Prop.
1992/93:242
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 30 mars 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att de särskilda reglerna i bostadsförsöij-
ningslagen om skyldighet för en kommun att upprätta och redovisa
bostadsförsöijningsprogram tas bort. Detsamma gäller reglerna om
skyldighet att informera om bostadsmarknadsläget. Vaije kommun får
själv bestämma i vilka former den vill bedriva sådan verksamhet i fort-
sättningen. Det föreslås också att reglerna om skyldighet att förmedla
ansökningar om statliga lån och bidrag samt i övrigt medverka i
administrationen av statens stöd till bostäder slopas.
Vidare föreslås att de särskilda reglerna i bostadsförsöijningslagen om
skyldighet för en kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmedling tas
bort, liksom möjligheten för regeringen att förordna om kommunal
bostadsförmedling. En kommun får själv besluta om den skall bedriva
bostadsförmedling och om avgifter skall tas ut för förmedlingens tjänster.
Reglerna om avgifter för yrkesmässig bostadsförmedling tillämpas även
i fråga om kommunernas avgiftsuttag. Också reglerna om kommunal
bostadsanvisningsrätt föreslås avskaffade.
Bostadsförsörjningslagen och lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt
föreslås bli upphävda vid utgången av juni 1993. En regel om rätt för en
kommun att använda kommunala medel för att lämna enskilda hushåll
ekonomiskt stöd till boendet tas vid samma tidpunkt in i en särskild lag.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 242
Härigenom föreskrivs att lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsöijningens främjande m.m. skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1993.
Bestämmelserna i 2 § i den upphävda lagen om skyldighet för en
kommun att förmedla lån och bidrag gäller dock fortfarande i fråga om
ärenden i vilka ansökan har kommit in till kommunen före utgången av
juni 1993.
Prop. 1992/93:242
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:1274) om kommunal bostads-
anvisningsrätt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1993.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i den utsträckning som
följer av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:000) om
ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Utfästelser som lämnats enligt 2 § i den upphävda lagen gäller
fortfarande om inte fastighetsägaren inom tre månader från det att lagen
upphörde att gälla meddelar kommunen att han vill frånträda utfästelsen.
Prop. 1992/93:242
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 242
Härigenom föreskrivs följande.
En kommun får lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd i syfte att minska
deras kostnader för att anskaffa eller inneha en permanentbostad.
Prop. 1992/93:242
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 1, 32, 39 och 65 a §§ jordabalken
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
1 §’
Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av hus upplåts till
nyttjande mot ersättning. Detta gäller även om lägenheten upplåtits
genom tjänsteavtal eller avtal i anslutning till sådant avtal.
Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas tillsammans med
lägenheten, skall detta kapitel tillämpas på avtalet, om jorden skall
användas för trädgårdsodling i mindre omfattning eller lör annat ändamål
än jordbruk. Förenas ett tjänsteavtal, som ej är av ringa betydelse, med
upplåtelse av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, skall kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull än upp-
låtelsen av jorden.
Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt eller till
en inte oväsentlig del användas som bostad. Med lokal avses annan
lägenhet än bostadslägenhet.
Vad som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana sam-
boförhållanden där en ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans
under äktenskapsliknande förhållanden.
Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är utan verkan
mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat
anges.
Omfattar hyresavtalet fler än tio bostadslägenheter, som hyresgästen
skall hyra ut i andra hand, får parterna avtala om förbehåll som strider
mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter, under förutsätt-
ning att förbehållet inte strider mot bestämmelserna om lokaler och inte
heller avser rätten till förlängning av avtalet eller grunderna för
fastställande av hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett
sådant förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden.
Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landstingskommun,
kommunalförbund, allmännyttigt bostadsföretag eller aktiebolag, som helt
ägs av en kommun eller landstingskommun, är hyresvärd.
Prop. 1992/93:242
'Senaste lydelse 1987:1275.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:242
Om upplåtelse i vissa fall av
bostadslägenheter finns bestäm-
melser i lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvisningsrätt.
32 §2
Hyresgästen får inte överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om
ej annat följer av 34-37 §§.
Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej
besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får hyresgästen
säga upp hyresavtalet.
Om förbud i vissa fall för hyres-
värden att medverka till överlåtelse
av hyresrätten till en bostads-
lägenhet finns bestämmelser i 6 §
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.
39 §3
Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta
lägenheten i dess helhet utom i fall som avses i andra stycket eller i 40 §.
Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen
upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand. Hyresvärden skall genast
underrättas om upplåtelsen.
Om förbud i vissa fall för hyres-
värden att medverka till att en
bostadslägenhet upplåts i andra
hand finns bestämmelser i 6 §
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.
65 a §4
Ingen får ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av hyressökande
för anvisning av bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål.
Sådan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt
grunder som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer.
1 fråga om en kommuns rätt att
ta ut ersättning vid bostadsför-
medling gäller särskilda bestäm-
melser i lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostads-
försörjningens främjande m.m.
2Senaste lydelse 1987:1276.
3Senaste lydelse 1987:1276.
4Senastc lydelse 1991:611.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:242
Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter eller
fängelse i högst sex månader. Ar brottet grovt, döms till fängelse i högst
två år.
Den som har uppburit otillåten ersättning är skyldig att betala tillbaka
den.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
5 Förslag till Prop. 1992/93:242
Härigenom föreskrivs att det i bostadsförvaltningslagen (1977:792)
skall föras in en ny paragraf, 25 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 25 a § Om en fastighet är ställd under |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder
dels att 16 d § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 16 d § skall utgå,
dels att 4, 22, 23 och 32 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §'
Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att
1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,
2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra
stycket, ändrad användning av lokal enligt 12 kap. 23 § andra stycket,
skadestånd enligt 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap.
34-37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §,
förlängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap.
54 §, återbetalning av hyra och fastställande av hyra enligt 12 kap.
55 b §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande
enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken,
2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlingslagen
(1978:304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,
3. pröva tvist om medlemskap enligt 2 kap. 10 §, skyldighet att upplåta
bostadsrätt enligt 4 kap. 6 § eller villkor för upplåtelse av bostadsrätt
enligt samma §, hyresvillkor enligt 4 kap. 9 §, upplåtelse av lägenhet i
andra hand enligt 7 kap. 11 § eller utdömande av vite enligt 11 kap. 2 §,
allt bostadsrättslagen (1991:614),
4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i
12 kap. 1 § femte stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som
avses i 9 kap. 16 § första stycket 1 eller 2, bostadsrättslagen,
5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättstvist,
5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt
hyresförhandlingslagen,
6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostads-
förvaltningslagen (1977:792),
7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet
m.m.,
8. pröva frågor enligt lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt,
’Senaste lydelse 1991:620.
Prop. 1992/93:242
Prop. 1992/93:242
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9. pröva frågor enligt lagen
(1982:352) om rätt till fästighets-
förvärv för ombildning till bostads-
rätt.
8. pröva frågor enligt lagen
(1982:352) om rätt till fästighets-
förvärv för ombildning till bostads-
rätt.
Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är
belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där
bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där
förvaltningen föres.
22 §2
Beslut av nämnd äger, sedan tid
för klander eller besvär utgått när
talan får föras mot beslutet, rätts-
kraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 1 § första stycket
2 eller 5 eller 4 § första stycket 2,
2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad
som sagts nu gäller dock ej beslut,
varigenom ansökan om åtgärdsfö-
reläggande enligt 12 kap. 16 §
andra stycket eller tillstånd enligt
12 kap. 23 § andra stycket, 34-37
eller 40 § jordabalken eller 7 kap.
