Regeringens proposition
1992/93:242

om minskad statlig reglering av kommunernas
ansvar för boendefrågor

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 30
mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de särskilda reglerna i bostads-
försörjningslagen om skyldighet för en kommun att upprätta och
redovisa bostadsförsörjningsprogram tas bort. Detsamma gäller
reglerna om skyldighet att informera om bostadsmarknadsläget.
Varje kommun får själv bestämma i vilka former den vill be-
driva sådan verksamhet i fortsättningen. Det föreslås också
att reglerna om skyldighet att förmedla ansökningar om stat-
liga lån och bidrag samt i övrigt medverka i administrationen
av statens stöd till bostäder slopas.
Vidare föreslås att de särskilda reglerna i bostadsförsörj-
ningslagen om skyldighet för en kommun att anordna avgiftsfri
bostadsförmedling tas bort, liksom möjligheten för regeringen
att förordna om kommunal bostadsförmedling. En kommun får
själv besluta om den skall bedriva bostadsförmedling och om
avgifter skall tas ut för förmedlingens tjänster. Reglerna om
avgifter för yrkesmässig bostadsförmedling tillämpas även i
fråga om kommunernas avgiftsuttag. Också reglerna om kommunal
bostadsanvisningsrätt föreslås avskaffade.
Bostadsförsörjningslagen och lagen om kommunal bostadsanvis-
ningsrätt föreslås bli upphävda vid utgången av juni 1993. En
regel om rätt för en kommun att använda kommunala medel för
att lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd till boendet tas
vid samma tidpunkt in i en särskild lag.
Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder
till bostadsförsörjningens främjande m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m. skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1993.
Bestämmelserna i 2 § i den upphävda lagen om skyldighet för
en kommun att förmedla lån och bidrag gäller dock fortfarande
i fråga om ärenden i vilka ansökan har kommit in till kommunen
före utgången av juni 1993.

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:1274) om kommunal
bostads- anvisningsrätt skall upphöra att gälla vid utgången
av juni 1993.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i den utsträckning
som följer av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen
(1993:000) om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Utfästelser som lämnats enligt 2 § i den upphävda lagen
gäller fortfarande om inte fastighetsägaren inom tre månader
från det att lagen upphörde att gälla meddelar kommunen att
han vill frånträda utfästelsen.
3 Förslag till

Lag om kommunalt stöd till boendet

Härigenom föreskrivs följande.
En kommun får lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd i syfte
att minska deras kostnader för att anskaffa eller inneha en
permanentbostad.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

4 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1, 32, 39 och 65 a §§
jordabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 kap.
1 §1

Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus
upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om
lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i
anslutning till sådant avtal.
Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas
tillsammans med lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på
avtalet, om jorden skall användas för trädgårdsodling i mindre
omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett
tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med upplåtelse av
såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull
än upp- låtelsen av jorden.
Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt
eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med
lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.
Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana
samboförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.
Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är
utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i
hans ställe, om ej annat anges.
Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som
hyresgästen skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om
förbehåll som strider mot vad som sägs i detta kapitel om
sådana lägenheter, under förutsättning att förbehållet inte
strider mot bestämmelserna om lokaler och inte heller avser
rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för
fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan
förlängning. Ett sådant förbehåll gäller endast om det
godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om
staten, kommun, landstingskommun, kommunalförbund,
allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt ägs av
en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.

1Senaste lydelse 1987:1275.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om upplåtelse i vissa fall
av bostadslägenheter finns
bestämmelser i lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.

32 §2

Hyresgästen får inte överlåta hyresrätten utan hyresvärdens
samtycke, om ej annat följer av 34-37 §§.
Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar
hyresvärden ej besked inom tre veckor efter det att samtycke
begärdes, får hyresgästen säga upp hyresavtalet.
Om förbud i vissa fall för
hyresvärden att medverka till
överlåtelse av hyresrätten
till en bostads- lägenhet
finns bestämmelser i 6 §
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.

39 §3

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand
upplåta lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i andra
stycket eller i 40 §.
Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen
upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand. Hyresvärden
skall genast underrättas om upplåtelsen.
Om förbud i vissa fall för
hyresvärden att medverka till
att en bostadslägenhet
upplåts i andra hand finns
bestämmelser i 6 § lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.

65 a §4

Ingen får ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av
hyressökande för anvisning av bostadslägenhet för annat
ändamål än fritidsändamål. Sådan ersättning får dock utgå vid
yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
I fråga om en kommuns rätt
att ta ut ersättning vid
bostadsför- medling gäller
särskilda bestämmelser i
lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostads-
försörjningens främjande m.m.

2Senaste lydelse 1987:1276.
3Senaste lydelse 1987:1276.
4Senaste lydelse 1991:611.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter
eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms
till fängelse i högst två år.
Den som har uppburit otillåten ersättning är skyldig att
betala tillbaka den.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

5 Förslag till

Lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen
(1977:792) skall föras in en ny paragraf, 25 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 a §

Om en fastighet är ställd under
tvångsförvaltning och det behövs
medel för en åtgärd för fastig-
hetens skötsel som inte kan
uppskjutas utan risk för att
någon bostadshyresgäst lider
allvarlig skada eller olägenhet,
får en kommun på begäran av
förvaltaren förskottera visst
belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder
dels att 16 d § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 16 d § skall utgå,
dels att 4, 22, 23 och 32 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till
uppgift att
1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,
2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 §
andra stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 §
andra stycket, skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse
av hyresrätt enligt 12 kap. 34-37 §§, upplåtelse av lägenhet i
andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal
enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 54 §,
återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap.
55 b §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller
föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken,
2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§
hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om
återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,
3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet
att upplåta bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för
upplåtelse av bostadsrätt enligt samma §, hyresvillkor enligt
4 kap. 9 §, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 7 kap.
11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §, allt
bostadsrättslagen (1991:614),
4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i
12 kap. 1 § femte stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av
beslut som avses i 9 kap. 16 § första stycket 1 eller 2,
bostadsrättslagen,
5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,
5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation
enligt hyresförhandlingslagen,
6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och
bostads-förvaltningslagen (1977:792),
7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.,
8. pröva frågor enligt lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt,

1Senaste lydelse 1991:620.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. pröva frågor enligt lagen 8. pröva frågor enligt lagen
(1982:352) om rätt till fas- (1982:352) om rätt till
tighetsförvärv för ombildning fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt. till bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område
fastigheten är belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 §
lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. upptages dock av
hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte
eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

22 §2

Beslut av nämnd äger, sedan Beslut av nämnd äger, sedan
tid för klander eller besvär tid för klander eller besvär
utgått när talan får föras utgått när talan får föras mot
mot beslutet, rättskraft, beslutet, rättskraft, såvitt
såvitt därigenom avgjorts därigenom avgjorts fråga som
fråga som avses i 1 § första avses i 1 § första stycket 2
stycket 2 eller 5 eller 4 § eller 5 eller 4 § första stycket
första stycket 2, 2 a, 3, 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8.
5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som Vad som sagts nu gäller dock ej
sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om
beslut, varigenom ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12
åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller
kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 23 §
tillstånd enligt 12 kap. 23 § andra stycket, 34-37 eller 40 §
andra stycket, 34-37 eller 40 jordabalken eller 7 kap. 11 §
§ jordabalken eller 7 kap. bostadsrättslagen (1991:614)
11 § bostadsrättslagen eller ansökan om uppskov enligt
(1991:614) eller ansökan om 12 kap. 59 § jordabalken eller
uppskov enligt 12 kap. 59 § ansökan om förbud eller medgi-
jordabalken eller ansökan om vande som avses i 2 a § bostads-
förbud eller medgivande som saneringslagen (1973:531) eller
avses i 2 a § bostads- yrkande om rätt till förhand-
saneringslagen (1973:531) lingsordning enligt 9 §
eller yrkande om rätt till hyresförhandlingslagen
förhandlingsordning enligt 9 (1978:304) lämnats utan bifall.
§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller ansökan om
anvisningsrätt enligt 3 §
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt lämnats
utan bifall.
Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om
omprövning av beslut skall inte tillämpas hos nämnderna.

