Regeringens proposition
1992/93:238

om ändringar i minerallagen m.m.

Prop.

1992/93:238

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Tf. chefen för Näringsdepartementet, statsrådet Lundgren, har varit
föredragande vid regeringssammanträdet.

Stockholm den 25 mars 1993

På regeringens vägnar

Carl Bildi

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i minerallagen (1991:45). Det
föreslås att kravet på lämplighet för att få bearbetningskoncession tas
bort utom för förvärv av koncession från koncessionshavaren och för
koncession för utvinning av olja och gas. Vidare föreslås att kronoan-
delsinstitutet avvecklas och att bearbetningskoncession skall meddelas
för femton år. Syftet med dessa ändringar är att de tillsammans skall
bidra till att skapa bättre generella förutsättningar för prospektering och
gruvdrift i landet.

Vidare föreslås att skyddet för nationalparker, obrutna fjällområden
och naturreservat ytterligare stärks genom ändrade regler för prospekte-
ring och gruvdrift inom sådana områden.

Det föreslås slutligen att möjligheten i lagen (1985:620) om vissa
torvfyndigheter för staten att i meddelade koncessioner för energitorv
föreskriva om produktionsavgifter m.m. tas bort.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 238

Proposition om ändringar i minerallagen m.m.

Prop. 1992/93:238

1 Inledning

En ny minerallag (1991:45) trädde i kraft den 1 juli 1992. Lagen, som
ersätter 1974 års gruvrättsliga lagstiftning, dvs. gruvlagen och lagen om
vissa mineralfyndigheter, reglerar rätten till och utnyttjandet av mineral-
tillgångar.

Regeringen aviserade i 1992 års budgetproposition en översyn av
minerallagen i syfte att ytterligare stimulera prospekteringen efter och
bearbetningen av nya fyndigheter. Inom Näringsdepartementet utarbeta-
des därefter departementspromemorian Översyn av vissa bestämmelser
i minerallagen, m.m. (Ds 1992:128).

I syfte att ge gruvnäringen goda generella förutsättningar för verksam-
het i landet föreslås i promemorian vissa ändrade regler i minerallagen,
nämligen att kronoandelsinstitutet avvecklas, att kravet på lämplighet
för att få bearbetningskoncession tas bort utom såvitt avser olja och
gasformiga kolväten samt att koncessionens giltighetstid, som i dag
uppgår till tio år, skall bestämmas till minst tio och högst tjugofem år
beroende på omständigheterna i vaije särskilt fall. Vidare föreslås ersätt-
ningen till fastighetsägare och andra sakägare vid bearbetning förbättras.
Promemorian innehåller därutöver förslag till hinder mot undersök-
ningsarbete och bearbetning inom nationalpark. Som en konsekvens av
promemorians förslag om kronoandelssystemet föreslås en ändring i
lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter vad avser villkor om vissa
avgifter m.m. i samband med koncession för energitorv.

I promemorian föreslås att ändringarna träder i kraft den 1 juli 1993.

Den i promemorian intagna sammanfattningen finns fogad till denna
proposition som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som är bifogade propositionen som bilaga 3.

Lagrådet har i yttrande den 19 mars 1993 lämnat förslagen utan erin-
ran. Lagrådets yttrande framgår av bilaga 4. I den nu föreslagna lagtex-
ten har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagråds-
remissens lagförslag.

2 Allmän bakgrund

Prop. 1992/93:238

Den omläggning av näringspolitiken som regeringen inlett innebär bl.a.
att statens roll är att skapa goda generella förutsättningar för företagan-
de och att näringspolitiska branschstöd avvecklas. Som ett led i denna
politik beslutade riksdagen våren 1992 om avveckling av den statliga
prospekteringsverksamheten och om nedläggning av Nämnden för sta-
tens gruvegendom (NSG). För att främja och stimulera gruvnäringens
utveckling koncentrerar staten sina insatser på basverksamhet, främst i
form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet samt forsk-
ning och utveckling.

I syfte att ytterligare förbättra möjligheterna för prospektering be-
slutade riksdagen våren 1992 om ökade statliga insatser inom basverk-
samheten, dvs. de tidigare leden i prospekteringskedjan. Vid Sveriges
geologiska undersökning (SGU) skall under innevarande budgetår ett
mineralkontor inrättas i Malå, Västerbottens län med uppgift dels att
insamla, uppdatera och bearbeta information av relevans för prospekte-
ring, dels att marknadsföra denna. Vidare skall den geologiska baskar-
teringen i prospekteringsintressanta delar av Västerbottens och Norrbot-
tens län ökas.

Regeringen har uppdragit åt NSG att under innevarande budgetår bl.a.
avyttra den statliga gruvegendomen, i form av gruvrättigheter, på för
staten bästa möjliga affärsmässiga villkor och att till SGU överföra det
informationsmaterial som inte tillhör sådan gruvegendom som skall
försäljas.

Ett viktigt generellt medel för att skapa goda förutsättningar för gruv-
näringen är lagstiftningen inom mineralområdet.

I samband med riksdagens behandling av förslaget till ny minerallag
framfördes kritik mot vissa inslag i detta. Företrädare för gruvnäringen
har i olika sammanhang under senare tid också riktat viss kritik mot
lagen. Kritiken går i huvudsak ut på att minerallagen inte i tillräcklig
utsträckning bidrar till att stimulera prospekteringen efter och utvin-
ningen av nya mineralfyndigheter. Lagen anses inte heller ge internatio-
nellt konkurrenskraftiga villkor för verksamhet i landet. Vissa bestäm-
melser i lagen uppfattas i stället som hindrande eller i vart fall som
återhållande faktorer för den prospektering för vilken det eljest finns
goda geologiska motiv. Det gäller framför allt bestämmelserna om
förutsättning för att få bearbetningskoncession, koncessionens giltig-
hetstid och kronoandelssystemet. Kronoandelen anges av flera utländska
gruvföretag som ett hinder av institutionell karaktär för dem att satsa på
prospektering och gruvdrift i Sverige.

3 Gällande rätt

Prop. 1992/93:238

Minerallagen innebär i korthet följande.

Lagen gäller undersökning och bearbetning av fyndigheter av ett antal
i lagen angivna mineraliska ämnen, s.k. koncessionsmineral. Med
undersökning avses arbete i syfte att att påvisa en fyndighet av ett kon-
cessionsmineral och att utröna fyndighetens sannolika ekonomiska värde
och dess beskaffenhet i övrigt. Med bearbetning avses utvinning och
tillgodogörande av ett koncessionsmineral.

För att få bedriva undersökningsarbete krävs undersökningstillstånd.
Sådant skall meddelas om det finns anledning att anta att undersökning
i det aktuella området kan leda till fynd av koncessionsmineral och
sökanden inte uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd
en ändamålsenlig undersökning. Om arbetet avser olja, gasformiga
kolväten eller diamant krävs dessutom att sökanden visar att han är
lämplig att bedriva sådant arbete. Undersökningsarbete får enligt de s.k.
hindersbestämmelsema inte äga rum inom vissa särskilt angivna om-
råden, bl.a. befästningsområden, begravningsplatser samt i närheten av
vägar, järnvägar, bostadshus, vissa allmänna byggnader och industriella
anläggningar. Ett undersökningstillstånd gäller i tre år och dess giltig-
hetstid kan under vissa förutsättningar förlängas med högst tre år och
därefter med ytterligare högst fyra år.

För att få bedriva bearbetning krävs bearbetningskoncession. Sådan
skall meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekono-
miskt har blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndig-
heten och om fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att
sökanden får den begärda koncessionen. Bestämmelserna om hinder mot
undersökningsarbete tilllämpas även på bearbetning om hindret uppstod
innan koncession beviljades. En bearbetningskoncession gäller som
huvudregel i tio år och koncessionstiden förlängs automatiskt med tio år
i sänder om regelbunden bearbetning pågår när giltighetstiden går ut.
Om bearbetning inte pågår kan koncessionen ändå förlängas om viss
förberedande aktivitet pågår eller om det görs sannolikt att bearbetning
snart skall påbörjas.

Ärenden om beviljande av undersökningstillstånd eller bearbetnings-
koncession prövas av bergmästaren.

I ärenden om bearbetningskoncession skall lagen (1987:12) om hus-
hållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen, NRL) tillämpas.
Det innebär att en ytterligare förutsättning för att bearbetningskonces-
sion skall ges är att hinder enligt NRL inte föreligger för markens
användning till mineralutvinning. I den delen av prövningen skall berg-
mästaren samråda med länsstyrelsen. Den intresseavvägning som härvid
görs i ärenden om bearbetningskoncession är bindande för avvägningen
vid senare prövningar enligt andra NRL-anknutna lagar som kan bli
aktuella för ett mineralföretag. Koncession kan förenas med villkor till
skydd för allmänna intressen och enskild rätt. Vidare omfattas prospek-
tering och utvinning av de regler som staten i annan lagstiftning om
mark och vatten ställt upp till skydd for miljön.

I bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten har Prop. 1992/93:238
staten kronoandel, dvs. rätt till andel med hälften. Kronoandel får helt
eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Staten kan även avstå från
kronoandel. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
besluta i frågor om kronoandel. Regeringen har i mineralförordningen
(1992:285) föreskrivit att NSG beslutar i frågor om kronoandel.

4 Överväganden och förslag

4.1 Inledning

Som framgått av de inledande avsnitten anser regeringen att statens roll
inom näringspolitiken är att skapa goda generella förutsättningar för
företagande. Regeringens politik är därför inom detta område inriktad
på att underlätta företagandet. Den är också inriktad på att stimulera det
utländska intresset för investeringar i Sverige.

Tillämpat på mineralområdet innebär detta att det övergripande målet
för statsmakterna är att skapa förutsättningar för en livskraftig mineral-
industri i Sverige med såväl svenska som utländska aktörer. Eftersom
svensk industri är beroende av en god försörjning med mineralråvaror,
är det vidare av stor betydelse att näringspolitiken inom mineralområdet
främjar nyttiggörandet av landets egna mineralresurser. Detta måste gi-
vetvis ske inom ramen för ett i ett internationellt perspektiv konkurrens-
neutralt regelsystem. Det är också viktigt att de för samhället mest
fördelaktiga avvägningarna görs mellan intresset av att ta till vara mi-
neralfyndigheter och andra allmänna intressen.

Den nya minerallagen ligger i huvudsak i linje med nämnda grundläg-
gande utgångspunkter. Även om den nya lagen bara varit i kraft under
en mycket kort tid kan emellertid konstateras att den på vissa punkter
innehåller regler som i olika avseenden hämmar utvecklingen av en
livskraftig mineralindustri. Det gäller framför allt bestämmelserna om
kravet på sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession, kon-
cessionens giltighetstid och kronoandelssystemet. Enligt bl.a. gruvnä-
ringens uppfattning bidrar inte dessa bestämmelser till att skapa incita-
ment för den prospekteringsverksamhet som på lång sikt är en nödvän-
dig förutsättning för att gruvdrift skall kunna förekomma i vårt land
även i framtiden. Det finns också en uppenbar risk för att nämnda
regler begränsar antalet aktörer till i huvudsak de som redan i dag
bedriver prospektering och gruvdrift. Begränsas antalet möjliga exploa-
törer kan detta i sin tur leda till att prospekteringen minskar.