11 § bostadsrättslagen (1991:614)
eller ansökan om uppskov enligt
12 kap. 59 § jordabalken eller
ansökan om förbud eller medgi-
vande som avses i 2 a § bostads-
saneringslagen (1973:531) eller
yrkande om rätt till förhandlings-
ordning enligt 9 § hyresförhand-
lingslagen (1978:304) eller ansö-
kan om anvisningsrätt enligt 3 §
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt lämnats utan
bifall.
Beslut av nämnd äger, sedan tid
för klander eller besvär utgått när
talan får föras mot beslutet, rätts-
kraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 1 § första stycket
2 eller 5 eller 4 § första stycket 2,
2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8. Vad som
sagts nu gäller dock ej beslut,
varigenom ansökan om åtgärdsfö-
reläggande enligt 12 kap. 16 §
andra stycket eller tillstånd enligt
12 kap. 23 § andra stycket, 34-37
eller 40 § jordabalken eller 7 kap.
11 § bostadsrättslagen (1991:614)
eller ansökan om uppskov enligt
12 kap. 59 § jordabalken eller
ansökan om förbud eller medgi-
vande som avses i 2 a § bostads-
saneringslagen (1973:531) eller
yrkande om rätt till förhandlings-
ordning enligt 9 § hyresförhand-
lingslagen (1978:304) lämnats utan
bifall.
Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om
omprövning av beslut skall inte tillämpas hos nämnderna.
2Senaste lydelse 1991:620.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:242
23 §3
Om fullföljd av talan mot hyres-
nämndens beslut i ärende enligt
12 kap. jordabalken eller hyresför-
handlingslagen (1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt,
bostadssanering eller särskild för-
valtning eller i ärende enligt lagen
(1975:1132) om förvärv av hyres-
fastighet m.m., enligt lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt eller lagen
(1982:352) om rätt till fäs-
tighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt finns bestämmelser i
12 kap. 70 § jordabalken, 31 §
hyresförhandlingslagen, 11 kap.
3 § bostadsrättslagen (1991:614),
21 § bostadssaneringslagen
(1973:531), 34 § bostadsförvalt-
ningslagen (1977:792), 25 § lagen
om förvärv av hyresfastighet
m.m., 16 § lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvisningsrätt
samt 15 § lagen om rätt till
fastighetsförvärv för ombildning
till bostadsrätt.
Om fullföljd av talan mot hyres-
nämndens beslut i ärende enligt
12 kap. jordabalken eller hyresför-
handlingslagen (1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt,
bostadssanering eller särskild för-
valtning eller i ärende enligt lagen
(1975:1132) om förvärv av hyres-
fastighet m.m., eller lagen
(1982:352) om rätt till fäs-
tighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt finns bestämmelser i
12 kap. 70 § jordabalken, 31 §
hyresförhandlingslagen, 11 kap.
3 § bostadsrättslagen (1991:614),
21 § bostadssaneringslagen
(1973:531), 34 § bostadsförvalt-
ningslagen (1977:792), 25 § lagen
om förvärv av hyresfastighet m.m.
samt 15 § lagen om rätt till fas-
tighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt.
Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket får inte överkla-
gas.
Hyresnämndens beslut får över-
klagas genom besvär hos bostads-
domstolen, om nämnden
1. avvisat ansökan som avses i
8, 11, 14-16, 16 a, 16 c, löd eller
16 e § eller avvisat besvär,
2. avskrivit ärende enligt 8-10,
15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller
16 e §, dock ej när ärendet kan
återupptagas,
3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,
4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta före-
läggande eller ådömt straff för förseelse i förfärandet,
5. utlåtit sig i annat fäll än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
Hyresnämndens beslut får över-
klagas genom besvär hos bostads-
domstolen, om nämnden
1. avvisat ansökan som avses i
8, 11, 14-16, 16 a, 16 c eller
16 e § eller avvisat besvär,
2. avskrivit ärende enligt 8-10,
15 a, 16, 16 a, 16 c eller 16 e §,
dock ej när ärendet kan åter-
upptagas,
rättshjälp.
3Senaste lydelse 1991:620.
1** Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr242
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:242
En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in till
hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.
I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling
som avses i första eller tredje stycket tillämpas bestämmelserna i 52 kap.
2 och 4 §§ rättegångsbalken.
32 §4
Föres ej talan mot nämnds beslut
enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.
24 a §, 55 a § sjunde stycket eller
55 b § jordabalken, 22, 23, 26
eller 27 § hyresförhandlingslagen
(1978:304), 13 a § denna lag eller
13 eller 15 § eller 25 § första
stycket bostadsförvaltningslagen
(1977:792) eller 9 eller 10 § lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt, får beslutet
verkställas såsom lagakraftägande
dom.
Föres ej talan mot nämnds beslut
enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap.
24 a §, 55 a § sjunde stycket eller
55 b § jordabalken, 22, 23, 26 ell-
er 27 § hyresförhandlingslagen
(1978:304), 13 a § denna lag eller
13 eller 15 § eller 25 § första
stycket bostadsförvaltningslagen
(1977:792), får beslutet verkställas
såsom lagakraftägande dom.
Har hyresnämnden med stöd av 31 § första stycket bostadsförvalt-
ningslagen förordnat att beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första
stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även sådant
beslut, om bostadsdomstolen ej forordnat annat, verkställas såsom
lagakraftägande dom.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
4Senaste lydelse 1988:409.
12
Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1974:1082) om bostadsdomstol
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:242
28 §*
Beslut av bostadsdomstolen äger
rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första stycket
2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen
(1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som sagts
nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket
eller tillstånd enligt 12 kap. 23 §
andra stycket, 34, 36 eller 37 §
jordabalken eller ansökan om
förbud eller medgivande som avses
i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande om rätt
till förhandlingsordning enligt 9 §
hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller ansökan om anvisningsrätt
enligt 3 § lagen (1987:1274) om
kommunal bostadsanvisningsrätt
lämnats utan bifall.
Beslut av bostadsdomstolen äger
rättskraft, såvitt därigenom avgjorts
fråga som avses i 4 § första stycket
2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7 eller 8 lagen
(1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som sagts
nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket
eller tillstånd enligt 12 kap. 23 §
andra stycket, 34, 36 eller 37 §
jordabalken eller ansökan om
förbud eller medgivande som avses
i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande om rätt
till förhandlingsordning enligt 9 §
hyresförhandlingslagen (1978:304)
lämnats utan bifall.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
'Senaste lydelse 1988:929.
13
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § och 4 kap. 5 § bostadsrättslagen
(1991:614) skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:242
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skall en bostadsrättsförening i
annat fäll än som avses i 8 §
upplåta bostadsrätt till en lägenhet
och ansöker någon om medlemskap
i föreningen i syfte att erhålla
lägenheten är föreningen skyldig
att bevilja medlemskap endast om
1. den sökande har tecknat för-
handsavtal enligt 5 kap. eller
2. den sökande dels har anvisats
bostadsrätt av en kommun enligt
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt dels uppfyller
de villkor som enligt 3 § gäller för
inträde i samband med övergång.
Medlemskap enligt första stycket
1 behöver inte beviljas förrän den
ekonomiska planen har registrerats
enligt 3 kap. och lägenheten står
klar för inflyttning.
