Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:232

om fiskelag, m.m.                                  Prop.

1992/93:232

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet den 18 mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Karl Erik Olsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny fiskelag som ersätter lagen (1950:596) om rätt till fiske. Bestämmelsema som avgränsar fiskerätten förs utan större föränd­ringar i sak över från fiskerättslagen till den nya lagen. Bestämmelsema ges emellertid en ny språklig och redaktionell utformning för att göra dem mera lättiUgängliga och överskådliga

När det gäller utövandet av fiske foreslås flera förändringar i förhållande ull den nuvarande lagstiftningen. Bl.a. görs rätten att bedriva yrkesfiske bero­ende av innehav av yrkesfiskelicens. Det blir också möjligt att fördela fisket genom att meddela föreskrifter som bjegränsar redskapsanvändningen för fritidsfisket.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1994.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


Propositionens lagförslag                                p°p- 1992/93:232

1 Förslag till

Fiskelag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium
och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som anges särskilt gäller lagen
även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen.

Bestämmelser om den ekonomiska zonen finns i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

2 § Vad som föreskrivs i denna lag om fiske i allmänt vatten gäller även fiske
i den ekonomiska zonen med de begränsningar som föranleds av lagen
(1966:314) om kontinentalsockeln.

Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen (1950: 595) om gräns mot allmänt vattenområde.

3 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter om
Torne älvs fiskeområde eller föreskrifter som meddelats med stöd av natur­
vårdslagen (1964:822).

Om samemas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårdsområ­den gäUer särskilda bestämmelser.

Definitioner

Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske

4  § Vad som i lagen sägs om fisk gäller även vattenlevande blötdjur och vat­tenlevande kräftdjur.

5  § Med fbke avses verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levan­de fisk.

6  § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs med stöd av yrkesfiske-licens enligt 30 § eller av udändska fiskare med annat särskilt tillstånd att be­driva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i Sveriges ekonomiska zon.

Fasta och rörliga redskap och handredskap

7 § Med fast redskap menas

1.  fiskebyggnad, och

2.  fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid bottnen eller stranden och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.

Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast redskap.


 


Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörliga redskap som är ut-    Prop. 1992/93:232 rustade med hna och högst tio krokar.

Rätten till fiske

Om fiske i allmänt och enskilt vatten

8   § Varje svensk medborgare får fiska i aUmänt vatten. Varje svensk medbor­gare får också fiska i havet vid sådana stränder, skär och holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller inne­hades på särskilda vUlkor.

9   § Fisket i enskilda vatten tillhör fastighetsägaren. Varje svensk medborgare har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning och på det sätt som an­ges i bUagan till denna lag.

Strandlinjer och vattendjup skaU vid tillämpningen av bestämmelsema i bi­lagan bestämmas, om inte annat särskUt anges, enhgt 8 § lagen (1955:595) om gräns mot allmänt vattenområde samt i Mälaren med utgångspunkt i ett vat­tenstånd av 4,2 meter över västra slusströskeln vid Karl Johans torg i Stock­holm.

10  § Vid fiske utan stöd av enskild fiskerätt får fast redskap användas bara ef­ter tiUstånd av den myndighet som regeringen bestämmer.

11  § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske utan skada for andra fiskande eller annat beaktansvärt intresse.

12  § Tillstånd att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt vatten behövs inte

 

1.  vid kusten i Norrbottens län,

2.  vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund,

3.  vid östra kusten i Blekinge län (norr om Torhamnsudde) och öster om en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs sydspets tUl Udängans sydspets, och

4.  vid Skånes östra och södra kuster.

Det fasta redskapet får dock inte i något faU sträckas ut i allmänt vatten mer än 200 meter från den kurva för tre meters djup som följer stranden vid fast­landet eUer vid en ö av minst 100 meters längd.

13      § Utiändska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med be­
stämmelsema i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska.

Utan stöd av enskild fiskerätt får annat fiske bedrivas av utiändska medbor­gare bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Utiändska medborgare som är stadig­varande bosatta här i landet är dock likställda med svenska medborgare.


 


Bestämmelser om rätt till fiske i vissa faU                          Prop. 1992/93:232

14      § Fiskerätt som hör till sådan allmänning som avses i lagen (1952:166)
om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norr­
land och Dalama får nyttjas av allmänningens delägare.

Delägama får arrendera ut fiskerätten för gemensam räkning. Ett sådant be­slut fattas i enhghet med föreskriftema för allmänningens förvaltning.

15      § I fråga om tUlgodogörandet av en fiskerätt som är samfälld för flera fas­
tigheter i andra fall än som avses i 14 § gäller lagen (1973:1150) om förvalt­
ning av samfälUgheter.

För en fastighet som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen, på an­sökan av någon av delägama, besluta om hur fisket skall bedrivas på fastig­heten. Detta gäller inte om fiskerätten är gemensam med en annan fastighet eller om fastigheten bara består av en sådan rätt.

Bestämmelsema i första och andra styckena gäller inte fiskerätt som ingår i ett fiskevårdsområde.

16      § Vid jordbruksarrende får arrendatom nyttja den fiskerätt som hör till jor­
den, om inte något annat har avtalats.

Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglema i 15 § andra stycket för fastighet som innehas med samäganderätt tillämpas, om inte om­fattningen av fiskerätten har avtalats. Markarealen skall utgöra delningsgmnd om inte någon annan delningsgmnd är lämpligare.

Omfiskådra

17      § I varje gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken har sin gång skall
det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av
vattnets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendra­
gets inlopp och mynning och vid ett sunds ändpunkter sträcker sig fiskådran
med oförändrad bredd vidare trehundra meter ut i det djupaste vattnet.

Länsstyrelsen får besluta att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet än vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skaU få tiUfälle att yttra sig i saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ett påtagligt men för någon berörd rättsägare, fordras dennes samtycke till åtgärden.

18      § Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får inte heller sättas ut i eller
vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gå fram i ådran.

Länsstyrelsen får medge undantag från vad som sägs i första stycket, om det kan antas att det inte leder tiU påtagligt men för någon som inte samtyckt tUl åtgärden.

Fisket  m.m.

Föreskrifter för fisket

19 § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar


 


1.  användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,          Prop. 1992/93:232

2.  fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,

3.  fångst, ilandföring, införsel tiU landet och saluhållande av fisk som inte har en viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otiUåtet redskap, eUer

4.  användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräft-pest eller någon annan sjukdom.

 

20  § Regeringen eUer den myndighet regeringen bestätnmer får meddela fö­reskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas till naturvårdens intressen. Föreskriftema får dock inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.

21  § Regeringen får för fiske som är fritt för var och en meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som

 

1.  bedriver yrkesmässigt fiske,

2.  innehar fiske med äganderätt eller har rätt tiU fiske på gmnd av nyttjande­rätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.

 

22  § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om fångst, redskap och fångstområde,

23  § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur fiskeredskap och vattenbmksanläggningar skall märkas ut samt hur fiskeredskap skaU märkas med innehavarens namn eUer något annat igenkänningstecken.

24  § Föreskrifter meddelade med stöd av 19,20,22 och 23 §§ skall även till-lämpas vid svenskt havsfiske i intemationeUt vatten utanför Sveriges ekono­miska zon.

Omförhållandet mellan de fiskande

25      § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske
skall bedrivas så an andra fiskande inte onödigtvis hindras.

Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt, skall de fä fiska i den ordning de kommit till platsen.

Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller skadar andras redskap.

Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra fiskande.

Första-Qärde styckena skall även tillämpas vid svenskt havsfiske i intema­tioneUt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.

26      § I vatten där varje svensk medborgare har rätt att fiska får fiske inte utan
lov bedrivas närmare än 100 meter fiin ett fast redskap eUer en vattenbruksan­
läggning, om redskapet eUer anläggningen har märkts ut på föreskrivet sätt.


 


Om rätten att använda någon annans strand                     Prop. 1992/93:232

27 § Den som fiskar får tiUfälUgt använda någon annans strand och vattenom­råde för att dra upp eller göra fast båt eUer redskap, om det behövs för fisket och om det kan ske utan olägenhet för den som innehar stranden. För den som fiskar yrkesmässigt utan stöd av ensldld fiskerätt gäller detta även om olä­genhet uppstår, under föratsättning att ersättning betalas för skada och in­trång.

Utplantering och odling av fisk

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd och om villkor i övrigt för att fisk skall få sättas ut, flyttas eller odlas.

Om åtgärder mot vanskötsel av fiske

29 § Om den som har fiskerätt i enskilt vatten i strid med aUmänna intressen vansköter fisket genom att fiska i alltför stor omfattning eller genom att låta bli att fiska, får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om någon annan än ägaren har fis­kerätten, får föreläggandet ändå riktas mot ägaren.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas även om föreläggandet riktats mot den andre.

Yrkesfiskelicens

30      § Yrkesfiskelicens kan beviljas den som är stadigvarande bosatt i Sverige
och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens får beviljas
för viss tid.

När en fråga om licens prövas första gången skall tillgången på fisk beak­tas.

31   § En yrkesfiskelicens får återkallas, om den har meddelats på grund av felaktiga uppgifter i ansökan eUer om licensinnehavaren vid upprepade tillfäl­len överträtt bestämmelser om fiske.

32   § Frågor om Ucens prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Internationell fiskekontroll

33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden av intemationeUa överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande kon­ttoUeras av de udändska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer.

En sådan myndighet skall lämnas tiUträde till svenska fiskefartyg och ges tillfaUe att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av de loggböcker och handUngar av betydelse för fisket som finns omtx)rd.


 


Befälhavaren på en fiskefanyg är skyldig att underlätta bordning och kon-    Prop. 1992/93:232 trollens genomförande i övrigt.

Tillsyn  m.m.

34      § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som rege­
ringen bestämmer utse fisketUlsynsmän.

För kontroU av efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får fisketiUsynsman som förordnats därtill eller annan be­hörig tjänsteman undersöka fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg vilket använts vid fiske.

En fisketUlsynsmän får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt 47 §.

35      § De myndigheter som regeringen bestämmer får meddela de föreläggan­
den och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får
myndigheten sätta ut vite.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer ett meddelat föreläggande, får Fiskeriverket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

36      § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­
skriva om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag eUer enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Straffbestämmelser m.m.

StrafiF

2n § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  utan lov fiskar i vatten där annan har enskild fiskerätt,

2.  utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant till­stånd behövs,

3.  sätter ut eUer placerar ett fiskeredskap eller en anordning i sttid med vad som gäller om fiskådra, eUer

4.  bryter mot fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enUgt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag

döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av 41 §.

I ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.

38 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms befälhavare eller an­nan som med uppsåt försöker hindra sådan kontroll som avses i 33 § andra stycket, om inte gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken. Detsamma skaU gäUa befälhavare som uppsådigen bryter mot 33 § ttedje stycket.


 


39      § TUl böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot    Prop. 1992/93:232
25 § andra-Qärde styckena eller 26 §.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

40      § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som
meddelats med stöd av 19-23 §§ genom att

1.  fiska med otillåten fiskemetod, otillåtet redskap eller i otillåten omfatt­ning,

2.  fiska där det råder fiskeförbud,

3.  fiska efter sådana fiskarter som det inte är tiUåtet att fiska,

4.  behåUa, föra i land, föra in tiU landet eller saluhålla fisk som inte uppfyl­ler föreskrivna minimimått,

5.  föra i land, föra in till landet eller saluhålla fisk som har fångats med OtUlåten fiskemetod eUer otillåtet redskap,

6.  foderfiska förbjuden art,

7.  låta bli att märka ut fiskeredskap eller vattenbruksanläggning eller att märka fiskeredskap på föreskrivet sätt, eller

8.  åsidosätta krav som uppställts fÖr att hindra spridning av kräfrpest eller annan sjukdom

döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte annat följer av

41      §.

Den som gör sig skyldig tUl försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket döms tiU ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

41   § Den som begår brott enligt 37 eller 40 § genom att bedriva ett otillåtet trålfiske, döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal som mot­svarar etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som använts för bogsering av ttålen, eller tUl fängelse i högst sex månader.

42   § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar ut fisk, flyttar fisk eller odlar fisk utan tillstånd eller i snid med annan föreskrift enligt 28 §.

I ringa faU skall inte dömas till ansvar.

43   § Till penningböter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fuUgör sådan uppgiftsskyldighet som föreskrivits med stöd av 22 § eller läm­nar oriktig uppgift.

44   § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt 35 § har överträtts, döms inte till ansvar enligt 37-43 §§ för gäming som omfattas av föreläg­gandet eller förbudet.

Särskild rättsverkan m.m.

45 § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit föremål för brott enligt denna lag förklaras förverkad.

Om bara en del i ett parti fisk varit föremål för brott enligt denna lag, får he­la partiet förklaras förverkat om det inte kan uttedas hur stor del av partiet som omfattas av brottet.


 


Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enUgt denna lag skall       Prop. 1992/93:232 förklaras förverkade, om det inte är oskäligt. Detsamma gäller fiskefartyg och andra hjälpmedel om det behövs för att förebygga brott.

I stället för fisken, redskapet eller hjälpmedlet kan dess värde helt eller del­vis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas tiU ett belopp som är skäligt med hän­syn tiU omständighetema.

Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av 25 § and­rå-tredje styckena. Vid överträdelse av 25 § fjärde stycket eller 26 § får för­verkande inte avse annat än fiskeredskap.

46  § I mål om förverkande enligt denna lag är befäUiavaren på ett fiskefartyg som använts vid brott mot lagen behörig att, i fråga om egendom som ägs av någon annan, föra talan på ägarens vägnar.

47  § Om någon ertappas på bar gäming när han begår brott enligt denna lag, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som

 

1.  skäligen kan antas ha betydelse för uttedning av brottet, eller

2.  kan antas bli föremål för förverkande enhgt denna lag.

Befogenheter enhgt första stycket tUlkommer fisketiUsynsman som förord­nats därtill eUer annan behörig tjänsteman och, om fisket kränker enskild fis­kerätt, den som innehar fiskerätten eller den som förettäder honom.

Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket skall detta skyndsamt anmälas tUl pohs- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.

Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som företräder honom har ta­git fisk i beslag, får dock fiskerättshavaren behålla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara gmndar sig på denna lag.

48  § Om brott enligt denna lag innefattar intrång i enskild fiskerätt, tillfaller förverkad fisk eller dess värde fiskerättshavaren.

49  § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eUer 3 § brottsbalken inte är tillämplig.

50  § Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som meddelats med stöd av lagen har förövats i den ekonomiska zonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet föröva­des eller vid den tingsrätt inom vars domkrets den hamn är belägen dit den misstänkte anländer med sitt fartyg.

Överklagande

51 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket.

Fiskeriverkets beslut i särskilda fall meddelade enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammar­rätten.


 


1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1950:596) om rätt tUl fiske och kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeri-förhåUandena i de tiU Sverige och Danmark gränsande farvattnen skall upphö­ra att gälla.

2.  Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestämmel­sema i 5 och 15 §§, 16 § första stycket 5 eller 29 § ttedje stycket lagen (1950: 596) om rätt tUl fiske eUer av övergångsbestämmelsema till lagen (1986:263) om ändring i nämnda lag.

3.1 fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskUt vatten vidare ut i allmänt vatten skaU, utöver bestämmelsen i 12 §, bestämmelsema i 3 § andra stycket lagen (1950:596) om rätt till fiske fortfarande gälla.

4.  Den som vid lagens Ucraftttädande bedriver fiske som fordrar yrkesfiske­licens enligt den nya lagen och som ansökt om men ännu inte beviljats sådan licens får fortsätta med fisket tiU dess licensfrågan avgjorts, dock längst till ut­gången av juni 1994.

5.  Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får under en övergångstid föreskriva de avvikelser från kraven enUgt 30 § för yrkesfiske-licens som kan föranledas av att någon vid lagens ikraftttädande utövar ett fiske som är mer omfattande än vad föreskrifter enligt 21 § medger.

6.1 fråga om yrkesmässigt fiske gäller till utgången av år 1994, i stället för 13 §, bestämmelsema i lagen (1950:596) om rätt till fiske bettäffande utiänd­ska medborgares likställdhet med svenska medborgare.


Prop. 1992/93:232


10


 


Bilaga       Prop- 1992/93:232

Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten

 

 

 

 

OMRÅDE

rilLÅTNA BFDSKAP

TUTÅTNA nSKSLAG

SÄRSKH.DA BESTÄMMELSER

Vid kusten i Norrbottens, Västerbottens, Västemorrlands och Gävleborgs län samt i Upp­sa la län utom Östhammars kommun

Rörligt red­skap

Alla utom lax, se dock SärskUda be­stämmelser

Undantaget för lax gäUer inte vid långrcvsfiske i vat­ten som är minst 20 meter djupt Fiskevattnet skaU an­tingen ha förbindelse med öppna havet eller vara belä­get vid en ö som är skild från fastiandet genom en sådan förbindelse. Denna skaU i båda faUen vara bre­dare än en kilometer, räk­nat från fastiandet eUer från en ö som är minst 100 me­ter lång.

Vid kusten i Öst­hammars kom­mun i Uppsala län och vid kus­ten i Stockholms och Söderman­lands län

Handredskap

Alla

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

Långrev

Alla

I .ångrevsfisket får bara be­drivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis-kevatmet skall antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skaU i båda faUen vara bredare än en kUometer, räknat från fast­landet eUer från en ö som är minst 100 meter lång.

Fisket får bara bedrivas i vatten med större djup än sex meter. I Hölö och Mörkö församlingar i Stockhohns län och i Sö­dermanlands län är under ti­den 1 april-30 september sttömmings- och skarpsiU-fisket förbehåUet innehava­ren av den enskUda fiskerät­ten inttU 200 meter från fastiandet eller från en ö av mmst 100 meters längd.

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och siUnät

Sn-ömming och skarpsUl

11


 


OMRÅDE


TILLÅTNA REDSKAP


TILLÅTNA nSKSLAG


SÄRSKILDA BESTÄMMELSER


Prop. 1992/93:232


 


Vid kusten i Östergötiands län-och i Kalmar län norr om Kråkelund


Handredskap

Långrev

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och sillnät


Alla

AUa

Sttömming och skarpsUl


Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis-kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sädan förbin­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en ki­lometer, räknat från fastlan­det eUer från en ö som är minst 100 meter lång.

Fisket får bara bedrivas i vatten med större djup än sex meter och på ett av­stånd av minst 200 meter från fastiandet eller fiin en ö av minst 100 meters längd. Sttömmings- och skarpsiUfisket är förbehål­let innehavaren av den en­skUda fiskerätten inom föl­jande områden; Slätbaken, TränöQärden och Gropvik­en samt angränsande vatten innanför räta linjer från Djursö norra udde tiU fast­landet över sydligaste ud­den av LUla Rimmö och vi­dare från Djursö tUl Yxnö och Norta Finnöfastiandet över sundens smalaste stäl­len; Valdemarsviken innan­för en rät Unje frän Stora Ålö till Kvädö, där inlop­pet är smalast; Syrsan och Bågviken samt Gudinge-fjärden innanför räta linjer från Björkö till fastiandet över smalaste delen av sun­det, från Björkö södra ud­de tiU sydUgaste udden av UUa Rätö samt från västii-gaste udden av liUa Rätö tiU närmaste stäUe på fast­landet, och vidare Gamle-byviken och LucemaQär-den innanför en linje från södra udden av Gränsö­landet rätt mot söder.


12


 


 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

TILLÅTNA REDSKAP

TILLÅTNA FISKSLAG

SÄRSKn ,DA BESTÄMMELSER

Vid kusten i Kalmar län sö­der om Kråke­lund och Ble­kinge läns östta kust (norr om Torhamnsudde)

Handredskap

Alla

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

Långrev

Alla

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis-kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sådan förbm­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en kUometer, räknat från fast­landet eUer från en ö som är minst 100 meter lång.

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och sillnät samt tobisnot

Sttömming (sUl) och skarpsUl

Vid kusten i Gotiands län

Handredskap

AUa

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

Långrev

AUa

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt.

RörUgt red­skap som ut­görs av nät samt tobisnot

AUa

 


Prop. 1992/93:232


13


 


 

 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

Tn J ÅTNA REDSKAP

TUJ ÅTNA FISKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMFl.SFR

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Tor­hamnsudde)

Handredskap

RörUgt red­skap som ut­görs av nät, långrev och tobisnot

AUa

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

AUa

 

Snörpvad

AUa

Fisket skaU bedrivas på ett avstånd av minst 300 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tre meters djup gäi längre ut, skall fisket dock bedrivas utanför den djup-kurvan.

RörUgt red­skap i övrigt

AUa

Fisket är tiUåtet i vatten som har ett större djup än sex meter.

Vid Skånes östta och södra kuster

RörUgt red­skap

AUa

 

Vid Skånes västt-a kust och vid kusten i HaUands län samt Göteborgs och Bohus län

AUa redskap

AUa, se dock SärskUda be­stämmelser.

Fiske efter ostron är förbe­håUet innehavaren av den enskUda fiskerätten mom 200 meter frän fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd. För fiske med fast redskap krävs tUl­stånd enligt 8 §.

IVänem

Handredskap

AUa

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

RörUgt red­skap som ut­görs avfin-maskat nät

Siklöja och nors

Fisket fär bedrivas utanför öppen strand på ett större djup än åtta meter, bestämt efter rådande vattenstånd.

Åhievmed dött agn

Ål

Fisket får bedrivas under ti­den 16 juU-15 oktober ef­ter tUlstånd av regeringen eUer den myndighet rege­ringen bestämmer. Ett tiU­stånd kan begränsas tUl att avse visst område och får endast meddelas den som fiskar yrkesmässigt.


Prop. 1992/93:232


14


 


 

 

OMRÅDE

TTITÅTNA REDSKAP

TILLÅTNA FISKSLAG

SÄRSKn,DA BESTÄMMFl.SER

I MariestadsQär-den och Öster­sundet

RörUgt red­skap

AUa

Fisket skall bedrivas på ett avstånd av minst 300 meter från fastiandet eller frän en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tre meters djup går längre ut, skall fisket dock bedrivas utanför den djup-kurvan.

I Vättern

Handredskap

AUa

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

Utter och drag samt agnnot

AUa

Fisket får endast bedrivas utanför öppen sttand.

I Mälaren

Handredskap

AUa.

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

I norra Björkfjär­den, Prästgär­den, Södra Björkgärden och Hovgårdsfjäi den. Fjärdarna skall anses be­gränsade mot Gripholms vUcen av räta linjer frän Hagskär tUl närmaste stäUen pä fastiandet, mot Gränsö-Qärden av räta linjer Ringsö-kalven-Bast-lagnö- Ytterhol-men över sun­dens smalaste StäUen, mot Ekolsundsviken av räta Unjer från TaUholmen tiU närmaste stäl­len pä fastian­det, mot Kalmar­viken av räta Un­jer från Knuten tiU närmaste stäl­len på fastlan-

RörUgt red­skap

AUa

Fisket skaU bedrivas på ett avstånd av minst 300 meter från fastiandet eUer fiin en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tte meters djup går längre ut, skall fisket dock be


Prop. 1992/93:232


15


 


 

 

 

OMRÅDE

TILLÅTNA REDSKAP

TILLÅTNA FISKSLAG

SÄRSKn,DA BESTÄMMELSER

det, mot Säby-holmsviken av Smidösunds smalaste del samt mot Lång­tarmen av en rät linje Dävensö västspets-Muns-ö nordspets.

 

 

 

I Hjälmaren

Handredskap

AUa

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

MeUanQärden

RörUgt red­skap

AUa

Fisket skaU bedrivas på ett avstånd av minst en kilome­ter från fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd.

I Storsjön i Jämdand

Handredskap

AUa

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

RörUgt red­skap som ut­görs av nät

SUc

SUcfisket skaU bedrivas på ett avstånd av minst 300 meter fri fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd.

Hängryssja (laksttiit)

Lake

 


Prop. 1992/93:232


16


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:232


Föreslagen lydelse

I syfte att samordna fiskets bedri­vande och fiskevården och främja fiskerättsinnehavamas gemensamma inttessen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller utgör rvå eller flera fastigheter sammanföras tiU ett fiske­vårdsområde och fiskerättsinnehava­re inom detta bilda en fiskevårdsom-rådesförening. Föreningens verksam­het får inte omfatta fiske som enligt fiskelagen (1993:000) får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av ensldld fis­kerätt.

Nuvararule lydelse

I syfte att samordna fiskets bedri­vande och fiskevården och främja fiskerättsinnehavamas gemensamma inttessen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller utgör två eller flera fastigheter sammanföras tiU ett fiske­vårdsområde och fiskerättsinnehava­re inom detta bilda en fiskevårdsom-rådesförening. Föreningens verksam­het får inte omfatta fiske som enligt lagen (1950:596) om rätt tiU fiske får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får ett fiskevårdsområde bildas av fiske som tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller också fiske som utgör en fastighet.


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


17


3  Förslag till                                                 P™P- 1992/93:232

Lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I fråga om fiske i den ekonomis-  I fråga om fiske i den ekonomis­
ka zonen gäUera(?« (7 950.'596)off2
         ka zonen gåWtr fiskelagen (1993:
rätt till fiske. I fråga om rätten att i
000). I fråga om rätten att i zonen
zonen utforska kontinentalsockeln
   utforska kontinentalsockeln och ut-
och utvinna dess naturtUlgångar gäl-
        vinna dess naturtillgångar gäller la-
ler lagen (1966:314) om kontinental-
         gen (1966:314) om kontinentalsock-
sockeln.
                              eln.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

18


4  Förslag till                                                 P™p. 1992/93:232

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 21 kap. I § vattenlagen (1983:291) skaU ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydebe

21 kap.

Till böter eller fängelse i högst två är döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  bryter mot 4 kap. I § första eller andra stycket eller 4 kap. 4 § första stycket andra meningen eUer andra stycket andra meningen,

2.  bryter mot villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med tillstånd tiU ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag eller i samband med godkännande av arbeten eller åtgärder enUgt 4 kap. 4 §, lagligförklaring enhgt 4 kap. 5 § eller prövning enligt 14 kap. 5 § första stycket eller motsvarande äldre bestämmelser eUer i samband med prövning enligt 15 kap.,

3.  åsidosätter skyldigheten att underhålla en vattenanläggning eller bryter mot 17 kap. 2 §,

4.  underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 18 kap. 2 § första stycket,

5.    bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt 19 kap. 2 eller 3 §.
I ringa fall döms inte till ansvar.

Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gämingen kan ådömas enUgt brottsbalken.

1 lagen (1950:596) om rätt tiU fiske         \ fiskelagen (1993:000) fmns bestäm­
finns bestämmelser om straff och
   melser om straff och andra påföljder
andra påföljder för den som överträ-
         för den som överträder fiskeförbud
der fiskeförbud som har meddelats
  som har meddelats enligt denna eller
enUgt denna eller äldre lag.
    äldre lag.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

Senaste lydelse 1989:513.

19


 


5  Förslag till                                                                PP- 1992/93:232

Lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium

Härigenom föreskrivs att i 3 §' lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito­rium orden "den svenska fiskezonen" skall bytas ut mot "Sveriges ekonomis­ka zon".

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

Senaste lydelse 1979:1140.

20


 


Jordbruksdepartementet                        p™p- 1992/93:232

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanttäde den 18 mars 1993

Närvarande: statsministem BUdt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om fiskelag, m.m. 1 Inledning 1.1 Allmänt

Lagstiftningen på fiskets område kan sägas reglera dels rätten till fiske, dels vården av fisket och fiskets bedrivande. Bestämmelsema som reglerar med vilken rätt fiske får bedrivas finns i lagen (1950:596) om rätt till fiske. Fiske­rätten är beroende av om fisket bedrivs i enskilt eller allmänt vatten. Till vil­ken kategori ett vatten hör framgår av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. 1 enskilt vatten finns alltid en fiskerätt knuten till en fastighet. Fiskerättens innehåU varierar beroende av var i landet fastigheten är belägen. 1 fiskerättslagen finns också bestämmelser om rätten att fiska i allmänt vatten.

Lagen är i mångt och mycket en kodifiering av hur fisket längs våra kuster och i våra sjöar bedrivits sedan lång tid tillbaka. Reglema tillkom under en tid då fisket hade en helt annan betydelse än i dag för bl.a. kustbefolkningen. Be­stämmelsema skiljer sig genom sin detaljrikedom markant från andra nutida lagregler. Under den tid som förflutit sedan lagen tillkom har språket i våra förfatmingar i hög grad förändrats och fiskerättslagen ger i dag därför ett föråldrat intryck.

Fiskerättslagen är en del av lagstiftningen på förmögenhetsrättens område genom att den avgränsar fiskerättens innehåU och därmed också rätten till fast egendom. Med den betydelse som lagen har är det angeläget att förbättra fömt­sättningama för förståelsen av och överblicken över regelverket. I syfte att nå ett sådant resultat har det inom Jordbruksdepartementet utarbetats en prome­moria Enklare fiskebestämmelser (Ds 1992:70), i vilken det föreslås en ny fis­kelag. Den nya lagen skUjer sig från den gamla i språkligt hänseende men ock­så i fråga om tekniken att presentera de mycket detaljrika reglema om frifiske i enskilt vatten. I materiellt avseende föreslås ändringar som bl.a. innebär att det införs krav på Ucens för att bedriva yrkesmässigt fiske, att det skapas för­utsättningar för en fördelning av fisket och att fiskerätten för utiänningar för­ändras. I promemorian lämnas också förslag som syftar till att göra fiskeför-

21


fatmingama i övrigt mera tillgängliga genom att minska antalet författningar   Prop. 1992/93:232 och åstadkomma så enkla bestämmelser som möjligt. Bl.a. föreslås en ny fis­keförordning.

En sammanfattning av promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och dess lagförslag som bilaga 2. Promemorian har remissbe­handiats. Remissytttandena finns tillgängliga i Jordbmksdepartementet (dnr 1496/92).

1.2 Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 febmari 1993 att inhämta Lagrådets ytttande öv­er de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet remitterade lagförsla­gen bör fogas tUl protokoUet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har ytttat sig över förslagen. Ytttandet bör fogas till protokoUet som bilaga 4.

Lagrådet har efterlyst vissa klargöranden i anslutning till bestämmelserna om yrkesmässigt fiske och yrkesfiskelicens samt i övrigt anfört synpunkter och lämnat förslag som rör utformningen av bl.a. bestämmelsema om sttaff och särskilda rättsverkningar. Jag har i huvudsak följt Lagrådets förslag. Jag återkommer tiU Lagrådets yttrande i specialmotiveringen till fiskelagen. Härut­över bör vissa redaktioneUa ändringar göras i lagtexten.

2 Allmän motivering

2.1 En ny fiskelag

2.1.1    Allmänt om en ny fiskelag

Den gällande fiskerättslagen har varit i kraft i över 40 år. De ändringar som gjorts i lagen har bestått främst i tillägg föranledda bl.a. av grandlagsrefor-men och det år 1985 införda fria handredskapsfisket. Till huvudsakligt inne­håll, Uksom i fråga om struktur och språk finns följaktligen den urspmngliga lagen kvar oförändrad. Redan detta förhållande motiverar en översyn för att modernisera lagen.

Som jag kommer att utveckla i det följande finns det emellertid också be­hov av att reformera fiskelagsnftningen i övrigt, dvs. de med stöd av lagen av regering och myndigheter beslutade föreskriftema för fisket. En sådan refor­mering bör ta sm utgångspunkt i en översyn av bemyndigandena i lagen.

Det finns också anledning att göra vissa materiella ändringar i lagen. Dit hör att det bör införas ett lagstöd för redskapsbegränsningar för fritidsfisket, en fråga som nyUgen aktualiserats av riksdagen (bet. 1991/92:JoU20, rskr. 1991/92:304). Vidare innebär ett EES-avtal och ett medlemsskap i EG att det fmns motiv för nya bestämmelser om krav på yrkesfiskelicens.

Det fmns följaktUgen flera tungt vägande motiv för en genomgripande över­syn av fiskerättslagen. Den inledningsvis nämnda promemorian upptar ett för-


22


slag tiU ny fiskelag. Förslaget har fått ett i huvudsak positivt mottagande av re­missinstanserna. EnUgt min mening utgör promemorieförslaget och remissytt­randena över förslaget en god gmnd för beslut om en lagreform.

Mot denna bakgmnd föreslår jag att den nuvarande fiskerättslagen ersätts av en ny fiskelag.

Jag kommer i det följande att huvudsakligen behandla förslag som materi­eUt eUer formeUt innebär en nyordning i förhållande tiU den nuvarande lagen.

Jag tar först upp vissa definitionsfrågor för att därefter behandla fiskerät­ten, fisket och fördelning av fiskresursema samt slutiigen frågor om ansvar.


Prop. 1992/93:232


 


2.1.2    Definition av fisk och fiske

Mitt förslag: I lagen föreskrivs att vad i lagen sägs om fisk också skall gälla vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. Vidare fö­reskrivs att med fiske avses verksamhet som syftar till an fånga eller dö­da fritt levande fisk.

Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något motsvaran­de förslag.

Remissinstanserna: I flera ytttanden framhåUs värdet av att begreppen definieras i lagen.

Skälen för mitt förslag: Fiskerättslagen saknar en definition av vad som menas med fisk i lagens mening. I dag finns en sådan definition i stäUet i fiskeriförordningen. Där föreskrivs att vad som sägs i förordningen om fisk även gäller hummer (Homaras), kräfta, havsfcräfta (Nephrops), räka, krabba (Cancer), bläckfisk, ostton, pärlmussla, blåmussla och nejonöga. Definitio­nen är mycket detaljerad men täcker ändå inte aUt som kan vara av inttesse för fisket och fiskevärden. Fiskeriverket har framfört att bestämmelsen i stället bör omfatta samma gmpp djur och växter som den danska lagsttfttiingen. Där­igenom skuUe möjUgheter ges att reglera fångst, utplantering, flyttning och od­ling av exempelvis fisknäringsdjur. Fiskeriverket föreslår därför att vad som sägs om fisk även skall gäUa randmunnar, kräftdjur, blötdjur och alger.

