Regeringens proposition
1992/93:34
Märkning av
hushållsapparater
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 34
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 5
1 Ärendet och dess beredning............................. 6
2 EES-avtalet och svensk rätt............................. 6
3 EG-direktiv om märkning av hushållsapparater............ 7
3.1 Hushållsapparaters energiförbrukning................ 7
3.2 Buller från hushållsapparater........................ 9
4 Den svenska anpassningen.............................. 11
4.1 Behovet av anpassning............................. 11
4.2 Utformningen av svenska regler..................... 13
4.3 Tillsyn............................................ 14
5 Kostnadskonsekvenser.................................. 17
6 Upprättat lagförslag.................................... 19
7 Specialmotivering ...................................... 20
8 Ärendet till riksdagen.................................. 23
Propositionens lagförslag.................................... 24
Bilaga 1 Lagförslag i promemorian (Ds 1992:48) Märkning av hus-
hållsapparater - en EG-anpassning till följd av EES-avta-
let............................................... 26
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över promemorian
(Ds 1992:48) Märkning av hushållsapparater - en EG-an-
passning till följd av EES-avtalet.................... 27
Bilaga 3 Direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushålls-
apparaters energiförbrukning....................... 38
Bilaga 4 Direktiv 79/531/EEG om tillämpning på elektriska ugnar
av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushålls-
apparaters energiförbrukning....................... 42
Bilaga 5 Direktiv 86/594/EEG om luftburet buller från hushålls-
apparater ........................................ 45
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 49
Prop.
1992/93:34
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Vid regeringssammanträdet har chefen för Civildepartementet varit föredra-
gande.
Stockholm den 8 oktober 1992
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Inger Davidson
I propositionen behandlas frågan om att anpassa svensk rätt till tre direktiv
som har utfärdats inom EG i fråga om märkning av hushållsapparater och
som Sverige genom EES-avtalet åtar sig att införliva med svensk rätt.
I propositionen läggs fram förslag till en lag om märkning av hushållsappa-
rater. Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater
skall märkas med information om energiförbrukning och om luftburet bul-
ler. Regeringen bemyndigas också att meddela föreskrifter om tillsynen över
att de föreskrifter som har meddelats med stöd av ett bemyndigande i lagen
följs.
Lagen föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Ett gemensamt ministermöte mellan EG och EFTA-länderna i Luxemburg i
april 1984 resulterade i den s.k. Luxemburgdeklarationen. Deklarationen
lade den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan EG och
EFTA:s medlemsländer i syfte att skapa ett Europeiskt ekonomiskt samar-
betsområde (EES), där det skall råda fri rörlighet förvaror, tjänster, kapital
och personer.
Under år 1990 inleddes förhandlingar för att förverkliga samarbetsområ-
det. Förhandlingarna om bl.a. ett EES-avtal slutfördes under våren 1992.
EES-avtalet undertecknades den 2 maj 1992 och skall under året godkännas
av EG och av parlamenten i EG- och EFTA-länderna för att träda i kraft
den 1 januari 1993. Avtalet innehåller bestämmelser som kan tillämpas om
tidplanen för avtalets godkännade inte håller.
Regeringen har i propositionen (1991/92:170) om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) förelagt riksdagen EES-avtalet för godkännande.
Vissa särfrågor avsågs dock bli behandlade i särskilda lagpropositioner till
riksdagen under hösten 1992. En sådan fråga är märkning av hushållsappara-
ter (jfr prop. 1991/92:170 bilaga 12).
Inom Civildepartementet har under våren 1992 upprättats promemorian
(Ds 1992:48) Märkning av hushållsapparater - en EG-anpassning till följd
av EES-avtalet. Promemorians lagförslag framgår av bilaga 1. Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sam-
manställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.
EES-avtalet omfattar bl.a. tre direktiv om märkning av hushållsapparater.
För att i enlighet med EES-avtalet uppfylla kraven enligt bestämmelserna i
direktiven föreslår regeringen i denna propositionen en lag om märkning av
hushållsapparater. Lagförslaget innehåller föreskrifter om bl.a. överkla-
gande, som formellt ligger inom Lagrådets granskningsområde. Lagförslaget
är emellertid av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna bety-
delse.
Den följande framställningen inleds i avsnitt 2 med en kort redogörelse
för EES-avtalet och svensk rätt. Därefter behandlas i avsnitt 3 EG-direkti-
ven om märkning av hushållsapparater. I avsnitt 4 följer en redogörelse för
förhållandena i Sverige i fråga om märkning av hushållsapparater och över-
vägs frågan om anpassningen av svensk rätt till EG:s regler. I avsnitt 5 redo-
visas förslagens kostnadskonsekvenser. Slutligen i avsnitten 6 och 7 tas upp
och kommenteras propositionens lagförslag.
Genom EES-avtalet (artikel 7) förbinder sig Sverige och övriga EFTA-län-
der att i respektive lands rättsordning införliva stora delar av EG:s regelverk
i sin rättsordning.
Prop. 1992/93:34
EES-avtalet består av en huvuddel som motsvarar den primära EG-rätten, Prop; 1992/93i34
dvs. Romfördraget med följdförfattningar. I avtalets huvuddel finns också
bestämmelser om samarbetets mål och medel samt om gemensamma organ
för beslutsfattande, samråd, administration och utveckling. I bilagor till av-
talet finns införd den sekundära rätten, dvs. direktiv, förordningar, beslut
och rekommendationer. I avtalet tillämpas en hänvisningsteknik som inne-
bär att reglerna i den sekundära rätten inte återges i fulltext utan i form av
en uttömmande uppräkning av alla relevanta rättsakter.
I EES-avtalets bilaga II (Tekniska föreskrifter, standarder, provning och
certifiering) finns i avsnitt IV tre direktiv som rör hushållsapparater, nämli-
gen:
1. Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning som anger
hushållsapparaters energiförbrukning.
2. Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning på elekt-
riska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushålls-
apparaters energiförbrukning.
3. Rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luftburet buller
från hushållsapparater.
Rättsakterna i svensk översättning fogas till denna proposition som bilaga
3-5.
I en resolution av den 17 december 1974 rörande ett åtgärdsprogram för ge-
menskapen om det rationella utnyttjandet av energi (EGT nr C153,
9.7.1975) slår EG:s ministerråd fast att varje steg på vägen mot en mer effek-
tiv användning av energin innebär fördelar för miljön.
På grundval av 1974 års program antog EG:s ministerråd år 1979 direktiv
79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning,
i fortsättningen benämnt energidirektivet (jfr bilaga 3). Vidare antog rådet
direktiv 79/531/EEG om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv
79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning,
i fortsättningen benämnt genomförandedirektivet (jfr bilaga 4).
Energidirektivets syfte och innehåll
I ingressen till energidirektivet framhålls att det är viktigt att Europeiska
ekonomiska gemenskapen beslutar om åtgärder för en rationell användning
och besparing av energi för att minska problemen med tillgången av kolvä-
ten. Varje förbättring i en rationell energianvändning anses gynna miljön i
stort.
Enligt ingressen bör allmänheten på ett så begripligt och enhetligt sätt soirt
möjligt upplysas om olika hushållsapparaters specifika energiförbrukning.
Korrekt, relevant och jämförbar information förväntas påverka allmänheten Prop. 1992/93:34
att välja apparater som förbrukar mindre energi. Detta antas i sin tur leda
till att tillverkarna anstränger sig att minska energiförbrukningen hos de ap-
parater som de tillverkar.
I ingressen sägs vidare att en situation där informationen lämnas på olika
sätt kan skapa icke tullmässiga handelshinder för hushållsapparater inom ge-
menskapen.
I enlighet med vad som har uttalats i ingressen sägs i artikel 1 i energidirek-
tivet att direktivet syftar till att i fråga om vissa typer av hushållsapparater
harmonisera nationella föreskrifter. Det är fråga om föreskrifter som avser
skyldighet att lämna information, särskilt i form av märkning, om energiför-
brukning och viss kompletterande information. Direktivet omfattar hus-
hållsapparater för uppvärmning av vatten, ugnar, kylskåp och frysar, tvätt-
maskiner, TV-apparater, diskmaskiner, torktumlare samt strykmaskiner.
Energidirektivet förutsätter att särskilda genomförandedirektiv beslutas
för var och en av de typer av hushållsapparater som direktivet omfattar. In-
formationen om hushållsapparaters energiförbrukning skall anges i enlighet
med de standarder och metoder som läggs fast i sådana genomförandedirek-
tiv (artikel 2). Hittills har bara ett genomförandedirektiv beslutats, nämligen
det om elektriska ugnar.
Medlemsstaterna får enligt energidirektivet inte förbjuda eller begränsa
marknadsföringen av hushållsapparater på grund av märkning som anger ap-
paraternas energiförbrukning, om märkningen stämmer överens med be-
stämmelserna i direktivet och i genomförandedirektiven (artikel 4, punkt 1).
Redovisning av energiförbrukningen
Energidirektivet innehåller allmänna bestämmelser om hur information om
energiförbrukningen skall lämnas på hushållsapparater.
Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva att alla tillver-
kare eller importörer som marknadsför sådana hushållsapparater som anges
i genomförandedirektiven skall tillhandahålla etiketter i enlighet med direk-
tivet (artikel 3, punkt 1).
De etiketter som tillverkarna eller importörerna tillhandahåller skall an-
bringas på hushållsapparaterna senast när de ställs ut till försäljning. Saknas
etiketter får återförsäljaren begära att tillverkaren eller importören tillhan-
dahåller sådana. Etiketterna skall fästas på den plats som anges i ett genom-
förandedirektiv eller annars på en väl synlig plats (artikel 3, punkt 2).
Hur etiketten skall utformas med avseende på storlek, färg och layout an-
ges i tre bilagor till energidirektivet. I bilaga 1 anges bl.a. att formatet på
etiketten får ändras om andra data också förs in. Det kan gälla mätvärden
eller godkännanden avseende vattenförbrukning och ljudnivå, som kan
komma att krävas på grund av andra direktiv. Formen och storleken på den
etikett som anger energiförbrukningen samt den symbol som skall finnas på
etiketten framgår av bilagorna 2 och 3 till direktivet.
Energidirektivet ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som be-
hövs för att säkerställa att varje etikett som anger energiförbrukningen i alla
avseenden uppfyller direktivens krav. Medlemsstaterna skall förbjuda eti-
ketter, märkningar, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i
energidirektivet eller i genomförandedirektiven. Detta gäller också i de fall
när en medlemsstat inte har infört en obligatorisk märkning (artikel 9).
Kontroller
Energidirektivet bygger bl.a. på förutsättningen att märkningen på hushålls-
apparater skall anses uppfylla de krav som anges i direktivet och i genomför-
andedirektiven, om de har försetts med vederbörlig etikett (artikel 4, punkt
2).
Riktigheten av uppgifter om en hushållsapparats energiförbrukning kan
dock enligt direktivet prövas genom stickprovskontroller efter det att appa-
raten har ställts ut till försäljning.
De närmare metoderna för stickprovskontroller anges i genomförandedi-
rektiven (jfr bilaga 1 till genomförandedirektivet).
Genomförandedirektivet om elektriska ugnar
Genomförandedirektivet (jfr bilaga 4) omfattar information om energiför-
brukningen i elektriska ugnar med strålvärme. Direktivet tillämpas både på
fristående ugnar och på ugnar som ingår i en kombinerad hushållsinstallation
såsom en spis (artikel 1).
I bilaga 1 till genomförandedirektivet anges hur informationen om elekt-
riska ugnars energiförbrukning skall utformas och på vilken standard som
mätvärdena skall baseras. Vidare framgår av bilagan hur kontrollen av de på
etiketten uppgivna värdena för elförbrukning skall utföras.
Pågående direktivarbete inom EG
Energidirektivet och genomförandedirektivet har fått dåligt genomslag inom
EG. Implementering har skett bara i några få EG-stater, t.ex. i Danmark.
Anledningen till detta är sannolikt att ugnar inte är någon central produkt i
hushållens energikonsumtion.
Eftersom några harmoniserade mätmetoder ännu inte föreligger har ge-
nomförandedirektiv för några andra hushållsapparater än ugnar inte åstad-
kommits. Tyskland har emellertid infört egna bestämmelser på området.
Inom EG bereds för närvarande förslag till direktiv om obligatorisk energi-
märkning av hushållsapparater.
EG:s ministerråd antog år 1986 direktiv 86/594/EEG om luftburet buller från
hushållsapparater, i fortsättningen benämnt bullerdirektivet (jfr bilaga 3).
I ingressen till direktivet hänvisas till EG:s handlingsprogram för miljön
från år 1973 (EGT nr C 112, 20.12.1973) respektive år 1977 (EGT nr C 139,
13.6.1977) där man betonar hur viktigt problemet med bullerstörningar är
och framhåller ett samlat behov av åtgärder mot källan till bullret.
Enligt ingressen bör allmänheten på ett så lättförståeligt och enhetligt sätt
Prop. 1992/93:34
som möjligt informeras om bullernivåer från hushållsapparater. Allmänhe-
ten förväntas med ledning av korrekt, relevant och jämförbar information
välja mindre bullriga apparater. Detta antas i sin tur leda till att tillverkarna
anstränger sig att sänka ljudnivån på de apparater som de tillverkar.
Bullerdirektivet innehåller bestämmelser om hur information om bullerni-
våer skall redovisas, om hur bullernivån skall mätas och om tillsynen.
Medlemsstaterna får enligt direktivet inte vägra, förbjuda eller begränsa
marknadsföringen och försäljningen av hushållsapparater på grund av den
information om bullernivåer som lämnas, om den stämmer överens med di-
rektivets krav (artikel 5, punkt 1). Medlemsstaterna skall vidare anse att den
publicerade informationen om luftburet buller överensstämmer med direkti-
vets bestämmelser (artikel 5, punkt 2).