En kommun till vilken bostadsrätt
skall anses upplåten enligt lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt förvärvar
medlemskap i föreningen genom
upplåtelsen.
2 kap.
9 §
Skall en bostadsrättsförening i
annat fäll än som avses i 8 §
upplåta bostadsrätt till en lägenhet
och ansöker någon om medlemskap
i föreningen i syfte att erhålla
lägenheten är föreningen skyldig
att bevilja medlemskap endast om
den sökande har tecknat för-
handsavtal enligt 5 kap.
Medlemskap enligt första stycket
behöver inte beviljas förrän den
ekonomiska planen har registrerats
enligt 3 kap. och lägenheten står
klar för inflyttning.
4 kap.
5 §
Upplåtelse av en lägenhet med
bostadsrätt skall ske skriftligen, om
inte något annat följer av lagen
(1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt eller lagen
(1991:615) om omregistrering av
vissa bostadsföreningar till bostads-
rättsföreningar.
Upplåtelse av en lägenhet med
bostadsrätt skall ske skriftligen, om
inte något annat följer av lagen
(1991:615) om omregistrering av
vissa bostadsföreningar till bostads-
rättsföreningar.
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:242
I upplåtelsehandlingen skall följande anges: parternas namn, den
lägenhet upplåtelsen avser samt de belopp som skall betalas som insats
och årsavgift samt i förekommande fall upplåtelseavgift.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om anvisning eller
upplåtelse som har skett enligt lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt.
15
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1993
Prop. 1992/93:242
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Könberg, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Bostads- och byggmarknaderna har under många år kännetecknats av
omfattande regleringar. Många av dessa regleringar har haft nackdelen
att de drivit upp produktionskostnaderna, både direkt genom långtgående
krav i olika avseenden och indirekt genom att de leder till en byråkrati
som på olika sätt förlänger byggprocessen och därmed fördyrar produk-
tionen.
I och med regeringsskiftet på hösten 1991 inleddes ett omfattande
förändrings- och förenklingsarbete. Som ett led i detta arbete tillkallades
bl.a. en särskild utredare (f.d. statsrådet Georg Danell) med uppgift att
föreslå ändringar i syfte att förenkla och avbyråkrati sera regelsystemet
inom bostads- och byggmarknaderna. Utredaren, som antog namnet
utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen, har i betänkandet
Avreglerad bostadsmarknad, del II (SOU 1992:47) bl.a. föreslagit en rad
ändringar när det gäller de föreskrifter som i dag reglerar den kommu-
nala verksamheten inom bostadssektorn.
Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. En sammanställning
av remissyttrandena i den del som rör bostadsförsöij ningen har upprättats
och finns tillgänglig i Finansdepartementet, dnr 2972/92.
Vidare har 1991 års bostadsförmedlingsutredning (särskild utredare har
varit länsrådet Allan Johansson) lagt fram vissa förslag om kommunal
bostadsförmedling i betänkandet Bostadsförmedling i nya former (SOU
1992:71). Även detta betänkande har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
2. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats och finns
tillgänglig i Finansdepartementet, dnr 3729/92.
16
Jag tar nu upp frågan om kommunernas ansvar för boendet och i vilken
utsträckning det bör bli föremål för statlig reglering. Med en inriktning
att avreglera bostadsmarknaden och att lägga ansvaret för bostads-
marknaden och byggandet på olika fastighetsägare är det naturligt att
pröva vilka regler som behöver finnas för den kommunala verksamheten
på detta område.
En rimlig utgångspunkt är därvid att man förutsätter att en kommun
självmant vidtar de åtgärder som behövs för att kommuninnevånarna skall
kunna få godtagbara bostäder i kommunen. Kommunernas befogenheter
och skyldigheter bör så långt möjligt styras av kommunallagen och
socialtjänstlagen. Särskild lagstiftning bör tillgripas bara om staten har
krav på att kommunerna vidtar åtgärder som annars inte skulle komma
till stånd eller om dessa lagar inte ger kommunerna rätt att vidta
nödvändiga åtgäder.
Med dessa utgångspunkter kommer jag i det följande att föreslå att
huvuddelen av de regler som i dag återfinns i lagen (1947:523) om
kommunala åtgärder till bostadsförsöijningens främjande m.m.
(bostadsförsöijningslagen) slopas. Vidare kommer jag att föreslå att lagen
(1987:1274) om kommunal bostadsanvisningsrätt upphävs.
Bostadsförsöijningslagen tillkom 1947 som ett led i samhällets intresse
att få i gång och styra ett bostadsbyggande efter kriget. Lagen innehåller
bestämmelser om såväl befogenheter som skyldigheter för kommunerna
när det gäller kommunala åtgärder för att främja bostadsförsöijningen
och bostadsbyggandet inom kommunen. Regler om kommunernas
befogenheter finns huvudsakligen i 1 och 6 §§ lagen. De handlar främst
om rätten att använda kommunala skattemedel.
Enligt 1 § får en kommun ställa medel till förfogande för åtgärder som
sänker den enskildes bostadskostnader. Med stöd av denna bestämmelse
kan kommunen t.ex. lämna bostadsbidrag till större belopp än som följer
av statliga bidragsregler. Kommunen kan också på annat sätt subven-
tionera bostadskostnaderna för olika grupper. Ett vanligt kommunalt
ekonomiskt stöd är borgen för enskilda som bygger bostäder. Paragrafen
ger också kommunen rätt att lämna stöd till allmännyttiga bostadsföretag
t.ex. för att täcka hyresförluster. Enligt 6 § far kommunen i fråga om
fastigheter som står under tvångsförvaltning enligt bostadsförvalt-
ningslagen (1977:792) förskottera medel för åtgärder avseende fas-
tighetens skötsel som inte kan anstå.
Regler om kommunala skyldigheter finns i 2-4 §§ lagen. I 2 §
föreskrivs att en kommun är skyldig att förmedla statliga lån och bidrag
Prop. 1992/93:242
17
på bostadsområdet samt att vid sådan statlig låne- och bidragsverksamhet
biträda vid bygggnadskontroll och låneförvaltning och utöva insyn i
bostadsrättsföreningars verksamhet. Den närmare omfattningen av denna
skyldighet bestäms av regeringen och anges genom bestämmelser i de
olika låne- och bidragsförordningama. Enligt 2 § är en kommun också
skyldig att fortlöpande samla uppgifter om bostadsförsöijningen i
kommunen och på begäran underrätta bostadssökande om möjligheterna
att få bostad i kommunen, bostädernas belägenhet, storlek och utrustning,
bostadskostnader samt andra förhållanden som bostadssökande behöver
ha kännedom om.
Enligt 3 § lagen skall en kommun fortlöpande bedriva bostadsför-
söij ningsplanering i syfte att främja att alla i kommunen får en egen
bostad av god kvalitet samt att ändamålsenliga åtgärder för bostads-
försörjningen inom kommunen förbereds och genomförs. Bostadsförsöij -
ningsplaneringen skall komma till uttryck i ett program som skall antas
av kommunfullmäktige. Kommunen skall också varje år lämna redovis-
ning av bostadsförsöijningsplaneringen till länsstyrelsen och länsbostads-
nämnden på sätt som bestäms av regeringen. Redovisningsskyldighetens
omfattning framgår närmare av förordningen (1984:338) om redovisning
av den kommunala bostadsförsöijningsplaneringen.
