS. Som en följd av vår stora omorganisation 1990, bygger vi nu helt nya Prop. 1992/93:56
datasystem i alla delar av verksamheten. De blir klara 1993. Då kommer Bilaga 8
varje ICA-handlare i Sverige att succissivt få tillgång till IPS.
Den sammantagna effekten av marknadsutvecklingen och nya datasystem
gör att bruket av rekommenderade cirkapriser för ICA-handlamas del efter
hand kan avvecklas. Detta kan dock inte ske förrän nya datasystem är
färdigbyggda, testade och införda. Dessutom krävs betydande utbildnings-
insatser. För en så pass omfattande förändring av arbetsrutinerna i tusen-
tals butiker är 2-3 år en nödvändig omställningstid. Att förbjuda ICA-
handlamas prisservice med kortare varsel än så, skulle innebära oöver-
stigliga svårigheter för det stora antal mindre och medelstora ICA-butiker
som fortfarande står för den dominerande delen av närservicen i landets
kommuner.
ICA-handlama anser således att ett förbud mot rekommenderade cirkapri-
ser kan träda i kraft först efter en övergångstid på 2-3 år räknat från la-
gens ikraftträdande. Eftersom en snabbare avveckling skulle slå synnerli-
gen hårt, särskilt mot små och medelstora butiker, bör det i motivtexten
till ny konkurrenslag klart uttalas som regeringens avsikt att medge en
sådan övergångstid.
Kooperativa institutet (Koopi): Enligt Koopi är det inte nödvändigt att så
exakt försöka kopiera EG:s reglering på konkurrenslagstiftningens område
när annan lagstiftning som också påverkar konkurrenslagstiftningen inte är
densamma. Exempelvis så har EG-kommissionen presenterat ett förslag om
kooperativ stadga som gör det möjligt att skapa s.k. Europa-kooperativ och
därmed utveckla samarbete mellan kooperativ i olika länder. Enligt Koopi
bör utgångspunkten därför vara att skapa en nationell konkurrenslagstift-
ning som är anpassad till nationella förhållanden, självfallet under hän-
synstagande till transnationella situationer. För EG:s del har den nationella
konkurrenslagstiftningen mindre betydelse eftersom EG:s regler alltid tar
över när de är tillämpliga.
Koopi anser sålunda att promemorians förslag behöver ändras på en del
punkter.
Koopi vidhåller att det inte påvistats tillräckliga principiella motiv för att
den nuvarande missbruksbestämmelsen skall ersättas av förbudsbestämmel-
ser. Nuvarande förhandlingsprincip tillgodoser mer än väl svenska behov
av att kunna beivra övertramp mot konkurrensreglerna. Dessutom ges som
mycket riktigt påpekas i promemorian en automatisk anslutning till EG rät-
ten i samhandelssituationema genom EES-avtalet och ett eventuellt fram-
tida svenskt medlemskap.
I övrigt är det som konkurrenskommittén påvisat ändrad reglering på andra
områden som är väsentliga för effektiv marknad och konkurrens.
242
Motorbranschens riksförbund (MRFk MRF godtar promemoriaförslaget Prop. 1992/93:56
under förutsättning att det kompletteras med gruppundantag av minst den Bilaga 8
omfattning som gäller inom EG.
Svenska taxiförbundet: Förbundets bedömning är att det primärt är beställ-
ningscentralema som kan komma att träffas av förbudet i 4 § och förslagen
till olika typer av undantag. Det har varit en speciell uppgift för Svenska
taxiförbundet att inför och efter Taxis avreglering förklara beställnings-
centralemas (BC:s) funktion och berättigande. Beställningscentralema är
självständiga juridiska personer som emanerar från de tidigare taxiföre-
ningama (vanligen ekonomiska föreningar).
BC:n är aktören på marknaden. Genom centralen kan kommuner och före-
tag erbjudas en flexibel och betydande transportapparat. Det är också
genom konkurrerande beställningscentraler som den effektivaste konkur-
rensen sker.
Numera är BC:n i regel aktiebolag som inom sig organiserar avtalsteck-
nande med offentliga och privata företag/organisationer, fördelning av
taxitransporter genom kommunikationsradio/datahjälpmedel samt adminis-
tration för gemensam fakturering m.m. För utförandet av transporterna
finns transportöravtal med olika taxiföretag. I dessa finns produktionsme-
del i form av taxifordon samt anställda förare och/eller taxiägaren som
arbetskraft.
BC:s fördelar på marknaden är av stordriftskaraktär. Genom att BC:n tar
emot och fördelar beställningar behöver kunden endast ringa ett telefon-
nummer för att få en ledig bil, ja även närmaste bil. Taxiföretagen optime-
rar sitt resursutnyttjande genom att köra så lite som möjligt utan betalande
kund i bilen samt genom att på ett effektivt sätt i övrigt få transportupp-
drag genom centralen. Genom BC:s kan taxiföretagen få slagkraftig mark-
nadsföring och rationell fakturering.
Eftersom det är beställningscentralen som är aktören på marknaden finns
naturligt nog gemensam prissättning samt produktionsplanering, vilket for-
muleras i ovan nämnda transportöravtal. Detta naturliga sätt att bedriva
taxiverksamhet innehåller därför element som kan falla under det före-
slagna förbudet i 4 §.
Nivåfråga
Eftersom centralen generellt är aktören på marknaden (och normalt inte de
enskilda taxiföretagen) uppkommer en nivåfråga när det gäller synen på
konkurrensen. Är det centralen som betraktas och bedöms eller är det sam-
arbetet mellan de enskilda taxiföretagen ?
Inom taxinäringen kan man beträffande beställningscentraler tala om en
viss målkonflikt mellan stordriftsfördelar som marknaden efterfrågar och
den samordning som förutsätts och som kan betraktas som konkurrenshäm-
243
mande vad gäller relationerna mellan transportörerna inom samma BC.
Konkurrensens syfte är bl.a. att optimera effektiviteten på marknaden. Det
talar för att perspektivet bör läggas mer på beställningscentralen som aktör
på marknaden än på konkurrensbegränsande inslag i samarbetet mellan
taxiföretagen.
Företagsformen
Åt samma håll pekar det förhållandet, att ett antal samverkande småföretag
inom en och samma BC rimligen borde få samma möjligheter att utnyttja
stordriftrsfördelar på marknaden som det stora företaget. Det senare kan
mycket väl ha lika många bilar respektive förare som i det förstnämnda
exemplet utan att någonsin bli utsatt ens för misstankar om konkurrens-
hämmande verksamhet.
Sveriges marknadsförbund: Till gagn att ha samma konkurrenslagstiftning
som våra största handelspartners vare sig vi står utanför eller innanför EG
Med de föreslagna lagreglerna bringas den svenska konkurensrätten snabbt
till en anpassning till konkurenssystemen inom EG, vilket blir till gagn den
dag Sveriges ansökan om medlemskap beviljas. Vare sig en anslutning
sker snart eller senare är det emellertid av vikt för svenskt näringsliv att i
en så avgörande fråga för utvecklingen som konkurensen ha med EG över-
ensstämmande regler. Ju längre tid företagen hunnit arbeta med de nya
konkurrensreglerna desto bättre. Det gör ett snabbt ikraftträdande angelä-
get. Skulle vi av någon grund komma att stå utanför Gemenskapen, bör en
anpassning av konkurrenssystemen under alla förhållanden vara till gagn
vid handeln mellan Sverige och länderna i Gemenskapen. Det gäller inte
minst för små och medelstora företag.
Problemen för företagen med dessa stora och snabba förändringar
Utan tvekan kommer den korta tid som står till buds innan lagen träder i
kraft att bereda svårigheter.
Det tilltänkta Konkurrensverket kommer i förstone att få en utomordentligt
tung arbetsbörda. Efter något år lär dock situationen ha normaliserats.
För företagen är förhållandena allvarligare. I det svenska systemet ingår
ett otal överenskommelser, vars syften visserligen kan vara samhällsgagne-
liga men som de facto hämmar konkurrensen. Så gott som inom alla nä-
ringslivets områden finns sådana överenskommelser. I det klimatet har
företagen lärt sig arbeta. Den mentala ändringen som de nya reglema nöd-
vändiggör kan ta tid. EG-kommissionen agerar med skärpa mot den typen
av överenskommelser, som innebär informationsutbyte om verksamhet, an-
budsvillkor och priser. Kommissionen hävdar betydelsen for konkurrensen
av hemlighållandet av villkoren i anbud och andra försäljningsvillkor.
Sveriges livsmedelshandlareförbund: Vi tillstyrker att lagstiftning införs
som ytterligare stärker konkurrensen i Sverige.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
244
Vi kan godta att denna byggs upp efter modell av EG:s konkurrensregler.
Lagen måste vara förutsebar, enkel och konkurrensneutral, vilket kräver
kompletteringar och förtydliganden på flera punkter.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
En stark princip i svensk rättsskipning är att hålla isär utredande/föreskri-
vande, åklagande och dömande funktioner. Skälen för detta behöver säkert
inte här utvecklas mera principiellt.
Den förordade organisationen för tillämpningen av lagen avviker kraftigt
från denna princip. Rent praktiskt innebär förslaget ju bl.a. att samma
myndighet som kan ha formulerat ett beslut i en dispensfråga eller i ett
icke-ingripandeärende också slutgiltigt avgör om berört företag har hållit
sig inom beslutets ramar och fattar beslut om vitesföreläggande.
Vi anser att starka skäl talar för att man väljer en annan ordning. Lämpligt
kan vara att konkurrensverket får fatta tvingande beslut om dispenser och
icke-ingripandebesked och om sin bedömning av när ett förfarande är för-
bjudet. Slutligt beslut om sanktioner mot förbjudna konkurrensbegräns-
ningar skulle liksom hittills behandlas av marknadsdomstolen. För beslut i
de senare fallen bör en överklagandemöjlighet tillskapas.
Den kombinerade effekten av de skärpta sanktionerna och den ändrade
bevisbördan bör skapa rimliga garantier för att en sådan ordning inte
kommer att leda till en ohanterlig arbetsbelastning i domstolen, därest detta
skulle vara ett avgörande skäl för den i förslaget förordade lösningen.
En majoritet av remissinstanserna godtar förslaget i allt väsentligt eller
lämnar det utan erinran.
Några remissinstanser anser att lagen från böijan borde varit kompletterad
med gruppundantag.
Några instanser, framför allt Dagab AB, Sveriges livsmedelshandlarefor-
bund och ICA förbundet, anser att tillfälliga priskampanjer i organiserad
samverkan mellan enskilda köpmän bör vara undantagna från förbudsreg-
lema. Lantbrukarnas riksförbund anser att jordbrukets primärföreningar
bör undantas från förbudsreglema.
När det gäller gruppundantagen anser Sveriges industriförbund och Lant-
brukarnas riksförbund att dessa bör beslutas av regeringen.
Statskontoret anser att gruppundantagen bör ha lagform. Marknadsdom-
stolen anser att frågan huruvida bestämmelser om gruppundantag kan vara
245
verkställighetsföreskrifter i regeringsformens mening bör prövas ytterliga-
re.
Statens jordbruksverk: anför att några särskilda undantag beträffande sam-
arbete inom en koncern eller en primärförening inom lantbrukskooperatio-
nen inte görs: Sådant samarbete är förbjudet enligt promemorieförslaget
om det hämmar konkurrensen på ett märkbart sätt. Har samarbetet positiva
effekter som överstiger de negativa kan undantag från förbudet erhållas.
Enligt verket är en sådan reglering positiv eftersom den konkurrensvårdan-
de myndigheten härigenom ges möjlighet till nödvändig flexibilitet i EG-
anpassningen.
Närings- och teknikutvecklingsverket ('NUTEK): har tidigare förordat att
de s.k. småföretagar- och kooperativa undantagen skulle rymmas i den nya
konkurrenslagstiftningen. De syften som verket härigenom velat främja
förefaller emellertid beaktade i det nya förslaget bl.a. genom märkbarhets-
kriteriet.
Statskontoret: Som framhållits ovan är det en stor fördel att kunna använda
EG:s erfarenheter för utformningen av en ny konkurrenslagstiftning.
Gruppundantagen är generella normer som rimligen avses ha bestående ka-
raktär och som torde ha betydande allmänpolitiskt intresse. Några särskilda
behov av att snabbt och "smidigt" besluta om nya gruppundantag har vi
svårt att se. Snarare förhåller det sig så att behovet av öppen diskussion
och information ökar med den nya konkurrenslagen eftersom den, med
hänsyn till sina syften och sitt innehåll, kommer att i väsentligt högre grad
påverka förhållandena i både näringslivet och den offentliga sektorn än den
hittillsvarande konkurrenslagen har gjort. Företagen har därför ett berätti-
gat intresse av att kunna förutse förbudens omfattning och innehåll. Riks-
dagsbeslut i fråga om gruppundantagen avspeglar den betydelse som kon-
kurrenslagen avses få.
Statskontoret anser därför att gruppundantagen bör utredas och beredas
som lagstiftningsärenden så att de kan bli föremål för allmän debatt och
beslutas av riksdagen. Det bör vara en uppgift för konkurrensverket att ta
initiativ till utveckling och "underhåll" av gruppundantagen, när erfaren-
heter från rättsutvecklingen inom EG och från marknadsdomstolens praxis
ger anledning till förändringar.
Den föreslagna konkurrenslagen är inriktad på företag som bedriver ekono-
misk eller kommersiell verksamhet. Det innebär att förvaltningsmyndig-
heters resultatsenheter som bedriver sådan verksamhet är företag enligt
konkurrenslagen; språkbruket är nytt.
Marknadsdomstolen: I likhet med vad som föreslagits i Utrikesdepartemen-
tets promemoria om EES-avtalets införlivande m.m. (Ds 1992:14 sid. 80)
föreslås (sid. 39 och lagförslagets 11 §) att s.k. gruppundantag skall få
föreskrivas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Från
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
246
praktiska synpunkter är detta en lämplig lösning. Ännu bättre från sådana
synpunkter skulle vara att förordningarna utfärdades i samma ordning som
gäller för individuella undantag, såsom sker i EG. Frågan är dock - som
framhållits i marknadsdomstolens yttrande över EES-promemorian - om
förordningarna kan anses vara verkställighetsföreskrifter i regeringsfor-
mens mening. Det bör uppmärksammas att föreskrifter om gruppundantag
har väsentliga civilrättsliga verkningar på avtal mellan enskilda rättssub-
jekt. Det kan hävdas att dessa föreskrifter - med den utformning 8 kap. 2
§ regeringsformen har - kräver lagform. I samband med godkännande av
avtalet mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart har godtagits att
gruppundantag meddelas i förordningsform (prop. 1991/92:29, TU4).
Frågan bör dock enligt marknadsdomstolens mening prövas ytterligare, så
att det om möjligt undviks att tveksamhet uppstår om den valda lösningens
grundlagsenlighet.
Näringsfrihetsombudsmamnnen (NO): NO delar uppfattningen att det bör
finnas möjlighet att utfärda gruppundantag. Utgångspunkten bör därvid
vara att tillämpningen av lagen blir så konform som möjligt med EG-rät-
ten. Därmed är inte sagt att gruppundantag som skall gälla på nationell
nivå i alla delar behöver eller skall ha samma utformning som de gruppun-
dantag som gäller i det övemationella systemet.
På sidan 54 i promemorian uppges att samarbete i en jordbrukskooperativ
förening är förbjudet enligt promemorieförslaget, om det hämmar konkur-
rensen på ett märkbart sätt. Har samarbetet emellertid positiva effekter
som överstiger de negativa effekter som samarbetet innebär för konkurren-
sen kan undantag från förbudet erhållas.
Inom EG-rätten undantas jordbruksområdet, såvitt avser samarbete som är
en följd av den gemensamma jordbrukspolitiken, från konkurrensreglernas
tillämpningsområde. Enligt departementspromemorians förslag skall de
nationella konkurrensreglerna tillämpas fullt ut på jordbruksområdet. NO
ifrågasätter om det är lämpligt att de svenska nationella konkurrensreglerna
på detta område ges en större räckvidd än motsvarande EG-regler. Det är
tveksamt om gruppundantagsmöjligheten på detta område kan användas på
ett sätt som ger önskad effekt.
I andra branscher där samverkan mellan småföretag kan vara fördelaktigt
från konkurrenssynpunkt torde lagens undan tagsmöjligheter vara tillräckli-
ga. För att underlätta den administrativa handläggningen kan det här vara
lämpligt att utfärda gruppundantag. NO hänvisar vidare till vad NO anför-
de i sitt yttrande över konkurrenskommitténs betänkande (s 34 ff).
Statens pris- och konkurrensverk (SPK): Verket kan med tillfredsställelse
konstatera att det i departementspromemorian redovisade förslaget just
bygger på en ordning med gruppundantag. I linje med vad som ovan an-
förts om värdet med ett närmande till EG:s konkurrensregler anser SPK att
de gruppundantag från de svenska bestämmelserna som kommer att med-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
247
ges så nära som möjligt bör överensstämma med EG:s gruppundantag.
SPK förutser dock att en total överensstämmelse inte kan uppnås, bl.a. på
grund av EG-reglemas övemationella karaktär, Romfördragets särskilda
syften, EG:s behov av att ta hänsyn till andra gemensamma politikområden
samt, inte minst, skillnaderna mellan den svenska och den gemensamma
marknaden. Det är angeläget att snarast påbörja de analyser som är nöd-
vändiga som underlag för de svenska gruppundantagen, så att utformning-
en av dessa regler blir kända för företagen i god tid innan en ny lag träder
i kraft.
Svea hovrätt: Som tidigare nämnts är forbudsreglema i Romfördragets art.
85 och 86, som nu föreslås överförda till svensk rätt, mycket omfattande
och måste kompletteras med undantag av olika slag. Den valda lagstift-
ningstekniken innebär därför att reglernas verkningar i stor utsträckning
bestäms av dessa undantag. Det sagda innebär att det överlåts åt regering-
en och de rättstillämpande organen att bestämma regleringens verkliga
innehåll i en utsträckning som inte tidigare varit vanlig i vårt land.
Verkan av Romfördragets regler är ingripande på immaterialrättens om-
råde. I EG har uppstått en betydande spänning mellan Romfördragets
konkurrensbestämmelser å ena sidan och immaterialrättens regler om
ensamrätt å andra sidan, främst ifråga om patent- och varumärkesrättig-
heter. För den industriella äganderättens del har dessa problem angripits
genom de i promemorian omnämnda gruppundantagen för patentlicensavtal
och för avtal om överförande av know-how.
Bortsett från ovanstående allmänna kommentarer är det enligt hovrättens
mening inte meningsfullt att yttra sig om förhållandet mellan den före-
slagna lagstiftningen och de immaterialrättsliga bestämmelserna utan att
veta vilka gruppundantag som kommer att utfärdas. I sammanhanget kan
det dock finnas skäl att påpeka att de nyssnämnda gruppundantagen i EG
är mycket omfattande och detaljerade; dessutom skiljer de sig ifråga om
systematik och uppbyggnad högst väsentligt från svensk tradition när det
gäller utformningen av författningstext.
Det är också viktigt att framhålla att promemorian inte behandlar frågan
om hur man skall lösa konflikter mellan de nya konkurrensreglerna och de
immaterialrättsliga lagarna om ensamrätt. För EG-ländemas del är detta
problem löst genom den av EG-domstolen fastställda principen att EG-
lagstiftning har företräde framför nationell lag. Men för svensk del kom-
mer frågan om förhållandet mellan den nya konkurrenslagen och immateri-
alrättens bestämmelser att lämnas öppen, möjligen med undantag för upp-
hovsrätten som skyddas av en särskild bestämmelse i regeringsformen.
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden: En grundtanke i det
förslag som presenteras i promemorian är att det är en fördel för svenska
företag att samma regler gäller i Sverige som inom EG och EES-området.
Det förhållandet att nationella svenska regler har samma lydelse som EG:s
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
248
regler behöver emellertid inte medföra att tillämpningen blir densamma.
Inom EG har i många situationer det eller de inblandade företagens absolu-
ta eller relativa storlek avgörande betydelse för om en viss åtgärd är ac-
ceptabel eller inte. Exempelvis torde en konkurrensbegränsning som på
grund av sin omfattning bedöms som bagatellartad inom EG kunna ha be-
tydande negativa effekter inom Sverige.
Vidare bör påpekas att de faktiska förhållandena kan vara helt olika i
Sverige och andra EG/EES-länder. Exempelvis torde det inte vara så
ovanligt förekommande att ett företag har en marknadsdominerande ställ-
ning i Sverige men inte i övriga EG/EES-länder. Samma typ av förfarande
kan då strida mot 13 § i den föreslagna konkurrenslagen men ligga utanför
tillämpningsområdet för art. 54 i EES-avtalet och art. 86 i Romfördraget.
Av det anförda kan två slutsatser dras. För det första bör inte fördelama
med att den svenska lagstiftningen är uppbyggd på motsvarande sätt som
EG:s överdrivas. För det andra kan inte de föreskrifter som skall kom-
plettera den föreslagna konkurrenslagen kopieras från EG-rätten utan dessa
föreskrifter måste anpassas till svenska förhållanden. Detta gäller bl.a.
undantag för bagatellkarteller och, vilket är det viktigaste, de tilltänkta
gruppundantagen. Det är t.ex. inte rimligt att ha samma gränser för när
specialiseringsavtal kan åtnjuta gruppundantag i svensk rätt som inom EG-
rätten.
Det kan tilläggas att vissa förekommande eller föreslagna gruppundantag
inom EG av mer branschinriktad karaktär ingalunda synes behöva ges nå-
gon motsvarighet i Sverige.
Grossistförbundet Svensk Handel: De gruppundantag som i första hand
regeringen skall besluta om är av stor betydelse för näringslivet. Även om
EG:s gruppundantag kommer att vara vägledande är det mycket väsentligt
att vid beslut om nationella gruppundantag en anpassning till svenska
förhållanden görs. Det torde således inte vara möjligt att okritiskt göra en
direkt överflyttning av EG:s gruppundantag till den svenska marknaden.
Eftersom gruppundantagen kommer att utgöra en väsentlig precisering av
lagstiftningen och därmed vara av stor betydelse för företagen hade det
varit önskvärt att yttra sig över dessa. Grossistförbundet Svensk Handel
förutsätter emellertid att undantagen utformas efter hörande av näringslivet
och att lagstiftningen inte sätts i kraft förrän det har fastställts vilka undan-
tag som bör gälla.
Sveriges köpmannaförbund: Det är också möjligheten till samarbete i fri-
villiga kedjor som har bidragit till en levande och allsidig företagsstruktur
inom svensk detaljhandel med ett stort inslag av egenföretagande.
Det är således mycket viktigt att en kommande lagstiftning ger möjlighet
för dessa mindre företag att kunna fortsätta sitt samarbete och utgöra en
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
249
viktig konkurrensfaktor på marknaden mot de helintegrerade kedjeföreta-
gen, de kooperativa företagen och franchiseföretagen. Det presenterade
förslaget till ny konkurrenslag saknar emellertid vägledning till företagen i
detta avseende.
Det är emellertid Förbundets uppfattning att många av de ovan nämnda fri-
villiga kedjornas verksamhet uppfyller kraven på undantag i § 6 genom att
förbättra distributionen och främja ekonomiskt framåtskridande, samtidigt
som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därige-
nom uppnås genom att företagen kan hålla konkurrenskraftiga priser samt
ålägger företagen endast nödvändiga begränsningar för nyttighetema i
fråga.
Genom att kunna samarbeta på frivillig väg upprätthåller man också ett
flexibelt näringsliv, som snabbt kan anpassa sig till förändrade förhållan-
den på marknaden. Om sådant samarbete förbjuds tvingas de mindre före-
tagen att knyta sig samman i fastare koncemförhålanden och man får då en
stelare struktur på marknaden med åtföljande minskad priskonkurrens.
Man försvårar också för nya företag att komma in på marknaden, vilket
allvarligt kan påverka viljan till nyetableringar.
Det är därför nödvändigt att det presenterade förslaget kompletteras med
preciseringar om vilka typer av enskilda undantag och gruppundantag som
kan komma att gälla. Ytterligare preciseringar måste därefter också göras
av konkurrensverket innan en ny lag träder i kraft så att företagen vet
vilka spelregler som gäller på marknaden och hinner göra nödvändiga
anpassningar. Annars finns risk för att det kommersiella livet försenas och
förhindras med allvarliga effektivitetsförluster som följd. Genom snabba
och klara besked från konkurrensverket kan man också undvika de kost-
nadsökningar, och därmed höjda priser, som de företag drabbas av som
måste ansöka om undantag.
Det torde dessutom oftast vara de mindre fristående företagen, vars frivilli-
ga samarbete kommer att ifrågsättas, som drbbas av kostnadsökningarna
och fördyringarna. Detta står helt i strid med regeringens satsning på just
denna företagskategori.
Ett annat sätt att minska den ojämlika konkurrensen mellan å ena sidan
fristående företag i samverkan och å andra sidan kedje- och franchiseföre-
tag samt kooperativa företag är att konkurrensverket fastställer undantag
med stor räckvidd. Även sådana besked bör föreligga i god tid innan en ny
lag träder i kraft.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Eftersom bevisbördan i förslaget läggs på företagen så lägger man tveklöst
också mer arbete och mer kostnader på dessa företag. Detta kan vara
motiverat om effektiviteten i ekonomin sammantaget vinner på ett sådant
förfarande. Detta övergripande syfte måste dock vara väl förklarat för och
250
väl förstått av företagen själva. De måste agera solidariskt med systemet,
annars lär man aldrig uppnå den samhällsekonomiska effektiviteten. Detta
förtroende är inte minst viktigt då samhället samtidigt deklarerar regelför-
enklingar, minskad byråkrati, ökad rättssäkerhet och satsning på småföre-
tagen.
Genom att bevisbördan läggs på företagen införs emellertid en ny rättsprin-
cip i Sverige med omvänd bevisbörda i förhållande till nuvarande rättstil-
lämpning. Enligt hittillsvarande svensk rättstradition är det åklagarens
uppgift att bevisa att någon är skyldig till ett brott och inte den anklagades
att bevisa att han är oskyldig. Om man vill införa en sådan ny princip
måste det finnas mycket starka skäl härför.
Om man trots allt beslutar om en ny rättsprincip bör man medge smidiga
övergångsregler. Konkurrensverket kan förslagsvis tillämpa lagens materi-
ella innehåll på det befintliga samarbete som redan bedrivs mellan företag,
men självt ha bevisbördan för att denna samverkan är förbjuden genom att
visa att den inte uppfyller kriterierna för att beviljas undantag. Eftersom
denna samverkan är förenlig med nu gällande lagstiftning är det skäligt att
låta Konkurrensverket bevisa att den är förbjuden enligt den föreslagna nya
lagstiftningen. Ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna tillämpas fram till
den tidpunkt då Sverige blir medlem i EG.
Sveriges industriförbund: Industriförbundet godtar den huvudinriktning vad
gäller utformning av gruppundantag som promemorian förordar. Rättssä-
kerhetsskäl, näringslivets behov av förutsebarhet samt erfarenheterna från
EG talar starkt för att lagen redan från böljan bör vara kompletterad med
ett tillräckligt antal gruppundantag. Gruppundantag minskar byråkratin hos
konkurrensmyndigheten genom att en stor mängd avtal inte behöver an-
mälas. Särskilt i lagens inledningsskede då ärendetillströmningen blir
speciellt hög är det viktigt att ta tillvara alla möjligheter att få systemet att
fungera. Även med gruppundantag blir belastningen betydande med tanke
på alla ansökningar om icke-ingripandebesked och individuella undantag
som kan förutses.
Enligt Industriförbundet bör gruppundantag alltid beslutas av regeringen.
Öppningen som lämnas i promemorian att överlåta detta åt myndighet som
regeringen bestämmer bör inte finnas. En närliggande fråga gäller möjlig-
heten för Konkurrensverket att ge allmänna råd och riktlinjer. Detta alter-
nativ bör enligt förbundet utnyttjas med restriktivitet med tanke på oklar-
heten om rådens och riktlinjernas rättsliga ställning.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF): Gruppundantagsförordningar bör be-
slutas av regeringen, ej av Konkurrensverket.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Det föreslagna förbudssystemet innebär bl.a. att det samarbete som finns i
form av stadgar och föreningsbeslut inom ekonomiska föreningar blir
251
förbjudet om det hämmar konkurrensen på ett märkbart sätt. Vad detta
innebär i praktiken är i hög grad ovisst. LRF anser det helt nödvändigt
med undantagsregler för primärföreningamas interna förhållanden om
förslaget genomförs. Kommitté-förslaget innehöll här ett generellt undan-
tag.