Bullerdirektivets tillämpningsområde
Bullerdirektivet är tillämpligt på hushållsapparater som bjuds ut till försälj-
ning i ett medlemsland.
Med en hushållsapparat förstås enligt direktivet varje maskin, del av ma-
skin eller installation som har tillverkats för huvudsaklig användning i bostä-
der, inklusive källare, garage och andra uthus. Direktivet gäller i synnerhet
hushållsapparater för underhålls- och rengöringsändamål, tillredning och
lagring av matvaror, produktion och distribution av värme och kyla, luftkon-
ditionering samt andra apparater som inte används yrkesmässigt (artikel 2
«)•
Direktivet gäller dock inte hushållsapparater som uteslutande är avsedda
för industriell eller yrkesmässig användning. Vidare undantas apparater som
ingår som integrerade delar av en byggnad eller dess installationer, såsom
utrustning för luftkonditionering, uppvärmning och ventilation (utom hus-
hållsfläktar, spisfläktar och fristående uppvärmningsanordningar), oljebrän-
nare för central uppvärmning och pumpar för vatten- och avloppsanlägg-
ningar. Direktivet är inte heller tillämpligt på elektroakustiska apparater el-
ler på delar av utrustning såsom motorer (artikel 1, punkt 2).
Redovisningen av bullernivåer
Bullerdirektivet innehåller alltså bestämmelser som syftar till att informa-
tion om luftburet buller från hushållsapparater skall redovisas på enhetligt
sätt inom EG.
Direktivet ställer dock inte upp några krav på att information om bullerni-
våer från hushållsapparater skall lämnas, men ger medlemsstaterna en möj-
lighet att föreskriva en sådan skyldighet i fråga om vissa slag av hushållsappa-
rater (artikel 3, punkt 1 första stycket). Hittills har inte något EG-land infört
krav på obligatorisk märkning.
Också i de fall när informationen om bullernivån lämnas frivilligt på hus-
hållsapparaterna, skall den uppfylla direktivets allmänna krav och därmed
vara baserad på enhetliga metoder för mätning och publicering. Det ankom-
mer på tillverkaren att se till att korrekt information lämnas. Driver tillver-
karen sin rörelse utanför gemenskapen faller denna skyldighet i stället på
Prop. 1992/93:34
10
den som inom EG har etablerat sig som importör av hushållsapparaterna (ar- Prop. 1992/93:34
tikel 3, punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 2).
Om det för hushållsapparaterna finns krav på märkning med någon annan
information, t.ex. om energiförbrukningen enligt direktiv 79/530/EEG (jfr
avsnitt 3.1), skall informationen om bullernivån lämnas på samma etikett
(artikel 4).
Mätmetoder
Bullerdirektivet definierar vissa krav i fråga om vad som skall mätas och
gränsen för mätosäkerheten (artikel 6).
Bullerdirektivet bygger bl.a. på förutsättningen att den information som
lämnas om bullernivåer för hushållsapparater stämmer överens med direkti-
vets bestämmelser. Medlemsstaterna skall förutsätta att kraven är uppfyllda
och att kontrollerna är riktigt gjorda, om mätningarna för att bestämma bul-
lernivån har utförts i enlighet med nationella standarder som inbegriper har-
moniserade standarder som har offentliggjorts i Europeiska gemenskaper-
nas officiella tidning. Om det inte finns någon harmoniserad standard, skall
mätningarna och kontrollerna godtas, om de utförts enligt sådana nationella
standarder och tekniska föreskrifter som är godkända enligt en i direktivet
angiven procedur (artikel 8).
Tillsyn
Riktigheten av lämnad information om bullret från en hushållsapparat kan
prövas genom stickprovskontroller, dock först sedan apparaterna har bjudits
ut till försäljning (jfr artikel 5, punkt 2).
I bullerdirektivet ges bestämmelser om hur kontrollen skall genomföras
(artikel 6, punkt 2).
Enligt direktivet skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att tillverkaren eller importören rättar en information som vid
kontroll visar sig vara felaktig, om tillverkaren eller importören inte väljer
att återkalla de felaktigt märkta apparaterna från marknaden (artikel 7).
Regeringens bedömning: För att Sverige skall kunna uppfylla sina för-
pliktelser enligt EES-avtalet, måste EG-direktiven om märkning av
hushållsapparater transformeras till svenska föreskrifter på området.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning
(promemorian s. 15).
Remissinstanserna lämnar promemorians bedömning utan erinran.
Skälen för regeringens bedömning: EES-avtalet innebär att Sverige och
11
övriga EFTA-länder åtar sig att ta över EG:s gemensamma föreskrifter och Prop. 1992/93:34
produktkrav, principen att erkänna nationella likvärdiga regler (den s.k.
Cassis de Dijon-principen) samt EG:s system för att fastställa hur produkter
skall provas, kontrolleras och märkas.
De aktuella direktiven om märkning av hushållsapparater är - liksom öv-
riga EG-direktiv - bindande i fråga om det resultat som skall uppnås. Där-
emot står det varje land fritt att själv bestämma på vilket sätt direktiven skall
införlivas med respektive lands rättsordning. Om det saknas bindande regler
som stämmer överens med direktivens innehåll och syfte, måste sådana till-
skapas. Den term som används för ändamålet är att EG-direktivens regler
transformeras till nationella föreskrifter.
I Sverige saknas bindande regler om märkning av hushållsapparater. Där-
emot har Konsumentverket utfärdat särskilda riktlinjer för information om
energiförbrukningen hos kylar/frysar och ugnar (jfr KOVFS 1979:4 och
1979:13). Riktlinjerna är anpassade till energidirektivets och genomförande-
direktivets regler om hur informationen skall presenteras.
Vidare finns vissa nationella standarder. Här kan nämnas Svensk Standard
(SS 433 0120) Provningsmetod för bestämning av luftburet buller från elekt-
riska hushållsapparater och liknande produkter som hänvisar till vissa inter-
nationella provningsmetoder för bestämning av luftburet buller. Standarden
är inte bindande.
I vissa fall, såsom i fråga om konvektionsugnar, spisfläktar och mikrovågs-
ugnar, saknas internationella standarder. Konsumentverket använder då
egna metoder för att mäta bullret. Här kan nämnas en äldre svensk standard
(SS 433 05 01) som gäller spisfläktar.
I Sverige finns alltså riktlinjer och standarder i fråga om hushållsapparater
som till stora delar stämmer överens med de krav som de aktuella EG-direk-
tiven om hushållsapparater ställer upp. Riktlinjerna och standarderna är
emellertid inte bindande. För att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EES-
avtalet måste direktiven transformeras till svenska föreskrifter på området.
I sammanhanget kan nämnas att det för närvarande sker visst utrednings-
arbete i fråga om buller och energiförbrukning.
En utredning för handlingsplan mot buller (M 1992:02) tillsattes under vå-
ren 1992 (jfr prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338). Ut-
redningen skall utarbeta en samlad aktionsplan mot alla typer av buller med
målsättningen att minska antalet bullerstörda människor (dir. 1992:20). Ut-
redningen skall bl.a. ta upp frågan om bullerminskning vid källan. Utred-
ningsarbetet skall vara slutfört den 1 juli 1993.
Vidare har Konsumentverket tillsammans med Närings- och teknikut-
vecklingsverket som en fortsättning på ett nordiskt projekt utrett frågan om
behovet av föreskrifter när det gäller hushållsapparaters energiförbrukning.
Övervägandena presenteras i promemorian ”Normer för maximal elförbruk-
ning hos hushållsapparater m.m.”, som i mars 1992 lämnades över till rege-
ringen. Ärendet bereds för närvarande inom Näringsdepartementet (dnr
EM 776/92).
12
Regeringens förslag: EG:s regler om märkning av hushållsapparater
införlivas i svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
I en särskild lag om märkning av hushållsapparater meddelas de be-
myndiganden för regeringen som behövs.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag (prome-
morian s. 15-17).
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag i huvud-
sak utan erinran. Kommerskollegium finner det angeläget att det i lagstift-
ningen görs en formell koppling till EES-avtalet. Vidare bör lagen komplet-
teras med uppgifter dels om syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels de
EG-direktiv som avses införlivas genom författningen. Chalmers Tekniska
Högskola (CTH) ifrågasätter lagens omfattning och relevans, eftersom lagen
bara behandlar luftburet buller och energiförbrukning. Lagen omfattar t.ex.
inte mikrovågsugnar eller varmluftsugnar. CTH påpekar också att bullerdi-
rektivet inte omfattar det i Sverige vanligt förekommande förhållandet att
hushållsapparaterna ingår som integrerade delar av en byggnad eller dess
installationer. Konsumentverket betonar att energiförbrukningen i framtiden
kommer att få en större betydelse än buller, vilket enligt verket också bör
återspeglas i lagtexten. Industriförbundet finner det lämpligt att lagtexten
kopplas till EES-avtalet. Förbundet ifrågasätter vidare om lagförslagets
långtgående fullmakt och avsaknad av materiella bestämmelser står i över-
ensstämmelse med 8 kap. 2 § regeringsformen. Köpmannaförbundet anser
det viktigt att reglerna om märkning inte innehåller krav som går utanför
direktivens krav. Vidare bör bl.a. branschorganisationerna beredas tillfälle
att delta vid utformningen av myndighetsföreskrifter. Statens provningsan-
stalt anser med hänvisning till maskinsäkerhetsdirektivet att det bör vara ob-
ligatoriskt att lämna information också om ljudeffektnivån på hushållsappa-
rater. Även Husmoders förbundet Hem och Samhälle framför synpunkten att
skyldigheten att märka hushållsapparater skall vara obligatorisk.
Skälen för regeringens förslag: De föreskrifter som behövs för att Sverige
skall uppfylla de krav om märkning av hushållsapparater som ställs upp i de
aktuella direktiven innefattar sådana åligganden för enskilda som i princip
enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall meddelas i lag. Med stöd av 8 kap. 7 §
första stycket 3 regeringsformen får dock riksdagen genom lag bemyndiga
regeringen att meddela föreskrifter om näringsverksamhet. Riksdagen kan
också enligt 11 § samma kapitel bemyndiga regeringen att överlåta åt en för-
valtningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet.
Den reglering som det närmast är fråga om när det gäller märkning av hus-
hållsapparater är, som har framgått av redovisningen i avsnitt 3, huvudsakli-
gen detaljerad och av teknisk karaktär. Efter hand kan det visa sig nödvän-
digt att justera föreskrifterna med hänsyn till utvecklingen inom EG och
EES. Det är därför lämpligt att föreskriftsrätten så långt som det är möjligt
Prop. 1992/93:34
13
delegeras till regeringen eller till den myndighet som regeringen bestämmer.
En lämplig ordning är därför att lagstiftningen utformas som en bemyndigan-
delag.
Som har nämnts i avsnitt 3 ställer de här aktuella direktiven inte upp några
absoluta krav på att hushållsapparater skall vara märkta. Om hushållsappa-
rater märks eller på något annat sätt förses med information om energiför-
brukning eller buller, skall det dock ske i enlighet med reglerna i respektive
direktiv.
För svensk del torde det för närvarande inte finnas skäl att ställa upp krav
på obligatorisk märkning av hushållsapparater i något av de avseenden som
berörs av de befintliga energi- och bullerdirektiven. Däremot måste möjlig-
heten att införa sådana krav hållas öppen, t.ex. för det fall man inom EG
inför sådana krav och de kommer att omfattas av EES-avtalet eller det an-
nars bedöms som nödvändigt. Regeringen bör därför i lag bemyndigas att
meddela föreskrifter om att hushållsapparater skall vara märkta med infor-
mation om energiförbrukning och om luftburet buller.
Föreskrifter om hur information om energiförbrukning och om luftburet
buller skall deklareras och utformas, när hushållsapparater frivilligt märks
eller på något annat sätt förses med sådan information bör efter delegation
kunna beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämpligen Konsumentverket. Det gäller också mera detaljerade regler
om metoder för att bestämma bullernivåer och energiförbrukning.
I fråga om föreskrifternas materiella innehåll gäller det att överföra reg-
lerna i de aktuella direktiven till svensk rätt. Det innebär att reglerna måste
stämma överens med EG:s regler på området och att de inte kan gå längre
än dessa. Det är också naturligt och får förutsättas att detaljerade myndig-
hetsföreskrifter utarbetas efter samråd med de branschorganisationer som
berörs.
Eftersom lagstiftningen utformas som en bemyndigandelag, saknas det
anledning att där göra en formell koppling till EES-avtalet. Därejnot kan det
vara lämpligt att göra en sådan koppling i de författningar som materiellt
reglerar märkningen av hushållsapparater i enlighet med de aktuella direkti-
ven (jfr prop. 1991/92:170 del 1 s. 187).
Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att direktiven om hushållsapparater
införlivas med svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer. I en särskild lag - lag om
märkning av hushållsapparater - ges de bemyndiganden för regeringen som
behövs.
Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer skall
se till att föreskrifter om märkning av hushållsapparater följs. Den till-
synsmyndigheten skall få meddela de förelägganden och förbud som
behövs.
Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrif-
ter om märkning bör kunna dömas till böter.
Prop. 1992/93:34
14
Promemorians förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag. I prome- Prop. 1992/93:34
morian föreslås att Konsumentverket blir tillsynsmyndighet (promemorian
s. 17 f.).
