Regeringens proposition
1992/93:50

om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin

Prop.

1992/93:50

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 20 oktober 1992 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet träffade i september
1992 överenskommelse om ett antal ekonomisk-politiska åtgärder i syfte
att stabilisera den svenska ekonomin. Det strukturella underskottet i
statsbudgeten skall minskas kraftigt. Inkomstsidan skall förstärkas, bl.a.
för att möjliggöra ökade arbetsmarknadspolitiska satsningar. Kostnads-
läget i näringslivet skall förbättras.

Som en följd av överenskommelsen lämnas i propositionen förslag på
en rad områden.

För socialförsäkringarna redovisas riktlinjer för ett antal förändringar.
Ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringama sänks, en karens-
dag införs.

Pensionsåldern höjs successivt till 66 år. Pensionsnivån sänks för
flertalet pensionsersättningar. De sämst ställda pensionärerna kommer att
ges visst extra stöd.

Andra områden som berörs är utgifter för barnbidrag, räntebidrag till
bostäder, försvar, jordbruk, bistånd och flyktingmottagande. Den lag-
stadgade semestern minskas med två dagar.

I syfte att förbättra kostnadsläget i näringslivet sänks arbets-
givaravgifterna med 4,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993.
Inkomstförstärkningar för staten uppnås genom att den generella mer-

1 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 50

värdesskatten bibehålls på nuvarande nivå samt att den reducerade Prop. 1992/93:50
mervärdesskatten höjs från 18 till 21 %. Grundavdraget inom inkomst-
beskattningen sänks med 2 400 kronor.

Andra inkomstförstärkningar uppnås genom höjningar av bl.a. bensin-
skatten. Beslutade sänkningar av kapital- och förmögenhetsskatt förskjuts
i tiden. Reallöneskyddet i inkomstskatteskalan tillämpas inte för 1993
och 1994 års inkomster.

Omfattande förslag om arbetsmarknadspolitiska åtgärder redovisas. Ca

10 miljarder kronor används för olika åtgärder i syfte att bekämpa arbets-
löshet.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Prop. 1992/93:50

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könbeig, Odell,
Lundgren, P. Westerberg

Föredragande: statsråden Wibble, Björck, B. Westerberg, Könberg,
Odell, Lundgren och Hörnlund

Proposition om åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin

Statsrådet Wibble anför.

1  Inledning

Regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet träffade den 20 och
30 september överenskommelse om ett stort antal ekonomisk-politiska
åtgärder som måste vidtas för att stabilisera den svenska ekonomin.

De förslag till stabiliserande åtgärder som överenskommelsen innebär
skall nu redovisas. Förslagen berör flera olika områden. Först avser jag
att redogöra för bakgrunden till att överenskommelsen träffats, vad denna
sammanfattningsvis innebär och vilka ekonomiska resultat som kommer
att uppnås när de olika åtgärderna har genomförts.

2 Bakgrund

När regeringen tillträdde för drygt ett år sedan befann sig svensk
ekonomi i allvarlig kris. Devalveringen år 1982 innebar en temporär
förbättring av konkurrenskraften i svensk industri, men de struktur-
förändringar som borde ha skett därefter genomfördes inte.

Devalveringarna under 1970- och 1980-talen tillsammans med den
internationella uppgången dolde grundläggande strukturproblem.

Regeringen konstaterade hösten 1991 (prop. 1991/92:38) att de
inhemska problemen var betydande och krävde en resolut
kursomläggning i den ekonomiska politiken. Därtill kom en svag inter-
nationell konjunkturutveckling, även om det då fanns goda förut-
sättningar att Sverige skulle få en viss draghjälp under år 1992.

Någon vändpunkt för svensk del var emellertid inte i sikte. Både
tillväxten i ekonomin som helhet och industriproduktionen bedömdes
också under år 1992 utvecklas sämre än i OECD-området i övrigt.
Arbetslösheten väntades öka, liksom antalet varsel och konkurser. Såväl
näringslivets investeringar som lönsamheten förutsågs falla.

Under hösten 1991 stod det klart att de offentliga finanserna för-
sämrades snabbt sedan ett år tillbaka. En faktor som bidrog härtill var
den kraftiga ökningen av de offentliga transfereringarna i slutet av 1980-
talet. Därutöver medförde konjunkturnedgången och ett antal andra
faktorer såsom nedväxlingen i inflationstakt att skatteinkomsterna
minskade snabbt.

Till detta kom de ökade problemen på kreditmarknaden. Sedan mellan-
krigstidens finansiella kris har en betydande stabilitet rått på svensk
kreditmarknad. Under senare år har dock flera kreditinstitut dragit på sig
stora och växande kreditförluster på grund av den ekonomiska stagna-
tionen, fällande fastighetspriser och en alltför expansiv kreditgivning.

Samtidigt var — och är — det nödvändigt att fullfölja den desinflations-
process som hade inletts något år tidigare. Detta är i själva verket ett
nödvändigt villkor för att bryta stagnationen.

Mot den bakgrunden formulerade regeringen en ekonomisk-politisk
strategi, vars främsta syfte är att förbättra utvecklingskraften i svensk
ekonomi. Detta skulle ske genom

—  bättre förutsättningar för varaktig ekonomisk tillväxt i hela Sverige
genom strategiska skattesänkningar, infrastrukturinvesteringar,
satsning på forskning och utbildning och andra åtgärder som främjar
investeringar och sysselsättning

—  sanering av de offentliga finanserna för att säkra en låg inflation och
låg ränta

—  skärpt konkurrens och förändringstryck i den svenska ekonomin.

Utgångspunkten för regeringens ekonomiska politik är en fast växel-
kurspolitik. Den hade redan tidigare befästs när kronan knöts till ecun i
maj 1991.

Politiken kräver såväl statsfinansiell disciplin och motsvarande åter-
hållsamhet i kommunerna som utbudsstimulerande åtgärder för den
konkurrensutsatta sektorn.

Regeringen föreslog således och riksdagen fattade beslut om kraftiga
besparingar — 35 miljarder kronor — i statens utgifter. Det kommunala
skattestoppet förlängdes. Samtidigt avvecklades eller sänktes tillväxt-
hämmande skatter motsvarande 9 miljarder kronor. Ett omfattande
privatiseringsprogram antogs, löntagarfonderna avskaffades och viktiga
avregleringar genomfördes eller förbereddes.

En omfattande översyn av transfereringssystemen inleddes i syfte att
minska de offentliga utgifterna och stärka drivkrafterna för arbete och
sparande.

Även om situationen på kort sikt såg mörk ut utgjorde möjligheten till
en internationell uppgång en ljuspunkt. Den skulle underlätta kampen mot
arbetslösheten och hålla tillbaka en försämring av de offentliga
finanserna.

Till de ljusa inslagen i vår omvärld hör etableringen av EG:s inre
marknad och EES. En liknande integrationsprocess pågår i Nordamerika
och stora vinster finns alltjämt att hämta i de senaste decenniernas
teknologiska utveckling. På lång sikt innebär också Öst- och

Prop. 1992/93:50

Centraleuropas omställning från socialistisk planhushållning till Prop. 1992/93:50
marknadsekonomi en betydande tillväxtpotential.

Till ljuspunkterna här hemma hörde redan då den sjunkande infla-
tionen, den snabbt stigande produktiviteten och en positiv utveckling av
handelsbalansen.

I detta perspektiv fanns det anledning att se den andra halvan av 1990-
talet an med stor tillförsikt. Klarade vi väl av den nödvändiga förnyelsen
och omvandlingen hade Sverige goda utsikter att få uppleva ett sekel-
skifte präglat av hög ekonomisk tillväxt och ett ånyo växande välstånd.

Men trots de goda förutsättningarna i ett medel- och långsiktigt
perspektiv var — och är — den svenska ekonomin synnerligen känslig för
såväl yttre som inre störningar.

Under sensommaren och hösten 1992 har de svenska strukturproblemen
blivit uppenbara för allt fler.

Statsfinanserna har, främst på grund av fällande inkomster, försämrats
och budgetunderskottet ökat. Arbetslösheten har fortsatt att växa. Finans-
krisen har fördjupats och böijar nu sätta spår i den reala ekonomin.

Denna försämring av den omedelbara konjunkturbilden tillsammans
med internationella faktorer medförde att den ekonomiska politikens
inriktning och stramhet ifrågasattes. Detta resulterade i ökad oro på
penning- och valutamarknaderna.

Den akuta krisen i svensk ekonomi har således både internationella och
inhemska orsaker.

Den internationella konjunkturen har blivit svagare än väntat. Konjunk-
turuppgången i USA dröjer. Trots successiva räntesänkningar låter åter-
hämtningen där vänta på sig. En betydande spännvidd i räntenivå har
uppkommit mellan USA och Västeuropa. Detta har sänkt dollarkursen
och kraftigt försämrat de europeiska företagens konkurrenskraft.

I Europa har utvecklingen i hög grad bestämts av återverkningarna av
den tyska återföreningen. Kostnaderna för denna ledde under åren 1990
och 1991 till en mycket expansiv finanspolitik, vilket bidragit till en för
tyska förhållanden hög inflationstakt. Denna har mötts med penning-
politisk åtstramning genom höga räntor. Räntorna i andra europeiska
länder har dragits upp som följd härav. Den höga räntenivån i Europa
dämpar aktiviteten i företagen och håller tillbaka hushållens konsumtions-
möjligheter.

Under sommaren har osäkerhet uppstått om den fortsatta integrationen
i Europa. Tveksamhet om möjligheterna att fullfölja Maastrichtöverens-
kommelsen har uppkommit efter den danska folkomröstningen och
kommit till uttryck också i flera andra länder. Till denna osäkerhet har
lagts problemen inom det europeiska valutasamarbetet (EMS). Såväl
möjligheterna att förverkliga den ekonomiska och monetära unionen
(EMU) i den takt som förutsätts i Maastrichtöverenskommelsen som
sannolikheten för svaga ekonomier att uppfylla kvalifikationskraven för
valutaunionen har satts i fråga.

Förväntningar om förändringar i kursrelationema inom det europeiska
valutasamarbetet uppstod under sommaren. Storbritannien och Italien
lämnade i mitten av september valutakursmekanismen (ERM). Till den

allmänt höga räntenivån har därmed kommit ökade räntedifferenser Prop. 1992/93:50
mellan främst D-marken och ett antal andra valutor.

Den utlösande fektom bakom flera av de senaste årens kriser på de
svenska penning- och valutamarknaderna har varit händelser i vår
omvärld. Det gäller såväl valutaflödena och åtföljande räntehöjningar i
november/december 1991, som höstens akuta kris. I båda fållen var
utvecklingen i Finland betydelsefull. I höst förstärktes impulserna från
Finlands beslut den 8 september att lämna sin ensidiga anknytning till
ecun och låta valutakursen flyta av turbulensen inom det europeiska
växelkurssamarbetet.

Det förhållandet att kriserna i Sverige sammanfallit med eller utlösts
av oro i vår omvärld kan dock inte tas till intäkt för att orsakerna står att
finna i internationella förhållanden. Höstens kris är bara en i raden av
orosperioder på de svenska penning- och valutamarknaderna. Förkla-
ringen till att kronan varit så sårbar och påverkats kraftigare än jämför-
bara länders valutor måste sökas i inhemska förhållanden. Följaktligen
är det här som åtgärderna måste sättas in.

Riksbanken, regeringen och den socialdemokratiska oppositionen har
agerat kraftfullt för att försvara kronan. Den senaste tidens utveckling
visar att en fast växelkurspolitik måste ha stöd av en stram finanspolitik.
På så sätt kan drastiska räntehöjningar undvikas.

Såväl finanspolitiken som penningpolitiken måste understödjas av en
strukturell förändring av ekonomin. Raden av häftigt uppflammande
akuta kriser är nämligen ytterst symptom på djupgående strukturella
obalanser i den svenska ekonomin.

Den akuta krisen drevs fram av en överhettning under senare delen av
1980-talet både på arbets- och fastighetsmarknaderna. Flera allvarliga
ekonomisk-politiska missgrepp gjorde att statsmakterna tappade kon-
trollen över den ekonomiska utvecklingen. Marginalskatterna sänktes för
sent, avregleringen av kreditväsendet kom till medan skattereglerna i
kombination med hög inflation alltjämt uppmuntrade lånande i stället för
sparande, transfereringssystemen kännetecknades av skenande utgifts-
ökningar och på vissa marknader rådde bristande konkurrens.

Under flera decennier har konkurrenskraften försvagats till följd av en
inflation som har överstigit omvärldens. Denna försvagning har mötts
med devalveringar och offentlig expansion, vilket ytterligare drivit på
prisstegringstakten och långsiktigt ökat inflationsgapet gentemot om-
världen. Dessutom har en nödvändig strukturomvandling förhindrats.

Dessa vägar är nu stängda. Nu måste en anpassning ske så att infla-
tionen varaktigt överensstämmer med den i våra viktigaste konkurrent-
länder. För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflations-
bekämpningen överordnas andra ekonomisk-politiska ambitioner och
krav.

Det strukturella budgetunderskottet, dvs. den del av underskottet som
inte är konjunkturberoende, måste på sikt elimineras. Det kräver en väl
avvägd kombination av åtgärder. Huvudinslagen i de åtgärder som nu
föreslås är minskade offentliga utgifter och en skattepolitik som inriktas
på att förstärka den konkurrensutsatta sektorn. När konkurrenskraften

förbättras genom skatteväxling från produktion till konsumtion ges Prop. 1992/93:50
industrin ökad möjlighet att bättre hävda sig på de internationella mark-
naderna.

Försvaret för den fasta växelkursen är ett omistligt inslag i Sveriges
ekonomiska politik. Det lägger en fast grund för ökade investeringar,
sysselsättning och välfärd. Sverige har under denna höst tagit ett viktigt
steg på vägen mot att bli ett hårdvalutaland.

För att denna politik skall kunna fullföljas också på längre sikt måste
vissa fundamentala förutsättningar vara lika goda eller bättre än i andra
länder. Inte bara inflationen måste vara i paritet med omvärlden utan
också lönsamheten i näringslivet.

Det omedelbara kravet är en löne- och produktivitetsutveckling som
gör att svensk industri kan återta marknadsandelar. För en god standard-
och reallöneutveckling på medellång och lång sikt krävs att produkti-
vitetsutvecklingen i hela ekonomin är jämförbar med andra länders.

För att sanera de offentliga finanserna krävs ingrepp i ett antal olika
utgiftssystem. Det är i första hand inkomstöverföringar som måste skäras
ner. Dessa har vuxit snabbt under 1980-talet. Deras snabba tillväxt
tränger ut investeringar och sänker reallönerna. Förutom de direkta kost-
naderna för denna utgiftsökning tillkommer i flera transfereringssystem
en svag koppling mellan avgifter och förmåner. Motiven för arbete är
svaga. Denna utveckling måste brytas. Utgiftssystemen måste förändras
så att de tydligare än hittills gynnar arbete och sparande.

Utan snabba och handlasta åtgärder skulle statens räntekostnader stiga
på ett oacceptabelt sätt. Höga räntekostnader tränger ut andra utgifter ur
budgeten. Att reducera de offentliga utgifterna innebär att underskottet
minskar, och därmed dämpas också upplåningsbehovet och ränteutgift-
erna. Finanspolitiska åtgärder ökar förtroendet för den svenska ekono-
miska politiken och gör det möjligt att krympa vår räntemarginal mot
utlandet. Även på detta sätt leder finanspolitiska åtgärder till att statens
räntekostnader minskar.

Under de senaste åren har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken
som bidrar till att förbättra förutsättningarna för en god ekonomisk
utveckling på 1990-talet. De sänkta skattesatserna för både inkomsttagare
och företag, energipolitiken, ecu-anknytningen, EES-avtalet samt ansökan
om medlemskap i EG är exempel på detta. I dessa avgörande frågor har
enighet rått mellan de fem största riksdagspartierna. Denna politik som
också åtnjuter brett stöd från arbetsmarknadens parter utvecklas nu
vidare.

Den svenska ekonomin är i grunden stark. Inflationstakten och kost-
nadsökningarna har dämpats kraftigt. Konkurrenskraften har förbättrats
och produktiviteten ökar. Utrikeshandeln med varor och tjänster visar
överskott. Det finns goda möjligheter att svensk ekonomi väl kan utnyttja
en kommande internationell konjunkturuppgång. En nödvändig förutsätt-
ning är dock att statsfinanserna saneras.

Alternativet är fortsatt höga räntor, ekonomisk stagnation, permanent
hög arbetslöshet och välfärdssystem som gradvis vittrar sönder. Följden
skulle bli en oacceptabel social utslagning.

Statsfmansiell disciplin är av avgörande vikt för att få ner räntan och Prop. 1992/93:50
därmed minska avkastningskravet på investeringar i framtida produk-
tion. Det är också nödvändigt att på andra sätt bidra till en kostnads-
utveckling som gör det möjligt för såväl stora som små företag att återta
marknadsandelar.

Just nu pågår en stor utslagning av industriell kapacitet i Sverige.
Under mindre extrema förhållanden skulle en hel del av de utslagna
företagen ha haft goda förutsättningar att klara konkurrensen. Den
sänkning av arbetsgivaravgifterna som nu föreslås syftar till att stärka
överlevnadsförmågan i det privata näringslivet.

Alla åtgärder som syftar till att skapa varaktiga expansionsmöjligheter
i den konkurrensutsatta sektorn blir särskilt betydelsefulla. Många av de
förslag som regeringen avser att presentera i kommande propositioner
måste ses i ljuset av ambitionen att klara de långsiktigt lönsamma jobben
i näringslivet.

I den krisuppgörelse som har slutits mellan regeringen och den social-
demokratiska oppositionen finns alla element i den strategi som jag
redovisat ovan. Där finns såväl den omedelbart verkande som den lång-
siktigt strukturella saneringen av de offentliga finanserna. Saneringen
innebär att den temporära börda besparingarna utgör kommer att bäras
av alla, vilket garanterar uppslutningen och trovärdigheten kring poli-
tiken. Åtgärder vidtas också för att bidra till den inhemska kostnads-
anpassningen liksom för att stötta det finansiella systemet och betalnings-
systemet med de medel som står till buds i en öppen ekonomi.

Ett annat inslag i krisuppgörelsen är intensifierade arbetsmarknads-
politiska insatser. Arbetslösheten är för svenska förhållanden mycket hög
och utgör ett allvarligt problem. Det finns en bred samsyn att vidta ett
antal åtgärder som på kort sikt minskar de negativa sociala effekterna
av arbetslöshet och som på längre sikt bidrar till den nödvändiga åter-
hämtningen inom svenskt näringsliv. Långsiktigt beroende av kontanta
bidrag skapar sociala problem för individer och utgör en oacceptabel
finansiell belastning för statsmakterna. Därför är det viktigt att hävda
arbetslinjen och samtidigt förnya arbetsmarknadspolitiken.

De åtgärder som regeringen och socialdemokraterna enades om den 20
september angriper det strukturella underskottet, dvs. den del av under-
skottet som inte försvinner vid en konjunkturuppgång. De utgörs huvud-
sakligen av strukturella förändringar i statsutgifterna och i utgifterna
inom socialförsäkringssystemet. Detta är avgörande för att kunna bryta
den långsiktiga utgiftstrenden.

Kompletterande inkomstförstärkningar föreslås också. Inkomstförstärk-
ningarna skall bl.a. täcka kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska
utgifter som samtidigt föreslås.

I syfte att öka aktiviteten i den svenska ekonomin föreslås att arbets-
givaravgifterna sänks den 1 januari 1993 med 4,3 procentenheter. Den
lagstadgade semestern reduceras med två dagar, dvs. en åteigång sker till
vad som gällde före ändringen i april 1990. Det får förutsättas att denna
reduktion får genomslag på samtliga avtalsområden. Detta motsvarar en
ytterligare kostnadssänkning i näringslivet med ca 0,9 procentenheter

under förutsättning att minskningen gäller alla anställda. Kostnads-
minskningen inträder fr.o.m. intjänande årets början den 1 april 1993.
Effekten av de sänkta arbetsgivaravgifterna begränsas till näringslivet.

Näringslivets arbetskraftskostnader sänks med ca 4 %. Tillsammans
med låga löneökningar och ökad produktivitet förstärks konkurrens-
kraften. Arbetsgivaravgiftssänkningen finansieras fullt ut genom en
skatteväxling där den allmänna mervärdesskatten behålls på 25 % och
den reducerade mervärdesskatten höjs från 18 till 21 %. Grundavdraget
i inkomstbeskattningen sänks den 1 januari 1994.

Skatteväxlingen syftar till att förskjuta skattebördan från produktion till
konsumtion.

En del av utgiftsminskningarna och skatteförändringarna kan genom-
föras den 1 januari 1993, andra kräver längre beredning. Avsikten är att
ikraftträdande skall kunna ske så snabbt som möjligt.

Prop. 1992/93:50

3 Åtgärder

Sjukförsäkring m.m.

Regeringen och socialdemokraterna är eniga om att snarast tillsätta en
beredning i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som innebär att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur statsbudgeten.

Genom denna förändring kommer verksamheten att bedrivas i ett
system där underskott inte är möjliga. Härigenom uppnås att villkoren
automatiskt anpassas till de ekonomiska förändringarna.

Försäkringen skall vara generell i den meningen att rätten till ersättning
liksom grundvillkoren skall garanteras i lag och i princip omfatta alla
invånare mellan 16 och 65 år. Finansieringen av grundvillkoren sker
med enhetliga avgifter. Arbetsmarknadens parter bör ges huvudansvaret
för försäkringarna.

Det kan övervägas om andra försäkringar, såsom arbetslöshets-
försäkringen och förtidspensioneringen också bör föras in i det nya
systemet.

Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen skall lyftas ut ur budgeten så snart
detta kan ske.

Finansieringen avses från böljan ske med statsbidrag men i successivt
avtagande grad. Som ett första steg i denna riktning införs den 1 januari
1993 en allmän sjukförsäkringsavgift. Den beräknas på i huvudsak
samma underlag som arbetsgivaravgifterna, dock enbart på inkomster upp
till 7,5 basbelopp. Avgiften debiteras den enskilde och motsvarar
beloppsmässigt ungefär den tidigare aviserade avgiftshöjningen till
arbetslöshetskassan eller 3,7 miljarder kronor.

Den långsiktiga förändringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen kan
inte genomföras omedelbart. Snabba åtgärder är dock nödvändiga både
för att få ett bättre fungerande system och minska underskottet. De
förändringar som tidigare genomförts, sänkningen av ersättningsnivån i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991, införandet av sjuklön från den

1 januari 1992 samt förlängningen av samordningstiden mellan sjuk- och Prop. 1992/93:50
arbetsskadeförsäkringen har minskat kostnaderna i försäkringssystemet.

Sjuktalet har också sänkts. Den lägre sjukfrånvaron kan dock delvis
tillskrivas det nuvarande konjunkturläget. Det är viktigt att systemet
förändras så att det fungerar väl i såväl låg- som högkonjunkturer.

Regeringen bör föreslå sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och arbets-
skadeförsäkringama. Förslag om en karensdag kommer nu att läggas
fram med ikraftträdande den 1 april 1993. Samordningen mellan försäk-
ringarna gäller emellertid endast t.o.m. dag 180.

Enligt nuvarande regler utgår sjuklön från arbetsgivaren under de två
första veckorna i en sjukperiod. Denna lagstadgade sjuklön utgör 75 %
av inkomsten dag 1-3 och 90 % dag 4-14. Därefter utgår sjukpenning
dag 15-90 med 80 % och fr.o.m. dag 91 med 90 %. Ersättningen är
maximerad till 90 % av inkomsten fr.o.m. dag 15. Dag 15-90 omfattas
de flesta arbetstagare av ersättning enligt avtal med arbetsgivaren med
10 %. Om ersättning utgår efter dag 90 avräknas denna från försäkrings-
kassans ersättning.

De ersättningsregler som nu föreslås innebär att en karensdag införs,
att sjuklön därefter utgår med 75 % under två dagar och sedan med
90 % under återstoden av arbetsgivarperioden. Motsvarande nivåer vad
gäller sjukpenning skall vara 65 % dag 2—3 och därefter 80 %. Efter
arbetsgivarperiodens slut skall sjukpenning utgå med 80 % t.o.m. dag
365. Fr.o.m. dag 366 skall kompensationsnivån i sjukpenning-
försäkringen vara 70 %. Den nu gällande samordningen med arbets-
skadesjukpenningen t.o.m. dag 180 bibehålls. Kompensationsnivån vad
gäller rehabiliteringsersättningen sänks från 100 till 95 %. Regeringen
förutsätter att effekterna av en karensdag skall vara lika för alla anställda.

Dessa förändringar kommer sammantaget att minska inkomstöver-
föringama till hushållen med ca 3 miljarder kronor. Härvid har beaktats
en arbetsgivaravgiftshöjning för att överföra utgiftsminskningen under
sjuklöneperioden till staten samt att kommunerna inte skall förorsakas
minskade skatteinkomster till följd av de gjorda förändringarna.

Pensioner

Ar 1976 sänktes den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år. Sedan
dess har folkhälsan förbättrats, vilket medfört en ökad medellivslängd.
Som en följd bl.a. härav har de offentliga utgifterna för pensioner ökat
kraftigt. Sedan 1950-talet har sänkt pensionsålder och ökad medellivs-
längd tillsammans resulterat i att den genomsnittliga tiden som
ålderspensionär ökat med mer än 30 %. De ökade kostnaderna motiverar
att åtgärder vidtas för att nedbringa dessa.

Hälsotillståndet bland yngre pensionärer har förbättrats. Det innebär att
fler än tidigare har förmåga att fortsätta arbeta efter 65 år. Detta gör det
rimligt att höja pensionsåldern för att minska de offentliga utgifterna.

Under de första decennierna på 2000-talet kommer relationen mellan
antalet pensionärer och antalet yrkesverksamma att försämras. Försöij-
ningsbördan för de yrkesverksamma kommer att öka. Pensionssystemet

10

bör förändras så att det ökar sparandet och klarare premierar arbets- Prop. 1992/93:50
insatser och därmed ökar det långsiktiga arbetskraftsutbudet och
tillväxten. Pensionssystemet ses för närvarande över av den parlamen-
tariska pensionsarbetsgruppen. Det är dock angeläget att redan nu minska
belastningarna på pensionssystemet. I överenskommelsen med social-
demokraterna ingår därför att den allmänna pensionsåldern skall höjas
med ett år.

Denna höjning bör genomföras med ett kvartal per år från och med den

1 januari 1994 till dess 66 års pensionsålder uppnåtts den 1 januari 1997.
Samtidigt förlängs efter hand arbetsgivaravgiften så att full avgift tas ut
t.o.m. 65 års ålder i stället för som i dag t.o.m. 64 års ålder. En ytter-
ligare förändring är att pensioneringstidpunkten förändras till att inträda
vid utgången av det kvartal när pensionsåldern uppnås. Denna förändring
träder i kraft den 1 juli 1993. Dessa åtgärder beräknas minska utgifterna
inom folkpensions-och ATP-systemen med ca 6 miljarder kronor när full
effekt nåtts 1997.

I samband med det kommande förslaget till höjd pensionsålder torde
vissa regler inom den allmänna försäkringen som gäller förtida uttag,
delpensionering etc. behöva anpassas. Det finns vidare skäl för vissa
särregler med syfte att komma till rätta med problemen vad gäller dem
som inom några år kommer att uppnå 65 års ålder och som vid tid-
punkten för överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokra-
tiska arbetarepartiet träffat avtal med sin arbetsgivare om förtida
tjänstepensionering eller vars avtalsreglerade pensionsålder enligt gällande
pensionsplan inträder före 65 års ålder.

I det läge som nu råder utsätts den yrkesverksamma befolkningen för
betydande påfrestningar. När statsfinanserna dessutom måste saneras är
det motiverat att också justera pensionsförmånerna. Beräkningsgrunderna
för basbeloppet ligger fäst, men därefter utbetalas pension till 98 % av
pensionsbeloppet. Härigenom uppnås en generell reducering av pensions-
utbetalningama. Handikappersättning och vårdbidrag skall inte beröras.
För att mildra effekten för de sämst ställda pensionärerna tillförs denna
grupp ca 500 miljoner kronor via höjda pensionstillskott och/eller
kommunala bostadstillägg och särskilda kommunala bostadstillägg.
Åtgärderna beräknas sammantaget minska pensionsutgiftema med ca
3 miljarder kronor.

Stora grupper av f.d. offentliganställda har tjänstepensioner som är
bruttoförmåner, dvs. arbetsgivaren fyller ut den allmänna pensionen till
den nivå som bestäms i kollektivavtal. Den minskning som skall ske av
de allmänna pensionerna bör slå igenom även för dessa grupper. Rege-
ringen förutsätter att parterna på de offentliga avtalsområdena gör de
justeringar i avtalen som är nödvändiga. De pensioner som uppbärs av
f.d. statsråd och riksdagsledamöter kommer att justeras i motsvarande
mån.

Många anställda på arbetsmarknaden omfattas av ITP-systemet. Vid en
höjning av pensionsåldern skapas förutsättningar att med oförändrade
pensionsvillkor sänka avgifterna till ITP-systemet. Regeringen förutsätter

11

att parterna på berörda avtalsområden gör sådana justeringar i berörda Prop. 1992/93:50
avtal att avgifterna kan reduceras.

Semester

I syfte att minska kostnaderna inom i första hand näringslivet föreslås att
den lagstadgade semestern minskas med två dagar. Det får förutsättas att
denna reduktion får genomslag på samtliga avtalsområden.

Bostadssubventioner

Enligt regeringens överenskommelse med socialdemokraterna skall
bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder kronor från den 1
januari 1994 netto dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av
bostadsbidragen. Effekterna på hyran skall fördelas så rättvist som
möjligt. Det innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträvas mellan
yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder. Den exakta
utformningen av förslaget kommer senare att föreläggas riksdagen.

Barnbidrag

Den av riksdagen tidigare beslutade höjningen av barnbidrag, studie-
bidrag m.m. per den 1 januari 1993 skall ej genomföras. Detta innebär
en besparing om drygt 2 miljarder kronor.

Bistånd

Sverige har under ett antal år avsatt 1 % av bruttonationalinkomsten
(BNI) till internationellt utvecklingssamarbete. Regeringen kommer även
fortsättningsvis att använda sig av nuvarande beräkningsmetod. Målet är
att så snart Sveriges ekonomi så tillåter åter uppnå ett u-landsbistånd som
motsvarar 1 % av BNI. Sammantaget skall biståndsramen minskas med
1,5 miljarder kronor jämfört med innevarande budgetårs biståndsram.
Nedskärningen kommer ej att beröra katastrofbiståndet eller bidragen till
enskilda organisationer.

Försvar

Inom försvaret skall utgiftsnivån sänkas. Västgöta flygflottilj (F6) i
Karlsborg avvecklas från den 1 juli 1993, för att vara helt avvecklad vid
utgången av budgetåret 1994/95. Förslaget beräknas ge en permanent
besparingseffekt om ca 250 miljoner kronor. En ytterligare flygflottilj
kommer att läggas ner. Inom den civila delen av totalförsvaret föreslås
en sänkning av planeringsramen med 100 miljoner kronor. Vidare före-
slås att kontant- och reseförmånema för värnpliktiga och vapenfria
tjänstepliktiga sänks nu så att en permanent besparing om ca 150 miljoner
kronor därutöver uppnås. I krisuppgörelsen anges besparingarna på för-
svaret till 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Det kan
emellertid ifrågasättas om de föreslagna åtgärderna uppnår det angivna
besparingsbeloppet. Chefen för Försvarsdepartementet kommer därför att

12

inventera möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå Prop. 1992/93:50
besparingsmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar. Förslag
om sådana åtgärder kommer att redovisas i budgetpropositionen 1993 för
beslut under vårriksdagen.

Övriga utgiftsminskningar

Partistödet kommer att minska med 10 % fr.o.m. nästa mandatperiod.
Inom Kommunikationsdepartementets område skall utgifterna minska med
300 miljoner kronor. Besparingen kommer i huvudsak att tas ut i form
av produktivitetskrav. En besparing på 250 miljoner kronor skall ske
inom Jordbruksdepartementets område. Inom studiestödsområdet beräknas
ändrade studiemedelsförmåner leda till en besparingseffekt om ca
300 miljoner kronor.

I överenskommelsen ingår besparingar på 500 miljoner kronor inom
Justitiedepartementets område. Besparingarna bör bl.a. göras genom
rationaliseringar inom polisväsendet och genom att reglerna för
polisaspiranters studieförmåner förändras så att studiefinansieringen
kommer att ske med studiemedel.

Minskade asylkostnader om 200 miljoner kronor uppnås genom sänk-
ning av dagbidraget samt genom begränsning av hälsoundersökningar
för asylsökande. Regeringen har redan fattat beslut i enlighet med detta.
Åtgärderna har redovisats för riksdagen vid en särskild informations-
stund.

Dessa besparingar skall närmare presenteras i 1993 års budget-
proposition.

Åtgärder mot kostnadsläget

Det är utomordentligt angeläget att de möjligheter som ett minskat struk-
turellt underskott och ett bättre ränteläge ger, kan tas tillvara genom
ökad produktion. För att sänka kostnadsläget för näringslivet och stimu-
lera till tillväxt och sysselsättning förskjuts skattebördan från produktion
till konsumtion. Detta bör ske genom en skatteväxling där arbetsgivar-
avgifterna sänks och detta från statsfinansiell utgångspunkt kompenseras
genom mervärdesskatt och sänkt grundavdrag.

Arbetsgivaravgifterna sänks med 4,3 procentenheter, den generella
mervärdesskattesatsen bibehålls på 25 % den 1 januari 1993 och den sär-
skilda mervärdesskatten på livsmedel, persontransporter m.m. höjs då
från 18 till 21 %. Vidare sänks grundavdraget inom inkomstbeskattningen
till 0,25 basbelopp eller med ca 2 400 kronor den 1 januari 1994.
Sänkningen av arbetsgivaravgifterna är avsedd att öka konkurrenskraften
för näringslivet. För att undvika en snedvridning i konkurrensförutsätt-
ningarna mellan verksamhet i privat respektive offentlig regi sänks
arbetsgivaravgifterna generellt. För kommunsektorn, landsting och
statliga myndigheter sker därför en justering som neutraliserar sänk-
ningen av arbetsgivaravgiften. Justering skall också ske för att dra in
kommunsektorns ökade skatteinkomster till staten på grund av det sänkta
grundavdraget.

13

Förslag om hur regleringen av de kommunalekonomiska effekterna
skall ske kommer att föreläggas riksdagen senare i höst.

Egenavgifter och särskild löneskatt sänks på i princip samma sätt som
arbetsgivaravgifterna.

Minskningen av den lagstadgade semestern med två dagar kommer att
innebära minskad kostnadsbelastning inom främst näringslivet.

Inkomstförstärkningar

Tre miljarder kronor från Arbetslivsfonden dras in till statskassan.

I syfte att både åstadkomma önskvärda miljöförbättringar och förstärka
statskassan kommer bensinskatten att höjas med 77 öre för oblyad och 97
öre för blyad bensin per liter. Vidare halveras avdraget för allmän
energiskatt på bränsle för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar år
1993. Avdraget slopas helt år 1994. Miljöskatter har hittills varit ett
effektivt instrument i miljöpolitiken. Detta gäller i synnerhet
svavelskatten. Det är angeläget att även framgent använda olika skatter
för att minska miljöutsläppen. En höjning av svavelskatten har
aktualiserats för att ytterligare skärpa beskattningens miljöprofil.

Innan ställning tas till ett sådant förslag bör dock dess effekter på
samhällsekonomin och industrins konkurrenskraft ytterligare kartläggas.

De föreslagna åtgärderna ger totalt en inkomstförstärkning på
5,3 miljarder kronor år 1993. För år 1994 och senare år begränsas
inkomstförstärkningen genom bensinskattens inverkan på basbeloppet till
ca 4,4 miljarder kronor. Regeringen avser därför att återkomma till
riksdagen med förslag som upprätthåller budgetförstärkningen.

Tobaksskatten höjs med 19 öre per cigarett från den 1 december 1992.
På övriga tobaksvaror höjs skatten i motsvarande mån. Det beräknas ge
1,9 miljarder kronor i långsiktig effekt.

För inkomståren 1993 och 1994 kommer inte det tidigare beslutade
reallöneskyddet, som innebar att den s.k. brytpunkten i skatteskalan
räknades upp med 2 procentenheter utöver förändringen av konsument-
prisindex, att gälla. Inkomstförstärkningen beräknas till 1,6 miljarder
kronor.

Sänkningen av kapitalskattesatsen från 30 till 25 % skjuts upp två år
till den 1 januari 1995. Skattereduktionen på grund av underskott i
inkomstslaget kapital på 30 % består därmed under motsvarande period.
Det är främst av internationella skäl angeläget att sänkningen av
skattesatsen kommer till stånd om än med viss fördröjning. Det skatte-
uttag på 25 % som redan för år 1992 gäller för värdepappersfonder,
kapitalförsäkringskapital och aktievinster ligger kvar.