2Senaste lydelse 1991:620.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §3

Om fullföljd av talan mot Om fullföljd av talan mot hyres-
hyresnämndens beslut i ärende nämndens beslut i ärende enligt
enligt 12 kap. jordabalken 12 kap. jordabalken eller
eller hyresförhandlingslagen hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller i ärende (1978:304) eller i ärende
angående bostadsrätt, angående bostadsrätt,
bostadssanering eller bostadssanering eller särskild
särskild förvaltning eller i förvaltning eller i ärende
ärende enligt lagen enligt lagen (1975:1132) om
(1975:1132) om förvärv av förvärv av hyresfastighet m.m.,
hyresfastighet m.m., enligt eller lagen (1982:352) om rätt
lagen (1987:1274) om kommunal till fastighetsförvärv för
bostadsanvisningsrätt eller ombildning till bostadsrätt
lagen (1982:352) om rätt till finns bestämmelser i 12 kap. 70
fastighetsförvärv för § jordabalken, 31 § hyres-
ombildning till bostadsrätt förhandlingslagen, 11 kap. 3 §
finns bestämmelser i 12 kap. bostadsrättslagen (1991:614), 21
70 § jordabalken, 31 § hyres- § bostadssaneringslagen
förhandlingslagen, 11 kap. (1973:531), 34 § bostadsförvalt-
3 § bostadsrättslagen ningslagen (1977:792), 25 §
(1991:614), 21 § lagen om förvärv av
bostadssaneringslagen hyresfastighet m.m. samt 15 §
(1973:531), 34 § lagen om rätt till fas-
bostadsförvalt- ningslagen tighetsförvärv för ombildning
(1977:792), 25 § lagen om till bostadsrätt.
förvärv av hyresfastighet
m.m., 16 § lagen (1987:1274)
om kommunal
bostadsanvisningsrätt samt 15
§ lagen om rätt till
fastighetsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte
överklagas.
Hyresnämndens beslut får Hyresnämndens beslut får
överklagas genom besvär hos över-klagas genom besvär hos
bostads-domstolen, om nämnden bostads-domstolen, om nämnden
1. avvisat ansökan som avses 1. avvisat ansökan som avses i
i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c, 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller
16 d eller 16 e § eller av- 16 e § eller avvisat besvär,
visat besvär, 2. avskrivit ärende enligt
2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c
8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, eller 16 e §, dock ej när
16 d eller 16 e §, dock ej ärendet kan återupptagas,
när ärendet kan återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i
ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att
iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse i
förfarandet,
5. utlåtit sig i annat fall än som avses i 3 i fråga som
gäller allmän rättshjälp.

3Senaste lydelse 1991:620.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in
till hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet
meddelades.
I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en be-
svärshandling som avses i första eller tredje stycket
tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§
rättegångsbalken.

32 §4

Föres ej talan mot nämnds Föres ej talan mot nämnds beslut
beslut enligt 9 kap. 14 § enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.
eller 12 kap. 24 a §, 55 a § 24 a §, 55 a § sjunde stycket
sjunde stycket eller 55 b § eller 55 b § jordabalken, 22,
jordabalken, 22, 23, 26 eller 23, 26 eller 27 §
27 § hyresförhandlingslagen hyresförhandlingslagen
(1978:304), 13 a § denna lag (1978:304), 13 a § denna lag
eller 13 eller 15 § eller 25 eller 13 eller 15 § eller 25 §
§ första stycket första stycket bos-
bostadsförvaltningslagen tadsförvaltningslagen (1977-
(1977:792) eller 9 eller 10 § :792), får beslutet verkställas
lagen (1987:1274) om kommunal såsom lagakraftägande dom.
bostadsanvisningsrätt, får
beslutet verkställas såsom
lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med stöd av 31 § första stycket
bostadsförvalt- ningslagen förordnat att beslut enligt 13
eller 15 § eller 25 § första stycket nämnda lag skall lända
till efterrättelse genast, får även sådant beslut, om
bostadsdomstolen ej förordnat annat, verkställas såsom
lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

4Senaste lydelse 1988:409.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §1

Beslut av bostadsdomstolen Beslut av bostadsdomstolen äger
äger rättskraft, såvitt rättskraft, såvitt därigenom
därigenom avgjorts fråga som avgjorts fråga som avses i 4 §
avses i 4 § första stycket 2, första stycket 2, 2 a, 3, 5 a,
2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 6, 7 eller 8 lagen (1973:188) om
lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.
arrendenämnder och hyres- Vad som sagts nu gäller dock ej
nämnder. Vad som sagts nu beslut, varigenom ansökan om
gäller dock ej beslut, vari- åtgärdsföreläggande enligt 12
genom ansökan om åtgärds- kap. 16 § andra stycket eller
föreläggande enligt 12 kap. tillstånd enligt 12 kap. 23 §
16 § andra stycket eller andra stycket, 34, 36 eller 37 §
tillstånd enligt 12 kap. 23 § jordabalken eller ansökan om
andra stycket, 34, 36 eller förbud eller medgivande som
37 § jordabalken eller avses i 2 a §
ansökan om förbud eller med- bostadssaneringslagen (1973:531)
givande som avses i 2 a § eller yrkande om rätt till
bostadssaneringslagen förhandlingsordning enligt 9 §
(1973:531) eller yrkande om hyresförhandlingslagen
rätt till förhandlingsordning (1978:304) lämnats utan bifall.
enligt 9 § hyresför-
handlingslagen (1978:304)
eller ansökan om anvis-
ningsrätt enligt 3 § lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt lämnats
utan bifall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

1Senaste lydelse 1988:929.

8 Förslag till

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § och 4 kap. 5 §
bostadsrättslagen (1991:614) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

9 §

Skall en bostadsrättsförening Skall en bostadsrättsförening i
i annat fall än som avses i annat fall än som avses i 8 §
8 § upplåta bostadsrätt till upplåta bostadsrätt till en
en lägenhet och ansöker någon lägenhet och ansöker någon om
om medlemskap i föreningen i medlemskap i föreningen i syfte
syfte att erhålla lägenheten att erhålla lägenheten är
är föreningen skyldig att föreningen skyldig att bevilja
bevilja medlemskap endast om medlemskap endast om den sökande
1. har tecknat för- handsavtal
den sökande har tecknat för- enligt 5 kap.
handsavtal enligt 5 kap.
eller
2.
den sökande dels har anvisats
bostadsrätt av en kommun
enligt lagen (1987:1274) om
kommunal
bostadsanvisningsrätt dels
uppfyller de villkor som
enligt 3 § gäller för inträde
i samband med övergång.
Medlemskap enligt första Medlemskap enligt första
stycket 1 behöver inte be- stycket behöver inte beviljas
viljas förrän den ekonomiska förrän den ekonomiska planen har
planen har registrerats en- registrerats enligt 3 kap. och
ligt 3 kap. och lägenheten lägenheten står klar för
står klar för inflyttning. inflyttning.
En kommun till vilken
bostadsrätt skall anses
upplåten enligt lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt för-
värvar medlemskap i före-
ningen genom upplåtelsen.

