Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 4 mars 1993 för de åtgärder och det ändamål som
föredraganden har hemställt om.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
I propositionen läggs fram förslag till nya mål för skogspolitiken. I förslaget
ges miljöfrågorna en mer framskjuten plats än hittills. I fortsättningen skall
det sålunda finnas både ett produktionsmål och ett miljömål för skogsbruket.
Målen skall vara jämställda. Sammanfattningsvis uttrycks detta så att skogen,
som är en nationell tillgång, skall skötas så att den uthålligt ger en god avkast-
ning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
I propositionen föreslås ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) och följd-
ändringar i ett antal andra lagar. Miljöfrågornas växande betydelse markeras i
skogsvårdslagen genom skärpning av de bestämmelser som rör hänsynen till
naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ändringarna i lagen innebär
också en betydande avreglering och därmed en ökad frihet för skogsägarna.
Bestämmelserna i ädellövskogslagen (1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen.
Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1994.
Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås minska kraftigt.
Den översiktliga skogsinventeringen upphör. Statligt stöd skall i huvudsak
lämnas endast till ädellövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgäider.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
Anslaget för avsättning av skogsreservat förstärks och försöksverksamheten
med skogsmarkskalkning utökas.
Skogsstyrelsens och skogsvärdsstyrelsemas organisation rationaliseras
och anpassas till den nya skogspolitiken. Myndigheternas sektorsansvar för
miljöfrågorna markeras tydligare än hittills. Den statliga produktionen av
skogsfrö och skogsplantor överförs till ett aktiebolag.
Prop. 1992/93:226
Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)
dels att 9, 13 och 21 b §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 21 b § skall utgå,
dels att nuvarande 7, 8, och 10-12 §§ skall betecknas 6-10 §§, nuvarande
14-19 e §§ skall betecknas 11-21 §§, nuvarande 20-21 a §§ skall betecknas
29-31 §§ och nuvarande 22-30 §§ skall betecknas 33—41 §§,
dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9-11, 13, 14, 16, 18, 19, 21, 30, 35-38 §§
och 40 § skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12,18, 20, 21, 22 och 27 §§
skall sättas närmast före nya 10, 15,29, 30, 33 respektive 38 §§,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 22-28 och 32 §§ samt
närmast före 22 respektive 32 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Prop. 1992/93:226
Skogsmark med dess skog skall
genom lämpligt utnyttjande av mar-
kens virkesproducerande förmåga
skötas sä att den varaktigt ger en hög
och värdefull virkesavkastning.
Vid skötseln skall hänsyn tas till
naturvårdens och andra allmänna in-
tressen.
Skogen är en nationell tillgång
som skall skötas sä att den uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som
den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln skall hänsyn tas äv-
en till andra allmänna intressen.
2§
Med skogsmark avses i denna lag
1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig ut-
sträckning används för annat ändamål,
2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller
mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som
skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk
för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna
bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke
om året per hektar.
Med skogliga impediment avses i
denna lag mark som inte är lämplig
för virkesproduktion utan produk-
tionshöjande åtgärder, men som bär
skog eller har förutsättningar att bära
skog.
5§
Ny skog skall anläggas på skogsmark
1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,
2. om marken ligger outnyttjad,
3. om skogen är sä gles eller till 3. om skogens tillstånd är uppen-
så stor del består av för marken bart otillfredsställande,
olämpligt trädslag att dess tillväxt är
avsevärt lägre än den tillväxt som är
möjlig.
Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan
dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.
9§
Skogsvårdsstyrelsen får i särskil- Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-
da fall medge undantag från 5, 7 och da fall medge undantag från 5 och
9 §§. 6 §§.
10 §
Avverkning på skogsmark får
inte ske pä annat sätt än genom
1. röjning eller gallring som främ-
jar skogens utveckling,
2. slutavverkning som är ända-
målsenlig för anläggning av ny
skog.
Skogsmarkens ägare svarar för
att slutavverkning bedrivs i lämplig
omfattning så att en jämn åldersför-
delning av skogen på hans bruk-
ningsenhet främjas.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hur stor andel av en
brukningsenhets skogsmarksareal
som högst får slutawerkas under en
viss period och om hur stor andel av
arealen som måste slutawerkas
Avverkning på skogsmark skall
vara ändamålsenlig för återväxt av
ny skog eller främja skogens utveck-
ling.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får till
skydd för den yngre skogenföreskri-
va att trädbestånd under en viss ålder
inte får awerkas.
För att möjliggöra försöksverk-
samhet får Skogsvårdsstyrelsen i
särskilda fall medge undantag från
första stycket.
11 §’
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får, i
fråga om större skogsinnehav, för
att främja en jämn åldersfördelning
av skogen föreskriva att högst en
viss andel av en brukningsenhets
skogsmarksareal får avverkas under
en viss period.
I fråga om övriga skogsinnehav
får föreskrifter enligt första stycket
innebära att avverkning inte får ske i
sådan utsträckning att mer än hälften
av brukningsenhetens produktiva
skogsmarksareal kommer att bestå
av kalmark och yngre skog.
1 Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1990:1379.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
under perioden. Sistnämnda andel
får inte överstiga hälften av den an-
del som det är tillåtet att slutawerka.
För visst fall föreskrivs undantag
från första stycket i 19 b §. Skogs-
vårdsstyrelsen får i övrigt i särskilda
fall medge undantag från första
stycket.
13 §
Skogsvårdsstyrelsen skall på be-
gäran meddela beslut på förhand hu-
ruvida viss avverkning är förenlig
med 13 eller 14 §.
Skogsvårdsstyrelsen skall på be-
gäran meddela beslut på förhand hu-
ruvida viss avverkning är förenlig
med föreskrifter meddelade med
stöd av 11 §.
14 §2
Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta Skogs-
vårdsstyrelsen om
1. avverkning som skall äga rum på hans mark,
2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd en-
ligt naturvårdslagen (1964:822),
3. vad han avser att göra för att
tillgodose naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen i samband
med avverkning på hans mark.
16 §
I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan Skogs-
vårdsstyrelsens tillstånd.
I ansökan om tillstånd skall sökan-
den redovisa vad han avser att göra
för att tillgodose naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen.
I samband med att tillstånd ges kan Skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgär-
der för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.
Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveck-
ling.
2 Senaste lydelse av förutvarande 17 § 1991:644.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 §3
Prop. 1992/93:226
I ansökan om tillstånd enligt 19 §
till avverkning i fjällnära skog skall
sökanden redovisa vad han avser att
göra för att tillgodose naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen.
Tillstånd får inte meddelas om av-
verkningen är oförenlig med intres-
sen som är av väsentlig betydelse för
naturvården eller kulturmiljövården.
Tillstånd till avverkning i Jjällnåra
skog får inte ges om avverkningen
är oförenlig med intressen som är av
väsentlig betydelse för naturvården
eller kulturmiljövården.
När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, såsom i fråga om
hyggets storlek och förläggning samt tillåten avverkningsform.
Bestämmelserna i 14 § första
stycket i vad de avser krav på slutav-
verkning gäller inte i fråga om fjäll-
nära skog.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om undantag från re-
dovisningsskyldighet enligt första
stycket i fråga om brukningsenhet
som omfattar högst 500 hektar
skogsmark inom området för fjäll-
nära skog.
19 §4
I fråga om rätt till ersättning för
skada till följd av ett beslut enligt
19 b § andra eller tredje stycket gäl-
ler bestämmelserna i 25 §, 26 § förs-
ta stycket första meningen, 27 §
första meningen, 27 a §, 31 § andra
stycket, 32 §, 33 § första stycket,
34 §, 35 § första stycket första me-
ningen och andra stycket samt 36 §
naturvårdslagen (1964:822).
I fråga om rätt till ersättning för
skada till följd av ett beslut enligt
18 § första eller andra stycket gäller
bestämmelserna i 25 §, 26 § första
stycket första meningen, 27 § första
meningen, 27 a §, 31 § andra styck-
et, 32 §, 33 § första stycket, 34 §,
35 § första stycket första meningen
och andra stycket samt 36 § natur-
vårdslagen (1964:822).
3 Senaste lydelse av förutvarande 19 b § 1990:1379. Ändringen innebär bl.a. att
första, fjärde och femte styckena upphävs.
4 Senaste lydelse av förutvarande 19 c § 1990:1379.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21 §5
Prop. 1992/93:226
I ansökan om tillstånd enligt 19 §
till avverkning skall sökanden redo-
visa vad han avser att göra för att till-
godose rennäringens intressen.
I ansökan om tillstånd enligt 16 §
till avverkning skall sökanden redo-
visa vad han avser att göra för att till-
godose rennäringens intressen.
Inom renskötselns året-runt-marker får tillstånd inte meddelas om avverk-
ningen
1. medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheterna att hålla
tillåtet renantal påverkas, eller
2. omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord.
När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till rennäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och för-
läggning samt tillåten awerkningsform. Sådana villkor får dock inte avse an-
nat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn till renskötselrätten.
Ådellövskog
22 §
Med ädla lövträd avses i denna
lag de inhemska trädslagen alm, ask,
avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och
lönn.
23 §
Med ädellövskog avses i denna
lag:
1. Skogsbestånd som utgörs av
lövträd till minst 70 procent och av
ädla lövträd till minst 50 procent och
vars areal är minst ett halvt hektar.
2. Trädbestånd på betesmarker,
om beståndet utgörs av lövträd till
minst 70 procent och av ädla lövträd
till minst 50 procent. Av de ädla löv-
träden skall minst tio träd per hektar
ha en diameter av minst 30 centime-
ter på en höjd av 7,3 meter över mar-
ken. Markens areal skall uppgå till
minst ett hektar.
Har Skogsvårdsstyrelsen enligt
27 § tredje stycket beslutat viss träd-
slagssammansättning vid föryngring
av ädellövskog, skall skogen betrak-
tas som ädellövskog även om ande-
len lövträd under en tid är lägre än
som anges i första stycket.
5 Senaste lydelse av förutvarande 19 e § 1990:1379.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
24 §
Skogsvårdsstyrelsen skall på be-
gäran lämna besked om ett visst
skogsbestånd eller trädbestånd på
betesmark är att anse som ädellöv-
skog.
25 §
/ ett bestånd som avses i 23 § får
det inte vidtas åtgärder som leder till
att beståndet upphör att vara ädellöv-
skog. Efter annan avverkning än röj-
ning eller gallring skall ny ädellöv-
skog anläggas på området.
Om det finns särskilda skäl, får
Skogsvårdsstyrelsen medge undan-
tag från första stycket. I samband
därmed får Skogsvårdsstyrelsen be-
sluta att ny ådellövskog skall anläg-
gas på ett annat ställe inom en bruk-
ningsenhet. För anläggning av ny
ädellövskog gäller 27 § andrastyck-
et.
26 §
Vad som föreskrivs i 25 § första
stycket hindrar inte att mark används
i enlighet med en detaljplan eller i en-
lighet med beslut som gäller för före-
tag vars tillåtlighet har prövats enligt
någon annan lag eller enligt föreskrif-
ter som har meddelats med stöd av
någon annan lag.
27 §
Annan avverkning än röjning el-
ler gallring i ett bestånd som avses i
23 § får inte påbörjas innan Skogs-
vårdsstyrelsen lämnat tillstånd till
detta.
I ansökan om tillstånd skall sökan-
den redovisa vad han avser att göra
för att tillgodose naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen.
I samband med att tillstånd med-
delas får Skogsvårdsstyrelsen be-
sluta om det sätt på vilket avverk-
ningen och den därav föranledda
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
anläggningen av ny ädellövskog
skall genomföras.
28 §
Bidrag kan lämnas av allmänna
medel till kostnader för åtgärder som
behövs för att trygga återväxten av
ädellövskog.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen vid skötseln
av skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utläggning, beståndsan-
läggning, kvarlämnande av trädsam-
lingar, dikning och skogsbilvägars
sträckning.
Bemyndigandet medför inte befo-
genhet att meddela föreskrifter som
är så ingripande att pågående markan-
vändning avsevärt försvåras.
30 §6
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen vid skötseln
av skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utläggning, beståndsan-
läggning, kvarlämnande av träd och
trädsamlingar, gödsling, dikning
och skogsbilvägars sträckning.
För att tillgodose dessa intressen
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om förbud mot avverk-
ning och andra skogsbruksåtgärder
på skogliga impediment.
Bemyndigandet i första stycket
medför inte befogenhet att meddela
föreskrifter som är så ingripande att
pågående markanvändning avsevärt
försvåras.
Miljökonsekvensbeskrivning
32 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att det i ärenden enligt denna
lag skall finnas miljökonsekvensbe-
skrivningar som gör det möjligt att
bedöma vilken inverkan nya metoder
för skogens skötsel och nya skogs-
odlingsmaterial har på miljön. Före-
skrifterna får innebära att en sådan
beskrivning skall upprättas av den
som avser att använda en ny metod
eller ett nytt skogsodlingsmaterial.
6 Senaste lydelse av förutvarande 21 § 1991:644.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
Tillsynsmyndighet får meddela
föreläggande eller förbud som be-
hövs för att denna lag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av la-
gen skall efterlevas.
Föreläggande eller förbud får
meddelas sedan det har visat sig att
myndighetens råd och anvisningar
inte har följts. I brådskande fall eller
när det annars finns särskilda skäl,
får dock föreläggande eller förbud
meddelas omedelbart
I beslut om föreläggande eller för-
bud kan tillsynsmyndigheten utsätta
vite.
Underlåter någon att efterkomma
föreläggande, får tillsynsmyndighe-
ten förordna att åtgärden skall vidtas
på den försumliges bekostnad.
35 §
En tillsynsmyndighet får meddela
de förelägganden och förbud som be-
hövs för att denna lag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av la-
gen skall efterlevas.
Ett föreläggande eller förbud får
meddelas sedan det har visat sig att
myndighetens råd inte har följts. I
brådskande fall eller när det behövs
for an bevara natur- eller kulturmiljö-
värden eller när det annars finns sär-
skilda skäl, får dock ett föreläggande
eller förbud meddelas omedelbart
Förelägganden och förbud kan fö-
renas med vite.
Om någon inte rättar sig efter ett
föreläggande, får tillsynsmyndighe-
ten besluta att åtgärden skall vidtas
på den försumliges bekostnad.
36 §
Föranleder avverkning förhållan-
devis dyra återväxtåtgärder i större
omfattning, får Skogsvårdsstyrelsen
i samband med avverkningen förord-
na att säkerhet skall ställas for fullgö-
randet av åtgärderna.
Säkerhet får även krävas som vill-
kor för tillstånd enligt 19 §.
Om en avverkning föranleder för-
hållandevis dyra återväxtåtgärder i
större omfattning, får Skogsvårdssty-
relsen i samband med avverkningen
besluta att säkerhet skall ställas för
fullgörandet av åtgärderna.
Säkerhet får även krävas som vill-
kor för tillstånd enligt 16 § eller en-
ligt 27 § första stycket.
Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får Skogsvårdsstyrel-
sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan Skogsvårds-
styrelsens tillstånd.
37 §
Regeringen kan föreskriva att sär-
skilda avgifter skall tas ut i ärende
enligt denna lag.
Till böter döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att särskilda avgifter skall tas
ut i ärende enligt denna lag.
38 §7
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
7 Senaste lydelse av förutvarande 27 § 1990:1379. Ändringen innebär bl.a. att tredje
stycket upphävs.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
1. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 § första
stycket, 19 d § eller 20 § första
stycket,
2. bryter mot 12 § eller 13 § för-
sta stycket,
3. bryter mot den awerkningsbe-
gränsning som avses i 14 §,
4. bryter mot 79 § första stycket
eller mot villkor som gäller avverk-
ningen och som har meddelats med
stöd av 19 § andra stycket, 19 b §
tredje stycket eller 19 e § tredje
stycket,
5. bryter mot awerkningsförbud
som avses i 25 §,
6. underlåter att fullgöra anmäl-
ningsskyldighet som har föreskrivits
med stöd av 17 §,
7. underlåter att iaktta föreläggan-
de eller bryter mot förbud som har
meddelats för att 21 a § eller före-
skrift enligt 21 § skall efterlevas.
I ringa fall döms ej till ansvar.
Har flera medverkat till gärning
som avses i första stycket gäller
23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.
Den som har överträtt vitesföreläg-
gande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning
som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
1. bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 7 § första
stycket, 10 § andra stycket, 11 §,
20 § eller 29 § första stycket,
2. bryter mot 70 § första stycket,
3. bryter mot 76 § första stycket
eller mot villkor som gäller avverk-
ning och som har meddelats med
stöd av 16 § tredje stycket, 18 §
andra stycket eller 21 § tredje styck-
et,
4. bryter mot awerkningsförbud
som avses i 36 §,
5. inte fullgör anmälningsskyldig-
het som har föreskrivits med stöd av
14 §,
6. inte rättar sig efter ett föreläg-
gande eller bryter mot ett förbud
som har meddelats för att 31 § eller
en föreskrift enligt 30 § skall följas.
7. genom awerkning eller andra
åtgärder bryter mot 25 § första styck-
et första meningen, 27 § första styck-
et eller mot ett beslut om awerkning
som har meddelats med stöd av 27 §
tredje stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Den som inte har rättat sig efter
ett vitesföreläggande eller som har
överträtt ett vitesförbud döms inte
till ansvar enligt denna lag för en gär-
ning som omfattas av föreläggandet
eller förbudet.
40 §8
Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.
8 Senaste lydelse av förutvarande 29 § 1990:96.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
Statens naturvårdsverk får ö verklaga
Skogsvårdsstyrelsens beslut i fall
som avses i 25 § andra stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Genom lagen upphävs ädellövskogslagen (1984:119).
3. Den som före ikraftträdandet har gjort anmälan enligt 17 § eller ansökt
om tillstånd enligt 19 § i paragrafernas då gällande lydelser eller ansökt om
tillstånd enligt 7 § ädellövskogslagen (1984:119) skall på begäran av Skogs-
vårdsstyrelsen komplettera anmälan eller ansökan med uppgift om vad han av-
ser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i
samband med avverkning på hans mark.
4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
enligt ädellövskogslagen som har meddelats före den 1 januari 1994.
5. Beslut enligt 4, 5, och 7 §§ ädellövskogslagen skall anses meddelade
med stöd av motsvarande nya bestämmelser i skogsvårdslagen.
12
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 7 § vattenlagen (1983:291) skall ha föl-
jande lydelse.
Prop. 1992/93:226
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
19 kap.
7 §*
Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till er-
sättning, om föreskrifter enligt 2 § andra stycket som meddelats efter ansökan
medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av
fastigheten eller att mark tas i anspråk.
Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär förbud
att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd, får ersättning på grund av den
föreskriften utgå endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats med sär-
skilda villkor.
Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos länssty-
relsen.
Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skall fas-
tigheten lösas av den ersättnings skyldige om ägaren begär det
Vid tillämpningen av första, and-
ra och fjärde styckena skall även be-
aktas andra beslut enligt 2 §, beslut
enligt 5, 8, 9, 11 och 19 §§ natur-
vårdslagen (1964:822), förbud en-
ligt 20 § andra stycket och 21 § and-
ra stycket samma lag samt beslut
som avses i 19 b § andra och tredje
styckena skogsvårdslagen (1979:
429) och 14 kap. 8 § första stycket
plan- och bygglagen (1987:10), un-
der förutsättning att besluten medde-
lats inom tio år före det senaste beslu-
tet. Dessutom skall beaktas sådan in-
verkan av hänsynstaganden enligt
21 § skogsvårdslagen som i särskil-
da fall har inträtt inom samma tid.
Vid tillämpningen av första, and-
ra och fjärde styckena skall även be-
aktas andra beslut enligt 2 §, beslut
enligt 5, 8, 9, 11 och 19 §§ natur-
vårdslagen (1964:822), förbud en-
ligt 20 § andra stycket och 21 § and-
ra stycket samma lag samt beslut
som avses i 18 § skogsvårdslagen
(1979:429) och 14 kap. 8 § första
stycket plan- och bygglagen (1987:
10), under förutsättning att besluten
meddelats inom tio år före det senas-
te beslutet. Dessutom skall beaktas
sådan inverkan av hänsynstaganden
enligt 30 § skogsvårdslagen som i
särskilda fall har inträtt inom samma
tid.
Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som
anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 § eller motsvaran-
de bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen, utgör detta för-
hållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1991:649.
13
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:428) om spridning av bekämp-
ningsmedel över skogsmark skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Prop. 1992/93:226
Skogsvårdsstyrelsen får, om inte
annat följer av 3 §, medge undantag
från 1 § om kravet enligt 7 § skogs-
vårdslagen (1979:429) i fråga om
återväxt av skog inte rimligen kan till-
godoses genom röjning med meka-
niska metoder. Vid bedömningen
skall hänsyn tas till skogsmarkens
läge och beskaffenhet, skogsbestån-
dets sammansättning, arbetarskyddet
och tillgången på arbetskraft.
Skogsvårdsstyrelsen får, om inte
annat följer av 3 §, medge undantag
från 1 § om kravet enligt 6 § skogs-
vårdslagen (1979:429) i fråga om
återväxt av skog inte rimligen kan till-
godoses genom röjning med meka-
niska metoder. Vid bedömningen
skall hänsyn tas till skogsmarkens
läge och beskaffenhet, skogsbestån-
dets sammansättning, arbetarskyddet
och tillgången på arbetskraft.
Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till
skydd för naturmiljön.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
14
Härigenom föreskrivs att 27 a § naturvårdslagen (1964:822) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 a S1
Prop. 1992/93:226
Vid tillämpningen av 26 och
27 §§ skall även beaktas andra be-
slut enligt 5, 8 och 9 §§ samt förbud
enligt 20 § andra stycket och 21 §
andra stycket, beslut enligt 19 b §
andra och tredje styckena skogsvårds-
lagen (1979:429), 19 kap. 2 § vatten-
lagen (1983:291) samt beslut som av-
ses i 14 kap. 8 § första stycket plan-
och bygglagen (1987:10), under för-
utsättning att besluten har meddelats
inom tio år före det senaste beslutet.
Dessutom skall beaktas sådan inver-
kan av hänsynstaganden enligt 21 §
skogsvårdslagen som i särskilda fall
har inträtt inom samma tid.
Vid tillämpningen av 26 och
27 §§ skall även beaktas andra be-
slut enligt 5,8 och 9 §§ samt förbud
enligt 20 § andra stycket och 21 §
andra stycket, beslut enligt 18 §
skogsvårdslagen (1979:429),
19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291)
samt beslut som avses i 14 kap. 8 §
första stycket plan- och bygglagen
(1987:10), under förutsättning att
besluten har meddelats inom tio år
före det senaste beslutet. Dessutom
skall beaktas sådan inverkan av hän-
synstaganden enligt 30 § skogsvårds-
lagen som i särskilda fall har inträtt
inom samma tid.
Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som
anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 32 § eller 33 § el-
ler motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygglagen, utgör
detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första
stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1991:641.
15
Härigenom föreskrivs att 2 § växtskyddslagen (1972:318) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§l
Lagen tillämpas inte på insekts- Lagen tillämpas inte på insekts-
häijning som avses i 20 § skogsvårds- härjning som avses i 29 § skogsvårds-
lagen (1979:429). lagen (1979:429).
Prop. 1992/93:226
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
1 Senaste lydelse 1989:492.
16
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
14 kap.
8 §*
Ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheter har rätt till ersättning
av kommunen, om skada uppkommer till följd av att
1. bygglov vägras till att ersätta en riven eller genom olyckshändelse för-
störd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov
har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eller förstördes,
2. rivningsförbud meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser eller
rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,
3. skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i
en detaljplan eller i områdesbestämmelser,
4. bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge
inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i områ-
desbestämmelser,
5. marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eller 3.
Rätt till ersättning föreligger i fall som avses i första stycket 1, om byggna-
den förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1
och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt till ersättning, om skadan
är betydande i förhållande till värdet av berörd del av fastigheten. I fall som
avses i första stycket 3-5 föreligger rätt till ersättning, om skadan medför att
pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.
Medför beslut som avses i första stycket att synnerligt men uppkommer
vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten,
om ägaren begär det.
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första styck-
et samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.,
5, 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårdsla-
gen (1964:822), förbud enligt 20 §
andra stycket och 21 § andra stycket
samma lag och beslut enligt 19 b §
andra och tredje styckena skogsvårds-
lagen (1979:429) och 19 kap. 2 §
vattenlagen (1983:291), under förut-
sättning att besluten meddelats inom
tio år före det senaste beslutet. Dess-
utom skall beaktas sådan inverkan
av hänsynstaganden enligt 21 §
skogsvårdslagen som i särskilda fall
Vid tillämpningen av andra och
tredje styckena skall även beaktas
andra beslut som avses i första styck-
et samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m.,
5, 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårdsla-
gen (1964:822), förbud enligt 20 §
andra stycket och 21 § andra stycket
samma lag och beslut enligt 18 §
skogsvårdslagen (1979:429) och
19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291),
under förutsättning att besluten med-
delats inom tio år före det senaste be-
slutet. Dessutom skall beaktas sådan
inverkan av hänsynstaganden enligt
30 § skogsvårdslagen som i sär-
skilda fall har inträtt inom samma
1 Senaste lydelse 1991:646.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
har inträtt inom samma tid. Har talan
eller rätt till ersättning eller inlösen
med anledning av nyss angivna be-
slut förlorats på grund av bestämmel-
serna i 15 kap. 4 § eller motsvarande
bestämmelser i lagen om kulturmin-
nen m.m., naturvårdslagen eller vat-
tenlagen, utgör detta förhållande inte
något hinder mot att beslutet beak-
tas.
tid. Har talan eller rätt till ersättning
eller inlösen med anledning av nyss
angivna beslut förlorats på grund av
bestämmelserna i 15 kap. 4 § eller
motsvarande bestämmelser i lagen
om kulturminnen m.m., naturvårds-
lagen eller vattenlagen, utgör detta
förhållande inte något hinder mot att
beslutet beaktas.
Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om rivnings-
förbud eller skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att
tillgodose ett riksintresse enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturre-
surser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kostnader för ersätt-
ning eller inlösen. I fall som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den an-
läggning for vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att er-
sätta kommunen dess kostnader för ersättning eller inlösen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
18
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1993
Prop. 1992/93:226
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Laurén,
Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Davidson, Odell,
P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Olsson
Gällande skogspolitik beslutades i huvudsak år 1979 (prop. 1978/79:110,
bet. 1978/79:JoU30 och SkU49, rskr. 1978/79:387 och 388). Väsentliga
ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) har därefter beslutats år 1983 (prop.
1982/83:145, bet. 1982/83:JoU34, rskr. 1982/83:360). Omfattande regle-
ringar av skogsbruket i den fjällnära skogen beslutades av riksdagen år 1990
(prop. 1990/91:3, bet. 1990/91:JoU13, rskr. 1990/91:70).
Med hänvisning till att utvecklingen i flera avseenden blivit en annan än
den som förutsågs under 1970-talets skogspolitiska utredningsarbete beslu-
tade regeringen i juni 1990 att en kommitté med parlamentarisk sammansätt-
ning skulle tillkallas för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och före-
slå de förändringar som utvärderingen och bedömningen om den framtida
utvecklingen kan föranleda. Kommittén1 antog namnet 1990 års skogspo-
litiska kommitté. Kommittén, vars direktiv kompletterades i november 1991,
har avlämnat huvudbetänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992:
76) och slutbetänkandet Den framtida skogsvårdsorganisationen (SOU 1992:
111). Kommitténs sammanfattningar av betänkandena bör fogas till proto-
kollet i detta ärende som bilaga 1 och dess lagförslag som bilaga 2. Betänkan-
dena har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdeparte-
mentet (dnr 1744/92).
Kommittén har enligt sina direktiv gjort en nulägesbeskrivning av skogs-
näringen, en utvärdering av 1979 års skogspolitik och en framtidsbedöm-
ning. Innan jag närmare behandlar kommitténs förslag redovisar jag över-
1 F.d. riksdagsledamoten Sven Eric Lorentzon (f.d. statsrådet Svante Lundkvist
t.o.m. den 9 juli 1991), ordförande, och f.d. riksdagsledamoten Gösta Andersson,
riksdagsledamöterna Sinikka Bohlin och Jan Fransson, kommunalrådet Märtalisa
Holmgren, riksdagsledamöterna Arne Jansson och Leif Marklund, f.d. riksdags-
ledamoten Maggi Mikaelsson samt riksdagsledamöterna Carl Olov Persson och
Lisbeth Staaf-Igelström.
19
siktligt dessa delar av kommitténs arbete. För en närmare redovisning hän-
visas till huvudbetänkandet och dess bilagor.
Regeringen beslutade den 28 januari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet remitterade lagförsla-
gen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokollet
som bilaga 4.
Lagrådet föreslår vissa språkliga och redaktionella ändringar med avseende
på den föreslagna nya lydelsen av bestämmelser i skogvårdslagen och pekar
också på behovet av ytterligare konsekvensändringar i den lagen. Jag har följt
Lagrådets förslag.
Jag återkommer till Lagrådets yttrande i specialmotiveringen till ändring-
arna i skogsvårdslagen. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i
lagtexten.
Två tredjedelar av Sveriges landyta bär skog i någon form. De s.k. produk-
tiva skogsmarkerna omfattar 23,5 miljoner hektar eller 57 % av landytan. Det
totala virkesförrådet uppgår till 2,8 miljarder skogskubikmeter. Härav är
85 % barrträd.
Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25 % av privata bo-
lag och resten av staten, kommuner och kyikan. Ägandet av skogen har inte
ändrats nämnvärt under de senaste 50 åren. Däremot har strukturen ändrats.
Som exempel kan nämnas att de tre största skogsbolagen äger mer än 80 %
av bolagsmarken. Av de ca 240 000 privata brukningsenhetema drivs en allt
mindre andel i kombination med jordbruk.
Endast små områden är opåverkade av skogsbruk. Genom god skogsvård
och kvävegödning från luftföroreningar har den årliga tillväxten av virkesför-
rådet ökat kraftigt till närmare 100 miljoner skogskubikmeter. Till följd härav
och den i förhållande till tillväxten låga avverkningen har virkesförrådet ökat
med 1 miljard skogskubikmeter eller 60 % under de senaste 60 åren. Ökning-
en har varit särskilt stark under 1980-talet då den uppgick till 25-30 miljoner
kubikmeter om året.
Sedan mitten av 1960-talet har naturskyddet av skogsmark ökat kraftigt.
Särskilt påtaglig är ökningen av arealen naturreservat och domänreservat
främst i norra Sveriges inland. I södra och mellersta Sverige och i norra
Sveriges kustland finns dock få större skogsområden som i ringa grad har
påverkats av människan och som har naturskogskvaliteter.
Den årliga slutavverkningsarealen har under den senaste tioårsperioden
uppgått till knappt 0,9 % av skogsarealen. Det motsvarar en omloppstid på
Prop. 1992/93:226
20
närmare 120 år för skogen. Av den avverkade arealen får 15-20 % ny skog Prop. 1992/93:226
genom naturlig föryngring. Resten planteras.
Under 1980-talet har det avverkats mellan 60 och 70 miljoner skogskubik-
meter varje år. Det motsvarar 2-2,5 % av det totala virkesförrådet. Med ut-
gångspunkt häri kan det sägas att hela virkesförrådet omsätts på 40-45 år. Av
det avverkade virket används 5 % som energiråvara. Resten går till skogsindu-
strien förädling.
Den industriella förädlingen sker i huvudsak inom massa- och pappersindu-
strin och inom sågverksindustrin. Tillverkningen av massa har fördubblats
under de senaste 30 åren medan pappersproduktionen har fyrdubblats. Samti-
digt har antalet industrier minskat kraftigt. Stora industriinvesteringar har
dock gjorts i utlandet, särskilt under de senaste åren.
Användningen av returpapper för papperstillverkning har ökat successivt.
År 1990 var återvinningsandelen i vårt land 45 %. Tidningar m.m. från hus-
hållen återvinns till 60 %. Ca 30 % av returpappersförbrukningen i landet ba-
seras på import.
Även antalet sågverk har minskat. De 10 % största verken svarar för över
90 % av produktionen. Medelproduktionen i sågverken har ökat med över
20 % de senaste 10 åren.
Både inom skogsbruket och skogsindustrin var lönsamheten god under
1980-talet. Lågkonjunkturen som inledde 1990-talet har försämrat lönsam-
heten väsentligt. Ca 70 % av industriproduktionen avsätts utomlands och ska-
par därmed väsentliga exportinkomster. Skogsnäringens förädlingsvärde har
vuxit i ungefär samma takt som samhällsekonomin totalt. Skogsbrukets bi-
drag till BNP uppgick under 1980-talet till knappt 1,5 % och skogsindustrins
till ca 4 %. Skogsnäringens förädlingsvärde var 43,7 miljarder kronor år
1990 och nettoexporten över 50 miljarder kronor.
Antalet sysselsatta inom skogsnäringen var i slutet av 1980-talet ca
180 000 eller 4 % av den totala sysselsättningen. Härav var ca 45 000 syssel-
satta i skogsbruket
Kommittén har utvärderat gällande skogspolitik och anför i huvudsak föl-
jande.
Kommittén anser att skogsnäringen under 1980-talet har gett väsentliga
bidrag till att uppfylla de övergripande samhällsmålen om ekonomisk tillväxt,
balans i utrikesbetalningama och regional balans. Däremot har skogsnäringen
inte till fullo verkat i överensstämmelse med de miljö- och naturvårdspolitiska
målen. En pågående förbättring av hänsynen till naturvårdens intressen har
dock kunnat iakttas under senare år. Enligt kommittén finns det utrymme för
ett ökat hänsynstagande inom ramen för gällande bestämmelser.
Kommittén anser att målet om en väl avvägd hushållning med skogstill-
gångarna har uppfyllts till fullo. Även målet om att skogarna skall ge en hög
och värdefull virkesavkastning har blivit väl uppfyllt. Trots att frågor om vir-
21
keskvalitet fått ökad uppmärksamhet under senare år bedömer kommittén att Prop. 1992/93:226
skogsskötseln såsom den bedrivits på 1980-talet inte kommer att leda till den
kvalitetsförbättring som avsågs i 1979 års skogspolitiska beslut.
Skogsvårdslagstiftningen har enligt kommittén till övervägande del funge-
rat väl och bidragit till att de skogspolitiska målen nåtts. Lagstiftningen har
haft en normbildande funktion. Den har dock i viss utsträckning motarbetat
sina syften, främst vad avser naturvården, genom att begränsa möjligheterna
att använda andra brukningsformer än trakthyggesbruk. I viss utsträckning
har lagstiftningen också begränsat användningen av naturlig föryngring. Kom-
mittén anser vidare att lagstiftningen har utgjort ett hinder för användning av
vissa brukningsformer som syftar till produktion av virke med hög kvalitet.
Inom ramen för bestämmelsen om hänsyn till naturvården har det funnits ut-
rymme för ökat hänsynstagande i enlighet med lagstiftarens intentioner. Kom-
mittén anser att ädellövskogslagstiftningen har varit ett nödvändigt medel för
att bibehålla ädellövskogen och att den har uppfyllt detta mål.
Enligt kommitténs uppfattning har den rådgivning och information som
skogsvårdsmyndigheten genomför varit ett värdefullt inslag och ett effektivt
medel för att föra ut gällande skogspolitik till både skogsägare och allmän-
heten.
Kommittén konstaterar vidare att den översiktliga skogsinventeringen
(ÖSI) har utgjort ett viktigt medel för att uppnå de skogspolitiska målen. Kom-
mittén anser dock att det är tveksamt om värdet av den information som har
erhållits genom ÖSI motsvarar den kostnad som under åren har lagts ned på
inventeringarna.
Kommittén noterar att de statliga ekonomiska stöden är de medel som har
blivit föremål för flest utvärderingar i annat sammanhang. Kommittén konsta-
terar att många av dessa utvärderingar har haft ett begränsat syfte. Kommit-
téns slutsats är att flera stödformer har haft oönskade bieffekter eller varit in-
effektiva och att besluten att minska eller ta bort dem har varit riktiga. Samti-
digt konstaterar kommittén att riktigt utformade bidrag och stödåtgärder kan
vara intressanta som hjälpmedel för att uppnå skogspolitiska mål.
I fråga om skatter och avgifter har kommittén, vid sidan av skogsvårds-
avgiften, inte haft i uppdrag att gå in på de skatteregler som gäller för skogs-
bruket. Eftersom riksdagen på förslag av regeringen hösten 1991 beslutade
att avskaffa skogsvårdsavgiften har kommittén avstått från att diskutera av-
giftens betydelse för den gällande skogspolitikens utformning.
Sedan länge tillämpas i vårt land principen att vi skall hushålla med skogstill-
gångarna och utveckla dem för kommande generationers behov samtidigt som
vi själva kan dra nytta av dem. Den principen kommer enligt kommitténs be-
dömning att få en allt större betydelse i en värld där befolkningen växer.
Kommittén bedömer att skogsnäringen kommer att ha stor betydelse även i
framtiden för att vi skall nå de övergripande samhällsmålen om bl.a. ekono-
22
misk tillväxt, balans i utrikesbetalningama och full sysselsättning. Virkesför-
rådets snabba ökning och möjligheterna att väsentligt öka avverkningarna ut-
gör en stor potential för en expansion av både den traditionella skogsindustri-
ella produktionen och uppbyggnad av nya användningsområden. Detta är en-
ligt kommittén möjligt att genomföra inom ramen för målet om en långsiktigt
uthållig virkesproduktion under den viktiga förutsättningen att virkesproduk-
tionen inte försämras, t.ex. på grund av miljöskador.
De avverkningsberäkningar som kommittén har låtit utföra visar att det är
möjligt att uthålligt avverka omkring 95 miljoner skogskubikmeter om året
ff.o.m. slutet av 1990-talet. Detta skall sättas i relation till den nuvarande av-
verkningen på 60-70 miljoner skogskubikmeter per år. Virkesförrådet per
hektar och andelen äldre skog kommer att öka successivt
Den väntade efterfrågeutvecklingen, riklig inhemsk tillgång på virkesrå-
vara, EES-avtalet och ett eventuellt svenskt deltagande i ett ökat europeiskt
samarbete talar för en fortsatt expansion av den svenska skogsnäringen efter
några års andhämtningspaus. Samtidigt kan vi vänta oss en ökning av den
returfiberbaserade produktionen. Avgörande för en expansion av industrika-
paciteten är skogsnäringens men även andra potentiella träråvaruförbrukande
branschers konkurrensförmåga.
Den marknads- och konkurrentbild som tonar fram på kort sikt och den rik-
liga tillgången på awerkningsmogen skog väntas enligt kommittén leda till en
fortsatt svag prisutveckling på virke under de närmaste åren. En effekt som re-
dan har uppkommit är introduktionen av ett avståndsrelaterat virkespris. Såg-
verken och massaindustrin kommer att visa större benägenhet än för närva-
rande att välja ut de kvaliteter som bäst lämpar sig för deras produktion. En
tydligare prisdifferentiering för olika virkeskvaliteter är därför att vänta.