Rundmunnama (nejonöga och pirål) är en typ av käklösa ryggradsdjur som kan hänföras tiU fiskbegreppet när detta används som en sammanfattande benämning på vattenlevande djur som andas med gälar. Blötdjuren (mollus-kema) är en stam ryggradslösa djur som omfattar klassema urmollusker, led­snäckor, maskmollusker, snäckor, tandsnäckor, musslor och bläckfiskar. Till kräftdjuren hör bl.a. de vattenlevande tiofotade djuren kräfta, hummer, lan-gust, havskräfta, eremitkräfta, krabba och räka men även exempelvis krill.

Avgränsningen av vad som är fisk enhgt fiskelagstifmingen har störst bety­delse i fråga om möjligheten att meddela föreskrifter för fiskevården. En inte alltför snäv definition av begreppet fisk i fiskelagstiftningens mening innebär att nya former av fiske och vattenbrak kan regleras i föreskrifter utan att be-


23


 


stämmelsema om fiskeförfattningamas tillämpningsområde behöver ändras.    Prop. 1992/93:232 Det är samtidigt viktigt att en vidgad definition av begreppet fisk inte leder till att regler meddelas med avseende på djur som normalt inte är föremål för fis­ke eUer vattenbruk.

Jag anser att begreppet fisk i fiskelagstiftningens mening skall vidgas till att i fortsätmingen även avse vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräft­djur. Rundmunnar (pirål och nejonöga) bör utan särskilt omnämnande kunna räknas som fisk i fiskelagstiftningen.

Enligt Fiskeriverket bör fiskelagens bestämmelser också omfatta alger. Mot detta kan invändas att alger är växter Algerna är visserligen av vital be­tydelse för djurlivet i vattnen och de utnyttjas också ekonomiskt. Detta förhål­lande utgör emeUertid inte ert tiUräckUgt skäl för att låta fiskelagstifmingen om­fatta även alger.

Vad som avses med fiske finns inte definierat i författningstext. På samma sätt som jakt definieras i jaktiagstifmingen bör enligt min mening en beskriv­ning av vad som räknas som fiske finnas i fiskelagstiftningen. Med nödvän­dighet kan definitionen av ett sådant begrepp inte bU alltför detaljerad. Det får anses vara till fyllest att beskriva fiske som verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk.

Med hänsyn tUl den betydelse fisk och fiske har för att avgränsa fiskerätten är det naturligt att ta in definitionema i fiskelagen.

2.1.3    Definition av redskap

Mitt förslag: Den nuvarande definitionen av fast redskap tas oför­ändrad in i den nya lagen och kompletteras med definitioner av rörligt redskap och handredskap.

Med rörligt redskap skall avses redskap som inte är fast redskap och med handredskap skall avses spö, pilk och liknande rörliga redskap som är utmstade med lina och högst tio krokar.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att definitionen av fast redskap modifieras och att en definition av rörUgt redskap och handredskaps-fiske förs in i lagen.

Remissinstanserna: Remissutfallet är splitttat i fråga om förslaget att modifiera definitionen av fast redskap.

Skälen för mitt förslag: Med fiskeredskap menas redskap och anord­ningar som är avsedda för direkt fångst av fisk. Båtar räknas således inte till fiskeredskap.

Redskap kan indelas i grapper beroende på konstmktion och användnings­sätt. Redskapsgrapper med en sådan indelning är instängningsredskap, in-

24


 


snäijningsredskap, krokredskap, saxredskap, hugg- eller stickredskap och    Prop. 1992/93:232 redskap där elektricitet används för att bedöva fisken.

Instängningsredskap innebär att fisken stängs in i ett eller flera rum. Fasta instängningsredskap kan bestå av olika spjälmaterial ofta i förening med fiske-byggnader. I dessa instängningsredskap kan fisken antingen själv gå in eller föras in med sttömmande vatten. Redskap i vilka fisken själv går in är ofta försedda med ledverk som skall leda in fisken i instängningsrummet. Exem­pel på sådana redskap är mjärde, ryssja och tina. ÅUdsta är ett exempel på red­skap som används i sttömmande vatten. Det finns också instängningsredskap som dras genom vatmet och där fisken fångas i ett ram som stängs först när redskapet tas upp ur vattnet. Exempel på sådana redskap är trål, not, snörp­vad, kastnät och håv.

Insnäijningsredskap är gam eller nät där fisken snärjs i maskoma.

På krokredskap fastnar fisken genom att själv hugga efter kroken, som vanligen är försedd med bete. Saxredskap fångar och håller fast fisken. Red­skapets ena skänkel är försedd med bete och när fisken hugger betet slås en spets in i fisken.

Hugg- eUer stickredskap är redskap med vassa spetsar, på viUca fisken fast­nar då redskapet rycks eller stöts genom vattnet. Exempel på sådana redskap är huggkrok och ljuster.

Vid fiske med elektricitet förlamas fisken, varefter den håvas in.

I fiskerättslagen görs inte denna indelning utan i stället görs skiUnad mel­lan fasta och rörliga redskap. Denna indelning har betydelse för rätten att fis­ka i allmänt vatten. Indelningen används också för att reglera rätten för var och en till fiske i enskilt vatten.

I fiskerättslagen definieras vad som är ett fast redskap. Någon motsvaran­de definition av rörligt redskap finns inte.

En fiskebyggnad är enligt fiskerättslagen ett fast redskap. Med fiskebygg­nad förstås en permanent byggnad, t.ex. av timmer. Fiskebyggnader förekom­mer så gott som uteslutande i rinnande vatten. För att övriga fiskeredskap skaU anses som fasta måste följande ac kriterier uppfyllas:

1)  Redskapet skaU vara försett med ledarm. Detta innebär att någon del av redskapet skall tjäna som ledarm. Fångst kan ibland ske även på ledarmen, men dess huvudsakliga uppgift skall vara att leda fisken till redskapets egent­liga fångstdel, exempelvis ett störte instängningsredskap. Även vissa insnärj-ningsredskap kan bettaktas som fasta om de är försedda med ledarm.

2)  Redskapet skall med pålar eller tyngder eller på annat sätt vara fäst vid bottnen eller stranden. Genom detta vUUcor utesluts sådana mindre redskap av typen mjärdar, burar eller rinor, som sätts ut stående på bottnen utan att vara fastgjorda vid denna. Även hängryssjor (t.ex, lakstmtar), vilka endast är för­sedda med sänke för att hållas i lodrätt läge, utesluts. Det saknar betydelse hur fastgöringen är beskaffad så länge den är permanent.

3)  Slutiigen skaU redskapet vara avsett att stå kvar längre tid än två dygn i följd.

25


 


TUl fasta redskap räknas instängnings- och insnärjningsredskap som upp-    Prop. 1992/93:232 fyller de tte ovannämnda kriteriema. Alla andra redskapstyper, däribland alla krok-, hugg- och stickredskap, liksom sådana speciella redskapstyper som snaror, musselskrapor o. d., hänförs till rörliga redskap.

Medan fiske med rörligt redskap i princip är fritt i allmänt vatten, är fiske med fast redskap i princip underkastat tillståndstvång.

Frågor om tillstånd att sätta ut fasta redskap i allmänt vatten prövas av läns­styrelsen. Sådant tillstånd vad avser fiske efter lax, öring och ål, ges endast för fiskare som är beroende av fisket för sin försörjning.

Innebörden av begreppen fasta och rörliga redskap överensstämmer inte med vad flertalet svenskar skulle hänföra till fasta resp. rörliga redskap. Be­greppen är emellertid inarbetade hos många fiskare. Med hänsyn härtill och tUl att uppdelningen används när fiskerätten i vissa vatten regleras saknas skäl att nu ändra indelningsgrand.

I flera av Fiskeriverkets föreskrifter utesluts eller undantas fasta mindre redskap när redskapsbegränsningar görs av fiskevårdande skäl. Detsamma gäUer i vissa av länsstyrelsemas fiskestadgor. 1 promemorian föreslås därför att definitionen av fasta redskap ändras så att endast redskap med en höjd av 1,5 meter eller mer skall anses vara sådant redskap. Flera remissinstanser, bl.a. Fiskeriverket, ansluter sig till förslaget. Det påpekas emellenid från oli­ka håU att de fasta redskapen inte omfattades när inngsersättning bestämdes i samband med att frifiske upplåts för rörliga redskap och att den föreslagna förändringen därför skulle kunna ge upphov till nya krav på ersättning från fiskerättsinnehavamas sida. Vidare framförs det av Länsstyrelsen i Kalmar län att det är i stort sett omöjligt att konttoUera redskapets storlek utan att detta kommer i olag.

Med hänsyn till att den föreslagna definitionsändringen kan sägas påverka fiskerättsförhåUandena i enskilda vatten anser jag övervägande skäl tala för att den nuvarande definitionen av fast redskap behålls oförändrad.

Fiskerättslagen saknar bestämmelser om vad som menas med rörligt red­skap. Det framgår endast motsatsvis att alla fiskeredskap som inte är att räkna som fasta faUer in under beteckningen rörliga redskap. I en allmän sffävan att göra lagtexten så tydlig som möjligt föreslår jag att en definition av rörliga red­skap tas in i den nya lagen.

Handredskap definieras inte särskilt i fiskerättslagen. Däremot förekom­mer en beskrivning av vad som menas med fiske med handredskap. Dit hör enligt beskrivningen fiske med metspö, kastspö, pilk och liknande handred­skap som är utmstat med Una och krok. Den begränsningen gäller att redska­pet inte har mer än tio krokar och att metoden som sådan inte kräver använd­ning av båt.

I promemorian föreslås att denna beskrivning skall sammanföras med be­stämmelsema om fasta och rörliga redskap. Av remissvaren framgår dock att förslaget är ägnat att skapa osäkerhet om innebörden i begreppet handredskap och därmed också osäkerhet om vilka regler som skall gälla i fråga om tillåttia redskap för fritidsfiskare och för utlänningar.

26


 


Osäkerheten har sin gmnd i att fiskemetoden "handredskapsfiske", såsom    Prop. 1992/93:232 den definieras i nuvarande lag och i promemorians lagförslag, inte omfattar fiske som kräver användning av båt. Det innebär bl.a. att s.k. ttollingfiske, även om fisket sker med användning av handredskap, inte räknas som hand­redskapsfiske (Högsta domstolens dom den 23 november 1992, DB 651),

EnUgt min mening bör i den nya lagen åtskillnad göras mellan redskaps­beskrivning och metodbeskrivning,

I anslutning tUl lagens beskrivning av fasta och rörliga redskap bör det in­föras en beskrivning av vad som avses med handredskap. TUl sådana redskap bör räknas spö, pilk och liknande rörliga redskap som är utmstade med lina och högst tio krokar. Den defmitionen får betydelse för den redskapsbegräns­ning som jag kommer att föreslå i det följande och för avgränsningen av det fiske som är tUlåtet för utländska medborgare. Avgörande blir här vilket red­skap som används inte vilken metod som används.

Den nuvarande metodbeskrivningen av fiske med handredskap behövs emellertid också i den nya lagen. Med den definitionen avgränsas det för all­mänheten fria handredskapsfisket på ostkusten och i de stora sjöarna. Där skall liksom hittills gälla att metoden som sådan inte kräver att båt används. Metodbeskrivningen bör lämpligen föras in i lagen i anslutning till bestäm­melsema om var det fria handredskapsfisket får utövas.

2.2 Fiskerätten 2.2.1    Bakgrund

Vid utformningen av 1950 års lag om rätt tUl fiske gjordes en avvägning mel­lan Sttävandena att åstadkomma så enhetiiga regler som möjUgt över hela lan­det och de önskemål som fanns att behålla gällande regler som tillkommit som en följd av lokala förhållanden. Det ansågs svårt att bortse från de speciella förhåUanden som lett fram tUl lokala regelvariationer. Den sludiga avvägning­en gmndades på en sttävan efter enhetlighet men denna fick inte tillmätas så stor vikt att bestående förhåUanden som var motiverade av fiskerinäringens och fiskevårdens inttessen rabbades (prop. 1949:60 s. 26). Den lag som in­fördes år 1950 var därför i mångt och mycket en kodifiering av vad som gällt tidigare.

2.2.2    Nuvarande ordning

Fiskerättens omfattning

Fiskerättslagen behandlar bl.a. var fisket får bedrivas och med vilka redskaps­typer. Fiskerätten regleras olika beroende av om vattenområdet är enskilt eller alknänt. Den uppdelningen bygger i sin tur på reglema i lagen (1950:595) om gräns mot aUmänt vattenområde. I allmänt vatten får varje svensk medborgare fiska med rörUgt redskap. För att få fiska med fast redskap krävs tillstånd och

27


sådant tUlstånd är i princip förbehållet yrkesfisket. I enskilt vatten är huvud- Prop. 1992/93:232 principen att fastighetsägaren förfogar över rätten till fisket. Det finns flera undantag från den principen. Dessa undantag bygger i stor utsttäckning på vad som har tUlämpats lokalt längs våra kuster under en mycket lång tid. Där­utöver finns särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall, om rätt att nyttja annans sttand, om fiskådra och om förhållandet mellan fiskande in­bördes.

Lagen om gräns rrwt allmänt vattenområde

Vad som är enskUt vatten resp. allmänt vatten finns inte angivet i fiskerättsla­gen utan i den nämnda lagen om gräns mot allmänt vattenområde. Principema för denna gränsdragning skall översUctUgt beröras.

Ett vattenområde som hör till en fastighet räknas som enskilt medan övriga vattenområden anses som allmänt vatten, I havet når det allmänna vattnet ut tUl yttergränsen för det svenska territorialvattnet.

Gränsen mot allmänt vattenområde bestäms enligt tte principer. Till fastig­heter hänförs strandvatten, enklawatten och kilometervatten, Principema täck­er varandra på så sätt att man ofta kan åberopa flera av dem samtidigt. Dessa aUmänna principer kompletteras i Nortbottens och Kalmar län med bestämmel­ser att vissa i lagen angivna skärgårdsvatten skall hänföras till fastigheterna. Ett Uknande gränsdragningssystem gäller för Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämdand.

Strandvattenregeln innebär att vatten inom 300 meter från sttanden räknas som enskilt. Dock bortses från landbildningar, som är mindre än 100 meter i längd. Undantag görs vid långgranda sttänder där det enskilda vattnet går ut till ett djup av tte meter, även om detta skulle ligga mer än 300 meter från sttanden.

En gränsdragning enUgt sttandvattenregeln kan leda till att smärte isolerade allmänna vatten avstängs från öppna havet på grand av att mynningen är sma­lare än 600 meter eller att vattendjupet vid mynningen är mindre än vet meter. Sådana enklaver av allmänt vatten ansågs olämpliga inte minst från övervak­ningssynpunkt. Därför kompletterades sttandvattenregeln med en enklavvat-tenregel. Genom denna regel hänförs sådana isolerade allmänna vatten till fas­tigheterna.

Enklawattenregeln gäUer emeUertid inte i de störte bohusländska fjordar­na. I bl.a. Gullmarsfjorden, EllösQorden, Stigfjorden, Hakefjorden, Askerö-fjorden, Halsefjorden och Havstensfjorden med angränsande saltvattenom­råde in till Uddevalla gäller endast sttandvattenregeln. I dessa fjordar finns därför allmänt vatten.

Till enskilt vatten hänförs också sådana vattenområden till vilka man inte kan komma in från öppna havet utan att passera vatten så ttånga att bredden räknat från strandUnje tUl sttandlinje understiger en kilometer. Vid mätningen skall hänsyn inte tas till öar under 100 meters längd. Denna kilometervattenre-

28


gei är så utformad att den i sig innefattar en enklavregel. Den är tillämplig från    Prop. 1992/93:232 Listershuvud i söder till gränsen mot Finland i nort.

Med kilometervattenregeln förbehålls strandägama de inre, mera sluma vat­tenområdena, medan de yttre, mera öppna vattenområdena, som står i en vida­re förbindelse med öppna havet, tillhör det allmänna vattenområdet.

Kilometervattenregeln gäller inte i vatmen vid Gotiand eller Öland eller vid andra friliggande öar.

För Nortbottens län och Kalmar län finns en av lokala förhållanden påkal­lad modifikation av kilometervattenregeln. I lagen räknas de vattenområden i havet upp som tUlhör fastighetema längs kusten. Därigenom vidgas det enskil­da vatmet bl.a. utanför Torne älv och utanför Smålandskustens viktigaste lax­förande åar, Emån och Alsterån.

I Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland når fastighetemas enskUda vatten inte ut över hela sjöarna, utan de öppna delama är allmänt vat­ten.

En strikt tUlämpning i de stora sjöarna av de för osticusten gällande gräns-dragningsreglema ansågs på enstaka ställen medföra mindre önskvärda resul­tat. Därför har i Hjälmaren och i Storsjön i Jämdand det enskilda vattnet utvid­gats utöver vad som skulle gäUa enUgt de allmänna reglema.

Öar av stöme längd än 100 meter omges alltid av enskilt vatten. En särskild bestämmelse reglerar gränsdragningen vid mindre öar. Om en sådan ö ligger så långt ut i havet eller i någon av frivattensjöama, att den helt eller delvis gränsar tiU allmänt vatten, anses gränsen mot allmänt vatten följa öns sttand­linje.

Inskränkningar i det enskilda fisket

Vid Nortlandskusten och ostkusten, från kusten i Nortbottens län till och med kusten i Uppsala län utom Östhammars kommun, är det tilllåtet för varje svensk medborgare att fiska med rörligt redskap i enskilt vattenområde. Det är tUlåtet att fånga alla förekommande arter utom lax. I Östhammars kommun liksom vid kusten i Stockholms och Södermanlands län är det fria fisket med andra rörliga redskap än handredskap inskränkt till vatten som har ett störte djup än sex meter. Fisket med annat än handredskap får endast avse sttöm­ming och skarpsUl och bedrivas med skotar och sillnät. För Hölö och Mörkö församlingar i Stockholms län gäller dock att detta fiske från och med den 1 aprU tUl och med den 30 september är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill 200 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd.

Även vid kusten i Östergötiands län och i den del av Kalmar län som Ugger nort om Kråkelund är det fria fisket med andra rörliga redskap än handred­skap inskränkt till vatten som har ett störte djup än sex meter. Tillåtna red­skap i sådana vatten är skotar och sillnät. Tillåtna arter är sttömming och skarpsill och fisket får endast bedrivas på ett avstånd av minst 200 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd.

29


 


Vidare gäller den begränsningen i det fria fisket att sttömmings- och skarp-    Prop. 1992/93:232 siUsfisket är förbehåUet innehavaren av den enskilda fiskerätten i nedan angiv­na områden.

-   Slätbaken, Tränöfjärden och Gropviken och angränsande vatten innanför räta Unjer från Djursö norra udde till fastiandet över sydligaste udden av Lilla Rimmö och vidare från Djursö tUl Yxnö och Norta Finnöfastiandet över sun­dens smalaste ställen,

-   Valdemarsviken irmanför en rät linje från Stora Ålö till Kvädö, där inlop­pet är som smalast,

-   Syrsan och BågvUcen samt Gudingefjärden innanför räta Unjer från Björ­kö tiU fastiandet över smalaste delen av sundet, från Björkö södra udde till sydligaste udden av LiUa Rätö samt från västiigaste udden av Lilla Rätö till närmaste stäUe på fastiandet och

-   Gamlebyviken och Lucemaärden innanför en Unje från södra udden av Gränsölandet rätt åt söder.

För varje svensk medborgare är sttömmings- och skaipsillsfiske med sko­tar och sillnät, om de är rörliga, fritt längs kustema i Kalmar län söder om Kråkelund samt vid Blekinge läns östra kust (nort om Torhamnsudde). 1 det­ta kustområde är det också tiUåtet att fiska med tobisnot.

Runt Gotiands kuster får fiske ske efter alla förekommande arter med nät som är rörligt och med tobisnot.

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Torhamnsudde) är det fritt för var­je svensk medborgare att fiska med rörligt redskap under föratsättning att fis­ket bedrivs på minst 300 meters avstånd från fastlandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tte meters djup går längre ut, måste fisket dock bedrivas utanför den djupkurvan. Med nät, om det är rör­ligt, och med långrev och tobisnot får fisket bedrivas fritt ända intill sttanden. För fiske med snörpvad gäller att fisket är tillåtet bara i vatten djupare än sex meter.

Vid Skånes östta och södra kuster är fisket med rörligt redskap fritt i en­skilt vatten.

Vid Skånes västta kust och vid kusten i Hallands län samt i Göteborgs och Bohus län är allt fiske fritt i enskilt vatten med följande undantag. Fiske efter ostton är förbehållet innehavaren av den enskilda fiskerätten intill 200 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd.

Vid aUa Sveriges kuster får svenska medborgare dessutom fiska med lång­rev i vatten som är minst tjugo meter djupt och som har en minst en kilometer bred förbindelse med havet eller är beläget vid Gotiand eller Öland eller andra öar vilka frän fastiandet helt skUjs av vatten med sådan förbindelse.

Utöver det nu beskrivna fria fisket gäller enligt en särskild regel i lagen fritt fiske på vissa orter om fisket varit oklandrat eller fritt bedrivits efter gam­mal sed. Detta undantag gäller dock inte för fiske efter sttömming eller skarp-siU.

I lagen finns också särbestämmelser för de fem största insjöarna.

30


 


I Vänem får yrkesmässigt fiske med ålrev med dött agn fritt bedrivas efter Prop, 1992/93:232 tillstånd av länsstyrelsen fr.o.m. den 16 juli t.o.m. den 15 oktober. Fiske ef­ter siklöja och nors med finmaskad not kan länsstyrelsen under vissa förat­sätmingar förklara fritt. Däratöver får fiske efter siklöja och nors med finmas-kat nät, som är rörligt, bedrivas fritt utanför öppen sttand på störte djup än åtta meter. I Mariestadsfjärden och Östersundet är fisket i övrigt fritt med rörUgt redskap utanför 300 meter från fastiandet eller en ö av minst 100 me­ters längd eller, där kurvan för högst ut meters djup går längre ut, utanför denna djupkurva. I Dättern och Brandsfjorden skall fiske som bedrivits oklandrat och efter gammal sed vara tUlåtet. Länsstyrelsen kan under vissa för-utsätmingar begränsa det fria siklöje- och norsfisket.

I Vättern får varje svensk medlwrgare fiska med utter, drag och agnnot i enskUt vatten utanför öppen sttand.

I Mälaren får varje svensk medborgare fiska med rörligt redskap på ett av­stånd av 300 meter från fastiandet eller från en ö av 100 meters längd eller, där kurvan för högst tte meters djup går längre ut, utanför den djupkurvan, i följande områden, nämligen Norta Björkfjärden, Prästfjärden, Södra Björk­fjärden och Hovgårdsfjärden. Hur begränsningama av fjärdarna skall göras framgår också av lagen.

I Hjälmaren fär varje svensk medborgare bedriva fiske med röriigt redskap i Mellanfjärden på ett avstånd av minst en kilometer från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd.

1 enskilt vatten i Storsjön i Jämdand får varje svensk medborgare fiska ef­ter sik med sådant nät som är rörligt redskap. Fisket måste bedrivas på ett av­stånd av minst 300 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Det är också tiUåtet att fiska lake med hängryssja i samma område.

Den senaste ändringen av betydelse som har gjorts i rätten till fiske var när handredskapsfisket år 1985 blev fritt i enskilt vatten längs södra ostkusten från Östhammars kommun i Uppsala län, vid Gotiands kuster och vid Ble­kinges sydkust och i de stora sjöarna Vänem, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämdand (prop. 1984/85:107, bet. 1984/85:JoU26, rskr. 1984/85:190).

Regeringen uppdrog den 6 juni 1991 åt Fiskeriverket att med utgångs­punkt i vad som har anförts i jordbraksutskottets betänkande 1991/92:JoU22 utvärdera konsekvensema av det fria handredskapsfisket. Uppdraget har redo­visats och remissbehandiats. Frågan bereds för närvarande inom regerings­kansliet. Jag har för avsikt att vid ett senare tillfälle återkomma till regeringen i frågan.

Särskilda bestämmelser om rätt till fiske

Om ftifiskerätten på ostkusten och delar av sydkusten innebär ett alltför kraf­tigt inttång kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer med stöd av fiskerättslagen meddela särskilda föreskrifter om begränsningar i fri­fisket. En särskild begränsning i fiskerätten följer av fiskerättslagens bestäm-


 


melser om fiskådra. I huvudsak innebär bestämmelsema att en sjättedel av vattnets bredd i vattendrag och sund i egenskap av fiskådra skall hållas fritt från fiskeredskap och annat som kan hindra fiskens gång.

I fiskerättslagen finns också särskilda bestämmelser om rätt till fiske inom allmänningar och samfälligheter liksom i de fall fiskerätt upplåtits genom ar­rendeavtal.

Den som fiskar har under vissa föratsätmingar rätt att bl.a. umyttja annans strand. Vidare finns i fiskerättslagen bestämmelser om förhåUandet mellan fis­kande inbördes.


Prop. 1992/93:232


 


2.2.3    Fiskerätten i en ny fiskelag

Mitt förslag: Bestämmelsema som reglerar fiskerätten omarbetas språkligt och detaljbestämmelsema om det fria fisket i enskilda vatten förs över till en bilaga. Vissa föreskrifter som tar sUcte på äldre förhål­landen upphävs eller tas upp som övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna är med enstaka undantag positiva till förslaget att omarbeta lagen.

Skälen för mitt förslag: Fisket längs våra kuster och i våra insjöar har av tradition varit knutet tiU ägandet av fast egendom. Bestämmelser som regle­rar fiskerätten bestämmer också äganderättens omfatming. Dessa bestämmel­ser är således av centtal betydelse. Det är därför viktigt att bestämmelsema är lättiUgängliga för var och en. Regleringen är mycket detaljrik och för att under­lätta läsningen bör en förändring innebära att en läsare lätt kan hitta det vatten­område han är inttesserad av och att alla bestämmelser för det området finns samlade.

Fiskerättslagen är uppbyggd på det sättet att huvudregeln om jordägarens fiskerätt följs av en lång rad detaljrika bestämmelser om undantag från den re­geln. Undantagen beskriver det frifiske längs kustema och i de stora sjöarna som redovisats i det föregående. Även om fisket inte längre har samma bety­delse som udigare som försörjningskälla kan det inte fömtsättas annat än att frifiskebestämmelsema i det stora hela fortfarande har kvar sin aktualitet. Fär­re och enklare regler skulle kräva att de nuvarande bestämmelsema byttes ut mot geografiskt mer enhetiiga och mindre detaljrika bestämmelser. Ett sådant utbyte skuUe emellertid fordra en omfattande undersökning och kartläggning av vilket fiske som faktiskt bedrivs och kräva ändringar i den nuvarande gränsdragningen mellan enskilt fiske och frifiske. Föratsätmingar för att ge­nomföra något sådant i det här sammanhanget saknas.

Det är däremot möjligt att åstadkomma en regelreform genom att presentera bestämmelsema på ett annat sätt än vad som görs i dag och därmed göra regel­verket mera lättillgängligt.


32


 


I en ny fiskelag bör därför reglema om frifisket längs kustema och i de sto-    Prop. 1992/93:232 ra sjöama redovisas i tabellform och utgöra en bilaga till lagen.

I huvudsak bör alltså de nuvarande fiskeränsbestämmelsema med oföränd­rat innehåll föras över till den nya lagen men där ges en ny redaktionell ut­formning. 1 fråga om några av de nuvarande bestämmelsema finns det emel­lertid anledning att överväga om de aUs skall behåUas eller om de bör behållas som övergångsregler i den nya lagen.

En grapp av sådana bestämmelser består i ett antal bemyndiganden för re­geringen eller myndighet som regeringen bestämmer att genom föreskrifter eller beslut i olika avseenden reglera den fria fiskerätten. Av skäl som redovi­sas i det följande bör dessa bemyndiganden kunna undvaras i fortsättningen.

Ett bemyndigande (3 § ttedje stycket) ger regeringen befogenhet att förord­na att fiske med fast redskap vid fiskeplats utanför Blekinges sydkust får be­drivas i den omfattning som skett före den 1 januari 1951 med stöd av avtal, urminnes hävd, dom, skattiäggning eller annan särskild grand. Till bemyndi­gandet kan möjUgen knytas Kungl, Maj:ts skrivelse (1898:50 s. 2) till befall-ningshavanden i Blekinge län angående rätt att vid länets kust idka ålfiske med fast redskap. Bestämmelsema i skrivelsen har förlorat sin betydelse och kan enligt min mening upphävas samtidigt med fiskerättslagen. Några andra föreskrifter som skulle motivera att man behåller bemyndigandet finns inte. Det kan inte heUer rimligen bli aktueUt att meddela några nya föreskrifter eUer beslut av det slag som fömtsätts i bemyndigandet. Följaktligen bör bemyndi­gandet kurma undvaras i den nya lagen.

Beträffande siklöje- och norsfisket i Vänem får enligt två bemyndiganden (16 § första stycket 2 och andra stycket i samma paragraf) meddelas dels före­skrifter eller beslut om visst ytterligare fritt fiske bland annat på den granden att sådant fiske bedrivits oklandrat och efter gammal sed, dels föreskrifter el­ler beslut om utövandet av fisket och - på begäran av innehavare av enskild fiskerätt - om begränsningar i det fria fisket. Befogenheten att meddela före­skrifter och beslut har överlåtits till länsstyrelsen. Såvitt kunnat uttönas har några föreskrifter, som skuUe göra det motiverat att behåUa bemyndigandena, inte meddelats. Skulle mot förmodan något förvaltningsbeslut ha meddelats med stöd av bestämmelsema behåller sådana beslut sin giltighet även om be­myndigandena upphävs. Återstår frågan om bemyndigandena behövs för framtida föreskrifter eller beslut. Att vidga det fria fisket med hänsyn till vad som tillämpats oklandrat och efter gammal sed kan knappast bli aktuellt. Av två skäl kan det tämUgen säkert avgöras att det inte heller kommer att finnas behov av att använda bemyndigandena för föreskrifter som begränsar det fria fisket. Dels har som nämnts hittills inte något sådant behov uppstått, dels bör behovet ses mot bakgrand av mina förslag i ett följande avsnitt att i viss ut­sttäckning generellt begränsa frifisket. Bemyndigandena bör enligt min me­ning sålunda kunna undvaras.

Vad nu sagts om bemyndigandena som rör siklöje- och norsfisket i Vänem gäller också bemyndigandet som gör det möjligt att meddela föreskrifter som begränsar det fria fisket på ostkusten och delar av sydkusten (22 §). Också i

33

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


det här fallet har föreskriftsrätten överlåtits till länsstyrelsen. Några föreskrif-    Prop. 1992/93:232 ler har inte meddelats och som nyss nämnts kommer den genereUa begräns­ning av frifisket som föreslås i ett följande avsnitt att minska behovet av före­skrifter av det slag som avses med bemyndigandet. Även detta bemyndigande bör följaktUgen kunna slopas.

En andra grapp av bestämmelser i fiskerättslagen gäller vissa speciella rät­tigheter.

Den första bestämmelsen av det slaget rör den rätt som enskUda fiskerätts-ägare längs nortbottenskusten, södra ostkusten och sydkusten har att utan till­stånd sträcka ut fast redskap i allmänt vatten. Bestämmelsen innebär att den rätten också skall gälla för den som stöder sin fiskerätt på avtal, urminnes hävd, dom, skattiäggning eller annan särskild grand under föratsätming att en utsttäckningsrätt är förenlig med vad som gäller i fråga om omfattningen av den SärskUda fiskerätten.

Vidare finns tvä bestämmelser om frifiskerätt som gär utöver vad som gäl­ler enligt den beskrivning som lämnats ovan för kustema och de stora sjöar­na. För kustema gäller att en fiskande på en viss ort kan ha den frifiskerätt som följer av vad som tillämpats oklandrat och efter gammal sed (15 §). Det­samma gäller för dem som fiskar i Dättem och Brandfjorden i Vänem (16 § första stycket 5).

Slutiigen gäller också att fiskerättslagens bestämmelser om fiskådra inte rabbar den särskUda rätt som någon kan ha att stänga av en sådan ådra.

Bestämmelsema om de nu redovisade rättighetema bör finnas kvar. Rättig­hetema är dock av den karaktären att bestämmelsema lämpUgen kan tas upp i övergångsbestämmelsema i den nya lagen.

Däratöver finns den tidigare berörda bestämmelsen i Vänem om att yrkes­mässigt fiske med ålrev med dött agn får bedrivas efter särskilt tillstånd. Det är länsstyrelsen i det län där fisket skall bedrivas som meddelar tillstånd, an­tingen för viss tid eUer tiUs vidare. Rätten till fritt åhevsfiske på enskilt vatten gjordes beroende av särskild Ucens för att förebygga missbruk. I promemori­an uttalas att den möjlighet till frifiske som bestämmelsen ger får fömtsättas vara av begränsad ekonomisk betydelse för fisket och att bestämmelsen bör kimna undvaras. Det sägs vidare att de licenser som finns i dag och som ut­färdats av länsstyrelsen även fortsättningsvis får utnyttjas i enlighet med vad som framgår av den enskilda licensen.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser dock att ifrågavarande bestämmelse bör finnas kvar, eftersom det annars inte blir möjligt för yrkesfiskare som sak­nar egen fiskerätt att fiska ål. Med hänsyn till den stora utplantering som före­kommer, anser länsstyrelsen att detta fiske bör kunna tillåtas då varje inkomst­möjlighet för yrkesfisket måste tas tillvara. Även Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att bestämmelsen bör behållas.

Tydligen kan denna möjlighet tiU fiske efter ål ha betydelse för det yrkes­mässiga fisket i Vänem. Under sådana förhåUanden bör bestämmelsen behål­las och införas i bilagan ull lagen.