Svenska kraftverksföreningen; Föreningen finner dock anledning att i
anslutning till nu framlagt förslag i promemorian om beslut om undantag
(§ 6) från förbudet för avtal mellan producenter påpeka att den produktion-
soptimering som de större kraftföretagen bedriver inom ramen för det s.k.
samkömingsavtalet är ett bra exempel på ett avtal som skall undantas
enligt denna paragraf om förslaget genomförs.
Produktionsoptimeringen och den resulterande handeln med el mellan
elproducenterna finns beskriven i NUTEK:s utredning Elmarknad i för-
ändring (NUTEK B 1991:6). Innebörden är att de kraftstationer som har
de lägsta rörliga kostnaderna skall utnyttjas oavsett ägare. Detta samarbete
minskar produktionskostnaderna vilket kommer elkunderna till del genom
lägre priser. Det viktiga i detta sammanhang är att samordningen av den
momentana elproduktionen - el kan inte lagras - inte hindrar, inskränker
eller snedvrider konkurrensen om elkunderna på elmarknaden.
Samkömingsavtalet bidrar till att förbilliga produktionen och tillförsäkrar
konsumenten en skälig andel av vinsten av den totalt sett lägre produk-
tionskostnaden. Avtalet ålägger inte företagen några konkurrensbegräns-
ningar samt ger inte de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen
på elmarknaden ur spel. Detta betyder att avtalet uppfyller de villkor som
preciseras i § 6 i förslaget till ny konkurrenslag och i artikel 53 i EES-
avtalet.
Dagab AB: En avgörande fråga för Dagab och andra delar av svensk
detalj-handel är hur tillämpningen av förbudet mot samarbete mellan före-
tag skall tolkas. En utgångspunkt för vår bedömning är att neutralitet i
lagstiftningen skall råda mellan olika företagsformer och frivilliga eller
helintegrerade koncemformer. Det är mycket angeläget, precis som reger-
ingen gör på andra områden, att stödja småföretagande. Inom handeln är
det utomordentligt vanligt att många företag har ett fåtal anställda. För att
dessa enskilda köpmän effektivt skall kunna konkurrera med de stora
helintegrerade kedjeföretagen arrangerar de ofta typer av frivilligt sam-
arbete, som vid en bokstavstolkning av den föreslagna lagstiftningen om-
edelbart skulle förbjudas, dvs. inte skulle kunna genomföras.
Vi vill med kraft hävda att prissamarbete vid olika typer av tillfälliga
kampanjer för ett begränsat antal produkter måste kunna genomföras.
Detta gäller inte bara dagligvaruhandeln, där de uppenbara exemplen är
ICA och Vivo, utan också inom fackhandeln. Annars tvingas handeln till
en kraftig omstrukturering, där stordriftsfördelama, som kommer konsu-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
252
menten till godo i marknadsföring och inköpssamarbete, bara skulle kunna
genomföras i koncernföretag och ej i frivillig samverkan.
Detta kan aldrig vara lagstiftarens syfte. Det talas visserligen om gruppun-
dantag, men det föreligger stora svårigheter att se hur man skall medge
dessa undantag.
ICA förbundet: Det föreslagna förbudet mot prissamverkan får sina allvar-
ligaste konsekvenser när det gäller gemensamma priskampanjer, genomför-
da i samverkan mellan enskilda företag. För ICA-handlamas del träffas de
gemensamma säljprogrammen. Vi vill inte tro att det är regeringens avsikt
att förbudsbelägga sådana tillfälliga kampanjer ensidigt för samverkande
grupper, medan integrerade konkurrenter får fortsätta som förut. Det
skulle innebära att t.ex. ICA-handlamas gemensamma kampanjer i Stock-
holmsområdet förbjöds, medan Konsum Stockholm kan fortsätta som förut.
Istället för åsyftad höjning av konkurrenstrycket skulle det sänkas och
skapa en andningspaus för ICA-handlamas integrerade konkurrenter. Här
är den bristande konkurrensneutraliteten än mer framträdande än i konkur-
renskommitténs forslag.
För att säkerställa försatt högt konkurrenstryck i dagligvaruhandeln, krävs
att man i det kommande lagförslagets motivtext klart och tydligt anger att
tillfälliga priskampanjer genomförda i organiserad samverkan mellan ens-
kilda köpmän - av konsumenterna klart identifierade som en samverkande
grupp - regelmässigt ska kvalificera för undantag från förbudsreglema.
Eftersom detta är en för konkurrensneutraliteten så viktig fråga, räcker det
inte att överlåta den bedömningen till konkurrensverket, utan här krävs
entydiga uttalanden från lagstiftaren, för att ingen tvekan ska råda om den
politiska viljan.
ICA-handlama anser också att ett generellt undantag för deras gemensam-
ma priskampanjer har klart stöd i den föreslagna lagtexten:
1. Kampanjen bidrar till att förbättra (effektivisera) distributionen
Genom att alla ICA-handlare i ett område samverkar om ett gemensamt
flygblad eller en gemensam annons sänks kostnaden per butik dramatiskt,
jämfört med om varje butik skulle betala ett eget flygblad eller en egen
annons. Dessutom är det bara genom samverkan man kan nå samma om-
fång och format som stora, integrerade konkurrenter. Utan samverkan
skulle inte mindre butikers små annonser ha några som helst möjligheter
att nå samma uppmärksamhetsvärde som storföretagens helsidesannonser.
Införandet av TV-reklam gör dessa storleksfördelar än tydligare.
2. Konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som uppnås
med tillfälliga, gemensamma kampanjer
Utomlands är det i regel integrerade filialföretag som drivit utvecklingen
inom dagligvaruhandeln. Ett viktigt skäl till detta är att man kunnat garan-
tera fabrikanterna att deras produkter finns i samtliga butiker och
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
253
ges en 100 %-ig uppföljning vid kampanjtillfallen. Som "belöning" har
man fått lägre inköpspriser. Samma möjlighet får ICA-handlama vid ge-
nomförandet av gemensamma kampanjer. Integrationen i en samverkans-
grupp som ICA är av lösare slag och därför kan inte det köpmannaägda
partihandelsföretaget ge fabrikanterna samma garantier när det gäller ordi-
narie försäljning, eftersom varje ICA-handlare bestämmer sitt sortiment
själv. Det är genom kraftfulla satsningar på gemensamma kampanjer som
ICA-handlama kan utnyttja sin samlade inköps- kraft maximalt och för-
handla fram extra låga, tillfälliga inköpspriser. Dessa prissänkningar går
via ICA-handlamas gemensamma kampanjer vidare till konsumenterna.
3. Tillfälliga kampanjer ålägger de berörda företagen bara begränsningar
som är nödvändiga för att uppnå målet i 1
Som vi framfört i föregående avsnitt om ICA-handlamas prisservice och
övergången till IPS, tror vi att det är möjligt att efter en övergångstid av-
veckla rekommenderade cirkapriser. Undantaget kan således begränsas att
avse tillfälliga, gemensamma priskampanjer.
4. Tillfälliga kampanjer ger inte "de berörda företagen möjlighet att sätta
konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga."
Det finns två skäl till detta: dels avser kampanjerna bara en mindre del av
den normala daglivarubutikens sortiment, dels gäller kampanjpriserna
definitionsmässigt bara under en begränsad tidsperiod.
ICA-handlama är övertygade om att det går att skriva stabila, enkla och
förutsägbara regler som beskriver undantagsberättigade kampanjer. Man
skulle exempelvis kunna definiera kampanjer som "för flera samverkande
enskilda butiker gemensamt utbud av varor och priser, som marknadsförs
i flygblad, annons, TV eller radio under en begränsad tidsperiod." Undan-
taget skulle då gälla bara de varor och priser som ingår i flygbladet, an-
nonsen etc och bara under den begränsade tid som anges i reklamen. Det
vore en stor fördel om man redan från den nya lagens ikraftträdande med-
gav ett generellt gruppundantag för tidsbegränsade kampanjer i linje med
ovanstående eller åtminstone i motivtexten skrev in klara uttalanden med
den innebörden.
Kooperativa institutet (Koopi): Det är bra att departementet tagit fasta på
Koopis och andras kritik när man i promemorians förslag har en bättre
balans mellan förbud och undantag. Det är centralt att i konkurrenslagstift-
ningen erkänna att samverkan och rationaliseringar oftast ger en effektivi-
tetsvinst som kommer konsumenten till godo under förutsättning att kon-
kurrensen på marknaden ändå består. I konsekvens härmed borde dock
promemorian konkretisera undantagen direkt med stöd av omfattande
svensk praxis och undantag i EG:s konkurrensrätt. En kommande lag bör
enligt Koopis förmenande öppet utgå från nuvarande läge i Sverige och i
EG i stället för att "bölja om från början". Detta kan lämpligen ske i
special motiveringen genom angivande av de undantag som inledningsvis
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
254
skall komma att gälla. Koopi anser det nödvändigt att i eller i samband
med kommande proposition formulera de undantag som bör gälla.
Det är i och för sig välbetänkt att betänkandets förslag till undantagsparag-
raf ersatts av en mer grundlig och komplett bedömning. Men det är högst
otillfredsställande för konsumentkooperationens del att behöva invänta ett
administrativt förfarande för att få ett erkännande om dess samverkans-
former är effektivitetsbefrämjande - en verksamhet som i sin grund bygger
på ökad konkurrens och som existerat länge och är väl känd av lagstifta-
ren.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Det är viktigt att den kooperativa verksamhetsformen bereds en ärlig plats
vid sidan av andra associationsformer. Detta är inte minst viktigt i nuvar-
ande ekonomiska läge när många friställs och snabbt behöver komma in i
nytt arbete vilket ofta kan bestå i nyföretagande i kooperativ form. Bl.a. är
det numera vanligt att kooperativ bedriver offentligt finansierad verksam-
het på entreprenad. Dessa nya kooperativ kan inte förbjuda samarbeta för
att effektivisera sin verksamhet och förbättra sitt konkurrensläge gentemot
större aktibolag eller offentlig verksamhet. Det är sålunda viktigt att kon-
kurrenslagstiftningen på något sätt erkänner den federativa samarbetsfor-
men utan att för den skull medge inslag av skadlig konkurrensbegränsning.
Det är utvecklingsmässigt hämmande för företagsamheten i allmänhet och
för kooperationen i synnerhet att självklar samverkan skall behöva god-
kännas ett administrativt förfarande.
Motorbranschens riksförbund (MRF): MRF anser att om en förbudslags-
tiftning skall införas är promemorieförslaget klart att föredra framför
konkurrenskommitténs tidigare framlagda förslag. Anledningen till detta är
den betydligt större grad av förutsebarhet som promemorieförslaget in-
nebär. Detta måste dock kompletteras med gruppundantag av minst samma
omfattning som EG:s. Vidare bör den nya lagen av rättssäkerhetsskäl
kompletteras med konkurrensmyndighetens råd och anvisningar beträffande
viktiga punkter.
Systemet med gruppundantag kompletterat med skriftliga anvisningar från
konkurrensmyndigheten är också viktigt för att i största möjliga utsträck-
ning minska de negativa effekterna av den ökade byråkrati som med all
sannolikhet blir följden av den föreslagna lagstiftninen.
Svenska franchise föreningen: Sammanfattning: Föreningen vill att grupp-
undantaget för franchising, EG:s Regulation 4087/88, på lämpligt sätt
införlivas med svensk lagstiftning i oförändrat skick.
Skäl: Franchising är en metod för marknadsföring av varor och tjänster
som är synnerligen väl lämpad för gränsöverskridande handel, både export
och import. För att den ska kunna utveckla sin fulla styrka krävs dock att
metoden inte möter legala hinder (utöver den givna hänsyn till gällande
255
rätt som all handel ska visa). Det är av detta skäl som EG beviljat det
nämnda gruppundantaget. EG har i präambeln till förordningen bl.a. ut-
talat att "Franchise agreements...normally improve the distribution of
goods and/or the provision of services... particularly in the case of small
and medium-sized undertakings... As a rule, franchise agreements also
allow consumers and other end users a fair share of the resulting benef-
it...the favourable effect of franchising on interbrand competition and the
fact that consumers are free to deal with any franchisee in the network
guarantees that a reasonble part of the resulting benefits will be passed on
to the consumers." (Detta är alltså EG:s officiella uppfattning, inte vår
tolkning av densamma.)
Svenska myndigheter torde inte ha andra erfarenheter än dem som EG
bygger dessa åsikter på. Det finns anledning att aktivt stödja franchising
om man är intresserad av (framför allt mellanmärkes-) konkurrens, och det
finns alla skäl att se till att svenska regler inte skiljer sig från vad som
gäller inom EG om man vill främja den konkurrens som kan erbjudas
genom import av system från andra länder (inte bara EG utan också till
exempel USA och Kanada). Samtidigt gynnas för övrigt indirekt också
export av svenska franchisesystem.
Visserligen kan det sägas att den som vill arbeta vidare med sitt franchise-
system har möjlighet att begära undantag. Detta framstår dock som en ovig
metod. Samma metod har som bekant alltid funnits inom EG men man har
där på goda grunder kommit fram till att det måste vara bättre med ett
gruppundantag. Visserligen har franchising (ännu) inte samma spridning i
Sverige som inom EG. Det handlar dock redan nu om 200-250 system som
skulle kunna komma ifråga för en undantagsprövning. Att tvinga alla dessa
att söka individuella undantag verkar vara ett onödigt krångligt sätt att
hålla dem i lång ovisshet (och därmed skada deras konkurrensförmåga).
Det föreslagna snabba ikraftträdandet understryker ytterligare vikten av att
gruppundantaget finns med från början.
Sveriges livsmedelshandlareförbund: En annan form av samverkan, som
tycks omfattas av det principiella förbudet i 4 §, är de gemensamma,
tillfälliga kampanjer som utgör en av hörnstenarna i t.ex. ICA:s och VI-
VO:s konkurrensmedel på marknaden. Det är genom sådan samverkan som
enskilt ägda, vanligtvis enbutiksföretag över huvud taget kan nå ut med
sina erbjudanden på ett slagkraftigt sätt i konkurrens med t.ex. konsument-
kooperationen eller andra mångfilialföretag.
Det är uppenbart att ett förbud mot sådan samverkan kommer att leda till
att färre aktörer skall upprätthålla konkurrensen, vilket endast kan leda till
sänkt konkurrenstryck.
Lagförslagets 6 § innehåller en regel som i princip får antas kunna hantera
denna fråga. Där anges ju att undantag från förbud kan meddelas för förfa-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
256
randen som befrämjar distributionen om värdet av detta kommer kunderna
till del.
Vi anser for vår del att tillfälliga gemensamma kampanjer av nu beskrivet
slag väl uppfyller dessa krav. Även i övrigt uppfylls de kriterier som anges
i 6 §. Detta får dock inte det uttryckliga stöd i motivuttalandena som är
påkallat. Det är desto allvarligare som konkurrenskommittén för sin del
närmast tycks ha gjort värderingen att dessa samarbetsformer skulle vara
till skada för konkurrensen.
Med hänsyn till frågans utomordentliga vikt, inte bara för berörda företag
utan för hela konkurrenssituationen inom en av våra viktigaste nationella
marknader, framstår det som nödvändigt att statsmakterna i samband med
lagstiftningen klart uttalar att enskilda köpmän i samverkan och i konkur-
rens med andra starka grupper (såsom fallet är på dagligvaruområdet)
tillåts ha gemensamma tillfälliga kampanjer.
4. Icke-ingnpande besked
Endast ett fätal remissinstanser har yttrat sig om förslaget. Flera anser att
beteckningen icke-ingripande besked skall ersättas av beteckningen negativ-
attest.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): NO anser att beteckningen icke-in-
gripandebesked skall ersättas av beteckningen negativattest. Negativattest
är en inarbetad benämning som språkligt väl beskriver innehållet i 14 §
förslaget. Icke-ingripandebesked är en språklig nyskapelse som inte bara är
otymplig utan dessutom felaktigt leder tanken mer till sådana informella
meddelanden från EG-kommissionen som går under benämningen "com-
fors letters" än till "negative clearance” som 14 § avhandlar. Vad det
handlar om är att ett visst förfarande bedöms inte vara omfattat av för-
budet.
NO vill härutöver påpeka svårigheterna med att utfärda s.k. "icke-ingri-
pandebesked". Det torde många gånger vara svårt att i förväg bedöma om
ett avtal som ännu ej tagits i bruk på marknaden får till resultat att konkur-
rensen hindras, inskränks eller snedvrids. Svårigheterna härvidlag, men
framförallt den långa tid det i flera fall visat sig ta för kommissionen att
utfärda "negative clearence", har hos EG-kommissionen framtvingat ett
behov av att meddela "comfort letters". NO föreställer sig att det också i
Sverige kommer att bli praktiskt nödvändigt att utfärda någon form av
motsvarighet till "comfort letters" för att därigenom kunna ge näringslivet
mer snabba besked om att konkurrensverket under de i ärendet för verket
kända omständigheterna bedömer att verket saknar grund för ingripande.
Statens pris- och konkurrensverk (SPK): SPK vill avslutningsvis ta upp en
terminologifråga. Lagförslaget innehåller bl.a. bestämmelser om det för-
farande som på engelska benämns "negative clearance". Det sedan länge
etablerade uttrycket på svenska för detta förfarande är "negativattest".
17 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
257
Samma benämning är för övrigt det officiella danska ordet i de EG-rättsak- Prop. 1992/93:56
ter där benämningen förekommer. I det pågående arbetet med en ny offici- Bilaga 8
ell översättning till svenska av de rättsakter som är relevanta för EES-
avtalet är en av grundprinciperna att ett enhetligt nordiskt språkbruk bör
eftersträvas. I departementspromemorian har emellertid det förfarande som
här avses betecknats med den språkliga nybildningen "icke-ingripandebes-
ked". SPK vill allvarligt avråda från användningen av detta ord. Lagtexten
bör i stället använda den redan etablerade terminologin.
Kammarrätten i Göteborg: Kammarrätten har tidigare förordat begreppet
förhandsbesked. Även termen "fribrev" synes vara att föredra framför den
i promemorian föreslagna termen.
Svenska handelskammarförbundet: En av de största nackdelarna med EG:s
system är de långa väntetiderna för undantagsärenden m.m., som skapar
betydande osäkerhet för företagen.
Mot denna bakgrund anser handelskammarförbundet att det bl.a. bör före-
skrivas en viss längsta handläggningstid, förslagsvis sex månader från
anmälnings- eller ansökningstidpunkten. Har beslut inte meddelats inom
denna tid skall ansökan eller anmälan anses ha bifallits. Vidare bör undan-
tag kunna medges tills vidare.
Sveriges marknadsförbund: Snabba och korrekta icke-ingripandebesked
måste kunna ges av Konkurrensverket.
Effektiv marknadsföring kräver ett samordnat förfarande. En ensam hand-
lare är inte stark utan samverkar i allmänhet med andra. T.ex. är priset ett
av de viktigaste produktattributen och är alltså naturligt att kommunicera
via annonser i dagspress. I storstäder kräver detta samordning.
Samordning får också ske när det gynnar konsumenterna, då ges s.k. icke-
ingripandebesked alternativt gruppundantag. Många företag, organisationer
och kedjor måste dock förändra sin struktur eller sin verksamhet.
Snabba och korrekta besked där av betydelse för dem. Vad som är tillåtet
och inte samt gärna idéer till förändringar bör kunna tillhandahållas före-
tagen på ett snabbt och säkert sätt.
Det är självfallet hämmande för företagen om de skulle hamna i en sits där
ingen kan ge ett klart besked om vad som är lagligt och inte, motsvarande
den som funnits inom delar av skatteområdet. Hämmas handelns effektivi-
tet missgynnas automatiskt konsumenten.
5. Sanktioner mot överträdelser av förbuden
Flera remissinstanser som yttrat sig om förslaget är negativa och anser att
en konkurrensskadeavgift enligt förslaget kan bli orimligt stor. Det är
framförallt Sveriges industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel,
258
Sveriges köpmannaförbund och ICA förbundet. Sveriges livsmedelshand-
lareförbund och Dagab AB anser att avgiften bör kunna mildras när det
gäller företag som har en låg vinst i förhållande till omsättningen.
Näringsfrihetsombudsmannen anser att strikt ansvar skall gälla for utdöm-
ande av konkurrensskadeavgift.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO-): Det är väsentligt att företag som
bryter mot konkurrensreglerna kan dömas till kännbara påföljder. Benäg-
enheten att följa konkurrensreglerna påverkas naturligtvis positivt av detta.
Möjligheten att vid överträdelse av konkurrensreglerna ådöma ett företag
en kraftig ekonomisk sanktion, som förslagets konkurrensskadeavgift
innebär, torde verksamt bidra till att företagen väljer att inrätta sitt ageran-
de efter vad konkurrensreglerna tillåter.
Enligt 21 § förslaget krävs för utdömande av konkurrensskadeavgift att ett
företag eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet har antingen överträtt förbuden i 4 eller 13 § eller åsidosatt ett
villkor eller åläggande som beslutats med stöd av 8 § andra stycket.
Konkurrenskommittén föreslog att företag skulle ha ett strikt ansvar för
överträdelser av de då föreslagna förbuden. NO anser att ett strikt ansvar
för överträdelser av nu föreslagna förbud torde vara den mest lämpliga
ordningen. Erfarenheterna från EG-rätten tyder på att antalet mål rörande
utdömande av konkurrensskadeavgift kommer att bli begränsat. Det kan
också antas att dessa mål kommer att röra mera allvarliga överträdelser av
konkurrensreglerna. Det kan dessutom ifrågasättas om inte förslaget i
praktiken innebär ett strikt ansvar för företaget. I förslagets förbudsbe-
stämmelser ges sådana anvisningar om vad som är ett oriktigt beteende att
NO för sin del har svårt att se att ett handlande i strid med de föreslagna
förbuden eller med ett av konkurrensverket meddelat åläggande skulle
kunna förekomma utan uppsåt eller oaktsamhet i förhållande till de objekti-
va rekvisiten i 4 och 13 §§ hos någon som handlar på företagets vägnar.
I departementspromemorian anges att det ankommer på Konkurrensverket
att i ett avgiftsmål precisera yrkandet till att avse ett bestämt belopp och
att ange vilka omständigheter som åberopas till stöd för detta. Det anges
vidare att det inte torde finnas något hinder mot att konkurrensverket höjer
ett yrkat belopp om nya omständigheter av vikt kommer fram under pro-
cessen samt att konkurensskadeavgift inte får bestämmas till högre belopp
än vad som yrkats av konkurrensverket.
Med hänvisning till vad NO tidigare anfört om att rättegångsbalkens regler
om rättegången i brottmål bör tillämpas i mål om konkurrensskadeavgift
anser NO att det inte bör ankomma på konkurrensverket att yrka något
bestämt belopp. Givetvis kan det många gånger vara lämpligt att konkur-
rensverket anger sin åsikt angående vilket belopp konkurrensskadeavgiften
skall uppgå till innan saken överlämnas till domstolens prövning. Liksom
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
259
i brottmål skall inte domstolen vara bunden av konkurrensverkets förslag.
Skulle domstolen vara bunden av verkets förslag skulle man där drivas till
att regelmässigt föreslå en så hög avgift som möjligt.
NO delar uppfattningen i promemorian att vissa faktorer bör kunna beaktas
i mildrande riktning vid bestämmandet av konkurrensskadeavgiften. För
detta finns också processekonomiska och samhällsekonomiska skäl. Vissa
av de faktorer som uppräknas i promemorian är dock enligt NO:s mening
tveksamma. Det kan således ifrågasättas om ett företags ekonomi skall
tillåtas påverka konkurrensskadeavgiftens storlek. Det kan också ifrågasät-
tas huruvida det faktum att skadestånd utdömts för överträdelsen skall
påverka bedömning. I de flesta fall torde frågan om konkurrensskadeavgift
avgöras före frågan om skadestånd. Något skäl varför företag där ordning-
en mellan processerna varit annorlunda skall "tjäna" på detta genom att
konkurrensskadeavgiften nedsätts till följd av tidigare ådömt skadestånd är
svårt att finna. Frågan om skadestånd och frågan om konkurrensskadeav-
gift avgörs av skilda domstolar och i skild ordning. Enligt NO:s uppfatt-
ning bör därför frågan om konkurrensskadeavgiftens storlek avgöras utan
hänsyn till huruvida skadestånd utdömts eller kan förväntas utdömas för
samma konkurrensbegränsande beteende.
22 § förslaget lyder: Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem
tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller tio procent av företagets
årsomsättning enligt det bokslut som senast har fastställts vid tidpunkten då
talan väcks, vilketdera som är högst.
Ordalydelsen överensstämmer inte helt med ordalydelsen i 15 art 2 p
förordning 17/62. Till följd härav kan vissa missförstånd uppstå. Så kan
bestämmelsen t.ex. uppfattas så att det högsta belopp som kan utdömas är
fem miljoner kronor. Det framgår inte heller klart att man vad gäller
avgift bestämt efter procent av företagets årsomsättning kan hamna på
vilket belopp som helst upp till tio procent. För att undvika missförstånd
föreslår NO att 22 § förslaget ges följande lydelse som enligt NO:s mening
bättre överensstämmer med motsvarande regel inom EG-rätten: "Konkur-
rensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem
miljoner kronor eller till ett högre belopp dock ej överstigande tio procent
av företagets årsomsättning enligt det bokslut som senast har fastställts vid
tidpunkten då talan väcks".
Statens pris- och konkurrensverk (SPK): SPK tillstyrker förslaget om
sanktionssystem och vill samtidigt understryka vikten av att förbudsregler-
na och sanktionerna ses som en helhet. Det är därvid av särskild betydelse
att konkurrensmyndigheten ges möjlighet att ingripa med vitesföreläggan-
de. Att exempelvis införa de materiella bestämmelserna i enlighet med
förslaget men avstå från att införa effektiva sanktioner skulle enligt SPK:s
uppfattning vara en i det närmaste meningslös åtgärd som skulle ge helt fel
signaler till företagen vad beträffar angelägenheten av att åstadkomma
effektivare konkurrensförhållanden på den svenska marknaden.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
260
Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker följaktligen förslaget att kon-
kurrensskadeavgift skall kunna dömas ut endast om överträdelse av förbud
eller åsidosättande av villkor eller åläggande skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet.
Kammarrätten i Göteborg: Enligt förslaget kan ett företag som bryter mot
ett förbud dels drabbas av konkurrensskadeavgift och dels vid vite åläggas
att upphöra med det förbjudna förfarandet. Frågan om avgift kan dömas ut
samtidigt med vite diskuteras inte i promemorian. Det kan ifrågasättas om
detta bör vara möjligt utom i det fall då avgiften avser tid före vitesföre-
läggandet.
Grossistförbundet Svensk Handel: Förslaget till sanktionssystem utgör en
skärpning i förhållandet till nuvarande sanktioner. Förbundet noterar att
uppsåt eller oaktsamhet krävs för att sanktionsavgift skall utgå, vilket är en
förbättring i förhållande till konkurrenskommitténs förslag. Förbundet
anser dock att såväl avgiftens storlek som "skadeståndssanktionens" ut-
formning kan ifrågasättas. Att avgiften skall kunna sättas så högt som till
10 procent av årsomsättningen förefaller inte rimligt och förslaget saknar
förebild i svensk rätt. Förbundet hänvisar i denna del också till yttrande
över konkurrenskommitténs förslag. Förbundet anser också att regeln i 27
§ promemorieförslaget, som inte har någon motsvarighet inom EG, kräver
en mer ingående utredning. Det bör övervägas om reglema om skadestånd,
liksom i andra länder, bör utgöra en del av den civilrättsliga lagstiftningen.
Sveriges köpmannaförbund: De föreslagna påföljderna för brott mot kon-
kurrenslagen i form av konkurrensskadeavgift och möjligheter till skades-
tånd är alltför stränga för den typ av överträdelser som kan förekomma i
konkurrensärenden. Påföljderna är så stränga att de t.o.m. kan tvinga
företag i konkurs vid brott mot konkurrensreglerna.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Det är också principiellt fel att för handelsföretagen bestämma konkurrens-
skadeavgiftens storlek med hänsyn till årsomsättningen, eftersom dessa
företag i allmänhet har högre omsättning i förhållande till vinsten än andra
företag.
