Prop.
1992/93:253
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 juni 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bengt Westerberg
Inför EES-avtalets ikraftträdande och ett svenskt närmande till EG före-
slås ändringar av gällande regler för import av och partihandel med
starköl så att utländska tillverkare av starköl ges tillträde till den svenska
marknaden på samma villkor som de svenska tillverkarna.
I propositionen behandlas ändringar i lagen (1977:293) om handel med
drycker (LHD) så att utländska tillverkare av starköl ges rätt att föra in
eget tillverkat starköl i landet samt bedriva partihandel med starköl. För
att även utländska tillverkare som inte avser att etablera partihandel i
Sverige skall få tillträde till den svenska marknaden föreslås att den som
enligt LHD har tillstånd att servera starköl även får rätt att importera
starköl till den egna serveringsverksamheten.
De myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika sektorer
bör uppmärksamt följa utvecklingen med tanke på risken att marknads-
föringen av starköl ökar eller att andra alkoholpolitiska olägenheter upp-
står i och med att fler aktörer kommer in på den svenska marknaden.
1 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 253
Prop. 1992/93:253
Härigenom föreskrivs att 17, 18, 23 och 49 §§ lagen (1977:293) om
handel med drycker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §'
Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §,
införas till landet endast av partihandelsbolaget.
Spritdrycker, vin och starköl får
inte tas om hand på sätt som avses
i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än parti-
handelsbolaget. Sådana varor får
av annan än bolaget ej förvaras på
annat tullager än sådant som har
inrättats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förva-
ring och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och vin får inte tas
om hand på sätt som avses i 8 §
första stycket tullagen (1987:1065)
av annan än partihandelsbolaget.
Sådana varor får av annan än
bolaget inte förvaras på annat
tullager än sådant som har inrät-
tats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förva-
ring och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får
säljas för export endast av partihandelsbolaget.
18 §2
Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet
1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om
tullfrihet m.m.,
2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes
rörelse,
3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för
eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller
dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes
eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen,
5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmel-
ser,
6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit
efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget
eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
1 Senaste lydelse 1987:1194.
2 Senaste lydelse 1987:1194.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom
testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga
bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i inter-
nationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering
av passagerare under tågets färd inom landet.
Starköl får införas till landet av
tillverkaren eller den som har
tillstånd att servera varan.
Prop. 1992/93:253
23 §3
Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har
tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export
och till partihandelsbolaget.
Den som har tillstånd att till-
verka starköl får sälja sådan vara
för export, till partihandelsbo-
laget, till detaljhandelsbolaget och
till annan tillverkare av starköl
samt till den som har rätt att ser-
vera starköl.
Den som har tillstånd att till-
verka starköl samt utländsk tillver-
kare som avses i 18 § tredje styck-
et får sälja starköl för export, till
partihandelsbolaget, till detaljhan-
delsbolaget och till annan till-
verkare av starköl samt till den
som har rätt att servera starköl.
Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra
stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin
efterträdare.
För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna
lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandels-
bolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de
föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestäm-
mande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskil-
da omständigheter annars visas föreligga.
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker, allt vin och allt ut-
ländskt starköl som behövs för
49 §
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker och allt vin som
behövs för rörelsen.
rörelsen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3 Senaste lydelse 1980:290.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 253
Prop. 1992/93:253
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin,
Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg,
Ask
Föredragande: statsrådet B. Westerberg
I prop. 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
bil. 4 s. 27, konstateras att EES-avtalet inte innebär förändringar av den
svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden kan emellertid ändring-
ar i alkohollagstiftningen behöva genomföras som en anpassning till
EG:s regelsystem. En alkoholpolitisk kommission har fått i uppdrag att
se över lagstiftningen från bl.a. denna synpunkt.
Vidare sägs i propositionen att de svenska alkoholmonopolen inte kan
karakteriseras som diskriminerande i Romfördragets mening. Det finns
dock en formell olikhet vad gäller restaurangernas inköp av svenskt
respektive utländskt starköl. Det är angeläget att försäljningen av starköl
till restauranger sker på ett icke diskriminerande sätt. När det gäller
försäljning av starköl till restauranger föreligger den formella olikheten,
att svenska bryggerier har rätt att sälja starköl direkt till sådana restau-
ranger som har rätt att servera starköl, medan restaurangerna köper
utländskt starköl från Systembolaget AB som i sin tur köper det utländ-
ska starkölet från V&S Vin & Sprit AB.
I bet. 1992/93:EU1 uttalade EES-utskottet bl.a. att utskottet i likhet
med regeringen och socialutskottet anser att alkoholmonopolen inte är
diskriminerande i Romfördragets mening. Enligt utskottet är det dock av
vikt att monopolföretagen drivs under sådana former att någon diskrimi-
nering inte förekommer.
Mot denna bakgrund har inom Socialdepartementet utarbetats prome-
morian Starkölsförsäljning till restauranger. I promemorian redovisas två
olika förslag som möjliggör för utländska tillverkare av starköl att få
tillträde till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska
tillverkarna. Kretsen partihandlare bör vidgas till att omfatta även ut-
ländska tillverkare av starköl. En sådan ordning förutsätter att tillverka-
ren även ges rätt att föra in eget tillverkat starköl i landet.
Det ena förslaget innebär att det i lagen (1977:293) om handel med
drycker (LHD) införs ytterligare ett generellt undantag från import- och
partihandelsmonopolet så att utländska tillverkare av starköl får föra in
starkölet i landet samt rätt till partihandel och därigenom också rätt att
sälja direkt till restauranger.
Det andra förslaget innebär att ett särskilt tillståndssystem för att be-
driva partihandel med starköl införs. Ett sådant tillståndssystem skulle
stå vid sidan av tillverkningsrätten och omfatta i princip alla intressenter
som bedöms vara lämpade att bedriva sådan partihandel, inklusive
svenska och utländska tillverkare av starköl.
Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas de alternativa
lagförslag som lämnats i promemorian.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till proto-
kollet i detta ärende som bilaga 2. Remissyttrandena finns att tillgå i
ärendet hos Socialdepartementet (dnr. S93/1067/IFO).
Regeringen beslutade den 19 maj 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över förslag till ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker. Det
till Lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.
Lagrådet har den 28 maj 1993 beslutat lämna förslaget utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4.
Efter lagrådsgranskningen har vissa redaktionella ändringar gjorts i
förhållande till det remitterade lagförslaget. Vidare har senast tillgäng-
liga uppgifter angående alkoholförsäljning tillförts under avsnitt 2.5.
Prop. 1992/93:253
Grunddragen i den svenska alkoholpolitiken slogs fast av riksdagen år
1977 (prop. 1976/77:108, bet. 1976/77:SkU40, rskr. 1976/77:231).
Riksdagens beslut innebär bl.a. att samhället måste vidta åtgärder på en
mängd områden i syfte att minska alkoholkonsumtionen och därmed
alkoholskadorna. Riksdagen har därefter vid olika tillfällen uttalat sitt
stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik bl.a. i bet. 1990/91 :SoU23
Vissa folkhälsofrågor.
I sistnämnda utskottsbetänkande upprepade utskottet med hänvisning
till sin tidigare uttalade ståndpunkt (1990/91 :SoU4y) att det europeiska
integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv
svensk alkoholpolitik försvåras. Riksdagen beslutade att ge regeringen
denna uppfattning tillkänna (rskr. 1990/91:376). Även i bet. 1991/92:SoU 15
upprepades denna ståndpunkt.
Riksdagen har således vid flera tillfällen slagit fast att målsättningen
för den svenska alkoholpolitiken skall vara att sänka den totala alkohol-
konsumtionen för att därigenom minska alkoholskadorna och att detta
skall ske genom att grundelementen i den svenska alkoholpolitiken bibe-
hålls. Det europeiska integrationsarbetet får från svensk sida inte be-
drivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras.
Alkoholhandelsutredningen som tillkallades i juni 1984 för att göra en
översyn av vissa regler inom alkohollagstiftningen redovisade i mars
1986 i en särskild promemoria, Partihandel med starköl (Ds S 1986:4),
förslag till ändringar av reglerna om partihandel med starköl.
Alkoholhandelsutredningen föreslog att reglerna om rätt att bedriva
partihandel med starköl skulle utvidgas så att partihandelsrätten skildes
från tillverkningsrätten. Utredningen föreslog ett system med särskilda
tillstånd för partihandel med starköl. Enligt förslaget skulle sådana till-
stånd beviljas restriktivt och bara ges åt den som med hänsyn till sina
ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter kunde antas vara
lämpad att bedriva sådan handel.
Utredningens förslag resulterade emellertid inte i några lagändringar.
Regeringen beslutade den 19 december 1991 att en alkoholpolitisk kom-
mission (S 1991:17) skulle tillkallas med uppgift bl.a. att formulera en
strategi för att uppfylla målet att minska den totala alkoholkonsumtio-
nen för att begränsa alkoholens skadeverkningar. I den mån kommissio-
nen finner att delar av det svenska regelsystemet behöver förändras,
med hänsyn till EG:s regelverk eller av andra skäl, skall kommissionen
lägga fram förslag till sådan reviderad lagstiftning.