34


Fiskare har enligt 27 § fiskerättslagen rätt att i vissa situationer utnyttja Prop. 1992/93:232 annans sttand om det kan ske utan men för den som innehar sttanden. Trots att skada uppkommer har yrkesfiskare rätt att mot ersättning utnyttja annans Sttand. Dessa bestämmelser bör föras över till den nya lagen. Den nuvarande särskUda bestämmelsen om tomt och plantering bör däremot kunna undvaras i fortsätmmgen.

2.2.4    Utlänningars fiskerätt

Mitt förslag: Vid fiske med handredskap likställs utländska medborgare helt med svenska medborgare. I fråga om övrigt fiske krävs bosätming här i landet. Kravet på att bosätmingen skall ha varat i minst två år slopas, för det yrkesmässiga fisket dock först från och med är 1995.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Bortsett från Länsstyrelsen i Kalmar län som ifrågasätter förslaget och Fiskeriverkets uppfattning att utländska fritids­fiskare i ett EG-perspektiv bör likställas med svenska medborgare vad avser redskapsbegränsningar, har det i huvudsak inte framförts några erinringar mot förslaget. Kammarrätten i Göteborg påpekar dock att bedömningen av om en person är stadigvarande bosatt i landet kan innebära vissa svårigheter.

Skälen för mitt förslag: Varje sttandstat har enligt folkrätten möjlighet att förbehålla fisket för det egna landets medborgare. Denna möjlighet har även utnyttjats inom den svenska fiskeregleringen. Under vissa föratsätt-ningar likställs emeUertid utiänningar med svenska medborgare. Enligt fiske­rättslagen ges en udänning som sedan minst två år är stadigvarande bosatt här i landet rätt att fiska i alhnänt vatten och i enskilt vatten i samma utsttäckning som gäller för svenska medborgare. I andra fall krävs medgivande av rege­ringen eUer myndighet som regeringen bestämmer. Kan den som är utiänning stödja sig på ensldld fiskerätt krävs inte regeringens eller myndighets medgi­vande.

I fiskeriförordningen har regeringen medgivit danska och norska yrkes­fiskare rätt att fiska under vissa föratsätmingar i områden av Skagertak och Kattegatt. TiUstånd för utländska medborgare att yrkesfiska kan enligt fiske­riförordningen beviljas även av Fiskeriverket. Sådana tillstånd beviljas på grandval av de avtal Sverige ingått med olika stater.

Av fiskeriförordningen framgår också att utiändska medborgare i princip får fiska med handredskap i samma omfatming som gäller för svenska med­borgare.

De nuvarande bestämmelserna i fiskerättslagen tilUcom efter en rekommen­dation av Nordiska rådet till regeringama i Danmark, Norge och Sverige att genomföra lika bestämmelser för egna medborgare och medborgare från an-

35


 


nat nordiskt land för havsfiske som inte bedrivs yrkesmässigt. I och med för-    Prop. 1992/93:232 handlingarna om EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG fmns det skäl att på nytt behandla frågan om utlänningars fiskerätt. Ett EG-medlemskap innebär att medborgama i EG-ländema i princip inte får diskri­mineras.

I förhandlingama om EES-avtalet har Sverige hävdat att det svenska yrkes­fisket måste skyddas. Den fria etableringsrätten kommer därför under en be­gränsad tid att undanta fiskeföretag. Det skydd som härigenom skapas för det svenska yrkesfisket är viktigt. Under en övergångstid motsvarande undantags­perioden i fråga om den fria etableringsrätten, bör man därför enligt min me­ning behålla kravet på minst två års stadigvarande boende här i landet för att udändsk medborgare skall anses likställd med svensk medborgare. Fr.o.m, år 1995 bör det däremot vara tUhäckligt att vara stadigvarande bosatt här i lan­det för att jämställas med svenska medborgare i fråga om yrkesmässigt fiske.

Något skäl att skydda fritidsfisket pä samma sätt som yrkesfisket finns inte. Det är knappast ttoligt att ett totalt frisläppande av fritidsfisket skulle in­nebära någon dramatisk ökning av utiändska fiskare. Det finns inte någon grand för att anta att fisktillgången genom en sådan liberalisering skulle för­ändras på något avgörande sätt eller att några andra negativa effekter skulle inttäda. Mot bakgrand av andra länders restriktioner mot fritidsfisket saknas det dock anledning för Sverige att nu ensidigt släppa allt fritidsfiske fritt även för utiändska medborgare på tiUfäUigt besök här i landet. Det är tillräckligt att låta deras fiskerätt omfatta enbart fiske med handredskap. Övrigt fritidsfiske utan stöd av enskild fiskerätt bör förbehållas svenska medborgare och utländ­ska medborgare som är stadigvarande bosatta här i landet. Det innebär att ut­ländska medborgare, som äger fritidshus i Sverige eller som av andra skäl vis­tas här längre perioder utan att vara permanentboende i landet och som saknar ensldld fiskerätt, är hänvisade till att söka tillstånd i den mån de önskar fritids-fiska med annat än handredskap.

Förslaget om stadigvarande boende innebär inte att något nytt kriterium införs, enbart att tidskravet på två år slopas. Föratsättningama för att räknas som stadigvarande boende är således de samma som tidigare. Att det i vissa fall kan innebära problem att avgöra om bosätmingskravet är uppfyllt är enligt min mening inte ett tilhäckligt vägande skäl för att behålla tidskravet.


36


 


2.3 Fisket

2.3.1    Fiskevården


Prop. 1992/93:232


 


Mitt förslag: 1 lagen införs ett bemyndigande för regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för fiske­vården som förbjuder eller begränsar

1.  användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,

2.  fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eUer för vissa ända­mål,

 

3.   fångst, ilandföring, införsel tUl landet och saluhåUande av fisk som inte har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otUlåtet redskap, eUer

4.   användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräftjÄSt eller någon annan sjukdom.

Avsikten är att med stöd av bemyndigandet ersätta den nuvarande fiskeriförordningen, Fiskeriverkets författningar och länsstyrelsemas stadgor med

dels en av regeringen meddelad fiskeförordning med ett fåtal grand­läggande föreskrifter för fiskevården i allmänhet,

dels tre av Fiskeriverket meddelade förfatmingar med föreskrifter för fiskevården för havs- och kustvattnen samt Vänem, Vättern, Hjälma­ren, Mälaren och Storsjön i Jämdand, inbegripet tillflödena till dessa vatten upp till första defmiriva vandringshindret.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva tiU förslaget och till att antalet regler minskas. De invändningar som framförs hänför sig tUl att regelförenk­lingen medför att vissa vatten inte längre kommer att omfattas av myndigheter­nas normgivning. I stort sett aUa länsstyrelser är dessutom negativa till att de fråntas rätten att meddela föreskrifter. Vissa andra remissinstanser uttrycker farhågor för en försämrad fiskevård som en följd av att länsstyrelsen mister sin föreskrivanderätt.

Skälen för mitt förslag: I den nuvarande fiskerättslagen finns ett aU­mänt bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestäm­mer att meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande.

Regeringen har i fiskeriförordningen bemyndigat Fiskeriverket att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet är preciserat tiU att gälla föreskiifter som

a)  är grandade på internationella överenskommelser och rekommendationer,

b) behövs tiU skydd för lax, öring och ål och c) behövs för fisket i Sveriges ekonomiska zon och i teiritorialhavet. Fiskeriverket får dessutom meddela fö­reskrifter som behövs för verkställigheten av fiskeriförordningen.

I fiskeriförordningen bemyndigas också länsstyrelsen att meddela föreskrif­ter. Enligt bemyndigandet ankommer det på länsstyrelsen att för länet eUer de-


37


 


lar av länet meddela sådana föreskrifter om fiskets vård och bedrivande som    Prop. 1992/93:232 inte täcks av Fiskeriverkets föreskrifter.

1 fiskeriförordningen fiims bestämmelser om bl.a. fredningstider, fiskeme­toder och minimimått. Dessa bestämmelser gäller i princip om inte Fiskeriver­ket eUer någon länsstyrelse meddelat sttängare regler.

Fiskeriverket har med stöd av bemyndigandet i fiskeriförordningen medde­lat ett antal kungörelser som med föreskrifter om fredningstider, fredningsom-råden, redskapsanvändning, fiskemetoder och minimimått reglerar kust- och havsfisket men också i viss utsttäckning insjöfisket. Föreskriftema för havs-och kustfisket grandar sig i stor utsttäckning på intemationeUa överenskom­melser. I promemorian finns en närmare redogörelse för Sveriges intematio­neUa åtaganden på fiskets område.

Föreskrifter av det slag som finns i fiskeriförordningen och Fiskeriverkets kungörelser finns också i länsstyrelsemas stadgor. Där regleras fisket i kust-och insjövatten.

Fiskeriförordningen och myndighetemas föreskrifter utgör sammantaget ett svåröverskådligt regelverk. Svåröverskådligheten har sin grund såväl i Tegelmassans omfång som det förhållandet att föreskriftema i viss utsttäck­ning överlappar varandra och att myndighetemas föreskrifter i vissa fall ttäder i stället för fiskeriförordningens föreskrifter.

Enligt min mening är det av flera skäl nödvändigt att genomföra en regel­förenkling på fiskets område. Om på grand av reglemas komplexitet varken aUmänheten eller ens de tillämpande myndighetema kan entydigt avgöra vad som är tUlåtet eller otillåtet riskeras att föreskriftema helt förlorar sin effekt. En regelreformering ligger dessutom i Unje med statsmaktemas ambition att på alla områden göra de regler som behövs enklare och klarare (Jfr prop. 1983/84:119, bet.l983/84:KU25, rskr. 1983/84:245).

När jag nu går in på frågan på vilket sätt den nödvändiga regeheformering-en skall genomföras måste det först konstateras att det av praktiska skäl inte är möjUgt att till alla delar reglera fiskevården i lag eller ens i en regeringsför­ordning. Reglemas karaktär av detaljföreskrifter som i vissa avseenden måste kunna anpassas fortlöpande till ändrade förhållanden och skiftande fömtsätt­ningar i landet gör att regelgivningen i stor utsttäckning måste anförtros en myndighet under regeringen. Den nya fiskelagen måste därför liksom den nu­varande lagen innehålla ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som behövs.

Av grandläggande betydelse för att åstadkomma den nödvändiga regelre­formeringen är att bemyndigandet i den nya lagen utformas snävare och mera preciserat än vad som är fallet i fiskerättslagen.

För att ge en bakgrand till ett förslag till bemyndigande i en ny fiskelag lämnar jag i det följande en kort redovisning av vilka fiskevårdsföreskrifter som enligt min bedömning behövs.

För vissa arter är skyddsbehovet sådant att det inte kan tillgodoses på an­nat sätt än genom en ingripande reglering. Dit hör laxen och öringen, I vissa lax- och öringförande vattendrag som mynnar ut längs våra kuster behövs ett

38


särskilt skydd för laxen och öringen under en del av året. Föreskrifter om Prop, 1992/93:232 fredningsområden finns för närvarande i Fiskeriverkets författningar. Den förenkling som kan komma i fråga när det gäller fredningsomrädena som så­dana är att i möjlig mån finna metoder för en så enkel och enhetlig avgräns­ning som möjligt. Det som i hög grad komplicerar reglema är att det befunnits nödvändigt att i viss utsträckning tUlåta fiske inom områdena efter andra arter under den tid som laxen och öringen är fredad. Att visst sådant fiske tillåts un­der fredningsttden har i sin tur medfört ett behov av särskilda redskapsbestäm­melser för detta fiske. Det är följaktiigen angeläget att vid en översyn ingåen­de imdersöka hur långt det är möjligt att begränsa undantagen från en totalfred-ning inom områdena.

Fredningsomrädena behöver kompletteras med förbud mot att under vissa tider fiska lax och öring längs våra kuster inom området innanför fyramilsgrän-sen. Sådana förbud finns i dag i Fiskeriverkets författningar men behöver ut­sttäckas till att gälla alla kuststtäckor. Differentierade tider behövs för olika kuststräckor men reglema behöver i övrigt inte vara särskilt komplicerade.

Fredningsområden och fredningstider för lax- och öringsfisket och de fisk­arter i övrigt som oundgängligen behöver särskilt skydd kan inte anses nöd­vändiga i andra vatten än i kustvatmen och i de fem stora insjöarna, Vänem, Vättem, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland. De vattenområden som regleras bör omfatta tillflöden till dessa vatten upp till första definitiva vand­ringshindret.

Jag delar följaktiigen inte vissa remissinstansers uppfattning att myndig­hetsföreskrifter behövs också för andra insjövatten. När det gäller sådana in­sjövatten bör som princip gälla att fiskevattenägama tar ansvaret för bestånds­vården utan någon särskild sådan reglering (Jfr. prop. 1980/81:153, bet. 1980/81: JoU29, rskr. 1980/81:374). En inte obetydlig del av det nuvarande regelbeståndet bör följaktUgen kunna undvaras.

Jag viU dessutom peka på att det redan i dag finns möjlighet för länsstyrel­sen att ingripa med förelägganden mot den som innehar enskild fiskerätt och i strid med allmänna inttessen uppenbart vansköter fisket. Den bestämmelsen bör enligt min mening skärpas i viss utsttäckning och överföras till den nya lagen. Bestämmelsen kan förväntas få betydelse för beståndsvården i de vat­ten som enligt mitt förslag inte regleras genom myndighetsföreskrifter men som innehåller skyddsvärda arter och stammar.

För vissa arter som kräver särskilt skydd behövs bestämmelser om minimi­mått. Det gäller närmast lax, öring, hummer och havskräfta. Men också i det här avseendet är det självfallet viktigt att regelmyndigheten noga prövar vilka förenkUngar som kan uppnås, om inte genom en avreglering så i varje fall ge­nom att göra bestämmelserna så enhetliga som möjligt. Det minimimått som i dag finns för kräftor är visserligen motiverat av biologiska skäl, men med hän­syn tiU att kräftor i princip endast finns i enskilda vatten kan man fömtsätta att fiskerättsägama själva ansvarar för att kräftorna skyddas på ett biologiskt och ekonomiskt riktigt sätt. Inte heUer för ostton finns skäl att behålla minimimåt­tet

39


 


För i princip allt fiske behövs vissa regler om fiskemetoder och fiskered-    Prop. 1992/93:232 skåp.

De fiskemetoder som i dag är förbjudna bör även i framtiden vara förbjud­na. Detsamma gäller även de redskapstyper som förbjuds i fiskeriförordning­en. Ett av skälen till att förbjuda vissa fiskemetoder och vissa redskap är att metodema och redskapen inte anses godtagbara från djurskyddssynpunkt. Det är t.ex. anledningen till att fisk inte får spetsas. Genom ett undantag från förbudet att använda redskap som kan spetsa fisk tillåts för närvarande fiske efter ål med ålsax, vars tänder är högst sex millimeter. Förbudet bör emeller­tid göras heltäckande och undantaget bör följaktligen slopas. Någon anled­ning att i övrigt ändra på de bestämmelser som i dag finns i fiskeriförordning­en om förbjudna fiskemetoder och förbjudna redskap föreligger inte.

Vad beträffar redskapsbestämmelser i övrigt kan, som nämnts, frednings­omrädena för lax och öring kräva sådana föreskrifter med avseende på det fiske som undantas från fredningen. Om man bortser från föreskrifter som följer av intemationeUa åtaganden kan man följaktiigen peka på tte grapper av bestämmelser om redskap. Dels föreskrifter för fiske inom fredningsomräde­na, dels vissa generella föreskrifter om redskapsanvändningen vid i princip aUt fiske och dels de särskilda förbuden mot drivlinor och drivgarn. Det bör i varje faU gäUa som ett mål att begränsa redskapsregleringen till dessa ut grap­per. Av betydelse i sammanhanget är den nya redskapsreglering som följer av mitt förslag i det följande om en fördelning mellan det yrkesmässiga fisket och fritidsfisket.

Jag har nu bara redovisat behovet av nationella fiskevärdsföreskrifter. Som framgår av en redogörelse i promemorian har Sverige ingått ett stort antal intemationeUa överenskommelser som föratsätter fiskevårdsföreskrifter för havs- och kustfisket och för vissa gränsvatten. Det är också här fråga om föreskrifter om fredningstider, fredningsområden, redskapsanvändning, fis­kemetoder och minimimått. En mera betydande regelminskning och regelför­enkling med avseende på dessa föreskrifter kan åstadkommas först efter över­enskommelse med andra stater. Jag vill understryka vikten av att frågan om färre och enklare regler uppmärksammas mer än vad som hittills varit fallet i sådana förhandlingssammanhang.

Den redovisning av regelbehovet som jag nu lämnat leder fram till att ett bemyndigande i en ny fiskelag bör avse föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar a) användningen av fiskemetoder och fiskeredskap,

b) fiske inom vissa områden, efter vissa fiskearter eller för vissa ändamål,

c)  fångst, ilandföring, införsel tUl landet och saluhållande av fisk som inte har viss minsta storlek eUer som har fångats med otillåten fiskemetod eUer otillåtet redskap.

Bemyndigandet för fiskevårdsföreskrifter bör också omfatta föreskrifter för att motverka spridningen av kräftpest eller andra fisksjukdomai.

Eftersom det är av stor betydelse både för regelverkets omfattning och till­gänglighet viU jag också redovisa min uppfattning i frågan om vilken eller vil­ka myndigheter som skall ha ansvaret för regelgivningen. Som jag redan har

40


 


berört har den nuvarande ansvarsuppdelningen i hög grad bidragit till mångfal- Prop, 1992/93:232 den av regler svåra att överskåda. Jag delar därför den uppfattning som redo­visas i promemorian att föreskriftsansvaret bör åvila regeringen och Fiskeri­verket Jag utgår då också från den uppgift som finns i promemorian att det är möjUgt för Fiskeriverket att koncenttera föreskriftema för fiskevården riU tte geografiskt avgränsade författningar.

Ansvaret för normgivningen bör enligt min mening fördelas på följande sätt.

Det bör ankomma på regeringen att i en fiskeförordning meddela ett fätal för i princip allt fiske grandläggande bestämmelser om fiskeredskap och fiske­metoder.

Med stöd av lagbemyndigandet ges Fiskeriverket i fiskeförordningen befo­genhet att meddela föreskrifter för fiskevården med avseende på fisket i havet och längs kustema, inbegripet lax- och öringförande vattendrag upp till första definitiva vandringshindret, samt fisket i Vänem, Vättem, Hjälmaren, Mäla­ren och Storsjön i Jämdand med dess tillflöden upp till första definitiva vand­ringshindret. Bemyndigandet för Fiskeriverket utformas så att det ger möjlig­het till föreskrifter om fredningsområden, fredningstider, minimimått, red­skapsanvändning och fiskemetoder. Bemyndigandet innebär att Fiskeriverket ges ansvar också för att föreskrifter som föranleds av internationella överens­kommelser meddelas. Ansvaret i det avseendet bör gälla även föreskrifter som hittiUs meddelats av regeringen med undantag för fisket inom Torne älvs fiskeområde. Följaktligen bör bestämmelsema i kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen och förordningen (1985:711) med vissa bestämmelser om torskfisket i Östersjön nordost om Bomholm ersättas av föreskrifter med­delade av Fiskeriverket.

Länsstyrelsema ges i fortsätmingen inte någon befogenhet att meddela före­skrifter för fiskevården. I andra avseenden kommer länsstyrelsema liksom hit­tills att ha ett betydande ansvar för fiskevården och fiskefrågor i övrigt. Så tex. bör tillständs- och dispensärenden enligt min mening i allmänhet hand­läggas på regional nivä. Ansvaret för vissa förvaltningsbeslut bör därför föras över från Fiskeriverket till länsstyrelsema.

Det kan givetvis inte helt uteslutas att det i framtiden uppstår ett behov av att i undantagsfall meddela fiskevårdsföreskrifter också för något annat in­landsvatten än de stora sjöama. Om fiskerättsägamas egna insatser och lag­stiftningens övriga regler mot förmodan skulle visa sig otillräckliga, ger det föreslagna lagbemyndigandet som avser fiskevårdsföreskrifter utrymme för en sådan reglering. Vad som i sä fall skulle kunna komma i fråga är att låta Fiskeriverket meddela sädana föreskrifter för ett visst vatten med särskilt skyddsvärda stammar eUer arter.

Den valda ordningen fömtsätts innebära en regelreformering i flera olika avseenden. Genom att länsstyrelsens normgivning upphör kommer fiske­vårdsföreskrifter i fortsättningen att meddelas bara pä tvä nivåer i stället för som hittUls på tte. Föreskrifter om fredningsområden och fredningstider kom-

41


 


mer bara att finnas för havs- och kustfisket och fisket i de stora sjöama inklu­sive dessa vattens tiUflöden upp tiU första definitiva vandringshindret. Det för­utsätts att Fiskeriverket i sitt författningsarbete prövar varje möjlighet till regel­förenkling och rcgelminskning i enlighet med vad som anförts i föregående avsnitt.

Regelomläggningen förväntas innebära en radikal minskning av antalet fis-keförfatmingar. Avsikten är att nuvarande länsfiskestadgor och kungörelser meddelade av Fiskeriverket skall ersättas av tte författningar meddelade av Fiskeriverket: en författning avseende Östersjön och Öresund, en avseende Kattegatt och Skagertak och en avseende Vänem, Vättern, Mälaren, Hjälma­ren och Storsjön i Jämdand.


Prop. 1992/93:232


 


2.3.2    Särskilt om sötvattenskräftan

Mitt förslag: Med stöd av lagens bemyndigande rörande fiskevården

meddelas föreskrifter om skydd för kräftan och om kräftpest i de nya fiskeförfattnmgama.

Promemorians förslag: Bestämmelsema i den nuvarande kräftpestför-ordningen förenklas och inarbetas i en ny fiskeförordning.

Remissinstanserna: Förslaget till detaljutformning av bestämmelsema har mött stark kritik.

Skälen för mitt förslag: År 1907 kom kräftpesten, som är en svamp­sjukdom, till Sverige genom importerade kräftor. Sjukdomen spreds snabbt och härjade i mänga av landets bästa kräftvatten. Då som nu är det enda sättet att förebygga kräftpestens spridning att förhindra kontakt mellan sjuka och friska bestånd. Redan på 1910-talet meddelades föreskrifter om olika åtgärder i detta syfte. Bestämmelsema innefattade bl.a. fångstförbud, ttansportförbud och kokningstvång.

År 1975 tillkom den nu gällande kräftpestförordningen (1975:184). Be­stämmelsema i förordningen innebär i stort att det är Fiskeriverket som har det huvudsakUga ansvaret för bekämpningen av kräftpesten och att verket har möjUghet att meddela förbud mot kräftfångst inom visst område för att hindra spridning eller trygga kräftbestånd. Om det behövs kan Fiskeriverket inom visst område meddela förbud mot t.ex försäljning och transport av okokta kräftor. Fiskeriverket kan också utfärda bestämmelser om att redskap som an­vänts vid kräftfiske inte får användas vid fiske i annat vatten utan föregående desinfektering. Vidare kan bestämmelser utfärdas om att levande kräftor inte får förvaras i annat vatten än där de fångats. Detsamma gäller för döda, okok­ta kräftor eller delar därav. Emballage vari kräftor frän ett vatten förvaras får inte rengöras eller kastas i annat vatten. Dessutom skall Fiskeriverket varje år före kräftfiskets början undersöka om det behövs förbud mot kräftfångst in­om visst område för att hindra spridningen av kräftpest eller om det annars in-


42


 


om ett visst område behövs något förbud för att hindra spridningen. Den som    Prop. 1992/93:232 bryter mot meddelade förbud kan ådömas böter. Det finns också möjlighet att förverka fiskeredskap och fångst i enlighet med föreskrifter i fiskerättslagen.

MöjUghetema att återfå flodkräftbestånd i pestdrabbade vatten är mycket små. Vid ett pestutbrott undgår normalt ett Utet antal kräftor att drabbas. Des­sa kan ibland ge upphov till nya bestånd. Så snart tätheten i bestånden ökar slår pesten till igen och något varaktigt fiske uppkommer i regel inte. Det finns flera exempel på att återinttoduktion skett 3-4 gånger med återkomman­de pestutbrott

Enda sättet att få tillbaka ett normalt flodkräftbestånd är att uttota återstå­ende kräftor i en sjö med till- och avlopp. Då först försvinner aU smitta. Detta är ogenomförbart i praktiken utom i små källsjöar och i starkt försurade områ­den där kräftan slagits ut av den anledningen.

Flodkräftans immunförsvar saknar motståndskraft mot pesten som orsakas av en parasitisk svamp, Aphanomyces astaci. Svampens sporer tränger ige­nom skalet och växer in i kräftans vävnader med död som följd. Signalkräf­tans immunförsvar kan under normala förhållanden förhindra att svampspo-rema växer in i vävnadema. Däremot kan en infekterad signalkräfta som blir utsatt för stora påfresmingar duka under. Pesten sprids med hela eller delar av sjuka kräftor. Svampsporema kan överleva omkring ett dygn i vatten.

Det finns ytterUgare en svampparasit, Psorospermium haeckeli, som också är ett aUvarligt hot mot kräftbestånden. Det är oklart hur den sprids och förök­ar sig. I Sverige är den känd sedan 1960-talet. Sjukdomen ökar bland flod-kräftoma.

Signalkräftor har inplanterats i över I 000 svenska vatten. I de flesta fall med goda eller lovande resultat Inttesset för kräftodUng är i dag mycket stort både för odling av flodkräfta och signalkräfta. Fiskeriverket har lämnat till­stånd tiU ca 400 odlingar varav ungefär 100 gäller för flodkräfta. För att skyd­da flodkräftan får signalkräfta inte sättas ut i vatten där det finns flodkräfta el­ler dit kräftpesten ännu inte nått. Tillstånd att sätta ut signalkräfta ges därför in­te i Nortland, Gotiand och Öland.

I dag handhar Fiskeriverket beståndsvärden av flodkräfta. Det är en myck­et viktig uppgift för verket att bevara och utveckla den svenska flodkräftan. Ett led i detta är en effektiv bekämpning av kräftpest.

Det finns ingen anledning att tto att någon medvetet sprider kräftpest, sär­skilt inte med tanke på det ekonomiska värde som kräftor har i dag. Informa­tion och kunskap om hur kräftpest sprids måste därför vara ett viktigt inslag för en effektiv bekämpning. Fiskevattenägama måste också vara beredda att ta ett störte ansvar för beståndsvården eftersom de erhåller det ekonomiska ut­bytet av kräftan.

Med hänsyn tiU kräftpestens utbredning är motiven för att behälla den nuva­rande ordningen med föreskrifter och beslut begränsade till att gälla vissa om­råden, inte särskilt starka. I promemorian har föratsatts att regleringen skulle kunna göras bäde effektivare och enklare med ständigt gällande och för hela landet enhetiiga skyddsföreskrifter. Mot den bakgranden föreslås i promemo-

43


rian att det skall införas bestämmelser om generellt förbud mot att använda bå-    Prop. 1992/93:232 tar, redskap och andra föremål i skilda kräftvatten utan föregående desinfekte­ring och att fisk som fångats i ett vattenområde där det finns kräfta inte får an­vändas som bete i annat vatten.

Förslaget har mött stark kritik av remissinstansema. Det påpekas bl.a, att bestämmelsema skuUe bU svårövervakade och dessutom svära att följa, efter­som aUmänheten saknar kunskap om vUka vatten som hyser kräftor. Fiskeri­verket föreslår att frågan löses genom att länsstyrelsen enligt föreskrifter med­delade av verket fär meddela beslut för visst område om oUka bekämpningsåt­gärder. Det kan gälla beslut om förbud mot fångst, om handhavande av kräf­tor, redskap och båtar och om användning av betesfisk i annat vatten än där den fångats.

Jag anser att den lösning Fiskeriverket föreslår har vissa fördelar, bl.a, blir regelverket fortfarande relativt begränsat till sin omfattning. Med hänsyn till vikten av att föreskriftema om bekämpning av kräftpest förs ut till allmän kän­nedom bör de emeUertid enUgt min mening finnas i en centtal förfatming. 1 en kommande fiskeförordning bör därför, med stöd av lagens bemyndigande för fiskevården, införas ett avsnitt med regler som beskriver vad som skall gälla för ett vatten som av myndighet förklarats kräftpestsmittat. Bestämmelserna bör utformas med utgångspunkt i Fiskeriverkets förslag. Uppgiften att pröva frågan om ett vatten skaU förklaras smittat och därmed underkastat förordning­ens föreskrifter bör anförtros länsstyrelsen som har den nödvändiga lokalkän­nedomen.

Regeringen uppdrog den 8 augusti 1991 åt Fiskeriverket att utteda möjUg­hetema att öka flodkräftbeståndet i svenska vatten. En första rapport skall läm­nas i september 1993. Om detta arbete skulle resultera i att det finns behov av ytterligare föreskrifter för vården av flodkräftbeståndet bör det ankomma på regeringen att meddela sädana föreskrifter.

2.3.3    Bestämmelse om naturvårdshänsyn

Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den hän­syn som vid fiske skall tas till naturvårdens inttessen. Föreskriftema får inte vara så ingripande att fisket avsevärt försvåras.

Promemorians förslag: Innehåller inte något sådant förslag.

Remissinstanserna: Naturvårdsverket har framfört önskemål om en be­stämmelse om naturvärdshänsyn.

Skälen för mitt förslag: I skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1979: 425) om skötsel av jordbmksmark och rennäringslagen (1971:437) finns be­stämmelser om naturvårdshänsyn. I de nämnda lagama ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om

44


den hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens inttessen vid utövande av resp. näring. Bemyndigandena medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är sä ingripande att pågående markanvändning avse­värt försvåras. Det finns skäl att överväga om fiskelagstiftningen bör utfor­mas på samma sätt.

Vid vissa typer av fiske, exempelvis vid bomttålning, finns risk för att känsliga vattenområden skadas i sådana avseenden som inte direkt har med fiskevården att göra. För ett skydd av känsliga och för reproduktionen bety­delsefuUa och inttessanta omräden är det av värde att kunna meddela föreskrif­ter som hindrar fortsatt förstörelse av vattnen.

Ett bemyndigande för föreskrifter om naturvårdshänsyn är inte avsett att ut­nyttjas i vidare mån än att ett rationellt fiske, om än i anpassad form, kan ut­övas i normal omfatming pä platsen. Om det finns skäl att i beståndsbevaran­de syfte allmänt inskränka fisket pä en plats bör detta istället ske med stöd av föreskrifter för fiskevården eller med stöd av naturvårdslagen (1964:822).

Jag anser att det i den nya lagen skall införas ett bemyndigande som ger stöd för behövliga föreskrifter om den namrvårdshänsyn som skall tas vid ut­övande av fiske.


Prop. 1992/93:232


 


2.3.4    Förhållandet mellan flera fiskande

Mitt förslag: I lagen införs hänsynsregler som skall gälla vid fiske

och mellan fiskande inbördes. Vidare införs en bestämmelse om förbud mot fiske med rörliga redskap inom en skyddszon rant fasta redskap och vattenbruksanläggningar.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag med den skill­naden att förbudet inom en skyddszon föreslås gälla fiske med krokredskap.

Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att bemyndigandet rörande fis­kevården bör kompletteras så att det även omfattar fiskets bedrivande. I annat fall uppkommer enligt verket svårigheter vid fiskets utövande och motsätt­ningar mellan de fiskande som inte kan lösas genom hänsynsregler i lagen. I övrigt framförs synpunkter angående behovet av föreskrifter om kvarlämnan­de av redskap och om det yrkesmässiga fiskets förettädesrätt. Bettäffande skyddszonen är remissinstansema i huvudsak positiva till att zonen skall om­fatta även vattenbmksanläggningar. Ett allmänt önskemål är dock att bestäm­melsen skall avse fiske med alla rörliga redskap. Fiskeriverket anser att en­dast anläggningar av viss minsta storlek bör skyddas.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande fiskerättslag reglerar förhållandet mellan fiskande inbördes. Flera av bestämmelsema härtör från fiskeristadgan från år 1900. De flyttades över till den nya fiskeristadgan år 1954.1 samband med att 1974 års regeringsform tUlkom överfördes bestämmelsema med i prin­cip oförändrat innehåll till fiskerättslagen eftersom de ansågs ha delvis civil-


45


 


rättslig karaktär. Samma år infördes det generella märkningstvånget av red-    Prop. 1992/93:232 skåp.

Enligt en allmän regel i lagen skall den som först kommit till platsen ges förettäde när flera vill fiska samtidigt i samma vatten. Den som satt ut fiske­redskap får inte i onödan hindras i sitt fiske. Det är förbjudet att onödigt uppe­hålla fiskeplats eller att efter avslutat fiske i vattnet lämna kvar redskap eller andra föremål som kan hindra efterföljande fiske. Dessutom finns bestämmel­ser om hur redskapen skall vara märkta. År 1973 infördes ett generellt märk­ningstvång för utestående redskap. AvsUcten var att göra en bättte övervak­ning möjlig. Bestämmelsema om märkning av redskap med fartygs distrikts­beteckning infördes år 1976 med anledning av nya bestämmelser för regi­sttering av fiskefartyg. Föreskrifter som avviker från de bestämmelser jag nu har redovisat kan meddelas både med stöd av fiskerättslagen och naturvårds­lagen.

Varje fiskande skaU försöka undvika att hans fiskeredskap kommer så nära fiskeredskap som annan fiskande tidigare satt ut eller börjat sätta ut att fara uppstår för att de skall snärjas ihop. I lagen ges även regler om hur man skall lösa den situation som uppstår när oUka fiskandes fiskeredskap snärjts ihop.

EnUgt en bestämmelse får den som fiskar med krokredskap inte använda dem närmare än 1(K) meter från störte fasta redskap eller stängvad. För att åt­njuta detta skydd skall det fasta redskapet eller stängvaden vara utmärkt på visst sätt Förbudet infördes år 1973 och har sin grand i att sådana bestämmel­ser tidigare införts i flera länsstadgor. I lagstifmingsärendet ansåg man att bris­ten på enhetiighet, liksom skyddsområdenas varierande storlek, skapade osä­kerhet, särskilt bland fritidsfiskare som ofta fiskade i olika delar av landet.