Om det behövs för att främja bostadsförsörjningen är vidare kommunen
skyldig enligt 4 § att anordna bostadsförmedling. Reglerna ger även
regeringen möjlighet att ålägga en kommun att anordna förmedling,
liksom möjlighet att förordna att flera kommuner skall anordna gemen-
sam bostadsförmedling och tillämpa enhetliga grunder vid anvisning av
bostäder. I samma paragraf föreskrivs också att kommunal bostadsför-
medling skall vara avgiftsfri. Avgift får dock tas ut för sådana tjänster
som bostadsförmedlingen tillhandahåller och som inte avser registrering
och anvisning av bostad till registrerad bostadssökande. Storleken på
sådana avgifter bestäms av kommunen.
I 5 § bostadsförsöijningslagen slutligen finns en bestämmelse som är
kopplad till reglerna om kommunal bostadsförmedling. Enligt den
bestämmelsen har en kommun rätt att besluta att anvisning eller
förmedling av bostäder genom den kommunala bostadsförmedlingen skall
ske under villkor att den bostadssökande medverkar till att den bostad
som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i sam-
band med inflyttningen i den nya bostaden, överlåts på den bostads-
sökande som kommunen eller kommunalförbundet anvisar. Om den som
lämnar bostaden innehar den med hyresrätt kan kommunen med stöd av
35 § hyreslagen föra talan om tillstånd till lägenhetsbyte. Hyresgästens
medverkan brukar i allmänhet bestå i att han ber hyresvärden skriva
under en s.k. värdförbindelse, dvs. en skriftlig utfästelse att hyra ut den
ledigblivna lägenheten till någon som anvisas av den kommunala bostads-
förmedlingen och som värden kan godta som hyresgäst.
Prop. 1992/93:242
18
Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt innehåller regler som ger en
kommun rätt att anvisa bostadssökande till bostadslägenhet som upplåts
med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål.
Lagen bygger på att överenskommelser om anvisningsrätt i första hand
skall träffas mellan kommunen och husägarna (1 och 2 §§). Om överens-
kommelser inte kan nås ger lagen kommunen möjlighet att hos hyres-
nämnden ansöka om ett beslut om anvisningsrätt för lägenheterna i ett
visst hus. Hyresnämnden skall meddela kommunen anvisningsrätt i den
utsträckning det behövs för bostadsförsöijningen. Beslut om anvisnings-
rätt skall inte fettas om det är oskäligt med hänsyn till de särskilda
villkor som gäller för upplåtelserna av lägenheterna i huset, det intresse
som husägaren kan ha att förfoga över lägenheterna eller övriga omstän-
digheter. Beslutet kan förenas med vite (3 §) och innebär i övrigt bl.a.
förbud för husägaren att upplåta en ledig lägenhet, som omfettas av
beslutet, till någon annan än den som kommunen anvisar eller till
kommunen (6 §).
Prop. 1992/93:242
Mitt förslag: De särskilda reglerna i bostadsförsöijningslagen om
skyldighet för en kommun att upprätta och redovisa bostadsför-
söij ningsprogram tas bort, liksom reglerna om skyldighet att in-
formera om bostadsmarknadsläget och att förmedla ansökningar
om statliga lån och bidrag samt i övrigt medverka i administra-
tionen av statens stöd till bostäder.
Vaije kommun svarar liksom hittills för bostadsförsöijningen
men bestämmer själv i vilka former den vill bedriva verksam-
heten.
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen: Utred-
ningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över
utredningens förslag i dessa delar tillstyrker eller lämnar förslaget utan
erinran. Några remissinstanser uttrycker oro för att förslaget leder till
förstärkt segregation och att kommunerna får svårare att hjälpa de svaga
grupperna på bostadsmarknaden.
Skälen för mitt förslag: Det råder allmänt sett enighet mellan utred-
ningen och remissinstanserna om att de särskilda regler som det här är
fråga om kan slopas. Enligt utredningen saknas det i dag skäl att genom
lag ålägga kommunerna att vidta olika åtgärder för att främja bostads-
försörjningen inom ett område. Boverket instämmer i bedömningen att
någon reglering av formerna för kommunala åtgärder för att främja
19
bostadsförsöijningen inte längre är behövlig eller önskvärd. Svenska
kommunförbundet menar att berörda bestämmelser i lagen innebär en
onödig statlig detaljstyrning av kommunerna.
Vad särskilt gäller bostadsförsöijningsplaneringen anser utredningen att
kommunerna själva bör få avgöra behovet av att upprätta särskilda
bostadsförsöij ningsplaner. Staten bör i framtiden lita på att kommuner-
na gör det i den omfattning de finner det angeläget. Boverket framhåller
att bostadsförsöijningsplaneringen i många kommuner i dag är ett
samordningsinstrument mellan fysisk planering och verksamhetsplane-
ring och att behovet av ett sådant instrument finns. Formerna kan dock
vara olika beroende på de lokala förhållandena.
Även jag anser att de särskilda regler det här är fråga om bör kunna
slopas. Som jag har nämnt i det föregående bör utgångspunkten vara att
kommunen självmant vidtar de åtgärder som behövs för att kommun-
innevånarna skall kunna få godtagbara bostäder. Statliga regler för en
verksamhet bör utfärdas bara om staten har krav på att kommunen vidtar
åtgärder som inte skulle komma till stånd annars. Något som tyder på att
detta skulle vara fallet har inte framkommit i beredningen av detta ärende
när det gäller planering för bostadsbyggande. Som utredningen framhåller
har dessutom kommunerna redan genom sin skyldighet att upprätta
översikts- och detaljplaner som möjliggör bostadsbyggande ett statligt
reglerat ansvar för bostadsförsöijningen i kommunen. Jag vill i samman-
hanget särskilt stryka under att ett slopande av kravet på särskilda
kommunala bostadsförsöijningsprogram m.m. inte syftar till att ändra den
hävdvunna principen om kommunernas grundläggande ansvar för boende-
frågor. Den principen ändras inte till följd av vad jag har föreslagit. Jag
vill också med anledning av vissa remissynpunkter framhålla att frågan
om i vad mån plan- och bygglagens bestämmelser om översiktsplaner
behöver kompletteras i syfte att förtydliga planens innebörd i nu berört
avseende enligt min mening bör anstå tills vidare och prövas i anslutning
till den pågående översynen av plan- och bygglagen.
Kommunen har genom planmonopolet bestämmanderätten över var och
när det skall byggas. Fastställandet av särskilda bostadsförsöijnings-
program har enligt många givit ett värdefullt tillfälle till diskussion och
därmed medfört en möjlighet till att väga olika intressen emot varandra.
Jag utgår från att kommunerna även i framtiden ser till att medborgarnas
insyn och möjlighet att påverka bostadsbyggandets inriktning och
omfattning inte åsidosätts i den kommunala planeringen. Jag vill också
framhålla att mitt förslag inte hindrar en kommun från att även i
fortsättningen upprätta särskilda bostadsförsörjningsprogram.
Inte heller utgör behovet av information om det planerade bostads-
byggandet enligt min mening ett tillräckligt skäl för att upprätthålla en
särskild generell ordning för den kommunala bostadsförsöijningsplane-
ringen. Sådan information får vid behov tas fram på annat sätt.
