Regeringens proposition

1992/93:47

om ny lagstiftning om måttenheter, mätningar och
mätdon samt ny lag om elektromagnetisk
kompatibilitet

Prop.

1992/93:47

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Per Westerberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om måttenheter, mätningar och mätdon
och en ny lag om elektromagnetisk kompatibilitet. Den nya lagstiftningen
skall utgöra grund för att införliva med svensk rätt ett antal EG-rättsakter,
som omfattas av EES-avtalet.

Den nya lagen om måttenheter, mätningar och mätdon föranleds av ett
25-tal olika direktiv som ingår i EES-avtalet. Lagen innehåller vissa grund-
läggande bestämmelser samt bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer att utfärda närmare föreskrifter. Huvud-
delen av de bestämmelser som behöver införlivas med svensk rätt är av sådan
karaktär att de lämpligen bör utfärdas på myndighetsnivå. Den nya lagen
ersätter lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt.

Den andra nya lagen är föranledd av ett EG-direktiv om elektromagnetisk
kompatibilitet. Även denna är utformad som en bemyndigandelag som ger
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att med-
dela föreskrifter som införlivar det aktuella EG-direktivet med svensk rätt.

1 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 47

Propositionens lagförslag                               Prop. 1992/93:47

1 Förslag till

Lag om måttenheter, mätningar och mätdon

Härigenom föreskrivs följande.

Användning av vissa måttenheter

1 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES-avtalet) skall vid mätningar, som har ekono-
miska transaktioner, hälsovård, allmän säkerhet eller förvaltningsbeslut till
syfte, mätdonen, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer, vara graderade i och mätresultaten uttryckta

1

1. måttenheter, som ingår i det internationella måttenhetssystem (Sl-sy-
stemet) som har antagits av Allmänna konferensen för mått och vikt,

2. måttenheter, som har tillåtits för bruk tillsammans med Sl-enheter en-
ligt beslut av Internationella kommittén för mått och vikt, eller

3. andra särskilda måttenheter, som får användas enligt Sveriges åtagan-
den enligt EES-avtalet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om
kommunikationer föreskriva om undantag från första stycket, om det är för-
enligt med Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.

Bemyndiganden att meddela föreskrifter om mätningar m.m.

2 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt internationella överenskom-
melser får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med-
dela föreskrifter om

1. krav på mätningar och mättekniska metoder, och

2. krav på och kontroll av mätdon,om föreskriften avser skydd för liv, per-
sonlig säkerhet eller hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också
meddela föreskrifter om

1. krav på och kontroll av förpackningsstorlek och kontroll av mängdupp-
gifter på färdigförpackade varor samt

2. krav i fråga om särskild kundvåg i detaljhandeln.

Tillsyn

4 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med
stöd av lagen utövas för visst område av den myndighet som regeringen be-
stämmer.

5 § Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till områden och lokaler där
mätdon finns eller varor förpackas, förvaras eller säljs. Detsamma gäller den
som svarar för kontroll som avses i 3 §.

Den hos vilken kontroll eller tillsyn sker är skyldig att underlätta tillsyns-
myndighetens arbete.

Tillsynsmyndigheten eller den som svarar för kontroll enligt 3 § har rätt
att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra åtgärd
som avses i första stycket.

6 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som be-

hövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd Prop. 1992/93:47
av lagen skall efterlevas.

Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Överklagande

7 § En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1971:1081) om bestämning av volym och
vikt.

1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 47

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker, m.m.

Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,
m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:47

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 §

Malt- och läskedrycker får utläm-
nas från tillverkningsställe endast i
slutna kärl eller behållare av typ som
har godkänts av tillståndsmyndighe-
ten eller med avseende på rymden
blivit godkända enligt lagen
(1971:1081) om bestämning av vo-
lym och vikt. Utan hinder härav får
malt- och läskedrycker utföras ur
landet, föras till frihamn, eller, när
fråga är om starköl, intagas i export-
butik eller läggas upp på tullager
som har inrättats för förvaring av
proviant.

Kärl eller behållare som avses i första stycket skall vara försedda med upp-
gift om dryckestillverkarens namn eller om tillverkningsstället eller med
dryckestillverkarens inregistrerade varumärke. På kärl som innehåller malt-
dryck skall dessutom finnas uppgift om varuslag (lättöl, öl, starköl) samt på
kärl som innehåller läskedryck uppgift om dryckens benämning. Namn och
tillverkningsställe får angivas med förkortning, som tillståndsmyndigheten
har godkänt. Varuslag får angivas med särskild beteckning, som godkänts av
tillståndsmyndigheten. Kärl eller behållare som innehåller maltdryck får ej
förses med uppgift som är ägnad att giva drycken sken av att tillhöra annat
varuslag än det som den är hänförlig till.

Omförpackning av maltdrycker får göras endast av tillverkare av sådan
vara.

Malt- och läskedrycker får utläm-
nas från tillverkningsställe endast i
slutna kärl eller behållare av typ som
har godkänts av tillståndsmyndighe-
ten. Utan hinder härav får malt- och
läskedrycker utföras ur landet, föras
till frihamn, eller, när fråga är om
starköl, intagas i exportbutik eller
läggas upp på tullager som har inrät-
tats för förvaring av proviant.

Utan hinder av vad i första stycket sägs får utlämning av läskedrycker i
öppet kärl ske från automat som godkänts av tillståndsmyndigheten eller har
blivit vederbörligen justerad.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

3 Förslag till

Lag om elektromagnetisk kompatibilitet

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1992/93:47

Bemyndigande att meddela föreskrifter

1 § För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES-avtalet) får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om elektromagnetisk kom-
patibilitet för apparater, om föreskriften avser skydd för liv, personlig säker-
het och hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet.

Sådana föreskrifter får avse apparaters egenskaper, kontroll och märkning
av produkter eller annat som behövs för att apparater skall ha en tillfredsstäl-
lande elektromagnetisk kompatibilitet.

Tillsyn

2 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn över efter-
levnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. En sådan
tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen

1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen,

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostä-
der,

3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut apparater, som
omfattas av tillsynen, få tillgång till apparater för kontroll.

En tillsynsmyndighet har rätt att få handräckning av kronofogdemyndig-
heten för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket 1-3.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om ersättning för tillhandahållna apparater och om skyldighet
att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för kontroll.

4 § Om det är påkallat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet med-
dela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av denna lag skall efterlevas.

Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.

Överklagande och verkställighet

5 § En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.

Beslut om förbud gäller omedelbart och får verkställas utan hinder av att
det inte vunnit laga kraft.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

N äringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992

Prop. 1992/93:47

Närvarande:   statsministern Bildt, ordförande, och statsråden

B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Proposition om ny lagstiftning om måttenheter,
mätningar och mätdon samt ny lag om
elektromagnetisk kompatibilitet

1. Inledning

I den s.k. EES-propositionen (prop. 1991/92:170, del III, bilaga 11) redovi-
sade jag att ett hundratal av de EG-rättsakter som ingår i EES-avtalet kan
hänföras till Näringsdepartementets verksamhetsområde. Rättsakterna
måste, såvida inte motsvarande svenska bestämmelser redan finns, införlivas
i svensk rätt. För att förbereda detta har områdesvisa analyser gjorts av vilka
författningsändringar som krävs. Sådana analyser har bl.a. gjorts av de di-
rektiv som gäller mätdon m.m. (EES-avtalet, bilaga II, IX. Mätdon) och det
direktiv som gäller elektromagnetisk kompatibilitet (Bilaga II, X. Elektrisk
materiel, nr 6).

Analysen av mätdonsdirektiven har gjorts på regeringens uppdrag av Sta-
tens Provningsanstalt (SP), som redovisat uppdraget i promemorian SP Rap-
port 1991:51. I promemorian föreslås att nuvarande lagstiftning om volym
och vikt ersätts med en ny lag om måttenheter, mätningar och mätdon. Pro-
memorian har remissbehandlats.

Elektromagnetisk kompatibilitet brukar enligt vedertaget språkbruk be-
nämnas EMC efter förkortning av motsvarande term på engelska. Analysen
av EMC-direktivet har redovisats i en inom Näringsdepartementet upprät-
tad promemoria (dnr 3-2452/91), vari förslås en särskild lag för ändamålet.
Promemorian har remissbehandlats.

De nämnda frågorna behandlas nu gemensamt i denna proposition. Till
protokollet i detta ärende bör som bilagor fogas följande handlingar.

Lagen om måttenheter, mätningar och mätdon

Bilaga 1 - Förteckning över aktuella EG-direktiv

Bilaga 2 - Lagförslaget i promemorian SP Rapport 1991:51

Bilaga 3 - Sammanställning av remissutfallet

Lagen om elektromagnetisk kompatibilitet

Prop. 1992/93:47

Bilaga 4 - Lagförslaget i promemorian om elektromagnetisk kompatibilitet
Bilaga 5 - Sammanställning av remissutfallet

2. Allmän motivering

2.1 Lag om måttenheter, mätningar och mätdon

2.1.1 Legal metrologi i Sverige

Beslut av olika slag baseras ofta på mätresultat. För att sådana beslut skall
bli riktiga måste mätresultaten vara korrekta, vilket kräver rättvisande mät-
utrustningar och korrekt användning och avläsning av dessa. Läran om hur
man genomför mätningar och kontrollerar mätresultat kallas metrologi. Det
tekniska utnyttjandet av denna lära benämns mätteknik.

Omfattningen av och formerna för den metrologiska verksamheten i ett
land bestäms bl.a. av hur man har reglerat verksamheten i landets lagstift-
ning. Man brukar skilja mellan legal och allmän metrologi. Legal metrologi
avser mätteknisk verksamhet om vilken det finns regler i lag eller annan för-
fattning. Sådana regler kan gälla t.ex. krav på och kontroll av vissa mät-
ningar eller mätdon. Annan mätteknisk verksamhet faller under allmän met-
rologi.

I Sverige är endast en förhållandevis liten del av metrologin författnings-
reglerad. Den grundläggande författningen på området är lagen (1971:1081)
om bestämning av volym och vikt (LW). Till skillnad från tidigare lagstift-
ning på området är syftet med LVV begränsat till att ge konsumenterna
skydd mot oriktig vägning och mätning. Detta medför att krav på använd-
ning av kontrollerade mätdon enligt lagen i huvudsak gäller butiksvågar och
bensinpumpar. LW innehåller också föreskrifter om stickprovskontroll av
att uppgifter om volym och vikt på färdigförpackade varor är riktiga samt att
butiker i vissa fall skall tillhandahålla en kundvåg.