De redovisade bestämmelsema framstår i dag som i viss mån otidsenliga. Fortfarande fmns det behov av vissa aUmänna bestämmelser som reglerar för­hållandet meUan fiskande inbördes. Regleringen behöver emellertid enligt min mening inte vara sä detaljrik och omfattande. Att fiskande måste ta hänsyn till varandra är naturligtvis självklart, liksom vari denna hänsyn bör bestå. Att fiskande måste ha ett skydd för sina redskap är också tämligen självklart. En­ligt min mening bör det i lagen finnas en allmän hänsynsregel som talar om att den som fiskar skall visa hänsyn tUl andra fiskande och inte hindra dem i onö­dan.

Vidare anser jag att det bör finnas en bestämmelse om vem som har före­träde till en fiskeplats. Regeln att en fiskande inte får lämna kvar redskap och andra föremål i onödan bör också finnas i den nya lagen.

Av skäl som jag närmare kommer att utveckla i det följande bör man däre­mot kunna imdvara de nuvarande reglema om hur det skall förfaras när fiske­redskap snärjts ihop.

Skäl saknas att i det här sammanhanget införa regler om redskap som läm­nas ovittjade. Inte heller kan det anses nödvändigt med särskilda skyddsregler för yrkesfisket.

Hänsynsreglema bör gälla aUa svenska fiskare även om fisket sker utanför Sveriges ekonomiska zon.

46


 


Nu gällande bestämmelse som innebär förbud mot krokfiske inom ett Prop. 1992/93:232 skyddsområde rant vissa fiskeredskap bör utvidgas till att gälla även vatten-braksanläggningar. Så som flera remissinstanser anfört är det dessutom lämpligt att bestämmelsen fär avse även andra rörliga redskap än krokred­skap. I fråga om vattenbruksanläggningama bör enligt Fiskeriverket skyddet endast gälla anläggningar av en viss minsta storlek. Som motiv anför verket att det i annat fall fmns risk för att små anläggningar sätts ut i det enda syftet att hindra fiske. Med hänsyn tUl att den verksamhet som det kan bli fråga om i en vattenbraksanläggning normalt är tUlståndspUktig finns det enligt min mening inte tiUräckliga skäl för att undanta de mindre anläggningarna frän skydd.

2.4 Fiskresursemas fördelning 2.4.1    Gällande bestämmelser

Granden för allmänhetens rätt att fiska pä allmänt vatten finns i 2 § fiskerätts-lagen. Bestämmelsen härtör frän 1766 års fiskeristadga enligt vilken varje ri­kets undersåte skulle aga frihet att idka och sig till fördel använda fisket i öpp­na havet AUmänhetens rätt att fiska i enskilt vatten har redovisats i det föregå­ende. Därav fimngär det att den s.k. frifiskerätten har utvecklats olika längs våra kuster. Av motiven till fiskerättslagen framgår att syftet med frifiskebe­stämmelsema längs Nortlandskusten i första hand var att tillgodose yrkes­fisket. För Mälaren däremot anförde föredragande departementschefen (prop. 1950:60 s. 49) att han för egen del fann starka skäl tala för att befolk­ningen i städer och andra samhäUen kring denna sjö borde ha tillgång till åt­minstone något vatten där rekreationsfiske fritt kunde utövas. Detta synsätt var till indirekt fördel också för yrkesfiskarna genom att konkurtcnsen om fiskeartendena minskade.

Begränsningar i de angivna rättighetema kan göras med stöd av det bemyn­digande i fiskerättslagen som ger regeringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer befogenhet att meddela föreskrifter om fiskets värd och be­drivande. Däremot är det i princip inte möjligt att ge företräde åt någon viss ka­tegori fiskande. Av fiskcrättslagens förarbeten framgår emellertid att vid en konflikt meUan olika kategorier av fiskande skall yrkesfiskets skäliga krav till­godoses i första hand.

Någon möjUghet art med stöd av gällande regler prioritera en viss grapp av fiskande finns inte heller om konkurtensen avser utrymmet på fiskeplatsen. Fiske skaU utövas efter den ordning i vilken de fiskande kommit till fiskeplat­sen, om alla inte kan fiska samtidigt. Så länge en fiskande använder de red­skap han har satt ut får han inte hindras i sitt fiske.

Från huvudprincipen i lagstiftningen att någon fördelning av fisket inte skaU ske finns några undantag.

Enligt fiskerättslagen krävs tillstånd för att få sätta ut ett fast redskap i all­mänt vatten. EnUgt fiskeriförordningen gäller att tiUstånd att sätta ut fasta red-

47


 


skåp för fångst av lax, öring och äl endast får beviljas fiskare för vilkas för-    Prop. 1992/93:232 sörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiskare för vilkas försörjning fisket är av väsentUg betydelse skall också ges förettäde till fiske med fasta redskap efter annan fisk.

Vidare gäUer enUgt fiskeriförordningen att ttålfiske får bedrivas endast av den som är yrkesfiskare eller annan för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Skälen härtill är art ttålfiske är en av de mest effektiva fiskemeto-dema och dessutom en metod som kräver stort uttymme och därmed bara ger plats för ett begränsat antal fiskande.

Enligt fiskeriförordningen fär länsstyrelsen meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande för länet Detta har bl.a. inneburit att länsstyrelsema med­delat sådana föreskrifter för de stora sjöama. I dessa föreskrifter finns red­skapsbegränsningar som innebär att det inte är tillåtet att använda mer än 100-180 meter nät per person. För yrkesfiskare eller annan för vars försörj­ning fisket är av väsentlig betydelse meddelar länsstyrelsen särskilda undan­tag frän dessa bestämmelser.

Den fördelning som på detta sätt görs av fiskeresursema i de stora sjöama måste ses i belysning av att man regionalt velat gynna dem som är beroende av fisket för sin försörjning. Utan detta fördelningssystem hade antalet insjö­fiskare varit betydligt färte än i dag. Det är inte heller uteslutet att också fiske-möjUghetema för allmänheten hade varit reducerade. Fördelningssystemet har därför inneburit att fiskeresurserna tillvaratagits på ett för samhället bra sätt Systemet har således inneburit en fördel för yrkesfisket och även för fritidsfis­ket i stort.

2.4.2    Resursfördelningen i Danmark

Den 1 juli 1986 infördes i Danmark vissa begränsningar för fritidsfiskare. Be­stämmelsema har införts av konkurtensskäl.

För att överhuvudtaget få bedriva fritidsfiske måste var och en som vill fiska betala en ärlig avgift. År 1990 var denna avgift 250 danska kronor. Ge­nom avgiften finansieras bl.a. smoltutsättningar. Inbetalningsavin innehåller ett nummer som skall användas vid märkning av fiskeredskap. Märkningen måste också innehålla namn och adress. Däratöver måste den som vill bedriva fritidsfiske vara bosatt i landet och vara över tolv år gammal. Åldersgränsen har införts av säkerhetsskäl.

Vad som ttaditionellt räknas som redskap för fritidsfiskare omfattas inte av bestämmelsema om redskapsbegränsning. Däremot har en begränsning in­förts i fråga om sådana redskap som även används av yrkesfiskare, Begräns­ningama gäller inte för ålderspensionärer. De redskap som är föremål för be­gränsning är kroklinor, nät, ryssjor och burar. För dessa redskap gäller att inte fler än sex stycken får användas samtidigt av en och samma fiskare. Kroklinor får dessutom inte vara försedda med fler krokar än 100 stycken. Bestämmelsen är så utformad att det positivt anges vad som är tillåtet i fråga om typ av redskap och antal redskap.

48


 


2.4.3    Fördelningen mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske

Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen att med­dela föreskrifter för fisket i aUmänt vatten och frifiskevatten som begrän­sar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske. Föreskriftema skall inte gälla för den som innehar fisket med äganderätt eller har rätt till fiske pä grund av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.

Avsikten är att med stöd av bemyndigandet begränsa fritidsfiskets användning av mera fängstintensiva redskap till ett visst högsta antal redskap för varje fiskande.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till nägon form av begräns­ning när det gäller fritidsfiskamas redskapsanvändning. Åtskilliga och vari­erande synpunkter framförs dock bettäffande detaljregleringen i det avseen­det.

Skälen för mitt förslag: Som framgår av den redogörelse som finns i promemorian har frägan om en fördelning av fiskresursema till förmån för yr­kesfisket gjorts tiU föremål för ett flertal uttedningar. Bakgranden till dessa ut­redningar är den konkurtens om fisktillgångarna som funnits sedan länge. Någon egentlig fördelning har emellertid inte genomförts. Jag undantar då den redskapsbegränsning som tillämpas i de stora sjöama.

Riksdagen har nu begärt att regeringen skall lägga fram ett förslag om be­gränsningar av husbehovs- och fritidsfiskares redskapsinsatser vid fiske med mängdfångande redskap på frifiskevatten och allmänt vatten (bet. 1991/92: JoU20, rskr. 1991/92:304). Det hänvisas bl.a. till att yrkesfisket utsätts för kvotering medan det olicensierade fisket kan expandera. Det bör inte längre vara tiUåtet att använda fiskeredskap i en omfatming som uppenbart överstiger vad som behövs för vanUgt fritids- och husbehovsfiske.

Det förslag jag nu lägger fram om en fördelning av fisktillgångarna mellan olika kategorier fiskande grandar sig på promemorieförslaget som i huvudsak mottagits väl av remissinstansema. Den fördelning av fiskresursema som jag förordar syftar tUl att stärka det fiske som bedrivs av dem som för sin försörj­ning är beroende av fisket. Till den grappen hör emellertid inte bara personer som fär sin huvudsakliga inkomst från fisket. Många bedriver fisket som binä­ring tUl annan verksamhet. Det är i hög grad angeläget att också sådana fiska­re har möjUghet att bedriva ett lönsamt fiske. Ett av fiskepolitikens mål är att väma om binäringsfisket Ett fördelningssystem måste emellertid utformas också med beaktande av andra mål för fiskepolitUcen. Dit hör att säkerställa all­mänhetens tillgång till fiskemöjligheter för att därigenom tillvarata det stora rekreationsvärde som fisket har.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


Prop. 1992/93:232

49


50


Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör vid fördelning av fisket en gräns- Prop. 1992/93:232 dragning göras mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske. Det yrkesmässiga fisket bör inbegripa både det på heltid bedrivna yrkesfisket och binäringsfis­ket. Avgörande bör vara om någon del av fångsten säljs. Det s.k. husbehovs­fisket bör bettaktas som fritidsfiske om det bedrivs enbart i syfte att den fis­kande själv och hans familj skall konsumera fångsten. Om det däremot be­drivs för att sälja fångsten är det ett yrkesmässigt fiske. En fördelning genom redskapsbegränsning bör vidare utformas så att det sedvanliga fritidsfiskets behov tiUgodoses också i fortsättningen.

Promemorians förslag innebär att fritidsfiskare vid fiske i frivatten och all­mänt vatten bara skall få använda handredskap och däratöver vissa andra red­skap till ett begränsat antal. Utöver handredskap skall vid fisket få användas mindre än 180 meter nät eller gam, krokredskap med mindre än 100 krokar, högst sex ryssjor och högst sex burar. Högst sex redskap skall få samman­kopplas vid fisket.

Remissinstansema är i huvudsak positiva till en redskapsbegränsning för fritidsfiskarna. Ett motstånd mot en sädan begränsning kommer dock till ut­tryck i yttranden frän enskilda kustbor och lokala inttesseföreningar. Flertalet kritiska synpunkter på förslaget gäller emellertid enskildheter i utformningen. I övrigt framhålls i vissa remissvar svårighetema att övervaka efterlevnaden av begränsningsreglema. Det ifrägasätts också om samma regler bör gälla för hela landet, om en begränsning kan förenas med kustbomas behov av flera inkomsdcällor och om rekryteringen till yrkesfisket kan komma att hämmas.

Synpunkter från vissa remissinstanser ger mig anledning att klargöra att det förslag jag ställer mig bakom innebär att fritidsfiskare skall få använda handredskap utan någon begränsning till viss fiskemetod. Av fördelningsreg­lerna som sådana skall alltså inte följa något förbud mot att exempelvis fiska med tUlämpning av en metod som kräver att båt används. En annan sak är att förbud mot ttollingfiske och liknande fortfarande kommer att gälla för den som fiskar enbart med stöd av frifiskebestämmelsema för ostkusten och de stora sjöama.

I anledning av remissynpunkterna vill jag peka på att skärgårds- och kust-bor ofta har behov av att bedriva flera olika verksamheter för att skaffa sig en skälig försörjning. Härvid spelar fisket en stor roll. Det är under sådana för­hållanden inte anmärkningsvärt att förslag till begränsningar av det fria fisket får många av dessa skärgårdsbor att reagera negativt. I detta sammanhang bör dock också beaktas att en fiskande landsbygds- och skärgårdsbo för vilken fisket är av väsendig betydelse för försörjningen, kan ansöka om yrkesfiske­licens. Jag återkommer i det följande till att det för sådan licens inte med nöd­vändighet skall krävas att fisket är den enda inkomstkällan, bara att denna skall vara väsentlig för försörjningen.

När det gäller den av vissa remissinstanser väckta frågan om bestämmelser­na skall vara desamma i hela landet kan först konstateras att avsikten är att re­geringen med stöd av ett bemyndigande i lagen skall meddela de begränsning­ar som är påkallade ur fördelningssynpunkt. Eventuella behov av att begränsa


redskapsmängden med hänsyn till dhekta fiskevärdsskäl skall däremot tillgo-    Prop. 1992/93:232 doses med föreskrifter som stödjer sig på andra bemyndiganden i lagen. Jag har förordat att det skall ankomma på Fiskeriverket att meddela sådana före­skrifter.

Det har frän olika håU invänts att fritidsfisket inte inkräktar på yrkesfiskets möjUgheter till utkomst i alla delar av landet och att det därför skulle vara möj­ligt att tiUåta användning av mer redskap på vissa platser. En sådan ordning skuUe dock föra med sig alla de olägenheter som följer av omfattande och där­med svårtillgängliga regler. Jag kan inte heller finna att en sådan differentie­ring skuUe innebära några fördelar. Allt talar därför för att en enhetiig begräns­ning genomförs.

Promemorians förslag till begränsningar har hämtat intryck från de danska bestämmelsema för fritidsfisket. Förslaget och de danska bestämmelserna är dock inte identiska. Det är inte heUer självklart att det finns anledning att be­stämma nivån här i landet efter vad som passar i ett annat land. Yrkesfiskarna och även några myndigheter har uttalat sig för att redskapsmängden i vissa av­seenden bör vara störte än den i promemorian föreslagna, Å andra sidan före­slås från olUca håU en mera skärpt begränsning med hänvisning till fiskevårds-skäl. Som jag redan har understrukit är avsikten inte att genom en fördelnings­bestämmelse av ifrägavarande slag tillgodose fiskevården. Enligt min mening finns det inte skäl för någon mera långtgående begränsning än den som före­slagits i promemorian.

Under remissbehandlingen har det inte heller framförts några bärande skäl för att i någon mera betydande grad frångå promemorieförslagei tUl redskaps-begränsning. I det stora hela bör det föreslagna antalet redskap vara tillräck­Uga för att tillgodose en fritidsfiskares anspråk pä skäliga fångster för det eg­na hushållets konsumtion.

Jag anser följaktligen att en fördelning av fiskresursema bör ske i huvud­sak enligt de principer som redovisas i promemorian. Förslaget rymmer dock vissa oklarheter och i fråga om vissa detaljer har jag en annan uppfattning. Även om det fömtsätts att regeringen, med stöd av ett bemyndigande i lagen, skall meddela detaljbestämmelsema rörande redskapsanvändningen vill jag som information redogöra för hur bestämmelsema enUgt min mening bör ut­formas.

Jag anser att den tillåtna användningen av kroklinor, i likhet med de dans­ka reglema, bör avse högst sex linor utmstade med högst 100 krokar per lina. Jag är däremot inte benägen att överge meterbegränsningen för nät till förmän för den av danskarna använda och av vissa fiskare föreslagna begränsningen till vissa typer av gam. Det bör således vara tillåtet att använda högst 180 me­ter nät eUer gam. EnUgt min mening är det också tillräckligt för en fritidsfis­kare att få använda högst sex ryssjor. Med burar avses även tinor och mjärdar och lUcnande redskap. Det föreslagna antalet burar har för många framstått som väl litet för hummerfiske. Detta fiske kan dock utgöra en inkomstbring­ande verksamhet för det småskaliga yrkesfisket. Det finns därför särskilda skäl att vara restrikriv i fråga om fritidsfiskamas tillgång till redskap för så-

51


52


dant fiske. Enligt min mening bör emellertid fritidsfiskare kunna tillåtas att    Prop. 1992/93:232 använda upp till Qorton hummertinor utan att yrkesfiskets villkor försämras kännbart. Vid annat fiske bör däremot antalet vara begränsat till högst sex stycken burar.

Bestämmelsema bör även innebära en begränsning av det antal redskap som en fiskare sammanlagt får använda vid ett och samma tillfälle. Denna antalsbegränsning bör inte omfatta handredskap. Hummertinoma - högst fjorton - bör också lämnas utanför. När det gäller andra burar och nät eller gam, linor och ryssjor, bör det sammanlagda antalet sädana redskap inte få överstiga sex.

Som jag nyss nämnt innebär mitt förslag att regeringen i fiskelagen bemyn­digas föreskriva sådana redskapsbegränsningar som jag nu har redovisat.

Den som har fiskerätt pä enskilt vatten anses alltid bedriva sitt fiske där med stöd av den enskUda fiskerätten. Det gäUer även sådant fiske på ifrägava­rande vatten som omfattas av frifiskerätt. En fiskerättsinnehavare skulle sålun­da kunna upplåta det fiske som redan är fritt för envar till en fritidsfiskare med det enda syftet att denne därigenom tilläts använda redskap utöver den mängd som föreskrivs enligt bestämmelserna om redskapsbegränsning för fritidsfiske.

Det är inte sannolikt att sädana upplåtelser skulle få någon störte omfatt­ning. Man kan dock inte bortse ifrån att enbart möjligheten till en sådan han­del för många skulle te sig stötande. Ersätmingen för en sådan upplåtelse skul­le inte komma att gälla tiUgången tUl ert visst fiske utan enbart det förhållandet att nyttjanderättshavaren skiUle bli befriad från redskapsbegränsningen. Enligt min mening bör föratsätmingama för upplåtelser av det här slaget undanröjas. Det kan lämpligen ske genom att från redskapsbegränsningen bara undanta den som äger fisket eller den som har nyttjanderäiien även till annat fiske än det som är fritt för var och en.

Ett fördelningssystem av det slag som skisserats kommer inte att lösa den konkurtenssituation som uppstår när flera avser att fiska pä samma plats. 1 den simationen gäller fortfarande att den som först kommer tUl platsen har fö­renade. Förändringar i det avseendet skuUe innebära en alltför kraftig begräns­ning av fritidsfiskets berättigade inttessen i förhållande till yrkesfisket.

En fördelning enligt det föreslagna systemet innebär att redskapen måste särskiljas för att det skall gå att bestämma vilken kategori fiskande redskapet tillhör. Det bör därför uppdras ät Fiskeriverket att utforma ett märkningssys­tem som visar vem fiskeredskapet tUlhör och om denne bedriver yrkesmässigt fiske, fiskar med stöd av enskild fiskerätt eller bedriver fritidsfiske.

Givetvis kommer ett system med redskapsbegränsningar att medföra nya uppgifter för de myndigheter som övervakar fisket. Mot bakgrand av de för­enklingar i regelverket som föreslås bör dessa nya uppgifter kunna lösas med tiUgängliga resurser. I vissa vatten är redskapsanvändningen av olika skäl re­dan begränsad. Det finns därför sedan tidigare erfarenhet av övervakning av liknande bestämmelser. Med det nyssnämnda systemet för märkning av utelig-


gande redskap och med det inttesse andra fiskande har av att alla lojalt följer    Prop. 1992/93:232 bestämmelsema föratser jag inte några särskilda övervakningsproblem. .

2.4.4    Licens som krav för att bedriva yrkesfiske

Mitt förslag: För rätt att bedriva yrkesfiske skall krävas yrkesfiskeli­cens. Sådan licens skaU bara beviljas den för vars försörjning fisket är av väsentiig betydelse. Vid licensprövningen skall bl.a. fisktillgängen beaktas.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser har principiella invändningar mot att rätten att utöva ett yrke görs till föremål för myndighets beslut men i övrigt möts förslaget att införa ett licenskrav inte av några erinringar. 1 fråga om föratsätmingama för att erhålla licens är synpunkterna mer varierade. Bl.a. påpekas att åtskilliga, framförallt kustbor med annan försörjning och pensionärer, har fisket som väsendig biinkomst.

Skälen för mitt förslag: Rätten för svenska medborgare att bedriva yr­kesfiske är enligt gällande regler inte begränsad pä annat sätt än att Fiskeriver­ket kräver innehav av yrkesfiskelicens för fiske i utiändska zoner. Den licens för yrkesfiske som meddelas med stöd av förordningen om sådan licens (SFS 1987:886) är en föratsätming för att ett fiskeföretag skall komma i fråga för statiigt ekonomiskt stöd i form av bl.a. prisstöd och rationaliseringsstöd. Li­censen är däremot inte nägon föratsätming för rätten att utöva yrkesfiske.

För att en udändsk medborgare skall få rätt att bedriva yrkesfiske i svenska vatten krävs däremot tillstånd av regeringen eller Fiskeriverket, Tillståndskra­vet gäller inte för den som fiskar med stöd av enskild fiskerätt och inte heller för utiändska medborgare som sedan minst två år är stadigvarande bosatta här i landet. Inför ett EES-avtal har tiUståndskrav införts för yrkesfiske som be­drivs genom juridisk person som till hälften eller mer ägs av utländska med­borgare.

Fiskeriverket har på regeringens uppdrag i en promemoria den 1 juni 1992 belyst vissa konsekvenser pä fiskets område av ett EES-avtal och också läm­nat vissa förslag tUl ändringar i fiskelagstifmingen.

Fiskeriverket har redovisat innebörden av ett EES-avtal vad gäller bestäm­melsema om kapitalets fria rörlighet. Av avtalet och direktiv till vilket avtalet hänvisar drar Fiskeriverket slutsatsen att en EES-medborgare som flyttar till Sverige torde vara berättigad att ta med sig sitt fiskefartyg hit och fä det regi-stterat under svensk flagg. Fiskeriverket har föratsatt att det i fortsättningen inte kan krävas svenskt medborgarskap för att få inregistrera fartyget i svenskt register. Vidare föratsätter verket att det inte är förenligt med EES-avtalet att behålla det nuvarande kravet på svenskt medborgarskap för rätten att få yrkesfiska utan särskilt tillstånd. Eftersom fiskekvoterna fortfarande är

53


 


nationella är det däremot möjligt att kräva svenskregistterat fartyg för rätten    Prop. 1992/93:232 att umyttja svenska kvoter.

Fiskeriverket gör den bedömningen att det kan finnas ett inttesse bland fis­kare i andra EES-länder att flytta till Sverige för att etablera sig som fiskare här. Syftet med en sådan etablering skulle vara att därigenom komma i åtnju­tande av de i förhållande till EG störte fiskekvoterna.

Fiskeriverket pekar på att det i flertalet EES-länder krävs ett administtativt beslut för att en person skall kunna etablera sig som yrkesfiskare. Antalet yr­kesfiskare kan därigenom balanseras mot tillgängliga fiskekvoter. Först när en sådan balans föreUgger är det möjUgt att uppnå en tillfredsställande lönsam­het i fisket.

Med hänsyn tUl ett EES-avtal och det förhållandet att det inte finns biolo­giskt eUer kommersiellt utrymme för någon utökad kapacitet inom det svens­ka yrkesfisket bör enligt min mening rätten till yrkesfiske även i Sverige gö­ras beroende av ett administtativt beslut. Den enklaste lösningen är därvid att denna rätt kopplas tiU innehav av yrkesfiskeUcens, Sådan licens bör ges efter en prövning som bl.a. avser humvida det finns ett biologiskt utrymme för det fiske som licenssökanden skall inrikta sig på.

Den redskapsbegränsning som jag har föreslagit i det föregående innebär att bara det yrkesmässiga fisket får tillgäng till yrkesfiskeredskapen i full om­fatming. Ett krav på yrkesfiskelicens som förutsätming för rätten att bedriva yrkesfiske kan därmed lagtekniskt lösas på det sättet att yrkesmässigt fiske i fiskelagen definieras som fiske som bedrivs med yrkesfiskelicens. I allmän­het bör kravet på licens gälla för såväl svenska som utländska medborgare. Bestämmelsen bör emellertid, närmast med tanke på vårt kvotutbyte med and­ra länder, utformas så att den ger utrymme även för andra former av tillstånd än licens för utiändska fiskare att fiska i svenska vatten.

Som en grandläggande föratsättning för att en fiskeföretagare skall bevil­jas yrkesfiskelicens bör gälla an han är stadigvarande bosatt i landet och bedri­ver ett fiske som är av väsentlig betydelse för hans försörjning. Enligt vissa remissinstanser bör behovet av stimulans för kust- och landsbygd beaktas vid licensgivningen. ÅtskUUga bedriver i dag fiske som bisyssla i jordbraket eller vid sidan av annan sysselsätming. Även för den som har fisket som binäring kan det ekonomiska tiUskottet, om än litet i kronor räknat, vara av stor bety­delse för hushållsekonomin. Detta måste beaktas vid licensgivningen.

Andra former av binäringsfisket kan emellertid komma att bedömas annor­lunda. Det förekommer att människor i våra kustsamhällen vid sidan av en hel-tidsanställnuig bedriver fiske som binäring. Normalt bör detta innebära att fis­keinkomsten inte kan anses som väsentiig för försörjningen. Med beaktande av att man måste se tiU en hel familjs möjligheter tiU försörjning i ttakter med begränsade inkomstmöjligheter och begränsad samhällsservice kan det dock i vissa faU finnas anledning att anse att även sådana exfrainkomster är väsentii­ga för försörjningen.

Pensionäremas möjHghet att få licens berörs av flera remissinstanser Da­gens licensregler utesluter ålderspensionärer. Detta undantag bör inte behållas


54


 


i ett framtida system med obligatorisk licens för yrkesmässigt fiske. Det sak-    Prop. 1992/93:232 nas anledning att i fråga om fisket avvika från vad som gäller på andra områ­den. Pensionärer som uppfyller viUkoret att fisket skall vara av väsentiig bety­delse för försörjningen bör därför få rätt att ansöka om och inneha yrkesfiske­licens under samma föratsätmingar som övriga fiskare.

När en fråga om licens prövas första gången bör gälla att tillgängen pä fisk, särskilt skaU beaktas. Prövningen av tillgången på fisk avser den allmän­na tillgången på fisk som lämpar sig för yrkesmässig fångst, inte tillgängen pä enstaka arter. En yrkesfiskare kan därmed inte heller redan genom lincen-sen garanteras att få bedriva sitt fiske med inrikming på vissa arter.

Vissa remissinstanser föreslår att licensen skall begränsas geografiskt. Det är emellertid enligt min mening inte lämpUgt att använda licenstilldelningen för att styra fisket till vissa fångstplatser. Jag anser att yrkesfiskelicensen skaU ha giltighet i alla svenska vatten. Det ankommer härvid på den licensbe-viljande myndigheten att, med beaktande av sökandens beskrivning av sitt fiske, pröva om detta ryms i det avsedda området och mer allmänt inom de svenska fiskevattnen. Med en licens giltig för allt fiske i alla vatten kan det fömtsättas att de fiskande söker sig till tillgängliga vatten och tillgängliga fång­ster som kan ge godtagbar lönsamhet. Härigenom skapas förutsättningar för effektiv och marknadsstyrd fördelning av det tillgängliga fisket mellan de li-censierade fiskande. Eftersom licenserna inte bör begränsas geografiskt an­kommer det lämpligen på den centtala myndigheten. Fiskeriverket, att bevilja dessa.

Fiskeriverket och en del andra remissinstanser har framfört uppfattningen att en licens skall kunna återkallas på grand av ändrade förhållanden, t.ex. en ändrad tillgång pä fisk. ÅtskUUga fiskeföretag bedrivs med relativt stora kapi-taUnsatser för den enskUde fiskaren. Den varierande tillgängen på fisk är ett bekymmer för varje fiskeföretag och lönsamheten kan skifta kraftigt. Detta kan fä tiU följd att en fiskare tidvis fär ändra inriktningen på sitt fiske eller av­stå från ett alltför olönsamt fiske, för att återappta verksamheten när tillgång­en på fisk och möjligheterna att få avsättning för fångsten förbätttats. Jag är emellertid mte beredd att föreslå en ordning som skulle innebära att yrkesfiske-licensen och därmed rätten att yrkesfiska kan fråntas fiskaren vid sviktande fisktiUgång. En sådan möjlighet att återkalla en licens skulle påverka fiskarens möjligheter att finansiera sin utrastning och i hög grad öka risken för kapital­förstöring. De medel som bör användas för att komma till rätta med följderna av variationerna i fisktillgången bör i stäUet vara kvotering och fiskevårdsfö­reskrifter.

Som jag redan nämnt bör det vara en föratsätming för licens an fisket är av väsentiig betydelse för försörjningen. Detta innebär att licensinnehavet också måste kunna ifrågasättas om företagaren inte längre i tilhäcklig grad är beroen­de av denna inkomst. Av den anledningen kan det finnas skäl för en ordning som innebär att licensen omprövas, förslagsvis vart femte år, varvid prövning­en bör inskränka sig till fiskets betydelse för fiskarens försörjning. Licensen bUr härigenom personlig och inte möjUg att överlåta i samband med en försälj-

55


 


56


ning av t.ex. fiskeutrasmingen. Det ankommer i sådana fall i stället på köpa-    Prop. 1992/93:232 ren att själv ansöka om ny licens, om han inte redan har en sådan.

När felaktiga uppgifter lämnats vid ansökan om licens eller vid upprepade överträdelser av fiskebestämmelsema bör det kunna komma i fråga att åter­kaUa gällande licenser.

Det kan vid lagens ikraftttädande förekomma fiskare för vars försörjning fisket inte är av sådan betydelse att de uppfyller lagens föratsärtningar för att erhålla yrkesfiskelicens. Vederbörande kan emellertid ha investerat stora be­lopp i utrastning förbehållen det yrkesmässiga fisket. En sädan fiskare bör ges tiUfälle att under skälig tid avveckla fisket och redskapsinnehavet. Detta kan lämpUgen ske genom en övergångsbestämmelse som ger fiskaren möjlig­het att erhålla en tidsbegränsad yrkesfiskelicens för det fiske fiskeutrasming­en är avsedd för.

2.4.5     Fångstuppgifter

Mitt förslag: I lagen införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyl­dighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna fångstuppgif­ter.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Fiskeriverket anser att skyldigheten att lämna fångstuppgifter även bör omfatta sådant fiske med yrkesmässiga redskap som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Vissa länsstyrelser anser att insjöfisket bör undantas frän loggboksplUcten. Länsstyrelsen i Västerbottens län framför uppfatmingen att alla fångster - inte bara yrkesmässiga - bör kunna omfattas av uppgiftsskyldigheten.

Skälen för mitt förslag: En föratsättning för en god fiskevård är kun­skap om fiskens levnadssätt och fiskets omfatming. För att nå sådan kunskap finns oUka medel. Ett av de viktigaste medlen är statistikuppgifter om bl.a. fångster i olika omräden. I flera intemationeUa konventioner finns bestämmel­ser om statistUdnsamling, bl.a. för att kunna rekommendera kvantitativa be­gränsningar av fisket. Merparten av statistikinsamlandet sker från fiskare som lämnar uppgifter i loggböcker. Dessa konttoUeras av fiskevårdande myndig­heter. Enligt Fiskeriverkets föreskrifter är omfattningen av loggboksplikten kopplad till storleken på fiskefartyget. Av loggböckema skall framgå bl.a. uppgifter om fångst och fängstplats. Hur ofta noteringar skall göras är bero­ende av var fisket utövas och storleken på fiskefartyget, Fiskeloggböckema konttoUeras regelmässigt. Däratöver fmns enUgt fiskerättslagen möjlighet att pä ett fartyg undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen och ta del av loggböcker och handlingar av betydelse för fisket Denna bestämmelse till-


 


kom som en direkt följd av konventionen om framtida multilateralt samarbete    Prop, 1992/93:232 om fisket i Nordostatlanten (SÖ 1982:14),

Den som fiskar i någon av de stora sjöarna lämnar inte fångstuppgifter i form av loggboksuppgifter. Länsstyrelsema kräver emellertid in likartade upp­gifter av dem som beviljas dispens frän nätbegränsningsbestämmelser. 1 prak­tiken innebär det att samtiiga yrkesfiskare i de stora sjöama lämnar uppgifter om fångstmängd, fångstplats och redskap.

Som jag nyss fimnhålUt är fängsmppgifter av mycket stor betydelse för fis­kevården. De insamlade uppgiftema används t.ex. för an konttoUera fångstut­tag för kvoterade fiskslag. Även i övrigt används de lämnade fångstuppgifter­na för administrativa ändamål. Uppgiftema ingår emellertid också i den offici­ella statistiken.

Det finns därför skäl att låta de yrkesfiskare som fiskar i de stora sjöama även fortsätmingsvis lämna fångstuppgifter. Uppgiftsinsamlandet bör i prin­cip gå till pä samma sätt som för övriga yrkesfiskare och som är föranledda av internationella överenskommelser.

Det saknas enligt min mening tilhäckliga skäl att låta uppgiftsskyldigheten omfatta fiske som inte bedrivs av en licensierad fiskare.