I det följande redovisar regeringen överväganden och förslag till
ändringar av minerallagen vad gäller bestämmelserna om kravet på
sökandens lämplighet för att få bearbetningskoncession, koncessionens
giltighetstid och kronoandelsinstitutet. Syftet med de åtgärder som
föreslås är att de tillsammans skall bidra till att skapa bättre generella
förutsättningar för prospektering och gruvdrift i Sverige. De ändrade

regler som föreslås bör kunna lägga grunden till en ökad prospekte- Prop. 1992/93:238
ringsaktivitet i landet. De bör också göra det attraktivt för utländska
företag att satsa resurser och kompetens på prospektering i Sverige.

Slutligen föreslås att skyddet för nationalparker, naturreservat och
obrutna fjällområden ytterligare stärks genom ändrade regler vad gäller
prospektering och gruvdrift inom sådana områden.

4.2 Minerallagen

4.2.1 Förutsättningar för meddelande av bearbetnings-
koncession

Regeringens förslag: Kravet på lämplighet för att få bearbetningskon-
cession tas bort utom för förvärv av koncession från koncessionshava-
ren och för koncession för utvinning av olja och gasformiga kolväten.

Promemorians förslag: Överensstämmer utom vad avser förvärv av
koncessioner från koncessionshavaren med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De allra flesta tillstyrker eller lämnar förslaget utan
erinran. Kammarrätten i Sundsvall, Statens naturvårdsverk och Gruvin-
dustriarbetareförbundet avstyrker, helt eller delvis, förslaget eller föreslår
att den nuvarande ordningen bibehålls.

Sveriges geologiska undersökning tillstyrker förslaget och föreslår därut-
över att lämplighetskravet tas bort även vid koncession för utvinning av
olja och gasformiga kolväten.

Bergmästaren i norra distriktet föreslår bl.a. att kravet på lämplighet
bibehålls, när koncession erhålls genom överlåtelse. I detta fall bedömer
bergmästaren att den föreslagna ändringen inte har någon prospekterings-
stimulerande betydelse.

Skälen för regeringens förslag: För att få exploatera fyndigheter av
koncessionsmineral krävs bearbetningskoncession som meddelas om vissa
grundläggande krav är uppfyllda (4 kap. 2 §). Koncession skall nämligen
meddelas om en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har
blivit påträffad, om sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten och om
fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den
begärda koncessionen. En ytterligare förutsättning för att bearbetningskon-
cession skall ges är att hinder enligt naturresurslagen inte föreligger för
markens användning till mineralutvinning.

För att få bearbetningskoncession krävs således bl.a. att malmbevisning
företes. Vidare skall sökanden vara lämplig att exploatera fyndigheten.
Kravet på sökandens lämplighet tar sikte på dennes förhållanden. Sökanden
skall rent allmänt vara lämplig att utvinna det aktuella mineralet. Kon-
cession skall ges endast åt den som kan antas ha tekniska och ekonomiska
resurser att bedriva fortsatt rationell undersökning och utvinning samt även
i övrigt är lämplig för verksamheten. I förstnämnda hänseende ligger att
sökanden skall ha förmåga att bedriva verksamheten. Det krävs dock inte
att han ensam skall ha förmåga att svara för hela arbetet utan detta lämp-

lighetskrav anses uppfyllt om han i samverkan med andra har kompetens Prop. 1992/93:238
och resurser för att få till stånd en ändamålsenlig bearbetning. Med sökan-
dens lämplighet i övrigt avses att denne verkligen har för avsikt att be-
arbeta fyndigheten, dvs. att företaget är seriöst i mer allmän mening.

Kravet på malmbevisning förutsätter kompetens och omfattande resurser
hos sökanden. Att undersöka en fyndighet fram till bearbetningskoncession
kostar vanligtvis tiotals miljoner kronor. Till detta kan läggas att det eko-
nomiska utbytet av insatserna alltid är mycket osäkert. Endast ca en pro-
cent av prospekteringsinsatsema leder till bearbetning. Härtill kommer att
det vid tidpunkten för ansökan om bearbetningskoncession sällan är klar-
lagt om fyndigheten är omedelbart brytvärd (se vidare avsnitt 4.2.2).
Dessa förhållanden gör att det kan anses uteslutet att någon som inte har
tekniska och ekonomiska förutsättningar för att exploatera en fyndighet
skulle kunna eller ens vilja försöka uppfylla kravet på malmbevisning.

Det finns vidare en risk för att kravet på sökandens lämplighet begränsar
antalet aktörer till i stort sett de som redan i dag bedriver prospektering
och gruvdrift. Detta kan i sin tur leda till att prospekteringsaktiviteten i
landet påverkas negativt.

De omständigheter som nu har redovisats föreligger emellertid inte då
någon genom överlåtelse från koncessionshavaren förvärvar en koncession.
Förvärvaren har ju då inte presterat någon malmbevisning och inte heller
på annat sätt behövt redovisa åtgärder som kräver viss kompetens. Han har
inte heller behövt utsätta sig för det risktagande som ligger i all form av
prospektering. Mot denna bakgrund bör kravet på lämplighet bibehållas
vid förvärv av bearbetningskoncession genom överlåtelse. Ett sådant krav
har ju inte heller, som Bergmästaren i norra distriktet framhållit, någon
hämmande inverkan på prospekteringsviljan i landet.

Utvinning av olje- och gasfyndigheter är alltid förenad med avsevärda
risker. Verksamheten är särskilt riskfylld med avseende på miljön och
arbetarskyddet. Vidare kan själva fyndigheten äventyras genom ett oskick-
ligt beteende till följd av bl.a. bristande kompetens. Det är därför av av-
görande betydelse att en exploatör av olje- och gasfyndigheter har kompe-
tens samt förmåga i övrigt för att bedriva denna verksamhet. En exploatör
bör således, även i fortsättningen, uppfylla kravet att vara lämplig för att
få utvinna olja och gasformiga kolväten.

Regeringen föreslår alltså att bestämmelsen om att en sökande skall vara
lämplig för att få bearbeta en fyndighet av koncessionsmineral tas bort
utom såvitt avser förvärv av koncession genom överlåtelse från
koncessionshavaren och koncession för utvinning av olja och gasformiga
kolväten. Motivet härför är, mot bakgrund av vad som nyss sagts, att den
som kan prestera en godtagbar malmbevisning också får anses ha förmåga
och vilja att få till stånd utvinning. Med hänsyn till de säkerhetsrisker som
är förknippade med utvinning av olje- och gasfyndigheter bör dock även
fortsättningsvis särskilda krav kunna ställas på sökandens lämplighet för att
han skall få bedriva sådan verksamhet.

De bestämmelser som finns om företräde vid konkurrens om bearbetning
(4 kap. 3 §) bör också anpassas till nu redovisat synsätt, därigenom att
sökandens lämplighet slopas som kriterium vid bestämmande av företrädes-
rätt.

4.2.2. En koncessions giltighetstid

Prop. 1992/93:238

Regeringens förslag: Bearbetningskoncession meddelas för femton år
om inte sökanden begär kortare tid.

Mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete i syfte
att möjliggöra utvinning av fyndigheten skall kvalificera för rätt till
förlängning av koncessionstiden utan föregående intresseavvägning
enligt naturresurslagen.

Förlängning av koncessionstiden skall ske med tio år i sänder om
inte koncessionshavaren begär kortare tid.

Promemorians förslag: Bearbetningskoncessionens giltighetstid bestäms
utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Tiden skall dock vara minst
tio och högst tjugofem år. Promemorians förslag överensstämmer i övrigt
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker prome-
morians förslag eller lämnar det utan erinran. SGU, Gruvföreningen och
Industriförbundet avstyrker förslaget att bearbetningskoncessionens giltig-
hetstid ändras från tio år till minst tio år och högst tjugofem år. Nämnda
instanser anser att giltighetstiden bör vara tjugofem år eller längre. Även
Högskolan i Luleå delar denna uppfattning, men föreslår att kortare tid får
bestämmas om sökanden begär det. Bergmästaren i norra distriktet anser,
om ökad rättstrygghet eftersträvas, det motiverat att koncessionstiden sätts
till minst femton år.

Vidare har Gruvföreningen och Industriförbundet uppfattningen att kon-
cessionstiden bör kunna förlängas med upp till tjugofem år åt gången resp,
med tjugofem år i sänder. Med hänvisning till malmernas storlek och
bearbetningsproblem samt gruvornas livslängd föreslår Bergmästaren i
norra distriktet att koncessionstiden förlängs med minst tio år och högst
tjugo år.

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 7-11 §§ minerallagen finns
bestämmelser om bearbetningskoncessionens giltighetstid och om möjlig-
heten att få koncessionstiden förlängd. De innebär följande.

En bearbetningskoncession gäller i tio år. På sökandens begäran kan
dock kortare tid bestämmas. I ett ärende om meddelande av bearbetnings-
koncession sker en intresseavvägning enligt naturresurslagen, NRL.

En koncession förlängs automatiskt med tio år i sänder om regelbunden
bearbetning pågår när giltighetstiden går ut.

Pågår inte regelbunden bearbetning när koncessionstiden löper ut skall
tiden på ansökan av koncessionshavaren förlängas med minst fem år och
högst tio år om det inom koncessionsområdet pågår

1. tillredningsarbete eller anläggningsarbete för upptagande av bearbet-
ning, eller

2. undersökning av större omfattning.

Koncessionshavaren har rätt att få förhandsbesked av bergmästaren om
huruvida planerat undersökningsarbete skall anses ha större omfattning. I
ett sådant förlängningsärende sker ingen intresseavvägning enligt NRL utan

den avvägning som gjordes då koncessionen ursprungligen meddelades Prop. 1992/93:238
gäller alltjämt.

Pågår inte bearbetning eller sådan verksamhet som anges i punkterna 1
och 2 ovan kan koncessionstiden på ansökan av koncessionshavaren för-
längas med högst tio år. En förutsättning härför är att det är motiverat med
hänsyn till det allmännas intresse av att mineraltillgångarna utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätt. Vid denna prövning sker en förnyad avvägning enligt
NRL.

Det har i olika sammanhang riktats kritik mot vissa av de nämnda be-
stämmelserna. Kritiken går i huvudsak ut på att giltighetstiden för kon-
cessioner är för kort. Detta medför problem i två hänseenden. Det första
är att en tioårig koncession stid inte tillräckligt tillgodoser företagens behov
att ha en malmbas som långsiktigt tryggar verksamhetens fortbestånd. Det
anses allmänt inom branschen vara nödvändigt att genom prospektering
vidmakthålla en malmbas för varje anrikningsverk som åtminstone mot-
svarar mellan tio och femton års produktion. I vissa fall är det önskvärt
med en malmbas som motsvarar tjugofem års produktion. De korta kon-
cessionstidema medför att ett gruvföretag antingen kan förlora en del av
sin malmbas då koncessionen för ett visst område skall förlängas och
intresseavvägningen enligt NRL därvid får ett negativt utfall för gruvföre-
taget eller att gruvföretaget tvingas påbölja bearbetningen i ett visst om-
råde tidigare än vad en rationell planering påbjuder för att undvika ett
sådant negativt utfall. Gruvföreningen och Industriförbundet anser i sina
yttranden över promemorian att giltighetstiden bör vara minst tjugofem år.

Det andra problemet med de korta koncessionstidema hänger samman
med att prospektering är mycket kostnadskrävande. Resultaten är osäkra
och ligger dessutom långt fram i tiden. Vidare är kostnaden för att under-
söka ett område och förbereda gruvdrift hög i förhållande till riskerna om
man jämför med etablering av annan industriell verksamhet. Gruvnäringen
är därför om möjligt i högre grad än annan industriell verksamhet beroen-
de av fasta och långsiktiga spelregler. Koncessionens giltighetstid, då en
betydande del av prospekteringsarbetet äger rum, är en viktig spelregel för
branschen.