Vad gäller den information om bostadsmarknaden som en kommun
enligt bostadsförsörjningslagen är skyldig att ta fram och lämna till den
som söker bostad anser jag i likhet med utredningen att man kan
Prop. 1992/93:242
20
förutsätta att sådan information tas fram av marknaden. Uppgifter om Prop. 1992/93:242
olika upplåtelseformer och om enskilda lägenheter lämnas bäst av
respektive fastighetsägare eller där bostäderna faktiskt finns för visning.
Vad sedan gäller kommunernas skyldighet att förmedla statligt stöd för
bostadsfinansieringen bestäms den som framgått i praktiken genom
bestämmelser för respektive stödsystem. I samband med de materiella
förändringar som har genomförts för det verksamhetsmässigt mest
omfattande stödet, nämligen stödet för ny- och ombyggnad av bostäder,
har också förfärandereglema nu ändrats. Ansökningar om stöd enligt de
nya bestämmelserna skall göras direkt hos länsbostadsnämnden. Jag
bedömer att motsvarande ändringar bör göras för andra stödsystem. Jag
tänker bl.a. på systemet med statligt räntestöd för förbättring av
bostadshus, det s.k. RBF-stödet. På grund härav finns det inte längre
behov av särskilda bestämmelser om att en kommun är skyldig att på
olika sätt medverka i den statliga låne- och bidragsverksamheten. För
ansökningar om stöd som kommit in till kommunernas förmedlingsorgan
före den 1 juli 1993 kan det dock behövas vissa övergångsbestämmelser.
Jag återkommer i specialmotiveringen till det närmare innehållet i sådana
bestämmelser.
Som framgår av regeringens prop. 1992/93:172 om anslag till Boverket
och den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansie-
ring, m.m. innebär avvecklingen av de kommunala förmedlingsorganen
att en besparing för kommunsektorn som helhet görs. Chefen för
Finansdepartementet avser att återkomma till frågan om en reglering av
besparingen i 1993 års kompletteringsproposition.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört förordar jag att bostadsför-
söij ningslagens särskilda regler i 3 § om bostadsförsöijningsplanering och
bostadsförsöijningsprogram samt i 2 § om förmedling av lån och bidrag
och om information om bostadsmarknaden slopas. Det bör ankomma på
varje kommun att själv bestämma i vilka former man vill bedriva hit-
hörande verksamhet. Statens krav på kommunerna när det gäller plane-
ring m.m. av bostadsbyggandet bör inte gå ut över det som följer av
plan- och bygglagen.
De lagtekniska åtgärderna med anledning av vad jag nu har föreslagit
återkommer jag till i det följande.
21
Prop. 1992/93:242
Mitt förslag: De särskilda reglerna i bostadsförsöijningslagen om
skyldighet för en kommun att anordna avgiftsfri bostadsförmed-
ling tas bort, liksom möjligheten för regeringen att förordna om
kommunal bostadsförmedling.
Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt upphävs. De sär-
skilda reglerna i bostadsförsöijningslagen om skyldighet för den
som får bostad genom kommunal förmedling att medverka till att
kommunen får anvisningsrätt till lägenheten han lämnar slopas.
Kommunen får själv besluta om den skall bedriva bostadsför-
medling och om vilka avgifter som skall tas ut för förmedlingens
tjänster. Reglerna om avgifter för yrkesmässig bostadsförmed-
ling tillämpas även i fråga om kommunens avgiftsuttag.
Utredningarnas förslag: Förslagen från utredningen om statens stöd
för bostadsfinansiering överensstämmer med mitt förslag. Förslagen från
bostadsförmedlingsutredningen överensstämmer med mitt förslag vad
gäller att slopa den tvingande regeln om att en kommun skall anordna
avgiftsfri bostadsförmedling och att ta bort möjligheten för regeringen att
förordna om kommunal bostadsförmedling. Bostadsförmedlingsutred-
ningen har därutöver föreslagit att den tvingande regeln i lagen ersätts
med en regel om att en kommun bör inrätta bostadsförmedling om det
behövs och att lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt behålls.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över de olika
utredningsförslagen har flertalet uttalat sig för en ändring som innebär att
kommunerna själva efter lokala förutsättningar bör få avgöra hur
bostadsförmedling lämpligast skall bedrivas.
Skälen för mitt förslag: Det råder allmänt sett även i fråga om den
kommunala bostadsförmedlingen enighet om att de nuvarande särskilda
reglerna i bostadsförsörjningslagen bör tas bort. Visserligen föreslår
bostadsförmedlingsutredningen som framgått en delvis ny regel. Utred-
ningens överväganden i denna del bygger dock på samma grundtanke
som utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen för fram,
nämligen att kommunerna själva skall avgöra om de skall bedriva
bostadsförmedling.
Även jag anser att de nuvarande särreglerna om kommunal bostads-
förmedling i bostadsförsöijningslagen bör avskaffas. Förhållandena i
kommunerna är mycket olika beroende på bl.a. kommunernas storlek och
struktur och bostadsbeståndets sammansättning. Om det finns behov av
att inrätta kommunal bostadsförmedling måste därför avgöras lokalt
utifrån de förhållanden som råder i den enskilda kommunen. På samma
sätt som när det gäller den kommunala bostadsförsöijningsplaneringen
bör man i fråga om bostadsförmedlingsverksamheten förutsätta att
kommunen självmant vidtar de åtgärder som behövs i frågan. Det finns
22
därför enligt min mening inget skäl att behålla den reglering av Prop. 1992/93:242
bostadsförmedlingsverksamheten som bostadsförsöijningslagen i dag
innebär eller att ändra den på det sätt som bostadsförmedlingsutredningen
har föreslagit.
Vad sedan gäller lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt har
riksdagen efter förslag i proposition om bostadsbyggandets finansiering
tidigare beslutat att ta bort villkoret om kommunal bostadsanvisningsrätt
för att få statligt räntestöd (prop. 1991/92:56, bet. 1991/92:BoU9, rskr.
1991/92:75). I propositionen uttalades att konsekvenserna av detta bl.a.
borde bli att också lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt upphävs.
Den frågan borde dock lämpligen tas upp i annat sammanhang.
Som framgått av det föregående intar de båda utredningarna motsatta
ståndpunkter när det gäller lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt.
Även bland remissinstanserna är meningarna delade. Byggherreorganisa-
tionema är eniga om att lagen bör upphävas. Andra, bl.a. Boverket,
menar att ett upphävande av lagen ytterligare skulle försvåra möjlig-
heterna att bedriva kommunal bostadsförmedling i kommuner med hårt
tryck på bostadsmarknaden och att riskerna för en segregerad bostads-
marknad skulle öka. Svenska kommunförbundet och flera kommuner har
framhållit att det är viktigt att kommunerna även i framtiden kan erbjuda
bostäder till de hushåll som har svårigheter att göra sig gällande på
bostadsmarknaden. Flertalet kommuner menar därför, i likhet med
bostadsförmedlingsutredningen, att lagen bör finnas kvar. En, Stockholms
kommun, anser att lagen kan avskaffas men att vissa delar av lagen som
har betydelse för handikappade eller personer med sociala och
medicinska förturer kan behöva föras över till annan lag.
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen anser att lagen
varken bidragit till att fler lediga lägenheter kommit ut på marknaden
eller att förmedlingen av lägenheter skett på ett bättre sätt än om lagen
inte funnits. Av bostadsförmedlingsutredningens redovisning framgår
också att de hyresnämndsprövningar som föranletts av lagen varit utom-
ordentligt få.