Mot bakgrand av vad jag nu har anfört föreslår jag att det i fiskelagen in­förs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkes­mässigt fiske att lämna fångstuppgifter. Uppgiftsskyldigheten är i stor ut­sträckning bestämd genom intemationeUa åtaganden. Det är därför knappast möjligt att i någon mera betydande omfattning minska uppgiftsinsamlandet. Det finns emeUeitid ändå anledning att i sammanhanget erinra om att statsmak­temas intentioner är att uppgiftsskyldigheten för små och medelstora företag skall minskas.

2.5 Straffbestämmelser m.m. 2.5.1  Straff

Mitt förslag: Påföljdsbestämmelsema moderniseras och meddelas i en och samma författning, den nya fiskelagen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Riksåklagaren framför vissa principiella synpunk­ter när det gäller påföljdssystemet men har också synpunkter på enskildheter i förslaget. I övrigt har remissinstansema endast berört detaljutformningen av enstaka bestämmelser.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna om påföljder för brott mot fiskerättslagen eller mot föreskrifter meddelade med stöd av lagen finns i 34 -35 c §§.

57


 


I 34 § finns ansvarsbestämmelser för fiske som bedrivs utan erforderligt    Prop. 1992/93:232 tiUstånd och för brott mot föreskrifter som meddelats med stöd av 16, 22 eller 24 §.

När det gäller anbringande av fiskeredskap eller anordning i uppenbar strid mot vad som gäller om fiskådra fmns bestämmelser i 35 § första stycket. Det är det enda brott i fiskerättslagen som inte med nödvändighet behöver bestå i att någon ägnar sig åt fiske. Bestämmelsema om förhällandet mellan fiskande inbördes och de straffbestämmelser som hörde till dessa stadganden fördes över tUl lagen frän fiskeristadgan när den nya regeringsformen ttädde i kraft Sttaffbestämmelsema lades tiU som ett andra stycke i paragrafen. I sttaffska­lan ingår endast böter.

I 35 a § fmns ett blankertstadgande. Enligt den bestämmelsen skall till bö­ter eUer fängelse i högst sex månader kunna dömas den som uppsätiigen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift om fiskets värd och bedrivande som har meddelats med stöd av 33 f §, i de fall då detta särskilt anges i en sådan före­skrift Undantag görs för de särskilda sttaffbestämmelsema för otillåtet trålfis­ke som finns i 35 c §.

1 samband med tillkomsten av den nuvarande vattenlagen gjordes vissa följdändringar i fiskerättslagen. I 35 a § infördes en bestämmelse om ansvar för överträdelse av fiskeförbud som har meddelats i anledning av företag en­ligt vattenlagen eUer motsvarande äldre lag. Skälet till att en sädan bestämmel­se togs in i fiskerättslagen var att därigenom kom förverkande- och beslagsbe-stämmelsema att bli direkt tillämpliga vid brott mot fiskeförbudet,

Bestämmelsema i 35 b § infördes i slutet av år 1981 i anledning av att Sve­rige anslöt sig tiU konventionen om intemationeUt fiskesamarbete i Nordostat­lanten. Myndigheter från konventionspartema gavs möjlighet att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt ta del av de loggböcker och de handlingar av betydelse för fisket som förvaras ombord på ett fiskefartyg. Far­tygets befälhavare skall därvid underlätta bordning och i övrigt vara verksam för att underlätta konttollens genomförande. Regeringen anger de utländska myndigheter som avses få de angivna befogenhetema. I 35 b § finns bestäm­melser om påföljd för den som försöker hindra konttoU och för befälhavare som åsidosätter skyldigheten att underlätta bordning. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader.

För trålfiske som bedrivs i strid med meddelade föreskrifter eller utan till­stånd av myndighet när sådant tillstånd krävs tillämpas en särskild sttaffbe­stämmelse i 35 c § med normerade böter. Även fängelsesttaff kan ifrågakom-ma. Ett viktigt motiv för sttaffbestämmelsen var att göra det möjligt för svens­ka domstolar att döma till ett bötessttaff på samma höga nivå som de påföljder som tillämpas av andra länders domstolar. Med ttålfiske avses fiske med säda­na nät-, not- eller vadredskap som bogseras av ett eller flera fartyg och som är fastsatta endast vid fartygen. Påföljden skall ådömas i böter som står i relation till motorstyrkan i det fiskefartyg som använts. Vid partrålning skall bötema bestämmas i förhåUande till motorstyrkan i vart och ett av de deltagande farty­gen. Detta får anses följa av den allmänna bestämmelsen i 23 kap. 4 § brotts-

58


 


balken om medverkan tiU brott enligt vilken vatje medverkande bedöms efter Prop. 1992/93:232 det uppsåt eller den oaktsamhet som Ugger honom till last. Om de vid parttål-ningen använda fartygen skiljer sig i fråga om motorstyrka ger straffskalan utrymme för en straffmätning som framstår som rättvis i det enskilda fallet, Reglema om överttädelser av fiskelagstiftningen är så konstmerade att såväl befälhavare som besätmingsmän på ett fiskefartyg kan dömas till ansvar. Vid straffmämingen skaU hänsyn tas till att befälhavaren ofta har det avgörande in­flytandet över hitt fisket bedrivs.

De olika ändringar som gjorts under årens lopp har resulterat i ett lappverk av straffbestämmelser. Bestämmelsema har blivit svårlästa. Hänvisningarna tUl olika paragrafer är svåra att följa och en förenkling är nödvändig. I den fö­reslagna fiskelagen kommer sttaffbestämmelsema precis som nu att omfatta också överträdelser som inte direkt anges i lagen. Jag anser att det finns anled­ning att mer i detalj försöka specificera straffvärda beteenden och handlingar i stället för att använda rena blankettstadganden. Enligt min mening bör sttaff­bestämmelsema samlas i lagen vilket innebär att några påföljdsbestämmelser inte kommer att finnas i den framtida förordningen.

Syftet med de nya bestämmelsema är inte att utvidga det sttaffbara området eller skärpa påföljdema. 1 den utsttäckning sä ändå sker är avsikten endast att skapa mer enhetliga bestämmelser i fråga om otillåtna beteenden av likartat slag.

Riksåklagaren finner en översyn av sttaffbestämmelsema särskilt påkallad mot bakgrund av att det föreslås att sttaffrättsligt ansvar inte skall ådömas om ett vitesföreläggande eUer vitesförbud övemäds. Enligt Riksåklagaren skulle detta kunna leda till att endast mer kvalificerade överttädelser sttafföeläggs utan att fiskediscipUnen därför minskar. Mot detta kan bl.a. invändas att det endast i ett fåtal sttaffbelagda situationer på fiskets område kan förväntas att vitesföreläggande eUer vitesförbud meddelas. Möjligheterna att meddela före­lägganden förenade med viten kan därför knappast utgöra någon grand för en rninskning av sttaffbestämmelsema i fiskelagstifmingen.

Riksåklagaren framhåller också att sttaffansvaret inte bör utvidgas om inte ett klart behov härav har konstaterats. Från den utgångspunkten ifrågasätter Riksåklagaren förslaget att den som sätter ut eller placerar fiskredskap eller an­ordning i strid med vad som gäller för fiskådra skall kunna dömas även om åt­gärden vidtagits av oaktsamhet. Det krävs myndighets beslut för undantag från bestämmelsen att fiskådra skall lämnas fri från redskap och annan an­ordning. Regeln om fiskådra har därför stora likheter med bestämmelsen om krav på myndighets tillstånd för fiske. När det gäller de sismämnda bestäm­melsema Sttaffas också oaktsamma överträdelser. Detsamma bör enligt min mening gälla i fråga om bestämmelser till skydd för fiskådra.

Fiskerättslagens bestämmelse om anmälan från målsäganden som förutsätt­ning för åtal när endast enskild fiskerätt kränkts bör enligt min mening kunna undvaras i en ny fiskelag. Att överttädelser av fiskelagstiftningen sålunda i fortsättiiingen läggs under allmänt åtal kan inte förväntas leda till någon nämn­värd ökning av arbetsbördan hos de rättsvårdande myndigheterna.

59


 


Sammanfatmingsvis anser jag således att huvudlinjerna i promemorians förslag kan följas vid utformningen av ansvarsbestämmelser i den nya fiske­lagen. Det finns dock anledning att avvika från promemorieförslaget i vissa detaljfrågor TiU dessa återkommer jag i det följande.


Prop. 1992/93:232


 


2.5.2    Särskild rättsverkan

Mitt förslag: Bestämmelsema om beslag och annan särskild rättsver­kan anpassas till övriga regelförändringar samtidigt som bestämmelser­na ges ett vidgat tillämpningsområde. Beslag skall kunna användas för att förebygga fortsatt brottslighet och vidare kunna avse även odlad fisk.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag fränsett ut­vidgningen av tiUämpningsområdet till att gälla odlad fisk.

Remissinstanserna har i huvudsak inte några erinringar. Länsstyrelsen i Nortbottens län anser att beslag och förverkande av båt bör komma i fråga bara om förhåUandena är exttaordinära.

Skälen för mitt förslag: I dag får fångst förklaras förverkad under vis­sa föratsätmingar. Även redskap kan förklaras förverkade om det inte är oskäligt. Detta innebär att förverkande kan användas som komplement till en brottspåföljd för att den ekonomiska sanktionen vid en överttädelse skall bli mera kännbar. Ett fiskefartyg kan dock inte förklaras förverkat som fiskered­skap. Förverkande av fångst och redskap kan ske även när fiskaren har bratit mot en föreskrift som meddelats med stöd av de bemyndiganden som finns i fiskerättslagen.

I stället för förverkande av fångsten eller redskapet kan dess värde helt el­ler delvis förverkas. Eftersom förverkande inte alltid föregås av beslag kan det ibland vara svårt att uppskatta värdet av fångsten eller redskapet. Domsto­len får i sådana fall göra en skälighetsbedömning. Förverkande kan även ske av fisk som visserligen inte fångats i svenskt vatten men som införts till Sveri­ge och som inte håller av myndighetema föreskrivet minimimått.

1 fråga om fångst som påttäffas ombord pä ett fiskefartyg som använts vid fisket, får förverkande ske av hela fångsten även om endast en del av fångst­en har erhålUts genom brott mot fiskebestämmelsema. Fömtsättningen för det­ta är att det inte kan utredas hur stor del av fångsten som har tagits olagligt el­ler olovUgt Med fiskefartyg som använts vid fisket avses även fartyg som an­vänts för att ta hand om fångsten.

Om det i annat sammanhang, dvs. på annan plats än ombord på fartyg som använts vid fisket, i ett parti fisk påttäffas fisk som fångats under otillåten rid eller inte häUer föreskrivet minimimått kan hela partiet förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt


60


 


Som en grandläggande förutsättning för beslag krävs att någon ertappas på Prop. 1992/93:232 bar gärning då han bryter mot fiskerättslagen, vilket innebär att beslag skall ske i omedelbar ansluming tUl anttäffandet. Beslag kan ske i fråga om fångst och redskap samt fiskefartyg eUer annat, som kan antas ha betydelse för utted­ning om brott eller bli föremål för förverkande. Fiskefartyg och annan egen­dom som inte kan bU föremål för förverkande får tas i beslag endast om det kan antas ha betydelse för uttedningen.

För att konttoUera efterlevnaden av fiskerättslagen och föreskrifter som meddelats med stöd av fiskerättslagen får undersökning ske av fisk, fiskered­skap, fisksump eller fiskefartyg. Undersökning får ske även om det inte före­ligger misstanke om lagöverttädelse. Undersökningen får sttäckas sä långt som behövs för att konstatera om en överträdelse har skett eller inte. Befogen­heten omfattar dock inte tUlträde till låsta uttymmen utöver vad som följer av lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning. Att största möjliga aktsamhet skall iakttas vid en undersökning, sä att egen­dom inte i onödan skadas fär anses gälla utan att detta direkt anges i lagtexten.

Befogenhetema att göra beslag och genomföra undersökning tillkommer därtiU behörig kustbevakningstjänsteman, särskilt förordnad fisketillsynsman och, när en överträdelse kränker enskild fiskerätt, vederbörande fiskerättsäga­re eUer hans foUc. Med behörig kustbevakningstjänsteman avses sådan befatt­ningshavare som omnämns i 6 § lagen om kustbevakningens medverkan vid poUsiär övervakning. Rättsägare eller den som handlar på hans uppdrag får ta egendom i beslag då fisket kränker den förstnämndes enskilda fiskerätt. An­mälan skall göras skyndsamt till vederbörande polis- eller åklagarmyndighet när beslag eller undersökning gjorts. En fiskerättshavare har i vissa situatio­ner möjUghet att behåUa fångsten.

Den myndighet som förordnar en fisketiUsynsman kan ge denne befogen­het att ta egendom i beslag och att utföra undersökningar i omedelbar anslut­ning till en gäming som påkallar beslag. Därvid skall i varje särskilt fall be­stämmas vilka befogenheter tillsynsmannen skall ha. Det ankommer på rege­ringen att meddela närmare föreskrifter om hur fisketUlsynsmän skall utses och om vilka uppgifter de skall ha. Fångst som förverkas enbart på den grun­den att brott mot enskild fiskerätt begåtts tiUfaller fiskerättshavaren.

Bestämmelserna i fiskerättslagen om förverkande och beslag fungerar väl och bör med i princip oförändrat sakirmehåll få sin motsvarighet i den nya la­gen. Det finns dock enligt min mening skäl att göra vissa smärte förändringar i syfte att förenkla och modemisera bestämmelsema.

Det finns dessutom behov av att i viss utsttäckning utvidga förverkande-och beslagsmöjUghetema.

I jakdagstiftningen finns en bestämmelse som gör det möjligt att förverka redskap, fortskaffningsmedel och andra hjälpmedel som använts eller med­förts vid jaktbrott, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. En likartad bestämmelse rörande fiskefartyg och andra hjälpmedel bör enligt min mening införas i fiskelagen. Det är självfallet sä att en bestämmelse som möjliggör förverkande av värdefull egendom bör rilläm-

61


pas mycket resöiktivt. Avsikten är inte att när det gäller fisket avvika från den    Prop. 1992/93:232

försiktighet som präglar tillämpningen av motsvarande bestämmelser på andra

områden.

Naturvårdsverket anser att det bör finnas möjUgheter att ta i beslag olagUgt utplanterade eller odlade kräftor och att detta klart bör framgå av beslagsbe-stämmelsema.

TiUvaratagande av utplanterad eller odlad fisk betecknas normalt inte som fångst. Den nuvarande fiskerättslagens förverkande- och beslagsbestämmel­ser är därför inte till sitt innehåll anpassade till sädana former av verksamhet som Naturvärdsverket tar upp i sitt yttrande. För att särskilda rättsverkningar skall kunna ifrågakomma vid brott mot bl.a. bestämmelsema om fiskodling bör beslags- och förverkandereglerna ges ett vidgat tillämpningsområde i en ny fiskelag.

3 Upprättade lagförslag

I enhghet med vad jag nu har anfört har inom Jordbruksdepartementet upprät­tats förslag tiU

1.  fiskelag

2.  lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,

3.  lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

4.  lag om ändring i vattenlagen (1983.291),

5.   lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Lagförslaget 3 har upprättats efter samråd med chefen för Miljö- och natur­
resursdepartementet, förslaget 4 efter samråd med statsrådet Laurén och för­
slaget 5 efter samräd med chefen för Utrikesdepartementet,

Lagrådet har granskat lagförslagen.

4 Specialmotivering

4,1 Förslaget till fiskelag Lagens tillämpningsområde

Paragrafen anger tillämpningsområdet för lagen. Första stycket motsvarar 1 § första stycket fiskerättslagen. Av 24 och 25 §§ framgår au föreskrifter för fis­kevården och om uppgiftsskyldighet, utmärkning av fiskeredskap, naturvårds-hänsyn och hänsyn till andra fiskande skall tillämpas för svenskt havsfiske också utanför den ekonomiska zonen. I andra stycket finns en hänvisning till lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

Första stycket motsvarar 1 § andra stycket fiskerättslagen.

62


1 andra stycket görs en hänvisning till lagen om gräns mot allmänt vat-    Prop. 1992/93:232 tenområde. Den nya lagen bygger, liksom fiskerättslagen, på denna gräns­dragning. I fiskerättslagen återfinns hänvisningen i 2 § första stycket.

Paragrafen motsvarar 26 § fiskerättslagen. Bestämmelsen har fått en annan placering än den har i fiskerättslagen eftersom den behandlar inskränkningar i lagens tiUämpningsområde.

I paragrafen föreskrivs dessutom att lagen inte är tillämplig i den mån den strider mot bestämmelser som meddelats för Torne älvs fiskeomräde. Detta undantag föranleds av att det med anledning av gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland finns särskilda bestämmelser om fisket i Torne älvs fiskeområde i lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskom­melsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland och i kungörelsen (1971:1018) om tiUämpningen av stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeom­räde.

Definitioner

Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske

I paragrafen anges vad som avses med begreppet fisk i lagen. Hittills har en motsvarande bestämmelse funnits i fiskeriförordningen i form av en relativt detaljerad uppräkning av olika djur, nämligen hummer, kräfta, havskräfta, räka, krabba, bläckfisk, ostton, pärlmussla, blåmussla och nejonöga. Nu an­ges i stället i lagen att dess bestämmelser om fisk omfattar vattenlevande blöt-djur och vattenlevande kräftdjur. Rundmunnama (pirål och nejonöga) anses utgöra en form av fisk och omnämns därför inte särskilt i bestämmelsen. Defi­rutionen av fisk har kommenterats också i den allmänna motiveringen.

Begreppet fiske defmieras som verksamhet som syftar till att fånga eller döda fritt levande fisk. Att på beskrivet sätt hantera fisk som hålls i fiskodling be­ttaktas således inte som fiske. Skörd av alger beskrivs ibland som fiske. Så­dan verksamhet faller dock utanför begreppet fiske i lagens mening.

I fråga om yrkesfiske införs ett nytt begrepp, yrkesmässigt fiske. I det remitte­rade förslaget har i förevarande paragraf yrkesmässigt fiske definierats som fiske som bedrivs av fiskeföretag med sådan yrkesfiskelicens som avses i 30 § eller av utländsk fiskare med annat särskilt tillstånd att bedriva yrkes­fiske i Sveriges sjöterritorium eller i svensk ekonomisk zon. De utländska fiskare som avses här är sådana som med stöd av intemationeUa överenskom­melser har rätt att fiska i svenska vatten.

63


 


EnUgt Lagrådet framstår det valda uttrycket "fiskeföretag med sådan yrkes- Prop. 1992/93:232 fiskelicens som avses i 30 § "som oklart mot bakgrand av att det enligt 30 § måste anses följa att endast fysiska personer kan få yrkesfiskelicens. Lagrådet påpekar att det av remissen inte framgår vad som avses med "fiskeföretag" och att det i remissen inte heller förs någon diskussion i vad mån yrkesfiske i lagens mening kan bedrivas av andra än fysiska personer. Enligt Lagrådets mening kan det inte vara motiverat att förbjuda fiskare att välja i övrigt till­gängliga former för samordnad yrkesmässig verksamhet genom att utestänga juridiska personer frän möjligheten att bedriva yrkesmässigt fiske.

För att undanröja den oklarhet som Lagrådet pekat på har första ledet i de­finitionen i förevarande paragraf formulerats om. Med yrkesmässigt fiske skall avses fiske som bedrivs med stöd av yrkesfiskelicens enligt 30 §, Som framgår av den sismämnda paragrafen och motiven till den bestämmelsen är avsikten att en yrkesfiskeUcens skall vara knuten till en fysisk person, I de for­mer av företagande som yrkesfisket bedrivs är det vidare naturligt att licensen knyts tiU en person som aktivt deltar i fisket. Det innebär, på samma sätt som gäUer för den nuvarande yrkesfiskelicensen, att det i princip kommer att fin­nas en Ucensinnehavare ombord pä varje fiskefartyg. Det förhållandet att yr­kesfiskelicensen ges till en fysisk person kan inte utgöra något hinder mot att licensinnehavaren när han driver sin verksamhet använder sig av någon form av juridisk person.

Lagrådet har vidare anmärkt att det av remissen inte framgår varför det i 13 § andra stycket tagits in en särskild regel om rätt till fiske för juridiska per­soner ägda av udändska medborgare.

Att 13 § fått den utformningen i remissen sammanhänger med en över­gångsreglering som införts i den nuvarande lagstiftningen i anledning av EES-avtalet. Med det krav på yrkesfiskelicens som införs i den nya lagen be­hövs emellertid inte något särskilt tiUståndskrav för utiändskt ägda juridiska personer. För utiändska företagare som etablerar sig i Sverige kommer, oav­sett organisationsform, samma Ucenskrav att gälla som för svenska fiskare.

Fasta och rörliga redskap och handredskap

I paragrafens första stycke, som motsvarar 2 § ttedje stycket fiskerättslagen,

definieras fast redskap.

I den nuvarande fiskerättslagen finns ingen direkt beskrivning av vad som är ett rörligt redskap. Det framgår endast motsatsvis genom definitionen av fast redskap. I paragrafens andra stycke införs nu i form av ett förtydligande en sådan beskrivning. Det konstateras att alla fiskeredskap som inte omfattas av definitionen för fast redskap i lagens mening är rörUga redskap.

I paragrafens ttedje stycke anges vilka rörUga redskap som är att anse som handredskap. Detta är också något nytt Definitionen av handredskap utgår från beskrivningen av handredskapsfiske i 20 a § fiskerättslagen. Handred­skap är således ett redskap med lina och högst tio krokar. Begränsningen i

64


20 a § i fråga om båtanvändning rör inte redskapet utan är en beskrivning av    fop. 1992/93:232 en fiskemetod som innefattar användande av handredskap. Denna metodbe­skrivning, som behövs för att avgränsa det fria handredskapsfisket på osdcus-ten och i de stora sjöama, har tagits in i bilagan till lagen (se 9 §),

Rätten till flske

I förslaget har genom två meUanrabriker markerats att lagen reglerar såväl rät­ten till fiske som fisket. Under mbriken "Rätten till fiske" behandlas fiskerät­ten i allmänt och enskilt vatten, särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vis­sa fall och föreskrifter om fiskådra. Under rabriken "Fisket m.m." behandlas föreskrifter för fisket, förhällandet mellan fiskande inbördes och rätten att ut­nyttja någon annans sttand m.m.

Om fiske i allmänt och enskih vatten

Den uppdelning som finns i fiskerättslagen mellan fiske i allmänt vatten och fiske i enskilt vatten har i den nya lagen ersatts av bestämmelser samlade un­der samma rabrik. Detta har blivit möjligt genom att en stor del av bestämmel­sema som reglerar fisket i enskilt vatten flyttats till en bilaga till lagen.

I paragrafen anges att svenska medborgare får fiska i allmänt vatten och i ha­vet vid sådana sttänder, skär och hohnar som den 30 juni 1986 ägdes av sta­ten och som dä inte hörde till något hemman eller innehades på särskilda vill­kor. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 2 § första stycket och 5 a § 1 fiske­rättslagen.

Paragrafens första stycke motsvaiai i huvudsak 5 § fiskerättslagen. På en­skilt vatten är det enhgt huvudregeln fastighetsägaren som bestämmer vem som skall få fiska på hans vatten. Undantagen frän denna huvudregel finns i dag i 6-20 a §§ fiskerättslagen. Även innehållet i dessa paragrafer överförs med i huvudsak oförändrat innehåll och placeras i en bilaga till lagen.

Bestämmelsema om frifiske har skrivits i bilageform för att göra dem tyd­liga och överskådUga. De sakliga förändringama inskränker sig till att en del äldre bestämmelser, som bedömts som otidsenliga, har utmönstrats eller gjorts om till övergångsbestämmelser. Detta har behandlats i den allmänna motiveringen.

1 33 § fiskerättslagen finns bestämmelser om hur sttandlinjer och vatten­djup skall beräknas. Dessa bestämmelser ersätts i andra stycket med dels en hänvisning tUl 8 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde, som innehåller motsvarande bestämmelser för vattenområden som inrymmer all-

65

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


mänt vatten, och dels en särskild bestämmelse om Mälaren som saknar all-    Prop. 1992/93:232 mänt vatten och därför måste regleras i fiskelagen i detta avseende.

10 §

Paragrafen ersätter 2 § andra stycket första meningen och 5 a § 2 fiskerätts-lagen, men har i förhållande till dessa bestämmelser utvidgats så att allt fiske med fast redskap utan stöd av enskild fiskerätt skall kräva myndighets till­stånd. Detta motsvarar det tillståndskrav som redan nu tillämpas. Enligt före­skrifter meddelade av Fiskeriverket fordras nämligen tillstånd för fiske med fast redskap på kuststtäckor där sådant fiske i princip är fritt för var och en på enskUt vatten.

ll§

Den s.k. fria utsttäckningsrätten behandlas i paragrafen. Paragrafen motsva­rar i huvudsak 2 § andra stycket andra meningen fiskerättslagen. Bestämmel­sen innebär att den som har fiskerätt i enskilt vatten inte får vägras tillstånd att Sttäcka fast redskap från detta vatten vidare ut i aUmänt vatten, om det kan ske utan skada för andra fiskande. Lagrådet uttalade vid behandlingen av försla­get till fiskerättslag att det torde vara klart att en ansökan om tillstånd att ut­sttäcka fast redskap skall kunna avslås även om utsttäckningen kan ske utan men för annan fiskande. Det kan finnas annat lagligt hinder som motiverar avslag, t. ex. i farled med hänsyn till sjöfartens inttessen (prop, 1950:60 s, 180). Med hänsyn tUl detta uttalande tilläggs för tydUghetens skull "eller an­nat beaktansvärt skäl".

12      §

Den fria utsttäckningsrätten är olika reglerad längs kusten. I de särskilt upp­räknade områdena behövs inte tUlstånd på det sätt som anges i 10 §. Paragraf­en motsvarar 3 § första stycket fiskerättslagen. Att utsttäckningsrätten i vissa faU kan vara begränsad följer av den bestämmelse som tagits upp i punkten 3 övergängsh)estämmelsema,

13      §

Paragrafen behandlar fiske som bedrivs av utländska medborgare och som inte sker med stöd av enskild fiskerätt, Utiändska medborgare tillåts att an­vända handredskap i samma utsträckning som svenska medborgare. För an­nat fiske behålls kravet på medgivande i föreskrifter som meddelas av rege­ringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bosatta här i landet Ukställs dock med svenska medbor­gare, vilket innebär att dagens krav på minst två års stadigvarande boende slo­pas. Tvåårskravet kvarstår dock övergångsvis till utgången av år 1994 för det yrkesmässiga fisket (punkt 6 i övergångsbestämmelserna).

I det remitterade lagförslaget upptog paragrafen en särskild bestämmelse om juridiska personer ägda av utiändska medborgare. Som en följd av Lagrå-

66


dets påpekanden har bestämmelsen, av skäl som redovisas i anslutning till    Prop. 1992/93:232 6 §, fått utgå.

Paragrafen har också kommenterats i den allmänna motiveringen.

Bestämmelser om rätt till fiske i vissa faU

I 22-26 §§ fiskerättslagen finns särskilda bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall, Bestämmelsema har med undantag för bestämmelsen i 22 § fiske­rättslagen flyttats över med oförändrat sakinnehåll. Skälen för att slopa den bestämmelse som hittills funnits i 22 § fiskerättslagen har redovisats i den all­männa motiveringen.

14      §

Paragrafen motsvarar 23 § fiskerättslagen och innehåUer bestämmelser om fis­kerätt som hör till vissa allmänningar.

15      §

Paragrafen motsvarar 24 § fiskerättslagen och innehåller bestämmelser om fis­kerätt som är samfälld för flera fastigheter.

16      §

Paragrafen motsvarar 25 § fiskerättslagen som behandlar rätten att nyttja fiske som hör till jord som upplåtits för jordbraksarrende.

Paragrafens första stycke har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Därigenom kommer bestämmelsen, i likhet med förebilden i fiskerättslagen, att avgränsas så att den inte omfattar andra arrendeformer än jordbraksarten-de.

Omfiskådra

17      §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 28 § fiskerättslagen. Bestämmelsen i andra stycket avviker frän den nuvarande bestämmelsen som en följd av länsstyrel­sens omorganisation. I den nuvarande lagen föreskrivs att länsstyrelsen skall, föratom rättsägama, höra även en sakkunnig om länsstyrelsen avser att ändra en Sttäckning av en fiskådra. Sedan den I juli 1991 finns hos varje länsstyrel­se en fiskeexpert. Bestämmelsen om den sakkunnige kan därför utmönsttas,

18      §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 29 § fiskerättslagen, I andra stycket har sam­ma förändringar gjorts som redovisas i kommentaren till 17 §, Påpekandet i den nuvarande lagen att vissa åtgärder även kan kräva prövning enhgt vatten­lagen har utmönstrats ur förslaget. Motsvarigheten till 29 § ttedje stycket fis-kerärtslagen har förts tUl övergångsbestämmelsema.

67


 


Fisket m.m.                                                                 Prop. 1992/93:232

Föreskrifter för fisket

I den allmänna motiveringen har normgivningsbemyndigandena behandlats. Översynen har resulterat i helt nya bestämmelser som i huvudsak samman­förts under en ny rabrik. Under denna rabrik har införts även den nya bestäm­melsen om naturvårdshänsyn.

19      §

Bestämmelsen ersätter delvis bemyndigandet i 33 f § fiskerättslagen. Paragra­fen ger stöd för art meddela de fängstteducerande bestämmelser som behövs för fiskevården. Sådana bestämmelser kan avse användningen av fiskemeto­der eUer fiskeredskap, fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål. Med fiske för vissa ändamål avses exempelvis foderfiske. Be­myndigandet avser också bestämmelser om fångst, ilandföring, införsel till landet och saluhåUande av fisk som inte har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otillätet redskap, liksom bestämmelser som kan hindra kräftpestens spridning och andra sjukdomar.

20        §

I paragrafen föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer, får meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske skall tas tiU naturvården. Den nuvarande fiskelagstifmingen saknar nägon motsvaran­de bestämmelse. Avsikten med bestämmelsen är att inom ramen för fiskelag­stifmingen skapa möjligheter att skydda känslig natur och att harmoniera be­stämmelsema på detta område med övrig lagstiftning för areella näringar. I den mån föreskrifter meddelade av fiskevårdsskäl ger tillräckligt skydd för naturvärdsinttessena, skall bemyndigandet inte utnyttjas. Den begränsningen gäUer också att föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet inte får för­svåra fisket i avsevärd grad. Har föreskrifter meddelats enligt naturvårdslagen har enligt 3 § sådana föreskrifter förettäde.

21      §

Bestämmelsen möjliggör en fördelning av fiskresursema mellan olUca katego­rier fiskande. Från föreskriftema om redskapsbegränsning undantas endast de som bedriver yrkesmässigt fiske och de som innehar fiske med äganderätt eller har rätt tiU fiske pä grand av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en. Genom att ange undantaget på det sättet för­hindras att begränsningsföreskriftema kringgås genom upplåtelser begränsa­de tUl fiske med sådana redskap som omfattas av föreskriftema.

22        §

Yrkesfisket lämnar regelbundet uppgifter om fångst, redskap och fångstom­råde. I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen bör en be­stämmelse rörande denna skyldighet föras in i lagen. Bestämmelsen har utfor-

68


 


mats som ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen be-    Prop. 1992/93:232 stämmer att i föreskrifter närmare ange vilka uppgifter som skall lämnas. Det är personer som bedriver yrkesmässigt fiske, dvs. de fiskare som har yrkes­fiskeUcens, som omfattas av uppgiftsskyldigheten.

23        §

133 a § ttedje stycket fiskerättslagen finns bestämmelser om att fiskeredskap och igenkänningsflöten skall vara märkta om redskap används för fiske i all­mänt vatten och frifiskevatten. I den paragrafen finns också bestämmelser om hur märkningen skaU vara utförd. Av det genereUa bemyndigandet i 33 f § får anses följa att regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer kan med­dela föreskrifter om utmärkning av redskap. I den nya lagen har dessa bestäm­melser sammanförts till ett bemyndigande som också omfattar utmärkning av vattenbruksanläggningar. Med vattenbraksanläggningar avses i det här sam­manhanget anläggningar för odling av fisk.

24        §

Föreskrifter som meddelas med stöd av 19,20, 22 och 23 §§ i den nya lagen kan komma att gälla aUt fiske och i vissa fall också komma att vara grandade på intemationeUa åtaganden. Bestämmelser som regeringen eller en myndig­het under regeringen meddelat med stöd av bemyndigandena bör därför vara tUlämpUga även vid svenskt havsfiske i intemationeUt vatten utanför den eko­nomiska zonen.

Omförhållandet mellan fiskande inbördes

25 §

Bestämmelsema i 33 a-33 e §§ fiskerättslagen behandlar förhällandet mellan fiskande inbördes. Den detaljerade regleringen har i den nya lagen till en del ersatts med en allmän hänsynsregel. Paragrafens första stycke innehåller en sådan regel. Den innebär att fiskande skall visa varandra normal hänsyn vid fiskets utövande. Några sakliga förändringar mot vad som gäller i dag är inte avsedda. De nuvarande, mer detaljerade bestämmelserna innehåller nämligen regler som kan sammanfattas som en skyldighet att visa normal hänsyn. Någ­ra uttryckliga bestämmelser om hur fiskande skall gä tillväga när redskap snärjts ihop har inte tagits in i den nya lagen. Uppkommande problem med andras fiskeredskap får lösas med normal hänsyn och aktsamhet. För var och en framstår det som tämligen självklart att man inte får skada annans egen­dom. Mot skadegörelse och annan åverkan finns det skydd som brottsbalkens bestämmelser innebär. Fiskerättslagens bestämmelser om vad som får göras när redskap snärjts samman kan sägas ange hur man skall gå tillväga för att slippa risken för att straffas enligt fiskerättslagen eller enligt bestämmelser i brottsbalken. De situationer som stadgandet tar sikte på bör kunna lösas utan reglering. Det kan hävdas att det finns ett visst utrymme för en fiskande att opåtalt ensam lösa redskapen från varandra. En föratsätming för detta är att

69


 


70


hans handlande ter sig allmänt förnuftigt och inte innebär att den andra par-    Prop. 1992/93:232 tens inttessen ttäds för när i störte utsträckning än vad som är absolut nödvän­digt.