Det är uppenbart att ingen är beredd att satsa de pengar det här gäller på
undersöknings- och utvecklingsarbete om det föreligger risk för att be-
arbetningskoncessionen upphör innan undersökningarna är avslutade. Det
är därför av största vikt att en prospektör får så säkra garantier som möj-
ligt för att han får bearbeta en påträffad fyndighet. De regler som nu gäller
för koncessionens giltighetstid ger inte tillräckliga garantier i detta avseen-
de.

I detta sammanhang förtjänar också påpekas att det enligt 1938 års gruv-
lag inte fanns någon tidsbegränsning för en brytningsrätts giltighetstid.
Genom 1974 års gruvlag begränsades tiden till tjugofem år. Fr.o.m. den 1
juli 1992 har giltighetstiden ytterligare begränsats så att den nu är tio år.

Regeringen anser att giltighetstiden för en bearbetningskoncession bör
vara femton år om inte sökanden begär kortare tid.

Bestämmelserna om förlängning av koncessionens giltighetstid bör änd-
ras på det sättet att, förutom pågående tillrednings- eller anläggningsar-                     9

beten för upptagande av bearbetning eller pågående undersökningsarbete,

även pågående mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete Prop. 1992/93:238
av större omfattning i syfte att göra fyndigheten brytvärd också bör kvalifi-
cera för rätt till förlängning utan föregående intresseavvägning enligt NRL.

Koncessionshavaren bör därvid också ha rätt att få förhandsbesked om
huruvida sådant planerat utvecklingsarbete skall anses ha större omfattning.

Slutligen bör, enligt regeringens uppfattning, koncessionstiden alltid för-

längas med tio år i sänder såvida inte koncessionshavaren begär kortare
förlängningstid.

4.2.3 Kronoandelsystemet

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kronoandel och kravet på
svenskt medborgarskap för gruvföreståndare tas bort.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har
inte några invändningar. Gruvindustriarbetareförbundet avstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om kronoandel finns nu i
1 kap. 6 § och 11 kap. minerallagen. De innebär att staten automatiskt får
andel med hälften i bearbetningskoncession, som meddelas för annan än
staten. Staten har dock möjlighet att avstå från kronoandelen. Vidare kan
kronoandelen helt eller till viss del överlåtas eller upplåtas. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får besluta i frågor om krono-
andel. Regeringen har i mineralförordningen (1992:285) föreskrivit att
Nämnden för statens gruvegendom (NSG) beslutar i frågor om kronoandel.

Genom kronoandel erhåller staten enligt 12 kap. 6 § minerallagen s.k.
brytningsvitsord, dvs. rätt att mot annan andelshavares vilja påböija eller
utöka undersökning eller bearbetning inom koncessionen.

Gruvföretagen arrenderar i dag genom avtal mellan NSG och resp,
företag de kronoandelar som har ekonomiskt intresse. För detta erlägger
gruvföretagen arrendeavgifter till staten. Dessa avgifter, som år 1991
uppgick till sammanlagt 31,6 miljoner kronor jämfört med 27,7 miljoner
kronor år 1990, uppfattas av gruvnäringen som en extra beskattning av
branschen. Denna typ av avgifter finns i princip inte i med Sverige kon-
kurrerande länder med marknadsekonomi. I sådana länder sker enbart en
företagsbeskattning av verksamheten. Kronoandelssystemet innebär därför
en konkurrensnackdel för svensk gruvnäring. Av flera utländska företag
ses det som ett hinder av institutionell karaktär för dem att satsa på pro-
spektering i Sverige. Minerallagstiftningen kan därför på denna punkt inte
sägas ligga i linje med regeringens uttalade intresse av att främja utländska
investeringar i landet.

Arrendeavgifterna, dvs. ersättningen för upplåtelsen av kronoandelama,
minskar företagens ekonomiska utrymme för den prospektering efter bryt-
värda fyndigheter som är en grundförutsättning för en fortsatt gruvverk-
samhet i Sverige efter år 2000. Detta gäller i hög grad för den del av
branschen som bryter och förädlar sulfidmalmer.

10

När systemet med kronoandel genom 1938 års gruvlag infördes i svensk Prop. 1992/93:238
rätt angavs behovet av samhällsinflytande över gruvnäringen som ett av de
bärande motiven. Under förarbetena till motsvarande bestämmelser i 1974
års gruvlag framhölls möjligheterna att genom en aktiv statlig gruvpolitik
få till stånd ett ändamålsenligt utnyttjande av gruvrätter för bearbetning.
Kronoandelen förutsattes genom det s.k. brytningsvitsordet vid behov
kunna användas som medel för att sätta igång undersökning eller gruvdrift
på vilande gruvrätter i statlig regi. Statligt deltagande skulle således kunna
användas som ett verksamt medel för att åstadkomma önskvärd aktivitet.
Detta var också ett huvudargument för att ha kvar kronoandelssystemet i
1991 års minerallag.

Staten har emellertid ännu inte i något fall använt sin kronoandel för att
få till stånd brytning i egen regi eller tillsammans med innehavaren av
gruvrätten. Det kan finnas flera skäl till detta. En orsak kan vara att det
inte funnits faktiska skäl att framtvinga aktivitet. Oberoende av skälen
härför kan det inte anses ligga i statens intresse att, i en marknadsekonomi
som man vill skapa väl fungerande villkor för, ha spelregler som innebär
att man genom ingripande med statligt deltagande kan framtvinga gruvdrift
inom ramen för en gruvrätt som koncessionshavaren inte för närvarande
bedömer som lönsam att starta.

Med hänvisning till det anförda föreslås att bestämmelserna i 1 kap. 6 §
och 11 kap. minerallagen om kronoandel tas bort.

De kronoandelar som etablerats med stöd av äldre lagstiftning och som
NSG inte avyttrat senast den 30 juni 1993 bör efter denna tidpunkt fort-
sätta att gälla. Regeringen kommer senare att besluta vilken myndighet
som skall förvalta dessa kvarstående kronoandelar.

En avveckling av kronoandelssystemet får även konsekvenser för vissa
bestämmelser i 12 kap. minerallagen om gemensam förvaltning av kon-
cessionsrätt. Vidare bör, med hänvisning till EES-avtalet, kravet i 12 kap.
2 § på att en gruvföreståndare skall vara svensk medborgare tas bort.
Skälet härför är att kravet på svenskt medborgarskap strider mot Romför-
dragets bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av nationali-
tet.

4.2.4 Hinder mot undersökningsarbete och bearbetning inom
nationalpark m.m.

Regeringens förslag: I minerallagen införs ett förbud mot undersök-
ningsarbete och bearbetning i nationalpark, område som statlig myn-
dighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark,
obrutna ijällområden samt naturreservat.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag utom
såvitt avser obrutna tjällområden och naturreservat.

Remissinstanserna: Flertalet av de instanser som tar upp frågan tillstyr-
ker eller har ingen erinran mot förslaget. Bland dem kan nämnas Statens

11

naturvårdsverk, Boverket samt länsstyrelserna i Örebro, Jämtlands, Prop. 1992/93:238
Västerbottens och Norrbottens län.

Gruvföreningen anser att det är mycket tveksamt om det verkligen finns
tillräckliga motiv för att införa det föreslagna totalförbudet mot undersök-
ningsarbete i nationalparker.

Bergmästaren i norra distriktet anser att nuvarande ordning bör bibehål-
las. Enligt denna kan undersökningsarbete bedrivas i den utsträckning det
är förenligt med föreskrifterna för nationalparken eller undantag från dem
kan erhållas enligt nationalparksförordningen. Gruvindustriarbetareför-
bundet delar i huvudsak denna uppfattning.

SGU föreslår att regeringen får möjlighet att bevilja dispens för
prospektering i nationalpark vid särskilda skäl.

Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 6-7 §§ och 5 kap. 10 § mineral-
lagen finns bestämmelser om hinder mot undersökningsarbete och bear-
betning. De innebär att undersökning och bearbetning inte får äga rum
inom vissa särskilt angivna områden, bl.a. befästningsområden, begrav-
ningsplatser samt i närheten av vägar, järnvägar, bostadshus, vissa allmän-
na byggnader och industriella anläggningar. Länsstyrelsen resp, bergmästa-
ren har möjlighet att bevilja dispens för undersökning och bearbetning
inom de i hindersbestämmelsema angivna områdena.

Det har i olika sammanhang riktats kritik mot att de nämnda hindersbe-
stämmelsema inte innefattar nationalparker, naturreservat och obrutna
ijällområden. I propositionen 1991/92:161 om ändringar i minerallagen
anfördes att frågan om prövning av undersökningstillstånd i nationalparker,
naturreservat och obrutna fjällområden tidigare har aktualiserats i riks-
dagen. Eftersom prospektering i vissa fall kan innebära kraftiga ingrepp i
den fysiska miljön utan att för den skull bearbetningskoncession senare kan
meddelas finns det skäl att överväga en förstärkning av möjligheterna att
reglera prospektering inom en del områden (a. prop. s. 9).

Regler om nationalparker och naturreservat finns i naturvårdslagen
(1964:822) och nationalparksförordningen (1987:938). Syftet med att
avsätta ett område som nationalpark är att ge dess natur ett kvalificerat
skydd. Institutet används endast för de mest skyddsvärda områdena i lan-
det.

Beslut om att avsätta mark till nationalpark meddelas av regeringen efter
riksdagens medgivande. Ingrepp som kan påverka eller skada ett område
som avsatts som nationalpark får i princip inte förekomma. Intrång i natio-
nalpark får inte ske utan riksdagens godkännande.

Ett område kan av länsstyrelsen avsättas som naturreservat om det bör
skyddas på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin
skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller om området är av väsentlig
betydelse för landets friluftsliv. I ett beslut om bildande av naturreservat
ges föreskrifter om vissa inskränkningar vad gäller markanvändningen till
skydd för ändamålet med reservatsbildningen. Prospektering kan därför
ske inom reservat i den utsträckning arbetet inte kommer i konflikt med
dessa reservatsbestämmelser.

Inom de områden som anges i 3 kap. 5 § naturresurslagen, s.k. obrutna
fjällområden, får bebyggelse och anläggningar komma till stånd endast om                   12

det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga

forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena Prop. 1992/93:238
får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

Fråga om tillstånd till undersökning enligt minerallagen får prövas av
bergmästaren utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

För att ytterligare säkerställa skyddet for nationalparker, naturreservat
och obrutna Ijällområden bör man i minerallagen införa ett särskilt förbud
mot att bedriva undersökningsarbete dels inom nationalpark och område
som statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till national-
park, dels inom naturreservat och obrutet fjällområde.

När det gäller möjlighet till dispens från förbudet gäller för nationalpar-
ker att intrång i nationalparker över huvud taget inte får ske utan att riks-
dagen godkänner intrånget.

När det gäller undantag från förbudet att bedriva undersökningsarbete
inom obrutna fjällområden bör länsstyrelsen få besluta om dispens från
förbudet att bedriva undersökningsarbete enligt minerallagen.

Beträffande naturreservat kan dispens utverkas enligt bestämmelserna i
naturvårdslagen.

4.2.5 Ersättning till sakägare vid bearbetning

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om ersättning till fastig-
hetsägare och andra sakägare vid bearbetning bibehålls oförändrade.

I promemorian har föreslagits att ersättningen till fastighetsägare och andra
sakägare vid bearbetning förbättras. Syftet är att stärka deras ställning.