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag i huvud-
sak utan erinran. Kommerskollegium anser det angeläget att marknadsöver-
vakningen utvecklas i harmoni med övriga länder i den gemensamma mark-
naden. Konkurrensverket tar upp frågan om det bör vara Konsumentverket
som skall vara det organ som utför den provnings- och kontrollverksamhet
som föreskrivs i olika EG-direktiv. Verket anser att denna verksamhet bör
upphandlas i konkurrens mellan olika kompetenta organ. Myndighetsutö-
vande funktioner och konkurrensutsatt verksamhet bör enligt verket i prin-
cip bedrivas fristående från varandra. Statensprovningsanstalt anser att leve-
rantörens egna stickprov, tillfredsställande verifierade och dokumenterade,
skall kunna användas som alternativ till efterhandskontrollen genom stick-
prov. Vidare ifrågasätts om samma myndighet både skall meddela föreskrif-
ter och genomföra provtagningen i fråga om hushållsapparater. Konsument-
verket framhåller att föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att be-
tala kostnader för provtagning eller undersökning av prov och skyldighet att
rätta felaktiga uppgifter bör regleras i lag eller förordning. Industriförbundet
anser att lagen skall utformas så att skyldigheten för näringsidkare att ”rätta
felaktiga uppgifter” begränsas till sådana former som inte möter några ytt-
randefrihetsrättsliga invändningar.
Skälen for regeringens bedömning
Direktivens krav på marknadsövervakning
Såsom tidigare redovisats i avsnitten 3.1 och 3.2 förutsätter såväl energidi-
rektivet (artikel 9) som bullerdirektivet (artikel 7) att medlemsländerna på
olika sätt vidtar åtgärder för att säkerställa att den information om energiför-
brukning och om luftburet buller som lämnas på hushållsapparater stämmer
överens med kraven i respektive direktiv. Detta förutsätter i sin tur en effek-
tiv marknadsövervakning och tillsyn över att reglerna på området följs. I di-
rektiven sägs emellertid inte på vilket sätt det skall ske, annat än att den in-
formation som lämnas kan bli föremål för stickprovskontroller.
Tillsynsmyndighet
Konsumentverket är en central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor.
Verket har bl.a. till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas mark-
nadsföring och för utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Ver-
ket utövar tillsyn enligt bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418) och bevakar
efterlevnaden av verkets egna riktlinjer.
Konsumentverket har genom sin verksamhet både erfarenhet och kompe-
tens i fråga om hushållsapparater. Tillsynsfunktionen när det gäller efterlev-
naden av kraven i energidirektivet och bullerdirektivet bör därför lämpligen
ankomma på Konsumentverket. En sådan tillsynsuppgift ligger också väl i
linje med de uppgifter som redan i dag ligger på Konsumentverket.
Industriförbundet har ifrågasatt om inte en sådan ordning som innebär att 15
Konsumentverket som föreskrivande myndighet också skall utföra tillsynen Prop. 1992/93:34
över att verkets föreskrifter följs står i strid med regeringsformen. Inom
svensk förvaltning är det emellertid inte ovanligt att en tillsynsmyndighet har
denna dubbla funktion. Exempel på detta finns bl.a. inom de områden som
regleras i livsmedelslagen (1971:511), arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen
(1985:426) om kemiska produkter och prisinformationslagen (1991:601).
Ordningen är också praktisk eftersom de olika sektorsmyndigheterna har
specialkompetens inom sina respektive områden, både att utfärda detalj-
föreskrifter och se till efterlevnaden av regelverken. Tillsynsmyndighetens
beslut och andra åtgärder enligt myndighetens egna föreskrifter kan dess-
utom efter överklagande prövas av domstol. Några konstitutionella hinder
mot den föreslagna ordningen föreligger inte heller.
Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om tillsynsmyn-
dighet.
Tillsynen och åtgärder vid överträdelser
Den tillsyn som Konsumentverket i dag utövar sker i allmänhet genom att
verkets egen personal t.ex. granskar marknadsföring eller köper in miss-
tänkta produkter som därefter testas på verket. Konsumentverket har hittills
i sin marknadsövervakning i allmänhet prioriterat säkerhetsfrågor. Det har i
fråga om det område som omfattas av direktiven om hushållsapparater inne-
burit att den aktiva marknadsbevakningen har varit av mindre omfattning.
Anmälningar med stöd av marknadsföringslagen har på området förekom-
mit bara i en mycket ringa utsträckning.
En stor del av den aktiva kontrollen sker efter anmälan av kommunala
konsumentvägledare, allmänheten eller konkurrerande företag. Den form
av övervakning genom stickprovskontroller som förutsätts i buller- och ener-
gidirektiven (se avsnitt 3) torde i framtiden kräva att urvalet för kontrollen
görs mera slumpartad än som sker i dag.
Ett par remissinstanser har ifrågasatt om Konsumentverket själv skall ut-
föra de provningar som behövs för att kontrollera att den lämnade informa-
tionen om bullernivåer och energiförbrukning är riktig. Konsumentverket
har inte i dag resurser att själv utföra sådana provningar. I den uträckning
som det behövs får tjänsterna i stället upphandlas från organ som har kompe-
tens på området. Frågan om inriktningen och omfattningen av Konsument-
verkets framtida verksamhet kommer att övervägas av den kommitté som
skall göra en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63).
Marknadsföringslagen innehåller generella föreskrifter om otillbörlig
marknadsföring. Lagen tar sikte på reklam och andra handlingar vid mark-
nadsföring av en vara, tjänst eller en annan nyttighet. De aktuella föreskrif-
terna om märkning av hushållsapparater har ett delvis annat syfte än mark-
nadsföringslagen. Bestämmelserna i energidirektivet, genomförandedirekti-
vet och bullerdirektivet har alla i första hand till syfte att tillskapa enhetliga
regler om märkning av hushållsapparater för att därigenom underlätta en fri
rörlighet för hushållsapparater (jfr avsnitt 3). Syftet med reglerna är alltså
inte i första hand att komma till rätta med otillbörliga förfaranden vid mark-
nadsföring av hushållsapparater. Det är därför inte möjligt att använda
16
marknadsföringslagens sanktionssystem vid alla överträdelser av föreskrif-
terna om märkning. Det behövs alltså särskilda regler som kan ta hand om
olika fall av överträdelser av dessa föreskrifter.
Vad som nu har sagts utesluter emellertid inte att marknadsföringslagens
föreskrifter om otillbörlig marknadsföring i vissa fall ändå kan bli tillämp-
liga. I fråga om förhållandet mellan marknadsföringslagen och speciallag-
stiftning om märkning kan hänvisas till uttalanden i prop. 1975/76:34 med
förslag till marknadsföringslag, m.m. (s. 113 f.).
För att möjliggöra en effektiv kontroll av att föreskrifterna om märkning
av hushållsapparater följs, bör Konsumentverket - som tillsynsmyndighet -
ha rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs. Sådana före-
lägganden och förbud bör också kunna förenas med vite. I sammanhanget
bör dock framhållas att Konsumentverket i första hand bör söka nå rättelse
på frivillig väg, genom att lämna information om reglernas innebörd och råd
om hur näringsidkarna skall förfara för att uppfylla de föreskrivna kraven.
Bullerdirektivet innehåller också krav på medlemsstaterna att vidta alla
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillverkaren eller importören, om
han inte väljer att återkalla det defekta partiet från marknaden, utan dröjs-
mål rättar felaktig information (artikel 7). Tillsynsmyndigheten bör därför
kunna ålägga en näringsidkare att rätta felaktiga uppgifter. Några yttrande-
eller tryckfrihetsrättsliga hinder mot en sådan ordning finns inte, eftersom
det här bara är fråga om rättelse av sådan information som hushållsappara-
terna är försedda med.
Vid sidan om förelägganden eller förbud förenade med vite bör som alter-
nativ också finnas en möjlighet att bestraffa uppsåtliga eller oaktsamma
överträdelser av föreskrifterna om märkning av hushållsapparater. Sträng-
are påföljd än böter bör därvid inte komma i fråga. För åtal bör krävas med-
givande av Konsumentverket såsom tillsynsmyndighet. När det gäller straff-
belagda förfaranden bör vite inte tillämpas som alternativ när frågan lämpli-
gen bör prövas i straffrättslig ordning av allmän domstol, t.ex. då någon
oklarhet i skuldfrågan föreligger.
Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om tillsynen, om
förelägganden och förbud förenade med vite samt om bötesstraff.
Regeringens bedömning: Kostnaderna för att övervaka att de hushålls-
apparater som finns på marknaden blivit märkta på rätt sätt bör kunna
täckas genom en omfördelning av tillgängliga resurser.
Konsumentverket bör ha rätt att från tillverkaren eller importören
ta ut kostnaderna för en provtagning och en undersökning av prov, i
det fall märkningen av hushållsapparaten inte har uppfyllt de före-
skrivna kraven.
Promemorians bedömning motsvarar i huvudsak regeringens bedömning
(promemorian s. 18 ff.).
Prop. 1992/93:34
17
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 34
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar promemorians be-
dömning utan erinran. Konsumentverket framhåller att särskilda medel bör
”öronmärkas” för stickprovskontroller. Annars kan det enligt verket finnas
risk att man på grund av kostnaderna inte kan uppfylla EG-direktivens krav.
LO anser att Konsumentverket bör tillföras ytterligare medel eftersom de
nya uppgifterna inte kan klaras enbart genom en omfördelning av tillgäng-
liga resurser. Industriförbundet framhåller att det av lagtexten bör framgå
att skyldigheten att betala kostnader för provtagning och undersökning är
begränsad till näringsidkare som inte har följt de aktuella reglerna.
Skälen för regeringens bedömning: Direktiven om hushållsapparater för-
utsätter att medlemsländerna aktivt övervakar att de produkter som finns
på marknaden uppfyller de krav som anges i direktiven (jfr avsnitt 4.3). I
direktiven sägs emellertid inte något om omfattningen av marknadsövervak-
ningen eller på vilket sätt den skall utföras, annat än att den information som
lämnas kan bli föremål för stickprovskontroller.
Regeringen har under våren 1992 bemyndigat chefen för Civildeparte-
mentet att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en konsumentpolitisk
översyn (dir. 1992:63). Översynen skall omfatta bl.a. Konsumentverket,
dess organisation och uppgifter. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att under-
söka hur marknadsövervakningen på konsumentområdet med anledning av
EES-avtalet bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och finansierings-
alternativ som föreligger.
I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör Konsumentverkets ut-
ökade uppgifter i fråga om märkning av hushållsapparater tills vidare kunna
klaras av genom en omfördelning av tillgängliga resurser.
Konsumentverket kan vid stickprovskontroller komma att drabbas av sär-
skilda kostnader för sådan provtagning och undersökning av prov som inte
verket själv kan utföra. Konsumentverket har beräknat test- och analyskost-
naderna för en tvättmaskin till 4500 kr avseende bullerstyrkan och 7500 kr
avseende energiförbrukningen.
Enligt direktiven är det tillverkaren eller importören som ansvarar för att
den information som lämnas är korrekt (artikel 2 i energidirektivet och arti-
kel 3 punkt 1 i bullerdirektivet). Tillsynsmyndigheten bör ges en rätt att från
tillverkaren eller importören av hushållsapparaterna ta ut en ersättning för
kostnaderna för provtagning och undersökning av prov. En sådan rätt bör i
vart fall tills vidare och i avvaktan på resultatet av den konsumentpolitiska
översynen gälla när den som ansvarar för märkningen inte har uppfyllt de
föreskrivna kraven. Det bör ankomma på regeringen att i en förordning
meddela föreskrifter om skyldigheten att betala sådana kostnader.
En fråga som i detta sammanhang också bör tas upp är förslagets even-
tuella kostnadskonsekvenser för domstolarna.
I avsnitt 4.3 har vi föreslagit att Konsumentverket bör ha möjlighet att
meddela förelägganden och förbud förenade med vite. Beslut om sådana åt-
gärder liksom om skyldighet att betala kostnader för provtagning och kon-
troll eller att lämna upplysningar m.m. bör kunna överklagas hos domstol.
De aktuella besluten bör kunna överklagas till kammarrätt. Instansord-
ningen kan dock komma att ändras på grund av att Domstolsutredningen i
betänkandet (SOU 1991:106) Domstolar inför 2000-talet har föreslagit att i
Prop. 1992/93:34
18
princip alla förvaltningsmål skall prövas av länsrätt som första domstolsin- Prop. 1992/93:34
stans. Föreskrifter om överklagande har tagits in propositionens lagförslag.
Även i fråga om utdömande vite tas domstolsresurser i anspråk.
Vi har tidigare (avsnitt 4) nämnt att de standarder och riktlinjer i fråga om
hushållsapparater som gäller i dag i stort stämmer överens med EG-direkti-
vens bestämmelser samt att efterlevnaden av dessa standarder och riktlinjer
i praktiken god. Konsumentverket förutsätts också genom information och
råd till näringsidkare söka motverka överträdelser av reglerna och i första
hand försöka nå rättelse på frivillig väg. Belastningen på domstolarna med
hänsyn till den nya lagstiftningen måste därför betraktas som försumbar.
I enlighet med vad vi nu har anfört har inom Civildepartementet upprättats
förslag till
lag om märkning av hushållsapparater.
19
Lagen har utformats som en bemyndigandelag (jfr avsnitt 4.2).
Prop. 1992/93:34
1 § Denna lag skall tillämpas på hushållsapparater som säljs i närings-
verksamhet.
Av 1 § framgår att lagen tillämpas på hushållsapparater som säljs i närings-
verksamhet. Med näringsverksamhet avses här detsamma som i annan mark-
nadsrättslig lagstiftning, nämligen sådan verksamhet som drivs av näringsid-
kare. Näringsidkare är var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av
ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst el-
ler inte.
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av hushålls-
apparater skall vara märkta eller på något annat sätt försedda med
information om energiförbrukning och om luftburet buller.
Närmare föreskrifter om informationsskyldigheten får meddelas av
den myndighet som regeringen bestämmer.
I första stycket lämnas ett bemyndigande till regeringen att meddela före-
skrifter om att vissa slag av hushållsapparater skall vara märkta eller på nå-
got annat sätt försedda med information om luftburet buller och om energi-
förbrukning. Det är här alltså fråga om en obligatorisk märkning.