Innehållet i paragrafens andra, ttedje och Qärde stycke kan sägas vara preci­seringar av hänsynsregeln i första stycket,

I andra stycket finns en turordningsbestämmelse som innebär att den som är först på en fiskeplats har rätt att ostört bedriva sitt fiske medan de andra fis­kande får vänta på sin tur eller välja en annan plats. Denna bestämmelse mot­svarar 33 a § första stycket första meningen fiskerättslagen.

Tredje stycket anger att egna fiskeredskap skall användas sä att de inte snäijs ihop med andras redskap. De egna redskapen får inte heller användas så att andras redskap skadas. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 33 b § fiskerättslagen.

När fisket är avslutat får redskap eller andra föremål inte lämnas kvar på fiskeplatsen om det kar. hindra andra fiskande. Detta framgår av fjärde styck­et. Bestämmelsen motsvarar 33 a § andra stycket

Femte stycket innebär att hänsynsreglema i första-fjärde styckena även skall tillämpas vid svenskt havsfiske utanför Sveriges ekonomiska zon. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 33 e § fiskerättslagen.

26 §

En bestämmelse motsvarande 33 d § fiskerättslagen om att fiske inte får bedri­vas närmare än 100 meter från fasta redskap har införts i den nya lagen och ut­vidgats till att gälla även vattenbraksanläggningar och fiske med alla former av rörUga redskap. Liksom tidigare gäller bestämmelsen endast vatten där var­je svensk får fiska. Bestämmelsen har kommenterats i den allmänna motive­ringen.

Om rätten att använda någon annans strcmd

27 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 27 § fiskerättslagen. Den som fiskar skall alltså även i fortsätmingen ha rätt att umyttja annans sttand under de föratsärt­ningar som anges i paragrafen för att dra upp eller göra fast båt eller redskap. Något behov av att som i fiskerättslagen genom en regel ge tomt och plante­ring ett särskilt skydd har inte ansetts finnas.

Utplantering och odling av fisk

28 §

I paragrafen ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjUghet att meddela föreskrifter om bl.a. krav på tillstånd för att fisk skall få sättas ut, flyttas eller odlas. Paragrafen motsvarar en del av bemyndigandet i 33 f § fiskerättslagcn.


Om åtgärder mot vanskötsel av fiske                                Prop. 1992/93:232

29 §

Fiskevatten kan vanskötas genom att det fiskas i alltför stor omfattning eller genom att fisket inte utnyttjas. Om sä sker får länsstyrelsen förelägga den som har fiskerätt i enskilt vatten att bedriva fisket pä ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. För att ett ingripande skall kunna göras krävs dock att vanskötseln strider mot allmänna inttessen. Paragrafen motsvarar 30 § fis­kerättslagen med den skillnaden att det för ert ingripande inte längre krävs att vanskötseln skall vara uppenbar. Bestämmelsen har sin grand i att fiskevatt­nen anses vara, inte bara en viktig tillgång för sina ägare, utan också en natio­nell rikedom av stor betydelse för folkförsörjningen. Det anses därför angelä­get att i lag slå fast att fiskevattenägama har ett ansvar mot samhället för att fis­ket och fiskevärden drivs på ett ändamålsenligt särt. Bestämmelsen kan i fram­tiden förväntas få ökad betydelse i och med art normgivningen rörande enskilt vatten begränsas och en störte del av ansvaret för fiskevården i stället förs över på fiskerättshavama.

Yrkesfiskelicens

30 §

I lagen införs krav på yrkesfiskelicens som en föratsättning för rätt att bedriva yrkesmässigt fiske (se 6 §), En föratsättning för licens är att sökanden är bo­satt i Sverige. Övriga omständigheter som skall beaktas överensstämmer med huvuddragen i förordningen (1987:886) om licens för yrkesfiskare. Licens kan således den erhålla för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Inkomst av fiske kan vara av väsentlig betydelse för försörjningen också i andra fall än när fisket bedrivs som huvudsaklig sysselsärtning. Som påpe­kats i den allmänna motiveringen kan det ekonomiska tillskottet, om än litet i kronor räknat, vara av betydelse för att få hushållsekonomin att gå ihop. När frågan om licens prövas för den som avser att påbörja en verksamhet som yr­kesfiskare kan det fömtsättas att sökanden inte kan dokumentera några in­komster av fiske, 1 sådana fall får en bedömning av den framtida inkomsten göras på grandval av de uppgifter sökanden lämnar om sitt planerade fiske och sina förhållanden i övrigt. Licensen får beviljas för viss tid. En förnyelse av en licens skall föregås av en prövning huravida fisket fortfarande är av vä­sentUg betydelse för Ucensinnehavarens försörjning.

När fräga om meddelande av licens prövas första gången skall tillgången pä fisk beaktas. Med tUlgången på fisk avses här den allmänna tillgången, inte tiUgången på enskilda arter. Skyddet av enskilda fiskarter fär i stället åstad­kommas genom fiskevårdsföreskrifter och kvotering.

71


 


31                                                                             §    Prop. 1992/93:232
Om en licens meddelats på grand av felaktiga uppgifter i ansökan får den åter­
kaUas. FörhåUandet är detsamma om innehavaren av licensen vid upprepade

tillfäUen överttäder bestämmelser om fiske.

32        §

I paragrafen bemyndigas regeringen att bestämma viUcen myndighet som skall pröva frågor om yrkesfiskelicens.

Internationell riskekontroll

33 §

Paragrafen motsvarar 33 g § fiskerättslagen. Med stöd av bemyndigandet i första stycket får regeringen meddela föreskrifter angående vilka utländska myndigheter som har rätt att vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterrito­rium konttoUera efterlevnaden av intemationeUa överenskommelser om fiske­vården och fiskets bedrivande. I fortsärtningen skall regeringen också kunna överlåta åt Fiskeriverket att meddela sådana föreskrifter.

Lagrådet har i ansluming till paragrafen, med hänvisning till 10 kap. 5 § ttedje stycket regeringsformen, erinrat om att bemyndigandet i paragrafens första stycke till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer torde kräva ert riksdagsbeslut med kvaUficerad majoritet.

Tillsyn   m.m.

34 §

Enligt paragrafens första stycke fär, för tiUsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse fisketUlsynsmän. Bestämmelsen motsvarar 37 a § första stycket fiskerättslagcn.

Paragrafens andra stycke har utformats enligt Lagrådets förslag. Det inne­bär att bestämmelsen, som delvis motsvarar 37 § fiskerättslagen och som rör möjligheterna och befogenhetema att genom undersökning av fisk, fiskered­skap, fisksump eller fiskefartyg vilket använts vid fiske konttoUera efterlevna­den av fiskelagen, nu placeras i anslutning till övriga bestämmelser om till­syn. Befogenhetema att utföra sådana undersökningar tilUcommer fisketillsyns­man som förordnats därtUl och annan behörig tjänsteman. Med annan behörig tjänsteman avses polis eller kustbevakningstjänsteman.

Av ttedje stycket, som också utformats i enlighet med Lagrådets förslag och som delvis motsvarar innehåUet i 37 a § andra stycket fiskerättslagen, framgår att en fisketillsynsman även fär ges förordnande att ta egendom i beslag enligt 47 §.

72


 


35                                                                             §    Prop. 1992/93:232
Enligt paragrafens första stycke får de myndigheter som regeringen bestäm­
mer meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen eller före­
skrifter meddelade med stöd av lagen skall efterlevas. En del av Fiskeriver­
kets och länsstyrelsens verksamhet innefattar tiUståndsgivning. För tillstån­
den kan komma att gälla särskilda villkor. Om dessa villkor inte uppfyUs bör

de fiskevårdande myncUghetema kunna åstadkomma rättelse genom art med­dela ett föreläggande eller förbud. Även i andra fall bör myndighetema ha denna möjUghet. Förelägganden och förbud bör kunna förenas med vite.

Med den föreslagna bestämmelsen behövs inte nägon motsvarighet till fiskerättslagens regel om handräckning vid överttädelse av bestämmelsema om fiskådra. De särskilda bestämmelsema om möjlighet till handräckning vid överträdelser som rör fisket i Torne älvs fiskeområde har, som Riksåklagaren påpekat i sitt remissytttande, sin grand i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland den 16 september 1971. Den handräckningsbestämmel­se, som finns intagen i kungörelsen (1971:1018) om tillämpning av stadgan för fisket inom Torne älvs fiskeområde, kan slopas först efter överenskom­melse med Finland. Författningarna som grundar sig på gränsälvsöverens­kommelsen innehåller också påföljdsbestämmelser som gäller vid sidan av fiskerättslagens päföljdsbestämmelser. Med hänsyn till att författningama för Torne älv kommer att skilja sig från fiskelagens bestämmelser både när det gäUer myndighetemas möjligheter art åstadkomma rättelse och påföljdsbestäm­melsema bör ett undantag göras för dessa förfatmingar i lagen.

EnUgt paragrafens andra stycke kan de fiskevårdande myndighetema beslu­ta om rärtelse på en tredskandes bekosmad.

36      §

Paragrafen innehåUer ett avgiftsbemyndigande som innebär att avgift får tas ut för Fiskeriverkets och länsstyrelsemas tiUståndsgivning. Avgift får även tas ut för annan verksamhet i form av myncUghetsutövning enUgt lagen eUer före­skrift som har meddelats med stöd av lagen. Det är regeringen eller den myn­dighet som regeringen bestämmer som får meddela föreskrifter om vilka avgif­ter som skaU betalas.

Straffbestämmelser  m.m.

Strafi'

37 §

Första CKh andra punktema motsvarar innehållet i 34 § 1 fiskerättslagen.

Tredje punkten motsvarar i huvudsak 35 § första stycket fiskerättslagen. Den nya lydelsen innebär dock att även oaktsamhet sttaffbeläggs. Den frågan har berörts i den aUmänna motiveringen.

Fjärde punkten motsvarar 35 a § första stycket 2 fiskerättslagen.

73


 


Lagrådet har i ansluming till 37-44 §§ och då främst med syfte på 37 och    Prop. 1992/93:232

39  §§ ifrågasatt om det inte cx;kså i dessa paragrafer finns ett behov av en så­dan särskild undantagsregel för ringa fall som 42 § andra stycket innehåller Lagrådet motiverar sitt påpekande med att den föreslagna lagen kommer att gäUa inte bara vanUg fisk och ätbara skaldjur utan också en vid krets av frän privatekonomisk synpunkt betydelselösa blötdjur cx;h kräftdjur. En annan och enligt Lagrådet mer väsentiig skillnad i förhåUande till gällande rätt är att för­slaget inte innehåUer nägon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i

40  § första stycket lagen om rätt till fiske. Enligt den bestämmelsen krävs för åtal för brott som endast kränkt enskild fiskerätt att brottet angetts till åtal av målsäganden eller att åklagaren funnit att åtal är påkallat från allmän syn­punkt Utöver dessa skillnader hänvisar Lagrädet till de sannolikt inte ovan­liga fall där det visserligen föreligger ett olovligt fiske i vedertagen mening men där sttaffvärdet Ukväl är lågt, t.ex. när det är fräga om mete eller tillfällig fångst av småfisk.

Jag delar Lagrådets uppfatming att de föreslagna straffbestämmelsema kan komma att omfatta förfaranden som i och för sig är att betrakta som olovligt fiske i lagens mening men som inte bör föranleda någon sttaffpåföljd. Det kan gälla ett handlande som syftar tiU att fånga fisk utan ekonomiskt värde för fiskerättshavaren och som inte heUer på annat sätt inkräktar på något egentligt fiskevårdsintresse. Däremot bör enligt min mening ett fiske inte generellt un­dantas från sof bara därför an fisket sker med ett enkelt redskap eller resul­terar i en tillfedlig fångst Med en begränsning i fråga om tillämpningsområdet som följer av vad jag nu har anfört, bör i ett andra stycke i förevarande para­graf införas en sttaffrihetsregel enligt vilken det inte skall dömas till ansvar i ringa fall.

Lagrådet har påpekat att förfaranden som omfattas av den särskilda sttaff­bestämmelsen i 41 § också omfattas av sttaffbestämmelsema i 37 § 2 och 40 §. För att undanröja detta konkurtcnsproblem föreslär Lagrådet att berörda paragrafer ges en utformning som klargör att 41 § endast innehåUer en sär­skild påföljdsbestämningsregel för fall då brott mot 37 eller 40 § har begåtts genom att gärningsmannen bedrivit ett otiUåtet ttålfiske. Jag har utformat be­stämmelsema i enUghet med vad Lagrädet har förordat.

38      §

Paragrafen motsvarar 35 b § fiskerättslagen.

Enligt bestämmelsen kan befälhavare eller annan som med uppsåt försöker hindra udändsk myndighets konttoll enligt 33 § andra stycket dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Befälhavaren kan även dömas till ansvar om han med uppsåt underlåter att underlätta oordningen och konttollens ge­nomförande i övrigt,

39      §

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelser­na i 25 § andra-fjärde styckena eller mot 26 § döms till böter, Bestämmelser-

74


 


na om förhållandet mellan fiskande inbördes har som framgår av den allmän- Prop, 1992/93:232 na motiveringen fått en annan utformning än motsvarande bestämmelser i fis­kerättslagen. Av bestämmelsema i 25 § är det bara de mera preciserade regler­na i andra-fjärde styckena som är sanktionerade. Den allmänna hänsynsre­geln i första stycket har främst ett pedagogiskt syfte. Regeln har inte en sådan utfornming och konkretion att det är lämpligt att knyta någon sanktionsbestäm­melse till den.

Av andra stycket följer att det i ringa faU inte skaU dömas tiU ansvar. Den­na regel har tiUagts efter påpekande av Lagrådet.

40        §

I paragrafen straffbeläggs vissa beteenden som är otillåtna enligt föreskrifter meddelade med stöd av 19-23 §§. Påföljden är böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen har kommenterats i den alhnänna motiveringen. Se också motiveringen ull 37 §.

41        §

EnUgt paragrafen, som i princip motsvarar 35 c § fiskerättslagen, kan den som begår brott enUgt 37 eller 40 § genom att bedriva ett otillåtet ttålfiske dömas till böter, lägst 1 000 kr och högst ett krontal motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på fiskefartyget som använts för bogsering av trålen, eller fängelse i högst sex månader. Se också motive­ringen tUl 37 §.

42        §

Paragrafen har inte någon motsvarighet i nuvarande fiskerättslag. Enligt 28 § fär regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer meddela före­skrifter om krav på särskilt tillstånd cx;h om villkor i övrigt för art fisk skall få sättas ut, flyrtas eller odlas. Den som bryter mot tillståndskravet och villkoren i övrigt kan enUgt förevarande paragraf dömas till böter om gärningen inte är ringa. Med ringa avses här att tillstånd skulle ha meddelats om ansökan gjorts eller att risken för skadeverkningar varit små. Mängden fisk är däremot inte av avgörande betydelse för bedömningen av om överträdelsen är att anse som ringa.

43        §

Paragrafen har inte någon motsvarighet i nuvarande fiskerärtslag. Den som un­derlåter att lämna uppgifter enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 22 § eller lämnar oriktiga uppgifter kan enligt förevarande paragraf dömas till penningböter.

44§

I paragrafen anges art straffrättsligt ansvar inte skall utkrävas om ett vitesföre­läggande eller vitesförbud enligt 35 § har överaätts. Regeln, som tar sikte på det fallet att ett med vite förenat föreläggande eller förbud har meddelats för

75


att avbryta en i och för sig sttaffbar verksamhet, gmndas på den allmänna    Prop. 1992/93:232 principen att det inte bör vara möjligt att ingripa med både sttaff- och vitespå­följd mot samma förfarande.

Särskild rättsverkan m.m.

45        §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 36, 36 a och 36 b §§ fiskerättslagen och anger under vilka föratsätmingar förverkande får ske av fisk och av redskap. Begreppet fångst i 36 § fiskerättslagen har dock ersatts med fisk. Härigenom blir det möjUgt att förverka fisk som varit föremål för brott som rör fiskcxUing eller flyttning eUer utsättning av fisk.

Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke innebär, i förhållande tiU bestäm­melsema i fiskerättslagen, att möjUghetema tiU förverkande har utvidgats. Fis­keredskap skall liksom tidigare förverkas om det inte är oskäligt. Dessutom tillkommer en möjlighet att förverka fiskefartyg och andra hjälpmedel som an­vänts eller medförts vid brott om det behövs för art förebygga brott och förver­kandet inte är oskäUgt. Bestämmelsen har kommenterats i den aUmänna moti­veringen. Med fiskefartyg avses alla sådana fartyg oavsert dess storlek.

Av paragrafens Qärde stycke följer att värdeförverkande kan ske också i fråga om annat än fisk cx;h fiskeredskap, dvs. andra hjälpmedel vid fisket, in­begripet fiskefartyg.

Paragrafens femte stycke innehåller bestämmelser som i vissa avseenden undantar förverkandepåföljd vid brott mot reglema om hänsyn till andra fis­kande.

46      §

Paragrafen motsvarar 36 c § fiskerärtslagen.

47        §

Paragrafen motsvarar de delar av 37 § fiskerättslagen som rör beslag. Jag har således följt Lagrådets förslag att flytta bestämmelsema om undersökningar för konttoll av efterlevnaden av lagen till 34 §.

Första stycket motsvarar 37 § första stycket fiskerättslagen. För att också annat utbyte av brott än fångst skall kunna beslagtas har bestämmelsemas till-lämpningsområde i det avseendet vidgats till an gälla fisk.

I andra stycket anges an fisketiUsynsman som förordnats därtill, annan be­hörig tjänsteman och, om fisket kränker enskild fiskerätt, den som innehar fis­kerätten eller den som förettäder honom har befogenheter att vidta åtgärder enligt första stycket. Bestämmelsen motsvarar delvis 37 § ttedje och fjärde styckena fiskerärtslagen. Utformningen i fråga om indelningen i stycken skil­jer sig från Lagrådets förslag på så sätt att samtiiga personkategorier som har befogenhet att göra beslag anges i ert och samma stycke. Med behörig tjänste­man avses här, Uksom i 34 §, polis och kustbevakningstjänsteman.

76


Tredje stycket handlar om att beslag skyndsamt skall anmälas till polis-    Prop. 1992/93:232 och åklagarmyndighet och att den som mottar en anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget Bestämmelsen har sin motsvarighet i delar av 37 § femte stycket fiskerättslagen och har utformats i enlighet med vad Lag­rådet förordat

Fjärde stycket motsvarar 37 § sjätte stycket fiskerärtslagen.

48        §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 38 § första stycket fiskerättslagen.

49 §

I paragrafen föreskrivs an svensk domstol skall vara behörig att behandla mål om brott mot lagen även om domsrättsreglema i 2 kap. 2 och 3 §§ brottsbal­ken inte är tiUämpUga. Bestämmelsen tar sikte pä de fall dä utiändska fiskande som inte är bosatta i Sverige begår brott i den svenska ekonomiska zonen, Fiskeräitslagen innehåller inte någon sädan bestämmelse. Lagrådet hai på­pekat detta vid behandlingen av förslaget till lag om en svensk ekonomisk zon (prop. 1992/93:54 s.l29).

50        §

1 paragrafen finns en forambestämmelse som gäller åtal för brott begångna i den ekonomiska zonen. Bestämmelsen motsvarar 40 a § fiskerättslagen, dock med det tillägget att även rätten pä den ort dit den misstänkte först anländer med sitt fartyg, är behörig domstol.

Överklagande

51 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 41 § fiskerättslagen.

I betänkandet Domstolama inför 2000-talet (SOU 1991:106) har Domstols­uttedningen föreslagit att instansordningen ändras så att beslut skall överkla­gas till länsrätt i stället för till kammarrätt. Regeringen har ställt sig bakom principen i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f) och fiskelagens regler om överklagande kan därför komma att ändras.

Övergångsbestämmelser

Lagen avses träda ikraft den 1 januari 1994. Att vissa rättigheter som kan föl­ja av bestämmelsema i den nuvarande fiskerättslagen aUtjämt kommer att gälla har berörts i den aUmänna motiveringen.

Kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållan-dena i de tiU Sverige och Danmark gränsande farvatmen innehåller en bestäm­melse om skadestånd och kan därför upphävas endast genom lag.

77


 


Punkten 2 upptar viUca rättigheter enligt äldre lagstifming som inte skall in- Prop, 1992/93:232 skrankas genom den nya lagen. Lagrådet har påpekat att det vid införandet av 5 a § (SFS 1986:263) stadgades i en övergångsbestämmelse att i fråga om upplåtelse som skett enligt en samtidigt upphävd förordning eller motsvaran­de äldre bestämmelser dessa skulle gälla till dess rättighetsinnehavaren upp­hört med sitt yrkesfiske. För att de angivna rättigheterna, i den män de allt­jämt finns kvar, inte skall gå förlorade genom att lagen om rätt till fiske upp­hör att gäUa föreslår Lagrådet att ett tUlägg görs till den ifrågavarande punkten av övergångsbestämmelserna. Jag har utformat bestämmelsen i enlighet med Lagrådets förslag.

Punktema 4 och 5 innehåller övergångsbestämmelser rörande yrkesfiske-Ucensen. Det kan antas att licensprövningen kommer att ta viss tid i anspråk efter den nya lagens ikraftttädande. Vidare finns det fiskare som innehar ut­msming avsedd för yrkesmässigt fiske men som inte uppfyller lagens krav för att erhålla licens. Övergångsbestämmelsema har utformats så att de skall mildra omställningssvårigheterna för de fiskare som väntar på att få sin ansö­kan prövad eUer behöver tid för att avveckla sitt fiske. Lagrådet har föreslagit en i förhållande tiU lagrådsremissen ändrad lydelse av punkten 5 för att avsik­ten med övergångsbestämmelsen skall komma till klarare uttryck. Jag ansluter mig till Lagrådets uppfattning och har utformat punkten i enlighet med vad Lagrådet förordat.

Punkten 6 innehåller ett tidsbegränsat undantag rörande utländska medbor­gares likställdhet med svenska medborgare vid yrkesmässigt fiske. Detta har kommenterats i den allmänna motiveringen.

4.2 Övriga förslag

Ändringarna i 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden, 4 § lagen (1982: 1140) om Sveriges ekonomiska zon och 21 kap. 1 § vattenlagen (1983:291) är en följd av att de innehåller hänvisningar till fiskerättslagen som nu ersätts av fiskelagen. Ändringen i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium föran­leds av att begreppet fiskezon ersatts av Sveriges ekonomiska zon.

5 Hemställan

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  fiskelag,

2.  lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,

3.  lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

4.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

5.  lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.

78


 


6  Beslut                                                                     Prop- 1992/93:232

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge­nom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

79


 


Sammanfattning av promemorian Ds 1992:70 Enklare           Prop. 1992/93:232

fiskebestämmelser                                                         Bilaga 1

I promemorian lämnas förslag till en ny fiskelag och en ny fiskeförordning. Förslagen syftar tiU att tillsammans med föreskrifter meddelade av Fiskeriver­ket utgöra en ny (x;h förenklad fiskelagstifming.

Den föreslagna fiskelagen innebär inte några egentliga förändringar i sak när det gäUer bestämmelsema om fiskerätten. I det avseendet är ändringama i huvudsak av språklig och redaktioneU namr. Nytt är däremot art rätten att be­driva yrkesfiske görs beroende av innehav av yrkesfiskelicens. Bakgranden tUl förslaget är bedömningen art det inte är förenligt med EES-avtalet art behål­la nuvarande särtegler för utiändska medborgare när det gäller rätten att yrkes­fiska och rätten att registtera fiskebåtar här. Nytt är också att bemyndigandena i lagen art meddela föreskrifter för fisket har preciserats cx;h att i lagen uppta­gits ett bemyncUgande som gör det möjligt att begränsa redskapsanvändning­en för fritidsfisket. En aUmän hänsynsregel som skall gälla vid fiske och mel­lan fiskande inbördes föreslås. Vidare föreslås en ändring av den nuvarande defmitionen av fasta redskap. Skyldigheten för yrkesfisket att lämna fångst­uppgifter föreslås bli lagreglerad. Enligt förslaget får Fiskeriverket och läns­styrelserna möjlighet att meddela förelägganden och förbud. Fiskeriverket ges även möjlighet att ta ut avgifter för myndighetemas verksamhet. Dessutom fö­reslås ändringar för att åstadkomma modernare och enklare påföljdsbestäm­melser.

I den föreslagna fiskeförordningen upptas några få grundläggande före­skrifter för fiskevården som har giltighet för i princip allt fiske. Övriga be­stämmelser för fiskevården, både sådana som är nationellt betingade och säda­na som grandas på internationella överenskommelser, skall meddelas av Fis­keriverket Länsstyrelsemas befogenhet att meddela föreskrifter upphör. För­ändringarna syftar tUI en regelreformering i flera avseenden. Fiskeriverkets fö­reskrifter för fiskevården begränsas tiU att gälla kust- och havsfisket, fisket i de vattendrag som mynnar längs kustema upp till första vandringshindret och fisket i de stora sjöama. Det fömtsätts att alla möjligheter att förenkla dessa fö­reskrifter tas till vara och att föreskriftema kan samlas i tte geografiskt avgrän­sade förfatmingar. Föreskrifter med stöd av lagen kommer i fortsätmingen att meddelas bara på två nivåer i stället för som nu ut.

I förslaget tiU fiskeförordning meddelas föreskrifter som begränsar fritids­fiskets redskapsanvändning. Fritidsfiskarna skall enligt förslaget få använda endast 1) handredskap, 2) 180 meter nät eller gam, 3) krokredskap med mind­re än 100 krokar och 4) högst sex ryssjor och högst sex burar. Högst sex red­skap skall få kopplas samman. Föreskriftema för att hindra spridning av kräft­pest har förenklats cx;h förts in i förordningen.

80


 


Promemorians lagförslag      Prop. 1992/93:232

Förslag till                                                     Bilaga 2

Fiskelag (1993:00)

Härigenom föreskrivs följande

Lagens tillämpningsområde

1   § Denna lag gäller rätten till fiske och fisket inom Sveriges sjöterritorium och svensk fiskezon. I de fall som särskilt anges gäller lagen även svenskt havsfiske utanför fiskezonen.

2   § Fiskezonen omfattar det havsområde utanför tertitorialgränsen vid Sveriges kuster som regeringen bestämmer. Zonen får inte sttäckas ut över mittiinjen i förhällande till någon annan stat eller över någon annan linje om vilken överenskommelse ttäffas med annan stat.

Vad som föreskrivs i lagen om fiske i allmänt vatten gäller även i fiske­zonen, med de begränsningar som föranleds av lagen (1966:314) om konti­nental scxikeln.

Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen (1950:595) om gräns mot aUmänt vattenområde.

3 § Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av namrvårdslagen (1964:822).

Om samemas rätt till fiske i vissa delar av landet och om fiskevårdsomrä-den gäller särskilda bestämmelser.

Rätten till fiske

Fasta och rörliga redskap, fiske med handrecbkap och yrkesmässigt fiske

4 § Med fast redskap menas

1.  fiskebyggnad, och

2.  fiskeredskap med ledarm, om redskapet har en höjd av minst 1,5 meter och är fastsatt vid bottnen eller sttanden och avses stå kvar mer än tvä dygn i följd.

Med rörligt redskap avses redskap som inte är fast.

Med fiske med handredskap avses fiske med spö, pilk och liknande hand­redskap som är utrastat med lina och krok. Redskapet får inte ha mer än tio krokar. Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

5 § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs av fiskeföretag med så­
dan yrkesfiskeUcens som avses i 27 § eller av udändsk fiskare med annat sär­
skilt tillstånd att bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i svensk
fiskezon.

Om fiske i allmänt och enskilt vatten

6 § Varje svensk medborgare fär fiska med rörligt redskap i allmänt vatten. Detsamma gäller fiske i havet vid sådana sttänder, skär och holmar som den

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller    Prop. 1992/93:232
innehades på särskUda vilUcor.
                                        Bilaga 2

7   § Fiske med fast redskap i allmänt vatten eller i havet vid sådana sttänder, skär (x;h holmar som avses i 6 § får inte bedrivas utan tillstånd av den myndig­het som regeringen bestämmer.

8   § Fiske i enskilt vatten är förbehållet fastighetsägaren. Vaije svensk med­borgare har dock rätt att fiska i enskilt vatten i den omfatming och på det sätt som anges i bilagan tiU denna lag.

9   § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sttäcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske utan skada för andra fiskande.

10      § Tillstånd att sttäcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt
vatten behövs inte

a)  vid kusten i Nortbottens län,

b) vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund,

c)  vid östta kusten i Blekinge län (nort om Torhamnsudde) och öster om en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs sydspets tiU Udängans sydspets,

d)    vid Skånes östta cx;h södra kuster.

Det fasta redskapet får dock inte i något fall snackas ut i aUmänt vatten mer än 200 meter från den kurva för ut meters djup som följer sttanden vid fast­landet eUer vid en ö av minst 100 meters längd.

11      § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med be­
stämmelsema i 6 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska med rörliga
redskap. Annat fiske utan stöd av enskild fiskerätt får bedrivas av utländska
medborgare cx;h av juridiska personer ägda av utiändska medborgare bara om
det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Utiändska medborgare som är stadigvarande bo­
satta här i landet är dcx;k likstäUda med svenska medborgare.

Särskilda bestämmeber om rått till fiske i vissa fall

12      § Fiske som tillhör sådan allmänning som avses i lagen (1952:166) om
häradsaUmänningar eller lagen (1952:167) om aUmänningsskogar i Nortland
och Dalama, får nyttjas av aUmänningens delägare.

Delägama får artendera ut fisket för gemensam räkning. Sådant beslut fat­tas i enUghet med föreskriftema för allmänningens förvalming.

13      § I fråga om tiUgodogörandet av fiske som är samfällt för flera fastigheter
i andra fall än som avses i 12 § gäller lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälUgheter.

För fastigheter som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen, på ansö­kan av någon av delägama, besluta om hur fisket skall bedrivas på fastighe­ten. Detta gäller inte om fisket är gemensamt med en annan fastighet eller om fastigheten endast består av fiske.

82


Bestämmelsema i första och andra stycket gäller inte om fisket ingår i ett    Prop. 1992/93:232
fiskevårdsomräde.
                                                         Bilaga 2

14 § Om mark upplåts till brakande får brukaren nyttja det fiske som hör till marken, om inte något annat avtalas.

Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglema i 13 § andra stycket för fastigheter som innehas med samäganderätt tillämpas, om inte om­fattningen av fiskerätten har avtalats. Markarealen skaU utgöra delningsgrand om inte någon annan delningsgrand är lämpligare.

Omfiskådra

15      § I varje gren av ett vattendrag eller sund där fisken har sin gång skall det
fmnas en fiskådra i det djupaste vatmet. Fiskådran utgör en sjättedel av vatt­
nets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendragets
inlopp och mynning cx;h vid ett sunds ändpunkter sttäcker sig fiskådran med
oförändrad bredd vidare ttehundra meter ut i det djupaste vattnet.

Länsstyrelsen får föreskriva att fiskådran skall gå i en annan del av vatmet än vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skall få tillfälle att yttta sig i saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ett påtagligt men för nå­gon berörd rättsägare måste denne samtycka till åtgärden.

16      § Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindia fiskens
gång. Nägon annan anordning än fiskeredskap får inte heller sättas ut i eller
vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gå fram i ådran.

Länsstyrelsen får medge undantag från vad som sägs i första stycket, om det kan antas att det inte leder tiU påtagligt men för någon som inte samtyckt tUl åtgärden.

Fisket m.m.

Föreskrifter för fisket

17      § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela
föreskrifter för fiskevården som förbjuder eller begränsar

1.  användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,

2.  fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,

3.  fångst, ilandföring, införsel tiU landet och saluhållande av fisk som inte har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otiUåtet redskap, eUer

4.    användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräft­
pest eller annan sjukdom.

18      § I fråga om fiske som bedrivs utan stöd av enskild fiskerätt får rege­
ringen meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra
fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.

Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skylcUghet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om fångst, redskap och fångstområde.

83


 


84


19      § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela    Prop. 1992/93:232
föreskrifter om hur fiskeredskap skal! utmärkas och märkas med innehava-    Bilaga 2

rens namn eller annat igenkänningstecken.

20      § Föreskrifter meddelade med stöd av 17-19 §§ skall tillämpas vid
svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför fiskezonen.

Omförhallandet mellanfiskanck inbördes

21      § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske
skall bedrivas sä att andra fiskande inte onödigtvis hindras.

Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan göras samti­cUgt, skaU fisket utövas i den ordning de fiskande kommit till platsen.

Det egna fiskeredskapet skaU användas så att det inte snärjs ihop med eller skadar ancfras redskap.

Efter avslutat fiske får föremål inte lämnas kvar om det hindrar andra fiskande.

22      § Fiske med krokredskap får inte utan lov bedrivas närmare än 100 meter
från fast redskap eller vattenbruksanläggning, om redskapet eller anläggning­
en har märkts ut

23 § Bestämmelsema i 21 § skall tiUämpas vid svenskt havsfiske i intematio­
neUt vatten utanför fiskezonen.

Om rätt att nyttja någon annans strand m.m.

24 § Den som fiskar får använda någon annans suand och vattenområde tiU­fäUigt för att dra upp eUer göra fast båt eller redskap, om det behövs för fisket och om det kan ske utan olägenhet för den som innehar sttanden. För den som fiskar yrkesmässigt utan stöd av enskild fiskerätt gäller detta även om olägenhet uppstår, under föratsätming att ersättning betalas för skada och in­ttång.