Kommissionen skall vidare kartlägga och redovisa de ökade svårig-
heter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk anpassning
till EG kan inrymma. Kommissionen skall presentera förslag till insatser
som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom
ramen för EG-integrationen.
Kommissionen väntas avsluta sitt arbete före utgången av år 1993.
Med tanke på det pågående integrationsarbetet kommer kommissionen
att behandla frågorna som rör EG-integrationen med förtur.
Regeringen bemyndigade den 27 maj 1992 chefen för Socialdeparte-
mentet att tillkalla en särskild utredare för att göra en analys av bl.a.
förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgivningen enligt
lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) överförs till kommu-
nerna (S 1992:09). Utredningen har den 7 april 1993 överlämnat be-
tänkandet Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukar-
vården (SOU 1993:31). Utredningen föreslår att kommunen skall ta över
ansvaret för prövning av frågor om tillstånd till detalj- och partihandel
med öl klass II samt alla typer av tillstånd till servering av alkoholdryck-
Prop. 1992/93:253
er. Vidare föreslår utredningen att kommunen ges ett utökat ansvar för
tillsyn enligt LHD samt ansvaret för återkallelse m.m. av meddelade
tillstånd. Länsstyrelsernas tillsyn får därmed ett delvis ändrat innehåll
och kan mera inriktas på stöd till kommunerna och övervakning av deras
ärendehandläggning.
Starköl får enligt 9 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.
(LTD), inte tillverkas utan särskilt tillstånd. Tillverkare av starköl får
enligt 13 § samma lag förfoga över av honom tillverkad dryck för för-
säljning endast enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).
Socialstyrelsen är enligt 23 § LTD tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Försäljningen av alkoholdrycker regleras i lagen om handel med
drycker. Handeln med spritdrycker, vin och starköl är uppdelad på två
statliga monopolbolag, V&S Vin & Sprit AB, partihandelsbolaget, och
Systembolaget AB, detaljhandelsbolaget .Vin & Sprit svarar för export,
import och partihandel. Systembolaget har hand om detalj försälj ningen
inkl, försäljning till restaurangerna av drycker för servering. Inhemskt
tillverkat starköl utgör emellertid ett undantag. Enligt LHD får den som
har tillstånd att tillverka starköl exportera, sälja till partihandelsbolaget,
till detaljhandelsbolaget och till annan tillverkare av starköl samt till den
som har rätt att servera starköl (23 §).
Rätten för tillverkare av starköl att sälja till den som har serverings-
tillstånd infördes i samband med 1977 års alkohollagstiftning. Den ord-
ningen som tidigare gällde innebar att bryggerierna levererade direkt till
restaurangerna medan försäljningen bokföringsmässigt skedde via Sys-
tembolaget. Detta ansågs vara en onödig administrativ omgång.
Enligt 22 § LHD har Systembolaget vid sidan av svenska bryggare rätt
att i parti sälja starköl till den som har erhållit tillstånd att servera stark-
öl.
Starköl får, med vissa undantag, införas till landet endast av parti-
handelsbolaget. Vin & Sprit har alltså i princip monopol på import av
starköl (17 och 18 §§ LHD). Systembolaget har monopol på detaljhan-
delsförsäljningen av importerat starköl. Den som har tillstånd att servera
starköl är enligt 49 § samma lag skyldig att hos detaljhandelsbolaget
köpa allt utländskt starköl som behövs för rörelsen.
Den totala försäljningen av alkoholdrycker minskade med ca 22 %
mellan åren 1976 och 1984. Därefter ökade försäljningen fram till år
1989. De följande åren har kurvan vänt och den totala försäljningen
visar nu på en minskad konsumtion. Av den totala alkoholförsäljningen
år 1992 på 6,33 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre utgjorde
starkölsförsäljningen 1,22 liter.
Under de senaste decennierna har svenskarnas konsumtionsmönster
långsiktigt förändrats, så till vida att det skett en omfördelning av kon-
Prop. 1992/93:253
sumtionen från spritdrycker till svagare alkoholdrycker, bl.a. starköl. Prop. 1992/93:253
Starkölets andel av den totala alkoholförsäljningen har ökat från 3 % i
mitten av 1970-talet till 19 % år 1992. Även försäljningen av öl klass II
har förändrats på motsvarande sätt och utgjorde år 1992 21% av den
totala alkoholförsäljningen. Det var i samband med att mellanölet intro-
ducerades på den svenska marknaden under åren 1965-1977 som ölför-
säljningens andel av den totala alkoholförsäljningen ökade kraftigt. Den
totala ölkonsumtionen är dock, trots den relativa ökningen, mindre i dag
än i början av 1970-talet. Starkölsförsäljningen har emellertid stadigt
ökat. Ökningen har de senaste tio åren varit sammanlagt ca 60 %.
TABELL
Försäljning av starköl i liter ren alkohol per år och invånare 15 år och däröver
samt starkölets andel av den totala försäljningen av alkoholdrycker och restau-
rangförsäljningens andel, åren 1975-1992.
|
År |
Antal liter |
Andel av den i % |
Restaurangernas |
|
1975 |
0,21 |
3 |
30,9 |
|
1977 |
0,37 |
9 |
23,6 |
|
1980 |
0,78 |
12 |
23,5 |
|
1982 |
0,83 |
14 |
23,6 |
|
1985 |
0,85 |
14 |
26,9 |
|
1986 |
0,96 |
15 |
27,9 |
|
1987 |
1,04 |
17 |
29,2 |
|
1988 |
1,17 |
18 |
32,8 |
|
1989 |
1,26 |
19 |
34,3 |
|
1990 |
1,26 |
20 |
35,4 |
|
1991 |
1,17 |
19 |
36,5 |
|
1992 |
1,22 |
19 |
41,4 |
Alkoholdryckernas tillgänglighet har ökat under det senaste årtiondet,
särskilt på utskänkningssidan. Antalet serveringsställen med tillstånd att
servera sprit, vin eller starköl till allmänheten har ökat från ca 4 100 år
1982 till ca 8 300 år 1992. Utvecklingen har inneburit att restauranger-
nas andel av den totala försäljningen av alkohol mer än fördubblats
under de senaste tio åren och år 1992 utgjorde 13,7 % av den totala
försäljningen. Ökningen av restaurangernas starkölsförsäljning har varit
särskilt markant. Mellan åren 1982 och 1992 ökade deras försäljning av
starköl med ca 194 %. Restaurangernas andel av den totala starköls-
försäljningen har ökat från 23,5 % år 1980 till 41,4 % år 1992.
Svensktillverkat starköl dominerar försäljningen i såväl detaljhandeln
som i restauranger. År 1991 utgjorde importerat starköl 14,2 % av den
totala starkölsförsäljningen i detaljhandeln och endast 2,9 % av försälj-
ningen vid restauranger.
Prop. 1992/93:253
TABELL
Försäljningen i detaljhandeln av svenskt respektive importerat starköl,
1 000-tal liter.
|
Ar |
Svenskt |
Utländskt |
Andelen |
|
1989 |
95 671 |
9 901 |
9,4 |
|
1990 |
93 028 |
11 944 |
11,4 |
|
1991 |
89 291 |
15 278 |
14,6 |
|
1992 |
88 326 |
14 663 |
14,2 |
TABELL
Försäljningen vid restauranger av svenskt respektive importerat starköl,
1 000-tal liter.
|
Är |
Svenskt |
Utländskt |
Andelen |
|
1989 |
53 792 |
1 347 |
2,4 |
|
1990 |
55 892 |
1 610 |
2,8 |
|
1991 |
58 228 |
1 887 |
3,1 |
|
1992 |
68 266 |
2 061 |
2,9 |
De svenska bryggeriernas distribution sker i huvudsak direkt till kunder-
na från tillverkningsställena eller från lokala lager (s.k. depåer). I viss
utsträckning utnyttjas också lokala distributörer (ombud). Det kan t.ex.
vara fråga om läskedryckstillverkare, som önskar erbjuda sina kunder ett
bredare sortiment än vad den egna produktionen tillåter och även om-
fatta bl.a. starköl. Dessa lokala distributörer driver en från bryggerierna
fristående partihandel, bl.a. i form av ett från bryggeriet juridiskt sett
fristående dotterbolag. En sådan distributionsform är formellt sett inte
tillåten enligt LHD. Försäljningen av starköl i parti får, som tidigare
nämnts, bedrivas endast av den som innehar tillverkningstillstånd, dvs.
ett bryggeri. För att dessa distributions- och försäljningsformer skall stå
i överensstämmelse med bestämmelserna i LHD har bryggerierna teck-
nat avtal om deltidsanställning för sina ombud. Omfattningen av deltiden
motsvarar då starkölsförsäljningens andel av ombudets totala omsättning
av bryggeriets produkter.