Till LW ansluter förordningen (1986:984) om bestämning av volym och
vikt. Enligt denna bemyndigas konsumentverket att utfärda föreskrifter om
kontroll enligt lagen. Kontrollen skall utföras av Statens Provningsanstalt
(SP), dock kan vissa uppgifter överlåtas till enskilda som utför underhåll el-
ler reparation på mätdon.

I förordningen finns också en bestämmelse om att kontroll av mätdon en-
ligt lagen förutsätter att mätdonet är graderat i enheter som ingår i det inter-
nationella s.k. Sl-systemet, som har antagits av Allmänna konferensen om
mått och vikt. Endast om särskilda skäl föranleder det får SP utöva kontroll
av andra mätdon. Detta är den enda svenska författningsregleringen av att
måttenheterna i Sl-systemet skall tillämpas i Sverige.

Det finns författningsbestämmelser om kontroll av vissa mätdon även vid
sidan av LW. Här kan nämnas förordningen (1979:146) om el-, vatten- och
värmemätare som meddelats med stöd av lagen (1978:277) med bemyndi-
gande att meddela föreskrifter i fråga om anordning för förbrukningsmät-
ning av elektrisk energi, vatten eller värmeenergi, m.m. Vidare finns be-

stämmelser om vissa mätdon i motorfordon (färdskrivare, taxametrar och Prop. 1992/93:47
kilometerräknare) i fordonskungörelsen (1972:595) och vägtrafikskattela-
gen (1988:327).

Närmare föreskrifter om den nu nämnda kontrollen finns i olika myndig-
hetsföreskrifter. Huvudansvarig för genomförandet är SP. Enligt förord-
ningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser är SP riksprovplats
för bl.a. kilometerräknare, redskap för bestämning av volym eller massa
samt taxameterutrustning.

2.1.2 EG-direktiven för legal metrologi

De sammanlagt 27 olika EG-direktiv för legal metrologi som omfattas av
EES-avtalet finns förtecknade i avtalets bilaga II (IX Mätdon). En förteck-
ning finns även i bilaga 1 i detta ärende. I SP:s promemoria finns en beskriv-
ning (s.13 ff) av innehållet i de olika direktiven.

Innan jag översiktligt redogör för de olika direktiven vill jag erinra om den
distinktion som måste göras mellan å ena sidan direktiv som är totalharmo-
niserade, samt å andra sidan direktiv som är optionella. Den förra kategorin
direktiv måste införlivas i den nationella lagstiftningen, medan de senare ger
länderna en viss valfrihet i fråga om innehållet i den nationella rätten. Hu-
vuddelen av EG:s direktiv för legal metrologi är optionella. Innebörden av
detta är att produkter som uppfyller direktivets krav skall kunna fritt försäl-
jas och användas i ett medlemsland, men att landet i övrigt får ha regler som
avviker från direktivets. Optionaliteten undanröjer således inte kravet att
vidta åtgärder som tar bort eventuella handelshinder. Av detta följer således
att även optionella direktiv kan kräva nationell reglering.

I samband med att jag i det följande kommenterar de aktuella direktiven
anger jag vilka som är optionella resp, totalharmoniserade. För översiktens
skull redovisar jag direktiven i fyra huvudgrupper, nämligen:

- ett ramdirektiv, som åtföljs av 20 direktiv för olika mätdon m.m.

-  ett direktiv om icke-automatiska vågar utformade enligt den s.k. nya me-
toden

-  ett direktiv om måttenheter

- fyra direktiv om färdigförpackade varor

Ramdirektivet är ett s.k. totalharmoniserat direktiv, vilket således innebär
att det måste införlivas med svensk rätt. Direktivet innehåller allmänna före-
skrifter om former som skall tillämpas vid kontroll av mätdon enligt EG-
regler. Direktivet innehåller bestämmelser om typkontroll, som gäller mät-
donets konstruktion, samt om första verifikation av tillverkade exemplar in-
nan de släpps ut på marknaden och används. Den av EG föreskrivna kon-
trollen av mätdon innefattar normalt dessa förfaranden. Vaije medlemsstat
skall anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater de organ som ut-
setts att sköta de undersökningar som behövs och utfärda bevis om överens-
stämmelse. Utförd kontroll i ett land skall godtas i övriga medlemsländer.
Direktivet reglerar förfaranden innan produkter introduceras på markna-
den. Mätdon i drift underkastas ofta återkommande kontroll. Medlemslän-
derna avgör själva hur bestämmelser om sådan kontroll skall utformas.

Inom EG pågår arbete med att utarbeta ett nytt ramdirektiv utformat en- Prop. 1992/93:47
ligt den nya metoden som skall ersätta det gamla ramdirektivet. En redogö-
relse för detta finns i promemorian (s.18).

Till ramdirektivet anknyter 20 olika direktiv som gäller specificerade mät-
don och i vissa fall mätmetoder. Som framgår av bilaga 1 gäller detta mätdon
för gasvolym, alkohol, olika vikter, spannmål m.m. Huvuddelen av direkti-
ven innehåller detaljerade tekniska specifikationer och är i flera fall dess-
utom tekniskt föråldrade. Endast direktiven om hur alkoholstyrka skall an-
ges (alkoholtabeller) samt om hektolitervikt av säd är totalharmoniserade.

Direktivet om icke-automatiska vågar (90/384/EEG) är utformat enligt
den s.k. nya metoden, som sedan år 1985 används för produktdirektiv. Di-
rektiven enligt nya metoden skall utformas på ett enhetligt sätt i fråga om
vad som skall iakttas i fråga om bedömning av överensstämmelse och märk-
ning för att styrka att produkten uppfyller direktivets krav. En redogörelse
för EG:s ordning i dessa avseenden finns i EES-propositionen (prop.
1991/92:170, bil. 11, s.39 ff).

Den tredje huvudgruppen av direktiven om legal metrologi utgör direkti-
vet om måttenheter. Direktivet föreskriver som huvudregel att måttenheter
enligt Sl-systemet skall användas. Direktivet är totalharmoniserat och måste
således införlivas i medlemsländernas lagstiftning.

Den fjärde gruppen av direktiv på detta område är olika direktiv för fär-
digförpackade varor. Dessa direktiv är mer vittgående än nuvarande svenska
regler och innehåller bl.a. vissa obligatoriska krav på storlek av flaskor som
är nya för svensk del. EES-avtalet innehåller dock vissa övergångsbestäm-
melser som för svensk del gör det möjligt med en successiv anpassning.

2.1.3 Det svenska genomförandet

Av det föregående har framgått att ramdirektivet samt direktivet om måtten-
heter måste överföras till svenska föreskrifter. Detta gäller även direktivet
om icke-automatiska vågar enligt den nya metoden samt vissa delar av direk-
tiven om färdigförpackade varor.

I promemorian konstateras att det s.k. vågdirektivet utformat enligt den
nya metoden på sikt kommer att medföra en väsentlig utvidgning av det om-
råde inom vilket endast kontrollerade vågar får användas. I Sverige krävs
idag kontrollerade vågar endast vid försäljning till konsumenter medan våg-
direktivet ställer upp krav på kontrollerade vågar inom t.ex. all handel samt
inom sjukvården och rättsväsendet. Direktivet skall börja tillämpas den 1
januari 1993 av medlemsstaterna och enligt EES-avtalet även i Sverige. En-
ligt direktivet får dock vågar som uppfyllde de regler som gällde före den 1
juli 1992 släppas ut på marknaden eller tas i bruk intill den 1 juli 2002. Några
krav på att endast EG-märkta vågar skall användas inom berörda områden
finns således inte dessförinnan. Den närmare innebörden av direktivet och
övergångsbestämmelserna behandlas i promemorian (s.17). Det är ännu
oklart vilka konsekvenserna av övergångsbestämmelserna är för svensk del
i alla detaljer.

Övriga direktiv om mätmetoder och mätdon m.m. är, med undantag för
direktiven om alkoholtabeller och hektolitervikt av säd, optionella. Som jag

tidigare har nämnt innebär detta att länderna ges en valfrihet, men att man Prop. 1992/93:47
måste säkerställa att produkter som uppfyller direktivets krav fritt får försäl-
jas och användas i landet. Detta kräver viss anpassning av den svenska regle-
ringen. I detta sammanhang vill jag även peka på att det kan finnas intresse
för svenska tillverkare av mätdon att kunna få kontroll och märkning utförd
i Sverige för export till andra länder inom EES. Det bör övervägas vilka åt-
gärder som krävs för att möjliggöra detta.

I de få fall där vi ställer ytterligare krav på egenskaper eller föreskriver
särskild svensk kontroll av mätdon, måste de svenska föreskrifterna anpas-
sas. Detta torde gälla bl.a. el- och vattenmätare (jfr promemorian s. 15).

Direktiven om färdigförpackade varor är som nämnts delvis optionella,
vilket ger länderna en viss valfrihet ifråga om vad som skall gälla inom
landet. Åtgärder bör dock vidtas som möjliggör att i Sverige utföra märkning
enligt direktiven så att märkta varor blir godtagna inom EES. Det förekom-
mer också som nämnts vissa obligatoriska krav avseende bl.a. förpackningar
och flaskor som genom föreskrifter måste införas i Sverige efter övergångs-
periodens slut.

I promemorian konstateras att LW inte utgör tillräcklig grund för att in-
förliva med svensk rätt de EG-regler om metrologi som EES-avtalet kräver.
Därför föreslås att LW ersätts med en ny lag om måttenheter, mätningar
och mätdon med vissa grundläggande bestämmelser samt bemyndiganden
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda
föreskrifter på området. Den behövliga regleringen i sak förutsätts liksom
för närvarande ske i huvudsak på myndighetsnivå.

Som framgått av det tidigare innebär EES-avtalet att den legala regle-
ringen av metrologin i Sverige ökar i formellt hänseende. I praktiken torde
emellertid konsekvenserna inte bli särskilt ingripande. Enligt vad jag nyss
har redovisat är huvuddelen av bestämmelserna i direktiven optionella. Vad
gäller det tvingande vågdirektivet ger den långa övergångstiden om tio år
möjlighet till en successiv anpassning. Jag vill i detta sammanhang under-
stryka vikten av att regleringen inte ökar mer än nödvändigt och att den be-
gränsas till vad EES-avtalet kräver.