Förslaget har under remissbehandlingen utsatts för kritik.

Gruvföreningen, Industriförbundet och LKAB avstyrker förslaget. Moti-
vet härför är att en höjning med femtio procent innebär en icke oväsentlig
kostnadsökning för gruvor som behöver ta mark i anspråk inom tätbebygg-
da områden. Som exempel framhålls LKAB:s gruva i Malmberget. Även
Bergmästaren i norra distriktet pekar på detta förhållande. Luleå tingsrätt
framhåller att det framlagda förslaget innebär ett avsteg från de principer
som gäller i annan liknande lagstiftning (expropriationslagen, vattenlagen).
De skäl som promemorian innehåller är enligt tingsrättens mening inte
tillräckliga för en särreglering. Gruvindustriarbetareförbundet uttrycker
tveksamhet till förslaget.

Den kommitté som har tillkallats för att utreda frågan om grundlags-
skydd för äganderätten m.m. (dir. 1991:119) har fått i uppdrag att över-
väga preciseringar som förstärker den enskildes rätt till ersättning vid
expropriation och liknande förfoganden. I avvaktan på kommitténs förslag
och remissbehandlingen av detta avstår regeringen för närvarande från att
lägga fram förslag till ändrade regler i detta ämne.

13

4.3 Lagen om vissa torvfyndigheter

Regeringens förslag: Möjligheten att i koncession föreskriva om
statligt deltagande i verksamheten eller om avgift till staten tas bort.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de
instanser som kommenterat det.

Bergmästaren i norra distriktet påpekar att arealavgifter för år 1993 har
inbetalats i förskott under år 1992. Promemorieförslaget medför att det
sätts i fråga om hälften av avgiften skall återbetalas. Bergmästaren föreslår
därför att angivet koncessionsvillkor upphör att gälla först vid utgången av
december 1993.

Skälen for regeringens förslag: Undersökning och bearbetning av torv
för energianvändning är reglerad i lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-
heter (torvlagen). Regleringen innebär att det fordras särskilt tillstånd
(koncession) för att undersöka eller bearbeta torv för energianvändning.
Länsstyrelsen är prövningsmyndighet.

I torvlagen finns en bestämmelse om att som villkor för koncession får
bestämmas att staten skall ha rätt att delta i verksamheten eller att kon-
cessionshavaren skall betala avgift eller produktionsandel till staten eller
iaktta liknande villkor (12 § andra stycket). Denna föreskrift syftar till att
tillförsäkra staten möjlighet till visst ekonomiskt utbyte av den koncessio-
nerade verksamheten. Detta kan ske genom direkt statligt engagemang i
verksamheten eller genom att staten uppbär royalty eller liknande avgifter
eller får andel av produktionen.

I de flesta meddelade koncessionerna enligt torvlagen och dess
föregångare 1974 års minerallag har som villkor föreskrivits dels att kon-
cessionshavaren skall erlägga en viss årlig arealavgift till staten, dels att
staten skall ha andel i fyndigheten med hälften. Från och med år 1991 får
koncessionshavama betala en årlig produktionsavgift till staten, vilken
grundar sig på utnyttjandet av statens hälftenandel i fyndigheten. Båda
avgifterna utgår per kalenderår. Arealavgiften betalas i förskott och pro-
duktionsavgiften i efterskott.

Som nyss nämnts är syftet med bestämmelsen i 12 § andra stycket torv-
lagen att tillförsäkra staten möjlighet till visst ekonomiskt utbyte av den
koncessionerade verksamheten. Detta är även ett av huvudsyftena med
kronoandelssystemet i minerallagen. Som framgått tidigare (avsnitt 4.2.3)
föreslås att kronoandelssystemet avvecklas. De motiv som där framförts
för avveckling av kronoandelssystemet vad avser ekonomiskt utbyte för
staten har samma relevans för ett borttagande av bestämmelsen om produk-
tionsavgift m.m. i torvlagen.

Dessutom skapar en sådan förändring förutsättningar för konkurrens-
neutralitet mellan detta energislag och andra inhemska bränslen vad avser
statliga pålagor.

Med hänsyn härtill bör 12 § andra stycket torvlagen tas bort. Villkor
som har meddelats med stöd av 12 § andra stycket i gällande koncessioner
för energitorv bör då också upphöra att gälla. Eftersom avgifterna utgår

Prop. 1992/93:238

14

per kalenderår och arealavgiften för innevarande år dessutom redan har Prop. 1992/93:238
betalats för år 1993 bör dock dessa koncessionsvillkor upphöra att gälla
först vid utgången av år 1993.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad som nu anförts har inom Näringsdepartementet upp-
rättats förslag till

1. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Lagrådet har granskat lagförslagen.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

3 kap.

I paragrafen har nu införts ett förbud mot undersökningsarbete inom
nationalpark eller område som statlig myndighet hos regeringen har begärt
skall avsättas som nationalpark. I motsats till vad som gäller för de om-
råden som tidigare angavs i paragrafen kan dispens från förbudet inte
medges.

Vidare införs ett förbud mot att bedriva undersökningsarbete inom natur-
reservat i strid med de föreskrifter som gäller för reservatet. Enligt 7 §
naturvårdslagen fattar länsstyrelsen beslut om att avsätta ett område som
naturreservat. I beslut om att bilda ett naturreservat skall länsstyrelsen,
enligt 8 § naturvårdslagen, bl.a. föreskriva om de inskränkningar i rätten
att förfoga över fastigheten som behövs för att trygga ändamålet med
reservatet. Länsstyrelsen kan också, med stöd av 10 § naturvårdslagen,
meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom reservatet till
skyddande av ändamålet med reservatet.

Genom den nya bestämmelsen i minerallagen markeras att undersök-
ningsarbete i naturreservat måste bedrivas med iakttagande av de bestäm-
melser som gäller för reservatet och som har meddelats med stöd av natur-
vårdslagen. Om ett planerat undersökningsarbete kommer i konflikt med
dessa bestämmelser kan prospektören hos länsstyrelsen ansöka om undan-
tag från reservatsföreskriftema enligt 12 § naturvårdslagen.

Dessutom införs i minerallagen ett förbud mot undersökningsarbete inom
obrutna fjällområden. Beträffande dessa områden kan dock länsstyrelsen
meddela dispens från förbudet.

15

Man bör observera att paragrafen inte utgör en uttömmande beskrivning Prop. 1992/93:238
av områden där hinder mot undersökning kan föreligga. Den verksamhet
som regleras i minerallagen måste alltid bedrivas med iakttagande av all
övrig lagstiftning. I 1 kap. 7 § anges ett antal lagar som ofta berör verk-
samhet enligt minerallagen. Vid undersökningsarbete bör man särskilt
beakta lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Bestämmelserna i den
lagen innebär att undersökningsarbete inte får bedrivas så att fast fomläm-
ning eller annat kulturskyddat objekt skadas.

4 kap.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.1) har, som
förutsättning för att få bearbetningskoncession, lämplighetskravet tagits
bort utom vid ansökningar som avser olja eller gasformiga kolväten.

4 kap.

I paragrafen behandlas företrädesrätten då flera har ansökt om bearbet-
ningskoncession i samma område. Enligt första stycket har den företräde
som har undersökningstillstånd i området för något mineral som omfattas
av dennes ansökan om koncession. Denna bestämmelse bibehålls.

Om ingen av sökandena har undersökningstillstånd skall för närvarande
en lämplighetsbedömning av sökandena göras varvid särskilt skall beaktas
om någon av sökandena har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete
inom området. Eftersom någon lämplighetsprövning i de flesta fall numera
inte skall göras enligt 4 kap. 2 § har även i förevarande paragraf lämplig-
hetsprövningen tagits bort. I stället görs nu uteslutande en prövning av om
någon har utfört ändamålsenligt undersökningsarbete i området och om så
är fallet får denne företrädesrätt. I annat fall blir dagen då ansökan om
koncession kom in avgörande.

Om ansökningarna har kommit in samma dag har sökandena lika rätt till
andel i koncessionen, dvs. de får gemensamt koncession. Bestämmelserna
i 12 kap. blir därvid tillämpliga.

Paragrafen reglerar förhållandet mellan enskilda parter. Detta förhållan-
de bör inte rubbas beträffande ansökningar som är under behandling då de
nya föreskrifterna träder i kraft. Därför stadgas i övergångsbestämmelserna
att äldre föreskrifter gäller i fråga om ansökningar som har kommit in före
den 1 juli 1993.

4 kap.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2) blir nu
koncessionstiden femton år.

4 kap.

9 §

Prop. 1992/93:238

I paragrafen regleras möjligheten att i vissa fall få koncessionstiden för-
längd då regelbunden bearbetning ännu inte har påböljats vid koncessions-
tidens utgång. Paragrafen är för närvarande, enligt första stycket, tillämp-
lig då tillredningsarbete eller anläggningsarbete för upptagande av bearbet-
ning eller undersökningsarbete av större omfattning pågår vid koncessions-
tidens utgång.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.2) blir para-
grafen nu också, enligt den nya tredje punkten i första stycket, tillämplig
då mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete av större
omfattning i syfte att möjliggöra utvinning av fyndigheten pågår vid kon-
cessionstidens utgång. Man bör observera att, till skillnad mot första och
andra punkten, krävs enligt den nya punkten inte att arbetet bedrivs inom
koncessionsområdet.

Om ansökan om förlängning bifalls sker i dag, enligt första stycket, för-
längning med minst fem och högst tio år. Den bestämmelsen ändras nu så
att förlängning alltid sker med tio år om inte koncessionshavaren begär
kortare tid.

Andra stycket har ändrats i enlighet med denna nya bestämmelse.

Enligt tredje stycket har koncessionshavaren rätt att få förhandsbesked
huruvida ett planerat undersökningsarbete skall anses ha sådan större om-
fattning som ger rätt till förlängning enligt denna paragraf.

Nu utvidgas möjligheten att få sådant förhandsbesked till att omfatta
även arbete enligt den nya tredje punkten i första stycket.

6 kap.

1 §

Kriterierna för att få överta en koncession har anpassats till de nya kriteri-
erna för att få koncession. Dock skall, som anförts i den allmänna motive-
ringen (avsnitt 4.2.1), en lämplighetsprövning alltid göras av förvärvaren
oavsett vilken typ av mineral som avses med ansökan.

II kap.

Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3) upphör statens
rätt till kronoandel den 1 juli 1993. Bestämmelserna i 11 kap. reglerar
uteslutande frågor om kronoandel, varför kapitlet nu upphävs.

Som framgår av övergångsbestämmelserna tillämpas dock det upphävda
kapitlet på kronoandelar som har uppstått före den 1 juli 1993. Sådana
äldre kronoandelar äger ju alltjämt bestånd, vilket har utvecklats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 4.2.3).

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 238

12 kap.

1 §

12 kap. innehåller ett antal bestämmelser om gemensam förvaltning av
koncessionsrätt. I 1 § anges i vilka fall kapitlets bestämmelser gäller.
Dessa fall definieras som koncessioner i vilka det finns kronoandel eller
där annars flera har andel i koncessionen. Genom att systemet med krono-
andel nu tas bort inskränks definitionen till att avse endast koncessioner
där flera har andel i koncessionen.

12 kap.

Paragrafen handlar om gruvföreståndare och anger bl.a. behörighetskraven
för denne. I detta hänseende stipuleras att gruvföreståndare skall vara
svensk medborgare och vara bosatt i Sverige. Kravet på svenskt medbor-
garskap strider, som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt
4.2.3), mot Romfördragets bestämmelser om förbud mot diskriminering på
grund av nationalitet, varför detta behörighetskrav nu slopas.