Utplantering och odling av fisk

25 § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att fisk inte fär sättas ut eller odlas utan särskilt tillstånd eller att andra särskilda föreskrifter eller viUkor skall gälla för sådan verksamhet.

Om åtgärder mot vanskötsel av fiske

26 § Om den som innehar en enskUd fiskerärt i strid med allmänna inttessen uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eUer genom att låta bU att utnyttja fisket, får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket på ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om fisket innehas av någon annan än ägaren, får föreläggandet i stället riktas mot äga­ren.


 


Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas    Prop, 1992/93:232
även om föreläggandet riktas mot den andre.
                     Bilaga 2

Yrkesfiskelicens

27 § YrkesfiskeUcens kan beviljas fiskeföretag som innehas eller drivs av nå­
gon för vars försörjning fisket är av väsendig betydelse.

28   § När en fråga om licens prövas skall särskilt beaktas
dels tiUgången pä fisk,

dels föratsättningama i övrigt att bedriva ett rationellt och för företagaren lönsamt fiske.

29      § Frågor om Ucens prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Internationell fiskekontroll

30 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium fär de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer konttoUera efterlevnaden av internatio­nella överenskommelser om fiskevård och fiskets bedrivande.

En sådan myndighet skall lämnas tiUttäde till svenska fiskefartyg och ges tUlfäUe att undersöka fiskeredskap, fångst och lastuttymmen samt att ta del av de loggböcker och handUngar av betydelse för fisket som finns ombord.

Befälhavarna på fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning och kon­ttollens genomförande i övrigt.

Tillsyn  m.m.

31      § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som regering­
en bestämmer utse fisketiUsynsman.

En fisketUlsynsmän fär förordnas att ta egendom i beslag och att utföra så­dana undersökningar som avses i 45 § andra stycket.

32      § Fiskeriverket eller länsstyrelsen fär meddela de förelägganden och för­
bud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd
av denna lag skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud fär myn­
cUgheten sätta ut vite.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer Fiskeriverkets eller länsstyrelsens föreläg­gande, får verket eller styrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. 1 brådskande faU får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

33      § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri­
va om avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag eller enligt före­
skrifter som meddelats med stöd av lagen.

85


Ansvarsbestämmelser m.m.                                             Prop. 1992/93:232

Bilaaa 2 Påföljder m.m.

34      § Till böter eUer fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt
eUer av oaktsamhet

1.  utan lov fiskar i vatten som hör tiU någon annans enskilda fiskerätt,

2.  utan någon myndighets tUlstånd enligt denna lag fiskar där sådant till­stånd behövs, eller

3.  sätter ut eller placerar fiskeredskap eller anordning i soid med vad som gäller om fiskächa.

 

35  § TiU böter eUer fängelse i högst sex månader döms befälhavare eller and­ra som med uppsåt försöker hindra sådan konttoll som avses i 30 § andra stycket, om inte gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken. Detsamma skaU gäUa befälhavare som uppsådigen bryter mot 30 § ttedje stycket.

36  § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 21 eUer 22 §.

37  § Till böter eUer fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eUer av oaktsamhet bryter mot följande föreskrifter som meddelats med stöd av 17,18 eller 19 §, nämligen

 

1.  fiskar med otUlåten fiskemetod eller otillätet redskap,

2.  fiskar där det råder fiskeförbud,

3.  fiskar efter sådana fiskarter som det inte är tillåtet att fiska,

4.  behåller, för i land, för in till landet eller saluhäller fisk som inte upp­fyUer föreskrivet minimimått,

5.  för i land, för in tUl landet eller saluhåller fisk som har fångats med otill-låten fiskemetod eller otUlåtet redskap,

6.  foderfiskar efter förbjudna arter, eller

7.  låter bli att märka ut fiskeredskap eller märka fiskeredskapen på före­skrivet sätt,

8.  bryter mot föreskrifter som meddelats för att hindra spridningen av kräft­pest eller annan sjukdom.

Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott, för vilket föreskrivits påföljd enligt första stycket döms tiU ansvar enligt 23 kap. brotts­balken.

38   § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver ttålfiske i strid med meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet i de fall då sådant krävs döms till böter, lägst ettusen kronor och högst ett krontal motsvarande etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motorn på det fiskefartyg som an­vänts för bogsering av ttålen, eller fängelse i högst sex månader.

39   § TUl dagsböter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar ut fisk eller odlar fisk utan föreskrivet tillstånd eller bryter mot någon annan föreskrift som med stöd av 25 § har meddelats för verksamheten.

Om brottet enUgt första stycket är ringa skall inte dömas tUl ansvar.

40 § Till penningböter döms den som inte fullgör sådan uppgiftsskyldighet


86


som föreskrivs med stöd av 18 § andra stycket eller som uppsåtligen eller av    Prop. 1992/93:232
oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.
                                   Bilaga 2

41 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överttätts, döms inte till ansvar enligt 34—40 §§ för gämingar som omfattas av föreläggandet eller för­budet.

Särskild rättsverkan m.m.

42      § Om det inte är uppenbart oskäligt skall den fångst som nägon har fått ge­
nom brott enUgt denna lag förklaras förverkad.

Om en del i ett parti fisk fångats olovligt, får hela partiet förklaras förver­kat.

Fiskeredskap, båt (x;h andra hjälpmedel som använts eller medförts vid brott enligt denna lag får förklaras förverkade, om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt.

I stället för fångsten eUer redskapet kan dess värde helt eller delvis förkla­ras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till om­ständighetema.

Fångst eller fiskeredskap fär inte förklaras förverkade enbart på grand av överträdelse av 21 eller 22 §.

43  § Har någon i landet fört in eller försökt föra in fisk eller inom landet salu-håUit eUer i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller föreskrivet minimi­mått, skall fisken förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I så­dana faU får bestämmelsema i 42 § andra och fjärde styckena tillämpas.

44  § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren pä ett fiskefartyg som använts vid brott mot lagen behörig att föra talan på ägarens vägnar i.frå­ga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren.

45  § Ertappas nägon på bar gäming när han begår brott enligt denna lag fär beslag göras av fångst, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som

 

1.  skäUgen kan antas ha betydelse för uttedning av brottet eller

2.  kan antas bli föremål för förverkande enUgt denna lag.

För att konttoUera efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som med­delats med stöd av lagen får undersökning ske av fisk, fiskeredskap, fisk­sump eller fiskefartyg som använts vid fisket.

Befogenhetema enUgt första och andra styckena tillkommer behöriga tjäns­temän vid kustbevakningen och förordnade fisketUlsynsmän.

Om fisket kränker enskild fiskerätt, tilUcommer befogenhetema enligt förs­ta stycket även fiskerättshavaren eller den som hancUar pä hans uppdrag.

Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket eller undersökning gjorts enligt andra stycket skall anmälan om detta göras tiU poUs- eller åklagar­myndigheten. Gäller en sådan anmälan beslag, skall den som tar emot anmä­lan förfara som om han själv gjort beslaget.

Den fångst som tagits i beslag av innehavaren av enskild fiskerätt eUer den som hancUar på hans uppdrag, får dock, utan anmälan behållas av fiskerätts-

87


 


havaren, om det för beslaget inte fmns någon annan grand än som föreskrivs   Prop. 1992/93:232
i denna lag.
                                                                 Bilaga 2

46   § Innefattar brott enUgt denna lag inttång i enskild fiskerätt, tillfaller för­verkad fångst eller dess värde fiskerättshavaren.

47   § Om ett brott mot denna lag eller mot någon föreskrift som meddelats med stöd av lagen, har förövats i fiskezonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet förövades.

Överklagande

48 § Länsstyrelsens beslut i särskilt fall enligt denna lag eller enligt bestäm­melse som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Fiskeriverket.

Fiskeriverkets beslut i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller enUgt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen fär överklagas hos Kammar­rätten.

1. Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1993, då lagen (1950:596) om rätt till fiske skall upphöra att gälla.

2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestämmel­sema i 15 §, 16 § första stycket 2, 3 eller 5 eller 29 § ttedje stycket lagen (1950:596) om rätt tiU fiske.

3.1 fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskih vatten vidare ut i aU­mänt vatten skall, utöver bestämmelsen i 10 §, bestämmelsema i 3 § andra och ttedje styckena lagen (1950:596) om rän till fiske fortfarande gälla.

4. Den som vid lagens ikraftttädande bedriver fiske som förehar yrkesfiske­licens enUgt den nya lagen och som ansökt om men ännu inte beviljats sådan Ucens fSr fortsätta med fisket tiU dess Ucensfrägan avgjorts, dock längst tUl ut­gången av år 1993.

5. Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer fär under en Övergångstid föreskriva de avvikelser från kravet enUgt 27 § för yrkesfiskeli­cens som kan föranledas av föreskrifter som begränsar redskapsanvändning­en för andra fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.

6.1 fråga om yrkesmässigt fiske gäller tiU utgången av år 1994, i stäUet för 11 §, bestämmelsema i lagen (1950:596) om rätt till fiske bettäffande utländ­ska medborgares likställdhet med svenska medborgare.


 


 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

TILLÅTNA REDSKAP

TIM ÅTNA FISKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Vid kusten i Nortbottens, Västerbottens, Västemortlands och Gävleborgs län samt i Upp­sala län utom Ösöiammars kommun

RörUgt red­skap

AUa utom lax

 

Vid kusten i Öst­hammars kom­mun i Uppsala län cx;h vid kus­ten i Stockholms och Söderman­lands län

Handredskap Långrev

Alla

 

Långrevsfisket får bara be­drivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis-kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skUd frän fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en kUometer, räknat frän fast­landet eUer från en ö som är mmst 100 meter lång.

Fisket får bara bedrivas i vatten med störte djup än sex meter. I Hölö och Mörkö församUngar i Stockholms län och i Sö­dermanlands län är under ti­den 1 april-30 september Sttömmings- och skarpsiU­fisket förbehåUet innehava­ren av den enskUda fiskerät­ten intUl 200 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd.

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och siUnät

Sttömming och skarpsUl


Prop. 1992/93:232 Bilaga 2


89


 


OMRÅDE


TILLÅTNA REDSKAP


TILLÅTNA FISKSLAG


SÄRSKILDA BESTÄMMELSER


Prop. 1992/93:232 Bilaga 2


 


Vid kusten i Östergötiands län cx;h i Kalmar län nort om Kråkelund


Handredskap Långrev


Alla


Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis-kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild frän fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skaU i båda faUen vara bredare än en ki­lometer, räknat från fastian­det eUer frän en ö som är minst 100 meter lång.


 


RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och sillnät


Sttömming och skarpsUl


Fisket får bara bedrivas i vatten med större djup än sex meter cx;h på ett av­stånd av minst 200 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Sttömmings- och skarpsUlfisket är förbehål­let innehavaren av den en­skUda fiskerätten inom föl­jande områden; Slätbaken, TränöQäiden och Gropvik­en samt angränsande vatten innanför räta linjer från Djursö norra udde tUl fast­landet över sydUgaste ud­den av LiUa Rimmö och vi­dare från Djursö tiU Yxnö och Norta Finnöfastiandet över sundens smalaste stäl­len; Valdemarsviken innan­för en rät Unje från Stora Ålö till Kvädö, där inlop­pet är smalast; Syrsan cx;h Bågviken samt Gudinge­fjärden innanför räta linjer från Björkö tUl fastiandet över smalaste delen av sun­det, från Björkö södra ud­de tiU sydUgaste udden av UUa Rätö samt från västii­gaste udden av UUa Rätö tiU närmaste stäUe på fast­landet, cx;h vidare Gamle­byviken cx;h LucemaQär-den innanför en linje från södra udden av Gränsö­landet rätt mot söder.


90


 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

TU I ÅTNA REDSKAP

TILLÅTNA FISKSLAG

SÄRSKn DA

BESTÄMMFJSER

Vid kusten i Kahnar län sö­der om Kråke­lund och Ble-kinge läns östta kust(nortom Torhamnsudde)

Handredskap Långrev

Alla

 

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt Fis-kevatmet skall antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en kUometer, räknat från fast­landet eUer från en ö som är minst 100 meter lång.

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och siUnät samt tobisnot

Sttömming (sUl) och skarpsUl

Vid kusten i Gotiands län

Handredskap Långrev

AUa

 

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis­kevattnet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skaU i båda faUen vara bredare än en kUometer, räknat från fast­landet eUer från en ö som är minst 100 meter lång.

RörUgt red­skap som ut­görs av nät samt tobisnot


Prop. 1992/93:232 Bilaga 2


91


 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

TU T ÅTNA REDSKAP

TU 1 ÅTNA FISKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Tor­hamnsudde)

Handredskap

Alla

 

RörUgt red­skap som ut­görs av nät, långrev och tobisnot

Fisket skaU bedrivas pä ett avstånd av minst 300 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tte meters djup går längre ut, skaU fisket dock bedrivas utanför den djup­kurvan.

RörUgt red­skap

Snörpvad

Fisket är tiUåtet i vatten som har ett störte djup än sex meter.

Vid Skånes östta och södra kuster

RörUgt red­skap

AUa

 

Vid Skånes västta kust och vid kusten i HaUands län samt Göteborgs och Bohus län

AUa nsdskap

AUa, se dock SärskUda be­stämmelser

Fiske efter ostton är förbe­håUet innehavaren av den enskUda fiskerätten inom 200 meter från fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd. För fiske med fast redskap krävs till­stånd enUgt 7 § av den myncUghet som regeringen bestämmer.

IVänem

Handredskap

RörUgt red­skap som ut­görs avfm-maskat nät

AUa.

SUdöja och nors

 

Fisket får bedrivas utanför öppen Sttand på ett större djup än åtta meter, bestämt efter rådande vattenstånd.

I MariestadsQär-den CKh Öster­sundet

RörUgt red­skap

AUa

Fisket skaU bedrivas på ett avstånd av minst 300 meter fiin fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tte meters djup går längre ut, skall fisket dock bedrivas utanför den djup­kurvan.


Prop. 1992/93:232 Bilaga 2


92


 


Prop. 1992/93:232 Bilaga 2

 

 

 

 

OMRÅDE

ni T ÅTNA

Tn T ÅTNA

SÄRSKn,DA

 

REDSKAP

nSKSLAG

BESTÄMMELSER

I Vättem

Handredskap

AUa

 

Utter och

Fisket fär endast bedrivas

 

drag samt

 

utanför öppen sttand.

 

agnnot

 

 

I Mälaren

Handredskap

Alla

 

1 norta Björkfjär-

RörUgt red-

Fisket skall bedrivas pä ett

den, Prästfjär-

skap

 

avstånd av minst 300 meter

den, Södra

 

 

från fastiandet eUer från en

Björkfjärden

 

 

ö av minst 100 meters

och Hovgårdsfjäi

 

 

längd. Om kurvan för

den. Fjärdarna

 

 

högst tit meters djup gär

skall anses be-

 

 

längre ut, skall fisket dock

gränsade mot

 

 

bedrivas utanför den djup-

Gripholms viken

 

 

kurvan.

av räta linjer

 

 

 

från Hagskär tUl

 

 

 

näimaste stäUen

 

 

 

på fastiandet,

 

 

 

mot Gränsö-

 

 

 

fjärden av räta

 

 

 

linjer Ringsö-

 

 

 

kalven-Bast-

 

 

 

lagnö-Ytterhol-

 

 

 

men över sun-

 

 

 

dens smalaste

 

 

 

StäUen, mot

 

 

 

Ekolsundsviken

 

 

 

av räta linjer

 

 

 

från TaUholmen

 

 

 

tiU närmaste stäl-

 

 

 

len på fastian-

 

 

 

det, mot Kalmar-

 

 

 

viken av räta Un-

 

 

 

jer från Knuten

 

 

 

tiU närmaste stäl-

 

 

 

len på fastian-

 

 

 

det, mot Säby-

 

 

 

holmsviken av

 

 

 

Smidösunds

 

 

 

smalaste del

 

 

 

samt mot Lån-

 

 

 

tarmen av en rät

 

 

 

Unje Dävensö

 

 

 

västspets-Muns

 

 

 

ö nordspets.

 

 

 


93


 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

TU T ÅTNA REDSKAP

Tn T ÅTNA nSKSLAG

SÄRSKn ,DA BESTÄMMELSER

[ I Hjälmaren. Mellanljärden

Handredskap

RörUgt red­skap

Ma

 

Fisket skaU bedrivas på ett avstånd av minst en kUome­ter fi fastiandet eUer fiin en ö av minst 100 meters längd.

I Storsjön i Jämdand

Handredskap

RörUgt red­skap som ut­görs av nät

AUa SUc

 

SUcfisket skall bedrivas på ett avstånd av minst 300 meter från fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd.

Hängryssja (laksonit)

Lake


Prop. 1992/93:232 Bilaga 2


94


 


De remitterade lagförslagen     Prop. 1992/93:232
1  Förslag till
                                                                Bilaga 3

Fiskelag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m.m.

1 § Denna lag gäller rätten till fiske och fisket inom Sveriges sjöterritorium
och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som anges särskilt gäller lagen
även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen.

Bestämmelser om den ekonomiska zonen finns i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

2 § Vad som föreskrivs i denna lag om fiske i allmänt vatten gäller även i den
ekonomiska zonen med de begränsningar som föranleds av lagen (1966:314)
om kontinentalsockeln.

Vad som menas med allmänt och enskilt vatten framgår av lagen (1950: 595) om gräns mot alhnänt vattenområde.

3 § Denna lag skall inte tUlämpas i den män den strider mot föreskrifter om
Torne älvs fiskeområde eller föreskrifter som har meddelats med stöd av na-
ttttvårdslagen (1964:822).

Om samemas rätt tiU fiske i vissa delar av landet cx;h om fiskevårdsområ­den gäUer SärskUda bestämmelser.

Definitioner

Fisk, fiske och yrkesmässigt fiske

4  § Vad som i lagen sägs om fisk gäller även vattenlevande blötdjur och vat­tenlevande kräftdjur.

5  § Mtd fiske avses verksamhet som syftar tiU att fånga eller döda fritt levan­de fisk.

6  § Med yrkesmässigt fiske avses fiske som bedrivs av fiskeföretag med så­dan yrkesfiskeUcens som avses i 30 § eller av utiändska fiskare med annat sär­skUt tiUstånd att bedriva yrkesfiske i Sveriges sjöterritorium eller i svensk eko­nomisk zon.

Fasta och rörliga redskap och haruiredskap

7 § Mtd fast redskap menas

1.  fiskebyggnad och

2.  fiskeredskap med ledarm, om redskapet är fastsatt vid botten eller sttan­den och avses stå kvar i mer än två dygn i följd.

Med rörligt redskap avses fiskeredskap som inte är fast redskap. Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörliga redskap som är ut­mstade med Una och högst tio krokar.

95


 


Rätten till fiske                                                             Prop. 1992/93:232

Bilaga 3 Om fiske i allmänt och enskilt vatten

8    § Varje svensk medborgare får fiska i aUmänt vatten. Varje svensk medbor­gare får CKkså fiska i havet vid sädana stränder, skär cx;h holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde tiU något hemman eller inne­hades på särskilda vUlkor.

9    § Fisket i övriga enskUda vatten tiUhör fastighetsägaren. Varje svensk med­borgare har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning och på det sätt som anges i bilagan tiU denna lag.

Vid tiUämpningen av bestämmelsema i bUagan gäller i fräga om strandlin­jen och vattendjup 8 § lagen (1955:595) om gräns mot aUmänt vattenområde.

10   § Fiske med fast redskap, utan stöd av enskild fiskerätt, får inte bedrivas utan tiUstånd av den myndighet som regeringen bestämmer.

11   § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sttäcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske utan skada för andra fiskande.

12   § Tillstånd att sttäcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt vatten behövs inte

 

1.  vid kusten i Nortbottens län,

2.  vid kusten i Kalmar län söder om Kräkelund,

3.  vid östra kusten i Blekinge län (nort om Torhamnsudde) och öster om en Unje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs sydspets tUl Udängans sydspets, och

4.  vid Skånes östta och södra kuster.

Det fasta redskapet får dock inte i något fall sttäckas ut i allmänt vatten mer än 200 meter från den kurva för tte meters djup som följer sttanden vid fast­landet eUer vid en ö av minst 100 meters längd.

13      § Utiändska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med be­
stämmelsema i 8 CKh 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska.

Annat fiske, utan stöd av enskild fiskerätt, får bedrivas av utiändska med­borgare och av juricUska personer ägda av utiändska medborgare bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som re­geringen bestämmer. Utiändska medborgare soih är stadigvarande bosatta här i landet är dock likstäUda med svenska medborgare.

Särskilda bestämmeber om rätt till fiske i vissa fall

14 § Fiskerätt som hör till sädan allmänning som avses i lagen (1952:166) om häradsaUmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Nort­land CKh Dalama, får nyrtjas av aUmänningens delägare.

Delägama får airendera ut fiskerärten för gemensam räkning. Ett sådant be­slut fattas i enlighet med föreskriftema för alhnänningens förvaltning.

96


 


15      § I fråga om tUlgodogörandet av en fiskerätt som är samfälld för flera fas-   Prop. 1992/93:232
tigheter i andra fall än som avses i 14 § gäller lagen (1973:1150) om förvalt-    Bilaga 3

ning av samfälligheter.

För fastigheter som innehas med samäganderätt får länsstyrelsen, på ansö­kan av nägon av delägama, besluta om hur fisket skall bedrivas på fastighe­ten. Detta gäller inte om fiskerärten är gemensam med en annan fastighet eUer om fastigheten bara består av en sådan rätt

Bestämmelsema i första och andra styckena gäUer inte den fiskerätt som in­går i ett fiskevårdsområde.

16      § Om mark upplåts för att brakas får brakaren nyttja den fiskerätt som
hör tiU marken, om inte något annat har avtalats.

Avser upplåtelsen endast en del av en fastighet skall reglema i 15 § ancha stycket för fastigheter som innehas med samäganderätt tillämpas, om inte om­fattningen av fiskerätten har avtalats. Markarealen skall utgöra delningsgrand om inte nägon annan delningsgrand är lämpligare.

Omfiskådra

17      § I varje gren av ett vattendrag eller ett sund där fisken har sin gång skall
det finnas en fiskådra i det djupaste vattnet. Fiskådran utgör en sjättedel av
vatmets bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd. Vid vattendra­
gets inlopp CKh mynning CKh vid ett sunds ändpunkter sttäcker sig fiskådran
med oförändrad bredd vidare ttehundra meter ut i det djupaste vattnet.

Länsstyrelsen får besluta att fiskådran skall gä i en annan del av vatmet än vad som sägs i första stycket. Berörda rättsägare skaU få tiUfälle att yttra sig i saken innan beslut fattas. Om ändringen innebär ert påtagligt men för någon berörd rättsägare, måste denne samtycka tiU åtgärden.

18      § Fiskådran skall lämnas fri från fiskeredskap som kan hindra fiskens
gång. Någon annan anordning än fiskeredskap får inte heller sättas ut i eller
vid fiskådran i syfte att hindra fisken att gä fram i ådran.

Länsstyrelsen får medge undantag frän vad som sägs i första stycket, om det kan antas att det inte leder till påtagligt men för någon som inte samtyckt tUl åtgärden.

Fisket  m.m.

Föreskrifter för fisket

19 § Regeringen eUer den myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för fiskevården som förbjuder eUer begränsar

1.  användningen av fiskemetoder eller fiskeredskap,

2.  fiske inom vissa områden, efter vissa fiskarter eller för vissa ändamål,

3.  fångst, ilandföring, införsel tiU landet CKh saluhållande av fisk som inte har viss minsta storlek eller som har fångats med otillåten fiskemetod eller otiUåtet redskap, eUer

4.  användningen av redskap, agn, båtar eller annat som kan sprida kräft­pest eller någon annan sjukdom.

97

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


20  § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela före-    Prop. 1992/93:232 skrifter om den hänsyn som vid fiske skall tas till namrvårdens inttessen. Fö-    Bilaga 3 reskriftema får dcKk inte vara så ingripande att fisket avsevärt försväras.

21  § Regeringen får för fiske som är fritt för var och en meddela föreskrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som

 

1.  bedriver yrkesmässigt fiske,

2.  innehar fiske med äganderätt eller på grand av nyttjanderätt som omfat­tar även annat fiske än det som är fritt för var cKh en.

 

22  § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver yrkesmässigt fiske att lämna uppgifter om fångst, redskap CKh fångstområde.

23  § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur fiskeredskap (Kh vattenbruksanläggningar skall märkas ut CKh hur fiskeredskap skall märkas med innehavarens namn eller något annat igenkänningstecken.

24  § Föreskrifter meddelade med stöd av 19, 20, 22 och 23 §§ skall även tiUämpas vid svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför Sveriges ekono­miska zon.

Omförhållandet mellan de fiskande

25      § Den som fiskar skall visa hänsyn till andra som vistas i området. Fiske
skall bedrivas så att andra fiskande inte onöcUgtvis hindras.

Om flera fiskande vill fiska i samma vatten och det inte kan ske samtidigt, skaU de fä fiska i den ordning de kommit tiU platsen.

Det egna fiskeredskapet skall användas så att det inte snärjs ihop med eller skadar andras redskap.

Efter avslutat fiske får inte någonting lämnas kvar som kan hindra andra fiskande.

Första-fjärde styckena skall även tillämpas vid svenskt havsfiske i intemationeUt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon.

26      § I vatten där varje svensk medborgare har rätt att fiska får fiske inte utan
lov bedrivas närmare än 1(X) meter från ett fast redskap eller vattenbraksan­
läggning, om redskapet eUer anläggningen har märkts ut på föreskrivet sätt.

Om rätten att använda någon annans strand

27 § Den som fiskar får tillfälligt använda någon annans sttand och vatten­område för att dra upp eller göra fast båt eller redskap, om det behövs för fisket och om det kan ske utan olägenhet för den som innehar stranden. För den som fiskar yrkesmässigt utan stöd av enskild fiskerätt gäller detta även om olägenhet uppstår, under fömtsättning att ersätming betalas för skada och inttång.

98


Utplantering och odling av fisk                                         Prop. 1992/93:232

28 § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om att fisk inte får sättas ut, flyttas eller odlas utan särskilt till­stånd eller att andra särskilda föreskrifter eller villkor skall gälla för sådan verksamhet.

Om åtgärder mot vanskötsel av fiske

29 § Om den som innehar en enskild fiskerätt i strid med allmänna inttessen vansköter fisket genom att fiska i alltför stor omfattning eller genom att låta bU att fiska får länsstyrelsen förelägga honom att bedriva fisket pä ett sätt som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Om fiskerätten innehas av någon annan än ägaren, får föreläggandet i stäUet riktas mot ägaren.

Ägaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en förelagd åtgärd vidtas även om föreläggandet riktas mot den andre.

Yrkesfiskelicens

30      § Yrkesfiskelicens kan beviljas den som är stacUgvarande bosatt i Sverige
och för vars försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Licens får beviljas
för viss tid.

När en fråga om licens prövas första gången skall dessutom tillgången på fisk beaktas.

31  § En yrkesfiskelicens får återkallas, om den har meddelats på grand av felaktiga uppgifter i ansökan eUer om licensinnehavaren vid upprepade tillfäl­len överträtt fiskebestämmelsema.

32  § Frågor om Ucens prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Internationell fiskekontroll

33 § Vid svenskt havsfiske utanför Sveriges sjöterritorium får efterlevnaden av intemationeUa överenskommelser om fiskevård ckU fiskets bedrivande kon­ttoUeras av de utländska myndigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer.

En sädan myncUghet skall lämnas tiUttäde till svenska fiskefartyg ckU ges tUlfäUe att undersöka fiskeredskap, fångst och lastutrymmen samt att ta del av de loggböcker och handUngar av betydelse för fisket som finns ombord.

Befälhavama pä fiskefartygen är skyldiga att underlätta bordning CKh kon­trollens genomförande i övrigt.

Tillsyn  m.m.

34 § För tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får regeringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer utse fisketiUsynsman.

99


 


En fisketUlsynsmän får förordnas att ta egendom i beslag och art utföra så-    Prop. 1992/93:232
dana undersökningar som avses i 48 § andra stycket.
          Bilaga 3

35      § De myncUgheter som regeringen bestämmer får meddela de föreläggan­
den CKh förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats
med stöd av denna lag skall efterlevas. 1 beslut om föreläggande eUer förbud
fär myndigheten sätta ut vite.

Om nägon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer Fiskeriverkets eller länsstyrelsens föreläg­gande, får verket eller länsstyrelsen besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande faU får ert sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

36      § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri­
va om avgifter för en myndighets verksainhet enUgt denna lag eller enligt före­
skrifter som meddelats med stöd av lagen.

Straffbestämmelser  m.m.

Straff'

31 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eUer av oaktsamhet

1.  utan lov fiskar i vatten som tUlhör någon annans enskilda fiskerätt,

2.  utan någon myndighets tillstånd enligt denna lag fiskar där sådant tiU­stånd behövs,

3.  sätter ut eUer placerar ett fiskeredskap eller en anordning i strid med vad som gäller om fiskådra, eller

4.  bryter mot fiskeförbud som meddelats för visst område i anledning av företag enUgt vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre lag.

 

38  § TiU böter eUer fängelse i högst sex månader döms befälhavare eller and­ra som med uppsåt försöker hindra sådan konttoll som avses i 33 § andra stycket, om inte gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken. Detsamma skaU gäUa befälhavare som uppsätiigen bryter mot 33 § ttedje stycket.

39  § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 25 § andra-fjärde styckena eller 26 §.

40  Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eUer av oaktsamhet bryter mot följande föreskrifter som meddelats med stöd av 19-23 §§, nämUgen

 

1.  fiskar med otillåten fiskemetod, otillåtet redskap eUer i otillåten omfatt­ning,

2.  fiskar där det råder fiskeförbud,

3.  fiskar efter sådana fiskarter som det inte är tUlåtet att fiska,

4.  behåUer, för i land, för in till landet eller saluhåller fisk som inte uppfyl­ler föreskrivna minimimått,

5.  för i land, för in tUl landet eller saluhåller fisk som har fångats med otill-låten fiskemetcxi eller otUlåtet redskap,

6.  foderfiskar efter förbjudna arter,

100


 


7.  låter bli att märka ut fiskeredskap eller vattenbraksanläggning eller låter    Prop. 1992/93:232 bU att märka fiskeredskap pä föreskrivet sätt eller                                Bilaga 3

8.  bryter mot föreskrifter som meddelats för att hindra spridningen av kräft­pest eller annan sjukdom.

Den som gör sig skyldig tiU försök eller förberedelse till brott, för viUcet fö­reskrivits påföljd enUgt första stycket, döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­balken.

41   § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bedriver ttålfiske i sttid med meddelade föreskrifter eller utan tillstånd av myndighet när ullstånd krävs döms till böter, lägst ettusen kronor ckU högst ett krontal som motsvarar ett­hundra gånger antalet hästkrafter (DIN) i motom pä det fiskefartyg som an­vänts för bogsering av trålen, eller tiU fängelse i högst sex månader.

42   § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet planterar ut fisk, flyttar fisk eller odlar fisk utan föreskrivet tdlstånd eller bryter mot nå­gon annan föreskrift som med stöd av 28 § har meddelats för verksamheten.

Om brottet enhgt första stycket är ringa skall inte dömas till ansvar,

43 § Till penningböter döms den som inte fullgör sådan uppgiftsskyldighet
som föreskrivs med stöd av 22 § eller som uppsätiigen eller av oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift.

44      § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till
ansvar enligt 37-43 §§ för gämingar som omfattas av föreläggandet eller för­
budet.

Särskild rättsverkan m.m.

45      § Om det inte är uppenbart oskäligt, skall fisk som varit föremål för brott
enligt denna lag förklaras förverkad.

Om bara en del i ert parti fisk varit föremål för brott enligt denna lag, får he­la partiet förklaras förverkat om det inte kan uttedas hur stor del av partiet som omfattas av brottet.

Fiskeredskap som använts eller medförts vid brott enligt denna lag skall förklaras förverkade, om det inte är oskäligt Detsamma gäller fiskefartyg och andra hjälpmedel om det behövs för att förebygga brott.

I StäUet för fisken, redskapet eUer hjälpmecUet kan dess värde helt eller del­vis förklaras förverkat. Kan bevisning om värdet inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hän­syn nU omständighetema.

Förverkande får inte ske enbart på grund av överträdelse av 25 § and-ra-ttedje styckena. Vid överträdelse av 25 § Qärde stycket eller 26 § fär för­verkande inte avse annat än fiskeredskap.

46      § Har någon i landet fört in eller försökt föra in fisk eller inom landet salu-
häUiteUer i återförsäljningssyfte köpt fisk som inte håller föreskrivna minimi­
mått, skall fisken förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I sä­
dana faU får bestämmelsema i 45 § andra och Qärde styckena tUlämpas.

101


 


47      § I mål om förverkande enligt denna lag är befälhavaren på ett fiskefartyg    Prop. 1992/93:232
som använts vid brott mot lagen behörig att föra talan på ägarens vägnar i frå-    Bilaga 3

ga om egendom som ägs av någon annan än befälhavaren.

48      § Om nägon ertappas pä bar gäming när han begår brott enligt denna lag,
får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål som

1.  skäligen kan antas ha betydelse för utredning av brottet, eller

2.  kan antas bli föremål för förverkande enligt denna lag.

Fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket får undersökas för att konttoUera efterlevnaden av denna lag ckU föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Befogenhetema enUgt första ckU andra styckena tiUkommer förordnade fis­ketiUsynsman och andra behöriga tjänstemän.

Om fisket kränker enskild fiskerätt, tillkommer dessa befogenheter även den som innehar fiskerätten eller den som förettäder honom.

Om egendom har tagits i beslag enligt första stycket eller en undersökning gjorts enUgt andra stycket skall detta anmälas till polis- eller åklagarmyndighe­ten. Om en sådan anmälan gäller beslag, skall den som tar emot anmälan förfa­ra som om han själv gjort beslaget.