I det följande föreläggs riksdagen ett förslag till en ny lag som i stort sett
överensstämmer med promemorieförslaget. Jag tar för riksdagens informa-
tion också upp den i promemorian behandlade frågan om samordningen på
myndighetsnivå av föreskriftsgivningen på området. Bestämmelserna berör
i sak en lång rad myndigheter. Enligt bemyndigandet i lagen ankommer det
på regeringen att besluta hur denna fråga skall lösas.

Som nämndes tidigare finns bestämmelser om mätdon även i vissa andra
föreskrifter i eller med stöd av annan lagstiftning än LW. Det bör övervägas
om sådana föreskrifter efter hand skall inordnas enligt den nya lagen.

2.1.4 En ny lag om måttenheter, mätningar och mätdon bör ersätta den nu-
varande lagen om volym och vikt.

10

Prop. 1992/93:47

Mitt förslag: En ny lag om måttenheter, mätningar och mätdon ersät-
ter LW. Lagen bör innehålla i huvudsak bemyndiganden för rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer att utfärda före-
skrifter om måttenheter, mätningar, mätdon och färdigförpackade va-
ror samt vissa bestämmelser om tillsyn m.m. som kräver lagform.

I och med att LW avskaffas bör en ändring också göras i lagen
(1977:292) om tillverkning av drycker, m.m., som innehåller en hän-
visning till LW.

Promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ställt sig positiva till eller
har inga invändningar mot förslaget om en ny lag med vissa grundläggande
bestämmelser samt bemyndigande för regeringen eller den myndighet rege-
ringen bestämmer att utfärda närmare föreskrifter.

Skälen för mitt förslag: Av det tidigare har framgått att LW inte utgör
tillräcklig grund för det införlivande med svensk rätt av rättsakter om legal
metrologi som behövs enligt EES-avtalet. Utredarens förslag till lagregle-
ring har fått allmänt stöd av remissinstanserna. Den nya lagen bör därför
som föreslås i promemorian ha karaktär av en gemensam lag för metrologi
på det sätt som förekommer i många länder.

Någon remissinstans har invänt att bemyndigandet att utfärda föreskrifter
är alltför generellt utformat. Vissa preciseringar har också gjorts i förhål-
lande till promemorieförslaget. Som nämndes tidigare förutsätts inte regle-
ringen på området öka mer än EES-avtalet kräver. Själva EES-avtalet ver-
kar också i denna riktning.

I realiteten kommer således omfattningen i Sverige av den legala metrolo-
gin att i hög grad bestämmas av våra skyldigheter enligt EES-avtalet. En viss
osäkerhet råder om hur omfattande den framtida EES-regleringen på områ-
det kommer att bli, men i den mån direktiv utfärdade enligt den nya meto-
den kommer att tillföras EES-avtalet blir vi helt bundna av dessa. De
svenska föreskrifter som utfärdas med stöd av bemyndigandet måste mot-
svara vad som står i direktivet. Om gemensamma EES-regler saknas följer
av EES-avtalet att den s.k. Cassis de Dijon-principen (se prop. 1991/92:170,
bil.11, s.45 f) skall tillämpas. Innebörden av denna är att nationella krav på
kontroll av produkter som förutsättning för marknadsföring och användning
kan strida mot EES-avtalets regler om fri rörlighet för varor.

Föreskrifter om kontroll av mätdon i drift påverkas dock för närvarande
endast mycket begränsat av EES-regler. Vad gäller sådan kontroll och annan
kontroll som inte omfattas av EES-regler vill jag erinra om vad som föresla-
gits i den nyss nämnda propositionen (s. 58 ff) om ett avskaffande av riks-
provplatssystemet och en övergång till öppna system, där alla kompetenta
organ kan medverka. Detta innebär ett närmande till den inom EES rådande
policyn i fråga om bedömning av överensstämmelse. På det metrologiska
området kommer således den nuvarande ordningen med SP som riksprov-
plats inom vissa områden att upphöra.

1** Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 47

Grunden för LW har som nämnts varit konsumentpolitisk. Den nya lagen  Prop. 1992/93:47

saknar direkt motsvarighet till vissa bestämmelser i LW med renodlat kon-
sumentpolitiskt syfte. Lagens bemyndiganden gör det möjligt att ta in be-
hövliga bestämmelser i författningar av lägre valör.

Lagen innehåller inte någon straffbestämmelse, vilket vore nödvändigt
om brott mot föreskrifter meddelade med stöd av lagen skall kunna föran-
leda frihetsstraff. Något behov av en sådan bestämmelse finns dock inte.
Däremot kan regeringen i den tillämpningsförordning till lagen som blir nöd-
vändig föreskriva om böter. Konsumentverkets önskemål om en straffbe-
stämmelse får övervägas i det sammanhanget.

EES-avtalet omfattar som nämndes ett tvingande direktiv om måttenheter
(80/181/EEG, med ändring genom 85/1/EEG och 89/617/EEG), vilket nöd-
vändiggör en svensk författningsreglering. Direktivet avser mätdon som an-
vänds, mätningar som utförs och värden på storheter som anges med hjälp
av måttenheter i ekonomiskt, hälsovårdande, skyddande eller administrativt
syfte. Enligt direktivet skall i sådana fall storheterna anges huvudsakligen i
måttenheter som ingår i Sl-systemet eller som tillåtits för bruk tillsammans
med Sl-enheter av den internationella kommittén för mått och vikt. Direkti-
vets detaljbestämmelser införlivas lämpligen med svensk rätt genom bestäm-
melser i författningar av lägre konstitutionell valör. En specificerad bestäm-
melse om de grundläggande skyldigheterna måste dock tas in i lagen med
hänsyn till att dessa delvis avser andra ämnen än sådana som kan delegeras
till regeringen enligt 8 kap. 7 § regeringsformen. Detaljbestämmelsema får
då karaktär av verkställighetsföreskrifter. Den praktiska betydelsen av att
Sverige nu inför uttryckliga författningsregler om skyldighet att i vissa sam-
manhang använda måttenheterna i Sl-systemet är mycket begränsad, efter-
som dessa måttenheter sedan många år är allmänt vedertagna.

Lagen bör också innehålla bestämmelser om tillsyn. En sektorövergri-
pande fråga är utformningen och finansieringen av sådan marknadstillsyn
som bl.a. vågdirektivet förutsätter. Regeringen har den 24 september 1992
givit styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) i uppdrag att utreda
denna fråga.

Lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. innehåller i 14 § en
hänvisning till LW. När nu LW avskaffas bör denna hänvisning utgå. Jag
har i den frågan samrått med chefen för Socialdepartementet.

2.1.5 Samordningen av föreskrifter inom området legal metrologi

Enligt promemorians lagförslag bör regeringen få bemyndigande att utfärda
närmare föreskrifter avseende mätdon, mätdonskontroll samt toleranskrav
och storlekar på färdigförpackade varor i enlighet med föreskrifter i EG-di-
rektiv. Vidare föreslås att regeringen skall få fullmakt att kunna delegera
denna uppgift till myndighetsnivån. Till skillnad från nu gällande ordning
föreslås att denna uppgift samlas hos en myndighet. I promemorian föreslås
SP få uppgiften att genom sina föreskrifter genomföra EG-direktiv inom det
mättekniska området.

Jag avser att återkomma till regeringen i denna fråga, men vill för sam-
manhangets skull och för riksdagens information redan nu redovisa min syn

12

på promemorians förslag i nämnda delar. De flesta remissinstanser har till-
styrkt förslaget att samla ansvaret för föreskrifter hos en myndighet. Invänd-
ningar mot detta förslag har dock framförts av Trafiksäkerketsverket och
Livsmedelsverket. Verken menar att de bör behålla ansvaret för föreskrifter
om mätteknik, mängdangivelse och andra liknande frågor inom det egna an-
svarsområdet. Promemorians förslag att SP blir ansvarig myndighet avvisas
av en helt dominerande del av remissinstanserna.

För egen del vill jag understryka behovet av att de regelförändringar som
blir aktuella vid EES-avtalets ikraftträdande görs på ett så smidigt och enkelt
sätt som möjligt. En ordning där varje myndighet utfärdar föreskrifter inom
sitt verksamhetsområde skulle leda till att ett och samma mätdon, t.ex, en
våg, blir föremål för regleringar i flera olika föreskriftsserier. I likhet med
vad bl.a. Riksskatteverket har framfört menar jag att en sådan ordning
skulle bli både krånglig och onödig. Sektorsmyndigheter har vidare inte hel-
ler den tekniska specialkompetens inom metrologi som är viktig att ha vid
utfärdande av föreskrifter. Med anledning av vad Livsmedelsverket har
framfört i sitt remissvar menar jag dock att bestämmelser om mängdangivel-
ser och märkning av livsmedel även framgent bör meddelas av Livsmedels-
verket.

Bortsett från detta undantag tillstyrker jag promemorians förslag att an-
svaret för föreskrifter bör ligga på en myndighet. I detta ansvar bör även ingå
skyldighet att samråda med berörda sektorsmyndigheter. I det samman-
hanget vill jag erinra om vad jag tidigare nämnde om behovet att överväga
om samtliga metrologiska föreskrifter efter hand kan inordnas under den
nya lagen.

I frågan om vilken myndighet som bör ha ansvaret för föreskrifterna delar
jag remissinstansernas invändningar mot att SP ges denna roll. Provningsan-
stalten har själv anfört betänkligheter mot förslaget. Jag vill också peka på
att en utredning nyligen har föreslagit att SP omvandlas från myndighet till
aktiebolag (SOU 1992:74, Prova Privat - Provning och mätteknik inom SP
och SMP i europaperspektiv). I promemorian diskuteras utöver SP två alter-
nativ som ansvariga myndigheter, nämligen Kommerskollegium och SWE-
DAC. Remissinstanserna har inte tagit ställning till vilket alternativ man fö-
redrar. I promemorian tillbakavisas båda dessa alternativ. I fråga om SWE-
DAC anges att myndigheten inte är lämplig att ansvara för föreskrifter, då
det inte kan uteslutas att man skulle styras av ett egenintresse att förorda
ackreditering snarare än andra kontrollformer. Det skulle enligt promemo-
rian således finnas risk att SWEDAC skulle utnyttja sin monopolställning
som ackrediteringsorgan.