4 kap.
5 §

Upplåtelse av en lägenhet med Upplåtelse av en lägenhet med
bostadsrätt skall ske bostadsrätt skall ske
skriftligen, om inte något skriftligen, om inte något annat
annat följer av lagen följer av lagen (1991:615) om
(1987:1274) om kommunal omregistrering av vissa
bostadsanvisningsrätt eller bostadsföreningar till
lagen (1991:615) om om- bostads-rättsföreningar.
registrering av vissa
bostadsföreningar till
bostads-rättsföreningar.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I upplåtelsehandlingen skall följande anges: parternas namn,
den lägenhet upplåtelsen avser samt de belopp som skall
betalas som insats och årsavgift samt i förekommande fall
upplåtelseavgift.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om anvisning
eller upplåtelse som har skett enligt lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvisningsrätt.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
Friggebo, Johansson, Laurén, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om minskad statlig reglering
av kommunernas ansvar för boendefrågor

1 Inledning

Bostads- och byggmarknaderna har under många år kännetecknats
av omfattande regleringar. Många av dessa regleringar har haft
nackdelen att de drivit upp produktionskostnaderna, både
direkt genom långtgående krav i olika avseenden och indirekt
genom att de leder till en byråkrati som på olika sätt
förlänger byggprocessen och därmed fördyrar produktionen.
I och med regeringsskiftet på hösten 1991 inleddes ett
omfattande förändrings- och förenklingsarbete. Som ett led i
detta arbete tillkallades bl.a. en särskild utredare (f.d.
statsrådet Georg Danell) med uppgift att föreslå ändringar i
syfte att förenkla och avbyråkratisera regelsystemet inom
bostads- och byggmarknaderna. Utredaren, som antog namnet
utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen, har i
betänkandet Avreglerad bostadsmarknad, del II (SOU 1992:47)
bl.a. föreslagit en rad ändringar när det gäller de
föreskrifter som i dag reglerar den kommu-nala verksamheten
inom bostadssektorn.
Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena i den del som
rör bostadsförsörjningen har upprättats och finns tillgänglig
i Finansdepartementet, dnr 2972/92.
Vidare har 1991 års bostadsförmedlingsutredning (särskild
utredare har varit länsrådet Allan Johansson) lagt fram vissa
förslag om kommunal bostadsförmedling i betänkandet Bo-
stadsförmedling i nya former (SOU 1992:71). Även detta
betänkande har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena har
upprättats och finns tillgänglig i Finansdepartementet, dnr
3729/92.

2 Allmänna utgångspunkter

Jag tar nu upp frågan om kommunernas ansvar för boendet och i
vilken utsträckning det bör bli föremål för statlig reglering.
Med en inriktning att avreglera bostadsmarknaden och att lägga
ansvaret för bostads- marknaden och byggandet på olika
fastighetsägare är det naturligt att pröva vilka regler som
behöver finnas för den kommunala verksamheten på detta område.
En rimlig utgångspunkt är därvid att man förutsätter att en
kommun självmant vidtar de åtgärder som behövs för att kom-
muninnevånarna skall kunna få godtagbara bostäder i kommunen.
Kommunernas befogenheter och skyldigheter bör så långt möjligt
styras av kommunallagen och socialtjänstlagen. Särskild
lagstiftning bör tillgripas bara om staten har krav på att
kommunerna vidtar åtgärder som annars inte skulle komma till
stånd eller om dessa lagar inte ger kommunerna rätt att vidta
nödvändiga åtgäder.
Med dessa utgångspunkter kommer jag i det följande att
föreslå att huvuddelen av de regler som i dag återfinns i
lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörj-
ningens främjande m.m. (bostadsförsörjningslagen) slopas.
Vidare kommer jag att föreslå att lagen (1987:1274) om kommu-
nal bostadsanvisningsrätt upphävs.

3 Gällande reglering av kommunernas
skyldigheter och rättigheter

3.1 Bostadsförsörjningslagen

Bostadsförsörjningslagen tillkom 1947 som ett led i samhällets
intresse att få i gång och styra ett bostadsbyggande efter
kriget. Lagen innehåller bestämmelser om såväl befogenheter
som skyldigheter för kommunerna när det gäller kommunala
åtgärder för att främja bostadsförsörjningen och
bostadsbyggandet inom kommunen. Regler om kommunernas
befogenheter finns huvudsakligen i 1 och 6 §§ lagen. De
handlar främst om rätten att använda kommunala skattemedel.
Enligt 1 § får en kommun ställa medel till förfogande för
åtgärder som sänker den enskildes bostadskostnader. Med stöd
av denna bestämmelse kan kommunen t.ex. lämna bostadsbidrag
till större belopp än som följer av statliga bidragsregler.
Kommunen kan också på annat sätt subventionera
bostadskostnaderna för olika grupper. Ett vanligt kommunalt
ekonomiskt stöd är borgen för enskilda som bygger bostäder.
Paragrafen ger också kommunen rätt att lämna stöd till allmän-
nyttiga bostadsföretag t.ex. för att täcka hyresförluster.
Enligt 6 § får kommunen i fråga om fastigheter som står under
tvångsförvaltning enligt bostadsförvalt- ningslagen (1977:792)
förskottera medel för åtgärder avseende fastighetens skötsel
som inte kan anstå.
Regler om kommunala skyldigheter finns i 2-4 §§ lagen. I 2 §
föreskrivs att en kommun är skyldig att förmedla statliga lån
och bidrag på bostadsområdet samt att vid sådan statlig låne-
och bidragsverksamhet biträda vid bygggnadskontroll och
låneförvaltning och utöva insyn i bostadsrättsföreningars
verksamhet. Den närmare omfattningen av denna skyldighet
bestäms av regeringen och anges genom bestämmelser i de olika
låne- och bidragsförordningarna. Enligt 2 § är en kommun också
skyldig att fortlöpande samla uppgifter om
bostadsförsörjningen i kommunen och på begäran underrätta bo-
stadssökande om möjligheterna att få bostad i kommunen,
bostädernas belägenhet, storlek och utrustning,
bostadskostnader samt andra förhållanden som bostadssökande
behöver ha kännedom om.
Enligt 3 § lagen skall en kommun fortlöpande bedriva bo-
stadsförsörjningsplanering i syfte att främja att alla i
kommunen får en egen bostad av god kvalitet samt att
ändamålsenliga åtgärder för bostads- försörjningen inom
kommunen förbereds och genomförs. Bostadsförsörjningsplane-
ringen skall komma till uttryck i ett program som skall antas
av kommunfullmäktige. Kommunen skall också varje år lämna
redovisning av bostadsförsörjningsplaneringen till länsstyrel-
sen och länsbostadsnämnden på sätt som bestäms av regeringen.
Redovisningsskyldighetens omfattning framgår närmare av
förordningen (1984:338) om redovisning av den kommunala bo-
stadsförsörjningsplaneringen.
Om det behövs för att främja bostadsförsörjningen är vidare
kommunen skyldig enligt 4 § att anordna bostadsförmedling.
Reglerna ger även regeringen möjlighet att ålägga en kommun
att anordna förmedling, liksom möjlighet att förordna att
flera kommuner skall anordna gemensam bostadsförmedling och
tillämpa enhetliga grunder vid anvisning av bostäder. I samma
paragraf föreskrivs också att kommunal bostadsförmedling skall
vara avgiftsfri. Avgift får dock tas ut för sådana tjänster
som bostadsförmedlingen tillhandahåller och som inte avser
registrering och anvisning av bostad till registrerad bo-
stadssökande. Storleken på sådana avgifter bestäms av
kommunen.
I 5 § bostadsförsörjningslagen slutligen finns en bestämmelse
som är kopplad till reglerna om kommunal bostadsförmedling.
Enligt den bestämmelsen har en kommun rätt att besluta att
anvisning eller förmedling av bostäder genom den kommunala bo-
stadsförmedlingen skall ske under villkor att den bo-
stadssökande medverkar till att den bostad som han hyr eller
innehar med bostadsrätt och som han lämnar i sam- band med
inflyttningen i den nya bostaden, överlåts på den bostads-
sökande som kommunen eller kommunalförbundet anvisar. Om den
som lämnar bostaden innehar den med hyresrätt kan kommunen med
stöd av 35 § hyreslagen föra talan om tillstånd till
lägenhetsbyte. Hyresgästens medverkan brukar i allmänhet bestå
i att han ber hyresvärden skriva under en s.k. värdförbin-
delse, dvs. en skriftlig utfästelse att hyra ut den
ledigblivna lägenheten till någon som anvisas av den kommunala
bostads-förmedlingen och som värden kan godta som hyresgäst.