Bryggerinäringen har genomgått en kraftig omstrukturering under hela
1900-talet. Produktionen har i stort sett stadigt ökat men koncentrerats
till ett mindre antal tillverkare. Som framgår av följande tabell har de
över tvåhundra produktionsställen som fanns i början av 1900-talet redu-
cerats till för närvarande sju bryggeriföretag som tillverkar öl vid elva
produktionsställen. Starkölsmarknaden domineras av AB Pripps Brygge-
rier, Spendrups Bryggeri AB och Bryggeri AB Falken, som delar på
cirka 90 % av den svenska starkölsmarknaden. Utöver dessa tillverkas
starköl av AB Åbro Bryggeri, Appeltofftska Bryggeri AB, Banco Bryg-
gerier AB och Sofiero-Kiviks Bryggeri AB.
Prop. 1992/93:253
TABELL
Bryggeriernas tillverkning av maltdrycker (svagdricka ej inräknat),
åren 1900-1992.
|
År |
Antal prod. |
Försäljn. |
|
1890 |
220 |
165 |
|
1915 |
178 |
157 |
|
1925 |
162 |
165 |
|
1935 |
156 |
140 |
|
1940 |
151 |
157 |
|
1948 |
115 |
167 |
|
1955 |
93 |
232 |
|
1960 |
85 |
233 |
|
1970 |
46 |
441 |
|
1975 |
29 |
479 |
|
1980 |
21 |
376 |
|
1985 |
16 |
364 |
|
1990 |
14 |
472 |
|
1992 |
11 |
540 (uppskattning) |
2.7 Bryggerinäringens inflytande inom restaurangbranschen
Genom den lagändring som genomfördes år 1977, och som innebar att
svenska tillverkare av starköl fick sälja starköl direkt till restaurangerna,
underlättades bryggeriernas marknadsföring av sina produkter. Produk-
terna kunde lanseras först i restaurangledet och därefter, som en följd av
kundernas efterfrågan, i systembutikerna.
Denna aktiva marknadsföring har inte motverkats eller hindrats av
gällande bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, som bl.a.
innehåller reklamförbud beträffande starköl.
Den tätare kontakten mellan bryggeribranschen och restauratörema har
lett till att bryggerierna i ökad utsträckning har engagerat sig finansiellt
i restaurangerna. Bryggerierna har t.ex. använt sig av speciella rabatt-
system, marknadsföringsbidrag, fördelaktiga lån och borgensåtaganden
riktade till restauranger. Detta ökade ekonomiska engagemang i restau-
rangnäringen från bryggeriernas sida är betänkligt utifrån näringspoli-
tiska aspekter och står i strid med en viktig princip i svensk alkoholpoli-
tik, nämligen att tillverknings- och serveringsleden förutsätts hållas
strängt åtskilda i fråga om drift och ansvar.
Lämpligheten av bryggeriernas engagemang kan alltså ifrågasättas
utifrån såväl näringspolitiska som alkoholpolitiska synpunkter. Syftet är
otvivelaktigt att öka försäljningen av det egna bryggeriets produkter, i
första hand ölet. Det ekonomiska engagemanget kan ses som en investe-
ring från bryggeriernas sida, som det är nödvändigt att få avkastning på.
Vid förlustrisker kan det vara frestande att bortse från eller underskatta
de sociala olägenheter som kan uppkomma med anledning av en ökad
konsumtion av öl och starköl.
Under medverkan av Näringsfrihetsombudsmannen har Svenska Bryg-
gareföreningens medlemmar ingått en överenskommelse om regler för
försäljning av bryggeriföretagens produkter till restauranger. Avtalet
inskränker s.k. exklusivitetsklausuler och vissa former av marknads-
föringsbidrag samt förbjuder direkt finansiellt understöd. Avtalet gäller
10
från och med den 1 januari 1989, med årsvis förlängning, fram till dess
att någon av parterna säger upp avtalet.
För kontrollen av avtalets efterlevnad inrättades Bryggareföreningens
Granskningsnämnd som består av en representant från Industriförbundet,
ordföranden i Bryggareföreningen samt en auktoriserad revisor. Nämn-
den har att efter granskning av anmälda ärenden påpeka överträdelser.
Nämnden har även möjlighet att i vissa fall utdöma ett vite om minst
50 000 kronor.
Granskningsnämnden har i sin senaste rapport, den 23 juni 1992, redo-
visat erfarenheterna från treårsperioden 1989-1991.
Av granskningsnämndens rapport framgår att man under de två första
åren påtalade åtskilliga avtalsbrott men avstod från att utnyttja möjlig-
heten att utdöma vite. Under andra halvåret 1991 har nämnden emeller-
tid i tre fall utdömt viten om vardera 50 000 kronor. Vidare framgår av
rapporten att kontrollverksamheten bidragit till att eliminera ensamrätts-
avtal. Vidare har enligt granskningsnämnden en betydande sanering skett
vad gäller lån, borgen och förskottsrabatter - allteftersom gamla avtal
från tiden före år 1989 löpt ut. Förekomsten av sådana ekonomiska
förmåner har minskat kraftigt och förutsättningar för ökad konkurrens
inom branschen har förbättras.
I USA finns sedan mer än 50 år tillbaka bestämmelser enligt vilka det
är förbjudet för producenter och leverantörer av sprit, vin och öl att
finansiera detaljhandlare (inbegripet restauranger) i syfte att uppnå en-
samrätt för försäljning av sina produkter. Det är således förbjudet för
leverantör av sprit, vin och öl att förvärva eller inneha något ekonomiskt
intresse i detaljhandlarens eller restauratörens egendom eller att hyra,
sälja eller eljest förse denne med tillbehör, inventarier, varor, pengar,
tjänster eller annat av värde, ge detaljhandlaren kredit på osedvanligt
lång tid etc. Enligt dessa regler, som återfinns i lagstiftningen i nästan
samtliga delstater, är överträdelse av finansieringsförbudet straffbart.
I Danmarks alkohollagstiftning finns vissa bestämmelser som berör
bryggeribranschens inflytande i restaurangverksamhet. Enligt dessa får
utskänkningstillstånd till bolag meddelas endast om det i bolagsordning-
en intagits bestämmelser om att aktier inte får utställas eller överlåtas till
någon som framställer eller försäljer dryckesvaror, att alla aktier skall
vara ställda till viss man och att det för överlåtelse krävs samtycke av
styrelsen. Vidare föreskrivs att innehavare av utskänkningstillstånd och
föreståndare för utskänkningsrörelse inte utan medgivande från handels-
ministern får ta emot lån från någon som framställer eller försäljer
dryckesvaror. Motsvarande gäller gåvor av inte obetydligt värde, avsed-
da att användas i tillståndshavarens verksamhet. Det är inte heller tillåtet
att åta sig förpliktelser, för vilkas uppfyllande det ställs säkerhet av
någon som framställer eller försäljer dryckesvaror.
I andra europeiska länder är förhållandena ofta annorlunda. Det är
mycket vanligt att bryggerierna äger utskänkningsställen eller på annat
sätt har ekonomiska intressen i verksamheten.
Prop. 1992/93:253
11
!*• Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 253
Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag till ny konkurrenslag
(prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). Den nya
lagen (SFS 1993:20) träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen är utformad
efter förebild från såväl Romfördragets som EES-avtalets konkurrens-
regler. De nya reglerna innebär att principiella förbud ställs upp mot
konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och mot missbruk från
ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den svenska
marknaden.
Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete innebär en övergri-
pande rättslig reglering som träffar alla varierande former av kon-
kurrensbegränsande samarbete. Förbudet avser såväl avtal mellan före-
tag i samma led (horisontella avtal) som avtal mellan exempelvis tillver-
kare och deras återförsäljare (vertikala avtal).
Förbudet mot missbruk av dominerande ställning riktar sig mot åt-
gärder som företag med dominerande ställning vidtar mot andra företag.
Ett exempel är påtvingande av oskäliga inköps- eller försäljningspriser.
Det kan t.ex. gälla s.k. underprissättning i syfte att slå ut svagare kon-
kurrenter som inte har förmåga att hålla sådana priser under någon läng-
re tid. Andra exempel på missbruk är diskrimineringsåtgärder, leverans-
vägran och kopplingsförbehåll.
Konkurrensverket kan dock enligt 8 § konkurrenslagen i det särskilda
fallet besluta om undantag från konkurrensbegränsande samarbete under
vissa förutsättningar. S.k. gruppundantag kan komma i fråga under vissa
förutsättningar enligt bl.a. förordningen (1993:73) om gruppundantag
enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för exklusiva inköpsavtal. Genom
förordningen görs, med undantag av vissa artiklar som berör ölleverans-
avtal, kommissionens förordning (EEG) nr 1984/83 tillämplig för
svenskt vidkommande. Avtal om ölleveranser kommer alltså inte att
särbehandlas i den svenska rätten.
Prop. 1992/93:253
En av grundprinciperna för svensk alkoholpolitik är att det privata vinst-
intresset i handeln med alkoholdrycker skall begränsas. Import, export
och partihandel med starkare alkoholdrycker i form av spritdrycker, vin
och starköl, skall i princip förbehållas statliga monopolföretag. Av prak-
tiska skäl har dock undantag gjorts för i Sverige tillverkat starköl.
Bryggerier som har tillstånd enligt LTD att tillverka starköl får sälja
sådant öl för export, till partihandelsbolaget, till detaljhandelsbolaget, till
annan tillverkare av starköl samt till den som har rätt att servera starköl.