Befogenheten för regeringen eller myndighet som regeringen utser att
medge undantag från kravet på svenskt medborgarskap blir därmed över-
flödig och tas därför bort.

Övergångsbestämmelser

5. f.

Bestämmelsen har anpassats till den nya lydelsen av 4 kap. 2 och 9 §§.

7. b.

Bestämmelsen har anpassats till den nya föreskriften om koncessionstidens
längd i 4 kap. 7 §.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om
vissa torvfyndigheter

12 §

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3) slopas
möjligheten för staten att i meddelade koncessioner föreskriva om rätt till
statligt deltagande i verksamheten, skyldighet att utge avgift eller produk-
tionsandel till staten eller annat liknande villkor.

Prop. 1992/93:238

18

Övergångsbestämmelser

Prop. 1992/93:238

Möjligheten att förena koncessioner med villkor enligt 12 § andra stycket
upphävs den 1 juli 1993. De villkor som redan har meddelats i beviljade
koncessioner upphör dock att gälla först vid utgången av år 1993, vilket
har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3). Som där också har
anmärkts innefattar villkoren en skyldighet att erlägga produktionsavgift.
Denna avgift utgår per kalenderår men erläggs i efterskott. Skyldigheten
att erlägga produktionsavgift för år 1993 och eventuella övriga skyldighe-
ter som uppkommit före utgången av år 1993 skall dock fullgöras.

7 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår

att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

19

8 Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)

dels att 1 kap. 6 § och 11 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 6 §, 4 kap. 2, 3, 7 och 9 §§, 6 kap. 1 §, 12 kap. 1 och
2 §§ samt punkterna 5 f och 7 b i övergångsbestämmelserna skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Förelagen lydelse

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

3 kap.

Undersökningsarbete får inte
utan medgivande av länsstyrelsen
äga rum inom

1. befästningsområde och sådant
område utanför detta som
regeringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan begrav-
ningsplats.

Undersökningsarbete får inte
äga rum inom nationalpark eller
område som statlig myndighet hos
regeringen har begärt skall av-
sättas till nationalpark eller i strid
med föreskrifter som har med-
delats beträffande naturreservat
med stöd av naturvårdslagen
(1964:822).

Undersökningsarbete får inte
heller, utan medgivande av läns-
styrelsen, äga rum inom

1. befästningsområde och sådant
område utanför detta som rege-
ringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan begrav-
ningsplats,

3. område som avses i 3 kap. 5
§ lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m.

20

4 kap.1

2 §

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

Koncession skall meddelas, om

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt
kan tillgodogöras ekonomiskt har
blivit påträffad,

2. sökanden är lämplig att be-
arbeta fyndigheten och

3. fyndighetens belägenhet och
art inte gör det olämpligt att
sökanden får den begärda konces-
sionen.

1. en fyndighet som sannolikt
kan tillgodogöras ekonomiskt har
blivit påträffad och

2. fyndighetens belägenhet och
art inte gör det olämpligt att sö-
kanden får den begärda konces-
sionen.

Koncession for bearbetning av
olja eller gasformiga kolväten får
beviljas endast den som visar att
han är lämplig att bedriva sådan
bearbetning.

I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hus-
hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars
tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 §
lagen om hushållning med naturresurser m.m., skall 2 och 3 kap. sam-
ma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessions-
ärendet.

I ärenden om beviljande av
koncession skall en miljökon-
sekvensbeskrivning enligt 5 kap.
lagen om hushållning med natur-
resurser m.m. fogas till ansökan.
Denna beskrivning skall även
ligga till grund for tillämpningen
av 2 och 3 kap. samma lag enligt
andra och tredje stycket.

I ärenden om beviljande av
koncession skall en miljökon-
sekvensbeskrivning enligt 5 kap.
lagen om hushållning med natur-
resurser m.m. fogas till ansökan.
Denna beskrivning skall även
ligga till grund för tillämpningen
av 2 och 3 kap. samma lag enligt
tredje och Jjärde styckena.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock

mindre avvikelser göras.

Om flera har ansökt om koncession för samma område och fler än en
kan komma i fråga enligt 2 §, skall den ha företräde som har under-
sökningstillstånd i området för något mineral som omfattas av dennes
ansökan om koncession.

Om ingen av sökandena har
undersökningstillstånd, skall pröv-
ningsmyndigheten avgöra vem av
dem som lämpligen bör få konces-
sionen. Därvid skall särskilt

Om ingen av sökandena har
undersökningstillstånd, skall den
ha jöreträde som har utfört ända-
målsenligt undersökningsarbete
inom området. I annat fall har

1Senaste lydelse 1992:466.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 238

21

beaktas om någon av sökandena
har utfört ändamålsenligt under-
sökningsarbete inom området.

7

Bearbetningskoncession gäller i
tio år från dagen för beslutet. Om
sökanden begär det, får kortare tid
bestämmas.

9

Pågår inte regelbunden bearbet-
ning när koncessionstiden går ut,
skall tiden på ansökan av konces-
sionshavaren förlängas med minst
fem och högst tio år, om det inom
koncessionsområdet pågår

1. tillredningsarbete eller anlägg-
ningsarbete för upptagande av
bearbetning, eller

2. undersökningsarbete av större
omfattning.

Om koncessionshavaren begär
det, får kortare tid än fem år
bestämmas.

Koncessionshavaren har rätt att
få förhandsbesked av prövnings-
myndigheten om huruvida planerat
undersökningsarbete skall anses ha
större omfattning.

den företräde som först kom in
med sin ansökan. Om ansökning-
arna har kommit in samma dag
har sökandena lika rätt till andel i
koncessionen.

§

En bearbetningskoncession skall
meddelas för femton år. Om sök-
anden begär det, får kortare tid
bestämmas.

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

Om det inte pågår regelbunden
bearbetning när koncessionstiden
går ut, skall tiden på ansökan av
koncessionshavaren förlängas med
tio år, om det pågår

1. tillredningsarbete eller anlägg-
ningsarbete för upptagande av
bearbetning inom koncessions-
området,

2. undersökningsarbete av större
omfattning inom koncessions-
området, eller

3. mineraltekniskt, metallurgiskt
eller annat utvecklingsarbete av
större omfattning i syfte att
möjliggöra bearbetning av fyndig-
heten.

Om koncessionshavaren begär
det, får kortare tid än tio år
bestämmas.

Koncessionshavaren har rätt att
få förhandsbesked av prövnings-
myndigheten om huruvida planerat
undersökningsarbete eller planerat
mineraltekniskt, metallurgiskt eller
annat utvecklingsarbete skall anses
ha större omfattning.

22

6 kap.

1 §

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

Undersökningstillstånd och be-
arbetningskoncession får överlåtas
efter medgivande av prövnings-
myndigheten. Medgivande får
lämnas, om de krav är uppfyllda
som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 2 och andra stycket i fråga
om undersökningstillstånd och 4
kap. 2 § första stycket 2 och 3 i
fråga om bearbetningskoncession.

Undersökningstillstånd och be-
arbetningskoncession får överlåtas
efter medgivande av prövnings-
myndigheten. Medgivande i fråga
om undersökningstillstånd får
lämnas om de krav är uppfyllda
som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 2 och andra stycket. Med-
givande i fråga om bearbetnings-
koncession får lämnas om de krav
är uppfyllda som anges i 4 kap. 2
§ första stycket 2 och förvärvaren
dessutom visar att han är lämplig
att bedriva bearbetning av fyndig-
heten.

12 kap.

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller koncessioner i vilka det
finns kronoandel eller där annars
flera har andel i koncessionen.

Bestämmelserna i 4-9 §§ gäller b
mellan andelshavarna.

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller koncessioner där flera har
andel i koncessionen.

a i den mån annat inte har avtalats

Andelshavama skall välja en
föreståndare för verksamheten
(gruvföreståndare). Denne skall
vara bosatt i Sverige och svensk
medborgare. Regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer får medge undantag från
kravet på svenskt medborgarskap.

Val av föreståndare skall anmälas

Andelshavama skall välja en
föreståndare för verksamheten
(gruvföreståndare). Denne skall
vara bosatt i Sverige.

till bergmästaren. Sker inte sådan

anmälan eller har någon utsetts som inte är behörig, ansvarar vaije
andelshavare som om han var föreståndare.

23

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag2 träder i kraft den 1 juli 1992, då gruvlagen (1974:342),
lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter och lagen (1949:658) om
inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m. skall upphöra att gälla.

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

5. f.

Om en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets giltig-
hetstid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålet för sådana
mineral som var inmutningsbara enligt gruvlagen när den upphörde att
gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om regelbunden bearbetning
eller tillredningsarbete eller an-
läggningsarbete för upptagande av
bearbetning pågår, skall ansök-
ningen bifallas utan prövning
enligt 4 kap. 2 § och utan att
koncessionen förenas med villkor
enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om
undersökningsarbete av större
omfattning pågår skall ansök-
ningen prövas utan tillämpning av
4 kap. 2 § första stycket 1-3.

7.

Ansökningen skall prövas utan
tillämpning av 4 kap. 2 § nya
lagen. Koncessionstiden skall
bestämmas till tio år. Om sökan-
den begär det skall dock kortare
tid bestämmas.

Om regelbunden bearbetning
eller tillredningsarbete eller an-
läggningsarbete för upptagande av
bearbetning pågår, skall ansök-
ningen bifallas utan prövning
enligt 4 kap. 2 § och utan att
koncessionen förenas med villkor
enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om
undersökningsarbete eller mineral-
tekniskt, metallurgiskt eller annat
utvecklingsarbete av större om-
fattning i syfte att möjliggöra
bearbetning av fyndigheten pågår
skall ansökningen prövas utan
tillämpning av 4 kap. 2 § första
stycket 7-2.

b.3

Ansökningen skall prövas utan
tillämpning av 4 kap. 2 § nya
lagen. Koncessionstiden skall
bestämmas till femton år. Om
sökanden begär det skall dock
kortare tid bestämmas.

1. Denna lag4 träder i kraft den 1 juli 1993.

21991:45.

3Senaste lydelse 1991:153.

41993:000.

24

2. I fråga om ansökningar om bearbetningskoncession som har
kommit in till prövningsmyndigheten före ikraftträdandet gäller 4 kap. 3
§ i sin äldre lydelse.

3. I fråga om kronoandelar som staten har fått före den 1 juli 1993
gäller det upphävda 11 kap.

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

25

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-
heter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

12 §

Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka
eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra
allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor för koncession får
bestämmas att staten skall ha rätt
att delta i verksamheten eller att
koncessionshavaren skall betala
avgift eller produktionsandel till
staten eller iaktta något annat
liknande villkor.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren
i fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt hus-
behov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat,
förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på
skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningen.

Prop. 1992/93:238

Propositionens
lagförslag

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Koncessionsvillkor som har meddelats med stöd av det upphävda
andra stycket i 12 § upphör att gälla vid utgången av 1993. Skyldigheter
enligt sådana villkor som har uppkommit dessförinnan skall dock
fullgöras.

26

Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:128) Översyn av Prop. 1992/93:238

vissa bestämmelser i minerallagen, m.m.                       Bilaga 1

Föreliggande promemoria har utarbetats inom Näringsdepartementet.

Det övergripande målet for regeringens näringspolitik är att skapa
goda allmänna förutsättningar för ett livs- och konkurrenskraftigt nä-
ringsliv i Sverige, bl.a. for gruvnäringen.