3.2 Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt

Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt innehåller regler som
ger en kommun rätt att anvisa bostadssökande till
bostadslägenhet som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt
för annat ändamål än fritidsändamål. Lagen bygger på att
överenskommelser om anvisningsrätt i första hand skall träffas
mellan kommunen och husägarna (1 och 2 §§). Om överens-
kommelser inte kan nås ger lagen kommunen möjlighet att hos
hyresnämnden ansöka om ett beslut om anvisningsrätt för
lägenheterna i ett visst hus. Hyresnämnden skall meddela
kommunen anvisningsrätt i den utsträckning det behövs för
bostadsförsörjningen. Beslut om anvisnings-rätt skall inte
fattas om det är oskäligt med hänsyn till de särskilda villkor
som gäller för upplåtelserna av lägenheterna i huset, det
intresse som husägaren kan ha att förfoga över lägenheterna
eller övriga omstän-digheter. Beslutet kan förenas med vite (3
§) och innebär i övrigt bl.a. förbud för husägaren att upplåta
en ledig lägenhet, som omfattas av beslutet, till någon annan
än den som kommunen anvisar eller till kommunen (6 §).

4 De särskilda reglerna om kommunala
bostadsförsörjningsprogram m.m.

Mitt förslag: De särskilda reglerna i bostadsförsörjnings-
lagen om skyldighet för en kommun att upprätta och redovisa
bostadsförsörjningsprogram tas bort, liksom reglerna om skyl-
dighet att informera om bostadsmarknadsläget och att förmedla
ansökningar om statliga lån och bidrag samt i övrigt medverka
i administrationen av statens stöd till bostäder. Varje kommun
svarar liksom hittills för bostadsförsörjningen men bestämmer
själv i vilka former den vill bedriva verksamheten.

Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen: Utred-
ningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat
sig över utredningens förslag i dessa delar tillstyrker eller
lämnar förslaget utan erinran. Några remissinstanser uttrycker
oro för att förslaget leder till förstärkt segregation och att
kommunerna får svårare att hjälpa de svaga grupperna på
bostadsmarknaden.
Skälen för mitt förslag: Det råder allmänt sett enighet
mellan utredningen och remissinstanserna om att de särskilda
regler som det här är fråga om kan slopas. Enligt utredningen
saknas det i dag skäl att genom lag ålägga kommunerna att
vidta olika åtgärder för att främja bostadsförsörjningen inom
ett område. Boverket instämmer i bedömningen att någon
reglering av formerna för kommunala åtgärder för att främja
bostadsförsörjningen inte längre är behövlig eller önskvärd.
Svenska kommunförbundet menar att berörda bestämmelser i lagen
innebär en onödig statlig detaljstyrning av kommunerna.
Vad särskilt gäller bostadsförsörjningsplaneringen anser
utredningen att kommunerna själva bör få avgöra behovet av att
upprätta särskilda bostadsförsörjningsplaner. Staten bör i
framtiden lita på att kommunerna gör det i den omfattning de
finner det angeläget. Boverket framhåller att
bostadsförsörjningsplaneringen i många kommuner i dag är ett
samordningsinstrument mellan fysisk planering och
verksamhetsplanering och att behovet av ett sådant instrument
finns. Formerna kan dock vara olika beroende på de lokala
förhållandena.
Även jag anser att de särskilda regler det här är fråga om
bör kunna slopas. Som jag har nämnt i det föregående bör
utgångspunkten vara att kommunen självmant vidtar de åtgärder
som behövs för att kommuninnevånarna skall kunna få godtagbara
bostäder. Statliga regler för en verksamhet bör utfärdas bara
om staten har krav på att kommunen vidtar åtgärder som inte
skulle komma till stånd annars. Något som tyder på att detta
skulle vara fallet har inte framkommit i beredningen av detta
ärende när det gäller planering för bostadsbyggande. Som
utredningen framhåller har dessutom kommunerna redan genom sin
skyldighet att upprätta översikts- och detaljplaner som
möjliggör bostadsbyggande ett statligt reglerat ansvar för
bostadsförsörjningen i kommunen. Jag vill i samman-hanget
särskilt stryka under att ett slopande av kravet på särskilda
kommunala bostadsförsörjningsprogram m.m. inte syftar till att
ändra den hävdvunna principen om kommunernas grundläggande
ansvar för boendefrågor. Den principen ändras inte till följd
av vad jag har föreslagit. Jag vill också med anledning av
vissa remissynpunkter framhålla att frågan om i vad mån plan-
och bygglagens bestämmelser om översiktsplaner behöver
kompletteras i syfte att förtydliga planens innebörd i nu
berört avseende enligt min mening bör anstå tills vidare och
prövas i anslutning till den pågående översynen av plan- och
bygglagen.
Kommunen har genom planmonopolet bestämmanderätten över var
och när det skall byggas. Fastställandet av särskilda
bostadsförsörjningsprogram har enligt många givit ett
värdefullt tillfälle till diskussion och därmed medfört en
möjlighet till att väga olika intressen emot varandra. Jag
utgår från att kommunerna även i framtiden ser till att
medborgarnas insyn och möjlighet att påverka bostadsbyggandets
inriktning och omfattning inte åsidosätts i den kommunala
planeringen. Jag vill också framhålla att mitt förslag inte
hindrar en kommun från att även i fortsättningen upprätta
särskilda bostadsförsörjningsprogram.
Inte heller utgör behovet av information om det planerade
bostadsbyggandet enligt min mening ett tillräckligt skäl för
att upprätthålla en särskild generell ordning för den
kommunala bostadsförsörjningsplaneringen. Sådan information
får vid behov tas fram på annat sätt.
Vad gäller den information om bostadsmarknaden som en kommun
enligt bostadsförsörjningslagen är skyldig att ta fram och
lämna till den som söker bostad anser jag i likhet med
utredningen att man kan förutsätta att sådan information tas
fram av marknaden. Uppgifter om olika upplåtelseformer och om
enskilda lägenheter lämnas bäst av respektive fastighetsägare
eller där bostäderna faktiskt finns för visning.
Vad sedan gäller kommunernas skyldighet att förmedla statligt
stöd för bostadsfinansieringen bestäms den som framgått i
praktiken genom bestämmelser för respektive stödsystem. I
samband med de materiella förändringar som har genomförts för
det verksamhetsmässigt mest omfattande stödet, nämligen stödet
för ny- och ombyggnad av bostäder, har också
förfarandereglerna nu ändrats. Ansökningar om stöd enligt de
nya bestämmelserna skall göras direkt hos länsbostadsnämnden.
Jag bedömer att motsvarande ändringar bör göras för andra
stödsystem. Jag tänker bl.a. på systemet med statligt
räntestöd för förbättring av bostadshus, det s.k. RBF-stödet.
På grund härav finns det inte längre behov av särskilda
bestämmelser om att en kommun är skyldig att på olika sätt
medverka i den statliga låne- och bidragsverksamheten. För
ansökningar om stöd som kommit in till kommunernas
förmedlingsorgan före den 1 juli 1993 kan det dock behövas
vissa övergångsbestämmelser. Jag återkommer i
specialmotiveringen till det närmare innehållet i sådana
bestämmelser.
Som framgår av regeringens prop. 1992/93:172 om anslag till
Boverket och den regionala administrationen av statens stöd
för bostadsfinansiering, m.m. innebär avvecklingen av de
kommunala förmedlingsorganen att en besparing för
kommunsektorn som helhet görs. Chefen för Finansdepartementet
avser att återkomma till frågan om en reglering av besparingen
i 1993 års kompletteringsproposition.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att
bostadsförsörjningslagens särskilda regler i 3 § om bo-
stadsförsörjningsplanering och bostadsförsörjningsprogram samt
i 2 § om förmedling av lån och bidrag och om information om
bostadsmarknaden slopas. Det bör ankomma på varje kommun att
själv bestämma i vilka former man vill bedriva hithörande
verksamhet. Statens krav på kommunerna när det gäller
planering m.m. av bostadsbyggandet bör inte gå ut över det
som följer av plan- och bygglagen.
De lagtekniska åtgärderna med anledning av vad jag nu har
föreslagit återkommer jag till i det följande.