I utlandet tillverkat starköl får endast föras in i landet av V&S Vin &
Sprit AB, som i sin tur säljer det till Systembolaget AB. Den som har
tillstånd att servera starköl är skyldig att köpa det utländska ölet från
12
detaljhandelsbolaget. Till skillnad från svenska bryggerier har utländska
bryggerier således inte direkt tillgång till den marknad som bl.a. restau-
rangnäringen utgör. Min bedömning är att dessa regler innebär att ut-
ländska tillverkare diskrimineras i förhållande till svenska.
Inför EES-avtalet och ett svenskt närmande till EG är det nödvändigt
att diskriminerande inslag i lagstiftningen avskaffas. Jag ser två möjliga
vägar för att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare
av starköl. Å ena sidan kan den ordningen införas att all försäljning av
starköl sker via Systembolaget, dvs. även svensktillverkat starköl. A
andra sidan kan den krets som ges rätt att bedriva partihandel med stark-
öl vidgas till att även omfatta utländska tillverkare.
Jag vill i detta sammanhang också något kommentera den ordning som
gällde före år 1977, då svenska bryggerier fick rätt att bedriva parti-
handel med starköl. Den innebar att handeln visserligen formellt gick
via Systembolaget men att alla försäljningskontakter och leveranser
sköttes direkt av bryggerierna själva. Systembolagets roll inskränktes
således i praktiken till fakturering och debitering av redan gjorda
överenskommelser. Denna ordning avskaffades därför att den bedömdes
som omständlig, orationell och byråkratisk. Dessa argument måste anses
giltiga även i dag.
Vidare bidrar som tidigare nämnts direktkontakterna mellan svenska
bryggerier och restauratörer till att ge de svenska tillverkarna en gynnad
ställning framför de utländska. Om det system som gällde före år 1977
skulle återinföras krävs det för att likställighet skall uppnås mellan
svenska och utländska tillverkare att Systembolaget ges inte bara den
formella utan också den faktiska kontrollen över all handel med starköl.
Bolaget behöver i så fall bygga upp en distributionsverksamhet som
omfattar allt starköl, dvs. såväl fat- och bulkdistribution som mindre
förpackningar (burkar och flaskor). Att nu införa en sådan ordning är
enligt min mening inte lämpligt.
Utgångspunkt för regleringen av handeln med starköl bör därför vara
att restauranger med tillstånd att servera starköl ges rätt att inköpa varan
direkt av tillverkaren, oberoende av om varan tillverkas i Sverige eller i
något annat land. För att utländska tillverkare av starköl skall få tillträde
till den svenska marknaden på samma villkor som de svenska tillverkar-
na måste i så fall kretsen partihandlare vidgas till att även omfatta ut-
ländska tillverkare av starköl. En sådan ordning förutsätter att tillverka-
ren även ges rätt att föra in starköl i landet. Därmed kan även ett ut-
ländskt bryggeri lagerhålla varan i särskilda lager eller depåer, på mot-
svarande sätt som de svenska bryggerierna gör. De kan då även hantera
returförpackningar och kan således även sälja på fat och bulk.
Prop. 1992/93:253
13
Prop. 1992/93:253
Mitt förslag: Lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD)
ändras så att utländska tillverkare av starköl ges rätt att föra in
eget tillverkat starköl i landet samt bedriva partihandel med stark-
öl. Den som enligt LHD har erhållit tillstånd att servera starköl
får även rätt att importera starköl till den egna serveringsverksam-
heten.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås två alternativa mo-
deller för att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare
av starköl.
Dels redovisas (alternativ A) förslag om att det i lagen om handel med
drycker (LHD) införs ett ytterligare generellt undantag från import- och
partihandelsmonopolet så att utländska tillverkare av starköl får föra in
starkölet i landet och rätt att sälja direkt till restaurangerna. Den som
enligt LHD har tillstånd att servera starköl föreslås även få rätt att im-
portera starköl till den egna serveringsverksamheten.
Dels redovisas (alternativ B) förslag om att ett särskilt tillståndssystem
för partihandel med starköl införs. Ett sådant tillståndssystem skulle stå
vid sidan av tillverkningsrätten och omfatta i princip alla intressenter
som bedöms vara lämpade att bedriva sådan partihandel, inklusive
svenska och utländska tillverkare av starköl. Med partihandelstillståndet
följer rätt att föra in starköl i landet. Länsstyrelsen svarar för tillstånds-
prövningen och tillsynen över verksamheten. Den som enligt LHD har
tillstånd att servera starköl får rätt att köpa sådant öl även från den som
enligt samma lag har tillstånd att bedriva partihandel med starköl.
Remissinstanserna: Av de 29 remissinstanser som inkommit med svar
har 17 tillstyrkt något av förslagen i promemorian. Alternativ A för-
ordas av åtta remissinstanser, fem tillstyrker båda förslagen och alterna-
tiv B förordas av fyra instanser.
Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Konkurrensverket, Kammar-
rätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Länsstyrelsen i Stock-
holms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län och Göteborgs kommun
tillstyrker alternativ A.
Sundsvalls kommun, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotell-
och Restauranganställdas Förbund och Föreningen Länsstyrelsernas
Alkoholhandläggare tillstyrker alternativ B.
Generaltullstyrelsen, Kommerskollegium, Kammarrätten i Jönköping,
Länsrätten i Örebro län och Grossistförbundet Svensk Handel anser att
båda alternativen är acceptabla.
Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Alkoholpolitiska kommissionen,
Stockholms stad, Systembolaget AB, V&S Vin & Sprit AB och Svenska
Bryggareföreningen avstyrker båda förslagen och förordar att Alkohol-
kommissionens förslag och EG-förhandlingarna skall avvaktas.
Östersunds kommun, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Ungdomens
Nykterhetsförbund och Kristna Socialdemokraterna (Broderskapsrörel-
14
sen) avstyrker båda förslagen och anser att en återgång bör ske till den
ordning som gällde före år 1977. Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd
i Alkohol- och Narkotikafrågor (KSAN) avstyrker båda förslagen.
Rikspolisstyrelsen, Länsrätten i Stockholms län och Göteborgs kom-
mun anför som huvudskäl för alternativ A att en sådan konstruktion är
enkel och obyråkratisk.
Kammarrätten i Stockholm har som nämnts förordat alternativ A och i
fråga om detta alternativ anfört bl.a. följande. Genom förslaget kommer
de diskriminerande inslagen i LHD att avskaffas på ett enkelt sätt. För-
slaget innebär också att antalet nya aktörer blir tämligen begränsat,
eftersom endast tillverkaren själv ges rätt att bedriva partihandel. Vad
gäller restaurangernas rätt att importera starköl framhålls i promemorian
bl.a. att en lämplighetsprövning sker redan i samband med prövningen
av serveringstillstånd och att den som erhållit serveringstillstånd väl
uppfyller de krav som bör ställas på den som får rätt att importera stark-
öl till den egna verksamheten. Domstolen instämmer i denna bedömning
och vill för egen del anföra att missbruk av rätten att importera starköl
bör kunna läggas till grund för återkallelse av serveringstillståndet. Be-
träffande utländska tillverkare saknas möjligheter att ingripa om dessa
inte iakttar lagens föreskrifter. Den svagheten är emellertid enligt dom-
stolens mening inte av sådan betydelse att förslaget inte bör genomföras.
I promemorian redovisas för övrigt åtgärder som kan vidtas om alkohol-
politiska olägenheter uppstår.
Alternativ B förordas som nämnts av Sundsvalls kommun, Hotell- och
Restauranganställdas Förbund och Föreningen Länsstyrelsens Alkohol-
handläggare, som bedömer att detta alternativ ger bättre möjligheter till
kontroll och tillsyn.
Motiven för de 12 remissinstanser som avstyrker de båda förslagen i
promemorian är i huvudsak alkoholpolitiska. Folkhälsoinstitutet anser att
förslagen som behandlas i promemorian "innebär båda långtgående av-
steg från de principer som ligger till grund för vår alkoholpolitik. Båda
innebär inte bara att monopolet på import av starköl bryts utan också att
rätten att importera starköl sprids ut på ett stort antal händer. Båda för-
slagen innebär vidare, om de genomförs, att det privata vinstintresset får
en markant förstärkt ställning på den svenska alkoholmarknaden. Det
skulle i sin tur innebära påtagliga risker såväl från folkhälsosynpunkt
som från näringspolitiska synpunkter, något som också understryks i
promemorian."
Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Alkoholpolitiska kommissionen,
Stockholms stad, Systembolaget AB och Vin & Sprit AB anför dessutom
att det är olämpligt att genomföra en uppluckring av det statliga mono-
polet på alkoholsidan innan förhandlingarna om Sveriges medlemskap i
EG är slutförda samt innan den Alkoholpolitiska kommissionen utrett
och tagit ställning i frågan. Några av dem anser att eventuella framtida
justeringar av de alkoholpolitiska lagarna bör genomföras i ett samman-
hang för att undvika sociala problem. Systembolaget anser att det är
tillräckligt från EG:s synpunkt att statsmakterna uttalar "att nuvarande
lagstiftning skall tillämpas på ett icke diskriminerande sätt.---Det
Prop. 1992/93:253
15
som fordras är att Systembolaget åtar sig att, genom Vin & Sprit, ta
hem de märken av utländskt starköl som restaurangerna vill köpa, att de
utländska bryggerierna ges samma möjligheter som de svenska att ge
rabatter till restauranger, och att distributionen genom Systembolaget
och Vin & Sprit sköts rationellt, så att den inte kan anses innebära
diskriminerande fördyring."