För egen del vill jag peka på att Kommerskollegium är central förvalt-
ningsmyndighet för utrikeshandel. Denna breda uppgift är, enligt min upp-
fattning, knappast möjlig att förena med teknisk detaljkunskap på ett om-
råde som metrologi. Jag har samrått med statsrådet Dinkelspiel i den frågan.
Enligt min mening bör den myndighet som får det samlade föreskriftansva-
ret ha en teknisk kompetens som ligger nära det metrologiska området.
SWEDAC har en sådan kompetens, även om specifika kunskaper i legal
metrologi för närvarande saknas. Myndigheten har vidare i sin roll som cen-
tral förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik upparbetade

Prop. 1992/93:47

13

kontakter med i stort sett alla de sektorsmyndigheter som idag har föreskrif- Prop. 1992/93:47
ter inom det mättekniska området. Jag kan i och för sig ha viss förståelse för
promemorians tveksamhet mot att SWEDAC ges ansvaret för föreskrifter
inom området. Likväl menar jag att det inte finns någon annan myndighet
som har bättre förutsättningar att ikläda sig detta ansvar. SWEDAC:s ställ-
ning som statlig myndighet ger möjlighet till sådan insyn och styrning att en
opartisk hantering bör vara garanterad.

Sammantaget menar jag således att SWEDAC är det bästa alternativet när
det gäller ansvar för föreskrifterna. För denna nytillkommande uppgift bör
SWEDAC tilldelas särskilda resurser.

Med den roll jag föreslår att SWEDAC skall ha följer ett ansvar att sam-
råda med berörda sektorsmyndigheter innan föreskrifterna beslutas. I pro-
memorian har föreslagits att den ansvariga myndigheten som ett instrument
i detta samråd inrättar ett metrologiskt råd med företrädare för berörda
myndigheter. Detta kan vara en väg att åstadkomma detta samråd. I sam-
manhanget bör nämnas att SWEDAC redan nu har en rådgivande kommitté
för mättekniska frågor. Denna kommitté bör kunna omformas och förstär-
kas för att få rätt struktur och kompetens för myndighetens nya arbetsupp-
gifter. Jag utgår från att SWEDAC efter diskussioner med berörda myndig-
heter finner former som säkerställer ett väl fungerande samråd. SWEDAC
bör återkomma till regeringen med en utvärdering av hur samrådet har fun-
gerat.

Att ansvaret för föreskrifter samordnas på det sätt jag nu har förordat ut-
gör inget hinder mot att låta olika sektorsmyndigheter dela ansvaret för till-
synen av lagens efterlevnad.

2.2 Lag om elektromagnetisk kompatibilitet

2.2.1 Elektromagnetisk kompatibilitet

Som jag inledningsvis nämnde ingår i EES-avtalet bl.a. EG-rådets direktiv
av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om elektro-
magnetisk kompatibilitet 89/336/EEG. Inom Näringsdepartementet har
analyserats vilka bestämmelser som måste utfärdas för att direktivet skall
införlivas med svensk rätt. Resultatet av analysen finns redovisat i en prome-
moria (dnr 3-2452/91) om elektromagnetisk kompatibilitet. I promemorian
föreslås att en ny lag om skydd mot elektromagnetiska störningar skall in-
föras.

Elektromagnetisk kompatibilitet definieras som förutsättningen för en
komponent, apparat, utrustning eller system att fungera tillfredsställande i
den avsedda elektromagnetiska miljön utan att den själv förorsakar elektro-
magnetiska störningar. EMC är förkortningen av motsvarande engelska be-
grepp och är vedertaget även i Sverige.

Bakgrunden till att elektromagnetiska störningar tidigare uppmärksam-
mats har framförallt varit behovet av att skydda radio- och telekommunika-
tioner. Sverige, liksom de flesta industriländer, har sedan många år regler i
syfte att minimera sådana störningar. Begreppet EMC är emellertid vidare
då det även inbegriper tålighet mot elektromagnetiska störningar och inte

14

bara avser att skydda radio- och telekommunikationer utan skall även säker- Prop. 1992/93:47
ställa att andra elektriska apparater kan fungera som avsett. Frågan om
EMC har uppmärksammats alltmer under senare år. Anledningen till detta
är bl.a. den ökande användningen av elektronik i styr- och övervakningssys-
tem för utrustningar och apparater t.ex. i bilar eller maskiner. Elektronik
kan vara känslig för elektromagnetiska störningar. Om man inte vidtar åtgär-
der för att begränsa störningskänslighet kan det leda till att utrustningen inte
fungerar som förutsett, vilket kan få olyckor som följd. Den ökande använd-
ningen av elektriska och elektroniska apparater och system medför också en
ökad risk för att elektromagnetiska störningar uppkommer.

Nu gällande svenska bestämmelser på området finns i radiostörningsför-
ordningen (1985:625). Tillsynsmyndighet är Närings- och teknikutvecklings-
verket, NUTEK (tidigare Statens energiverk), som också utfärdat föreskrif-
ter på området. Radiostörningsförordningen tar endast sikte på att begränsa
störningar från elektrisk materiel för att skydda radio- och telekommunika-
tioner. En EMC-reglering i enlighet med EG:s direktiv på området är betyd-
ligt vidare än den nuvarande svenska regleringen.

En fråga som ligger nära EMC är den utsändning av elektromagnetiska
vågor som sker från radiosändare. EMC-direktivet tar inte sikte på att re-
glera detta område. I Sverige regleras rätten att inneha radiosändare samt
krav på radiosändare genom radiolagen (1966:755). Frekvensrättsutred-
ningen (K 1990:02) har genom betänkandet SOU 1991:107 Lag om radio-
kommunikation m.m. presenterat förslag till ny lagstiftning på detta om-
råde. Lagstiftningsärendet bereds för närvarande inom Kommunikationsde-
partementet.

2.2.2 EG:s EMC-direktiv

Inom EG har bestämmelser om EMC införts genom rådets direktiv av den
3 maj 1989 tillnärmning av medlemsstaternas lagar om elektromagnetisk
kompatibilitet (89/336/EEG). Direktivet omfattas av EES-avtalet (Bilaga II,
X, nr 6). Det är utformat enligt den s.k. nya metoden för harmonisering av
medlemsstaternas lagstiftningar om varor (om denna se EES-propositionen
1991/92:170 del III bil.ll,s.38).

Huvuddragen i EG-direktivet är följande.

I direktivet anges att elektriska och elektroniska apparater och utrustning
skall vara så konstruerade att

1. den elektriska störning de alstrar inte överstiger en nivå som tillåter ra-
dio- och teleutrustning samt andra apparater att fungera som avsett,

2. de har en tillräcklig inbyggd tålighet mot elektromagnetiska störningar
så att de kan fungera som avsett.

I direktivets bilaga 3 anges genom en exemplifierande uppräkning de ty-
per av apparater vars funktion i synnerhet skall skyddas genom direktivets
bestämmelser, t.ex. radio- och TV-mottagare, industriell produktionsutrust-
ning och informationsteknologi-utrustning.

EMC-direktivet utesluter inte att utöver de krav som anges i EMC-direkti-
vet, speciella EMC-krav uppställs i EG-direktiv som reglerar särskilda pro-
duktgrupper. Sålunda har i rådsdirektivet om tillnärmning av medlemssta-

15

temas lagar rörande teleterminaler uppställts som ett väsentligt krav för tele-
terminaler att de skall uppfylla de särskilda EMC-krav som kan behövas stäl-
las på terminalutrustning.

EMC-direktivet medger också att EMC-krav för en viss produkttyp ute-
slutande regleras i annat direktiv. I förslaget till EG-direktiv om medicintek-
nisk utrustning föreslås t.ex. att EMC-krav för sådana produkter som faller
under det direktivet skall anges uttömmande där.

I enlighet med den nya metoden gäller enligt EMC-direktivet att en pro-
dukt som uppfyller en europeisk harmoniserad standard för produkten i
fråga skall presumeras uppfylla de väsentliga kraven i direktivet. EFTA och
EG har, för att få fram erforderliga standarder, gemensamt givit det euro-
peiska standardiseringsorganet för elstandardisering, CENELEC, i uppdrag
att utarbeta dessa standarder. Om harmoniserad standard saknas kan även
en nationell standard som bedöms uppfylla de väsentliga kraven efter anmä-
lan till kommissionen ges en motsvarande funktion.

Som alla EG-direktiv enligt den nya metoden förutsätter EMC-direktivet
total harmonisering. En medlemsstat får inte med hänvisning till skäl som
står i samband med elektromagnetisk kompatibilitet, hindra marknadsfö-
ringen eller idrifttagande av produkter som uppfyller de väsentliga kraven
i direktivet och som kontrollerats i enlighet med föreskrivna förfaranden.
Medlemsstaterna åläggs vidare att inom sitt territorium vidtaga alla lämpliga
åtgärder för att säkerställa att apparater som uppfyller direktivets krav får
släppas ut på marknaden eller tas i bruk. Medlemsstaterna förpliktigas slutli-
gen att förbjuda marknadsföring och begränsa fri rörlighet för elektriska
komponenter, apparater, utrustningar och system som inte uppfyller de vä-
sentliga kraven enligt direktivet.

En medlemsstat har dock enligt direktivet möjlighet att i särskilda fall
föreskriva villkor för idrifttagande eller användning av apparater på speciella
platser i avsikt att bemästra befintliga eller förväntade problem rörande
elektromagnetisk kompatibilitet. På motsvarande sätt kan man vidta åtgär-
der för att skydda allmänt telenät eller mottagar- och sändarstationer som
används för säkerhetsändamål.

I fråga om förfaranden för bedömning av överensstämmelse följer EMC-
direktivet huvudprinciperna i EG:s helhetssyn på bedömning av överens-
stämmelse (om denna se prop. 1991/92:170 bil.11,s.39). Om en produkt är
tillverkad i enlighet med harmoniserad standard är s.k. tillverkardeklaration
tillräcklig som bevis på att kraven är uppfyllda. Denna skall hållas tillgänglig
för behöriga myndigheter under 10 år. Om tillverkaren finns utanför EG
skall deklarationen i stället utfärdas av ett behörigt ombud inom EG.