Det är kommitténs bedömning att miljöproblemen kommer att vara globala
i högre grad i framtiden. För lång tid framöver kan man räkna med att luftföro-
reningarna med åtföljande försurning av mark och vatten kommer att vara ett
stort problem. En temperaturförändring till följd av luftföroreningarna (växt-
huseffekten) skulle leda till att skogsekosystemet förändras. Risken för an-
grepp av insekter och andra skadegörare kan komma att öka. Luftförorening-
arna skadar också träden direkt. Markförsurningen är ett hot mot skogsmar-
kens långsiktiga produktionsförmåga.
Det är kommitténs uppfattning att det finns stor risk för att ökande luftföro-
reningar leder till att problemen med skogsskador förvärras om inga motåt-
gärder sätts in. I så fall kommer virkesproduktionen att minska. Minskningen
kommer troligen att drabba vissa områden i Europa mer än andra. Även
Sverige riskerar minskad virkesproduktion. Om man däremot lyckas bemäst-
ra problemen är det troligt att det fortfarande om 30-40 år kommer att finnas
tillräckliga förråd av virkesråvara i Europa, även om efterfrågan utvecklas
som hittills.
På kort sikt (5-30 år) bedömer kommittén att miljöfrågorna i vid bemär-
kelse får en fortsatt och växande betydelse. Samtidigt som merparten av sko-
gen kommer att vara en viktig råvaruleverantör till den svenska skogsindu-
Prop. 1992/93:226
23
strin kommer andra värden att vägas in mer än tidigare. Det blir enligt kom- Prop. 1992/93:226
mitten viktigare att i framtiden ytterligare öka naturvårdshänsynen vid bedri-
vande av skogsbruk. Det är troligt att det inom vissa områden, t.ex. i känsliga
naturområden nära tätorter och på skärgårdsöar, kommer att ske en anpass-
ning av skogsbruksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av mark
för naturvårdsändamål väntas öka.
Försörjningen för den växande befolkningen i världen är den största utma-
ningen för framtiden. Medvetandet om detta har ökat påtagligt under senare
år. Det står klart att vi måste hushålla med ändliga resurser samtidigt som en
utveckling är nödvändig av fömybara resurser med källa i biologisk produk-
tion. Vården av världens skogar är i det sammanhanget ett gemensamt ansvar
för alla länder. Därtill kommer att en biologisk mångfald är en förutsättning
för väl fungerande och stabila ekosystem. Denna inställning har kommit till
klart uttryck vid FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992 i Rio de
Janeiro.
Inför konferensen hade bl.a. Sverige tagit initiativ till överläggningar med
sikte på en global skogskonvention. Konventionen skulle utgöra ett komple-
ment till konventionerna om klimatförändringar och om biologisk mångfald.
Överläggningarna under konferensen resulterade bl.a. i att ett dokument om
principer för global samstämmighet om brukande, bevarande och hållbar ut-
veckling av alla slags skogar undertecknades, de s.k. Skogsprincipema. En-
ligt svensk uppfattning kan dessa ligga till grund för fortsatt arbete mot en in-
ternationell skogskonvention. Inom ramen för Agenda 21, som är ett hand-
lingsprogram inför nästa århundrade, behandlas skogsfrågoma på ett sätt som
är i linje med Skogsprincipema. I dokumentet med Skogsprincipema slås fast
att alla typer av skog utgör basen för nuvarande och potentiella möjligheter att
skapa resurser som kan tillgodose mänskliga behov och tillhandahålla miljö-
värden. Det är angeläget att skogarna brukas och bevaras på ett riktigt sätt.
Principerna bör tillämpas i enlighet med varje stats nationella lagstiftning. Ett
grundläggande ställningstagande är att skog och skogsmark bör förvaltas på
ett hållbart sätt för att tillgodose nuvarande och kommande generationers soci-
ala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och andliga mänskliga behov. Dessa
behov omfattar produkter och tjänster som virke, vatten, mat, djurfoder, läke-
medel, bränsle, bostäder, arbetstillfällen, fritidsaktiviteter, hemvist för djur,
landskapsmångfald, kolsänkor och kolreservoarer. Lämpliga åtgärder bör vid-
tas för att skydda skogen mot skador.
Skogsprincipema har en direkt koppling till den konvention om biologisk
mångfald som 154 stater, däribland Sverige, samt EG undertecknade vid kon-
ferensen. Konventionen introducerar på global bas ett modernt naturvårds-
tänkande. Den är bl.a. inriktad på att den biologiska mångfalden måste skyd-
das också i de stora områden som används för skogsbruk, jordbruk och fis-
24
ke. Enligt konventionen räcker det alltså inte med ett totalskydd för begrän- Prop. 1992/93:226
sade områden i form av naturreservat eller nationalparker.
En fullständig översättning av Skogsprincipema och Agenda 21 finns i
regeringens skrivelse (1992/93:13) med redogörelse med anledning av FN:s
konferens om miljö och utveckling - UNCED.
Genom våra åtaganden vid miljökonferensen har vi förpliktat oss att utfor-
ma vår skogspolitik med hänsyn tagen till skogarnas globala betydelse i olika
avseenden, men också på sådant sätt att vi tillvaratar de nyttigheter av olika
slag som skogarna ger.
Svensk skogspolitik har sedan länge präglats av att staten mer eller mindre
starkt har ställt krav på en varaktig hushållning med skogarna. Skälen härför
har från tid till annan varierat. Det kan hävdas att kravet med tiden har stärkts
och gjorts tydligare. 1 1979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a. fast att vi
bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt
att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. Även om miljöfrågor-
na mer än i tidigare skogspolitiska beslut lyftes fram, fick de inte den tyngd
som vi i dag anser vara nödvändig och som även kommer till uttryck i de glo-
bala skogsprincipema. Detta är ett av de viktigare skälen till att en ompröv-
ning av 1979 års beslut nu är angelägen. Kommitténs förslag och remissytt-
randena över detta utgör enligt min mening ett bra underlag för en sådan om-
prövning.
Jag vill i detta sammanhang även erinra om att Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO) i sin rapport Skogspolitik för ett nytt sekel (Ds 1991:
31) pläderade för en omfattande avreglering. Det anfördes bl.a.:
”Det finns enligt vår mening inga skäl till att ha detaljerade regler om t.ex.
röjning och gallring, lägsta och högsta slutavverkningsålder eller val av träd-
slag. En avreglering innebär heller ingen fara ur ekonomisk eller ekologisk
synvinkel. En kraftigt utvidgad frihet för den enskilde skogsägaren vad avser
skötselmetoder, val av trädslag och avverkningstidpunkt främjar den skogliga
naturvården eftersom det bidrar till variation och spridning av de biologiska
riskerna.”
Jag vill först slå fast att skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekolo-
giskt anpassad inriktning. Mot bakgrund av det grundläggande kravet på en
god hushållning och med hänsyn till de långa växttider som gäller för våra för-
hållanden är det inte möjligt och rimligt att med alltför korta intervaller ändra
grunderna för skogspolitiken. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas
i vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å andra sidan
måste givetvis nya kunskaper och värderingar få komma till uttryck i den kon-
kreta utformningen och tillämpningen av politiken.
En annan grundläggande fråga gäller skogspolitikens roll i den samlade po-
litiken. Skogspolitiken kan givetvis inte leva sitt eget liv utan måste passa in i
den övergripande politiken. Sålunda måste den medverka till att uppfylla de
övergripande målen för den ekonomiska politiken, regional- och sysselsätt-
ningspolitiken och miljöpolitiken. Skogspolitiken är också en del av närings-
politiken, vars tyngdpunkt utgörs av generella insatser för ett positivt närings-
25
livsklimat. Bärande inslag i näringspolitiken är avreglering, ökad konkurrens Prop. 1992/93:226
och avveckling av selektiva subventioner.
Kommitténs förslag vilar delvis på dessa grundprinciper. Remissinstan-
serna har inte haft någon erinran häremot.
Genom att utforma en ny skogspolitik som bygger på dessa grundläggan-
de ställningstaganden för vi en för svensk skogspolitik lång tradition vidare.
Det innebär ett fortsatt ansvarstagande för kommande generationer, ett an-
svarstagande som i olika sammanhang har väckt uppmärksamhet internatio-
nellt. Inte minst därför är det angeläget att fortsätta utvecklingen av skogspoli-
tiken med detta som grund och med inriktningen att bättre än hittills hävda
ansvaret för miljön både nationellt och internationellt.
I 1979 års skogspolitiska beslut angavs sammanfattningsvis att skogsbruket
måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i
samspel med andra samhällssektorer. Som övergripande mål för skogsbruket
skulle gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt ut-
nyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt
ger en hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas även till
naturvårdens och andra allmänna intressen.
Som har framgått av det föregående (avsnitt 1.4) har kommittén bedömt att
det övergripande skogspolitiska målet har nåtts utom i fråga om hänsynen till
naturvården. Den slutsatsen och direktiven för kommitténs arbete har varit ut-
gångspunkter för kommitténs förslag till övergripande mål för skogspoliti-
ken. Kommitténs förslag innebär en betoning och förstärkning av miljövår-
dens betydelse i skogsbruket. Förslaget innebär sålunda att det ställs upp ett
produktionsmål och ett miljömål och att dessa jämställs.
Remissinstanserna har i huvudsak inte haft någon erinran mot detta syn-
sätt.
För egen del finner jag kommitténs förslag väl avvägt. En ökad betoning
av miljövård motiveras inte minst av de nya kunskaper och den ändrade insikt
om samspelen i naturen som har kommit fram sedan det förra skogspolitiska
beslutet Kommitténs förslag ligger i det avseendet väl i linje med de globala
skogsprincipema och konventionen om biologisk mångfald som jag har redo-
visat i det föregående (avsnitt 2). Jag anser alltså att det i fortsättningen skall
finnas både ett produktionsmål och ett miljömål för skogsbruket och att målen
skall vara jämställda. I det följande går jag närmare in på hur dessa mål bör
vara utformade.
Jag vill redan nu förutskicka att riksdagen och regeringen enligt min me-
ning inte bör ta ställning till detaljmål av det slag som kommittén har preci-
serat. I viss utsträckning kommer jag dock att kommentera kommitténs ställ-
26
ningstaganden. Det är en fråga för skogsvårdsmyndigheten att utforma så- Prop. 1992/93:226
dana mål i den utsträckning som behövs.
Mitt förslag: Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall be-
varas. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säk-
ras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör
hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingel-
ser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyd-
das. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden
skall värnas.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Kommitténs förslag har i huvudsak fått ett positivt
bemötande.
Skälen för mitt förslag: Inför 1979 års skogspolitiska beslut gällde de
naturvårdspolitiska mål som fastställdes i samband med tillkomsten av natur-
vårdslagen år 1964 med senare ändringar år 1974.1 1964 års beslut klargjor-
des att naturvården inkluderade såväl den vetenskapliga och kulturella natur-
vården som den sociala naturvården. Vidare slogs fast att naturvårdsintresset
borde beaktas i all verksamhet som rör naturens nyttjande och exploatering
för skilda ändamål och att snävt ekonomiska hänsyn inte får tillåtas bli sty-
rande för utvecklingen. Även i 1974 års beslut framhålls att samhällsutveck-
lingen bör ges en långsiktig inriktning i linje med vad som från ekologiska
utgångspunkter ter sig rationellt i ett längre perspektiv.
I anslutning till ändringarna i naturvårdslagen år 1974 infördes i skogsvårds-
lagen en allmän aktsamhetsregel som anger att hänsyn skall tas till naturvår-
dens intressen. Denna regel omfattade all mark som berörs av skogsbruk,
vare sig marken var särskilt intressant från naturvårdssynpunkt eller inte.
I princip innebar 1979 års skogspolitiska beslut att 1974 års beslut bekräf-
tades. Det framhölls att det för skogsbruket är av intresse att skogens och
skogsmarkens produktionsförmåga inte försämras vare sig på kort eller på
lång sikt. Skogsbruket måste därför, enligt beslutet, präglas av en ekologisk
grundsyn.
I samband med naturresurslagens tillkomst år 1987 betonades behovet av
en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god
hushållning med naturresurserna. Detta kommer också till uttryck i de övergri-
pande målen för miljö- och naturvårdspolitiken som beslutades år 1988 och år
1991.1 det miljöpolitiska beslutet år 1991 sägs att ett gemensamt mål i enlig-
het med intentionerna i naturresurslagen bör vara att slå vakt om den biolo-
giska mångfalden och nyttja naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt.
Vidare betonas att det s.k. sektorsansvaret, dvs. principen om varje samhälls-
sektors ansvar för naturmiljön, måste beaktas vid all markanvändning.
27
Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast redan i 1988 års miljö-
politiska beslut Sektorsansvarets innebörd och principerna för dess tillämp-
ning preciserades i anslutning till 1991 års miljöpolitiska beslut. De fömybara
resurserna skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga.
Den biologiska mångfalden samt den genetiska variationen skall säkerställas.
Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande
växt- och djurarter ges förutsättning att fortleva under naturliga betingelser
och i livskraftiga bestånd.
Den skogspolitiska kommittén har, som jag redan har redovisat, utvärderat
nu gällande skogspolitik. Den slutsats man har dragit är att skogsbruket inte
har levt upp till de krav på naturvårdshänsyn som gäller. En fortlöpande för-
bättring har dock kunnat iakttas under senare år. Kommittén anser att det upp-
ställda målet om hushållning med skogstillgångarna har uppfyllts väl med av-
seende på volym. De krav på hänsyn som beslutades i samband med det
skogspolitiska beslutet år 1979 har däremot inte tillgodosetts. Med dagens
övergripande miljövårds- och naturvårdspolitiska mål skulle förmodligen
även en fullständig efterlevnad av de ställda kraven i skogspolitiken ha be-
traktats som otillräcklig, anser kommittén.
Det främsta skälet till detta är enligt kommittén att de bestämmelser om na-
turvårdshänsyn som finns i skogsvårdslagstiftningen inte avspeglar nuvaran-
de kunskaper om behovet av skydd för särskilda naturvärden och att dessa
kunskaper inte heller har nått ut till skogsbruket. Kommittén påpekar dock att
naturvåidsbestämmelsema i skogsvårdslagstiftningen inte utgör det enda med-
let att nå en tillfredsställande naturhänsyn. Det finns andra lagbestämmelser
som verkar i samma riktning, t.ex. bestämmelser i skogsvårdslagen om
skogsbruket i de fjällnära skogarna och bestämmelser i naturvårdslagen om
markawattning samt skyddet för ädellövskogen genom ädellövskogslagen.
När det gäller kunskaperna framhåller kommittén att det under de senaste
åren har noterats en betydligt ökad kunskap och insikt hos skogsbrukarna om
vikten av skydd för olika naturvärden. Enligt kommittén har detta ännu inte
medfört mätbara effekter på naturvärdena eller på ett tydligt sätt kunnat avlä-
sas i uppföljningen av den praktiska skogsskötseln.
Kommittén konstaterar att det i ett skogsbruk som det svenska helt enkelt
inte går att bevara alla arter och naturtyper över hela arealen. Därtill kommer
att oavsett hur skogsbruket bedrivs kommer skogen att påverkas av andra mil-
jöstörningar, tex. av luftföroreningar. Enligt kommittén behövs med nuvaran-
de skogsbruk och ambitioner fler naturskogsreservat. I Sverige har vi hittills
främst avsatt reservat på statens marker i norra Sveriges inland. Kommittén
anser att avsättningen av mark till reservat där skogen kan lämnas för fri ut-
veckling, jämte biotopskyddet enligt naturvårdslagen, är ett viktigt skogspo-
litiskt instrument för att bevara en biologisk mångfald i skogen.
Kommittén redovisar tre tänkbara handlingslinjer för hur skogsbruket fram-
gent skall bedrivas och skogsmarksarealen utnyttjas för att vi skall uppnå en
hög produktion och samtidigt bevara en biologisk mångfald i skogsekosyste-
men.
Prop. 1992/93:226
28
- Skog för produktion och skog för natur- och miljöskydd separeras are- Prop. 1992/93:226
ellt genom avsättning av stora naturreservat,
- skogen brukas med olika intensitet med hänsyn till skogsmarkens pro-
duktionsförmåga och avståndet till fabriker och marknad,
- skogen brukas med sikte på hög produktion och god natur- och miljö-
hänsyn över hela skogsmarksarealen.
Den sistnämnda handlingslinjen är enligt kommittén den bästa eftersom
den troligen är den effektivaste formen av naturvård. Även i detta fall krävs
avsättningar av nationalparker och naturreservat, firämst i södra och mellersta
Sverige samt i Norrlands kustland. Sådana avsättningar krävs dock i långt
mindre utsträckning än vad som skulle bli fallet om skyddet av naturvärdena
främst skulle grundas på markavsättningar enligt den förstnämnda handlings-
linjen.
En utgångspunkt för kommitténs arbete har mot denna bakgrund varit att
det grundläggande sektorsansvaret för de skogliga naturresurserna ligger på
skogsägarna och skogsbrukarna. För den normala skogsmarken ligger an-
svaret och kostnaderna på näringsutövaren i enlighet med vad riksdagen har
uttalat. För de mest skyddsvärda objekten, som omfattar naturtyper och inne-
håller arter som är så känsliga att de inte tål annat än en ringa grad av mänsk-
lig påverkan, krävs ett mer eller mindre fullständigt skydd med stöd av natur-
vårdslagen. Ansvaret och kostnaderna ligger i detta fall främst på staten. För
områden däremellan delas ansvar och kostnader mellan den enskilde, staten
och kommunen.
Kommittén har angett principer för ett miljömål för skogsbruket som anslu-
ter till de miljöpolitiska besluten. Skogen skall brukas så att naturresursens
produktionsförmåga långsiktigt behålls. Växt- och djurarters samt naturtypers
fortbestånd skall säkerställas. Vissa hotade arter och naturtyper samt unika
naturvärden kan skyddas eller återskapas genom att skogsområden lämnas för
fri utveckling. Andra arter och miljöer kan anpassa sig till ett modernt skogs-
bruk om tillräcklig hänsyn tas till deras förutsättningar.
Detta stämmer enligt kommittén väl överens med de internationella konven-
tioner som Sverige har undertecknat och som bygger på ökad kunskap om
vad som krävs för en hållbar utveckling.
För egen del vill jag framhålla följande. Sverige är vad man kan kalla ett
gammalt skogbruksland. Vi har under århundraden brukat skogen och utnytt-
jat dess avkastning. Över tiden har behoven varierat. Också metoderna för
skogsbruk och graden av hushållning har växlat. Stora skogsarealer i norra
Sverige var länge orörda av skogsbruk, medan en förhållandevis stor andel
av skogsmarken i södra och mellersta Sverige avverkades hårt för bränsle-
och byggnadsändamål. Genom tiderna har nästan all skogsmark i vårt land
kommit att beröras av skogsbruk på ett eller annat sätt. I det avseendet skiljer
vi oss inte från många andra industrialiserade länder. Många av de äldre sko-
garna i södra Sverige är egentligen första generationens skogar på gamla be-
tesmarker. Vår strävan att bygga upp en uthållig och hög virkesproduktion
29
från skogen och den svenska skogspolitikens nuvarande betoning på skogs- Prop. 1992/93:226
vårdsmålet bör ses mot denna bakgrund.
Sverige är berett att i enlighet med våra internationella åtaganden bidra till
brukande, bevarande och hållbar utveckling av våra egna skogar och däri-
genom bevara den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. Mitt förslag
till miljömål för skogsbruket tar sin utgångspunkt i behovet av ett i vid me-
ning långsiktigt bevarande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga
och skogens ekosystem.
Det av tradition intensiva utnyttjandet av all skogsmark, framför allt i södra
Sverige, har resulterat i att de naturskogskvaliteter som trots allt finns kvar är
spridda och fragmentiserade. Detta skapar givetvis problem i vår strävan att
skydda och bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen. Trots detta
måste vi leva upp till vårt globala ansvar för miljön och bidra till en hållbar
utveckling av skogsbruket internationellt sett. Den svenska skogen skall där-
för brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i våra skogar
ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga
bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogen skall också inne-
hålla tillräckliga arealer skogsmark lämpad för rekreation och friluftsliv. Sam-
tidigt måste vi slå vakt om det svenska kulturlandskapet och skogens kultur-
miljövärden samt dess estetiska och sociala värden. Härigenom ökar vi också
värdet av den för vårt folk så väsentliga allemansrätten. Det kan synas som
om dessa mångfacetterade krav kan vara svåra att tillgodose och att de skulle
strida mot varandra. En viss åtgärd för emellertid ofta även med sig positiva
effekter för flera av de syften jag har betonat. Insikten härom är nödvändig
för att skapa förståelse för de insatser som behövs.
I gällande nationella skogspolitiska beslut har natur- och miljövården fått
en undanskymd plats sett i dagens perspektiv. Den främsta förklaringen till
detta är enligt min mening den snabba utvecklingen som kännetecknar miljö-
området Kraven på omsorg om naturen och miljön i allmänhet har ökat starkt
under 1980-talet som ett resultat av omfattande ny kunskap och en medveten
opinion. Miljöpolitiken har visserligen, som jag här redovisat, flyttat fram
sina positioner. Men detta har framför allt tagit sig uttryck i den lagstiftning
som gäller för miljö- och naturvården. Även om denna lagstiftning omfattar
skogen och skogsbruket så har kopplingen inte varit tydlig, åtminstone inte i
den allmänna debatten.
Den hittillsvarande skogslagstiftningen är starkt produktionsinriktad. Den
har tvingat fram ett storskaligt och enhetligt skogsbruk. Alternativa metoder
har inte tillåtits, vilket många gånger har varit negativt från naturvårdssyn-
punkt.
Jag anser att det finns skäl att närmare belysa vad som enligt min mening
bör utgöra utgångspunkten för ett skogsbruk baserat på ett långsiktigt beva-
rande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och ekosystemens
funktion. Som jag framhållit i det föregående har praktiskt taget all skogs-
mark i Sverige berörts av skogsbruk i en eller annan form. Skogsekosyste-
men, liksom andra ekosystem, är dynamiska och stadda i ständig förändring.
30
Den inneboende variationen inom arter, mellan arter och mellan olika eko- Prop. 1992/93:226
system utgör en av de viktigaste förutsättningarna for ekosystemens anpass-
ningsförmåga och motståndskraft. Vårt nyttjande av skogen som produk-
tionskälla bör präglas av denna grundsyn. Ett ambitiöst miljömål kan enligt
min mening väl förenas med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och
en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Jag återkommer i det följande
(avsnitt 4) till vad detta innebär för de framtida metoderna i det svenska skogs-
bruket.
Jag anser mot denna bakgrund att det är hög tid att ställa upp ett särskilt
miljömål för skogsbruket. Ett nationellt miljömål för skogsbruket bör enligt
min mening utformas så att man lägger lika vikt vid produktionsmålet och mil-
jömålet. Ett miljömål fyller som jag ser det inte bara en viktig allmän funk-
tion. Det är också ett självändamål för skogsbruket Ett bärkraftigt, långsiktigt
skogsbruk kan inte bedrivas om man bortser från de naturgivna förutsättning-
arna eller motverkar dessa.
Den diskussion som kommittén fort om ett miljömål utgör enligt min me-
ning en bra grund för en målformulering. Vad kommittén har anfört bör emel-
lertid kompletteras i ett avseende. Kommittén har inte behandlat hänsynen till
kulturmiljön närmare. Kulturmiljön kommer särskilt till uttryck i skogsvårds-
lagstiftningen sedan några år. Skogen och skogsmarken rymmer många kul-
turhistoriska värden till vilka hänsyn måste tas då skogsbruket planeras och
åtgärder utförs. Ansvaret härför delas av alla, såväl enskilda som myndig-
heter. Skador på kulturmiljön skall såvitt möjligt undvikas eller begränsas.
Det framgår av 1988 års riksdagsbeslut om kulturmiljövården.
Med dessa utgångspunkter föreslår jag sålunda att miljömålet för skogsbru-
ket sammanfattningsvis bör vara att skogsmarkens naturgivna produktions-
förmåga skall bevaras och en biologisk mångfald och genetisk variation i sko-
gen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt
hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingel-
ser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Sko-
gens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall värnas.
För egen del anser jag att den nya skogspolitik som jag förordar kommer
att vara positiv för naturvården på många sätt. Miljöhänsynen kommer att bli
en integrerad del av skogspolitiken samtidigt som reservatsavsättningama
ökas. Detta kommer givetvis att gynna naturvården. Dessutom innebär den
nya skogspolitiken en betydande avreglering. Borttagande av detaljerande
skötselföreskrifter kommer att möjliggöra ökad mångfald i skogsbruket. Det
gynnar naturvården genom ett mer mångfacetterat skogsbruk.
Den skogspolitiska kommittén har i sitt huvudbetänkande behandlat ett
antal inslag och åtgärder som betecknas som delmål. Jag finner det inte me-
ningsfullt att riksdagen och regeringen lägger fast sådana. Däremot avser jag
att i det följande redovisa min syn på ett par av dem. Jag gör det för riksda-
gens information.
Kommittén har särskilt pekat på att olika åtgärder i skogsbruket såsom av-
verkning, dikning och gödsling kan leda till skadlig utlakning av näringsäm-
31
nen till sjöar och vattendrag. För egen del anser jag det nödvändigt att detta
uppmärksammas. Frågor om dikning och gödsling tar jag upp i nästa avsnitt.
Avverkningens, särskilt slutavverkningens, effekter när det gäller kväveut-
lakningen är speciellt viktiga att uppmärksamma i de områden som är starkt
utsatta för luftföroreningar. Det finns möjligheter att genom särskild omsorg
och noggrannhet vid planeringen av avverkningarna motverka sådant läckage.
Sådan planering är ett led i det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket som slår
igenom alltmer.
Ett särskilt problem som har uppmärksammats av kommittén är de omfat-
tande luftföroreningarna över stora delar av Sverige, särskilt i de södra och
västra landsdelarna. De mätbara effekterna på skogen är dels direkta skador
på träden, dels markskador. Luftföroreningarna och dess följder är enligt min
mening ett av de största miljöproblemen i vårt land. Till detta kommer hoten
om klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning till följd av ett uttunnat
ozonskikt Problemen orsakas både av oss själva och av verksamheter i andra
länder. Som exempel kan nämnas att endast en åttondel av svavelnedfallet i
Sverige härrör från svenska källor. Under den senaste tioårsperioden har de
svenska svavelutsläppen minskat med ca 70 %. Svavelskatten har bidragit till
detta. Däremot har kväveutsläppen inte kunnat minskas i den utsträckning
som har förutsatts. Det är angeläget att fortsätta ett målmedvetet nationellt
arbete i syfte att ytterligare minska de inhemska utsläppen. När det gäller de
internationella utsläppen måste ett långsiktigt arbete bedrivas i syfte att be-
gränsa dem vid källan. De åtgärder vi i ett kortare perspektiv har för avsikt att
vidta i syfte att minska våra egna utsläpp innebär t.ex. en sådan skatt eller
avgift på kväveoxidutsläpp som har aktualiserats i budgetpropositionen 1993.
Därutöver krävs särskilda åtgärder för att restaurera bl.a. mark och vatten
som tagit skada av luftemissionema. För skogsmarkens del kan detta ske i
form av kalkning och s.k. vitaliseringsgödsling.
Jag vill framhålla att en viktig förebyggande åtgärd mot den ökade stress
som luftföroreningar och atmosfariska förändringar kan komma att medföra
är ett mångformigt skogsekosystem med en god ekologisk anpassningsför-
måga. Problemens allvar tycks vara klart för alla. Hur åtgärderna skall utfor-
mas och vilken omfattning de bör ha råder det emellertid delade meningar om.
Jag återkommer i det följande till denna fråga.
Prop. 1992/93:226
Mitt förslag: Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och
ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduk-
tionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av
vad skogen producerar.
Kommitténs förslag överensstämmer i sina huvudsakliga delar med
mitt förslag.
32
Remissinstanserna: Kommitténs förslag har i huvudsak fått ett positivt Prop. 1992/93:226
bemötande.
Skälen för mitt förslag: Den målformulering i 1979 års skogspolitiska
beslut som närmast är jämförbar med kommitténs förslag till produktionsmål
är vad som då betecknades som övergripande mål för skogsbruket. Det for-
mulerades så att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt ut-
nyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt
ger en hög och värdefull virkesavkastning. Kommitténs förslag avviker inte i
några väsentliga avseenden härifrån. Förslaget bygger bl.a. på den utvärde-
ring och ffamtidsbedömning som jag har redovisat i det föregående (avsnitten
1.4 och 1.5).
För egen del vill jag betona skogens och skogsbrukets stora betydelse för
landets ekonomi och vårt välstånd. Skogen har under överskådlig tid varit en
viktig försötjningskälla i vårt land. Den ger råvara för vår skogsindustri och
den kan även förse oss med energiråvara. Skogsindustrin är vår främsta ex-
portnäring. Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som för verkstads-
och bilindustrin tillsammans. Därtill kommer att skogsindustrins import av
insatsvaror är förhållandevis liten.
En förutsättning för de omfattande insatser för skogsvården som vi har
gjort under 1900-talet har varit tron på framtiden och på skogen som en viktig
råvarukälla. Av olika skäl, främst de omfattande skogsvårdsåtgärdema, har
virkesförrådet i de svenska skogarna vuxit kraftigt inte minst de senaste åren.
Oron under 1970-talet för virkesbrist och därmed krav på ransoneringar har
förbytts i vad många vill kalla ett överskott. Kommitténs motiveringar präglas
till viss del både av pessimism, färgad av den nuvarande lågkonjunkturen,
och av uppfattningen att ett virkesöverskott har skapats.
För egen del anser jag att det finns all anledning att anlägga en mer opti-
mistisk syn på framtiden än vad kommittén har gjort. Visserligen har skogs-
industrin för närvarande stora svårigheter att avsätta sina produkter till hygg-
liga priser. Detta avspeglas också i sänkta virkespriser för skogsbruket. Där-
till kommer att lönsamheten i skogsbruket i vissa fall påverkas av höga ränte-
kostnader som en följd av tidigare högt uppdrivna fastighetspriser. Ökande
krav på återanvändning av papper påverkar virkesmarknaden.
Befolkningsutvecklingen talar dock för ett fortsatt ökat behov av de pro-
dukter som skogen kan ge. Internationella prognoser visar på en fortsatt
stadig efterfrågeutveckling på massa och papper. De länder som har bättre
produktionsförutsättningar än vi kommer att få täcka den ökade efterfrågan i
Sydostasien och andra områden på stort avstånd från oss. För Sveriges del
bör den europeiska marknaden skapa tillräckligt utrymme.
Det är emellertid nödvändigt att skogsnäringen vidgar perspektivet i ett an-
nat avseende. Vi kan inte längre utgå från att Sverige med sina sämre natur-
liga produktionsförutsättningar skall kunna förse världsmarknaden med s.k.
bulkvaror av t.ex. trä och massa till konkurrenskraftiga priser i lika hög grad
som hittills. Det är i stället nödvändigt att vi tar till vara de särskilda förutsätt-
ningar som vi har.
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
33
Den ökade uppmärksamhet som skogsbrukets miljöeffekter fått intematio- Prop. 1992/93:226
nellt har på senare tid även lett till kritik av det svenska skogsbruket. Den in-
riktning mot ett skogsbruk förenligt med högt ställda ekologiska krav, både
vad gäller råvaran och dess förädlingsprodukter, som vi nu lägger grunden
till ger förutsättningar att möta den kritiken. Skogsprodukter baserade på ett
långsiktigt, hållbart nyttjande av en fömybar råvara bör kunna bli ett viktigt
försäljningsargument. Vi måste utveckla nya produkter och satsa på att pro-
ducera och ta till vara råvaran med sikte på hur den skall användas. Det ford-
ras med andra ord en bättre insikt och tro på framtiden, fantasi och vilja att
utveckla skogsnäringen i alla dess led. Regeringen har i annat sammanhang
presenterat förslag till ett samlat program för forskning och utveckling med
denna inriktning (prop. 1992/93:170). Givetvis finns det ett statligt intresse
av att göra ekonomiska insatser för ett sådant program. Det är dock av avgö-
rande betydelse att branschen själv gör insatser. Inte minst den träbearbetande
delen av skogsindustrin måste bättre leva upp till sitt ansvar för framtiden.
Insatser av detta slag tar i huvudsak sikte på det längre perspektivet I det
kortare står vi inför utmaningen att på bästa sätt te till vara den stora virkesvo-
lym som jag tidigare har kommenterat. Omstrukturering av skogsindustrin
och en fortsatt rationalisering av skogsbruket är led i strävan mot en ökad kon-
kurrenskraft. Men det bör också vara möjligt att redan nu använda den produ-
cerade råvaran på ett effektivare sätt. Genom en bättre uppdelning till olika
användningsområden, träbearbetning av olika slag och energiproduktion, bor-
de betalningsförmågan för råvaran kunna förbättras.
Det är viktigt att virkesmarknaden fungerar väl om skogen skall bidra till
samhällsekonomins utveckling. Tidvis har så inte varit fallet Samverkan mel-
lan dominerande köpare, beskattningens privatekonomiska följder och detalj-
regleringen av skogens skötsel och avverkning är några av de faktorer som
har inverkat hämmande på utbudet av skogsråvaran. Effekterna av skattereg-
lerna och skogsvårdsbestämmelsema har inneburit att den enskilde skogsäga-
ren många gånger bedömt det mera lönsamt att låta skogen växa än att avver-
ka den. Det svagare utbudet har därvid bidragit till att den svenska skogs-
industrin fått betala ett högre pris för vedråvaran än många konkurrenter. De
ändringar i skogsvårdslagen som jag kommer att föreslå i det följande undan-
röjer en del av dessa störningar, främst när det gäller den enskilde skogsäga-
rens handlingsfrihet. Detta förbättrar virkesmarknadens funktion.
En effektiv skogsproduktion och ett lönsamt tillvaratagande av skogsrå-
varan är i många bygder grunden för sysselsättning och försörjning. Skogs-
bruket och sågverksindustrin är ofta den enda sysselsättningskällan i skogs-
länens glesbygder. De skapar både heltids- och deltidssysselsättning och de
medverkar till att stärka underlaget för nödvändig service. På många håll är
arbete i skogsbruk nödvändigt som komplement till sysselsättning inom andra
sektorer. Det är också mot den bakgrunden angeläget att skogsbruket kan
drivas vidare. Även i fortsättningen bör strävan vara att bedriva skogsbruk
över hela den svenska skogsarealen.
34
Det är sålunda min uppfattning att den svenska skogsnäringen i en eller Prop. 1992/93:226
annan form har goda förutsättningar att utvecklas och göra sig gällande även
på lång sikt. Den kommer att vara betydelsefull för Sveriges ekonomi och
välstånd. Den kommer också att utgöra en nödvändig grund för sysselsätt-
ning och försöijning och därmed även för möjligheterna att upprätthålla en
levande landsbygd. Strävan bör därför vara att utnyttja skogen och skogsmar-
ken effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Det
måste därvid skapas förutsättningar för handlingsfrihet för kommande gene-
rationer i fråga om användningen av vad skogen producerar.
Jag har i det föregående redovisat att kommittén har behandlat olika inslag
i skogsbruket som preciseringar av de föreslagna målen. Jag har också anfört
att jag inte anser det meningsfullt att riksdag och regering lägger fast sådana
delmål. Ställningstagandet till sådana grundar sig på föränderlig kunskap och
utveckling. Överordnade beslut från statsmaktemas sida i dessa frågor skulle
leda till en alltför stelbent skogspolitik. I stället bör, i den mån det är nödvän-
digt och angeläget, preciseringar kunna göras av skogsmyndigheten.
Flera av de frågor jag här avser har kommenterats av remissinstanserna.
Jag vill därför något utveckla min syn på dem.
Vad först gäller markens utnyttjande har kommittén, såvitt nu är i fråga,
allmänt behandlat effektiviteten i markutnyttjandet, åtgärder på impediment,
skogsbruket i fjällnära skogar och ädellövskogar samt användningen av ned-
lagd jordbruksmark. Kommittén betonar naturresurslagens skyddsbestämmel-
se för skogsbruk på mark som har betydelse för skogsnäringen. För egen del
har jag ingen erinran häremot. Det framgår bl.a. av vad jag har anfört tidigare
under detta avsnitt. Vad gäller åtgärder på impediment har jag samma uppfatt-
ning som kommittén. Impedimenten har som regel en särpräglad karaktär och
kräver oftast för att bli goda skogsmarker investeringar i tunga åtgärder. Såda-
na insatser är ofta ekonomiskt olönsamma och hotar inte sällan betydande na-
turvärden. Enligt min mening bör impediment som regel undantas från avverk-
ning och plantering eller från produktionshöjande åtgärder såsom dikning el-
ler gödsling.
Skogsbruket i de fjällnära skogarna har nyligen varit föremål för en omfat-
tande riksdagsbehandling. Det är hårt reglerat till förmån för andra intressen
än skogsbruket, främst rennäringens och naturvårdens. Tills vidare bör inga
andra ändringar göras avseende detta skogsbruk än en konsekvensändring
med avseende på skyldigheten att redovisa naturvårdshänsyn.
Skogsbruket i ädellövskogama är särskilt reglerat sedan åtskilliga år. En-
ligt kommitténs uppfattning bör arealen ädellövskog ökas på lämplig mark
och ytterligare reservat avsättas. Något medel för att uppnå det förstnämnda
föreslås inte. För egen del anser jag att ädellövskogama är värdefulla inslag i
våra skogar och att vi bör se till att de förblir så. Den övervägande delen av
ädellövskogsarealen måste bevaras genom ett aktivt brukande. Jag återkom-
mer till denna fråga när jag behandlar medlen i skogspolitiken närmare.
Kommittén anser att den beskogning av nedlagd jordbruksmark som kan
bli aktuell bör ske i första hand med lövträd. Jag har ingen annan uppfattning.
35
Varsamheten som numera präglar inställningen till kulturlandskapet är viktig. Prop. 1992/93:226
Den kommer till uttryck bl.a. i kravet på att plantering av nedlagd jordbruks-
mark skall anmälas till länsstyrelsen. I den utsträckning skogsplantering på
dessa marker ändå aktualiseras bör sålunda barrträd undvikas så långt möj-
ligt. Jag vill också framhålla betydelsen av en dialog mellan markägaren och
de regionala myndigheterna vid omföring av nedlagd jordbruksmark till
skogsmark för att i görligaste mån tillvarata natur- och kulturmiljövärden i
landskapet.
Vad gäller skogsproduktionens innehåll och former tar kommittén bl.a.
upp trädslagsval, beståndsanläggning, helträdsutnyttjande, gödsling och olika
skogsbrukssätt.