Om innehavaren av enskild fiskerätt eller den som handlar på hans upp­drag har tagit fisk i beslag, får dcKk, fiskerättshavaren behälla fisken utan att anmäla det, om beslaget bara grandar sig på denna lag.

49   § Om brott enligt denna lag innefattar intting i enskild fiskerätt, tillfaller förverkad fisk eUer dess värde fiskerättshavaren.

50   § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig.

51   § Om ett brott mot denna lag eller mot nägon föreskrift som meddelats med stöd av lagen har förövats i den ekonomiska zonen, får åtal för brottet väckas vid den tingsrätt vars domkrets är närmast den plats där brottet föröva­des eller vid den tingsrätt inom vars domkrets den hamn är belägen dit den misstänkte anländer med sitt fartyg.

Överklagande

52 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt dé föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fär överklagas hos Fiskeriverket

Fiskeriverkets beslut i särskUda fall meddelade enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Kammairät-ten.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1994, då lagen (1950:596) om rätt tUl fiske (Kh kungörelsen (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeri-förhåUandena i de tiU Sverige och Danmark gränsande farvatmen skall upphö­ra art gälla.

102


 


2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestämmel-    Prop. 1992/93:232 serna i 5 och 15 §§, 16 § första stycket 5 eller 29 § ttedje stycket lagen (1950:    Bilaga 3 596) om rätt tiU fiske.

3.1 fråga om rätten att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt vatten skall, utöver bestämmelsen i 12 §, bestämmelsema i 3 § andra stycket lagen (1950:596) om rätt tUl fiske fortfarande gälla.

4.  Den som vid lagens ikraftträdande bedriver fiske som fordrar yrkesfiske­licens enligt den nya lagen (Kh som ansökt om men ännu inte beviljats sådan licens fär fortsätta med fisket tiU dess licensfrågan avgjorts, dock längst till ut­gången av juni 1994.

5.  Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får under en övergångstid föreskriva de avvikelser från kraven enUgt 30 § för yrkesfiskeli­cens som kan föranledas av föreskrifter som begränsar redskapsanvändning­en för atidia fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.

6.1 fråga om yrkesmässigt fiske gäUer tiU utgången av år 1994, i stället för 13 §, bestämmelsema i lagen (1950:596) om rätt till fiske bettäffande utiänd­ska medborgares likställdhet med svenska medborgare.

103


Svenska medborgares rätt att fiska i enskilt vatten


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


 


OMRÅDE


TILLÅTNA REDSKAP


TILLÅTNA nSKSLAG


SÄRSKILDA BESTÄMMELSER


 


Vid kusten i Nortbottens, Västerbottens, Västemortlands och Gävleborgs län samt i Upp­sala län utom Östhammars kommun


RörUgt red­skap


AUa utom lax, se d(Kk SärskUda be­stämmelser


Undantaget för lax gäUer inte vid långrevsfiske i vat­ten som är minst 20 meter djupt Fiskevatmet skaU an­tingen ha förbindelse med öppna havet eller vara belä­get vid en ö som är skild från fastiandet genom en sådan förbindelse. Denna skaU i båda faUen vara bre­dare än en kUometer, räk­nat från fastiandet eUer från en ö som är minst 100 me­ter lång.


 


Vid kusten i Öst­hammars kom­mim i Uppsala län och vid kus­ten i StcKkholms (Kh Söderman­lands län


Handredskap

Långrev

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar (Kh sillnät


Alla

Alla

Sttömming (Kh skarpsUl


Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt

Långrevsfisket får bara be­drivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis­kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en kilometer, räknat från fast­landet eUer från en ö som är minst 100 meter läng.

Fisket fär bara bedrivas i vatten med större djup än sex meter. I Hölö och Mörkö församlingar i Stockholms län (Kh i Sö­dermanlands län är under ti­den 1 aprU-30 september sttömmings- CKh skarpsiU­fisket förbehåUet innehava­ren av den enskUda fiskerät­ten intUl 200 meter fiin fastiandet eller fiin en ö av minst 100 meters längd.


104


 


OMRÅDE


TILLÅTNA REDSKAP


TILLÅTNA FISKSLAG


SARSKDLDA BESTÄMMELSER


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


 


yid kusten i Östergötiands län och i Kalmar län nort om Kräkelund


Handredskap

Långrev

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och siUnät


Alla

Ma

Sttömming och skarpsUl


Fiskemetoden som sädan får inte kräva användning av båt.

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis­kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild från fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en ki­lometer, räknat från fastian­det eUer frän en ö som är minst 100 meter lång.

Fisket får bara bedrivas i vatten med större djup än sex meter och på ett av­stånd av minst 200 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Sttömmings- och skaipsUUisket är förbehål­let innehavaren av den en­skUda fiskerätten inom föl­jande områden; Slätbaken, TränöQärden och GropvUc-en samt angränsande vatten innanför räta linjer från Djursö norta udde tUl fast­landet över sycUigaste ud­den av LiUa Rimmö och vi­dare från Djursö tiU Yxnö (Kh Norna Fiimöfastiandet över sundens smalaste stäl­len; ValdemarsvUcen innan­för en rät Unje från Stora Ålö tUl Kvädö, där inlop­pet är smalast; Syrsan och Bågviken samt Gudinge-Qärden innanför räta linjer från Björkö tUl fastiandet över smalaste delen av sun­det, från Björkö södra ud­de tUl sydUgaste udden av UUa Rätö samt från västii­gaste udden av lUla Rätö tiU näimaste stäUe på fast­landet, och vidare Gamle­byviken och LucemaQär-den innanför en linje från södra udden av Gränsö­landet rart mot söder.


 


Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 232


105


 

 

 

 

 

OMRÅDE

TIT T ÅTNA REDSKAP

Tn T ÅTNA FISKSLAG

SÄRSKn DA BESTÄMMELSER

Vid kusten i Kalmar län sö­der om Kråke­lund (KhBle- kinge läns östta kust (nort om Torhamnsudde)

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sådan fär inte kräva användning av båt.

1 .ångrev

Ma

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt. Fis­kevatmet skaU antingen ha förbindelse med öppna ha­vet eUer vara beläget vid en ö som är skild frän fastian­det genom en sådan förbin­delse. Denna skall i båda faUen vara bredare än en kUometer, räknat från fast­landet eUer från en ö som är minst 100 meter lång.

RörUga red­skap som ut­görs av sko­tar och sillnät samt tobisnot

Sttömming (sUl) och skarpsUl

 

Vid kusten i Gotiands län

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användrung av båt.

Långrev

Ma

Långrevsfisket får bara bedrivas i vatten som är minst 20 meter djupt.

RörUgt red­skap som ut­görs av nät samt tobisnot

Ma

 


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


106


 


 

 

 

 

 

 

OMRÅDE

m ,T ÅTNA REDSKAP

TU 1 ÅTNA nSKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Vid Blekinge läns södra kust (väster om Tor­hamnsudde)

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sädan fär inte kräva användning av båt.

RörUgt red­skap som ut­görs av nät, långrev (Kh tobisnot

Ma

 

Snörpvad

Ma

Fisket skaU bedrivas pä ett avstånd av minst 300 meter från fastiandet eller från en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst Ut meters djup går längre ut, skall fisket d(Kk bedrivas utanför den djup­kurvan.

RörUgt red­skap i övrigt

Ma

Fisket är tiUåtet i vatten som har ett störte djup än sex meter.

Vid Skånes östta och södra kuster

RörUgt red­skap

Ma

 

Vid Skånes västra kust och vid kusten i HaUands län samt Göteborgs och Bohus län

AUa redskap

AUa, se dock SärskUda be­stämmelser.

Fiske efter ostton är förbe­håUet innehavaren av den enskUda fiskerätten inom 200 meter från fastiandet eUer från en ö av mmst 100 meters längd. För fiske med fast redskap krävs till­stånd enligt 8 §.

IVänem

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

RörUgt red­skap som ut­görs av fm-maskat nät

SUdöja (Kh nors

Fisket fär bedrivas utanför öppen Sttand på ett större djup än åtta meter, bestämt efter rådande vattenstånd.

Ålrev med dött agn

Ål

Fisket får bedrivas under ti­den 16juU-15 oktober ef­ter tUlstånd av regeringen eUer den myndighet rege­ringen bestämmer. Ett tiU­stånd kan begränsas tUl att avse visst område och får endast meddelas den som fiskar yrkesmässigt.


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


107


 


 

 

OMRÅDE

TTl T ÅTNA

TU T,ÅTNA

SÄRSKILDA

 

REDSKAP

FISKSLAG

BESTÄMMELSER

I MariestadsQär-

RörUgt red-

AUa

Fisket skall bedrivas på ett

den och Öster-

skap

 

avstånd av minst 300 meter

sundet

 

 

från fastiandet eUer fiin en ö av minst 100 meters längd. Om kurvan för högst tte meters djup går längre ut, skall fisket dock bedrivas utanför den djup-kurvan.

I Vättem

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

Utter och

AUa

Fisket får endast bedrivas

 

drag samt

 

utanför öppen sttand.

 

agnnot

 

 

1 Mälaren

Handredskap

Ma.

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

I norra Björkfjär-

RörUgt red-

Ma

Fisket skaU bedrivas på ett

den, PrästQär-

skap

 

avstånd av minst 300 meter

den. Södra

 

 

frän fastiandet eller från en

BjörkQärden

 

 

ö av minst 100 meters

och Hovgårdsgäl

 

 

längd. Om kurvan för

den. Fjärdarna

 

 

högst tte meters djup går

skaU anses be-

 

 

längre ut, skall fisket d(Kk

gränsade mot

 

 

be(invas utanför den djup-

Gripholmsviken

 

 

kurvan.

av räta linjer

 

 

 

frän Hagskär till

 

 

 

närmaste stäUen

 

 

 

på fastiandet,

 

 

 

motGränsö-

 

 

 

Qärdenavräta

 

 

 

linjer Ringsö-

 

 

 

kalven-Bast-

 

 

 

lagnö-Ytterhol-

 

 

 

men över sun-

 

 

 

dens smalaste

 

 

 

StäUen, mot

 

 

 

Ekolsundsviken

 

 

 

av räta linjer

 

 

 

från TaUhoUnen

 

 

 

tiU närmaste stäl-

 

 

 

len på fastlan-

 

 

 

det, mot Kalmar-

 

 

 

viken av räta lin-

 

 

 

jer frän Knuten

 

 

 

tUl närmaste stäl-

 

 

 

len pä fastian-

 

 

 


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


108


 


 

 

 

OMRÅDE

TILLÅTNA REDSKAP

TU T .ÅTNA FISKSLAG

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

det, mot Säby-hoUnsvUcen av Smidösunds smalaste del samt mot 1 -äng-tarmen av en rät linje Dävensö västspets-Muns-ö nordspets.

 

 

 

1 Hjälmaren

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sädan får inte kräva användning av båt.

MeUanQärden

RörUgt red­skap

 

Fisket skaU bedrivas pä ett avstånd av minst en kilome­ter från fastlandet eUer från en ö av minst 100 meters längd.

I Storsjön i Jämdand

Handredskap

Ma

Fiskemetoden som sådan får inte kräva användning av båt.

RörUgt red­skap som ut­görs av nät

SUc

SUcfisket skall bedrivas på ett avstånd av mmst 300 meter fiin fastiandet eUer från en ö av minst 100 meters längd

Hängryssja (laksonit)

Lake

 


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


109


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1981:533) om fiskevärdsområden skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:232 Bilaga 3


Föreslagen lydelse

I syfte att samordna fiskets bedri­vande och fiskevärden och främja fiskerättsinnehavamas gemensamma inttessen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller utgör rvå eller flera fastigheter sammanföras rill ett fiske­vårdsomräde (Kh fiskerättsinnehava-re inom detta bilda en fiskevårdsom-rådesförening. Föreningens verksam­het får inte omfatta fiske som enligt fiskelagen (1993:000) får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av enskild fis­kerätt.

Nuvarande lydelse

1 syfte att samordna fiskets bedri­vande och fiskevården (Kh främja fiskerättsinnehavamas gemensamma inttessen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller utgör tvä eller flera fastigheter sammanföras tUl ett fiske­vårdsomräde och fiskerättsirmehava-re inom detta bilda en fiskevärdsom-rådesförening. Föreningens verksam­het får inte omfatta fiske som enligt lagen (1950:596) om rått tiU fiske får bedrivas i enskih vatten utan stöd av enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får ett fiskevårdsområde bildas av fiske som tilUiör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller också fiske som utgör en fasrighet.


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994,


110


3  Förslag till                                                 Prop. 1992/93:232

Bilaga 3 Lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges

ekonomiska zon

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 fråga om fiske i den ekonomis- I fräga om fiske i den ekonomis­
ka zonen gäUer lagen (1950:596) om
ka zonen gäller fiskelagen (1993:
rätt tiU fiske. I fråga om rätten att i
000). I fråga om rätten att i zonen
zonen utforska kontinentalsockeln
utforska kontinentalsockeln (Kh ut-
(Kh utvinna dess namrtUlgångar gäl-
vinna dess naturtillgångar gäller la-
ler lagen (1966:314) om kontinental-
gen (1966:314) om kontmentalsock-
sockeln.
                                                               eln.

Denna lag ttäder i kraft den I januari 1994,

111


 


4  Förslag till                                                                Prop. 1992/93:232

Bilaga 3 Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 21 kap, 1 § vattenlagen (1983:291) skaU ha föl­jande lydelse,

Nuvararule lydelse                Föreslagen lydelse

21 kap.

!§'

Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.  bryter mot 4 kap. 1 § första eller andra stycket eller 4 kap. 4 § första stycket andra meningen eUer andra stycket andra meningen,

2.  bryter mot villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med tillstånd tiU ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag eller i samband med godkännande av arbeten eller åtgärder enligt 4 kap. 4 §, lagligförklaring enligt 4 kap. 5 § eller prövning enligt 14 kap, 5 § första stycket eller motsvarande äldre bestämmelser eUer i samband med prövning enligt 15 kap,,

3.  åsidosätter skylcUgheten att underhålla en vattenanläggning eller bryter mot 17 kap. 2 §,

4.  underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 18 kap. 2 § första stycket,

5.    bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt 19 kap. 2 eller 3 §,
I ringa fall döms inte tUl ansvar,

TiU ansvai enligt första stycket döms inte om ansvar för gämingen kan ådömas enUgt brottsbalken,

I lagen (1950:596) om rätt tiU fiske I fiskelagen (1993:000) fmns bestäm­
finns bestämmelser om straff och
melser om sttaff och andra påföljder
andra påföljder för den som överaä-
för den som överträder fiskeförbud
der fiskeförbud som har meddelats
som har meddelats enligt denna eller
enUgt denna eUer äldre lag.
                             äldre lag.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1989:513.

112


 


5  Förslag till                                                 Prop. 1992/93:2326

Bilasa 3 Lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges

sjöterritorium

Härigenom föreskrivs att i 3 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito­rium orden "den svenska fiskezonen" skall bytas ut mot "Sveriges ekonomis­ka zon".

Denna lag ttäder i kraft den I januari 1994.

1 Senaste lydelse 1979:1140.

113


 


Lagrådet                                                                     op. 1992/93:232

Bilaga 4 Utdrag ur piotokoU vid sammanttäde 1993-03-15

Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Inger Nysttöm.

EnUgt protokoU vid regeringssEmimanttäde den 11 febmari 1993 har regering­en på hemställan av statsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tUl

1.  fiskelag,

2.  lag om ändring i lagen (1981:533) om fiskevårdsområden,

3.  lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

4.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

5.  lag om ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Daniel

Samuelson.

Förslagen föranleder följande ytttande av Lagrådet:

Förslag nUfiskelag

1 paragrafen definieras begreppet yrkesmässigt fiske. Såvitt gäller svenska fiskare avses med detta begrepp fiske som bedrivs av fiskeföretag med sådan yrkesfiskeUcens som avses i 30 §. Enligt 30 § kan yrkesfiskelicens beviljas den som är stadigvarande bosatt i Sverige och för vars försörjning fisket är av väsendig betydelse.

De nu återgivna reglema ger upphov till ett antal frågor. Av 30 § måste an­ses följa att det endast är fysiska personer som kan få yrkesfiskelicens. Ett handelsbolag, aktiebolag eller annan juridisk person kan alltså inte beviljas sådan Ucens. Det i förevarande paragraf använda uttrycket "fiskeföretag med sådan yrkesfiskelicens som avses i 30 §" framstår mot denna bakgrand som oklart. Vad som avses med termen "fiskeföretag" framgår inte av lagtexten eUer av remissprotokollet i övrigt. Remissen innehåller heller inte nägon dis­kussion om i vad mån yrkesfiske i lagens mening kan bedrivas av andra än fysiska personer.

EnUgt Lagrådets mening kan det inte vara motiverat att förbjuda fiskare att välja i övrigt tUlgängUga former för samordnad yrkesmässig verksamhet ge­nom att utestänga juricUska personer från möjligheten att beciriva yrkesmässigt fiske. Med utgångspunkt från denna uppfatming ger utformningen av berörda paragrafer upphov tUl ätskiUiga tillämpningsproblem som inte berörts i remis­sen. Ert g(xitagande av ett handelsbolag eUer aktiebolag som utövare av yrkes­fiske väcker exempelvis frågan om en majoritet av bolagsmännen resp, aktie-ägama måste inneha yrkesfiskelicens enligt 30 §. En annan fråga som kan be­höva besvaras är om en juridisk person skall kunna bedriva yrkesfiske endast


114


 


om dess inkomster är av väsentUg betydelse för alla eUer flertalet av ägarnas   Prop. 1992/93:232 försörjning eller om hänsyn jämväl skall tas tUl evenmeU annan inkomst som    Bilaga 4 vederbörande uppbär tiU följd av yrkesmässigt fiske liksom till eventuella an­ställdas försörjningssituationer.

Med tanke på de viktiga rättsverkningar som följer av art fiske bedrivs yr­kesmässigt (se t.ex. 21 och 22 §§) är det enligt lagrådets uppfatming nödvän-(Ugt art lagtexten ger besked om under viUca föratsätmingar en fysisk eller ju­ridisk person avses fä bedriva sådant fiske. Som framgår av det föregående brister lagtexten i nu angivna hänseende. Lagrådet utgår från att erforderliga preciseringar kommer tiU stånd imder det fortsatta lagstifmingsarbetet

Det hitintiUs sagda har avseende på fiske som bedrivs av svenska rättssub­jekt. Med yrkesmässigt fiske avses enUgt förslaget jämväl fiske som bedrivs av utiändska fiskare med särskilt tillstånd art bedriva fiske i Sveriges sjöterri­torium eller i svensk ekonomisk zon. Huravida begreppet "utiändska fiskare" omfattar enbart utiändska medborgare eller inkluderar utländska juridiska per­soner kan inte med säkerhet utläsas av lagtexten. Lagrådet vill i det samman­hanget erinra om att 13 § andra stycket innehåller en särskild reglering av ut­länningars rätt tiU fiske i svenska vatten. Enligt nämnda stycke gäller som hu­vudregel att "utländska medborgare" och "juridiska personer ägda av utländ­ska medborgare" får bedriva annat fiske än handredskapsfiske pä enskilt vat­ten bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Vilka överväganden som legat bakom att det här ansetts motiverat att ta med vissa juricUska personer framgår inte av remissen. En första fråga som inställer sig är om en svensk juridisk person, t.ex. ett aktiebolag, som innehas av svenska fysiska personer över huvud ta­get har nägon rätt tiU fiske enligt bestämmelsema om fiske på aUmänt vatten (8 §) eUer aimas enskUda vatten (9 § andra meningen). Nästa fråga är om rätts­läget förändras om äganderätten tUl den juridiska personen - i exemplet tUl ak­tierna - övergår tiU utiändska medborgare. En ttedje fråga som synes behöva besvaras är i vad män en udändsk juridisk person - exempelvis ett i utiandet registterat bolag - kan åberopa nyssnämnda bestämmelser till stöd för fiske i Sverige.

Även nu anförda frågor bör enUgt Lagrådets mening klarläggas under det fortsatta lagstiftningsarbetet,

13 §

Lagrådet hänvisar tUl vad som anförts under 6 §.

16 §

Paragrafens första stycke innehåller en presumtionsregel angående rätt för den till viUcen mark upplåtits "för art brukas" art umyrtja den fiskerätt som hör tUl marken. Av specialmotiveringen framgår att paragrafen motsvarar 25 § la­gen om rätt tUl fiske.

Den föreslagna avfatmingen kan enligt Lagrådets mening ge anledning tiU missförstånd beträffande regleringens räckvidd, I den män bestämmelsen, lik-


115


som den nuvarande förebilden, inte avses omfatta andra artendeformer än    Prop. 1992/93:232 jordbruksartende bördetta klargöras i lagtexten. Stycket kan då lämpligen ges    Bilaga 4 följande lydelse:

"Vid jordbruksarrende får arrendatom nyttja den fiskerätt som hör till jor­den, om inte något annat har avtalats,"

30 §

Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 6 §.

33       §

De befogenheter i fråga om konttoll av fiske som med stöd av paiagrafen kan tillkomma udändsk myndighet har karaktär av myndighetsutövning. Lagrådet viUmed anledning härav erinra om att det iförsta stycket angivna bemyn(Ugan-det tiU regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer torde kräva ett riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet (se 10 kap, 5 § ttedje stycket re­geringsformen).

34       §

Paragrafen behandlas tillsammans med 48 §.

3714 §§

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om sttaff De mest omfattande (Kh från praktisk synpunkt sannolikt mest betydelsefulla av dessa bestämmelser firms i 37 och 40 §§. I den först nämnda sttafföeläggs således bl.a, olovligt fiske i vatten som hör under annans enskilda fiskerätt samt fiske utan erfor­derUgt tiUstånd av myndighet, 40 § stadgar sttaff for den som på något närma­re angivet sätt har bratit mot en särskild föreskrift för fisket som har medde­lats med stöd av 19-23 §§. Sttaffskalan omfattar i båda paragrafema böter el­ler fängelse i högst sex månader.

Vid en jämförelse med gäUande rätt bör enligt Lagrådets mening noteras att förevarande förslag till lag, på grand av den i 4 § intagna definitionen av "fisk", kommer att omfatta - föratom vanlig fisk och ätbara skaldjur - en vid krets av från privatekonomisk synpunkt betydelselösa blötdjur och kräftdjur. En annan och sannolikt mer väsentlig skillnad är att förslaget inte innehåller någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 40 § första stycket lagen om rätt till fiske, enligt vilken bestämmelse det för åtal för brott som endast kränkt enskUd fiskerätt krävs att brottet angetts tiU åtal av målsäganden eUer att åklagaren furmit att åtal är påkallat från aUmän synpunkt. Med tanke på nämnda skiUnader men också på de sannolikt inte ovanliga fall där det vis­serligen föreligger ett olovligt fiske i vedertagen mening men där sttaffvärdet lUcväl är lågt, tex, när det är fräga om mete eller tillfällig fångst av småfisk, kan det enligt Lagrådets mening ifrågasättas om det inte även i nu berörda paragrafer finns behov av en sådan särskild undantagsregel för ringa fall som 42 § andra stycket innehåller. Med tanke på rättsväsendets ansttängda resur­ser kan en motsvarande regler för övrigt (Kkså vara motiverad i 39 §, vilken


116


straffbelägger vissa förfaranden som rör förhållandet mellan fiskande.    Prop. 1992/93:232

I 41 § finns en särskild sttaffbestämmelse för den som bedriver ttålfiske i Bilaga 4 strid med meddelade föreskrifter eller utan tillstånd, när sådant krävs. Straff­skalan innefattar här normerade böter eller fängelse i högst sex månader. Sam­ma förfaranden är emellertid sttaffbelagda i 40 § resp, 37 § 2, För att undan­röja detta konkurrensproblem bör berörda paragrafer ges en utformning som klargör art 41 § endast innehåller en särskUd påföljdsbestämningsregel för fall då brort mot 37 eUer 40 § har begärts genom att gämingsmannen bedrivit ett otillåtet trålfiske.

46 §

Denna paragraf innehåUer en regel om förverkande i vissa fall av fisk som in­te håller föreskrivet minimimått De förfaranden med fisken som det därvid skaU ha varit fråga om synes i alh väsentiigt vara desamma som omfattas av straffbestämmelsen i 40 § första stycket 4 och därmed också av förverkande­bestämmelsen i 45 § första stycket. Med hänsyn härtill föreslär Lagrådet att fö­revarande paragraf skaU utgå.

48 §

I förevarande paragraf finns bestämmelser om föratsätmingai för beslag samt för imdersökning av visst slag liksom om befogenheter att verkställa sådana åtgärder m.m. paragiafen föreslås omfatta sex stycken.

Inledningsvis anges, att om nägon ertappas på bai gärning vid utförande av brott enUgt lagen, får beslag göras av fisk, redskap, fiskefartyg eller andra föremål, som antingen skäligen kan antas ha betydelse föi uttedning av brot­tet eller kan antas bU förverkade enligt lagen,

I andra stycket sägs att fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket får undersökas för att konttoUera efterlevnaden av lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Enligt ttedje stycket till­kommer befogenhetema enligt de föregående styckena förordnade fisketill-synsmän och andra behöriga tjänstemän, I femte stycket anges bl,a., art en undersökning enligt andra stycket skall anmälas tiU polis- eller åklagaimyntUg-heten.

Att i paragrafen således bl.a. förts samman bestämmelser om tvä skilda slag av ingripanden har gjort det svårt att tolka dess rätta innebörd. Det är sålunda inte helt klart, om möjligheten att utföra undersökning enligt andra stycket är avsedd art vara begränsad tiU fall av sådan "bar gäming" som avses i första stycket Reglema om möjlighet för bl.a. en fisketillsynsman att företa sådan undersökning hör därtill mer namrligt hemma i 34 §, enligt viUcen rege­ringen eUer den myncUghet regeringen bestämmer, för tillsyn över efterlevna­den av lagen och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, får utse fiske-tillsynsman.

Lagrädet förordar därför, att bestämmelsema om undersökning flyttas till 34 § (Kh att denna paragrafs andra och ttedje stycken däimed ges följande ly­delse:


117


 


'Tör kontroU av efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som medde-    Prop. 1992/93:232 lats med stöd av lagen får fisketillsynsman som förordnats därtill eller annan    Bilaga 4 behörig tjänsteman undersöka fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg vilket använts vid fiske.

En fisketillsynsman får även ges förordnande att ta egendom i beslag enligt 48 §."

Den föreslagna anmälningsskyldigheten när det gäller undersökningar som inte givit något resultat i foim av beslag torde enligt Lagrådets mening knap­past fylla någon funktion. Om vid en undersökning ingenting anttäffas som tyder på att någon sttaffbar gäming har begåtts eller förberetts, fär undersök­ningen antas sakna inttesse för de rättsvärdande myndighetema. Samordning av imdeisöknings- CKh uttedningsresuisei liksom annan samveikan bör lämp­ligen ske i annan ordning. Det måste också fömtsättas, art undersökningai av nu förevarande slag alltid sker med sådan urskillning och under sådana for­meratt det inte av ren konffollsynpunkt finns något behov av att åtgärdema ru­tinmässigt skall anmälas rill polis- eller åklagarmyncUghet efter genomföran­det.

I fjäide stycket förevarande paiagraf anges, att om fiske kränker enskild fiskerätt tillkommer "dessa befogenheter", nämligen tagande i beslag enligt första stycket samt undersökningsmöjligheten enligt andra stycket, även den som innehar fiskerätten eller den som förettäder honom. Enligt nu gällande be­stämmelser finns i detta faU baia en befogenhet att verkställa beslag. Remis­sen innehåller inte någon förklaring tiU varför en enskild person även skulle få företa en så ingripande åtgärd som en undersökning enligt andra stycket. Enligt Lagrådets mening finns det inte heller tillräckliga skäl härför.

Motsvarigheten till fjärde stycket bör därför ges följande lydelse:

"Om fiske kränker enskild fiskerätt tilUcommer befogenheten enligt första stycket även den som innehar fiskerätten eUer den som förettäder honom,"

Med hänsyn tiU vad nu föreslagits bör i nuvaiande femte stycket göras den följdändringen att vad där sägs om undersökning bortfaller. Enligt Lagrådets mening saknas vidaie anledning att ändra nu gällande bestämmelse om att an­mälan tUl polis- eller åklagarmyndighet om verkställt beslag skall ske skynd­samt. Stycket bör därför ges följande lydelse:

"Om egendom tagits i beslag enligt första stycket skall detta skyndsamt an­mälas tiU poUs- eUer åklagaimyntUgheten. Den som tai emot anmälan skaU för­fara som om han själv gjort beslaget."

Övergångsbestämmelsema

EnUgt punkten 2 i övergångsbestämmelsema skall vissa rättigheter enligt den nu gäUande lagen om rätttiU fiske bestå även efter den nu föreslagna fiskela­gens införande. I huvudsak löi detta rättigheter som grandar sig på uiminnes hävd, dom, skattiäggning, avtal ellei gammal sed.

Vid införandet i lagen om rätt till fiske av 5 a § (SFS 1986:263) om viss rätt tUl fiske vid sädana havssttänder samt i havet belägna skär och holmar


118


 


som den 30 juni 1986 ägdes av staten och dä inte hörde till något hemman el- Prop. 1992/93:232 ler innehades på särskilda vUlkor stadgades i en övergångsbestämmelse att i Bilaga 4 fråga om upplåtelse som skett enUgt en samtidigt upphävd förordning eller motsvarande äldre bestämmelser dessa skulle gälla till dess rättighetsinneha-vaien upphört med sirt yrkesfiske. Föi art de nu angivna lättighetema, i den mån de aUtjämt finns kvar, inte skall gå förlorade genom art lagen om rart tiU fiske upphör att gälla, bör ett tillägg göras till den ifrågavarande punkten av öveigångsbestämmelsema, så att den fäi följande lydelse:

"2. Den nya lagen inskränker inte de rättigheter som kan följa av bestäm­melsema i 5 och 15 §§, 16 § föista stycket 5 ellei 29 § ttedje stycket lagen (1950:596) om lätt tUl fiske eller av öveigångsbestämmelsen till lagen (1986:263) om ändring i nämnda lag."

I punkten 5 i övergångsbestämmelsema ges regeringen eller den myndig­het regeringen bestämmer rätt att under en övergångstid föreskriva de avvUcel­ser från kraven enligt 30 § för yrkesfiskelicens som kan föranledas av före­skrifter som begränsar redskapsanvändningen för andra fiskande än sådana som bedriver yrkesmässigt fiske.

Av remissprotokollet samt av flera remissvar framgåi, art ett relativt ston antal peisonei föi näivarande bedriver ett omfartande fiske, ofta yrkesmäs­sigt, men undei förhåUanden som innebär art de inte kommer art uppfylla kra­ven för licens enUgt 30 § i förslaget, kanske främst på grand av kravet an fisket skall vara av väsentiig betydelse för utövarens försörjning. AvsUcten med övergångsbestämmelsen anges vara att medge en del av dessa fiskare en öveigångstid föi avveckling av sitt övertaliga ledskapsinnehav och sin mer yikesmässiga fiskeveiksamhet. Denna avsUct skulle enligt Lagrådets mening komma tUl klarare umyck med följande foimulering:

"5. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under en öveigångstid föreskriva de avvikelser frän kiaven enligt 30 § för yrkes­fiskelicens som kan föranledas av att nägon vid lagens Ucraftttädande utövar ett fiske som är mer omfattande än vad föreskrifter enligt 21 § medger."

Övriga lagförslag

Lagrådet länmar förslagen utan erinran.


119


 


InnehåU                                                        PP- 1992/93:232

Proposition.........................................................       1

ftopositionens huvudsakliga innehåU  ......................       1

Propositionens lagförslag.......................................      2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den 18 mars 1993            21

1.................................................................... Inlednmg                      21

1.1 Mmänt   ................................................. . 21

1.2 Lagrädet.................................................. . 22

2 AUmän motivering............................................   22

2.1  En ny fiskelag...........................................   22

2.1.1     AUmäntomen ny fiskelag   ....................   22

2.1.2     Definition av fisk och fiske....................   23

2.1.3     Definition av redskap...........................   24

2.2  Fiskerätten  .............................................   27

2.2.1     Bakgrand   ........................................   27

2.2.2     Nuvarande ordning.............................. . 27

2.2.3     Fiskerätten i en ny fiskelag................... . 32

2.2.4     Utiänningars fiskerätt   ....................... . 35

2.3  Fisket   ................................................... . 37

2.3.1     Fiskevålden........................................   37

2.3.2     SäiskUt om sötvattenskiäftan   .............   42

2.3.3     Bestämmelse om naturvärdshänsyn   .....   44

2.3.4     FörhåUandet meUan flera fiskande   ....... . 45

2.4  Fiskresursemas fördelning   ......................... . 47

2.4.1     Gällande bestämmelser   ...................... . 47

2.4.2     Resursfördelningen i Danmark   ............. . 48

2.4.3     Fördelningen mellan yrkesmässigt fiske och fritidsfiske        49

2.4.4     Licens som krav för att bedriva yrkesfiske   53

2.4.5     Fångstuppgifter   ............................... . 56

2.5  Straffbestämmelser m.m.............................. . 57

2.5.1     Sttf  ............................................... . 57

2.5.2     Särskild rättsverkan............................ . 60

 

3   Upprättade lagförslag....................................... . 62

4   Specialmotivering   ......................................... . 62

 

4.1        Förslaget tiU Fiskelag................................. . 62

4.2        Övriga förslag........................................... 78

 

5   HemstäUan    ................................................. 78

6   Beslut   ......................................................... 79

BUaga I   Sammanfattning av departementspromemorian (Ds 1992:70)

Enklare fiskebestämmelser...........................     80

BUaga 2   Promemorians lagförslag...........................    81

BUaga 3   De remitterade lagförslagen  .................... 95

BUaga 4   Utdrag ur protokoll vid Lagrådets sammanttäde

den 15 mais 1993   ................................... 114

gotab  43456. siockholm 1993                                                                                  120