De föreslagna reglema uppfyller vidare inte kravet på rättssäkerhet, efter-
som företagen inte entydigt i förväg kan bedöma om de riskerar att över-
träda ett förbud eller ej. Bl.a. ligger det stora svårigheter i att kunna be-
stämma den relevanta marknaden för ett eller flera företag eller produkter.
Detta blir särskilt allvarligt för de stränga straff som förslaget innebär.
Dessutom är gruppundantagen inte "heltäckande", utan risk finns för att ett
enskilt förhållande av konkurrensverket kan bedömas ligga utanför grup-
pundantaget.
Det är mot denna bakgrund viktigt att företagen alltid har möjlighet att
överklaga marknadsdomstolens beslut, även avseende ärenden som rör
261
konkurrensskadeavgift, till högsta domstolen utan att först vara tvungna att Prop. 1992/93:56
begära prövningstillstånd. Bilaga 8
Sveriges industriförbund:
Domstolsbeslut om tvingande sanktioner
Enligt Industriförbundets uppfattning bör uppgiften att besluta om tvingan-
de sanktioner enbart ankomma på domstol. Promemorian innebär att kon-
kurrensmyndigheten får befogenhet att utreda, "åklaga" och själv besluta
om tvingande förbud eller ålägganden vid vite för att sätta stopp för ett
förfarande som bedöms strida mot förbudet mot konkurrensbegränsande
avtal eller förbudet mot missbruk av dominerande ställning. I förhållande
till den gällande ordningen ges konkurrensmyndigheten väsentligt utvid-
gade befogenheter. I dag avslutas de flesta fall med en "frivillig" förhand-
lingslösning hos NO. NO kan också besluta om vitesförbud eller åläggan-
den i fall som ej är av större vikt - 11 § konkurrenslagen - under den
uttryckliga förutsättningen att förbudet godkänns av den det riktas mot.
Konkurrensmyndigheten bör kunna meddela icke-ingripande besked och
individuella undantag resp, vägra meddela undantag och förklara att ett
agerande innebär ett missbruk av dominerande ställning. Sistnämnda två
fall är ett slags “fastställelsetalan" att ett visst förfarande enligt myndig-
hetens mening strider mot förbuden. En motsvarighet till ålägganden med
motpartens goda minne - liknande 11 § KL - kan finnas kvar men resten
av sanktionssystemet bör överlåtas åt domstol.
Genomförs förslaget rubbas allvarligt balansen mellan å ena sidan före-
trädaren för det allmänna och å den andra motparten/näringsidkaren. Med
gällande lag har det funnits en möjlighet att på NO-stadiet få en allsidig
analys av en ifrågasatt konkurrensbegränsning där båda sidor fått utrymme
att komma till tals. Har NO inte vunnit gehör för sin linje har han kunnat
gå vidare till marknadsdomstolen. Förslaget kan inte försvaras med att
vitesåläggandet alltid kan överklagas. Möjligheten till överklagande kan av
tids- eller kostnadsskäl ofta inte utnyttjas. Därmed kommer många gånger
inte en prövning i högre instans till stånd, dvs. konkurensverket får i
realiteten sista ordet.
Sanktionsavgifter
Några skäl för den kraftiga skärpningen av sanktionerna återfinns inte i
promemorian. Industriförbundet har i sitt remissyttrande över Konkurrens-
kommitténs förslag inte ställt sig principiellt avvisande till att sanktions-
avgifter införs på konkurrensrättens område. Som positivt jämfört med
kommitténs betänkande noterar förbundet, att förslaget kräver uppsåt eller
oaktsamhet för att sanktionsavgift skall kunna påföras.
Däremot är Industriförbundet bestämt emot att avgiften skall kunna sättas
till ett så högt belopp som motsvarande tio procent av ett företags årsom-
sättning. Förslaget saknar motstycke i svensk rätt. Även inom EG är de
extraordinära påföljdsnivåema och den betydande skönsmässigheten vid
262
fastställande av bötesnivåema i högsta grad ifrågasatta. Det är inte motive- Prop. 1992/93:56
rat att konkurrensrättsliga överträdelser beivras på en nivå helt skild från Bilaga 8
andra områden. En rimligare utgångspunkt vore att konkurrensskadeav-
gifter kunde utdömas i samma intervaller som företagsbot i 36 § kap.
brottsbalken. För detta talar också att varken konkurrenskommittén eller
promemorian påvisat, att det skulle finnas några behov att skärpa sanktio-
nerna.
Daeab AB: Det råder en orimlig balans för handelsföretagens del mellan
de tänkta konkurrensskadeavgiftema och det förädlingsvärde som handels-
ledet åstadkommer. Handelns företag har stora omsättningar men små
marginaler. Det vore därför rimligare att relatera konkurrensskadeavgiften
till förädlingsvärdet snarare än till omsättningen som här blir ett trubbigt
mått.
Med tanke på de stora belopp som kommer att utdömas antingen som vite
och/eller konkunrensskadeavgifter måste någon form av förhandsbeskeds-
institution inrättas. Om dessutom besked från konkurrensverket tar lång
tid, måste den enskilde näringsidkaren presumera att hans föreslagna eller
tänkta åtgärder är genomförbara och således inte möjliga att förbjuda efter
en viss tidsutdräkt.
ICA förbundet: Promemorians förslag att konkurrensskadeavgiften ska
"fastställas till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor eller
tio procent av företagets årsomsättning.....vilketdera som är högst" är en
betydande skärpning gentemot konkurrenskommitténs skrivning. Där talad-
es om att bara när det är "påkallat av omständigheterna..." skulle avgiften
kunna sättas högre än fem miljoner, dock max 10 procent av årsomsätt-
ningen.
Denna skärpning ger oss anledning att ånyo understryka vår åsikt att sank-
tionerna är orimligt stora, särskilt med hänsyn till lagförslagets kvarstå-
ende oklarheter och dåliga förutsägbarhet. Vidare att en omsättningsrelate-
rad sanktion är speciellt olämplig för handelsföretag, som har en mycket
hög omsättning i förhållande till vinsten.
Dessutom anser vi att lagtext och/eller motiveringarna behöver förtydligas
vad avser sanktioner. Vilka sanktioner drabbar ett företag, som fällts för
missbruk av dominerande ställning? Ett vitesbelagt åläggande och en kon-
kurrensskadeavgift? Eller utgår konkurrensskadeavgiften först när man inte
rättat sig efter åläggandet?
Motorbranschens riksförbund (MRF): MRF anser slutligen att en konkur-
rensskadeavgift på maximalt tio procent av omsättningen är alldeles för
hög med hänsyn till att många branscher arbetar med låga handelsmargina-
ler. Om dessutom en rätt till skadestånd införs kan den sammanlagda
263
summan av denna och konkurensskadeavgiften bli totalt orimlig. Förslaget
måste därför omarbetas i denna del.
Sveriges livsmedelshandlareförbund: Konkurrensskadeavgifter på inemot
10 % av ett företags årsomsättning är helt oacceptabla för en bransch där
nettovinsten ligger kring någon procent av omsättningen. Slutsatsen måste
vara att minska sanktionerna avsevärt i sådana fall som nu behandlats.
6. Skadestånd
Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig om förslaget.
Sveriges industriförbund framhåller att förslaget saknar motsvarighet inom
EG-rätten och anser att skadeståndsregeln bör avgränsas till specifika
situationer eller till ersättning enbart till utomstående skadelidanden. Gros-
sistförbundet Svensk Handel och Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter
om inte reglema om skadestånd bör utgöra del av den civilrättsliga lagstift-
ningen.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): Enligt departementspromemorian skall
företag som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i 4 § eller
13 § förslaget ersätta den skada som därigenom uppkommer för annat
företag eller avtalspart.
För att den föreslagna bestämmelsen om konkurrensskadeavgift skall vara
tillämplig krävs att företaget eller någon som handlar på företagets vägnar
uppsåtligt eller oaktsamt överträtt förbudet i 4 eller 13 § alternativt åläg-
gande enligt 8 § 2 st. Vad gäller skadestånd har det subjektiva rekvisitet
skärpts genom att företaget måste uppsåtligt eller oaktsamt ha orsakat
skada.
Ett företag kan givetvis varken handla uppsåtligt eller av oaktsamhet.
Såvitt NO förstår innebär detta att det i den här aktuella bestämmelsen
krävs uppsåt eller oaktsamhet hos den enskilde företagaren själv eller, om
det är fråga om en juridisk person, hos person som intar en ledande ställ-
ning i denna. NO kan inte se något bärande skäl för denna - i promemori-
an inte kommenterade - skillnad mot vad som föreslås vad gäller konkur-
rensskadeavgift.
I konkurrenskommitténs förslag framhölls (del 2 sid 286) att ett av de
viktigaste motiven till att införa ett skadeståndsinstitut är att enskilda nä-
ringsidkare skall få ekonomiska incitament att själva söka ingripa mot
konkurrensbegränsande beteenden. Såsom NO framförde i sitt yttrande
över konkurrenskommitténs betänkande torde denna eftersträvade effekt av
skadestånd minska eller helt utebli utan särskilda bevisregler.
Såsom påpekats ovan har NO svårt att se att ett handlande i strid med de
aktuella förbuden skulle kunna förekomma utan uppsåt om inte hos före-
taget så i vart fall hos någon som handlar på företagets vägnar. Om för-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
264
slaget genomförs kan möjligheterna till skadestånd komma att reduceras
betydligt genom svårigheterna att bestämma hos vem och på vilken nivå i
företaget som det subjektiva rekvisitet skall tillämpas. Enligt NO:s mening
bör därför övervägas att införa ett strikt skadeståndsansvar för skada som
uppkommit genom överträdelser av förbuden i 4 § och 13 § förslaget. NO
föreslår därför att 27 § förslaget ges följande lydelse: "Om ett företag
överträder förbuden i 4 eller 13 §, skall företaget ersätta den skada som
därigenom uppkommer för annat företag eller avtalspart".
En annan metod att stärka de enskilda företagens incitament är, såsom NO
framförde i sitt yttrande över konkurrenskommitténs förslag (s 92), att
införa dubbla eller tredubbla skadestånd efter amerikanskt mönster.
Svenska handelskammarförbundet: I den föreslagna lagstiftningen breddas
området för skadestånd väsentligt. Handelskammarförbundet vill i detta
sammanhang understryka vad konkurrenskommittén anfört beträffande
försiktighet när frågan är om skadestånd på detta område.
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden: Förslaget till ny
konkurrenslag innehåller regler om skadestånd. Fakuitetsnämnden vill klart
tillstyrka att dessa regler införs. De utgör en viktig förutsättning för att
företagen skall vara intresserade av att själva föra mål enligt lagen och
medverkar därigenom till att göra konkurrenslagen självgående. Nämnden
vill dock peka på en viss inkonsekvens som förslaget för med sig.
I (Ds 1992:4) Offentlig upphandling och EES - ett lagförslag, har före-
slagits att skadestånd för oriktig upphandling endast skall omfatta det
negativa kontraktsintresset. I förslaget till ny konkurrenslag finns ingen
sådan begränsning. Om och när det andra rättsmedelsdirektivet, 92/13/E-
EC (avseende offentlig upphandling), blir gällande även i Sverige genom
EES, kommer flera privaträttsliga bolag att vara bundna av upphandlings-
reglema och de däri givna skadeståndsreglerna. En situation kan då uppstå
när ett upphandlande företag som bryter mot upphandlingsreglema, även
kan anses ha brutit mot konkurrensreglerna. Effekten kan då bli att samma
förfarande grundar full skadeståndsskyldighet enligt konkurenslagen, men
endast en begränsad skadeståndsskyldighet under lagen om offentlig upp-
handling, en föga tilltalande lösning. Det är fakultetsnämndens uppfattning
att den i förslaget till ny konkurrenslag valda lösningen är den lämpligaste.
Grossistförbundet Svensk Handel: Det bör övervägas om reglema om
skadestånd, liksom i andra länder, bör utgöra del av den civilrättsliga
lagstiftningen.
Sveriges köpmannaförbund: Reglema om skadestånd bör liksom i andra
länder utgöra en del av den civilrättsliga lagstiftningen och inte ingå i
konkurrenslagen. Det föreslås ju också i lagförslaget att frågor om skades-
tånd skall tas upp i allmän domstol.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
265
Sveriges industriförbund: Förslaget betyder en stark breddning av det
område där skadestånd kan aktualiseras. Förslaget saknar en motsvarighet
i EG-rätten och kräver enligt industriförbundet en ordentlig utredning.
Varken konkurrens-kommitténs betänkande eller promemorian har beaktat
denna fråga tillräckligt, varför en analys bör ske med inriktning på att
avgränsa skadeståndsregeln t.ex. till specifika situationer eller till ersätt-
ning bara till utomstående skadelidanden och inte också omfatta krav av-
talsparter emellan.
7. Tillämpande organ och instansordningen m.m.
En majoritet av remissinstanserna godtar förslaget eller lämnar det utan
erinran.
Domstolsverket anser att frågorna om domstolsinstanser bör övervägas
ytterligare med inriktning på att åstadkomma ett mer enhetligt system. Det
finns enligt verket även anledning att avvakta de överväganden som för
närvarande sker inom justitiedepartementet rörande domstolarnas framtida
organisation.
Stockholms Universitet - juridiska fakuitetsnämnden anser att en uppsplittr-
ad instansordning av det slag som föreslås i promemorian inte är lämplig.
Fakulteten föreslår att Stockholms tingsrätt skall vara första instans i alla
mål enligt konkurrenslagen, att en till Svea hovrätt knuten Marknadsdoms-
tol skall vara överinstans och - eventuellt - att Högsta domstolen skall vara
sista instans.
Domstolsverket: För handläggningen av de rättsliga frågor som kan uppstå
vid tillämpning av den nya konkurrenslagen anges olika lösningar.
Utan att kunna ta ställning till hur en slutlig lösning skall se ut anser DV
att dessa frågor bör övervägas ytterligare med inriktning på att åstadkom-
ma ett enhetligare system för prövningen. Det finns även anledning att
avvakta de överväganden som för närvarande sker inom justitie-
departementet rörande domstolarnas framtida organisation m.m.
Delar av den nu föreslagna utformningen i fråga om domstolsprövningen
är inte av sådan beskaffenhet att den bör läggas till grund för lagstiftning.
Det framstår t.ex. som olämpligt att: 21 och 25 §§ ange "tingsrätten" som
behörig domstol för att i 47 § förklara att därmed avses Stockholms tings-
rätt.
Erfarenheterna från EG-domstolen och dess första instans visar att konkur-
rensmålen ofta blir synnerligen omfattande. Akter på mer än 10 000 sidor
uppges inte vara ovanliga. Även om de mål som gäller enbart svenska
förhållanden kanske inte når en sådan omfattning kan de ändå väntas ställa
krav på stora resurser. Detta klarar inte domstolarna utan förstärkning.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): NO tillstyrker den i departementspro-
memorian föreslagna instansordningen. Den föreslagna ordningen ligger
266
väl i linje med vad NO anförde i sitt yttrande över konkurrenskommitténs
betänkande (s 81 ff). Marknadsdomstolens centrala ställning som rättsska-
pande instans på konkurrensområdet bevaras genom förslaget, något som
NO ser som en fördel. Även en annan viktig aspekt, snabbheten i förfaran-
det, torde väl kunna tillvaratas i den föreslagna instansordningen.
Enligt departementspromemorian är avsikten att rättegångsreglerna gällan-
de indispositiva tvistemål skall användas i mål om utdömande av konkur-
rensskadeavgift såväl i tingsrätt som i marknadsdomstolen.
Rättegångsbalkens regler om tvistemål är enligt NO:s mening inte anpassa-
de till mål av denna karaktär. Konkurrensskadeavgiftens nivå bestäms
utifrån en prövning av hur allvarlig en överträdelse av konkurrensreglerna
varit, dvs. i vilken omfattning ett beteende medfört skadliga effekter på
konkurrensen. Det är inte för denna typ av mål som rättegångsbalkens
regler om tvistemål är utarbetade. Prövningen liknar i stället den som sker
i brottmål. Denna typ av prövning bör inte utföras av konkurrensverket
redan före en huvudförhandling och på basis av skriftligt material. Pröv-
ningen bör istället ske efter huvudförhandling och grundas på vad som
förekommit vid denna. Den slutliga prövningen bör också fullt ut ankom-
ma på domstolen. Mot denna bakgrund anser NO att rättegångsbalkens
regler om rättegången i brottmål bör tillämpas i mål om konkurrensskade-
avgift.
Tilläggas kan: att mål om utdömande av vite, som kan uppkomma efter
överträdelser av ålägganden enligt 16 § förslaget, tillämpas rättegångs-
balkens regler om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är
föreskrivet.
Det kan anses lämpligt att likartad rättegångsordning gäller även i mål om
konkurrensskadeavgift.
Statens pris- och konkurrensverk (SPK'): Den modell rörande tillämpande
organ och instansordning som redovisas i promemorian torde enligt SPKs
mening vara ändamålsenlig. Verket ser ett betydande värde i att samla
sistainstansprövningen till Marknadsdomstolen, eftersom detta bör under-
lätta en sammanhängande praxisbildning på det konkurrensrättsliga om-
rådet. De processuella bestämmelserna avseende förvärvsprövningen redo-
visas inte i departementspromemorian. SPK vill härvid erinra om vad
verket anfört i sitt tidigare yttrande, nämligen att överprövningen av för-
värvsärenden av flera skäl bör ske i domstol.
Svea hovrätt: Hovrätten bedömer det nu framlagda förslaget som fullt
tillfredsställande.
Stockholms tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker vidare förslaget att tingsrätten
skall vara exklusivt forum i första instans i mål om påförande av konkur-
rensskadeavgift. I promemorian har bl.a. hänvisats till att valet av Stock-
holms tingsrätt skett med patentmålen som förebild. Tingsrätten vill dock
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
267
påpeka den skillnad som kommer att finnas att i målen om konkurrensska-
deavgift särskilda sakkunniga inte kommer att ingå i rätten. Såvitt nu kan
bedömas kommer inte heller sådana att behövas.
Uppenbarligen gör sig behovet av att i någon tingsrätt samla en betydande
kompetens på konkurrensrättens område starkt gällande. I mål om påföran-
de av konkurrensskadeavgift kommer, kan man anta, det att krävas kunsk-
aper om EG-rätten på området och om företagsekonomiska sammanhang.
Dessa omständigheter i förening med att konkurrensverket kommer att
ligga i Stockholm och att antalet mål räknat per år inte torde komma att bli
särskilt stort talar för att målen samlas till Stockholms tingsrätt. Samma
skäl torde dock kunna anföras för en koncentration av mål om skadestånd
på grund av överträdelse av något av förbuden i 4 eller 13 § eller om
utdömande av vite som förelagts med stöd av konkurrenslagen. Tingsrätten
vill påpeka att det i mål om utdömande av vite kan bli fråga om att be-
döma huruvida ett visst förfarande, som i något eller några avseenden
avviker från det förfarande som förbjudits, ändå innebär ett överträdande
av det vitessanktionerade förbudet. Det kan därvid bli fråga om gräns-
dragningar mot förfaranden som enligt praxis inom EG-området är till-
låtna. Också vid en bedömning av det utsatta vitets skälighet synes frågan
om praxis inom EG kunna bli aktuell. Till det nu anförda kommer värdet
av att frågor om konkurrensskadeavgift och skadestånd på grund av den
åtgärd för vilken avgift yrkas kan handläggas gemensamt i första instans.
Tingsrätten vill med det ovan anförda peka på frågan om även målen om
skadestånd och utdömande av vite bör koncentreras till tingsrätten i första
och därmed till Svea hovrätt i andra instans. Tingsrätten vill dock inte gå
så långt som till ett förordande härav. En möjlig lösning när det gäller
skadeståndsmålen är att genom en särskild regel ge den näringsidkare som
så önskar rätt att oavsett forumreglema i övrigt föra talan om skadestånd
vid Stockholms tingsrätt om här samtidigt förs en talan om konkurrensska-
deavgift.
Kammarrätten i Göteborg: I avvaktan på att frågan om domstolsväsendets
organisation får sin lösning godtar kammarrätten de föreslagna reglema om
tillämpande organ, instansordning m.m.
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden:
Bakom konkurrenskommitténs förslag i fråga om talerätt och instansord-
ning låg två bärande tankegångar, nämligen
- att lagen så långt möjligt skulle vara självgående genom att ge företagen
rätt och incitament att själva föra sin talan i domstol om överträdelser och
- att instansordningen skulle vara densamma oavsett vilken sanktion som
yrkats, något som möjliggör en samlad prövning.
I båda dessa hänseenden innebär promemorians lagförslag annorlunda
lösningar, något som enligt nämndens mening medför försämringar både
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
268
av företagens rättsställning och förutsättningarna för en effektiv tillämp-
ning av lagen i domstolarna.
Regeln att företag endast får föra talan om vitesålägganden i det fall kon-
kurrensverket beslutat att inte ingripa medför att vitessanktionen normalt
inte står till förfogande när företag för talan. I de fall talan om avtalsvill-
kors ogiltighet inte är aktuell, t.ex. i fall som rör missbruk av domineran-
de ställning, torde for företagen endast återstå skadeståndstalan, något som
ensamt ofta inte torde anses tillräckligt. Den faktiska situationen torde
mycket ofta vara den att ett företag önskar kombinera en talan om viteså-
läggande och om skadestånd. Situationen blir inte bättre av att företaget
ifråga får räkna med att skadeståndstalan vilandeförklaras i avbidan på att
talan om vitesåläggande blir prövad i ett helt annat förfarande.
Dessutom är regeln i den föreslagna 14 § andra stycket oklar. En praktiskt
vanlig situation kan vara att konkurrensverket visserligen överväger vissa
åtgärder mot ett företag men inte, eller i vart fall endast delvis, i det hän-
seende i vilket ett visst annat företag påkallar ett vitesåläggande. Nämnden
utgår från att konkurrensverkets företrädesrätt endast avses gälla vid en
huvudsaklig identitet mellan verkets åtgärder och vad det sistnämnda före-
taget påkallar.
Nämnden förordar emellertid att denna motsvarighet till nuvarande konkur-
renslags s.k. subsidiära talerätt utgår. Företagen bör själva kunna föra
talan även om vitesålägganden och förena en sådan talan med en ogiltig-
hetstalan eller skadeståndstalan. Konkurrensverkets intressen bör anses
tillräckligt tillgodosedda med föreskrifter om att domstolen skall underrätta
verket om sådana stämningsansökningar i förening med att konkurrensver-
ket ges interventionsrätt.
Instansordningen har nära samband med det nu sagda. En uppsplittrad
instansordning av det slag som föreslås i promemorian ter sig ej lämplig.
Konkurrenskommittén sökte lösa problemet genom att ge marknadsdoms-
tolen generell behörighet. Vill man ej gå denna väg synes det lämpligast
att låta alla mål enligt konkurrenslagen börja i Stockholms tingsrätt, event-
uellt förstärkt med särskilt sakkunniga ledamöter - en ordning för vilken
andra rättsområden erbjuder goda förebilder. Ett tvåinstanssystem tillämpas
ju för övrigt inom EG i konkurrensmål. Överinstans skulle då lämpligen
vara en till sammansättningen reformerad marknadsdomstol. Denna skulle
med fördel kunna knytas till Svea hovrätt och kan ges formen av en speci-
alavdelning, gärna med bibehållet namn, inom hovrättens ram. Härigenom
kan en enhetlig processordning åstadkommas. Att det skulle finnas möjlig-
het till en, sannolikt sparsamt förekommande, sistainstansprövning i HD
efter prövningstillstånd framstår inte som någon nackdel. I och för sig är
det dock möjligt att låta marknadsdomstolen, liksom arbetsdomstolen vara
slutinstans.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
269
Resonemanget förutsätter att det korporativa inslaget i marknadsdomstolens
sammansättning avskaffas, såsom konkurrenskommittén föreslagit. Detta
bör genomföras under alla förhållanden. Den korporativa sammansättning-
en hänger från böljan nära samman med marknadsdomstolens, tidigare
näringsfrihetsrådets, förhandlande uppgifter, och passar ej ett rent rättsligt
förfarande byggt på förbudsprincipen och kraftigt verkande sanktioner.
Dagab AB: Beträffande frågan om tillämpande organ och instansordning
vill Dagab endast anföra att det bör finnas möjligheter att överklaga mark-
nadsdomstolens domar. Konkurrensverket får också rätt att vid vite ålägga
företag att upphöra med överträdelser av förbuden. Konkurrensverkets
beslut kan sedan överklagas hos marknadsdomstolen. Denna ställning ger
konkurrensverket utomordentligt stor makt. Det finns också anledning att
förmoda att tidsutdräkten vid ärendenas handläggning kan bli betydande.
Det är därför angeläget att dels se till att processen i konkurrensverket blir
snabb, dels att en bortre gräns för väntan på förhandsbesked införs, så att
inte näringsverksamhet blir helt lamslagen därför att konkurrensverket har
fått en omänsklig arbetsbörda. En annan väg skulle kunna vara att kon-
kurrensverket i vissa typer av fall inte fick fatta beslut utan istället förde
talan inför marknadsdomstolen, dvs. snarlikt nuvarande förfaringssätt.
Kooperativa Institutet (Koopi1): Slutligen bifaller Koopi det tvåinstansförfa-
rande som föreslås i promemorian och att Marknadsdomstolen behåller sin
prejudicerande funktion inom konkurrensrätten samt att skadeståndsfrågor
avgörs av allmän domstol. Dock tycks fördelningen av handläggningen av
vitesmålen och konkurrensavgiftsmålen bli något märklig. I sak bor det väl
rimligen röra sig om samma konkurrensbegränsning som skall prövas och
därför bör också avgiftsfrågan och vitesfrågan avgöras av samma instan-
ser.
8. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Åtskilliga remissinstanser anser att tidpunkten for lagens ikraftträdande bör
senareläggas. Det är bl.a. Sveriges industriförbund, Grossistförbundet
Svensk Handel, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges livsmedelshadlarefor-
bund, Dagab AB, Företagarnas riksorganisation, Svenska handelskammar-
förbundet och Lantbrukarnas riksförbund. De flesta av dessa anser att
lagen bör träda i kraft den 1 januari 1994. De skäl som anförs för ett
senare ikraftträdande är huvudsakligen att företagen för att anpassa sig till
de nya reglema behöver längre tid från tidpunkten for ett riksdagsbeslut
och från det att gruppundantag utfärdas, samt att ärendeanhopningen hos
konkurrensverket annars kommer att bli alltför omfattande i ett inlednings-
skede.
Åtskilliga remissinstanser anser vidare att det för anpassningen till de nya
reglema krävs längre tidsfrister i övergångsbestämmelserna.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
270
För att ytterligare underlätta anpassningen kan man enligt Svenska Han-
delskammarförbundet skjuta förfarande- och sanktionsreglema på fram-
tiden och i stället under en övergångstid låta sanktionsreglema i konkur-
renslagen fortsätta att gälla. Liknande synpunkter framförs av ICA För-
bundet.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK): NUTEK ansluter sig här
till promemorians resonemang men vill understryka att omorganisationen
av de konkurrensvårdande myndigheterna samt kvardröjande oklarheter
rörande när EES-avtalet kan komma att träda i kraft talar för att överg-
ångsbestämmelserna bör vara mjukare och längre övergångstider bör över-
vägas i såväl företagens som myndigheternas intresse.
Marknadsdomstolen: De föreslagna förbuds- och undantagsreglerna har i
åtskilliga avseenden oklar räckvidd och måste preciseras i rättstillämpning-
en. Som anförs i promemorian kan och bör EG:s praxis ge mycket ledning
för reglernas tolkning och tillämpning. Stora krav kommer att ställas på
det nya konkurensverket vid tillämpningen av reglema, särskilt i ett in-
ledningsskede. Också marknadsdomstolens verksamhet kommer självfallet
att påverkas. Det finns dock inte anledning anta att tolkningen av den
föreslagna lagstiftningen skulle innebära allvarliga praktiska problem vare
sig för berörda myndigheter eller för näringslivet. En förlängning av över-
gångstiderna är dock önskvärd för att underlätta anpassningen till det nya
systemet.