5 De särskilda reglerna om kommunal bostadsförmedling m.m.

Mitt förslag: De särskilda reglerna i bostadsförsörjnings-
lagen om skyldighet för en kommun att anordna avgiftsfri bo-
stadsförmedling tas bort, liksom möjligheten för regeringen
att förordna om kommunal bostadsförmedling. Lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt upphävs. De särskilda reglerna i bo-
stadsförsörjningslagen om skyldighet för den som får bostad
genom kommunal förmedling att medverka till att kommunen får
anvisningrätt till lägenheten han lämnar slopas. Kommunen får
själv besluta om den skall bedriva bostadsförmedling och om
vilka avgifter som skall tas ut för förmedlingens tjänster.
Reglerna om avgifter för yrkesmässig bostadsförmedling
tillämpas även i fråga om kommunens avgiftsuttag.

Utredningarnas förslag: Förslagen från utredningen om statens
stöd för bostadsfinansiering överensstämmer med mitt förslag.
Förslagen från bostadsförmedlingsutredningen överensstämmer
med mitt förslag vad gäller att slopa den tvingande regeln om
att en kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmedling och
att ta bort möjligheten för regeringen att förordna om
kommunal bostadsförmedling. Bostadsförmedlingsutredningen
har därutöver föreslagit att den tvingande regeln i lagen
ersätts med en regel om att en kommun bör inrätta bo-
stadsförmedling om det behövs och att lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt behålls.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över
de olika utredningsförslagen har flertalet uttalat sig för en
ändring som innebär att kommunerna själva efter lokala
förutsättningar bör få avgöra hur bostadsförmedling lämpligast
skall bedrivas.
Skälen för mitt förslag: Det råder allmänt sett även i fråga
om den kommunala bostadsförmedlingen enighet om att de
nuvarande särskilda reglerna i bostadsförsörjningslagen bör
tas bort. Visserligen föreslår bostadsförmedlingsutredningen
som framgått en delvis ny regel. Utredningens överväganden i
denna del bygger dock på samma grundtanke som utredningen om
statens stöd för bostadsfinansieringen för fram, nämligen att
kommunerna själva skall avgöra om de skall bedriva
bostadsförmedling.
Även jag anser att de nuvarande särreglerna om kommunal
bostadsförmedling i bostadsförsörjningslagen bör avskaffas.
Förhållandena i kommunerna är mycket olika beroende på bl.a.
kommunernas storlek och struktur och bostadsbeståndets
sammansättning. Om det finns behov av att inrätta kommunal
bostadsförmedling måste därför avgöras lokalt utifrån de
förhållanden som råder i den enskilda kommunen. På samma sätt
som när det gäller den kommunala
bostadsförsörjningsplaneringen bör man i fråga om bo-
stadsförmedlingsverksamheten förutsätta att kommunen självmant
vidtar de åtgärder som behövs i frågan. Det finns därför
enligt min mening inget skäl att behålla den reglering av
bostadsförmedlingsverksamheten som bostadsförsörjningslagen i
dag innebär eller att ändra den på det sätt som
bostadsförmedlingsutredningen har föreslagit.
Vad sedan gäller lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt har
riksdagen efter förslag i proposition om bostadsbyggandets
finansiering tidigare beslutat att ta bort villkoret om
kommunal bostadsanvisningsrätt för att få statligt räntestöd
(prop.1991/92:56, bet. 1991/92:BoU9, rskr. 1991/92:75). I
propositionen uttalades att konsekvenserna av detta bl.a.
borde bli att också lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt
upphävs. Den frågan borde dock lämpligen tas upp i annat
sammanhang.
Som framgått av det föregående intar de båda utredningarna
motsatta ståndpunkter när det gäller lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt. Även bland remissinstanserna är
meningarna delade. Byggherreorganisationerna är eniga om att
lagen bör upphävas. Andra, bl.a. Boverket, menar att ett
upphävande av lagen ytterligare skulle försvåra möjlig-
heterna att bedriva kommunal bostadsförmedling i kommuner med
hårt tryck på bostadsmarknaden och att riskerna för en
segregerad bostadsmarknad skulle öka. Svenska kommunförbundet
och flera kommuner har framhållit att det är viktigt att
kommunerna även i framtiden kan erbjuda bostäder till de
hushåll som har svårigheter att göra sig gällande på
bostadsmarknaden. Flertalet kommuner menar därför, i likhet
med bostadsförmedlingsutredningen, att lagen bör finnas kvar.
En, Stockholms kommun, anser att lagen kan avskaffas men att
vissa delar av lagen som har betydelse för handikappade eller
personer med sociala och medicinska förturer kan behöva föras
över till annan lag.
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen anser
att lagen varken bidragit till att fler lediga lägenheter
kommit ut på marknaden eller att förmedlingen av lägenheter
skett på ett bättre sätt än om lagen inte funnits. Av
bostadsförmedlingsutredningens redovisning framgår också att
de hyresnämndsprövningar som föranletts av lagen varit
utomordentligt få.
För egen del anser jag att lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt bör upphävas. Den kan utgöra ett hinder
för att utveckla nya former för bostadsförmedlingsverksamhet.
Det är enligt min mening angeläget att hinder av detta slag
undanröjs, inte minst av hänsyn till bostadskonsumenterna.
Samtidigt har, som framgått, i remissvar från bl.a. Svenska
kommunförbundet och vissa kommuner berörts frågan om
bostadsförsörjningen för sådana hushåll som kan ha svårigheter
att göra sig gällande på bostadsmarknaden. Därvid har
ifrågasatts om inte regler beträffande personer med sociala
och medicinska förturer kan behöva föras in i annan lag. För
egen del anser jag det nödvändigt att bostadsförsörjningen
för de utsatta hushåll som här avses fungerar. De
avregleringar regeringen föreslår syftar till att åstadkomma
en väl fungerande bostadsmarknad där höga sociala ambitioner