Kommittén anser i fråga om trädslagsvalet att detta bör präglas av växtplat-
sens naturgivna förutsättningar, att användningen av främmande trädslag
skall begränsas starkt och kontrolleras samt att genetiskt material av lokal här-
komst bör användas i högre grad. I de båda senare frågorna har flera av de
remissinstanser som företräder skogsbruket haft påpekanden. För egen del
anser jag det självklart att det är växtplatsens förutsättningar som i första hand
skall styra både valet av trädslag och användningen av förädlat eller förflyttat
växtmaterial. Det innebär att den inriktning av skogsbruket mot en bättre s.k.
ståndortsanpassning och hänsyn till de naturgivna förutsättningarna som vi
har sett de senaste åren bör fullföljas och drivas vidare. Mark- och klimat-
förhållanden får alltså styra trädslagsvalet vid skogsföryngring. Det innebär
också att de fördelar i fråga om överlevnad och tillväxt som förflyttning och
förädling kan ge bör tas till vara. Det är ett känt förhållande att plantmaterial
med lokalt ursprung kan uppvisa bättre överlevnad och tillväxt vid förflytt-
ning från härkomstplatsen. Sådana förflyttningar bör dock alltid ske med stor
försiktighet. Vad gäller främmande trädslag är jag av samma uppfattning som
kommittén. Vi bör sålunda som huvudprincip inrikta oss på trädarter som nor-
malt finns i vårt land. Endast i undantagsfall, och då efter noggrann värdering
i olika avseenden, bör främmande arter komma till användning. Jag anser mot
den bakgrunden att de begränsningar som för närvarande gäller för nyanlägg-
ning av bestånd med contortatall bör skärpas ytterligare i avvaktan på långsik-
tigare utvärderingar av hittills anlagda bestånd.
Kommittén har den uppfattningen att det vid beståndsanläggning kan accep-
teras längre föryngringstider och att beståndsvården bör främja kvalitetspro-
duktion mer än hittills. Jag delar kommitténs uppfattning om betydelsen av
kvalitetsproduktion. Mot bakgrund av svårigheten att i dag bedöma hur kom-
mande generationer önskar använda det producerade virket bör kvalitet i detta
avseende innebära möjligheter till stor valfrihet. Med hänsyn till de föryngrings-
svårigheter som långa uppehåll mellan avverkning och föryngringsåtgärder
kan leda till, är jag inte beredd att förorda några väsentliga avsteg från vad
som gäller för närvarande.
Ett mer effektivt utnyttjande av de träd som avverkas, s.k. helträdsutnytt-
jande, skulle kunna bidra till en väsentligt ökad biobränsleförsörjning. Sam-
tidigt kan ett alltför omfattande tillvaratagande leda till närings- och humus-
36
brist i vissa marker och minskad motståndskraft mot försurning. För att såda- Prop. 1992/93:226
na försämringar inte skall ske bör den försiktighet som för närvarande tilläm-
pas iakttas även i fortsättningen. Detta bör gälla även tillvaratagande av stub-
bar. I denna fråga är jag sålunda i huvudsak enig med kommittén.
Gödsling av skogsmarker har minskat starkt under det senaste decenniet.
Bakgrunden härtill är dels ökade kunskaper om gödslingens effekter, dels
höjda kostnader bl.a. till följd av miljöavgifter. Kommitténs uppfattning är att
de begränsningar som för närvarande gäller för kvävegödsling av skogsmark
bör fortsätta att gälla. Jag har ingen annan uppfattning. Jag vill emellertid
påpeka att s.k. vitaliseringsgödsling av försurade skogsmarker kan komma
att få betydelse inom områden där kvävegödsling inte bör förekomma.
Kommittén har ansett att trakthyggesbruk med naturvårdsanpassning även
framgent bör vara det dominerande skogsbrukssättet. För egen del finner jag
det angeläget att skogsbruket bedrivs på sådant sätt att den långsiktiga hus-
hållningen och produktionen inte äventyras. Det innebär bl.a. att avverkning-
arna inte får ske på sådant sätt att möjligheterna till föryngring av skogen för-
svåras eller virkesförråden utarmas. Samtidigt är det nödvändigt att skogsbruks-
sättet anpassas med hänsyn till höga naturvärden, t.ex. i sumpskogar, ädellöv-
skogar och övergångszoner. Jag återkommer ytterligare till denna fråga i det
följande.
Min bedömning: Liksom hittills bör medlen i skogspolitiken vara av
rättslig, ekonomisk och administrativ art. Avvägningen mellan dem bör
dock förändras.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med min bedömning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Det lämnas många de-
taljsynpunkter på olika medels innehåll. Några remissinstanser anser att med-
len i vissa delar är dåligt avstämda mot målen.
Skälen för min bedömning: Medlen i gällande skogspolitik är av rätts-
lig, ekonomisk och administrativ art. Skogsvårdslagstiftningen anger de
grundläggande kraven som staten ställer i fråga om skogsvården. Lagstift-
ningen kompletteras av statligt ekonomiskt stöd till skogsvård och skogsvä-
gar, statligt finansierad rådgivning, information, översiktlig inventering och
registrering av skogstillståndet.
Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande. Kommittén föreslår en
betydande avreglering vilken leder till att skogsägarnas frihet men också an-
svar ökar. Statens minimikrav på skogsägare och andra aktörer i skogsbruket
bör framgå av skogsvårdslagstiftningen. Lagstiftningen skall vara normbil-
37
dande och verka förebyggande. Ett uthålligt skogsbruk skall enligt kommittén Prop. 1992/93:226
uppnås i första hand genom ökad kunskap hos skogsägare och andra aktörer
genom rådgivning, utbildning och forskning. Varje skogsägare bör göra en
åtgärdsplan för sin fastighet. Viktiga medel för att nå det miljöpolitiska målet
är enligt kommittén reservatsavsättningar och ett biotopskydd. Skogsbruket
skall i princip vara självfinansierat. Bidrag och ersättning skall dock kunna
lämnas för t.ex. omfattande intrång av naturvårdsskäl, ädellövskogsbruk och
kalkning. I områden där skogsbruket har särskilt stor betydelse för ekonomi
och sysselsättning kan enligt kommittén ekonomisk stimulans till skogsnär-
ingen främja utvecklingen.
Jag har tidigare betonat kravet på långsiktighet i skogspolitiken och att må-
len för skogspolitiken måste ha en sådan inriktning. När det gäller utform-
ningen av medlen behövs en större flexibilitet Medlen måste, även om de syf-
tar mot samma mål, kunna anpassas när förhållanden förändras och nya kun-
skaper tillförs. Viss stabilitet i medlen är dock önskvärd.
Den skogspolitik som nu bör läggas fast kännetecknas vad gäller medlen
av tre förändringar i förhållande till gällande politik. För det första innebär
den en ökad frihet för skogsägaren att agera inom de ramar som staten ställer
upp. Den innebär för det andra ett ökat ansvar för skogsägaren dels för att i
den nya friheten tillgodose de av statsmakterna fastlagda skogspolitiska må-
len, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en motprestation till de minskade
skatter och avgifter som har beslutats. För det tredje förutsätter den nya skogs-
politiken bättre kunskaper hos skogsägaren. Genom de förändringar som jag
nu redovisat uppnås en integrering av naturvårdsintressena.
Sammantaget leder detta till att skogspolitikens medel bör ges en annan
sammansättning än för närvarande. I likhet med kommittén bedömer jag dock
att de även i fortsättningen bör rymma rättsliga, ekonomiska och administra-
tiva delar. Skogsvårdslagstiftningen bör som hittills ange ramarna för hur
skogsbruket bör bedrivas. Lagstiftningen är i sina grundläggande delar all-
mänt accepterad. Den har skapat normer som svenska skogsägare finner rik-
tiga och rimliga. Samtidigt är det nu dags att förenkla lagstiftningen. Kom-
mitténs förslag innebär bl.a. att vissa detaljbestämmelser i själva lagen slopas.
Detta anser jag i huvudsak vara riktigt. Dock måste enligt min mening sådana
grundläggande bestämmelser finnas kvar som behövs för att tillgodose de
övergripande mål som jag har förordat i det föregående. Mina förslag i det
följande innebär mot den bakgrunden bl.a. att visst skydd mot en exploa-
tering av skogarna behålls.
Viktigare i sammanhanget är enligt min mening att föreskrifterna till lagen
görs mindre detaljerade och att allmänna råd till lagstiftningen verkligen fram-
står som sådana för skogsägaren och inte som bindande föreskrifter. Det är
alltså nödvändigt att de bemyndiganden som lagen kommer att innehålla inte
utnyttjas för att skapa en ny, omfattande och komplicerad detaljreglering för
skogsägarna. Härigenom får skogsägaren den handlingsfrihet som kommittén
har förordat och som leder till en nödvändig och önskvärd diversitet i skogs-
38
bruket. En sådan avreglering bidrar också till att stärka äganderätten. Detta är Prop. 1992/93:226
i linje med grunderna för det arbete som pågår inom äganderättskommittén.
I sammanhanget vill jag även framhålla att flera bestämmelser i naturvårds-
lagstiftningen utgör delar i den lagstiftning som reglerar skogsbruket. Med
den ökade tyngd som miljöfrågorna bör ges i skogspolitiken framstår det som
alltmer tydligt att dessa lagbestämmelser kompletterar skogsvårdslagen. Detta
ställer särskilda krav på samordning mellan lagarna. Motsvarande kan sägas
om vissa bestämmelser i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Jag åter-
kommer strax till frågan om skogsbrukets miljöansvar.
Med den nya inriktning som skogspolitiken bör ges blir det nödvändigare
än någonsin att skogsägaren själv har eller kan ges sådana kunskaper om
skogsbruk och miljöfrågor att de övergripande målen tillgodoses i verksam-
heten. En ökande andel skogsägare saknar den naturliga förankring i lant-
bruket som hittills har kännetecknat de svenska skogsägarna. Skogsfastighe-
ter förvärvas i ökad utsträckning i kapitalplaceringssyfte eller av andra skäl
än att bilda underlag för sysselsättning och permanent boende. Många blir
skogsägare genom arv.
Under hela 1900-talet har rådgivning varit ett viktigt komplement till skogs-
vårdslagen. Rådgivningen har betonats kraftigt i de skogspolitiska besluten
och anges särskilt i nu gällande lag. Den nya inriktningen av skogspolitiken
förstärker rådgivningens betydelse. Politiken kräver också att rådgivningen
breddas väsentligt för att omfatta även ekologi i vid mening och kulturmiljön.
Utan ökade kunskaper hos skogsägarna och andra som verkar i skogsbruket
kan vi inte nå de höga mål som jag har föreslagit i det föregående. Det är i
första hand ett ansvar för vaije skogsägare att skaffa sig de kunskaper som
behövs för att tillgodse den nya skogspolitiken. Staten har ett ansvar for att en
grundläggande rådgivning kommer till stånd.
För dem som yrkesmässigt verkar på olika nivåer och inom olika sektorer i
skogsbruket är en adekvat utbildning viktig. Frågor om skogsutbildningen
har tagits upp av regeringen i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap
och framsteg. I det sammanhanget behandlas också forsknings- och utveck-
lingsverksamhet på skogsområdet. Denna verksamhet framstår mot bakgrund
av vad jag har anfört i det föregående som allt mer betydelsefull. Den är också
en nödvändig grund för rådgivning och information till skogsägarna.
I prop. 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. tas upp frågan
om fortsatta statliga insatser för utvecklingen av biobränsleanvändningen, en
fråga med stark och betydelsefull anknytning till skogsbrukets framtid.
Som jag har antytt i det föregående bör statligt ekonomiskt stöd kunna ges
en mindre framträdande roll i skogspolitiken. Generellt innebär regeringens
näringspolitik en ökad frihet för företagarna. Det tar sig bl.a. uttryck i en
minskad skatte- och avgiftsbelastning för företagen. I gengäld får företagen
klara sig utan eller med minskat statligt stöd. Skogsbruket har som andra sek-
torer i näringslivet fått del av den minskade skattebelastningen. Men dess-
utom har skogsvårdsavgiften avskaffats. Skogsvårdsavgiften har finansierat
39
bl.a. statligt stöd till skogsbruket. När den nu faller bort finns det ingen an- Prop. 1992/93:226
ledning att annat än i undantagsfall behålla statligt ekonomiskt stöd.
I det föregående har jag gjort den bedömningen att skogsbruket kommer
att spela en viktig roll för sysselsättning och försörjning i vårt land och där-
med för att behålla en levande landsbygd. Det måste emellertid stå helt klart
att antalet sysselsatta i näringen aldrig kommer att vara på långt när så stort
som tidigare. Behovet av rationaliseringar och kostnadssänkningar kommer
att finnas kvar. Emellertid kommer skogsbruket även i fortsättningen att vara
viktigt för att skapa regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter
till sysselsättning i verksamheter som kan vara viktiga investeringar för fram-
tiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser eller insatser för sys-
selsättning i skogsbygder, bör därför skogsbruket liksom hittills kunna kom-
ma i fråga för dessa inom ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör admini-
streras av skogsmyndigheten.
Min bedömning: Det sektorsansvar som skogsbruket redan har för
naturmiljövården och kulturmiljövården måste utvecklas och stärkas.
Kommitténs förslag överensstämmer i stort med min bedömning.
Remissinstanserna: De flesta instämmer i huvudsak med kommitténs
bedömning av sektorsansvaret i stort. Däremot är meningarna delade i fråga
om hur långt ansvaret skall sträcka sig.
Skälen för min bedömning: Den skogspolitik som jag har förordat i
det föregående lägger ökad vikt vid att skogsbruket skall värna om miljön.
Skogsbruk måste bedrivas så att den biologiska mångfalden bevaras och att
djur och växter som naturligt förekommer i vårt land ges förutsättningar att
leva vidare under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Det har sla-
gits fast i 1991 års miljöpolitiska beslut
Det är numera en självklarhet att vaije sektor i vårt samhälle skall ta sitt an-
svar för miljön. Det ansvaret kan komma till uttryck på olika sätt bl.a. bero-
ende på hur ingripande en verksamhet är. De förändringar som vissa verk-
samheter leder till är definitiva. Det gäller t.ex. markexploatering för samhälls-
byggande eller vägar. Andra, som t.ex. skogsbruket, bygger på ett nyttjande
av biologiska resurser i ett av människan påverkat ekosystem. Sådan påver-
kan är till sin karaktär reversibel. Detta utesluter emellertid inte att det behöver
göras förändringar i formerna för hur skogsbruket bedrivs.
Skogsbrukets ansvar för resurshushållning och miljön är markerat sedan
länge. Så tex. är kravet på långsiktig hushållning med skogarna och på åter-
växtåtgärder efter avverkning ett uttryck härför. Även det speciella skyddet
för den svårföryngrade skogen och skyddsskogen är exempel på detta.
40
Genom beslut av riksdagen år 1974 infördes som ett komplement till natur- Prop. 1992/93:226
vårdslagstiftningen ett krav i skogsvårdslagen på hänsynstagande till natur-
vårdens intressen. Denna bestämmelse preciserades genom 1979 års skogs-
politiska beslut. Beslutet innebar bl.a. också att mark som kan göras skogs-
bärande först efter dikning inte längre betraktas som skogsmark och att för-
bud mot sådan dikning därmed inte längre leder till ersättning. Genom beslut
av riksdagen år 1984 ålades skogsbruket att utan särskild ersättning bevara
återstående ädellövskogsareal i landet genom krav på fortsatt ädellövskogs-
bruk.
År 1991 infördes i skogsvårdslagen särskilda bestämmelser för skogs-
bruket i fjällnära skog. Bestämmelserna innebär möjligheter till långtgående
begränsningar av skogsbruket av hänsyn till naturvårdens intressen. Sam-
tidigt markerades genom ett tillägg i lagen kravet på hänsyn till kulturmiljö-
vården.
Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast i 1988 års miljöpolitiska
beslut. Den generella principen om sektorsansvaret för naturmiljön precise-
rades av riksdagen genom 1991 års miljöpolitiska beslut. Där anfördes bl.a.
att de areella näringarna måste bygga på principen om en god och långsiktig
hushållning med naturresurserna. Bevarandet av arter bör vara en angelägen-
het för skogssektorn och inte ses som en separat naturvårdsfråga. Naturvårds-
arbetet bör enligt beslutet delas in i tre nivåer som skall styra insatserna i form
av prioritering, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet. På den första ni-
vån, det s.k. vardagslandskapet, skall ansvaret och kostnaderna för natur-
vården främst ligga på näringsutövama inom de olika samhällssektorer som
nyttjar naturen i sina verksamheter. Det framhölls att det krävs en ökad hän-
syn till naturvården på denna nivå. Den andra nivån omfattar områden med
högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs för att
uppfylla målsättningarna. Den tredje nivån utgörs av särskilt värdefulla om-
råden och omfattar bl.a. de naturtyper och arter som på grund av sin känslig-
het bara tål liten eller ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller
mindre fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen.
Genom beslutet infördes ett nytt skyddsinstitut i naturvårdslagen för små-
biotoper. Som exempel på sådana nämndes bl.a. åkerholmar, våtmarker och
mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och slåttermarker, käl-
lor och källkärr, klibbalskog och öppna rikkärr. Övervägande skäl talade en-
ligt beslutet för att skogsvårdsstyrelsema skulle få uppgiften att när så behövs
fatta beslut i de enskilda fallen om biotopskyddets omfattning när det gäller
skogsmarken. Bestämmelser om detta borde införas i naturvårdsförordningen
(1976:484). Främst bedömdes biotopskyddet komma att handla om små
mark- och vattenområden av varierande storlek som skall kunna bevaras utan
stora ekonomiska uppoffringar för markägaren. De ersättningar som skall
betalas ut till markägare borde enligt regeringens och riksdagens bedömning
bli begränsade. I de fall det nya områdesskyddet medför att pågående markan-
vändning avsevärt forsvåras skall markägaren kunna få ersättning enligt natur-
vårdslagens bestämmelser. Statens naturvårdsverk och Skogsstyrelsen har se-
41
dermera på regeringens uppdrag utarbetat ett underlag för beslut om hur det Prop. 1992/93:226
nya skyddsinstitutet skall tillämpas. Frågan kommer att redovisas för riksda-
gen i en särskild proposition om biologisk mångfald.
I jordbruksutskottets betänkande som låg till grund för beslutet (bet. 1990/
91:JoU30) framhölls bl.a. att den biologiska mångfalden och den genetiska
variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i
landet förekommande arter ges förutsättningar att fortleva under naturliga be-
tingelser och i livskraftiga bestånd. Införandet av främmande arter eller gene-
tiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryg-
gande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska floran och faunan
inte äventyras.
Den tyngd som miljöfrågorna nu får i skogsbruket ställer särskilda krav på
de medel som skall användas för att nå miljömålet Som jag redan har under-
strukit måste det nu anläggas ett bredare perspektiv på denna fråga. Till miljö-
vårdsinriktade medel i skogspolitiken måste i fortsättningen räknas inte bara
vissa bestämmelser i skogsvårdslagen samt forskning, utbildning och rådgiv-
ning på miljöområdet. Hit måste också räknas ädellövskogslagstiftningen och
de särskilda bestämmelser i naturvårdslagstiftningen och kulturminneslagen
som berör skogsbruket. Jag tänker då på bestämmelserna om nationalparker,
naturreservat, naturvårdsområden, biotopskydd, skyddet för våtmarkerna,
skydd för fomlämningar och de numera skärpta bestämmelserna om samråd
vid arbetsföretag. Sammantagna bör dessa medel ge goda förutsättningar för
att tillgodose den nya skogspolitikens behov. Viktigt i sammanhanget är givet-
vis att användningen av de olika instrumenten samordnas.
Kommitténs förslag i fråga om medel för att nå miljömålet utgår från att be-
fintlig lagstiftning skall tillämpas. Förslagen innebär bl.a. att miljömålet skall
nås inom ramen för ett skogsbruk som berör i stort sett all skogsmark i lan-
det. För att skydda de särskilda värden som finns och som inte tål ingrepp
föreslår kommittén en väsentligt utökad reservatsavsättning.
För egen del anser jag att kommitténs utgångspunkter i detta avseende är
riktiga. Naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen måste så långt det är
möjligt tillgodoses inom ramen för det normalt bedrivna skogsbruket. Det
innebär att vaije skogsägare alltid måste uppfylla vissa grundläggande krav
till skydd för mark, växter och djur. Dessa grundläggande krav kommer i dag
till uttryck bl.a. i skogsvårdslagens bestämmelse om hänsyn till naturvården
och kulturmiljövården. En sådan bestämmelse bör finnas även i fortsättning-
en. Jag återkommer i det följande till denna (avsnitt 5). Genom den nya be-
stämmelsen i naturvårdslagen om biotopskydd kompletteras regelverket med
skydd för mindre mark- och vattenområden på ett sätt som svarar mot de krav
som den nya skogspolitiken ställer. Den närmare utformningen av biotopskyd-
det återstår, men målet är att det skall fylla det gap som hittills har ansetts fin-
nas mellan skogsvårdslagens hänsynsbestämmelser och naturvårdslagens re-
servatsbestämmelser. Enligt min mening är det dock mindre lämpligt att följa
kommitténs förslag att biotopskyddet skall tillgodoses genom civilrättsliga
avtal. Mina motiv är att sådana avtal dels med nödvändighet får en mindre
42
varaktig karaktär, dels kan bli mer kostsamma än vad riksdagsbeslutet om Prop. 1992/93:226
biotopskyddet förutsatte. Jag utgår alltså från att biotopskyddet så långt rätts-
säkerheten medger kommer att vara av generell natur, och att skogsägarna
med utgångspunkt i ökade kunskaper och bättre information om vilka värden
som finns på deras fastigheter skall ha en positiv inställning till biotopskyd-
det. I vissa fall kan förhållandena dock vara sådana att naturvårdslagens be-
stämmelser om naturvårdsområde är bättre att tillämpa. I sådana sammanhang
kan det vara aktuellt att använda civilrättsliga avtal. Det gäller t.ex. skydd för
sådana känsliga skogsbiotoper som kommittén har hänvisat till och som faller
utanför det lagstadgade biotopskyddet. Här behövs som kommittén betonar
ett aktivt engagemang av skogsägaren.
Kommitténs förslag om reservatsavsättningar har debatterats livligt i mass-
media och kommenterats av många remissinstanser. Flera anser att kommit-
téns förslag inte sträcker sig tillräckligt långt, andra att de leder alltför långt.
För egen del är jag av den uppfattningen att reservatsavsättningar med mer
eller mindre långt gående restriktioner är nödvändiga för att nå miljömålet.
Behovet av reservatsavsättningar är beroende av effekterna av en skärpt
tillämpning av naturvårdshänsynen, som jag förordar, en tillämpning av det
nya biotopskyddet, en precisering av det skärpta våtmarksskyddet enligt
naturvårdslagen samt bättre information och ökad diversitet i skogsbruket.
Det är helt klart att en ökning i förhållande till dagens avsättningstakt är nöd-
vändig och att den ökningen i första hand bör orienteras till södra och mel-
lersta Sverige samt till norra Sveriges kustområde. Jag återkommer i det föl-
jande till frågan om hur jag bedömer omfattningen av behovet att avsätta re-
servat och resurserna härför. Jag vill emellertid redan nu påpeka att reser-
vatsavsättningar inte med nödvändighet behöver innebära totalt stopp för all
verksamhet inom reservaten och inte heller förutsätter statligt ägande. Med en
smidig tillämpning av bestämmelserna i skogsvårdslagen och naturvårdslagen
bör man kunna utnyttja tillgängliga resurser mer effektivt.
Vad särskilt gäller skogsbrukets kostnadsansvar för miljövården vill jag an-
föra följande.
I den allmänna debatten och i vissa remissyttranden aktualiseras frågan om
att skogsbruket borde betala en avgift för sin rätt att utnyttja naturresursen
skog. Inom OECD finns sedan länge en rekommendation om tillämpning av
principen att förorenaren skall betala (PPP). Den innebär att den som föro-
renar skall bära kostnaderna för de åtgärder som krävs för att behålla en accep-
tabel miljö. Kostnaderna för åtgärderna bör ha effekter på priset för aktuell
vara eller tjänst som därmed kommer att återspegla de negativa miljöeffekter
som åtgärderna för med sig. Exempel på användning av denna princip inom
de areella näringarna i Sverige är miljöavgifter på bekämpningsmedel och han-
delsgödsel. För några år sedan lanserades principen om att användaren betalar
(UPP). Den principen bygger på att det fordras en drivkraft för att använda-
ren skall hushålla med användningen av en tjänst eller en naturresurs. Det är
främst denna senare princip som enligt vissa remissinstanser bör tillämpas på
det svenska skogsbruket. Frågan uppmärksammades också av riksdagen i
43
1991 års miljöpolitiska beslut. Mot den bakgrunden har en interdepartemental Prop. 1992/93:226
arbetsgrupp granskat frågan närmare och redovisat sina bedömningar i betän-
kandet Naturvårdshänsyn och de areella näringarna (Ds 1991:87). Arbets-
gruppen anser i denna fråga att PPP och UPP inte direkt kan överföras till
den typ av miljöpåverkan inom skogsbruket som kan medföra konflikter med
naturvårdens intressen. Arbetsgruppen ansåg att det ökade ansvar för natur-
miljön som bl.a. skogsbruket skall ta enligt 1991 års miljöpolitiska beslut bör
kunna tillgodoses inom ramen för sektorsansvaret.
För egen del har jag samma uppfattning som arbetsgruppen. Det kan så-
lunda inte komma i fråga att tillämpa PPP eller UPP på det sätt som har fram-
förts från vissa håll. Jag vill i sammanhanget erinra om att riksdagen i 1991
års miljöpolitiska beslut bl.a. slog fast att förvaltande av naturen och den bio-
logiska mångfalden bör bli ett normalt inslag i verksamheten och i princip inte
förutsätta statliga bidrag.
Jag vill också framhålla att skogsbruket redan nu tar ett kostnadsansvar
för resurshushållning och miljövård. Detta kostnadsansvar kommer till ut-
tryck på flera sätt Så t.ex. ställer skogsvårdslagen redan i dag krav på lång-
siktig hushållning med skogarna, återväxtåtgärder samt särskilt skydd för
svårföryngrad skog och skyddsskog utan att ersättning lämnas till skogsäga-
ren. Förbudet i ädellövskogslagen mot att utan tillstånd byta trädslag medför
inte någon ersättningsrätt. Detsamma gäller förbud mot våtmarksdikning en-
ligt naturvårdslagen. För begränsning av naturvårdsskäl enligt skogsvårds-
lagen och enligt skilda bestämmelser i naturvårdslagen och plan- och bygg-
lagen lämnas ersättning endast om pågående markanvändning på behandlings-
enheten avsevärt försvåras. Beräkningar har gjorts av såväl kommittén som
av Sveriges lantbruksuniversitet och Domänverket i fråga om kostnaderna för
de nuvarande hänsynskraven. Bl.a. har konstaterats att de krav och restrik-
tioner som gäller i dag innebär att betydande arealer skogsmark undantas från
skogsbruk. Dagens minimikrav innebär i praktiken ett bortfall av virke som
motsvarar ett värde av över 100 miljoner kronor årligen. Många skogsägare
har i dag också ofta en högre ambition än de krav som följer av lagstift-
ningen.
Inom ramen för den nämnda arbetsgruppens rapport behandlades flera frå-
gor med anknytning till ersättningsrätten. Så t.ex. förordades att markägaren,
till skillnad från för närvarande, alltid skall svara för den kostnad som mot-
svarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen samt att underlaget
för beräkningen av denna gräns bör begränsas. Vidare förordades att bagatell-
artade intrång inte skall läggas till grund för ersättning. Det konstaterades
också att en höjning i övrigt av kvalifikationsgränsen för ersättning inte kan
göras utan att frångå det grundläggande riksdagsbeslutet år 1987 om ersätt-
ningsprinciperna. Jag har samma uppfattning som arbetsgruppen och kom-
mittén i dessa frågor. De lagtekniska förändringar som hänger samman med
de förstnämnda frågorna behandlas i ett senare sammanhang.
44
Sammanfattningsvis anser jag sålunda att skogsbrukets sektorsansvar för Prop. 1992/93:226
miljövården bör stärkas och att detta bör ske inom ramen för befintlig lag-
stiftning.
Min bedömning: Myndigheternas sektorsansvar för miljön bör för-
delas enligt principerna i 1991 års miljöpolitiska beslut.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med min bedömning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat.
Skälen för min bedömning: Sektorsansvaret för miljön behandlades
som jag har nämnt i det föregående ingående i 1991 års miljöpolitiska beslut.
Därvid togs även myndigheternas sektorsansvar upp. Bl.a. framhölls att de
miljömål som formulerades på politisk nivå och inom de centrala miljömyn-
digheterna skall kompletteras med sektorsmål och åtgärdsprogram av sektors-
myndighetema. Skogsmyndighetens sektorsmål framgår numera uttryckligen
av dess instruktion.
Kommittén har i sitt huvudbetänkande redovisat hur Naturvårdsverket och
Skogsstyrelsen har beskrivit ansvars- och arbetsfördelningen. Beskrivningen
utgår från nämnda riksdagsbeslut. Jag hänvisar till betänkandet i detaljerna (s.
140-142).
Kommittén föreslår att 1991 års miljöpolitiska beslut fullföljs genom att
skogsvårdsmyndigheten får ett större ansvar och vidgade befogenheter i natur-
vårdsfrågor på det skogliga området. Kommittén anser, mot bakgrund av det
ökade sektorsansvaret för skogsbruket, att skogsvårdsmyndigheten i framti-
den skall handlägga sådana ärenden enligt naturvårdslagen som gäller skog-
liga arbetsföretag och som rör samråd eller tillstånd till dikning. Även jakt-
och viltvårdsfrågoma föreslås förda till skogsvårdsmyndigheten.
För egen del vill jag betona nödvändigheten av att sektorsansvaret för mil-
jön förs vidare även på myndighetsnivå. De grundläggande besluten i detta
avseende som fattades av riksdagen år 1991 bör sålunda ligga fast. I proposi-
tionen som låg till grund för beslutet framhölls också att övervägande skäl ta-
lade för att skogsvårdsmyndigheten skall handha tillämpningen av det nya
biotopskyddet på skogsmarker. Riksdagen godtog detta. Enligt min mening
är det nu dags att fullfölja denna linje på det sätt som kommittén har förordat
utom i fråga om våtmarksdikning och jakt och viltvård. I övrigt anser jag att
den fördelning av ansvaret som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har
redovisat är väl avvägd och i linje med statsmakternas intentioner. Jag åter-
kommer i det följande till frågan om vilken myndighet som skall ha ansvaret
för beslut enligt ädellövskogslagen.
45
Prop. 1992/93:226
Min bedömning: Nya skogsbruksmetoder bör tillämpas i ökad ut-
sträckning.
Kommitténs bedömning överensstämmer i stort med min bedömning.
Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak till kommitténs bedömning.
Skälen för min bedömning: Det miljömål som jag föreslår för skogs-
bruket tar sin utgångspunkt i behovet av ett långsiktigt bevarande av skogs-
markens naturgivna produktionsförmåga och skogens ekosystem. En hållbar
utveckling innebär att en ekonomisk utveckling och miljöhänsyn måste gå
hand i hand. Ett ambitiöst miljömål för skogsbruket kan därför väl förenas
med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och en konkurrenskraftig
svensk skogsnäring. Ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbruk kan inte bedrivas
om man bortser från de naturgivna förutsättningarna eller motverkar dessa.
Miljöanpassade skogsbruksmetoder kommer därför enligt min mening att få
större utrymme i det svenska skogsbruket framöver.
En anpassning av skogsbrukets metoder till ny kunskap om naturtillståndet
och skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser är enligt min mening
ett steg i rätt riktning. Därmed skapar vi förutsättningar för de djur- och växt-
arter som naturligt hör hemma i skogen att fortleva under naturliga betingelser
och i livskraftiga bestånd. Med tanke på att ekosystemen befinner sig i stän-
dig förändring anser jag en sådan anpassning av metoderna vara nödvändig.
Jag har med stort intresse noterat de olika initiativ som tagits till försöks-
verksamhet i syfte att finna konkreta former för vad man kan kalla ett ekolo-
giskt skogsbruk. Bl.a. har flera forskare inom Sveriges lantbruksuniversitet
från vetenskapliga utgångspunkter undersökt förutsättningarna för ett sådant
skogsbruk. Intressanta projekt och ambitiösa skogsvårdsprogram prövas se-
dan några år också av de flesta stora skogsbolagen. Gamla skogsbruksmeto-
der prövas mot bakgrund av nya kunskaper, som t.ex. behovet av en stånd-
ortsanpassad skogsskötsel. Modem skogsforskning har också ifrågasatt den
gängse uppfattningen om effekterna av olika gallringsformer. Nya skogs-
bruksmetoder som alternativ till det traditionella skogsbruket tas fram. Så
t.ex. studeras modifierade skogsbruksmetoder som syftar till att bevara bio-
logisk mångfald. Avverkningsformer och föryngringsåtgärder som syftar till
att bevara variationen och kontinuiteten i de skogliga ekosystemen och som
tar hänsyn till skogens betydelse för landskapsbilden utvecklas och prövas.
Hittillsvarande erfarenheter av dessa projekt bedömer jag som lovande.
Den svenska skogsforskningen hämtar naturligtvis idéer och intryck av
den skogsforskning som bedrivs i andra länder och världsdelar. Det är emel-
lertid enligt min mening viktigt att komma ihåg att det inte utan vidare går att
överföra en skogsbruksmodell från ett annat land på våra sociala, ekonomiska
och ekologiska förhållanden. Internationella erfarenheter bör dock tas till vara
så långt det är möjligt. Det är i linje med såväl våra nationella mål beträffande
46
biologisk mångfald och uthållig skogsproduktion som de internationella över- Prop. 1992/93:226
enskommelsema i anslutning till Rio-konferensen. Jag tänker då bl.a. på
Skogsprincipema och konventionerna om biologisk mångfald och klimat.
Det finns sålunda inom det svenska skogsbruket redan en utveckling av
nya skogsbruksmetoder att bygga vidare på. Det är viktigt att kunskaperna
om dessa förs ut så snabbt som möjligt till alla som verkar i skogsbruket. Jag
återkommer i det följande till frågan om vilka insatser i form av rådgivning
och information som bör göras för att stödja intresset för att bedriva och ut-
veckla kunskaperna om en naturvårdsanpassad skogsskötsel.
Den inriktning av skogsbruket med utgångspunkt i naturtillståndet och
skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser som jag beskrivit, bör
enligt min mening analyseras vidare. Det faller inom Skogsstyrelsens och
Naturvårdsverkets ansvarsområden att göra denna analys.
Mitt förslag: I skogsvårdslagens inledningsparagraf föreskrivs att
- skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden be-
hålls,
- vid skötseln skall hänsyn tas till andra allmänna intressen.
Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till förslaget.
Skälen för mitt förslag: I det föregående (avsnitt 3) har jag utvecklat
min syn på de framtida skogspolitiska målen och skälen till att miljömålet och
produktionsmålet bör jämställas. Detta ställningstagande bör, på samma sätt
som i gällande lagstiftning, komma till uttryck i en inledningsparagraf. Till
grund för formuleringen av paragrafen läggs det föreslagna nya miljömålet
och produktionsmålet samt de överväganden i övrigt som jag har redovisat i
det föregående.
Genom att ange att skogen är en nationell tillgång vill jag betona att den är
en resurs som inte endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan för
hela samhället I detta ligger också att utnyttjandet skall präglas av mångbruk.
Skogens alla funktioner som leverantör av fömybar råvara, som bas för sys-
selsättningen, som livsmiljö för växter och djur, som källa för friluftsliv, som
bärare av estetiska värden och kulturmiljövärden, som näringsmässig bas för
renskötseln och som producent av bär, svamp och jaktbart vilt skall beaktas
vid hanteringen av skogsresurserna på all skogsmark och på skogliga impe-
diment.
47
Att skogen skall skötas innebär att huvuddelen av skogsmarken brukas Prop. 1992/93:226
genom ett aktivt skogsbruk som skall vara effektivt och ansvarsfullt. Skogs-
markens virkesproducerande förmåga bör utnyttjas väl på all skogsmark där
inte andra intressen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre. Det är vidare an-
geläget att det finns tillgång till en viss mängd gammal skog som livsmiljö för
växter och djur.
Genom begreppet uthållighet knyts bl.a. an till Rio-deklarationen och
Brundtland-kommissionens uttalande om en hållbar utveckling for nyttjandet
av skogen som naturresurs. Med hållbar utveckling menas kortfattat en ut-
veckling som forsöker möta dagens anspråk utan att begränsa eller inskränka
möjligheterna att möta framtidens behov. Detta innebär att skogsbruket måste
bedrivas på ett sådant sätt att ekosystemet inte utarmas och att skogsmarkens
naturgivna produktionsförmåga vidmakthålls. Skogsbruket bör bedrivas så
att läckage och annan bortförsel av näringsämnen minimeras. Produktions-
förmågan bör således huvudsakligen upprätthållas med naturlig vittring, ned-
brytning av föman och luftbuma näringsämnen från havet som näringsbas.
Skogen skall också ge en god avkastning. Detta innebär att skogen på sam-
ma sätt som i dag skall ge en hög och värdefull virkesavkastning, men också
att den skall ge god avkastning i andra former.
I tätortsnära områden liksom i andra områden av betydelse för rekreation
och friluftsliv, t.ex. vid sjöar och vattendrag, på öar samt längs kusterna, bör
skogsbruket bedrivas med särskild hänsyn till dessa intressen. På all skogs-
mark, men särskilt i de nämnda områdena, bör landskapsbilden beaktas vid
skogsbrukets bedrivande. Även kulturmiljövärdena skall beaktas. Skogarna i
norra Sverige används för såväl skogsbruk som rennäring. För att skapa go-
da förutsättningar for rennäringen bör skogsbruket, i enlighet med vad som
nu gäller, anpassa sina metoder och förläggningen i tid och rum av sina åtgär-
der. Skogarna är också hemvist for jaktbart vilt. I många fall är övergångs-
zonema mot bl.a. jordbruksmark och myr av särskild betydelse för det vilda.
Jakt har stora rekreativa och ekonomiska värden. Samtidigt förorsakar fram-
för allt älg och rådjur svåra skador på skogen. Skogsbruket bör bedrivas så
att gynnsamma betingelser för det vilda skapas samtidigt som jägarna har ett
ansvar för att stammarna av älg och rådjur hålls på en balanserad nivå genom
väl avpassad jakt. Även i det avseendet bör skogens nyttjande vara präglat av
mångbruk.
Att produktionsmålet skall uppfyllas samtidigt som den biologiska mång-
falden behålls innebär, som jag har understrukit i det föregående, att produk-
tionsmålet och miljömålet jämställs. I miljömålet ligger att växt- och djursam-
hällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter
ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga
bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas och en genetisk variation i
skogen skall behållas. Ett så intensivt skogsbruk som det svenska medför
dock att inte alla arter och naturtyper kan klaras ständigt och över hela landets
areal. Det miljömål som sätts upp måste därför vara ett nationellt mål. För att
48
uppnå detta krävs en utveckling och anpassning av skötselmetoder över hela Prop. 1992/93:226
landet, anpassade till olika regionala och lokala förhållanden.
I paragrafen bör det också liksom hittills anges att det vid skötseln av sko-
gen skall tas hänsyn till andra allmänna intressen. Dit hör t.ex. rennäringens
och kulturmiljövårdens intressen men också rekreations- och friluftsintresset.