Sydsvenska handelskammaren: Handelskammaren vill dock understryka
vikten av att arbetet med inrättandet av den nya myndigheten Konkurrens-
verket forceras för att handläggning av framför allt övergångsärenden inte
skall skapa problem för näringslivet.
Det är vidare av yttersta vikt att väntetiderna för behandling av undantags-
ärenden begränsas för att undanröja osäkerhet i näringslivet. En längsta
handläggningstid av undantagsärenden bör därför stadfästas.
Det faktum att EG med begreppet marknad avser hela den inre marknaden,
medan promemorian Ny konkurrenslag med marknad avser den svenska
nationella marknaden befäster ytterligare vikten härav, eftersom detta
faktum i sig kan förväntas leda till att undantag i vissa fäll kan bli aktuella.
Kan detta inte lösas inom ramen för nuvarande tidsplanering bör ikraftträ-
dandet av lagen uppskjutas för att säkerställa att den kan implementeras
korrekt och problemfritt.
Svenska Handelskammarförbundet: Även för myndigheterna torde om-
ställningstiden vara alltför knappt tilltagen, särskilt med hänsyn till att det
nya konkurrensverket ännu inte ens bildats. Näringslivet har ett berättigat
krav att konkurrensmyndigheten skall kunna fullgöra sina åligganden på ett
tillfredsställande sätt, såväl beträffande ärendehanteringen som när det
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
271
gäller information om gällande bestämmelser och praxis. Risken är stor att
konkurrensverket inte kommer att kunna uppfylla detta krav redan den 1
januari 1993.
De övergångsbestämmelser som föreslås är inte tillräckliga for att komma
till rätta med problemen, bl.a. på grund av att de endast avser sådana avtal
som träffats före lagens ikraftträdande och således inte tar hänsyn till avtal
som träffas därefter. Vid ett ikraftträdande redan den 1 januari 1993 är det
uppenbart att misstag kan begås på grund av bristande information eller
annan liknande anledning.
En bättre lösning än den föreslagna är, enligt Handelskammarförbundets
mening, att gruppundantagen och de viktigare tillkännagivandena, som bör
beslutas efter samråd med näringslivet, presenteras runt årsskiftet 92/93
och att lagen träder i kraft exempelvis ett år därefter. Då skulle företag
och myndigheter få bättre tid att anpassa sig till det nya systemet och
ärendetillströmningen till Konkurrensverket, som i ett inledningsskede
under alla förhållanden kommer att vara betydande, kunna minskas.
Handelskammarförbundet anser således att en senareläggning av ikraftträ-
dandet är nödvändigt. För att ytterligare underlätta en anpassning till det
nya systemet skulle i ett inledningsskede på några år enbart de materiella
reglema i den föreslagna lagstiftningen kunna inforas, medan förfarande-
och sanktionsreglema skjuts på framtiden. I stället skulle nuvarande sven-
ska förfaranderegler under motsvarande tid bli kvar. Detta skulle dels
möjliggöra att EG:s materiella konkurrensregler kunde prövas i landet utan
att den administrativa överbyggnad, som systemet i sin helhet förutsätter,
behöver byggas upp, dels såsom nämnts, underlätta en smidig anpassning
hos företagen och myndigheterna.
Grossistförbundet Svensk Handel: Lagstiftningen föreslås träda i kraft den
1 januari 1993, dvs. samtidigt som EES-avtalet planeras träda ikraft. Det
är ännu osäkert exakt när EES-avtalet träder ikraft. Ett ikraftträdande av
lagförslaget redan den 1 januari 1993 skulle betyda att endast ett par måna-
der kommer att förflyta från beslut i riksdagen till ikraftträdandet. Tiden
för näringslivet att förbereda sig blir då mycket kort, varför förbundet
förordar att ikraftträdandet sätts till en tidpunkt som ligger ett år från såväl
rikdagsbeslut som tillkännagivandet av gruppundantag.
Den nya lagen kommer att ställa nya krav på företagen och kommer att
innebära en betydligt ökad arbetsbelastning hos företagen. Detta är be-
svärande framför allt för de små och medelstora företagen utan tillgång till
egen expertis.
För att underlätta för dessa företag vill förbundet föreslå att den i över-
gångsbestämmelserna angivna fristen på två månader förlängs till 12 måna-
der.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
272
Sveriges köpmannaförbund: Mot bakgrund av ovanstående anser därför
Köpmannaförbundet att om en ny lag av föreslagen typ, trots Förbundets
invändningar på en rad väsentliga punkter, ändå införs bör den tidigast
träda i kraft den 1 januari 1994. Därutöver måste långa övergångstider ges
innan ett beslut om förbud mot ett visst förfarande skall träda i kraft. Ett
ikraftträdande bör förslagsvis ske först efter ca 12 månader efter ett beslut,
eftersom många avtal löper kalenderårsvis med flera månaders uppsäg-
ningstider.
Ett alternativ till att skjuta på tidpunkten för lagens ikraftträdande är att
uppskjuta verkställigheten av de straff som föreslås tills den nya lagens
synsätt har hunnit få genomslagskraft i samhället - förslagsvis 2-3 år.
När det gäller befintliga avtal som redan är i kraft när lagen böijar gälla
måste också skäliga övergångstider ges för företagen att ansöka om undan-
tag. Här anser vi att företagen bör ges en tidsram på ett år som skälig tid
för ansökan och anpassning av gällande samarbetsavtal.
För att inte hindra nya initiativ och därmed tillväxten i ekonomin anser vi
att konkurrensverket skall ge besked till företagen inom tre månader efter
ansökan om undantag eller icke-ingripandebesked. Har inte besked lämnats
inom denna tid skall undantag eller icke-ingripandebesked förutsättas ha
beviljats. Liknande tidskrav finns redan i nuvarande konkurrenslag rörande
förvärvsprövn ingen.
Sveriges industriförbund: Enligt förbundets uppfattning är den föreslagna
övergångstiden om sex månader för kort och bör förlängas till minst tolv
månader.
Som anförs i promemorian skall företagen under övergångsperioden bl.a.
ha en möjlighet att korrigera förbjudna avtal eller upphöra att tillämpa
dem. Särskilt ur denna synvinkel är en sexmånadersperiod för kort. Pro-
memorian har underskattat den tid som kan krävas for att omförhandla
avtal. Även allmänt bör en övergångstid som är betydligt längre än sex
månader anses motiverd med tanke på den mycket genomgripande för-
ändring av konkurrensrätten i Sverige som ett genomförande av förslaget
kommer att innebära.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Propositionen kommer enligt planerna att behandlas under hösten 1992,
vilket betyder att det blir högst en eller ett par månader från beslut i riks-
dagen till dess att lagen träder i kraft. Det ger en helt otillräcklig tid för
näringslivet att förbereda sig även om det finns övergångsregler. Förbun-
det förordar därför att ikraftträdandet sätts till en tidpunkt som ligger ett år
efter såväl riksdagens beslut som publicerandet av samtliga gruppundantag.
Företagamas riksorganisation: Den tidpunkt som föreslås for ikraftträdan-
de, nämligen vid årsskiftet, är i alla händelser en alldeles för kort tid för
att företagen ska kunna anpassa sig till de nya reglema och deras admini-
18 Riksdagen 1922193. 1 saml. Nr 56
273
stration. Det torde dessutom vara en orimlighet for det tilltänkta konkur-
rensverket att kunna ge riktlinjer till ledning för företagen innan den före-
slagna ikraftträdandetidpunkten.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF): Övergångsreglerna måste göras liberala-
re om förslaget genomföres.
Dagab AB: Som ovan sagts finner vi det anmärkningsvärt att man försöker
forcera fram en lagstiftning till 1 januari 1993. Det är dessutom inte ens är
klart att Sverige kommer att vara med i den inre marknaden genom ett
EES-avtal från denna tidpunkt. Vi anser att Sverige inte bör gå i spetsen
bland EG-nationema för en lagstiftning, utan snarast se till att anpassnings-
möjligheterna är så bra och stora som möjligt. En rimligare genomföran-
detidpunkt av en ny lagstiftning vore mot den bakgrunden den 1 januari
1994.
På samma sätt vill vi understryka att man kan inte bara kasta om affärs-
verksamhet med några månaders varsel. Vi anser att en lång övergångstid
skall gälla, då alla tänkbara typer av undantagsprövningar kan genomföras.
Kanske ända upp till 18 eller 24 månader.
ICA Förbundet: För att något dämpa effekterna av den planerade snabba
övergången till en radikalt ändrad konkurrenslag, föreslås övergångsregler.
Desa innebär att företagen ges sex månader från lagens ikraftträdande att
inkomma med anmälan av avtal etc. för beviljande av undantag eller an-
sökan om icke-ingripandebesked. I sådana fall ska verkningarna av ett
negativt besked inträda först två månader efter konkurrensverkets beslut.
Vi anser att dessa tidsramar är helt orealistiska. Avtalen som reglerar t.ex.
samarbetet mellan fabrikanter, partihandel och butiker vid säljkampanjer
träffas årsvis. Med hänsyn därtill bör verkningarna av ett beslut, i varje
fall under ett övergångsskede, inträda först ett år efter konkurrensverkets
beslut.
Mjukare övergång från nuvarande till ny lagstiftning.
I inledningen av detta yttrande ifrågasatte vi behovet av en så snabb och
total EG-anpassning av den svenska konkurenslagen. I det nu föreliggande
förslaget till ny konkurrenslag finns fortfarande betydande oklarheter om
innebörden av olika regler, påföljder och definitioner. Förhoppningsvis
kan en hel del klaras ut i kommande proposition, men sedan krävs också
en rejäl anpassningstid för svenska företag, som först måste lära sig alla
nya regler och sedan anpassa i vissa falla mångåriga arbetsmetoder till nya
förutsättningar. Därför tror vi det skulle gagna introduktionen av och
förståelsen för en ny konkurenslag om man kunde hitta en mjukare över-
gångsform.
Ett sätt att åstadkomma en mjukare övergång till en ny EG-anpassad kon-
kurrenslag, skulle kunna vara att nu införa en lag med EG-rättens materi-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
274
ella innebörd, men bibehålla nuvarande sanktionssystem och administrativa
uppläggning till den dag Sverige inträder som medlem i EG. Med en sådan
uppläggning skulle man även kunna undvika den anhopning av ärenden och
därav följande långa handläggningstider och/eller ansvällning av byråkrati
som annars riskeras.
Motorbranschens riksförbund (MRF): Vidare bör den föreslagna överg-
ångstiden, dvs. den tid under vilken företagen har möjlighet att göra änd-
ringar i nu tillåtna avtal, förlängas från sex månader till ett år från det
lagstiftningen träder i kraft.
Svenska åkeriförbundet: Den korta tid som förutses mellan den nya lagens
antagande i slutlig form och dess föreslagna ikraftträdande innebär en
alltför kort respit för alla de mindre företagen för att hinna sätta sig in i
dess nytänkande. Ett framskjutet ikraftträdande bör allvarligt övervägas.
Sveriges livsmedelshandlareförbund: Vårt förhållande till EG kräver inte
ett snabbt genomförande av nya regler. Däremot krävs stora omställningar
inom bl.a. handeln. Lagstiftningen bör därför träda ikraft först den 1
januari 1994.
Övergången från dagens system med central prisservice till främst mindre
butiker kräver ytterligare något längre tid.
9.1 Förslaget till ny konkurrenslag
Domstolsverket: Vid ett eventuellt EES-avtal kommer det att finnas två
näst intill identiska regelsystem för konkurrensfrågor, ett för handel mellan
medlemsländer och ett för handel inom Sverige. I likhet med vad som
beskrivits förekomma inom EG kommer säkerligen dessa båda system att
vara samtidigt tillämpliga i åtskilliga fall. Inom EG förefaller det enligt
promemorian att finnas en etablerad praxis i dessa frågor som går ut på att
systemen i dessa fall kan och skall tillämpas parallellt men om besluten
inte leder till samma resultat är i vissa fall beslut enligt de nationella reg-
lema inte giltiga. Om ett motsvarande resultat är avsett att åstadkommas
vid tillämpning av konkurrenslagen och EES-lagen bör det anges i lagtext,
lämpligen i konkurrenslagen.
1 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): I 1 § departementspromemorian anges
att lagen har till ändamål att skapa utrymme for och upprätthålla en effek-
tiv konkurrens.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Enligt NO.s uppfattning bör orden "skapa utrymme för och upprätthålla"
ersättas av orden "undanröja och motverka hinder för". Denna ordalydelse
speglar enligt NO:s uppfattning bättre vad lagen syftar till.
275
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen: I specialmotiveringen till
den föreslagna lagens 1 § sägs (på s 63) att "När riksdagen efter avvägning
mellan olika allmänna intressen genom lag beslutat om offentliga regle-
ringar som medför konkurrenshämmande verkningar kan däremot den
situationen uppkomma att konkurrenslagen inte alls skall tillämpas. Före-
tagen kan då vara rättsligt förpliktade att handla på visst sätt. Konkurrens-
begränsande avtal
eller avtalsvillkor vilka sålunda inte ger uttryck for den fria partsviljan,
utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig
följd
av denna, kan således inte angripas med stöd av denna lag". Enligt fakul-
tetsstyrelsens mening böT det nu sagda ges status av och utformas som
lagtext och införas som en ny 2 § i den föreslagna lagen.
3 §
Domstolsverket: Av specialmotiveringen till 3 § framgår att ordet företag
avses ha en innebörd som avviker från normalt svenskt språkbruk. Det bör
på något sätt framgå av lagtexten att uttrycket har en vidare innebörd än
normalt, förslagsvis genom att ta in den definition som ges i specialmoti-
veringen. Detsamma gäller det centrala ordet avtal som också avses ha en
mycket vid innebörd.
Stockholms tingsrätt: I 3 § i promemorieförslaget införs begreppet "före-
tag". Enligt special motiveringen till den angivna paragrafen anges att
"företag" väsentligen har samma innebörd som det sedan länge i svensk
rätt använda begreppet "näringsidkare". Det har i specialmotiveringen inte
anförts något som övertygar tingsrätten om det nödvändiga och lämpliga i
att införa en för svensk rätt ny term som förefaller vara nästan synonym
med det redan befintliga och väl inarbetade begreppet "näringsidkare".
Kammarrätten i Göteborg: Begreppet företag avses få en innebörd som
enligt kammarrättens mening inte helt stämmer med vanligt språkbruk. I
synnerhet vad gäller olika former av offentlig verksamhet borde det därför
övervägas att i lagtexten ta med en definition av det slag som nu finns på
s. 61 i promemorian.
Svenska kommunförbundet: I promemorians specialmotivering till lagför-
slaget sägs det att begreppet företag ska, precis som i EG-rätten, ges en
vidsträckt tolkning. Begreppet ska omfatta i princip varje juridisk person
eller fysisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell
natur. För offentligrättsliga subjekt, som kommuner, är myndighetsutöv-
ningen undantagen. I förbundets yttrande över konkurrenskommitténs
huvudbetänkande sägs det: "Om kommunerna i ökad utsträckning betraktas
som näringsidkare ökar därmed den statliga kontrollen av kommunerna.
Det är enligt Kommunförbundets uppfattning angeläget att Konkurrensver-
kets kontroll utformas så att den inte medför störningar i den lokala polit-
iska processen". Det finns enligt styrelsens mening anledning att ytterliga-
re understryka detta. Den kommunala självstyrelsen är lagfäst i regerings-
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
276
formen och i den nya kommunallagen. Kommunernas offentligrättsliga
särställning och kommunalpolitiska styrning är, enligt styrelsens uppfatt-
ning, förhållanden som på ett tydligare sätt än hittills måste beaktas i
konkurrensrätten.
4 §
Kommerskollegium: Kollegiet anser dock att tillämpningen av lagen som
den framgår av motiven i promemorian i vissa avseenden är oklar. Det
gäller bl.a. i fråga om förbjudna och därmed ogiltiga avtal som förutsätts
kunna tillämpas under den tid konkurrensverket handlägger anmälan om
undantag från förbudet. De vidtagna åtgärderna åtnjuter i regel immunitet
mot konkurrensskadeavgift under handläggningstiden. Till oklarheten
bidrar också språkbruket. Begäran om undantag från förbudet i 4 §, d.v.s.
en regelrätt dispensansökan, benämns anmälan medan begäran om icke-
ingripandebesked, dvs. en förklaring att ett visst förfarande inte strider
mot lagen, benämns ansökan.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO):
ImmatgrialräH
Enligt departementspromemorian omfattas inte de immaterialrättsliga
ensamrätterna som sådana av 4 § i förslaget. Om däremot ensamrätten
överlåts eller upplåts till någon annan än rättighetsinnehavare, föreligger
ett avtalsförhållande i paragrafens mening.
NO delar i stort bedömningen i promemorian av i vilken mån immaterial-
rättsliga ensamrätter omfattas av förbudet i 4 § förslaget men vill peka på
att det möjligen kan visa sig problematiskt att vid rättstillämpningen an-
vända EG-rätten till ledning för bedömningen av konkurrensbegränsande
verkningar inom landet av visst rättsenligt utnyttjande av de immaterial-
rättsliga ensamrätterna.
Frågan i vilken omfattning avtal om upplåtelse eller överlåtelse av immate-
rialrättsliga ensamrätter skall anses ha till syfte eller effekt att konkurren-
sen på den svenska marknaden hindras, inskränks eller snedvrids på ett
märkbart sätt påkallar i sig därför enligt NO:s mening en närmare belys-
ning.
Avtalskriteriet,
Immaterialrätt,
I departementspromemorian anges att dess förslag formellt sett inte medger
ingripanden mot konkurrensbegränsningar i fullt ut samma sträckning som
konkurrenslagens missbruksbestämmelse. Detta anges gälla konkurrensbe-
gränsande beteenden som inte har sin grund i avtal etc. och som vidtas av
företag utan dominerande ställning. Det anges vidare att det dock kan antas
att sådana fall är sällsynta och i allmänhet saknar betydelse för konkurren-
sen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
277
NO delar uppfattningen i promemorian att ovan angivet beteende som i
dag kan prövas enligt 2 § KL i vissa fall faller utanför det föreslagna
förbudsområdet. Avgörande är härvid tolkningen av avtal skriteriet i 4 §
förslaget. EG-domstolen har givit motsvarande avtalskriterium i 85 art.
Romfördraget en vid tolkning. Så t.ex. har EG-domstolen i flera fall ansett
ett till synes ensidigt beslut av en leverantör att vägra att leverera till en
viss återförsäljare vara resultatet av en underförstådd överenskommelse
mellan leverantören och hans befintliga återförsäljare. På liknande sätt har
EG-domstolen ansett att en leverantörs försäljningsstrategi kunnat ses som
utgörande en av leverantörens återförsäljare underförstått accepterad del av
deras avtalsrelation och att detta forhållande kan vara nog för att avtalskri-
teriet skall kunna anses uppfyllt. En forutsättning synes i båda situationer-
na vara att leverantören tillämpar ett distributionssystem som på något sätt
begränsar en utanför systemet stående återförsäljares möjligheter att delta
i detta. Hur långtgående dessa begränsningar skall vara för att en leverans-
vägran skall kunna anses grundad på en underförstådd överenskommelse är
en rättstillämpningsfråga som inte kan besvaras generellt. En lika vid
tolkning av avtalskriteriet i 4 § förslaget som den EG-domstolen hittills
givit uttryck för skulle kunna innebära att skillnaden i bedömningen gent-
emot nu gällande rätt blir begränsad. Med hänsyn härtill anser inte heller
NO att det nu finns något behov av en särreglering för att täcka in den del
av 2 § konkurrenslagens tillämpningsområde som faller utanför förslaget.
4 § 2 st 3 P-
I departementspromemorian anges att en köptrohetsrabatt - ofta i form av
årsbonus - kan innebära en premiering av köpare som tillgodoser hela eller
större delen av sitt inköpsbehov hos ett företag. Rabatten - bonusen - sägs
oftast inte vara prestationsanpassad och kan därför innebära en diskrimine-
ring när inte lika stora order ger lika stor rabatt.
Påståendet att köptrohetsrabatter oftast inte är prestation sanpassade är
alltför långtgående. Uttalandet kan uppfattas så att prestationer från köpar-
ens sida bara kan ha kostnadsavlastande effekter for säljaren. Hänsyn
måste dock också tas till prestationer som är intäktsskapande. Stora årsin-
köp är ofta intäktsskapande och kan ur företagsekonomisk synpunkt vara
väl värda att premiera. En annan sak är huruvida det från konkurrensrätts-
lig synpunkt skall accepteras att sådana intäktsskapande prestationer i det
dynamiska perspektivet premieras i form av särskilda rabatter. Att domine-
rande företag tillämpar en sådan rabattgivning accepteras inte i EG-rätten
såsom NO har uppfattat denna. Det är däremot oklart hur man ställer sig
till intäktsskapande rabatter tillämpade av icke dominerande företag.
Svea hovrätt: Lagförslaget i 4 § första stycket bör hellre utformas enligt
följande.
Om något annat inte följer av beslut enligt 6 § eller föreskrifter enligt 11
§, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra,
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
278
inskränka eller snedvridna konkurrensen på den svenska marknaden på ett Prop. 1992/93:56
märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat. Bilaga 8
Kammarrätten i Göteborg: Förslaget synes avvika från förebilden i Rom-
fördraget på så sätt att villkoret "på ett märkbart sätt" inte återfinns i
fördraget. Inom EG tycks den begränsning som ligger i nämnda villkor
gälla enligt praxis, vilket kan vara en bättre lösning. Denna skillnad kan
nämligen få en viss betydelse. En anbudskartell kan bli tillåten enligt
förslaget, om de i kartellen ingående företagen inte tillsammans har en viss
storlek eller marknadsandel. Kammarrätten är tveksam till om detta är en
lyckad förändring.
I konkurrenskommitténs förslag fanns ett krav på information till mottaga-
ren av anbud i de fall där en tillåten anbudskartell avgav anbud (kommit-
téns lagförslag 9 och 20 §§). Det bör övervägas att införa en sådan in-
formationsskyldighet om nu föreliggande förslag genomförs.
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden:
Förhållandet till immaterialrätten
Enligt den nuvarande konkurrenslagen anses gälla att det normalt inte är
möjligt att ingripa mot sådana konkurrensbegränsningar som ligger inom
ramen för ensamrätten. Av promemorian framgår inte (jfr.s. 63 f.) huruvi-
da denna princip är avsedd att vara tillämplig även enligt den föreslagna
lagen. Enligt fakuitetsnämnden framstår det emellertid som självklart att
den nya lagen inte kan ges en sådan innebörd att den neutraliserar effekter-
na av immaterialrättslagstiftningen.
Vad gäller möjligheterna att med stöd av den föreslagna lagen kunna in-
gripa mot geografiska marknadsuppdelningar i patentlicensavtal synes vad
som anförs i promemorian grunda sig på en missuppfattning. En exklusiv
licens att tillverka en patentskyddad produkt ger inte i sig upphov till
någon absolut marknadsuppdelning (jfr.s.64). Exklusiviteten innebär endast
att licensgivaren varken har rätt att själv vara verksam inom det område
som licensen avser eller att upplåta konkurrerande licenser avseende detta
område. Däremot hindrar inte exklusiviteten eventuella andra licenstagare
i andra områden från att sälja sina produkter till kunder inom den förste
licenstagarens område. För att detta skall kunna hindras måste exklusivi-
tetsklausulema kompletteras med klausuler om absolut områdesskydd.
Rena exklusivitetsklausuler anses inte heller konkurrensbegränsande inom
EG (mål 258/78).
Säljvägran och liknande diskriminering
Nämnden delar inte den i promemorian uttryckta uppfattningen att lagför-
slaget endast marginellt skulle skilja sig från nuvarande ordning vad gäller
möjligheterna att ingripa mot säljvägran och liknande diskriminering.
Jämfört med dagens situation blir det, om lagförslaget genomförs, en
betydande minskning av de rättsliga möjligheterna till ingripande på detta
område. Dessa ingripanden har hittills i stor utsträckning riktats mot oligo-
279
polföretag och andra leverantörer av välkända märkesvaror, som i allmän-
het inte torde ha en dominerande marknadsställning. Det är tveksamt om
möjligheterna att ingripa mot sådan säljvägran, bakom vilken ligger avtal
eller annat samordnat förfarande, t.ex. mellan leverantör och återförsälja-
re, kommer att få så stor betydelse. Leverantörer kommer nog i allmänhet
att undvika dylika uppgörelser.
Vill man behålla nuvarande rättsläge erfordras att lagförslaget komplette-
ras. Detta bör ej ske genom bibehållande av nuvarande generalklausul.
Ingår en sådan i den nya lagen uppnås inte den klarhet i gränsdragningen
mellan tillåtet och otillåtet, varpå den föreslagna motsvarigheten till art. 85
bygger. Det rätta synes i så fall vara att komplettera lagförslaget med en
särskild bestämmelse riktad mot säljvägran. Förebilder härtill finns utom-
lands. Sålunda innehåller den franska konkurrenslagen, som bygger på art.
85 och 86, en sådan särskild bestämmelse, som för övrigt har stor betydel-
se i praxis. En särskild bestämmelse i ämnet finns också i den tyska kon-
kurrenslagen, dock begränsad till s.k. marknad sstarka företag. Vad gäller
själva bedömningsprincipema skulle man däremot i huvudsak kunna be-
hålla skadlighetskriteriema i nuvarande generalklausul och därigenom
knyta an till hittillsvarande praxis.
Med viss tvekan har dock nämnden stannat för att inte förorda en dylik
komplettering. Härför talar främst två skäl. Det ena är att säljvägransären-
den hittills upptagit en väl stor del av NO:s resurser och att mellanmärkes-
konkurrensen torde böra pointeras starkare i förhållande till inommärkes-
konkurrensen än vad fallet varit framför allt i NO:s interna praxis. Det
andra är att Sveriges inlemmande i EG/EES-marknaden bör öppna för fler
aktörer på marknaden och import av nya fabrikat och därigenom ge pris-
konkurrerande återförsäljare tillgång till nya intressanta alternativ. Det kan
påpekas att parallellimport även av patent- och mönsterskyddade produkter
i stor utsträckning blir möjlig.
Nämnden håller dock inte för osannolikt att det sedan några års erfaren-
heter av tillämpningen av den nya lagen föreligger kan bli aktuellt att
komplettera densamma på här antytt sätt.
Dagab AB: En viktig paragraf i förslaget är paragraf 4, där olika typer av
konkurrensbegränsande förbjudet samarbete mellan företag exemplifieras.
Vi anser att prissamarbete av kampanj karaktär för vissa typer av produkter
oundgängligen måste vara tillåtet för företag i frivillig samverkan (se
ovan), annars föreligger inte neutralitet mellan olika företags- eller associa-
tionsformer. Ett förbud strikt tillämpat beträffande detta prissamarbete av
kampanj karaktär skulle också leda till högre kostnader för företagen. Där-
med också högre priser för konsumenterna och eventuellt i ett senare skede
utslagning och försämrad närservice av butiker. Detta gäller inte bara
dagligvaror utan också specialvaror. Vi anser det utomordentligt angeläget
att man i lagstiftningsarbetet tar hänsyn till denna ståndpunkt. Nu före-
ligger det i promemorian inte annat än mycket svepande formuleringar och
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
280
svårigheten att tolka dessa beträffande möjligheterna till icke-ingripande
besked eller undantag är utomordentligt små. Däremot anser vi det natur-
ligt att cirkaprissamarbetet upphör. På den punkten har vi inga invänd-
ningar.
Dagligvaruleverantörers förbund DLF):
Marknadsbegreppet
Avgörande for innebörden av förbuden i förslagets 4 § Förbud mot kon-
kurrensbegränsande samarbete mellan företag och 13 § Förbud mot miss-
bruk av dominerande ställning är begreppet relevant marknad.
Begreppet relevant marknad kommer att vara olika, beroende på vilket led
i livsmedelskedjan, vilken delbransch eller till och med vilken företags-
konstellation som avses i det enskilda fallet. Ett företag som har en markn-
adsdominerande ställning på den svenska marknaden kan vara förtjänt av
en sådan ställning, till exempel på grund av en god marknadskännedom.
Dessutom är de geografiska samt demografiska förhållandena i Sverige av
sådan karaktär att en marknadsdominerande ställning ibland är en förut-
sättning för kostnadseffektivitet.