kan upprätthållas.
Vad särskilt gäller det ansvar som kommunerna har enligt
bl.a. socialtjänstlagen att klara anskaffningen av bostäder
till svaga grupper har såväl SABO som Sveriges
Fastighetsägareförbund i olika sammanhang utfäst sig att verka
för att lägenheter också i framtiden kommer att stå till
kommunernas förfogande för detta ändamål under förutsättning
att rimliga ekonomiska och andra garantier lämnas av
kommunerna. Genom dessa utfästelser bör kommunerna även i
fortsättningen kunna få tillfredsställande möjligheter i detta
avseende. Erfarenheten är ju också att frivilliga avtal
hittills kunnat träffas utan att lagen har behövt tillämpas.
Skulle utvecklingen emellertid visa sig bli en annan efter
det att lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt har upphävts
vill jag dock inte utesluta att någon typ av mera begränsat
regelsystem måste aktualiseras. Jag avser därför att tillsätta
en grupp med företrädare för bl.a. Socialstyrelsen, Boverket,
kommunerna, fastighetsägarna och regeringen med uppgift att
följa att bostadsförsörjningen till de berörda hushållen
fungerar tillfredsställande och att löpande bedöma om några
åtgärder måste vidtas.
Jag övergår nu till frågan om avgifter för bostadsförmedling
och då speciellt avgifter för registrering av bostadssökande.
Mitt förslag i det föregående att slopa de särskilda reglerna
i bostadsförsörjningslagen om kommunal bostadsförmedling
innebär ju samtidigt att förbudet mot avgifter i verksamheten
tas bort.
Möjligheten att ta avgifter för registrering och förmedling
vid kommunal bostadsförmedling var en av de frågor som
bostadsförmedlingsutredningen särskilt skulle behandla. Från
kommunalt håll har det ofta framhållits som önskvärt att de
kommunala bostadsförmedlingarna får rätt att ta ut en
registreringsavgift. Det antas leda till att de som står i kö
trots att de har fullgoda bostäder inte skulle registrera sig
i samma omfattning och att köerna därmed skulle bli mindre och
bättre avspegla det verkliga bostadsbehovet.
Bostadsförmedlingsutredningen har föreslagit att frågan om
avgifter för kommunal bostadsförmedling skall göras till en
helt kommunal angelägenhet. Avgifter skall få tas ut enligt
taxor som beslutas av kommunen. Dessutom föreslås att sådan
bostadsförmedling som inrättats efter kommunala riktlinjer och
bedrivs med kommunalt fastställda förmedlingsprinciper skall
få ta ut en icke återbetalningspliktig registreringsavgift.
Den måste dock enligt förslaget tillsammans med eventuell
anvisnings-avgift rymmas inom det tak för avgiftsuttag som med
stöd av 12 kap. 65 a § jordabalken i dag är föreskrivet för
icke-kommunal yrkesmässig bostadsförmedling.
Utredningens förslag om icke återbetalningspliktiga
registreringsavgifter har fått ett blandat mottagande av re-
missinstanserna. Många tillstyrker att avgift skall få tas ut
för kommunal bostadsförmedling men är negativa eller tveksamma
till att registreringsavgift skall få tas ut. Domstolarna
förordar likformiga regler för kommunal och yrkesmässig
bostadsförmedling. Kommerskollegium anser att om de kommunala
taxorna kopplas till taxan för yrkesmässig förmedling bör
samma avgiftsprinciper gälla för den kommunala förmedlingen
som när förmedlingen sker yrkesmässigt privat. Flertalet
kommuner anser att kommunen själv skall avgöra om avgift skall
tas ut i form av registreringsavgift eller anvisningsavgift.
Svenska kommunförbundet motsätter sig en begränsning till den
ersätt-ning som gäller för yrkesmässig bostadsförmedling.
För egen del anser jag att det inte finns skäl att som
bostads- förmedlingsutredningen föreslagit tillämpa andra
avgiftsprinciper när bostadsförmedling sker enligt riktlinjer
som antagits av en kommun än när så inte sker. En sådan
ordning skulle verka styrande när det gäller hur
bostadsförmedlingen skall organiseras och bedrivas. Enligt min
mening bör förutsättningarna för bostadsförmedlingsverksamhe-
ten vara så lika som möjligt för offentlig och privat förmed-
ling och för olika kommunala organisationsformer. Kommunerna
bör alltså inte få tillämpa andra avgiftsregler än de som är
tillåtna i yrkesmässig bostadsförmedling.
För att reglerna skall bli likformiga bör kommerskollegiets
taxa för yrkesmässig bostadsförmedling gälla även för
kommunernas avgiftsuttag. Det innebär att kommunen vid beslut
om vilka avgifter som skall tas ut för bostadsförmedlingens
tjänster måste iaktta föreskrifter om högsta tillåtna
ersättning för ett förmedlingsuppdrag. Det innebär emellertid
också att registreringsavgift bara får tas ut indirekt genom
krav på att anvisningsavgift deponeras i förskott. Om den
bostadssökande inte kan anvisas någon lägenhet, eller om denne
vill avregistrera sig som bostadssökande, skall avgiften
betalas tillbaka.
I samband med remissbehandlingen har det uppkommit frågor om
det är möjligt för fastighetsägare att ta avgift vid
förmedling av egna lägenheter. Dessa frågor har sin bakgrund i
bostadsförmedlingsutredningens förslag att en kommun kan
uppdra åt ett allmännyttigt eller privat bostadsföretag att
förmedla lägenheter enligt kommunala riktlinjer. I hyreslagen,
12 kap. 65 a § jordabalken, finns ett förbud mot att ta emot,
träffa avtal om eller begära ersättning av hyressökande för
anvisning av sådan bostadslägenhet som inte är fritidsbostad.
Undantag från avgiftsförbudet görs för yrkesmässig
bostadsförmedling. Vad jag föreslagit innebär ingen ändring i
dessa regler.
Jag förordar sammanfattningsvis att även reglerna i 4 och 5
§§ bostadsförsörjningslagen om kommunal bostadsförmedling
upphävs, liksom lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt.
Vidare förordar jag att avgifter för kommunal
bostadsförmedling skall vara underkastade samma regler som vid
yrkesmässig förmedling. Undantaget för kommunal
bostadsförmedling i 12 kap. 65 a § jordabalken bör således
inte kvarstå.