Några av de remissinstanser som är negativa till båda förslagen i pro-
memorian förordar i stället den ordning som gällde före år 1977, med
Systembolaget som ensam ansvarig för all försäljning av starköl.
Skälen för mitt förslag: I valet mellan de olika alternativ som redo-
visas i promemorian har jag i likhet med flertalet av de remissinstanser
som är positiva till en förändring stannat för förslaget att generellt i
LHD medge alla tillverkare av starköl, dvs. även utländska sådana,
undantag från import- och partihandelsmonopolet (Alternativ A). Ett
sådant alternativ är enkelt och obyråkratiskt till sin konstruktion, vilket
också framhållits av ett antal remissinstanser.
Förslaget att införa ett särskilt tillståndssystem för partihandel med
starköl (alternativ B) innebär visserligen att en lämplighetsprövning görs
av den som ansöker om tillstånd. Det uppstår dock svårigheter att ange
rättvisa kriterier för en tillståndsprövning som begränsar kretsen till-
ståndshavare. Rätten att bedriva partihandel med starköl skulle vidare
komma att omfatta såväl tillverkare av starköl som grossistföretag och
andra distributörer inom dagligvaruhandeln. Jag ser vissa svårigheter för
tillsynsmyndigheterna att bevaka verksamheter utifrån alkoholpolitiska
aspekter på det sätt som ett sådant system förutsätter.
För att utländska tillverkare av starköl skall få tillträde till den svenska
marknaden på samma villkor som svenska tillverkare bör således 18 och
23 §§ LHD ändras så att samtliga tillverkare omfattas av undantag från
import- och partihandelsmonopolet.
I 13 § LTD föreskrivs att tillverkare av alkoholdrycker får förfoga
över de tillverkade dryckerna för försäljning endast enligt LHD. Denna
sammankoppling av tillverkningsrätt och partihandelsrätt medför vissa
problem när det gäller möjligheten att ingripa mot utländska tillverkare
som inte iakttar LHD:s föreskrifter. Enligt LTD skall tillståndsmyndig-
heten återkalla tillverkningstillstånd om verksamheten inte bedrivs i
enlighet med gällande bestämmelser. Tillståndsmyndigheten kan med
hänsyn till särskilda förhållanden i stället för att återkalla tillståndet
meddela varning. I de fall en svensk tillverkare av starköl missbrukar
rätten att sälja starköl i parti kan sanktionen omfatta även tillverknings-
rätten. Därtill kan den som t.ex. säljer starköl till annan än den som han
har rätt att sälja till bestraffas enligt LHD. En utländsk tillverkare om-
fattas inte av motsvarande sanktionssystem. En person som är anställd
vid tillverkarens partihandel kan visserligen bestraffas om han anskaffar
eller bedriver olaglig försäljning av alkoholdrycker. Partihandelsrätten
för den utländska tillverkaren kan dock inte inskränkas, eftersom den
inte är beroende av tillstånd av svenska myndigheter.
I likhet med Kammarrätten i Stockholm anser jag emellertid med hän-
syn till de åtgärder som ändå kan vidtas enligt vad jag nyss har anfört
Prop. 1992/93:253
16
att nämnda skillnader inte har sådan betydelse att förslaget inte bör
genomföras.
Ytterligare en fråga som kan uppkomma är huruvida import- och parti-
handelsrätten bör omfatta även fristående dotterbolag till bryggerier. De
utländska bryggerier som vill etablera partihandel i Sverige kan ha in-
tresse av att bilda sådana separata dotterbolag. Dessa företagsformer
förekommer även inom svensk bryggerinäring. Att genom undantag i
LHD vidga import- och partihandelsrätten till att omfatta även fristående
dotterbolag till bryggerier ter sig dock knappast lämpligt med hänsyn till
svårigheterna att definiera och avgränsa vad som skall avses med dotter-
bolag till ett utländskt bryggeri. I praktiken skulle dessutom svårigheter
uppstå, främst för tullmyndigheterna, att bedöma om den som i ett visst
fall vill föra in en vara är att betrakta som dotterbolag knutet till ut-
ländskt bryggeriföretag. Övervägande skäl talar därför för att den gene-
rella partihandelsrätten begränsas till det företag som tillverkar starkölet.
Utländska tillverkare som inte avser att etablera partihandel i Sverige
bör också få möjlighet att direkt utan mellanled försälja starköl till
svenska restauranger. Det kan ske genom att den som fått serverings-
tillstånd ges rätt att själv köpa in och importera starköl från de utländska
tillverkarna. En sådan utvidgning av rätten att köpa in starköl från ut-
ländska bryggerier innebär visserligen att ett relativt stort antal intres-
senter får möjlighet att importera starköl. Det prövningsförfarande som
sker redan i samband med prövningen av serveringstillstånd innebär
emellertid en lämplighetsprövning utifrån alkoholpolitiska bedömnings-
grunder. Den som fått serveringstillstånd har redan enligt nuvarande
bestämmelser rätt att köpa svenskt starköl direkt av bryggerierna och
utländskt via Systembolaget. Det finns därmed ingen saklig grund för att
direktinköp av utländskt starköl bör kräva en särskild prövning. Den
lämplighetsprövning som görs vid ansökan om serveringstillstånd enligt
LHD uppfyller väl de krav som bör ställas för rätt att importera starköl
avsett för den egna verksamheten. Därtill kommer att sådana restaurang-
er som serverar bl.a. starköl står under tillsyn av såväl länsstyrelsen
som polisen och socialtjänsten. Om verksamheten missköts så att alko-
holpolitiska olägenheter uppstår kan serveringstillståndet dras in och
därmed följer förlust av importrätten.
I och med att fler aktörer kommer in på den svenska starkölsmarkna-
den uppstår en risk att marknadsföringen av starköl inom restaurang-
näringen ökar. Som tidigare nämnts är restaurangerna viktiga för till-
verkningsindustrins marknadsföring av produkterna. Jag anser därför att
de myndigheter som har tillsyn över alkoholområdets olika sektorer upp-
märksamt måste följa utvecklingen. Om alkoholpolitiska olägenheter
uppstår, som inte kan åtgärdas inom ramen för tillsyns- och sanktions-
bestämmelserna, bör bestämmelser som ytterligare begränsar reklam och
marknadsföring av alkoholdrycker samt regler som begränsar tillverk-
ningsindustrins ekonomiska intressen i och annat inflytande över restau-
rangbranschen övervägas.
Prop. 1992/93:253
17
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upp-
rättats förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med
drycker.
17 §
I propositionen föreslås bl.a. att partihandelsbolagets ensamrätt till im-
port av starköl upphävs. I konsekvens med detta bör andra stycket i
förevarande paragraf ändras så att den som har rätt till import av starköl
också får rätt till s.k. hemtagning och förvaring på tullager.
18 §
Förevarande paragraf innehåller undantag från huvudregeln i 17 § om
att spritdrycker, vin och starköl får importeras endast av partihandels-
bolaget. Tillverkare av starköl liksom den som har tillstånd att servera
starköl föreslås få rätt att importera ölet. En regel av denna innebörd har
införts i ett nytt, tredje stycke, i paragrafen.
Avsikten är inte att utvidga starkölsimporten i vidare mån än att lik-
ställighet uppnås beträffande tillgängligheten till den svenska markna-
den. Utländska tillverkare ges genom förslaget endast möjlighet att föra
in eget tillverkat starköl i landet samtidigt som innehavare av serverings-
tillstånd får rätt att föra in utländskt starköl för serveringen.
Servering av alkoholdrycker får i princip ske endast om tillstånd har
meddelats. I 37 § första stycket anges att tillstånd kan avse servering till
allmänheten året runt eller årligen under viss tidsperiod, servering i
slutet sällskap årligen eller under viss tidsperiod samt servering vid
enstaka tillfälle eller underviss tidsperiod. Vid tillståndsprövningen skall
enligt 40 § första stycket särskilt beaktas behovet av serveringen, sökan-
dens lämplighet att bedriva servering av alkoholdrycker och serverings-
ställets tjänlighet för ändamålet. Vid prövningen skall enligt paragrafens
andra stycke särskild hänsyn tas till sökandens lämplighet med avseende
på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det all-
männa.
Tillstånd till servering kan enligt 37 § första stycket ges även för ett
enstaka tillfälle eller för en enstaka tidsperiod. Med hänsyn till att även
i dessa fall en prövning görs av bl.a. behovet av serveringen och sökan-
dens lämplighet och till att import av starköl i samband med tillfälliga
serveringstillstånd knappast torde bli av någon nämnvärd omfattning
saknas anledning att i detta sammanhang göra någon åtskillnad mellan
olika typer av tillståndshavare. Självfallet bör dock tillståndsfrågan vara
klar innan införsel får ske.