För egen del anser jag att lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt
bör upphävas. Den kan utgöra ett hinder för att utveckla nya former för
bostadsförmedlingsverksamhet. Det är enligt min mening angeläget att
hinder av detta slag undanröjs, inte minst av hänsyn till bostadskonsu-
mentema.
Samtidigt har, som framgått, i remissvar från bl.a. Svenska kommun-
förbundet och vissa kommuner berörts frågan om bostadsförsöijningen
för sådana hushåll som kan ha svårigheter att göra sig gällande på
bostadsmarknaden. Därvid har ifrågasatts om inte regler beträffande
personer med sociala och medicinska förturer kan behöva föras in i
annan lag. För egen del anser jag det nödvändigt att bostadsförsöij-
ningen för de utsatta hushåll som här avses fungerar. De avregleringar
regeringen föreslår syftar till att åstadkomma en väl fungerande
bostadsmarknad där höga sociala ambitioner kan upprätthållas.
Vad särskilt gäller det ansvar som kommunerna har enligt bl.a.
23
socialtjänstlagen att klara anskaffningen av bostäder till svaga grupper har Prop. 1992/93:242
såväl SABO som Sveriges Fastighetsägareförbund i olika sammanhang
utfäst sig att verka för att lägenheter också i framtiden kommer att stå till
kommunernas förfogande för detta ändamål under förutsättning att
rimliga ekonomiska och andra garantier lämnas av kommunerna. Genom
dessa utfästelser bör kommunerna även i fortsättningen kunna få
tillfredsställande möjligheter i detta avseende. Erfarenheten är ju också
att frivilliga avtal hittills kunnat träffas utan att lagen har behövt
tillämpas.
Skulle utvecklingen emellertid visa sig bli en annan efter det att lagen
om kommunal bostadsanvisningsrätt har upphävts vill jag dock inte
utesluta att någon typ av mera begränsat regelsystem måste aktualiseras.
Jag avser därför att tillsätta en grupp med företrädare för bl.a.
Socialstyrelsen, Boverket, kommunerna, fastighetsägarna och regeringen
med uppgift att följa att bostadsförsörjningen till de berörda hushållen
fungerar tillfredsställande och att löpande bedöma om några åtgärder
måste vidtas.
Jag övergår nu till frågan om avgifter för bostadsförmedling och då
speciellt avgifter för registrering av bostadssökande. Mitt förslag i det
föregående att slopa de särskilda reglerna i bostadsförsöijningslagen om
kommunal bostadsförmedling innebär ju samtidigt att förbudet mot
avgifter i verksamheten tas bort.
Möjligheten att ta avgifter för registrering och förmedling vid
kommunal bostadsförmedling var en av de frågor som bostadsförmed-
lingsutredningen särskilt skulle behandla. Från kommunalt håll har det
ofta framhållits som önskvärt att de kommunala bostadsförmedlingarna
får rätt att ta ut en registreringsavgift. Det antas leda till att de som står
i kö trots att de har fullgoda bostäder inte skulle registrera sig i samma
omfattning och att köerna därmed skulle bli mindre och bättre avspegla
det verkliga bostadsbehovet.
Bostadsförmedlingsutredningen har föreslagit att frågan om avgifter för
kommunal bostadsförmedling skall göras till en helt kommunal angelä-
genhet. Avgifter skall få tas ut enligt taxor som beslutas av kommunen.
Dessutom föreslås att sådan bostadsförmedling som inrättats efter
kommunala riktlinjer och bedrivs med kommunalt fastställda förmedlings-
principer skall få ta ut en icke återbetalningspliktig registreringsavgift.
Den måste dock enligt förslaget tillsammans med eventuell anvisnings-
avgift rymmas inom det tak för avgiftsuttag som med stöd av 12 kap.
65 a § jordabalken i dag är föreskrivet för icke-kommunal yrkesmässig
bostadsförmedling.
Utredningens förslag om icke återbetalningspliktiga registreringsavgifter
har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Många tillstyrker att
avgift skall få tas ut för kommunal bostadsförmedling men är negativa
eller tveksamma till att registreringsavgift skall få tas ut. Domstolarna
förordar likformiga regler för kommunal och yrkesmässig bostadsförmed-
ling. Kommerskollegium anser att om de kommunala taxorna kopplas till
taxan för yrkesmässig förmedling bör samma avgiftsprinciper gälla för
24
den kommunala förmedlingen som när förmedlingen sker yrkesmässigt
privat. Flertalet kommuner anser att kommunen själv skall avgöra om
avgift skall tas ut i form av registreringsavgift eller anvisningsavgift.
Svenska kommunförbundet motsätter sig en begränsning till den ersätt-
ning som gäller för yrkesmässig bostadsförmedling.
För egen del anser jag att det inte finns skäl att som bostads-
förmedlingsutredningen föreslagit tillämpa andra avgiftsprinciper när
bostadsförmedling sker enligt riktlinjer som antagits av en kommun än
när så inte sker. En sådan ordning skulle verka styrande när det gäller
hur bostadsförmedlingen skall organiseras och bedrivas. Enligt min
mening bör förutsättningarna för bostadsförmedlingsverksamheten vara
så lika som möjligt för offentlig och privat förmedling och för olika
kommunala organisationsformer. Kommunerna bör alltså inte få tillämpa
andra avgiftsregler än de som är tillåtna i yrkesmässig bostadsförmedling.
För att reglerna skall bli likformiga bör kommerskollegiets taxa för
yrkesmässig bostadsförmedling gälla även för kommunernas avgiftsuttag.
Det innebär att kommunen vid beslut om vilka avgifter som skall tas ut
för bostadsförmedlingens tjänster måste iaktta föreskrifter om högsta
tillåtna ersättning för ett förmedlingsuppdrag. Det innebär emellertid
också att registreringsavgift bara får tas ut indirekt genom krav på att
anvisningsavgift deponeras i förskott. Om den bostadssökande inte kan
anvisas någon lägenhet, eller om denne vill avregistrera sig som
bostadssökande, skall avgiften betalas tillbaka.
I samband med remissbehandlingen har det uppkommit frågor om det
är möjligt för fastighetsägare att ta avgift vid förmedling av egna
lägenheter. Dessa frågor har sin bakgrund i bostadsförmedlingsutred-
ningens förslag att en kommun kan uppdra åt ett allmännyttigt eller privat
bostadsföretag att förmedla lägenheter enligt kommunala riktlinjer. I
hyreslagen, 12 kap. 65 a § jordabalken, finns ett förbud mot att ta emot,
träffa avtal om eller begära ersättning av hyressökande för anvisning av
sådan bostadslägenhet som inte är fritidsbostad. Undantag från avgifts-
förbudet görs för yrkesmässig bostadsförmedling. Vad jag föreslagit
innebär ingen ändring i dessa regler.
Jag förordar sammanfattningsvis att även reglerna i 4 och 5 §§
bostadsförsöijningslagen om kommunal bostadsförmedling upphävs,
liksom lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt. Vidare förordar jag att
avgifter för kommunal bostadsförmedling skall vara underkastade samma
regler som vid yrkesmässig förmedling. Undantaget för kommunal
bostadsförmedling i 12 kap. 65 a § jordabalken bör således inte kvarstå.