DLF anser att en bedömning av de producerande företagens storlek och
deras påverkan på konkurrensen alltid måste göras utifrån det europeiska
perspektivet. Risk finns annars att de svenska företagen hämmas i sin
utveckling. Industrin måste få möjligheter att utveckla sina produkter, sin
marknadsföring och sin konkurrenskraft så att de kan konkurrera såväl
inom som utanför Sveriges gränser.
Förbud mot konkurrensbegränsande samarbete
Förslaget innebär ett förbud mot konkurrensbegränsande samarbete om det
anses påverka konkurrensen på ett "märkbart sätt". Avgörande för detta är
storleken på de samarbetande företagen och marknadsandelen för avtals-
produktema. Någon nedre gräns beträffande marknadsandel anges inte,
men enligt EG praxis torde avtal som omfattar mer än 5 % av den relev-
anta marknaden omfattas av förbudet, (det s.k. bagatellavtalet).
Enligt DLF:s uppfattning finns det en risk i att direkt "översätta" EG:s
praxis till den nationella lagstiftningen. Detta mot bakgrund av att den
svenska marknaden ur många aspekter skiljer sig från den europeiska
marknaden, inte minst vad beträffar den svenska marknadens "litenhet".
En marknadsandel på 5 % på den svenska marknaden kan naturligtvis inte
jämföras med 5 % inom EG-marknaden.
Vidare innebär det s.k. bagatellavtalet att ett betydligt antal avtal som
träffas av små och medelstora företag och som avser mer än 5 % av den
totala marknaden skulle prövas av Konkurrensverket. Detta kan medföra
en stor rättsosäkerhet för de svenska företagen. Dessutom är det förknippat
med en omfattande administrativ hantering för såväl de enskilda företagen
som för Konkurrensverket som skall pröva avtalen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
281
Förbud mot horisontell prissamverkan
Exempel på konkurrensbegränsande avtal, enligt förbudet i § 4, är avtal
som innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor
direkt eller indirekt fastställs. Här ingår olika former av prisöverens-
kommelser, såsom horisontell och vertikal prissamverkan, rabatter och
rekommendationer om pris. Förbudet omfattar bland annat cirkaprislistor.
Cirkaprislistor förekommer i många branscher, bland annat inom daglig-
varuhandeln. Motivet att använda cirkaprislistor är bland annat att minska
de administrativa kostnaderna som skulle kunna uppstå om varje butik
själv skulle kalkylera fram priset på vaije enskild artikel.
Cirkaprislistoma utgör, inom dagligvarubranschen, även en viktig del i
leverantörernas och handelns gemensamma marknadsföringsåtgärder, det
s.k. SA/VA-systemet. SA/VA-systemet innebär att distributören åtar sig att
inkludera leverantörens vara i en veckoannons i dagspressen samt i direkt-
reklam. Leverantören ersätter distributören genom ett fast annonsbidrag för
deltagande i veckoannonsen samt i en rabatt för de varor som levereras till
grossisten under hela kampanjperioden. Priset på den aktiverade varan
sätts ned i butiken under kampanjperioden samt aktiveras genom t.ex.
skyltning, exponering i butiken.
SA/VA-systemet är ett av flera konkurrensmedel som leverantören har att
välja mellan. Vilket konkurrensmedel som leverantören väljer beror på
vilket syfte man har med kampanjen. SA/VA-systemet väljs oftast då
leverantören och butiken vill uppnå stora volymer. Är syftet med kampan-
jen att få så många konsumenter som möjligt att prova en ny produkt
väljer företagen ofta rabattkuponger, medan TV-reklam används för var-
umärkesuppbyggnad.
Väljer företagen att genomföra en gemensam aktivitet med handeln enligt
det s.k. SA/VA-systemet möjliggör cirkaprislistoma att annonsören/kedjan
kan nå ut med ett och samma budskap i flera butiker. Detta är inte minst
viktigt med tanke på att dagligvarubranschen kännetecknas av ovanligt hög
omsättningshastighet. Dessutom är samverken mellan butik och leverantör
oftast en nödvändighet om man vill nå ut med ett gemensamt budskap och
samtidigt få ner kostnaderna för detta.
DLF anser som tidigare nämnts att det är viktigt att företagen ges en så
stor frihet som möjligt att konkurrera, inte minst genom en mångfald av
möjligheter att marknadsföra sina produkter. Ju fler marknadsföringsinstru-
ment leverantören har att välja mellan, desto effektivare marknadsförings-
system och konkurrens.
Ekonomiska enheter
Konkurrenskommitténs förslag om undantag för småföretag och koncerner
innebar en stor ojämlikhet i hur olika företagskonstellationer skulle om-
fattas av förbuden. DLF var i sitt remissvar mycket kritiskt till kommitténs
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
282
forslag då det innebar olika behandling av sammanslutningar av småföretag
(frivilliga kedjor) och integrerade företag inom koncerner. Konsekvensen
av förslaget innebar bland annat att frivilliga kedjor inom handeln skulle
förbjudas att samverka med gemensam marknadsföring och prisrekommen-
dationer för flera enheter medan de integrerade företagen skulle tillåtas att
göra detta.
Promemorieförslaget innehåller inget förslag om undantag för koncerner.
Istället avgörs frågan om företagen inom koncernen beslutsmässigt agerar
oberoende av varandra eller inte. Företag inom koncerner betraktas som
ekonomiska enheter, där företagsintema transaktioner mellan moderbolag
och dess dotterföretag inte anses konkurrensbegränsande om företagen
bildar en ekonomisk enhet och dotterföretaget inte har någon verklig fri-
het. Det framhålls även att det för att betraktas som ekonomisk enhet inte
är nödvändigt att det är frågan om en koncern.
DLF menar att det är av största vikt att konkurrensreglerna är konkurrens-
neutrala och att frågan kring ekonomiska enheter borde behandlas betydligt
mer ingående än vad som har gjorts i promemorieförslaget. En viktig fråga
i sammanhanget är t.ex. huruvida kooperativ samverkan är att betraktas
som en ekonomisk enhet eller inte.
Svenska taxiförbundet: När man jämfört med nuvarande konkurrenslag,
samtidigt skärper reglema och "vänder bevisbördan" medför det risker för
att alltför ytlig handläggning av undantagsärenden kan kullkasta vedertagna
och väl fungerade affärsstrukturer.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Här är det också angeläget med en bred tolkning av vad som är "relevant
marknad". Under den reglerade tiden var varje trafiktillstånd och därmed
beställningscentral kopplad till ett trafikområde, oftast en kommun. Be-
ställningscentralemas huvudsakliga verksamhetsområde är även idag för-
knippade med den egna kommunen. På många håll räknar man dock också
med returkömingar från lasarett eller regionsjukhus i länet. Begreppet
"relevant marknad" bör därför hänföras till län snarare än kommun.
Sveriges livsmedelshandlareförbund: Förbuden gäller sålunda till en början
först när konkurrensen påverkas på ett "märkbart sätt". Motivuttalandena
tycks peka på att en sådan påverkan skulle uppstå redan vid den ungefärli-
ga gräns på 5 % av den relevanta marknaden som utgör utgångspunkt for
tillämpningen av EG-reglema.
283
Enligt vår mening måste dock på de flesta nationella marknader betydligt
högre marknadsandelar krävas för att konkurrensforhållandena skall kunna
motivera lagstadgade förbud.
Vi vill också påpeka att den rättsosäkerhet som finns kring när ett förfa-
rande blir förbjudet i princip inte påverkas av var man lägger nivån for när
ett företag passerar gränsen mellan förbjudet och tillåtet. Detta är givetvis
en nödvändig konsekvens av att man väljer förbudsprincipen i stället för
missbruksprincipen.
För att både företag och myndigheter inte skall belastas med betungande
och meningslöst arbete med dispensansökningar och ansökningar om s.k.
icke-ingripandebesked krävs därför någon form av vägledning, som därtill
måste klargöra att den 5 %-gräns som vunnit viss hävd inom EG inte utgör
en relevant gräns för tillämpningen av vår inhemska lagstiftning.
Vidare får det förutsättas att Konkurrensverket - eventuellt i anslutning till
enskilda ärenden - publicerar någon form av mera generella meddelanden
om sin värdering av olika konkurrensförhållanden på olika marknader.
Huruvida en berörd näringsidkare vågar förlita sig på sådana icke bindande
besked kan vara svårt att förutse. En tydlig markering i förarbetena om att
sanktioner inte skall utdömas i klara gränsfall kan möjligen underlätta
hanteringen av "oförargliga fall”.
6§
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): Vad gäller beslut om undantag sägs i
departementspromemorian att undantag inte kan beviljas, om det inte finns
tillräcklig konkurrens på den relevanta marknaden från andra företag.
Hänsyn skall därvid också tas till importkonkurrens. Företag med en domi-
nerande ställning på marknaden torde mera sällan kunna uppfylla detta
villkor. Villkoret sätter också en gräns för tillåtligheten av samarbete
mellan mindre företag på så sätt att samarbetet inte får omfatta för stor del
av marknaden.
NO delar den i promemorian framförda uppfattningen om bestämmelsens
innebörd och vill understryka vikten av prövningen enligt denna. Det
konkurrenstest som här skall genomföras har avgörande betydelse för
avgränsningen av lagens tillämpningsområde och tar sikte på konkurrens-
tryckets styrka (jfr. SOU 1991:59 del 2 s. 148).
Kammarrätten i Göteborg: I 2. anges som krav för undantag att konsumen-
terna tillförsäkras en skälig andel av vinsten. Bestämmelsen anger inte hur
snart och hur direkt vinsten skall komma konsumenterna till godo och går
därför att tolka mycket fritt. Detta synes dock inte vara avsikten.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
284
Enligt kammarrättens mening borde 2. i stället innehålla ett mer allmänt
krav om positiva samhällseffekter inom Sverige. Man kan tänka sig det
fallet att undantag begärs för företag som befinner sig i en så dålig ekono-
misk situation att det ekonomiska överskottet av verksamheten inom över-
skådlig tid kommer endast företaget och dess anställda till godo. Man kan
också tänka sig att fördelarna for det allmänna begränsas till att export-
möjligheterna och sysselsättningen ökar eller till positiva miljöeffekter. Ett
annat enligt kammarrättens mening godtagbart motiv for att medge undan-
tag borde vara sociala skäl som exempelvis sysselsättningen i glesbygd
eller en önskan att fördröja en pågående strukturrationalisering för att
minska de negativa effekterna av en företagsnedläggning.
Dagab AB: Paragraf 6 berör de undantag som vi efterlyst. Dagab vill här
bara understryka att de fyra punkterna inte ger några tydliga indikationer
om ett ställningstagande. Vi tycker också att det är anmärkningsvärt att
bevisbördan vid prövningen i enlighet med den här paragrafen helt ligger
på de berörda företagen, eftersom den typ av samarbete som ofta kan vara
aktuell gäller små företag och dessa har knappast resurser eller möjligheter
att mera utförligt juridiskt motivera sitt agerande. Undantagsfrågoma
behandlas också i paragraf 11.
Svenska taxiförbundet: Beträffande punkten 4 bör även latent/potentiell
konkurrens räcka. De offentliga transporterna svarar i snitt för 50-60 % av
TAXI:s intäkter. På TAXI-området finns därför på nästan alla håll en
skarpare konkurrens vid olika anbudstillfallen än i den dagliga verksam-
heten på orten. Det kan handla om beställningscentraler på orten, i an-
gränsande kommuner eller t.o.m. län, samt taxiföretag inom den egna
BC:n. Även om inte den faktiska konkurrensen kan bekräftas genom t.ex.
en konkurrerande BC, finns den där vid anbudstävlingama och latent i
övrigt. Den BC som finns på orten sedan tidigare vet att man inte kan
uppträda som "monopolist" eftersom den positionen kan vara borta efter
nästa upphandling.
8 §
Kammarrätten i Göteborg: Förslaget innehåller visserligen ingen bestäm-
melse om viss längsta giltighetstid men det borde vara möjligt att i vissa
fall medge undantag som gäller tills annat beslutas. På så sätt torde onöd-
iga omprövningar undvikas.
10 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): I 10 § 3 p. förslaget stadgas att
konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undantag som
grundats på oriktiga eller vilseledande uppgifter. Enligt departementspro-
memorian skall ofullständiga uppgifter anses innefattade i begreppet orikti-
ga uppgifter.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
285
NO delar den uppfattning som framförs i promemorian att konkurrensver-
ket självklart skall ha möjlighet att återkalla eller ändra ett beslut som
grundats
på ofullständiga uppgifter. Ur rent språklig synvinkel kan det synas svårt
att passa in denna situation under begreppet oriktiga uppgifter. För att
undvika oklarhet på denna punkt anser NO att det är på sin plats att föra in
ordet "ofullständiga" i lagtexten. NO föreslår därför att 10 § 3 p. förslaget
ges följande lydelse: "3. beslutet grundades på ofullständiga, oriktiga eller
vilseledande uppgifter, eller".
11 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): Enligt departementspromemorian får
gruppundantag inte gå utanför ramarna för vad som föreskrivs om undan-
tag i 6 § förslaget, dvs. de avtal som generellt undantas måste uppfylla
förutsättningarna i paragrafen.
Skrivningen ger intryck av att man för att meddela ett gruppundantag
måste vara säker på att varje individuellt avtal som kan komma att om-
fattas av detta uppfyller kraven för meddelande av individuellt undantag i
6 § förslaget. Det är inte realistiskt att uppställa ett så långtgående krav.
Enligt NO:s uppfattning bör det räcka att en avtalstyp i betydande om-
fattning kan antas uppfylla bestämmelsen i 6 § förslaget for att ett grup-
pundantag skall få meddelas. En annan sak är att undantaget blir utan
betydelse om ordalydelsen täcker in beteenden som inte omfattas av 4 §
förslaget.
Svenska taxiförbundet: Med nuvarande skrivning kan beslut om gruppun-
dantag inte överklagas, vare sig de fattas av Regeringen eller "den myn-
dighet som regeringen bestämmer". Förbundet anser att ett avslag om
ansökan om gruppundantag måste kunna överklagas.
11 och 12 §§
Kammarrätten i Göteborg: Det förefaller något egendomligt att konkur-
rensverket skall kunna återkalla ett undantag som medgivits av regeringen.
Om det inte anses att konkurrensverket skall få meddela beslut om grup-
pundantag borde det i regeringens beslut om sådan undantag anges att
konkurrensverket får meddela beslut som inskränker undantaget.
13 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO):
Dominerande ställning
På sid 83 i departementspromemorian lämnas en beskrivning av ett av de
sätt på vilka man inom EG-rätten beskrivit begreppet dominerande ställ-
ning.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
286
NO har ingenting att invända mot det sagda men vill ändå framhålla att
man inom EG-rätten inte har någon entydig definition av begreppet domin-
erande ställning och att detta och andra begrepp inom EG-rätten ständigt
utvecklas och förtydligas genom rättspraxis. Bedömningar huruvida ett
företag har en dominerande ställning eller ej har EG-domstolen gjort i ett
flertal fall.
13 S 2 st 1 p
På sidan 85 i departementspromemorian redogörs för olika metoder att
bestämma om ett företag tar ut ett "oskäligt pris".
NO anser att det inte finns någon säker metod att avgöra vad som utgör ett
oskäligt pris. Det är bland annat därför det är så viktigt att åstadkomma en
effektiv konkurrens.
Inom EG gör man ändå i vissa fall sådana bedömningar. Det har bl a rört
sig om situationer där ett och samma företag tillämpat starkt varierande
priser vid sin försäljning till olika länder.
I departementspromemorian anges att till denna punkt även hör situationer
där ett dominerande företag tillämpar priser som ligger under vad företaget
normalt skulle behöva för kostnadstäckning och vinst, för att "slå ut"
konkurrenter eller för att hindra eller försvåra för konkurrenter att komma
in på marknaden.
Frågan vad som är att betrakta som underprissättning är liksom begreppet
dominerande ställning inte enhetligt preciserat i EG-rätten. NO vill ändå
kortfattat redogöra för hur EG-domstolen i sitt senaste avgörande angående
underprissättning sett på denna fråga. Det gäller domstolens avgörande
från juli 1991 i C-62/86: AKZO chemie BV/Kommissionen. I denna dom
fann domstolen att priser som är lägre än den genomsnittliga rörliga kost-
naden, och genom vilka ett dominerande företag försöker eliminera en
konkurrent, fick anses utgöra ett missbruk av den dominerande ställningen.
Domstolen uttalade vidare att priser som är lägre än den genomsnittliga
totala kostnaden, dvs summan av de fasta och rörliga kostnaderna, men
högre än den genomsnittliga rörliga kostnaden , också fick anses utgöra ett
missbruk, när de utgjorde en del i en plan, som har till syfte att eliminera
en konkurrent. Sådana priser kan nämligen, enligt domstolen, få bort
företag från marknaden, som kanske är lika effektiva som det dominerande
företaget, men som på grund av sin svagare ekonomiska ställning är ur
stånd att motstå en sådan konkurrens.
13 § 2 st 3 p
NO hänvisar här till vad som tidigare anförts under 4 § 2 st 3 p.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
287
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen; Av 13 § andra stycket
framgår att missbruk av dominerande ställning "kan särskilt bestå i fyra
olika typer av förfaranden". Motiven till denna lagtext innehåller påpekan-
det att uppräkningen inte är uttömmande utan bara utgör exempel på för-
faranden, som typiskt sett ansetts kunna utgöra sådant missbruk som på-
verkar konkurrensen på ett negativt sätt. Skrivningen i lagtexten synes
emellertid med den placering ordet "särskilt" fått ge intryck av att de fyra
fall som nämns i punkterna 1-4 utgör huvudalternativ och att andra fall har
en sekundär betydelse. Är detta inte avsikten synes ordet särskilt böra
utgå.
Dagab AB; I paragraf 13 behandlas frågan om missbruk av dominerande
ställning. Vi vill där endast ta upp en punkt nämligen nr. 3. Där sägs i
kommentaren att en köptrohetsrabatt kanske i form av årsbonus kan in-
nebära en premiering, som inte är neutral i sin konkurrenseffektverkan.
Det är utomordentligt angeläget att man studerar den typen av differentie-
rad prissättning och bonusgivning i ett helhetsperspektiv. Köplojalitet leder
faktiskt till lägre kostnader hos det levererande företaget, eftersom man
kan förvissa sig om större kvantiteter och därmed bättre planering än vid
ad hoc order. Utgångspunkten för en bedömning beträffande eventuellt
missbruk av dominerande ställning är således inte den enskilda orderstorle-
ken utan den totala kvantiteten och det administrativa arbetet, som blir
större eller mindre beroende på kundens tillvägagångssätt.
14 §
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen: Av 14 § framgår att
konkurrensverket kan ge ett s k icke-ingripandebesked. Beslutet skall fattas
på grundval av "enligt för verket tillgängliga uppgifter". Vad bestämmel-
sen i denna del synes sikta mot är att markera att beslutet i första hand
skall grundas på de uppgifter som företaget lämnar i sin ansökan men att
inget hindrar att verket även beaktar andra förhållanden som är kända. För
övrigt sägs i motiven till paragrafen (s 88) att närmare föreskrifter som
skall lämnas i en ansökan avses /komma att/ lämnas av regeringen eller
konkurrensverket. Det torde emellertid stå i det sökande företagets intresse
att självt lämna så fullständiga uppgifter att ett väl grundat beslut kan fattas
- jfr. f. ö. 15 § 2 st - och det kan från den utgångspunkten ifrågasättas om
inte den ovan citerade lagtexten borde kunna utformas exempelvis så, att
förklaring om icke-ingripande kan göras" enligt uppgifter som lämnas av
företaget eller som eljest är tillgängliga för verket".
15 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): Med hänvisning till vad NO anfört vid
10 § 3 p förslaget anser NO att ordet "ofullständiga" skall tilläggas i 15 §
2 p förslaget.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
288
Kammarrätten i Göteborg: Det är naturligt att det krävs speciella skäl for
att ändra ett gynnande beslut men det kan ifrågasättas om särskilda villkor
bör anges i lagen. Det är vidare inte självklart att konkurrensverket skall
vara förhindrat att återkalla ett beslut som är oriktigt till följd av en rättslig
felbedömning.
16 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): Inledningen till 16 § förslaget lyder:
Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser av
förbuden i 4 eller 13 §....
Enligt NOs uppfattning bör paragrafens inledning istället ha följande lydel-
se: Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med förfaranden
som innebär överträdelser av förbuden i 4 eller 13 § ....
Enligt departementspromemorian är det konkurrensverket som skall besluta
om åläggande för ett företag att upphöra med överträdelser av förbuden i 4
eller
13 §. Dessa ålägganden får förenas med vite om det anses behövligt.
Något högsta belopp är inte föreskrivet för vitet. Möjlighet finns även att
förelägga löpande vite.
Det nuvarande svenska systemet präglas sedan lång tid i många enskilda
fall av en lång handläggningstid. Detta kan till stor del anses bero på att
NO:s motparter väl vet att NO inte kan meddela egna tvingande beslut
utan måste förhandla om frivilliga ändringar. Denna vetskap inbjuder till
beteenden där motparterna söker dra ut på handläggningen, t.ex. genom att
inte bidra till utredningen, eller medge så föga långtgående förändringar av
de konkurrenshämmande beteendet som möjligt. NO kan visserligen föra
ett ärende till marknadsdomstolen. Men även där råder en betydande vän-
tetid. Handläggningstiden kan ofta bli ett år eller mer. Samtidigt har den
som klagat till NO ofta ett starkt intresse av att snabbt få ändringar till
stånd i det konkurrensbegränsande beteende som vederbörande menar sig
lida av. Hänsyn måste även tas till de samhällsekonomiska och konsument-
politiska förlusterna av att ett konkurrenshämmande beteende tillåts fortsät-
ta en längre tid utan åtgärd. Mot denna bakgrund är det angeläget att en
ordning införs som möjliggör snabbare ingripanden mot konkurrenshäm-
mande beteenden. Den i departementspromemorian föreslagna ordningen
måste antas verksamt bidra till att förkorta handläggningstiden i allmänhet.
Därmed minskas de samhällsekonomiska och konsumentpolitiska förluster-
na samtidigt som även den tid under vilken en klagande kan tänkas lida
ekonomisk skada förkortas. Genom överklagandemöjligheten finns en
effektiv garanti från rättssäkerhetssynpunkt.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
19 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
289
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden:
Ålägganden kan vara mycket ingripande för berörda företag och stora krav
måste därför ställas på deras utformning. Det bör under det fortsatta be-
redningsarbetet preciseras närmare vad ålägganden skall kunna gå ut på.
Viktigt är att de endast bör få fylla sådana konkurrensfrämjande syften
som direkt följer av lagens förbudsregler och inte skall kunna användas för
allmänt näringspolitiska eller andra syften.
Nämnden förutsätter att domstol efter överklagande av meddelat beslut av
konkurrensverket skall kunna besluta att ett åläggande ej skall gälla under
den tid målet prövas. Det synes lämpligt med en uttrycklig regel härom i
lagen.
Nämnden faster uppmärksamheten på att det svenska vitesinstitutet inte har
någon motsvarighet i EG:s förordning 17/62 angående tillämpningen av
art. 85 och 86 utan att EG genomgående tillämpar ett system med admini-
strativa s.k. böter. I det svenska lagförslaget synes kombinationen av
vitesålägganden och konkurrensskadeavgifter medföra risk för dubbla
sanktioner. Konkurrensskadeavgiftens repressiva karaktär gör detta be-
tänkligt. Enligt nämndens mening bör samma handlande inte kunna med-
föra både konkurrensskadeavgift och skyldighet att betala vite. Nämnden
förordar en motsvarighet till den regel, som finns i bl.a. firmalagen och
företagshemlighetslagen, att den som har överträtt ett vitesförbud inte får
dömas till straff (här konkurrensskadeavgift) för en gärning som omfattas
av förbudet.
18 §
Näringsfirhetsombudsmannen (NO): I departementspromemorian föreslås
att konkurrensverket interimistiskt får ålägga ett företag att upphöra med
överträdelser av förbuden i 4 eller 13 § förslaget om det finns synnerliga
skäl.
Inom EG finns ingen bestämmelse som reglerar kommissionens möjlig-
heter att fatta interimistiska beslut. Domstolen har emellertid uttalat att
kommissionen har en sådan möjlighet. Det gäller såsom NO uppfattat
saken i situationer där det föreligger en omedelbar risk for irreparabla
skador.
I Sverige krävs för meddelande av intermistiska beslut i generalklausulfall
idag att det föreligger särskilda skäl. Departementschefen uttalade i för-
arbetena till den nuvarande konkurrenslagen (prop 1981/82:165 s 218) att
”beslut av denna art i princip bör reserveras för mer uppenbara fall -- Är
processföremålet svårbedömbart måste det finnas alldeles speciella skäl för
ett intermistiskt beslut. I bedömningen far ingå också frågan om huruvida
det konkurrensbegränsande förfarandet innebär, eller hotar att föra med
sig, negativa följder för exempelvis det företag som är föremål for ett i ett
ärende aktuellt repressivt förfarande, följder som då bör vara av klart
väsentlig beskaffenhet."
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
290
Av praxis kan utläsas att marknadsdomstolen satt "ribban högt" i sin tolk-
ning av begreppet särskilda skäl. Synnerliga skäl tillmäts allmänt en be-
tydelse som innebär en ännu högre kvalifikationsgrad än särskilda skäl. I
sitt remissyttrande över konkurrenskommitténs förslag hävdade NO att det
inte var erforderligt med någon extra kvalifikation av förutsättningarna för
intermistiskt beslut av marknadsdomstolen i motsvarande fall. De faktiska
omständigheterna i det enskilda fallet borde enligt NO utgöra en tillräcklig
restriktion. I detta fall är det emellertid konkurrensverket självt som skall
fatta beslutet. Man kan möjligen hävda en viss risk för att verket, som
självt intar en partsställning, inte alltid iakttar tillräcklig återhållsamhet.
NO vill därför inte motsätta sig en viss kvalificering av förutsättningarna
för beslut av konkurrensverket. Enligt NO:s mening innebär dock synnerli-
ga skäl en för hög kvalifikationsgrad. Ett krav på särskilda skäl torde,
enligt NOs uppfattning, väl spegla den nivå EG-domstolen anvisat för
kommissionen.
19 §
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen: I 19 § sägs att mark-
nadsdomstolen "beträffande ett avtal som uppfyller både 4 och 6 §§ /får/
...". Vad man torde mena är att domstolen"... då fråga är om avtal som
väl är konkurrensbegränsande enligt 4 § men inte desto mindre uppfyller
förutsätt-ningama för undantag enligt 6 § /får/...".
20 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): 20 § Förslaget lyder: Konkurrensver-
ket får förnya, återkalla eller ändra ett beslut enligt 19 §. Därvid tillämpas
9 och 10 §§.
NO föreslår att ordet "ändra" ersätts med förslagsvis ordet "ompröva".
21 §
Kammarrätten i Göteborg: Kammarrätten ställer sig frågande till tekniken
att använda "företag" som avgiftssubjekt. Det måste i så fall krävas att
termen definieras i lagtexten. Enligt vad som anförs på s. 92 är avsikten
att fysisk person som överlåtit sin rörelse skall vara personligen ansvarig
för överträdelse som ägt rum före överlåtelsen. Enligt kammarrättens
mening kan detta förhållande inte utläsas med den föreslagna lydelsen.
I specialmotiveringen s. 93 anförs att avgift kan utdömas på grund av en
uppdragstagares agerande. Det bör enligt kammarrättens mening krävas i
vart fall oaktsamhet av någon som är anställd i ett företag som åläggs att
betala.
I promemorian diskuteras också frågan om vem som är ansvarig sedan
bolag eller bolags verksamhet överlåtits. Kammarrätten konstaterar att
aktiebolag numera är en handelsvara och det händer att inkråmet säljs åt
ett håll varefter bolaget byter namn och verksamhetsinriktning och/eller
säljs åt annat håll. Problem att avgöra vem som bör hållas ansvarig i
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
291
sådana fall kommer säkerligen att uppstå, men detta problem är ju inte
specifikt for konkurrensfrågor.