Enligt 9 § lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. får vin,
starköl eller öl inte tillverkas utan tillstånd om det inte gäller tillverkning
i hemmet för eget behov. Någon inskränkning i fråga om kravet på att
Prop. 1992/93:253
18
den som tillverkar starköl i Sverige skall ha tillstånd till detta är inte Prop. 1992/93:253
avsedd. Beträffande utländska tillverkare av starköl kan något krav på
tillstånd för tillverkning inte uppställas i svensk lag utan detta får be-
dömas med hänsyn till den lagstiftning som gäller i respektive land.
Den generella rätten till import av starköl begränsas till det företag
som tillverkar ölet. Som närmare har utvecklats i det föregående (avsnitt
3.2) avses inte att rätten till import och partihandel skall utvidgas till att
även omfatta fristående dotterbolag till bryggerier. Skälet till detta är
bl.a. svårigheten att definiera och avgränsa vad som skall avses med
dotterbolag till ett utländskt bryggeriföretag.
En redaktionell ändring har gjorts i paragrafens tredje stycke i för-
hållande till lagrådsremissens förslag.
23 §
Enligt förslaget skall utländska tillverkare av starköl likställas med sven-
ska när det gäller rätten att sälja sådant öl. Lydelsen av paragrafens
andra stycke har ändrats i enlighet härmed. Liksom när det gäller import
kan i svensk lag inte uppställas något krav på att utländska tillverkare
skall ha tillstånd att tillverka starköl för att sådan försäljning skall få
ske. I fråga om svenska tillverkares rätt till försäljning av starköl förut-
sätts även fortsättningsvis att de har tillstånd att tillverka sådant öl. Det
kan också i detta sammanhang påpekas att någon ändring av bestämmel-
sen i 24 § tredje stycket om att vid partihandel med alkoholdrycker
endast får anlitas anställd personal inte är avsedd.
En redaktionell ändring har gjorts i paragrafens andra stycke i för-
hållande till lagrådsremissens förslag.
49 §
Enligt den föreslagna lydelsen av 23 § andra stycket får tillverkare av
starköl sälja sådan vara bl.a. till den som har serveringstillstånd. I kon-
sekvens härmed bör förevarande paragraf ändras.
Ändringen medför samtidigt att partihandelsbolaget kan sälja utländskt
starköl direkt till den som har serveringstillstånd.
Ikraftträdande
Lagförslaget är som framgår av den allmänna motiveringen föranlett av
behovet av en anpassning av de svenska reglerna om starkölsförsäljning
till de krav på likabehandling som följer av EES-avtalet. Med hänsyn till
att det inte kan förutses när avtalet kommer att träda i kraft bör rege-
ringen få möjlighet att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet av det i
propositionen framlagda lagförslaget.
19
Prop. 1992/93:253
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen
(1977:293) om handel med drycker.
Ärendet kan behandlas först under nästa riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
20
Prop. 1992/93:253
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 17, 18, 23 och 49 §§ lagen (1977:293) om
handel med drycker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §l
Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §,
införas till landet endast av partihandelsbolaget.
Spritdrycker, vin och starköl får
inte tas om hand på sätt som avses
i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än parti-
handelsbolaget. Sådana varor får
av annan än bolaget ej förvaras på
annat tullager än sådant som har
inrättats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, för-
varing och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och vin får inte tas
om hand på sätt som avses i 8 §
första stycket tullagen (1987:1065)
av annan än partihandelsbolaget.
Sådana varor får av annan än
bolaget ej förvaras på annat
tullager än sådant som har inrät-
tats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, för-
varing och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får
säljas för export endast av partihandelsbolaget.
18 §2
Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet
1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om
tullfrihet m.m.,
2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes
rörelse,
3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för
eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller
dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes
eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen,
5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmel-
ser,
' Senaste lydelse 1987:1194.
2 Senaste lydelse 1987:1194.
21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit
efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget
eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom
testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga
bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i inter-
nationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering
av passagerare under tågets färd inom landet.
Starköl får införas till landet av
den som har rätt att servera eller
som tillverkar sådan vara.
Prop. 1992/93:253
Bilaga 1
23 §3
Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har
tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export
och till partihandelsbolaget.
Den som har tillstånd att till-
verka starköl får sälja sådan vara
för export, till partihandels-
bolaget, till detaljhandelsbolaget
och till annan tillverkare av stark-
öl samt till den som har rätt att
servera starköl.
Tillverkare av starköl får sälja
sådan vara för export, till parti-
handelsbolaget, till detaljhandels-
bolaget och till annan tillverkare
av starköl samt till den som har
rätt att servera starköl.
Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra
stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin
efterträdare.
För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna
lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandels-
bolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de
föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestäm-
mande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskil-
da omständigheter armars visas föreligga.
49 §
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker, allt vin och allt ut-
ländskt starköl som behövs för
rörelsen.
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker och allt vin som
behövs för rörelsen.
Denna lag träder i kraft den xx XXX 199x.
3 Senaste lydelse 1980:290.
22
Prop. 1992/93:253
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1977:293) om handel med
drycker
dels att 17, 18, 20, 23, 49, 57 och 63 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17§'
Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §,
införas till landet endast av partihandelsbolaget.
Spritdrycker, vin och starköl får
inte tas om hand på sätt som avses
i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än parti-
handelsbolaget. Sådana varor får
av annan än bolaget ej förvaras på
annat tullager än sådant som har
inrättats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, för-
varing och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och vin får inte tas
om hand på sätt som avses i 8 §
första stycket tullagen (1987:1065)
av annan än partihandelsbolaget.
Sådana varor får av annan än
bolaget ej förvaras på annat
tullager än sådant som har inrät-
tats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, för-
varing och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får
säljas för export endast av partihandelsbolaget.
18 §2
Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet
1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om
tullfrihet m.m.,
2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes
rörelse,
3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för
eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller
dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes
eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen,
5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmel-
ser,
1 Senaste lydelse 1987:1194.
2 Senaste lydelse 1987:1194.
23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit
efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget
eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom
testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga
bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i inter-
nationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering
av passagerare under tågets färd inom landet.
Starköl får införas till landet av
den som har tillstånd att bedriva
partihandel med starköl.
Prop. 1992/93:253
Bilaga 1
20 §
Partihandel med spritdrycker,
vin och starköl får, med de i 22
och 23 §§ angivna undantagen,
bedrivas endast av partihandels-
bolaget.
Partihandel med spritdrycker,
vin och starköl får, med de i 22,
23 och 23a §§ angivna undan-
tagen, bedrivas endast av parti-
handelsbolaget.
23 §3
Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har
tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export
och till partihandelsbolaget.
Den som har tillstånd att till-
verka starköl får sälja sådan vara
för export, till partihandels-
bolaget, till detaljhandelsbolaget
och till annan tillverkare av stark-
öl samt till den som har rätt att
servera starköl.
Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra
stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin
efterträdare.
För konkursbo eller dödsbo får
utan hinder av bestämmelserna i
denna lag spritdrycker, vin och
starköl säljas till parti- eller detalj -
handelsbolaget samt starköl och öl
säljas till tillverkare av sådan
dryck enligt de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Social-
styrelsen. Motsvarande gäller även
i andra fall om särskilda om-
ständigheter annars visas
föreligga.
1 Senaste lydelse 1980:290.
För konkursbo eller dödsbo får
utan hinder av bestämmelserna i
denna lag spritdrycker, vin och
starköl säljas till parti- eller detalj-
handelsbolaget samt starköl och öl
säljas till tillverkare av sådan
dryck eller till den som har rätt
att bedriva partihandel med sådana
varor. Regeringen eller, efter
regeringens bestämmande, Social-
styrelsen får meddela föreskrifter
om sådan försäljning. Motsvaran-
de gäller även i andra fall om
särskilda omständigheter annars
visas föreligga.
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23a 5
Prop. 1992/93:253
Bilaga 1
49
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker, allt vin och allt ut-
ländskt starköl som behövs för
rörelsen.
Tillstånd till partihandel med
starköl kan meddelas den som med
hänsyn till sin verksamhet och
övriga omständigheter får antas
vara lämplig att bedriva sådan
verksamhet.
Tillstånd får endast meddelas för
försäljning till partihandelsbolaget,
till detaljhandelsbolaget, till annan
innehavare av partihandelstillstånd
för starköl och till den som har
rätt att servera starköl samt för
export. Tillstånd får förenas med
de föreskrifter som behövs.
Tillstånd enligt första stycket
gäller tills vidare.
§
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker och allt vin som be-
hövs för rörelsen. Starköl får bara
köpas hos bolaget eller hos den
som har tillstånd att bedriva parti-
handel med starköl.
57 §
Tillstånd till parti- och detaljhandel med öl meddelas av länsstyrelsen i
det län där försäljningsstället är beläget.
Tillstånd till partihandel med
starköl enligt 23a § meddelas av
länsstyrelsen i det län där den som
vill bedriva verksamheten har sitt
driftställe eller, beträffande före-
tag, där företaget har sitt säte.
Har företaget inte säte inom landet
meddelas tillstånd av länsstyrelsen
i Stockholms län.