Särreglerna för allemanssparkonto slopas fr.o.m. år 1993. Detta
innebär att banksparandet träffas av ett skatteuttag på 30 % under åren
1993 och 1994. För allemansfondsparandet ligger skatteuttaget kvar på
20 % främst med hänsyn till risken för störningar på aktiemarknaden vid
en höjning av skattesatsen. Frågan om ett eventuellt slopande av förmåns-
behandlingen av fondsparandet får övervägas i samband med att den
generella kapitalskattesatsen sänks till 25 % år 1995. Avskaffandet av

Prop. 1992/93:50

14

förmögenhetsskatten skjuts upp ett år och denna ligger kvar även vid
1995 års taxering, avseende 1994 års inkomster.

Dessa inkomstförstärkningarna beräknas totalt bli ca 13 miljarder
kronor för nästa budgetår.

Införandet av en karensdag minskar kostnaden för sjukfrånvaro. Denna
kostnadsminskning tillfaller dock i första ledet företagen eftersom
karensdagen ingår i sjuklöneperioden. För att förändringen skall bli
neutral ur företagens synvinkel och förstärka statskassan kommer arbets-
givaravgiften att höjas med drygt 0,6 procentenheter. Detta ger ca
4 miljarder kronor.

Arbetsmarknadspolitik

Sveriges produktionskapacitet skall hävdas. Då krävs ett investerings-
vänligt klimat för att få till stånd sunda investeringar och varaktig
sysselsättning. En aktiv arbetsmarknadspolitik är en viktig del av en
sådan politik. Arbetslinjen skall hävdas.

Arbetsmarknadspolitiken kan dock inte ersätta strukturella förändringar,
en väl fungerande lönebildning och en rimlig yrkesmässig och geografisk
rörlighet. Effekterna av stelhet i dessa avseenden kan inte annat än delvis
motverkas med arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Målet med de åtgärder som nu föreslås är att genom att upprätthålla
arbetslinjen bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning från arbets-
marknaden. Utöver tidigare gjorda insatser föreslås nu insatser om ca 10
miljarder kronor.

Ett tydligt engagemang har visats från olika sektorer för att ge ung-
domar praktik och arbetslivserfarenhet. Genom att ytterligare
2,9 miljarder kronor ställs till förfogande öppnas möjligheter till
ungdomspraktik för ytterligare ca 36 000 ungdomar.

Som ett led i den långsiktiga satsningen på utbildning föreslås att det
reguljära utbildningsväsendet tillförs drygt 600 miljoner kronor för kurser
av samma typ som inom det reguljära utbildningsväsendet. Drygt hälften
av medlen bör avse Komvux och återstoden fördelas mellan folkhög-
skolan, gymnasieskolan och högskolan.

Utöver de satsningar som redan görs på investeringar i infrastruktur
och kommunikationer föreslås ytterligare 1,5 miljarder kronor för repara-
tioner och underhåll av länsvägar i framför allt skogslänen.

Möjligheter ges till tidigareläggning av affärsverksinvesteringar under
vissa villkor inom en ram på 1 miljard kronor.

Ett betydande antal människor hotas av långtidsarbetslöshet. Medlen
för beredskapsarbeten ökas med 3,4 miljarder kronor, huvudsakligen för
personer som hotas av utförsäkring. Vidare skall en ny typ av verksam-
het öppnas för arbetslösa personer. Genom lokala former av arbets-
livsutveckling skall den enskilde kunna delta i aktiviteter som ger nära
kontakt med arbetslivet, eller på andra sätt medverka i lokala utvecklings-
projekt. Utbildningsbidrag, vilket beloppsmässigt motsvarar kontant-
ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, skall utgå under denna tid.

Prop. 1992/93:50

15

Totalt avsätts för ovan nämnda åtgärder ca 10 miljarder kronor vilket
beräknas kunna ge arbete eller utbildning till ca 130 000 personer
motsvarande 3 % av arbetskraften.

Enligt överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna
skall eventuella förändringar av arbetsrätten föregås av samråd i
förtroendefull anda. Socialdemokraterna har framfört önskemål om att
utredningen (Dir. 1991:118) angående översynen av den arbetsrättsliga
lagstiftningen skall tillföras kompletterande utredningsuppdrag. Efter
samråd skall därför tilläggsdirektiv på dessa områden övervägas.

Det finansiella systemet

För att stärka betalningssystemet och säkerställa stabiliteten i kredit-
systemet kommer regeringen i en särskild proposition i höst att föreslå
att den får riksdagens bemyndigande att besluta om garantier, lån och
kapitaltillskott eller andra åtgärder som ökar eller säkerställer stabiliteten
i banksystemet samt i kreditinstitut med statlig anknytning. Berörda
institut skall på frivillig basis och inom vissa ramar kunna komma i
åtnjutande av dessa stödåtgärder. Bankerna kan då svara för sina dotter-
bolags förpliktelser.

Subventionsinslagen skall minimeras och återbetalning skall ske med
de vinster som uppkommer när situationen stabiliserats.

Eventuell snedvridning av konkurrensförhållandena bör minimeras.
Staten kan kombinera de finansiella insatserna med krav på struktur-
åtgärder och rationaliseringar. Affärsverksamheten skall kunna bedömas
vara lönsam i ett längre perspektiv. I annat fäll skall en omstrukturering
ske.

Åtgärderna skall inledningsvis hanteras av en grupp inom Finans-
departementet. Senare kan en särskild myndighet komma att bildas.

Moratorium införs i princip för försäljning av statliga företag och
fastigheter. Detta hindrar inte omstrukturering i de fäll då sådana är
lämpliga och nödvändiga. En marknadsmässig bedömning görs av de
fortsatta möjligheterna till spridning av ägandet. Eventuell försäljning
skall föregås av samråd mellan regeringen och socialdemokraterna.

Beslutad utdelning av sparpremier ur löntagarfonderna avbryts under
förutsättning att det inte möter några rättsliga hinder. Vid ett avbrytande
skall intjänade premier tillgodoräknas spararna. Kompensation för even-
tuella förluster som i detta sammanhang åsamkas berörda institutioner
skall prövas.

Frågan om att stödja forskning med löntagarfondsmedel skall vara
föremål för samråd mellan parterna.

Den centrala innebörden av valutalånenormen är att staten inte skall
nettolåna i utländsk valuta för att finansiera statens budgetunderskott eller
för att förvalta statsskulden. Valutaupplåning för Riksbankens valuta- och
penningpolitiska ändamål berörs inte av normen.

Prop. 1992/93:50

16

4 Resultat

Prop. 1992/93:50

Regeringen har satt som norm för finanspolitiken att den totala offentliga
sektorns sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel. Detta
innebär att det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall
elimineras.

Genom de åtgärder som nu föreslås sker en betydande minskning av
det strukturella underskottet.

Åtgärder som följer av överenskommelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna

Miljarder kronor

1993

1994

Full effekt

Sjukförsäkring

5,4

6,7

6,7

Pensioner

2,6

4,5

10,0

Barnbidrag,

studiebidrag

2,2

2,2

2,2

Räntebidrag

-

3,0

3,0

Bistånd

0,8

1,5

1,5

Försvar

0,4

0,6

1,2

Övrigt

0,9

1,6

1,6

Statsskuldräntor

0,0

2,4

6,2

Bensinskatt m.m.

5,3

5,3

5,3

Tobaksskatt

2,1

1,9

1,9

Borttagande av

reallöneskydd

0,8

1,6

1,6

Förmögenhetsskatt

0,0

1,4

0,0

Kapitalinkomstskatt

-0,5

0,0

0,0

Allemansspar

0,7

0,7

0,4

Arbetsl ivsfonden

3,0

Summa effekt på

total offentlig sektor

20,7

33,4

41.6

(exkl. indragning

från Arbetslivsfonden)

därav effekt på

statsbudgeten

22,3

31,2

37,0

Vad gäller utgiftssidan beräknas den totala effekten på statsbudgeten för
år 1993 till ca 14 miljarder kronor och för år 1994 till ca 24 miljarder
kronor. Långsiktigt blir effekten större, eller ca 30 miljarder kronor. För
hela den offentliga sektorn beräknas effekten till ca 34 miljarder kronor.
Därtill kommer utflyttningen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som
ytterligare kraftigt reducerar de offentliga utgifterna.

Inkomstförstärkningarna beräknas uppgå till drygt 8 miljarder kronor
när full effekt uppnås år 1994. Rent tekniskt redovisas dessutom den nya
allmänna sjukförsäkringsavgiften liksom överföringen till statskassan av
besparingen i samband med införandet av en karensdag i sjukförsäkringen
som en inkomstförstärkning. Det väsentliga är emellertid att statens kost-
nader för sjukfrånvaro minskar. En tillfällig inkomstförstärkning sker år
1993 genom indragningen av 3 miljarder kronor från Arbetslivsfonden.

Nettoeffekten på statsbudgeten av de samlade åtgärderna exkl. de
arbetsmarknadspolitiska insatserna beräknas till ca 22 miljarder kronor

17

2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 50

för år 1993, 31 miljarder kronor för år 1994 samt 37 miljarder kronor Prop. 1992/93:50
på längre sikt.

Skatteväxlingen mellan sänkta arbetsgivaravgifter och mervärdes-
skatt/grundavdrag berör ca 20 miljarder kronor, men den har ingen
omedelbar och direkt effekt på statsbudgetens saldo.

Som tidigare redovisats har beslut fattats under föregående riksmöte om
stora utgiftsminskningar. Det rör sig om ca 20 miljarder kronor för år
1993 samt en långsiktig besparingseffekt på ca 15 miljarder kronor inom
bostadsfinansieringssystemet. De nu föreslagna åtgärderna innebär ytter-
ligare förstärkningar i de offentliga finanserna på ca 41 miljarder kronor.
Sammantaget rör det sig således om drygt 75 miljarder kronor eller drygt
5 % av BNP.

Kortsiktigt är genomslaget självfallet mindre. Då måste också hänsyn
tas till de ökade arbetsmarknadspolitiska insatserna på ca 10 miljarder
kronor. Nettobelastningen på de offentliga finanserna därav beräknas till
ca hälften eller ca 5 miljarder kronor eftersom de aktiva insatserna
minskar utbetalningarna av kontantstöd genom arbetsmarknadsfonden.

Trots förstärkningen ökar underskottet i de offentliga finanserna. Det
kan i dagsläget preliminärt uppskattas till ca 110 miljarder kronor år
1992, ca 135 miljarder kronor 1993 samt ca 145 miljarder kronor år
1994. Med oförändrad inriktning av den ekonomiska politiken kan
underskottet väntas minska något år 1995, som en följd av nu vidtagna
åtgärder och bättre ekonomisk tillväxt. Den övervägande delen av detta
kvarvarande underskott är en följd av lågkonjunkturen och samman-
hänger med en mycket svag utveckling av den offentliga sektorns
inkomster. Detta underskott kan således väntas försvinna vid en
konjunkturuppgång med bättre tillväxt i ekonomin. Resten av underskottet
är emellertid strukturellt och måste elimineras genom aktiva åtgärder.

Underskottet i statsbudgeten beräknas för innevarande budgetår bli
160 miljarder kronor. En viss förbättring torde komma att inträffa på-
följande budgetår 1993/94, bl.a. som följd av de nu redovisade åt-
gärderna.

Den del av underskottet i de totala offentliga finanserna som inte direkt
påverkas av konjunkturen utgör det strukturella underskottet. Detta måste
elimineras om den offentliga sektorns finansiella sparande skall vara i
balans över en konjunkturcykel. Tidigare beslutade och nu redovisade
åtgärder innebär att det strukturella underskottet minskar. Ytterligare
utgiftsbegränsande åtgärder krävs för att det strukturella underskottet
skall elimineras.

Det konjunkturberoende underskottet påverkar också det strukturella
underskottet. Ett stort totalt underskott, oberoende av vad detta beror på,
leder till framtida räntekostnader, vilka således måste läggas till det
strukturella underskottet. En successivt obevekligen ökande räntebörda
driver ut mer angelägna offentliga utgifter. Vidare tillkommer att en
utdragen lågkonjunktur riskerar medföra permanent utslagning av både
människor och företag vilket långsiktigt skulle försämra ekonomins till-
växtförmåga.

18

Det är därför av central betydelse att arbetet med att sanera de offent- Prop. 1992/93:50
liga finanserna fortsätter. Samtidigt är det väsentligt med ytterligare
direkt tillväxtfrämjande insatser. Fortsatta åtgärder för att minska de
offentliga utgifterna krävs, både för att förhindra att räntekostnaden leder
till att det totala underskottet ökar, och för att kontinuerligt minska det
strukturella underskottet.

De nu redovisade åtgärderna innebär kortsiktigt en åtstramning av den
inhemska efterfrågan. Samtidigt ger arbetsgivaravgiftssänkningen en
konkurrenskraftsförbättring som stimulerar export, importkonkurrens och
investeringar. Den budgetförstärkning som åtgärderna innebär, och den
breda uppslutningen omkring dessa, ger förutsättningar för en återgång
till lägre ränta. Detta har i sig en kraftigt efterfrågestimulerande effekt.

Effekten av de åtgärder som här föreslås kan inte jämföras med läget
före den akuta krisen. Det relevanta är att jämföra med vad som skulle
ha hänt om dessa åtgärder inte hade vidtagits. Sådana bedömningar är
med nödvändighet osäkra, men med stor sannolikhet hade följden blivit
en katastrofal utveckling för svensk ekonomi och därmed för syssel-
sättningen. Räntan skulle ha stannat kvar på höga nivåer. Detta skulle —
i kombination med fördjupad osäkerhet och misstro mot den ekonomiska
politiken — ha hållit tillbaka såväl investeringar som privat konsumtion,
med ett mycket kraftigt fall i efterfrågan och den ekonomiska aktiviteten
som följd. Även om de nu föreslagna åtgärderna på kort sikt har en
åtstramande effekt på efterfrågan hade nedgången i produktion och
sysselsättning blivit både kraftigare och mer utdragen om dessa omlägg-
ningar inte genomförts.

Den svenska ekonomin genomgår nu den övergång från hög till låg
inflation, en desinflationsprocess, som andra länder genomgått före oss.
Tre omständigheter gör denna omvandling särskilt svår för Sveriges del.
Övriga europeiska länder genomgick desinflationsprocessen under 1980-
talet då den internationella konjunkturen var betydligt starkare. Sverige
kommer sent in i denna process och måste med hänsyn till de obalanser
som hunnit byggas upp genomföra en i motsvarande mån snabbare
inbromsning. Dessutom tycks finans- och fastighetskrisen vara djupare
i Sverige än i flertalet andra länder.

De europeiska erfarenheterna tyder på att desinflationsprocessen
medför dämpad produktion och försämrad sysselsättning. Det är detta
som nu också drabbar svensk ekonomi. Fallet i produktionen ser ut att
bli större, och den period som produktionen minskar längre än i
jämförbara länder, delvis på grund av den svaga internationella
efterfrågan. För att Sverige skall kunna undvika att fastna i en situation
med permanent hög arbetslöshet krävs att arbetsmarknaden och löne-
bildningen fungerar flexibelt, och att arbetsmarknadspolitiken ökar
rörligheten och ger incitament till att söka arbete i öppna marknaden.

Något alternativ till att gå över till en låginflationsekonomi finns inte.
Att i en omvärld med låg inflation fortsätta en höginflationspolitik skulle
kanske på mycket kort sikt te sig som mindre smärtsamt men snart skulle
de negativa effekterna i form av bristande konkurrenskraft och utslagning
av produktion och sysselsättning visa sig. Att kompensera detta med

19

ökade offentliga utgifter vore inte möjligt. Den övergång till en varaktigt Prop. 1992/93:50
låg inflation som nu sker ger däremot förutsättningar för att få till stånd
långsiktigt varaktig produktion och sysselsättning.

Den totala produktionen, BNP, föll med 1,4 % år 1991 (se bilaga 1).
Även i år folier BNP, ca 1,1 %. Nedgången nästa år beräknas bli 1,5 %.
För år 1994 väntas en uppgång på 0,9 %. För år 1995 torde BNP-
tillväxten överstiga 2 %. Kombinationen av inhemska strukturproblem
och svag internationell konjunktur har medfört att BNP faller tre år i rad
med 1-1 '/i % per år. Under åren 1992 och 1993 sker dock en förändring
av resursanvändningen i den svenska ekonomin. Konsumtionen dämpas
medan kapitalbildningen, dvs. investeringar och nettoexport, åter börjar
ge positiva bidrag till BNP-tillväxten.

Konkurrenskraftsförbättringen sker på tre sätt. Lägets allvar och det
ansvar som arbetsmarknadens parter känner bör tala för löneavtal som
förbättrar konkurrenskraften. De genomsnittliga löneökningarna borde
kunna begränsas till vad som följer av strukturförändringar på arbets-
marknaden. Vissa löneökningar kommer dock att kunna avläsas i stati-
stiken enbart som en följd av sammansättningsförändringar i löne-
summan. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna och den förkortade
semestern sänker kostnaderna för näringslivet. Genom att arbetsgivar-
avgiftssänkningen begränsas till näringslivet underlättas den långsiktigt
nödvändiga överföringen av arbetskraft till den konkurrensutsatta delen
av ekonomin. Slutligen äger nu effektiviseringar rum på bred front i
ekonomin vilket ger förutsättningar för produktivitetsökningar när
efterfrågan på nytt börjar öka.

Inflationen kommer därför att fortsätta att vara låg, ca 2,5 % även om
den tillfälligt stiger år 1993 som konsekvens av mervärdesskatte-
höjningen. Med beaktande av den svaga konsumtionen kan det ifråga-
sättas om det blir möjligt att vältra över skattehöjningen fullt ut på
konsumenterna. Hushållens disponibla inkomster väntas falla år 1993.
Den privata konsumtionen torde dock inte fälla i samma grad, sparkvoten
antas minska något.

Arbetsmarknaden följer BNP-utvecklingen med viss eftersläpning.
Arbetslösheten torde därför vara hög både år 1993 och år 1994, 6 ä 7 %.
Härtill kommer arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Först under loppet av
år 1994 och under år 1995 kan en ljusning på arbetsmarknaden väntas.
Även om Sverige härmed når arbetslöshetsnivåer som ligger i närheten
av nivåerna i övriga nordiska länder och i Västeuropa föreligger en
väsentlig skillnad främst gentemot de västeuropeiska länderna. Den
svenska aktiva arbetsmarknadspolitiken och de förhållandevis korta
ersättningsperiodema i arbetslöshetskassorna ger förutsättningar för att
bättre aktivera den arbetslöse och därmed öka möjligheterna för denne
att finna arbete i den öppna arbetsmarknaden.

5 Sammanfattning

Vid regeringsskiftet i oktober 1991 befann sig svensk ekonomi i kris.

20

Strukturella obalanser hade byggts upp under lång tid. Den alltför sent Prop. 1992/93:50
inledda nedväxlingen i inflationstakt tydliggjorde allvarliga problem i de
offentliga finanserna, inom den finansiella sektorn samt i fråga om
balansen mellan privat och offentlig sektor. Det tydligaste resultatet av
dessa obalanser syntes i en extremt snabb ökning av arbetslösheten.

Obalanserna kan sägas ha uppkommit på grund av konflikten mellan
den festa växelkursen och en ekonomisk politik som släppte fram en allt-
för inflatorisk ökning av priser och andra kostnader. Därigenom var
svensk ekonomi mer sårbar för yttre och inre störningar än de flesta
andra länder.

Trots de omfattande åtgärder som den nya regeringen vidtog kunde
ekonomins sårbarhet inte övervinnas på så kort tid som ett år. När
allvarliga yttre störningar tillstötte under sommaren 1992 drabbades
därför Sverige osedvanligt hårt.

Riksbanken tvingades försvara växelkursen med allt högre räntenivåer.
Dessa utövade ett starkt depressivt tryck på ekonomin. Det blev succes-
sivt allt mer uppenbart att finanspolitiska åtgärder var nödvändiga, både
för att avlasta penningpolitiken och för att stimulera tillväxten i närings-
livet. Därtill kom behovet av att säkerställa stabiliteten i det finansiella
systemet.

Regeringen föreslår nu omfattande åtgärder för att fortsätta saneringen
av de offentliga finanserna. De offentliga utgifterna föreslås reduceras
med ca 30 miljarder kronor. Merparten av besparingarna berör transfere-
ringarna till hushållen och innebär att starkare motiv för arbete och
sparande skapas. Därtill föreslås inkomstförstärkningar på drygt
8 miljarder kronor. Huvuddelen gäller miljö- och hälsorelaterade skatter
som höjd bensinskatt och höjd tobaksskatt.

Sammantaget förstärks de offentliga finanserna med ca 40 miljarder
kronor. Effekten på statsbudgeten blir något mindre, eller vid fullt
genomslag ca 37 miljarder kronor. Redan år 1993 uppgår budget-
förstärkningarna till ca 22 miljarder kronor.

Samtidigt föreslås en omfettande skatteväxling med sänkt skatt för
produktion och höjd skatt för konsumtion. Sålunda föreslås att arbets-
givaravgifterna sänks för näringslivet med 4,3 % samt att antalet
semesterdagar i semesterlagen reduceras med två. Skattesänkningen för
näringslivet på ca 20 miljarder kronor finansieras genom att den generella
mervärdesskatten bibehålls, den reducerade mervärdesskatten höjs samt
genom sänkt grundavdrag i inkomstskatten.

De arbetsmarknadspolitiska insatserna förstärks med nära 10 miljarder
kronor, vilket beräknas ge sysselsättning åt ytterligare 130 000 personer.
Insatser för ungdomar och långtidsarbetslösa prioriteras.

Regeringen aviserar också kommande förslag i syfte att stärka betal-
ningssystemet och säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet.

Genom de föreslagna åtgärderna tar Sverige ett stort steg mot att bli ett
hårdvalutaland. Förtroendet för den fasta växelkursen har ökat markant
sedan åtgärdena offentliggjordes.

Regeringen har redan tidigare deklarerat att budgetunderskottet måste
reduceras. Särskilt måste den del av det totala offentliga underskottet som

21

är strukturell, dvs. inte försvinner när konjunkturläget förbättras, elimi- Prop. 1992/93:50
neras. De föreslagna åtgärderna medverkar i hög grad till detta.

Näringslivets konkurrenskraft förbättras kraftigt. De svenska företagens
relativa kostnadsläge beräknas förbättras med nära 10 % åren 1992-
1994. Den kontinuerliga förlusten av marknadsvinster under 1980-talet
upphör 1993 och övergår från 1994 till marknadsandelsvinster. Förut-
sättningarna för en exportledd tillväxt ökar kraftigt.

När den internationella konjunkturen förstärks kommer svensk före-
tagsamhet att ha mycket goda möjligheter att snabbt expandera. Drag-
hjälpen utifrån är emellertid ännu blygsam och den svenska ekonomin
väntas därför utvecklas svagt även under år 1993. Eftersom produktivi-
teten ökar kraftigt tar det tid innan ekonomins förstärkning ger positiva
återverkningar på arbetsmarknaden. Arbetslösheten kommer att förbli hög
även under 1993 och 1994.

Den svaga konjunkturen innebär att budgetunderskottet för innevarande
budgetår ökar jämfört med vad som redovisades i den reviderade finans-
planen i våras. Det beräknas nu till ca 160 miljarder kronor. Detta upp-
vägs av en kraftig ökning av det privata sparandet, så att det totala
finansiella sparandet eller bytesbalansens saldo förbättras något.
Ytterligare förbättringar beräknas för nästa år.

De förslag som redovisas i denna proposition har framkommit ur
gemensamma överläggningar mellan regeringen och socialdemokratin. De
stöds därmed av en betryggande majoritet i riksdagen.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i samband med finans-
planen 1993 med en plan över hur det strukturella underskottet i de
offentliga finanserna skall elimineras. Detta måste ske i ett medelfristigt
perspektiv. Successivt kommer också fler förslag att föreläggas riksdagen
i syfte att stimulera tillväxt och strukturomvandling inom näringslivet.
Det är regeringens förhoppning att även dessa åtgärder kan erhålla ett
brett stöd i riksdagen.

Jag vill slutligen redovisa innehållet i den överenskommelse som
träffades mellan företrädare för regeringspartierna och Socialdemokra-
tiska arbetarepartiet den 20 september 1992.

A. Minskning av offentliga utgifter                        Miljarder

kronor

1. Sänkta ersättningsnivåer i sjuk- och arbets-            4,5

skadeförsäkringarna.

Inkluderar 1 karensdag i sjukförsäkringen samt
ersättning på 75 % dag 2-3, 90 % dag 4-89, 80 %
dag 90-365 samt 70 % därefter. Samordning med
arbetsskadesjukpenningen t.o.m. dag 180. Procent-
talen avser individens totala ersättning enligt
gällande avtal. Sänkt rehabiliteringsersättning
till 95 %.

2. Minskat statsbidrag till sjukförsäkringen och           3,7

införande av en egenavgift upp till 7,5 bas-
belopp. Avgiften debiteras den enskilde och

22

motsvarar den aviserade avgiftshöjningen till
a-kassan vilken därmed överförs till sjukför-
säkringen.

Prop. 1992/93:50

3. Höjd pensionsålder

1,8

Pensionsåldern höjs med 1 år. Detta genomförs med
ett kvartal per år från och med 1994. Pensione-
ringen inträder vid utgången av det kvartal när
man uppnår pensionsåldern.

4. Sänkt pensionsnivå

3,0

Metoden för värdesäkring, det vill säga basbelopps-
beräkningen, ligger fast. Därefter utbetalas pension
till 98 % av pensionsbeloppet. Justering sker av
pensionstillskott och/eller KBT för att neutralisera
effekten av sänkningen för de sämst ställda pensio-
närerna.

5. Bostäder                                              3,0

Bostadssubventionerna reduceras med 3 miljarder
kronor netto 1994-01-01. Effekterna på hyran skall
fördelas så rättvist som möjligt.

6. Barnbidrag                                            2,2

Beslutad höjning 1993-01-01 återtas.

7. Bistånd                                                  1,5

8. Försvaret                                                 1,2

Nedläggning av F6, beslut om nedläggning av ytter-
ligare en flygflottilj, minskade vämpliktsförmåner
samt minskning på civilförsvaret.

9. Övrigt                                                   1,5

Innefattar viss del av det traditionella budget-
arbetet, såsom minskning av partistödet med 10 %
fr.o.m. nästa mandatperiod, ca 300 miljoner kronor
inom Kommunikationsdepartementet, ca 250 miljoner
kronor inom Jordbruksdepartementet, ca 300 miljoner
kronor inom Utbildningsdepartementet (studiemedel),
ca 500 miljoner kronor inom Justitiedepartementet
(polisutbildningen blir högskoleutbildning, distrikts-
indelningen) samt ca 200 miljoner kronor inom Kultur-
departementet (asylkostnader för flyktingar).

SUMMA MINSKNING AV OFFENTLIGA UTGIFTER 28,1

B. Engångsvis indragning

3,0

23

Engångsvis dras resterande medel (ca 3 miljarder
kronor) in från Arbetslivsfonden.

C. Utgiftsökningar

Arbetsmarknadspolitik                                    9,9

D. Skatter

Prop. 1992/93:50

1. Bensinskatt, m.m.

5,5

2. Tobaksskatt

1,7

3. Brytpunkten i skatteskalan

1,6

Reallöneskyddet (2 % utöver KPI) gäller inte
1993 och 1994.

4. Förmögenhetsskatt

0-2

Förmögenhetsskatten behålls t.o.m. 1994. Parterna
har delade meningar om vad som skall ske därefter.

5. Kapitalinkomstskatt

0

Skattesatsen ligger kvar på 30 %. Senare anpassning
till internationellt konkurrenskraftig nivå övervägs

6. Skatt på allemansspar

Skattesatsen höjs från 20 till 30 %.

0,4

SUMMA SKATTER

9,2-11,2

E. Ny sjuk- och arbetsskadeförsäkring

Som ett led i arbetet att långsiktigt få bättre fungerande socialförsäk-
ringssystem och att sanera statsfinanserna skall sjuk- och arbetsskade-
försäkringen lyftas ut ur statsbudgeten.

Reformen innebär att statsbudgetens utgiftssida på sikt kommer att
minskas med 45 miljarder kronor. Arbetsmarknadens parter bör få
huvudansvaret för försäkringen. Rätten till ersättning liksom grund-
villkoren i försäkringen skall garanteras i lag och i princip omfatta
alla medborgare.

Försäkringen skall från böijan men i successivt avtagande grad

finansieras med statsbidrag. I takt med att statsbidragen minskar
finansieras den lagstadgade försäkringen med arbetsgivar- eller
egenavgifter efter parternas överenskommelse.

Regeringen och socialdemokraterna är eniga om att tillsätta en
beredning i syfte att genomföra den nya försäkringsmodellen.

Det kan övervägas om andra försäkringar, t.ex. arbetslöshets-
försäkringen, och/eller förtidspensioneringen bör ingå i systemet.

24

F. Övrigt

Prop. 1992/93:50

1. Enighet råder om nödvändigheten att säkerställa ett väl funge-
rande betalningssystem. De åtgärder som kan bli nödvändiga skall
beslutas i samråd.

2. Den av regeringen aviserade skattelättnaden för egenföretagare
som beräknas uppgå till 2,5 miljarder kronor genomförs inte nu.

3. Moratorium införs i princip för försäljning av statliga företag
och fastigheter. Detta hindrar inte omstruktureringar i de fall där
sådana är lämpliga och nödvändiga. En marknadsmässig bedömning
görs av de fortsatta möjligheterna till spridning av ägandet. Eventuell
försäljning skall föregås av samråd mellan regeringen och social-
demokraterna.

4. Ev förändringar i arbetsrätten föregås av samråd i förtroendefull
anda.

5. Aviserad höjning av egenavgiftema i arbetslöshetsförsäkringen
sker inte. Försäkringen skall också i fortsättningen finansieras av
egenavgifter och statsbidrag. Den kommer inte att förstatligas.

6. Löntagarfonderna

Beslutad utdelning av sparpremier ur löntagarfonderna avbryts
under förutsättning att det inte möter några rättsliga hinder. Vid ett
avbrytande skall intjänade premier tillgodoräknas spararna. Kompens-
ation för eventuella förluster som i detta sammanhang åsamkas be-
rörda institutioner skall prövas.

Frågan om att stödja forskning med löntagarfondsmedel skall vara
föremål för samråd mellan parterna.

G. Fotnot

Angivna belopp kan komma att korrigeras efter fingranskning av
F inan sdepartementet.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen i en
proposition föreslår riksdagen att

1. godkänna riktlinjerna för den förändring av sjuk- och arbetsskadeför-
säkringama som förordats i det föregående,

2. godkänna riktlinjerna för införande av en allmän sjukförsäkringsavgift
i sjukförsäkringen som förordats i det föregående,

3. godkänna riktlinjerna för de förändringar av pensioneringstidpunkten
som förordats i det föregående,

4. godkänna riktlinjerna för den förändring av beräkningen av pensions-
nivån som förordats i det föregående,

5. godkänna vad jag förordat om besparingar inom Utrikesdepartementets
område på 1 500 miljoner kronor per år avseende Sveriges bistånd,

6. godkänna vad jag förordat om besparingar inom Justitiedepartementets
område på 500 miljoner kronor per år,

7. godkänna vad jag förordat om minskat stöd till politiska partier,

8. godkänna vad jag förordat om besparingar inom Kommunikations-
departementets område på 300 miljoner kronor per år,

25

9. godkänna vad jag förordat om besparingar inom Jordbruksdeparte- Prop. 1992/93:50
mentets område på 250 miljoner kronor per år,

10. godkänna vad jag förordat om besparingar inom studiestödsområdet

på ca 300 miljoner kronor per år,

11. godkänna vad jag förordat beträffande försäljning av statliga företag
och fastigheter.

Statsråden Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren och
Hörnlund anmäler sina förslag. Anförandena och förslagen redovisas i
underprotokollen för Försvars-, Social, Kommunikations-, Finans-,
Utbildnings-, Arbetsmarknads- och Kulturdepartementen.

Statsrådet Wibble anför.

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag
att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad vi har anfört för
de åtgärder och de ändamål som vi har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad som har anförts för de
åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att den inom Finansdepartementet upp-
rättade rapporten Svensk ekonomi 1992-94 samt de anföranden och
förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen
enligt följande:

Rapporten Svensk ekonomi 1992-94

Bilaga 1

Försvarsdepartementet

Bilaga 2

Socialdepartementet

Bilaga 3

Kommunikationsdepartementet

Bilaga 4

F inansdepartementet

Bilaga 5

U tbildningsdepartementet

Bilaga 6

Arbetsmarknadsdepartementet

Bilaga 7

Kulturdepartementet

Bilaga 8

26

Innehåll

Prop. 1992/93:50

Propositionens huvudsakliga innehåll ............... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 20 oktober 1992 ......................... 3

1   Inledning.............................. 3

2  Bakgrund.............................. 3

3  Åtgärder .............................. 9

Sjukförsäkring m.m....................... 9

Pensioner ................. 10

Semester............................. 12

Bostadssubventioner...................... 12

Barnbidrag............................ 12

Bistånd.............................. 12

Försvar.............................. 12

Övriga utgiftsminskningar .................. 13

Åtgärder mot kostnadsläget.................. 13

Inkomstförstärkningar..................... 14

Arbetsmarknadspolitik .................... 15

Det finansiella systemet.................... 16

4  Resultat............................... 17

5  Sammanfattning.......................... 20

6  Hemställan............................. 25

27

SVENSK EKONOMI

Förord

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Föreliggande bilaga har utarbetats inom finansdepartementets ekonomiska
avdelning. Den innehåller en bedömning av den internationella och den
svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994 och bygger i tillämpliga delar
på konjunkturinstitutets höstrapport. Ansvarig för bilagan är departe-
mentsrådet Anders Palmér. Arbetet avslutades den 22 oktober 1992.

1 SAMMANFATTNING

Den svenska ekonomin hamnade under hösten i ett akut krisläge. Den
internationella valutaoron berörde också Sverige. Tillsammans med oro
för den svenska utvecklingen ledde detta till utflöde av valuta ur landet.
Från svensk sida vidtogs omfattande åtgärder för att försvara kronans
kurs gentemot ecun. Som en konsekvens av de penningpolitiska
åtgärderna gick ränteläget upp till historiskt sett rekordhöga nivåer. Efter
de båda åtgärdsprogrammen som regeringen och socialdemokraterna
aviserat har ränteläget successivt sjunkit.

Höstens kris hör till stor del samman med en ökad oro på de inter-
nationella finansiella marknaderna. Denna oro har sin grund i spänningar
inom det europeiska monetära systemet (EMS) och osäkerhet kring den
framtida utvecklingen av den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Devalveringen av den finska marken medverkade också till press mot
kronan.

Inhemska faktorer bidrog också i hög grad till misstron mot den
svenska valutan. De växande underskotten i de offentliga finanserna samt
en ökad skepsis angående möjligheterna att vända utvecklingen,
problemen inom den finansiella sektorn, den stigande arbetslösheten och
det höga kostnadsläget samverkade till att urholka förtroendet.

Det är inte möjligt att under någon längre tid leva med så höga
realräntor som uppstod under september, utan att de depressiva krafterna
i ekonomin tar överhanden. Mot denna bakgrund utarbetade regeringen
och socialdemokraterna två krisprogram i syfte att minska det strukturella
budgetunderskottet och stärka näringslivets konkurrenskraft. Åtgärderna
innebär en långsiktig förbättring av den offentliga sektorns finanser på
ca 42 mdr.kr. och en sänkning av näringslivets kostnadsläge med drygt
3 1/2%. Paketen kommer — sedd som isolerad företeelse — att få en
åtstramande effekt på efterfrågan under 1993. Alternativet med fortsatt
extremt höga realräntor skulle emellertid få en betydligt mer kontraktiv
inverkan på ekonomin.

I den här presenterade prognosen antas en successiv normalisering av
det svenska ränteläget komma till stånd. Både den korta och den långa
räntan väntas sjunka gradvis under 1993 och 1994, vilket stimulerar
tillväxten. Även med denna utgångspunkt ter sig dock utsikterna för det
närmaste året mörkare än vad som bedömdes i våras. Ett flertal faktorer
samverkar till detta.