Prop. 1992/93:242
25
Prop. 1992/93:242
Mitt förslag: En särskild regel ges om att en kommun får
använda kommunala medel för att lämna enskilda hushåll
ekonomiskt stöd till boendet.
En särskild regel ges också om att en kommun får använda
kommunala medel i syfte att förskottera medel till sådana utgifter
för skötsel av tvångsförvaltade fastigheter som inte kan anstå.
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen: Utöver de
befogenheter som kommunallagen och socialtjänstlagen ger behöver det
endast finnas en regel som ger en kommun möjlighet att lämna
kommunal borgen till enskilda personer för nybyggnad av bostäder.
Nuvarande regler som gör det möjligt för kommunerna att ge ekonomiska
och andra fördelar för vissa boendeformer och fastighetsägare bör tas
bort.
Remissinstanserna: Boverket föreslår att kommunerna ges rätt att även
i annan form än genom kommunal borgen stödja den individuella
bostadsförsöijningen. Svenska kommunförbundet anser med hänsyn till
att bostadsförsöijningen också framöver kommer att vara en viktig kom-
munalpolitisk fråga att kompetensreglema i 1 § bostadsförsöijningslagen
bör behållas oförändrade. SABO menar att utredaren inte på ett
övertygande sätt kunnat visa att den handlingsfrihet för kommunerna som
bostadsförsöijningslagen skapar i förhållande till de allmänna reglerna i
kommunallagen kan avvaras eller åstadkommas på annat sätt.
Skälen för mitt förslag: Jag delar i och för sig utredningens
uppfattning att de generella bestämmelserna i kommunallagen bör vara
vägledande för kommunernas agerande också på bostadsförsöijningens
område. Kommunallagen ger dock endast kommunen befogenhet att ha
hand om angelägenheter som är av allmänt intresse. Av denna regel samt
av den s.k. likställighetsprincipen följer att det inte är tillåtet för en
kommun att ge stöd åt enskilda.
Flera remissinstanser har som framgått understrukit vikten av att
kommunerna får behålla sin nuvarande handlingsfrihet.
För egen del anser jag att kommunernas handlingsfrihet i dag är för
stor på detta område. Reglerna i bostadsförsöijningslagen ger en kommun
möjlighet att särskilt gynna vissa fastighetsägare. En sådan möjlighet bör
inte finnas i fortsättningen. Samtidigt är det viktigt att kommunerna
ekonomiskt kan bidra till att minska hushållens kostnader för att skaffa
sig bostäder och att detta klart framgår av regelsystemet för den
kommunala verksamheten. Jag tänker då inte bara på den av utredningen
föreslagna rätten för en kommun att lämna borgen till enskilda personer
för nybyggnad av bostäder. Kommunerna behöver också ha möjlighet att
lämna borgen till personer som övertar ett hus som har uppförts eller
26
byggts om med stöd av statligt reglerade bostadslån för vilka det krävs
sådan boigen. Vidare bör kommunerna även fortsättningsvis kunna lämna
enskilda hushåll ekonomiskt stöd till boendet, exempelvis i form av
bostadsbidrag utöver de regler som staten har fastställt. Mot denna
bakgrund förordar jag att en särregel om kommunernas rätt att ekono-
miskt stödja boendet för enskilda hushåll behålls. Det kommunala stödet
måste givetvis lämnas enligt objektiva grunder. Detta följer dels av
regeringsformens krav på opartiskhet och saklighet (1 kap. 9 §), dels av
den s.k. likställighetsprincipen som gäller för kommunal verksamhet.
Någon uttrycklig bestämmelse om detta behövs därför inte heller i den
föreslagna lagen.
Även den nuvarande regeln att en kommun har möjlighet att förskottera
medel till fastighetens skötsel om en fastighet är ställd under tvångs-
förvaltning bör behållas. Härigenom undviks att hyresgästerna oförskyllt
kommer i kläm vid tvångsförvaltning.
Prop. 1992/93:242
Mitt förslag: Bostadsförsöijningslagen upphävs.
Den tidigare föreslagna regeln om rätt för en kommun att
använda kommunala medel för att lämna enskilda hushåll ekono-
miskt stöd till boendet tas in i en särskild lag.
En regel, motsvarande den som finns i 6 § bostadsförsöijnings-
lagen, om att en kommun i vissa fall får förskottera medel till en
fastighets skötsel om fastigheten är ställd under tvångsförvaltning
förs in i bostadsförvaltningslagen (1977:792).
Ändringarna träder i kraft den 1 juli 1993.
Utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen: Utred-
ningens förslag överensstämmer med mitt förslag vad gäller bostads-
försöij ningslagen och bostadsanvisningslagen. Regler om rätt för
kommunerna att lämna enskilda hushåll ekonomiskt stöd till boendet bör
enligt utredningen föras in i kommunallagen.
Remissinstanserna: Endast få remissinstanser har berört den lag-
tekniska delen i utredningens förslag. Svenska kommunförbundet har
dock framhållit att kommunallagen är en ramlag som inte i onödan bör
belastas med detaljregler som rör en speciell verksamhet.
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående föreslagit att
merparten av de särskilda regler om kommunala åtgärder på boende-
området som finns i bostadsförsöijningslagen tas bort. Det som bör
behållas är dels en regel om rätten för kommunerna att lämna enskilda
hushåll visst ekonomiskt stöd till boendet, dels en regel som ger
kommunerna rätt att förskottera medel till vissa utgifter i samband med
tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen.
De särskilda regler om kommunala åtgärder på boendeområdet som
27
således bör behållas är inte av den omfattning att det lagtekniskt är Prop. 1992/93:242
motiverat att bibehålla bostadsförsöijningslagen. I likhet med utredningen
förordar jag att bostadsförsöijningslagen upphävs.
Vad sedan gäller utredningens förslag om att de kvarvarande reglerna
förs in i kommunallagen eller i förekommande fäll i bostadsförvalt-
ningslagen har det som framgått mött invändningar att ta in sådana regler
i kommunallagen. Även jag anser, efter samråd med chefen för
Civildepartementet, att kommunallagen inte bör tyngas med regler av
det slag som det här är fråga om. Det normala är att sådana regler tas
in i en särskild lag, om det inte finns annan lagstiftning som regeln
naturligen hör samman med.
I fråga om reglerna för kommunalt ekonomiskt stöd till enskilda
hushåll finns det inte någon sådan lagstiftning. Dessa regler bör därför
tas in i en särskild lag. Lagen bör utformas efter förebild från andra
lagar som innehåller befogenheter för kommunerna som går utöver de
allmänna befogenheterna enligt kommunallagen.
De enskilda reglerna om kommunernas rätt att förskottera medel för
skötseln av tvångsförvaltade bostadsfästigheter hör däremot naturligt
samman med reglerna i bostadsförvaltningslagen. De bör därför i enlighet
med utredningens förslag tas in i den lagen.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m.m.,
2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal bostads-
anvisningsrätt,
3. lag om kommunalt stöd till boendet,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres-
nämnder,
7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Lagförslag 4, 5 och 8 har upprättats efter samråd med statsrådet
Laurén. Lagförslag 6 och 7 har upprättats efter samråd med chefen för
Justitiedepartementet.
Lagförslagen innebär bl.a. att vissa regler avskaffas. Förslagen i övrigt
är av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
28
Förslaget har behandlats i avsnitt 4 och 5.