Mitt förslag: Skogsvårdslagens definition av begreppet skogsmark
behålls oförändrad.
Till lagens definition av vad som skall anses vara skogsmark läggs
en definition av vad som skall anses vara skogliga impediment.
Kommitténs förslag: Enligt kommittén bör mark som i huvudsak är
outnyttjad men som på grund av särskilda förhållanden inte bör användas för
virkesproduktion räknas som skogsmark i fortsättningen. Dock bör sådan
mark uttryckligen undantas från återväxtskyldigheten.
Naturvårdsföreskrifter som meddelas med stöd av skogsvårdslagen före-
slås gälla också för skogliga impediment. Dessa impediment definieras i an-
slutning till bemyndigandet i lagen för regeringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer att meddela föreskrifter om naturvårdshänsyn i skogsbru-
ket.
Remissinstanserna: Förslaget att vissa outnyttjade marker skall om-
fattas av skogsmarksbegreppet godtas av bl.a. Skogsstyrelsen och Riksantik-
varieämbetet. Flera av länsstyrelserna har emellertid invändningar mot för-
slaget. I allmänhet hänvisas till att förslaget inte kan anses gagna naturvårds-
intresset. Så t.ex. anför Länsstyrelsen i Älvsborgs län att den föreslagna
vidgningen av skogsmarksbegreppet kan bli till nackdel för extensivt skötta
hagm arker.
När det gäller de skogliga impedimenten framhåller flera remissinstanser
betydelsen av klara och tydliga regler som förbjuder bl.a. trakthuggning på
sådana marker. Enligt Skogsstyrelsen bör definitionen av skogliga impedi-
ment tas in i lagen i anslutning till bestämmelserna som definierar skogsmar-
ken.
Skälen för mitt förslag: Enligt skogsvårdslagen gäller som huvudre-
gel att skogsmark är mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i
väsentlig utsträckning används för annat ändamål. I lagen anges också vad
som avses med att mark är lämplig för virkesproduktion. Så är fallet om mar-
ken enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst
en kubikmeter virke om året per hektar.
Till skogsmark räknas enligt lagen också vissa marker som inte behöver
fylla kravet på lämplighet för virkesproduktion. Det gäller marker där det bör
finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
49
ned. Dit hör den svårföryngrade skogen i bl.a. norra Sverige och skydds- Prop. 1992/93:226
skogar i andra delar av landet.
Skogsmarksbegreppet avgränsar skogsvårdslagens tillämpningsområde
när det gäller bestämmelserna om anläggning av ny skog och om avverkning.
Lagens bestämmelser om skogsskydd och om naturvårdshänsyn är däremot
inte på samma sätt knutna till skogsmarksbegreppet. Bestämmelserna om
skogsskydd gäller all verksamhet i skogsbruket som kan få till följd en mass-
förökning av insekter, oavsett om verksamheten äger rum på skogsmark eller
inom andra marker. Naturvårdsbestämmelsema är inte heller knutna till viss
mark utan gäller alla åtgärder i skogsbruket som medför olägenhet från natur-
vårds synpunkt. Som exempel nämns i motiven att en slutavverkning på pro-
duktiv skogsmark inte utan vidare bör få omfatta slutavverkning av skogen på
angränsande impediment
I lagen undantas från skogsmarksbegreppet outnyttjad mark som på grund
av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. I moti-
ven nämns som exempel mark i anslutning till bebyggelse som bör hållas öp-
pen av naturvårdsskäl. Enligt Skogsstyrelsens allmänna råd till bestämmelsen
kan det vara fråga om marker där avverknings- och föryngringsåtgärder på-
tagligt skadar särskilda naturvårds- eller kulturminnesvårdsintressen eller
andra allmänna intressen, t.ex. rennäringen. Exempel på sådana marker kan
vara flora- eller faunalokaler med hög artrikedom eller raritet, ljunghedar och
nedlagda betes- eller slåttermarker, lågproducerande ädellövskogar, mark in-
till fäbodar, smärre områden av stor betydelse för viltet eller mark av hag-
markskaraktär i omedelbar anslutning till bebyggelse. Det kan också gälla för
rennäringen viktiga områden såsom flyttleder, nattbetesplatser eller vissa
hänglavsskogar.
Kommittén föreslår inte några andra förändringar i fråga om lagens skogs-
marksdefinition än att undantaget för outnyttjade marker som inte bör använ-
das för virkesproduktion slopas. Enligt utredningen bör det nuvarande undan-
taget ersättas med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att ange vilka marker som med hänsyn till naturvår-
dens, kulturmiljövårdens eller rennäringens intressen skall undantas från
skyldigheten att anlägga ny skog.
Enligt min mening finns det emellertid anledning att ifrågasätta om det
finns bärande skäl för den av utredningen föreslagna förändringen. Några
problem med lagens nuvarande avgränsning av skogsmarken har inte påvi-
sats. Därtill kommer att definitionen numera är väl inarbetad i andra samman-
hang. Så tex. används den vid fastighetstaxeringen. Det lämpliga i kommit-
téns förslag har också, som nämnts, ifrågasatts av flera remissinstanser.
Kommittén synes mena att de outnyttjade markerna skulle komma att till-
varatas bättre om de inordnades under lagens skogsmarksbegrepp och där-
med kom att omfattas av skogsbrukets sektorsansvar. Jag kan inte dela den
uppfattningen. Jag kan inte heller dela kommitténs uppfattning att skogsvårds-
lagen inte skulle vara tillämplig om outnyttjad mark av det slag som nu är i
fråga trots allt används för virkesproduktion. Kommittén konstaterar att skog-
50
liga åtgärder när som helst kan vidtas på outnyttjad mark där marken inte reg-
leras på något annat sätt, t.ex. genom naturvårdslagen. Till skillnad från kom-
mittén anser jag det vara helt klart att marken, om skogliga åtgärder vidtas,
även med dagens bestämmelser blir att betrakta som skogsmark.
Mina överväganden leder fram till slutsatsen att skogsvårdslagens bestäm-
melser som beskriver skogsmarksbegreppet bör lämnas oförändrade.
Till skogsmarksdefinitionen bör emellertid fogas ytterligare en definition,
nämligen en beskrivning av vad som skall avses med skogliga impediment.
Som jag närmare kommer att utveckla i ett följande avsnitt om naturvårds-
hänsyn m.m. finns det skäl för att, när det gäller vissa naturvårdsföreskrifter,
knyta skogsvårdslagens tillämpning till dessa impediment. Det gäller sådan
mark som visserligen inte är lämplig för virkesproduktion, men där det ändå
finns skog eller förutsättningar för skog. Impedimenten kan definieras som
outnyttjad mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produktions-
höjande åtgärder, men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.
Kommittén har valt att ta in en beskrivning av dessa skogliga impediment i
lagens bemyndigande att meddela naturvårdsföreskrifter. Enligt min mening
bör definitionen emellertid av systematiska skäl tas in som en bestämmelse i
anslutning till lagens beskrivning av vad som skall anses vara skogsmark.
Krav på anläggning av ny skog
Mitt förslag: Även i fortsättningen skall ny skog anläggas på skogs-
mark om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller
på grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt eller
om marken ligger outnyttjad.
Ny skog skall dessutom anläggas om skogstillståndet är uppenbart
otillfredsställande.
Prop. 1992/93:226
Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag. Dessutom före-
slår kommittén en ny bestämmelse enligt vilken regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer får ange undantag från skyldigheten att anläg-
ga ny skog, om särskilda förhållanden föreligger med hänsyn till naturvår-
dens, kulturmiljövårdens, rennäringens eller andra intressen.
Remissinstanserna har i allmänhet inte ifrågasatt annat än att reglerna
om reproduktionsplikt bör behållas i den utsträckning som kommittén före-
slår. Längre föryngringstider vid naturlig föryngring accepteras av Länssty-
relsen i Kopparbergs län, Egendomsnämnden i Härnösands stift, Tjänstemän-
nens centralorganisation och Sveriges häradsallmänningsförbund. Den upp-
fattningen delas inte av Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Västemorrlands län
och Egendomsnämnden i Luleå stift. Skogsstyrelsen liksom Länsstyrelsen i
Södermanlands län ansluter sig till kommitténs uppfattning att radikala mark-
51
beredningsåtgärder bör undvikas. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Krono-
bergs län anser att anläggning av ny skog bör ske ”inom skälig tid” främst när
det gäller outnyttjad jordbruksmark. Svenska naturskyddsföreningen är kri-
tisk till att bestämmelsen om skyldighet att anlägga skog när skogstillståndet
är otillfredsställande (den s.k. 5:3-regeln) finns kvar, om än i mildare form.
Skälen för mitt förslag: I skogsvårdslagen anges tre olika fall då ny
skog skall anläggas på skogsmark. Det första fallet är om markens virkespro-
ducerande förmåga efter avverkning eller på grund av skada på skogen inte
tas till vara på ett godtagbart sätt. Det andra fallet är om marken ligger outnytt-
jad. Det tredje fallet slutligen är om skogen är så gles eller till så stor del be-
står av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den
tillväxt som är möjlig.
I lagen föreskrivs att åtgärder för anläggning av ny skog i de två första fal-
len skall vidtas utan dröjsmål och i det tredje fallet inom skälig tid.
De lagbestämmelser som jag nu har redovisat ges ett mera preciserat inne-
håll i skogsvårdsförordningen och i Skogsstyrelsens föreskrifter.
Ett grundläggande krav för att de skogspolitiska målen skall kunna upp-
fyllas är att ny skog anläggs efter det att skog har avverkats eller skadats eller
då skogsmark av andra skäl inte utnyttjas på ett godtagbart sätt. Detta krav har
varit centralt alltsedan 1903 års lagstiftning och är numera väl förankrat hos
och accepterat av en bred brukarkrets. Det har på ett avgörande sätt bidragit
till det goda skogstillstånd vi har i dag. Jag föreslår inte några lagändringar
när det gäller skyldigheten att anlägga ny skog efter avverkning eller skada
eller då marken ligger outnyttjad.
Som jag kommer att redovisa i det följande avses i skogsvårdslagstiftning-
en med slutavverkning i allmänhet kalavverkning, med eller utan kvarlämnan-
de av fröträd. De föreskrifter som närmare reglerar återbeskogningskravet
efter avverkning är emellertid inte anknutna till någon bestämd awerknings-
form. I skogsvårdsförordningen anges kravet allmänt på det sättet att ny skog
skall anläggas efter avverkning eller skada på skogen, när beståndets virkes-
förråd gått ned till hälften av det förråd som normalt bör finnas. Det tillägget
görs att särskilda skäl kan föranleda en annan bedömning. Förordningens be-
stämmelse preciseras ytterligare i Skogsstyrelsens föreskrifter. Mina förslag i
det följande att tillåta också andra avverkningsformer än den hittillsvarande
traditionella slutawerkningsformen behöver följaktligen inte få några återverk-
ningar, när det gäller reglerna för när återväxtskyldighet föreligger.
I gällande bestämmelser anges att sådd, plantering eller åtgärder för natur-
lig föryngring skall ha utförts senast under det tredje året räknat från det år då
skyldigheten att anlägga ny skog uppkom. Med hänsyn till vikten av att skogs-
mark utnyttjas kontinuerligt bör den tidsgränsen behållas. Nya skogsbruks-
metoder kan komma att innebära en successiv föryngring. Det leder till att
man normalt inte kan bestämma en viss tidpunkt då föryngringsåtgärder skall
vara inledda. Sådana nya metoder kan följaktligen komma att kräva nya före-
skrifter i fråga om tidskraven.
Prop. 1992/93:226
52
Enligt Skogsstyrelsens föreskrifter kan naturlig föryngring godtas som för- Prop. 1992/93:226
yngringsmetod bara på marker där metoden kan förväntas ge ett tillräckligt
bra resultat inom rimlig tid. Enligt föreskrifterna är längsta tillåtna tid för att
åstadkomma tillfredsställande plantuppslag fem år i södra Sverige utom
Gotland och tio år i landet i övrigt räknat från slutavverkning. Längre föryng-
ringstid är tillåten på svaga marker i det inre av Norrland, dock högst femton
år. Det bör enligt min mening vara möjligt att i vissa fall acceptera längre för-
yngringsperioder än dessa. Under förutsättning att naturlig föryngring är en
lämplig föryngringsmetod bör upp till tjugo år kunna accepteras med hänsyn
till bl.a. lokala erfarenheter. Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att utforma
föreskrifter i enlighet med vad jag nu har anfört. I den frågan avser jag att
återkomma till regeringen i ett senare sammanhang.
En av de mer kritiserade reglerna i skogsvårdslagen har varit den bestäm-
melse som innebär skyldighet att anlägga ny skog när skogstillståndet är otill-
fredsställande (5:3-regeln). Kritiken har gällt att bestämmelsen, särskilt under
den period då omfattande statligt ekonomiskt stöd lämnades, innebar att man i
allt för stor utsträckning avverkade skogar med särskilda naturvärden och er-
satte dem med ny skog. Motivet för det statliga stödet var att man långsiktigt
ville bygga upp skogstillgångarna samtidigt som man ville stimulera avverk-
ningarna främst av kortsiktiga sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl.
Genom stödet har stora arealer gles skog omförts till skog där en hög virkes-
produktion kan väntas. Av den utvärdering kommittén har gjort framgår att
det ekonomiska stödet sannolikt haft negativa effekter på naturvärdena. Sam-
tidigt har bestämmelsen varit av betydelse för att bygga upp ett från produk-
tionssynpunkt gott skogstillstånd. Bestämmelsen tillkom vid en tidpunkt då
man allmänt förutspådde en framtida virkesbrist. I linje med detta eftersträva-
des återväxtåtgärder i lågproducerande ”tras- och skräpskog”. Synen på vissa
av dessa skogar har emellertid successivt förändrats allt eftersom insikterna
om vad som är biologiskt skyddsvärt har ökat. Vissa lövträdsbestånd i södra
Sverige och lågproducerande barrträdsbestånd med höga naturvärden omfatta-
des t.ex. av stödet.
När produktionsmålet och miljömålet jämställs bör det enligt min mening
inte finnas ett specifikt krav från statens sida att vidta aktiva skogsbruksåtgär-
der på marker som har höga naturvärden. I viss utsträckning bör det emeller-
tid även i fortsättningen ställas krav på att återväxtåtgärder sätts in på marker
med dålig skog. De gällande reglerna innebär att åtgärder för att få ny skog
skall vidtas om den befintliga skogen är så dålig att virkesförrådet är mindre
än hälften av det normala eller tillväxten är mindre än hälften av vad den
skulle kunna vara. Detta är en precisering av skogsvårdslagens beskrivning
som talar om skog vars tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.
Jag föreslår att skogsvårdslagen ändras så att det ifrågavarande kravet på åter-
växtåtgärder begränsas till att gälla marker där skogstillståndet är uppenbart
otillfredsställande. Det innebär enligt min mening en betydande begränsning
som, om den preciseras, bör kunna innebära att åtgärder skall krävas först
när skogstillståndet är så dåligt att virkesförrådet eller tillväxten understiger en
53
tredjedel av vad som är normalt. Jag avser att i ett senare sammanhang åter- Prop. 1992/93:226
komma till regeringen med förslag till förordningsändringar.
Som en följd av vad jag har anfört i avsnittet om skogsmarksbegreppet är
det inte aktuellt att genomföra kommitténs förslag att från återväxtskyldighet
undanta mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad, men som på grund
av särskilda förhållanden inte bör användas för virkesproduktion.
Föryngringsmetoder m.m.
Min bedömning: Skogsvårdslagens bestämmelser om föryngrings-
metoder m.m. behålls oförändrade.
Kommitténs förslag överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Skogsstyrelsen och Tjänstemännens centralorga-
nisation anser att ”vård av plantskog” bör ändras till ”vård av plant- och ung-
skog”, medan Lantbrukarnas riksförbund, Skogsägarnas riksförbund och
Sågverkens riksförbund anser att det inte finns några bärande skäl för att i la-
gen detaljerat ange vad föreskrifterna skall innehålla.
Skälen för min bedömning: Enligt skogsvårdslagen gäller vid anlägg-
ning av ny skog det allmänna kravet att sådana föryngringsåtgärder skall vid-
tas som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande tät-
het och beskaffenhet i övrigt. Lagen innehåller också ett bemyndigande att
meddela föreskrifter om föryngringsmetoder, markberedning, sådd, plan-
tering, vård av plantskog och andra åtgärder. Föreskrifter i dessa avseenden
har meddelats av regeringen och Skogsstyrelsen.
Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 4.4) har jag förutsatt att flera olika
skogsbruksmetoder som hittills inte varit accepterade kommer att tillämpas i
större omfattning. Som huvudregel bör alltjämt gälla att endast metoder för
beståndsanläggning som erfarenhetsmässigt eller genom forskningsrön och
prov i praktisk skala visat sig ge tillfredsställande resultat skall få användas.
Jag återkommer i det följande till frågan om miljökonsekvensbeskrivningar
inför introduktion av nya metoder i skogsbruket. I linje med en uttalad strä-
van att gynna ett skogsbruk som i så liten omfattning som möjligt negativt
påverkar viktiga naturvärden, bör naturlig föryngring användas i större ut-
sträckning än hittills på därför lämpliga marker. Därmed ökar också valfri-
heten för markägaren. Under förutsättning att marken är lämplig för metoden,
bör markägaren ges vidgade möjligheter att välja självföryngring som åter-
växtmetod. I förhållande till gällande regler kräver detta att något längre för-
yngringsperioder accepteras i vissa fall. Som jag redan har nämnt bör det
uppdras åt Skogsstyrelsen att meddela föreskrifter om detta.
Ökad användning av naturlig föryngring kräver i många fall att någon form
av markberedande åtgärd vidtas. För närvarande gäller inom de fjällnära skog-
arna att markberedning inte får vara mer ingripande än vad som behövs för att
54
trygga återväxten. Därför är s.k. hyggesplöjning förbjuden i sådan skog. Den Prop. 1992/93:226
princip som gäller inom de fjällnära skogarna bör utsträckas till att gälla hela
landet I konsekvens härmed bör hyggesplöjning helt förbjudas. Jag avser att
återkomma till regeringen med förslag till ändring i skogsvårdsförordningen i
detta avseende.
Skogsodlingsmaterial
Min bedömning: Skogsvårdslagens bestämmelser om skogsodlings-
material behålls oförändrade.
Kommittén förordar en ökad restriktivitet i fråga om proveniensförflytt-
ningar och användning av genetiskt förädlat skogsodlingsmaterial.
Remissinstansernas uppfattning överensstämmer i huvudsak med
min uppfattning.
Skälen för min bedömning: I skogsvårdslagen finns ett bemyndig-
ande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att med-
dela föreskrifter både om användningen av och handeln med skogsodlings-
material. Med sådant material avses i lagen frön, plantor, sticklingar och and-
ra former av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.
Enligt min mening finns det även i fortsättningen ett behov av att kunna
reglera användningen av och handeln med skogsodlingsmaterial. Något skäl
att ändra skogsvårdslagens bemyndiganden för sådana regler finns enligt min
bedömning inte.
Jag vill i det här sammanhanget ta upp vissa frågor om innehållet i de före-
skrifter som kan meddelas med stöd av bemyndigandet i lagen.
För att uppnå en större föryngringssäkerhet och en högre produktion än
vad lokalt odlat skogsodlingsmaterial kan ge används ofta material som är
proveniensforflyttat eller genetiskt förädlat.
Det har under mycket lång tid bedrivits forskning och försök i vårt land
inom detta område. Jämförande försök finns anlagda över hela landet. Gäll-
ande föreskrifter om användning av skogsodlingsmaterial bygger på denna
forskning. Föreskrifterna innebär bl.a. begränsningar när det gäller förflytt-
ning av skogsodlingsmaterial både geografiskt och med hänsyn till höjden
över havet.
Med hänsyn till de långa omloppstider som gäller för skogsbruket i vårt
land är det nödvändigt att vi även i fortsättningen har föreskrifter av detta
slag. Enligt min mening tjänar både de långsiktiga miljöintressena och in-
tresset av en god skogsproduktion på detta. Den restriktivitet som präglar
kommitténs uttalanden i fråga om proveniensförflyttningar överensstämmer
inte med min uppfattning. Detsamma gäller i fråga om användningen av ge-
netiskt förädlat material. Självfallet måste all förflyttning av skogsodlings-
material liksom förändring av den genetiska basen genom förädling ske med
55
stor försiktighet och under betryggande former. Jag vill dock framhålla att Prop. 1992/93:226
forskningen på detta område är mycket framstående i vårt land. Den visar
bl.a. att den genetiska variationen hos våra vanligaste trädslag är mycket stor.
Med de regler som gäller och det nära samarbete som finns mellan Skogssty-
relsen och berörda forskningsorgan har vi möjlighet att fortlöpande ta tillräck-
lig hänsyn till behovet av vad kommittén kallar riskspridning i detta samman-
hang.
Även i fråga om vegetativt förökat plantmaterial, s.k. sticklingar, finns
särskilda föreskrifter som syftar till att bredda den genetiska variationen i
tillräcklig utsträckning. I och för sig är det möjligt att anlägga skogsbestånd
som består av identiskt lika individer. Reglerna föreskriver emellertid att det
plantmaterial som används skall innehålla visst minsta antal olika ”föräldrar”.
Det föreskrivs också arealbegränsningar för den enskilda brukningsenheten.
För handel med sticklingar krävs bl.a. varudeklaration och begränsningar i
fråga om antalet kopior av en klon. Denna restriktiva inställning till s.k. klon-
skogsbruk är enHgt min mening nödvändig och bör behållas.
Vad så gäller användningen av utländska trädslag har jag i det föregående
förespråkat en ökad restriktivitet. Jag anser att vi som regel bör använda oss
av trädarter som normalt finns i vårt land. Endast i undantagsfall bör främ-
mande arter komma till användning. Nuvarande begränsning när det gäller
användningen av contortatall bör således skärpas ytterligare i avvaktan på en
mera långsiktig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Jag avser att senare
återkomma till regeringen med förslag till nödvändiga författningsändringar.
Till frågan om konsekvensbeskrivningar i samband med introduktion av främ-
mande trädslag återkommer jag i det följande.
En jämförelse mellan EG:s kontrollsystem och föreskrifterna för den svens-
ka handeln med frö och skogsplantor visar att det inte finns motsvarande sven-
ska regler på alla de områden som täcks av EG:s regler. När det gäller
härkomstkontroll av skogsodlingsmaterialets yttre kvaliteter finns sedan länge
särskilda direktiv inom EG. Nuvarande bestämmelser i skogsvårdsförord-
ningen ger emellertid inte några möjligheter att reglera själva handeln, vilket
EG:s regler förutsätter.
Skogsvårdslagens bemyndigande att meddela föreskrifter för handeln med
skogsodlingsmaterial har utnyttjats genom att föreskrifter har utfärdats om att
skogsodlingsmaterial som är föremål för handel skall vara försett med vissa
uppgifter. Överlåtelse av sticklingar får inte ske utan Skogsstyrelsens till-
stånd. Likaså krävs tillstånd av Skogsstyrelsen för att få föra in fröer (ollon),
kottar, plantor och sticklingar av de vanligaste skogsbildande artema i landet.
Därvid finns möjlighet att kontrollera härkomst och kvalitet.
Hittills har handeln med skogsodlingsmaterial varit relativt begränsad inom
Norden och med EG-ländema jämfört med handeln med tredje land, bl.a. Öst-
europa, USA och Kanada. En svensk EG-anslutning kommer emellertid att
innebära att den svenska handeln med skogsodlingsmaterial påverkas. EG-
direktiven för handel med frö och plantor innehåller en rad detaljerade krav.
En anpassning till nu gällande EG-direktiv skulle bl.a. kunna innebära att det
56
blir svårare att begränsa användningen av visst skogsodlingsmaterial. Det Prop. 1992/93:226
skulle vidare krävas en anpassning av indelningen i frötäktsområden och här-
komstzoner till de regler som gäller inom EG. EG:s nuvarande bestämmelser
för försäljning av frö från fröplantager skulle påverka handeln med frö från
hybridplantager negativt. EG ställer slutligen större krav på dokumentation
och kontroll av skogsodlingsmaterial än vad vi gör i Sverige. För att våra reg-
ler skall överensstämma med EG:s skulle det krävas ändringar i skogsvårds-
förordningen i fråga om bl.a. införseltillstånd och handel. Det pågår emeller-
tid diskussioner inom såväl EG som OECD som kan komma att leda till såda-
na ändringar i EG:s regelverk att en anpassning av våra regler skulle underlät-
tas. Frågan har också uppmärksammats i det nordiska samarbetet. Mot denna
bakgrund finner jag att frågan får tas upp på nytt i ett senare sammanhang.
Röjning och gallring av skog
Mitt förslag: Skyldigheten för skogsmarkens ägare att röja och gallra
i skogen tas bort.
Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till kommitténs förslag. Ne-
gativa till förslaget att slopa röjningsskyldigheten är Skogsstyrelsen, läns-
styrelserna i Uppsala, Västemorrlands och Norrbottens län samt Svenska
skogsarbetareförbundet. Flertalet av länsstyrelserna och Tjänstemännens
centralorganisation vill ha kvar både röjnings- och gallringsplikten.
Skälen för mitt förslag: Enligt skogsvårdslagen skall röjning av plant-
skog eller ungskog ske, när skogen är så tät eller av sådan beskaffenhet i öv-
rigt att produktionen av värdefullt virke väsentligt hämmas. I vissa fall kan
röjningen få ersättas av gallring. Vidare föreskrivs i lagen att gallring skall
ske när skogen är så tät att produktionen av värdefullt virke väsentligt häm-
mas.
Kravet på röjning, som i vissa fall kan ersättas av gallring, infördes till en
böljan i syfte att förbättra beståndsvården. År 1983 infördes krav på gallring i
syfte att förbättra industrins virkesförsöijning. Den utvärdering som kommit-
tén har gjort visar att röjnings- och gallringsaktiviteten ökade kraftigt under
1980-talet.
En ökad frihet för markägaren i valet av skogsskötselmetoder gynnar gene-
rellt sett den biologiska mångfalden. Eftersom röjning och gallring bidrar till
att beståndets framtida karaktär och utveckling fastläggs på ett mycket tidigt
stadium, innebär en reglering att den önskvärda variationen i framtidens sko-
gar begränsas. Markägaren bör enligt min mening ges större möjlighet att
själv avgöra när åtgärder skall sättas in för att påverka beståndets utveckling.
57
Statliga bidrag, skogsvårdsorganisationens intensifierade rådgivning samt Prop. 1992/93:226
förbättrad lönsamhet och goda priser på massaved har sannolikt i större ut-
sträckning än lagstiftningen bidragit till den nyssnämnda ökade aktiviteten.
Enligt min mening behövs det inte någon lagreglerad skyldighet för att
förmå skogsägarna att också i fortsättningen röja och gallra i tillräcklig omfatt-
ning. Dagens röjning och gallring, som bestäms av bl.a. marknadssituatio-
nen, överensstämmer med vad som oberoende av lagstiftning varit brukligt
bland skogsägare i allmänhet. Mot den bakgrunden föreslår jag att skogs-
vårdslagens regler om skyldighet att röja och gallra tas bort. Den skyldighet
att vårda plantskogar som följer av skogsvårdslagens regler om anläggning av
ny skog skall däremot fortfarande gälla.
Mitt förslag: Skogsvårdslagens bestämmelser om tillåtna avverknings-
former ändras för att markera att slutavverkning kan innebära också and-
ra huggningssätt än kalavverkning.
Lagens övriga avverkningsregler, som kräver att viss slutavverk-
ningsålder uppnåtts, som begränsar slutavverkningen till viss högsta
areal och som kräver att slutavverkning sker på viss minsta areal ersätts
av
1. ett förenklat skydd mot avverkning för den yngre skogen,
2. ett förenklat ransoneringskrav.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att alla de nu berörda avverk-
ningsreglema slopas med undantag för ett ransoneringskrav för storskogsbru-
ket.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till en avreglering med det un-
dantaget att en betydande remissopinion vill behålla ett skydd mot att yngre
skog slutawerkas. Till de remissinstanser som vill behålla ett skydd för den
yngre skogen hör Skogsstyrelsen som dessutom vill behålla dels det nuvaran-
de kravet att en avverkning skall främja skogens utveckling eller vara ända-
målsenlig för anläggning av ny skog, dels behålla ett mera vidsträckt ranso-
neringskrav än det kommittén föreslår.
Skälen för mitt förslag: Skogsvårdslagens avverkningsbestämmelser
inleds med en regel som innebär att avverkning på skogsmark inte får ske i
någon annan form än som röjning eller gallring som främjar skogens utveck-
ling eller som slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny
skog.
Jag delar så till vida kommitténs uppfattning att markägarna bör få en ökad
frihet att själva avgöra hur och när en awerkning skall ske.
Även i fortsättningen måste det förutsättas att awerkning kommer att ske i
två huvudformer. Den ena formen, röjning eller gallring, syftar till att vårda
58
ett skogsbestånd. Den andra, avverkning av slutavverkningsmogna träd, syf-
tar till ett värdeuttag ur skogen och åtföljs normalt av återväxtåtgärder i någon
form.
Det bör liksom hittills av skogsvårdslagen framgå att avverkning får ske
om den främjar skogens utveckling. Därmed avses att avverkningen sker an-
tingen som röjning eller som gallring. Det innebär självfallet inte något hinder
mot att sådana nya röjnings- eller gallringsformer som är eller kommer att
anses som vetenskapligt beprövade används. I den mån det behövs tillämp-
ningsföreskrifter får dessa alltså anpassas successivt till utvecklingen.
När så gäller avverkning av slutavverkningsmogna träd gäller i dag att
endast slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog ac-
cepteras. Som sådan slutavverkning godtas även s.k. fjällskogsblädning.
Bortsett från fjällskogsblädningen kan begreppet slutavverkning sägas vara
identiskt med kalavverkning, med eller utan kvarlämnande av fröträd.
Kommittén har förordat att även andra former av avverkning skall accepteras
som slutavverkning.
För egen del anser jag att avverkningen av slutavverkningsmogna träd,
oavsett vilken form den får, liksom hittills skall vara ändamålsenlig för åter-
växten av ny skog. Endast då kan vi tillgodose behovet av ett långsiktigt, bär-
kraftigt skogsbruk. När det gäller formerna för avverkningen är jag enig med
kommittén att nya sådana bör få användas, inte minst mot bakgrund av det
miljömål som jag har föreslagit. Det bedrivs för närvarande ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete när det gäller sådana avverkningsformer
främst med den inriktningen att de skall vara särskilt ändamålsenliga för na-
turvården. Syftet kan t.ex. vara att skapa nya naturvärden, föryngra genom
brand efter avverkning, utnyttja virkesproduktionen i olika biotoper och sam-
tidigt ta miljöhänsyn, avverka s.k. brandrefugier så att känsliga arter klarar
sig, lära sig förena ekonomi och naturvård och på sikt minska behovet av re-
servat Man har kommit olika långt på olika områden. Efter hand som metod-
erna har utvecklats och kan anses beprövade bör de kunna godtas som av-
verkningsform. Detta bör ske i de föreskrifter till lagen som fortlöpande an-
passas till ändrade förhållanden. Givetvis måste det finnas formella möjlig-
heter för skogsmyndigheten att medge sådana försök som är nödvändiga som
underlag för denna utveckling. Målet är sålunda att på sikt få fram de avverk-
ningsformer som ger en önskvärd variation i skogen och frihet för skogsäga-
ren.
Den ändrade inriktning i fråga om nya avverkningsformer som jag nu har
beskrivit bör komma till uttryck i lagen. Den ändringen bör göras att det nu-
varande kravet på ändamålsenlighet för återväxten av ny skog bör knytas till
vaije avverkning som inte har till syfte att främja skogens utveckling, dvs.
röjning eller gallring. Det innebär att begTeppet slutavverkning tas bort ur be-
stämmelsen.
Enligt de nuvarande reglerna får skog inte slutawerkas förrän den uppnått
en viss lägsta ålder. Lagstiftningen har utformats med utgångspunkt i att om-
loppstider som ger så hög virkesproduktion som möjligt skall tillämpas. Den-
Prop. 1992/93:226
59
na strävan har gett till resultat detaljerade huvudregler kompletterade med en
rad undantag. Undantagsbestämmelserna medger att föreskrivna lägsta av-
verkningsäldrar underskrids med upp till 20 % i vissa angivna fall, bl.a. när
beståndet har omfattande storm-, insekts- eller torkskador eller är kraftigt röt-
skadat.
Jag delar i och för sig uppfattningen att skogsägarna i allmänhet, oavsett
regelverk, kommer att inrikta de slutliga avverkningarna i ett bestånd till att
avse skog av sådan ålder att avverkningarna ger störst ekonomiskt utbyte.
Det behövs emellertid, som ett stort antal remissinstanser framhållit, ett
skydd mot exploaterande slutavverkningar. Ett skydd med det syftet bör
emellertid kunna åstadkommas med betydligt enklare regler än de nuvarande.
Regler om den lägsta tillåtna slutavverkningsålder som inte inriktas mot så
hög produktion som möjligt, utan endast skall tjäna som ett skydd för den
yngre skogen, kan göras enklare och ges mera generell räckvidd. En riktlinje
för att bestämma de avverkningsåldrar som bör gälla i framtiden kan vara att
reducera de nu gällande åldrarna med 25 %. Därigenom uppnås den betyd-
ande förenklingen att de nuvarande undantagsreglerna inte längre behövs.
Särskilda bedömningar kan dock behöva göras i fråga om ädellövskog. Jag
föreslår därför att det i lagen tas in ett bemyndigande för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att till skydd för den yngre skogen
föreskriva att trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas.
Skogsvårdslagens nuvarande bestämmelser ställer krav både på viss ran-
sonering av den avverkningsmogna skogen och på viss minsta slutavverk-
ning. Syftet med bestämmelserna är att på vaije brukningsenhet, med undan-
tag för de minsta, främja en jämn åldersfördelning. Av dessa bestämmelser
finns det, enligt kommitténs mening, skäl att behålla det nuvarande ranso-
neringskravet för storskogsbruket. Jag delar denna uppfattning. Begräns-
ningen bör, som kommittén har föreslagit, gälla för brukningsenheter som är
större än 1 000 ha skogsmark.
Jag anser emellertid, i likhet med Skogsstyrelsen, att det finns skäl att ut-
över det nu angivna kravet för storskogsbruket behålla ett förenklat ranso-
neringskrav också för brukningsenheter större än 100 ha skogsmark. För
sådana brukningsenheter bör gälla att en avverkning skall begränsas om den
skulle leda till att mer än hälften av brukningsenheten kommer att bestå av kal-
mark och skog yngre än 20 år. En sådan regel motiveras inte minst av kravet
på långsiktig hushållning och de krav som bör ställas med hänsyn till det nya
miljömålet för skogsbruket
Det nuvarande kravet på viss slutavverkning bör, som utredningen
föreslagit, slopas.
Prop. 1992/93:226
60
Prop. 1992/93:226
Min bedömning: Bestämmelserna i skogsvårdslagen till skydd mot
insektshätjningar behålls oförändrade.
Kommitténs bedömning överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Positiva till kommitténs bedömning är Länsstyrel-
sen i Södermanlands län, Naturskyddsföreningen och Sveriges häradsallmän-
ningsförbund. Negativa eller tveksamma till att föreskrifterna ändras är Skogs-
styrelsen, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Skogsägarnas riksförbund och
Skogsarbetareförbundet.
Skälen för min bedömning: I skogsvårdslagen finns ett bemyndigan-
de som ger stöd för föreskrifter om bekämpning av insektshäijningar i skog
och om olika åtgärder för att motverka uppkomsten av yngelhärdar. De sist-
nämnda föreskrifterna innebär bl.a. en skyldighet att upparbeta skadad skog,
att iaktta restriktioner när det gäller att lämna kvar hyggesavfall, att forsla ut
virke ur skogen och att lagra virke på visst sätt.
Efter de stora stormfällningama av skog i Syd- och Mellansverige i slutet
av 1960-talet drabbades främst granskogarna av omfattande insektsangrepp.
Åtskilliga miljoner kronor satsades av staten och skogsägare för att bekämpa
hätjningama. Samtidigt blev det alltmer tydligt att det krävs god planering och
stor försiktighet i samband med avverkning och lagring av virke för att und-
vika insektsskador. Detta är bakgrunden till att bestämmelser om insektshäij-
ning infördes i skogsvårdslagstiftningen i slutet av 1970-talet.
I likhet med kommittén anser jag att nu gällande bestämmelser bör behål-
las. Även om vi för närvarande inte upplever några större problem med in-
sektsskador är det inte uteslutet att uppmjukade rutiner leder till förnyade an-
grepp framöver. I ett avseende visar emellertid nya kunskaper att en föränd-
ring av föreskrifterna i lagstiftningen bör göras. En mängd växter och djur är
beroende av död eller döende ved för sin överlevnad. Behovet av att lämna
död och döende ved samt döda träd i skogen med hänsyn till naturvården bör
därför tillgodoses bättre i framtiden. Det bör också vara möjligt att höja grän-
sen för högsta antal träd som får lämnas kvar i skogen efter avverkning eller
stormfällning.
Föreskrifterna skall liksom hittills gälla även på mark som inte är skogs-
mark.
Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att göra en översyn av föreskrifterna i
enlighet med vad jag nu har anfört. I sammanhanget vill jag också nämna att
jag har för avsikt att i likhet med kommittén föreslå att det statliga stödet till
insektsbekämpning slopas.
61
Prop. 1992/93:226
Mitt förslag: Skogsvärdslagens bemyndigande att meddela föreskrif-
ter om den hänsyn som skall tas i skogsbruket till naturvårdens och kul-
turmiljövårdens intressen ändras i två avseenden. För det första
utökas paragrafens exempel på hänsynstaganden med krav på kvarläm-
nande av enskilda träd och med angivande av ytterligare en åtgärd i
skogsbruket, nämligen gödsling. För det andra skall hänsynsföreskrif-
tema inte bara gälla vid skötseln av skog utan också gälla till skydd för
skogliga impediment.
För att sanktion i någon form skall kunna utdömas skall också i fort-
sättningen krävas att skogsvårdsmyndigheten i ett föreläggande har an-
gett vilka hänsyn som skall tas. Tillsynsbestämmelsema ändras emeller-
tid så att föreläggande får meddelas omedelbart om det behövs för att
bevara natur- eller kulturmiljövärden.
Straffreglema skärps så att påföljden vid överträdelse kan bli böter
eller fängelse i högst sex månader.
Ädellövskogslagens bestämmelser förs i stort sett oförändrade över
till skogsvårdslagen. Den ändringen görs att Skogsvårdsstyrelsen i stäl-
let för länsstyrelsen fattar beslut i frågor om att ta mark i anspråk för an-
nat ändamål än ädellövskogsbruk och i fråga om trädslagsbyte från ädel-
lövskog till annat trädslag. Sådana beslut bör föregås av samråd med
länsstyrelsen.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag, från-
sett mitt förslag som syftar till förelägganden i ett ökat antal fall samt förslaget
till skärpning av straffreglema.