Om produkten avviker från standard krävs däremot att tillverkaren/om-
budet håller det tekniska konstruktionsunderlaget tillgängligt för behöriga
myndigheter, så snart apparaten släppts ut på marknaden. Konstruktionsun-
derlaget skall beskriva apparaten, ange de förfaranden som använts för att
säkerställa att apparaten uppfyller direktivets väsentliga krav. Underlaget
skall också inkludera antingen ett provningsprotokoll eller en certifiering
från ett fristående organ. För detta ändamål skall resp, stat anmäla de organ,
s.k. anmälda organ, som skall svara för sådana tredjepartsförfaranden.

Prop. 1992/93:47

16

Tillverkaren/importören skall som bevis på att han förvissat sig om att di-
rektivets krav har följts förse produkten med EG-märke.

Direktivet innehåller också bestämmelser som reglerar förfaranden som
skall iakttas om en medlemsstat begränsar marknadsföring av en produkt
som inte uppfyller angivna skyddskrav eller om ett medlemsland anser att en
harmoniserad standard inte uppfyller direktivets allmänna krav. Kommissio-
nen skall i sådana fall genast informeras. Efter ett samrådsförfarande fattar
kommissionen slutligt beslut, varefter samtliga medlemsstater skall informe-
ras.

Enligt direktivets ursprungliga lydelse åläggs medlemsstaterna att senast
den 1 juli 1991 publicera de nationella författningsbestämmelser som erford-
ras för att införa direktivet. De skulle börja tillämpas från den 1 januari
1992. Genom direktivet upphävs också två äldre EG-direktiv rörande alst-
ring av radiostörningar orsakade av elektriska hushållsapparater, bärbara
verktyg och liknande utrustning samt lysrörsarmaturer försedda med tän-
dare.

Beträffande tidpunkten för ikraftträdande av direktivet har diskussioner
förts inom EG efter det att direktivet antogs av EG-rådet. En smidig tillämp-
ning av EMC-direktivet kräver att harmoniserade europastandarder finns
tillgängliga. Svårigheten och tidsåtgången för att arbeta fram sådana stan-
darder har visat sig större än vad som förutsågs ursprungligen.

Mot bl.a. denna bakgrund antog EG-rådet den 28 april 1992 ett direktiv
(92/31/EEG) med ändring av ikraftträdandebestämmelsen i EMC-direkti-
vet. Ändringen av EMC-direktivet innebär att medlemsstaterna fram till den
31 december 1995 även på sina marknader får tillåta apparater som uppfyller
de nationella regler på området som var i kraft i resp, medlemsstat den 30
juni 1992. Kvar står dock kravet att inte hindra marknadsföring av apparater
som uppfyller EMC-direktivet.

Formellt sett omfattar EES-avtalet inte ännu detta ändringsdirektiv men
avsikten är att inkludera direktivet genom ett tillägg till EES-avtalet. Ett så-
dant tillägg kan förutses först en tid efter det att EES-avtalet trätt i kraft. Det
svenska genomförandet av EMC-direktivet bör dock ske med beaktande av
ändringsdirektivet. Därvid bör direktivet tolkas som att de svenska bestäm-
melser på området som är i kraft när EES- avtalet träder i kraft får bibehållas
till den 31 december 1995.

2.2.3 En ny lag om elektromagnetisk kompatibilitet

Prop. 1992/93:47

Mitt förslag: En ny lag om elektromagnetisk kompatibilitet bör in-
föras. Lagen bör ges formen av en bemyndigandelag i vilken rege-
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges befogen-
het att utfärda närmare föreskrifter om krav på apparater med av-
seende på elektromagnetisk kompatibilitet samt hur dessa skall kon-
trolleras och märkas. Lagen bör även innehålla vissa bestämmelser
om tillsyn m.m. som kräver lagform. Under den övergångsperiod
fram till och med den 31 december 1995 som EMC-direktivet medger
bör produkter som uppfyller nuvarande svenska krav tillåtas parallellt
med apparater som utformats i enlighet med direktivets krav. Det bör
ankomma på regeringen att sätta lagen i kraft.

17

Promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt eller inte haft något att
erinra mot förslaget att införa EG:s EMC-direktiv i svensk rätt genom en ny
lag om elktromagnetisk kompatibilitet.

Skälen för mitt förslag: Som nämnts ovan regleras i dag i Sverige endast
en aspekt av elektromagnetisk kompatibilitet, nämligen emission av radio-
störningar. Den nuvarande radiostörningsförordningen (1985:625) tillkom
år 1985. Förordningen är utfärdad med stöd av bemyndigande i lagen
(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
den s.k ellagen.

I radiostörningsförordningen föreskrivs att elektrisk materiel som kan för-
orsaka radiostörningar genom elektromagnetiska vågor skall utföras så att
sådana störningar förebyggs. NUTEK (tidigare Statens energiverk) får efter
samråd med Telestyrelsen meddela närmare föreskrifter om tillåten nivå på
sådana störningar. Visst materiel som faller under förordningens tillämp-
ningsområde skall registreras för att få marknadsföras eller hyras ut. Före-
skrifter beträffande omfattningen av registreringsplikten har utfärdats av
Statens energiverk. Registreringen, som praktiskt hanteras av SEMKO AB,
är förenad med avgift. Som kontrollförfarande föreskrivs tillverkardeklara-
tion.

Som framgått av vad jag nyss anfört är EG:s direktiv om elektromagnetisk
kompatibilitet betydligt vidare än den svenska radiostörningsförordningen.
Det omfattar bestämmelser både med avseende på produkters alstring av
och tålighet mot elektromagnetiska störningar. EMC-direktivet är vidare
övergripande till sin karaktär i det avseendet att det berör produkter inom
flera olika sektorer, som i Sverige regleras av annan lagstiftning än ellagen
såsom telekommunikationer och medicinska apparater. Mot denna bak-
grund finns inte grund för att i fortsättningen reglera EMC-frågor med stöd
av ellagen. I stället bör en ny lag om elektromagnetisk kompatibilitet in-
föras. Ingen remissinstans har haft invändningar på denna punkt.

En ny svensk lag med bestämmelser om elektromagnetisk kompatibilitet
bör utformas som en bemyndigandelag där regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får bemyndigande att meddela närmare före-
skrifter om elektromagnetisk kompatibilitet.

TVå av remissinstanserna har framfört betänkligheter mot att den före-
slagna lagens bemyndiganden är alltför breda. Vissa preciseringar har nu
gjorts i lagförslaget. Till detta vill jag även anföra att såsom ett totalharmoni-
serande direktiv utformat enligt den nya metoden medger EMC-direktivet
endast mycket begränsade nationella variationer vid genomförandet. Såväl
krav på apparater som kontrollprocedurer är fastlagda i direktivet eller ge-
nom standarder. Även med beaktande av den beslutade ändringen av över-
gångsbestämmelsen kommer det nationella handlingsutrymmet när det gäl-
ler EMC-bestämmelser vara begränsat till att utöver EMC-direktivets krav
även tillåta produkter som uppfyller svenska bestämmelser som är i kraft när
EES-avtalet träder i kraft, d.v.s. den svenska radiostörningsförordningen.

Enligt EMC-direktivet skall en medlemsstat som konstaterar att en appa-
rat inte uppfyller direktivets krav vidta alla lämpliga åtgärder för att dra till-
baka apparaten från marknaden, förbjuda att den släpps ut på marknaden

Prop. 1992/93:47

18

eller begränsa dess fria rörlighet. De åtgärder som kan vara påkallade för att
kunna kontrollera bestämmelsernas efterlevnad är inhämtande av informa-
tion från en tillverkare eller användare samt inspektion av områden och lo-
kaler. Vidare måste en tillsynsmyndighet ha möjlighet att få tillgång till ap-
parater för kontroll. Tillsynsmyndigheter bör när det påkallat ur skyddssyn-
punkt kunna meddela förelägganden och förbud. Sådana bör kunna förenas
med vite. De åtgärder som här avses rör förhållandet mellan det allmänna
och enskilda och skall meddelas i lag.

Genom att direktivets bestämmelser införs i svensk rätt får Sverige också
möjlighet att anmäla organ för sådana tredjepartsbedömningar som behövs
för medverkan i direktivets regler om bedömning av överensstämmelse. Ef-
tersom produkter som uppfyller direktivets krav även under övergångsperio-
den fram till den 31 december 1995 måste accepteras av samtliga EES-stater,
kan en svensk tillverkare genom att utforma sina produkter i enlighet med
direktivet tillförsäkra sig marknadstillträde i samtliga EES-stater utan att be-
höva anpassa sina produkter till eventuella nationella särbestämmelser. Ge-
nerella regler om anmälda organ har förelagts riksdagen genom EES-propo-
sitionen 1991/92:170 bil.11.

Under perioden fram till och med den 31 december 1995, då EMC-direkti-
vet är optionellt, bör såsom flertalet remissinstanser tillstyrkt, EMC-direkti-
vets krav inte göras tvingande i Sverige. Det innebär att sådana produkter
som ur EMC-synpunkt uppfyller kraven i den nuvarande radiostörningsför-
ordningen (1985:625) tills vidare bör, parallellt med apparater som uppfyller
EMC-direktivets krav, tillåtas för försäljning och användning.

Radiostörningsförordningen kommer sålunda finnas kvar ytterligare
några år. Som nämnts tidigare innehåller förordningen bestämmelser med
krav på registrering av produkter i vissa fall. Enligt EG:s ordning under
EMC-direktivet är ett sådant registreringssystem inte tillåtet. Jag kan se
nackdelar med att ha olika ordningar i detta avseende enligt en ny EMC-lag
resp, radiostörningsförordningen. Jag återkommer därför till regeringen i
denna fråga.

Som nämnts ovan faller frågor om rätt att inneha radiosändare samt för-
delning av radiofrekvenser utanför EMC-regleringens tillämpningsområde.

I frågan om vilken myndighet som bör få ansvar att utfärda de myndighets-
föreskrifter som behövs för att införa EMC-direktivets bestämmelser i
svensk rätt har olika synpunkter framförts vid remissbehandlingen. Med den
föreslagna utformningen av lagen ankommer det på regeringen att utpeka
den myndighet som skall svara för denna uppgift. Det är därför endast ur
informationssynpunkt som jag nu berör denna fråga.

Vid remissbehandlingen har Televerket med Frekvensförvaltningen och
Statens Telenämnd förordat att det uppdras åt Telestyrelsen att meddela
föreskrifter beträffande elektromagnetisk kompatibilitet. Övriga remissin-
stanser som uttalat sig i frågan har däremot förordat NUTEK som föreskri-
vande myndighet.