En viktig förklaring är den allt sämre internationella utvecklingen. Den
senaste tidens turbulens på de finansiella marknaderna har skapat
osäkerhet om den ekonomiska återhämtningen, framför allt i Europa. Det
är oklart såväl hur penning- och finanspolitiken påverkas som hur
aktörernas förväntningar kan ha förändrats. Ränteläget i Tyskland utgör
ett golv för räntorna i flertalet andra europeiska länder. Förutsättningarna
för en snar konjunkturuppgång i Europa dämpas av de fortsatt höga real-
räntorna. Samtidigt visar aktuell information att återhämtningen i den
amerikanska ekonomin saktat av. Den japanska ekonomin står inför en
svår anpassning som dämpar tillväxten, trots det stora stimulanspaket som

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

genomförs. Sammantaget väntas BNP-tillväxten inom OECD-området Prop. 1992/93:50
uppgå till ca 1 1/2% 1992, drygt 2% 1993 och ca 3% 1994, vilket är en Bilaga 1
nedrevidering jämfört med vårens bedömning. Om den grundläggande
osäkerhet som präglar det ekonomiska förloppet leder till fortsatta
störningar, riskerar utvecklingen emellertid att bli betydligt sämre.

Flera inhemska faktorer bidrar till den mycket svaga utvecklingen i
Sverige. Desinflationsprocessen — som i grunden är positiv — innebär
en betydande omställning av ekonomin. Ett nytt beteende drivs fram hos
hushåll och företag. Att spara premieras i stället för att låna. Eftersom
det råder prisfall på vissa marknader tenderar många aktörer att skjuta
på sina inköp.

Processen förstärks av de höga realräntorna. Trots den förväntade
nedgången kommer dessa att ligga på en historiskt sett hög nivå i
Sverige, i likhet med andra industriländer. Därmed hämmas på många
olika sätt den ekonomiska tillväxten. Investeringarna drabbas hårt.
Avkastningskraven skärps. Det blir dyrt att lånefinansiera investeringar.
Finansiella placeringar blir ett mer lockande alternativ för företagen än
att satsa på ökad produktionskapacitet. En kraftigt kontraktiv effekt på
investeringarna uppstår inom den kommersiella fastighetssektorn, men
även inom bostadssektorn. Stigande realräntor höjer avkastningskraven
respektive ökar boendekostnaderna. Som ett resultat faller priserna. Även
lagerinvesteringama påverkas negativt av höga realräntor. Det blir
mycket dyrt att binda kapital i lager. Företagen får starka incitament att
dra ned dessa, vilket sprider sig till andra delar av ekonomin och drar
ned aktiviteten.

Höga realräntor verkar också dämpande på konsumtionen, vilket
kortsiktigt motverkar tillväxten. Hushållen får vidkännas prisfall på sina
tillgångar, vilket driver upp sparandet, särskilt om nedgången upplevs
vara bestående. Dessutom hämmas konsumtionen av att hushållen
minskar sin nyupplåning och även amorterar av befintliga lån.

Stigande realräntor leder också till växande problem inom den
finansiella sektorn. Den största andelen kreditförluster orsakas av
fastighetsrelaterade affärer. Bankernas kapitaltäckning urholkas, vilket för
med sig ett behov av att banta balansräkningarna. Därmed uppstår en risk
för en alltför försiktig utlåningspolicy som kan ge en ytterligare
dämpande inverkan på den reala ekonomin.

Dessa tillväxthämmande faktorer väntas leda till att BNP faller med
över en procent i år och med åtministone 1 1/2% 1993. Först 1994 kan
den ekonomiska aktiviteten beräknas tillta och leda till en ökning av
BNP, med knappt 1 %. När den nödvändiga anpassningen av den svenska
ekonomin väl är genomförd måste tillväxtförutsättningama bedömas som
mycket goda, eftersom arbetskraftsutbud och produktivitet kan väntas öka
betydligt.

Tabell 1 Försörjningsbalans

Miljarder
kr. 1991

Procentuell volymförändring

1991

1992

1993

1994

BNP

1 429,6

-1,4

-1,1

-1,5

0,9

Import

380,0

-6,3

-2,0

0,7

3,7

Tillgång

1 809,6

-2,7

-1,4

-0,9

1,6

Privat konsumtion

779,4

1,2

-2,5

-2,5

0,0

Offentlig konsumtion

382,0

1,0

0,1

0,2

-0,5

Stat

109,1

-2,2

0,5

-0,6

-0,4

Kommuner

272,9

2,3

-0,1

0,5

-0,6

Bruttoinvesteringar

270,3

-7,3

-7,2

-8,6

-2,3

Lagerinvesteringar1

-25,5

-2,1

0,6

0,4

0,5

Export

403,3

-2,8

1,0

3,5

6,0

Användning

1 809,6

-2,7

-1,4

-0,9

-1,6

Inhemsk användning

1 406,3

-2,7

-2,2

-2,6

-0,1

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Den dämpade aktiviteten i ekonomin medför att efterfrågan på
arbetskraft är låg. Därmed kommer löneökningarna att bli mycket
blygsamma. En viss löneglidning kommer dock att registreras i statisti-
ken. Konsumentpriserna dras upp av ökade indirekta skatter. Den
underliggande prisstegringstakten, nettoprisindex, avtar däremot till drygt
1% 1993. År 1994 ökar åter den underliggande prisstegringstakten, när
effekterna av arbetsgivaravgiftssänkningen upphör.

Nedgången i den svenska ekonomin begränsas nästa år av att exporten
sannolikt utvecklas relativt gynnsamt, trots en svag marknadstillväxt. Den
svenska industrins enhetsarbetskostnader beräknas falla med nästan 10 %
mot de etablerade industriländerna under perioden 1992-1994. Mot
Sveriges främsta konkurrent på världsmarknaden, Tyskland, kan
förbättringen bli så pass stor som nära 20%. En relativt gynnsam pro-
duktivitetsutveckling bidrar till förstärkningen. Därmed väntas mark-
nadsandelsförlustema endast bli marginella nästa år och under 1994 kan
exportföretagen komma att öka sina andelar, för första gången sedan
1983. Exportvolymen beräknas mot denna bakgrund stiga med ca 3 1/2%
1993 och med 6% 1994, vilket för med sig en accelererande uppgång i
industriproduktionen.

Hushållens reala disponibla inkomster stiger preliminärt med ca 2 % i
år, medan den privata konsumtionen väntas falla med hela 2,5%.
Sparkvoten ökar således mycket kraftigt och uppnår en nivå jämförbar
med den som rådde i mitten av 1960-talet. Incitamenten för hushållen att
öka sitt sparande är osedvanligt starka. Under nästa år beräknas
realinkomstema falla med knappt 3%. Hushållen väntas dock vara
obenägna att sänka sin standard alltför mycket. Fallet i konsumtionen
bedöms därför stanna på 2 1/2%. Risken är dock betydande att ned-
gången blir ännu större.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 2 Nyckeltal

Årlig procentuell förändring (om ej annant anges)

1991

1992

1993

1994

Timlön, kostnad

5,6

3,5

2,5

2,5

KPI, dec-dec

8,0

1,5

3,8

2,6

KPI, genomsnitt

9,4

2,1

4,0

2,3

Disponibel inkomst

4,3

2,0

-2,9

0,5

Sparkvot (nivå)

1,9

6,2

5,8

6,3

Industriproduktion

-5,3

-2,5

1,0

5,0

Relativ enhetsarbetskostnad

1,6

-0,4

-5,8

-3,5

Arbetslöshet (nivå, %)

2,7

4,9

6,2

7,0

Handelsbalans (mdr. kr.)

30,4

39,1

47,6

59,6

Bytesbalans (mdr. kr.)

-21,3

-19,9

-11,0

4,1

Bytesbalans (% av BNP)

-1,5

-1,4

-0,8

0,3

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Den offentliga konsumtionen beräknas vara i stort sett oförändrad
under prognosperioden. Den underliggande utvecklingen innebär en
volymnedgång, men detta motverkas av de arbetsmarknadspolitiska
insatserna.

Bruttoinvesteringarna sjönk med över 7% 1991 och beräknas fortsätta
att minska under de närmaste åren. Framför allt är det bostadsinveste-
ringama och det icke-industriella näringslivets investeringar som förutses
fälla kraftigt. De statliga investeringarna beräknas däremot öka avsevärt,
främst genom omfattande vägbyggen och andra infrastrukturinvesteringar.

Under 1991 skedde en mycket omfattande lagemeddragning i den
svenska ekonomin. Eftersom de grundläggande motiven för avvecklingar
kvarstår, väntas ytterligare lagertrimningar under perioden. Minsk-
ningarna beräknas dock ske i avtagande takt, varför lagren ger ett
betydande positivt bidrag till BNP, i genomsnitt 1/2% årligen under
prognosperioden.

Den svaga aktiviteten i ekonomin har fört med sig en vikande
importvolym. Under de kommande åren bidrar framför allt efterfrågan
för exporten, maskininvesteringama och lagerutvecklingen till en viss
återhämtning av importen. Överskottet i handelsbalansen förutses
emellertid successivt växa. Därmed kommer också bytesbalansens saldo
att förbättras och sannolikt uppnås ett överskott.

Arbetsmarknadsläget fortsätter att försvagas. Inom samtliga sektorer
väntas sysselsättningen vika nästa år, medan en uppgång för industrin kan
komma 1994. Arbetslösheten stiger under prognosperioden. Ökningen
begränsas av omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Trots dessa
insatser väntas nivån på arbetslösheten uppgå till 7 % för helåret 1994.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 3 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1991

1992

1993

1994

Bruttosparande

15,6

14,6

12,9

13,3

Realt sparande

17,1

16,0

13,7

13,0

Fasta investeringar

18,9

17,2

14,5

13,6

Lager invester ingar

-1,8

-1,2

-0,8

-0,5

Finansiellt sparande

-1,5

-1,4

-0,8

0,3

Offentlig sektor

-1,5

-7,8

-9,7

-10,1

Hushåll

1,1

4,3

4,5

4,9

Företag

-1,1

2,1

4,4

5,4

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Bruttosparandet i ekonomin fäller enligt prognosen både 1992 och 1993
för att sedan åter stiga svagt. Det reala sparandet minskar än mer, vilket
innebär att det finansiella sparandet slår om till ett överskott. Ökningen
av sparandet inom hushållen och företagen kompenserar mer än väl det
vikande offentliga finansiella sparandet. Det försämrade offentliga
sparandet beror på ett allt lägre kapacitetsutnyttjande i ekonomin som
eroderar skattebaserna och leder till växande utgifter för arbetsmarknads-
politiken.

3 Riksdugen 1991/92. 1 saml. Nr 50

2 Internationell utveckling                            ProP- 1992/93:50

Bilaga 1

Den senaste tidens turbulens på de internationella finansiella marknaderna
har skapat ytterligare ökad osäkerhet om konjunkturutsiktema. Detta
gäller särskilt utvecklingen i Europa. Det är oklart såväl hur penning-
och finanspolitiken påverkas av den senaste tidens händelser som hur de
ekonomiska aktörernas förväntningar kan ha förändrats. Ränteläget i
Tyskland utgör ett golv för räntorna i flertalet övriga europeiska länder
och utsikterna för en snar återhämtning i Europa dämpas av höga
realräntor. Även den japanska ekonomin står inför betydande anpass-
ningar. Tillväxten väntas därför bli dämpad i dessa länder de närmaste
åren. Samtidigt tyder flertalet konjunkturindikatorer på att den amerikan-
ska återhämtningen har avtagit i styrka.

Utformningen av den ekonomiska politiken kommer att vara av central
betydelse för utvecklingen de närmaste åren. Ekonomiska fundamenta
talar för att en fortsatt stram penningpolitik kommer att bedrivas i
Tyskland åtminstone under återstoden av 1992. När avmattningen i den
ekonomiska aktiviteten fortsätter och därmed tillväxten i penningmängden
dämpas, kommer det att skapas utrymme för en räntenedgång. Det
förutsätter sannolikt även att finanspolitiken stramas åt. Penningpolitiken
i USA och Japan är i dagsläget klart expansiv. Under de närmaste två
åren förutses de korta räntorna i såväl USA som Japan stiga och räntedi-
fferensen gentemot Europa därför att minska.

BNP-tillväxten inom OECD väntas uppgå till 1 1/2% 1992 respektive
2% 1993. Under 1994 förutses den ekonomiska aktiviteten förstärkas
ytterligare. Såväl den privata konsumtionen som investeringarna väntas
utvecklas positivt under prognosperioden. Inflationstrycket förblir lågt de
kommande åren och prisstegringstakten förväntas stabiliseras på en
relativt låg nivå. Arbetslösheten beräknas vara fortsatt hög.

Tabell 4 Internationella förutsättningar

1991

1992

1993

1994

BNP

Förenta staterna

-1,2

1 3/4

2 1/4

3

Japan

4,4

1 3/4

2 1/2

3 1/2

Tyskland1

3,7

1 1/4

3/4

2

Norden2

-0,9

3/4

2

2 1/2

OECD Europa

1,1

1

1 1/4

2 1/4

OECD totalt

0.7

1 1/2

2

2 3/4

Nyckeltal

Konsumentpriser,

OECD totalt

4,3

3 1/4

3

3

Dollarkurs i kr.

6,05

5,70

5,70

5,70

Råoljepris, dollar

per fat

20,0

19,5

20,0

22,0

1 Avser de västra delstaterna.

2 Exklusive Sverige.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Aktiviteten i Förenta staterna dämpades åter på försommaren efter en
god tillväxt under det första kvartalet i år. Den inhemska efterfrågan är
svag och konjunkturindikatorerna pekar mot en dämpad utveckling också
under resten av året. Industriproduktionen stagnerade under sommaren
efter att ha ökat fyra månader i följd. Samtidigt har orderingången fallit
tillbaka. Detaljhandelsförsäljningen har varit i stort sett oförändrad sedan
första kvartalet i år, bl.a. som ett resultat av en svag inkomstutveckling
hos hushållen. BNP-tillväxten beräknas till måttliga 1 3/4% 1992 och
2 1/4% 1993. Detta väntas bidra till en fortsatt dämpad prisutveckling,
samtidigt som arbetslösheten inte förutses minska förrän ett stycke in på

1993. Först 1994 bedöms den ekonomiska aktiviteten uppnått en nivå
jämförbar med tidigare konjunkturuppgångar under efterkrigstiden.

De flesta konjunkturindikatorer tyder på en relativt svag ekonomisk ut-
veckling i Japan. Industriproduktionen föll kraftigt under det andra kvar-
talet i år, bl.a. beroende på en mycket svag konsumtion och fallande
investeringar. Ekonomin ser ut att genomgå betydande anpassningar på
flera viktiga områden, vilket tar sig uttryck i sjunkande sysselsättning och
fortsatt reduktion av industrins lager av konsumtions- och investerings-
varor. Endast ungefär hälften av utgifterna i regeringens krispaket från
augusti bedöms direkt ge bidrag till aktiviteten, motsvarande ca 1 % av
BNP. Den övervägande delen av åtgärderna träder i kraft kalenderåret

1993.  Sammantaget väntas åtgärderna endast delvis uppväga den
pågående avmattningen i ekonomin. Tillväxten i Japan förutses gradvis
återhämta sig under prognosperioden och beräknas nå upp till 3 1/2%

1994.

Den ekonomiska aktiviteten i Tyskland mattades under det andra kvar-
talet i år, efter ett oväntat starkt första kvartal. En återhämtning inleds
sannolikt inte förrän under senare delen 1993. Detaljhandelsförsäljningen
fortsätter att utvecklas svagt samtidigt som industriproduktionen faller.
Sjunkande orderingång till industrin indikerar en fortsatt svag industri-
konjunktur. En stram penningpolitik och ansträngda offentliga finanser
bidrar till en låg inhemsk efterfrågan under återstoden av 1992 och under
första halvåret 1993. Tillväxten i BNP beräknas uppgå till endast 1 1/4%
1992 och 3/4% 1993. De dåliga tillväxtutsiktema innebär ett dämpat
inflationstryck och trots momshöjningen nästa år väntas inflationen avta.
Under 1994 förutses en uppgång i den inhemska efterfrågan och BNP-
tillväxten beräknas till 2%.

Finland är sakta på väg upp ur den djupaste recession något OECD-
land gått igenom. Den inhemska efterfrågan hålls tillbaka av drastiska
nedskärningar i de offentliga utgifterna, samtidigt som exportindustrin
gynnas av den lägre valutakursen. Baksidan av valutadeprecieringen är
risken för förnyat inflationstryck och fortsatt höga räntor. Danmark
väntas följa med i den internationella konjunkturuppgången. Ökade
räntemarginaler gentemot Tyskland efter folkomröstningen om Maa-
stricht-fördraget i juni hämmar emellertid investeringarna. Arets tillväxt
i den norska ekonomin har helt och hållet genererats av offshore-
verksamheten. Denna del av ekonomin väntas dock stagnera nästa år
medan fastlandsekonomin förutses återhämta sig.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Den internationella bilden kännetecknas av ett flertal osäkerhetsmo- Prop. 1992/93:50
ment. I förgrunden står det uppdrivna europeiska ränteläget och den Bilaga 1
osäkerhet som uppkommit omkring Maastricht-fördraget och därmed det
framtida valutasamarbetet. Ett fortsatt högt ränteläge i Tyskland — och
därmed höga realräntor — framstår som ett viktigt hinder för en snar
återhämtning i Europa.

Konsolideringen av de finansiella positionerna bland hushåll och
företag har pågått en längre tid i en rad länder. Denna process är
sannolikt inte slutförd och den inhemska efterfrågan kan därmed komma
att utvecklas svagare än förutsett ännu en tid i vissa länder, inte minst i
USA.

Underskotten i de offentliga finanserna har ökat i flertalet OECD-
länder under 1991 och 1992. Orsaken är främst den svaga konjunktur-
utvecklingen som krympt skattebaserna. 1 vissa länder har budgeten
urholkats ytterligare till följd av diskretionära åtgärder. Det föreligger
därför ett stort behov av budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de
närmaste kommande åren, vilket kan komma att verka återhållande på
efterfrågan i det kortare perspektivet. En svagare internationell utveckling
än den som angivits i tabell 4 kan därför inte uteslutas.

3 Utrikeshandel

Efterfrågan på bearbetade varor på Sveriges viktigaste exportmarknader
fortsätter att vara svag. Marknadstillväxten inom OECD-området under
perioden 1992-1994 bedöms uppgå till 11%. Under högkonjunkturen
1984-1986 var den mer än tre gånger så stor. Importen av bearbetade
varor till vår viktigaste exportmarknad, Tyskland, beräknas växa med
endast ca 4% per år i genomsnitt under perioden 1992-1994.

Den svaga marknadstillväxten bidrar till en långsam ökning i den
svenska exporten. Marknadsandelsutvecklingen går dock i positiv
riktning. Andelsförlusterna på OECD-marknaden nära halveras i år
jämfört med förra året, till följd av att industrins konkurrenskraft stärkts.
Förbättringen i industrins relativprisutveckling sedan 1990 gör att det
negativa bidraget från tidigare års höga exportprisökningar klingar av.
Däremot drabbas svensk export bl.a. av att produktsammansättningen är
oförmånlig i rådande internationella lågkonjunktur. Svensk export av
bearbetade varor är i högre grad än våra konkurrentländers inriktad på
varor som nu möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av
överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp
samt järn och stål, men också vissa investeringsvaror.

Sänkningen av arbetsgivaravgiften nästa år beräknas bidra till att
exportens relativpris minskar ytterligare. Totalt beräknas relativpriset
sjunka med 2,8% 1993, vilket ger ett starkt positivt bidrag till exporten.
Genom inverkan av andra fektorer (bl.a. den oförmånliga produktin-
riktningen i exporten) växer den ändå inte snabbare än marknadstillväxten
1993.

År 1994 beräknas exportindustrin vinna marknadsandelar för första
gången sedan 1983. Relativpriset kan väntas minska och efterfrågan på
våra viktiga exportprodukter förutses ta fart. En relativt låg kost-
nadsökning i industrin ger möjlighet till en återhållsam prisutveckling.
Industrins vinstmarginal väntas ändå öka.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 5 Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av
bearbetade varor

Procentuell förändring

1991

1992

1993

1994

Marknadstillväxt

2,0

3,3

4,3

5,7

Relativpris

0,9

-0,2

-2,8

-0,7

Exportvolym

-2,6

0,1

4,2

6,6

Marknadsandel

-4,5

-3,1

-0,1

0,9

Anm. Marknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade
varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av
svensk export av bearbetade varor.

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Sveriges totala varuexport beräknas öka med knappt 1 % i år. Efter en
relativt kraftig uppgång första kvartalet föll exporten andra kvartalet.
Under tredje kvartalet skedde en återhämtning, men utvecklingen resten

10

av året bedöms bli mycket svag. Orderingången från exportmarknaden Prop. 1992/93:50
försämrades tredje kvartalet, enligt konjunkturbarometem. Återhämt- Bilaga 1
ningen i efterfrågan från utlandet och den stärkta konkurrenskraften nästa
år bidrar till att varuexporten totalt väntas öka med 3,4% 1993 och med
6,0% 1994.

Första halvåret i år var varuimporten oförändrad i volym jämfört med
den mycket låga nivån första halvåret 1991, då varuimporten föll med
hela 7%. Importen av investerings- och insatsvaror till industrin har
fortsatt att minska i år, medan den ökat för konsumtionsvaror (främst
dagligvaror), kemivaror (bl.a. läkemedel), energivaror (raffinerade
oljeprodukter) samt personbilar. Mot bakgrund av den fällande privata
konsumtionen bedöms utvecklingen bli betydligt svagare under resten av
året. Under första kvartalet i år steg varuimporten med 1 % i volym
jämfört med första kvartalet 1991, men föll tillbaka andra kvartalet, med
närmare 2%. De kommande två åren bidrar framför allt efterfrågan för
exporten, maskininvesteringar samt lagerutvecklingen till en återhämtning
av importen.

Tabell 6 Export och import av varor

Miljarder
kr.

1991

Procentuell volymutveckling

Procentuell prisutveckling

1991

1992

1993

1994

1991

1992

1993

1994

Varuexport

Bearbetade varor

281,5

-2,6

0,1

4,2

6,6

1,8

-2,4

-0,4

2,1

Fartyg

2,4

-29,7

78,9

-5,5

-16,9

7,1

-3,3

4,0

3,5

Petroleumprodukter

9,8

5,3

8,0

-1,0

1,0

1,8

-16,8

0,5

9,5

Övriga råvaror

39,1

-1,2

-0,8

1,2

6,6

-9,3

-2,4

4,6

6,2

Summa Varuexport

332,8

-2,2

0.9

3,4

6,0

0,2

-3,0

0.4

2,9

Varuimport

Bearbetade varor

234,9

-6,6

-3,3

-0,0

4,5

-1,6

-1,9

-0,2

2,1

Fartyg

4,8

23,7

-34,0

43,9

-46,0

-1,6

-3,4

3,9

4,8

Råolja

14,5

-4,4

5,0

1,5

1,0

-10,5

-8,5

2,8

10,0

Petroleumprodukter

10,5

1,9

-0,7

-1,5

6,5

-5,5

-12,5

0,5

9,5

Övriga råvaror

36,1

-11,4

2,1

2,9

3,0

11,7

-1,7

3,6

4,4

Summa Varuimport

300,9

-6,1

-2,2

0.8

3,4

-1,0

-3,1

0,5

3,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Handelsbalansen för perioden januari-september i år visar ett överskott
på nära 28 miljarder kr., att jämföra med ca 23 miljarder kr. under
motsvarande period förra året. Förbättringen hänför sig främst till
volymutvecklingen, med en snabbare uppgång i exporten än i importen.
I år beräknas överskottet i handelsbalansen bli knappt 40 miljarder kr.
Underskottet i bytesbalansen blir ändå nästan lika stort i år som förra
året, omkring 20 miljarder kr., eftersom underskottet i tjänste- resp,
transfereringsnettot växer. Trots betydande underskott i avkastningsnettot
även de följande två åren beräknas bytesbalansen visa överskott 1994
motsvarande 0,3% av BNP.

11

Tabell 7 Bytesbalans
Miljarder kr.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

1991

1992

1993

1994

Export

332,8

325,8

338,2

369,1

Import

301,0

285,3

289,2

308,2

Handelsbalans

30,4

39,1

47,6

59,6

(inkl, korrigering av

handelsstatistiken)

Tjänstenetto

-9,1

-11,5

-9,1

-7,9

Avkastning på kapital

-30,6

-34,6

-36,9

-34,1

därav återinvesterade

vinstmedel

8,5

9,6

11,1

12,9

Övriga transfereringar

-12,1

-12,9

-12,7

-13,5

Bytesbalans

-21,3

-19,9

-11,0

4,1

Andel av BNP

-1,5

-1,4

-0,8

0,3

Anm. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalerna.
Källor: Riksbanken och Finansdepartementet.

12

4 Industrin

Industriproduktionen minskade med drygt 15% från den senaste
konjunkturtoppen första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992, enligt
Statistiska centralbyråns industristatistik. För EG-ländema böijade
industriproduktionen falla senare, hösten 1990, och EG:s produktionsnivå
i mitten av 1992 låg endast drygt 1 % under den genomsnittliga nivån
andra halvåret 1990. Det kraftiga raset i Sveriges industriproduktion kan
till stor del förklaras av försämringen i industrins konkurrenskraft mot
slutet av 1980-talet, vilken resulterade i betydande marknadsandels-
förluster.

Fallet i industriproduktionen tycks ha upphört i år. Första kvartalet steg
den med ca 1,5% och var oförändrad andra kvartalet. Konjunkturinstitu-
tets industribarometer från september visar att företagen planerar för i
stort sett oförändrad produktion t.o.m. första halvåret 1993. Sänkningen
av arbetsgivaravgiften från 1 januari 1993 bidrar till en gynnsammare
utveckling i industriproduktionen. Den svaga internationella efterfrågan
motverkar däremot en kraftigare uppgång.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 8 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

1990

1991

1992

1993

1994

Industriproduktion

-2,0

-5,3

-2,5

1,0

5,0

Lönekostnad per timme

10,6

7,1

3,7

-0,7

2,5

Produktivitet

0,8

0,9

5,4

3,4

3,4

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

9,7

6,1

-1,6

-4,0

-0,9

14 OECD-länders ULC

3,5

4,3

1,5

2,2

2,7

14 OECD-länders ULC, SEK

6,1

4,5

-1,2

1,9

2,7

Relativ ULC, SEK

3,4

1,6

-0,4

-5,8

-3,5

Vinstmarginal, förändring

-0,7

-0.7

0,3

1,1

0,6

Bruttoöverskottsandel1

27,5

25,2

26,0

29,2

31,4

1 Bruttoöverskottsandelen avser andelen av förädlingsvärdet till faktorpris. Uppgif-
terna över lönsamhetsutvecklingen avser industri exkl. petroleumraffinaderier och
varv.

Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s
konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export till resp,
hemmaproduktion på avsättningsmarknaden. Konkurrensen gentemot länder utanför
OECD-området är inte inkluderad. Vissa av dessa länder har i år fått en konkur-
rensfördel i förhållande till Sverige, till följd av att deras valutor i hög grad följer
dollarkursutvecklingen.

Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Under 1992 beräknas industrins lönekostnader växa med drygt 3 1/2%.
Den svaga efterfrågan och det pressade arbetsmarknadsläget har starkt
bidragit till att bromsa löneökningstakten. Samtidigt beräknas industrins
produktivitet stiga kraftigt, vilket sammantaget ger en minskning i
industrins arbetskostnad per producerad enhet med ca 1 1/2%. I
konkurrentländerna beräknas den däremot stiga med ungefär lika mycket.
Valutakursutvecklingen i år missgynnar emellertid svensk exportindustri.
Kronan apprecieras med nära 3% mot konkurrentländernas valutor, då
hänsyn tagits till deras betydelse som konkurrenter till svensk export,

13

under antagande att nuvarande växelkurser består. Räknat i gemensam
valuta blir förbättringen i industrins konkurrenskraft därmed marginell i
år. Sänkningen av arbetsgivaravgiften samt borttagandet av två semester-
dagar nästa år beräknas ge industrin en kostnadssänkning med 3,6%,
vilket bidrar till att förstärka konkurrenskraften. Det väntas få ett relativt
snabbt positivt genomslag på exporten. Relativt Sveriges största
konkurrentland, Tyskland, förbättras kostnadsläget med nära 20% åren
1992-1994. I förhållande till Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer
beräknas industrins relativa arbetskostnad per producerad enhet minska
med totalt drygt 9 %, räknat i gemensam valuta under samma period.

En nedgång i industrins rörliga kostnader 1992-1993, samt en gynnsam
prisutveckling 1994 bidrar till att vinstmarginalerna ökar under perioden
1992-1994. Vinstandelen, d.v.s. driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, skulle 1994 därmed ligga på en nivå nästan i höjd med
högkonjunkturåret 1984. Den höga vinstandelen bör dock ses mot
bakgrund av att industrins förädlingsvärde krympt dramatiskt under de
senaste åren. Dess andel av BNP uppgår nu till endast 18%, att jämföra
med en andel på 22% 1988, året innan produktionsfältet inleddes. Detta
tyder på att industrikapacitet slagits ut. En grov uppskattning av hur stor
utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och
kapacitetsutnyttjandet. Måttet visar att omkring 7% av industrins
kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet i
år.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Diagram 1 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige och 14
OECD-länder 1985-1994, gemensam valuta

Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

14

5 Arbetsmarknad

I takt med den allt sämre ekonomiska utvecklingen har också arbetsmark-
nadsläget fortsatt att försvagas. Trots en betydande ökning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har den öppna arbetslösheten fortsatt
att stiga under loppet av 1992 och uppgick till 5,4% under tredje
kvartalet.

Sysselsättningsfallet som pågick under hela 1991 har fortsatt i oförmin-
skad takt också under 1992. Under perioden januari - september har
antalet sysselsatta minskat med ca 180 000 personer jämfört med samma
period året innan. Samtliga branscher berördes av nedgången. Fallet var
dock störst inom industrin, som svarade för hälften av neddragningarna.
Industrin är också den sektor där personalinskränkningarna pågått längst.
Till följd av kostnadskrisen inleddes sysselsättningsanpassningen redan
1989. Inom den privata tjänstesektorn började sysselsättningen minska
1991. Personalnedskärningarna inom handeln var den främsta orsaken.
Nedgången inom sektorn som helhet har fortsatt även i år. Förutom inom
handeln noteras nu också neddragningar inom delbranscherna samfärdsel,
post och tele. Byggnadsverksamheten är historiskt en bransch som ligger
sent i konjunkturcykeln. En mer markant nedgång inleddes under andra
hälften av 1991, efter en mycket stark expansion de två föregående åren.
Inom de offentliga myndigheterna har sysselsättningen tidigare hållits
uppe. Det senaste året har dock sysselsättningsneddragningar, främst
inom kommunerna, noterats.

Arbetslöshetsuppgången hittills i år har bromsats av att också utbudet
av arbetskraft fallit med över 80 000 personer, jämfört med samma
period förra året. En stor del av nedgången kan förklaras av en ökad
omfattning av arbetsmarknadsutbildningen. Dessutom har samtidigt
antalet personer som vill och kan arbeta men inte aktivt sökt ett arbete,
de s.k. latent arbetssökande, ökat starkt. Denna grupp bestod av 90 000
personer, vilket är en ökning med 30 000 personer.

Antalet nyanmälda lediga platser vid landets arbetsförmedlingar har
stagnerat på en nivå som betydligt understiger den som rådde under
föregående lågkonjunktur. Övriga tecken på en fortsatt försvagning av
arbetsmarknadsläget är den kvarstående höga nivån på antalet varsel om
uppsägningar och antalet konkurser. Hittills i år har ca 125 000 personer
varslats om uppsägning, varav tillverkningsindustrin svarar för över
40%, byggbranschen och den offentliga tjänstesektorn för närmare 15%
vardera.

Den fördjupade lågkonjunkturen medför ett fortsatt svagt arbetsmark-
nadsläge. Från en arbetslöshet på uppemot 6% i slutet av innevarande
år förutses endast en mindre ökning under loppet av 1993. Under 1994
fortsätter uppgången under första halvåret, därefter förutses en utplåning.

Helårsgenomsnittet för 1993 stannar därför på 6,2%, att jämföra med
4,9% i år. Den underliggande arbetslöshetsuppgången är dock betydligt
starkare. Andelen personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökar
nämligen med motsvarande 1,7% av arbetskraften. Den genomsnittliga
arbetslösheten för 1994 stiger till 7%.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

15

Uppgången av arbetslösheten 1993 bromsas av att utbudet fortsätter att Prop. 1992/93:50
falla. Det är till största delen en effekt av ökningen av antalet personer Bilaga 1
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Inklusive de nu föreslagna åtgärderna
beräknas ca 235 000 personer delta i olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder 1993, vilket motsvarar ca 5% av arbetskraften. Dessutom
föreslås antalet platser i det reguljära utbildningsväsendet utökas med
25 000 från 1 januari 1993. År 1994 väntas fallet i utbudet upphöra. Som
ett tekniskt antagande beräknas då antalet personer i åtgärder vara
oförändrat.

Sysselsättningsminskningen under 1993 är störst inom de sektorer där
produktionen främst påverkas av den svaga inhemska efterfrågan dvs.
inom byggnadsverksamhet och privat tjänstesektor. Något som däremot
bromsar sysselsättningsnedgången är den förväntade vändningen uppåt i
industriproduktionen. År 1994 beräknas industriexpansionen dra upp
aktiviteten inom den privata tjänstesektorn och i någon mån också inom
byggsektorn. Sysselsättningen inom industrin beräknas stiga. Inom den
privata tjänstesektorn upphör nedgången i stort sett och i byggsektorn blir
fallet inte lika stort som tidigare. Sammantaget beräknas sysselsättningen
ha minskat med ca 400 000 personer, eller med 9%, från toppnivån 1990
till 1994. De sektorer som svarar för de största nedgångarna är industrin
och byggnadsverksamheten där fallet beräknas bli ca 20% respektive ca
30%.

I detta svaga efterfrågeläge förutses den potential for produktivitets-
ökningar som finns genom tidigare rationaliseringar inte kunna realiseras
fullt ut. Detta gäller främst de sektorer som huvudsakligen producerar för
hemmamarknaden. Den totala produktivitetsutvecklingen blir därför
dämpad 1993, ca 1,5%. År 1994 beräknas den förbättras till närmare
2%.

Tabell 9 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå

1991

Förändring från föregående år

1991

1992

1993

1994

Sysselsättning

Jord- och skogsbruk

143

-6

-6

-6

-4

Industri

939

-62

-82

-30

10

Byggnadsverksamhet

312

-1

-40

-35

-25

Privata tjänster

1624

-14

-31

-32

-5

Kommunal verksamhet

1200

1

-19

-13

-10

Statlig verksamhet

208

5

-2

-5

-5

Totalt

4430

-77

-180

-121

-39

Arbetskraft, totalt

4552

-25

-85

-67

-3

Arbetslösa

122

53

95

54

36

% av arbetskraften

2,7

2,7

4,9

6,2

7,0

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet.

16

6 Löner och konsumentpriser

Sverige befinner sig i en desinflationsprocess. Ekonomin anpassas till en
lägre löne- och prisökningstakt. Initialt leder detta till höga realränte-
nivåer som dämpar aktivitetsnivån.

Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till följd
av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Efterfrågan i ekonomin
försvagades alltmer och mot den bakgrunden slöts tvååriga stabiliserings-
avtal som löper t.o.m. mars 1993. I genomsnitt steg timlönerna med
5,6% under 1991. Under 1992 dämpas löneökningstakten ytterligare och
beräknas uppgå till 3,5%.

Lönebildningen påverkas främst av förändringar i arbetsmarknadsläget,
vinster, prisförväntningar och produktivitet. Olika politiska beslut
påverkar förutsättningarna för avtalsförhandlingarna. Höstens åtgärds-
paket består bl.a. av en arbetsgivaravgiftssänkning om 4,3% och två
slopade semesterdagar vilket reducerar arbetskraftskostnaden. Utrym-
met för framtida löneökningar bedöms ändå vara mycket litet. Efter-
frågan på arbetskraft är svag, inflationsförväntningarna låga och
arbetslösheten fortsätter att stiga från en redan hög nivå. De genomsnitt-
liga löneökningarna torde begränsas till vad som följer av strukturföränd-
ringar på arbetsmarknaden. Vissa löneökningar kommer dock att kunna
avläsas i statistiken enbart som en följd av sammansättningsförändringar
i lönesumman. Den nuvarande avtalskonstruktionen medför ett överhäng
på drygt 1/2 procentenhet av lönekostnaderna till 1993. Ytterligare en
lönehöjande effekt uppstår om företag tillämpar LIFO-principen vid
uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå först. Denne har oftast lägre
lön och efter avskedandet stiger den genomsnittliga timlönen. Samma
effekt uppstår om företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå.
Timlönerna bedöms sammantaget öka med 2 1/2 procent under både
1993 och 1994. Det innebär en klart lägre löneökningstakt än inom
OECD-området, där lönerna inom tillverkningsindustrin förväntas stiga
med 4,2% resp. 4,5% under prognosperioden.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 10 Löner

Årlig procentuell förändring

1991

1992

1993

1994

Avtal

2,8

2,7

Löneglidning

2,8

0,8

Summa

5,6

3,5

2,5

2,5

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Prisstegringarna i konsumentledet, mätt som förändringar i kon-
sumentprisindex (KPI), har avtagit kraftigt under 1992. När de prishöjan-
de effekterna av skattereformens finansiering klingade av föll in-
flationstakten. Prisutvecklingen dämpades dessutom med 1,3 procenten-
heter av den partiella mervärdeskattesäkningen vid årets böljan. I
september uppgick inflationen till 2,5 %. Den underliggande inflationen

17

i konsumentledet (nettoprisindex, NPI, som är KPI exklusive indirekta
skatter och subventioner) påverkades inte av skattereformseffekter på
samma sätt som KPI och har därmed inte fallit lika mycket det senaste
året. Under förutsättning att räntenivån normaliseras under hösten
förväntas KPI och NPI att öka med 11/2 resp, knappt 3 procent under
1992.