Bemyndigandet i 2 § är alltså vidare än vad som behövs eftersom direkti-
ven om märkning av hushållsapparater inte ställer upp några krav på obliga-
torisk märkning (jfr artikel 3, punkt 1 i energidirektivet och artikel 3, punkt 1
i bullerdirektivet). Genom att införa en möjlighet för regeringen att meddela
föreskrifter om obligatorisk märkning skapas en beredskap för det fallet att
man inom EG antar direktiv om obligatorisk märkning, som kommer att om-
fattas av EES-avtalet. Det kan också i övrigt komma att bedömas nödvän-
digt eller lämpligt att i några avseenden införa ett krav på obligatorisk märk-
ning.
Genom bestämmelsen i andra stycket ges den myndighet som regeringen
bestämmer möjlighet att meddela närmare föreskrifter om informationsskyl-
digheten. Den myndighet som det ligger närmast till hands att vidaredele-
gera föreskriftsrätten till är Konsumentverket (jfr avsnitt 4.2). De föreskrif-
ter som här är aktuella är de som motsvarar reglerna i artikel 3 i energidirek-
tivet och bilaga 1-3 till samma direktiv, bilaga 1 till genomförandedirektivet
samt artiklarna 3 och 4 i bullerdirektivet.
20
Prop. 1992/93:34
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur information om energiförbrukning och
om luftburet buller skall utformas, när vissa slag av hushållsapparater
frivilligt märks eller på något annat sätt förses med sådan information.
Enligt artikel 9 i energidirektivet och artikel 3 punkt 2 i bullerdirektivet skall
reglerna om märkning i direktiven tillämpas också när märkningen sker fri-
villigt. Genom paragrafen bemyndigas därför regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som krävs i fråga
om hur information om energiförbrukning respektive om luftburet buller
skall deklareras och utformas när hushållsapparaterna frivilligt märks eller
på något annat sätt förses med sådan information. Det gäller vidare vilka
typer av hushållsapparater som skall omfattas av de särskilda reglerna om
märkning. Det är här fråga om regler motsvarande dem som avses i 2 § andra
stycket.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om
1. vilka metoder som skall användas för att bestämma energiför-
brukning och bullernivåer, samt
2. vilka metoder som skall användas vid kontroll av den lämnade
informationen om energiförbrukning och bullernivåer.
I 4 § lämnas bemyndigande för regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela föreskrifter om metoder för kontroll av ener-
giförbrukning och bullernivåer (se vidare avsnitt 4.2). Det är alltså här fråga
om provning och kontroll av att den lämnade informationen är riktig. Regler
om detta finns i bilaga 1 till genomförandedirektivet (punkt 2.2) och i artikel
6, punkt 2 i bullerdirektivet.
5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de före-
skrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett be-
myndigande enligt lagen.
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för tillsynen.
I första stycket lämnas ett bemyndigande till regeringen att meddela före-
skrifter om tillsynsmyndighet.
För att tillsynen skall bli effektiv bör tillsynsmyndigheten ges möjlighet att
meddela de förelägganden och förbud som behövs. Detta gäller bl.a. i de
fall där medlemsstaterna enligt artikel 9 i energidirektivet åläggs att förbjuda
etiketter, märkningar, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i
21
direktiven. I andra stycket har därför tagits in bestämmelser om rätt för till-
synsmyndigheten att meddela de förelägganden och förbud som behövs för
tillsynen.
Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande eller förbud bör kunna för-
enas med vite. Något särskilt bemyndigande i lag om vitessanktion behövs
dock inte (jfr prop. 1975:8 s. 45).
Prop. 1992/93:34
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtag-
ning och undersökning av prov,
2. att en näringsidkare är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten så-
dana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för
tillsynen, samt
3. att en näringsidkare är skyldig att rätta felaktiga informationer
om energiförbrukning och bullernivåer.
Ipunkt 1 lämnas bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning och un-
dersökning av prov (se vidare avsnitt 5).
För en effektiv tillsynsfunktion (se avsnitt 4.3) krävs att tillsynsmyndighe-
ten får tillgång till uppgifter från näringsidkaren. Det för tillsynen nödvän-
diga underlaget kan finnas i dokument och andra handlingar hos denne. För
att kunna utföra mätningar på hushållsapparater måste tillsynsmyndigheten
också få tillgång till varuprover. I punkt 2 bemyndigas därför regeringen att
meddela föreskrifter om skyldighet att lämna tillsynsmyndigheten sådana
upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen.
I artikel 9 i energidirektivet och artikel 2 i genomförandedirektivet läggs
ett särskilt ansvar på medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för
att säkerställa att etiketter som anger energiförbrukning och all övrig infor-
mation om energiförbrukning uppfyller de i direktiven uppställda kraven. I
artikel 7 i bullerdirektivet läggs på motsvarande sätt ett särskilt ansvar på
medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att till-
verkaren eller importören, om han inte väljer att återkalla det defekta par-
tiet från marknaden, utan dröjsmål rättar felaktig information. Ipunkt 3 ges
därför ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldig-
het att rätta felaktiga uppgifter som har lämnats.
7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas
hos kammarrätten.
Hänsynen till rättssäkerheten kräver att beslut som en myndighet meddelar
inom ramen för tillsynen av märkningen av hushållsapparater är överklag-
bara.
22
I 7 § finns därför bestämmelser om överklagande av tillsynsmyndighets Prop. 1992/93:34
beslut om föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av lagen
(jfr 5 § andra stycket). Överklagbara beslut är bl.a. beslut att näringsidkare
skall lämna upplysningar, handlingar, varuprover och liknande (jfr 6 § 2).
Det kan också gälla sådana beslut varigenom en näringsidkare har ålagts att
betala kostnader för provtagning eller för undersökning av prover eller att
rätta felaktig information (jfr 6 § 1 och 3).
Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas hos kammarrätten.
Ikraftträdande
EES-avtalet avses träda i kraft tidigast den 1 januari 1993. Den föreslagna
lagen om märkning av hushållsapparater bör träda i kraft samtidigt som
EES-avtalet. Lagen föreslås därför träda i kraft den dag som regeringen be-
stämmer.
Någon särskild övergångsreglering till lagen torde inte behövas. Däremot
finns det anledning att överväga övergångsbestämmelser till regeringens re-
spektive Konsumentverkets föreskrifter. Nära till hands ligger att låta reg-
lerna gälla för sådana hushållsapparater som har tillverkats eller importerats
efter ikraftträdandet. Sådana hushållsapparater som i princip redan finns på
marknaden bör alltså under en kortare övergångsperiod kunna undantas.
Det bör emellertid ankomma på regeringen respektive Konsumentverket att
meddela föreskrifter om detta.
Regeringen föreslår att riksdagen antar förslaget till
lag om märkning av hushållsapparater.
23
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag skall tillämpas på hushållsapparater som säljs i näringsverk-
samhet.
Obligatorisk märkning
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av hushållsappara-
ter skall vara märkta eller på något annat sätt försedda med information om
energiförbrukning och om luftburet buller.
Närmare föreskrifter om informationsskyldigheten får meddelas av den
myndighet som regeringen bestämmer.
Frivillig märkning
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur information om energiförbrukning och om luftburet bul-
ler skall utformas, när vissa slag av hushållsapparater frivilligt märks eller på
något annat sätt förses med sådan information.
Metoder
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. vilka metoder som skall användas för att bestämma energiförbrukning
och bullernivåer, samt
2. vilka metoder som skall användas vid kontroll av den lämnade informa-
tionen om energiförbrukning och bullernivåer.
Tillsyn
5 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de föreskrifter
följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt
lagen.
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som be-
hövs för tillsynen.
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och
undersökning av prov,
2. att en näringsidkare är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten sådana
upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen,
samt
3. att en näringsidkare är skyldig att rätta felaktiga informationer om ener-
giförbrukning och bullernivåer.
Prop. 1992/93:34
Propositionens
lagförslag
24
Överklagande
7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kam-
marrätten.
Prop. 1992/93:34
Propositionens
lagförslag
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
25
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag skall tillämpas på hushållsapparater som säljs i näringsverk-
samhet.
Obligatorisk märkning
2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att hushållsapparater skall vara
märkta med uppgifter om luftburet buller och om energiförbrukning.
Närmare föreskrifter om märkningen och om undantag från märknings-
skyldigheten får meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer.
Frivillig märkning
3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om frivillig märkning av hushållsapparater med uppgifter om
luftburet buller och om energiförbrukning.
Gemensamma bestämmelser
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om
1. metoder för att bestämma bullernivåer och energiförbrukning,
2. provning och kontroll av luftburet buller och av energiförbrukning,
3. skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning el-
ler undersökning av prov,
4. skyldighet för en näringsidkare att rätta felaktiga uppgifter om luftburet
buller och om energiförbrukning, samt
5. skyldighet för en näringsidkare att lämna sådana upplysningar, hand-
lingar, varuprov och liknande som behövs för att se till att de föreskrifter
som har meddelats med stöd av denna lag efterlevs.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
26
Sammanställning av remissyttranden över
promemorian (Ds 1992:48) Märkning av
hushållsapparater - en EG-anpassning till följd av
EES-avtalet
Efter remiss av promemorian (Ds 1992:48) Märkning av hushållsapparater
har yttrande avgetts av:
Kommerskollegium
Chalmers tekniska högskola
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)
Konkurrensverket
Statens provningsanstalt
SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige
Konsumentverket
Landsorganisationen i Sverige (LO)
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO)
Sveriges Industriförbund
Sveriges Köpmannaförbundet
Företagarnas Riksorganisation
Konsumentgillesförbundet
Husmodersförbundet Hem och Samhälle
Yttrande har också kommit in från Elektriska Hushållsapparat Leverantö-
rer EHL och utredningen (M 1992:02) Handlingsplan mot buller.
Svenska kommunförbundet har avstått från att avge något remissyttrande.
Förslagen i promemorian tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av
remissinstanserna.
Lagförslaget
Kommerskollegium:
Kollegiet finner de författningssammanställningar som gjorts värdefulla från
informationssynpunkt. Samtidigt saknar lagförslagen formell koppling till
EES-avtalet, vilket skapar osäkerhet hos berörda intressenter. Lagarna bör
kompletteras med uppgift om dels syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels
att de utgör en implementering av aktuella EG-direktiv. Från handels- och
konkurrenssynpunkt är det vidare angeläget att marknadsövervakningen,
liksom dess finansiering, utvecklas i harmoni med övriga länder inom den
gemensamma marknaden.---
I förslagen till Lag om märkning av textilier och Lag om märkning av hus-
hållsapparater har kopplingen till EES-avtalet och dess syfte helt utelämnats.
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
27
Härigenom finns en risk att EES-avtalets styrning och dess harmoniserings-
effekter går förlorad. I EES-propositionen (1991/92:170, del I) sägs att vid
transformering bör ”införlivandeförfattningen” utformas så att det framgår
att denna innefattar genomförandet av regler som har sin grund i ”EES-di-
rektiv”. I alla händelser utgör avsaknaden av formell koppling till avtalet en
osäkerhetsfaktor för berörda intressenter. Det är därför angeläget att la-
garna i sina inledande paragrafer kompletteras med uppgift om dels syftet att
uppnå fri rörlighet för varor, dels de EG-direktiv som avses införlivas genom
författningarna (jämför 1 paragraf i förslaget till byggproduktlag enligt Ds
1992:65).
Chalmers tekniska högskola:
Lagen behandlar enbart luftburet buller och energiförbrukning. Den tar där-
emot inte upp annat buller, t.ex. stomljud, vibrationer och skakningar och
inte heller miljöfrågor, såsom vattenförbrukning, miljöfarliga ämnen, de-
struktion m m.
Standardiseringskommissionen i Sverige - SIS:
EES-avtalet förpliktar Sverige att på det här aktuella varuområdet införa
författningsregler, vilket avses ske i lag, förordning och myndighetsföreskrif-
ter. SIS vill framhålla att det på detta område, liksom på andra mer eller
mindre oreglerade områden, är ytterst angeläget att de föreskrifter som be-
döms erforderliga i största möjliga utsträckning hänvisar till europeisk stan-
dard eller, i förekommande fall, internationell standard som fastställts som
svensk standard.
Konsumentverket:
Konsumentverket tillstyrker förslaget till en lag om märkning av hushålls-
apparater med följande kommentarer.
2§
Ordföljden föreslås bli ändrad till ”....om energiförbrukning och om luftbu-
ret buller”. Anledningen är att energiförbrukningen kommer att spela en allt
mer dominerande roll i framtiden, viktigare än buller.
2 § andra stycket
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör kunna meddela
närmare föreskrifter för märkningen.
4 §, punkterna 3 och 4
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ges enligt för-
slaget möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare
att betala kostnader för provtagning eller undersökning av prov och skyldig-
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
28
het att rätta felaktiga uppgifter. Enligt Konsumentverket rör det sig här om
sådana skyldigheter för näringsidkare som bör regleras i lag eller i förord-
ning.
Avsnitt 4.2 Utformningen av svenska regler
I promemorian berörs inte den föreslagna lagens förhållande till marknads-
föringslagens bestämmelse om otillbörlig marknadsföring (2 §), och om nä-
ringsidkares skyldighet att lämna information som har särskild betydelse
från konsumentsynpunkt (3 §). Konsumentverket utgår från att en tillämp-
ning av marknadsföringslagen i dessa avseenden inte är utesluten genom den
föreslagna lagen.
Industriförbundet:
Endast av motiven till respektive lagförslag framgår att bakgrunden är att
Sverige enligt EES-avtalet är skyldigt att införa bindande föreskrifter på re-
spektive område. Detta är enligt förbundets mening en allvarlig brist efter-
som bakgrunden till lagförslagen inte på något sätt omnämns i lagtexterna
som sådana. Detta kan skapa osäkerhet om innebörden och omfånget av gäl-
lande regler hos de näringsidkare som berörs av förslagen. I enlighet med
vad som sägs i EES-propositionen (1991/92:170 del 1) bör kopplingen till
EES-avtalet framgå redan av lagtexten och inte enbart av motiven. Det
lämpligaste synes vara att komplettera lagarna med en preambel där EES-
avtalets syfte att uppnå fri rörlighet för varor samt avsikten att implementera
det aktuella EG-direktivet klart framgår.