Låt mig först konstatera - vilket flertalet remissinstanser också gjort - att
önskemålet om att få harmoniserade föreskrifter för produkter hänförliga
till olika sektorer talar för att ansvaret att meddela föreskrifter bör hållas
samman hos en myndighet. Självklart måste denna myndighet samråda med

Prop. 1992/93:47

19

övriga berörda myndigheter innan den utfärdar föreskrifter. Enligt den nu-
varande radiostörningsförordningen, som enligt vad jag föreslagit kommer
att finnas kvar ett antal år parallellt med en ny lag om elektromagnetisk kom-
patibilitet, ankommer det på NUTEK att meddela myndighetsföreskrifter
efter samråd med Telestyrelsen. Jag vill erinra om att regeringen nyligen av-
lämnat en proposition till riksdagen där det bl.a. föreslås att frågor om elsä-
kerhet från den 1 januari 1993 skall föras från NUTEK till en nybildad elsä-
kerhetsmyndighet. Jag förutser att ansvaret för att föreskriva enligt radio-
störningsförordningen också kommer att överföras till den nya myndighe-
ten.

Med hänsyn härtill och den omständigheten att EG:s EMC-direktiv har
ett bredare syfte än att endast skydda radio- och telekommunikationer avser
jag att föreslå regeringen att uppdra åt den nya elsäkerhetsmyndigheten att
meddela de myndighetsföreskrifter som kan behövas för ett införande av
EMC-direktivet.

När det gäller tillsyn över lagens efterlevnad ser jag däremot fördelar med
att låta de berörda sektorsmyndigheterna att ha primärt ansvar för tillsynen
inom resp, sektor eller ansvarsområde. För att få hög effektivitet i tillsyns-
verksamheten samt för att inte onödigt drabba tillverkare och importörer
med täta kontroller behövs en samordning mellan olika myndigheters till-
synsverksamhet. Ansvaret för denna samordning bör ankomma på den myn-
dighet som utfärdar föreskrifter.

En sektorsövergripande fråga är utformningen och finansieringen av så-
dan marknadstillsyn som bl.a. EMC-direktivet förutsätter. Regeringen har
den 24 september 1992 uppdragit åt styrelsen för teknisk ackreditering
(SWEDAC) att utreda denna fråga. I avvaktan på redovisningen av detta
uppdrag bör tills vidare i lagen tas in ett bemyndigande av det slag som finns
i 24 § lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska an-
läggningar (ellagen) att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för tillsynen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har det inom Näringsdepartementet upprät-
tats förslag till

1. lag om måttenheter, mätningar och mätdon,

2. lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.,

3. lag om elektromagnetisk kompatibilitet

Lagförslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för Socialdepar-
tementet.

Lagrådet arbetar för närvarande på fyra avdelningar, d.v.s. det högsta till-
låtna antalet. Trots detta är Lagrådets program under hösten utomordentligt
ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att Lag-
rådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem
kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den
tid som krävs för att lagstiftningsfrågan skall kunna behandlas under hösten.
Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att
Lagrådets granskning kan underlåtas, om den skulle fördröja lagstiftnings-

Prop. 1992/93:47

20

frågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Det är med hän- Prop. 1992/93:47
syn till EES-avtalet angeläget att lagstiftningen kan träda i kraft den 1 ja-
nuari 1993. Mot den bakgrunden bör en remiss till Lagrådet kunna underlå-
tas i förevarande ärende.

4 Specialmotivering

4.1 Lag om måttenheter, mätdon och mätningar

Som berörts i den allmänna motiveringen följer av EES-avtalet att svensk
rätt måste anpassas till EG:s direktiv om måttenheter (80/181/EEG, med
ändring genom 85/1/EEG och 89/617/EEG). Sverige måste därmed nu införa
uttryckliga bestämmelser om skyldighet att i vissa sammanhang använda
måttenheter i Sl-systemet eller vissa andra i direktivet angivna måttenheter.
I praktiken sker detta redan i Sverige. Skyldigheterna gäller vid mätningar
som har ekonomiska transaktioner, hälsovård, allmän säkerhet eller beslut i
offentlig verksamhet till syfte. Som berördes i den allmänna motiveringen
förutsätts direktivets detaljbestämmelser utfärdas i form av verkställighets-
föreskrifter. För tydlighets skull har en upplysning om detta intagits i lagtex-
ten.

I direktivet undantas vissa mätningar inom kommunikationsområdet från
dess tillämpning. Genom bemyndigandet i andra stycket kan i svensk rätt
även detta preciseras i föreskrifter av lägre valör.

Paragrafen innehåller bemyndiganden som gör det möjligt att i förordning
eller myndighetsföreskrifter ta in de bestämmelser som krävs för att anpassa
svensk rätt till innehållet i EG-direktiv om legal metrologi vad gäller krav på
mätningar och mättekniska metodet samt krav på och kontroll av mätdon.
En precisering har skett i förhållande till promemorieförslaget på så sätt att
föreskriften skall avse vissa särskilda ämnen som finns angivna i 8 kap. 7 §
regeringsformen.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om färdig-
förpackade varor och om krav på kundvåg i detaljhandeln. Som nämndes i
den allmänna motiveringen förutsätts Livsmedelsverket även i fortsätt-
ningen meddela föreskrifter om krav på mängduppgifter på färdigförpack-
ade livsmedel.

Enligt lagen ankommer det på regeringen att för respektive sektorsområde
utse myndighet som skall utöva tillsynen över efterlevnaden av lagen eller
föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Tillsynen kan som nämndes i den
allmänna motiveringen delas upp på lämpligt sätt mellan flera myndigheter.

21

Prop. 1992/93:47

Paragrafen ger tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden och loka-
ler för att kunna utöva tillsyn. Den hos vilken tillsyn sker är därvid skyldig
att lämna det biträde som behövs. Kontroll av förpackningsstorlek och
mängduppgifter på färdigförpackade varor utövas genom stickprovskontrol-
ler och har, till skillnad från mätdonskontroll, en karaktär som liknar tillsyn.
Bestämmelserna om rätt till tillträde och om skyldighet att därvid lämna be-
hövligt biträde gäller därför också vid kontroll av färdigförpackade varor.
Enligt bestämmelsen skall kronofogdemyndigheten på begäran av en till-
synsmyndighet eller en kontrollerande myndighet lämna den handräckning
som behövs för tillsynen eller kontrollen.

Enligt paragrafen kan tillsynsmyndigheten meddela de förelägganden och
förbud som behövs i det enskilda fallet för att bestämmelser i lagen, eller i
föreskrifter meddelade med stöd av lagen, skall efterlevas. Tillsynsåtgärden
måste vara behövlig i det enskilda fallet. I detta ligger att endast sådana åt-
gärder får meddelas som står i proportion till syftet med den bestämmelse
som skall efterföljas. Paragrafen innehåller vidare bestämmelser om vite.

I paragrafen anges att tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kam-
marrätten.

I betänkandet (SOU 1991:106) ”Domstolarna inför 2000-talet”, som för
närvarande bereds, har Domstolsutredningen föreslagit att all domstols-
prövning av förvaltningsbeslut skall börja i länsrätt. Instansordningen kan
komma att påverkas av Domstolsutredningens förslag.

4.2 Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av
drycker,m.m.

Som nämndes i den allmänna motiveringen har hänvisningen till LW i 14 §
tagits bort. Någon motsvarande hänvisning till den nya lagstiftningen har
inte ansetts behövlig.

4.3 Lag om elektromagnetisk kompatibilitet

Paragrafens/örsZa stycke innehåller ett bemyndigande att införa bestämmel-
ser om elektromagnetisk kompatibilitet, som avser skydd för liv, personlig
säkerhet och hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet. Som fram-
gått av den allmänna motiveringen skall lagen utgöra grund för att i svensk
rätt införa den i EES-avtalet ingående rättsakten (89/336/EEG) om tillnärm-
ning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet.

I bestämmelsen används begreppet apparater, som är hämtat från EMC-

22

direktivet. I direktivets artikel 1 återfinns en definition av vad som skall av- Prop. 1992/93:47
ses med detta begrepp vid tillämpningen av direktivet. En motsvarande defi-
nition bör tas in i förordningen under EMC-lagen.

I andra stycket anges närmare vad sådana föreskrifter får avse.

Enligt/örsta stycket utövas tillsynen över efterlevnaden av lagen av den myn-
dighet som regeringen bestämmer. Med hänsyn till att elektromagnetisk
kompatibilitet berör flera myndigheters ansvarsområden förutsätts rege-
ringen i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen utse flera
tillsynsmyndigheter. Tillsynsmyndigheterna bör samråda med andra sektors-
ansvariga myndigheter.

Enligt första stycket 1 har en tillsynsmyndighet rätt att få de upplysningar
och handlingar som behövs för tillsynen. Den som inte efterkommer en så-
dan framställning kan föreläggas vite enligt 4 §.

Första stycket 2 kan ses som en komplettering till första punkten och ger
tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra ut-
rymmen, dock inte bostäder. Avsikten är att underlätta för tillsynsmyndighe-
ten att utöva tillsyn.

För att möjliggöra en effektiv tillsyn av marknadsförda apparater ges till-
synsmyndigheten enligt första stycket 3 rätt att få tillgång till apparater för
kontroll. Åtgärden kan vidtas hos den som tillverkar, importerar, saluför el-
ler hyr ut apparater.

Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer begära handräckning hos kronofogdemyndigheten för att ge-
nomföra sådana åtgärder som nämns i första stycket.

Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer föreskriva om ersättning för tillhandahållna apparater och om skyl-
dighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för kontroll.

Paragrafen ger en tillsynsmyndighet möjlighet att meddela de förelägganden
och förbud som behövs ur skyddssynpunkt för att föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen skall efterlevas. Tillämpningsområdet är således
inskränkt till de fall då ett ingripande är påkallat med hänsyn till de skadliga
effekter som apparater som inte uppfyller gällande krav kan åstadkomma.

Ett föreläggande eller förbud kan enligt paragrafen förenas med vite.

I paragrafen anges att beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen är överklagbara till kammarrätten. Med hänsyn
till de risker som kan vara förenade med apparater som inte uppfyller gäl-
lande krav har i paragrafen också intagits en bestämmelse om att ett enligt 4
§ meddelat förbud omedelbart får verkställas.