Lagen föreslås upphävd vid utgången av juni 1993. Kommunernas
skyldighet enligt 2 § lagen att förmedla lån och bidrag bör dock
fortfarande gälla i ärenden som kommit in till kommunerna före
ikraftträdandet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.
Lagen föreslås upphävd vid utgången av juni 1993. Som jag åter-
kommer till i specialmotiveringen till förslaget om ändring i
bostadsrättslagen bör äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om
anvisning eller upplåtelse som skett enligt lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt. Upplysningsvis bör motsvarande bestämmelse tas
in i denna lag. Vidare bör beslut om anvisningsrätt som meddelats före
utgången av juni 1993 inte längre vara gällande. Däremot bör utfästelser
som lämnats enligt 2 § före denna tidpunkt fortfarande gälla om inte
fastighetsägaren inom tre månader från upphävandet av lagen om
kommunal bostadsanvisningsrätt meddelar kommunen att han vill
frånträda sin utfästelse.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6. Som framgår där bör en kommun ha
möjlighet att lämna ekonomiskt stöd för boendet. Som exempel på sådant
stöd har jag nämnt kommunal boigen samt bostadsbidrag utöver vad som
följer av regler som fästställs av staten. Även annat stöd bör omfattas
eftersom syftet med stödet är att sänka hushållens bostadskostnader. Som
ytterligare förutsättning bör gälla att stödet lämnas till enskilda hushåll.
Begreppet hushåll har samma innebörd som i förslaget till lag om
bostadsbidrag som lagts fram i prop. 1992/93:174 om administrationen
av bostadsbidragen till barnfamiljer m.m. I fråga om vilka hushåll som
skall kunna få stöd och var bostäderna skall vara belägna avses ingen
ändring i förhållande till vad som nu gäller.
Med stöd till enskilda hushåll för boendet i den föreslagna lagtexten
avser jag således alla former av stöd till de boende som syftar till att
sänka enskildas bostadskostnader. Lagförslaget ger däremot inget
utrymme för en kommun att lämna ekonomiskt stöd till den som yrkes-
mässigt upplåter bostäder utöver vad som följer av kommunallagen.
Det sistnämnda innebär att lagen inte ger kommunerna rätt att lämna
ekonomiskt stöd till hyreshusägare - enskilda, bolag eller stiftelser - eller
till bostadsrättsföreningar. Detta gäller oavsett om stödet i ett enskilt fäll
Prop. 1992/93:242
29
skulle oavkortat komma de boende till godo. En strikt avgränsning i detta Prop. 1992/93:242
avseende är nödvändig, eftersom det i annat fäll öppnar möjligheter att
med kommunala medel gynna vissa ägare av i första hand flerbostadshus
framför andra, vilket skulle stå i strid med likställighetsprincipen i
kommunallagen. Stöd till sådana fastighetsägare bör inte få lämnas i
vidare mån än som följer av kommunallagens bestämmelser om använd-
ningen av kommunala medel.
Ändringarna berör 12 kap. 1, 32, 39 och 65 a §§.
12 kap. 1, 32, och 39 §§
Ändringarna är en konsekvens av att lagen om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävs.
12 kap. 65 a §
Ändringen är en konsekvens av att bostadsförsöijningslagen upphävs och
att kommunal bostadsförmedling skall vara underkastad samma regler
som gäller för yrkesmässig förmedling.
Ändringen har behandlats i avsnitt 6.
25 a §
Paragafen anger att en kommun i vissa fäll har möjlighet att förskottera
medel om en fastighet är ställd under tvångsförvaltning enligt bostads-
förvaltningslagen (1977:792). Regeln motsvarar den som för närvarande
återfinns i 6 § bostadsförsöijningslagen.
Ändringarna berör 4, 22, 23 och 32 §§.
Ändringarna är en konsekvens av att lagen om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävs.
Ändringen berör 28 §.
Ändringen är en konsekvens av att lagen om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävs.
30
Ändringarna berör 2 kap. 9 § och 4 kap. 5 §.
Ändringarna är en konsekvens av att lagen om kommunal bostads-
anvisningsrätt upphävs.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. För anvisning eller
upplåtelse av lägenhet med bostadsrätt som skett enligt lagen om
kommunal bostadsanvisningsrätt före ikraftträdandet bör äldre bestäm-
melser fortfarande gälla.
Prop. 1992/93:242
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att anta förslagen till
1. lag om upphävande av lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsöijningens främjande m.m.,
2. lag om upphävande av lagen (1987:1274) om kommunal bostadsan-
visningsrätt,
3. lag om kommunalt stöd till boendet,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i bostadsförvaltningslagen (1977:792),
6. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres-
nämnder,
7. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.
31
Prop. 1992/93:242
Bilaga 1
Yttrande över betänkandets avsnitt 6:1 Lagen om kommunala åtgärder till
bostadsförsöijningens främjande har avgetts av Boverket, Statskontoret,
Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,
Örebro samt Västerbottens län, Sollentuna och Ömsköldsviks kommuner,
Byggentreprenörerna, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Hyres-
gästernas Riksförbund, Landsoiganisationen i Sverige, Svenska Bygg-
nadsarbetareförbundet, Svenska Träindustriarbetareförbundet, Mäklarsam-
fundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföre-
tag (SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC),
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Trähusiäbrikers Riksförbund,
Tjänstemännens Centralorganisation, Föreningen Kommunala Förmed-
lingsoigan samt Norrköpings kommun.
32
Prop. 1992/93:242
Bilaga 2
Yttranden över betänkandet har avgetts av Bostadsdomstolen, Kom-
merskollegium, Kammarrätterna i Stockholm och Göteborg, Boverket,
Konsumentverket, Bostadsförmedlarnas yrkesorganisation (BYF),
Centralorganisationen SACO/SR, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas
Riksförbund, Kommunalförbundet för Stor-Stockholms Bostadsförmedling
(KSB), Landsorganisationen i Sverige, Svenska Byggnadsarbetareför-
förbundet, Riksbyggen, Svenska kommunförbundet, Sveriges Allmän-
nyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Central-
organisation (SBC), Sveriges Fastighetsägareförbund, Tjänstemännens
Centralorganisation, Stockholms, Nacka, Eskilstuna, Malmö, Lunds,
Göteborgs, Karlstads, Västerås och Umeå kommuner samt Folkpartiet
liberalerna i Stockholms läns samrådsgrupp för bostads-, bygg- och
fastighetsfrågor.
33
Prop. 1992/93:242
Propositionen.............................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll................ 1
Propositionens lagförslag....................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
30 mars 1993 16
1 Inledning .............................. 16
2 Allmänna utgångspunkter..................... 17
3 Gällande reglering av kommunernas skyldigheter
och rättigheter............................ 17
3.1 Bostadsförsöijningslagen.................... 17
3.2 Lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt........ 19
4 De särskilda reglerna om kommunala bostadsför-
söij ningsprogram m.m....................... 19
5 De särskilda reglerna om kommunal bostadsför-
medling m.m............................. 22
6 Befogenheter för kommunen att lämna stöd till
boendet ............................... 26
7 Den föriättningstekniska lösningen ............... 27
8 Upprättade lagförslag ....................... 28
9 Specialmotivering ......................... 29
10 Hemställan ............................. 31
11 Beslut ................................ 31
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Avreglerad
bostadsmarknad, del II (SOU 1992:47).......... 32
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat
sig över betänkandet Bostadsförmedling i nya
former (SOU 1992:71).................... 33
34
gotab 43500, Stockholm 1993