---lagförslagen i promemorian utgör rena fullmaktslagar varigenom —
- regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges möjlighet att
utfärda bindande föreskrifter---som avser---
3. märkning och annan produktinformation.
Praktiska skäl talar otvivelaktigt för att ge regeringen eller myndighet som
denna bestämmer fullmakt att utfärda de mera detaljerade bestämmelserna.
Frågan är dock om lagförslagens långtgående fullmakt och avsaknad av ma-
teriella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap 2 § regeringsfor-
men. En tänkbar lösning är att på sätt som angetts i föregående avsnitt i lag-
texten hänvisas till de materiella reglerna i respektive EG-direktiv. Därige-
nom ges---lagarna ett mera materiellt innehåll och förlorar delvis sin ka-
raktär av helt generell fullmakt.---
Som en för det här aktuella lagförslaget specifik detalj har förbundet note-
rat möjligheten att införa en skyldighet för näringsidkare att ”rätta felaktiga
uppgifter”. Detta synes vara motiverat av ett motsvarande krav enligt direk-
tivet. Emellertid ger varken direktivet, förslaget till lagtext eller promemo-
rians motiv någon egentlig upplysning om vari en sådan rättelse är avsedd att
kunna bestå. Det bör betonas att krav på ”rättelse” i form av s k ”corrective
advertising” som förekommer i vissa EG-länder inte går att förena med
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det är en brist att
detta inte uppmärksammas i promemorian. Lagförslaget bör enligt förbun-
dets mening utformas så att kravet på ”rättelse” begränsas till sådana former
som inte möter några yttrandefrihetsrättsliga invändningar.
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
Köpmannaförbundet:
Regeringens förslag att i en särskild lag kompletterad med föreskrifter införa
regler om märkning av hushållsapparater torde vara en lämplig metod att
införliva EGs bestämmelser i svensk rätt. Detta tillvägagångssätt medger
flexibilitet vid anpassningen av direktiven till svenska förhållanden. Dess-
utom är det lättare att göra eventuella kommande anpassningar/föränd-
ringar i en förordning än i lagtext.
En särskild lag tillstyrks därför av Köpmannaförbundet. I lagen bör det
emellertid klart uttryckas att reglerna baseras på bestämmelserna i EES-av-
talet och på innehållet i de aktuella direktiven.
När nya regler och föreskrifter avseende märkning av hushållsapparater
utarbetas anser vi att det är mycket viktigt att se till att dessa inte innehåller
krav utöver direktivens krav för att man inte skall skapa nya tekniska han-
delshinder, vilka EES-avtalet är till för att undanröja. Detsamma gäller om
reglerna i Sverige går längre än i andra EES-länder, vilket t ex ett beslut om
obligatorisk märkning enbart i Sverige skulle göra, eftersom inget annat EG-
land hittills infört krav på obligatorisk märkning.
Förbundet anser också att det är viktigt att berörda parter, bl.a. bransch-
organisationerna, får möjlighet att delta i utformningen av föreskrifterna.
I enlighet med lagförslaget anser vi också att det är viktigt att i den före-
slagna lagen reglera ansvaret för att direktivets bestämmelser uppfylls. I § 4
bör man därför precisera ordet näringsidkare till att. avse tillverkare och/eller
importörer, eftersom det är dessa parter som är ytterst ansvariga för att pro-
dukten förs in på EES-marknaden i enlighet med gällande bestämmelser.
Denna precisering görs dessutom i de berörda direktiven.
Husmodersförbundet Hem och Samhälle:
Förslaget att hushållsapparater skall vara märkta med uppgifter om luftburet
buller och om energiförbrukning tillstyrker vi oförbehållsamt. Buller är en
påtaglig sanitär olägenhet och bör hållas på så låg nivå som möjligt. Det är
att märka att vi numera har ett flertal hushållsapparater i hemmet och sam-
mantaget kan det ställa till stora olägenheter, varför det är av vikt att känna
till den enskilde hushållsapparatens bullernivå.---
Betr energiförbrukningen är detta också en viktig uppgift. Vi lever i en tid
då vi måste om möjligt nedbringa energiförbrukningen för att energin skall
räcka till. Dessutom är det en viktig kostnadsfråga för den enskilde konsu-
menten. Vi måste sträva efter att få fram energisnåla produkter.
Betr obligatorisk märkning § 2 anser vi att märkningen skall vara obligato-
risk och att det skall finnas mycket starkt vägande skäl till ev undantag från
märkningsskyldigheten. T ex om den utgör olösliga handelshinder, vilket in-
nebär att § 3 om frivillig märkning borde utgå då ev undantag inrymmes i
§2.
Elektriska Hushållsapparat Leverantörer:
Vi har inga erinringar mot det framlagda lagförslaget, men vill framhålla
att reglerna för utformningen av märkningen bör vara enhetliga för de län-
der som omfattas av EES-avtalet,
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
att utformningen av märkningskraven bör möjliggöra användande av sym-
boler så att en märkningsetikett inte behöver innehålla text på mottagarlan-
dets språk samt
att tidpunkten för införande av märkningskray i Sverige samordnas med
ikraftträdandet i övriga länder.
Marknadsövervakningen
Kommerskollegium:
Det finns slutligen anledning rikta uppmärksamhet mot innebörden av den
ökade tyngd som marknadskontrollen ges. I promemoriorna påpekas att den
föreslagna tillsynsmyndigheten - Konsumentverket - kommer att få utökade
uppgifter. Detta genom övergången från ”anmälningsstyrd” till mer systema-
tisk övervakning byggd på stickprovskontroller och kartläggningar på ver-
kets egen initiativ. Det är naturligtvis viktigt att nationella skillnader i synen
på marknadsövervakningen inte för med sig att den harmonisering som
åstadkommits genom EES-avtalet går förlorad. Att marknaden inte längre
är svensk utan europeisk innebär att produkter kan provas och godkännas i
vilket av de avtalsslutande länderna som helst. I det nya perspektivet skapas
också utrymme för strukturrationaliseringar t ex genom samordning av pro-
vnings- och certifieringskapaciteten. Samarbete länderna emellan om mark-
nadskontrollen är också det en naturlig följd av en ökad internationalisering.
Dessa möjligheter bör beaktas vid utvecklingen av den svenska övervak-
ningsmodellen liksom dess finansiering. Från handels- och konkurrenssyn-
punkt bör marknadskontrollen utvecklas i samklang med vad som sker i Nor-
den och övriga europeiska länder inom den gemensamma marknaden.
Konkurrensverket:
Medlemsländerna förutsätts i direktiven vidta de åtgärder som behövs för att
den information om buller eller energiförbrukning som anges på hushålls-
apparater överensstämmer med direktivens föreskrifter. Enligt promemo-
rian förutsätter denna en effektiv marknadsövervakning och tillsyn.
Konsumentverket bedriver f n kontroll av hushållsapparater. KoVs kon-
troll initieras enligt promemorian på olika sätt, bl a efter anmälan från kom-
munala konsumentrådgivare, allmänheten eller konkurrerande företag. Till-
synen sker f n genom att misstänkta produkter köps in och testas på KoV.
Konkurrensverket anser det tveksamt om KoVs granskning efter anmälan
från t ex konkurrerande företag kan anses utgöra sådana stickprov som avses
i direktiven (artikel 4(2) respektive 5(2)). I begreppet stickprov torde ligga
att provningen sker genom någon form av slumpmässigt urval.---
Konkurrensverket vill här framhålla vissa synpunkter som redovisas i
SPKs remissyttrande (Dnr 849/91) avseende Ds 1991:86, Införande av EES-
rätt inom området för provning och kontroll. Det är från konkurrenssyn-
punkt av stor vikt att provnings- och certifieringsverksamhet sker i konkur-
rens på lika villkor mellan kompetenta organ, oavsett om dessa är privata
eller offentliga. Myndighetsutövande funktioner och konkurrensutsatt verk-
samhet bör därför i princip bedrivas fristående från varandra. Provnings- och
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
31
certifieringsorgan som är knutna till statliga myndigheter kan nämligen få en
särställning i förhållande till övriga prövningsorgan. Detta gäller särskilt om
myndigheten i fråga samtidigt är säkerhetsansvarig och utövar tillsyn över de
anmälda organen inom sitt ansvarsområde.---
Konkurrensverket anser det viktigt att direktivets regler efterlevs så att
principen om fria varuflöden säkerställs. Verket vill dock framhålla vikten
av att det svenska kontroll- och övervakningssystemet inte utformas och till-
lämpas på ett sådant sätt att det kan utgöra ett handelshinder och därmed
stå i strid med EES-avtalet.
Konkurrensverket vill i sammanhanget peka på värdet av information.
Denna möjlighet nämns inte i promemorian. Genom att avsätta delar av re-
surserna för tillsynsverksamhet till informationsåtgärder torde behovet av
rena övervaknings- och kontrollåtgärder kunna minskas.
Statens Provningsanstalt:
Vi har inom SP under en lång följd av år byggt upp erfarenhet av såväl buller-
som energimätningar för ett stort antal produktkategorier - däribland hus-
hållsapparater - och är beredda att erbjuda våra tjänster för den tekniska
delen av kontrollen i den mån man därigenom kan undvika uppbyggnad av
dubblerade resurser. Härigenom ges också möjlighet att lägga föreskriftsan-
svar och provning på skilda instanser. Vi anser också att leverantörens egna
stickprov, tillfredsställande verifierade och dokumenterade och eventuellt
med krav på tredjepartsmedverkan, bör kunna användas som alternativ till
efterhandskontroll för att styrka produktionsseriens egenskaper.
Den praktiska tillämpningen bör samordnas med motsvarande tillämp-
ning till följd av maskinsäkerhetsdirektivet. I detta föreskrivs att tillverkare
ska redovisa buller- och vibrationsdata över sina produkter. Eftersom buller-
deklarationen här är obligatorisk bör man överväga samma obligatorium för
hushållsapparater. Vi anser dock inte att det är nödvändigt att klistra en eti-
kett på maskinen. Det bör räcka om ljudeffektnivån anges tillsammans med
övriga produktdata.
På samma sätt anser vi att eventuella kontroller i form av stickprov eller
på annat sätt bör följa samma grundprinciper för både hushållsapparater och
andra typer av maskiner. Om stickprovsförfarande ska tillämpas kan man,
för att minska byråkratin hos den föreskrivande myndigheten, tänka sig att
leverantören gör egna provningar hos tredje part och på begäran visar upp
denna dokumentation över seriens egenskaper.
Vi anser att det principiellt är tveksamt att samma myndighet både före-
skriver och provar. I detta sammanhang vill vi ta tillfället i akt att påpeka att
SP förfogar över god kompetens och goda provningsresurser på bullerområ-
det. Vi utför rutinmässigt ett stort antal ljudeffektmätningar på olika typer
av maskiner, inkl hushållsapparater, varje år. Det är därför knappast ekono-
miskt försvarbart att försöka bygga upp liknande resurser hos andra myndig-
heter.
Det tekniska underlaget i form av standarder för utförande av bullerdekla-
rationerna, mätningarna och verifieringarna anser vi vara tillfredsställande.
Eventuella ändringar måste genomföras på internationell nivå.
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
32
Energiavsnittet har såvitt vi kan se ingen uppenbar koppling till andra di-
rektiv. Principiellt har vi för övrigt likartade synpunkter som på bulleravsnit-
tet om att alternativa möjligheter till stickprovskontroll i efterhand bör fin-
nas och fördelningen av myndighetsansvar och provning. Tillämpningsdirek-
tiv och europeisk eller internationell standard saknas fortfarande för de
flesta produktkategorierna med åtföjande oklarheter om hur resursbehovet
för mätningarna i detalj ser ut. Som central mät- och provningsresurs bl a
inom energiområdet är vi dock beredda att överväga uppbyggnad av resurser
för den tekniska kontrollen om detta är önskvärt med hänsyn till den slutliga
bedömningen av uppdelning av myndighetsansvar och provning.
Industriförbundet:
Vad som under rubriken ”Sanktioner” i bilagan anförs om att det torde ligga
närmare till hands att tillämpa 2 § marknadsföringslagen gör sig sannolikt
gällande med än större tyngd ifråga om märkning av hushållsapparater. Med
hänsyn till den arbetsbelastning som åklagarmyndigheterna och de allmänna
domstolarna har torde överträdelser av regler angående märkning av hus-
hållsapparater komma att vara mycket lågt prioriterade. Skall respekten för
dessa regler upprätthållas torde en tillämpning av 2 § marknadsföringslagen
vara den i praktiken enda framkomliga vägen. I den mån en straffsanktion
införs bör, även om ett krav härpå inte kan anses följa av regeringsformen,
en fullmaktsbestämmelse härom tas in i lagen. Av de anförda praktiska skä-
len samt att böter och fängelse som sanktion inom marknadsrätten i viss mån
kan vara på avskrivning vill förbundet dock inte förorda en sådan bestäm-
melse. Olika former av s k sanktionsavgifter, som nyligen föreslagits inom
konkurrensrätten samt diskuteras inom ramen för den sittande marknads-
föringsutredningen kan vara ett alternativ.---
Förbundet vill dock framhålla att utdömande av böter eller fängelse torde
bli mycket ovanligt. Detta gäller inte minst i fråga om felaktig märkning eller
produktinformation. I sådana fall måste det ligga närmare till hands att till-
lämpa 2 § marknadsföringslagen —, särskilt som ansvaret enligt dessa be-
stämmelser är rent objektivt. KO behöver således inte styrka att näringsid-
karen förfarit uppsåtligen eller oaktsamt. Skulle möjligheten att tillämpa
marknadsföringslagen — stå kvar förutsätts dock att konsumentverket/KOs
dubbla roll som lagstiftare och åklagare avskaffas.