Den svaga inhemska efterfrågan väntas medföra låga prisökningar även
1993 och 1994. Desinflationsprocessen beräknas dock inte övergå till en
ren deflation, dvs. en situation med fallande priser för ekonomin som
helhet. Under prognosperioden kommer stigande importpriser och höjda
boendekostnader att vara de poster som främst drar upp KPI.

De nu föreslagna åtgärderna beräknas öka KPI med knappt 2 procenten-
heter 1993, och med ca 1/2 procentenhet 1994. Då har hänsyn tagits till
höjda bensin- och tobaksskatter, oförändrad generell mervärdeskattesats,
höjd mervärdeskattesats för livsmedel, resor, hotell och restaurang från
18 till 21%, extra upptrappning av räntebidragen med 3 miljarder 1994
samt sänkta arbetskraftskostnader. Större delen av lönekostnadssänk-
ningen väntas leda till sänkta priser. Därmed beräknas prisutvecklingen
(i KPI) under 1993 stanna på knappt 4 %. Den underliggande prisöknings-
takten (i NPI) påverkas inte av skatte- och subventionsändringar, men
däremot av sänkta arbetskraftskostnader, och går ned till drygt 1 % under
nästa år.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 11 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

1991

1992

1993

1994

KPI årsgenomsnitt

9,4

2,1

4,0

2,3

KPI dec. - dec.

8,0

1,5

3,8

2,6

varav:

Indirekta skatter,

bidrag i procentenheter

3,4

-1,3

1,8

0,0

Importpriser

6,8

-2,7

2,3

3,6

Bostäder

9,2

6,2

6,1

3,7

NPI årsgenomsnitt

5,5

4,1

1,5

2,0

NPI dec. - dec.

5,1

2,9

1,2

2,2

OECD, KPI

4,0

3,4

3,4

3,5

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige.

Källor: OECD, Statistiska centralby rån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

År 1994 dämpas den registrerade inflationen när effekterna av skat-
tehöjningarna 1993 faller bort. Boendekostnaderna fortsätter att öka, till
stor del beroende på sänkta räntebidrag. Vinstmarginalerna kan förbättras
något när den privata konsumtionen åter stiger. Sammantaget beräknas
KPI öka med drygt 2 1/2% under loppet av 1994 och NPI med drygt
2%.

I dagsläget hävdar sig Sverige väl vid en internationell jämförelse av
prisökningstakter. Inom OECD-området beräknas konsumentpriserna
stiga med i genomsnitt 3 1/2% årligen.

18

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion       ProP- 1992/93:50

Bilaga 1

Under 1990 och 1991 steg hushållens realt disponibla inkomster
sammanlagt med 7,5 %. Skattereformens båda steg bidrog till den kraftiga
ökningen. Även för 1992 prognosticeras en positiv inkomstutveckling,
med 2%, samtidigt som arbetslösheten växer. Inkomstbortfallet till följd
av den vikande sysselsättningen kompenseras dock till stor del av
ersättning till arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Nedväxlingen av inflationen medför att den reala timlönen har ökat, trots
att den nominella löneutvecklingen stannat på ca 3,0%. Även pen-
sionärerna som kollektiv har fått en real inkomstökning i år, genom den
avtagande inflationen. Inkomstskatten har sänkts något 1992 genom att
skatteskalorna justerats med 1991 års högre inflation.

De nu föreslagna åtgärderna begränsar hushållens realinkomster 1993.

Dessa beräknas minska med knappt 3 %. Åtgärderna medför såväl sänkta
nominella inkomster genom minskade pensioner, bidrag och höjda
inkomstskatter, som höjda priser genom skärpt indirekt beskattning. År
1994 sker en återhämtning av realinkomstema, som beräknas öka med
ca 0,5%. Den väntade nedgången i inflationen bidrar till den postitiva
utvecklingen.

Tabell 12 Ilushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1991    1992

1993

1994

1991     1992    1993

1994

Löpande priser

Löner

619,0

623,2

621,5

633,2

3,3

0,7

-0,3

1,9

Inkomstöverföringar från
offentlig sektor

319,1

343,5

356,7

374,9

15,1

7,7

3,8

5,1

Övriga inkomster, netto

141,4

154,2

165,7

176,0

18,0

9,0

7,5

6,2

Direkta skatter, avgifter m.m.

285,0

291,0

303,5

318,4

-6,6

2,1

4,3

4,9

Disponibel inkomst

794,4

829,9

840,4

865,8

15,0

4,5

1,3

3,0

Privat konsumtion

779,4

778,2

791,4

811,1

11,5

-0,2

1,7

2,5

1985 års priser

Disponibel inkomst

4,3

2,0

-2,9

0,5

Privat konsumtion

1,2

-2,5

-2,5

0,0

Sparkvot, nivå i %

1,9

6,2

5,8

6,3

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Hushållens sparkvot har ökat från en bottennivå 1988 på -5 % av dis-
ponibelinkomsten till knappt 2% 1991. Förklaringen till denna förstärk-
ning av sparandet står bl.a. att finna i en motreaktion på den konsum-
tionsvåg som blev resultatet av kreditmarknadens avreglering. När det
uppdämda konsumtionsbehov som fanns före avregleringen stillats, var
det naturligt att sparandet åter ökade. Dessutom skedde en anpassning till
det nya skattesystemet, vilket fördyrar lån till konsumtion.

Under 1992 har hushållens incitament att ytterligare öka sitt sparande

19

blivit ännu mer framträdande. Den hastigt stigande arbetslösheten har
ökat osäkerheten om de enskilda hushållens framtida ekonomi. Realräntan
har höjts dramatiskt både genom högre nominella räntor och sänkt
inflation. Inflationsnedväxlingen, som i sig är positiv, har medfört
fallande priser på i stort sett samtliga hushållens tillgångsslag, exempelvis
bostäder, aktier och konst. Detta verkar dämpande på konsumtionen, inte
minst genom att möjligheterna att belåna tillgångarna begränsas.
Dessutom bidrar inte längre inflationen till att minska skuldernas reala
värde, som i en höginflationsekonomi. I och med att de nominella
räntorna samtidigt stigit, har hushållens behov att amortera ned sina
skulder, respektive öka sina räntebärande tillgångar, vuxit.

Enligt nationalräkenskaperna minskade den privata konsumtionen med
1,2% mellan första halvåren i år och i fjol. Nedgången har främst
drabbat hushållens inköp av bilar och sällanköpsvaror.1

Den senaste tidens ränteoro torde ytterligare ha dämpat hushållens
konsumtionsvilja och för helåret 1992 beräknas den privata konsumtionen
minska med 2,5%. I och med att de disponibla inkomsterna samtidigt
väntas öka med 2 %, går sparkvoten upp till över 6 %. I jämförelse med
våra grannländer är dock denna ökning inte extrem. I både Norge och
Danmark har sparkvoten utvecklats på ett liknande sätt.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Diagram 2 Hushållens sparkvot

Andel av disponibel inkomst

Källa: Statistiska Centralbyrån och Finansdepartementet.

1 Värderingen av konsumtionsstatistiken har i år försvårats av att SCB infört en ny
mätmetod för detaljhandelns omsättning. Med denna metod visar SCB en betydligt
kraftigare omsättningsminskning än Handelns Utredningsinstitut.

20

1993 minskar hushållens konsumtionsutrymme genom att de realt
disponibla inkomsterna sjunker avsevärt. Motiven att öka sparandet
kvarstår. Samtidigt väntas hushållen sträva efter att i någon mån dämpa
svängningarna i konsumtionen. Sparkvoten beräknas därför sjunka något,
men konsumtionen förutses falla i oförändrad takt, dvs. 2,5%. Prognosen
måste dock betraktas som osäker och det finns en risk för att utveck-
lingen blir ännu svagare. Osäkerheten om den finansiella krisens förlopp
och ett eventuellt starkt prisfall på hushållens tillgångar är riskfaktorer
som kan försvaga bilden.

Under 1994 stabiliseras arbetsmarknadsläget men arbetslösheten
beräknas ligga kvar på en, för svenska förhållanden, hög nivå. Sparkvo-
ten väntas åter stiga något, vilket medför att den privata konsumtionen
ligger kvar på 1993 års nivå.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

21

8 Investeringar

Efter en stark expansion under andra hälften av 1980-talet kulminerade
investeringarna 1989. Under 1990 vände utvecklingen och en mindre
nedgång noterades. Under 1991 accelererade nedgången till drygt 1%.
Fallet var koncentrerat till näringslivets investeringar.

För 1992 bedöms investeringsminskningen bli lika stor som 1991, dvs.
drygt 7 %. Liksom tidigare är det näringslivet som svarar för större delen
av fallet. Aren därefter dämpas investeringarna framför allt av ett ras i
bostadsinvesteringama. Däremot förutses aktiviteten inom näringslivet
stiga mot slutet av prognosperioden. Investeringarna påverkas kraftigt av
desinflationsprocessen. Det höga nominella ränteläget och den låga
inflationen innebär höga realräntor. Förutom att det leder till en generell
efterfrågeåtstramning i ekonomin höjer det också avkastningskraven på
investeringarna. Det leder i förlängningen till en prispress på fastigheter
och andra förmögenhetsvärden. Det i sin tur innebär sämre möjligheter
för hushåll och företag att belåna sina tillgångar för att investera.
Dessutom verkar den finansiella oron och kreditförlusterna i banker och
andra finansinstitut åtstramande på utbudet av krediter. Sammantaget
beräknas investeringarna minska med ca 8,5 % respektive 2,5 % 1993 och
1994.

Fallet i industrins investeringar beräknas stanna vid 8% 1992. Det är
ändå en något mer negativ utveckling än vad som framkommer av SCB:s
investeringsenkät. Den senaste tidens ränteoro torde innebära att risken
för en svagare utveckling ökat betydligt. Den förutsedda produktions- och
vinstökningen inom industrin bedöms få relativt svag uppdragande effekt
på investeringarna 1993. Incitamenten att utöka produktionskapaciteten
hålls tillbaka av det låga kapacitetsutnyttjandet, den sjunkande inhemska
efterfrågan samt den svaga internationella utvecklingen. Däremot är
förutsättningarna gynnsammare för en mer markant ökning i takt med
stigande produktion under 1994.

Affärsverkens investeringar beräknas stiga både i år och nästa år, bl.a.
beroende på betydande infrastruktursatsningar. Även offentliga myndig-
heters investeringar stiger till följd av sådana satsningar. Sammantaget
beräknas de hittills beslutade projekten innebära att de totala bruttoin-
vesteringarnas nivå blir ca 2 procentenheter högre 1993 än vad som
annars skulle ha varit fallet.

Inom övrigt näringsliv, exklusive affärsverken, förutses ett fortsatt
starkt fall i år. Försvagningen av den inhemska efterfrågan slår extra hårt
mot denna sektor eftersom andelen exportföretag är liten. Till detta
kommer att utbudet av lediga kontorslokaler är stort efter byggboomen
i slutet av 1980-talet, vilket innebär en mycket svag utveckling av
byggandet av kontorsfastigheter. Verkningarna av den finansiella oron,
fastighetskrisen och den svaga privata konsumtionen gör att det kraftiga
investeringsfallet beräknas fortgå framförallt inom bank- och försäkrings-
området samt inom handeln. Sammantaget sker således en ytterligare
nedgång av investeringarna i denna sektor 1993. Under 1994 däremot
förutses en vändning uppåt i samband med att industriproduktionen åter
tar fart och fallet i privat konsumtion upphör.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

4 Riksdagen 7997/92. 7 samt. Nr 50

22

En stark igångsättning av både nybyggnad och ombyggnad av bostäder
under första halvåret i år bromsar fallet i de totala bostadsinvesteringar-
na. Att påbörjandet var högt beror på övergångsregler i samband med
sänkningen av investeringsbidraget från den 1 januari 1992. För
nybyggandet förutses en stark nedgång under andra halvåret i år som
sedan fortsätter under hela prognosperioden. Höjda relativpriser på
boende och byggande till följd av minskade subventioner och höga
räntor, det stramare kreditläget samt fallande sysselsättning och
försämrad hushållsekonomi medverkar till efterfrågefallet. Den nu
föreslagna åtgärden att värdet av ränteavdraget kvarstår på oförändrad
nivå medverkar till att lindra efterfrågeraset på bostäder. Ytterligare
minskade subventioner fr.o.m. 1994 verkar däremot i kontraktiv riktning.
I år beräknas igångsättningen av nya bostäder uppgå till 43 000
lägenheter, nästa år fäller antalet till ca 25 000 för att därefter minska
något tusental ytterligare. Förutom effekten av investeringsbidragssänk-
ningen tillkommer för ombyggnader att mindre förmånliga regler infördes
1992. Det ledde till en stark ökning av låneansökningama i slutet av
1991. Det är dessa som fäller ut och orsakar investeringsuppgången i år.
Ett fall förutses fr.o.m. 1993 när effekten av denna boom klingat ut.
Antalet projekt beräknas även kommande år vara högt men omfättningen
av varje projekt är enligt låneansökningama betydligt mindre än tidigare
varför också investeringsvolymen avtar.

Aktiviteten inom byggnadsverksamheten började visa tecken till
avmattning under 1990 och 1991. Byggnadsinvesteringarna började falla
andra halvåret 1990. Nedgången fortsatte 1991 till följd av neddrag-
ningarna inom näringslivet. Även i år är det främst näringslivet som
svarar för minskningen. Bostadsinvesteringama förutses svara för en allt
större del av fallet medan näringslivets investeringar vänder uppåt under
den senare delen av prognosperioden. Uppdragande under perioden
verkar infrastruktursatsningama som ökar aktiviteten inom statliga
affärsverk och myndigheter. Dessutom kan fallet i ombyggnadsverksam-
heten sannolikt ge upphov till en substitutionseffekt så att volymen av
reparationer stiger i omfättning 1993 och 1994 och därmed verkar
dämpande på nedgången i byggnadsverksamheten. Den totala bygg-
nadsverksamheten beräknas fälla med ca 20% mellan 1990 och 1994.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

23

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 13 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder Årlig procentuell volymförändring
kr.          ------------------------------------------

1991

1991

1992

1993

1994

Näringslivet

148,1

-14,5

-11,6

-0,7

4,7

Industri

43,2

-16,4

-8,0

2,5

10,0

Statliga affärsverk

19,7

-1,7

2,0

10,0

6,0

Övrigt näringsliv

85,2

-16,3

-17,0

-6,0

0,9

Bostäder

88,7

4,1

-3,6

-34,1

-29,0

Nybyggnad

66,3

5,2

-15,0

-40,0

-32,0

Ombyggnad

22,4

1,6

25,0

-24,0

-25,0

Offentliga myndigheter

33,5

11,8

5,0

2,8

0,0

Totalt

270,3

-7,3

-7,2

-8,6

-2,3

Maskiner

103,3

-12,3

-12,0

0,5

4,8

Bygg och anläggning

166,2

-2,5

-3,2

-15,9

-9,1

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstituet och Finansdepartementet.

Lagerminskningama i den svenska ekonomin var mycket omfattande
under 1991. Totalt sett minskades lagren med ca 21 miljarder kr. (1985
års priser). Fallande produktion, höga realräntor samt pessimistiska
framtidsförväntningar låg bakom dessa kraftfulla lagemeddragningar. Det
mycket svaga efterfrågeläget innebar dock att industrins alltför stora lager
av färdigvaror inte kunde böija avvecklas.

Eftersom de grundläggande motiven för neddragningarna kvarstår
väntas ytterligare lagertrimningar under prognosperioden. Minskningarna
väntas dock ske i avtagande takt varför lagren ger ett betydande positivt
bidrag till BNP-tillväxten. Under åren 1992 till 1994 uppgår detta bidrag
till i genomsnitt 0,5 procentenheter årligen. De stora färdigvarulagren i
industrin har från och med i år böljat avta och denna avveckling väntas
fortsätta även nästa år.

Analysen av lagercykeln kompliceras av att nationalräkenskaperna valt
att till de egentliga lagerminskningama också lägga neddragande korrek-
tionsposter i detaljhandelns lager. På så sätt justerar man ned ekonomins
användningssida och därmed det officiella BNP-måttet. Anledningen till
detta förfärande är de stora svårigheterna med avstämningen mellan
försörjningsbalansens användnings- och produktionssida. Korrektions-
posten förekommer såväl andra halvåret 1991 (3,5 miljarder kr) som
första halvåret 1992 (3,0 miljarder kr). I prognosen betraktas inte dessa
korrektionsposter som några egentliga lagemeddragningar. Det är då
rimligt att göra ett tekniskt antagande om att motsvarande poster
förekommer även kommande år. På så sätt påverkas inte BNP-tillväxten
i ekonomin under prognosperioden.

24

9 Offentlig sektor

Den offentliga sektorns finansiella sparande minskade med 74 miljarder
kr. mellan 1990 och 1991 till ett underskott motsvarande 1,5% av BNP.
Försämringen av de offentliga finanserna fortsätter i år och underskottet
beräknas uppgå till ca 112 miljarder kr. eller knappt 8% av BNP.
Utskiftning av de förutvarande löntagarfondernas tillgångar till riskbolag
sänker sparandet med 5 miljarder kr. De nu föreslagna åtgärderna,
tillsammans med en viss uppgång i ekonomin 1994, bidrar till att
nedgången av det offentliga sparandet bromsas upp. Underskottet
beräknas stanna vid motsvarande ca 10% av BNP 1994.

Skattekvoten (skatteinkomsterna som andel av BNP) stiger 1993 efter
en nedgång i år. Utgiftskvoten dras upp, dels av ökade utgifter for
arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten, dels av den svaga BNP-
utvecklingen, både realt och nominellt. Den nominella BNP-nivån
(nämnaren i kvotberäkningen) påverkar inte skattekvoten på samma sätt
som utgiftskvoten, eftersom skatteinkomsterna är i stort sett proportionel-
la mot BNP. En stor del av utgifterna förutom kostnaderna för arbets-
lösheten, t.ex. pensioner och räntor, är på kort sikt oberoende av BNP-
utvecklingen.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 14 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1991

1992

1993

1994

1991

1992

1993

1994

Inkomster

897,1

877,9

882,4

908,8

1,3

-2,1

0,5

3,0

Skatter

541,6

521,9

535,4

557,3

-3,3

-3,6

2,6

4,1

Soc ial försäkr i ngsavg i fter

216,3

204,2

196,6

199,6

8,8

-5,6

-3,7

1,5

Övriga inkomster

139,2

151,8

150,4

152,3

9,7

9,0

-0,9

1,3

Utgifter

918,3

989,5

1020,3

1056,1

10,3

7,8

3,1

3.5

Transfereringar till hushåll

319,1

343,5

356,7

374,9

15,1

7,7

3,8

5,1

Subventioner m.m.

94,9

115,4

108,9

101,9

16,6

21,6

-5,6

-6,4

Ränteutgifter

85,9

97,1

120,0

137,1

14,1

12,9

23,6

14,3

Konsumtion

382,0

390,7

392,3

398,8

4,2

2,3

0,4

1,6

Investeringar1

36,4

42,8

42,4

43,3

12,8

17,6

-1,0

2 2

Finansiellt sparande

-21,2

-111,6

-137,9

-147,3

Procent av BNP

Skatter och avgifter

53,0

50,8

51,5

52,1

Utgifter

64,2

69,2

71,8

72,7

Finansiellt sparande

-1,5

-7,8

-9,7

-10,1

Anm: I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och
försäljning av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet.

Den kraftiga försvagningen av den offentliga sektorns finanser sedan
1991 beror huvudsakligen på den ekonomiska recessionen. Skatteinkom-
sterna minskar realt samtidigt som kostnaderna för arbetsmarknadspoliti-
ken och ersättning till de arbetslösa stiger. Därtill kommer att under-
skotten medför att ränteutgifterna växer kraftigt. Inte förrän 1994, när

25

BNP böljar öka igen, stiger skatteinkomsterna realt. Samtidigt stabiliseras
arbetsmarknaden, vilket medför att den reala utgiftsökningen begränsas.

Den offentliga konsumtionen beräknas i volym vara i stort sett
oförändrad under prognosperioden trots ökade kostnader för arbetsmar-
knadspolitiska insatser. Den statliga konsumtionen beräknas öka med ca
0,5% i år för att sedan minska med ca 0,5% per år 1993 och 1994.
Sysselsättningen inom den kommunala sektorn har minskat under 1992.
Arbetsmarknadspolitiska satsningar m.m. medför dock att den totala
kommunala konsumtionen beräknas vara i stort sett oförändrad under
1992 och 1993. För 1994 väntas en minskning med 0,5%.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabell 15 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter

Miljarder
kr. 1991

Procentuell förändring

1985 års priser

1991

1992

1993

1994

Inkomster

897,1

-7,4

-4,2

-3,4

0,7

Utgifter

918,3

3,7

5,1

0,9

1,2

Transfereringar till hushåll

319,1

5,2

5,5

-0,2

2,7

därav pensioner

173,4

3,0

5,6

-2,2

3,0

sjukförsäkring m.m.

61,0

-7,6

-23,1   -

11,7

-3,0

arbetslöshetsbidrag m.m.

21,8

78,3

83,3

25,2

9,2

övrigt

62,9

11,0

6,0

-1,6

0,7

Subventioner m.m.

94,9

6,5

19,1

-9,2

-8,5

Räntor

85,9

4,2

10,6

18,8

11,7

Konsumtion

382,0

1,0

0,1

0,2

-0,5

Investeringar

36,4

11,8

5,0

2,8

0,0

Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex.
Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

26

10 Kapitalmarknaden

Under de senaste månaderna har händelseutvecklingen i Sverige
dominerats av de höga räntor som försvaret av den fästa växelkursen
krävt i samband med valutaoron i övriga Europa.

Efter den danska folkomröstningen i juni har osäkerheten ökat om den
ekonomiska och monetära unionens (EMU) förverkligande. Osäkerheten
tilltog inför den franska folkomröstningen i september. Oron inom
växelkursmekanismen (ERM) förstärktes av att D-marken apprecierades
mot dollarn efter den tyska diskontohöjningen under sommaren samtidigt
som räntemarginalerna inom EG vidgades. Sverige påverkades i hög grad
av den internationella utvecklingen. Därutöver bidrog inhemska faktorer
till att skapa oro bl.a. i form av signaler om en betydande ökning av
budgetunderskottet och ökade tvivel beträffande regeringens möjligheter
att få majoritet i riksdagen för nödvändiga nedskärningar av utgifterna.
Räntedifferensen var därmed otillräcklig för att ge balanserade valutaflö-
den. Från slutet av juli och fram t.o.m. augusti höjde Riksbanken
marginalräntan vid tre tillfällen med sammanlagt 4,5 procentenheter till
16 %. Oron för att en konsistent ekonomisk politik inte skulle kunna föras
avspeglades bl.a. i att räntan på obligationer med fem års löptid steg från
ca 10% under våren till uppemot 12% i början av september.

I början av september lämnade Finland den ensidiga ecu-kopplingen
och lät marken flyta fritt, vilket utlöste en kraftig oro på den svenska
valutamarknaden. Samtidigt ökade spänningarna inom ERM och den
italienska liren utsattes för en kraftig press. I Sverige höjde Riksbanken
marginalräntan först till 24% och sedan till 75% för att vända utflödena
och säkerställa förtroendet för den fästa växelkursen.

Valutaoron i Europa fortsatte och en växelkursjustering inom ERM
genomfördes. De spänningar som byggts upp till följd av olikheter mellan
den förda ekonomiska politiken och konjunktursituationen i med-
lemsländerna, synliga bl.a. i de tyska räntehöjningarna i spåren av den
tyska återföreningen, gick inte längre att bemästra. Växelkursjusteringen
och den samtidiga tyska räntesänkningen räckte inte för att minska
osäkerheten inom ERM. Pressen på de övriga valutorna ökade igen och
i mitten av september lämnade pundet och liren ERM, med kraftiga
deprecieringar som följd, samtidigt som pesetan devalverades. I spåren
följde spekulationer även mot andra valutor och hela det monetära
valutasamarbetet (EMS) sattes ifråga.

I Sverige förorsakade händelseutvecklingen i Europa en förnyad oro
huruvida kronans fästa växelkurs skulle kunna bibehållas. Omfättande
valutautflöden registrerades och Riksbanken tvingades höja marginal-
räntan i två steg till hela 500 % för att försvara kronan. Marknadsräntorna
steg betydligt och som högst noterades räntan på sexmånaders stats-
skuldväxlar till 30 %. För att stärka valutareserven och därmed trovärdig-
heten för kronan har Riksgäldskontoret och Riksbanken lånat upp
utländsk valuta. Totalt har lån i utländsk valuta för ett motvärde av 120
miljarder kronor tillförts reserven. Ytterligare 110 miljarder håller på att
lånas upp.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

27

De höga räntenivåerna till trots, var kronans trovärdighet svag. Först
i och med de två krispaketen som regeringen och socialdemokraterna
gemensamt lade fram kunde devalveringsförväntningarna brytas.
Krispaketen i kombination med en lugnare utveckling inom EMS, bl.a
efter ett framgångsrikt försvar av den franska francen, stärkte kronan och
möjliggjorde en successiv nedgång av marginalräntan till 13,5% den
21 oktober.

Lågkonjunkturen i kombination med höga realräntor har ökat kreditin-
stitutens sårbarhet ytterligare under de senaste månaderna. Försämrad
lönsamhet i näringslivet och ökad arbetslöshet minskar låntagarnas
betalningsförmåga. Priserna fortsätter att fälla på olika tillgångsmarkna-
der såsom för aktier, kommersiella fastigheter och på senare tid även
bostäder, vilket urholkar säkerheternas värde. En allt större andel av
kreditinstitutens lånestock blir nödlidande i så måtto att de inte genererar
avtalsenlig ränta samtidigt som reserveringen för befarade kreditförluster
fortsätter att öka. Under 1991 uppgick de samlade kreditförlusterna till
48 miljarder kronor och beräknas i år bli av minst samma storleksord-
ning. Den ökade omfattningen av de "dåliga" lånen minskar bankernas
ränteintäkter, vilket inte till fullo kan kompenseras genom vidgade
räntemaiginaler och lägre kostnader. Förlusterna för banksektorn i sin
helhet, som i fjol uppgick till ca 13 miljarder kronor ökar därmed, även
om bilden alltjämt är splittrad mellan bankerna.

Staten har tidigare medverkat till kapitaltillskott i Nordbanken och i
Första Sparbanken för att säkerställa en tillfredställande kapitalbas. Under
september framkom att Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank, skulle
tvingas redovisa en förlust under det andra tertialet i en sådan omfattning
att koncernen inte längre skulle klara av det lagstadgade kapitaltäcknings-
kravet på 8% senast vid årsskiftet och t.o.m. riskera att hamna på
obestånd i böljan på nästa år. Staten valde i det läget att garantera Gota
Banks samtliga förpliktelser.

I samband med räntechocken i mitten av september ökade oron även
för mellanhandsinstitutens ställning. Detta tog sig uttryck i att certifikat-
marknaden under vissa dagar slutade fungera samtidigt som ränteskillna-
den mellan bostads- och statsobligationer steg kraftigt. För bostadsinstitu-
ten resulterade detta i kraftigt ökade finansieringskostnader som bara
delvis kunde övervältras på låntagarna. Situationen hade på en tämligen
begränsad tid kunnat leda till en akut likviditetskris i takt med att
obligationer och certifikat hade förfallit. Det uppkomna läget hotade
allvarligt betalningssystemets funktionssätt. Det rådde under nästan två
veckor utlåningsstopp. I slutet av september aviserade regeringen därför
åtgärder för att skapa beredskap för att trygga verksamheten i de svenska
bankerna och deras dotterbolag liksom andra kreditinstitut med statlig
anknytning. Åtgärderna innebär att dessa företags förpliktelser kommer
att infrias. De aviserade åtgärderna dämpade oron och handeln med
bostadsinstitutens värdepapper kunde successivt normaliseras.

Den svenska penningpolitiken är inriktad på att hålla en fast växelkurs
mot ecun. För att generera tillräckligt balanserade valutaflöden behövs
en viss räntemarginal mot utlandet. Det bör finnas utrymme för att

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

28

ytterligare få ner räntedifferensen gentemot omvärlden. Lägre räntor är Prop. 1992/93:50
en förutsättning för att kreditinstitutens lönsamhet skall kunna återställas. Bilaga 1

Diagram 3 Ränteutvecklingen 1990-1992, 6 mån

29

Innehåll

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

1

Sammanfattning

2

2

Internationell utveckling

7

3

Utrikeshandel

10

4

Industrin

13

5

Arbetsmarknad

15

6

Löner och konsumentpriser

17

7

Hushållens ekonomi och privat konsumtion

19

8

Investeringar

22

9

Offentlig sektor

25

10

Kapitalmarknaden

27

30

Tabell- och diagramförteckning

Prop. 1992/93:50

Bilaga 1

Tabeller

Tabell 1

Försörj ningstabel 1

4

Tabell 2

Nyckeltal

5

Tabell 3

Sparande

6

Tabell 4

Internationella förutsättningar

7

Tabell 5

Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel
och export av bearbetade varor

10

Tabell 6

Export och import av varor

11

Tabell 7

Bytesbalans

12

Tabell 8

Nyckeltal för industrin

13

Tabell 9

Arbetsmarknad

16

Tabell 10

Löner

17

Tabell 11

Konsumentpriser

18

Tabell 12

Hushållssektoms disponibla inkomster,
konsumtion och sparande

19

Tabell 13

Bruttoinvesteringar efter näringsgren

24

Tabell 14

Den offentliga sektorns inkomster och utgifter

25

Tabell 15

Real förändring av den offentliga sektorns
inkomster och utgifter

26

Diagram

Diagram 1

Industrins arbetskostnad per producerad enhet i

Sverige och 14 OECD-länder 1985-1984

14

Diagram 2

Hushållens sparkvot

20

Diagram 3

Ränteutvecklingen 1990-1992

29

31

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Föredragande: statsrådet Björck

Prop. 1992/93:50

Bilaga 2

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

1 Föreslagna åtgärder

Nedläggning av Västgöta flygflottilj (F 6), m.m.

Överbefälhavaren har regeringens uppdrag att år 1995 lämna förslag om
en ändrad grundorganisation för flygvapnet. Inriktningen är att flygvapnet
bör omfatta färre men samtidigt större flottiljer än idag.

Den långsiktiga inriktningen av flygstridskraftema är ett flygvapen
bestående av 16 divisioner. Det är enligt min mening viktigt att denna
inriktning kvarstår så att det säkerställs att Sverige även framdeles har
effektiva flygstridskrafter, särskilt avseende luftförsvarsförmågan.

För att möjliggöra besparingar bör en minskning av antalet flottiljer
kunna göras redan nu. Den flottilj som sålunda bör kunna avvecklas är
enligt min mening Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg. Avvecklingen
bör ske med början den 1 juli 1993. Den bör vara genomförd senast den
30 juni 1995. Flygverksamheten bör minska successivt och upphöra helt
senast den 30 juni 1994. Det kommer an på myndigheterna att överväga
behovet av att utnyttja bansystemet m.m. vid F 6 som krigsbas.

Efter det att Överbefälhavaren har redovisat sitt uppdrag år 1995 bör
beslut om en ytterligare minskning av antalet flottiljer kunna lättas.

Förändrade värnpliktsförmåner

Jag anser att besparingar bör kunna göras när det gäller de värnpliktigas
förmåner. Den årliga uppräkningen av kontantförmånerna bör inte ske
under år 1993.

Utöver denna åtgärd bör ändringar göras i de värnpliktigas reseför-
måner. Jag anser att kostnaderna för de fria hemresorna bör reduceras
och att de värnpliktiga i princip skall har rätt till en resa var fjortonde
dag. De lokala förhållandena får styra hur man genomför denna
besparing. Exempelvis kan detta genomföras så att meningsfylld
utbildning sker under mellanliggande veckoslut och att den samman-
hängande ledigheten vid hemresa utökas till fyra dygn. Denna åtgärd bör
träda i kraft redan den 1 januari 1993.

Neddragningar inom den civila delen av totalförsvaret

Inom den civila delen av totalförsvaret beräknas ett årligt sparbelopp på
100 miljoner kronor. Detta innebär att den i 1992 års total försvarsbeslut
fastställda civila ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del minskas
från 2079,8 miljoner kronor till 1979,8 miljoner kronor. Besparingarna
bedöms fömärvarande bl.a. kunna göras inom funktionerna Ledning och
samordning samt Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Övrigt

Jag avser att återkomma till riksdagen i samband med budgetproposi-
tionen 1993 med närmare redovisning av förslagens innebörd för
budgetåret 1993/94. I krisuppgörelsen anges besparingarna på försvaret
till 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Det kan emellertid
ifrågasättas om de föreslagna åtgärderna uppnår det angivna besparings-
beloppet. Jag kommer att inventera möjliga ytterligare åtgärder som kan
vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som försvarsbeslut
omfattar. Förslag om sådana åtgärder kommer att redovisas i budget-
propositionen 1993 för beslut under vårriksdagen.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna förslaget att lägga ned Västgöta flygflottilj (F 6),

2. godkänna den föreslagna ändrade inriktningen av systemet för de
värnpliktigas förmåner,

3. godkänna den föreslagna inriktningen av besparingar inom den civila
delen av totalförsvaret.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 2

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3

Föredragande: statsrådet B. Westerberg såvitt avser punkt 1 och
statsrådet Könberg såvitt avser punkt 2.

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

1 De allmänna barnbidragen

Mitt förslag: De beslut som tidigare fattats att höja det allmänna
barnbidraget och det förlängda barnbidraget upphävs.

Skälen för mitt förslag: Efter förslag av regeringen i 1991 års budget-
proposition beslutade riksdagen att det allmänna barnbidraget och det
förlängda barnbidraget skulle höjas från 9 000 kronor till 10 020 kronor
per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:100 bil. 7,
bet. 1990/91:SoU12, rskr. 1990/91:211).

Efter förslag i propositionen om inriktningen av den ekonomiska poli-
tiken beslutade riksdagen den 19 december 1991 att den beslutade höj-
ningen skulle flyttas fram till den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:38, bet.
1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108).

Chefen för Finansdepartementet har inledningsvis redogjort för den
ekonomiska situationen och vilka åtgärder som bör vidtas med anled-
ning härav. Det statsfinansiella läget gör det bl.a. nödvändigt att upp-
häva tidigare beslut om höjningar av det allmänna barnbidraget och det
förlängda barnbidraget.

2 Sänkning av arbetsgivar- och egenavgifter

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3

Mitt förslag: Arbetsgivaravgifterna sänks med 4,30 procentenhe-
ter. Detta sker genom att utbildningsavgiften, f.n. på 0,31 procent,
och bamomsorgsavgiften på 2,20 procent tas bort samt att folk-
pensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter till 5,83 procent
av avgiftsunderlaget och arbetarskyddsavgiften sänks med 0,17
procentenheter. Egenavgiftema sänks lika mycket genom att bam-
omsorgsavgiften på 2,20 procent tas bort, att folkpensionsavgiften
sänks med 1,62 procentenheter till 5,83 procent och att sjukförsäk-
ringsavgiften - för den vars sjukförsäkring gäller utan karenstid -
sänks med 0,48 procentenheter till 9,12 procent av avgiftsunder-
laget.

I enlighet med riksdagens tidigare principbeslut slopas den del av
arbetarskyddsavgiften som avser bidrag till företagshälsovården och
görs en motsvarande höjning av arbetsskadeavgiften vad gäller
såväl arbetsgivaravgifterna som egenavgiftema. Arbetsmarknads-
avgiften behålls på nuvarande nivå 2,12 procent av avgiftsunder-
laget.