63 §4
Har den som fått tillstånd till
detaljhandel med öl eller till ser-
vering av alkoholdrycker avlidit,
försatts i konkurs eller fått för-
valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-
balken med uppdrag som omfattar
rörelsen och vill dödsboet, kon-
kursboet eller förvaltaren fortsätta
rörelsen, skall anmälan göras till
tillståndsmyndigheten med uppgift
Har den som fått tillstånd till
detaljhandel med öl, partihandel
med starköl eller till servering av
alkoholdrycker avlidit, försatts i
konkurs eller fått förvaltare enligt
11 kap. 7 § föräldrabalken med
uppdrag som omfattar rörelsen
och vill dödsboet, konkursboet
eller förvaltaren fortsätta rörelsen,
skall anmälan göras till tillstånds-
4 Senaste lydelse 1988:1285.
25
Nuvarande lydelse
om föreståndare. Anmälan skall
ha inkommit senast två månader
efter dödsfallet respektive ed-
gångssammanträdet eller beslutet
om förvaltare. Har anmälan inte
inkommit inom föreskriven tid,
upphör tillståndet att gälla den dag
anmälningstiden utgick.
Föreslagen lydelse
myndigheten med uppgift om
föreståndare. Anmälan skall ha
inkommit senast två månader efter
dödsfallet respektive edgångs-
sammanträdet eller beslutet om
förvaltare. Har anmälan inte in-
kommit inom föreskriven tid,
upphör tillståndet att gälla den dag
anmälningstiden utgick.
Prop. 1992/93:253
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den xx XXX 199x.
26
Av de remissinstanser som uppmanats eller erbjudits att inkomma med
synpunkter på promemorian har följande inkommit med synpunkter:
Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrel-
sen, Konsumentverket, Konkurrensverket, Kommerskollegium, Alkohol-
politiska kommissionen, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i
Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Örebro län, Läns-
styrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Stock-
holms stad, Göteborgs kommun, Sundsvalls kommun, Östersunds kom-
mun, Systembolaget AB, V&S Vin & Sprit AB, Svenska Bryggareföre-
ningen, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotell- och Restau-
ranganställdas Förbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Föreningen
Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare, Nykterhetsrörelsens Landsför-
bund, Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotika-
frågor (KSAN) och Ungdomens Nykterhetsförbund.
Därutöver har inkommit yttrande från Kristna Socialdemokraterna -
Broderskapsrörelsen.
I promemorian, som remissbehandlats, redovisas två alternativa förslag
för att uppnå likställighet mellan svenska och utländska tillverkare av
starköl.
Alternativ A
Lagen om handel med drycker (LHD) ändras så att utländska tillverkare
av starköl ges rätt att föra in starköl i landet samt bedriva partihandel
med starköl. Den som enligt LHD har tillstånd att servera starköl får
även rätt att importera starköl till den egna restaurangverksamheten.
Alternativ B
Ett särskilt tillståndssystem för partihandel med starköl införs som om-
fattar såväl svenska som utländska tillverkare av starköl samt andra
intressenter som efter ansökan anses lämpade att bedriva sådan verksam-
het. Med partihandelstillståndet följer rätt att föra in starköl i landet.
Länsstyrelserna svarar för tillståndsprövningen och tillsynen över verk-
samheten. Den som enligt LHD har tillstånd att servera starköl får rätt
att köpa sådant öl även från den som enligt samma lag har tillstånd att
bedriva partihandel med starköl.
Prop. 1992/93:253
Bilaga 2
27
Prop. 1992/93:253
Bilaga 2
Tillstyrker något av förslagen
Av de 29 remissinstanser som inkommit med svar tillstyrker 17 något av
förslagen.
Alternativ A förordas av 8 remissinstanser; Rikspolisstyrelsen, Konsu-
mentverket, Konkurrensverket, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i
Stockholms län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Väster-
bottens län och Göteborgs kommun.
Rikspolisstyrelsen, Länsrätten i Stockholms län och Göteborgs kom-
mun anför som huvudskäl till alternativ A att en sådan konstruktion är
enkel och obyråkratisk. Länsstyrelsen i Stockholms län vill dock varna
för att båda alternativen kan inge vissa betänkligheter ur alkoholpolitisk
sypunkt i och med att tillgängligheten till starköl ökar och anser att det
torde krävas ökad tillsyn inom området. Även Konsumentverket under-
stryker behovet av ökad tillsyn i sitt remissvar.
Konkurrensverket ställer sig positivt till Socialdepartementets förslag
som syftar till att uppnå likställighet mellan svenska och utländska till-
verkare av starköl. Enligt Konkurrensverket bör detta praktiskt ske med
så litet inslag av reglering som möjligt. Konkurrensverket anser att
utifrån promemorian framstår, från konkurrenssynpunkt, alternativ A
vara att föredra.
Vad gäller frågan om sanktioner mot utländska tillverkare som kan
tänkas missköta partihandeln anser Länsstyrelsen i Stockholms län att
den frågan bör utredas vidare. Kammarrätten i Stockholm och Läns-
rätten i Stockholms län intar en motsatt ståndpunkt så tillvida att de
anser att detta inte har sådan betydelse att förslaget inte bör genomföras.
Kammarrätten anför: "Beträffande utländska tillverkare saknas möjlig-
heter att ingripa om dessa inte iakttar lagens föreskrifter. Den svagheten
är emellertid enligt domstolens mening inte av sådan betydelse att för-
slaget inte bör genomföras. I promemorian redovisas för övrigt åtgärder
som kan vidtas om alkoholpolitiska olägenheter uppstår".
Alternativ B förordas av 4 remissinstanser; Sundsvalls kommun,
Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Hotell- och Restauranganställ-
das Förbund och Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare.
Av dessa uttrycker Sundsvalls kommun, Hotell- och Restauranganställ-
das Förbund och Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare oro
över att tillgängligheten till och marknadsföringen av starköl troligtvis
kommer att öka och att det finns risk att alkoholpolitiska olägenheter
uppstår. Sundsvalls kommun anför att "större starkölssortement, enklare
distribution och ökat vinstintresse kommer med stor sannolikhet att få
negativa alkoholpolitiska konsekvenser." Alternativ B bedöms ge bättre
möjligheter till kontroll och tillsyn. Sundsvalls kommun anser att enligt
"den ordning som nu gäller har det varit svårt att få lokal kännedom om
t.ex. starkölsförsäljningen. Socialtjänsten har i sitt yttrande över för-
slaget påtalat att bryggerier levererar drycker per tankbil direkt till res-
taurangerna. Socialtjänsten har därmed haft begränsade möjligheter att
28
följa hur dryckesvanorna förändras. Alternativ B innebär förbättrade
möjligheter i detta avseende."
Föreningen Länsstyrelsernas Alkoholhandläggare framhåller att kretsen
partihandlare bör avgränsas på ett mer precist sätt än vad utredningen
gjort. Föreningen förordar en begränsning av alternativ B på så sätt att
endast "tillverkare och av tillverkare ägda distributionsbolag skall få
komma ifråga för partihandelstillstånd". Vidare anser föreningen att
någon form av lämplighetsprövning också bör finnas.
Kammarrätten i Stockholm anför vissa farhågor beträffande alternativ
B så till vida att "detta alternativ ger inte i sig någon begränsning av an-
talet aktörer på partihandelssidan och det kan förväntas medföra, i vart
fall i ett inledningsskede, ett relativt omfattande arbete för tillstånds-
myndigheten." Kammarrätten anser vidare att det "kan inte uteslutas att
intresset för att erhålla tillstånd till partihandel blir stort."
Båda förslagen tillstyrkes av 5 remissinstanser; Generaltullstyrelsen,
Kommerskollegium, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Örebro län
och Grossist- förbundet Svensk Handel. Kammarrätten i Jönköping och
Länsrätten i Örebro län befarar att alternativ B kan medföra ökade kost-
nader.
Avstyrker förslagen
Av de 29 remissinstanser som inkommit med svar avstyrker 12 de för-
slag som redovisas i promemorian.
Av dessa anser 7 stycken att den nuvarandeordningenbör behållas tills
vidare. Socialstyrelsen, Folkhälksoinstitutet, Alkoholpolitiska kommis-
sionen, Stockholms stad, Systembolaget AB och V&S Vin & Sprit AB
anför att det är olämpligt att genomföra en uppluckring av det statliga
monopolet på alkoholsidan innan förhandlingarna om medlemskap i EG
är slutförda samt innan den Alkoholpolitiska kommissionen utrett och
tagit ställning i frågan.
Folkhälsoinstitutet anser att förslagen som behandlas i promemorian
"innebär båda långtgående avsteg från de principer som ligger till grund
för vår alkoholpolitik. Båda innebär inte bara att monopolet på import
av starköl bryts utan också att rätten att importera starköl sprids ut på ett
stort antal händer. Båda förslagen innebär vidare, om de genomförs, att
det privata vinstintresset får en markant förstärkt ställning på den sven-
ska alkoholmarknaden. Det skulle i sin tur innebära påtagliga risker
såväl från folkhälsosynpunkt som från näringspolitiska synpunkter, något
som också understryks i promemorian."