För att främja och stimulera gruvnäringens utveckling koncentrerar
staten sina insatser på basverksamhet, främst i form av grundläggande
geologisk undersökningsverksamhet samt forskning och utveckling. I
syfte att ytterligare förbättra möjligheterna för prospektering beslutade
riksdagen våren 1992 om ökade statliga insatser inom basverksamheten,
dvs. de tidigare leden i prospekteringskedjan.

Ett viktigt generellt medel for att skapa goda förutsättningar for gruv-
näringen är lagstiftningen inom mineralområdet.

En ny minerallag (1991:45) har trätt i kraft den 1 juli 1992. I prome-
morian föreslås vissa bestämmelser i minerallagen ändras. Ändringarna
innebär i huvudsak följande.

- Kravet på att en sökande skall vara lämplig för att få bearbeta fyn-
dighet av koncessionsmineral tas bort utom såvitt avser olja och gas-
formiga kolväten. Den som kan prestera en godtagbar malmbevisning
får anses ha förmåga och vilja att få utvinning till stånd.

- Bearbetningskoncessionens giltighetstid bestäms utifrån förutsätt-
ningarna i det enskilda fallet och tiden sätts till mellan tio och tjugofem
år. Koncessionstiden är för närvarande tio år.

- Kronoandelsinstitutet, dvs. statens rätt till andel i bearbetningskon-
cession med hälften, avvecklas.

De tre nämnda ändringarna syftar till att skapa bättre generella för-
utsättningar för prospektering och gruvdrift i landet. Detta sker bl.a.
genom att minska statens inflytande över och styrning av gruvnäringen.

I promemorian föreslås vidare att ersättningen till fastighetsägare för
mark som tvångsvis tas i anspråk för bearbetning skall höjas från 100
till 150 procent av skadans resp, fastighetens värde. Syftet är att stärka
fastighetsägarens ställning.

För att trygga skyddet för nationalparker föreslås en ny bestämmelse
av innebörden att prospektering och mineralutvinning inte får äga rum
inom nationalpark eller område som statlig myndighet hos regeringen
har begärt skall avsättas som nationalpark.

Som en konsekvens av promemorians förslag om avveckling av kro-
noandelsinstitutet föreslås slopande av möjligheten i lagen (1985:620)
om vissa torvfyndigheter for staten att i meddelade koncessioner före-
skriva om rätt till statligt deltagande i verksamheten, skyldighet att utge
avgift eller produktionsandel till staten.

27

Remissammanställning

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

1 Remissförfarandet

Promemorian (Ds 1992:128) Översyn av vissa bestämmelser i mineral-
lagen, m.m. har remissbehandlats.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Hovrätten för
Övre Norrland, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Överstyrel-
sen för civil beredskap (ÖCB), Högskolan i Luleå, Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Sveriges geologiska
undersökning (SGU), Nämnden för statens gruvegendom (NSG),
Bergmästaren i norra distriktet, Bergmästaren i södra distriktet, Läns-
styrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i
Västerbottens bottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Statens
naturvårdsverk, Boverket, Sveriges Industriförbund, Svenska Bioenergi-
föreningen (SVEBIO), Svenska Gruvföreningen, Svenska Gruvindustri-
arbetareförbundet, Svenska Torvproducentföreningen, Härjedalens
Mineral AB, Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Råsjö Torv AB
och Södra Skogsenergi AB.

Dessutom har yttrande inkommit från Svenska Samemas Riksförbund.

Följande synpunkter har framförts på innehållet i promemorian.

2 Minerallagen

2.1 Allmänna synpunkter

Några remissinstanser inleder sina yttranden med allmänna synpunkter
på förslagets betydelse för den svenska gruvnäringens fortsatta utveck-
ling.

ÖCB, Högskolan i Luleå, NUTEK, Konkurrensverket, SGU, Berg-
mästaren i södra distriktet, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, Industriförbundet samt Gruvföreningen menar att
de föreslagna ändringarna, helt eller delvis, ger bättre förutsättningar
för prospektering och gruvdrift i landet.

Bergmästaren i norra distriktet anser att lagförslaget förbättrar sam-
bandet mellan undersökningstillstånd och bearbetningskoncession samt
möjliggör en längre giltighetstid för koncessionerna. Detta ökar rätts-
tryggheten för dem som satsar på prospektering och bör utgöra en
stimulans för verksamheten.

ÖCB anser att borttagande av kronoandelsinstitutet och lämplighets-
kravet samt förlängning av koncessionstiden innebär i fortsättningen ett
minskat statligt inflytande på gruvnäringen samt klarare och säkrare
verksamhetsvillkor för de företag som vill ägna sig åt gruvhantering.
Detta kan medföra ett ökat utländskt intresse för malm- och mineral-
brytning i Sverige. Förutsättningarna för ÖCB att planera för försörj-
ningen i kriser och krig och att vidta beredskapsåtgärder påverkas inte
av detta förhållande eller av ändringarna i sig.

28

Gruvindustriarbetareförbundet delar inte utgångspunkterna för de
förslag som framförts. Enligt förbundets uppfattning medför den redan
beslutade strukturella förändringen - avvecklandet av NSG och de direk-
ta statliga prospekteringsinsatsema - förödande konsekvenser for den
svenska gruvindustrins långsiktiga utveckling. De kvarstående verk-
samheterna inom prospekteringens område med SGU som huvudman
torde endast i ringa mån kunna tillgodose de åtgärder som behövs för
att upprätthålla en tillfredsställande malmbas i vårt land. Förbundet
noterar därför med förvåning att utgångspunkten för promemorians
förslag är att stimulera gruvnäringens utveckling. Gruvindustriarbetare-
förbundets huvudsakliga inställning till de föreslagna ändringarna i
minerallagen är negativ. Förbundets utgångspunkt härför är att man ser
ett sammanhållet förslag där förutsättningarna för att driva gruvindustrin
underordnas en ohämmad marknadsekonomi.

2.2 Förutsättningar för bearbetningskoncession

Kravet på att en sökande skall vara lämplig för att få bearbeta fyndighet
av koncessionsmineral föreslås i promemorian tas bort utom såvitt avser
olja och gasformiga kolväten.

De allra flesta remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan
erinran.

Hovrätten för Övre Norrland, ÖCB, NUTEK, Bergmästaren i norra
distriktet, Bergmästaren i södra distriktet, länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, Gruvföreningen samt Industriför-
bundet tillstyrker förslaget.

SGU tillstyrker att lämplighetskravet tas bort. SGU föreslår att kravet
tas bort även for fyndigheter av olja och gasformiga kolväten. SGU
framhåller bl.a. att de villkor beträffande användning av säkerhetsutrust-
ning m.m. som tillståndsmyndigheten tar in i ett beslut om bearbet-
ningskoncession automatiskt medför att olämpliga exploatörer sållas
bort.

Kammarrätten i Sundsvall anser att det inte kan vara till någon större
nackdel att lämplighetskravet bibehålls, i synnerhet som sådana krav i
allmänhet brukar ställas för tillståndspliktiga verksamheter. Även om
lämlighetskravet bibehålls kan dock enligt kammarrättens mening den
föreslagna ändringen i 4 kap. 3 § göras när det gäller företrädesrätten
när flera sökanden till samma koncession föreligger. Ändringsförslaget
innebär att i undantagsfall flera sökanden kan erhålla andel i konces-
sion.

Statens naturvårdsverk och Gruvindustriarbetareförbundet avstyrker
förslaget. Kravet på att exploatören skall ha kompetens att bedriva
verksamheten på ett med hänsyn till miljöriskerna lämpligt sätt kan
enligt Naturvårdsverkets uppfattning inte inskränkas till att avse utvin-
ning av olja och gasformiga kolväten. Gruvindustriarbetareförbundet
framhåller att det inte kommit till förbundets kännedom att lämplighets-
kriteriet medfört svårigheter för seriösa företag. Däremot finns interna-
tionella kunskaper som visar att man bör ha lämplighetsprövning.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 238

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

Bergmästaren i norra distriktet föreslår att kravet på lämplighet bibe-
hålls, när bearbetningskoncession söks utan innehav av undersöknings-
tillstånd och när koncession erhålls genom överlåtelse. I dessa fall
bedömer bergmästaren att den föreslagna ändringen inte har någon
prospekteringsstimulerande betydelse och att den medför att kompetens-
kravet blir lägre för förvärv av bearbetningskoncession än av under-
sökningstillstånd .

Enligt Hovrätten för Övre Norrland kunde det möjligen i p. 2 i över-
gångsbestämmelserna om företräde vid konkurrens om bearbetning för
tydlighetens skull anges att det där är fråga om ansökningar om bearbet-
nings! oncession.

2.3 En koncessions giltighetstid

Promemorians förslag innebär att en bearbetningskoncessions giltig-
hetstid bestäms utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Tiden skall
dock vara minst tio och högst tjugofem år.

Vidare skall mineraltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklings-
arbete i syfte att göra fyndigheten brytvärd kvalificera för rätt till för-
längning av koncessionstiden utan föregående intresseavvägning enligt
naturresurslagen.

Förlängning av koncessionstiden skall ske med tio år i sänder om inte
koncessionshavaren begär kortare tid.

Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det
utan erinran.

Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Sundsvall, ÖCB, NU-
TEK, NSG, Bergmästaren i norra distriktet, Bergmästaren i södra
distriktet, Boverket samt länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län tillstyrker förslaget om koncessionstidens längd.

ÖCB framhåller att förslaget om koncessionstiden i egentlig mening
inte är nytt utan i stort sett en återgång till vad som gällt före den 1 juli
1992 och som varit anpassat till gruvnäringens speciella förhållanden.

NSG, som inte har några invändningar mot den föreslagna för-
längningen upp till tjugofem år, konstaterar att för vissa fyndigheter
krävs inte så långa koncessionstider. Det bör enligt nämndens uppfatt-
ning undvikas att koncessionstidema i sådana fall medges med en praxis
eller automatik utan närmare prövning. Bergmästaren bör i varje sär-
skilt fall pröva rimligheten i koncessionstidens längd.

Boverket understryker att det i vissa avseenden är nödvändigt att
allmänna intressen fortsatt får påverka gruvverksamheten. Vid ett till-
stånd till bearbetningskoncession måste således även frågan om sam-
hällets eventuella behov på längre sikt liksom möjligheterna att ingripa
om någon ändamålsenlig bearbetning inte kommer till stånd, tas i be-
aktande. En sådan hänsyn är möjlig att beakta även inom ramen för den
föreslagna lagändringen, och gäller framför allt hur lagen tilllämpas.
Boverket anser att fyndigheter nära befintliga tätorter bör ges en kortare
koncessionstid. Skälet är att det vore olyckligt om det i tätortsnära lägen
inte skedde någon aktivitet under tillståndsperioden under så lång tid

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

som tjugofem år, där exempelvis en annars ändamålsenlig tätortsutbygg-
nad kunde ägt rum.

Bergmästaren i södra distriktet påpekar att den vanligast tillämpade
giltighetstiden torde komma att ligga i den övre delen av intervallet tio
till tjugofem år.

Bergmästaren i norra distriktet anser, om ökad rättstrygghet efter-
strävas, det motiverat att koncessionstiden sätts till minst femton år.

Länsstyrelsen i Örebro län anser att det är av största vikt att bearbet-
ningen av en fyndighet sker så kompetent och effektivt som möjligt.
Slopandet av lämplighetsprövningen vid en bearbetningskoncession gör
att särskild omsorg behöver läggas vid prövningen av koncessionstidens
längd. Det bör därför enligt länsstyrelsens mening markeras att tiden för
rätten att bearbeta funnet mineral väljs med utgångspunkt från sökan-
dens kompetens och förmåga att genomföra en bearbetning. Råder
osäkerhet bör den kortaste tiden, tio år, väljas.