Kommittén har vidare föreslagit att det i föreskrifterna tas in en skyldighet
för markägaren att i samband med slutavverkning lämna minst tio äldre träd
på varje hektar.
Kommitténs förslag i fråga om ädellövskogen överensstämmer med mitt
förslag.
Remissinstanserna: Skogsstyrelsen, flertalet länsstyrelser, Naturskydds-
föreningen, Tjänstemännens centralorganisation och Boverket efterlyser effek-
tivare sanktioner för brott mot hänsynsreglema. Bl.a. länsstyrelserna i Malmö-
hus, Södermanlands, Kopparbergs och Norrbottens län anser att föreläggan-
de bör kunna meddelas utan föregående rådgivning. Länsstyrelsen i Stock-
holms län framhåller att straffsatsen böter är för låg. Länsstyrelsen i Kalmar
län och Skogsindustrierna anför att samma förtroende bör gälla i fråga om
miljöhänsyn som i fråga om att uppfylla produktionsmålet och att detaljreg-
lering bör undvikas.
Remissinstanserna är i allmänhet positiva till att det skall lämnas kvar ett
antal träd vid slutavverkning, men anser att utformningen av föreskrifterna
måste göras mer flexibel och funktionell.
62
Remissinstanserna har inte haft andra synpunkter i fråga om ädellövsko- Prop. 1992/93:226
gen än att bevarandet av sådan skog bör uppmärksammas mer än vad som
hittills har skett.
Nuvarande regler om hänsyn till naturvården och den kritik som riktas mot
dem
I skogsvårdslagen fmns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall
tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog. I
bemyndigandet anges som exempel föreskrifter om hyggens storlek och ut-
läggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar, dikning och
skogsbilvägars sträckning. Regeringen har i skogsvårdsförordningen över-
låtit till Skogsstyrelsen att meddela de föreskrifterna.
Var och en som ägnar sig åt skötsel av skog är i och för sig skyldig att
iaktta de av Skogsstyrelsen meddelade föreskrifterna. Någon sanktion vid
överträdelser och försummelser kommer emellertid i fråga bara under förut-
sättning att Skogsvårdsstyrelsen i ett föreläggande angett i vilka avseenden
föreskrifterna skall iakttas. Föreläggandet kan förenas med vite. Har så inte
skett kan i stället bötesstraff utdömas. Ett föreläggande får dock meddelas
först sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte har
följts. Bara i brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl får ett
föreläggande meddelas omedelbart.
Bestämmelserna om den naturvårdshänsyn som skall tas vid skötseln av
skog har kritiserats för att de inte är tillräckliga för att effektivt skydda viktiga
naturvärden. Det hävdas att det finns ett gap mellan skogsvårdslagstiftningens
regler och naturvårdslagens skyddsregler och att de förstnämnda reglerna inte
tillämpas i den omfattning som lagstiftningen ger utrymme för. Den utvärde-
ring som kommittén har låtit göra visar att skogsbruket som helhet inte har
nått upp till den hänsynsnivå som lagen kräver. Det anses också vara så att
det, även om en fullständig efterlevnad av dagens regler skulle uppnås, vore
otillräckligt för att mot bakgrund av nuvarande kunskap tillgodose behovet av
skydd för särskilda naturvärden.
En del av kritiken mot de nuvarande reglerna gäller det förhållandet att nå-
gon direkt sanktion inte är knuten till skogsvårdslagstiftningens naturvårds-
föreskrifter.
Bristerna i den nuvarande regleringen kan följaktligen sägas gälla dels det
förhållandet att föreskrifterna i just skogsvårdslagen inte i alla avseenden till-
godoser skyddsbehovet, dels den omständigheten att sanktionsbestämmel-
sema inte är tillräckliga. För att på ett effektivt sätt kunna uppnå det föreslag-
na miljömålet måste sålunda bestämmelserna i skogsvårdslagen om natur- och
kultuimiljöhänsyn och tillsynen samt föreskrifterna kompletteras. Hänsynsreg-
lema måste tillämpas bättre än i dag. I det följande behandlar jag först frågan
63
om sanktioner och därefter föreskrifternas innehåll. Slutligen tar jag upp ut- Prop. 1992/93:226
redningens förslag om ett särskilt skydd för de skogliga impedimenten samt
skyddet av ädellövskogen.
Sanktionerna
Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört i det föregående om hur
skyddet för naturvårdens intressen är upplagt (avsnitt 4.2). Skogsvårdslag-
stiftningen utgör sålunda inte det enda medlet för att i skogsbruket uppnå ett
skydd för och hänsyn till naturvårdens intressen. Naturvårdslagens regler
angående bl.a. markavvattning, samrådspliktiga arbetsföretag och det nya
biotopskyddet liksom bestämmelserna om naturvårdsområden, naturreservat
och nationalparker måste också ses som viktiga inslag i skogspolitiken.
Det gäller inte minst med den ökade tyngd som miljöfrågorna enligt mitt
förslag bör ges. En dubblering av naturvårdslagens bestämmelser genom att
föra in dem också i skogsvårdslagen ser jag som onödig.
Av särskild betydelse i detta sammanhang är det nya biotopskyddet enligt
naturvårdslagen. Avsikten är att detta skydd till en del skall bestå av generella
regler som, om de överträds direkt, kommer att omfattas av naturvårdslagens
straffbestämmelser. Därigenom åstadkoms mycket av den reglering som har
efterlysts av många remissinstanser.
Jag har övervägt om inte en direkt straffpåföljd borde knytas också till
vissa av skogsvårdslagstiftningens hänsynsföreskrifter. Jag har emellertid
funnit att en sådan ordning är svår att förena med rättssäkerhetens krav. Med
hänsyn till den mångformighet som präglar förhållandena i skogsbruket är det
vanskligt att dra upp en skarp gräns mellan det tillåtna och det otillåtna, sär-
skilt som frågan i regel kommer att aktualiseras sedan en åtgärd redan är vid-
tagen. Jag har i stället stannat för att föreslå en ändring i skogsvårdslagens
tillsynsbestämmelser för att den vägen utsträcka sanktionerna mot överträdel-
ser av naturvårdsföreskriftema.
Under den senaste tioårsperioden har antalet förelägganden och förbud
uppgått till i genomsnitt drygt 460 per år, medan antalet råd och anvisningar
uppgått till i genomsnitt drygt 27 000 om året. Antalet domstolsavgöranden
om böter eller viten var under samma period ca 70. Av det totala antalet råd
och anvisningar som utfärdades 1991/92 avsåg 13 % skogsvårdslagens hän-
synsbestämmelser. Bakom detta ligger dels att skogsvårdsorganisationen i
stor utsträckning bygger sin tillsyn på rådgivning enligt de intentioner som
gäller sedan länge, dels att förbud och förelägganden normalt får meddelas
först sedan det visat sig att myndighetens råd och anvisningar inte följts.
En viktig uppgift för skogsvårdsorganisationen nu och i framtiden är till-
synen över efterlevnaden av skogsvårdslagen. Myndigheten bör även fort-
sättningsvis i linje med traditionen inom skogspolitiken i första hand genom-
föra tillsynen med hjälp av råd. Av de utvärderingar som har gjorts av skogs-
vårdslagen framgår att efterlevnaden varit god utom just vad avser naturvårds-
hänsynen. Man har inte på frivillig väg uppnått det skydd som åsyftas med
64
naturvårdsföreskriftema. Starkare styrmedel behövs därför för att tillgodose Prop. 1992/93:226
den grundläggande hänsyn som skogvårdslagen är avsedd att reglera.
Mot bakgrund av att miljömålet och produktionsmålet nu jämställs måste
hänsynsreglema ges en väsentligt starkare ställning i lagstiftningen. Erfaren-
heterna från 1980-talet pekar på att skogsvårdsorganisationen bör ges möjlig-
het att meddela bindande beslut om hänsynstagande i enskilda fall, utan att
först behöva ge råd och anvisningar. Direkta förelägganden är i annan natur-
vårdslagstiftning det vanliga förfarandet. Jag föreslår mot denna bakgrund att
skogsvårdslagens bestämmelser ändras så att förelägganden får meddelas
omedelbart om det behövs för att bevara natur- eller kulturmiljövärden. I
övriga fall bör liksom hittills som huvudregel gälla att ett föreläggande före-
gås av råd till den berörde.
I det följande kommer jag att föreslå att skogsägarna i awerkningsanmä-
lan skall ange vad de avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kul-
turmiljövårdens intressen i samband med avverkningen. Dessa uppgifter i
avverkningsanmälan kommer att bli ett betydelsefullt underlag för att avgöra
om ett direkt föreläggande om naturvårdshänsyn behövs. Skogsmyndighe-
tens personal har också redan i dag en god lokal kännedom om olika skogs-
ägares intressen och möjligheter till naturvårdsåtgärder. Personalen har dess-
utom stor kännedom om var höga naturvärden finns lokalt och kan därigenom
verksamt bidra till en bättre efterlevnad av de hänsynskrav som numera måste
ställas.
För närvarande gäller att avverkningsanmälan skall göras minst en månad
innan avverkningen påböijas. Inom områden som länsstyrelsen angett särskilt
skall anmälan göras senast två månader före avverkningen. För att ge ökat
tidsutrymme för skogsmyndighetens handläggning av naturvårdsfrågoma
bör, enligt min mening, den generella anmälningstiden utsträckas till sex veck-
or. Det är självfallet viktigt att myndighetens handläggning planeras så att ett
föreläggande, när sådant behövs, delges skogsägaren i god tid före avverk-
ningen. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till före-
skriftsändringar i det här avseendet.
I den mån ett föreläggande inte har förenats med vite leder en överträdelse
av föreläggandet som nämnts till straffansvar. Enligt skogsvårdslagen före-
skrivs som straffpåföljd enbart böter. Jag delar uppfattningen att det bör mar-
keras att överträdelser av skogsvårdslagstiftningens bestämmelser är av allvar-
lig karaktär, inte minst när överträdelserna rör naturvårdshänsynen. Vid den
sammanföring av skogsvårdslagen och ädellövskogslagen som jag förordar
är det därför naturligt att utforma den gemensamma straffbestämmelsen i en-
lighet med vad som för närvarande gäller enligt ädellövskogslagen, dvs. att
påföljden kan bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Innehållet i skogsvårdslagens naturvårdsföreskrifter
Jag vill erinra om kommitténs analys av måluppfyllelsen i den nuvarande
skogspolitiken. Skogspolitiken har lett till ett skogstillstånd med en hög vir-
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
65
kesproduktion samtidigt som möjligheterna att ytterligare öka produktionen är Prop. 1992/93:226
goda. När det gäller miljöfrågorna har skogspolitiken inte lyckats lika väl. Jag
delar i stort denna uppfattning även om jag, i likhet med kommittén, vill peka
på att medan produktionsmålet legat fast under 1980-talet så har en viss mål-
förskjutning ägt rum i fråga om naturvården.
Som ett viktigt led i den svenska uppföljningen efter Rio-konferensen kom-
mer s.k. landstudier inom de olika sektorerna att utföras. På skogens område
kommer Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Lantbruksuniversitetet att
medverka i detta arbete. Ett av huvudsyftena är att utarbeta en handlingsplan
för bevarande och utveckling av skogsresursema i vid mening genom att kart-
lägga vilka problem som finns och vad som redan nu görs åt dem. De ekono-
miska konsekvenserna av och kostnaderna för bevarande av biologisk mång-
fald kommer också att beräknas i detta sammanhang.
Enligt min mening behövs för närvarande inte några ändringar i skogsvånds-
lagstiftningens hänsynsregler annat än i ett par avseenden. Betydelsen av att
gamla träd lämnas kvar vid avverkningar som boträd och av hänsyn till den
lägre faunan står alltmer klar. Det gäller både levande och döda träd samt de-
lar av träd. I enlighet med vad jag har anfört i det föregående bör begräns-
ningar kunna föreskrivas i fråga om gödsling av skogsmark. Möjligheten att
reglera detta bör markeras tydligare i lagstiftningen. I bemyndigandet för re-
geringen, eller efter regeringens bestämmande Skogsstyrelsen, att utfärda
föreskrifter om naturvårdshänsyn bör exemplifieringen utökas till att omfatta
även kvarlämnande av gamla träd och gödsling.
En utökad reglering av naturvårdshänsynen kan i och för sig anses strida
mot den allmänna inriktningen mot avreglering som jag har förordat. Jag
anser emellertid att de skärpningar som jag här föreslår är nödvändiga. Där-
emot är jag inte beredd att förorda ett omfattande system av regionalt anpas-
sade bestämmelser som skulle bli följden av vad vissa remissinstanser har
förordat Självfallet måste vid tillämpningen av föreskrifterna en regional och
lokal anpassning ske för att uppnå syftet med föreskrifterna.
Staten bör i enlighet med vad jag har förordat i det föregående inrikta sin
verksamhet på att förbättra miljökunskapen hos skogsägare och andra som är
verksamma i skogsbruket. Ytterligare krafter måste alltså sättas in på utbild-
ning och rådgivning. Erfarenheterna från kampanjen Rikare skog som har ini-
tierats av Skogsstyrelsen och som har bedrivits med stor framgång de senaste
åren bör därvid kunna utnyttjas. Det är inte minst viktigt att i det sammanhang-
et utnyttja den lokala expertisen i de ideella naturvårdsorganisationema.
På forskningens område pågår det i Sverige en rad försök som syftar till
att finna konkreta former för vad man kan kalla ett ekologiskt skogsbruk. Jag
har tidigare utvecklat detta i samband med min motivering till mitt förslag till
nya avverkningsregler.
66
De skogliga impedimenten
Prop. 1992/93:226
De skogliga impedimentens virkesproduktion nyttjas i mycket liten utsträck-
ning. För närvarande begränsar sig skogsägarnas intresse för impedimenten
huvudsakligen till att utnyttja enstaka från förädlingssynpunkt värdefulla träd
samt att avverka till husbehov.
Impedimenten fyller emellertid andra viktiga funktioner. De har i många
fall höga naturvärden och bidrar till variationen i skogsekosystemen, de ingår
som en del av vattenhushållningen och fungerar som kvävefällor, de produce-
rar renbete och bär, de är värdefulla miljöer för friluftslivet och de är ofta
vackra inslag i landskapsbilden. Enligt min bedömning bör därför den na-
turliga karaktären hos de skogliga impedimenten bibehållas.
Som jag har redovisat i avsnittet om skogsmarksbegreppet är skogsvårds-
lagens naturvårdsbestämmelser inte knutna till viss mark, utan gäller alla åt-
gärder vid skötsel av skog som kan vara till men för naturvårds- och kultur-
miljövårdsintressena. Det innebär att de skogliga impedimenten omfattas av
ett visst skydd redan med gällande föreskrifter. Vid skötseln av skog får inte
några åtgärder vidtas som skadar naturvärdena på angränsande impediment.
Åtgärder som enbart inriktar sig på skogen eller marken inom ett impediment
omfattas däremot inte av de nuvarande naturvårdsforeskriftema i skogsvårds-
lagen, eftersom det då inte är fråga om skötsel av skog. För att åstadkomma
ett mera fullständigt skydd för de skogliga impedimenten bör därför ett nytt
bemyndigande införas i skogsvårdslagen som ger stöd för föreskrifter om
förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på dessa marker.
Föreskrifterna bör kunna avse förbud mot slutavverkning, återväxtåtgär-
der, röjning och gallring. Även produktionshöjande åtgärder såsom gödsling
och skogsodling med främmande trädslag bör kunna förbjudas genom före-
skrifterna.
Ädellövskogen
Den totala arealen ädellövskog uppgår till ca 170 000 ha. Behovet av skydd
för ädellövskogen är väldokumenterat, bl.a. genom den utveckling den hade
före ädellövskogslagens tillkomst år 1984. Ädellövskogslagen har uppfyllt
målet att bibehålla andelen ädellövskog. Minskningen av arealen ädellövskog
har upphört. Däremot har avsättningarna av ädellövskog som naturreservat
varit få. Sådana avsättningar är ett viktigt komplement till ädellövskogslagens
skyddsbestämmelser. Detta betonades i 1984 års beslut om lagen. Ädellövsko-
gens lönsamhet är från produktionssynpunkt ofta låg. Det kan vara svårt att
uppnå en lyckad föryngring av dessa bestånd till en rimlig kostnad. Statliga
bidrag lämnas därför för åtgärder som behövs för att trygga återväxten.
Jag föreslår, i likhet med kommittén, att ädellövskogslagens bestämmelser
flyttas över till skogsvårdslagen. Därmed skapas en bättre överblick över de
bestämmelser som reglerar skogsbruket. En sådan åtgärd är också i överens-
stämmelse med sektorsansvaret för skogsvårdsmyndigheten.
67
Skogsvårdsstyrelsen har i dag den huvudsakliga tillsynen över ädellöv- Prop. 1992/93:226
skogslagen. När det gäller att ta mark i anspråk for annat ändamål än ädellöv-
skogsbruk samt trädslagsbyte från ädellövskog till annat trädslag skall till-
stånd dock inhämtas från länsstyrelsen. Dessa beslut bör i enlighet med det
ökade sektorsansvaret i fortsättningen fattas av Skogsvårdsstyrelsen. Beslu-
ten bör föregås av samråd med länsstyrelsen.
Vid nyplantering av ädellövskog på jordbruksmark inom omställningspro-
grammet måste det vara möjligt att, om ädellövskogsplanteringen misslyckas,
ge markägaren möjlighet att övergå till annat trädslag än ädellöv. Stöd för
medgivande härtill finns i ädellövskogslagen.
Mitt förslag: En ny bestämmelse införs i skogsvårdslagen som ger
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet
att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas. Beskriv-
ningen skall möjliggöra en bedömning av vilken inverkan som nya me-
toder för skogens skötsel och skogsodlingsmaterial har på miljön. Före-
skrifterna får innebära att miljökonsekvensbeskrivningen skall upprät-
tas av den som avser att använda metoden eller skogsodlingsmaterialet.
Kommitténs förslag: Kommittén anser att behovet av miljökonsekvensbe-
skrivningar i skogsbruket är ringa.
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar inte kommit-
téns bedömning att behovet av miljökonsekvensbeskrivningar skulle vara
litet. Några länsstyrelser och Skogsstyrelsen förordar att bestämmelser om
miljökonsekvensbeskrivningar tas in i skogsvårdslagen. Naturvårdsverket
instämmer såvitt avser nya skogsbruksmetoder. Vattenfall AB refererar till
egna erfarenheter som visar att miljökonsekvensbeskrivningar kan vara ett
mycket bra hjälpmedel.
Skälen för mitt förslag: Miljöpåverkande åtgärder som vidtas inom
skogsbruket är i vissa fall tillståndspliktiga. Exempel på sådana åtgärder är
markavvattningsföretag som är tillståndspliktiga enligt 18 § naturvårdslagen,
slutavverkning i fjällnära skog, i svårföryngrad skog och i skyddsskog samt
trädslagsbyte i ädellövskog. Andra arbetsföretag kan omfattas av samråds-
bestämmelsen i 20 § naturvårdslagen. Bestämmelsen avser arbetsföretag som
kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Dit hör skogsplantering på ned-
lagd åkermark, slutavverkning i orörd skog, hyggesplöjning, omföring av
löv-skog till barrskog och anläggning av vägar. Enligt 25 § naturvårdsför-
ordningen skall en miljökonsekvensbeskrivning inges i samband med ansö-
kan om tillstånd för markawattning eller anmälan om samråd, om det behövs
i det enskilda fallet Denna bestämmelse har utfärdats med stöd av 5 kap. 2 §
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen).
68
Enligt den lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- Prop. 1992/93:226
mer föreskriva att det i ärenden enligt de lagar som är anknutna till naturresurs-
lagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning
skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksam-
hets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturre-
surser och skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller den
som skall vidta åtgärden i fråga. Redan i dag kan alltså miljökonsekvensbe-
skrivningar krävas för skogsbruksåtgärder som väsentligt kan ändra natur-
miljön. Skogsvårdslagen har dock inte knutits till naturresurslagen och be-
stämmelser om särskilda miljökonsekvensbeskrivningar för skogsbruket kan
därför inte utfärdas med stöd av naturresurslagen.
Skogsstyrelsen har i sina föreskrifter till skogsvårdslagen angett olika
begränsningar i användningen av skogsbruksmetoder och skogsodlings-
material, bl.a. i syfte att minska riskerna för negativ miljöpåverkan. I före-
skrifterna till bestämmelsen om naturvårdshänsyn anges således att om oprö-
vade brukningsmetoder aktualiseras, bör miljöeffekterna av dem klarläggas
innan de tas i praktiskt bruk. I föreskrifterna till bestämmelsen om skogsod-
lingsmaterial anges bl.a., såvitt avser främmande trädslag, att skogsodling
med sådant material får ske endast om det inte medför någon påtaglig olägen-
het från allmän miljösynpunkt. Något formellt krav på miljökonsekvensbe-
skrivningar finns dock inte i skogsvårdslagstiftningen, varken vid införande
av nya metoder eller vid användning av främmande trädslag.
Kommittén anser att det skulle medföra svårigheter att i skogsvårdslagen
införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar för vaije ny och oprövad skogs-
bruksmetod, eftersom det skulle ställa krav på en omfattande kontroll av en
mängd enskilda skogliga åtgärder. Först när en ny metod eller ett nytt material
är avsett att användas i större, yrkesmässig omfattning kan det vara motiverat
med en särskild reglering. Om en ny skogsbruksmetod får någon omfattning,
bör den enligt kommittén komma att omfattas av regeln i 20 § naturvårdslagen
om samråd. Det är därför inte nödvändigt att införa särskilda regler om miljö-
konsekvensbeskrivningar för att kontrollera om nya skogsbruksmetoder ska-
dar miljön. Enligt kommittén bör det vidare vara möjligt att inom ramen för nu-
varande bestämmelser om skogsodlingsmaterial på ett tillfredsställande sätt
övervaka att nytt material miljöprövas innan det får kommersiell användning.
Det är enligt kommitténs mening inte rimligt att en enskild skogsägare skall
behöva bekosta en beskrivning av konsekvenserna av nytt odlingsmaterial.
Denna uppgift måste åligga skogsvårdsmyndigheten.
För egen del kan jag inte dela kommitténs uppfattning. Jag har i det före-
gående redogjort för min syn på sektorsansvaret och medlen i skogspolitiken
och vill nu ytterligare anföra följande.
De areella näringarna har fått en allt större inverkan på miljön under senare
år. Konsekvensbedömningar har en naturlig förankring i skogsbruket, men
har tidigare mest rört den direkta skogliga produktionen och de faktorer som
har gynnat eller missgynnat den. Under 1980-talet har även andra slag av
konsekvensbedömningar kommit in i bilden, såsom luftföroreningarnas på-
69
verkan och bibehållandet av en biologisk variation i skogsekosystemen. I den Prop. 1992/93:226
av Sverige nyligen undertecknade konventionen om biologisk mångfald ställs
krav på miljökonsekvensbeskrivningar av aktiviteter som har en negativ effekt
på den biologiska mångfalden. Konventionen kräver också att införsel av
främmande arter förhindras eller kontrolleras. Jag anser att tiden nu är mogen
att införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar i skogsvårdslagen.
Miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas för nya metoder och skogsod-
lingsmaterial vars miljöeffekter och långsiktiga hushållningseffekter inte är
klarlagda. En förutsättning för att sådana miljökonsekvensbeskrivningar skall
kunna krävas bör dock vara att verksamheten avses pågå i någon nämnvärd
omfattning eller skall utföras i miljöer som är särskilt känsliga. Miljökonse-
kvensbeskrivningar bör också krävas för storskaliga kalkningsprogram. För
tidigare oprövat skogsodlingmaterial bör det vara fråga om yrkesmässig an-
vändning.
Skogsstyrelsen bör kunna besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall
utföras i den utsträckning som behövs. Beskrivningarna bör ges det innehåll
som myndigheten beslutar om i varje enskilt ärende. De ärenden som åsyftas
kan vara frågor om dispens från ett förbud att använda främmande skogsod-
lingsmaterial eller om meddelande av föreskrifter om vilka avverkningsme-
toder som skall vara tillåtna. Det kan också bli aktuellt att myndigheten om-
besöijer att en konsekvensbeskrivning genomförs utan anknytning till något
särskilt ärende. Länsstyrelsen bör, liksom när det gäller miljökonsekvensbe-
skrivningar inom övriga samhällssektorer, få tillfälle att yttra sig.
En viktig fråga i sammanhanget är vem som skall svara för miljökonse-
kvensbeskrivningama. Som tidigare nämnts bekostas enligt gällande regler
miljökonsekvensbeskrivningar av den som ansvarar för verksamheten eller
den som skall vidta åtgärden. Till skillnad mot flera av de sektorer som nu
omfattas av miljökonsekvensbeskrivningar finns inom skogsbruket en stor
spridning av aktörer från en enskild skogsägare med bara några få hektar
skog till mycket stora bolag med avsevärda skogsinnehav. Mot den bakgrun-
den och med hänsyn till vad jag nyss har anfört om vilka åtgärder beskriv-
ningarna skall avse bör det finnas möjlighet till en fördelning av kostnaderna.
I vissa fall är det rimligt att miljökonsekvensbeskrivningama utförs och be-
kostas helt och hållet av den enskilde. Detta kan bli aktuellt för större skogs-
bolag eller för en större sammanslutning av skogsföretag, t.ex. en skogs-
ägareförening. I andra fall bör beskrivningen utföras och bekostas helt av
tillsynsmyndigheten. Så kan t.ex. vara fallet när det handlar om mer generellt
tillämpliga metoder som initierats inom forskningen eller av myndigheten
själv. Situationer där myndigheten utför själva miljökonsekvensbeskrivningen
och enskilda till viss del bidrar till kostnaden kan också tänkas. I de fall det
blir aktuellt att låta den enskilde stå för kostnaden finns det utrymme för att ta
ut en avgift för myndighetens verksamhet med stöd av skogsvårdslagens be-
stämmelse om avgift i ärenden enligt lagen.
70
Prop. 1992/93:226
Mitt förslag: Kravet att det för vaije brukningsenhet skall finnas en
skogsbruksplan slopas. Däremot skall skogsägaren vid sin anmälan av
avverkning for myndigheten redovisa vad han avser att göra för att till-
godose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i samband med
avverkningen.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det för vaije bruk-
ningsenhet skall finnas en redovisning av skogens tillstånd på enheten. Ut-
över en skyldighet att i samband med avverkningsanmälan redovisa på vilket
sätt naturvåidsintresset skall tillgodoses har kommittén föreslagit att planerad
hyggesplöjning skall anmälas till skogsmyndigheten.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket samt länsstyrelserna i Malmöhus
och Gävleborgs län anser att redovisningen av skogstillståndet på en bruk-
ningsenhet bör kompletteras med uppgifter om befintliga naturvärden och hur
de skall beaktas vid olika skogsbruksåtgärder. Lantbrukarnas riksförbund
och Skogsägarnas riksförbund anser att något redovisningskrav inte bör
finnas, eftersom det strider mot avregleringstanken.
Länsstyrelsen i Blekinge län, Tjänstemännens centralorganisation och
Skogsarbetareförbundet anser att kravet på skogsbruksplan bör finnas kvar.
Riksskatteverket anför att skogsbruksplanen ligger till grund för de uppgifter
som fastighetsägarna lämnar vid fastighetsdeklarationen och om planen av-
skaffas förändras förutsättningarna för uppgiftslämnandet vid fastighets-
taxeringen.
Skälen för mitt förslag: Enligt skogsvårdslagen skall det för vaije
brukningsenhet finnas en skogsbruksplan med riktlinjer för skogens skötsel
på enheten. Närmare föreskrifter om kravet på skogsbruksplan har meddelats
av regeringen och av Skogsstyrelsen. Av Skogsstyrelsens föreskrifter följer
att skogsbruksplanen skall innehålla en redovisning av skogstillståndet på
brukningsenheten och också ange vilket behov det finns av olika skogsbruks-
åtgärder.
Kravet på innehav av skogsbruksplan infördes år 1983 i anslutning till
andra lagändringar som syftade till en aktivare avverkning inom skogsbruket.
Skogsbruksplanema har enligt kommitténs utvärdering varit värdefulla in-
strument vid förverkligandet av de skogspolitiska målen. Skogsbruksplan-
läggning är emellertid i grunden ett skogsägaransvar. Olika skogsägare har
olika förutsättningar i fråga om ekonomi, kunskaper och intressen. Därför
finns det enligt kommittén inte något skäl för att formellt kräva att skogsäga-
ren skaffar sig en skogsbruksplan som anger åtgärdsbehov enligt skogsvårds-
lagen och vad som behövs i övrigt. Särskilt det grundläggande intresset av att
avreglera skogsbruket och öka markägarens eget ansvar och initiativ talar för
att kravet på en redovisning av åtgärdsbehovet slopas. Däremot bör markäga-
ren enligt kommittén kunna ange brukningsenhetens skogstillstånd, främst
71
markens produktionsförmåga och skogens utvecklingsstadium, trädslagssam- Prop. 1992/93:226
mansättning och täthet
För egen del vill jag anföra följande. Varje skogsägare har behov av in-
gående kunskaper om hur skogen ser ut på brukningsenheten. Utan sådana
kunskaper är det inte möjligt att planera verksamheten vare sig på kort eller på
lång sikt. Behovet av en skogsbruksplan för detta ändamål är allmänt erkänt
sedan länge. Enligt min mening är denna uppfattning så djupt rotad att några
tvingande krav i fråga om skogsbruksplan inte bör ställas. Jag är inte heller
beredd att biträda kommitténs förslag om skyldighet för markägaren att redo-
visa skogstillståndet på brukningsenheten. Jag vill dock erinra om att skogs-
vårdslagens tillsynsbestämmelser ger tillsynsmyndigheten rätt att på begäran
få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Med den betoning av skogsägarnas miljöansvar som jag har förordat i det
föregående är det viktigt att de i sina skogsbruksplaner successivt för in upp-
gifter om de särskilda naturvärden och kulturmiljövärden som finns på bruk-
ningsenheten. Sådana uppgifter finns att tillgå i de olika inventeringar och
program som myndigheterna upprättar.
Information om naturvärden och kulturmiljövärden är tillsammans med
kunskaper om hur informationen skall hanteras i det praktiska skogsbruket
nödvändig i olika sammanhang. Bl.a. är informationen om sådana värden en
viktig grund för den redovisningsskyldighet som jag i likhet med kommittén
anser bör åvila skogsägaren i samband med avverkningsanmälan. En sådan
anmälan bör i fortsättningen också innehålla uppgifter om vad skogsägaren
avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverk-
ningen i syfte att upprätthålla och främja den biologiska mångfalden på sina
marker. Givetvis kan det aldrig bli fråga om att ställa högre krav på det nya
uppgiftslämnandet än vad som följer av resp, skogsägares kunskaper på om-
rådet. Det innebär att skogsmyndigheten, om den finner anledning till det,
kompletterar underlaget för sina bedömningar. Jag utgår från att detta inte
skall behöva blir aktuellt i någon större utsträckning när det gäller storskogs-
bruket. Den nya anmälningsskyldigheten bör införas i lagen i anslutning till
skyldigheten att anmäla planerad avverkning och våtmarksdikning. Anmäl-
ningsskyldighet för hyggesplöjning blir däremot inte aktuell med hänsyn till
det förbud mot sådan markberedning som jag har föreslagit i det föregående.
Den skogspolitik som jag har förordat i det föregående bygger på en ökad
frihet för skogsägarna utan ingripande från myndigheterna med föreskrifter
och förbud. Samtidigt ökar kraven på att skogsbruket skall bedrivas i sam-
klang med de naturgivna förutsättningarna och på ett sådant sätt att den bio-
logiska mångfalden värnas. Kunskaperna hos landets skogsägare varierar
kraftigt. De stora skogsföretagen har under de senaste åren förstärkt sina sta-
72
ber med ekologisk kompetens. Samtidigt har omfattande utbildning av övriga Prop. 1992/93:226
anställda påböljats. Det senare är nödvändigt inte minst mot bakgrund av de
organisatoriska rationaliseringar som görs och som innebär att skogsarbetaren
själv i mycket stor utsträckning avgör hur den praktiska verksamheten skall
bedrivas. Detta inrymmer även åtgärder för hänsynstagande till naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen. De större skogsföretagen har som grund för
sin planering av verksamheten ingående kunskaper om skogstillståndet och
naturvärdena på sina skogsmarker.
Underlaget för planering av verksamheten för den enskilde skogsägaren
behöver inte vara så omfattande som för de större företagen. Enklare till-
ståndsredovisningar eller skogsbruksplaner har hittills varit tillräckliga. Jag
har i det föregående förordat att skogsägarna själva i fortsättningen skall få
avgöra om och när de vill skaffa sig en skogsbruksplan. Däremot skall det
krävas att det vid anmälan om avverkning skall lämnas uppgifter om den hän-
syn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen i
samband med avverkningen. Visserligen skall det då inte kunna ställas större
krav på skogsägaren än vad som är rimligt bl.a. med hänsyn till utbildning
och kunskaper. Men den nya politiken bygger, som också kommittén har
påpekat, på att kunskaperna om naturvård och ekologi är högre än för
närvarande. Det gäller både i fråga om teoretiska kunskaper och kunskaper
om var på skogsfastigheten skyddsvärda och hänsynskrävande växter, djur
eller miljöer finns.
Skogsägarna har ett ansvar för att själva skaffa sig de kunskaper som
behövs i detta sammanhang. Kommittén har lämnat förslag på flera av de
områden som hänför sig till detta. Jag behandlar dem var för sig i det föl-
jande.
Mitt förslag: Riksskogstaxeringen drivs vidare i oförändrad omfatt-
ning. Däremot bör den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) upphöra
den 1 juli 1993. De pågående inventeringarna av sumpskogar och
nyckelbiotoper slutförs under en begränsad tidsperiod. Skogsvårdsorga-
nisationen tillförs medel för översiktliga bedömningar av naturvårds-
hänsyn.
Kommitténs förslag överensstämmer med mitt i fråga om ÖSI samt
sumpskogs- och nyckelbiotopinventeringama. I fråga om riksskogstaxer-
ingen har kommittén föreslagit en väsentlig resursförstärkning.
Remissinstanserna: Flera är negativa till en avveckling av ÖSI, bl.a.
Skogsstyrelsen, Riksskatteverket, flera länsstyrelser och Tjänstemännens
centralorganisation. Riksantikvarieämbetet framhåller behovet av att inventera
kulturmiljöer. Boverket efterlyser en landskapsekologisk samordning pä kom- Prop. 1992/93:226
munnivå.
Skälen för mitt förslag: Riksskogstaxeringen är en landsomfattande
stickprovsinventering av skog. Den har gjorts sedan mitten av 1920-talet. Den
beskriver skogens tillstånd och utveckling. Resultaten kan inte särredovisas
för mindre områden med större säkerhet Sålunda redovisas de enbart för lan-
det som helhet och för regioner. Större skogsföretag kan utnyttja inventerings-
resultaten som underlag för sin planering. Sveriges lantbruksuniversitet ansva-
rar för verksamheten. En tredjedel av anslaget för verksamheten har hittills fi-
nansierats med skogsvårdsavgiftsmedel. Kommittén har föreslagit att resurser-
na för verksamheten utökas med mer än 50 % förutom att anslaget återställs
till nuvarande nivå. Ett särskilt anslag föreslås för verksamheten. Kommittén
anser att finansieringen av förstärkningen bör ske genom en omfördelning
från anslag som disponeras av Naturvårdsverket.
För egen del betraktar jag riksskogstaxeringen som så grundläggande att
den bör bedrivas vidare i oförändrad omfattning. Regeringen har behandlat
frågan om riksskogstaxeringen i den nyligen beslutade forskningspolitiska
propositionen (prop. 1992/93:170). Där föreslås att omfördelningar skall
göras för att kompensera bortfallet av skogsvårdsavgiftsmedlen. I övrigt an-
förs att taxeringen i ökad utsträckning bör finansieras genom att användarna
betalar för de uppgifter som efterfrågas. Det gäller även data för enskilda
forskningsprojekt. Medel för taxeringen bör även i fortsättningen anvisas
över anslaget till Lantbruksuniversitetet. Därmed bibehålls de möjligheter till
omfördelningar och tillfälliga resursförstärkningar som kan behövas. Vidare
behålls den nära anknytningen till forskningen som är nödvändig för en snabb
metodutveckling och nödvändig rationalisering av taxeringen.
Den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) startades i sin nuvarande form
efter 1979 års skogspolitiska beslut. Viss verksamhet av samma karaktär hade
bedrivits i norra Sverige under ett par decennier. Syftet med ÖSI har varit att
skapa underlag för samhällsplanering av olika slag, för skogsvårdsstyrelser-
nas verksamhetsplanering och för framställning av fastighetsvisa skogsbruks-
planer. Till skillnad från riksskogstaxeringen ger ÖSI data som är geografiskt
definierade. Kommittén anser att ÖSI bör avslutas omedelbart. Förslaget har
fått ett blandat bemötande. Flera remissinstanser har ansett att inventeringen
bör slutföras så att den blir landstäckande.
För egen del har jag samma uppfattning som kommittén. ÖSI bör alltså
avvecklas vid utgången av innevarande budgetår. ÖSI har kostat flera hundra
miljoner kronor, kostnader som väsentligt överstiger vad som beräknades vid
dess start. Därtill kommer att inventeringen redan från böijan har bekostats
med skogvårdsavgiftsmedel som nu inte längre är tillgängliga. Givetvis är det
insamlade materialet av visst värde, inte minst för skogsvårdsmyndigheten.
Det bör därför utnyttjas så långt möjligt och lämpligt och liksom hittills ställas
till andra användares disposition.
I skogvårdsorganisationens regi pågår sedan några år inventeringar av
skyddsvärda nyckelbiotoper och sumpskogar. Dessa inventeringar finansieras
74
med skogsvårdsavgiftsmedel. Det är angeläget att de fullföljs så snabbt som Prop. 1992/93:226
möjligt. Till Skogsstyrelsens förfogande bör därför ställas sammanlagt
115 miljoner kronor for högst en fyraårsperiod. Medlen bör finansiera fortsatt
inventering inom ramen för ett tidsbegränsat projekt. Några utfästelser om
ytterligare medel för ändamålet bör inte göras.
Insatserna för bevarande av en biologisk mångfald kräver samordning av
det material och kunskaper som finns i befintliga och pågående naturinventer-
ingar. En sådan samordning bör ske i landskapsformat. Det är angeläget att
inventeringsmaterialet ses i ett större perspektiv, eftersom det inte är möjligt
att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som planeras med ut-
gångspunkt i bedömningar rörande ett enskilt arbetsobjekt.
Ökade kunskaper om vilka områden som bör skyddas och hur detta skall
göras, byggda på förhållandena i större områden, möjliggör ökad flexibilitet
och kan minska behovet av reservatsavsättningar. Dessa kunskaper gör det
också möjligt att t.ex. avsätta reservat eller upprätta civilrättsliga avtal där det
är mest angeläget. Inskränkningar i markägarens förfoganderätt skall härige-
nom inte behöva tillgripas i onödigt stor omfattning och för onödigt lång tid.