23

I betänkandet (SOU 1991:106) ”Domstolarna inför 2000-talet”, som för Prop. 1992/93:47
närvarande bereds, har Domstolsutredningen föreslagit att all domstols-
prövning av förvaltningsbeslut skall börja i länsrätt. Instansordningen kan
komma att påverkas av Domstolsutredningens förslag.

5. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksda-
gen att anta förslagen till

1. lag om måttenheter, mätningar och mätdon

2. lagen om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.

3. lag om elektromagnetisk kompatibilitet

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

24

Förteckning över EG-direktiv inom området legal
metrologi som det hänvisas till i EES-avtalet, bilaga
II (IX Mätinstrument)

1. Direktiv 71/316/EEG om tillnärmning av.medlemsstaternas lagstiftning
om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontroll-
metoder, i dess lydelse enligt direktiven 72/427/EEG, 83/575/EEG,
87/354/EEG, 87/355/EEG och 88/665/EEG.

2. Direktiv 71/317/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om parallellepipediska handelsvikter från 5 till 50 kg och cylindriska han-
delsvikter från 1 gram till 10 kg.

3. Direktiv 71/318/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om gasvolymmätare, i dess lydelse enligt direktiven 74/331/EEG,
78/365/EEG och 82/623/EEG.

4. Direktiv 71/319/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
för mätare för andra vätskor än vatten.

5. Direktiv 71/347/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om hektolitervikt av säd.

6. Direktiv 71/348/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om tillsatsutrustning till mätare för andra vätskor än vatten.

7. Direktiv 71/349/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om kalibrering av tankvolym på fartyg.

8. Direktiv 73/360/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om icke-automatiska vågar, i dess lydelse enligt direktiven 76/696/EEG,
82/622/EEG och 90/384/EEG.

9. Direktiv 73/362/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om längdmått, i dess lydelse enligt direktiven 78/629/EEG och 85/146/EEG.

10. Direktiv 74/148/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om precisionsvikter från 1 mg till 50 kg.

11. Direktiv 75/33/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om kallvattenmätare.

12. Direktiv 75/106/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om färdigförpackning av vissa vätskor efter volym, i dess lydelse enligt
direktiven 78/891/EEG, 79/1005/EEG, 85/10/EEG, 88/316/EEG och
89/676/EEG.

13. Direktiv 75/107/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om flaskor som tjänar som mätbehållare.

14. Direktiv 75/410/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om bandvågar.

15. Direktiv 76/211/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym, i dess lydelse
enligt direktivet 78/891/EEG.

16. Direktiv 76/764/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om kliniska maximalvisande kvicksilvertermometrar, i dess lydelse en-
ligt direktiven 83/128/EEG och 84/414/EEG.

17. Direktiv 76/765/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om alkoholmätare och alkoholaerometrar, i dess lydelse enligt direkti-
vet 82/624/EEG.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 1

25

18. Direktiv 76/766/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om alkoholtabeller.

19. Direktiv 76/891/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning för mätare för elektrisk energi, i dess lydelse enligt direktivet
82/621/EEG.

20. Direktiv 77/95/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning
om taxametrar.

21. Direktiv 77/313/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om mätsystem för andra vätskor än vatten, i dess lydelse enligt direkti-
vet 82/625/EEG.

22. Direktiv 78/1031/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om automatiska kontroll- och sorteringsvågar.

23. Direktiv 79/830/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om varmvattenmätare.

24. Direktiv 80/181/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG, i dess ly-
delse enligt direktiven 85/1/EEG och 89/617/EEG.

25. Direktiv 80/232/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om de nominella vikter och volymer samt volymer för behållare som är
tillåtna för vissa färdigpackade varor, i dess lydelse enligt direktiven
86/96/EEG och 87/356/EEG.

26. Direktiv 86/217/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstift-
ning om manometrar för bestämning av lufttrycket i fordonsdäck.

27. Direktivet 90/384/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lag-
stiftning om icke-automatiska vågar.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 1

26

Promemorians förslag till

Lag om måttenheter, mätningar och mätdon

1 § Vid mätningar, som görs inom detaljhandeln eller som har ekonomiska
transaktioner, hälsovård, säkerhet eller beslut i offentlig verksamhet till
syfte, skall mätdonen vara graderade i och mätresultaten uttryckta i

1. måttenheter, som ingår i det internationella måttenhetssystem (Sl-sy-
stemet) som har antagits av allmänna konferensen för mått och vikt, eller

2. måttenheter, som har tillåtits för bruk tillsammans med Sl-enheter en-
ligt beslut av den internationella kommittén för mått och vikt.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om måttenheter. Härvid får medges undantag från 1
§, om det finns särskilda skäl.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också, i
den mån det är påkallat från allmän synpunkt och föreskriften avser ämne
som avses i 8 kap 7 § regeringsformen, för visst område meddela föreskrifter
som avses i 8 kap 3 och 5 §§ regeringsformen om

1. krav på mätningar och mättekniska metoder

2. krav på och kontroll av mätdon

3. krav på och kontroll av förpackningsstorlek och mängduppgifter på fär-
digförpackade varor.

Om föreskrifter som avses i första stycket 1-3 har meddelats i eller med
stöd av särskild lagstiftning för visst område, tillämpas vad som sålunda är
föreskrivet i stället för vad som sägs i 4-8 §§.

4 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med
stöd av lagen utövas för visst område av den myndighet som regeringen utser
(tillsynsmyndigheten).

5 § Vid kontroll eller tillsyn enligt denna lag har den som utför kontrollen
och tillsynsmyndigheten rätt till tillträde till områden och lokaler, där mät-
don finns eller varor förpackas, förvaras eller säljs.

Den hos vilken kontroll eller tillsyn sker är skyldig att lämna behövligt
biträde. 6 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud
som behövs i enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter meddelade med
stöd av lagen skall efterlevas. Ett sådant föreläggande eller förbud får för-
enas med vite.

7 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för utövande av
kontroll eller tillsyn enligt denna lag.

8 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 5 eller 6 §
eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen upphävs lagen
(1971:1081) om bestämning av volym och vikt.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 2

27

REMISSAMMANSTÄLLNING

1. Remissförfarandet

Promemorian SP Rapport 1991:51 om implementering av EG-regler för le-
gal metrologi har remissbehandlats.

Yttrande över promemorian har avgetts av Kammarrätten i Jönköping,
Domstolsverket, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Trafiksäkerhetsver-
ket, Sjöfartsverket, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Jordbruksver-
ket, Statens livsmedelsverk, Boverket, Sprängämnesinspektionen, Närings-
och teknikutvecklingsverket, Statens provningsanstalt, Styrelsen för teknisk
ackreditering, Rikspolisstyrelsen RPS, Riksrevisionsverket RRV, Konsu-
mentverket KOV, Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och konkur-
rensverk, Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa förbundet, Läke-
medelsindustriföreningen, SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Akademikers Centralorganisa-
tion, Sveriges Civilingenjörsförbund, Sveriges Industriförbund och Vågleve-
rantörsföreningen inom Sveriges Mekanförbund.

Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges
Livsmedelshandlareförbund och Tjänstemännens Centralorganisation har
uttryckligen avstått från att yttra sig.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 3

2. Synpunkter

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget
om en ny lag med vissa grundläggande bestämmelser samt bemyndiganden
för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda
föreskrifter på området.

Beträffande detaljer i föreslagna lagbestämmelser har följande invänd-
ningar gjorts.

Sjöfartsverket anser att det föreslagna bemyndigandet i 3 § bör inskränkas
till att gälla mätningar av något mer specificerad art eller möjligen till vad
befintliga EG-direktiv på området avser. Kammarrätten i Jönköping anmär-
ker beträffande 8 § att frågor om besvärsordning och besvärsmyndigheter
vanligtvis brukar regleras i lag och att sådana bestämmelser bör intas i lagen
och inte i en tillhörande förordning.

Konsumentverket menar att lagen bör ange det konsumentskyddande syf-
tet att stävja fusk med vikt och volym. Verket anser vidare att lagen bör inne-
hålla en straffsanktion.

Sveriges Civilingenjörsförbund framhåller som önskvärt att bestämmelsen
i 1 § om användning av måttenheter ingående i Sl-systemet även skall avse
mätningar inom undervisningsväsendet och att även områden såsom medicin
och nautik övergår till att använda Sl-systemet.

Närings- och teknikutvecklingsverket anser att anknytningen till det inter-
nationella metrologiska arbetet i OIML liksom det med detta sammanhäng-
ande standardiseringsarbetet i främst CEN och CENELEC bör tydliggöras
i lagtexten. Samordningen på myndighetsnivå av föreskriftsgivningen

28

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot utred-
ningens förslag om att implementeringen av EG-direktiv sker genom före-
skrifter meddelade av en myndighet efter samråd med berörda sektorsmyn-
digheter och ett metrologiskt råd. Därvid framhålls särskilt den fördelen att
sådana föreskrifter om måttenheter som skall tillämpas inom flera verksam-
hetsområden samlas i en föreskriftsserie.Invändningar mot förslaget att
samla föreskrifterna hos en myndighet har dock framförts av Trafiksäker-
hetsverket, Statens livsmedelsverk och Konsumentverket. Verken anser att
de bör behålla ansvaret för mättekniska föreskrifter inom det egna ansvars-
området.

Ett stort antal remissinstanser avvisar förslaget i promemorian om att Sta-
tens provningsanstalt skall ges bemyndigandet som föreskrivande myndig-
het. Som skäl anförs huvudsakligen att funktionen som föreskrivande organ
och funktionen som provnings- och kontrollorgan principiellt bör hållas isär
i skilda organisationer.

Kommerkollegium menar att risken för eller misstanken om intressekon-
flikter annars finns och att de knappast kan undanröjas genom de interna
organisatoriska lösningar som anvisas i utredningen. Kommerskollegium an-
för vidare att uppgiften som föreskrivande organ för med sig befogenheter
även i en framtida utveckling med ett närmande till Europa, eftersom EG-
direktiven fortfarande kräver administrativa beslut för tillämpning på natio-
nell nivå och eftersom ett medlemsskap i EG medför att svenska myndighe-
ter aktivt deltar i beslutsprocessen inom EG.

Sveriges Industriförbund, med instämmande av Svenska Arbetsgivareför-
eningen, anför att valet av föreskrivande myndighet noga bör övervägas med
hänsyn bl a till vikten av att aktörerna i det europeiska system för ömsesidigt
erkännande som är under utveckling, har en oomtvistad opartisk ställning.