Enligt Konkurrensverket finns det risk för att konkurrensen kan kom-
ma att hämmas om koncessionstidema generellt förlängs och de företag
som inmutat fyndighetema genom inaktivitet medverkar till att utestänga
konkurrenter vid utvinningen av landets mineraltillgångar.

SGU, Gruvföreningen och Industriförbundet avstyrker förslaget om
koncessionens giltighetstid. Nämnda instanser anser att giltighetstiden
bör vara tjugofem år eller längre. Även Högskolan i Luleå delar denna
uppfattning, men föreslår att kortare tid får bestämmas om sökanden
begär det.

SGU, Bergmästaren i norra distriktet, Bergmästaren i södra distriktet,
Högskolan i Luleå, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norr-
bottens län samt Gruvföreningen tillstyrker förslaget att pågående mine-
raltekniskt, metallurgiskt eller annat utvecklingsarbete av större om-
fattning kvalificerar för rätt till förlängning av koncessionstiden. För det
inte skall råda någon tvekan om vad det är för utvecklingsarbete som
avses föreslår Gruvföreningen tillägget "i syfte att göra fyndigheten
brytvärd". Även Bergmästaren i norra distriktet föreslår ett tillägg av
samma innebörd.

Vidare har Gruvföreningen och Industriförbundet uppfattningen att
koncessionstiden bör kunna förlängas med upp till tjugofem år åt
gången resp, med tjugofem år i sänder. Med hänvisning till malmernas
storlek och bearbetningsproblem samt gruvornas livslängd föreslår
Bergmästaren i norra distriktet att koncessionstiden förlängs med minst
tio år och högst tjugo år. SGU anser att giltighetstiden under vissa
förutsättningar kan förlängas med tio år i sänder.

Kammarrätten i Sundsvall föreslår att den gällande förlängningstiden,
minst fem och högst tio år, behålls. Som skäl härför anför kammarrät-
ten att det ger prövningsinstansen mer flexibilitet och möjlighet att in-
formera sig om varför bearbetning inte påbörjats och därmed skydda det
allmännas intresse av att mineraltillgången utnyttjas på ett lämpligt sätt.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

31

2.4 Kronoandelssystemet

I promemorian föreslås att bestämmelserna om kronoandel och kravet
på svenskt medborgarskap för gruvföreståndare tas bort.

De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några in-
vändningar.

SGU delar uppfattningen att kronoandelssystemet medför konkurrens-
nackdelar för svensk gruvnäring och utgör ett institutionellt hinder för
utländsk prospektering i Sverige. SGU tillstyrker att kronoandelssyste-
met avskaffas. SGU delar vidare uppfattningen att de kronoandelar som
NSG inte avyttrat den 30 juni 1993 bör fortsätta att gälla. Kronoande-
lama bör därefter förvaltas och avyttras på affärsmässiga grunder så
snart som möjligt.

Vidare tillstyrks förslaget av Hovrätten för Övre Norrland, ÖCB,
NUTEK, Bergmästaren i norra distriktet, Bergmästaren i södra
distriktet, länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län, Gruvföre-
ningen samt Industriförbundet.

Länsstyrelsen för Norrbottens län bedömer att kronoandelssystemet
inte utgör en ekonomisk belastning av någon större betydelse för gruv-
näringen. Ett avskaffande av systemet kan dock som symbolhandling få
en större stimulanseffekt än som svarar mot dess ekonomiska betydelse.
Särskilt mot bakgrund av statens kraftiga neddragning av prospekte-
ringsverksamheten framstår enligt länsstyrelsens uppfattning avskaffan-
det som motiverat.

Konkurrensverket ser positivt på att arrendeavgifter inte längre skall
utgå till staten för mineralfyndigheter och på slopandet av kravet att
gruvföreståndare skall vara svensk medborgare.

Gruvindustriarbetareförbundet motsätter sig avveckling av systemet
med kronoandel. Som främsta skäl härför anför förbundet att systemet
innebär en möjlighet för staten att genom ägaråtgärder aktivt påverka att
en fyndighet bryts.

NSG anser att NUTEK i enlighet med promemorians förslag bör
anförtros förvaltningen av kvarvarande icke inlösta kronoandelar. NU-
TEK delar synsättet att särskilja myndighetsfunktionen från ägarfunktio-
nen. Vidare framhåller NUTEK att det inom myndigheten finns i
huvudsak den kompetens som behövs för att företräda staten i för-
valtningen av statens återstående gruvrätter.

2.5 Ersättning till sakägare vid bearbetning

I promemorian föreslås att ersättningen till fastighetsägare och andra
sakägare för mark som tvångsvis tas i anspråk för bearbetning skall
höjas från 100 till 150 procent av skadans resp, fastighetens värde.

Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Sundsvall, SGU, Berg-
mästaren i norra distriktet, Bergmästaren i södra distriktet, länstyrelser-
na i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boverket till-
styrker förslaget.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

Gruvindustriarbetareförbundet uttrycker tveksamhet till förbättrad
ersättning då konsekvenserna av förslaget enligt förbundet är svagt
belysta och inte kan överblickas.

Gruvföreningen, Industriförbundet och LKAB avstyrker förslaget.
Motivet härför är att en höjning med femtio procent innebär en icke
oväsentlig kostnadsökning för gruvor som behöver ta i anspråk mark
inom tätbebyggda områden. Som exempel framhålls LKABrs gruva i
Malmberget. Även Bergmästaren i norra distriktet, som dock tillstyrker
förslaget, pekar på detta förhållande.

Luleå tingsrätt framhåller att det framlagda förslaget innebär ett av-
steg från de principer som gäller i annan liknande lagstiftning (expro-
priationslagen, vattenlagen). De skäl som promemorian innehåller är
enligt tingsrättens mening inte tillräckliga för en särreglering. Enligt
tingsrätten förefaller inte heller ett återinförande av jordägaravgäld vara
lämpligt.

Övriga remissinstanser har ingen erinran eller har inte särskilt kom-
menterat förslaget.

2.6 Hinder mot undersökningsarbete och bearbetning inom national-
park

Förslaget att i minerallagen införa ett förbud mot undersökningsarbete
och bearbetning i nationalpark tillstyrks av Hovrätten för Övre Norr-
land, SGU, Bergmästaren i södra distriktet, länsstyrelserna i Jämtlands
och Norrbottens län, Statens naturvårdsverk och Boverket.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som inte har några invändningar
mot förslaget, anser att det även bör diskuteras om naturresurslagen
utgör tillräcklig grund för skydd av andra områden med mycket höga
naturvärden. Ytterligare skydd i minerallagstiftningen på motsvarande
sätt som i andra markanvändningsreglerade speciallagar kan behöva
övervägas.

Gruvföreningen menar att det är mycket tveksamt om det verkligen
finns tillräckliga motiv för att införa ett totalförbud mot undersöknings-
arbete i nationalparker. Föreningen anser vidare att undersökning och
mineralutvinning bör kunna vara tillåten även i en nationalpark om
gruvverksamheten inte får någon eller blott ringa påverkan på omgiv-
ningen. Man kan exempelvis tänka sig en undeijordsgruva som sträcker
sig under gränsen till en nationalpark.

Bergmästaren i norra distriktet anser att nuvarande ordning bör bibe-
hållas. Enligt denna kan undersökningsarbete bedrivas i den utsträck-
ning det är förenligt med föreskrifterna för nationalparken eller undan-
tag från dem kan erhållas enligt nationalparksförordningen. Gruvindu-
striarbetareförbundet framför liknande synpunkter.

SGU föreslår att regeringen får möjlighet att bevilja dispens för pros-
pektering i nationalpark vid särskilda skäl.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

33

2.7 Övriga synpunkter

Några remissinstanser framför synpunkter på andra bestämmelser i
minerallagen än de som behandlas i promemorian.

Bergmästaren i norra distriktet föreslår att den gällande bestämmelsen
i 4 kap. 2 § tredje punkten ändras så att betydelsen av fyndighetens art
och belägenhet klargörs i lagtexten. Gruvföreningen anser att denna
bestämmelse bör tas bort.

Eftersom lagförslaget innebär att det diskretionära inslaget i mineral-
lagen minskar, torde vidare enligt Bergmästaren i norra distriktet er-
fordras bestämmelser som reglerar företrädesrätten mellan ansökningar
om undersökningstillstånd och bearbetningskoncession. Här kan t.ex. 1
kap. 6 § i den tidigare gruvlagen vara förebild. Bearbetningskoncessio-
nemas förlängda giltighetstid och den ökade likheten i övrigt med utmål
enligt gruvlagen anser bergmästaren motiverar att en avgift införs, som
motsvarar gruvlagens försvarsavgift.

Länsstyrelsen i Örebro län föreslår att länsstyrelsen i berört län får,
i likhet med den tidigare gruvlagens bestämmelser, pröva frågan om
vissa hinder för undersökning och bearbetning.

Svenska Samemas Riksförbund föreslår att bestämmelsen i 8 kap.

6 a § ändras så att även rennäringen kan omfattas av sådant förordnande
om behövlig utredning som gäller för jord- eller skogsbruket.

3 Lagen om vissa torvfyndigheter

Förlaget att ta bort möjligheten att i koncession föreskriva om statligt
deltagande i verksamheten eller om avgift till staten tillstyrks av Hov-
rätten för Övre Norrland, SGU, Bergmästaren i norra distriktet, Berg-
mästaren i södra distriktet, länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens
län, Industriförbundet, Svenska Torvproducentföreningen, SVEBIO,
Härjedalens Mineral AB, Råsjö Torv AB och Södra Skogsenergi AB.

Konkurrensverket anser att slopandet av produktionsavgifter för
energitorv kommer att medföra att konkurrensförutsättningarna för detta
energislag blir mer likformiga med vad som gäller för övriga biobrän-
slen.

Bergmästaren i norra distriktet påpekar att arealavgifter för år 1993
har inbetalats i förskott under år 1992. Promemorieförslaget medför att
det sätts i fråga om hälften av avgiften skall återbetalas. Bergmästaren
föreslår därför att angivet koncessionsvillkor upphör att gälla först vid
utgången av december 1993.

Svenska Torvproducentföreningen, Härjedalens Mineral AB och Södra
Skogsenergi AB anser att slopandet av produktionsavgiften bör träda i
kraft innan 1993 års produktionssäsong startar, dvs. före maj månad.

SGU har i fråga om gällande bearbetningskoncessioner och i dem
fastställda villkor uppfattningen att avvecklingen av statens hälftenandel
i fyndighetema bör ske på affärsmässiga grunder och så snart som
möjligt.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 2

Vidare anser SGU att den i promemorian föreslagna höjningen av  Prop. 1992/93:238

ersättningen till fastighetsägare vid bearbetning enligt minerallagen även Bilaga 2
bör gälla vid ianspråktagande av mark för utvinning av energitorv.

35

Lagrådsremissens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagen (1991:45)

dels att 1 kap. 6 § och 11 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 6 §, 4 kap. 2, 3, 7 och 9 §§, 6 kap. 1 §, 12 kap. 1 och

2 §§ samt 5. f. och 7. b. i övergångsbestämmelserna skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Prop. 1992/93:238

Bilaga 3

Undersökningsarbete får inte
utan medgivande av länsstyrelsen
äga rum inom

1. befästningsområde och sådant
område utanför detta som
regeringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan begrav-
ningsplats.