Inom storskogsbruket initieras nu på flera håll en verksamhet grundad på
denna syn. Det faller sig naturligt med de omfattande skogsarealer som här
finns hos resp, skogsägare. Det är angeläget att verksamheten för skydd av
den biologiska mångfalden kan bedrivas enligt samma principer inom små-
skogsbruket. Det är emellertid inte praktiskt möjligt att låta varje enskild
skogsägare medverka i finansieringen av den uppgiftssammanställning som
då behövs och som i huvudsak måste bygga på de olika inventeringarna som
redan genomförs. Jag förordar i stället att skogsvårdsmyndigheten anvisas
vissa medel for ändamålet Som jag har antytt kommer en bättre samordning
att leda till rationellare åtgärder som även minskar kostnaderna för den enskil-
de skogsägaren. Denne bör i gengäld, som jag har anfört i det föregående, för-
utsättas ha en positiv inställning till att utan särskild ersättning skydda mindre
biotoper.
Detta innebär således att den skogliga myndigheten i sin myndighetsutöv-
ning inte endast skall ta hänsyn till förhållandena på den enskilda fastigheten,
utan även väga in förhållandena i större områden i syfte att minimera inskränk-
ningarna i markägarnas förfoganderätt.
Min bedömning: Den nya skogspolitiken ställer krav på ökade kun-
skaper genom utbildning av skogsägare, yrkesverksamma i skogsar-
bete och tjänstemän. Den breda ansats som kännetecknar skogsforsk-
ningen i dag måste bestå. Ytterligare forskningsinsatser behövs för att
göra skogsnäringen mer konkurrenskraftig på exportmarknaden och
mer kundanpassad.
75
Prop. 1992/93:226
Kommitténs förslag överensstämmer i stora delar med min bedöm-
ning. Någon tillfredsställande finansiering anges emellertid inte.
Remissinstanserna: De flesta delar kommitténs syn på behovet av en
förstärkt skogsforskning. Företrädare för skogsbruket kan inte acceptera att
den kollektiva skogsforskningen skulle bli utan statliga medel.
Skälen för min bedömning: I den nyligen till riksdagen avlämnade
propositionen om forskning för kunskap och framsteg (prop. 1992/93:170)
har regeringen behandlat bl.a. den högre skogsutbildningen och forskningen
på skogs- och skogsindustriområdena. I propositionen redovisas behovet av
en reformerad skogsutbildning. För närvarande pågår inom Sveriges lant-
bruksuniversitet en översyn av jägmästare-, skogsmästare- och skogstekniker-
utbildningama. Syftet är dels att skapa en bättre bas för framtida forskning,
dels att utforma utbildningarna med hänsyn till vad arbetsmarknaden kräver.
Hittills har i översynsarbetet noterats ett behov av färre utbildningar och ut-
bildade inom skogsbruket. Vidare har det uppmärksammats problem med
kvaliteten och omfattningen av skogsarbetareutbildningen. Den senare frågan
kommer att studeras närmare inom Utbildnings- och Jordbruksdepartemen-
ten. Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att fortbildningen inte får
komma i bakgrunden. Den nya skogspolitiken och den snabba tekniska ut-
vecklingen ställer krav på ökade kunskaper. Men också den ökade andelen
skogsägare med bristande kunskaper om elementär skogsskötsel talar härför.
I propositionen om forskning förordas vidare att det sedan flera år pågåen-
de forskningsprogrammet Skog och miljö fortsätter. Det uttalas att program-
met bör kompletteras med nya insatser i ett brett forskningsprogram om trä-
kvalitet och träfiber. För att ytterligare stärka skogsforskningen pekas på be-
hovet av omfördelning av medel inom Lantbruksuniversitetet Fortsatta insat-
ser föreslås för verksamheten vid det branschägda skogsforskningsinstitutet
SkogForsk.
Samlade innebär dessa insatser förutsättningar för en väsentlig förstärk-
ning och förbättring av den grundläggande kunskapsnivån inom skogssek-
torn.
Min bedömning: Rådgivning kommer att vara ett viktigare medel i
skogspolitiken än hittills. Den behöver kompletteras med informations-
insatser.
Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med min bedöm-
ning.
76
Remissinstanserna instämmer i kommitténs bedömning att rådgivning- Prop. 1992/93:226
ens betydelse kommer att öka. Flera har synpunkter på hur rådgivningen skall
finansieras och vem som praktiskt skall svara för den.
Skälen för min bedömning: I det föregående har jag framhållit att råd-
givningen inom skogsbruket har varit ett viktigt komplement till skogsvårds-
lagen under hela 1900-talet. Skogsvårdslagen har hittills endast ställt upp ram-
arna för hur staten önskar att skogsägaren skall agera. De maktmedel som la-
gen rymmer har utnyttjats först sedan lämnade råd inte har följts i tillräcklig
utsträckning. Rådgivningen har på detta sätt lett till att omständliga admini-
strativa förfaranden har kunnat undvikas.
I den nya skogspolitiken kommer rådgivningen att få en ökad betydelse.
Den minskade detaljregleringen i kombination med ett ökat antal skogsägare
som saknar förankring i lantbruket talar starkt för detta. Därtill kommer att
rådgivningen måste ges en annan karaktär och ett annat innehåll än för när-
varande. Kravet på bevarande av en biologisk mångfald leder till att rådgiv-
ningen måste rymma frågor som rör ekologi i vid mening och kulturmiljö-
frågor. Det är frågor som således inte omfattar ekonomiska incitament för
skogsägare, men som för samhället i stort är väsentliga för utvecklingen.
Givetvis kommer rådgivningsbehovet att innefatta även frågor som rör den
ekonomiska driften av skogsfastigheten. Sådan rådgivning är även i fortsätt-
ningen i första hand en uppgift for skogsägarnas egna organisationer. I viss
utsträckning bör den kunna tillhandahållas även av den statliga skogsmyndig-
heten. Denna typ av rådgivning är ett egenintresse för skogsägaren och bör
sålunda betalas av honom själv.
Den mer grundläggande rådgivningen, som jag tidigare har berört, bör
även den så långt möjligt finansieras av skogsägaren. Det ligger emellertid i
sakens natur att det inte är rimligt att låta skogsägaren betala den rådgivning
som är ett led i tillsynen enligt lagstiftningen. Denna är ju inte direkt efterfrå-
gad och kan inte heller fördelas jämnt över hela skogsägargruppen. Hit hör
även viss olycksfallsförebyggande rådgivning till självverksamma skogsäga-
re. Staten bör mot denna bakgrund finansiera sådan rådgivning även i fort-
sättningen.
Vad gäller den informationsverksamhet som skogsmyndigheten bedriver
har den varit ett viktigt komplement till rådgivningen. Denna information kan
komma till uttryck på olika sätt. Skogsstyrelsen har under en lång följd av år
inom ramen för sin förlagsverksamhet producerat högklassiga läroböcker,
foldrar, filmer och annat informationsmaterial. Verksamheten, som i huvud-
sak finansieras med försäljningsintäkter, har en viktig skogspolitisk funktion
och ett mycket gott rykte och bör drivas vidare. Viktigt i sammanhanget är att
bygga vidare på den opartiska ställning som informationsverksamheten har
getts under senare år.
Introduktionen av en ny skogspolitik kommer tillfälligt att ställa höga krav
på myndigheten. Det är viktigt att den nya skogspolitiken så snart som möjligt
förankras inom hela skogsbruket. Med hänsyn bl.a. till det stora antalet skogs-
77
ägare krävs särskilda insatser härför. Skogsstyrelsen bör därför anvisas sär- Prop. 1992/93:226
skilda medel för detta.
Mitt förslag: Det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket begrän-
sas kraftigt. Tills vidare bör det regelmässigt endast lämnas till natur-
och kulturvårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och kalkning av skogs-
mark.
Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag. Kommittén har
dessutom föreslagit stöd till planering av skogsvägar.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Skogsstyrelsen och
Vägverket, har förordat att bidraget till skogsvägar återinförs. I fråga om
skogsmarkskalkning är meningarna något delade. Flera vill att stödet skall
ökas och att skogsägarna inte skall behöva bidra till kostnaderna. Andra anser
att kunskaperna inte är tillräckliga för en storskalig verksamhet.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande skogspolitik skall skogsbruket
i princip vara självfinansierat. De krav som ställs i skogvårdslagen skall så-
lunda tillgodoses utan statligt stöd. Endast i de fall det är ett samhällsintresse
att få till stånd en skogsvård som går utöver vad som anses som skäliga krav
på den enskilde skogsägaren skall statligt ekonomiskt stöd kunna ges. Omfatt-
ningen av det statliga stödet har varierat kraftigt under det senaste decenniet
Finansieringen av stödet har i allt högre grad skett med skogsvårdsavgiftsme-
del. De allra senaste åren har denna finansiering kommit att gälla alla bidrag
till skogsbruket.
För innevarande budgetår kan bidrag ges, delvis inom ramen för en regio-
nalpolitisk försöksverksamhet, till skogsvårdsåtgärder i Norrlands inland,
ädellövskogsbruk, natur- och kulturvårdsåtgärder samt bidrag vid storm- och
insektsskador. Kommitténs förslag innebär att samtliga dessa stöd avvecklas
utom bidraget till ädellövskogsbruk. Därtill föreslår kommittén att skogsvårds-
styrelsema skall kunna bidra med stöd till planering av skogsvägar.
För egen del vill jag betona gällande princip för skogsägarens kostnadsan-
svar. För en mer strikt tillämpning av denna talar numera den omläggning av
näringspolitiken som har beslutats av regering och riksdag. Den innebär en
ökad frihet för företagarna som tar sig uttryck bl.a. i en minskad skatte- och
avgiftsbelastning. I gengäld får företagen klara sig utan eller med minskat
statligt ekonomiskt stöd. En påtaglig förändring för skogsbrukets del är att
skogsvårdsavgiften har avskaffats.
Mot denna bakgrund anser jag, i likhet med kommittén, att i huvudsak allt
generellt statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket bör avskaffas. Till skillnad
från kommittén är jag inte beredd att föreslå ett återinförande av ett stöd för
planering av skogsvägar. Jag är visserligen medveten om behovet av att
78
skogsvägnätet utformas optimalt och att vägar inte byggs i onödan och med Prop. 1992/93:226
felaktig sträckning. Det bör emellertid ligga i skogsägarnas eget intresse att
även i fortsättningen utnyttja skogsvårdsstyrelsemas kompetens på detta om-
råde. Härigenom kan kostnaderna för vägbyggandet minska väsentligt. Med
hänsyn till vad som i olika sammanhang har uttalats om förmånligare skatte-
regler vill jag erinra om att en skogsväg numera får avskrivas under en tioårs-
period mot tidigare 20 år. Är den av mycket kortvarig nytta får den skrivas av
omedelbart
De statliga bidragen till ädellövskogsbruk är en viktig del i det beslut som
fattades om bevarandet av ädellövskogarna. Bidragen är sålunda ett komple-
ment till lagstiftningen. Det framgår särskilt av denna. Mot den bakgrunden
förordar jag att det även i fortsättningen skall kunna lämnas bidrag till anlägg-
ning och skötsel av ädellövskog inom ramen for ett aktivt ädellövskogsbruk.
Kostnaderna härför beräknar jag till 20 miljoner kronor för nästa budgetår.
Jag har därvid inte räknat in det stöd som kan lämnas inom ramen för jordbru-
kets omställning.
Sedan några år har statligt bidrag kunnat lämnas till naturvårds- och kultur-
vårdsåtgärder i skogsbruket. Bidragen har finansierat aktiva åtgärder. De är
därför ett viktigt inslag i vården av vårt landskap. Mot bakgrund härav bör
stöd för dessa ändamål kunna lämnas även i fortsättningen. Jag beräknar kost-
naderna för detta stöd till 15 miljoner kronor för nästa budgetår. Frågan om
intrångsersättningar m.m. återkommer jag till i det följande (avsnitt 8).
Det pågår en brett upplagd, storskalig försöksverksamhet med kalkning av
skogsmark. Syftet med försöksverksamheten är att skaffa erfarenheter för en
löpande verksamhet på området Försöken leds av Skogsstyrelsen i samarbe-
te med andra berörda myndigheter och organisationer. Den är koncentrerad
till Syd- och Västsverige. För verksamheten har innevarande år anvisats drygt
9 miljoner kronor.
Kommittén har föreslagit ett successivt ökat kalkningsprogram, där skogs-
ägarna bidrar till kostnaderna för verksamheten med 20 %. Statens del har be-
räknats till 15 miljoner kronor nästa budgetår och 50 miljoner kronor budget-
året 1997/98.
För egen del vill jag framhålla nödvändigheten av att vi dels minskar de
inhemska förorenande utsläppen från industrier, trafik, m.m., dels fortsätter
att påverka beslutsfattare i de länder i vår omgivning från vilka omfattande
föroreningar sprids till vårt land. De forskare som närmare studerar förore-
ningarnas effekter har i vissa avseenden olika uppfattningar om resultaten av
en skogsmarkskalkning. Med hänsyn till det stora behovet av att vidta åtgär-
der mot föroreningarnas effekter förordar jag att verksamheten utökas. I lik-
het med kommittén finner jag det rimligt att berörda skogsägare bidrar med
20 % av beräknad kostnad för kalkningsåtgärder som vidtas på deras mark.
Med hänsyn till de delade meningar som finns om kalkningen bör den fort-
sätta som en försöksverksamhet tills ytterligare kunskaper har erhållits av den
hittills bedrivna verksamheten och andra försök. För nästa budgetår beräknar
jag statens del av kostnaderna till 15 miljoner kronor. Resultaten av utförda
79
försök och möjligheterna att finansiera verksamheten, t.ex. med en särskild Prop. 1992/93:226
avgift eller skatt, får bestämma den framtida omfattningen. I detta samman-
hang bör även frågan om hur stor del som skall finansieras av berörda skogs-
ägare tas upp till förnyad prövning.
Det förekommer även mera indirekta ekonomiska stöd till skogsbruket.
Jag tänker då närmast på statens insatser för beredskapsarbeten i skogsbruket
och för regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Genom dessa tillförs skogsbru-
ket ett statligt stöd jämförbart i huvudsak med statsbidragen till skogsvård
m.m. Kommittén har uttalat sig positivt om sådana åtgärder.
Även jag anser att skogsbruket är ett viktigt underlag för sysselsättning
och försötjning. Insatser i skogsbruket är ofta effektiva som sysselsättnings-
skapande åtgärder och genererar framtida sysselsättning och inkomster. I re-
gionalpolitiken kan insatser för skogsbruket vara värdefulla. De erfarenheter
av denna verksamhet som har vunnits under en lång följd av år bör utnyttjas
även i fortsättningen. I den mån det blir aktuellt med sysselsättningspolitiska
eller regionalpolitiska insatser i skogsbruket bör de praktiskt administreras
som hittills. Detta bör gälla även eventuellt fortsatt stöd till skogsplantering
inom ramen för jordbrukspolitiken.
Mitt förslag: För att stärka skyddet av den biologiska mångfalden av-
sätts ytterligare skogsmark som reservat. Avsättningstakten höjs i för-
hållande till dagsläget.
Kommitténs förslag överensstämmer i sina grundläggande delar med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är eniga om behovet av att öka
reservatsavsättningama i stora delar av landet. De flesta är kritiska till den
föreslagna preciseringen av ett mål för reservatsavsättningar. Några anser att
staten bör använda sin mark som bytesmark. Domän AB uppskattar att ca
15 % av den produktiva domänskogsmarken nedanför fjällnäragränsen är un-
dantagen från skogsbruk genom naturhänsyn eller reservat. Flertalet är myck-
et skeptiska när det gäller finansieringen och ersättningsreglerna.
Skälen för mitt förslag: I det föregående har jag ingående redovisat
behovet av att värna den biologiska mångfalden och att skogen brukas så att
växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att
fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Jag har också
översiktligt redovisat hur jag ser på sambandet mellan olika medel för att till-
godose detta behov.
Kommitténs förslag innebär bl.a. att resurser skapas så att 5 % av den pro-
duktiva skogsmarken kan vara avsatt som reservat efter en 30-årsperiod. För-
slaget omfattar en ökning av det årliga anslaget för förvärv av skogsmark från
80
de 126 miljoner kronor som utnyttjades för naturreservat på skogsmark bud- Prop. 1992/93:226
getåret 1992/93 till 280 miljoner kronor. Remissinstanserna har uttryckt vitt
skilda synpunkter på förslaget. De flesta har kritiserat den föreslagna preci-
seringen av reservatsarealen. En del anser att målet är för lågt satt Andra in-
vänder mot förslaget att sätta upp ett arealmål.
Den grupp av vetenskapsmän, vars promemoria kommittén har tagit initia-
tiv till och som vissa remissinstanser hänvisar till, utgår i ett grundaltemativ
från att skogsbruket inte förändras i förhållande till den utformning det har
haft under de senaste decennierna. Detta alternativ kräver, enligt forskarna, att
i stort sett alla befintliga arealer av äldre naturskogsliknande bestånd behöver
säkerställas i form av reservat. Det motsvarar en kraftig ökning av reservats-
arealen upp till ca 15 % av skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen. Fors-
kargruppen förespråkar emellertid att dagens skogsbruksmetoder bör förän-
dras, så att skogsbruket mer efterliknar de naturliga stömingsregimer skogs-
bestånd och landskap utsattes för. En sådan ny inriktning skulle kunna mer
än halvera reservatsbehovet.
För egen del vill jag anföra följande. Den skogspolitik som jag förordat i
det föregående utgår på ett helt nytt sätt från vårt nationella och internationella
ansvar för att bevara biologisk mångfald och de växt- och djurarter som natur-
ligt lever i Sverige. Mitt förslag till miljömål, ändringar i skogsvårdslagstift-
ningen och andra åtgärder som främjar ett mångformigt och hållbart skogs-
bruk ändrar därför förutsättningarna för en bedömning av reservatsbehovet i
den riktning som forskarna förespråkat.
Vid bedömningen av hur stor del av skogsmarken som behöver avsättas
som reservat bör hänsyn tas till andra åtgärder som vidtas för att bevara den
biologiska mångfalden och uppfylla miljömålet. Jag tänker då på den normala
hänsyn som skall tas vid alla åtgärder i skogsbruket. Men också på tillämp-
ningen av biotopskyddet, skyddet för våtmarker, hänsynstagande i gränslan-
det mellan skogsmark och jordbruksmark och frivilliga åtaganden. Denna
inställning styrks av flera remissinstanser.
I det föregående har jag redovisat min uppfattning att de åtgärder som be-
hövs för att bevara den biologiska mångfalden inte kan begränsas till enskilda
bestånd eller ens fastigheter, utan måste utgå från kunskaper om hela land-
skapsavsnitt. Med den ordning som jag har förordat kan man också ge verk-
samheten en annan tidsdimension än vad som är normalt. Genom att skydda
olika områden under skilda tidsperioder är det många gånger möjligt att avstå
från för både staten och markägaren dyrbara reservatsavsättningar som an-
nars hade tett sig nödvändiga. Sådana tidsbegränsade skydd kan åstadkom-
mas genom civilrättsliga avtal mellan markägaren och staten, t.ex. för att un-
der viss tid överhålla avverkningsmogna bestånd och på så vis öka andelen
gammal skog i landskapet. När det gäller de stora markägarna bör detta oftast
kunna ske utan några kostnader för staten genom frivilliga insatser av det slag
som Domän AB har redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan det bli aktuellt
att förordna om reservat utan att ägareförhållandet ändras och med en varierad
6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
81
grad av inskränkningar. I ytterligare andra fall kan långtgående inskränkning- Prop. 1992/93:226
ar genom reservatsavsättningar inte undvikas om skyddssyftet skall nås.
Av vad jag nu har anfört framgår att miljömålet skall tillgodoses genom en
kombination av ökade reservatsavsättningar och en skärpt tillämpning av na-
turvårdshänsynen. För att bevara den biologiska mångfalden krävs enligt min
mening alten relativt stor andel av skogen består av äldre bestånd samt att äld-
re lövträdsdominerade bestånd finns väl spridda över landet.
Kommittén har valt att ange ett arealmål för behovet av naturreservat på
skogsmark. Forskargruppens rapport klargör att det finns ett avsevärt behov
av nya reservat Men gruppen har inte preciserat någon bestämd areal som be-
höver skyddas i ett läge där skogspolitiken förändras. Skälet är givetvis att be-
hovet i så hög grad hänger samman med graden av hänsyn i skogsbruket. Det
bör i detta sammanhang noteras att mina förslag går längre i fråga om natur-
vårdshänsyn i det ordinarie skogsbruket än vad kommittén har föreslagit.
Enligt min uppfattning är det mot bakgrund bl.a. av forskargruppens rap-
port uppenbart att ambitionerna beträffande reservatsbildningar måste höjas.
Även i ett läge där skogsbruksmetoderna förändras i miljövänlig riktning är
det nödvändigt att åstadkomma nya reservat i högre takt än i dag. Denna ök-
ning bör i första hand orienteras till södra och mellersta Sverige samt till norra
Sveriges kustland.
Det är ytterst angeläget att utvecklingen av den biologiska mångfalden i
skogen nu noga följs upp. Myndigheterna måste ha en god bild av tillståndet
för de växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen för att kunna till-
lämpa de olika styr- och stimulansåtgärder som står till buds. Mot denna bak-
grund anser jag att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bör ges i uppdrag att
fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska
mångfalden och följa upp hur reservatsavsättningama och de olika åtgärderna
i skogsbruket bidrar till att uppfylla miljömålet.
Senare, när praktiska erfarenheter av den nya skogspolitiken har vunnits,
kan det vara lämpligt att formulera ett riktvärde för reservatsbildningama på
lång sikt. Det bör härvid inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5 % av
den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvän-
dig att uppnå. I uppdraget till myndigheterna bör ingå att bedömningar skall
göras av hur omfattande behoven långsiktigt kommer att vara.
Med den inriktning jag nu har skisserat av hur den biologiska mångfalden
skall värnas behöver nya resurser avsättas. Jag beräknar de sammanlagda
kostnaderna för intrångsersättningar i fjällskogar och biotopskyddet samt
kostnader för ersättningar enligt de nyss nämnda avtalen till ca 20 miljoner
kronor nästa budgetår. Härtill kommer kostnader för skogsvårdsmyndig-
hetens hantering av verksamheten. För ytterligare reservatsavsättningar bör
avsättas 55 miljoner kronor. Huvuddelen av de samlade resurserna för in-
rättande av reservat m.m., 190 445 000 kr, kommer att användas för skogs-
reservat.
Det är viktigt att de samlade resurserna för avsättning av skogsreservat
utnyttjas effektivt. Naturvårdsverket bör i samråd med Skogsstyrelsen verka
82
för att så sker. Det omfattande inventeringsunderlag som redan finns bör kun- Prop. 1992/93:226
na utgöra en värdefull utgångspunkt för beslut om resursanvändningen.
Min bedömning: Det behövs även i fortsättningen statliga myndighets-
funktioner som för ut och verkställer skogspolitiken. Förändringar av
den regionala organisationen bör avvakta ställningstagandena till Re-
gionberedningens pågående arbete.
Kommitténs förslag överensstämmer med min bedömning i fråga om
behovet av en skogsvårdsmyndighet. Kommittén har dessutom föreslagit att
en kraftig regional rationalisering av organisationen genomförs nu.
Remissinstanserna är splittrade i fråga om den regionala organisatio-
nen. Vissa förordar en fortsatt fristående organisation, andra, bl.a. många
länsstyrelser, att skogsvårdsstyrelsema inordnas i länsstyrelserna. Några
efterlyser ytterligare utredning av organisationsfrågan.
Skälen för min bedömning: Skogsvårdsstyrelsema skapades i nära
anslutning till beslutet om den första skogsvårdslagen i böljan av detta år-
hundrade. I böijan av 1940-talet tillkom Skogsstyrelsen som en central statlig
myndighet på skogsområdet. Skogsstyrelsen gavs bl.a. uppgiften att utöva
tillsyn över skogsvårdsstyrelsemas verksamhet. Dessa var inte statliga myn-
digheter, utan en form av offentligrättsliga organ med statlig överinsyn och
med bidrag från staten för sin verksamhet. En särskild lagstiftning reglerade
skogsvårdsstyrelsemas verksamhet. Genom riksdagens beslut år 1981 för-
statligades skogsvårdsstyrelsema (prop. 1980/81:136, bet. 1980/8 l:JoU25,
rskr. 1980/81:295). I anslutning därtill övertog staten utan vederlag alla till-
gångar hos skogsvårdsstyrelsema i form av fastigheter, plantskolor m.m.
Genom beslutet blev Skogsstyrelsen chefsmyndighet för skogsvårdsstyrel-
sema. Med åren har verksamheten inom Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyr-
elsema alltmer vävts samman. Den samlade organisationen verkar numera i
hög grad som en stor myndighet eller organisation eller som en välintegrerad
koncern. Det finns en skogsvårdsstyrelse i vaije län. Skogsvårdsstyrelsema i
Kristianstads och Malmöhus län har dock gemensamt kansli. Motsvarande
gäller skogsvårdsstyrelsema i Stockholms och Uppsala län. Skogsvårdsstyr-
elsema har en lokalt väl förankrad organisation genom en distriktsindelning
med lokalt stationerad personal. Förutom myndighetsuppgifter har skogs-
vårdsstyrelsema en uppdragsverksamhet riktad till andra myndigheter, kom-
muner, organisationer, företag och enskilda. De medverkar även i den kom-
mersiella produktionen av skogsfrö och skogsplantor som Skogsstyrelsen har
ansvaret for.
Kommittén har mot bakgrand bl.a. av sina förslag till förändringar av
skogspolitiken och det faktum att bortfallet av skogsvårdsavgiften minskar
83
basen för verksamhetens finansiering föreslagit dels att skogsvårdsstyrel- Prop. 1992/93:226
semas organisation ändras snarast, dels att Skogsstyrelsens organisation ses
över när den nya skogspolitiken har förankrats. Kommitténs förslag i fråga
om skogsvårdsstyrelsema innebär främst en regionalisering av organisationen
till 10 regioner i stället för som nu 22. En sammanslagning med länsstyrelser-
na avfärdas av kommittén.
Vid remissbehandlingen har vitt skilda synpunkter framförts på förslagen,
allt från en total integrering i länsstyrelserna till en längre gående regionali-
sering än vad kommittén har tänkt sig.
För egen del vill jag anföra följande. Skogspolitiken berör en mycket stor
del av Sveriges landareal, 240 000 brukningsenheter och ett avsevärt större
antal skogsägare som skiljer sig åt i fråga om bakgrund, utbildning, tradition
och ålder. Därtill kommer att skogsbruk och skogspolitik har kommit att bli
en angelägenhet för allt fler människor utanför kretsen skogsägare. Den nya
skogspolitiken markerar detta faktum ytterligare. Den förstärker dessutom
kravet på en förtroendefull och nära kontakt mellan staten och alla som verkar
i skogsbruket. Med hänsyn till detta anser jag att det även i fortsättningen be-
hövs statliga myndighetsfunktioner som för ut och förankrar skogspolitiken
direkt hos skogsägarna och i förtroendefullt samarbete med dem. I det sam-
manhanget är en lokalt förankrad organisation av avgörande betydelse.
På ett område är enligt min mening tiden nu mogen för en annan ordning
än hittills. Det gäller produktionen och försäljningen av skogsfrö och skogs-
plantor. Jag återkommer i det följande till den frågan.
Skogsvårdsorganisationens ökade sektorsansvar för miljöfrågorna kom-
mer att förändra sammansättningen av arbetsuppgifterna. Det kommer också
att förstärka behovet av sådan vidareutbildning av personal som pågår inom
organisationen. Jag tänker då bl.a. på den utbildning i ekologi m.m. som sker
på högskolenivå. Jag är övertygad om att organisationen härigenom kan leva
upp till det ansvar som följer av mina förslag i det föregående i fråga om hand-
läggningen av vissa ärenden enligt naturvårdslagen.
Vad så gäller den närmare utformningen av organisationen vill jag anföra
följande.
I och för sig anser jag att det är angeläget att så snart som möjligt åstad-
komma en rationell regional organisationsstruktur. Kommitténs förslag till
indelning i tio regioner är som jag ser det tilltalande. Å andra sidan finns det
skäl mot att redan nu binda en regionindelning enligt förslaget Jag syftar där-
vid på det pågående arbetet inom Regionberedningen (C 1992:06). Bered-
ningen har i uppdrag att utforma förslag om den offentliga verksamhetens
uppbyggnad och indelning på regional nivå. Det är därför naturligt att den
framtida skogsvårdsorganisationen utreds även inom ramen för Regionbered-
ningens arbete. Det innebär bl.a. att det för närvarande inte är lämpligt att ta
slutlig ställning till en ändrad regionindelning för skogsvårdsstyrelserna. Den
frågan bör i stället anstå till dess att Regionberedningen har lämnat sina för-
slag. Vissa ändringar kan emellertid bli aktuella redan innan beredningen har
slutfört sitt arbete. Jag syftar då på det förhållandet att besparingskrav kan ge
84
anledning till en samordning av funktionerna vid vissa av de mindre skogs- Prop. 1992/93:226
vårdsstyrelsema.
Det är angeläget att man i den framtida myndighetsorganisationen på ett
bättre och mer effektivt sätt får en samordning av olika statliga myndighets-
uppgifter på regional nivå. Det gäller inte minst de frågor som har med de are-
ella näringarna att göra. Det är också viktigt att integrera de naturvårdsffågor
som har anknytning till dessa näringar inom en sådan myndighet. Skogs-
vårdsorganisationens lokala förankring och obyråkratiska arbetssätt är en
tillgång som måste tas till vara.
Kommittén förordar att en anpassning av Skogsstyrelsens organisation bör
anstå till dess den nya skogspolitiken har fått stadga. Jag har förståelse för
den inställningen. Skogsstyrelsen får omfattande arbetsuppgifter med regel-
förenklingar, utbildning, informationsverksamhet och organisationsföränd-
ringar som kommer att belasta personalresurserna de allra närmaste åren.
Även om den nya skogspolitiken i det längre perspektivet inte påverkar Skogs-
styrelsen i samma utsträckning som skogsvårdsstyrelsema anser jag att vissa
angelägna förändringar inte bör anstå i onödan. I den utsträckning Skogsstyr-
elsen finner det lämpligt bör sålunda redan på ett tidigt stadium modernisering-
ar kunna göras av organisationsstrukturen centralt. Om det därvid behövs be-
slut av regeringen får jag återkomma till frågan.
Mitt förslag: Skogsvårdsorganisationens verksamhet med produk-
tion av skogsfrö och skogsplantor förs över till ett aktiebolag. Fast
egendom som är statens och som utnyttjas i verksamheten överförs till
bolaget Vid lämpligt tillfälle bör hela eller delar av verksamheten pri-
vatiseras.
Kommitténs förslag överensstämmer i stort med mitt. Kommittén
föreslår dessutom att en särskild utredning görs i frågor som rör frö- och
plan tförsöij ning.
Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har kommen-
terat förslaget ställer sig positiva till en bolagisering. Förslaget tillstyrks av
bl.a. Konkurrensverket, Statskontoret, Skogsägarnas riksförbund, Natur-
skyddsföreningen och Trädgårdsnäringens riksförbund. Skogsstyrelsen an-
ser att det statliga engagemanget i frö- och plantverksamheten bör bestå ge-
nom att verksamheten divisionaliseras. Skogsarbetareförbundet förespråkar
också en divisionalisering inom skogsvårdsorganisationen. SkogForsk anser
att fföplantager inte bör ingå i ett bolag eftersom dessa inte är lönsamma och
således riskerar nedläggning. Få remissinstanser har lämnat synpunkter på
kommitténs förslag om att utreda vissa frågor om den svenska plantproduk-
tionen.
85
Skälen för mitt förslag: Alltsedan skogsvårdsstyrelsema kom till i Prop. 1992/93:226
början av 1900-talet har det varit en viktig uppgift för dem och sedermera för
Skogsstyrelsen att garantera tillgången på skogsodlingsmaterial för det privata
enskilda skogsbruket. Verksamheten har varit ett av medlen för att uppnå de
skogspolitiska målen att främja en god skogsvård och en långsiktig hög
skogsproduktion. Domänverket, de stora skogsbolagen och vissa större pri-
vata skogsägare har i huvudsak själva svarat för sin försörjning av frö och
plantor. Vid förstatligandet av skogsvårdsstyrelsema anförde dåvarande che-
fen för Jordbruksdepartementet bl.a. att det är betydelsefullt att skogsbrukets
behov av högkvalitativt skogsodlingsmaterial kan tillgodoses till rimliga pri-
ser (prop. 1980/81:136). Han ansåg med hänvisning till plantproduktionens
biologiska, tekniska och ekonomiska problem och till önskemålet om en
snabb och fullvärdig skogsodling det vara lämpligt att staten genom skogs-
vårdsorganisationen engagerar sig i frö- och plantförsötjningen för att i första
hand tillgodose det enskilda mindre skogsbrukets behov. Riksdagen hade
ingen erinran mot detta (bet. 1980/8 l:JoU25, rskr. 1980/81:295).
Sedan dess har Skogsstyrelsen haft till uppgift att tillgodose skogsbrukets
behov av skogsodlingsmaterial, i den mån det inte sker på annat sätt. Verk-
samheten skall bära sina egna kostnader. Skogsvårdsstyrelsemas uppgift är
att medverka i skogsbrukets frö- och plantförsöij ning.
Under de senaste åren har i genomsnitt planterats ca 500 miljoner skogs-
plantor i Sverige vaije år. Skogsvårdsorganisationen svarar för drygt en tred-
jedel av produktionen, Domän AB och andra skogsbolag för ca 40 % och pri-
vata plantskolor för 25-30 %. Åtminstone sex av tio privata mindre skogs-
ägare, som planterade någon gång under åren 1987-1991, köpte plantor av
skogsvårdsorganisationen. Marknaden präglas sedan några år av en viss över-
kapacitet som delvis är betingad av konjunkturläget.
Skogsvårdsorganisationen har 19 plantskolor lokaliserade på olika ställen i
landet Därtill kommer ett antal kyl- och frysterminaler där plantor kan lagras i
samband med distributionen till skogsägarna. Behovet av frö tillgodoses ge-
nom insamling i skogsbestånd och genom produktion i fröplantager. Viss im-
port av främst granfrö förekommer. Försäljning och leverans av plantor till en-
skilda skogsägare sköts huvudsakligen av skogvårdsstyrelsemas distriktsperso-
nal. Frö- och plantverksamhetens ekonomi redovisas skild från annan upp-
dragsverksamhet.
Riksrevisionsverket (RRV) har analyserat det statliga engagemanget i frö-
och plantproduktionen. Verket drar den slutsatsen att den marknadsmässiga
och produktionstekniska utvecklingen under 1980-talet har försvagat bärkraf-
ten i de ursprungliga skogspolitiska motiven för en kommersiell statlig plant-
produktion i myndighetsform. RRV anför vidare bl.a. följande. I takt med
ökande marknadskonkurrens har det skogspolitiska uppdraget till skogs-
vårdsorganisationens plantverksamhet blivit oklart med tilltagande konflikt
mellan skogspolitiska och företagsekonomiska mål. Skogsvårdsorganisa-
tionens plantverksamhet visar på överskott i det årliga resultatet, men upp-
fyller inte statens avkastningskrav på förräntningspliktigt kapital. De struktu-
86
rella problemen kommer att fördjupas under de närmaste åren till följd av en Prop. 1992/93:226
fortsatt försämrad efterfrågeutveckling, varför en omstrukturering och finan-
siell rekonstruktion av verksamheten bör genomföras. En utvecklad myndig-
hetsroll inom frö- och plantverksamheten blir enligt RRV allt svårare att för-
ena med skogsvårdsmyndighetens kommersiella intressen på samma område.
Även om den kommersiella plantverksamheten ger visst stöd för myndighets-
verksamheten har detta inte avgörande betydelse för möjligheterna att fullgöra
myndighetsuppgiften. Allt talar enligt RRV för en separation av myndighets-
uppgifterna från den affärsdrivande plantverksamheten. RRV redovisar tre
organisationsmodeller, nämligen en bolagisering av hela plantverksamheten,
en bolagisering av enbart plantproduktionen och en divisionalisering av
plantverksamheten. RRV föreslår sammanfattningsvis att skogsvårdsorga-
nisationens kommersiella frö- och plantverksamhet avvecklas i nuvarande
form och att staten bildar ett aktiebolag för produktion, försäljning och distri-
bution av skogsodlingsmaterial. RRV anser att förändringen bör föregås av
en omstrukturering och finansiell rekonstruktion av den nuvarande plant-
verksamheten i syfte att ge det nya plantbolaget goda affärsmässiga förutsätt-
ningar. Förändringsarbetet bör inledas skyndsamt med hänsyn till det aktuella
marknadsläget och de relativt långsiktiga ekonomiska åtagandena som gäller
för plantproduktionen. RRV anser i fråga om fröverksamheten att flera skäl
talar för att ett statligt plantproducerande företag, i likhet med andra större
plantproducerande bolag, förfogar över sin egen fröförsöijning. Uppbyggna-
den av det föreslagna plantbolaget bör därför kunna ske med inriktning på att
fröverksamheten integreras med plantverksamheten i det nya företaget.
Näringsfrihetsombudsmannen har i en granskning av verksamheten starkt
understrukit att försäljningsverksamheten bör skiljas från myndighetsperso-
nalens uppgifter.
Kommittén har redovisat en rad motiv både för och emot ett statligt engage-
mang i frö- och plantproduktionen. Kommittén anser att de skogspolitiska mo-
tiven härför har minskat i betydelse. Dessutom kan enligt kommittén en viss
minskning av plantbehovet förutses eftersom det ingår i den nya skogspolitik-
en att andelen avverkningar med efterföljande plantering tillåts att minska till
förmån för andra avverkningsformer. Kommittén anser att en bolagisering av
frö- och plantverksamheten måste ske sammanhållet, bl.a. därför att verksam-
heterna redan i dag är integrerade.
För egen del vill jag först slå fast att det redan med gällande skogspolitik är
skogsägarens ansvar att vidta de återväxtåtgärder som behövs efter avverk-
ning. Denna grundprincip föreslås inte ändrad. Det är sålunda skogsägaren
själv som skall se till att de skogsplantor eller skogsfrö som används uppfyl-
ler lagstiftningens krav både i fråga om kvalitet och antal. Å andra sidan har
han rätt att kräva tydlig varudeklaration av det frö och de plantor som bjuds
ut.
Med hänsyn till att skogsägandet är så spritt över hela landet och att omfatt-
ningen av skogsbruket skiljer sig så starkt mellan olika fastigheter och skilda
år, har det varit en styrka att skogsvårdsorganisationen har bedrivit frö- och
87
plantproduktion i så stor omfattning under en följd av år. Jag vill särskilt fram- Prop. 1992/93:226
hålla att det inte har varit fråga om någon subventionerad verksamhet. Där-
emot har det blivit alltmer uppenbart att det är svårt att skilja på en kommer-
siell verksamhet och myndighetsverksamhet i anslutning till marknadsför-
ingen av produkterna. Detta har särskilt påpekats av Näringsfrihetsombuds-
mannen.