21 och 27 §§
Marknadsdomstolen: Enligt lagförslagets 21 och 27 §§ kan ett foretag
som uppsåtligen eller av oaktsamhet har handlat på ett visst sätt bli skyl-
digt att utge konkurrensskadeavgift resp, skadestånd. Någon diskussion om
innebörden av de subjektiva rekvisiten - i EG-rätten och i svensk rätt -förs
inte i promemorian. Det vore önskvärt att denna fråga kunde belysas mera
under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
22 §
Stockholms tingsrätt: Tingsrätten vill också peka på att, när det gäller
frågan hur stor konkurrensskadeavgift som kan fastställas, det kan ifråga-
sättas om den i 22 § angivna alternativa gränsen "företagets årsomsättning
enligt det bokslut som senast har fastställts" är tillräckligt tydlig. Bokför-
ingslagen innehåller inte några bestämmelser om när ett bokslut är fast-
ställt.
24 §
Kammarrätten i Göteborg:
24 § andra stycket
Bestämmelsen avser att motverka framställningar som enbart har det illoja-
la syftet att skapa immunitet mot konkurrensskadeavgift. Den åsyftade
effekten synes kunna uppnås enklare och effektivare genom ett tillägg i
slutet av första stycket 1 av orden "och anmälningen eller ansökningen inte
är uppenbart ogrundad".
27 §
Näringsfrihetsombudsmannen (NO): I departementspromemorian föreslås
att rätten till ersättning för skada som uppkommit genom att ett företag
uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i 4 § eller 13 § är
förlorad, om talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.
Enligt NO:s mening kan ett enskilt företag ha svårt att bedöma huruvida
ett beteende från ett annat företags sida genom vilket det första företaget
orsakats skada är att de som en överträdelse av förbuden i 4 § eller 13 §
förslaget. Det är därför troligt att drabbade företag i många situationer
avvaktar till dess förbudsåläggande meddelats eller konkurrensskadeavgift
påförts till följd av beteendet innan de väcker talan. Även processekono-
miska skäl talar för att ett sådant beteende bör vara möjligt. Måltillström-
ningen till tingsrätterna blir mindre genom att beteenden som i dom eller
slutligt beslut förklarats inte utgöra överträdelser av konkurrensreglerna
troligtvis inte ger upphov till talan om ersättningskrav. I de återstående
fallen underlättas tingsrätternas arbete genom att en konkurrensrättslig
bedömning av det aktuella beteendet redan föreligger i form av dom eller
slutligt beslut.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
292
Enligt den föreslagna preskriptionsregeln skulle ett drabbat företag inte
kunna avvakta på ovan angivet sätt i situationer där förbudsåläggande
meddelats eller talan om konkurrensskadeavgift väckts inom fem år från
det att en skada uppkommit men där saken inte slutligt avgjorts dess-
förinnan. En sådan ordning är enligt NO:s mening mindre lämplig.
1 3 § 2 st preskriptionslagen (1981:130) stadgas angående skadestånd i
anledning av brott följande:
"Om någon har häktats eller erhållit del av brott före utgången av tiden för
åtalspreskription men ansvarsfrågan inte har avgjorts dessförinnan, preskri-
beras en fordran på skadestånd i anledning av brottet tidigast ett år efter
den dag dom eller slutligt beslut meddelas."
Enligt NO:s mening bör ett tillägg av motsvarande innehåll införas i 27 §
2 st förslaget. NO föreslår att 27 § 2 st får följande lydelse:
Rätt till sådan ersättning är förlorad, om talan inte väcks inom fem år från
det skadan uppkom. Om åläggande enligt 16 § meddelats eller talan enligt
21 § väckts inom fem år från det skadan uppkom men saken inte har
slutligt avgjorts inom samma tid, är rätten till sådan ersättning förlorad
tidigast ett år efter
den dag dom eller slutligt beslut meddelas.
44 §
Kammarrätten i Göteborg: Förslaget kan godtas i avvaktan på det slutliga
ställningstagandet med anledning av domstolsutredningen. Det kan emeller-
tid ifrågasättas om det finns anledning att frångå regeln i viteslagen, enligt
vilken frågan om utdömande av vite skall handläggas vid förvaltnings-
domstol.
45 och 46 §§
Kammarrätten i Göteborg: Med hänvisning till vad kammarrätten anfört
ovan som kommentar till 24 § bör skyldighet enligt 45 § att höra övriga
avtalsparter inte föreskrivas om sådant förfarande är uppenbart obehövligt.
Enligt förslaget skall samtliga avtalsparter beredas tillfälle att yttra sig i
ärende enligt 7 § eller 14 §. I 16 § anges att ett utomstående företag som
berörs av en konkurrensbegränsning får ansöka hos marknadsdomstolen
om ingripande i fall där konkurrensverket beslutat att inte meddela något
åläggande. Därav följer enligt kammarrättens mening att det utomstående
företaget inte har besvärsrätt över konkurresnverkets beslut och inte heller
är att anse som part vid konkurrensverkets handläggning av ärenden röran-
de undantag.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
Frågan om konkurrenters partsställning diskuteras inte i promemorian. Det
är önskvärt att frågan om t.ex. en konkurrents besvärsrätt i fall där undan-
tag har medgivits belyses liksom frågan i vilken utsträckning sekretess
293
skall gälla i ärenden av detta slag. När företag erhållit "icke-ingripande-
besked" till följd av en rättslig felbedömning av konkurrensverket utgör
denna omständighet enligt 15 § inte ensam skäl för återkallelse av beske-
det. Även i detta fall är det önskvärt med ett uttalande huruvida andra
företag skall kunna överklaga ett icke-ingripandebesked. Om det anses
lämpligt att tillåta utomstående, berörda företag att överklaga konkurrens-
verkets beslut bör även frågan om publicering av anmälningar, ansökning-
ar och beslut belysas. Kammarrätten vill i detta sammanhang också peka
på regeln i 13 a § MDL rörande medverkan av branschorganisation.
46 §
Svea hovrätt: 46 § reglerar vilka beslut av konkurrensverket som får över-
klagas. Bestämmelsen säger dock inte vem som har talerätt. Får t.ex.
en konkurrent till sökanden klaga över ett icke-ingripandebesked?
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen: Av 46 § i den föreslagna
lagen följer att vissa beslut får överklagas hos marknadsdomstolen. Att av
ett beslut direkt berört företag får göra sådant överklagande torde ligga i
systemet. En fråga som dock är av stort intresse är om också annan, t.ex.
enskilda eller olika slag av konsumentorganisationer, skall få överklaga ett
lämnat undantag från lagens regler. Även detta synes böra behandlas i
lagen, även för annat fall än det som nämns i 16 § 2 st.
47 §
Kammarrätten i Göteborg: Kammarrätten finner det inte helt tillfredsstäl-
lande att det tillskapas ett tvåinstansförfarande där den första instansen
utgörs av endast en domstol. Det bör övervägas att låta samtliga tingsrätter
handlägga dessa mål.
Egentligen anser kammarrätten att hithörande mål rent principiellt borde
handläggas inom förvaltningsdomstolsorganisationen. I enlighet härmed
kan man tänka sig - om man tills vidare vill hålla fast vid huvuddragen i
den föreslagna modellen - att länsrätten i stället för tingsrätten blir den
första instansen.
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen: Av den föreslagna lagen
47 § följer att Stockholms tingsrätt skall pröva frågor om påförande av
konkurrensskadeavgift enligt 21 §. Det synes under sådana omständigheter
lämpligt att ersätta ordet "Tingsrätten" i 21 § med orden "Stockholms
tingsrätt"
Qvergångsbestämmel serna
Kammarrätten i Göteborg: I tydlighetens intresse bör underrubrikerna
anges med bokstavsbeteckningar.
Uppsala universitet - juridiska fakultetsstyrelsen: I övergångsbestämmelser-
na p 3 sägs att "i fråga om avtal som föreligger när denna lag träder i
kraft och beträffande vilka partema inom sex månader från ikraftträdandet
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
294
anmäler för undantag...". Orden "anmäler för undantag" synes böra ändras
till "ansöker om undantag" eller liknande.
I övergångsbestämmelserna p 4.3. föreslås att orden "upphör att tillämpas"
ändras till "upphör att gälla eller tillämpas".
Svenska taxiförbundet:
PynkLä
Mot bakgrund av kritiken och resonemanget om den omläggning av prin-
ciperna för konkurrenslagen och arbetsbelastning som kan komma att
drabba det nya konkurrensverket, anser förbundet att sex månader är för
kort tid för att
anmäla undantag. En övergångstid om ett år bör övervägas.
Tiden för ikraftträdandet av förbudet och möjligheten till åläggande (punkt
3.3) bör vara längre än två månader.
Svenska åkeriförbundet: Enligt övergångsbestämmelserna medges en
sexmånaders anmälningsfrist till konkurrensmyndigheten. Denna frist är
alltför kort för att inse och klargöra det eventuella behovet och vikten av
att korrekt anmälan eller ansökan inges.
Efter besked från myndigheten är utrymmet för eventuell rättelse endast
två månader. Även denna tid är alltför kort. Exempelvis är det grundläg-
gande dokumentet för det samordnade förfarandet i en lbc de registrerade
stadgarna. Om dessa måste ändras skall enligt lag beslut fattas av före-
ningsstämman. Om alla röstberättigade deltar kan beslut fattas vid ett
tillfälle, eljest behövs ytterligare en stämma. Tillsammans med det förbe-
redelsearbete som erfordras för styrelsens förslag och kallelse till stämman
kan beslutsprocessen svårligen genomföras under så kort tid. Därtill kom-
mer att ändrade stadgar inte får tillämpas förrän registrering skett.
Den sistnämnda fristen bör utökas till minst sex månader.
Konkurrensmyndigheten bör därutöver ha befogenhet att medge förlän-
gning i enskilda fall.
Sveriges livsmedelshandareförbund: Övergångsregler och tidsfrister i
övrigt måste göras generösare, så att näringslivet på ett effektivt och pla-
nerat sätt
skall kunna anpassa sig till de nya spelreglerna.
Marknadsdomstolen: I promemorian (sid 50) anförs att behov föreligger av
regler i lagen om marknadsdomstol m.m. i fråga om rättegångskostnader
och att detta bör beaktas vid det fortsatta lagstiftningsarbetet. Enligt 49 §
förslaget till konkurrenslag skall i mål om konkurrensskadeavgifter rätte-
gångsbalkens regler om indispositiva tvistemål tillämpas, vilket innebär att
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
295
även frågan om rättegångskostnader regleras för dessa mål. Mera fullstän-
diga regler om rättegångskostnader i marknadsdomstolen bör dock lämpli-
gen införas i lagen om marknadsdomstol m.m. Förslaget att brottmåls-
regler skall tillämpas för rättegångskostnader i mål om konkurrensskadeav-
gift (sid. 104) synes välgrundat.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK): Med hänsyn till att EG:s
konkurrensregler kommer att bli tillämpliga på FoU-verksamheter som
stöds av NUTEK är det nödvändigt att NUTEK: s stödvillkor anpassas så
att de överensstämmer med EG:s gruppundantag Nr 418/85/EEG om
forskning och utveckling. Med hänsyn till gruppundantagens utformning
och innehåll bör ifrågavarande förordningar därvid utformas så att NUTEK
kan tillämpa stor flexibilitet vad gäller stödvillkoren.
Statskontoret: Statskontoret anser att en bred utbildnings- och upplys-
ningskampanj är motiverad för att sprida kännedom om konkurrenslagstift-
ningens syften och innebörd. För att göra det möjligt for konkurrensverket
att i övergångsskedet koncentrera sina insatser på tillämpningsfrågor, bör
ansvaret för informationskampanjen läggas utanför myndigheten.
Riksrevisionsverket (RRV) anför följande om inriktningen av myndighet-
suppgiften på området: Den föreslagan konkurrenslagen innehåller ett stort
antal allmänt hållna lagregler. Detta kommer, åtminstone inledningsvis, att
medföra en betydande osäkerhet såväl inom den konkurrensvårdande myn-
digheten som bland företag och andra marknadsaktörer om vad som är
tillåtet och vad som är förbjudet. Det är därför angeläget att den konkur-
rensvårdande myndigheten prioriterar att så långt möjligt söka precisera
och konkretisera regelverket
på konkurrensområdet.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO):
Förvärvskontrollen
Beträffande reglema för förvärvskontrollen hänvisar NO i första hand till
vad som framförts i yttrandet över konkurrenskommitténs förslag.
NO vill dock här understryka den stora vikten av att det bland de konkur-
rensfrämjande verktygen ingår en effektiv och adekvat förvärvskon troll.
Departementspromemorians förslag innebär en betydande förstärkning av
konkurrenspolitiken när det gäller att komma till rätta med bl.a. kartellbe-
teenden och missbruk av dominerande ställning. Detta system är dock inte
komplett utan en möjlighet att ingripa mot förvärv som leder till att kon-
kurrensen inte längre är effektiv. En oönskad effekt av att inte upprätthålla
en fungerande förvärvskontroll kan bli att företag väljer att genom före-
tagsförvärv, t.ex. av konkurrenter, söker uppnå en så stark marknadsposi-
tion att man därigenom kan hindra effektiv konkurrens. Syftet med depar-
tementspromemorians förslag - att skapa en förstärkt konkurrenspolitik -
kan då gå om intet.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
296
Det finns också anledning att kort beröra den målkonflikt som ofta före-
ligger såväl i Sverige som internationellt mellan industripolitiken och
konkurrensintresset. Konflikten kan enkelt sägas ligga i att ett förvärv
mellan företag på den svenska marknaden kan vara positivt från industripo-
litisk synpunkt genom att skapa ett stort företag som då skulle ha förut-
sättning for att framgångsrikt hävda sig utanför det egna landet, men nega-
tivt från konkurrenssynpunkt därför att företaget får sådan dominans inom
det egna landet att det kan ta ut högre priser där än som är möjligt vid
effektiv konkurrens.
För ett litet land som Sverige kan det synas som att det industripolitiska
intresset skulle vara särskilt angeläget med hänsyn till att många svenska
företag konkurrerar på världsmarknaden eller i varje fall känner av kon-
kurrens från utlandet.
Från konkurrenssynpunkt måste dock beaktas samhällsekonomins och
konsumenternas intresse av att ha en effektiv konkurrens på den relevanta
marknad det är fråga om. För att en marknad skall fungera måste köparna
kunna välja mellan flera säljare. Så är inte fallet om hemmamarknaden
domineras av ett inhemskt exportföretag och importen uteblir. För svenska
köpare är ofta den svenska marknaden eller en del av denna lika med den
relevanta marknaden.
Den potentiella konkurrens som skulle kunna motverka marknadsdominans
i Sverige hindras i vissa fall av höga barriärer mot nyetablering och im-
portkonkurrens. Exempel på sådana barriärer är fraktkostnader, krav på
marknadsinvesteringar och att den hemmamarknadsdominerande har lagt
beslag på distributionskanalerna.
Även om möjligheterna till import är relativt goda är det inte säkert att
detta leder till en effektiv konkurrens på den svenska marknaden om denna
domineras av ett företag. För att importen säkert skall medföra en effektiv
konkurrens krävs att konkurrensen på den inhemska marknaden redan är
effektiv. De utländska företagen kan annars välja att utnyttja en hög prisni-
vå på den svenska marknaden för att ta ut höga vinster.
Företagen i Sverige behöver inte göra förvärv på den svenska marknaden
om en ökad storlek skulle anses nödvändig för att bli tillräckligt konkur-
renskraftig. Med tanke på de stora nackdelar starkt dominerande företag
kan fora med sig från konkurrens- och konsumentsynpunkt bör, enligt
NO:s mening, de stordriftsfördelar som kan förekomma inom forskning
och utveckling, marknadsföring m.m. i första hand uppnås genom förvärv
utomlands, vilket dessutom snarast torde vara positivt för att uppnå en
internationell konkurrenskraft jämfört med ett förvärv av en inhemsk
konkurrent.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
297
Marknadsdominans ger däremot möjlighet att ta ut högre priser på markna-
den, vilket leder till bl.a. en felaktig resursallokering och innebär sam-
hällsekonomiska nettoförluster.
Omfettande forskning av Porter m.fl. understryker dessutom betydelsen av
en stark inhemsk konkurrens för att uppnå långsiktigt internationell kon-
kurrenskraft.
En effektiv forvärvskontroll innebär därför enligt NO:s mening ingen
egentlig konflikt med de intressen som finns inbyggda i industripolitiken
av internationellt framgångsrika svenska företag. Ett talande exempel torde
den tyska industrins framgångar utgöra där den tyska förvärvskontrollen är
det kanske viktigaste konkurrenspolitiska instrumentet.
Möjligheterna att genom åtgärder driva fram en konkurrensfrämjande
inriktning i det allmännas verksamhet.
För närvarande har NO och SPK i uppdrag enligt en regeringsförordning
(1988:1582) att verka för att samhällsåtgärder som onödigtvis begränsar
konkurrensen, och som får olämpliga konkurrensbegränsande effekter
undviks. Det handlar här om åtgärder m.m. från det allmännas sida inom
den offentliga sektorn. Exempel: kommunal upphandling, egenregiverk-
samhet, de stora sociala transfereringssystemen, offentliga regleringar,
kommunala subventioner till kommunala bolag eller andra eller statsstöd
vilka skapar olika konkurrensvillkor för aktörerna på marknaden etc.
Inom EG finns särskilda bestämmelser i Romfördragets artiklar 92-94 som
reglerar såväl statliga som kommunala stödåtgärder. Dessa typer av åt-
gärder kan ge upphov till avsevärda hinder for en effektiv konkurrens
genom att konkurrensen mellan aktörerna kommer att ske på olika villkor.
Departementspromemorians förslag omfettar ej detta för samhällsekonomin
viktiga område. I praktiken har detta område även legat utanför den nuvar-
ande konkurrenslagens tillämpningsområde. Enligt NO:s mening är det
angeläget att det även i Sverige ges möjligheter att komma till rätta med
dessa problem.
Det allmännas verksamhet i övrigt är också den samhällsekonomiskt myck-
et betydelsefull. Krav måste ställas på ett kraftfullt agerande från konkur-
rensverkets sida för att främja en bred inriktning av konkurrenspolitiken
med ökad tonvikt på insatser i fråga om den offentliga sektorn. Bl.a. ingår
åtgärder mot onödiga regleringar samt att i övrigt på olika sätt främja ett
konkurrenstänkande också i det allmännas verksamhet. Regeringen bör
enligt NO:s mening överväga lämpliga medel for detta ändamål.
Svenska handelskammarförbundet: Handelskammarförbundet vill avslut-
ningsvis understryka sin tidigare kritik mot konkurenskommitténs förslag
om företagsförvärv och uppbrytning av företag. Med de i promemorian
föreslagna strängare reglema om missbruk av dominerande ställning finns
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
298
än mindre skäl än tidigare att genomföra konkurrenskommitténs förslag i Prop. 1992/93:56
denna del. Bilaga 8
Stockholms universitet - juridiska fakuitetsnämnden;
Fusionskontroll
Promemorian behandlar ej utformningen av fusionskontrollen. Nämnden
vill i denna del endast framhålla att det är oundgängligt att även den nya
konkurrenslagen innehåller särskilda regler om bedömningen av företags-
koncentrationer och förfarandet härvidlag. Trots att de nu föreslagna sven-
ska motsvarigheterna till art 85 och 86 i och för sig, om EG:s praxis följs,
torde inrymma vissa möjligheter till ingripande mot företagsförvärv, visar
erfarenheten från EG entydigt att särskilda, preciserade regler behövs.
Inom EG kom någon egentlig fusionskontroll inte igång förrän dylika
regler infördes.
Nämnden vill dock förorda en generös svensk syn på joint ventures. Den
mycket detaljerade och komplicerade reglering som införts av EG-kommis-
sionen i fråga om joint ventures bör Sverige i huvudsak kunna avvara.
Rättssäkerheten i förfarandet vid Konkurrensverket
Den nya lagen får på ett helt annat sätt än den nuvarande en inriktning på
juridisk handläggning och bedömning. Detta kräver att verket får god
tillgång till handläggare med juridisk utbildning och erfarenhet. Hänsyn till
nuvarande personalsammansättning får inte medföra att detta behov efter-
sattes. Det är vidare uppenbart att förvaltningslagens handläggningsregler
inte räcker till. Inom verket måste finnas inbyggda ordningar för bevisupp-
tagning, muntlig handläggning och kollegialt beslutande. Det bör finnas
motsvarigheter i sak till de rättssäkerhetsgarantier som byggts in i förfa-
randet i EG-kommissionen.
Sveriges köpmannaförbund: Köpmannaförbundet är i enlighet med tidiga-
re remissvar ytterst kritiskt till den skärpta förvärvskontroll som konkur-
renskommittén föreslog. Vi anser att nuvarande regler om förvärvspröv-
ning är fullt tillräckliga. Förslaget om uppbrytning av existerande företag
är särskilt allvarligt.
Företagsförvärv är en naturlig del i strukturomvandlingen i Sverige och är
avgörande för om de svenska företagen skall kunna hävda sig på den
internationella marknaden, likaväl som kunna konkurrera med utländska
företag på den svenska marknaden. Vårt närmande till EG innebär att de
svenska företagen måste vara starka på hemmamarknaden för att kunna
konkurrera på lika villkor med de europeiska företagen som i många fall
är betydligt större och starkare, bl.a. beroende på kedjebildningar, än de
svenska företagen. Alltför stränga förvärvsregler i Sverige jämfört med
andra länder kan dessutom minska intresset for utländska företag att eta- Prop. 1992/93:56
blera sig i Sverige. Bilaga 8
Sveriges industriförbund: Förslaget berör inte förhållandet mellan förvärvs-
kontrollen och föreslagna förbud mot konkurrensbegränsande avtal och
missbruk av dominerande ställning (4 och 13 §§).
EG har insett det olämpliga i att tillämpa art 85 och 86 på förvärv och
därför infört den särskilda forvärvsforordningen (4064/89). Med hänsyn
till näringslivets behov av klara och entydiga regler menar Industriförbun-
det att det av den nya konkurenslagstiftningen skall framgå att 4 och 13 §§
över huvud taget inte får tillämpas på företagsförvärv. Detta måste gälla
såväl förvärv som träffas av regler om anmälningsplikt som företagsköp av
mindre storlek. De senare skall därmed inte alls kunna angripas med kon-
kurrenslagen.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF): LRF anser det nödvändigt med ett
bibehållande av en liberal svensk förvärvskontroll och avstyrker införandet
av strängare forvärvsregler med lägre dominanskrav än för närvarande och
möjlighet till uppbrytning av företag. Internationellt sett är de svenska
livsmedelsföretagen, även de lantbrukskooperativa, små. Dagens struktur
är resultatet av den under många år förda jordbrukspolitiken och dess
regler. Anpassningen till en större marknad tar tid. Införs en generell
förbudslagstiftning med hinder för samverkan återstår i stort sett endast
strukturförändringar för att åstadkomma effektivitet, stordriftsfördelar och
kostnadspress. Det blir då också den nära nog enda realistiska vägen för
lantbrukskooperationen att åstadkomma prissänkningar som även kommer
konsumentema/forbrukarna tillgodo. Denna utveckling är redan nu starkt
på väg i konkurrentländer som t.ex. Danmark och Holland.
Att tillåta strukturförändringar av större omfattning först vid ett EG-inträde
är alldeles för sent. Det måste vara möjligt att nu genomföra erforderliga
strukturförändringar. Utslagning av svenska lantbruk och lantbrukskoope-
rativa företag blir eljest följden. Att senare återhämta en sådan utslagning
blir i praktiken omöjligt. En sträng förvärvskontroll leder därför till dis-
kriminering av svenska företag i förhållande till utländska konkurrenter.
Sveriges försäkringsförbund: I promemorian behandls inte frågorna om
företagsförvärv och uppbrytning av företag. Försäkringsförbundet vill ändå
framhålla vissa omständigheter som måste beaktas när dessa frågor över-
vägs i lagstiftningsärendet. Det är sålunda nödvändigt att beakta betydelsen
av potentiell konkurrens och ta hänsyn till vad som är den relevanta mark-
naden. När det gäller finansiella tjänster, såsom bl.a. försäkringstjänster,
sammanfaller den relevanta marknaden numera alltmer sällan med den
svenska marknaden. Avskaffandet av valutaregleringen och andra gräns-
hinder samt finansverksamhetens accelerande internationalisering gör att
300
den relevanta marknaden för flertalet försäkringsprodukter måste bestäm-
mas med ett betydligt utvidgat
- ibland globalt - perspektiv.
Sveriges marknadsförbund: De genomgripande förändringarna medför att
departementet måste informera snabbt, tydligt och konkret. Vår uppfatt-
ning är att Näringsdepartementet efter remissbehandlingen och efter lag-
rådsremissen bör på olika sätt marknadsföra de nya konkurrensreglerna
och innebörden av dem. Naturligtvis har de olika näringslivsorganisa-
tionema liksom branschföreningarna här en roll. Men den korta tid som
det troligen blir fråga om förutsätter särskild aktivitet från departementets
sida. Bra vore om departementet i det sammanhanget kunde informera inte
bara om de nya lagreglerna utan också ge exemple från centrala avgöran-
den i EG-domstolen liksom Kommissionens ställningstaganden i några fall.
Konkreta exempel är ofta starkt informativa.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 8
301
9.1 Förslag till
Konkurrenslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en
effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjäns-
ter och andra nyttigheter.
2 § Denna lag tillämpas inte på överenskommelser mellan arbetsgivare och
arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.
3 51 denna lag avses med företag en fysisk eller juridisk person som dri-
ver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Till den del sådan
verksamhet består i myndighetsutövning omfattas den dock inte av begrep-
pet företag.
Med företag avses också en sammanslutning av företag.
Vad som i lagen sägs om avtal skall tillämpas också på
1. beslut av en sammanslutning av företag, och
2. samordnade förfaranden av företag.
4 § Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver -
verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av ak-
tier, andelar i ett handelsbolag, en rörelse eller en del av en rörelse. Till
företagsförvärv räknas vidare fusion.
Ett förvärv där äganderätten till ett företag eller en rörelse inte övergår i
sin helhet skall anses som företagsförvärv enligt lagen bara om förvärvet
ger möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande på företaget eller rörel-
sen.
5 § Om i ett visst fall kan tillämpas såväl denna lag som konkurrensbe
stämmelsema i lagen (1992:000) om ett europeiskt ekonomiskt samarbets
område (EES), skall beslut med stöd av denna lag vara förenliga med des-
sa bestämmelser.
Denna lag får inte tillämpas vid fastställandet av priser som avses i CECA-
lagen (1972:762), om detta är oförenligt med de avtalsbestämmelser som
anges i 1 § den lagen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
302
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag
6 ( Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13 §
eller av föreskrifter enligt 17 §, är avtal mellan företag förbjudna om de
har till syfte att hindra, inskränka eller snedvrida konkurrensen på den
svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.
Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller
indirekt fastställs,
2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner med vissa handels-
partner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel, eller
5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.
7 j Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 § är ogiltiga.
Beslut om undantag
8 5 Konkurrensverket får i det särskilda fallet besluta om undantag från
förbudet i 6 § för ett avtal som
1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att
främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,
2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom
uppnås,
3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för
att uppnå målet i 1, och
4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel
for en väsentlig del av nyttighetema i fråga.
9 5 Om ett företag vill att undantag enligt 8 § skall beviljas, skall det
anmäla avtalet till Konkurrensverket.
Konkurrensverket får inte besluta om undantag innan företaget har gjort en
sådan anmälan.
10 5 I ett beslut om undantag enligt 8 § skall det anges från vilken tid-
punkt undantaget gäller. Denna tidpunkt får sättas tidigare än tidpunkten
för beslutet.
Beslutet skall gälla för en bestämd tid och får förenas med villkor och
ålägganden.
303
11 i Ett beslut om undantag enligt 8 § får förnyas om förutsättningarna i 8
§ fortfarande är uppfyllda.
Återkallelse eller ändring av beslut om undantag
12 § Konkurrensverket får återkalla eller ändra ett beslut om undantag, om
1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har förändrats i något
väsentligt avseende,
2. de som beslutet gäller bryter mot något åläggande som har angetts i be-
slutet,
3. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
4. de som beslutet gäller missbrukar undantaget.
I de fall som avses i första stycket 2-4 får beslutet återkallas med retroak-
tiv verkan.
Undantag då beslut inte meddelas inom viss tid
13 5 Om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en an-
mälan enligt 9 § inom tre månader från det att anmälan kom in till verket,
skall undantag från förbudet i 6 § anses beviljat i enlighet med anmälan för
en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks.