Alkoholpolitiska kommissionen anser att det inte går "att avvisa möj-
ligheten att kommissionens överväganden om regeländringar kan komma
att beröra frågor om monopolen." Kommissionen framhåller vidare att
”det är önskvärt att de förslag som genomförs tillsammans utgör en
helhet och ett sammanhållet lagkomplex. Först då kan riskerna med
dellösningar motverkas. Allmänt sett finns risk för förluster i följsamhet
till de grundläggande principer som kommer att läggas fast i politisk
ordning. Förluster i rättssäkerhet och effektivitet tillhör också riskerna.
Prop. 1992/93:253
Bilaga 2
29
Enskildheter kan således behöva jämkas samman, samordnas eller even-
tuellt bygga på gemensamma lösningar i fråga om t.ex. organisation
eller offentlig kontroll."
Systembolaget anser att det är möjligt att även fortsättningsvis hävda
att nuvarande lagstiftning skall tillämpas på ett icke diskriminerande sätt.
Bolaget anför bl.a. "Det som fordras är att Systembolaget åtar sig att,
genom Vin & Sprit, ta hem de märken av utländskt starköl som restau-
rangerna vill köpa, att de utländska bryggerierna ges samma möjligheter
som de svenska att ge rabatter till restauranger, och att distributionen
genom Systembolaget och Vin & Sprit sköts rationellt, så att den inte
kan anses innebära diskriminerande fördyring." Folkhälsoinstitutet anför
liknande argument.
Vin & Sprit "föreslår att resultatet av kommissionens arbete avvaktas
samt att bolaget, med bibehållande av importmonopolet, ges rätt till
direktdistribution av utländskt starköl till restauranger."
Stockholms stad anser att frågan bör avgöras när den alkoholpolitiska
kommissionen redovisat vilka övriga förändringar i den svenska alkohol-
politiken som ett närmande till EG kräver och att de möjligheter som
redan finns att främja konkurrensen måste tas till vara. Vidare anförs
bl.a. att det finns skäl att behandla samtliga förändringar i ett samman-
hang så att sociala problem kan minimeras samtidigt som onödig byrå-
krati kan undvikas. Därför bör frågan om starkölsförsäljningen till res-
tauranger slutligt avgöras först när kommissionens redovisning är känd.
Svenska Bryggareföreningen anser att "anpassningen av distributions-
systemen inte bör ske samtidigt som den nödvändiga och av marknads-
skäl framtvingade prissänkningen på alkoholdrycker." Föreningen anser
vidare att om det nuvarande systemet måste överges bör "alternativ B,
som erbjuder de bästa möjligheterna att upprätthålla den nuvarande
affärsmässiga och alkoholpolitiska standarden på verksamheten väljas."
Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Systembolaget anser att en
andrahandslösning är att överväga att återgå till den ordning som gällde
före år 1977, då Systembolaget formellt ansvarade för all starkölsförsälj-
ning, dvs. även svenskt starköl. Slutligen anser dessa tre remissinstanser
att om importmonopolet tvingas överges bör antalet privata importörer
begränsas till vad som ofrånkomligen är nödvändigt, t.ex. att enbart
omfatta tillverkare av starköl, såväl svenska som utländska.
Ytterligare 5 remissinstanser avvisar de förslag som redovisas i prome-
morian; Östersunds kommun, Nykterhetsrörelsens Landsförbund, Ung-
domens Nykterhetsförbund, Kristna Socialdemokraterna - Broderskaps-
rörelsen samt Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och
Narkotikafrågor (KSAN). Som huvudskäl redovisas alkoholpolitiska
motiv.
De förstnämnda organisationerna förordar i stället den ordning som
gällde före år 1977, med Systembolaget som ensam ansvarig för all
försäljning av starköl.
Nykterhetsrörelsens Landsförbund anser att förslaget "utgör ett allvar-
ligt hot mot 1977 års alkoholpolitiska beslut. Utredningen beaktar ej det
av riksdag och regering antagna WHO-målet, som fått ökad intematio-
Prop. 1992/93:253
Bilaga 2
30
nell förståelse." Nykterhetsrörelsens Landsförbund anser vidare att ut- Prop. 1992/93:253
redningen inte har beaktat ”möjligheten att Systembolaget skall kunna Bilaga 2
handlägga ärendet i anslutning till att bryggeriet får koncession för
marknadsföring och distribution av varan. Med dagens data- och nät-
verksteknik borde det administrativt vara enkelt att åstadkomma detta
förfarande."
31
Prop. 1992/93:253
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 17, 18, 23 och 49 §§ lagen (1977:293) om
handel med drycker skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §'
Spritdrycker, vin och starköl får, med de undantag som anges i 18 §,
införas till landet endast av partihandelsbolaget.
Spritdrycker, vin och starköl får
inte tas om hand på sätt som avses
i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än parti-
handelsbolaget. Sådana varor får
av annan än bolaget ej förvaras på
annat tullager än sådant som har
inrättats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, för-
varing och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och vin får inte tas
om hand på sätt som avses i 8 §
första stycket tullagen (1987:1065)
av annan än partihandelsbolaget.
Sådana varor får av annan än
bolaget inte förvaras på annat
tullager än sådant som har inrät-
tats för förvaring av proviant
m.m. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, för-
varing och förstöring av införsel-
reglerade varor, m.m.
Spritdrycker och sådant vin, som ej har tillverkats inom landet, får
säljas för export endast av partihandelsbolaget.
18 §2
Spritdrycker, vin och starköl får införas till landet
1. av den som har rätt till tullfrihet enligt 6 § lagen (1987:1069) om
tullfrihet m.m.,
2. av handelsresande som medför varan som prov, i och för dennes
rörelse,
3. av resande eller av person, som utför arbete på transportmedel, för
eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller
dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
4. i form av enstaka gåvoförsändelse till enskild person för dennes
eller dennes familjs personliga bruk enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen,
5. som proviant på fartyg eller luftfartyg enligt särskilda bestämmel-
ser,
6. av en enskild person, som flyttar in till landet eller återvänder hit
efter längre tids vistelse utomlands, om dryckerna är avsedda för eget
eller familjens personliga bruk, enligt bestämmelser som meddelas av
regeringen,
' Senaste lydelse 1987:1194.
2 Senaste lydelse 1987:1194.
32
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7. av en enskild person som har mottagit dryckerna i arv eller genom
testamente, om dryckerna är avsedda för eget eller familjens personliga
bruk, enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
Vin och starköl, som medföres som proviant på järnvägståg i inter-
nationell trafik, får införas i den utsträckning som kräves för servering
av passagerare under tågets färd inom landet.
Starköl får införas till landet av
den som tillverkar eller som har
fått tillstånd att servera varan.
23 §3
Den som enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m. har
tillstånd att tillverka vin får sälja av honom tillverkad vara för export
och till partihandelsbolaget.
Prop. 1992/93:253
Bilaga 3
Den som har tillstånd att till-
verka starköl får sälja sådan vara
för export, till partihandels-
bolaget, till detaljhandelsbolaget
och till annan tillverkare av stark-
öl samt till den som har rätt att
servera starköl.
Tillverkare av starköl får sälja
sådan vara för export, till parti-
handelsbolaget, till detaljhandels-
bolaget och till annan tillverkare
av starköl samt till den som har
rätt att servera starköl.
Överföres tillstånd till servering av alkoholdrycker enligt 36 § andra
stycket på annan, får överlåtaren sälja sitt lager av dessa drycker till sin
efterträdare.
För konkursbo eller dödsbo får utan hinder av bestämmelserna i denna
lag spritdrycker, vin och starköl säljas till parti- eller detaljhandels-
bolaget samt starköl och öl säljas till tillverkare av sådan dryck enligt de
föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestäm-
mande, Socialstyrelsen. Motsvarande gäller även i andra fall om särskil-
da omständigheter annars visas föreligga.
49
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker, allt vin och allt ut-
ländskt starköl som behövs för
rörelsen.
§
Tillståndshavare är skyldig att
hos detaljhandelsbolaget köpa alla
spritdrycker och allt vin som
behövs för rörelsen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3 Senaste lydelse 1980:290.
33
Prop. 1992/93:253
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-05-28
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1993 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Bengt Westerberg beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om
handel med drycker.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid
Stenkula.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
34
Prop. 1992/93:253
Propositionen..................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................2
Utdag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1993 .... 4
1. Inledning ................................4
2. Bakgrund ................................5
2.1 Riksdagen och alkoholpolitiken................5
2.2 Alkoholhandelsutredningen ..................6
2.3 Andra alkoholpolitiska utredningar .............6
2.4 Gällande ordning ........................7
2.5 Försäljning och konsumtion av starköl ...........7
2.6 Bryggerinäringens utveckling.................9
2.7 Bryggerinäringens inflytande inom
resturangbranschen ......................10
2.8 Ny konkurrenslagstiftning..................12
3. Överväganden och förslag .....................12
3.1 Allmänna synpunkter.....................12
3.2 Rätten till import av och partihandel med
starköl..............................14
4. Upprättat lagförslag.........................18
5. Specialmotivering ..........................18
6. Hemställan ..............................20
7. Beslut .................................20
Bilaga 1 Promemorians lagförslag...................21
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden............27
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................32
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.......................34
35
gotab 43940, Stockholm 1993