Styrelsen för teknisk ackreditering anser att det inte kan vara förenligt
med EG:s principer för provning och certifiering, såsom dessa kommit till
uttryck i dokumentet the Global Approach to Testing and Certification, att
koncentrera uppgifterna som föreskrivande myndighet inom området till ett
statligt organ som samtidigt kan väntas bli helt dominerande på den aktuella
marknaden vad gäller certifiering och provning.

Trafiksäkerhetsverket anför att det även fortsättningsvis finns behov av att
skilja på föreskrivande och kontrollerande organ eftersom Sverige finns re-
presenterat i ett flertal europeiska standardi- seringsorgan som har ett visst
inflytande i EG:s föreskriftsgivning och eftersom svenska myndigheter kan
ge ut föreskrifter inom områden som inte regleras i EG-direktiv. Trafiksä-
kerhetsverket hänvisar vidare till sektorsmyndighetemas kunskap inom re-
spektive område och menar att dessa myndigheter, i samråd med Statens
provningsanstalt bör ha föreskriftsansvaret.

Statens livsmedelsverk anser att verket bör ansvara för införandet av EG:s
regler om vikt och volym såvitt avser färdigförpackade livsmedel samt att
verket och övriga tillsynsmyndigheter enligt livsmedelslagstiftningen bör ha
ansvar för tillsynen inom området.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 3

29

Promemorians förslag till

Lag om skydd mot elektromagnetiska störningar

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i fråga
om produkter som kan ge upphov till elektromagnetiska störningar eller vars
funktion kan påverkas av elektromagnetiska störningar, meddela föreskrif-
ter om skydd mot sådana störningar.

Sådana föreskrifter får avse produkters egenskaper, kontroll och märk-
ning av produkter eller annat som behövs för att produkter som släpps ut på
marknaden, tas i bruk eller används skall ha ett tillfredsställande skydd mot
elektromagnetiska störningar.

2 § Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer skall utöva tillsyn
över efterlevnaden av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.
En sådan tillsynsmyndighet har rätt att för tillsynen

1. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen,

2. få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostä-
der,

3. hos den som tillverkar, importerar, saluför eller hyr ut produkter, som
omfattas av tillsynen, få tillgång till produkter för kontroll.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om ersättning för tillhandahållna produkter och om skyldighet
att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för kontroll.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

3 § Om det är påkallat från skyddssynpunkt får en tillsynsmyndighet med-
dela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av denna lag skall efterlevas.

4 § En begäran enligt 2 § första stycket 1 samt föreläggande eller förbud en-
ligt 3 § får förenas med vite.

5 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 2,3 eller 4
§§ eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

6 § Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 4

30

Remissammanställning

Remissförfarandet

Promemorian Införande av lagstiftning om skydd mot elektromagnetisk
kompatibilitet (dnr 3-2452/91) som har upprättats inom Näringsdepartemen-
tet har remissbehandlats.

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Kammarrätten i
Stockholm, Kommerskollegium (KK), Televerket, Statens telenämnd, Tra-
fiksäkerhetsverket (TSV), Arbe-tarskyddsstyrelsen (ASS), Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens provningsanstalt (SP), Styrel-
sen för Teknisk ackreditering (SWEDAC), Riksrevisionsverket (RRV),
Konsumentverket (KV), Frekvensförvaltningen inom Televerket, AB
Svensk Bilprovning, SEMKO AB, Standardiseringskommissionen i Sverige
(SIS), Svenska Abetsgivareorganisationen (SAF), Sveriges Elektroindustri-
förening (ELIF) och Sveriges Industriförbund.

Synpunkter

Lagförslaget

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har inget att erinra mot att EMC-
direktivets bestämmelser införs i Sverige genom en särskild lag i huvudsak i
enlighet med promemorians förslag.

Frekvensförvaltningen finner det t.ex. mindre lämpligt att reglera EMC-
frågor i ellagen, särskilt som säkerhetsfrågor inte är inbegripna i EMC-direk-
tivet. Frekvensförvaltningen menar att säkerhetsfrågor betonats alltför
mycket i promemorian medan grunden för EMC-direktivet framförallt är
behovet av en generell begränsning av radiostörningar alstrade av olika
elektriska apparater. Till detta kommer behovet av att säkerställa en rimlig
grad av immunitet mot elektromagnetiska störningar hos apparater så att
dessa kan fungera som avsett. Mot denna bakgrund föreslår Frekvensför-
valtningen att lagen ges titeln Lag om elektromagnetisk kompatibilitet. La-
gens 1 § första stycke föreslås få följande lydelse ”Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter gällande elektro-
magnetisk kompatibilitet för produkter som kan ge upphov till elektromag-
netiska störningar eller vars funktion kan påverkas av elektromagnetiska
störningar”. I andra stycket samma paragraf föreslås att motsvarande änd-
ring införs.

Frekvensförvaltningen pekar också på att det i lagförslagets 2 § 2 p uttryck-
liga undantaget för bostäder kan skapa svårigheter, eftersom det ofta är
tredje part, d.v.s. grannar som drabbas av radiostörningar från apparater i
en bostad och att undersökning av en troligen störande apparat behövs för
att avhjälpa akuta radiostörningar. Statens telenämnd och Televerket framför
liknande synpunkter som Frekvensförvaltningen.

Kommerskollegium ifrågasätter om det i lagen möjligtvis, liksom är fallet
i EMC-direktivet, bör uttryckligen göras ett undantag för radioutrustning
som används av sändaramatörer.

Beträffande utformningen av den föreslagna lagens 1 § anför Statensprov-

Prop. 1992/93:47

Bilaga 5

31

ningsanstalt att begreppet ”produkt” är betydligt vidare direktivets begrepp
”apparat”. Med den föreslagna formuleringen av paragrafen omfattar lagen
t.ex. material som kan förorsaka elektrostatiska urladdningar, vilket ligger
utanför EMC-direktivets tillämpningsområde.

Konsumentverket påpekar att direktivet inte bara omfattar produkter utan
även installationer och att detta bör framgå av lagen.

Industriförbundet framför att promemorians lagförslag förefaller ge rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer alltför brett och detaljrikt
bemyndigande med hänsyn till innehållet i EMC-direktivet. Klarare av-
gränsning skulle undvika oro hos näringslivet för uppkomst av nya nationella
särregler, handelshinder, tolkningstvister m.m. ELIF uttrycker liknande
synpunkter.

Överklagande

Kammarrätten i Stockholm har inget att erinra mot att kammarrätten blir
besvärsinstans på området.

Statens telenämnd ifrågasätter om det inte vore mest lämpligt att ta in be-
stämmelse om överklagande i lagen i den mån en särskild reglering av frågan
behövs.

Konsumentverket anser att bestämmelser om överklagande och om straff-
sanktioner bör finnas i lagen och inte bara i en förordning.

Övergångsbestämmelser

Kommerskollegium framför att vid en fortsatt tillämpning av radiostörnings-
förordningen under den övergångstid EMC-direktivet får tillämpas optio-
nelit bör registreringsförfarandet enligt 3,4,5 och 8 §§ i förordningen slopas.

Frekvensförvaltningen instämmer i promemorians förslag att EMC-direk-
tivets krav inte bör göras tvingande under den tid som EMC-direktivet får
tillämpas optionellt. Dock bör det enligt förvaltningen utredas om de tidi-
gare utfärdade direktiven inom EG för hushållsmaskiner m.m. och för lysrör
behöver gälla i Sverige under denna övergångstid. De ger preciserade radio-
störningskrav för betydligt fler produkter än vad som gäller i Sverige för när-
varande.

Enligt NUTEK och SEMKO AB behöver det klarläggas om de två äldre
EG-direktiven på området behöver beaktas i Sverige under övergångsperio-
den.

ELIF framför att med hänsyn till att det finns reella önskemål om att för-
bättra EMC-situationen i Sverige, samtidigt som det står klart att somliga
tillverkare får kort om tid på sig för att uppfylla EMC-direktivets krav, bör
regeringen redan nu överväga på vad sätt och hur länge man vill utnyttja det
nationella handlingsutrymme som kommer att finnas under övergångsperio-
den.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 5

32

Föreskrivande myndighet

Konsumentverket anser att för att erhålla en enhetlig och entydig tillämpning
av lagen är det väsentligt att klara och entydiga ansvarsförhållanden och
samrådsfunktioner inrättas mellan berörda myndigheter.

Frekvensförvaltningen framhåller att EMC-direktivet framförallt tar sikte
på att radio- och telekommunikationsutrustning skall kunna fungera som av-
sett och att det därför är mest ändamålsenligt att den separata myndighet i
vilken Frekvensförvaltningen avses ingå (Telestyrelsen) får i uppdrag att
vara föreskrivande myndighet. Statens telenämnd framför liknande synpunk-
ter i vart fall såvitt gäller myndighetsuppgifter med avseende på radio- och
teleutrustning.

NUTEK menar att genom att rätten att utfärda föreskrifter begränsats till
en myndighet garanteras att föreskrifterna blir entydiga och gränsdragnings-
problem kan undvikas.

Statens provningsanstalt anser det befogat att överväga eventuellt behov
av flera tillsynsmyndigheter eftersom el och elektronik integreras i appara-
ter, utrustningar och installationer inom allt fler teknikområden. Ett alterna-
tiv kan vara att en tillsynsmyndighet lägger ut bedömningar, registrering et-
cetera på ett eller flera EMC-kompetenta organ med stor teknisk bredd av
exempelvis SP:s karaktär.

SEMKO AB framför att med tanke på det nära sambandet mellan EMC
och säkerhetsfrågor för elektrisk materiel ser man med tillfredställelse att
frågor gällande föreskrifter och tillsyn i dag har harmoniserats mellan de två
områdena. Av samma skäl skulle SEMKO gärna se att regeringen valde
samma föreskrivande myndighet för EMC som för elsäkerhet. Vad det gäller
tillsynen ser SEMKO stora fördelar med att endast en ansvarig myndighet
utses inom EMC-området.

SWEDAC betonar vikten av att den föreskrivande verksamheten samord-
nas till en myndighet, lämpligen NUTEK.

Övriga synpunkter

Flera remissinstanser har därjämte framfört detaljerade synpunkter på det
förslag till förordning som åtföljde promemorian. Dessa synpunkter redovi-
sas inte i denna sammanställning.

Prop. 1992/93:47

Bilaga 5

33

gotab 42189, Stockholm 1992