6 Befogenheter för kommunen att lämna stöd till boendet

Mitt förslag: En särskild regel ges om att en kommun får an-
vända kommunala medel för att lämna enskilda hushåll ekono-
miskt stöd till boendet. En särskild regel ges också om att en
kommun får använda kommunala medel i syfte att förskottera
medel till sådana utgifter för skötsel av tvångsförvaltade
fastigheter som inte kan anstå.

Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen: Utöver
de befogenheter som kommunallagen och socialtjänstlagen ger
behöver det endast finnas en regel som ger en kommun möjlighet
att lämna kommunal borgen till enskilda personer för nybyggnad
av bostäder. Nuvarande regler som gör det möjligt för
kommunerna att ge ekonomiska och andra fördelar för vissa
boendeformer och fastighetsägare bör tas bort.
Remissinstanserna: Boverket föreslår att kommunerna ges rätt
att även i annan form än genom kommunal borgen stödja den
individuella bostadsförsörjningen. Svenska kommunförbundet
anser med hänsyn till att bostadsförsörjningen också framöver
kommer att vara en viktig kommunalpolitisk fråga att
kompetensreglerna i 1 § bostadsförsörjningslagen bör behållas
oförändrade. SABO menar att utredaren inte på ett övertygande
sätt kunnat visa att den handlingsfrihet för kommunerna som
bostadsförsörjningslagen skapar i förhållande till de allmänna
reglerna i kommunallagen kan avvaras eller åstadkommas på
annat sätt.
Skälen för mitt förslag: Jag delar i och för sig utredningens
uppfattning att de generella bestämmelserna i kommunallagen
bör vara vägledande för kommunernas agerande också på
bostadsförsörjningens område. Kommunallagen ger dock endast
kommunen befogenhet att ha hand om angelägenheter som är av
allmänt intresse. Av denna regel samt av den s.k.
likställighetsprincipen följer att det inte är tillåtet för en
kommun att ge stöd åt enskilda.
Flera remissinstanser har som framgått understrukit vikten av
att kommunerna får behålla sin nuvarande handlingsfrihet.
För egen del anser jag att kommunernas handlingsfrihet i dag
är för stor på detta område. Reglerna i
bostadsförsörjningslagen ger en kommun möjlighet att särskilt
gynna vissa fastighetsägare. En sådan möjlighet bör inte
finnas i fortsättningen. Samtidigt är det viktigt att
kommunerna ekonomiskt kan bidra till att minska hushållens
kostnader för att skaffa sig bostäder och att detta klart
framgår av regelsystemet för den kommunala verksamheten. Jag
tänker då inte bara på den av utredningen föreslagna rätten
för en kommun att lämna borgen till enskilda personer för
nybyggnad av bostäder. Kommunerna behöver också ha möjlighet
att lämna borgen till personer som övertar ett hus som har
uppförts eller byggts om med stöd av statligt reglerade
bostadslån för vilka det krävs sådan borgen. Vidare bör
kommunerna även fortsättningsvis kunna lämna enskilda hushåll
ekonomiskt stöd till boendet, exempelvis i form av
bostadsbidrag utöver de regler som staten har fastställt. Mot
denna bakgrund förordar jag att en särregel om kommunernas
rätt att ekonomiskt stödja boendet för enskilda hushåll
behålls. Det kommunala stödet måste givetvis lämnas enligt
objektiva grunder. Detta följer dels av regeringsformens krav
på opartiskhet och saklighet (1 kap. 9 §), dels av den s.k.
likställighetsprincipen som gäller för kommunal verksamhet.
Någon uttrycklig bestämmelse om detta behövs därför inte
heller i den föreslagna lagen.
Även den nuvarande regeln att en kommun har möjlighet att
förskottera medel till fastighetens skötsel om en fastighet är
ställd under tvångsförvaltning bör behållas. Härigenom
undviks att hyresgästerna oförskyllt kommer i kläm vid
tvångsförvaltning.

7 Den författningstekniska lösningen

Mitt förslag: Bostadsförsörjningslagen upphävs.
Den tidigare förslagna regeln om rätt för en kommun att an-
vända kommunala medel för att lämna enskilda hushåll ekono-
miskt stöd till boendet tas in i en särskild lag. En regel,
motsvarande den som finns i 6 § bostadsförsörjningslagen, om
att en kommun i vissa fall får förskottera medel till en fas-
tighets skötsel om fastigheten är ställd under tvångsförvalt-
ning förs in i bostadsförvaltningslagen (1977:792). Ändringar-
na träder i kraft den 1 juli 1993.

Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen: Utred-
ningens förslag överensstämmer med mitt förslag vad gäller
bostadsförsörjningslagen och bostadsanvisningslagen. Regler om
rätt för kommunerna att lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd
till boendet bör enligt utredningen föras in i kommunallagen.
Remissinstanserna: Endast få remissinstanser har berört den
lag- tekniska delen i utredningens förslag. Svenska
kommunförbundet har dock framhållit att kommunallagen är en
ramlag som inte i onödan bör belastas med detaljregler som rör
en speciell verksamhet.
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående föreslagit
att merparten av de särskilda regler om kommunala åtgärder på
boendeområdet som finns i bostadsförsörjningslagen tas bort.
Det som bör behållas är dels en regel om rätten för kommunerna
att lämna enskilda hushåll visst ekonomiskt stöd till boendet,
dels en regel som ger kommunerna rätt att förskottera medel
till vissa utgifter i samband med tvångsförvaltning enligt
bostadsförvaltningslagen.
De särskilda regler om kommunala åtgärder på boendeområdet
som således bör behållas är inte av den omfattning att det
lagtekniskt är motiverat att bibehålla
bostadsförsörjningslagen. I likhet med utredningen förordar
jag att bostadsförsörjningslagen upphävs.
Vad sedan gäller utredningens förslag om att de kvarvarande
reglerna förs in i kommunallagen eller i förekommande fall i
bostadsförvaltningslagen har det som framgått mött
invändningar att ta in sådana regler i kommunallagen. Även jag
anser, efter samråd med chefen för Civildepartementet, att
kommunallagen inte bör tyngas med regler av det slag som det
här är fråga om. Det normala är att sådana regler tas in i en
särskild lag, om det inte finns annan lagstiftning som regeln
naturligen hör samman med.
I fråga om reglerna för kommunalt ekonomiskt stöd till
enskilda hushåll finns det inte någon sådan lagstiftning.
Dessa regler bör därför tas in i en särskild lag. Lagen bör
utformas efter förebild från andra lagar som innehåller
befogenheter för kommunerna som går utöver de allmänna
befogenheterna enligt kommunallagen.
De enskilda reglerna om kommunernas rätt att förskottera
medel för skötseln av tvångsförvaltade bostadsfastigheter hör
däremot naturligt samman med reglerna i bostadsförvaltnings-
lagen. De bör därför i enlighet med utredningens förslag tas
in i den lagen.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till

1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.,
2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal
bostads- anvisningsrätt,
3. lag om kommunalt stöd till boendet,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,
7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Lagförslag 4, 5 och 8 har upprättats efter samråd med
statsrådet Laurén. Lagförslag 6 och 7 har upprättats efter
samråd med chefen för Justitiedepartementet.
Lagförslagen innebär bl.a. att vissa regler avskaffas.
Förslagen i övrigt är av sådan enkel beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om upphävande av
bostadsförsörjningslagen

Förslaget har behandlats i avsnitt 4 och 5.
Lagen föreslås upphävd vid utgången av juni 1993. Kommunernas
skyldighet enligt 2 § lagen att förmedla lån och bidrag bör
dock fortfarande gälla i ärenden som kommit in till kommunerna
före ikraftträdandet.