Detta gäller inte om Konkurrensverket inom tremånadersfristen gör in
vändning mot avtalet.
14 $ Konkurrensverket får återkalla undantaget för ett avtal för vilket un-
dantag beviljats enligt 13 §, om avtalet har följder som är oförenliga med
8§.
Undantag meddelade av Stockholms tingsrätt
15 § Stockholms tingsrätt får, vid prövning av ålägganden enligt 23 §, på
yrkande av en part besluta om undantag enligt 8 § för ett avtal som är för-
bjudet enligt 6 § men som uppfyller förutsättningarna för undantag enligt 8
§. Därvid tillämpas 10 §.
16 § Konkurrensverket får förnya, återkalla eller ändra ett beslut enligt 15
§. Därvid tillämpas 11 och 12 §§.
Gruppundantag
17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva om undantag från förbudet i 6 § för grupper av avtal som uppfyller
förutsättningarna i 8 § (gruppundantag').
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
304
Så länge ett gruppundantag gäller behöver ett avtal som uppfyller förut-
sättningarna i gruppundantaget inte anmälas enligt 9 § för att beviljas
undantag. Sådana avtal får dock anmälas.
18 f Konkurrensverket får återkalla undantaget for ett avtal för vilket
gruppundantag gäller, om avtalet har följder som är oförenliga med 8 §.
Missbruk av dominerande ställning
19 ( Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
på den svenska marknaden är förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga aflarsvillkor,
2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med vissa handelspart-
ner, varigenom dessa får en konkurrensnackdel, eller
4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig
ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk
har något samband med föremålet för avtalet.
Icke-ingripandebesked
20 { Konkurrensverket får efter ansökan av ett företag förklara att ett avtal
eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i 6 eller 19 § enligt de
uppgifter som lämnats av företaget eller som annars är tillgängliga for ver-
ket och att det därför inte finns anledning för verket att ingripa enligt den-
na lag (icke-ingripandebesked).
Ett sådant beslut utgör hinder för Konkurrensverket att besluta om åläg-
ganden enligt 23 § första stycket eller föra talan om konkurrensskadeavgift
enligt 26 §.
215 Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt 20 §, om
1. de omständigheter som låg till grund for beslutet har förändrats i något
väsentligt avseende,
2. beslutet grundades på oriktiga eller vilseledande uppgifter, eller
3. Marknadsdomstolen ändrar rättstillämpningen så, att det klart framgår
att avtalet eller förfarandet som omfattas av beslutet faller under förbuden
i 6 eller 19
Handläggningsregel för Konkurrensverket
22 § Så snart en anmälan enligt 9 § eller en ansökan enligt 20 § som rör
ett avtal har kommit in till Konkurrensverket skall verket bereda de parter
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
20 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
305
i avtalet som inte är anmälare eller sökande tillfälle att yttra sig över an-
mälan eller ansökan.
Åtgärder mot förbjudna konkurrensbegränsningar
23 $ Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser
av förbuden i 6 eller 19 §.
Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte meddela ett sådant
åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan av ett företag som
berörs av överträdelsen.
24 5 Ett åläggande enligt 23 § gäller omedelbart, om något annat inte be-
stäms.
25 § Om det finns synnerliga skäl för det, får ett åläggande enligt 23 §
meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Tingsrätten får
meddela ett sådant åläggande bara sedan rättegång inletts.
Konkurrensskadeavgift
26 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket besluta att ett
företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift). om före-
taget eller någon som handlar på företagets vägnar uppsåtligen eller av
oaktsamhet har
1. överträtt förbuden i 6 eller 19 §, eller
2. åsidosatt ett villkor som har beslutats med stöd av 10 § andra stycket.
Avgiften tillfaller staten.
27 § Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och
högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte överstigande
tio procent av företagets årsomsättning enligt föregående räkenskapsår.
Riktas talan mot flera företag skall avgiften fastställas särskilt för vart och
ett av dem.
28 § När konkurrensskadeavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur
allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.
I ringa fall skall ingen avgift påföras.
29 § Konkurrensskadeavgift enligt 26 § första stycket 1 får inte påföras för
åtgärder som har vidtagits
1. efter det att anmälan enligt 9 § eller ansökan enligt 20 § kom in till
Konkurrensverket och innan beslutet med anledning av anmälan eller ansö-
kan vann laga kraft, om åtgärderna ligger inom ramen för den verksamhet
som har beskrivits i anmälan eller ansökan, eller
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
306
2. under den tid då icke-ingripandebesked har gällt, om inte beskedet har
återkallats med stöd av 21 §2.
Första stycket 1 gäller dock inte om Konkurrensverket inom en månad från
det att anmälan eller ansökan kom in förklarar att verket anser att 6 § är
tillämplig och att det inte finns skäl att tillämpa 8 § eller att 19 § är till-
lämplig. Ett sådant beslut får meddelas bara om det är uppenbart att un-
dantag inte kan beviljas eller icke-ingripandebesked inte kan meddelas.
30 5 Konkurrensskadeavgift får påföras bara om stämningsansökan har
delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att överträdel-
sen upphörde.
Avgift får inte påföras för åtgärder som omfattas av ett åläggande som har
meddelats vid vite enligt denna lag.
31 5 En påförd konkurrensskadeavgift bortfaller i den mån verkställighet
inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.
32 $ För att säkerställa anspråk på en konkurrensskadeavgift får Stock-
holms tingsrätt besluta om kvarstad. Därvid gäller i tillämpliga delar vad
som är föreskrivet i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.
Skadestånd
33 § Om ett företag uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden i
6 eller 19 §, skall företaget ersätta den skada som därigenom uppkommer
för ett annat företag eller en avtalspart.
Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom fem år
från det att skadan uppkom.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva frågor om skadestånd enligt
denna paragraf.
Förbud mot företagsförvärv m.m,
34 § Stockholms tingsrätt får på talan av Konkurrensverket förbjuda ett
företagsförvärv som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 37 §.
Förvärvet skall förbjudas, om
1. det skapar eller förstärker en dominerande ställning som väsentligt häm-
mar eller är ägnat att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv
konkurrens på den svenska marknaden i dess helhet eller på en avsevärd
del av den, och
2. detta sker på ett sätt som är skadligt från allmän synpunkt.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
307
Förbud får dock inte meddelas i fråga om förvärv som har skett på en
svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon an-
nan reglerad marknad eller genom inrop på exekutiv auktion. I stället får
förvärvaren åläggas att avyttra det som har förvärvats.
35 5 Ett förbud mot ett företagsförvärv innebär att förvärvet blir ogiltigt.
36 § Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av ett
företagsförvärv, får förvärvaren i stället för förbud enligt 34 § åläggas
1. att avyttra en viss del av en rörelse, eller
2. att genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.
Anmälan om företagsförvärv
37 5 Ett företagsförvärv skall anmälas till Konkurrensverket av någon som
är part i förvärvsavtalet, om de berörda företagen tillsammans har en års-
omsättning enligt föregående räkenskapsår som överstiger 4 miljarder kro-
nor.
Om förvärvaren ingår i en grupp som består av flera företag som har ge-
mensamma ägarintressen eller som hålls samman på något annat sätt, skall
gruppens sammanlagda årsomsättning anses som förvärvarens årsomsätt-
ning.
Särskild undersökning av förvärv
38 § Konkurrensverket får besluta om att genomföra en särskild under-
sökning av ett företagsförvärv som har anmälts enligt 37 §.
Ett sådant beslut skall meddelas inom 30 dagar från det att anmälan kom
in till Konkurrensverket. Under denna frist får den som är part i förvärvs-
avtalet inte vidta några åtgärder för att fullfölja förvärvet.
Talan hos Stockholms tingsrätt
39 5 En talan enligt 34 eller 36 § får väckas bara efter beslut om särskild
undersökning enligt 38 §.
Talan skall väckas inom tre månader från beslutet. Tingsrätten får på begä-
ran av Konkurrensverket förlänga fristen med högst en månad i sänder, om
partema i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på det sätt som an-
ges i 34 § tredje stycket, förvärvaren samtycker till det eller om det finns
synnerliga skäl.
40 § Om Konkurrensverket har beslutat att lämna ett företagsförvärv utan
åtgärd, får talan enligt 39 § första stycket inte väckas beträffande för-
värvet.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
308
Detta gäller dock inte om en part i förvärvsavtalet har lämnat någon orik-
tig uppgift som påverkat beslutet.
Förbud i väntan på slutlig prövning
41 § Om det är motiverat av ett allmänt intresse som väger tyngre än den
olägenhet som åtgärden medför, får Stockholms tingsrätt på yrkande av
Konkurrensverket för tiden till dess att en fråga enligt 34 eller 36 § slutligt
har avgjorts förbjuda partema i ett avtal om företagsförvärv att fullfölja
förvärvet. Om rättegång inte pågår, skall yrkandet framställas skriftligen.
Yrkandet får inte bifallas utan att parterna i förvärvsavtalet eller, om för-
värvet har skett på det sätt som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren
fått tillfälle att yttra sig. I brådskande fall får dock åtgärden omedelbart
beviljas att gälla till dess att något annat beslutas.
Tid inom vilken ett förvärvsärende skall avgöras
42 5 Ett förbud eller ett åläggande enligt 34 eller 36 § får inte meddelas
senare än sex månader efter det att talan väckts hos tingsrätten. Denna frist
får förlängas, om partema i förvärvsavtalet eller, om förvärvet har skett på
det sätt som anges i 34 § tredje stycket, förvärvaren samtycker till det eller
om det finns synnerliga skäl. Förbud eller åläggande får dock inte medde-
las senare än två år efter det att förvärvsavtalet ingicks.
Om tingsrättens dom överklagas, skall Marknadsdomstolen avgöra målet
inom tre månader från det att tiden för överklagande gick ut. Vad som
sägs i första stycket om förlängning av fristen gäller också Marknadsdom-
stolens prövning.
Omprövning
43 5 Ett förbud eller åläggande enligt 34 eller 36 § utgör inte hinder mot
att samma fråga prövas på nytt, om det finns anledning att upphäva eller
mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller
inte längre är lämpligt.
Om tingsrätten eller Marknadsdomstolen har lämnat en talan om ett före-
tagsförvärv utan åtgärd, får frågan prövas på nytt bara om en part i för-
värvsavtalet har lämnat oriktiga uppgifter om sakförhållanden av väsentlig
betydelse för avgörandet.
44 § Talan om omprövning enligt 43 § väcks hos Stockholms tingsrätt av
Konkurrensverket eller av någon som berörs av avgörandet.
Talan enligt 43 § andra stycket skall väckas inom ett år efter det att saken
slutligt har avgjorts.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
309
Allmän uppgiftsskyldighet för företag m.m,
45 | Om det behövs för att Konkurrensverket skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga
1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar
eller annat,
2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig för
förhör på tid och plats som verket bestämmer, eller
3. en kommun eller ett landsting som driver verksamhet som är att anse
som företag att fullständigt redovisa kostnader och intäkter för verksam-
heten.
46 $ Ett åläggande enligt 45 § gäller omedelbart, om något annat inte be-
stäms.
Undersökning vid utredning om överträdelse av förbud
47 ( Stockholms tingsrätt får på ansökan av Konkurrensverket ålägga ett
företag att låta verket genomföra en undersökning hos företaget för att
utreda om det har överträtt förbuden i 6 eller 19 §, om
1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett,
2. företaget inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller det annars
finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas, och
3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att uppväga det
intrång eller annat men som åtgärden innebär for den som drabbas av åt-
gärden.
Ansökan skall göras skriftligen.
48 § Ett åläggande enligt 47 § får avse även någon annan än det företag
som är föremål för utredning. Ett sådant åläggande får meddelas bara om
1. vad som föreskrivs i 47 § första stycket 1 och 3 är uppfyllt,
2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos den som ansökan
avser, och
3. denne inte rättar sig efter ett åläggande enligt 45 § 1 eller det annars
finns risk att bevis undanhålls eller förvanskas.
49 5 I brådskande fall får ett beslut enligt 47 eller 48 § meddelas utan att
den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig.
50 § Ett beslut enligt 47 eller 48 § skall innehålla uppgifter om
1. föremålet för och syftet med undersökningen,
2. tidpunkten när undersökningen skall bötja, och
3. Konkurrensverkets befogenheter enligt 51 §.
Beslutet gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
310
51 f När Konkurrensverket genomfor en undersökning som har beslutats Prop. 1992/93:56
enligt 47 eller 48 §, har verket rätt att Bilaga 9
1. granska bokföring och andra affärshandlingar,
2. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och affärshandlingar,
3. begära muntliga förklaringar direkt på platsen, och
4. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra ut-
rymmen.
Innan undersökningen börjar, skall beslutet om denna visas upp för den
hos vilken undersökningen skall genomföras.
52 $ När en undersökning som har beslutats enligt 47 eller 48 § skall ge-
nomföras, har den hos vilken undersökningen skall genomföras rätt att till-
kalla ett juridiskt biträde.
I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får undersökningen inte
börja. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. undersökningen har beslutats enligt 49 §.
53 § Konkurrensverket får begära handräckning av kronofogdemyndig-
heten för att genomföra de åtgärder som avses i 51 § 1,2 och 4.
Gemensamma bestämmelser
54 $ Åtgärder enligt 45 eller 51 § får inte avse en skriftlig handling
1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller hans biträde inte
får höras som vittne om, och
2. som innehas av honom eller av den till förmån för vilken tystnadsplik-
ten gäller.
55 5 Ett åläggande enligt 45, 47 eller 48 § innebär inte någon skyldighet
att röja företagshemligheter av teknisk natur.
56 { Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onöigt.
Föreläggande av vite
57 5 Ett förbud eller åläggande enligt 23, 34, 36, 41, 45, 47 eller 48 § får
förenas med vite.
Också ett frivilligt åtagande i samband med ett företagsförvärv får förenas
med vite. Ett sådant vite föreläggs av Stockholms tingsrätt på talan av
Konkurrensverket.
311
58 $ Konkurrensverket får förelägga vite för fullgörande av skyldigheter Prop. 1992/93:56
enligt 37 §. Bilaga 9
Utdömande av vite
59 { Talan om utdömande av viten som förelagts med stöd av denna lag
förs vid tingsrätten av Konkurrensverket. I fråga om vite som en domstol
har förelagt på talan av ett företag får talan om utdömande föras även av
företaget.
Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
60 { Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får överklagas hos
Stockholms tingsrätt:
1. undantag enligt 8, 11, 12, 14, 16 och 18 §§,
2. icke-ingripandebesked enligt 20 och 21 §§,
3. ålägganden som verket har meddelat enligt 23 § första stycket och 25 §,
och
4. ålägganden enligt 45 §.
Ett beslut enligt första stycket 1-3 får bara överklagas av ett företag som
berörs av beslutet.
61 $ Konkurrensverkets beslut enligt 29 § andra stycket får bara över-
klagas i samband med överklagande av det beslut varigenom verket slutligt
avgör ärendet.
62 § Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag än som avses i 60
eller 61 $ får inte överklagas.
63 § Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden
får överklagas hos Marknadsdomstolen:
1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,
2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,
3. kvarstad enligt 32 §,
4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,
5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och
6. prövning av överklaganden enligt 60 §.
Talan mot beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 §
skall föras särskilt. Mot ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan
rättegång har inletts skall talan föras som om beslutet meddelats under rät-
tegång.
312
64 { Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,
1. i fråga om rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket 1-4, vad
som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är
tillåten, och
2. i fråga om handläggningen av frågor som avses i 63 § första stycket 5
och 6, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Vad som i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken sägs om hovrätten skall i
stället gälla Marknadsdomstolen.
65 { För Konkurrensverket gäller i mål och ärenden enligt denna lag i frå-
ga om föreläggande för part och parts utevaro vad som i rättegångsbalken
är föreskrivet för åklagare.
66 5 Vid behandlingen av en fråga enligt 41 § då rättegång inte pågår till-
lämpas, utöver vad som föreskrivs i 41 §, vad som gäller när en sådan frå-
ga uppkommer i rättegång. Ett yrkande av Konkurrensverkets motpart om
ersättning för kostnader får dock prövas i samband med avgörandet av frå-
gan om åtgärden.
67 j En åtgärd enligt 41 § som har beslutats då rättegång inte pågår skall
omedelbart hävas, om Konkurrensverket inte beslutar om särskild under-
sökning enligt 38 § eller, om ett sådant beslut har meddelats, inte väcker
talan enligt 39 §. Detsamma gäller om Konkurrensverket beslutar att läm-
na ett företagsförvärv utan åtgärd.
68 { Innan ett mål om företagsförvärv avgörs, skall förvärvarens motpart
i förvärvsavtalet få tillfälle att yttra sig. Detta gäller dock inte vid förvärv
som har skett på det sätt som anges i 34 § tredje stycket.
69 $ Mål och ärenden i frågor som avses i 63 § första stycket får handläg-
gas gemensamt, om det är till fördel för utredningen. Handläggningen
skall ske enligt vad som föreskrivs i 64 § första stycket 1.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Genom lagen upphävs konkurrenslagen (1982:729) och lagen (1991:
921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksproduk-
ter.
3. Följande gäller i fråga om avtal som föreligger när denna lag träder i
kraft och för vilka företag inom sex månader från ikraftträdandet inkom-
313
mer till Konkurrensverket med anmälan för undantag enligt 8 § eller ansö-
kan om icke-ingripandebesked enligt 20 §:
1. Bestämmelserna i 7 § skall inte tillämpas förrän sex månader efter den
dag då Konkurrensverket meddelat beslut med anledning av anmälan eller
ansökan.
2. Bestämmelserna i 23 § skall inte tillämpas före den tidpunkt som anges
i 1 vad avser överträdelser av förbudet i 6 §.
3. Konkurrensskadeavgift enligt 26 § eller skadestånd enligt 33 § för över-
trädelser av förbudet i 6 § får inte dömas ut för åtgärder som har vidtagits
före den tidpunkt som anges i 1, om åtgärderna ligger inom ramen för den
verksamhet som har beskrivits i anmälan eller ansökan.
4. I fråga om avtal som föreligger eller förfaranden som tillämpas när den-
na lag träder i kraft och som är förbjudna enligt 6 eller 19 § skall för-
buden i 6 eller 19 § inte gälla, om avtalen eller förfarandena inom sex må-
nader från lagens ikraftträdande
1. ändras på sådant sätt att de uppfyller förutsättningarna för gruppundan-
tag som beslutats med stöd av 17 §,
2. ändras på sådant sätt att de inte längre omfattas av 6 eller 19 §, eller
3. upphör att tillämpas.
Vad som sägs i första stycket 1 utgör dock inte hinder för Konkurrensver-
ket att återkalla undantaget för ett avtal enligt 18 §.
5. Anmälan för undantag enligt 8 § eller ansökan om icke-ingripandebe-
sked enligt 20 § får prövas före lagens ikraftträdande.
6. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om företagsförvärv
som har skett före den nya lagens ikraftträdande.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
314
9.2 Förslag till
lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 8 och 12 §§ lagen (1956:245) om uppgiftsskyl-
dighet rörande pris- och konkurrensförhållanden skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1993.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
315
9.3 Förslag till
lag om ändring i lagen (1970:417) om Marknadsdomstol m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om Marknadsdomstol
m.m.1
dels att 5 § skall upphöra att gälla,
dels att 1-4, 9, 11, 13, 13 a, 14-15, 15 a, 16 och 18-20 §§ samt rubriken
före 11$ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§2
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt
1. konkurrenslagen (1982:729).
2. marknadsföringslagen (1975:-
1418),
3. lagen (1971:112) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,
4. lagen (1984:292) om avtals-
villkor mellan näringsidkare,
5. produktsäkerhetslagen (1988:-
1604),
6. lagen (1992:138) om tillämpning
av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart, om inte
annat följer av 20 § nämnda lag.
Marknadsdomstolen handlägger mål
enligt
1. konkurrenslagen (1992:000).
2. marknadsföringslagen (1975:-
1418),
3. lagen (1971:112) om avtals-
villkor i konsumentförhållanden,
4. lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare,
5. produktsäkerhetslagen (1988:-
1604),
6. lagen (1992:138) om tillämpning
av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart, om inte
annat följer av 20 § nämnda lag.
14-15 och 16-22 SS tillämpas inte i
mål enligt konkurrenslagen
(1992:000), I stället gäller vad som
föreskrivs i den lagen.
2
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärenden enligt denna lag får talan
inte föras i annat fall än som följer
Mot Marknadsdomstolens dom eller
beslut i mål enligt denna lag får
talan inte föras i annat fall än som
1 Omtryckt 1984:294. Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.
2 Senaste lydelse 1992:139.
3 Senaste lydelse 1992:139.
316
av 23 5 lagen (1992:138) om till-
lämpning av avtal mellan Sverige,
Norge och EEG om civil luftfart.
Detsamma gäller domstolens beslut
i övrigt enligt denna lag.
följer av 23 § lagen (1992:138) om
tillämpning av avtal mellan Sverige,
Norge och EEG om civil luftfart.
Detsamma gäller domstolens beslut
i övrigt enligt denna lag.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
3§
Marknadsdomstolen består av en
ordförande, en vice ordförande
samt tio andra ledamöter, av vilka
fyra är särskilda ledamöter, tre för
ärenden om konkurrensbegränsning
och ärenden om avtalsvillkor mellan
nämigsidkaie-samL^IoLärgnden
om marknadsföring, ärenden om
avtalsvillkor___i___konsumentförhål-
landen och ärenden om produkt-
säkerhet-
Marknadsdomstolen består av en
ordförande, en vice ordförande
samt fem särskilda ledamöter.
4
Ordföranden, vice ordföranden och
en av de särskilda ledamöterna för
ärenden om konkurrensbegräns-ning
och avtalsvillkor mellan närings-
idkare skall vara lagkunniga och
erfarna i domarvärv. DgjYäJjvriga
ledamöterna for sådana ärenden
skall, ba särskild insikt i.näringsz
livets förhållanden. Ledamoten för
ärenden om marknadsföring, avtals-
villkor i konsumentförhållanden och
produktsäkerhet skall ha särskild
insikt i konsumentfrågor. Qrd.fö?
randen, vice ordföranden och de
särskilda ledamöterna får ej utses
bland personer som kan anses före-
liäda___företagsintressen___eller
konsument- och löntagarintressen.
§5
Ordföranden, vice ordföranden och
två av de särskilda ledamöterna
skall vara jurister och ha erfarenhet
som domare. De andra särskilda
ledamöterna skall vara ekonomiska
experter.
För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns
en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild
ledamot gäller även ersättare.
4 Senaste lydelse 1988:1606.
5 Senaste lydelse 1988:1606.
317
9 §6
Marknadsdomstolen är beslutför, Marknadsdomstolen är beslutför,
när ordföranden och fyra andra när ordföranden och tre andra
ledamöter är närvarande. I beslut ledamöter är närvarande.
skall lika antal ledamöter som
företräder företagarintressen. samt
konsument- och löntagarintressen
deltaga.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Av de särskilda ledamöterna del-
tager vid handläggning av ärenden
om konkurrensbegränsning eller
avtalsvillkor mellan näringsidkare
endast de som har utsetts för så-
dana ärenden och vid handläggning
av ärenden om marknadsföring,
avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden___eller___produktsäkerhet
endast den som har utsetts för
sådana ärenden.
Om förhandling som avses i 4 eller
5 S konkurrenslagen (1982:729)
finns särskilda föreskrifter i 14 §.
Ordföranden kan ensam på domsto-
lens vägnar företaga förberedande
åtgärd och pröva fråga om avskriv-
ning av ärende.
Näringsfrihetsombudsman och
konsumentombudsman
Ordföranden får ensam på
domstolens vägnar vidta för-
beredande åtgärder och pröva
frågor om avskrivning av mål.
Ordföranden får förordna sekre-
terare hos domstolen att ensam
på domstolens vägnar vidta för-
beredande åtgärder.
Konsumentombudsmannen
11 §7
För konkurrensbegränsningsfråeor För frågor om marknadsföring,
finns en näringsfrihetsombudsman frågor om avtalsvillkor i konsu-
och for frågor om marknadsföring, mentförhållanden och frågor om
6 Senaste lydelse 1988:1606.
7 Senaste lydelse 1988:1606.
318
frågor om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden och frågor om
produktsäkerhet en konsumentom-
budsman.
Ombudsman utses av regeringen for
viss tid och skall vara lagkunnig.
13
Ansökan som avses i 17 § kon-
kurrenslagen___(12&21722)___särs
skriftligen.___Detsamma___gäller
ansökan om förbud eller åläggande
enligt 2-4 §§ marknadsföringslagen
(1975:1418), 1 § lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden, 1 § lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare
eller 5-9 §§ eller 12 § tredje
stycket produktsäkerhetslagen
(1988:1604) samt ansökan enligt 16
§ lagen (1992:138) om tillämpning
av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart. Av ansök-
ningen skall framgå de skäl på vilka
ansökningen grundas och den utred-
ning sökanden åberopar.
13
I fråga om rätt för sammanslut-
ningar av näringsidkare att med-
verka i ärenden som avses i 13 §
andra__mgnin&en gäller följande
särskilda regler.
Om en sammanslutning av närings-
idkare gör sannolikt att utgången
av ärendet kan ha betydande in-
tresse för medlemmarna i samman-
slutningen, får marknadsdomstolen
på ansökan av sammanslutningen
tillåta att denna, vid sidan av
enskild part, medverkar i förfa-
randet och därvid åberopar bevis-
ning.
* Senaste lydelse 1992:139.
’ Senaste lydelse 1985:927.
produktsäkerhet finns en konsu-
mentombudsman. Ombudsmannen
utses av regeringen för viss tid
och skall vara jurist.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
§’
Ansökan om förbud eller åläggande
nligt 2-4 §§ marknadsföringslagen
(1975:1418), 1 § lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden, 1 § lagen (1984:292) om
avtalsvillkor mellan näringsidkare
eller 5-9 §§ eller 12 § tredje stycket
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
samt ansökan enligt 16 § lagen
(1992:138) om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Norge och EEG
om civil luftfart görs skriftligen.
Av ansökningen skall de skäl fram-
gå på vilka ansökningen grundas
och den utredning som sökanden
åberopar.
§’
I fråga om rätt för sammanslut-
ningar av näringsidkare att med-
verka i mål som avses i 13 § gäller
följande särskilda regler.
Om en sammanslutning av närings-
idkare gör sannolikt att utgången av
målet kan ha betydande intresse för
medlemmarna i sammanslutningen,
får Marknadsdomstolen på ansökan
av sammanslutningen tillåta att
denna, vid sidan av en enskild part,
medverkar i förfarandet och därvid
åberopar bevisning.
319
Ansökningen om medverkan skall vara skriftlig och innehålla de skäl som Prop. 1992/93:56
den grundas på. Bilaga 9
Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Denna får
inte bifallas, om parten på den sida som ansökningen om medverkan avser
motsätter sig detta.
14 §10
Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid samman-
träde inför marknadsdomstolen
lägga fram sina synpunkter och
förebringa den utredning de vill
åberopa. Till sådant sammanträde
skall ombudsmannen för frågor av
den art som ärendet rör kallas.
även om han gj är sökande. Vidare
skall den som medverkar enligt 13
a § kallas till sammanträdet.
Sökanden och hans motpart skall
beredas tillfälle att vid samman-
träde inför Marknadsdomstolen
lägga fram sina synpunkter och
förebringa den utredning de vill
åberopa.
I mål enligt marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den och produktsäkerhetslagen
(1988:1604) skall konsumentom-
budsmannen kallas till samman-
träde, även om han inte är sökande.
Vidare skall den som medverkar
enligt 13 a § kallas till samman-
träde.
Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den
utsträckning domstolen bestämmer.
Förhandling som avses i 4 eller
5 S konkurrenslagen (1982,729)
skall äga rum vid sammanträde med
partema inför domstolen eller dess
ordförande. Domstolen eller ordfö-
randen får även överlägga enskilt
med part. Förhandlingen skall dock
alltid avslutas vid sammanträde
med parterna inför domstolen.
10 Senaste lydelse 1985:927.
320
15
Ärende får avgöras och beslut med
anledning av särskild prövning
enligt 15 a 8 meddelas utan
sammanträde enligt 14 $ första
stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part inte
begär sammanträde. Ansökan som
uppenbart gj förtjänar avseende
får avslås utan sådant sammanträde.