Vad jag nu har sagt talar, liksom den av regeringen tillämpade principen att
kommersiell verksamhet inte skall bedrivas i myndighetsform, för att skogs-
vårdsorganisationens frö- och plantverksamhet helt skiljs av från organisatio-
nens övriga verksamhet och att den samlad överförs till ett aktiebolag. Detta
innebär bl.a. att skogsvårdsorganisationens anställda i fortsättningen inte skall
engageras i marknadsföring och distribution av skogsfrö och skogsplantor.
Ombildningen bör ske så snart som möjligt Målet bör vara att den skall vara
helt genomförd senast den 1 januari 1994.
Mitt förslag innebär att staten kommer att vara engagerad i frö- och plant-
produktionen tills vidare men i annan företagsform. Jag anser emellertid att
strävan bör vara att finna andra ägarintressen för hela eller delar av verksam-
heten. Jag vill dock framhålla att min bedömning i detta avseende inte innebär
att verksamheten skall styckas upp. Tvärtom är det viktigt att den kan drivas
vidare i samlad form. Vid lämpligt tillfälle och i lämplig omfattning bör verk-
samheten sålunda kunna privatiseras. Statens ägardel bör kunna minskas an-
tingen genom försäljning av aktier eller genom nyemission riktad till annan än
staten. Detta är i linje med riksdagens beslut i december 1991 om privatisering
av statligt ägda företag (prop. 1990/91:69, bet. 1990/91:NU10, rskr.
1990/91:92).
En bolagisering bör formellt ske så att ett nybildat aktiebolag tar över verk-
samheten med tillhörande tillgångar och skulder. Det bör ske med utgångs-
punkt i det bokförda värdet. Tillgångarna utgörs av både fast och lös egen-
dom. Även de rättigheter och skyldigheter som är förknippade med verksam-
heten bör, om det är rättsligt möjligt, tas över av bolaget Överföringen sker
genom att bolaget förvärvar samtliga tillgångar och skulder i frö- och plant-
verksamheten. Detta möjliggörs genom att staten tecknar aktier i bolaget.
Vad gäller pensionsåtagandena gäller i likhet med överlåtelse av statlig
verksamhet i övrigt att avtal skall träffas mellan staten och motparten om hur
betalningsskyldigheten för de upparbetade pensionsåtagandena i verksam-
heten skall överföras till motparten. Huvudregeln är att statliga verksamheter
som skall bolagiseras tar med sig de pensionsåtaganden som är upparbetade i
verksamheten. Ansvaret för de pensionsåtaganden som hänför sig till frö- och
plantverksamheten bör således övertas av bolaget. Detta får betydelse för den
avknoppade verksamhetens ekonomiska ställning genom att pensionsskulden
skall balanseras mot tillgångarna i form av realkapital m.m.
Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma villkoren för överför-
ingen av tillgångar och skulder.
88
Jag vill i detta sammanhang redovisa att jag har för avsikt att snarast före-
slå regeringen att en utredningsman tillsätts för att förbereda och efter riks-
dagsbeslutet praktiskt genomföra bolagiseringen.
Som jag har redovisat i det föregående finns det av flera skäl anledning att
vidta åtgärder för en strukturrationalisering av verksamheten. En sådan ratio-
nalisering, som bör göras så snart som möjligt, måste innebära såväl slutlig
nedläggning och samordning av verksamhet som nedläggning tills vidare. Det
bör ankomma på Skogsstyrelsen eller det nya bolaget att besluta om detta.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Jordbruksdepartementet upp-
rättats förslag till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Lagförslaget 2 har upprättats i samråd med statsrådet Laurén, förslagen 3
och 4 efter samråd med chefen för Miljö- och naturresursdepartementet och
förslaget 6 efter samråd med statsrådet Thurdin.
1 §
Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 1 §.
I paragrafen ges i första stycket en sammanfattande beskrivning av stats-
makternas krav i fråga om skötseln av landets skogar. Som framgår av den
allmänna motiveringen har paragrafen formulerats för att ge uttryck för ett
produktionsmål och ett med detta jämställt miljömål.
I paragrafen används begreppet skog för att beteckna såväl skogsmarken
som den skog som finns på sådan mark.
Enligt paragrafens andra stycke skall hänsyn tas till andra allmänna in-
tressen. Bestämmelsen skiljer sig från den nuvarande bara så till vida att natur-
vårdsintresset inte längre anges särskilt. Den ändringen är en följd av att para-
grafens första stycke i sin nya lydelse inte bara omfattar ett produktionsmål
utan också ett miljömål. Självfallet skall dock även i fortsättningen naturvår-
dens intressen i vidare bemärkelse beaktas vid skötseln av skog. Begreppet
naturvård innefattar både den vetenskapliga och den sociala naturvården, dvs.
såväl naturmiljön i vidare mening som friluftsliv och rekreation i olika former
Prop. 1992/93:226
89
inkl, jakt och fiske. I begreppet natur innefattas även den kulturpräglade Prop. 1992/93:226
naturen, t.ex. gamla lövängar och betesmarker vars bevarande i traditions-
enlig hävd bidrar till kännedom om det gamla odlingslandskapet eller som
utmärker sig för särskild skönhet.
Som jag nämnt i det föregående skall skogsnäringen verka i samspel med
andra samhällssektorer. I enlighet härmed skall hänsyn tas till bl.a. den regio-
nala balansen och sysselsättningen. Liksom tidigare skall hänsyn också tas till
kulturmiljövårdens och rennäringens intressen.
Paragrafen kan förutsättas ha ett pedagogiskt värde men kan också tjäna till
ledning vid tolkningen av lagens övriga bestämmelser.
2§
Paragrafen har tillförts ett nytt stycke med en beskrivning av vad som i lagen
avses med skogliga impediment Av beskrivningen framgår att det skall vara
fråga om mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produktionshöj-
ande åtgärder. Enligt lagens skogsmarksdefinition är en mark lämplig för vir-
kesproduktion om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i
genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar. De skogliga impedi-
menten är alltså marker som har en lägre produktionsförmåga under förutsätt-
ning att de inte dikas ut eller någon annan produktionshöjande åtgärd vidtas.
Det skall enligt definitionen vidare vara fråga om marker som antingen bär
skog eller har förutsättningar att bära skog. Den sistnämnda bestämningen in-
nebär att utanför definitionen faller marker som inte används eller har använts
på ett sådant sätt att de inte längre kan bli skogbevuxna.
5§
Den ändring som gjorts i paragrafen hänför sig till punkt 3 i första stycket
som beskriver skyldigheten att anlägga ny skog på mark som är bevuxen med
särskilt dålig skog. Även om det inte längre uttryckligen sägs i lagtexten syf-
tar punkt 3 också i sin nya lydelse på skogsbestånd som är glesa eller består
av för marken olämpligt trädslag. Skyldighet att vidta återväxtåtgärder skall
inte längre inträda redan när beståndets tillväxt är avsevärt lägre än den möj-
liga utan först när skogstillståndet är så dåligt att det kan betecknas som upp-
enbart otillfredsställande. Jag har i den allmänna motiveringen förutsatt att
den förändringen kan preciseras i lagens tillämpningsföreskrifter. I stället för
att som i dag kräva återväxtåtgärder när virkesförrådet är mindre än hälften av
det normala eller tillväxten mindre än hälften av den möjliga bör skyldigheten
i fortsättningen inträda när förråd eller tillväxt är mindre än en tredjedel av vad
som är normalt på växtplatsen.
9§
Paragrafen överensstämmer, frånsett den ändring som följer av slopandet av
gallrings- och röjningsskyldigheten, med 11 § nuvarande lag. Liksom tidiga-
re bör möjligheten att medge undantag som regel inte komma till utnyttjande i
90
andra fall än när kraven framstår som oskäligt betungande. I vilka fall Skogs- Prop. 1992/93:226
vårdsstyrelsen kan medge undantag får närmare beskrivas i verkställighets-
föreskriftema till lagen.
10 §
Paragrafen har närmast sin motsvarighet i nuvarande 12 och 13 §§.
Av paragrafens första stycke, som ersätter nuvarande 12 §, följeratt en
avverkning antingen skall vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller
främja skogens utveckling. Bestämmelserna skiljer sig från de nuvarande i
det hänseendet att begreppen slutavverkning, gallring och röjning inte längre
används i lagtexten. Som jag närmare har utvecklat i den allmänna motiver-
ingen är avsikten med ändringen att markera att vad som hittills i lagen be-
tecknats som slutavverkning skall kunna ske i olika former, inte bara genom
kalavverkning med eller utan kvarlämnande av fröträd.
Paragrafens andra stycke ersätter nuvarande 13 §. Den gamla bestämmel-
sen innebär ett förbud mot slutavverkning intill dess skogen nått en sådan
ålder att mycket litet står att vinna i ytterligare produktion om skogen får stå
kvar. Den nya bestämmelsen däremot har bara till syfte att ge stöd för före-
skrifter som kan skydda den yngre skogen mot att exploateras. Som jag har
redovisat i den allmänna motiveringen kan sådana föreskrifter, i jämförelse
med nuvarande tillämpningsföreskrifter, göras enklare och självfallet också
ge skogsägaren en betydligt större frihet att själv välja tidpunkt för avverk-
ningen.
Jag har i den allmänna motiveringen understrukit att skogsvårdslagstift-
ningen inte får lägga hinder i vägen for försöksverksamhet med nya avverk-
ningsformer. I paragrafens tredje stycke ges Skogsvårdsstyrelsen möjlighet
att meddela sådana undantag som behövs innan man säkert vet att en avverk-
ningsmetod är ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främjar skogens
utveckling.
11 §
Paragrafen motsvarar närmast nuvarande 14 §.
Paragrafens första stycke innehåller ett bemyndigande som kan sägas
ersätta det ransoneringskrav som regleras i nuvarande 14 § första och andra
stycket, med den skillnaden att det har begränsats till att gälla större skogs-
innehav. Vad som avses med större skogsinnehav får preciseras i tillämp-
ningsföreskrifter till lagen. Jag har i den allmänna motiveringen förutsatt en
avgränsning som innebär att till sådana innehav räknas brukningsenheter som
är större än 1 000 ha skogsmark.
I paragarafens andra stycke finns ett bemyndigande för föreskrifter som
motsvarar det förenklade ransoneringskrav som hittills gällt för bruknings-
enheter med en ideal produktionsförmåga mellan 200 och 1 000 skogskubik-
meter per år. Som framgår av den allmänna motiveringen bör kravet i fortsätt-
ningen gälla för brukningsenheter större än 100 ha skogsmark.
Lagtexten har utformats efter förslag av Lagrådet.
91
Det nuvarande kravet på viss avverkningsskyldighet har inte någon mot- Prop. 1992/93:226
svårighet i den nya bestämmelsen.
13 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 16 §.
En skogsägare skall liksom hittills kunna få förhandsbesked huruvida en
avverkning är förenlig med lagstiftningens krav på ransonering av den slut-
avverkningsmogna skogen. Med förenklade regler till skydd för den yngre
skogen kan det inte längre förutsättas något behov av förhandsbesked med
avseende på huruvida en avverkning är tillåten enligt föreskrifterna om lägsta
tillåtna slutawerkningsålder. Paragrafen har utformats i enlighet härmed.
14 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 17 § med ett tillägg i en ny punkt 3 som in-
nebär skyldighet för skogsmarkens ägare att i avverkningsanmälan ange vad
han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens in-
tressen i samband med avverkningen.
Genom 19 b § skogsvårdslagen infördes år 1991 en skyldighet för mark-
ägaren att i samband med ansökan om tillstånd till awerkning i fjällnära skog
ange den hänsyn till naturvården och kulturmiljövården som han avser att ta
vid avverkningen. Som ett led i strävandena att markera den enskilde skogs-
ägarens roll i sektorsansvaret och delaktigheten i utredningen av skogens na-
turvärden har bestämmelsen om avverkningsanmälan kompletterats med en
motsvarande redovisningsskyldighet när det gäller slutavverkning inom den
vanliga skogsmarken.
I den nya redovisningsskyldigheten ingår inte att ange mer än vad som är
rimligt och möjligt med hänsyn till den enskilde skogsägarens förhållanden,
såväl ekonomiska som andra. Detta innebär att man normalt skall kunna ställa
större krav på t.ex. ett skogsbolag än på en privatskogsbrukare.
Den hänsyn som skall redovisas bör i första hand avse den mer kvalifice-
rade hänsyn som kräver utmärkning på kartskiss över avverkningsområdet
eller särskilda, preciserade anteckningar om sparande av träd och trädsam-
lingar. Men även den mer vardagliga hänsynen som kommer till uttryck först
vid åtgärdens utförande och som handlar om att spara skogsbryn, lämna träd
och träddungar för utveckling till framtida boträd, undvika markberedning
och plantering på använda stigar, spara rönn och sälg för det vilda och liknan-
de åtgärder bör särskilt anges om det inte i det enskilda fallet kan anses obe-
hövligt.
16 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 19 §.
I enlighet med Lagrådets förslag har i paragrafen införts ett nytt andra
stycke. I konsekvens med vad som skall gälla för awerkningsanmälan före-
skrivs krav på att det i ansökan om tillstånd till avverkning i svårföryngrad
92
skog och skyddsskog skall redovisas vilka hänsyn som skall tas till naturvår- Prop. 1992/93:226
dens och kulturmiljövårdens intressen.
18 §
Paragrafen, som motsvarar nuvarande 19 b §, har utformats efter förslag av
Lagrådet.
Som en följd av att det vid all avverkning, både sådan som endast kräver
anmälan och sådan som kräver tillstånd, skall redovisas den hänsyn som skall
tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen behövs inte längre nå-
gon särskild regel om sådan hänsynsredovisning vid avverkning i fjällnära
skogar. Första stycket i nuvarande 19 b § kan därför tas bort. Regeln om hän-
synsredovisning kommer i stället att finnas i den nya 16 § som reglerar till-
ståndsplikten för skyddsskogar och all svårföryngrad skog och därmed också
den gällnära skogen. Som Lagrådet påpekat bör det i förevarande paragraf
anges att bestämmelserna endast reglerar förhållandena i gällnära skog.
Som en följd av att bestämmelserna om avverkningsskyldighet slopas har
undantagsregeln för gällnära skog tagits bort.
När den i det föregående omtalade hänsynsredovisningen infördes år 1991
tillkom på jordbruksutskottets initiativ en undantagsbestämmelse för små-
skogsbruket. Utskottet förordade att markägare vars brukningsenheter om-
fattar högst 500 ha skogsmark inom området för fjällnära skog skulle undan-
tas från skyldigheten att ange den hänsyn de ämnade ta. Farhågor fanns näm-
ligen att kraven på hänsynsredovisning i ansökan om avverkningstillstånd i
fjällnära skog kunde resultera i så stora ansträngningar att enskilda skogs-
ägare gav upp sina planer på avverkning.
När nu kraven på hänsynsredovisning utvidgas till att avse all skogsmark,
utan annan arealbegränsning än den som tillämpas för avverkningsanmälan,
bör det inte längre finnas kvar något undantag för redovisning av hänsynstag-
andet i gällnära skog. I den allmänna motiveringen har jag understrukit att det
aldrig kan bli fråga om att kräva mer än vad som är rimligt och möjligt med
hänsyn till den enskilde skogsägarens förhållanden. Det är naturligt att detta
synsätt anläggs också på den redovisning som skall göras i ansökan om till-
stånd att avverka gällnära skog.
19 §
Paragrafen motsvarar 19 c § gällande lag. Ändringarna är en följd av ändrad
paragrafnumrering och ändringar i 18 §.
21 §
Paragrafen motsvarar 19 e § gällande lag. Ändringen är en följd av ändrad
paragrafnumrering och ändringarna i 18 §.
93
22-24 §§
Bestämmelserna från ädellövskogslagen har i huvudsak oförändrade förts in
under en särskild rubrik i anslutning till reglerna om skyddsskog och svår-
föryngrad skog.
Bestämmelserna om ädellövskog har till syfte att bevara landets ädellöv-
skogar för framtiden även om detta inte längre anges särskilt i lagen.
Jag har i andra sammanhang slagit fast att naturvårdslagens bestämmelser
gäller även för skötseln av skog. Någon särskild bestämmelse om naturvårds-
lagens tillämplighet för bevarandet av ädellövskog anser jag inte vara nödvän-
dig.
Förevarande paragrafer överensstämmer med 2—4 §§ ädellövskogslagen.
25 §
Beslut om att medge åtgärder som innebär att ett bestånds egenskap av ädel-
lövskog förloras bör fattas av Skogsvårdsstyrelsen i enlighet med ett ökat
sektorsansvar för den skogliga myndigheten. Detsamma bör gälla beslut om
undantag från skyldigheten att anlägga ny ädellövskog efter slutavverkning av
sådan skog.
26 §
Paragrafen överensstämmer till sitt innehåll med 6 § ädellövskogslagen.
27 §
I paragrafen har, i konsekvens med vad som gäller för avverkningsanmälan
och ansökan om tillstånd till avverkning i svårföryngrad skog och skydds-
skog, införts krav på att det i ansökan om tillstånd till avverkning i ädellöv-
skog skall redovisas vilka hänsyn som skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen. Vidare har den ändringen gjorts att Skogsvårdsstyr-
elsen får besluta om det sätt på vilket slutavverkning och anläggning av ny
ädellövskog skall genomföras i stället för att som enligt gällande bestämmelse
meddela föreläggande om detta. Ändringen görs som ett led i anpassningen
till skogsvårdslagens övriga bestämmelser.
28 §
Paragrafen motsvarar 8 § ädellövskogslagen.
30 §
En viktig slutsats man kan dra av den ökade kunskapen om livsbetingelserna
för växter och djur är att andelen gamla träd i skogen behöver ökas för att
gynna den biologiska mångfalden. Exemplifieringen i paragrafens första
stycke har utökats så att det tydligt framgår att föreskrifter kan meddelas för
att säkerställa att träd sparas i ökad omfattning. Föreskrifterna kan också
innebära att gödsling begränsas eller förbjuds inom vissa områden.
Prop. 1992/93:226
94
Som jag har utvecklat i det föregående bör den naturliga karaktären på de Prop. 1992/93:226
skogliga impedimenten bibehållas med hänsyn till att det i vissa fall finns
höga naturvärden inom sådana marker. Jag har i den allmänna motiveringen
utvecklat varför det uttryckligen bör anges att hänsynsreglema omfattar även
de skogliga impedimenten.
Paragrafens tredje stycke motsvarar nuvarande 21 § andra stycket. Be-
gränsningen att föreskrifter inte får vara så ingripande att pågående mark-
användning avsevärt försvåras skall inte gälla föreskrifter för de skogliga
impedimenten. Dessa marker har sådan karaktär att någon sådan restriktion
inte kan anses behövlig.
32 §
En ny paragraf införs om miljökonsekvensbeskrivningar. Jag har i det före-
gående utvecklat varför jag nu anser tiden vara mogen for att införa krav på
sådana beskrivningar också för skogsbrukets del.
Paragrafen är i huvudsak uppbyggd enligt samma mönster som reglerna
för miljökonsekvensbeskrivningar inom andra sektorer.
Lagtexten har utformats efter förslag av Lagrådet.
35 §
Paragrafen motsvarar nuvarande 24 §.
I paragrafen har redaktionella ändringar gjorts.
Skälet till ändringen i andra stycket har redovisats i den allmänna moti-
veringen. Som framhållits där syftar ändringen till att förelägganden för att
säkerställa naturvårdshänsyn skall komma att meddelas utan föregående råd-
givning i långt större utsträckning än hittills.
36 §
Paragrafen motsvarar 25 § gällande lag. Ändringarna är en följd av ändrad
paragrafnumrering och av att ädellövskogslagens regler förs in i skogsvårds-
lagen.
37 §
Paragrafen motsvarar 26 § gällande lag.
Med hänsyn till att bestämmelsen om förhandsbesked finns kvar finns ett
fortsatt behov av bestämmelsen i förevarande paragraf. Ett tillämpningsom-
råde för avgifter tillkommer genom mitt förslag om miljökonsekvensbeskriv-
ningar, där det kan bli aktuellt att låta den enskilde stå för kostnaderna.
Bestämmelsen bör dock formuleras om för att göra det möjligt för rege-
ringen att delegera till en myndighet att föreskriva om avgifter. Lagrådet har
inte haft någon erinran mot förslaget på den punkten. Enligt Lagrådets me-
ning är dock den avfattning som valts i det remitterade förslaget inte en till-
räckligt klar avgränsning av bemyndigandet. Lagrådet föreslår att bemyndig-
95
andet på samma sätt som hittills avgränsas till att gälla avgifter i ärenden enligt Prop. 1992/93:226
lagen. Jag har anslutit mig till Lagrådets förslag.
38 §
Paragrafen motsvarar 27 § gällande lag och 9 § ädellövskogslagen. Ändring-
arna är en följd av den ändrade paragrafnumreringen. Vidare har strafflatitu-
den ändrats till att överensstämma med vad som tidigare gällt enligt ädellöv-
skogslagen.
I enlighet med Lagrådets förslag tas de nuvarande reglerna om medverkan
bort i samband med att som påföljd föreskrivs böter eller fängelse i högst sex
månader i stället för enbart böter. Lagrådet har påpekat att om fängelse ingår i
straffskalan för ett brott mot en bestämmelse utanför brottsbalken tillämpas en-
ligt vedertagen ordning brottsbalkens medverkansregler analogiskt, såvida det
inte föreligger några speciella omständigheter i fråga om brottets konstruk-
tion. Några sådana omständigheter föreligger inte här och då bör enligt Lagrå-
det det inte i den nya paragrafen föras in någon uttrycklig bestämmelse om
medverkan.
40 §
Paragrafen motsvarar 29 § gällande lag. Ändringen är en följd av att ädellöv-
skogslagens regler om rätt för Naturvårdsverket att överklaga Skogsvårds-
styrelsens beslut i visst fall förs in i skogsvårdslagen.
Det föreslås alltså inte några ändringar när det gäller instansordningen.
Domstolsutredningen har dock i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet
(SOU 1991:106) föreslagit att instansordningen i allmänhet bör ändras så att
beslut skall överklagas till länsrätt i stället för till kammarrätt (jfr också prop.
1992/93:100 bil. 3 s. 25). Skogsvårdslagens regler om överklagande kan
komma att ändras i enlighet med utredningens förslag.
Övergångsbestämmelser
Punkt 3 i övergångsbestämmelserna har utformats efter förslag av Lagrådet.
Jag har också anslutit mig till Lagrådets förslag att komplettera övergångsbe-
stämmelserna med en punkt där det anges att beslut enligt 4, 5 och 7 §§ ädel-
lövskogslagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande nya bestäm-
melser i skogsvårdslagen.
Ändringarna i 19 kap. 7 § vattenlagen (1983:291), 2 § lagen (1983:428) om
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, 27 a § naturvårdslagen
(1964:822), 2§ växtskyddslagen (1972:318) och 14 kap. 8 § plan- och bygg-
lagen (1987:10) är en följd av ändrad paragrafnumrering i skogsvårdslagen.
96
Prop. 1992/93:226
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
dels anta förslagen till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpnings-
medel över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels godkänna vad jag har förordat om
7. miljömålet och produktionsmålet för skogsbruket (avsnitt 3.2
och 3.3),
8. inventeringar (avsnitt 6.2),
9. grunderna för statligt ekonomiskt stöd till skogsbruket (avsnitt
4.1 och 7),
10. bevarande av den biologiska mångfalden (avsnitt 8),
11. riktlinjer för överföring av fast egendom från staten till ett
aktiebolag för produktion av skogsfrö och skogsplantor (avsnitt 10),
dels bemyndiga regeringen
12. att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö-
och plantverksamhet till ett aktiebolag enligt de riktlinjer som jag har
förordat (avsnitt 10),
13. att sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det
nya bolaget (avsnitt 10).
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av
vad jag har anfört om
14. medlen i skogspolitiken (avsnitt 4.1),
15. skogsbrukets sektorsansvar för miljövården (avsnitt 4.2),
16. myndigheternas sektorsansvar för miljön (avsnitt 4.3),
17. nya skogsbruksmetoder (avsnitt 4.4),
18. föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial (avsnitt 5.3),
19. insektshätjningar (avsnitt 5.5),
20. utbildning och forskning (avsnitt 6.3),
21. rådgivning och information (avsnitt 6.4),
22. skogsvårdsmyndigheten (avsnitt 9).
Ärendet bör avgöras under innevarande riksmöte.
7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
97
I prop. 1992/93:100 (bil. 10) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1993/94 under
angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp:
Prop. 1992/93:226
C 1. Skogsvårdsorganisationen 1 000 kr,
C 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter 310 080 000 kr,
C 3. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet 1 000 kr,
C 4. Bidrag till skogsvård m.m. 142 492 000 kr,
C 5. Stöd till byggande av skogsvägar 39 962 000 kr,
C 6. Främjande av skogsvård m.m. 14 868 000 kr.
Jag tar nu upp bl.a. dessa frågor.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Under anslaget tas för närvarande upp ett formellt belopp på 1 000 kr till
skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet exkl. frö- och plantverksam-
heten. På anslaget redovisas all verksamhet vid skogvårdsorganisationen ut-
om frö- och plantverksamheten.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Det övergripande målet för skogsvårdsorganisationens verksamhet
skall vara att verka för att landets skogar vårdas och brukas ansvarsfullt
i enlighet med de föreslagna målen för skogsbruket
Ramanslag 275 305 000 kr för budgetåret 1993/94.
Planeringsram:
1993/94 1994/95 1995/96
275 305 000 kr 275 305 000 kr 275 305 000 kr
98
Prop. 1992/93:226
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Riksdagen beslutade våren 1992 att avvakta resultatet av den skogspolitiska
kommitténs arbete innan någon treårsbudget för Skogsstyrelsen läggs fast
(prop. 1991/92:100 bil. 10, bet. 1991/92:JoU12, rskr. 1991/92:212). Skogs-
styrelsen har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94
som i allt väsentligt grundar sig på styrelsens tidigare lämnade fördjupade an-
slagsframställning för perioden 1992/93-1994/95.
Skogsstyrelsens förenklade anslagsframställning bygger på gällande skogs-
politik men tar även utgångspunkt i utvecklingen i skogsbruket och redovisa-
de resultat under rådande förutsättningar. Skogsstyrelsens analys av resulta-
ten förbudgetåret 1991/92 visar att skogsvårdsorganisationens verksamhet
har utvecklats positivt. Resurserna har använts effektivt och skogspolitiska in-
satser har haft god effekt. Skogsstyrelsen har låtit olika oberoende institut ut-
föra olika opinionsundersökningar som tyder på att skogsägarna har stort för-
troende för skogsvårdsstyrelsema och deras personal och att uppdragsverk-
samheten är efterfrågad och inte anses stå i konflikt med myndighetsrollen.
Skogsvårdsorganisationens framtida verksamhet har även utretts och redo-
visats i den skogspolitiska kommitténs slutbetänkande.
Jag har i det föregående redovisat min syn på behovet av statliga myndig-
hetsfunktioner som för ut och verkställer skogspolitiken (avsnitt 10).
Slutsatser
Det övergripande målet för skogsvårdsorganisationens verksamhet skall vara
att verka för ett ansvarsfullt nyttjande av landets skogstillgångar i enlighet
med de föreslagna målen för skogsbruket (avsnitt 3).
Skogsvårdsorganisationen skall i sin verksamhet således verka för att de
skogspolitiska målen uppfylls genom
- ett bevarande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga,
- att den biologiska mångfalden och en genetisk variation i skogen bevaras,
- att naturligt förekommande växt- och djurarter bevaras,
- att hotade arter och naturtyper skyddas och kulturmiljöer vårdas,
- att skogen och skogsmarken utnyttjas effektivt så att den uthålligt ger en
god avkastning,
- att skogsproduktionen inriktas så att den ger framtida handlingsfrihet i
fråga om användningen av vad skogen producerar.
Skogsvårdsorganisationens verksamhet måste i enlighet med vad jag har
anfört i det föregående ges en starkare inriktning mot miljöfrågorna. De nya
uppgifter som följer med myndighetens sektorsansvar för miljön har jag redo-
visat i det föregående (avsnitt 4.3). Förutom de uppgifter som följer direkt
härav kommer behovet av rådgivning, information och utbildning att prägla
organisationens verksamhet de närmaste åren. Därtill kommer den viktiga upp-
giften att följa upp, utvärdera och redovisa hur de nya skogspolitiska målen
99
uppfylls. Tillfälligt och som ett fristående projekt skall vissa inventeringar slut- Prop. 1992/93:226
föras. En nödvändig förändring av organisationen till följd av bortfall av vissa
verksamheter och därmed resurser kommer att engagera stora delar av perso-
nalen i skiftande grad.
De särskilda kostnader som kommer att uppkomma till följd av organisa-
tionsanpassningen inom den kvarvarande skogsvårdsorganisationen bör be-
lasta detta anslag. Översiktligt kan de bedömas uppgå till mellan 60 och 70
miljoner kronor nästa budgetår. Kostnaderna bör finansieras genom indrag-
ning av balanserade överskott i verksamheten. För detta behövs inte riksdag-
ens medverkan.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom
skogsvårdsorganisationens ansvarsområde i enlighet med vad jag har
förordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Skogsvårdsorganisationen förbudgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
278 964 587
310 080 000
275 305 000
Myndighetsanslaget till skogsvårdsorganisationen bör justeras med hänsyn
till de förändrade arbetsuppgifter som jag har redovisat i det föregående. I
sammanhanget måste det dock erinras om att endast ca 30 % av kostnaderna
för organisationens totala verksamhet har täckts från detta anslag. Kostnader
för vissa myndighetsuppgifter som nu efter hand bortfaller har täckts från bi-
dragsanslag. Detsamma gäller ÖSI. Uppdragsverksamhet som till följd av av-
regleringen kan väntas minska rör bl.a. upprättandet av skogsbruksplaner. De
förenklingar som genomförs i skogspolitiken återverkar sålunda i förhållande-
vis mindre grad på den verksamhet som finansieras över detta anslag.
Å andra sidan har skogsvårdsavgiften finansierat ca 90 miljoner kronor
eller nära 30 % av anslaget. Denna finansiering, som till mycket stor del har
omfattat olika projekt och annan verksamhet med anknytning till naturvård
och kulturmiljövård, bortfaller nu.
Genom omfördelningar inom Jordbruksdepartementets huvudtitel blir det
dock möjligt att finansiera angelägna arbetsuppgifter för skogsvårdsorganisa-
tionen. Det gäller inte minst sådana med anknytning till sektorsansvaret för
100
miljövården och information för att föra ut och förankra den nya skogspolitik- Prop. 1992/93:226
en.
Jag föreslår mot bakgrund härav och med hänvisning till vad jag har anfört
i det föregående att anslaget tas upp med sammanlagt 275 305 000 kr. Jag har
därvid beräknat medel för angelägna naturvårdsuppgifter som tidigare finansie-
rades med skogsvårdsavgiftsmedel. Detsamma gäller rådgivning och informa-
tion om hur ett mer ståndortsanpassat skogsbruk skall planeras och bedrivas.
Vidare bör skogsvårdsmyndighetens arbete med sammanställning m.m. av
kunskapsmaterial i befindiga och pågående naturinventeringar finansieras
över detta anslag. Försöksverksamheten med skogsmarkskalkning bör där-
emot finansieras över ett nytt anslag som jag tar upp i det följande.
Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av
utgifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets
budgetförslag.
Anslaget för skogsvårdsorganisationen har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de
nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa föränd-
ringar har redovisats i budgetpropositionen 1993 (bil. 1 Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndig-
hetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlin-
jerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter anvisa ett
ramanslag på 275 305 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1000
Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till skogsvårdsorga-
nisationens frö- och plantverksamhet.
Jag har behandlat denna verksamhet i det föregående. Anslaget behövs un-
der tiden till dess verksamheten har överförts i bolagsform. Eventuella kostna-
der för organisationsförändringar bör kunna belasta detta anslag i den utsträck-
ning regeringen medger det. Anslaget bör föras upp med 1 000 kr.
101
Prop. 1992/93:226
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
225 159 557
142 492 000
90 000 000
Från anslaget bekostas bidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det
skogliga stödområdet, skogsodling efter avverkning av lågproducerande be-
stånd, vissa natur- och kulturvårdsåtgärder, ädellövskogsbruk och åtgärder
mot skadegörelser av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktliga skogsinven-
teringar från anslaget och eventuella kostnader för ersättningar enligt 19 c §
skogsvårdslagen (1979:429). Bidragsbestämmelsema finns i förordningen
(1979:792) om statligt stöd till skogsbruket och i ädellövskogsförordningen
(1984:120).
Några nya bidrag skall inte kunna beviljas från detta anslag fr.o.m. nästa
budgetår. Från anslaget täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och, i
likhet med för närvarande, avsyning av aktuella projekt före utbetalning av de
beslutade bidragen. Vidare bör i begränsad utsträckning kostnaderna för den
slutliga sammanställningen av de senaste insamlade ÖSI-data, vilken verksam-
het har finansierats över detta anslag, belasta detta anslag. Jag vill emellertid
betona att verksamheten skall avslutas i sådan tid att kostnaderna för färdig-
ställandet så långt möjligt kan täckas med medel från innevarande budgetårs
anslag. Slutligen bör från anslaget betalas ut de 3 miljoner kronor som utgör
utfasta bidrag för sista året i Lantmäteriverkets kartprogram. Jag beräknar ut-
betalningarna under anslaget till 90 miljoner kronor nästa budgetår.
Återstående, reserverade medel under de äldre anslagen Skogsvårdsorgani-
sationen: Investeringar, Särskilda skogvårdsinsatser i norra Sverige och Främ-
jande av skogsvård m.m. bör få användas för avsedda ändamål. De är i hu-
vudsak reserverade för redan beslutade åtgärder.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 90 000 000 kr.
102
Prop. 1992/93:226
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag
1993/94 Förslag
46 203 259
39 962 000
6000 000
Möjligheten att bevilja nya bidrag från detta anslag upphörde den 1 juli
1992. Från anslaget täcks kostnaderna för tidigare beslutade bidrag och av-
syning av aktuella projekt. Jag beräknar utbetalningarna under anslaget till
6 miljoner kronor nästa budgetår.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.
Nytt anslag (förslag) 99 000 000
Under anslaget tas upp statligt stöd till insatser av olika slag for skogsbru-
ket.
I det föregående har jag närmare redovisat mina förslag till olika åtgärder
som i fortsättningen bör stödjas med statliga medel. Flertalet av dem bör finan-
sieras över ett nytt reservationsanslag benämnt Insatser för skogsbruket. I någ-
ra fall har dessa hittills finansierats över andra anslag. I de fall besluten har ta-
gits före den 1 juli 1993 och inom tillgängliga ramar skall de finansieras över
de äldre anslagen. Det kan bl.a. gälla bidrag till ädellövskogsbruk.
I fortsättningen bör över detta anslag finansieras bidrag till naturvårds- och
kulturvårdsåtgärder, bidrag till ädellövskogsbruk, statens kostnader för för-
söksverksamheten med skogsmarkskalkning, kostnader för vissa civilrättsliga
avtal på naturvårdsområdet samt intrångsersättningar som följer av skogsvårds-
myndighetens beslut. Vidare bör under detta anslag tas upp de tidsbegränsade
projektmedel som jag har förordat för att snabbt slutföra inventeringarna av
småbiotoper och sumpskogar.
Sammanlagt bör för nästa år anvisas 99 miljoner kronor. Den ungefärliga
fördelningen på olika ändamål har jag redovisat i det föregående.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 99 000 000 kr.
103
Under denna anslagsrubrik har i prop. 1992/93:100 (bil. 15 s. 79) föreslagits
att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
135 445 000 kr. Mot bakgrund av vad jag har redovisat i det föregående
(avsnitt 8) bör ytterligare 55 miljoner kronor anvisas för ändamålet. Jag har i
denna fråga samrått med chefen for Miljö- och naturresursdepartementet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att under reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet för
budgetåret 1993/94 anvisa 55 000 000 kr utöver vad som har före-
slagits i prop. 1992/93:100 bil. 15.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge-
nom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åt-
gärder och det ändamål han har hemställt om.
104
1990 års skogspolitiska kommitté har haft i uppgift att göra en total genom-
gång och översyn av skogspolitiken. I direktiven till kommittén anges således
att vi skall göra en utvärdering av skogspolitikens mål och medel. Utvärde-
ringen bör ta sin utgångspunkt i en beskrivning av nuläget Vidare sägs det att
en framtidsbedömning bör göras. Baserad på utvärderingen och bedömning-
en om den framtida utvecklingen är det vår uppgift att föreslå vilken skogspo-
litiken som skall gälla inför 2000-talet.
Enligt direktiven skall vi även lämna förslag till hur skogsvårdsmyndighe-
ten skall anpassas till den föreslagna skogspolitiken. Det kommer vi att göra i
vårt slutbetänkande.
Kommittén finner i sin utvärdering att skogsnäringen under 1980-talet har
gett väsentliga bidrag till att uppfylla de övergripande samhällsmålen om eko-
nomisk tillväxt, balans i utrikesbetalningama och regional balans. Trots en
ökad produktion har antalet sysselsatta i skogsnäringen minskat till följd av
ökad produktivitet. Kommittén anser dock att skogsnäringen inte till fullo har
verkat i överensstämmelse med de miljö- och naturvårdspolitiska målen. En
pågående förbättring av hänsynen till naturvårdens intressen har dock kunnat
iakttas under senare år.
Kommittén anser att målet om en väl avvägd hushållning med skogstill-
gångarna till fullo har uppfyllts. Även målet om att skogarna skall ge en hög
och värdefull virkesavkastning har blivit väl uppfyllt. Trots att frågor om
virke skvalitet fått ökad uppmärksamhet under senare år bedömer emellertid
kommittén att skogsskötseln såsom den bedrivits på 1980-talet inte kommer
att leda till den kvalitetsförbättring som avsågs i 1979 års skogspolitiska be-
slut.
Kommitténs slutsatser angående skogsvårdslagstiftningen är att den till
övervägande del har fungerat väl och bidragit till att de skogspolitiska målen
nås. Lagstiftningen har haft en normbildande funktion. Den har i viss utsträck-
ning dock motarbetat sina syften avseende främst naturvården genom att be-
gränsa möjligheterna att använda andra brukningsformer än trakthygge sbruk
och i viss utsträckning naturlig föryngring. Kommittén anser vidare att lag-
stiftningen har utgjort ett hinder för användning av vissa brukningsformer
som syftar till produktion av virke med hög kvalitet. Inom ramen för bestäm-
melsen om hänsyn till naturvården har det funnits utrymme för ökat hänsyns-
tagande i enlighet med lagstiftarens intentioner.
Kommittén anser att ädellövskogslagstiftningen har varit ett nödvändigt me-
del för att bibehålla ädellövskogen och att den har uppfyllt detta mål.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
105
Naturvårdslagen, jordförvärvslagen, träfiberlagen, naturresurslagen samt
plan- och bygglagen har utvärderats översiktligt. Allt tyder på att dessa lagar
inte har motverkat med de skogspolitiska målen.