Undersökningsarbete får inte
äga rum inom nationalpark eller
område som statlig myndighet hos
regeringen har begärt skall av-
sättas till nationalpark eller i strid
med föreskrifter som har
meddelats beträffande natur-
reservat med stöd av naturvårds-
lagen (1964:822).

Undersökningsarbete får inte
heller, utan medgivande av läns-
styrelsen, äga rum inom

1. befästningsområde och sådant
område utanför detta som
regeringen bestämmer,

2. kyrkogård och annan begrav-
ningsplats,

3. område som avses i 3 kap. 5
§ lagen (1987:12) om hushållning
med naturresurser m.m.

36

4 kap.

2 §

Prop. 1992/93:238

Bilaga 3

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt
kan tillgodogöras ekonomiskt
blivit påträffad,

2. sökanden är lämplig att
arbeta fyndigheten och

3. fyndighetens belägenhet
art inte gör det olämpligt att

kanden får den begärda konces-
sionen.

har

be-

har

och
sö-

Koncession skall meddelas, om

1. en fyndighet som sannolikt
kan tillgodogöras ekonomiskt
blivit påträffad och

2. fyndighetens belägenhet
art inte gör det olämpligt att

kanden får den begärda konces-
sionen.

Koncession för bearbetning av
olja eller gasformiga kolväten får
beviljas endast den som visar att
han är lämplig att bedriva sådan
bearbetning.

I ärenden om beviljande av koncession skall lagen (1987:12) om hus-
hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av koncession avser ett företag vars
tillåtlighet skall prövas enligt flera av de lagar som anges i 1 kap. 2 §
lagen om hushållning med naturresurser m.m., skall 2 och 3 kap. sam-
ma lag tillämpas endast vid den prövning som sker i koncessions-
ärendet.

och

sö-

I ärenden om beviljande av koncession skall en miljökonsekvensbe-
skrivning enligt 5 kap. lagen om hushållning med naturresurser m.m.
fogas till ansökan. Denna beskrivning skall även ligga till grund for
tillämpningen av 2 och 3 kap. samma lag enligt andra och tredje
stycket.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser.
Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock
mindre avvikelser göras.

4 kap.

3 §

Om flera har ansökt om koncession for samma område och fler än en
kan komma i fråga enligt 2 §, skall den ha företräde som har under-
sökningstillstånd i området för något mineral som omfattas av dennes
ansökan om koncession.

Om ingen av sökandena har
undersökningstillstånd, skall pröv-
ningsmyndigheten avgöra vem av
dem som lämpligen bör få kon-
cessionen. Därvid skall särskilt
beaktas om någon av sökandena
har utfört ändamålsenligt under-
sökningsarbete inom området.

Om ingen av sökandena har
undersökningstillstånd, skall den
ha företräde som har utfört ända-
målsenligt undersökningsarbete
inom området.

I annat fall har den företräde
som först kom in med sin ansökan.
Om ansökningarna har kommit in
samma dag har sökandena lika
rätt till andel i koncessionen.

37

4 kap.

7 §

Prop. 1992/93:238

Bilaga 3

Bearbetningskoncession gäller i
tio år från dagen for beslutet. Om
sökanden begär det, får kortare tid
bestämmas.

En bearbetningskoncession skall
meddelas for femton år. Om
sökanden begär det, får kortare tid
bestämmas.

4 kap.

Pågår inte regelbunden bearbet-
ning när koncessionstiden går ut,
skall tiden på ansökan av
koncessionshavaren förlängas med
minst fem och högst tio år, om det
inom koncessionsområdet pågår

1. tillredningsarbete eller anlägg-
ningsarbete for upptagande av
bearbetning, eller

2. undersökningsarbete av större
omfattning.

Om koncessionshavaren begär
det, får kortare tid än fem år
bestämmas.

Koncessionshavaren har rätt att
få förhandsbesked av prövnings-
myndigheten om huruvida planerat
undersökningsarbete skall anses ha
större omfattning.

Om det inte pågår regelbunden
bearbetning när koncessionstiden
går ut, skall tiden på ansökan av
koncessionshavaren förlängas med
tio år, om det pågår

1. tillredningsarbete eller anlägg-
ningsarbete för upptagande av
bearbetning inom koncessions-
området,

2. undersökningsarbete av större
omfattning inom koncessions-
området, eller

3. mineraltekniskt, metallurgiskt
eller annat utvecklingsarbete av
större omfattning i syfte att
möjliggöra utvinning av fyndig-
heten.

Om koncessionshavaren begär
det, får kortare tid än tio år
bestämmas.

Koncessionshavaren har rätt att
få förhandsbesked av prövnings-
myndigheten om huruvida planerat
undersökningsarbete eller planerat
mineraltekniskt, metallurgiskt eller
annat utvecklingsarbete skall anses
ha större omfattning.

6 kap.

1 §

Undersökningstillstånd och be-
arbetningskoncession får överlåtas
efter medgivande av prövnings-
myndigheten. Medgivande får
lämnas, om de krav är uppfyllda
som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 2 och andra stycket i fråga

Undersökningstillstånd och be-
arbetningskoncession får överlåtas
efter medgivande av prövnings-
myndigheten. Medgivande får
lämnas, om de krav är uppfyllda
som anges i 2 kap. 2 § första
stycket 2 och andra stycket i fråga

38

om undersökningstillstånd och 4
kap. 2 § första stycket 2 och 3 i
fråga om bearbetningskoncession.

om undersökningstillstånd och 4
kap. 2 § första stycket 2 och för-
värvaren dessutom visar att han är
lämplig att bedriva bearbetning av
fyndigheten i fråga om bearbet-
ningskoncession.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 3

12 kap.

1 §

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller koncessioner i vilka det
finns kronoandel eller där annars
flera har andel i koncessionen.

Bestämmelserna i 4-9 §§ gäller b
mellan andelshavama.

Bestämmelserna i detta kapitel
gäller koncessioner där flera har
andel i koncessionen.

a i den mån annat inte har avtalats

Andelshavama skall välja en
föreståndare för verksamheten

Andelshavama skall välja en
föreståndare för verksamheten

(gm vföreståndare). Denne skall
vara bosatt i Sverige och svensk
medborgare. Regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer får medge undantag från
kravet på svenskt medborgarskap.

Val av föreståndare skall anmälas

(gm vföreståndare). Denne skall
vara bosatt i Sverige.

till bergmästaren. Sker inte sådan

anmälan eller har någon utsetts som inte är behörig, ansvarar varje
andelshavare som om han var föreståndare.

5.

f.

Om en utmålshavare senast ett år före utgången av utmålets giltig-
hetstid ansöker om bearbetningskoncession inom utmålet för sådan
mineral som var inmutningsbara enligt gmvlagen när den upphörde att
gälla, skall prövningen ske med iakttagande av följande.

Om regelbunden bearbetning
eller tillredningsarbete eller an-
läggningsarbete för upptagande av
bearbetning pågår, skall ansök-
ningen bifallas utan prövning
enligt 4 kap. 2 § och utan att
koncessionen förenas med villkor
enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om
undersökningsarbete av större
omfattning pågår skall ansök-

Om regelbunden bearbetning
eller tillredningsarbete eller an-
läggningsarbete för upptagande av
bearbetning pågår, skall ansök-
ningen bifallas utan prövning
enligt 4 kap. 2 § och utan att
koncessionen förenas med villkor
enligt 4 kap. 5 och 6 §§. Om det
pågår undersökningsarbete eller
mineraltekniskt, metallurgiskt eller
annat utvecklingsarbete av större

39

ningen prövas utan tillämpning av  omfattning i syfte att möjliggöra Prop. 1992/93:238

4 kap. 2 § första stycket 1-3.        utvinning av fyndigheten skall Bilaga 3

ansökningen prövas utan tillämp-
ning av 4 kap. 2 § första stycket

7-2.

7.

b.

Ansökningen skall prövas utan
tillämpning av 4 kap. 2 § nya
lagen. Koncessionstiden skall
bestämmas till tio år. Om sökan-
den begär det skall dock kortare
tid bestämmas.

Ansökningen skall prövas utan
tillämpning av 4 kap. 2 § nya
lagen. Koncessionstiden skall
bestämmas till femton år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. I fråga om ansökningar om bearbetningskoncession som har
kommit in till prövningsmyndigheten före ikraftträdandet gäller 4 kap. 3
§ i sin äldre lydelse.

3. I fråga om kronoandelar som staten har fått före den 1 juli 1993
gäller det upphävda 11 kap. samt 12 kap. 1 § i sin äldre lydelse.

40

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa fyndigheter

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-
heter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

12 §

Koncession skall förenas med de villkor som behövs för att motverka
eller begränsa menlig inverkan på naturmiljön samt för att beakta andra
allmänna intressen och enskild rätt.

Som villkor för koncession får
bestämmas att staten skall ha rätt
att delta i verksamheten eller att
koncessionshavaren skall betala
avgift eller produktionsandel till
staten eller iaktta något annat
liknande villkor.

Meddelas bearbetningskoncession för någon annan än fastighetsägaren
i fråga om en fyndighet från vilken denne utvinner torv för sitt hus-
behov, skall koncessionen, om inte särskilda skäl föranleder annat,
förenas med villkor som gör det möjligt för fastighetsägaren att på
skäliga villkor få torv för sitt husbehov även i fortsättningnen.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 3

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

2. Koncessionsvillkor som har meddelats med stöd av det upphävda
andra stycket i 12 § upphör att gälla vid utgången av 1993. Skyldigheter
enligt dessa villkor som har uppkommit dessförinnan skall dock
fullgöras.

41

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-19

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1993 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Per Westerberg beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i minerallagen (1991:45),

2. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bengt
Agartz.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1992/93:238

Bilaga 4

42

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Prop. 1992/93:238

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask

Tf. chefen för Näringsdepartementet, statsrådet Lundgren, anmäler
fråga om ändringar i minerallagen m.m.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen
om ändringar i minerallagen m.m. i enlighet med bilagan till detta
protokoll.

Ur protokollet:

Gunnel Strinde

43

Innehåll

Prop. 1992/93:238

Propositionens huvudsakliga innehåll................... 1

1   Inledning ................................. 2

2  Allmän bakgrund ............................ 3

3  Gällande rätt................................ 4

4  Överväganden och förslag ....................... 5

4.1   Inledning.............................. 5

4.2   Minerallagen ........................... 6

4.2.1 Förutsättningar för meddelande av bearbetnings-
koncession ................................. 6

4.2.2 En koncessions giltighetstid  .................. 8

4.2.3 Kronoandelssystemet ..................... 10

4.2.4 Hinder mot undersökningsarbete och bearbetning

inom nationalpark m.m........................ 11

4.2.5 Ersättning till sakägare vid bearbetning.......... 13

4.3 Lagen om vissa torvfyndigheter............... 14

5  Upprättade lagförslag ......................... 15

6  Specialmotivering ........................... 15

6.1    Förslaget till lag om ändring i minerallagen (1991:45) . 15

6.2   Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:620) om

vissa torvfyndigheter ......................... 18

7  Ärendet till riksdagen......................... 19

8  Propositionens lagförslag ...................... 20

Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:128) Översyn av
vissa bestämmelser i minerallagen, m.m.......... 27

Bilaga 2 Remissammanställning..................... 28

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ................. 36

Bilaga 4 Lagrådets yttrande ....................... 42

Utdrag ur regeringsprotokoll 1993-03-25 ................ 43

gotab 43473, Stockholm 1993

44