Fråga om förbud, åläggande eller
tillstånd enligt 18 8 konkurrens-
lagen (1982:729), förbud enligt 21
S samma lag eller förbud eller
åläggande enligt 13 § marknads-
föringslagen (1975:1418), 5 §
lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden eller 21 §
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
kan prövas utan sammanträde enligt
14 § första stycket.
Förbud eller åläggande, som avses i
andra stycket, eller återkallelse av
tillstånd, som avses där, får inte
beslutas utan att den som förbudet,
åläggandet eller återkallelsen avser
fått tillfälle att yttra sig i frå-
gan, såvida det inte finns anledning
anta, att han avvikit eller eljest
håller sig undan. I ett ärende om
åläggande eller förbud enligt 5-9 §
eller 12 § tredje stycket produkt-
säkerhetslagen får marknadsdom-
stolen dock även i annat fall
omedelbart meddela beslut enligt
218 samma lag, om synnerliga skäl
föreligger.
fi"
Mål får avgöras och dom med
anledning av särskild prövning
enligt 15 a 8 meddelas utan
sammanträde enligt 14 8 första
stycket, om tillfredsställande
utredning föreligger och part inte
begär sammanträde. Ansökan som
uppenbart inte förtjänar avseende
får avslås utan sådant sammanträde.
Fråga om förbud eller åläggande
enligt 13 8 marknadsföringslagen
(1975:1418), 5 8 lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden eller 21 8 produktsäker-
hetslagen (1988:1604) får prövas
utan sammanträde enligt 14 8 första
stycket.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Förbud eller åläggande som avses i
andra stycket får inte beslutas utan
att den som förbudet eller åläggan-
det avser fått tillfälle att yttra sig
i frågan , såvida det inte finns
anledning anta, att han avvikit eller
eljest håller sig undan. I ett mål om
åläggande eller förbud enligt 5-9 8
eller 12 6 tredje stycket produkt-
säkerhetslagen får Marknadsdom-
stolen dock även i annat fall ome-
delbart meddela beslut enligt 21 8
samma lag, om synnerliga skäl
föreligger.
11 Senaste lydelse 1988:1606.
21 Riksdagen 1922193. ! saml. Nr 56
321
15
Marknadsdomstolen kan till sär-
skild prövning ta upp
1, i ärende som avser prövning
enligt___2___5___konkurrenslagen
(1982:729)___frågan___huruvida
näringsidkare__föranleder skadlig
aakan ay en konkurrensbegräns-
ning.
2. i ärende som avser prövning
enligt 6-9 { eller 12 $ tredje
stycket produktsäkerhetslagen
(1988:1604) frågan huruvida en
vara eller en tjänst medför sär-
skild risk för skada på person
eller egendom.
5”
Marknadsdomstolen får till särskild
prövning i mål som avser prövning
enligt 6-9 { eller 12 5 tredje stycket
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
ta upp frågan huruvida en vara eller
en tjänst medför särskild risk för
skada på person eller egendom.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
16 §
Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol äger
motsvarande tillämpning vid marknadsdomstolen.
Utöver yad som folier av första
stycket kan domstolen förordna att
sammanträde för handläggning av
konkurrensbegränsnings-ärende
skall hållas inom stängda dörrar-
om det kan antagas att förhand-
lingsarbetct___i___ärendet___skulle
försvåras till följd av offentlig-
heten.
18 §B
Marknadsdomstolen kan vid vite
förelägga part eller annan, som kan
antagas ha upplysning att lämna
som är av betydelse i ärendet, att
inställa sig personligen inför
domstolen. Domstolen kan besluta
att den som gj är part skall höras
Marknadsdomstolen får vid vite
förelägga part eller annan, som kan
antas ha sådana upplysningar att
lämna som är av betydelse i målet,
att inställa sig personligen inför
domstolen. Domstolen kan besluta
att den som inte är part skall höras
12 Senaste lydelse 1988:1606.
13 Senaste lydelse 1987:757.
322
som vittne. Därvid äger 36 kap. 3,
5 och 6 §§, 10 § andra stycket,
11 §, 13 § första stycket och 14 §
rättegångsbalken motsvarande till-
lämpning. Vägrar vittne utan giltigt
skäl att avlägga ed eller att avge
vittnesmål eller besvara fråga, får
domstolen vid vite förelägga vittnet
att fullgöra sin skyldighet.
Part eller den som medverkar enligt
13 a § kan även föreläggas vid vite
att tillhandahålla domstolen hand-
ling, varuprov och liknande som
kan ha betydelse i ärendet. Detta
innebär dock gj skyldighet att röja
yrkeshemlighet av teknisk natur.
som vittne. Därvid tillämpas 36
kap. 3, 5 och 6 §§, 10 § andra
stycket, 11 §, 13 § första stycket
och 14 § rättegångsbalken. Vägrar
vittne utan giltigt skäl att avlägga
ed eller att avge vittnesmål eller
besvara fråga, får domstolen vid
vite förelägga vittnet att fullgöra
sin skyldighet.
Part eller den som medverkar enligt
13 a § får även föreläggas vid vite
att tillhandahålla domstolen hand-
ling, varuprov och liknande som
kan ha betydelse i målet. Detta
innebär dock inte någon skyldighet
att röja företagshemligheter av
teknisk natur.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
I fråga om vite som avses i denna paragraf gäller 9 kap. 8 §
rättegångsbalken.
Den som gj är part och inte heller
medverkar enligt 13 a § och som
efter kallelse av marknadsdomstolen
inställt sig inför domstolen har rätt
till ersättning enligt vad i rätte-
gångsbalken är föreskrivet om
ersättning till vittne eller sakkun-
nig. I ärende vari ombudsman för
talan tillämpas bestämmelserna för
mål om allmänt åtal och i annat
ärende bestämmelserna för mål vari
förlikning är tillåten. Skall
ersättning utges av parterna en för
båda och båda för en, skall domsto-
len slutligt fördela kostnaden mellan
dem med hälften å vardera.
Den som inte är part och inte heller
medverkar enligt 13 a § och som
efter kallelse av Marknadsdomsto-
len inställt sig inför domstolen har
rätt till ersättning enligt vad i
rättegångsbalken är föreskrivet om
ersättning till vittne eller sakkunnig.
I mål där
Konsumentombudsmannen för
talan tillämpas bestämmelserna för
mål om allmänt åtal. I andra mål
tillämpas bestämmelserna för mål
vari förlikning är tillåten. Skall
ersättning utges av parterna en för
båda och båda för en, skall dom-
stolen slutligt fördela kostnaden
mellan dem med hälften på vardera.
323
19 §M
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
I marknadsdomstolens beslut
varigenom ärende eller sådan fråga
som avses i 15 a § avgörs anges de
skäl på vilka beslutet grundas.
Beslut som nu nämnts och beslut
som avses i 15 § andra stycket
sändas till parterna, till den
som medverkar enligt 13 a § och
till sådan myndighet som avses i
4 § produktsäkerhetslagen
(1988:1604) samma dag som domen
eller beslutet meddelas.
I Marknadsdomstolens dom varige-
nom mål eller sådan fråga som
avses i 15 a § avgörs skall de
skäl anges på vilka domen grundas.
Domen och ett sådant beslut som
avses i 15 § andra stycket skall
sändas till partema, till den som
medverkar enligt 13 a § och till
sådan myndighet som avses i 4 §
produktsäkerhetslagen (1988:1604)
samma dag som det meddelas.
20
Skall ansökan, kallelse eller
föreläggande tillställas part eller
annan, sker det genom delgivning.
Detsamma gäller beslut som sänds
enligt 19 §. Annan handling får
tillställas part eller annan genom
delgivning, om det anses erforder-
ligt.
Delgivning av beslut av marknads-
domstolen, vilket innefattar
vitesföreläggande enligt konkur-
renslagen (1982:729). marknads-
föringslagen (1975:1418), lagen
(1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller produktsäker-
hetslagen (1988:1604), får inte
ske enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428), om det inte finns
anledning att anta att den sökte
har avvikit eller på annat sätt
håller sig undan.
Skall ansökan, kallelse eller före-
läggande tillställas en part eller
någon annan, sker det genom del-
givning. Detsamma gäller dom eller
beslut som sänds enligt 19 §. För
andra handlingar får delgivning
användas om det anses erforderligt.
Delgivning av sådana domar eller
beslut av Marknadsdomstolen, som
innefattar vitesföreläggande enligt
marknadsföringslagen (1975:1418),
lagen (1971:112) om avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller produktsäker-
hetslagen (1988:1604), får inte ske
enligt 12 § delgivningslagen
(1970:428), om det inte finns anled-
ning att anta att den sökte har
avvikit eller på annat sätt håller
sig undan.
14 Senaste lydelse 1988:1606.
15 Senaste lydelse 1988:1606.
324
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. 13, 14, 15, 15 a, 16 och 18-20 §§ i sina äldre lydelser skall fortfarande
tillämpas vid handläggningen av ärenden om företagsförvärv enligt punkten
6 i övergångsbestämmelserna till konkurrenslagen (1992:000).
22 Riksdagen 1922/93. 1 saml. Nr 56
325
9.4 Förslag till
lag om ändring i CECA-lagen (1972:762)
Härigenom föreskrivs att 10 § CECA-lagen (1972:762) skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1993.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
326
9.5 Förslag till
lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall
ha följande lydelse.
14 kap. 3 §*
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av bola-
get för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från bolagsstäm-
mans beslut eller om registreringsmyndigheten genom lagakraftägande
beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är
frågan om fusion förfallen.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Hinder mot registrering av avtal om
fusion enligt 2 6 möter
1. om fusionen förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982;729.) eller
om__näringsfrihetsombudsmannen
inte beslutat lämna fusionen utan
åtgärd enligt 20 5 första stycket
konkurrenslagen eller
2. om ej yttrande företes från
auktoriserad eller godkänd revisor
av vilket framgår att aktiekapita-
let i det övertagande bolaget inte
överstiger de överlåtande bolagens
sammanlagda verkliga värde för det
övertagande bolaget.
Hinder mot registrering möter om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller lagen
(1992:000) om ett europeiskt eko-
nonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen
pågår enligt dessa lagar.
För registrering av ett fusionsavtal
enligt 2 § krävs vidare att ett
yttrande företes från auktoriserad
eller godkänd revisor av vilket
framgår att aktiekapitalet i det
övertagande bolaget inte överstiger
de överlåtande bolagens samman-
lagda verkliga värde for det över-
tagande bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
1 Senaste lydelse 1982:733.
327
9.6 Förslag till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) skall upp-
höra att gälla vid utgången av juni 1993.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
328
9.7 Förslag till
lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § bankaktiebolagslagen (1987:618)
skall ha följande lydelse.
11 kap. 3 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
När fusionsavtalet har godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av det
överlätande bankaktiebolaget för registrering. Om detta inte har skett inom
fyra månader från stämmans beslut eller om bankinspektionen genom laga-
kraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering
av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om__näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna fusio-
nen utan åtgärd enligt 2Q § första
stycket konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1.992;0QQ).. .eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen
pågår enligt dessa lagar.
För registrering av ett fusionsavtal enligt 2 § krävs vidare att ett yttrande
företes från en auktoriserad revisor, av vilket framgår att aktiekapitalet i
det övertagande bolaget inte överstiger de överlåtande bolagens samman-
lagda verkliga värde för det övertagande bolaget.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
329
9.8 Förslag till
lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sparbankslagen (1987:619) skall ha
följande lydelse.
7 kap. 4 5
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
När fusionsavtalet har godkänts av sparbanksstämman skall det anmälas av
den överlåtande sparbanken för registrering. Om detta inte har skett inom
fyra månader från stämmans beslut eller om bankinspektionen genom laga-
kraftvunnet beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registrering
av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) giler
om näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna fusionen
utan åtgärd enligt 20 § första
stycket konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen
pågår enligt dessa lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
330
9.9 Förslag till
lag om ändring I föreningsbankslagen (1987:620)
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § föreningsbankslagen (1987:620) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
10 kap. 4 5
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har godkänts av föreningsbanksstämman skall det anmä-
las av den överlåtande föreningsbanken för registrering. Om detta inte har
skett inom fyra månader från stämmans beslut eller om bankinspektionen
genom lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat
registrering av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrensiaaen (1982:729) eiigr
om näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna fusio-
nen utan åtgärd enligt 20 § första
stycket konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1992:000) eller
lagen (1992:000) om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES)
eller om prövning av fusionen
pågår enligt dessa lagar.
Om fusionsavtalet har godkänts av fullmäktige, skall registreringsanmälan
innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse som avses i 7 kap. 12 §
fjärde stycket skett.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
331
9.10 Förslag till
lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
12 kap. 5 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
När fusionsavtalet har slutligt godkänts av föreningsstämman skall det
anmälas av föreningen för registrering. Om detta inte har skett inom fyra
månader från stämmans beslut eller om registreringsmyndigheten genom
lagakraftägande beslut har avskrivit en sådan anmälan eller vägrat registre-
ring av avtalet, har frågan om fusion fallit.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt
konkurrenslagen (1982:729) eller
om näringsfrihetsombudsmannen
inte har beslutat att lämna fusio-
nen utan åtgärd enligt 20 § första
stycket konkurrenslagen.
Hinder mot registrering möter, om
fusionen har förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1992:000) eller lagen
(1992:000) om ett europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde__(EES)
eller om prövning av fusionen
pågår enligt dessa lagar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
332
9.11 Förslag till
lag om ändring i lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan
Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:138) om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart att 21 § skall ha följande
Prop. 1992/93:56
Bilaga 9
lydelse.
21
Nuvarande lydelse
För marknadsdomstolens prövning i
fall som avses i 20 § gäller, i den
mån särskilda föreskrifter inte har
meddelats i denna lag, konkurrens-
lagen (1982:729) i tillämpliga delar.
5
Föreslagen lydelse
För marknadsdomstolens prövning i
fall som avses i 20 § gäller, i den
mån särskilda föreskrifter inte har
meddelats i denna lag, konkurrens-
lagen (1992:000) i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
333
Prop. 1992/93:56
Bilaga 10
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-06-26
Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 1992 har regering-
en efter anmälan av statsrådet Per Westerberg beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till
1. konkurrenslag,
2. lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhållanden,
3. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,
4. lag om ändring i CECA-lagen (1972:762),
5. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
7. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
8. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
9. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
10. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
11. lag om ändring i lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan
Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av rådmannen Kenny Carlsson och
hovrättsassessorn Lars Schuer.
I ärendet har den 25 juni 1992 inkommit en skrivelse från Lantbrukarnas
Riksförbund
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till konkurrenslag
Det förslag till ny konkurrenslag som läggs fram i lagrådsremissen innebär
en skärpning av regelsystemet i förhållande till nuvarande ordning. Grund-
tanken bakom förslaget är att företagen genom preventivt verkande sank-
tioner skall avhållas från konkurrensbegränsande samarbete och missbruk
av marknadsmakt.
De materiella bestämmelserna i lagförslaget har konkurrensreglerna inom
EG som förebild. Denna inriktning på en reformerad nationell lagstiftning
på området ter sig naturlig. I fråga om handel över gränserna medför ett
334
antagande av den i prop. 1991/92:170 föreslagna EES-lagen att EGs regler
skall gälla som svensk rätt. Intresset av att ha motsvarande bestämmelser
for handel inom landet kan då åberopas for att EG-rätten läggs till grund
även för den interna svenska konkurrenslagstiftningen. Förslaget kan också
ses fristående som ett led i den allmänna anpassning av vår rättsordning
till EG som pågår sedan några år tillbaka (jfr lagrådet i nämnda prop.
s. 216 f).
Lagrådet har granskat de föreslagna lösningarna i sak med utgångspunkt i
den avsedda samordningen med EG-rätten. Någon anledning till
invändningar från lagrådets sida mot förslaget i denna del föreligger inte.
Som påpekas i remissprotokollet medför en anpassning till rättsordningen
inom EG att inte bara EG-domstolens praxis utan också praxis i andra
länder med liknande lagstiftning får betydelse för tillämpningen av den nya
konkurrenslagen. Även den blivande EFTA-domstolens avgöranden kom-
mer att vara vägledande. För att rättsutvecklingen på konkurrensområdet
skall bli enhetlig är det därför av vikt att information om aktuell praxis
inom EG och EES finns tillgänglig för dem som skall tillämpa den svenska
lagstiftningen.
Förslaget innehåller också bestämmelser om de tillämpande organen, in-
stansordningen och rättegångsförfarandet m.m. Vad som har föreslagits i
dessa hänseenden synes tillgodose såväl kravet på rättssäkerhet som önske-
målet om skyndsamhet i handläggningen.
Lagrådet har således inte något att erinra mot att en ny konkurrenslag med
det föreslagna innehållet nu genomförs. Som framgår i det följande har
förslaget dock i några avseenden givit anledning till anmärkningar eller
kommentarer.
3 §
Strävandena att så långt möjligt uppnå materiell rättslikhet mellan den nya
konkurrenslagen och EES-lagens konkurrensregler bör gälla även i fråga
om den terminologiska utformningen. Detta underlättar lagtolkningen och
främjar en enhetlig tillämpning av de båda regelverken. I den föreslagna
EES-lagen (9 och 12 §§) används begreppet "företag" och inte det i nuvar-
ande konkurrenslag brukade begreppet "näringsidkare". Också i det nu
remitterade förslaget används genomgående det i förevarande paragraf
definierade begreppet "företag". Detta mer renodlade konkurrensrättsliga
begrepp är avsett att ha samma innebörd som i EG-rätten och därmed
också EES-lagen.
Även om den sakliga skillnaden mellan de båda begreppen synes liten - i
den mån det alls finns någon - ansluter sig lagrådet till förslaget på denna
Prop. 1992/93:56
Bilaga 10
335
Prop. 1992/93:56
punkt. En fördel med den valda terminologin är att den har ett naturligare Bilaga 10
samband med det i lagen också förekommande uttrycket "företagsförvärv".
4 §
Enligt första meningen i paragrafens första stycke avses med företagsför-
värv i lagen förvärv av företag som driver verksamhet inom landet. I
andra meningen anges att som "företagsförvärv räknas också förvärv av
aktier, andelar i ett handelsbolag, en rörelse eller en del av en rörelse".
Med företag avses enligt 3 § första stycket en fysisk eller juridisk person
som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur. Ett förvärv
av ett aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller liknande juridisk
person kan i princip inte genomföras på annat sätt än genom förvärv av
aktier eller andelar i bolaget eller föreningen. Det framstår mot denna
bakgrund som något missvisande att - som skett i 4 § första stycket - till
företagsförvärv "också" räkna förvärv av aktier eller andelar i ett handels-
bolag. Enligt lagrådets mening kan vad som sägs om aktier och andelar
med fördel utgå. Någon bestämmelse om förvärv av del av rörelse synes
heller inte behövas, eftersom denna problematik behandlas i andra stycket.
Lagrådet förordar därför att paragrafens första stycke får följande lydelse:
"Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver
verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av en
rörelse samt fusion."
17 §
Enligt första stycket i denna paragraf får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer föreskriva om undantag från förbudet i 6 § för
grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna i 8 § (gruppundantag). I
18 § anges att Konkurrensverket får återkalla det undantag som gäller för
ett avtal på grund av gruppundantag, om avtalet har följder som är ofören-
liga med 8 §.
Det kan inskjutas att ett system med gruppundantag avses gälla även enligt
den föreslagna EES-lagen. I den lagen finns inte någon bestämmelse som
ger regeringen rätt att besluta om gruppundantag.
Av förevarande 17 § kan inte med säkerhet utläsas vilken karaktär bemyn-
digandet beträffande gruppundantag har. I remissens allmänna motivering
anges emellertid att fråga är om föreskrifter om verkställighet av lag (8
kap. 13 § första stycket regeringsformen) och att bemyndigandet tagits in
i den föreslagna konkurrenslagen för upplysnings skull.
För att ett avtal skall kunna omfattas av ett gruppundantag erfordras enligt
17 § första stycket att undantaget finns med i föreskrifter som regeringen
336
eller förvaltningsmyndighet utfärdat. Det är således inte tillräckligt att
gruppavtalet uppfyller samtliga i 8 § angivna förutsättningar. Den avsedda
rätten för regeringen att utfärda föreskrifter om gruppundantag kan därför
inte ses som en enbart teknisk utfyllnad av konkurrenslagens undantagsbe-
stämmelser. Som lagtexten är formulerad har regeringen eller förvaltnings-
myndighet tilldelats en rätt att utfärda föreskrifter av mer långtgående slag.
I realiteten innebär bemyndigandet att regeringen får komplettera lagen
med ett helt nytt institut. Denna konstitutiva effekt i förening med de
viktiga rättsverkningar som är kopplade till ett gruppundantag leder enligt
lagrådets mening till slutsatsen att bemyndigandet inte utgör
verkställighetsföreskrifter.
Föreskrifter om enskildas personliga ställning och deras personliga och
ekonomiska förhållanden inbördes skall enligt 8 kap. 2 § regeringsformen
meddelas genom lag. Rätten att utfärda sådana föreskrifter kan inte delege-
ras till regeringen eller förvaltningsmyndighet. Det i 17 § första stycket
föreslagna bemyndigandet synes därför oförenligt med regeringsformen.
I den allmänna motiveringen uttalas att en befogenhet för regeringen eller
Konkurrensverket att utfärda generella undantag från förbudet i 6 § för
grupper av avtal har fördelar från resurssynpunkt. Det sägs också att en
ordning med gruppundantag ökar det nya systemets förutsebarhet. Lagrådet
har förståelse för dessa argument. Fråga uppkommer därmed om det är
möjligt att åstadkomma en smidig reglering av gruppundantag utan att
komma i konflikt med normgivningssystemet i 8 kap. regeringsformen.
Såvitt lagrådet kan finna står här två lösningar till buds. Den ena är att
införa materiella bestämmelser om gruppundantag i själva lagtexten. I
konkurrenslagen skulle exempelvis direkt anges att förbudet i 6 § inte
gäller för sådana grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna i 8 §.
Denna materiella bestämmelse kunde sedan kompletteras med
verkställighetsföreskrifter utfärdade av regeringen eller förvaltningsmyn-
dighet, om så bedöm-des nödvändigt.
Den andra lösningen är att utvidga tillämpningsområdet för dispenser från
förbudet i 6 §. Som 8 § har formulerats i det remitterade förslaget kan
dispens avse endast ett enskilt avtal. Enligt 9 § krävs vidare att ett före-
tag, som vill ha dispens, anmäler avtalet till Konkurrensverket.
Det är en omstridd fråga hur vidsträckt tillämpningsområdet för en dis-
pensbefogenhet kan vara. Tvekan kan råda, om direktiv till en mer obe-
stämd krets av företag - exempelvis köpmän som kan komma att sam-
verka i en priskampanj - kan ges i form av ett dispensbeslut eller om
direktiven måste tas in i en författning. Lagrådet saknar anledning att i
detta sammanhang närmare behandla gränsdragningen mellan normgivning
och bemyndigande att bevilja dispenser. Så mycket synes dock kunna
Prop. 1992/93:56
Bilaga 10
337
konstateras att utrymmet för dispenser rörande undantag från förbudet i 6
§ är större än vad som föreslagits i 8 §.
51 §
Sådan undersökning som avses i paragrafen innefattar bl.a. rätt att granska
ett företags “bokföring" (punkt 1, se även punkt 2). Termen bokföring ger
uttryck för just det som, enligt vad som har uppgivits vid föredragningen,
åsyftas med den föreslagna granskningsrätten. I motsvarande bestämmelse
i förslaget till EES-lag (12 §) har med utgångspunkt i det engelska uttryck-
et 'books' i stället använts termen “böcker". Att det - vilket har anförts i
prop. 1991/92:170 (s. 178, jfr s. 230) - skulle kunna ligga en fara i att
begagna den i sammanhanget mer adekvata termen bokföring kan lagrådet
for sin del inte se. Lagrådet tillstyrker den i det nu remitterade förslaget
valda terminologin.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1992/93:56
Bilaga 10
338
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
1 Ärendet och dess beredning............................. 2
2 Inriktningen av konkurrenspolitiken...................... 4
3 Gällande ordning på konkurrensrättens område m.m....... 7
3.1. Den nuvarande svenska konkurrenslagstiftningen...... 7
3.2 De konkurrensvårdande myndigheterna.............. 8
3.3 EES-avtalet....................................... 9
3.4 EG:s konkurrensregler............................. 9
4 Behovet av en skärpt konkurrenslagstiftning............... 16
5 Regeringens förslag till ny konkurrenslag................. 18
5.1 Förbjudna konkurrensbegränsningar................. 18
5.1.1 Konkurrensbegränsande samarbete mellan före-
tag och missbruk av dominerande ställning..... 18
5.1.2 Undantag från förbudet mot konkurrensbegrän-
sande samarbete............................ 23
5.1.3 Icke-ingripandebesked ...................... 28
5.1.4 Sanktioner mot överträdelser av förbuden..... 29
5.1.5 Ogiltighet.................................. 31
5.1.6 Skadestånd ................................ 32
5.1.7 Tillämpande organ och instansordning m.m.... 34
5.2 Kontroll av företagsförvärv.......................... 38
5.2.1 Allmänt om företagsförvärv.................. 38
5.2.2 Dominerande ställning...................... 40
5.2.3 Förvärvets påverkan på konkurrensen m.m..... 41
5.2.4 Förbud mot viss del av ett företagsförvärv m.m. 44
5.2.5 Uppbrytning av företagskoncentrationer....... 45
5.2.6 Instansordningen........................... 46
5.2.7 Anmälan, tidsfrister och interimistiskt förbud . . 47
5.2.8 Frivilliga åtaganden......................... 50
5.3 Uppgiftsskyldighet och tvångsmedel.................. 51
5.4 Ikraftträdande av och övergångsbestämmelser till den nya
konkurrenslagen................................... 55
6 Övriga lagstiftningsfrågor............................... 57
6.1. Ändringar i lagen om marknadsdomstol m.m.......... 57
6.2. Ändring i EES-lagen............................... 59
6.3 Vilseledande extrapriser............................ 61
7 Kostnader och andra effekter av förslagen................. 62
8 Upprättade lagförslag................................... 65
9 Specialmotivering...................................... 66
9.1 Förslaget till konkurrenslag......................... 66
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1956:245) om upp-
giftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden 122
9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om mark-
nadsdomstol m.m.................................. 122
9.4 Förslaget till lag om ändring i CECA-lagen (1972:762) . 123
9.5 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)....................................... 123
Prop. 1992/93:56
339
9.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
9.7-10 Förslagen till lagar om ändring i bankaktiebolagslagen
(1987:618), sparbankslagen (1987:619), förenings-
bankslagen (1987:620) och lagen (1987:667) om eko-
nomiska föreningar..............................
9.11 Förslaget till lag om ändring i lagen om ett europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde (EES)....................
10 Ärendet till riksdagen..................................
Propositionens lagförslag....................................
1 Förslag till konkurrenslag...............................
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyl-
dighet rörande pris- och konkurrensförhållanden...........
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknads-
domstol m.m..........................................
124 Prop. 1992/93:56
124
124
124
125
125
138
139
4 Förslag till lag om ändring i CECA-lagen (1972:762)....... 149
5 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)... 150
6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...... 151
7 Förslag till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) 152
8 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)..... 153
9 Förslag till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620). 155
10 Förslag till lag om ändring i (1987:667) om ekonomiska för-
eningar ............................................... 156
11 Förslag till lag om ändring i lagen om ett eurpeoskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES)................................ 157
Utdrag ur regeringsprotokollet 1992-10-22..................... 158
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:59) Konkur-
rens för ökad välfärd............................... 159
Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för-
ökad välfärd...................................... 173
Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig
över betänkandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad
välfärd........................................... 207
Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över delar av betän-
kandet (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd... 208
Bilaga 5 Förslag i betänkandet (SOU 1991:104) Konkurrensen
inom den kommunala sektorn till tillägg till förslaget om
en ny konkurrenslag i betänkandet (SOU 1991:59).... 215
Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:18) Ny kon-
kurrenslag ........................................ 216
Bilaga 7 Lagförslag i promemorian (Ds 1992:18) Ny konkurrens-
lag .............................................. 218
Bilaga 8 Sammanställning av remissyttranden över promemorian
(Ds 1992:18) Ny konkurrenslag..................... 224
Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag......................... 302
Bilaga 10 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde den 26
juni 1992......................................... 334
gotab 42172, Stockholm 1992
340