9.2 Förslaget till lag om upphävande av lagen
om kommunal bostadsanvisningsrätt

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.
Lagen föreslås upphävd vid utgången av juni 1993. Som jag
återkommer till i specialmotiveringen till förslaget om
ändring i bostadsrättslagen bör äldre bestämmelser fortfarande
gälla i fråga om anvisning eller upplåtelse som skett enligt
lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt. Upplysningsvis bör
motsvarande bestämmelse tas in i denna lag. Vidare bör beslut
om anvisningsrätt som meddelats före utgången av juni 1993
inte längre vara gällande. Däremot bör utfästelser som lämnats
enligt 2 § före denna tidpunkt fortfarande gälla om inte
fastighetsägaren inom tre månader från upphävandet av lagen om
kommunal bostadsanvisningsrätt meddelar kommunen att han vill
frånträda sin utfästelse.

9.3 Förslaget till lag om kommunalt stöd till
boendet

Förslaget har behandlats i avsnitt 6. Som framgår där bör en
kommun ha möjlighet att lämna ekonomiskt stöd för boendet. Som
exempel på sådant stöd har jag nämnt kommunal borgen samt
bostadsbidrag utöver vad som följer av regler som fastställs
av staten. Även annat stöd bör omfattas eftersom syftet med
stödet är att sänka hushållens bostadskostnader. Som
ytterligare förutsättning bör gälla att stödet lämnas till
enskilda hushåll. Begreppet hushåll har samma innebörd som i
förslaget till lag om bostadsbidrag som lagts fram i prop.
1992/93:174 om administrationen av bostadsbidragen till
barnfamiljer m.m. I fråga om vilka hushåll som skall kunna få
stöd och var bostäderna skall vara belägna avses ingen ändring
i förhållande till vad som nu gäller.
Med stöd till enskilda hushåll för boendet i den föreslagna
lagtexten avser jag således alla former av stöd till de boende
som syftar till att sänka enskildas bostadskostnader.
Lagförslaget ger däremot inget utrymme för en kommun att lämna
ekonomiskt stöd till den som yrkes-mässigt upplåter bostäder
utöver vad som följer av kommunallagen.
Det sistnämnda innebär att lagen inte ger kommunerna rätt att
lämna ekonomiskt stöd till hyreshusägare - enskilda, bolag
eller stiftelser - eller till bostadsrättsföreningar. Detta
gäller oavsett om stödet i ett enskilt fall skulle oavkortat
komma de boende till godo. En strikt avgränsning i detta
avseende är nödvändig, eftersom det i annat fall öppnar
möjligheter att med kommunala medel gynna vissa ägare av i
första hand flerbostadshus framför andra, vilket skulle stå i
strid med likställighetsprincipen i kommunallagen. Stöd till
sådana fastighetsägare bör inte få lämnas i vidare mån än som
följer av kommunallagens bestämmelser om använd-ningen av
kommunala medel.

9.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Ändringarna berör 12 kap. 1, 32, 39 och 65 a §§.

12 kap. 1, 32, och 39 §§

Ändringarna är en konsekvens av att lagen om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävs.

12 kap. 65 a §

Ändringen är en konsekvens av att bostadsförsörjningslagen
upphävs och att kommunal bostadsförmedling skall vara under-
kastad samma regler som gäller för yrkesmässig förmedling.

9.5 Förslaget till lag om ändring i
bostadsförvaltningslagen (1977:792)

Ändringen har behandlats i avsnitt 6.

25 a §

Paragafen anger att en kommun i vissa fall har möjlighet att
förskottera medel om en fastighet är ställd under tvångsför-
valtning enligt bostads- förvaltningslagen (1977:792). Regeln
motsvarar den som för närvarande återfinns i 6 § bostadsför-
sörjningslagen.

9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188)
om arrendenämnder och hyresnämnder

Ändringarna berör 4, 22, 23 och 32 §§.
Ändringarna är en konsekvens av att lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt upphävs.

9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1082)
om bostadsdomstol

Ändringen berör 28 §.
Ändringen är en konsekvens av att lagen om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävs.

9.8 Förslaget till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614)

Ändringarna berör 2 kap. 9 § och 4 kap. 5 §.
Ändringarna är en konsekvens av att lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt upphävs.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. För
anvisning eller upplåtelse av lägenhet med bostadsrätt som
skett enligt lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt före
ikraftträdandet bör äldre bestämmelser fortfarande gälla.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen
att anta förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande m.m.,
2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt,
3. lag om kommunalt stöd till boendet,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,
7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och
beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de
förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga 1

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över betän-
kandet Avreglerad bostadsmarknad, del II (SOU 1992:47)

Yttrande över betänkandets avsnitt 6:1 Lagen om kommunala
åtgärder till bostadsförsörjningens främjande har avgetts av
Boverket, Statskontoret, Kammarrätten i Stockholm,
Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Örebro samt
Västerbottens län, Sollentuna och Örnsköldsviks kommuner,
Byggentreprenörerna, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer,
Hyres-gästernas Riksförbund, Landsorganisationen i Sverige,
Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska
Träindustriarbetareförbundet, Mäklarsamfundet, Svenska
Kommunförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
(SBC), Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Trähusfabri-
kers Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation,
Föreningen Kommunala Förmedlingsorgan samt Norrköpings kommun.

Bilaga 2

Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över
betänkandet Bostadsförmedling i nya former (SOU 1992:71)

Yttranden över betänkandet har avgetts av Bostadsdomstolen,
Kommerskollegium, Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg,
Boverket, Konsumentverket, Bostadsförmedlarnas
yrkesorganisation (BYF), Centralorganisationen SACO/SR, HSB:s
Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Kommunalförbundet för
Stor-Stockholms Bostadsförmedling (KSB), Landsorganisationen i
Sverige, Svenska Byggnadsarbetareför- förbundet, Riksbyggen,
Svenska kommunförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Central-organisation
(SBC), Sveriges Fastighetsägareförbund, Tjänstemännens
Centralorganisation, Stockholms, Nacka, Eskilstuna, Malmö,
Lunds, Göteborgs, Karlstads, Västerås och Umeå kommuner samt
Folkpartiet liberalerna i Stockholms läns samrådsgrupp för
bostads-, bygg- och fastighetsfrågor.

Innehåll

Propositionen..................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll...........1
Propositionens lagförslag .....................2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 30 mars 1993 ............................16
1 Inledning ................................16
2 Allmänna utgångspunkter....................17
3 Gällande reglering av kommunernas skyldig-
heter och rättigheter .....................17
3.1 Bostadsförsörjningslagen...............17
3.2 Lagen om kommunal bostadsanvisnings-
rätt...................................19
4 De särskilda reglerna om kommunala bostads-
försörjningsprogram m.m. .................19
5 De särskilda reglerna om kommunal bostads-
förmedling m.m. ...........................22
6 Befogenheter för kommunen att lämna stöd
till boendet .............................26
7 Den författningstekniska lösningen ........27
8 Upprättade lagförslag ....................28
9 Specialmotivering .........................29
10 Hemställan ................................31
11 Beslut ....................................31

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser
som yttrat sig över betänkandet
Avreglerad bostadsmarknad, del II
(SOU 1992:47)........................32
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Bostads-
förmedling i nya former (SOU 1992:71)33