Husmoders förbundet Hem och Samhälle:
Vi anser vidare att det vore lämpligast ur alla synpunkter att Konsumentver-
ket utses till tillsynsmyndighet.
Kostnadskonsekvenser
Konkurrensverket:
Konkurrensverket vill i detta sammanhang ifrågasätta om KoV framdeles
skall vara det organ som utför den provnings- och kontrollverksamhet som
föreskrivs i t ex olika EES-direktiv. En från konkurrenssynpunkt mer till-
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 34
fredsställande ordning kunde vara att KoV beslutar vilka stickprovskontrol-
ler som skall utföras, men att detta sedan utförs av något av flera kompetenta
organ som därvid tävlar om att få utföra uppdraget. KoV bör därvid upp-
handla provningstjänsterna genom att kräva in anbud från samtliga kompe-
tenta organ. Frågan torde komma att belysas av den nyligen tillsatta kommit-
tén för en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63), som bl a skall omfatta
Konsumentverket, dess organisation och uppgifter.
Konsumentverket:
Angående finansiering av stickprovskontroller, bör särskilda pengar ”öron-
märkas” för detta. Det kan annars finnas en risk att man på grund av kostna-
derna inte kan leva upp till de kontrollkrav, som förutsätts enligt EG-direkti-
ven (se vidare Konsumentverkets skrivelse till Civildepartementet av den 18
mars 1992).
Landsorganisationen i Sverige:
Däremot delar inte LO uppfattningen att Konsumentverket kommer att
klara de nya uppgifterna genom en omfördelning av tillgängliga resurser. Yt-
terligare medel fordras. Marknadskontrollen bör ha en sådan finansiell bas
att den inte riskerar att i praktiken uttunnas i oacceptabel grad.---
Den kommitté som nyligen tillsatts för en konsumentpolitisk översyn bör
alldeles tydligt ges uppdraget att belysa konsumentverkets totala resursbe-
hov.
Industriförbundet:
Enligt---får föreskrifter utfärdas om skyldighet för en näringsidkare att
betala kostnader för provtagning och undersökning av prover.---1 motive-
ringen till bestämmelsen---anges att möjligheten att ta ut kostnaderna för
provtagning och undersökning bara skall gälla näringsidkare som inte följt
respektive lag och föreskrifter utfärdade enligt denna.---Industriförbun-
det har i och för sig ingen invändning mot att kostnaderna för provtagning
och undersökning i vissa fall skall kunna läggas på näringsidkare. Förbundet
kan emellertid inte finna några skäl att i fråga om - lagförslagen avvika från
den ordning som generellt gäller inom det marknadsrättsliga området, dvs
att skyldighet att betala aktuella kostnader endast kan drabba näringsidkare
som handlat i strid med gällande regler. Detta gäller allra helst som EG-di-
rektivet överhuvudtaget inte innehåller några regler i aktuellt avseende.
Skyldigheten för näringsidkare att stå för kostnader för provtagning och un-
dersökning bör därför endast gälla den som ej följt de aktuella lagarna eller
föreskrifter utfärdade med stöd av dessa. Denna begränsning bör vidare
framgå redan av lagtexten.---
Av lagtexten bör alltså framgå att skyldigheten att betala kostnader för
provtagning och undersökning är begränsad till näringsidkare som inte har
följt de aktuella reglerna.
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
34
Konsumentgillesförbundet:
Konsumentverkets roll bör understrykas och vi motsätter oss nedskärningar
i deras budget.
Övriga synpunkter
Kommerskollegium:
Osäkerheten om vilka regler som skall gälla till följd av EES-avtalet har hit-
tills varit stor och setts som ett problem för näringslivet. De sammanställ-
ningar som nu gjorts av aktuella författningar inom de olika varuområdena
fyller därför en viktig informationsfunktion. De bör dock följas upp med
motsvarande sammanhängande genomgångar i den fortsatta implemente-
ringsprocessen, när kommande mer detaljerade regler föreligger.---
Vad beträffar kravet på notifiering av förslagen gäller följande. Om lagför-
slagen avser en strikt implementering av motsvarande EG-direktiv krävs
inte, enligt överenskommelse i EFTA, att detta notifieras enligt EFTA och
EFTA/EG-procedurerna. Kollegiet anser att notifiering då inte heller är på-
kallad i GATT. Avsikten är nämligen att EES-avtalet och de delar som ingår
i detta skall tillkännages i GATT.
Chalmers tekniska högskola:
Förslaget beskriver en situation som gällde vid 1980-talets mitt och neglige-
rar den utveckling som skedde därefter. Detta framgår tydligast i avsnitt 2.2
sid 11 som beskriver tillämpningsdirektivet om information om energiför-
brukningen i elektriska ugnar med strålningsvärme. Däremot nämns inte
mikrovågsugnar eller varmluftsugnar, vilket är utvecklingar som kommit se-
nare.
I avsnitt 2.1 sid 6 anges i sista stycket att bullerdirektivet dock inte gäller
apparater som ingår som integrerade delar av en byggnad eller dess installa-
tioner. Sverige har här en särställning när det gäller köksinstallationer. De
ingår ju, till skillnad från förhållandena i resten av Europa, som integrerade
delar av en byggnad. Detta avsnitt bör alltså förtydligas vid svensk tillämp-
ning av lagen. Kravet på information om bullernivåer på hushållsapparater
är oklart.
NUTEK:
NUTEK delar uppfattningen om att det behövs övergångsregler till förord-
ning och myndighetsföreskrifter. NUTEK anser att sådana hushållsappara-
ter som redan finns ute på marknaden vid ikraftträdandet ej helt bör undan-
tas från de nya reglerna om egergimärkning. Reglerna bör gälla produkter
marknadsförda ett antal år före ikraftträdandet.
Konkurrensverket:
Ifrågavarande EG-direktiv har dubbla syften. Regler om jämförbar informa-
tion i dessa avseenden på olika hushållsapparater skall medföra att konsu-
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
menterna väljer miljövänliga apparater, vilket i sin tur skall påverka leveran-
törerna att tillverka sådana apparater. Det andra syftet är att undanröja så-
dana handelshinder som kan orsakas av olika nationella regler om märkning
av hushållsapparater. Konkurrensverket anser att skyddet av miljön är en
angelägen uppgift av utpräglat internationell karaktär. Verket vill dock sam-
tidigt peka på vikten av att regler om märkning och provning av hushålls-
apparater utformas på ett sådant sätt att de inte onödigtvis motverkar en
fungerande internationell konkurrens.
Standardiseringskommissionen i Sverige - SIS:
NUTEK och Konsumentverket (KOV) har i den rapport ”Normer för maxi-
mal elförbrukning i hushållsapparater m m” som överlämnats till Näringsde-
partementet föreslagit att normer för minskad energiåtgång bör införas på
frivillig väg. En skyldighet att tydligt deklarera energiåtgången hos olika
hushållsapparater bör enligt NUTEK och KOV redan nu lagfästas (sid 36).
Samtidigt framhålls att ”Sverige skall aktivt medverka internationellt vid
framtagandet av regler för obligatorisk energideklaration av hushållsappara-
ter. Sådant arbete pågår för närvarande inom EG. Enligt vår uppfattning är
också energideklarationer en förutsättning för att normer för maximal elför-
brukning skall kunna fastställas”. Enligt SIS uppfattning är rapportens för-
slag i dessa avseenden motsägelsefulla. NUTEKs och KOVs förslag bör inte
ligga till grund för lagstiftning.
En viktig förutsättning för en meningsfull energideklaration och för att
normer för maximal elförbrukning skall kunna tillämpas (inte fastställas) är
att det finns metoder för bestämning av energiförbrukning. Metoderna bör
utformas så att de ger godtagbar reproducerbarhet och repeterbarhet. Sam-
tidigt får man inte bortse från hushållsapparaternas huvudfunktion. En ener-
gisnål tvättmaskin måste således även ge ett acceptabelt tvättresultat. Inom
IEC/CENELEC/SEK pågår för närvarande arbete med provtagningsmeto-
der för elektriska hushållsapparater.
Av Civildepartementets promemoria framgår, i motsats till vad NUTEK
och KOV föreslagit beträffande energideklaration, att det för närvarande
inte torde finnas skäl att ställa upp krav på obligatorisk märkning i något av
de avseenden som berörs av de direktiv som omfattas av EES-avtalet. SIS
delar denna uppfattning.
Köpmannaförbundet:
På grund av EES-avtalets omfattning åvilar en stor informationsuppgift för-
utom på regeringen och berörda myndigheter också på näringslivets olika
organisationer. Sveriges Köpmannaförbund har därför intensifierat sin EG-
och EES-bevakning för att kunna ge medlemsföretagen denna service. På
grund av omfattningen av avtalet och den korta tid som återstår innan EES-
avtalet avses träda i kraft måste tillräcklig tid ges för dessa informationsinsat-
ser och efterföljande anpassning. Förbundet anser därför att den nya lagen
om märkning av hushållapparater med åtföljande föreskrifter bör träda i
kraft tidigast ett år efter EES-avtalets ikraftträdande.
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
36
Konsumentgillesförbundet:
Miljöaspekterna måste läggas in i produktutvecklingen. Vi vill inte att sop-
berget ska växa ytterligare och freonet i exempelvis kylskåp är som vi alla
vet en farlig ”sopa”.
Handlingsplan mot buller (M 1992:02):
Med hänsyn till den mängd apparater som idag finns i ett välutrustat hem
kommer konsumenterna att bli alltmer uppmärksamma på värdet av låga
ljudnivåer. För att ge konsumenterna en möjlighet att välja tystgående hus-
hållsartiklar är det nödvändigt att bulleravgivningen redovisas på ett lämp-
ligt och lättförståeligt sätt. Utredningen välkomnar därför den möjlighet
som den nu föreslagna lagen öppnar för en sådan märkning.
De bemyndiganden för regeringen som lagen innehåller att meddela före-
skrifter om luftburet buller, dels i fråga om obligatorisk märkning, dels i
fråga om frivillig märkning som lagen innehåller kan vålla problem. För att
undvika missförstånd om att det kan röra sig om såväl en frivillig som obliga-
torisk märkning av hushållsapparater bör det i propositionen tydligare
framgå att bemyndigandet i 3 § avser den nu förestående anpassningen till
EG:s bestämmelser medan bemyndigandet i 2 § avser en framtida EG-an-
passning.
Det är brist i promemorian att den fortsatta hanteringen av märkning av
hushållsapparater för svenskt vidkommande inte nämns. Som särskild utre-
dare för att ta fram en handlingsplan mot buller är det angeläget att det sna-
rast införs föreskrifter om en sådan märkning. Enligt direktiven har jag möj-
lighet att successivt lägga fram delförslag till åtgärder som kan genomföras
snabbt. Jag utgår därför från att samråd under hand kommer att ske med
mig i fråga om de eventuella föreskrifter som kan komma att meddelas med
stöd av bemyndigandet i 3 §.
Prop. 1992/93:34
Bilaga 2
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 34
13 6.79
379LO53O/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1992/93:34
Bilaga 3
Nr L 145/1
RÅDETS DIREKTIV
av den 14 maj 1979
oin märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning
(79/530/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av kommissionens forslag1,
ined beaktande av Europaparlamentets yttrande3.
inom gemenskapen för ett rationellt energiutnyttjande5 konsta-
terade rådet, alt kommissionen i sin rapport till rådet med
titeln "Rationell energianvändning" hade upprättat ett åt-
gärdsprogram för gemenskapen på delta område.
Det är viktigt att gemenskapen beslutar om åtgärder för
rationell användning och besparing av energi för att minska
nuvarande och framtida problem med tillgången av kolväten.
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande3, och
med beaktande av följande:
I resolutionen den 17 september 1974 om en ny encrgipolitisk
strategi för gemenskapen4 enades rådet om målsättningen att
begränsa ökningen av förbrukningen inom gemenskapen
genom åtgärder som syftar till en rationell och ekonomisk
energianvändning ulan att äventyra målsältningen för social
och ekonomisk tillväxt.
I resolutionen den 17 december 1974 om eii åtgärdsprogram
Den 4 maj 1976 antog rådet en rekommendalion om rationell
energianvändning vid bruk av elektriska hushållsapparater6.
Varje förbättring i en rationell energianvändning gynnar
miljön i stort.
Allmänheten bör på ett så begripligt och enhetligt sätt som
möjligt upplysas om olika hushållsapparaters specifika
energiförbrukning. Sådana korrekta, relevanta och jämförbara
upplysningar kan påverka allmänhetens val till förmån för de
apparater som förbrukar mindre energi och därigenom påverka
tillverkarna att vidta åtgärder för att minska energiförbruk-
ningen hos apparater som de tillverkar.
1 EGT nr C 212, 6.9.1978, s. 2.
3 EGT nr C 93, 9 4 1979, s. 72.
3 Yltrande avgivet den 4 och 5 april 1979 (ännu inte
offentliggjort i Europeiska gemenskapens officiella tidning).
4 EGT nr C 153, 9.7 1975. s. 1.
5 EGT nr C 153, 9.7.1975, s. 5.
6 EGT nr L 140, 28.5.1976, s. 18 SLUTLIG
Observera att bilagorna 2 och 3 till direktivet inte har tagits med.
38
379LO53O/S
Nr L 145/2
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
13.6.79
Denna information lämnas för närvarande på olika sätt,
antingen i enlighet med nationella författningar eller utan stöd
i sådana. Denna situation kan skapa icke tullmässiga handels-
hinder för hushållsapparater inom gemenskapen.
när denne är etablerad utanför gemenskapen, av den inom
gemenskapen etablerade importören. Den som lämnar in-
formationen ansvarar för att den är korrekt.
Energiförbrukningen för varje typ av apparat måste därför
mätas i enlighet med harmoniserade standarder och det måste
vara möjligt att i försäljningsledet kontrollera att dessa
standarder tillämpas.