Skälen för mitt förslag: Enligt socialavgiftslagen uppgår arbetsgivarav-
gifterna till 34,83 procent av avgiftsunderlaget och egenavgiftema till
33,85 procent av avgiftsunderlaget. Såväl arbetsgivare som egenföre-
tagare erlägger sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggs-
pensionsavgift, delpensionsavgift, bamomsorgsavgift, arbetsskadeavgift
och arbetarskyddsavgift. Arbetsgivaravgifterna omfattar dessutom ar-
betsmarknadsavgift, utbildningsavgift och lönegarantiavgift. Arbets-
marknadsavgiften och utbildningsavgiften uppgår efter lagändring den 1
juli 1992 (SFS 1991:1236) till 2,04 resp. 0,39 procent men enligt över-
gångsbestämmelserna skall avgifterna under det statliga budgetåret
1992/93 utgöra 2,12 resp. 0,31 procent och budgetåret 1993/94 utgöra
2,08 resp. 0,35 procent.

I enlighet med vad chefen för Finansdepartementet tidigare anfört bör
arbetsgivaravgifterna sänkas med 4,30 procentenheter. Enligt min me-
ning är det lämpligast att detta sker genom att bamomsorgsavgiften som
nu utgör 2,20 procent av avgiftsunderlaget helt upphör, att utbildnings-
avgiften som för innevarande budgetår utgör 0,31 procent helt upphör,
att folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter från nuvarande
7,45 procent till 5,83 procent av avgiftsunderlaget samt att arbetar-
skyddsavgiften sänks med 0,17 procentenheter.

Även egenavgiftema bör sänkas i samma omfattning. Också här tas
bamomsorgsavgiften bort och folkpensionsavgiften sänks med 1,62
procentenheter till 5,83 procent. Sjukförsäkringsavgiften - för den vars
sjukpenningförsäkring gäller utan karenstid - sänks med 0,48 procent-
enheter till 9,12 procent av avgiftsunderlaget. För den som är sjuk-
penningförsäkrad med 3 eller 30 dagars karenstid fastställs sjuk-

försäkringsavgiften av Riksförsäkringsverket med hänsyn till den in-
verkan karenstiden bedöms få på försäkringens utgifter. Avgifterna har
för år 1992 fastställts till 7,30 procent vid 3 dagars karenstid och 5,80
procent vid 30 dagars karenstid. På inkomster över 7,5 gånger bas-
beloppet utgör avgiften 9,60 procent även om försäkringen gäller med
karenstid. Riksförsäkringsverket skall fastställa procentsatser för år
1993 med utgångspunkt i den nya avgiftsnivå som skall gälla för sjuk-
försäkring utan karenstid.

Med anledning av de förändringar som enligt övergångsbestämmel-
serna skall ske av såväl utbildningsavgiften som arbetsmarknadsavgiften
bör arbetsmarknadsavgiften behållas på nuvarande nivå, 2,12 procent av
avgiftsunderlaget.

Beträffande de avgifter som inte avser socialförsäkringen har jag
samrått med berörda statsråd.

Förslagen om hur regleringen av de kommunalekonomiska effekterna
bör ske avses föreläggas riksdagen senare i höst.

Mitt förslag föranleder ändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter
och lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Jag lägger samtidigt fram förslag till ändringar i dessa lagar med
anledning av riksdagens beslut att statsbidraget till företagshälsovården
avvecklas den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:
AU12, rskr. 1991/92:251). Riksdagen har samtidigt godkänt att arbetar-
skyddsavgiften sänks med 0,18 procentenheter, dvs. den del som avser
bidrag till företagshälsovården, och att arbetsskadeavgiften höjs med
motsvarande belopp. I mitt föreslag har jag också beaktat att, såvitt
avser egenavgiftema, hela arbetarskyddsavgiften - 0,20 procent av
avgiftsunderlaget - används som bidrag till företagshälsovården. Jag
föreslår därför att avgiften i denna del helt slopas och att motsvarande
utrymme används för höjning av egenavgiften i form av arbetsskade-
avgift. Till följd av den sänkning av arbetarskyddsavgiften med 0,17
procentenheter som jag nyss föreslagit kommer arbetarskyddsavgiften
att helt slopas även för arbetsgivare.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3

3 Upprättade lagförslag

Inom Socialdepartementet har upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486)
om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om all-
männa barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940)
om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om änd-
ring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Lagförslag 4 avser frågor som faller inom Lagrådets gransknings-
område. Ändringarna är dock av sådan beskaffenhet att Lagrådets hö-
rande skulle sakna betydelse.

Lagförslag 5 har upprättats i samråd med chefen för Arbetsmarknads-
departementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad som nu har anförts hemställer vi att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen (1991:486)
om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om all-
männa barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen ((1992:384) om ändring i lagen (1991:1940)
om ändring i lagen (1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om änd-
ring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag,

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:383) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:383) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Prop.1992/93:50

Bilaga 3.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För barn, som är svensk med-
borgare och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med
10 020 kronor om året i enlighet
med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som
icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är
bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess

§

För barn, som är svensk med-
borgare och bosatt i riket, skall av
allmänna medel såsom bidrag till
barnets uppehälle och uppfostran
utgå allmänt barnbidrag med
9 000 kronor om året i enlighet
med vad nedan närmare stadgas.

föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här,
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande
barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses
bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är
anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ
som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation
som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här,
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 50

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:384) om ändring i lagen
(1991:1940) om ändring i lagen (1991:486) om ändring i
lagen (1991:233) om ändring i lagen (1947:529) om all-
männa barnbidrag

Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1992:384) om ändring i lagen (1991:1940) om ändring i lagen
(1991:486) om ändring i lagen (1991:233) om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3.1

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 1 § första stycket den 1 jan-
uari 1993, 1 § andra stycket första
meningen den 1 januari 1992, 1 §
andra stycket andra meningen den
1 juli 1992 och i övrigt den 1 juli
1991.

2. Äldre föreskrifter i 1 § första
stycket gäller fortfarande i fråga
om bidrag som avser tid före den
1 januari 1993. Äldre föreskrifter
i 1 § andra stycket första menin-
gen gäller fortfarande i fråga om
bidrag som avser tid före den
1 januari 1992. Den nya föreskrif-
ten i 1 § andra stycket andra
meningen gäller inte allmänt barn-
bidrag som avser tid före den
1 juli 1992. Äldre föreskrifter i
1 § tredje stycket om var barnet
skall anses vara bosatt gäller
fortfarande för barn som lämnat
Sverige före den 1 juli 1991.

1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 1 § första stycket den 1 jan-
uari 1993, 1 § andra stycket första
meningen den 1 januari 1992, 1 §
andra stycket andra meningen den
1 juli 1992 och i övrigt den 1 juli
1991..

2. Äldre föreskrifter i 1 § andra
stycket första meningen gäller
fortfarande i fråga om bidrag som
avser tid före den 1 januari 1992.
Den nya föreskriften i 1 § andra
stycket andra meningen gäller inte
allmänt barnbidrag som avser tid
före den 1 juli 1992. Äldre före-
skrifter i 1 § tredje stycket om var
barnet skall anses vara bosatt
gäller fortfarande för barn som
lämnat Sverige före den 1 juli
1991.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1991:234) om ändring i
lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:234) om ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag inte skall träda i kraft.

Prop.1992/93:50

Bilaga 3.1

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:691) om socialavgifter1
dels att 4 kap. 5, 8 och 9 §§ samt punkterna 3 och 4 av ikraft-
trädande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1236) om änd-
ring i nämnda lag skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 1 § samt 3 kap. 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §2

En arbetsgivare skall på det av- En arbetsgivare skall på det av-

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3.1

giftsunderlag som anges i 3 -

5 §§

giftsunderlag som anges i 3

- 5 §§

för varje år betala

för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift

med

1. sjukförsäkringsavgift

med

7,80 procent,

7,80 procent,

2. folkpensionsavgift

med

2. folkpensionsavgift

med

7,45 procent,

5,83 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter

3. tilläggspensionsavgift

efter

den procentsats som anges i

den procentsats som anges i

särskild lag,

särskild lag,

4. delpensionsavgift

med

4. delpensionsavgift

med

0,20 procent,

0,20 procent,

5. barnomsorgsavgift

med

5. arbetsskadeavgift

med

2,20 procent.

1,38 procent,

6. arbetsskadeavgift

med

6. arbetsmarknadsavgift

med

7,20 procent,

2,12 procent,

7. arbetsmarknadsavgift

med

7. lönegarantiavgift

med

2,04 procent,

0,20 procent.

8. arbetarskyddsavgift

med

0,35 procent,

9. utbildningsavgift med

0,39

procent samt

70. lönegarantiavgift

med

0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock beträf-
fande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m och femte
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala endast tilläggs-
pensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.1992/93:50

Bilaga 3.1

3 kap.

1

En försäkrad som avses i 1 kap.
2 § skall på det avgiftsunderlag
som anges i 3 - 5 §§ för vaije år
betala

§3

En försäkrad som avses i 1 kap.

2 § skall på det avgiftsunderlag
som anges i 3 - 5 §§ för vaije år
betala

1.   sj ukförsäkringsavgift

9,60 procent,

2.   folkpensionsavgift

7,45 procent,

3.

den procentsats som anges i
särskild lag,

4.  delpensionsavgift
0,20 procent,

5.  barnomsorgs avgift

2.20 procent,

6.   arbetsskadeavgift

1.20 procent samt

7.   arbetarskydds avgift

0,20 procent.

tilläggspensionsavgift

med

med

efter

med

med

med

med

1.   sjukförsäkringsavgift med

9,12 procent,

2.   folkpensionsavgift med

5,83 procent,

3.   tilläggspensionsavgift efter
den procentsats som anges i
särskild lag,

4.  delpensionsavgift med
0,20 procent samt

5.  arbetsskadeavgift med

1,40 procent.

4

Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1 och 5-7 utgörs av
inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 3 kap. 2 eller 2 a §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

Grunden för beräkning av avgift enligt 1 § 2 - 4 utgörs av inkomst av
annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen om allmän försäk-
ring.

§4

Grunden för beräkning av avgift
enligt 1 § 1 och 5 utgörs av in-
komst av annat förvärvsarbete som
avses i 3 kap. 2 eller 2 a § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäl-
ler fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1989:633.

2 Senaste lydelse 1992:382.

3 Senaste lydelse 1992:381.

4 Senaste lydelse 1986:1139

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 3.1

Nedsättning av arbetsgivar-
avgifter enligt denna lag skall i
första hand avse folkpensions-
avgiften och därefter i angiven
ordning bamomsorgsavgiften och
sjukförsäkringsavgiften.

Nedsättning av egenavgifter skall
i första hand avse folkpensions-
avgiften och därefter i angiven
ordning bamomsorgsavgiften,
sjukförsäkringsavgiften, arbetar-
skyddsavgiften, delpensionsav-
giften, arbetsskadeavgiften och
tilläggspensionsavgiften.

I fråga om förfarandet för nedsättningen av arbetsgivaravgifter gäller
bestämmelserna i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

I fråga om förfärandet för nedsättningen av egenavgifter gäller be-
stämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Nedsättning av arbetsgivar-
avgifter enligt denna lag skall i
första hand avse folkpensions-
avgiften och därefter sjukförsäk-
ringsavgiften.

Nedsättning av egenavgifter skall
i första hand avse folkpensions-
avgiften och därefter i angiven
ordning sjukförsäkringsavgiften,
delpensionsavgiften, arbets-
skadeavgiften och tilläggs-
pensionsavgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäl-
ler fortfarande i fråga om nedsättning av avgifter som avser tid före
ikraftträdandet.

10

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Föredragande: statsrådet Odell

Prop. 1992/93:50

Bilaga 4

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt

Bakgrund

Underhållet av statliga vägar har under en följd av år varit eftersatt på
grund av brist på medel. De extra satsningar som har skett inom
vägsektom har destinerats till investeringar på de större vägarna för att
skapa ökad framkomlighet och tillväxt samt till åtgärder för att öka
bärigheten på broar på de större vägarna i hela landet och på broar på
övriga vägar i skogslänen. Underhållet av särskilt länsvägnätet och lokala
vägar har därmed på många håll varit otillräckligt.

Mot bakgrund av detta samt den rådande arbetslöshetssituationen
beslutade riksdagen i 1992 års kompletteringsproposition (prop.
1991/92:150 bil. 1:4, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) att anvisa
ett reservationsanslag på 2,2 miljarder kronor för underhållsåtgärder på
vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst mindre objekt på
länsvägar och på vissa järnvägar. Vid fördelningen av medlen angavs
som ett särskilt villkor att hänsyn skulle tas till arbetslöshetssituationen
och behovet och nyttan av åtgärderna samt till objektens betydelse för
bl.a. näringslivets behov av transporter och för ökad tillväxt.

Föredragandens överväganden

Mot bakgund av den arbetslöshetssituation som råder i dag anser jag det
mycket angeläget att med stor skyndsamhet vidta arbetsmarknadspolitiska
åtgärder inom ett stort antal områden. Ett sådant område är det statliga
vägnätet.

Vidare kvarstår de omlättande behoven av att vidta underhållsåtgärder
på det statliga vägnätet. Ett väl fungerande vägnät medför krav på
underhåll och skötsel. Insatserna beträffande drift- och underhållsåtgärder
står i dag inte i proportion till de investeringar som har gjorts i det
svenska vägnätet de senaste åren. Av framtida satsningar i vägar bör
därför en ökad andel inriktas på underhållsåtgärder. Underhållsåtgärderna
måste ställas i en rimlig relation till investeringarna.

Behoven av drifts- och underhållsåtgärder skiftar mellan landets olika
delar då skillnaden i vägstandard varierar mellan olika områden. Behoven
har också en stark koppling till bl.a. näringslivets behov av ökad bärighet

och önskemål om väl fungerande vägnät lokalt och regionalt. En stor
satsning på ökad bärighet har därför de senaste åren gjorts i skogslänen
genom investeringsinsatser på riksvägar och länsvägar. Det är nu
angeläget att dessa insatser kompletteras med underhållsåtgärder.

I syfte att skapa ökad sysselsättning och tillväxt bör därför ytterligare
medel anvisas på anslaget Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt. Medlen skall användas för underhållsåtgärder samt investeringar
i objekt på länsvägar i de s k traditionella skogslänen och därmed
jämställda områden. Mot bakgrund av de särskilda behov som finns i de
skogsrika länen i mellersta och norra Sverige beträffande bl.a. bärighets-
krav så skall medlen riktas mot åtgärder i skogslänen dvs Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västemorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län samt i Ljusnarsberg och Hällefors kommuner i Örebro län
och Dals Ed, Bengtsfors och Åmål kommuner i Älvsborgs län, vilka har
samma behov och struktur som de traditionella skogslänen.

De anvisade medlen bör ställas till Vägverkets disposition för regional
fördelning och fördelning på enskilda objekt. Vid verkets fördelning på
regioner liksom till enskilda objekt skall stor hänsyn tas till arbets-
löshetssituationen regionalt och lokalt. Åtgärderna skall därför kunna
sättas igång snabbt och vara sysselsättningsintensiva. Vidare bör verket
ta hänsyn till vilka effekter åtgärderna ger för att tillgodose näringslivets
behov av förbättrade transporter. Möjligheterna att anlita av arbets-
marknadsmyndigheterna anvisad arbetskraft skall tas till vara när
utförarens egen arbetskraft inte kan tillgodose arbetskraftsbehovet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt på tilläggs-
budget till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag på 1 500 000 000 kronor.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 4

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Föredragande: statsrådet Lundgren

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

1 Skattefrågor

1.1  Allmänt

Som en del av uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna
ingår, vilket redan tidigare nämnts, vissa förändringar av skattereglerna,
nämligen beträffande skattesatsen för kapitalinkomster, förmögenhets-
skatten, skattelättnaderna för allemanssparandet, reallöneskyddet i
skatteskalan, grundavdraget vid inkomstbeskattningen, den särskilda
löneskatten, mervärdeskatten, bensinskatten och beskattningen av
kraftvärme samt tobaksskatten. Dessa förändringar skall jag nu redovisa
närmare. Höjningen av tobaksskatten redovisas dock i en separat
proposition (prop. 1992/93:52).

1.2  Kapitalskatt

1.2.1 Kapitalinkomstskatt och förmögenhetsskatt

Mitt förslag: Sänkningen av skattesatsen för kapitalinkomster från
30 till 25 % skjuts upp två år till den 1 januari 1995. Som en
konsekvens av detta skjuts även motsvarande sänkning av skatte-
satsen i vinstsparandet upp i två år.

Det redan fr.o.m. år 1992 sänkta skatteuttaget för reavinster på
aktier o.d. samt för värdepappersfonder och avkastning på kapital-
försäkring ligger fast.

Det slutliga avskaffandet av förmögenhetsskatten skjuts upp ett år.
Detsamma gäller för den särskilda regel som begränsar det sam-
manlagdauttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Förmögen-
hetsbeskattningen behålls därmed t.o.m. år 1994.

Skälen för mitt förslag: Fysiska personers och dödsbons kapitalinkom-
ster beskattas separat med en proportionell statlig skatt. Riksdagen beslöt
förra hösten om en sänkning av denna skatt från 30 till 25 % fr.o.m.
1993 (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, rskr. 1991/92:97).

Skatteuttaget på reavinster på aktier o.d. sänktes dock till 25 % redan
fr.o.m. i år. På motsvarande sätt sänktes skattesatsen redan 1992 från 30
till 25 % för värdepappersfonder och avkastning på kapitalförsäkringar.
Riksdagen beslöt också om en avveckling av förmögenhetsskatten.
Avvecklingen skulle slutföras genom att skatten avskaffas helt fr.o.m. år
1994.

Som ett led i besparingarna skjuts avvecklingen av förmögenhetsskatten
upp ett år, dvs. skatten behålls t.o.m. år 1994. Under den tid som nu
återstår innan förmögenhetsskatten har tagits bort utgår skatten oförändrat
med 1,5 % av den del av förmögenheten som överstiger 800 000 kr.

Den generella sänkningen av skattesatsen för kapitalinkomster förskjuts
enligt uppgörelsen två år framåt. Det innebär att skatten på ränteintäkter,
utdelningar m.m. och värdet på ränteavdrag och andra avdrag i inkomst-
slaget ligger kvar på 30 % under åren 1993 och 1994. Därefter sänks
skattesatsen till 25 %.

Den redan genomförda sänkningen av skatteuttaget för värdepappers-
fonder, avkastning på kapitalförsäkring och reavinster på aktier och
liknande värdepapper till 25 % kvarstår.

Förslaget att behålla förmögenhetsskatten även år 1994 ökar skatte-
intäkterna med ca 1,4 miljarder kr.

Bedömningen av de statsfinansiella effekterna av den uppskjutna
sänkningen av kapitalinkomstskattesatsen är förknippad med betydande
osäkerhet. Ett visst skattebortfall kan inte uteslutas.

Ändringen i fråga om förmögenhetsskatt föranleder justeringar av årtal
i såväl lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt som lagen (1991:1851) om upphävande av lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall.

Förslaget om en uppskjuten sänkning av kapitalinkomstskatten leder till
justeringar i övergångsbestämmelserna till ändringar förra hösten i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. Vissa följdändringar krävs också
i motsvarande övergångsregler till ändringar i uppbördslagen (1953:272)
som gäller skattereduktion och preliminär skatt.

Som en konsekvens av förslaget om uppskjuten sänkning av kapital-
skattesatsen bör motsvarande sänkning av skatten på vinstsparande skjutas
upp.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

1.2.2 Allemanssparande

Mitt förslag: De särskilda skattelättnaderna för inlåning på alle-
manssparkonto och i undomsbosparandet slopas fr.o.m. år 1993.
Försäljningsvinster och utdelning på andelar i allemansfond
beskattas dock liksom tidigare med ett skatteuttag på 20 %.

Skälen för mitt förslag: De särskilda skattelättnaderna för sparande på
allemanssparkonto föreslås bli slopade fr.o.m. år 1993. Detsamma bör
gälla för ungdomsbosparandet. Dessa inlåningskonton kommer därmed
att beskattas med den allmänna kapitalskattesatsen 30 %.

När det gäller beskattningen av allemansfondssparandet måste
emellertid även andra hänsyn vägas in. Osäkerheten på de finansiella
marknaderna är för närvarande synnerligen besvärande. En höjning av
skatteuttaget på allemansfonderna skulle kunna leda till effekter som
bidrar till att ytterligare destabilisera aktiemarknaden. Skatteuttaget bör
bl.a. av det skälet ligga kvar på 20 %. I anslutning till att den generella
kapitalskattesatsen år 1995 sänks till 25 % kan det finnas anledning att
återkomma till frågan om ett slopande av förmånsbehandlingen av
fondsparandet.

I det nu framlagda förslaget om de särskilda skattelättnadsreglema kan
resultatet av översynen av sparpremien i det pensionsanknutna premie-
grundande allemanssparandet inte beaktas. Dessa skattefrågor får därför
tas upp i ett annat sammanhang.

Höjningen av skatten på inlåning i allemanssparkonton till 30 % ger
ett statsfinansiellt tillskott på 700 miljoner kr för vardera av åren 1993
och 1994 och på 400 miljoner kr per år därefter.

1.3 Skatt på förvärvsinkomst

1.3.1 Skiktgräns för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994
och 1995 års taxeringar

Mitt förslag: Skiktgränsen för statlig inkomstskatt på förvärvs-
inkomst skall vid 1994 och 1995 års taxeringar räknas om endast
med den procentsats som hänför sig till förändringar i konsument-
prisindex.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

Skälen för mitt förslag: Som tidigare framgått skall det s.k. real-
löneskyddet i skatteskalan tillfälligt slopas under två år. Reallöneskyddet
har tagit sig uttryck i att skiktgränsen för statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomst räknas upp två procentenheter utöver den uppräkning
som följer av höjningen av konsumentprisindex (KPI). Denna extra
uppräkning av skiktgränsen med två procentenheter skall alltså inte ske
vid 1994 och 1995 års taxeringar.

Skiktgränsen vid 1993 års taxering uppgår till 186 600 kr (SFS
1991:1498). Detta belopp multiplicerat med förändringen av KPI under
perioden oktober 91 — oktober 92 bör således utgöra skiktgränsen vid
1994 års taxering. För 1995 års taxering bör skiktgränsen höjas med
KPI-förändringen under perioden oktober 92 — oktober 93.

Med hänsyn till att det är fråga om en tillfällig ändring av reglerna for
skatteskalan bör den författningsmässiga regleringen ske i en särskild
tidsbegränsad lag. Inför 1996 års taxering bör sedan en justering göras
i 10 § SIL genom att en ny skiktgräns för statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster läggs fast och sedan kan ligga till grund för omräk-
ningen av skiktgränsen för följande taxeringar.

Den föreslagna förändringen beräknas medföra ökade skatteintäkter Prop. 1992/93:50
med 800 miljoner kr för inkomståret 1993 och 1600 miljoner kr for Bilaga 5
inkomståret 1994 och följande år.

1.3.2 Sänkning av grundavdraget

Mitt förslag: Grundavdraget sänks med ca 2 400 kr fr.o.m. år
1994.

Skälen för mitt förslag: Grundavdraget skall som tidigare anförts sänkas
med ca 2 400 kr. Grundavdraget uttrycks i dag i basbelopp. Sänkningen
bör därför ske genom att grundnivån för avdraget justeras ned från 0,32
till 0,25 basbelopp. Med hänsyn till den prognos som för närvarande kan
göras om basbeloppets storlek för år 1994 medför nedjusteringen att
grundavdraget sänks med uppskattningsvis 2 400 kr i samtliga skikt.

Förslaget kan beräknas leda till ökade skatteintäkter på 4,8 miljarder
kr. En stor del av denna ökning faller på kommunsektorn. Regeringen
avser att i särskild ordning föreslå hur ökningen skall neutraliseras.

Det särskilda grundavdraget för pensionärer som regleras i punkt 1 av
anvisningarna till 48 § KL berörs inte av den nu föreslagna förändringen.

1.4 Sänkt särskild löneskatt m.m.

Mitt förslag: Den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkom-
ster sänks med 4,16 procentenheter till 17,69 % som en följd av
förändringarna av egenavgiftema enligt socialavgiftslagen. Motsva-
rande justering görs beträffande den särskilda löneskatten på
pensionskostnader. Även den särskilda premieskatten för gruppliv-
försäkring, m.m. sänks.

Skälen för mitt förslag: Den särskilda löneskatten bör sänkas med 4,16
procentenheter i konsekvens med förändringarna av egenavgiftema enligt
socialavgiftslagen (1981:691).

Detta innebär att den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster sänks till 17,69 % fr.o.m.
år 1993. Särskild löneskatt utgår även på pensionskostnader enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Den särskilda
löneskatten bör även i denna del sänkas till 17,69 % från årsskiftet.

Vidare bör till följd av sänkningen av den särskilda löneskatten även
den särskilda premieskatten för grupplivförsäkring, m.m. sänkas. Vid
fastställandet av de nya nivåerna för denna skatt bör hänsyn tas till den
nu aktuella genomsnittliga kommunalskattesatsen. Skattesatsen bör anges
med två decimaler och fästställas till 41,41% resp. 70,66%.

Den sänkta löneskatten på förvärvsinkomster och pensionskostnader
medför ett årligt skattebortfall netto på 800 miljoner kr. Sänkningen av
den särskilda premieskatten medför ett årligt skattebortfall på ca 50
miljoner kr.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

1.5 Indirekta skatter

1.5.1 Mervärdeskatt

Mitt förslag: Den generella mervärdeskattesatsen bibehålls på 25 %
och den lägre skattesatsen för vissa varor och tjänster höjs från 18
till 21 %.

Skälen för mitt förslag: Den tidigare beslutade sänkningen den 1 januari
1993 av den generella mervärdeskattesatsen från 25 % till 22 % skall
inte genomföras. Vidare skall den lägre skattesatsen för vissa varor och
tjänster, däribland livsmedel, höjas från 18 % till 21 % den 1 januari
1993.

Förslaget föranleder ändringar i 13 och 17 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. Tekniskt bör detta åstadkommas genom ändring i lagen
(1992:885) om ändring i nämnda lag.

Förslaget innebär en budgetförstärkning netto på totalt 12,7 miljarder
kr.

1.5.2 Bensinskatt

Mitt förslag: Skatten på bensin höjs med 77 öre per liter för blyfri
bensin och med 97 öre per liter för annan bensin. En särskild
lagerskatt skall tas ut på den beskattade bensin som finns i lager vid
ikraftträdandet av skattehöjningen.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1961:372) om bensinskatt
(omtryckt 1984:993, ändrad senast 1991:1821) utgår skatt på blyfri
bensin med 2 kr 37 öre per liter och på annan bensin med 2 kr 68 öre
per liter. Härutöver tillkommer skatt enligt lagen (1990:582) om
koldioxidskatt. För närvarande är koldioxidskatten på bensin 58 öre per
liter. Genom ett riksdagsbeslut i våras (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet.
1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350, SFS 1992:880) höjs koldioxidskatten
på bensin den 1 januari 1993 till 74 öre per liter. Den sammanlagda
skatten per liter bensin blir då 3 kr 11 öre för blyfri bensin och 3 kr 42
öre för annan bensin.

Skatten på blyfri bensin skall höjas med 77 öre per liter och på blyad
bensin med 97 öre per liter. Skillnaden i punktskattebelastning mellan
blyfri och annan bensin ökar från 31 till 51 öre per liter. Höjningen bör
ske genom en ändring av lagen om bensinskatt.

I Finansdepartementet förbereds för närvarande en lagrådsremiss om
slopad kilometerskatt och införandet av en särskild skatt på dieselolja.
Förslaget beräknas kunna träda i kraft under 1993. Jag kommer att i det
sammanhanget behandla frågan om den framtida skattenivån för
dieseldrivna fordon.

Höjningen av bensinskatten bör träda i kraft den 1 januari 1993.

I likhet med höjningen den 1 december 1984 bör nu aktuell höjning av
skatten kombineras med en lagerskatt på den beskattade bensin som finns
i lager den 1 januari 1993. Skatten bör tas ut av dem som inte är
registrerade som skattskyldiga enligt lagen om bensinskatt och vilkas
lager därför består av beskattad bensin. I vissa fall kan även en
registrerad ha ett beskattat lager av bensin. Lagerskatten bör omfatta
även sådan bensin. Av praktiska skäl bör det sammanlagda lagret av
blyfri och annan skattepliktig bensin omfatta minst 5 000 liter for att
skyldighet att betala skatt skall föreligga. Deklaration bör lämnas senast
den 15 februari 1993, då skatten också skall betalas. Riksskatteverket bör
vara beskattningsmyndighet och lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall i relevanta delar tillämpas. Skattebrottslagen
(1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
bör också göras tillämpliga på lagerskatten.

I lagerskattens belopp bör inräknas, förutom nu föreslagen höjning av
bensinskatten, även den höjning av koldioxidskatten på bensin på 16 öre
per liter som enligt riksdagens beslut i våras också skall träda i kraft den
1 januari 1993. Lagerskatten bör därför utgå med 93 öre för blyfri bensin
och 1 kr 13 öre för annan bensin.

Förslaget till höjd bensinskatt innebär en budgetförstärkning för år
1993 netto på 5,2 miljarder kr. Den höjda bensinskatten kommer att på
längre sikt leda till ökade utgifter genom påverkan på basbelopp m.m.
Jag avser därför att återkomma med förslag som upprätthåller budget-
förstärkningen.

1.5.3 Beskattning av kraftvärme

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

Mitt förslag: Nuvarande avdrag för allmän energiskatt på det
bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar
slopas. Vidare skall den del av bränslet som åtgår vid kraftvärme-
produktion och som motsvarar nyttiggjord värme alltid beskattas
med såväl allmän energiskatt som koldioxidskatt.

Skälen för mitt förslag: Genom riksdagsbeslut (prop. 1990/91:88, bet.
1991/92:SkU26, rskr. 1991/92:375, SFS 1991:837-838) våren 1991
genomfördes en ändring av beskattningen av bränsle som används för
kraftvärmeproduktion. Ändringen baserades på en överenskommelse om
riktlinjer för energipolitiken från den 15 januari 1991 mellan socialde-
mokraterna, folkpartiet liberalerna och centerpartiet. Ändringen innebar
att energibeskattningen ändrades på så sätt att kraftvärmen undantags från

allmän energiskatt på de bränslen som användes för produktionen. Endast
koldioxidskatt skulle tas ut för det bränsle som åtgår för värmeproduk-
tionen i kraftvärmeanläggningar.

Allmän energiskatt bör åter tas ut på fossila bränslen som åtgår för
värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Detta kräver ändring i 24 och
25 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 7 § lagen om bensinskatt
och 3 § lagen om koldioxidskatt.

Förändringen bör ske successivt på så sätt att den allmänna energiskat-
ten på bränslen för kraftvärmeproduktion till hälften undantas under år
1993 och att den fulla energiskatten tas ut fr.o.m. år 1994.

Förslaget innebär en budgetförstärkning för år 1993 på ca 100 miljoner
kr.

Efter en dom i Regeringsrätten, den s k Visbydomen, anses allt bränsle
som används i ett kraftvärmeverk med dieselteknik förbrukat för
elproduktion. Detta innebär att både energiskatt och koldioxidskatt i sin
helhet får dras av även för den del av bränslet som kan hänföras till
värmeproduktion. Motsvarande torde också gälla för annan kraftvärme-
produktion som kan jämställas med dieselteknik exempelvis sådan som
sker med hjälp av ottomotor eller gasturbin. För andra kraftvärmetekni-
ker torde emellertid avdrag medges för energi- och koldioxidskatt för den
del av bränslet som används för elproduktion, medan den del av bränslet
som används för värmeproduktion endast berättigar till avdrag för
energiskatt. Detta innebär därför att olika tekniker för kraftvärmeproduk-
tion ger olikheter i beskattningen. Denna olikhet skulle bestå även med
den av mig i det föregående förordade ändringen.

Regleringen på kraftvärmeområdet har bl.a. syftat till att åstadkomma
en ordning som innebär att olika produktionstekniker för kraftvärme inte
skall ge skillnader i beskattningshänseende.

För att uppnå syftet med en likformig beskattning vid kraftvärmepro-
duktion krävs en ändring av energibeskattningen. Ändringarna som bör
göras i 24 och 25 §§ lagen om allmän energiskatt och 7 § 1 mom. lagen
om bensinskatt bör leda till att den del av bränslet som används vid
kraftvärmeproduktion och som motsvarar nyttiggjord värme alltid skall
beskattas med såväl allmän energiskatt som koldioxidskatt.

Det som nu föreslagits för kraftvärmen innebär i princip en återgång
till den tillämpning, såvitt gäller dieselteknik, som gällde före Regerings-
rättens dom och till den lagreglering i övrigt som gällde på kraftvärme-
området fram till den 1 juli 1991.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

2 Minskade bostadssubventioner

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5

Mitt förslag: Räntesubventionerna minskas för tiden fr.o.m. den 1
januari 1994 med 3 miljarder kr — räknat för helt år — utöver vad
som följer av tidigare fattade beslut. Räntesubventionerna skall
härutöver minskas med det ytterligare belopp som krävs för att
finansiera en trolig ökning av bostadsbidragen för barnfamiljer m.fl.

Minskningen görs så att den bidrar till att kostnaderna utjämnas
mellan yngre och äldre årgångar i det bestånd av bostäder för vilka
räntebidrag lämnas.

Räntesubventionerna för projekt som påböijas den 1 januari 1993
eller senare omfattas inte av förslaget.

Skälen för mitt förslag: I den uppgörelse som har träffats mellan
regeringen och socialdemokraterna ingår att bostadssubventionerna skall
minskas med 3 miljarder kr räknat som helårseffekt, för tiden fr.o.m.
den 1 januari 1994. Syftet är att varaktigt sänka nivån för statens
kostnader för räntebidrag i förhållande till vad som annars skulle följa av
tidigare fattade beslut. För att den eftersträvade besparingen skall uppnås
måste åtgärderna riktas i första hand mot hus som då har räntebidrag,
dvs. hus som har byggts, byggts om eller förvärvats med stöd av
räntebidrag enligt nuvarande eller äldre bestämmelser.

Bestående besparingseffekter hämtas lämpligast in genom en extra
höjning av de garanterade räntesatser som används för att beräkna de
statliga räntebidragens storlek för hus som har påbörjats före år 1993. De
partier som står bakom uppgörelsen har betonat att effekterna av
besparingen skall fördelas så rättvist som möjligt. Det talar enligt min
mening för att extrahöjningen genomförs på sådant sätt att den, så långt
möjligt med hänsyn till de faktiska förhållandema på marknaden, bidrar
till att kapitalkostnaderna utjämnas mellan de hus av olika ålder för vilka
räntebidrag lämnas.

En särskild fråga är dock hur sänkningen av räntebidragen för egnahem
skall avvägas med hänsyn till den skattelättnad som uppkommer i fråga
om den återstående ränteutgiften. Räntebidrag för egnahem är för tiden
efter år 1992 avvägda så att summan av räntebidrag och skattelättnad
svarar mot det räntebidrag som lämnas för andra bostäder. Avvägningen
utgår från en kapitalskattesats om 25 %. I överenskommelsen ingår att
denna tillfälligt hålls kvar på dagens nivå av 30 %. Härigenom ökar
värdet av skattelättnaden i samma mån. Det innebär att summan av
räntebidrag och skattelättnad för egnahem under åren 1993 och 1994
kommer att något överstiga vad som krävs för att nå neutrala subven-
tionsvillkor i förhållande till andra bostäder.

Om emellertid den garanterade räntan för egnahem justeras för att
motverka den obalans som inträder åren 1993 och 1994 ger det en
nivåförändring som består över hela den tid som räntebidrag åtnjuts för
det enskilda huset. Den tillfälliga obalans som uppkommer av att

skattesänkningen skjuts upp bör enligt min mening accepteras framför Prop. 1992/93:50
bestående obalanser under de därefter följande åren. Det bör betonas att Bilaga 5
subventionsvillkoren för dem som bor i hyres- och bostadsrättshus inte
försämras av att en sådan justering uteblir. Vad som inträffar är att de
hushåll som har ett personligt betalningansvar för de lån för vilka
räntebidrag lämnas får samma lindring av räntebördan som andra hushåll
med utgiftsräntor.

Även på andra punkter uppkommer kortvariga obalanser till följd av
uppskovet med förändringen av kapitalbeskattningen. Eftersom problemen
avser en mycket begränsad tid är jag inte heller på dessa punkter beredd
att nu föreslå ytterligare förändringar i de regler om räntebidrag och
räntestöd som har beslutats inför år 1993.

Mina förslag gäller således förändringar som bör genomföras i form av
en extra upptrappning av de garanterade räntor som skall tillämpas för
tiden från och med den 1 januari 1994. På grundval av vad jag nu har
redovisat avser jag att i annat sammanhang föreslå regeringen att
förelägga riksdagen närmare förslag om de garantiräntesatser som skall
gälla för hus med olika ålder och ägarformer från denna tidpunkt.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid

1994 och 1995 års taxeringar,

3. lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i uppbördslagen

(1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemans-
sparande och ungdomsbosparande,

6. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

7. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen

(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

8. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

9. lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen (1990:659)

om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

10. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

11. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.

12. lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen (1968:430)

om mervärdeskatt,

13. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 50

14. lag om lagerskatt på viss bensin,                                  Prop. 1992/93:50

15. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris- Bilaga 5
regleringsavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i skattebrottslagen

(1971:69),

17. lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen (1971:1072)
om förmånsberättigade skattefordringar m.m.,

18. lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262)
om allmän energiskatt,

19. lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582)
om koldioxidskatt,

20. lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483)
om skatt på vinstsparande m.m.,

21. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

22. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.1

4 Lagrådet

Vissa av lagförslagen är i och för sig av sådan beskaffenhet att yttrande
över dem borde inhämtas från Lagrådet. Med hänsyn till att ett hörande
av Lagrådet skulle fördröja lagstiftningsfrågan så att avsevärt men skulle
uppkomma bör sådant yttrande inte inhämtas.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta de upprättade lagförslagen,

dels godkänna vad jag har förordat om minskade räntebidrag för år

1994 för hus med räntebidrag enligt nu gällande bestämmelser.

10

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Grundavdraget uppgår till 0,25
basbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 basbelopp. För
taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04 basbelopp upp-
går grundavdraget till 0,25 basbe-
lopp ökat med 25 procent av det
belopp varmed den taxerade in-
komsten överstiger 1,86 men inte
2,89 basbelopp. För taxerad in-
komst som överstiger 3,04 basbe-
lopp uppgår grundavdraget till det
belopp som enligt föregående
mening utgår vid en taxerad in-
komst på 3,04 basbelopp minskat
med 10 procent av det belopp
varmed den taxerade inkomsten
överstiger 3,04 basbelopp, dock
lägst till 0,25 basbelopp.

Föreslagen lydelse

48 §

2 mom.1 Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under
hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande.

Grundavdraget uppgår till 0,32
basbelopp för taxerad inkomst som
inte överstiger 1,86 basbelopp. För
taxerad inkomst som överstiger
1,86 men inte 3,04 basbelopp upp-
går grundavdraget till 0,32 basbe-
lopp ökat med 25 procent av det
belopp varmed den taxerade in-
komsten överstiger 1,86 men inte
2,89 basbelopp. För taxerad in-
komst som överstiger 3,04 basbe-
lopp uppgår grundavdraget till det
belopp som enligt föregående
mening utgår vid en taxerad in-
komst på 3,04 basbelopp minskat
med 10 procent av det belopp
varmed den taxerade inkomsten
överstiger 3,04 basbelopp, dock
lägst till 0,32 basbelopp.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan
gottgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt skall grundavdraget minskas med en tolftedel för varje
period om trettio dagar för vilken den skattskyldige uppburit beskatt-
ningsbar inkomst enligt nämnda lag samt enligt 1 § 2 mom. lagen
skattepliktig dagpenning.

Med basbelopp avses basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för året före taxeringsåret.

Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av aktiv
näringsverksamhet och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I
inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag
som på grund av dispens enligt punkt 6 tredje stycket av anvisningarna
till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som
avses i 32 § 1 mom. första stycket h.

Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

3  mom.2 Skattskyldig fysisk 3 mom. Skattskyldig fysisk

11

Nuvarande lydelse

person, som varit bosatt här i riket
endast under en del av beskatt-
ningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag med en tolftedel av
0,32 basbelopp for varje kalender-
månad eller del därav, under vil-
ken han varit bosatt här i riket,
varvid bestämmelserna i 2 mom.
tredje—sjätte styckena tillämpas.

Föreslagen lydelse

person, som varit bosatt här i riket
endast under en del av beskatt-
ningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag med en tolftedel av
0,25 basbelopp för varje kalender-
månad eller del därav, under vil-
ken han varit bosatt här i riket,
varvid bestämmelserna i 2 mom.
tredje—sjätte styckena tillämpas.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.

‘Senaste lydelse 1990:650.

2Senaste lydelse 1990:650.

12

2 Förslag till

Lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
vid 1994 och 1995 års taxeringar

Härigenom föreskrivs följande.

I stället för vad som anges i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt angående beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst skall
vid 1994 och 1995 års taxeringar statlig inkomstskatt för fysiska personer
och dödsbon beräknas enligt följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns
som vid 1994 års taxering uppgår till 186 600 kronor multiplicerad med
det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i oktober 1992 och prisläget i oktober 1991. Vid 1995
års taxering uppgår skiktgränsen till skiktgränsen vid 1994 års taxering
multiplicerad med det jämförelsetal uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1993 och prisläget
i oktober 1992. Skiktgränsen avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

13

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1833) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3. Vid 1993 års taxering gäller
för fysiska personer och dödsbon
följande. Av realisationsvinst på
sådana finansiella instrument som
avses i 27 § 1 mom. skall som
skattepliktig intäkt tas upp fem
sjättedelar. Avdrag för realisations-
förlust på sådana instrument skall
grundas på fem sjättedelar av
förlusten. Vad nu sagts gäller på
motsvarande sätt realisationsvinst
och realisationsförlust på andel i
handelsbolag.

Första stycket gäller inte sådan realisationsförlust som avses i 27 § 5
mom. tredje stycket till den del förlusten svarar mot utdelning från
bolaget under beskattningsåret och närmast föregående beskattningsår.

4. Bestämmelserna i 10 § tredje 4. Bestämmelserna i 10 § tredje
stycket tillämpas första gången vid stycket tillämpas första gången vid
1994 års taxering.                    1996 års taxering.

3. Vid 1993—7995 års taxering-
ar gäller för fysiska personer och
dödsbon följande. Av realisations-
vinst på sådana finansiella in-
strument som avses i 27 § 1 mom.
skall som skattepliktig intäkt tas
upp fem sjättedelar. Avdrag för
realisationsförlust på sådana in-
strument skall grundas på fem
sjättedelar av förlusten. Vad nu
sagts gäller på motsvarande sätt
realisationsvinst och realisations-
förlust på andel i handelsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

14

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:680) om ändring i
uppbördslagen (1953:272)

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Härigenom förskrivs att punkt 1 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:680) om ändring i uppbördslagen (1953:272) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993. Äldre bestämmelser
gäller dock i fråga om preliminär
skatt som avser tid före den 1 april
1993. Vid tillämpning av bestäm-
melserna om jämkning i samband
med sådan återbetalning av för
mycket betald preliminär skatt som
avses i 45 § 2 mom. första stycket
och anvisningarna till 45 § skall
vid återbetalningar som avser in-
komståret 1992 hänsyn tas också
till överskjutande ingående mervär-
deskatt. De nya bestämmelserna i
27 § 2 mom. första stycket 4 och
45 § 2 mom. andra stycket tilläm-
pas första gången i fråga om över-
skjutande ingående mervärdeskatt
som avser inkomståret 1992.

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993. Äldre bestämmelser
gäller dock, utom såvitt avser 7 §
tredje stycket, i fråga om prelimi-
när skatt som avser tid före den 1
april 1993. Vid tillämpning av
bestämmelserna om jämkning i
samband med sådan återbetalning
av för mycket betald preliminär
skatt som avses i 45 § 2 mom.
första stycket och anvisningarna till
45 § skall vid återbetalningar som
avser inkomståret 1992 hänsyn tas
också till överskjutande ingående
mervärdeskatt. De nya bestämmel-
serna i 27 § 2 mom. första stycket
4 och 45 § 2 mom. andra stycket
tillämpas första gången i fråga om
överskjutande ingående mervärde-
skatt som avser inkomståret 1992.
7 fråga om preliminär skatt för
1993 och 1994 och slutlig skatt på
grund av 1994 och 1995 års taxe-
ringar gäller, i stället för vad som
sägs i 2 § 4 mom. första stycket
andra meningen, att skattereduktio-
nen skall uppgå till 30 procent av
den del av underskottet som inte
överstiger 100 000 kronor och 21
procent av återstoden. I fråga om
preliminär skatt för 1993 och 1994
gäller, i stället för vad som sägs i
7 § tredje stycket om preliminär-
skatteuttag med 25 procent, att den
preliminära skatten skall utgå med
30 procent av inkomsten.

15

5 Förslag till                                                    Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:847) om skattelättnader

för allemanssparande och ungdomsbosparande1

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Lag om skattelättnader för alle-
manssparande och ungdomsbospar-
ande

Föreslagen lydelse

Lag om skattelättnader för alle-
manssparande

Skattelättnader enligt denna lag
medges för sparande enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande,
lagen (1992:689) om pensions-
anknutet premiegrundande alle-
manssparande och lagen
(1988:846) om ungdomsbospar-
ande.

Skattelättnader enligt denna lag
medges för sparande enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande
och lagen (1992:689) om pensions-
anknutet premiegrundande alle-
manssparande.

2 §3

Av ränta på sparmedel som satts
in i allemanssparandet utgör en-
dast fyra femtedelar skattepliktig
inkomst vid taxering enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

Av realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond tas fyra
femtedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för realisationsförlust
på sådan andel grundas på fyra femtedelar av förlusten.

För utdelning enligt 18 § sista stycket lagen (1983:890) om allemans-
sparande skall gåvoskatt betalas i den mån skattskyldighet föreligger
enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Sparpremie enligt lagen (1992:689) om pensionsanknutet premiegrun-
dande allemanssparande utgör inte skattepliktig inkomst. De fondandelar
som erhållits som en sådan premie anses anskaffade för sammanlagt
1 200 kronor. Skattepliktig inkomst skall inte heller anses uppkomma vid
en sådan överföring som avses i 3 § andra stycket sistnämnda lag till den
del överföringen avser hela eller del av underlaget för en sparpremie
eller andelar som erhållits som sparpremie. Denna del av de överförda
medlen skall anses förvärvad till det anskaffningsvärde som gällde före
överföringen. Om en avgift betalats enligt 6 § samma lag skall vid
beräkning av realisationsvinst bortses från de andelar som erhållits som
sparpremie.

16

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första
gången vid 1994 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2
och 3 nedan.

2. Bestämmelserna i 2 § första stycket om andelar i allemansfond skall
vid 1994 och 1995 års taxeringar tillämpas med utnyttjande av kvotdelen
två tredjedelar i stället för kvotdelen fyra femtedelar.

3. Bestämmelserna i 2 § sista stycket skall tillämpas första gången vid
1995 års taxering.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

‘Senaste lydelse av 3 § 1990:675.

2Senaste lydelse 1992:691.

3Senaste lydelse 1992:691.

17

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av
lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av
år 1991. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1994
och tidigare års taxeringar. Vid
1992—1994 års taxeringar tilläm-
pas den upphävda lagen med de
ändringar som framgår av punk-
terna 1—4 nedan.

Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt skall
upphöra att gälla vid utgången av
år 1991. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1995
och tidigare års taxeringar. Vid
1992—7995 års taxeringar tilläm-
pas den upphävda lagen med de
ändringar som framgår av punk-
terna 1—4 nedan.

1. Tillgångar är inte skattepliktiga och skulder är inte avdragsgilla i den
mån de är hänförliga till verksamhet som omfattas av de särskilda
reduceringsreglema i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 3 och
4 §§. Sådana tillgångar och skulder skall inte heller medräknas vid
värdering av aktie eller andel enligt punkt 5 femte stycket av anvis-
ningarna till 3 och 4 §§.

2. Aktier som avses i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 3 och
4 §§ är inte skattepliktiga. Detsamma gäller for aktier som är inregistre-
rade vid Stockholms fondbörs om aktierna vid utgången av år 1991
omfattades av bestämmelserna i andra eller femte stycket nämnda
anvisningspunkt.

3. Statlig förmögenhetsskatt för
skattskyldig som avses i 11 § 1
mom. är

vid 1992 års taxering 1,5 procent
av den del av den beskattningsbara
förmögenheten som överstiger
800 000 kronor men inte
1 600 000 kronor och 2,5 procent
av den del av den beskattnings-
bara förmögenheten som över-
stiger 1 600 000 kronor, samt

vid 1993 och 1994 års taxeringar
1,5 procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten

3. Statlig förmögenhetsskatt för
skattskyldig som avses i 11 § 1
mom. är

vid 1992 års taxering 1,5 procent
av den del av den beskattningsbara
förmögenheten som överstiger
800 000 kronor men inte
1 600 000 kronor och 2,5 procent
av den del av den beskattnings-
bara förmögenheten som över-
stiger 1 600 000 kronor, samt

vid 1993—7995 års taxeringar 1,5
procent av den del av den beskatt-
ningsbara förmögenheten som

18

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

som överstiger 800 000 kronor. överstiger 800 000 kronor.

4. Fosterbarn anses vid tillämpningen av 12 § 1 mom. inte som
hemmavarande barn.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

19

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av
lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:1851) om upphävande av lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall
skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1991. Den upphävda
lagen tillämpas dock alltjämt vid
1994 och tidigare års taxeringar.
Vid 1992—1994 års taxeringar til-
lämpas den upphävda lagen med
den ändringen i fråga om 3 §
tredje stycket att spärrbeloppet
skall bestämmas till 55 procent av
summan av den justerade be-
skattningsbara förvärvsinkomsten
och inkomsten av kapital.

Föreslagen lydelse

Enligt riksdagens beslut före-
skrivs att lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall
skall upphöra att gälla vid ut-
gången av år 1991. Den upphävda
lagen tillämpas dock alltjämt vid
1995 och tidigare års taxeringar.
Vid 1992—1995 års taxeringar til-
lämpas den upphävda lagen med
den ändringen i fråga om 3 §
tredje stycket att spärrbeloppet
skall bestämmas till 55 procent av
summan av den justerade be-
skattningsbara förvärvsinkomsten
och inkomsten av kapital.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

20

8 Förslag till                                                    Prop- 1992/93:50

Bilaga 5.1

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt pa
vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt

på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §‘

Särskild löneskatt skall för varje Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 21,85 år betalas till staten med 17,69
procent på                         procent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är

65 år eller äldre,

2.  ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstaga-
re,

3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings-och pastoratsförbund,
Kommunernas pensionsanstalt eller Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgiva-
ren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen tecknats i enlighet med vad som anges i punkt 20 e första
stycket b av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370),

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första
stycket.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i

2 kap. 3—5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

‘Senaste lydelse 1991:1846.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:685) om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:685) om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall ändras
så att 2 § och ikraftträdandebestämmelsema till lagen får följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten
betala särskild löneskatt med 21,85
procent på inkomst av passiv nä-
ringsverksamhet här i riket samt,
om den skattskyldige före årets
böljan fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålderspension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i
3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter samt
vidare på ersättning som utgår
enligt sådan avtalsgruppssjukför-
säkring som avses i punkt 12 av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som
avses i nämnda anvisningspunkt till
den del ersättningen utgår i form
av engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den skattskyldi-
ge skall betala egenavgifter enligt
3 kap. 4 § lagen om socialavgifter.

En enskild person eller ett döds-
bo skall för vaije år till staten
betala särskild löneskatt med 17,69
procent på inkomst av passiv nä-
ringsverksamhet här i riket samt,
om den skattskyldige före årets
böljan fyllt 65 år eller inte fyllt 65
år men under hela året uppburit hel
ålderspension eller avlidit under
året, på inkomst som avses i
3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter samt
vidare på ersättning som utgår
enligt sådan avtalsgruppssjukför-
säkring som avses i punkt 12 av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som
avses i nämnda anvisningspunkt till
den del ersättningen utgår i form
av engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana
inkomster för vilka den skattskyldi-
ge skall betala egenavgifter enligt
3 kap. 4 § lagen om socialavgifter.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

Denna lag2 träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1
april 1993. Äldre bestämmelser april 1993 utom vad avser ändring-
gäller dock fortfarande i fråga om en av procentsatsen som träder i

22

Nuvarande lydelse
ersättning som betalas
ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

ut före kraft den 1 januari 1993. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfaran-
de i fråga om ersättning som be-
talas ut före ikraftträdandet.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

‘Senaste lydelse 1992:685.

“Senaste lydelse 1992:685.

23

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §
Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 21,85 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild
löneskatt med 17,69 procent på
kostnaden för pensionsutfästelsen,
beräknad enligt 2 §.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen
behandlas som handelsbolag är dock delägarna skattskyldiga.

Enskild person eller ett dödsbo
som medges avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21
av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
för det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med 21,85
procent på avgiften.

Enskild person eller ett dödsbo
som medges avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21
av anvisningarna till 23 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
för det beskattningsåret till staten
betala särskild löneskatt med 17,69
procent på avgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser
tillämpas dock för beskattningsår som påböljats före ikraftträdandet.

'Senaste lydelse 1991:1848.

"Senaste lydelse 1991:1848.

24

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt
för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 6 §§ lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

För skattskyldiga som avses i 3 §
första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas. Beskattnings-
underlaget utgörs av 95 procent av
mottagen premie. Skatten uppgår
till 41,41 procent av underlaget.

Föreslagen lydelse

4 §

För skattskyldiga som avses i 3 §
första stycket inträder skatteplikt
när premie mottas. Beskattnings-
underlaget utgörs av 95 procent av
mottagen premie. Skatten uppgår
till 42,7 procent av underlaget.

Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär
premie för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattnings-
underlaget för nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för
högt uttagen premie.

5 §

För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder
skatteplikt vid utbetalning som där sägs.

Beskattningsunderlaget
utgörs av utbetalt belopp. Skatten
uppgår till 74,6 procent av under-
laget.

Beskattningsunderlaget utgörs av
utbetalt belopp. Skatten uppgår till
70,66 procent av underlaget.

För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt
vid betalning av premie.
Beskattningsunderlaget utgörs av
95 procent av betald premie. Skat-
ten uppgår till 74,6 procent av
underlaget.

För skattskyldiga som avses i 3 §
fjärde stycket inträder skatteplikt
vid betalning av premie.
Beskattningsunderlaget utgörs av
95 procent av betald premie. Skat-
ten uppgår till 70,66 procent av
underlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas

1. för skattskyldiga som avses i 3 § första stycket på premie som
mottas och avser tid efter ikraftträdandet,

2. för skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena på
belopp som utbetalas och avser tid efter ikraftträdandet,

3. för skattskyldiga som avses i 3 § fjärde stycket på premie som
betalas och avser tid efter ikraftträdandet.

25

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 50

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:885) om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 13 och 17 §§ lagen (1968:430) om mervär-
deskatt i paragrafernas lydelse enligt lagen (1992:885) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skatten utgår med 22 procent av
beskattningsvärdet. Skatten utgår
dock med 18 procent av beskatt-
ningsvärdet för

13 §

Skatten utgår med 25 procent av
beskattningsvärdet. Skatten utgår
dock med 21 procent av beskatt-
ningsvärdet för

1) serveringstjänster,

2) rumsuthyming i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet,

3) personbefordran utom sådan befordran där resemomentet är av
underordnad betydelse,

4) transport i skidliftar samt

5) omsättning och import av sådana livsmedel och livsmedelstillsatser
som avses i 1 § livsmedelslagen (1971:511) med undantag för

a. vatten från vattenverk,

b. spritdrycker, vin och starköl som tillhandahålls av det detaljhandels-
bolag som avses i 15 § andra stycket lagen (1977:293) om handel med
drycker samt

c. tobaksvaror.

17 §

Skattskyldig får med de begränsningar som anges i 18 och 60 §§ vid
redovisning av skatt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till
förvärv eller import för verksamhet som medför skattskyldighet.

I fråga om rätt att göra avdrag för ingående skatt i statlig och
kommunal verksamhet gäller dock bestämmelserna i 18 a §.

Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då förvärvet eller
importen enligt god redovisningssed borde ha bokförts om inte annat
följer av fjärde eller femte stycket. Har medgivande enligt 5 a § andra
stycket erhållits får avdrag för andra förvärv än sådana som avses i fjärde
eller femte stycket göras först vid beskattningsårets utgång eller när
betalning dessförinnan har erlagts. Avdrag för ingående skatt som hänför
sig till förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisnings-
period då betalning har erlagts eller, i fråga om byggnads- eller
anläggningsentreprenad, när faktura med uppgift om skattens belopp har
mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder avdragsrätt senast
vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt, som hänför sig till

26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

förvärv, import eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrottet.

Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om
återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m. fl. får avdrag för den ingående skatten, oavsett
principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisnings-
period under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.

Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt
göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten
till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet
inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av
den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs
verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt
som hänför sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den
mån denne skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.

Delägare i samfallighet för vattenreglering, väghållning eller liknande
ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens
förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som
nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet
används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en
svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio
tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda
dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något annat av företagen
en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för
den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel
för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat
om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget.
Vad nu har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio
tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.

Förvärvar skattskyldig mot
vederlag skattepliktig vara inom
landet från den som inte är skatt-
skyldig för omsättning av varan,
skall som ingående mervärdeskatt
för den skattskyldige anses 18
procent av vederlaget. Om förvär-
vet avser sådan vara för vilken
skatt utgår med 18 procent av
beskattningsvärdet enligt 13  §

andra meningen, skall som ingåen-
de mervärdeskatt dock anses 15,25
procent av vederlaget. Vad nu
sagts gäller även den som är skatt-
skyldig för förmedling som avses i
punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 2 §.

Förvärvar skattskyldig mot
vederlag skattepliktig vara inom
landet från den som inte är skatt-
skyldig för omsättning av varan,
skall som ingående mervärdeskatt
för den skattskyldige anses 20
procent av vederlaget. Om förvär-
vet avser sådan vara för vilken
skatt utgår med 21 procent av
beskattningsvärdet enligt 13  §

andra meningen, skall som ingåen-
de mervärdeskatt dock anses 17,36
procent av vederlaget. Vad nu
sagts gäller även den som är skatt-
skyldig för förmedling som avses i
punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 2 §.

27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande
ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan
verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat
kvittas föreskrivs i 49 §.

28

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1961:372) om bensinskatt1 att

2 och 7 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skatt tas ut, om inte annat sägs
i andra stycket, med 2 kronor 37
öre per liter för blyfri bensin, var-
med avses bensin med en blyhalt
om högst 0,013 gram per liter vid
15° C och med 2 kronor 68 öre
per liter för annan bensin.

För metanol tas skatten ut med
80 öre per liter. Ingår metanol
eller etanol i en blandning som
avses i 1 § första stycket a) eller c)
tas skatten ut för den inblandade
alkoholen med 80 öre per liter och
för blandningen i övrigt med 2
kronor 37 öre per liter om den ut-
görs av blyfri bensin och med 2
kronor 68 öre per liter om den
utgörs av annan bensin.

Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.

Skatt tas ut, om inte annat sägs
i andra stycket, med 3 kronor 14
öre per liter för blyfri bensin, var-
med avses bensin med en blyhalt
om högst 0,013 gram per liter vid
15° C och med 3 kronor 65 öre
per liter för annan bensin.

För metanol tas skatten ut med
80 öre per liter. Ingår metanol
eller etanol i en blandning som
avses i 1 § första stycket a) eller c)
tas skatten ut for den inblandade
alkoholen med 80 öre per liter och
för blandningen i övrigt med 3
kronor 14 öre per liter om den ut-
görs av blyfri bensin och med 3
kronor 65 öre per liter om den
utgörs av annan bensin.

7 §3

1 mom. I deklaration får avdrag göras för skatt på bensin, som har

a) förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för
vilken skattskyldighet tidigare inträtt,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats eller sålts för förbrukning för framdrivande av tåg eller
andra jämvägsfordon,

d) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur Sverige eller
förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,

e) sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför
sig till bristande betalning från köparen,

f) förbrukats eller sålts för för-
brukning vid produktion av skatte-
pliktig elkraft,

f) förbrukats eller sålts för för-
brukning vid produktion av skatte-
pliktig elkraft med undantag för
skatt hänförlig till den del av ben-
sinen som motsvarar nyttiggjord
värme.

h) förbrukats för produktion av
värme vid samtidig produktion av
värme och skattepliktig elektrisk
kraft i en kraftvärmeanläggning.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Avdrag enligt första stycket e) får göras med belopp som svarar mot
så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljnings-
pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall
redovisning åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser.

2 mom. Annan än den som är registrerad får köpa in bensin utan skatt
mot avgivande av en försäkran till leverantören att bensinen skall
användas för ett sådant ändamål som avses i 1 mom. första stycket c)
eller f).

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

För år 1993 får avdrag enligt den äldre lydelsen av 7 § 1 mom. första
stycket h) göras för hälften av den bensinskatt på bensin som förbrukats
för produktion av värme vid samtidig produktion av värme och skatte-
pliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning.

'Lagen omtryckt 1984:993.

"Senaste lydelse 1991:1821.

3Senaste lydelse 1991:839.

30

14 Förslag till

Lag om lagerskatt på viss bensin

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

1 § Den som vid ikraftträdandet av denna lag inte är registrerad som
skattskyldig enligt 4 § lagen (1961:372) om bensinskatt och som då
innehar varor som avses i 1 § nämnda lag skall till staten betala
lagerskatt enligt denna lag. Detsamma gäller den som är registrerad och
som vid samma tidpunkt innehar sådana varor för vilka skattskyldighet
har inträtt enligt 5 § första stycket 1 lagen om bensinskatt därför att
varorna har levererats till ett eget försäljningsställe eller tagits i anspråk
för annat ändamål än försäljning.

2 § Lagerskatt tas endast ut för varor som är skattepliktiga enligt 1 §
första stycket a) lagen (1961:372) om bensinskatt och för vilka skattskyl-
dighet enligt den lagen har inträtt före den 1 januari 1993.

3 § Lagerskatt tas ut endast för den del av lagret som omfattar mer än
5 000 liter eller, i fråga om den som driver detaljhandel med skatteplikti-
ga varor, 5 000 liter for vaije särskilt försäljningsställe.

4 § Lagerskatt tas ut med 93 öre per liter för blyfri bensin, varmed avses
bensin med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 15° C och med
1 krona 13 öre per liter för annan bensin.

Ingår metanol eller etanol i en blandning som avses i 1 § första stycket
a) lagen (1961:372) om bensinskatt tas lagerskatt inte ut för den
inblandade alkoholen.

5 § Den som är skyldig att betala lagerskatt skall lämna en deklaration
till Riksskatteverket om sitt innehav av skattepliktiga varor. Deklaratio-
nen skall ta upp de lagrade varornas art och kvantitet, lagringsplatserna,
den använda mätningsmetoden och lagerskattens belopp.

Deklaration skall ha kommit in till Riksskatteverket senast den 15
februari 1993. Skatten skall senast samma dag vara inbetald till verket.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på
blankett enligt formulär som fästställs av Riksskatteverket.

6 § Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller
i fråga om lagerskatt. Därvid iakttas följande. 2 kap. 1—9 §§, 5 kap. 1 §
första och andra styckena, 3—5 §§ och 9 §, 6 kap. samt 7 kap. 5 § skall
inte tillämpas. Vad som föreskrivs i 4 kap. 2 § första stycket skall gälla
om deklarationen har kommit in senast den 15 februari 1993. Dröjs-
målsavgift enligt 5 kap. 8 § 1 skall tas ut om skattebeloppet inte har
betalats senast den 15 februari 1993. Ränta enligt 5 kap. 12 § första
stycket 1 utgår från den 15 februari 1993.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

31

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-

1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-

32

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m.,

miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin,

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på vissa jord-
bruksprodukter m.m., lagen (1990:616) om införande av lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som
utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker

från denna lag gäller dock den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

‘Senaste lydelse 1991:1486.

33

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:629) om ändring i
skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1992:629) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1933:395) om
ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295)
om sjömansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, lagen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl., lagen (1991:687) om
nader,

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1968:430) om mervärde-
skatt, lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen

särskild löneskatt på pensionskost-

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,
lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1968:430) om mervärde-
skatt, lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryc-
kesförpackningar, vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen

34

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, vägtrafikskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion, lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetalning-
ar, lagen (1990:1087) om lager-
skatt på vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m.,

(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kas-
settband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)
om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410)
om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1984:852) om lagerskatt på
viss bensin, vägtrafikskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion, lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetalning-
ar, lagen (1990:1087) om lager-
skatt på vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
lagen (1991:1483) om skatt på
vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin,

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande dröjsmålsav-
gift, skattetillägg eller liknande avgift.

35

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:630) om ändring i lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:630) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

1 §

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med
fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivin-
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1973:1216) om
särskild skatt för oljeprodukter och
kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivin-
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om
skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1973:1216) om
särskild skatt för oljeprodukter och
kol, bilskrotningslagen (1975:343),
lagen (1977:306) om dryckesskatt,
lagen (1978:69) om försäljnings-
skatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elekt-
risk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104)

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om svavel-
skatt, lagen (1990:613) om miljö-
avgift på utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m.,

om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på
aktier, lagen (1984:410) om avgift
på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxid-
skatt, lagen (1990:587) om svavel-
skatt, lagen (1990:613) om miljö-
avgift på utsläpp av kväveoxider
vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m., lagen (1991:1482) om
lotteriskatt, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m., lagen
(1992:000) om lagerskatt på viss
bensin,

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,

5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt
lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m.m. och lagen (1990:616) om införande av
lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

8. avgift enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område.

Förmånsrätten omfattar ej dröjsmålsavgift och liknande avgift som
utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller
skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

37

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 24 och 25 §§ samt punkt 4 av övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1957:262) om allmän energiskatt i paragrafernas
och övergångsbestämmelsernas lydelse enligt lagen (1992:879) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

24 §

I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle
som

a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i
egen rörelse,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift
eller därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när
luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat
ändamål,

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts
till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där.

f) förbrukats eller försålts för
energialstring,

g) förbrukats för framställning av
bensin eller i bilaga 1 angivet
bränsle eller för produktion av
annan skattepliktig elektrisk kraft
än sådan som avses i 25 § första
stycket d),

h) förbrukats för produktion av
värme vid samtidig produktion av
värme och skattepliktig elektrisk
kraft i en kraftvärmeanläggning,

i) försålts med förlust för den
skattskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning
från köpare.

Avdrag enligt första stycket i)
får göras med belopp som svarar
mot så stor del av skatten som
förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag
gjorts och inflyter därefter betal-
ning skall redovisning åter lämnas
för skatten på det bränsle som
betalningen avser.

förbrukning för annat ändamål än

g) förbrukats för framställning av
bensin eller i bilaga 1 angivet
bränsle eller för produktion av
skattepliktig elektrisk kraft med
undantag för skatt hänförlig till
den del av bränslet som motsvarar
nyttiggjord värme,

h) försålts med förlust för den
skattskyldige, i den mån förlusten
hänför sig till bristande betalning
från köpare.

Avdrag enligt första stycket h)
får göras med belopp som svarar
mot så stor del av skatten som
förlusten visas utgöra av varans
försäljningspris. Har sådant avdrag
gjorts och inflyter därefter betal-
ning skall redovisning åter lämnas
för skatten på det bränsle som
betalningen avser.

38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket, även
göras för skatt på bränsle som förbrukats vid tillverkningsprocessen i
industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling.

25 §

I deklaration som avser elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på
elektrisk kraft, som

a) förbrukats av eller levererats till kommunikationsföretag för bandrift
eller därmed likartat ändamål eller överförts till annat land,

b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål an
energialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan
förbrukning eller vid framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet
skattepliktigt bränsle,

c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån
förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke
registrerad distributör av elektrisk kraft,

d) producerats i en kraftvärme-
anläggning och förbrukats för el-,
gas-, värme- eller vattenförsöijning
i den egna verksamheten.

d) producerats i en kraftvär-
meanläggning och förbrukats för
el-, gas-, värme- eller vattenför-
söijning i den egna verksamheten
i den mån avdrag inte har gjorts
enligt 24 § första stycket g) denna
lag eller enligt 7 § 1 mom. första
stycket f) lagen (1961:372) om
bensinskatt.

Avdrag enligt första stycket c) får göras med belopp som svarar mot
så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska
kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter
betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den kraft som

betalningen avser.

Avdrag får även göras för skatt
på bensin eller i bilaga 1 angivet
bränsle, som förbrukats vid pro-
duktion av skattepliktig elektrisk
kraft i den mån avdrag inte gjorts
enligt första stycket d) eller 24 §
första stycket g) denna lag eller
enligt 7 § 1 mom. första stycket f)
lagen (1961:372) om bensinskatt.

Avdrag får även göras för skatt
enligt lagen om bensinskatt och
lagen (1991:838) om koldioxidskatt
på bensin eller för skatt enligt
denna lag och lagen om koldioxid-
skatt på i bilaga 1 angivet bränsle,
som förbrukats vid produktion av
skattepliktig elektrisk kraft med
undantag för skatt hänförlig till
den del av bränslet som motsvarar
nyttiggjord värme, allt i den mån
avdrag inte gjorts enligt första
stycket d) eller 24 § första stycket
g) denna lag eller enligt 7 § 1
mom. första stycket f) lagen om
bensinskatt.

Avdrag får även göras för skatt
på bensin eller i bilaga 1 angivet
bränsle, som förbrukats vid

39

Nuvarande lydelse

produktion av sådan värme som
avses i 7 § 1 mom. första stycket
h) lagen (1961:372) om bensinskatt
eller 24 § första stycket h) av den
som inte kan medges registrering
som skattskyldig förbrukare av
bensin eller i bilaga 1 angivet
bränsle.

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Bestämmelserna i 24 § i sina nya
lydelser samt bestämmelserna i
28—31 §§ tillämpas dock, såvitt
avser växthusuppvärmning vid
yrkesmässig växthusodling, först
från och med den 1 januari 1995.

Den nya lydelsen av 24 § tredje
stycket samt de nya lydelserna av
bestämmelserna i 28—31 §§ till-
lämpas dock, såvitt avser växt-
husuppvärmning vid yrkesmässig
växthusodling, först från och med
den 1 januari 1995.

För år 1993 får avdrag enligt
den äldre lydelsen av 24 § första
stycket h) och 25 § fjärde stycket
göras för hälften av den energiskatt
på bränsle som förbrukats för pro-
duktion av värme vid samtidig
produktion av värme och skatte-
pliktig elektrisk kraft i en
kraftvärmeanläggning.

40

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen
(1990:582) om koldioxidskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:582) om koldioxidskatt i
paragrafens lydelse enligt lagen (1992:880) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

§

I fråga om bränslen som avses i
1 § första stycket tillämpas 2 a §,
6—8 §§, 10 § andra stycket, 24 §,
25 § tredje stycket och 26—28,
30—33 §§ lagen (1957:262) om
allmän energiskatt.

I fråga om varuslag som är
skattepliktiga enligt 1 § andra
stycket tillämpas lagen (1961:372)
om bensinskatt utom 1 § och 2 §
första och andra styckena. Bestäm-
melserna om bensin i nämnda lag
gäller de varuslag som är
skattepliktiga enligt 1 § andra
stycket denna lag.

3

I fråga om bränslen som avses i
1 § första stycket tillämpas 2 a §,
6—8 §§, 10 § andra stycket, 24 §
utom första stycket h), 25 § tredje
stycket och 26—33 §§ lagen
(1957:262) om allmän energiskatt.

Avdrag, återbetalning och kompensation enligt 24 § tredje stycket eller
28 § lagen om allmän energiskatt medges dock beträffande koldioxidskatt
endast med tre fjärdedelar av skatten på de bränslen som avses i 1 §
första stycket.

I fråga om varuslag som är
skattepliktiga enligt 1 § andra
stycket tillämpas lagen (1961:372)
om bensinskatt utom 1 §, 2 §
första och andra styckena och 7 §
1 mom. första stycket h). Bestäm-
melserna om bensin i nämnda lag
gäller de varuslag som är skatte-
pliktiga enligt 1 § andra stycket
denna lag.

8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 50

41

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1992:575) om ändring i lagen
(1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande
m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1993.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1995.

42

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter1

dels att i 3 kap. 23 och 27 §§ orden "lagen (1988:847) om skattelätt-
nader för allemanssparande och ungdomsbosparande" skall bytas ut mot
orden "lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande",

dels att 2 kap. 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

2 kap.

4 §2

Fysisk person skall lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av 1. när hans bruttointäkter av

tjänst i andra fall än som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och
i kommunalskattelagen (1928:370)
och av aktiv näringsverksamhet,
under beskattningsåret uppgått till
sammanlagt minst 32 procent av
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för året före
taxeringsåret och inte annat följer
av 6 §,

tjänst i andra fall än som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och
i kommunalskattelagen (1928:370)
och av aktiv näringsverksamhet,
under beskattningsåret uppgått till
sammanlagt minst 25 procent av
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring för året före
taxeringsåret och inte annat följer
av 6 §,

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv närings-

verksamhet uppgått till sammanlagt

3. när han haft bruttointäkter av
kapital av annat slag än avkastning
för vilken preliminär A-skatt skall
betalas enligt 3 § 2 mom. 1 tredje
stycket uppbördslagen (1953:272)
och bruttointäkterna av kapital
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,

minst 100 kronor,

3. när han haft bruttointäkter av
kapital av annat slag än avkastning
för vilken preliminär A-skatt skall
betalas enligt 3 § 2 mom. tredje
stycket uppbördslagen (1953:272)
och bruttointäkterna av kapital
uppgått till sammanlagt minst 100
kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller
om han under beskattningsåret betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

5. när hans tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft
ett värde som överstiger 800 000 kronor, eller

6. när underlag för skogsvårdsavgift, statlig fastighetsskatt, avkastnings-
skatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall
fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyl-
dighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot

43

skall hänsyn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt
dubbelbeskattningsavtal skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft förmögenhet,
skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till
makarnas sammanlagda förmögenhet.

Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för
förmögenhet som tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill
när deklarationsskyldigheten bedöms.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången
vid 1994 års taxering.

1 Senaste lydelse av

3 kap. 23 § 1990:1136

3 kap. 27 § 1991:1002.
2Senaste lydelse 1991:698.

44

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Prop. 1992/93:50

Bilaga 5.1

Härigenom föreskrivs att i 1 och 10 §§ lagen (1983:890) om allemans-
sparande orden “lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparan-
de och ungdomsbosparande" skall bytas ut mot orden "lagen (1988:847)
om skattelättnader för allemanssparande".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

45

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Föredragande: statsrådet Lundgren

Prop. 1992/93:50

Bilaga 6

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

Studiestöd m.m.

Mitt förslag: Ytterligare medel för studiestöd anvisas med 142
miljoner kr för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa och med 85
miljoner kr för studiemedel.

Studiebidraget inom studiehjälpen höjs inte den 1 januari 1993.

Skälen för mitt förslag: Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
kommer senare att föreslå ett utökat antal platser inom den kommunala
vuxenutbildningen, 13 000 platser, folkhögskolan, 5 000 platser och
gymnasieskolan 5 000 platser under vårterminen 1993. Detta kommer att
innebära ökade kostnader inom studiestödssystemet.

Såvitt gäller den ökade satsningen inom den kommunala vuxenutbild-
ningen och folkhögskolan beräknar jag en studiestödskostnad enligt
följande. För särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa beräknar jag en
kostnad av 142 miljoner kr. Detta innebär att ca 5 100 studerande ges
möjlighet att uppbära detta stöd. Studiemedelskostnadema för övriga
elever beräknar jag till 85 miljoner kr. Kostnaden för studiehjälp för
ytterligare 5 000 platser i gymnasieskolan under vårterminen 1993
beräknar jag till 20 miljoner kr.

Vid mina beräkningar har jag utgått ifrån de utnyttjandegrader m.m.
som beräknats för samtliga studerande som omfattas av studiemedel,
studiehjälp och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Tidigare har chefen för Finansdepartementet föreslagit att studiefinan-
sieringen for polisaspiranter vid studier vid polishögskolan bör ske inom
ramen för studiemedelssystemet fr.o.m. budgetåret 1993/94. Chefen för
Utbildningsdepartementet avser att senare återkomma till regeringen med
förslag till närmare bestämmelser härom samt beräkningar av de ökade
kostnader för studiemedel som förslaget medför.

Studiebidraget är beloppsmässigt samordnat med det allmänna
barnbidraget. Därmed är det naturligt att regeringen föreslår riksdagen
att den redan beslutade höjningen av studiebidraget inom studiehjälpen
fr.o.m. den 1 januari 1993 inte kommer till stånd.

Utifrån det beräknade antalet elever som kommer att uppbära studie-
bidrag beräknar jag ett medelsbehov som är 135 miljoner kr. mindre än
vad som eljest skulle utgå under budgetåret 1992/93. Med hänvisning
till tidigare redovisat ökat behov av studiehjälp blir dock det mindre
medelsbehovet 115 miljoner kr. För budgetåret 1993/94 beräknar jag
besparingen till 270 miljoner kr.

Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört om oförändrat studiebidrag inom
studiehjälpen har inom Utbildningsdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i studiestödslagen
(1973:349).

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att

1. anta förslag till lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i
studiestödslagen (1973:349),

2. till Studiemedel m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
på 85 000 000 kr.,

3. till Mixenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservations-
anslag på 142 000 000 kr.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:924) om ändring i
studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:924) om ändring i
studiestödslagen (1973:349)

dels att ändringen av 3 kap. 6 § skall utgå,

dels att ikraftträdandebestämmelserna1 till lagen (1991:924) om ändring
i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 6.1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft, ifråga
om 3 kap. 6 § den 1 januari 1993,

1 fråga om 8 kap. 6 §, punkt 6 i
övergångsbestämmelserna till stu-
diestödslagen och punkterna 1 och

2 e—1 i övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:877) om ändring i
studiestödslagen den 1 januari 1992
samt i övrigt den 1 juli 1991.

De nya föreskrifterna i punkt 2 g i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:877) om ändring i studiestödslagen tillämpas med avseende på
bestämmande av slutlig avgift fr.o.m. avgiftsåret 1992.

Denna lag träder i kraft, i fråga
om 8 kap. 6 §, punkt 6 i över-
gångsbestämmelserna till studie-
stödslagen och punkterna 1 och 2
e—1 i övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:877) om ändring i
studiestödslagen den 1 januari 1992
samt i övrigt den 1 juli 1991.

'Senaste lydelse 1991:1942.

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

1  Inledning

Efterfrågan på arbetskraft har sedan år 1990 minskat inom samtliga
sektorer i ekonomin. Antalet nyanmälda lediga platser är mycket lågt.
Totalt har ca 290 000 personer varslats om uppsägning sedan hösten
1990 fram till och med augusti 1992. Under de första åtta månaderna
1992 varslades 111 000 personer om uppsägning mot 83 000 under
samma period år 1991.

Till följd av den svaga efterfrågan har sysselsättningen minskat
kraftigt i Sverige sedan slutet av år 1990. En mycket stor del av minsk-
ningen avser arbeten inom industrin. Även inom offentlig sektor sjunker
nu sysselsättningen.

Enligt arbetskraftsundersökningen (AKU) i september 1992 var ca
229 000 personer öppet arbetslösa, vilket innebär 5,2 % av arbetskraf-
ten. Samtidigt befann sig ca 170 000 personer i någon konjunktur-
beroende arbetsmarknadspolitisk åtgärd.

Antalet långtidsarbetslösa ökar också. I september 1992 var närmare
67 000 personer långtidsarbetslösa, vilket är 45 000 fler än för ett år
sedan.

Mot bakgrund av arbetsmarknadsläget har Arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) i skrivelse den 21 augusti 1992 begärt ytterligare medel för ar-
betsmarknadspolitiska insatser.

Utöver AMS skrivelse har det kommit in skrivelser från myndigheter,
organisationer m.fl. rörande åtgärder som syftar till att skapa syssel-
sättning eller minska arbetslösheten.

2 Föredragandens överväganden

Sedan riksdagen fattade beslut med anledning av 1992 års komplet-
teringsproposition har det skett omvälvande förändringar som påverkar
den analys som strategin byggde på. Förutsättningarna för den ekonomi-
ska politiken har förändrats och försämrats snabbt. För att motverka de
allt svårare problemen på arbetsmarknaden behövs nu stora och tempo-
rära insatser.

Den snabbt stigande arbetslösheten innebär en påtaglig risk för en
permanent hög arbetslöshet. Det kommer inte minst att slå mot arbets-

handikappade och andra grupper med en svag ställning på arbetsmark-
naden.

Mot denna exceptionella bakgrund har regeringen och det Social-
demokratiska arbetarepartiet enats om ett stabiliseringsprogram for den
svenska ekonomin.

Som chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat kommer
långsiktigt verkande strukturella ingrepp i ekonomin att föreslås sam-
tidigt med en omfettande satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

De satsningar inom arbetsmarknadspolitikens område, som jag strax
detaljerat skall redovisa, kommer att ge dels omedelbara direkta effek-
ter, dels spridningseffekter som förstärker den ordinarie arbetsmark-
naden i betydande utsträckning. Den föreslagna sänkningen av arbets-
givaravgiften kan vidare väntas ge positiva effekter på företagens
stabilitet efter hand och därmed även på sysselsättningen.

2.1 Inriktningen av det arbetsmarknadspolitiska
programmet

Det program för massiva och snabba arbetsmarknadspolitiska insatser
som regeringen och det Socialdemokratiska arbetarepartiet kommit
överens om innebär en markering av arbetslinjen som fundament i
arbetsmarknadspolitiken.

Det bör emellertid understrykas att arbetsmarknadspolitiken inte
ensam kan garantera full sysselsättning. Inte ens en perfekt fungerande
arbetsmarknad eller massiv ökning av insatserna leder i ett längre
perspektiv till full sysselsättning om ekonomin i övrigt är i obalans.

Det förtjänar vidare att upprepas att det i praktiken finns en gräns för
hur stor arbetslöshet som till rimliga samhällsekonomiska kostnader kan
mötas med selektiva åtgärder.

För att möta ökningen av arbetslösheten och framför allt långtids-
arbetslösheten kommer åtgärder att föreslås inom flera områden. Jag har
i dessa frågor samrått med cheferna för Utbildnings-, Kommunikations-
och Finansdepartementen.

En samlad redovisning över de insatser, och de effekter de beräknats
få, som beslutades under förra budgetåret kommer att lämnas till
riksdagen senare under innevarande budgetår.

Programmet innebär att den inriktning av arbetsmarknadspolitiken
som angavs i kompletteringspropositionen ligger fest.

Förslagen kan sammanfettas på följande sätt:

Det reguljära utbildningsväsendet

Som ett led i den långsiktiga satsningen på utbildning föreslås drygt 600
miljoner kronor för kurser av samma typ som inom det reguljära
utbildningsväsendet. Drygt hälften av medlen bör avse Komvux och
återstoden folkhögskolan, gymnasieskolan och de små och medelstora
högskolorna.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Totalt beräknas genom denna förstärkningar ca 25 000 personer kun- Prop. 1992/93:50
na erbjudas utbildning under en sexmånaders period.                    Bilaga 7

Utbildningsvikariaten

Utbildningsvikariaten uppskattades ursprungligen kunna få en omfatt-
ning om ca 20 000 deltagare, men har aldrig nått mer än drygt hälften
av den nivån. Målsättningen skall nu vara att öka intresset hos ar-
betsgivarna för denna åtgärd så att den från böljan beräknade nivån kan
uppnås.

Ungdomspraktik

För att alla ungdomar skall kunna få en värdefull arbetslivserfarenhet
genom arbete på praktikplats föreslås ytterligare 2 900 miljoner kronor
till ungdomspraktik. Det öppnar möjlighet till sådan inskolning för
ytterligare ca 36 000 ungdomar. Syftet med regeringens ansträngningar
är att dessa ungdomar därmed skall få bättre långsiktiga förutsättningar
på arbetsmarknaden. Strävan måste vara att alla får ordinarie anställ-
ningar på den öppna arbetsmarknaden till avtalsenliga löner.

Investeringar i vägnätet m.m.

Som en fortsättning på de redan tidigare starka satsningarna på infra-
struktur och kommunikationer har chefen för Kommunikationsdeparte-
mentet tidigare i dag föreslagit ytterligare 1 500 miljoner kronor till
reparationer och underhåll av länsvägnätet i skogslänen samt i norra
delen av Örebro län och Dalsland i Alvsborgs län.

Utöver dessa insatser i vägnätet anser jag att det av arbetsmarknads-
skäl bör skapas möjligheter att tidigarelägga vissa sysselsättningsinten-
siva investeringar inom affärsverken. AMS bör därför tilldelas medel,
1 000 miljoner kronor, så att myndigheten i samråd med de affärsverk,
som finansierar sina investeringar utanför statsbudgeten, kan inventera
och initiera lämpliga objekt som snabbt kan komma igång.

Utförsäkringsproblemet

Hög prioritet skall ges åt kampen mot långtidsarbetslöshet, utförsäkring
och utslagning. Erfarenheten visar att det är svårt, administrativt tung-
rott och dyrt att finna lämpliga åtgärder för många av dessa människor.
Nya och okonventionella lösningar måste till.

Utöver ett förslag om en massiv förstärkning av medlen till bered-
skapsarbeten huvudsakligen för utförsäkringshotade, totalt 3 400 miljo-
ner kronor med en beräknad sysselsättningseffekt om ca 30 000 perso-
ner, föreslås därför att en ny åtgärd för att bibehålla de arbetslösas
förankring i arbetslivet introduceras.

Syftet med den nya åtgärden är att stimulera den lokala initiativrike-
dom som behövs för att låta arbetslösa personer få bidra till sin egen
och samhällets utveckling. De skall dessutom få en så nära kontakt som
möjligt med arbetslivet.

Utvecklingen i ett längre perspektiv

I och med de beslut riksdagen lättade på grundval av 1992 års komplet-
teringsproposition har inte mindre än totalt 30 miljarder kronor anvisats
för olika konjunkturberoende insatser mot arbetslösheten. Ca två tredje-
delar av dessa medel avser traditionell arbetsmarknadspolitik medan en
tredjedel är medel anvisade for infrastrukturella åtgärder, det reguljära
skolväsendet, regional utveckling etc. Totalt beräknas dessa insatser
kunna ge sysselsättningsmöjligheter, utbildning och praktik, direkt och
indirekt, för närmare 200 000 personer.

De förslag som nu presenteras innebär att ytterligare ca 10 miljarder
kronor bör tillföras för insatser mot arbetslösheten, vilket kommer att
ge arbete eller utbildning för mer än 130 000 personer.

Sammantaget innebär detta en satsning mot arbetslösheten av aldrig
tidigare skådat slag. Antalet personer i olika åtgärder kommer, under
enskilda månader i vinter, att vara långt större än vad arbetsmark-
nadsmyndigheterna i längden mäktar att hantera.

Det är därför nödvändigt att trycket på arbetsmarknadspolitiken lättar.
Endast genom snabba och ansvarsfulla avtal kan de förutsättningar
skapas som måste till för att öka sysselsättningen och minska arbets-
lösheten. Parterna på arbetsmarknaden har i detta avseende ett mycket
stort ansvar.

Jag övergår nu till att redovisa mina förslag. De förslag som kommit
in och som jag inte tar upp i det följande, är jag inte beredd att till-
styrka.

Flera av mina förslag innebär ett ökat ansvarstagande för kom-
munerna. Det skall dock inte medföra en ökad ekonomisk belastning för
dessa eftersom åtgärderna kommer att minska kostnaderna för social-
bidrag m.m.

2.2 Förslagen

2.2.1 Tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen

Det nuvarande läget på arbetsmarknaden innebär en väsentligt större be-
lastning på arbetsförmedlingen än någonsin tidigare. I slutet av augusti
1992 var över 753 000 arbetssökande inskrivna vid förmedlingen, vilket
kan jämföras med 494 000 arbetsökande vid samma tid föregående år
och 340 000 året dessförinnan. En tillfällig personalförstärkning under
innevarande budgetår är därför nödvändig. Det är också av största vikt
att den ökande tillströmningen av sökande till arbetsförmedlingen inte
leder till att grupper med svag ställning på arbetsmarknaden trängs
undan och inte får en kvalitativt god service. Jag vill poängtera att
förstärkningen är tillfällig och betingad av konjunkturläget. Därför bör
AMS för förstärkningen få disponera en del av medlen för konjunktur-
beroende åtgärder som anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Jag vill också framhålla att de förslag som jag i dag lägger fram
väsentligt kommer att öka arbetsförmedlingens möjligheter att bistå
enskilda arbetssökande. Samtidigt ökar detta arbetsbelastningen för
arbetsförmedlingens personal.

I det rådande läget på arbetsmarknaden bör det vara möjligt att till-
fälligt anställa personer med lämplig utbildning och erfarenhet från
näringslivet och som efter en relativt kort personalutbildningsinsats
snabbt kan fullgöra viktiga arbetsuppgifter vid förmedlingen.

Jag föreslår att högst 200 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras av AMS under budget-
året 1992/93 för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen.
Rekrytering av personalen skall i första hand ske bland arbetslösa.

2.2.2 Arbetslivsutveckling

Betydande resurser används nu för att täcka utgifterna för kontant
understöd till de arbetslösa. Dessa stora resurser utgör en arbets-
marknadspolitisk tillgång som skulle kunna utnyttjas bättre till att stärka
arbetslinjen. Detta förutsätter emellertid en förändring av det nuvarande
regelverket. Jag kommer nu att förslå ett nytt system som skall göra det
möjligt att utnyttja medlen för kontant understöd till att aktivera arbets-
lösa kassamedlemmar.

Ett nytt åtgärdssystem

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Mitt förslag: Arbetslösa som uppbär ersättning från arbetslöshets-
försäkringen skall som en försöksverksamhet erbjudas möjlighet att
delta i aktiviteter, vars syfte är att bibehålla och stärka den arbets-
löses anknytning till arbetslivet.

Försöksverksamheten skall pågå under tiden den 1 januari 1993 -
den 31 december 1994. AMS skall regelbundet redovisa utveck-
lingen och erfarenheterna från verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Människor bryts mycket snabbt ned av arbets-
löshet. De blir ofta passiviserade och isolerade, vilket försvårar eller
rentav omöjliggör för dem att ta sig tillbaka till den reguljära arbets-
marknaden. Långvarig arbetslöshet medför mycket negativa konsekven-
ser för den enskilde.

Även för samhället medför långtidsarbetslöshet stora skadeverkningar.
Kostnaderna för de sociala skyddssystemen stiger. Även arbetsmarkna-
dens funktionssätt påverkas negativt när fler och fler människor varak-
tigt förlorar sin anknytning till arbetsmarknaden. Överhettningstendenser
på arbetsmarknaden förstärks och förvärras i tider av ekonomisk hög-
konjunktur om stora grupper tappat sin förankring på arbetsmarknaden.

Ett sätt att motverka den ökande långtidsarbetslösheten med dess
negativa effekter, som nu måste prövas, är att möjliggöra en aktivare

användning av medlen till arbetslöshetsförsäkringen. Syftet är att upp-
muntra sociala kontakter och arbetslivskontakter hos dem som uppbär
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen för att underlätta deras åter-
inträde på arbetsmarknaden.

Dessutom är det avgörande för sysselsättningen, for näringslivets
utveckling och för att hela Sverige skall leva att få till stånd framtidstro
och utveckling på den egna orten. En grundläggande förutsättning för
detta är att man lokalt samverkar för att motverka arbetslöshet, stärka
den enskildes ställning, förbättra de lokala förutsättningarna och skapa
nya jobb.

För att uppnå detta förstärks arbetslinjen med en ny åtgärd, kallad
arbetslivsutveckling. Den är tänkt för arbetslösa som varken kan få
arbete, utbildningsplats eller annan aktiv åtgärd.

Syftet är att ta tillvara de arbetslösas vilja till aktivitet och utveckling
till gagn för det lokala näringslivet och för samhällsuppgifter som inte
annars skulle bli utförda. En viktig uppgift är att stärka den enskilde
inför arbetet på den öppna arbetsmarknaden samt stimulera företagsam-
het och kooperativ verksamhet. Den arbetslöse skall inbjudas att delta i
olika aktiviteter som ordnas i samverkan mellan arbetsförmedlingen och
kommuner, fackliga organisationer, branschorganisationer, företag,
folkrörelser m.fl.

För att underlätta för den arbetslöse att återinträda på den reguljära
arbetsmarknaden kan man lokalt komma överens om att förlägga verk-
samhet till olika arbetsplatser. Det bör vara möjligt för arbetslösa att
göra insatser inom folkrörelserna eller fullgöra samhällsuppgifter som
annars inte skulle bli utförda. Det får dock inte bli fråga om att störa
den ordinarie arbetsmarknaden, eller arbetsmarknadspolitiska insatser
som syftar till att främja rekrytering av personal. Ej heller får insatserna
äventyra konkurrensförhållanden. Men det bör t.ex. vara möjligt för
arbetslösa att göra insatser inom sådana områden som kultur- och miljö-
vård m.fl. andra områden. Arbetslivsutveckling skall inte ersätta ordi-
narie arbeten.

Under tiden den arbetslöse deltar i dessa aktiviteter uppbär veder-
börande den vanliga ersättningen från arbetslöshetskassan, som dock
likställs med utbildningsbidrag. Därmed förstärks också skyddet mot
utförsäkring.

Jag beräknar att ca 20 000 personer per månad skall kunna beredas
möjlighet att delta i arbetslivsutveckling.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Utformning av verksamheten

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Min bedömning: Den lokala arbetsförmedlingen bör i samråd
med företrädare för näringsliv, offentlig sektor, fackliga organi-
sationer, branschorganisationer och övrigt föreningsliv bestämma
vilken intriktning och organisation som verksamheten med arbets-
livsutveckling skall ha. Det praktiska ansvaret för verksamheten
kommer därmed till stor del att överlämnas till anordnama. Arbets-
förmedlingen skall anvisa deltagande i arbetslivsutveckling.

Skälen för min bedömning: Möjligheterna att inrätta platser för arbets-
livsutveckling beror i stor utsträckning på de lokala aktörernas vilja att
medverka. Den lokala arbetsförmedlingen bör därför gemensamt med
lokala företrädare för näringsliv, fackföreningar, folkrörelser och övrigt
föreningsliv bestämma vilken inriktning och organisation som verksam-
heten med arbetslivsutveckling skall ha.

Sedan är det anordnaren som har det praktiska ansvaret för att akti-
vera arbetslösa i arbetslivsutveckling, sköta den konkreta uppläggningen
av verksamheten, hålla kontakter med berörda intressenter osv. Organi-
sationen bör vara så obyråkratisk som möjligt. Tanken är alltså att
arbetsförmedlingen inte skall belastas med sådana aktiviteter. Däremot
kan arbetsförmedlingen medverka till delfinansiering av verksamheten i
det fall detta är nödvändigt. I vissa fall kan det vara lämpligt att inrätta
statliga beredskapsarbeten för planering och organisation av anordnarens
verksamhet. Som jag nyss har anfört bör det vara möjligt att anordna
aktiviteter inom ramen för arbetslivsutveckling inom i stort sett alla
delar av samhällslivet. Föreningslivet och folkrörelser har en viktig roll
att spela i detta sammanhang men även huvudmän inom offentlig och
privat sektor bör på motsvarande sätt kunna aktivera de arbetslösa.

Jag vill särskilt framhålla att arbetslivsutveckling skall bidra till att
stimulera till eget företagande och kooperativ verksamhet.

Som jag nyss framhållit får inte denna åtgärd ersätta eller tränga
undan ordinarie arbeten. I den mån arbetslivsutvecklingen avser aktivi-
teter på arbetsplatser bör arbetsförmedlingen samråda med dels fackliga
organisationer, dels näringslivs- och branschorganisationer angående
utformningen av verksamheten.

Arbetsförmedlingen skall anvisa deltagande i arbetslivsutveckling. Det
är en självklarhet att erforderlig tid i verksamheten måste avsättas till att
söka arbete. Via arbetsförmedlingen står sedvanliga arbetsmarknads-
politiska instrument till förfogande.

Ersättningen

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Mitt förslag: Den som deltar i arbetslivsutveckling uppbär dagpen-
ning från arbetslöshetskassan. Dagpenning som utges till den ar-
betslöse under de dagar som han eller hon är anvisad arbetslivs-
utvecklingen benämns utbildningsbidrag och skall särredovisas.
Vidare skall ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen för-
längas med samma antal dagar. Deltagande i arbetslivsutveckling
skall likställas med deltagande i arbetsmarknadsutbildning vid till-
lämpning av arbetslöshetsförsäkringslagens bestämmelser om till-
godoräkningsbar tid, överhoppningsbar tid och om avstängning från
rätt till ersättning.

Skälen för mitt förslag: Syftet med inrättandet av arbetslivsutveckling
är att på ett snabbt och okomplicerat sätt göra det möjligt för den som
uppbär arbetslöshetsersättning att behålla sin anknytning till arbets-
marknaden. Deltagande i arbetslivsutveckling bör därför ersättas med
samma dagpenning som i arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen till
den enskilde bör emellertid benämnas utbildningsbidrag for att markera
verksamhetens kompetenshöj ande karaktär. Bidraget skall särredovisas
av arbetslöshetskassan.

Den som deltar i arbetslivsutveckling utför en aktivitet som bör till-
godoräknas honom eller henne på samma sätt som när man deltar i
arbetsmarknadsutbildning. På så sätt förstärks skyddet mot utförsäk-
ring. Det antal dagar som man deltar i arbetslivsutveckling bör därför
förlänga den normala ersättningsperioden. Motsvarande bör gälla för
deltidsarbetslösa. Vad jag sagt förutsätter att länsarbetsnämnden under-
rättar arbetslöshetskassan om ett beslut om en anvisning till arbetslivsut-
veckling och, i förekommande fäll, om ett beslut om återkallelse av en
anvisning.

Med hänsyn till att åtgärden är ny bör arbetsförmedlingen inlednings-
vis med försiktighet initiera avstängningsinstrumentet vad avser arbets-
löshetsförsäkringen .

Arbetstagar- och arbetsmiljöfrågor samt försäkringsskyddsfrågor

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Mitt förslag: Den som av länsarbetsnämnden anvisats till arbets-
livsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han eller hon
deltar i verksamheten. Bestämmelserna i arbetsmiljölagen
(1977:1160) skall dock med vissa undantag - främst bestämmel-
serna om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare - tilläm-
pas på den som deltar i arbetslivsutveckling som bedrivs på en
arbetsplats. Det försäkringsskydd som gäller för den som deltar i
arbetsmarknadsutbildning skall också gälla för den som anvisats till
arbetslivsutveckling när verksamheten bedrivs på en arbetsplats.

Skälen för mitt förslag: En förutsättning för att det förslag som jag
lägger fram skall nå framgång, är att det ges en enkel och obyråkratisk
utformning. Det är inte meningen att arbetslivsutveckling skall användas
för att fylla ett produktionsbehov hos arbetsgivare. Däremot skall åt-
gärden göra det möjligt för de arbetslösa att vidmakthålla och utveckla
förvärvad arbetslivskompetens. Som jag tidigare nämnt kan i arbetslivs-
utvecklingen ingå bl.a. arbetsplatsförlagda aktiviteter. De arbetslösa kan
komma att delta i utbildningsaktiviteter eller tilldelas arbetsuppgifter.
För de arbetsgivare som är villiga att upplåta sina arbetsplatser för
arbetslivsutveckling måste det därför klargöras att åtgärden inte medför
att ett anställningsförhållande uppkommer. I lag bör därför slås läst att
den som anvisats till arbetslivsutveckling inte är att anse som arbets-
tagare när han eller hon deltar i verksamheten.

Arbetsmiljölagens bestämmelser bör - i den mån de är relevanta för
den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som jag föreslår - göras tillämpliga
i förhållandet mellan den arbetslöse och den arbetsgivare som upplåter
sin arbetsplats för arbetslivsutveckling. Det försäkringsskydd som gäller
för den som deltar i arbetsmarknadsutbildning bör gälla även för den
som deltar i arbetslivsutveckling. Detta innebär att den arbetslöse kom-
mer att omfattas av arbetsskadeförsäkringen och av den statliga grupp-
livförsäkringen när han eller hon inom ramen för verksamhet med ar-
betslivsutveckling vistas på en arbetsplats. Om den som deltar i ar-
betslivsutveckling vållar en arbetsgivare skada eller ådrar denne skade-
ståndsansvar, kan arbetsgivaren få ersättning av allmänna medel.

9 Riksdagen /99/, 92. 1 saml. Xr 50

Övriga kostnader för arbetslivsutveckling

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Mitt förslag: 200 miljoner kronor bör anslås för att täcka vissa
kostnader som verksamheten med arbetslivsutveckling föranleder.

Skälen för mitt förslag: Verksamheten med arbetslivsutveckling kom-
mer att medföra olika kostnader. Jag räknar dock med att i många fäll
har anordnare sådant intresse av verksamheten att något särskilt stats-
bidrag inte skall vara nödvändigt. I en del fäll kan de arbetslösa som
deltar i verksamheten själva finna former för planering och ledning av
verksamheten. I andra fäll kan det vara lämpligt att inrätta statliga be-
redskapsarbeten för planering och organisation av anordnamas verksam-
het. Därutöver kan det uppstå vissa kostnader för materiel, lokaler eller
liknande. Det är arbetsförmedlingens sak att lägga fäst dessa kostnads-
ramar. För dessa ändamål bör 200 miljoner kronor anvisas.

Utöver denna kostnad beräknar jag att inrättandet av arbetslivsutveck-
ling inte skall föranleda några ytterligare belastningar på statsbudgeten.
Utbildningsbidraget till dem som deltar i arbetslivsutveckling motsvarar
den ersättning som de under alla förhållanden skulle ha erhållit från
arbetslöshetskassan. Genom inrättandet av arbetslivsutveckling sker i
princip endast en omdisposition av den ersättning som utbetalas av
arbetslöshetskassorna.

Författningsregleringen

Den åtgärd som nu har föreslagits föranleds av den nuvarande svåra
arbetsmarknadssituationen och skall pågå som försöksverksamhet under
två år. Den reglering som kräver lagform bör därför så långt som möj-
ligt tas in i en ny, tidsbegränsad lag om arbetslivsutveckling. Lagen bör
i enlighet med vad som nyss utvecklats, innehålla bestämmelser om den
rättsliga relationen mellan den arbetsgivare som upplåter arbetsplatsen
och den som inom ramen för en anvisning deltar i arbetslivsutveckling
på arbetsplatsen. Lagen bör också innehålla en hänvisning till arbets-
miljölagen (1977:1160). I den nya lagen bör vidare tas in en bestäm-
melse om att de föreskrifter i lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring som gäller för den som deltar i arbetsmarknadsutbildning i fråga
om tillgodoräkningsbar tid, överhoppningsbar tid och avstängning från
rätt till ersättning, skall gälla även den som deltar i arbetslivsutveckling.
Den förlängning av ersättningsperioden inom arbetslöshetsförsäkringen
som jag föreslår skall gälla för den som deltar i arbetslivsutveckling bör
däremot genomföras som en ändring i lagen (1973:370) om arbets-
löshetsförsäkring.

Det föreslagna systemet med arbetslivsutveckling föranleder också
förordningsändringar. Jag avser därför att återkomma till regeringen
med förslag i det hänseendet.

10

Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om arbetslivsutveckling,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.1.

Lagförslaget under 1 faller inom Lagrådets granskningsområde. De
förslag jag lägger fram är mot bakgrund av den svåra arbetsmarknads-
situationen av brådskande natur. Den fördröjning av ärendet som en
lagrådsgranskning medför skulle vara till avsevärt men. Lagrådets hö-
rande bör därför underlåtas.

2.2.3 Åtgärder för ungdomar under 25 år

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Mitt förslag: En ungdom under 25 år skall kunna påböija arbets-
marknadsutbildning i form av ungdomspraktik, avtalad inskolnings-
plats eller arbete med rekryteringsstöd utan att först ha deltagit i
jobbsökaraktiviteter om arbetsförmedlingen bedömer att ingen
annan bättre åtgärd kan vidtas.

Beredskapsarbete införes för ungdomar under 25 år, i vissa fall.

Av de medel som anslagits för verksamhet med ungdomspraktik
skall högst 30 miljoner kronor få användas för ersättning för rese-
kostnader för den som anvisats en ungdomspraktikplats.

Den som genomgått ungdomspraktik skall kunna anvisas arbete
med rekryteringsstöd i direkt anslutning till ungdomspraktik.

Skälen för mitt förslag: I proposition 1991/92:124 om arbetsmarknads-
politiska åtgärder för ungdomar under 25 år m.m. föreslog jag bl.a.
inrättandet av 39 000 ungdomspraktikplatser vilka finansierades inom
befintliga budgetramar. Samtidigt framfördes att det var svårt att förut-
säga hur stor omfattning det nya åtgärdssystemet skulle få och att jag
därför skulle återkomma senare till regeringen då en ny bedömning av
utvecklingen på arbetsmarknaden gjorts.

Den ökande arbetslösheten har särskilt drabbat våra ungdomar. Behov
finns därför att kraftigt öka insatserna för dessa.

Den 9 oktober 1992 var ca 92 700 ungdomar anmälda som arbets-
sökande på arbetsförmedlingen och ca 43 500 ungdomar anvisade ung-
domspraktik. Antalet anvisningar har sedan den 1 september 1992 ökat
med drygt 5 000 per vecka. Antalet ungdomspraktikplatser överstiger
således redan det antal som riksdagen har anvisat medel för, 39 000
platser. Mot denna bakgrund föreslår jag att medel anslås för ytterligare
36 000 ungdomspraktikplatser, vilket kommer att ge totalt 75 000 plat-
ser. Den ytterligare kostnaden för att uppnå detta antal praktikplatser
beräknar jag till 2 900 miljoner kronor.

För att öppna möjligheterna för arbetslösa ungdomar att komplettera
tidigare studier eller skaffa sig en grundutbildning kommer jag att strax

11

föreslå en kraftig utbildningssatsning. För många arbetslösa ungdomar
är studier ett bättre alternativ än någon form av arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.

Ungdomspraktiken skall vara en tillfällig åtgärd i det nuvarande svåra
arbetsmarknadsläget. Mot bakgrund av utvecklingen ser jag nu behov av
åtgärden även under nästa budgetår. Jag återkommer emellertid till
denna fråga i den kommande budgetpropositionen.

AMS har i skrivelse den 2 september 1992 redovisat en rekommenda-
tion till arbetsförmedlingen, om att förmedlingen kan anvisa ungdomar,
som i övrigt uppfyller villkoren för ungdomspraktik, till lämplig prak-
tikplats även om de inte deltagit i jobbsökaraktiviteter. Detta gäller när
arbetsförmedlingen av praktiska skäl inte har kunnat anordna dessa
aktiviteter inom rimlig tid.

Enligt gällande regler får arbetsförmedlingen anvisa en praktikplats
till den unge först när denne har varit anmäld som arbetssökande i
minst åtta veckor om han eller hon inte fyllt 20 år, respektive sexton
veckor om den unge fyllt 20 år. Den relativt långa sökandetiden skall
arbetsförmedlingen använda till att finna andra och bättre lösningar på
den unges arbetslöshetssituation än anvisning till ungdomspraktik.

Ungdomspraktiken skall vara en sista åtgärd när ungdomarna inte
kunnat få arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller utbildning inom
det ordinarie utbildningsväsendet. Vidare skall arbetsförmedlingen först
pröva om den unge kan anvisas en annan åtgärd, såsom avtalad inskol-
ningsplats för 18 - 19-åringar, arbete med rekryteringsstöd eller ut-
bildningsvikariat för 18 - 24-åringar samt arbetsmarknadsutbildning för
20 - 24-åringar.

Viss kritik har framförts mot nuvarande regler. I vissa fäll har det
uppfattats som märkligt att en arbetssökande ungdom som funnit en
arbetsgivare som är beredd att acceptera den arbetssökande som ung-
domspraktikant inte kunnat tillträda den praktikplatsen eftersom den
föreskrivna anmälningstiden inte uppfyllts. I andra fäll har det varit
praktiskt svårt för arbetsförmedlingen att ordna jobbsökaraktiviteter.

Jag anser därför att det finns skäl att modifiera reglerna. Arbets-
förmedlingen bör efter sedvanlig prövning av olika alternativ, i vissa
fall kunna tillåta att en ung arbetssökande får tillträda en praktikplats
redan före anmälningstidens utgång. Det bör gälla då den unge på egen
hand funnit en praktikplats och arbetsförmedlingen finner att det är en
lämplig praktikplats. Det bör även gälla då arbetsförmedlingen inte
klarar att erbjuda jobbsökaraktiviteter.

Arbetsförmedlingen skall liksom tidigare noga ha prövat den unge
mot den reguljära arbetsmarknaden och det ordinarie utbildnings-
väsendet före en sådan anvisning.

Vidare skall arbetsförmedlingen ha gjort en bedömning av den en-
skilde arbetssökandes behov av att delta i jobbsökaraktiviteter med
arbetsmarknadsinformation, vägledning m.m. Hänsyn skall härvid tas
till om den unge tidigare genomgått arbetsmarknadsutbildning, någon av
arbetsförmedlingen anordnad jobb-kurs m.m.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

12

Motsvarande förändringar av kravet på jobbsökaraktiviteter bör göras
vad gäller avtalade inskolningsplatser och arbete med rekryteringsstöd.

AMS har i skrivelsen den 21 augusti 1992 föreslagit att ungdomar un-
der 25 år skall kunna anvisas arbete med rekryteringsstöd direkt efter
ungdomspraktik och att den arbetslöshetstid på en månad som föreskrivs
inte skall behöva tillämpas i dessa fäll. Syftet med åtgärdssystemet för
ungdomar är att de genom en ungdomspraktikplats skall ha en menings-
full sysselsättning, så att tiden med enbart passivt kontantstöd kan mini-
meras. Samtidigt är det angeläget att kontinuerliga ansträngningar görs
för att få ut ungdomarna på den ordinarie arbetsmarknaden, vid behov
med hjälp av rekryteringsstöd. Detta gäller särskilt när tiden för ung-
domspraktikplatsen går ut. Stora ansträngningar måste då göras för att
få den berörde arbetsgivaren att anställa ungdomen. Rekryteringsstöd
kan då vara ett verkningsfullt medel. Jag tillstyrker därför AMS förslag.