Det är inte nödvändigt att införa ett obligatoriskt system i
samtliga medlemsstater.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Detta direktiv syftar till att harmonisera nationella föreskrifter
avseende skyldighet att lämna information, särskilt i form av
märkning, om energiförbrukning samt kompletterande
information avseende följande hushållsapparater:
— Apparater för uppvärmning av vatten.
— Ugnar.
— Kylskåp och frysar.
— Tvättmaskiner.
— TV-apparater.
— Diskmaskiner.
— Torklumlare.
— Strykmaskiner.
Detta direktiv gäller inte märkplåtar eller motsvarande som av
säkerhetsskäl skall finnas på dessa apparater.
Artikel 2
Informationen om hushållsapparaters energiförbrukning skall
till gagn för konsumenten anges i enlighet med de standarder
och metoder, som fastläggs genom direktiv för var och en av
de typer av apparater som anges i artikel 1, och som antagits
i samband med genomförandet av detta direktiv. Denna
information skall lämnas av tillverkaren av apparaterna eller.
Artikel 3
1. Medlemsstaterna får ålägga alla tillverkare eller importörer
som marknadsför de hushållsapparater som anges i genom-
förandedirektiven inom deras territorium att tillhandahålla en
etikett i enlighet med detta direktiv.
De etiketter som används i medlemsstaterna skall alltid
överensstämma med kraven i detta direktiv samt i genom-
förandedirektiven.
2. För märkningen skall följande bestämmelser gälla:
a) Tillverkaren eller, när denne är etablerad utanför gemen-
skapen, importören skall till varje apparat tillhandahålla
relevanta etiketter avseende den typ av apparat som anges
i genomförandedirektiven.
b) De etiketter som tillverkarna eller importörerna tillhanda-
håller skall anbringas på ifrågavarande apparater när dessa
ställs ut för försäljning av återförsäljare. Etiketten skall
fästas på den plats som kan anges i respektive genom-
förandedirektiv eller, om ingen sådan angivits, på väl
synlig plats.
I de fall apparater inte är försedda med etiketter skall till-
verkaren eller, när denne är etablerad utanför gemenskapen,
importören vara skyldig att tillhandahålla ifrågavarande
etiketter på begäran av återförsäljaren.
Artikel 4
1. Ingen medlemsstat far vare sig förbjuda eller begränsa
marknadsföringen av de hushållsapparater som anges i artikel
1 på grund av märkning som anger deras energiförbrukning,
om bestämmelserna i delta direktiv och i genomförandedirekti-
ven är uppfyllda.
2. Med förbehåll för resultatet av stickprovskontroller efter
det att sådana apparater ställts ut till försäljning skall med-
lemsstaterna anse alt de hushållsapparater som anges i artikel
1 uppfyller bestämmelserna i detta direktiv och i genomföran-
dedirektiven, om de försetts med vederbörlig etikett.
Artikel 5
Alla ändringar som krävs för anpassning till den tekniska
379L0530/S
13 .6 .79
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 145/3
utvecklingen av
— bilagorna till delta direktiv.
— de tekniska bilagorna till dc särdirektiv som avser olika
hushållsapparater eller grupper av hushållsapparater
skall antas enligt proceduren i artikel 7.
Artikel 6
1. En kommitté for anpassning till den tekniska utvecklingen
av direktiven om märkning som anger hushållsapparaters
energiförbrukning, nedan kallad "kommittén", tillsätts härmed.
Den skall bestå av representanter för medlemsstaterna med en
representant för kommissionen som ordförande.
2. Kommittén skall själv bestämma sin arbetsordning.
Artikel 7
1. När den procedur som fastställs i denna artikel skall följas,
skall frågan hänskjutas till kommittén av ordföranden antingen
på dennes initiativ eller på begäran av en representant för en
medlemsstat.
2. Kommissionens representant skall till kommittén över-
lämna ett utkast med förslag till de åtgärder som skall vidtas.
Kommittén skall avge sitt yttrande om förslaget inom en
tidsgräns som fastställts av ordföranden beroende på hur
brådskande frågan är. Yttranden skall godkännas med 41
rösters majoritet, varvid medlemsstaternas röster skall vägas
i enlighet med vad som föreskrivs i fördragets artikel 148.2.
Ordföranden för inte rösta.
Artikel 8
Överensstämmelse med nationella bestämmelser om märkning
som anger hushållsapparaters energiförbrukning skall intygas
antingen av medlemsstaterna eller av organ som utsetts för
detta ändamål.
När en medlemsstat utsett ett organ inom sitt territorium för
alt intyga att etiketter som anger hushållsapparaters ener-
giförbrukning uppfyller kraven i detta direktiv och i respektive
genomförandedirektiv, skall medlemsstaten anmäla namnet på
detta organ till kommissionen och de övriga medlemsstaterna.
Artikel 9
Alla medlemsstater, inklusive de stater som inte inför obli-
gatorisk märkning, skall vidta erforderliga åtgärder för att
säkerställa att varje etikett som anger energiförbrukning ifråga
om hushållsapparater som ställs ut till försäljning inom deras
territorier och som är fastsatt på en apparat av ett av de slag
som anges i artikel 1. för vilken ett genomförandedirektiv
gäller, i alla avseenden uppfyller kraven i detta direktiv och
i respektive genomförandedirektiv. Medlemsstaten skall också
vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda att etiketter,
märkningar, symboler eller påskrifter som inte uppfyller
kraven i detta direktiv och i respektive genomförandedirektiv
presenteras på liknande sätt.
Artikel 10
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som
är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år efter
dagen för anmälan av det första genomförandedirektivet.
2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de
åtgärder som de vidtar på det område som omfattas av detta
direktiv.
3. a) När de förutsedda åtgärderna överensstämmer med
kommitténs yttrande skall kommissionen besluta i
enlighet härmed.
b) När dessa åtgärder inte överensstämmer med kom-
mitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall
kommissionen utan dröjsmål lägga fram ett förslag
till åtgärder för rådet. Rådet skall fatta beslut med
kvalificerad majoritet.
c) Om rådet inte fattat något beslut inom sex månader
efter det alt förslaget lagts fram, skall kommissionen
besluta i enlighet med de föreslagna åtgärderna.
Artikel 11
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1979.
På rådets vägnar
R. MONORY
Ordförande
379LO53O/S
Nr L 145/4
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
13.6 79
BILAGA /
1. Den etikett som anger energiförbrukningen skall ha den form och storlek som framgår av
bilaga 2 och i det övre vänstra hörnet visa del inärke som återfinns i bilaga 3.
2. Etikettens yttre mått skall vara 90 x 100 mm.
Etiketten skall ha rundade höm med 6 mm:s radie.
3. Etikettens text skall vara tryckt med svart färg mot en orange bakgrund.
4. Den övre delen skall vara 20 mm hög och innehålla den symbol som återfinns i bilaga 3
som skall tryckas på den plats som anges i bilaga 2.
5. Den särskilda informationen skall rainas in i ett 78 x 74 mm stort falt.
6. Plats måste beredas i övre delen av det fält som reserverats för särskild information och där
skall apparattyp, märke och modell anges. Formatet bestäms för varje apparattyp för sig.
7. Etikettens olika falt skall avskiljas med en horisontell linje.
8. De ovannämnda formaten far avvika med 20 %.
9. Med varje apparat skall tillverkarna tillhandahålla en uppsättning etiketter på säljlandets
olika språk. Dessa etiketter skall lätt kunna avlägsnas från sitt underlag. De skall antingen
vara bestrukna med något bindemedel på baksidan så att de kan sättas fast på apparaten och
efter försäljningen lätt avlägsnas utan att lämna spår som inte kan tas bort med vanliga
hushållsprodukter eller situ fast elektrostatiskt på apparaten.
10. Etiketten får kompletteras eller modifieras genom tillägg av sådana andra uppgifter,
måttuppgifter eller godkännandemärken rörande t.ex. vattenförbrukning eller bullernivåer
som kan krävas genom andra direktiv.
13 6.79
379L053I/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1992/93:34
Bilaga 4
Nr L 145/7
RÅDETS DIREKTIV
av den 14 maj 1979
om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning soin anger
hushållsapparaters energiförbrukning
(79/531/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i delta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande5, och
med beaktande av följande:
Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning
som anger hushållsapparaters energiförbrukning4 föreskriver
att ett genomförandedirektiv skall fastställa de standarder och
metoder som skall gälla för ugnar.
Allmänheten bör på ett så begripligt och enhetligt sätt som
möjligt upplysas om elektriska ugnars specifika energiförbruk-
ning. Sådana korrekta, relevanta och jämförbara upplysningar
kan påverka allmänhetens val till förmån för de elektriska
ugnar som förbrukar mindre energi och därigenom påverka
tillverkarna att vidta åtgärder för att minska energiförbruk-
ningen i ugnar som de tillverkar.
Information om elektriska ugnar skiljer sig från den som
lämnas om ugnar som använder andra värmekällor.
Artikel 10.1 i direktiv 79/530/EEG föreskriver att med-
lemsstaterna skall följa det direktivet inom två år efter
anmälan av det första genomförandedirektivet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel I
Detta direktiv syftar till att harmonisera nationella föreskrifter
avseende skyldigheten att lämna information om energiför-
brukningen i elektriska ugnar med strålvärme, antingen de är
fristående eller ingår i en kombinerad hushållsinstallation,
samt kompletterande information.
Artikel 2
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att
säkerställa alt etiketter som anger energiförbrukning och all
övrig information om energiförbrukning står i överensstäm-
melse med de definitioner och regler som fastställs genom
direktiv 79/530/EEG och genom detta direktiv.
Artikel 3
1 detta direktiv skall de standarder och metoder som anges i
direktiv 79/530/EEG, artikel 2, vara de som redovisas i bilaga
1 till delta direktiv.
Artikel 4
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som
är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år efter
dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen
om detta.
2. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen varje åtgärd
som de vidtar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 5
Delta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1979.
På rådets vägnar
R. MONORY
Ordförande
' EGT nr C 212, 6.9.1978, s. 7.
2 EGT nr C 93, 9.4.1979, s. 72.
5 Yttrande avgivet den 4 och 5 april 1979 (ännu inte
offentliggjort i Europeiska gemenskapens officiella tidning).
4 EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 1.
SLUTLIG
Observera att bilaga 2 till direktivet inte har tagits med.
42
Nr L 145/8
379L0531/S
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
13.6.79
BILAGA 1
1. Alla bestämmelser i direktiv 79/530/EEG skall gälla etiketter på elektriska ugnar.
2.1 Tillverkarna eller importörerna skal) ansvara för mätningen av energiförbrukningen och
upprättandet av den nedan angivna, kompletterande informationen i enlighet med de
mätmetoder som anges i CENELEC:s hannoniseringsdokument HD 376 från oktober
1978, med undantag för punkt 3.2, 4.2 och 7.
2.2. Följande gäller när riktigheten av etikettens information skall kontrolleras:
2.2.1. Den mätning som utförs på en apparat som uppfyller tillverkningsspecifikationema och
som utvalts genom stickprov bland apparater av samma typ får inte avvika med mer än
15 % från den information som lämnas på etiketten.
2.2.2. Om så är fallet skall ytterligare en kontroll utföras på tre apparater som uppfyller
tillverkningsspecifikationemaoch som utvalts genom stickprov bland apparater av samma
typ.
2.2.3. Om medelvärdet av de kontroller som utförts på dessa tre apparater avviker med mer än
10 % från den information som lämnas på etiketten får tillverkaren eller importören
endast distribuera etiketter som ändrats. Delta gäller såvida inte ytterligare mätningar,
utförda på begäran av tillverkaren i närvaro av en representant för det organ som tillsatts
av medlemsstaten för att utföra kontroller, leder till ett medelvärde som inte avviker med
mer än 10 % från den information som lämnas på etiketten.
3. Den information som är specifik för elektriska ugnar skall lämnas i det falt som
reserverats för detta ändamål. Den skall ange apparattyp, nytlovolym, energiförbrukning
vid uppvärmning till 200*C, energiförbrukning för att upprätthålla en temperatur på 200°
i en timme, den totala förbrukningen, energiförbrukningen vid en eventuell automatisk
rengöringsprocess (så snart en metod för detta har godkänts) och en hänvisning till de
standarder som använts för att mäta dessa data. Tryckstilen Univers 65 skall användas
i enlighet med exemplen i bilaga 2 a, b, c, d, e och f.
3.1. Dessa data uttrycks med följande termer på de olika språken:
3.1.1. Apparattyp
"Elbageovn" på danska (DK),
"Elektrobackofen” på tyska (D),
"Electric oven" på engelska (E),
"Four électrique" på franska (F),
"Fomo elettrico" på italienska (I),
"Elektrische oven" på holländska (NL).
Dessa ord skall åtföljas av märke och modell.
3.1.2. Ett horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande.
3.1.3. Volym
Nyttevolumen (DK),
Nutzvolumen (D),
Usablc volume (E),
Volume utilisable (F),
Volume utilizzabile (I),
Bruikbaar volume (NL).
Denna mängd skall uttryckas i liter.
379L0531/S
Prop. 1992/93:34
Bilaga 4
13.6.79
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 145/9
3.1.4. En horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande:
3.1.5. Energiförbrukning
3.1.5.1. Energiforbrug ved opvarmning til 200’C (DK).
Energieverbrauch fur Aufheizen auf 200’C (D),
Prehcat consumption to 200’C (E),
Consommation de montée å 200* C (F),
Consumo per raggiungere i 200*C (I).
Verbruik om 200’C te bereikcn (NL).
Denna mängd skall uttryckas i kWh.
Energiforbrug til opretholdelse af 200’C i én lime (DK),
Energieverbrauch fur einstiindige Tempcralurhaltung auf 200°C (D),
Steady State consumption (one hour at 200*C) (E),
Consommation de maintien pendant une heure å 200 C (F),
Consumo per mantenere per un ora i 200’C (I).
Verbruik om gedurendeeen uur 200’C te handhaven (NL).
Denna mängd skall uttryckas i kWh.
Summan av dessa två mängder skall anges omedelbart under dessa uppgifter. Ett streck,
som skall vara lika brett som siffrorna och förkortningen av enheten, skall skilja denna
summa från det föregående. Summan skall föregås av följande ord:
1 ALT (DK),
INSGES. (D),
TOTAL (E),
TOTAL (F),-.;
TOTALE (I).
TOTA AL (NL).
3.1.5.2. Ett horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande:
3.1.5.3. Energiforbrug til rensning (DK),
Energieverbrauch fur Reinigungsprozess (D),
Cleaning cycle consumption (E),
Consommation du cycle de nettoyage (F),
Consumo del ciclo di pulizia (I),
Verbruik van dc reinigingscyclus (NL).
Sistnämnda information skall återfinnas på etiketten senast två år efter det att metoden
antagits av kommittén för anpassning till den tekniska utvecklingen.
3.1.6. Ett horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande:
3.1.7. Standard
Den standard som används skall framgå i hela faltets bredd genom beteckningen
"CENELEC HD 376".
3.1.8. Informationens beteckning skall återfinnas i en kolumn som sträcker sig från faltets
vänstra marginal till 30 mm från den högra marginalen. Informationen skall återfinnas
i en kolumn som sträcker sig från 30 mm til! vänster om faltets högra marginal till denna
marginal.
3.1.9. Titlarna skall tryckas med stilen Univers 65.
3.1.10. En avvikelse på 20 % skall tillåtas för de ovannämnda måttangivelserna.
44
386L0594/S
Prop. 1992/93:34
Bilaga 5
Nr L 344/24
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
6.12.86
RÅDETS DIREKTIV
av den 1 december 1986
om luftburet buller frän hushållsapparater
(86/594/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska
ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande’, och
med beaktande av följande:
Europeiska gemenskapernas åtgärdsprogram för miljöfrågor
från 19734 och 19775 betonar hur allvarligt bullerstörnings*
problemet är och framhåller särskilt behovet av åtgärder mot
källan till bullret.
Allmänheten bör på ett så lättförståeligt och enhetligt sätt som
möjligt informeras om bullernivåer från hushållsapparater.
Korrekt, relevant och jämförbar information kan tjäna som
ledning för allmänheten så att man väljer mindre bullriga
hushållsapparater. Som ett resultat av delta påverkas till-
verkarna att vidta åtgärder så alt bullernivåerna sänks på
hushållsapparaterna de tillverkar.
När det är fråga om samma grupp av hushållsapparater bör det
av praktiska skäl, och för att undvika en alltför riklig mängd
av märkningar på sådana apparater, lämnas information om
bullernivåer på den märkning som föreskrivs enligt rådets
direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning
1 EGT nr C 181, 19.7.1982, s. i och
EGT nr C 334, 10.12 1983, s. 15.
2 EGT nr C 277. 17.10.1983, s. 166.
’ EGT nr C 205, 9.8.1982, s. 13.
4 EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 3.
5 EGT nr C 139, 13.6.1977, s. 3.
som anger hushållsapparaters energiförbrukning6, och särdi-
rektiv.
Harmoniseringen av lagstiftningen måste i det här fallet
begränsas till de krav som är nödvändiga för att mäta luftburet
buller från hushållsapparater och för att kontrollera den
deklarerade nivån. Sådana krav måste ersätta de nationella
bestämmelserna på området.
Detta direktiv definierar bara de nödvändigaste kraven. Det
förutsätts att dessa krav uppfylls endast när harmoniserade
standarder tillämpas. Det är därför nödvändigt att ha tillgång
till dessa standarder för att mäta och kontrollera den deklare-
rade nivån för luftburet buller från en hushållsapparat som är
i drift.
Europeiska organisationen för standardisering (CEN) och
Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet
(CENELEC) erkänns vara de organ som är behöriga att
utarbeta och anta harmoniserade standarder (europeiska
standarder eller harmoniseringsdokument) på uppdrag av
kommissionen enligt rådets direktiv 83/189/EEG av den 28
mars 1983, vilket fastlägger ett informationsförfarande för
tekniska standarder och föreskrifter7, och enligt allmänna
riktlinjer för samarbetet mellan kommissionen och dessa två
organ, vilket undertecknats den 13 november 1984.
I avvaktan på harmoniserade standarder säkerställs en fri
spridning av varor genom att man accepterar produkter, som
uppfyller nationella standarder och tekniska föreskrifter, och
som genom ett tillsynsförfarande anses uppfylla kraven i detta
direktiv.
6 EGT nr L 145, 13.6.1979, s. I.
7 EGT nr L 109, 26.4.1983. s. 8.
SLUTLIG
45
386L0594/S
6.12.86
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 344/25
Ständiga kommittén, tillsatt enligt artikel 5 i direktiv
83/189/EEG, är mest lämpad att säkerställa tillsynen över att
harmoniserade standarder och nationella standarder och
tekniska föreskrifter överensstämmer sinsemellan.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Detta direktiv skall omfatta bestämmelser om
— allmänna principer for publicering av information om
luftburet buller från hushållsapparater,
— mätmetoder för att bestämma luftburet buller från
hushållsapparater,
— tillsynsförfarande när det gäller nivåer på luftburet
buller från hushållsapparater.
2. Detta direktiv skall inte gälla
— apparater, utrustning eller maskiner som uteslutande är
avsedda for industriell eller yrkesmässig användning,
— apparater som ingår som integrerade delar av en bygg-
nad eller dess installationer som t.ex. utrustning for
luftkonditionering, uppvärming och ventilation (utom
hushålls fläktar, spis fläktar och fristående uppvärm-
ningsanordningar),oljebrännare för central uppvärmning
och pumpar for vatten- och avloppsanläggningar,
— delar av utrustning som t.ex. motorer,
— elektroakustiska apparater.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
a) hushållsapparat: varje maskin, del av maskin eller
installation som tillverkats for huvudsaklig användning
i bostäder, inklusive källare, garage och andra uthus, i
synnerhet hushållsapparater for underhålls- och rengör-
ingsändamål, tillredning och lagring av matvaror,
produktion och distribution av värme och kyla, luft-
konditionering samt andra apparater som inte används
yrkesmässigt,
b) grtlPP- alla modeller (eller typer) av olika hushållsappa-
rater som utformats for samma ändamål och som drivs
med samma huvudkraftkälla. I allmänhet ingår flera
modeller (eller typer) i en och samma grupp,
c) serie: alla hushållsapparater som hör till samma modell
(eller typ), som har bestämda egenskaper och pro-
duceras av samma tillverkare.
d) parti: en viss angiven kvantitet av hushållsapparater av
en viss serie framställd under likartade förhållanden,
e) luftburet buller: den A-vägda ljudeffektnivån, L^, från
en hushållsapparat, uttryckt i decibcl (dB) relativt en
picowatt (IpW) överförd via luften.
Artikel 3
1. En medlemsstat kan för vissa grupper av apparater före-
skriva publicering av information om luftburet buller från
dessa apparater.
Denna information skall lämnas av tillverkaren eller, där
tillverkaren driver sin rörelse utanför gemenskapen, av den
inom gemenskapen etablerade importören.
När så är fallet
a) skall bullernivån, om vilken information skall lämnas,
bestämmas enligt villkoren i artikel 6.1,
b) kan informationen bli föremål för stickprovskontroller
enligt principerna i artikel 6.2; den berörda medlems-
staten får vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa
att den tillhandahållna informationen uppfyller kraven i
detta direktiv,
c) skall tillverkaren eller importören ansvara för att den
lämnade informationen är riktig.
2. När en medlemsstat inte kräver att information om det
avgivna luftbuma bullret skall publiceras kan tillverkaren eller
importören ändå publicera sådan information, men punkt 1,
tredje stycket, a, b och c, skall dock fortfarande gälla.
Artikel 4
I de fall det föreskrivs en etikett med annan information för
samma grupp av hushållsapparater, t.ex. enligt ett särdirektiv
antaget under direktiv 79/530/EEG, skall information om det
luftbuma bullret lämnas på samma etikett.
Artikel 5
1. Ingen medlemsstat får vägra, förbjuda eller begränsa
marknadsföringen och försäljningen av hushållsapparater av
skäl som hänför sig till information om del luftbuma bullret
från sådana apparater, om informationen om sådana apparater
uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv.
2. Utan att det påverkar resultaten av stickprovskontroller,
som får utföras sedan hushållsapparaterna bjudits ut till för-
säljning, skall medlemsstaterna anse att publicerad information
om luftburet buller överensstämmer med bestämmelserna i
detta direktiv.
386L0594/S
Nr L 344/26
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
6.12.86
Artikel 6
1. a) Den allmänt avända testmetoden för att bestämma
det luftbuma bullret från hushållsapparater måste
vara så noggrann att mätosäkerhclen svarar mot en
standardavvikelse på högst 2 dB när del gäller A-
vägda ljudeffektnivåer.
Standardavvikelsen som nämns i första stycket skall
motsvara den ackumulerade inverkan av alla källor
till osäkerhet i mätningarna med undantag av
variationen i apparatens ljudnivå vid olika mät-
ningar.
b) Den allmänt använda testmetoden som nämns i a
skall för varje apparatgrupp kompletteras med en
beskrivning av plats, installation, belastning och
köming av apparaterna under provförhållanden som
simulerar en normal användning och säkerställer en
fullgod repeterbarhet och reprodueerbarhet. Stan-
dardavvikelsen för reprodueerbarhet måste anges
för varje apparatgrupp.
2. Den statistiska metod man skall använda för att verifiera
den deklarerade bullernivån hos apparater i samma parti skall
vara stickprovsmätningar på enstaka apparatpartier med hjälp
av ensidigt bestämda tester.
Dc grundläggande statistiska parametrarna i den statistiska
metod som nämns i första stycket skall vara sådana att
sannolikheten för ett godtagande är 95 % om 6,5 % av
bullernivåerna i ett parti är högre än den deklarerade nivån.
Minst tré exemplar måste provas. Den valda statistiska
metoden kräver att man använder cn total referensstandardav-
vikelse på 3,5 dB.
Före den 1 januari 1991 skall rådet på förslag av kommissio-
nen fastställa nya värden för antal exemplar och referensstan-
dardavvikelser för vaije grupp hushållsapparater.
Artikel 7
Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för all
säkerställa alt lillverkaren eller importören, om han inte väljer
alt återkalla det defekta partiet från marknaden, utan dröjsmål
rättar informationen, om del vid kontroll enligt artikel 6.2
visar sig att nivån på det luftbuma bullret från ett parti
apparater överskrider den deklarerade nivån.
Artikel 8
1. Medlemsstaterna skall förutsätta att uppgiften om luft-
buret buller från en hushållsapparat följer kraven i detta
direktiv och att kontrollerna har genomförts på rätt säll av
medlemsstaterna, om mätningarna för all bestämma nivån på
det luftbuma bullret och de kontroller som hör dit har utförts
enligt:
a) nationella standarder som inbegriper harmoniserade
standarder till vilka referenser har offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Med-
lemsstaterna skall offentliggöra referenser till de natio-
nella standarderna; eller
b) de nationella standarder och tekniska föreskrifter som
nämns i punkt 2 om det inte finns någon harmoniserad
standard på de områden som täcks av dessa nationella
standarder och föreskrifter.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till de nationella standarder och tekniska föreskrifter
som nämns i punkt 1 b och som de anser motsvarar kraven i
artikel 6. Kommissionen skall skyndsamt vidarebefordra dessa
texter till övriga medlemsstater. Enligt del förfarande som
fastställs i artikel 9.2 skall kommissionen informera med-
lemsstaterna om vilka av dessa nationella standarder och
tekniska föreskrifter som skall förutsättas motsvara kraven i
artikel 6.
Medlemsstaterna skall se till att referenser till dessa nationella
standarder och tekniska föreskrifter offentliggörs. Kommissio-
nen skall se till alt de även offentliggörs i Europeiska gemen-
skapernas officiella tidning.
Artikel 9
1. När en medlemsstat eller kommissionen anser att de
harmoniserade standarder som nämns i artikel 8.1 a inte helt
motsvarar kraven i artikel 6, skall denna medlemsstat eller
kommissionen ta upp frågan inför Ständiga kommittén utsedd
genom direktiv 83/189/EEG, nedan kallad "kommittén", och
därvid ange sina skäl för detta. Kommittén skall avge ett
utlåtande och behandla ärendet brådskande.
Med hänsyn till kommitténs utlåtande skall kommissionen
underrätta medlemsstaterna om huruvida offentliggörandet
enligt artikel 8.1 a av de berörda standarderna skall återkallas.
2. Vad beträffar de nationella standarder och tekniska före-
skrifter som nämns i artikel 8.2 skall kommittén förfara på
följande sätt:
a) Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén
ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över
förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med
hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall
fatta sitt beslut med en majoritet av 54 röster, varvid
medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets
artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.
b) Kommissionen skall själv anta förslaget om det har
tillstyrkts av kommittén.
386L0594/S
6.12.86
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 344/27
c) Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om
inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål
föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall
fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.
d) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader
från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv
besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.
Artikel 10
1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nöd-
vändiga for alt följa detta direktiv inom 36 månader efter
dagen for anmälan1 och skall genast underrätta kommissionen
om detta.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna
texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som
de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 11
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfardat i Bryssel den 1 december 1986.
På rådets vägnar
A.CLARK
Ordförande
1 Direktivet har anmälts till medlemsstaterna den 24 decem-
ber 1986.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992
Prop. 1992/93:34
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-
gren, P. Westerberg, Ask
Statsrådet Davidson anmäler fråga om märkning av hushållsapparater.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
märkning av hushållsapparater i enlighet med bilagan till detta protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
49
gotab 42049, Stockholm 1992