Anvisningstiden till en praktikplats skall enligt huvudregeln vara sex
månader. Denna tid kan förlängas med ytterligare sex månader om det
finns särskilda skäl. Detta krav på särskilda skäl bör ersättas av en
lämplighetsprövning av arbetsförmedlingen. Innan en förlängning med-
ges skall dock arbetsförmedlingen, liksom före och under en anvisning
till ungdomspraktik, noga pröva om ingen annan åtgärd kan ordnas. I
första hand skall den unge naturligtvis noga prövas mot den reguljära
arbetsmarknaden. Som jag strax återkommer till bör också i vissa fäll
en prövning ske i förhållande till beredskapsarbete.

För att ge den unge en så bred yrkes- och arbetslivserfärenhet som
möjligt under sin praktiktid bör förlängningen förläggas till annan ar-
betsplats. Endast om synnerliga skäl finns bör förlängningen få förläg-
gas till samma arbetsplats. Förlängningen skall föregås av ingående
samtal mellan arbetsförmedlingen, den unge och praktikanordnaren.

Jag vill trycka på att arbetsförmedlingen bland flertalet av de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har rätt att välja den åtgärd som är
mest lämplig för den unge. En eventuell förlängning av praktiktiden
måste föregås av en ingående diskussion om vilka alternativ som står
till buds.

För att säkerställa att anvisade medel för arbetsmarknadspolitiska åt-
gärder avseende ungdomar verkligen kommer denna grupp till del bör
Arbetsmarknadsverket löpande till regeringen redovisa medelsut-
nyttjandet för ungdomsåtgärder.

Det nuvarande systemet med ungdomspraktik ger möjlighet till en
praktikperiod om högst sex plus sex månader. För den unge som under
denna tid inte har funnit en mer permanent lösning på sin syssel-
Sättningssituation måste arbetsförmedlingen kunna erbjuda ett alternativ.
En möjlighet som jag finner naturlig, mot bakgrund av den unges vunna
erfarenheter under ungdomspraktiken, är beredskapsarbete. I och med
införandet av ungdomspraktiken togs möjligheten bort till beredskapsar-
bete för ungdomar under 25 år. I princip bör denna restriktion finnas
kvar. För ungdomar som före den nuvarande arbetslöshetsperioden varit
etablerade på arbetsmarknaden och som redan genomgått en ungdoms-
praktikperiod bör det dock vara möjligt för arbetsförmedlingen att även

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

13

anvisa beredskapsarbete. En sådan möjlighet bör införas från den 1 Prop. 1992/93:50
mars nästa år.                                                             Bilaga 7

AMS har föreslagit att det bör vara möjligt att ge ungdomarna särskilt
bidrag i form av resekostnadsersättning m.m. Jag delar AMS uppfatt-
ning att sådant bidrag bör få utgå i vissa fäll. Det gäller främst
ungdomar i glesbygd som inte kan få praktik på hemorten eller inom
pendlingsavstånd. I undantagsfall bör därför bidrag kunna lämnas till de
ungdomar som har onormalt höga resekostnader. Jag föreslår därför att
högst 30 miljoner kronor av beräknade medel för ungdomspraktik får
användas till detta ändamål. Däremot bör traktamente inte kunna utgå
till ungdomar som har ungdomspraktik.

2.2.4 Arbetsmarknadsutbildning

Upphandlad utbildning

Arbetsmarknadsverket upphandlar arbetsmarknadsutbildning av AMU-
gruppen och andra utbildningsanordnare, däribland Komvux. Detta skall
ske på affärsmässiga grunder.

Med hänsyn till den höga volymen (90 000 kursdeltagare i september
1992) och till situationen på arbetsmarknaden är det väsentligt att noga
följa kostnadsutvecklingen och att fortlöpande vidta åtgärder för att
effektivisera resursanvändningen i arbetsmarknadsutbildningen. Sådana
åtgärder skall vidtas utan att avkall görs på utbildningens kvalitet och
möjligheten till en snabb anpassning till förändringar på arbets-
marknaden.

Riksrevisionsverket (RRV) har granskat den särskilt anordnade arbets-
marknadsutbildningen (Effektivitetsproblem i arbetsmarknadsutbild-
ningen, F 1992:15). Granskningen har särskilt inriktats på hur förhål-
landet mellan beställare och leverantörer bl.a. påverkar kostnadseffekti-
viteten i utbildningen.

RRV bedömer att insatser behöver göras bl.a. för att stärka affärs-
mässigheten i upphandlingen. Enligt RRV:s iakttagelser hanteras upp-
handlingen inte alltid affärsmässigt av länsarbetsnämnderna då dessa
underlåter att begära in anbud från fler än en anordnare. Upp-
handlingsansvariga måste, enligt RRV, lägga större vikt vid utform-
ningen av anbudsförfrågan. Tydliga kravspecifikationer avseende kurs-
innehåll, kvalitet m.m. bör upprättas.

RRV:s granskning av arbetsmarknadsutbildningen visar på att en hel
del åtgärder kan och måste vidtas för att förbättra upphandlingskom-
petensen inom Arbetsmarknadsverket i syfte att få till stånd en bättre
hushållning med de resurser som satsas på utbildning. Länsarbets-
nämnderna skall således uppträda affärsmässigt och t.ex. ta in anbud
från flera anordnare än AMU-gruppen. Enligt min mening kan åtgärder
för att effektivisera medelsanvändningen vidtas redan under innevarande
budgetår i syfte att uppnå ett bättre resursutnyttjande och därigenom
göra det möjligt för ett större antal arbetslösa att få tillgång till ut-
bildning.

14

Jag bedömer att Arbetsmarknadsverket under innevarande budgetår Prop. 1992/93:50
genom dessa och liknande åtgärder bör kunna få ut fler än 2 000 nya Bilaga 7
platser inom arbetsmarknadsutbildningen för beräknade medel. I detta
sammanhang vill jag klart betona att också AMU-gruppen verksamt
måste bidra till att fler arbetslösa får del i arbetsmarknadsutbildningen.

Arbetsmarknadsutbildning i stället för utförsäkring

De arbetslösa som riskerar att bli utförsäkrade från arbetslöshetskassa
och som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden har för
närvarande rätt att begära och få ett beredskapsarbete.

Mot bakgrund av det ökade antalet arbetslösa som befinner sig i
denna riskzon och den, i vissa fäll, begränsade tillgången till lämpliga
beredskapsarbeten har AMS föreslagit att de utförsäkringshotade skall
kunna erbjudas arbetsmarknadsutbildning, som ett alternativ till bered-
skapsarbete. Jag kommer i det följande att föreslå en kraftig ökning av
medlen för beredskapsarbeten. Även om möjligheten till beredskaps-
arbete därigenom kommer att öka, kommer det att finnas fäll där en
arbetsmarknadsutbildning är ett bättre alternativ. Jag tillstyrker därför
förslaget.

Utbildningsvikariat

AMS bedömer att omfättningen av utbildningsvikariat under budgetåret
1992/93 kommer att bli hälften så stor som regeringen har beräknat.

Systemet med utbildningsvikariat, som nu är inne på sitt andra år, är
enligt min mening ett utmärkt erbjudande till arbetsgivarna för att sti-
mulera och underlätta kompetensutvecklingen i arbetslivet. Det böljar
nu bli ett relativt väl inarbetat system. Det framgår bl.a. av att ut-
bildningsvikariaten uppnådde sin största omfattning i april 1992, då
drygt 12 000 personer innehade vikariatsanställningar. Omfattningen av
vikariaten under inledningen av innevarande budgetår är också avsevärt
större än vid motsvarande tid för ett år sedan.

Jag förväntar mig nu därför ett stort intresse från arbetsgivarnas sida
för denna unika möjlighet att, genom avdrag på arbetsgivaravgifterna,
både utbilda sin personal och introducera eventuella nya medarbetare i
verksamheten.

Mot bakgrund av den nämnda utvecklingen av utbildningsvikariaten är
det fortfarande min bedömning att antalet personer i utbildningsvikariat
skall kunna omfätta i genomsnitt ca 20 000 personer per månad under
resten av innevarande budgetår. Det bör också vara AMS ambition att
nå upp till den av mig beräknade volymen.

Utbildning i det reguljära utbildningsväsendet

En stor andel av de arbetslösa har behov av att komplettera sina prak-
tiska och teoretiska kunskaper för att få en läst förankring på arbets-
marknaden. Ett förhållande som gäller både ungdomar med tvååriga
gymnasieutbildningar och vuxna som har en kort eller föråldrad ut-

15

bildning. Det framgår inte minst av den omfattande arbetsmarknads-
utbildning som bedrivs för att anpassa de arbetssökandes kompetens till
arbetsmarknadens förväntade efterfrågan på arbetskraft.

Det är mot denna bakgrund väsentligt att ytterligare möjligheter öpp-
nas för arbetslösa att kunna göra dessa eftersökta kompletteringar av sin
tidigare utbildning. Jag anser det därför ytterst angeläget att det kom-
munala offentliga skolväsendet och folhögskoloma under våren 1993
ges förutsättningar att kunna anordna kompletterande utbildningar för de
arbetslösa. Kommunerna bör ges möjligheter att anordna påbyggnadsut-
bildningar inom dels gymnasieskolan för de unga som tidigare lämnat
gymnasieskolans tvååriga utbildningar, dels den kommunala vuxenut-
bildningen för vuxna arbetslösa. Dessutom bör folkhögskolorna ges
möjligheter att anordna särskilda kurser för arbetslösa i olika åldrar.

För att kunna anordna sådan kompetensinriktad utbildning som ger
behörighet att söka till högskola kan del av de föreslagna medlen använ-
das till kurser som är 30 veckor långa och som påböijas, och till större
delen genomförs, under det första halvåret men avslutas efter budgetårs-
skiftet.

För att möjliggöra denna utbildningssatsning föreslår jag att AMS
beviljas 316 miljoner kronor för att kunna lämna bidrag till en del av
utbildningskostnaden till de kommuner och folkhögskolor som anordnar
dessa utbildningar. Folkhögskolorna skall inom ramen för sin normala
verksamhet kunna samverka med studieförbund. Beträffande utbild-
ningen vid folkhögskolorna bör AMS kunna lämna bidrag direkt till
skolorna eller via Folkbildningsrådet. Jag har därvid beräknat kostna-
derna, exkl. studiestöd, för utbildningar vid Komvux till 143 miljoner
kronor, vid gymnasieskolan till 67 miljoner kronor och vid folkhög-
skolor till 106 miljoner kronor. Dessa medel beräknas räcka till en
omfattning motsvararande 23 000 heltidsplatser, varav 13 000 vid Kom-
vux, 5 000 vid gymnasieskolan och 5 000 vid folkhögskolor. Den nu
föreslagna tillfälliga utökningen av utbildningsplatserna vid dessa skol-
former skall avse kurser på heltid eller minst halvtid. Medlen för dessa
utbildningsinsatser som exkl. studiestöd uppgår till 316 miljoner kronor
bör anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Studiestöd för ifrågavarande utbildningar kan utgå i form av särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, studiemedel och studiehjälp. Chefen för
Utbildningsdepartementet har tidigare i dag redovisat närmare beräk-
ningar för dessa.

Ca 50 miljoner kronor avsätts vidare för en utökning av antalet hög-
skoleplatser. Det innebär att utöver den tidigare satsningen på 4 000
platser kan ytterligare 2 000 platser tillkomma vårterminen 1993. Nu
tillkommande platser kommer om möjligt att förläggas till små och
medelstora högskolor. Chefen för Utbildningsdepartementet avser att
senare återkomma med förslag i denna fråga.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

16

2.2.5 Investeringar och sysselsättning

Vid åtskilliga tillfällen sedan hösten 1991 har stora insatser gjorts inom
flera områden i syfte att minska trycket på arbetsmarknaden. Inte minst
har stora investeringar inom infrastrukturområdet tidigarelagts för att
utveckla infrastruktur och generera sysselsättning.

I många fäll handlar det om insatser som primärt motiveras av andra
förhållanden men som tidigarelagts av arbetsmarknadsskäl. Projekt av
detta slag skapar inte bara arbete när det råder en hög arbetslöshet, de
medför också väsentliga besparingar eftersom kostnaderna för insatserna
minskar under en lågkonjunktur. Som ett illustrativt exempel kan jag
nämna att investeringar som Vägverket nu gör är 10 — 15 % billigare
än de kalkyler som gjordes i 1991 års priser. Dessa tidigareläggningar
ökar således inte bara sysselsättningsgraden, de ökar också avkastningen
på investeringarna.

Situationen på arbetsmarknaden är emellertid så allvarlig att den moti-
verar ytterligare infrastruktursatsningar. Det är viktigt att snabbt få
igång angelägna projekt som kan skapa sysselsättning och att möjliggöra
tidigareläggning av investeringar som är färdigplanerade och som beräk-
nas kunna startas under innevarande budgetår.

Riksdagen fettade våren 1992 beslut om 2 200 miljoner kronor till
investeringar i mindre vägobjekt. Chefen för Kommunikations-
departementet har tidigare i dag efter samråd med mig lämnat förslag
om att anvisa 1 500 miljoner kronor för reparationer och investeringar
på länsvägnätet huvudsakligen i skogslänen.

Utöver dessa insatser anser jag att det av arbetsmarknadsskäl bör
skapas möjligheter att tidigarelägga vissa sysselsättnings intensiva
investeringar inom affärsverken. AMS bör därför tilldelas medel så att
myndigheten centralt i samråd med de affärsverk som finansierar sina
investeringar utanför statsbudgeten samt med Byggnadsstyrelsen, kan
inventera och initiera lämpliga objekt som snabbt kan komma igång.
Medlen skall kompensera hela eller delar av de ökade kostnader som en
tidigareläggning av projektet medför. Inriktningen skall vara att skapa
sysselsättning för i första hand sysselsättningssvaga grupper och lång-
tidsarbetslösa. Behovet av insatser i regionalpolitiskt prioriterade om-
råden skall särskilt beaktas. För detta ändamål föreslår jag att 1 000
miljoner kronor anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der.

2.2.6 Beredskapsarbete m.m.

För att främst motverka den ökande långtidsarbetslösheten är det nöd-
vändigt att fler arbetslösa kan erbjudas beredskapsarbeten. I detta sam-
manhang skall särskilt uppmärksammas de arbetslösa som riskerar att
utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsmarknadsverket måste
även ha en beredskap, med tanke på omvandlingen av den offentliga
sektorn, att utnyttja de sysselsättningsskapande åtgärderna till insatser
för främst arbetslösa kvinnor. Jag vill också peka på behovet av bered-
skapsarbeten inom den skogliga sektorn och till upprustning av skolans

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

17

10 Riksdagen 799/192. 1 saml. Nr 50

fysiska arbetsmiljö. Här vill jag också anmäla att inom Miljö- och na-
turresursdepartementets områden har en inventering av lämpliga bered-
skapsarbeten redovisats.

Ett ytterligare skäl till en ökad omfattning av sysselsättningsskapande
åtgärder är det förhållandet att ett stort antal personer under budgetåret
kommer att slutföra olika former av arbetsmarknadsutbildning. Dessa
personer är inte i behov av ytterligare utbildning utan behöver prakti-
sera sina nyvunna kunskaper. För att bevara och utveckla yrkeskunska-
pen hos dessa krävs att resurser i form av sysselsättningsskapande åt-
gärder finns tillgängliga.

Det ytterligare behovet av medel till beredskapsarbete har jag för
innevarande budgetår beräknat till 3 400 miljoner kronor, vilket skall
motsvara 30 000 personer i genomsnitt per månad under resten av
budgetåret. I beloppet ingår kostnader för personer i arbete med rek-
ryteringsstöd.

I detta sammanhang vill jag ta upp medlen för de s.k. otraditionella
insatserna som bl.a. skall stimulera till att utveckla de arbets-
marknadspolitiska åtgärderna och förnya arbetsmetoderna inom förmed-
lingsorganisationen. Under innevarande budgetår får högst 200 miljoner
kronor användas för insatser av otraditionellt slag. På grund av det nu-
varande arbetsmarknadsläget föreslår jag att ytterligare 250 miljoner
kronor tillförs för otraditionella insatser under anslaget Arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Vid användningen av dessa medel skall speciellt
kvinnornas och ungdomarnas behov uppmärksammas.

2.2.7 Arbetslivsfonden

Enligt lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift betalade arbetsgivare, för
ersättningar som betalades ut under perioden september 1989 - decem-
ber 1990, en arbetsmiljöavgift som fördes till arbetslivsfonden (prop.
1989/90:62, bet. 1989/90:FiU30, rskr. 1989/90:327). Arbetslivsfonden
tillkom i syfte att verka konjunkturpolitiskt stabiliserande, dvs. minska
den ekonomiska aktiviteten i en högkonjunktur och öka den i en låg-
konjunktur. Fondens uppgift är att reducera ohälsan genom bl.a. en
förbättrad arbetsmiljö, förändrad arbetsorganisation och rehabilitering.
Genom nämnda arbetsmiljöavgift erhöll fonden ca 11,4 miljarder kron-
or. Till detta kommer avkastningen på kapitalet.

Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 bil. 1:8, bet. 1991/92:
FiU30, rskr. 1991/92:350) disponerades 2 miljarder kronor ur arbets-
livsfonden för finansiering av vissa sysselsättningsskapande åtgärder.

Tills i dag har fonden beslutat om bidrag om ca 5,5 miljarder kronor
till drygt 7 000 projekt. Av de beslutade bidragen har ca 1,9 miljarder
kronor utbetalats. Fondens kassabehållning uppgår i dag till ca 10 mil-
jarder kronor. Detta innebär att fonden har ca 6,4 miljarder kronor till
sitt förfogande för nya beslut.

Mot bakgrund av den uppgörelse avseende den ekonomiska politiken
som regeringen nyligen träffat med det Socialdemokratiska arbeta-
repartiet föreslår jag att 3 miljarder kronor överförs från arbetslivs-

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

fonden till statsbudgetens inkomsttitel (2811) Övriga inkomster av stat-
ens verksamhet. För att möjliggöra en sådan överföring föreslår jag en
särskild tidsbegränsad lag om avvikelse från 2 § lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift. Det bör ankomma på regeringen att med stöd av
lagen besluta om överföringen av medlen under budgetåret 1992/93.

För att fonden skall få skäligt rådrum att likvidgöra medlen bör över-
föringen ske tidigast två månader efter riksdagens beslut.

Åtgärden innebär att det regeringsuppdrag till den centrala arbetslivs-
fonden som omnämns i 1992 års kompletteringsproposition att göra
ytterligare särskilda insatser riktade till de små företagen framför allt
inom tillverkningsindustrin inte kan fullföljas. Jag avser att senare åter-
komma till regeringen i denna fråga.

Inom Arbetsmarknadsdepartementet har upprättats ett förslag till lag
om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift. För-
slaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.1. Jag har i
denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.

2.2.8 Förkortning av den lagstadgade rätten till semester

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7

Mitt förslag: Den lagstadgade rätten till semester inskränks med
två dagar. Samtidigt minskas semesterlönen till tolv procent av
löneunderlaget.

Skälen för mitt förslag: Genom en ändring i semesterlagen (1977:480)
från och med den 1 april 1990 förlängdes den lagstadgade rätten till
semester till 27 dagar (prop. 1989/90:59, AU10, rskr. 142, SFS 1990:
102). Samtidigt höjdes semesterlönen till tretton procent av löneunder-
laget.

Semesterledighet enligt de nya bestämmelserna utgick för första gån-
gen under semesteråret den 1 april 1991 - den 31 mars 1992.

Den lagstadgade rätten till semester bör minskas med två dagar. Detta
innebär en minskning av antalet semesterdagar från 27 till 25 per se-
mesterår och en minskning av semesterlönen från tretton till tolv pro-
cent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i anställningen.

Förändringen bör göras på motsvarande sätt som när semesterrätten
utvidgades med två dagar. Det innebär att den lägre semesterlönen skall
tillämpas för intjänande från och med den 1 april 1993 och att den
förkortade semesterledigheten skall tillämpas från och med semesteråret
den 1 april 1994 - den 31 mars 1995.

För en stor del av arbetstagarna gäller avtal om 27 semesterdagar
eller fler. Med hänsyn till den nuvarande ekonomiska situationen är det
angeläget att parterna på arbetsmarknaden i sina kollektivavtal minskar
antalet semesterdagar med två.

Inom Arbetsmarknadsdepartementet har upprättats ett förslag till lag
om ändring i semesterlagen (1977:480). Förslaget bör fogas till proto-

19

kollet i detta ärende som bilaga 7.1. Lagförslaget är av så enkel beskaf- Prop. 1992/93:50
fenhet att Lagrådets hörande kan undvaras.                              Bilaga 7

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslagen till

1. lag om arbetslivsutveckling,

2. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

3. lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbetsmiljö-
avgift,

4. lag om ändring i semesterlagen (1977:480),

dels att

5. godkänna att högst 200 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas till förstärkning av ar-
betsförmedlingen (avsnitt 2.2.1),

6. godkänna vad jag har föreslagit om att genomföra en försöksverk-
samhet med arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt 2.2.2),

7. godkänna vad jag har föreslagit i fråga om statsbidrag till an-
ordnare av arbetslivsutveckling för arbetslösa (avsnitt 2.2.2),

8. godkänna de ändrade reglerna för ungdomspraktik som jag har
föreslagit (avsnitt 2.2.3),

9. godkänna vad jag har anfört om bidrag till den kommunala
vuxenutbildningen, gymnasieskolan och folkhögskolan (avsnitt 2.2.4),

10. godkänna vad jag har anfört om bidrag till affärsverksinveste-
ringar (avsnitt 2.2.5),

11. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1992/93 under tionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag på 8 066 000 000 kronor.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

12. ta del av vad jag i övrigt anfört om arbetslivsutveckling för
arbetslösa,

13. ta del av vad jag har anfört om utförsäkringshotades rätt till
beredskapsarbete eller arbetsmarknadsutbildning (avsnitt 2.2.4),

20

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om arbetslivsutveckling

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som av länsarbetsnämnden anvisats till verksamhet för arbets-
livsutveckling skall inte anses som arbetstagare när han deltar i verk-
samheten. När sådan verksamhet bedrivs på en arbetsplats, skall han
dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3
kap. 1-4 och 7-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§ samt 7-9 kap. arbets-
miljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om
arbetsgivare gälla den som upplåtit en arbetsplats för verksamhet för
arbetslivsutveckling.

2 § Vad som föreskrivs om arbetsmarknadsutbildning i 7 § 1 och 8 §
andra stycket 2 och 31 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
skall gälla också i fråga om verksamhet som avses i 1 §.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7.1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller till utgången av
år 1994.

21

2 Förslag till                                                    Prop. 1992/93:50

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshets- Blldga71
försäkring

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1973:370) om arbetslöshets-
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

14 §

Ersättning utgår under längst 300 dagar (ersättningsperiod). Har för-
säkrad uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden gått till ända är
perioden i stället 450 dagar.

Utan hinder av bestämmelsen i
första stycket skall ersättnings-
perioden förlängas med det antal
dagar som motsvarar dagar under
vilka den försäkrade har anvisats
verksamhet för arbetslivsut-
veckling i enlighet med föreskrifter
som har meddelats av regeringen.

I ersättningsperioden inräknas i I ersättningsperioden enligt första
fall som avses i 10 § ersättningstid stycket inräknas i fall som avses i
i den andra arbetslöshetskassan. 10 § ersättningstid i den andra
arbetslöshetskassan.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under
vilken den försäkrade fyller 65 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

'Lagen omtryckt 1991:1334.

22

3 Förslag till                                                    Prop. 1992/93:50

Bilaga 7.1

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1989:484) om arbets-
miljöavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Med avvikelse från 2 § lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift bemyn-
digas regeringen att för budgetåret 1992/93 disponera 3 miljarder kro-
nor från Arbetslivsfonden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller till utgången av
juni 1993.

23

4 Förslag till

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 4, 16 och 27 §§ semesterlagen (1977:480)
skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7.1

Nuvarande lydelse

4

Arbetstagare har rätt till tjugosju
semesterdagar vaije semesterår
utom i fall som avses i 5 och
27 §§.

Föreslagen lydelse

§*

Arbetstagare har rätt till tjugofem
semesterdagar vaije semesterår
utom i fall som avses i 5 och
27 §§.

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån
han har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt till semesterledighet som ej är förenad
med semesterlön.

16 §2

Semesterlönen utgör tolv procent
av arbetstagarens under in-
tjänandeåret förfallna lön i an-
ställningen.

Semesterlönen utgör tretton proc-
ent av arbetstagarens under in-
tjänandeåret förfallna lön i an-
ställningen.

Vid beräkning av lönen under intjänandeåret skall i lönesumman ej
inräknas annan semesterlön än sådan som avses i 22 § eller permit-
teringslön med anledning av driftsuppehåll för samtidig semester. I
lönesumman skall ej heller inräknas ersättning som har utgått för dag,
då arbetstagaren helt eller delvis har haft sådan ledighet från arbetet
som är semesterlönegrundande enligt 17 §. För vaije sådan dag skall
arbetsinkomsten i stället ökas med ett belopp, motsvarande arbets-
tagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under övrig tid av
intjänandeåret. Har arbetstagaren då ej haft någon inkomst i anställ-
ningen, skall semesterlönen beräknas med hänsyn till den inkomst som
det kan antagas att han skulle ha haft, om han under denna tid hade
arbetat för arbetsgivarens räkning.

'Senaste lydelse 1990:102.

2Senaste lydelse 1990:102.

24

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:50

Bilaga 7.1

§3

Arbetstagare, som utför arbetet i
sitt hem eller annars under sådana
förhållanden att det icke kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, är be-
rättigad till särskild semesterlön
med tolv procent av arbetstagarens
under intjänandeåret förlälina lön i
anställningen.

27

Arbetstagare, som utför arbetet i
sitt hem eller annars under sådana
förhållanden att det icke kan anses
tillkomma arbetsgivaren att vaka
över arbetets anordnande, är be-
rättigad till särskild semesterlön
med tretton procent av arbets-
tagarens under intjänandeåret
förfallna lön i anställningen.

Beräkning av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande
tillämpning av 16 § andra stycket. Vad där föreskrives angående seme-
sterlönegrundande frånvaro skall dock tillämpas med avseende på kalen-
dervecka, om ej annan tidsperiod överenskommes. Även 24 och 25 §§
samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre månader och
omlätta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande till-
lämpning.

Särskild semesterlön skall betalas ut senast den 30 juni näst efter in-
tjänandeårets utgång eller, om intjänandeåret löper ut efter den 30 april,
senast två månader efter dess utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Såvitt avser semesterledighet
tillämpas den nya lagen dock först under semesteråret den 1 april 1994
- den 31 mars 1995.

3Senaste lydelse 1990:102.

25

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1992

Föredragande: statsrådet Könberg

Prop. 1992/93:50

Bilaga 8

Anmälan till proposition om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin

Inom Kulturdepartementets verksamhetsområde minskas de offentliga
utgifterna genom sänkning av dagbidraget till asylsökande och begräns-
ning av hälsoundersökningar för asylsökande. Ingen av dessa åtgärder
kräver beslut av riksdagen. Jag vill emellertid ändå anmäla åtgärderna för
riksdagen i samband med att övriga minskningar av de offentliga
utgifterna som ingår i överenskommelsen mellan regeringen och
socialdemokraterna presenteras för riksdagen. Jag vill därvid också
redovisa de motiv för förändringar som finns vid sidan av besparings-
skälen.

1 Dagbidrag för asylsökande

Enligt 9 § lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. har en
utlänning som avses i lagen - i den mån han behöver det - rätt till
bistånd för sin dagliga livsföring som tillförsäkrar honom eller henne en
skälig levnadsnivå (dagbidrag).

Enligt prop. 1987/88:80 om bistånd åt asylsökande m.m. skall utgångs-
punkten vid bedömningen av vad som är skälig levnadsnivå vara
densamma vid tillämpningen av 6 § socialtjänstlagen och regeln i lagen
om bistånd åt asylsökande m.fl. Detta innebär dock enligt föredraganden
inte att nivån på bidragen nödvändigtvis behöver vara densamma
eftersom behoven i vissa avseenden är större för den som varaktigt finns
i Sverige. Som exempel nämns att den som bor på en förläggning eller
i en genomgångsbostad inte behöver bistånd till möbler eller hem-
utrustning. Vidare sägs att även andra förhållanden kan motivera en lägre
nivå på dagbidraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
grunder för de belopp som dagbidrag skall utgå med. Regeringen har
meddelat föreskrifter i frågan i förordningen (1988:156) om bistånd åt
asylsökande m.fl.

Enligt 2 § förordningen skall dagbidrag till asylsökande täcka kostnader
för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra
förbrukningsvaror samt tidningar och telefon.

Enligt 3 § förordningen beräknas dagbidrag per år i procent av det
basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring fastställts för
året. Procentsatsen varierar beroende på hushållets sammansättning och

barnens ålder. När fri mat ingår i inkvarteringen lämnas ett reducerat Prop. 1992/93:50
dagbidrag.                                                             Bilaga 8

När procentsatserna fastställdes utgick man från Socialstyrelsens
rekommenderade norm för socialbidrag. Från denna norm har sedan
reduktion skett med de procentsatser som där ingår för bl.a möbler och
hemutrustning, sjukvård (eftersom asylsökande har tillgång till fri
akutvård) och vissa fritidsaktiviteter. En ytterligare neddragning har
senare skett för barn i skolåldern med hänvisning till att den som går i
skola erbjuds kostnadsfri lunch i skolan (SFS 1992:15).

På senare år har nivån på kommunernas socialbidragnormer sjunkit i
förhållande till konsumentprisindex i flertalet kommuner. Många
kommuner har dessutom infört en lägre socialbidragsnorm vid korttids-
behov. Sådana korttidsnormer ligger som regel under nivån på dag-
bidraget. Det förhållandet att asylsökande mer sällan är bundna av
ekonomiska åtaganden på längre sikt och som regel inte har så stora
ekonomiska förpliktelser jämfört med dem som bor här stadigvarande
talar som en följd härav för en sänkning av nivån på dagbidraget.

En annan förändring som skett under de senaste åren är att ett antal
kommuner har infört en reducerad socialbidragsnorm för flerbarns-
familjer. Reduceringen innebär att familjen får en mindre summa för
exempelvis tredje och påföljande barn.

Vi vet vidare att ett icke ringa antal asylsökande skickar hem pengar
för att hjälpa till med familjens försörjning. Det är inte tanken bakom
dagbidraget. Vidare förekommer att asylsökande under förläggnings-
vistelse kan skaffa sig kapitalvaror som de kan ta med till hemlandet vid
ett återvändande efter ett negativt beslut i asylärendet. Detta överens-
stämmer inte med syftet med dagbidraget, som är att ge den asylsökande
en skälig levnadsnivå i den dagliga livsföringen, och indikerar därför att
nivån på dagbidraget kan sänkas och ändå ge de asylsökande en skälig
levnadsnivå.

Även vid en jämförelse med de övriga nordiska länderna är dagbidraget
högt. Det gäller särskilt det samlade dagbidraget för flerbarnsfamiljer.

Sedan reglerna för dagbidrag trädde i kraft den 1 maj 1988 har
dessutom antalet asylsökande ökat kraftigt med åtföljande ökade
kostnader samtidigt som det också har skett andra förändringar. Flera
samverkande faktorer gör således att det kan bedömas rimligt att sänka
nivån på dagbidraget utan att frångå principen att ge de asylsökande en
skälig levnadsnivå.

Den särskilda utredare som för närvarande ser över mottagandet av
asylsökande och flyktingar skall enligt sina direktiv (dir. 1992:25) även
se över nivån på dagbidraget till asylsökande. Utredaren skall lämna sina
förslag i december 1992.

Det mycket stora antalet asylsökande och den därav följande särskilt
stora ansträngningen på statsfinanserna utgör emellertid starka skäl för
att inte avvakta utredningens arbete utan snarast genomföra den sänkning
av nivån på dagbidraget som är motiverad med hänsyn till erfarenheterna
av nuvarande nivå och jämförelserna med bistånd enligt socialtjänstlagen
och bidragsnivåema i övriga nordiska länder. Regeringen har därför den

8 oktober 1992 fattat beslut om en ändring i förordningen (1988:156) om
bistånd åt asylsökande m.fl. Andringen innebär dels en generell sänkning
av dagbidraget med 8 - 10 kr för vuxen asylsökande och något lägre
belopp for barn, dels särskilda regler om reducering för familjer med
fler än två barn. Andringen träder i kraft den 1 december 1992.

Med utgångspunkt från det antal asylsökande som för närvarande vistas
på Invandrarverkets förläggningar och de bedömningar som Invandrar-
verket gör vad gäller antalet asysökande, handläggningstider m.m. under
det närmaste året beräknas en sänkning av dagbidraget leda till en
besparing på ca 140 milj.kr under innevarande budgetår och ca 180
milj.kr under budgetåret 1993/94.

2. Hälsoundersökningar för asylsökande

För närvarande erbjuds samtliga asylsökande en hälsoundersökning.
Hälsoundersökningarna skall ske enligt de rekommendationer som
Socialstyrelsen utfärdar i samråd med Invandrarverket. Kostnaderna
betalas av Invandrarverket. Den genomsnittliga kostnaden för en
hälsoundersökning vid utredningssluss eller förläggning är 1 800 kr.

Den stora ökningen av asylsökande under senare tid innebär att kost-
naderna för hälsoundersökningar ökar och beräknas uppgå till ca 110
milj.kr. innevarande budgetår. Denna kostnadsökning understryker
behovet av att överväga omfattningen på hälsoundersökningarna.

Det finns flera skäl för att begränsa hälsoundersökningarna. Under-
sökningar visar att det är mycket sällan man påträffar några smittsamma
eller andra allvarliga sjukdomar genom de omfattande provtagnings-
program som för närvarande genomförs.

Detta är en anledning till att inte fortsätta med de generella och rutin-
mässiga provtagningar som nu sker. Provtagningarna bör i stället
differentieras och anpassas med hänsyn till att förhållandena och riskerna
för ohälsa i hög grad skiljer sig mellan olika asylsökande och flyktingar
bl.a. beroende på varifrån de kommer och andra bakgrundsfaktorer.
Asylsökande som kommer från områden i vilka risken för smittsamma
sjukdomar är mycket liten bör inte längre regelmässigt erbjudas en
hälsoundersökning. Barn bör dock alltid få del av de undersökningar som
förekommer i den reguljära barnhälsovården.

En differentiering av hälsoundersökningarna ligger i linje med de
riktlinjer som godkänts av riksdagen och som finns redovisade i prop.
1983/84:124 om mottagandet av flyktingar och asylsökande m.m.

I Socialstyrelsens gällande allmänna råd förordas också att provtagning
bör grundas på en medicinsk bedömning och inte göras generellt.
Samtidigt redovisas emellertid en rad exempel på undersökningar eller
prover som kan bli aktuella och denna redovisning har i realiteten blivit
normgivande för provtagningarna för samtliga asylsökande och flykt-
ingar.

Socialstyrelsen håller för närvarande på med en revidering av de
allmänna råden om hälso- och sjukvård för flyktingar och asylsökande.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 8

Det är angeläget att detta arbete vad gäller hälsoundersökningar sker
snabbt och inriktas på mer differentierade provtagningar. Enligt uppgift
är också detta ambitionen.

Självfellet måste Invandrarverkets ersättningar för hälsoundersökningar
anpassas till förändringar i innehållet. De avtal som finns mellan
Invandrarverket och andra parter om ersättning för hälsoundersökningar
måste därför ses över.

Mer begränsade hälsoundersökningar för asylsökande innebär en
besparing i statsbudgeten. Hur stor denna besparing blir beror bl.a. på
varifrån de asylsökande kommer. För innevarande budgetår torde
besparingen bli marginell, bl.a. med hänsyn till gällande avtal mellan
Invandrarverket och sjukvårdsentreprenörer på förläggningarna. För nästa
budgetår kan en besparing på drygt 25 milj.kr. vara möjlig om antalet
asylsökande uppgår till ca 30 000 och hälsoundersökningarna kan
begränsas till hälften.

Sammantaget beräknas de vidtagna åtgärderna leda till en besparing på
ca 140 milj.kr. innevarande budgetår och ca 205 milj.kr. under nästa
budgetår.

Prop. 1992/93:50

Bilaga 8

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om dagbidrag och hälsoundersökningar
för asylsökande.

gotab 42137. Stockholm 1992