Enligt kommitténs uppfattning har den rådgivning och information som
skogsvårdsmyndigheten genomför varit ett värdefullt inslag och ett effektivt
medel för att föra ut gällande skogspolitik både till skogsägare och allmän-
heten.
Kommittén konstaterar vidare att den översiktliga skogsinventeringen
(ÖSI) har utgjort ett viktigt medel för att uppnå de nuvarande skogspolitiska
målen. Kommittén anser dock att det är tveksamt om värdet av den informa-
tion som har erhållits genom ÖSI motsvarar den kostnad som under åren har
lagts ned på inventeringarna.
Vad forskning och utbildning beträffar hänvisar kommittén främst till utred-
ningen om Sveriges lantbruksuniversitet (SOU 1991:101) och betänkandet
(Ds 1991:62) Kunskap för konkurrenskraft.
Kommittén noterar att de statliga ekonomiska stöden är de medel som har
blivit föremål för flest utvärderingar. Kommittén konstaterar att många av des-
sa utredningar har haft ett begränsat syfte. Kommitténs slutsats är att flera
stödnormer har haft oönskade bieffekter eller varit ineffektiva och att besluten
att minska eller ta bort dem har varit riktiga. Samtidigt konstaterar vi att riktigt
utformade bidrag och stödåtgärder kan vara intressanta som hjälpmedel för att
uppnå skogspolitiska mål.
I fråga om skatter och avgifter har kommittén, vid sidan av skogsvårdsav-
giften, inte haft i uppdrag att gå in på de skatteregler som gäller för skogsbru-
ket Eftersom riksdagen hösten 1991 beslutade att avskaffa skogsvårdsavgif-
ten har kommittén avstått från att diskutera avgiftens betydelse för den gällan-
de skogspolitikens utformning.
Skogen är en fömybar resurs, en nationell tillgång som vaije generation mås-
te väma och vårda. Framtida generationer kommer också att vara beroende av
de nyttigheter som skogarna ger. Den sedan länge tillämpade principen i vårt
land att vi skall hushålla med skogstillgångarna, att utveckla dem för komman-
de generationers behov samtidigt som vi själva kan dra nytta av dem kommer
enligt kommitténs bedömning att få en allt större betydelse i en värld där be-
folkningen växer.
Kommittén bedömer att skogsnäringen kommer att ha stor betydelse även i
framtiden för att vi skall nå de övergripande samhällsmålen om bl.a. ekono-
misk tillväxt, balans i utrikesbetalningama och full sysselsättning. Inom stora
delar av landet kommer näringen även i fortsättningen att ha en stor betydelse
för ekonomi och sysselsättning. Virkesförrådets snabba ökning och möjlig-
heterna att väsentligt öka avverkningarna utgör en stor potential för en expan-
sion av både den traditionella skogsindustriella produktionen och uppbygg-
nad av nya användningsområden. Detta är möjligt att genomföra inom ramen
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
106
för målet om en långsiktigt uthållig virkesproduktion under den viktiga förut-
sättningen att virkesproduktionen inte försämras t.ex. på grund av miljöska-
dor.
De awerkningsberäkningar som kommittén har låtit utföra visar att det är
möjligt att uthålligt avverka omkring 95 miljoner nPsk per år från och med slu-
tet av 1990-talet. Detta skall sättas i relation till den nuvarande avverkningen
på 60-70 miljoner m3sk per år. Virkesförrådet per hektar och andelen äldre
skog kommer att öka successivt.
Den väntade efterfrågeutvecklingen, rikligt inhemsk tillgång på virkesrå-
vara, EES-avtalet och ett eventuellt svenskt deltagande i ett ökat europeiskt
samarbete talar efter några års andhämtningspaus för en fortsatt expansion av
den svenska skogsnäringen. Samtidigt kan vi vänta oss en ökning av den re-
turfiberbaserade produktionen. Avgörande för en expansion av industrikapaci-
teten är skogsnäringens men även andra potentiella träråvaruförbrukande bran-
schers konkurrensförmåga.
Den marknads- och konkurrentbild som tonar fram på kort sikt och den rik-
liga tillgången på avverkningsmogen skog väntas leda till en fortsatt svag pris-
utveckling på virke under de närmaste åren. En effekt har redan blivit intro-
duktion av ett avståndsrelaterat virkespris. Sågverken och massaindustrin
kommer att visa större benägenhet än för närvarande att välja ut de kvalitéer
som bäst lämpar sig för deras produktion. En tydligare prisdifferentiering för
olika virkeskvalitéer är därför att vänta.
Miljöproblemen har under detta sekel ändrat karaktär från att ha varit lokala
till att bli globala Det är kommitténs bedömning att detta i än högre grad kom-
mer att gälla i framtiden. För lång tid framöver kan man dock räkna med att
luftföroreningarna kommer att vara ett stort problem. En temperaturföränd-
ring till följd av luftföroreningarna skulle leda till att skogsekosystemet föränd-
ras. Detta innebär att artsammansättningen och trädens naturliga utbredningsom-
råden ändras. Risken for angrepp av insekter och andra skadegörare kan kom-
ma att öka. Luftföroreningarna skadar träden direkt på barren och bladen och
indirekt genom försurning av marken. Markförsurningen är ett hot mot skogs-
markens långsiktiga produktionsförmåga.
Det är kommitténs uppfattning att det finns stor risk för att ökande luft-
föroreningar leder till att problemen med skogsskador förvärras om inga
motåtgärder sätts in. I så fall kommer virkesproduktionen att minska. Minsk-
ningen kommer troligen att drabba vissa områden i Europa mer än andra.
Även Sverige riskerar minskad virkesproduktion. Om man däremot lyckas
bemästra problemen är det troligt att det fortfarande om 30-40 år kommer att
finnas tillräcklig förråd av virkesråvara i Europa även om efterfrågan utveck-
las som hittills.
På kort sikt (5-30 år) bedömer kommittén att miljöfrågorna i vid bemärk-
else får en fortsatt och växande betydelse. Samtidigt som att merparten av sko-
gen kommer att vara en viktig råvaruleverantör till den svenska skogsindu-
strin kommer också andra värden kommer att vägas in mer än tidigare. Vikten
av att i framtiden ytterligare öka naturvårdshänsynen vid bedrivande av skogs-
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
107
bruk kan därför väntas öka. Det är troligt att det inom vissa områden, t.ex. i
känsliga naturområden nära tätorter och på skärgårdsöar, kommer att ske en
anpassning av skogsbruksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av
mark för naturvårdsändamål väntas öka.
Det finns enligt kommitténs bedömning olika sätt att skydda skogsmiljön. Ett
är avsättningar av stora naturreservat. Ett annat är att med hänsyn till markens
produktionsförmåga och avstånd till fabriker och marknad bruka skogen med
olika intensitet. Ett tredje är att över hela skogsmarksarealen bruka skogen
med sikte på hög produktion och god natur- och miljöhänsyn. Enligt kommit-
téns mening är det tredje sättet att föredra. Även detta alternativ innebär att vi
måste avsätta nationalparker och naturresevat i framtiden men i långt mindre
utsträckning än om skyddet av viktiga naturvärden skall grundas på avsätt-
ningar enligt alternativ 1. Vi föreslår att miljömålet för skogen jämställs med
produktionsmålet.
Kommittén anger ett antal principer för ett nationellt miljömål för skogsbru-
ket. Skogen skall brukas så att naturresursens produktionsförmåga långsiktigt
bibehålls, växt- och djurarters och naturtypers fortbestånd säkerställs, hotade
arter och naturtyper skyddas eller genom att unika naturvärden skyddas eller
skapas genom att områden lämnas för fri utveckling.
Utnyttjandet av skogen innebär att de från naturvårdssynpunkt viktiga ele-
ment som var karaktäristiska för naturskogen försvinner. Träden blir således
varken gamla eller dör på platsen så att död ved kan bildas.
Kommittén anser att trakthyggesbruk är en skogsskötselmetod som passar
vä i den boreala barrskogen där frekventa kraftiga störningar alltid har före-
kommit. Trakthyggesbruket kan utformas så att en del av naturskogens vär-
den bibehålls eller nyskapas. Speciellt tilltalande synes trakthyggesbruk med
skärm eller fröträd vara inom områden där detta är biologiskt lämpligt. Meto-
der som innebär att man undviker kalhuggning kan vara särskilt intressanta
inom områden som i en naturskog skulle präglas av lång skoglig kontinuitet.
För att uppnå miljömålet är det enligt kommitténs uppfattning nödvändigt
ed en samsyn när det gäller viktiga förutsättningar för nyttjandet av skogen.
Den svenska skogens produktionsförmåga skall brukas långsiktigt, ansvars-
fullt och med sikte på god ekonomisk avkastning för skogsägare och samhäl-
le. Ett långsiktigt bruk av skogen måste ske i överensstämmelse med de na-
turgivna förutsättningarna. Skogsägaren har ett ansvar för att med detta som
utgångspunkt söka gynna eller åtminstone bibehålla den biologiska mång-
falden då skogen brukas.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
De övergripande samhällsmålen om bl.a. ekonomisk tillväxt, balans i utrikes-
betalningama, full sysselsättning, regional balans samt god natur- och miljö-
108
vård som har lagts fast av riksdagen utgör mål för all samhällelig verksamhet.
Var och en av samhällets sektorer skall enskilt och i samspel med andra sam-
hällssektorer verka i riktning mot dessa mål.
Inom de ramar som gäller för en konkurrensutsatt näring förutsätts besluts-
fattare inom skogsindustrin och skogsbruket ge sitt bidrag för att uppfylla de
övergripande samhällsmålen. Staten förutsätts å sin sida, med beaktande av
samhällsmålen och inom marknadsekonomins ramar, försöka skapa gynnsam-
ma förutsättningar för näringslivet samtidigt som den anger vad som gäller
beträffande hänsynen till naturvården och andra allmänna intressen.
I den mån utvecklingen av ekonomi och sysselsättning inom olika delar av
landet inte överensstämmer med statens mål bör staten tillgripa olika regional-
politiska åtgärder. Olika former av stimulans av skogsnäringen kan därvid
också komma ifråga. Finansieringen av dessa åtgärder är av allmänt intresse,
dvs. den bör ske över statsbudgeten.
I de miljöpolitiska besluten har slagits fast att alla samhällssektorer skall
genomsyras av en ansvarsfull hushållning med och omsorg om miljö- och
naturresurserna inom ramen för sin verksamhet. Detta sektorsansvar innebär
bl.a. att vaije sektor är skyldig att ta skäligt ansvar för att säkerställa den bio-
logiska mångfalden och den genetiska variationen. Varje samhällssektor har
också ett ansvar för att lösa de problem som redan föreligger och förhindra att
nya miljöskador uppstår.
Utsläppen av gaser, däribland koldioxid från industrier, enegiproduktion
och trafik, bör minskas för att förhindra en global uppvärmning. Sverige bör
därför enligt kommitténs uppfattning nationellt och internationellt arbeta för
att luftföroreningarna minskas.
Kommittén föreslår att produktions- och miljömålen för skogspolitiken for-
muleras på följande sätt.
Produktionsmålet
Skogen och skogsmarken bör nyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den
uthålligt ger en god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall vara
sådan att en stor framtida handlingsfrihet erhålls beträffande användningen
av produkterna. Nyttjandet skall präglas av mångbruk.
Miljömålet
Skogsmarkens naturliga produktionsförutsättningar bör vidmakthållas. Bio-
logisk mångfald och genetisk variation i skogen skall behållas genom att i
landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att
fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter
och naturtyper skall skyddas. Skogens estetiska och kulturella värden skall
värnas.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
Kommittén föreslår att dessa mål kommer till uttryck i den s.k. protalparagra-
fen i skogsvårdslagen på följande sätt.
109
Skogen är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en
god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln skall hänsyn tas till andra allmänna intressen.
För att uppnå de föreslagna målen kan olika medel komma till användning så-
som lagstiftning, rådgivning, reservatavsättningar, tecknande av civilrättsliga
avtal eller intrångsersättning för att skydda värdefulla biotoper, statliga bidrag
samt forskning och utbildning. Kommitténs grunduppfattning är att skogspo-
litiska åtgärder endast bör komma i fråga om ett mål finns uppsatt och den
väntade marknadslösningen inte överensstämmer med detta mål. En fram-
gångsrik skogspolitik förutsätter, förutom en konkurrenskraftig skogsnäring,
bl.a. engagerade markägare och brukare av skogsmarken som kan fatta lokalt
anpassade beslut.
Det är kommitténs uppfattning att det i första hand är lämpligt att välja me-
del som ökar kunnandet hos markägare och brukare av skogsmarken. En för-
utsättning för ökat kunnande är kvalitativt högtstående forskning.
Rådgivning och utbildning bör bedrivas aktivt. Den bör anpassas efter oli-
ka ägargruppers behov och göras flexibel. Detta är särskilt viktigt när en ny
skogspolitik har beslutats, när en ny markägare tillträder eller ny arbetskraft
anställs. Kunskapen hos markägarna eller de personer som brukar marken
behöver öka fortlöpande. Rådgivning och utbildning kan bedrivas både i sta-
tens och i privat regi. Det är samtidigt rimligt att utgå från att ökad kunskap är
ett egenintresse och att markägarna själva bekostar delar av rådgivningen och
sin utbildning. Kunskaperna behöver vara av både grundläggande och tilläm-
pad natur. Särskilt de grundläggande kunskaperna har stor betydelse för att
möta nya förutsättningar för och krav på skogsbruket.
Genom ekonomiska medel, t.ex. bidrag till ädellövskogsbruket eller bi-
drag för planering av skogsbilvägar, kan staten påverka förutsättningarna för
beslutsfattandet. Beslutsunderlaget kan förbättras genom inventeringar.
Samtidigt kan vi inte tillåta alltför låg ambition i vård, skötsel och brukan-
de av skog och skogsmark eller beslut som strider mot de skogspolitiska må-
len. Det är därför nödvändigt att genom lagstiftning och föreskrifter precisera
vilka krav staten ställer upp. Det är viktigt att lagstiftningen anger minimi-
kraven och inte speglar de skogspolitiska ambitionerna i sin helhet.
Av lagstiftningen måste det framgå vilka krav som gäller i samband med
enskilda åtgärder, för enskilda bestånd eller för hela fastigheten och vilka på-
följderna blir om markägaren bryter mot bestämmelserna.
För att förenkla och samtidigt ge markägare och brukare av skogsmarken
en enhetlig bild föreslår kommittén att de bestämmelser som ingår i ädellöv-
skogslagen flyttas till skogsvårdslagen.
Kunskap om lagstiftningen och de normer som ligger bakom denna bör
förmedlas genom en aktiv rådgivning. Denna verksamhet är ett samhällsan-
svar och därför en huvuduppgift för skogsvårdsmyndigheten. I enlighet med
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
110
sektorsansvaret anser kommittén att skogsvårdsmyndigheten i huvudsak bör
handha tillsynen på skogsmark.
Om kraven på inskränkningar i skogsskötseln går utöver vad som är rim-
ligt av staten att begära av en enskild markägare bör intrångsersättning utgå.
Kommittén anser i enlighet med ett riksdagsbeslut år 1987 att ersättning skall
utgå till markägaren när den pågående markanvändningen avsevärt försvåras
på berörd del av fastigheten. Kommittén anser dock att den del av kostnaden
som motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen skall avräk-
nas vid intrång som är ersättningsgilla.
En bärande idé i den av kommittén föreslagna skogspolitiken är ökat ansvar
genom ökat kunnande. Rådgivning och utbildning bör därför, där så är lämp-
ligt och i så stor utsträckning som möjligt, komma till användning för att upp-
nå de uppsatta målen.
De av kommittén föreslagna skogspolitiska målen innebär att ett aktivt
skogsbruk bör bedrivas på huvuddelen av skogsmarken. Det är önskvärt att
produktionsförmågan med beaktande av miljömålet utnyttjas väl på all skogs-
mark där inte andra intressen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre än
skogsproduktionen. Skogarna bör av hänsyn till sysselsättningen i främst
glesbygden ha en sådan sammansättning att de långsiktigt kan ge en jämn
avkastning.
Kommittén vill framhålla att det är i markägarens eget intresse, inte minst
med tanke på att skogen i regel representerar ett betydande kapitalvärde, att
bedriva ett aktivt skogsbruk.
Kommitténs framtidsbedömning visar att virkestillgångama och andelen
avverkningsmogen skog ökar samtidigt som skogsbrukets lönsamhet inom
vissa delar av landet kan bli svag. Det är därför inte lika motiverat att överallt
bedriva ett lika intensivt skogsbruk som tidigare.Lagstiftningens krav på bl.a.
hushållning och återbeskogning måste dock uppfyllas.
För att uppnå det av kommittén föreslagna miljömålet är det nödvändigt att
vissa biotoper och områden blir helt undantagna från skogsbruk. Efter 30 år
bör större områden på sammanlagt 5 procent av skogsmarken i hela landet
vara undantagna från skogsbruk. Avsättning av större områden (nationalpar-
ker, naturreservat) kan ske med stöd av naturvårdslagen. I södra och meller-
sta Sverige samt i norra Sveriges kustland finns få större skogsområden som
har påverkats i ringa grad av människan med naturskogskvaliteter. Det är
angeläget att de som finns är undantagna från skogsbruk och att det skapas
nya genom avsättningar för att behålla den biologiska mångfalden.
Genom det år 1991 beslutade biotopskyddet i 21 § naturvårdslagen tillgo-
doses delvis behovet av att undanta medelstora och mindre biotoper/områden
med höga naturvärden från skogsbruk. Kommittén föreslår att skyddet av
känsliga biotoper därutöver skapas genom civilrättsliga avtal. Det är angeläget
att insatserna prioriteras och samordnas över större områden och ägogränser.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
111
Behovet av vård och skydd av biotoper med höga naturvärden bör bedö-
mas med utgångspunkt i befintligt och kompletterande inventeringsunderlag.
Underlaget bör kompletteras främst genom inventering av sumpskogar och
nyckelbiotoper. Dessa och andra inventeringar som behövs för att tillgodose
de allmänna intressena bör finansieras av staten. Varje skogsägare bör snabbt
få kännedom om inventeringarnas resultat för det egna innehavet. På så sätt
kan man bättre beakta de allmänna intressena vid planering och genomförande
av skogsbruksåtgärder.
Kommittén föreslår en lagstadgad skyldighet för skogsägarna att för myn-
digheterna redovisa uppgifter om sin skog. Dessa uppgifter behövs vid ge-
nomförandet av skogspolitiken och dessutom i samhällsplaneringen. Skogs-
ägarna skall emellertid inte längre vara tvungna att skaffa sig en skogsbruks-
plan.
Som ett led i markägarens sektorsansvar för naturvården föreslår kommit-
tén att denne i samband med sin avverkningsanmälan även skall ange den
naturvårdshänsyn han avser att ta.
För att uppnå de föreslagna skogspolitiska målen är det enligt kommitténs
mening vidare viktigt att den naturliga karaktären hos de skogliga impedimen-
ten bibehålls. Trakthyggesbruk med slutavverkning, återväxtåtgärder, röjning
och gallring bör därför undvikas på dessa. Inte heller produktionshöjande åt-
gärder bör vidtas. Någon ersättning för dessa inskränkningar i brukandet
skall inte utgå.
Av den nedlagda jordbruksmarken föreslår kommittén att den del som inte
tas i anspråk av jordbruket för att odla energi- och industrigrödor eller använ-
das för annat ändamål bör en del utnyttjas för skogsproduktion. Naturvårds-,
landskapsbild och kulturmiljöskäl talar för att beskogningen företrädesvis
sker med lövträd där förutsättningar föreligger.
Som en del i jordbrukets omställning förordar kommittén att rådgivning
och utbildning om för- och nackdelar med beskogning samt om lämpliga träd-
slag sker. Inom ramen för den jordbrukspolitik som bedrivs finns f.n. möj-
lighet till ekonomiskt stöd vid igenplantering av viss åkermark.
Kommittén anser att skogsbruk inom den fjällnära skogen skall bedrivas
med mycket stor återhållsamhet. Vi ser ingen anledning att föreslå några änd-
ringar i de bestämmelser som nyligen har beslutats om detta.
För att uppnå de föreslagna skogspolitiska målen är det önskvärt att area-
len ädellövskog ökas genom nyanläggning på lämpliga marker. Det är kom-
mitténs mening att det är nödvändigt att ekonomiskt stödja ädellövskogs-
bruket även i framtiden.
Kommittén vill framhålla att det är en nationell angelägenhet att skydda och
vårda vår kulturmiljö bl.a. genom att undanta mindre områden från skogs-
bruk eller att anpassa de skogliga åtgärderna. Genom rådgivning kan man
uppnå ökat hänsynstagande hos markägare eller de som brukar skogen. Detta
hänsynstagande bör normalt ligga inom ramen för ägaransvaret.
Kommittén anser att skogsproduktionens huvudinriktning bör vara en hög
produktion av barrträds virke av god kvalitet. Valet mellan gran och tall bör i
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
112
högre grad än hittills präglas av växtplatsemas naturgivna förutsättningar. An-
delen lövträd bör öka något särskilt i områden som med hänsyn till sina förut-
sättningar har en låg lövträdsandel. Det är mer angeläget att öka lövträdsande-
len i barr- och blandskogar än att öka lövskogsarealen. Kommittén anser att
det för landet som helhet bör ske en tyngdpunktsförskjutning mot skogssköt-
sel som främjar kvalitetsproduktion.
Att genom lagstiftning detaljreglera virkesproduktionens allmänna inrikt-
ning anser kommittén vara olämpligt Kravet på föryngring efter slutavverk-
ning eller skada eller när skogsmarken är outnyttjad bör dock kvarstå. Däre-
mot bör bl.a. den s.k. 5:3 paragrafen ersättas med ett krav på föryngring en-
dast då skogstillståndet är uppenbart otillfredställande. Rådgivning och utbild-
ning bör i första hand komma till användning för att uppnå den önskvärda
produktionsinriktningen.
Det är viktigt att produktionsformerna i skogsbruket är sådana att läckage
och annan bortförsel av näringsämnen minimeras. Produktionsförmågan bör
kunna upprätthållas med naturlig vittring, fömanedbrytning och luftbuma när-
ingsämnen från havet som näringsbas. För att upprätthålla skogsmarkens
långsiktiga produktionsförmåga och säkerställa skogsekosystemens stabilitet
krävs enligt kommitténs mening att de luftbuma föroreningarna minskas radi-
kalt. I avvaktan härpå kan luftföroreningarnas skadeverkningar på marken i
viss mån motverkas och fördröjas genom kalkning och vitaliseringsgödsling.
Kunskaperna om åtgärdernas effekter är dock fortfarande otillräckliga. Det är
därför viktigt med fortsatt forskning och utvärdering av pågående kalknings-
försök. I områden som är hårt belastade av luftföroreningar bör kalkning och
vitaliseringsgödsling ske. Detta är både ett allmänt intresse och till nytta för
den enskilde markägaren. Kommittén föreslår därför att skogsmarkskalkning
genomförs i ett försök att restaurera de mest hotade markerna. De markägare
vars marker kalkas bör täcka 20 procent av kostnaderna.
Helträdsutnyttjande med uttag av fingrenar och barr från skogen bör starkt
begränsas tills vidare. Kompensation av näringsbortfallet bör ske genom ask-
återföring eller på annat sätt. Avgränsningen av lämpliga marker för helträds-
utnyttjande samt åtgärder för näringskompensation bör grundas på den nya
kunskap som kommer fram fortlöpande.
Kommittén vill framhålla att det är viktigt att förutsättningar skapas för en
väl fungerande virkesmarknad. Det är nödvändigt för en ekonomisk sund och
rationellt fungerande skogsnäring. En förutsättning är bl.a. att virkeshandeln
inte koncentreras till en köpar- eller en säljarorganisation inom delar av lan-
det.
Enligt kommitténs uppfattning bör skogsskötseln i hög grad utgå från de
naturgivna förutsättningarna och skogsbeståndens struktur. Skogsbruket mås-
te i betydligt högre grad än hittills bedrivas så att det så långt som möjligt efter-
liknar det sätt på vilket skogsekosystemet naturligen fungerar. Utvecklingen
och användningen av ståndortsanpassade metoder bör fortsätta. I skog av
särskild betydelse för den biologiska mångfalden bör endast sådana skogs-
bruksmetoder användas som medger att naturvärdena bevaras i hög utsträck-
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
113
ning. Detta gäller t.ex. sumpskogar och lövskogar inklusive ädellövskogar
samt övergångszoner mot vattendrag, myr och jordbruksmark.
Kommittén föreslår en minskad detaljreglering av skogsskötseln. Bland
annat föreslår vi att röjnings- och gallringsskyldigheten slopas och att andra
avverkningsformer än slutavverkning tillätes. Det väntas medföra ett mer va-
riationsrikt skogsbruk vilket bidrar till att uppfylla miljömålet. Härutöver före-
slår vi att reglema om lägsta slutawerkningsålder samt lägsta och högsta slut-
avverkningsareal i huvudsak slopas. Vad gäller storskogsbruket föreslår vi
dock att ransoneringsbestämmelsema behålls för större brukningsenheter. Av-
vägningen mellan produktions- och naturvårdsintressena föreslås i viss mån
bli reglerad genom lagstiftning. De i lagstiftningen angivna minimikraven bör
kompletteras med rådgivning och utbildning.
Kommittén anser att sådana förflyttningar av skogsodlingsmaterial bör und-
vikas som innebär att odlingsmiljön påtagligt kommer att skilja sig från ur-
sprungsmiljön. Lokalt skogsodlingsmaterial bör användas i större utsträck-
ning. Särskild återhållsamhet bör iakttas med användningen av klonat materi-
al. Valet av genetiskt material för det enskilda beståndet bör präglas av risks-
pridning dvs. mindre ensidigt material bör användas.
Kommittén anser att contortaodlingen bör få en omfattning som är väsent-
ligt mindre än den maximiareal som gäller i dag. Stora sammanhängande om-
råden med contortatall bör inte förekomma. Andra främmande trädslag än
contortatall bör utan hinder kunna prövas och användas i liten skala. Det är
emellertid angeläget att omfattningen löpande följs upp.
Kommittén anser att kvävegödsling endast bör utföras så att negativa miljö-
effekter blir försumbara. Särskilt i södra och mellersta Sverige bör gödsling,
till följd av luftföroreningarna, begränsas starkt.
Kommittén anser det vidare angeläget att skogsbruket kontinuerligt vidtar
åtgärder för att undvika omfattande förluster till följd av skador av olika slag,
t.ex. storm-, insekts- och svampskador. Dessa åtgärder bör emellertid inte gå
så långt att betydande naturvärden går förlorade.
Liksom hittills föreslår vi en precisering av statens minimikrav vad gäller
skogsskyddet. Dessa krav måste dock avvägas mot naturvärdena. Det är vi-
dare viktigt att skogsbruksåtgärdema inte förorsakar bestående skador på
markens ytskikt eller på miljön i övrigt.
I det miljöpolitiska beslutet år 1991 bemyndigades regeringen bl.a. att för-
bjuda markawattning i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna
bevaras. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har fått i uppgift att lämna för-
slag om sådana områden. Vidare infördes genom ändringar i skogsvårdslagen
en anmälningsplikt för skyddsdikning samt föreskrifter om hänsyn till natur-
vårdsintressena vid bl.a. sådan dikning. Kommittén föreslår ingen ändring av
dessa beslut.
Skogsbruket bör enligt vår mening bedrivas så att negativa effekter på vat-
tensystem minimeras. Vilka kraven är framgår av lagstiftningen. Bäst resultat
uppnås enligt kommittén uppfattning på frivillighetens väg. Fortsatt forskning
om näringsläckage och arbetsmetoder är enligt kommitténs mening angeläget.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
114
Skogsbilvägnätet bör vara utformat så att skogsbrukets transporter blir ef-
fektiva samtidigt som dess negativa inverkan på naturmiljön minimeras. I tidi-
gare väglöst land bör vägutbyggnad ske med särskild varsamhet. Att skapa ett
väl avvägt vägnät i ägosplittrade områden kräver samordning över ägogränser-
na. Från rekreationssynpunkt är det angeläget att vägarna hålls öppna. För att
stimulera till samordning över ägogränsema föreslår kommittén att ett statligt
bidrag lämnas till planering av vägnätet.
Kommittén anser att skogsbruket i tätortsnära områden liksom i andra om-
råden av betydelse för rekreation och friluftsliv, t.ex. vid sjöar och vatten-
drag, på öar samt längs kusterna, bedrivs så att dessa intressen tillgodoses.
På all skogsmark men särskilt i de nämnda områdena bör behovet av att vårda
landskapsbilden beaktas. Det viktigaste medlet för att uppnå den önskade am-
bitionsnivån är rådgivning och utbildning. Enligt plan- och bygglagen skall
kommunerna upprätta översiktsplaner. Det är viktigt att det av dessa framgår
vilka skogsområden som är av särskilt intresse för rekreation och friluftsliv.
För att skapa goda förutsättningar för rennäringen bör skogsbruket anpas-
sa sina metoder och anpassa skogsbruksåtgärdemas förläggning i tid och
rum. Det kan t.ex. vara fråga om att avstå från radikal markberedning och att
överhålla bestånd med trädlavar.
Skogsbruket bör bedrivas så att gynnsamma betingelser för det vilda ska-
pas.
Totalt fördelar staten via statsbudgeten för budgetåret 1992/93 ca 1 miljard
kronor på områden eller verksamheter som hör samman med skogsbruket.
Forskning och utbildning inkl, forskning om trädbaserade bränslen och ut-
bildning på gymnasial nivå erhåller anslag om ca 420 miljoner kronor och
skogsvårdsmyndigheten ca 310 miljoner kronor. Statsbidragen till skogs-
vården och anslaget till översiktlig skogsinventering m.m. uppgår till knappt
160 miljoner kronor. Anslaget för inköp av skogsmark till reservatavsätt-
ningar uppgår till ca 125 miljoner kronor.
Statsutgifterna för den av kommittén föreslagna skogspolitiken beräknas
för budgetåret 1993/94 uppgå till ungefär samma belopp som för budgetåret
1992/93. Forskning och utbildning föreslås få en utgiftsram om drygt
420 miljoner kronor. Ett tillskott från löntagarfondspengar bör innebära en
ökad budgetram. Skogsvårdsmyndighetens anslag föreslås minska till
260 miljoner kronor. Den översyn av myndigheten som pågår kan dock kom-
ma att förändra detta belopp. Kommittén föreslår att de flesta statsbidragen till
skogsbruket avvecklas. Det innebär att den sammanlagda bidragssumman
minskas kraftigt till ca 50 miljoner kronor. Kommittén föreslår att statsbidrag
i fortsättningen lämnas till ädellövskogsbruket (15,8 miljoner kronor och till
planering av skogsbilvägar (10 miljoner kronor). Vidare föreslår vi ett anslag
för skogsmarkskalkning (15 miljoner kronor) och för att uppnå biotopskyd-
det (9,5 miljoner kronor). Kommittén föreslår dessutom mer än en fördubb-
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
115
ling av anslaget till inköp av skogsmark till reservatavsättningar, 280 miljoner
kronor, som ett medel för att uppnå miljömålet.
Anslaget till skogsforskning föreslår vi under en femårsperiod öka med
50 miljoner kronor. Även anslaget till skogsmarkskalkning föreslår vi öka
med samma belopp. Anslaget för att uppnå biotopskyddet bör budgetåret
1997/98 uppgå till 35,5 miljoner kronor.
Genom att skogsvårdsavgiften har avskaffats bortfaller en finansiering om
256,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Vid i övrigt oförändrade förut-
sättningar finns således finansiering via statsbudgeten för ca 759 miljoner
kronor. Ny finansiering krävs av 255 miljoner kronor. Kommittén föreslår i
linje med regerings- och riksdagsuttalanden att biotopskyddet och de ökade
reservatavsättningama finansieras med medel som staten erhåller vid för-
säljningen av mark från Domän AB (160 miljoner kronor). Kommittén före-
slår att koldioxidavgiften finansierar anslaget till skogsmarkskalkningen och
bilskattemedel anslaget till planeringen av skogsbilvägar. Övrig finansiering
föreslår vi ske genom en omfördelning inom ramen för anslaget till Sveriges
lantbruksuniversitet och anslag på naturvårds- och miljöområdet.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
116
1990 års skogspolitisk kommitté har haft i uppgift att göra en total genom-
gång och översyn av skogspolitiken. I direktiven till kommittén anges således
att vi skall göra en utvärdering av skogspolitikens mål och medel. Utvärde-
ringen bör ta sin utgångspunkt i en beskrivning av nuläget Vidare sägs det att
en framtidsbedömning bör göras. Baserad på utvärderingen och bedömning-
en om den framtida utvecklingen har det varit vår uppgift att förslå vilken
skogspolitik som skall gälla inför 2000-talet. Denna del av uppdraget har vi
redovisat i vårt huvudbetänkande Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU
1992:76).
Vi har därutöver haft i uppdrag att med utgångspunkt i våra överväganden
om skogpolitikens framtida mål och medel lämna förslag till hur den statliga
skogsvårdsorganisationen skall anpassas härtill.
Vi redovisar i detta slutbetänkande våra förslag till utformningen av den fram-
tida statliga skogsvårdsorganisationen. Till att böija med redovisar vi kortfat-
tat i kapitel 2 konsekvenserna för skogsvårdsorganisationen av våra förslag i
huvudbetänkandet. Därefter diskuterar vi i kapitel 3 skogsvårdsorganisatio-
nens relation till länsstyrelserna och sektorsansvaret. Vi tar sedan i kapitel 4
upp skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet och diskuterar särskilt i
kapitel 5 frö- och plantverksamheten.
Kommittén har lämnat i uppdrag åt en särskild utredare, konsulten Kjell
Larsson, att med bl.a. regeringens direktiv till kommittén och våra förslag i
huvudbetänkandet som utgångspunkt göra en översyn av skogsvårdsorgani-
sationen och lämna förslag till alternativa organisationsmodeller. Hans förslag
redovisas i bilaga till betänkandet I det avslutande kapitel 6 lämnar vi förslag
till skogsvårdsorganisationens framtida utformning med utgångspunkt från
den särskilde utredarens förslag.
Våra förslag i huvudbetänkande har betydelse för skogsvårdsorganisationen
på flera sätt Vi vill i detta sammanhang framhålla bl.a. följande.
Skogsvårdsorganisationens huvuduppgift är att verka för att skogsnäring-
en utvecklas i överensstämmelse med beslutade mål och riktlinjer för skogs-
politiken. Ett nytt inslag i den föreslagna skogspolitiken och därmed även för
myndigheten är det av kommittén formulerade miljömålet för skogsbruket.
Detta mål kommer att påverka verksamheten för alla aktörer i skogen, inte
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
117
minst skogsvårdsorganisationen. Miljöfrågorna kommer också att kräva en
större andel av skogsvårdsorganisationens budget.
I myndighetens verksamhet för att uppnå de skogspolitiska målen kan flera
olika typer av medel komma till användning. Det medel som kommittén sär-
skilt lyfter fram i huvudbetänkandet är ökat kunnande hos markägare och bru-
kare. Detta skall åstadkommas genom rådgivning, utbildning och forskning.
Ökat kunnande och ansvar hos skogsägare och brukare gör det, enligt vår
uppfattning, möjligt att förenkla regelsystemet. Kommittén har därför föresla-
git att flera bestämmelser i skogsvårdslagen slopas.
Den jämfört med nu gällande skogspolitik ökade betoningen av skogsägar-
nas ansvarstagande påverkar skogsvårdsorganisationen och dess verksamhets-
inriktning. Resurserna för lagtillsyn kan därigenom minska. Ökade resurser
krävs samtidigt för naturvårdsinriktade inventeringar samt för information
och rådgivning.
Även om resursbehovet för lagtillsyn minskar med det förslag som kom-
mittén presenterar är lagstillsynen även i fortsättningen ett viktigt inslag i orga-
nisationens verksamhet. Utvärderingen av nu gällande skogspolitiska mål vi-
sar att skogsnäringen i huvudsak väl uppfyllt ställda krav utom beträffande
naturvårdshänsyn där den inte till fullo verkat i överensstämmelse med gällan-
de regler. Orsakerna härtill är flera och vi har närmare utvecklat detta i huvud-
betänkandets avsnitt 4.2.1. Det är av stor vikt att hänsynsreglema i fortsätt-
ningen tillämpas i den utsträckning som varit lagstiftarens avsikt. Detta kräver
skärpt övervakning från skogsvårdsorganisationens sida.
Myndighetsansvaret vad beträffar rådgivning och utbildning gäller i första
hand förmedling av kunskap om skogsvårdslagstiftningen och de normer
som ligger bakom denna. Denna myndighetsrådgivning bör även omfatta till-
lämpliga delar av naturvårdslagstiftningen och annan lagstiftning. I myndig-
hetsansvaret inryms även den rådgivning som krävs för att skogsägaren skall
kunna tillgodogöra sig inventerings underlag rörande allmänna intressen (na-
turvård, rekreation, friluftsliv och kulturmiljövård). Som hittills bör också
riktade kampanjer som Rikare Skog kunna finansieras av myndighetsmedel
liksom särskilda satsningar där nytillträdda skogsägare informeras om skogs-
politik och skogsbrukaransvar. Införandet av en ny skogspolitik kräver ock-
så, för att få genomslag, väl genomförda informationsåtgärder.
Kommittén föreslår att nödvändiga inventeringar genomförs för att kunna
genomföra biotopskyddet i 21 § naturvårdslagen och de nya bestämmelserna
om markawattning. Det är således angeläget att de pågående inventeringarna
angående nyckelbiotoper och sumpskogar slutförs. Enligt kommitténs upp-
fattning har skogsvårdsorganisationen en viktig uppgift i att ansvara för och
genomföra dessa inventeringar.
Kalkningsåtgärder på skogsmark förutsätter också tillgång till inventerings-
data som skogsvårdsorganisationen bör ha ansvar för att ställa samman ge-
nom att i första hand utnyttja befintligt material.
Kommittén anser att de statliga stöden bör hållas på en miniminivå. Situa-
tioner där kommittén anser det vara motiverat med ett statligt stöd är kalkning,
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
118
ädellövskogsbruk, planering av skogsbilvägar samt frivilliga avtal om biotops-
kydd.
Kommittén har också angett att regionalpolitiskt stöd i fortsättningen bör
finansieras via skattemedel men att stödet bör administreras av skogsmyndig-
heten.
Sammantaget innebär den av kommittén föreslagna skogspolitiken att kra-
ven på resurser för lagtillsyn minskar. Myndighetsuppgifterna för rådgivning
och utbildning renodlas till att i huvudsak gälla lagstiftning och viss natur-
vårds- och kulturmiljöanknuten rådgivning. Övrig rådgivning och utbildning
hänförs till uppdragsverksamhet Samtidigt ökar kraven på skogsvårdsorgani-
sationen vad gäller naturvårdsanknuten inventering samt administration till
följd av utvidgad naturvårdshänsyn. Kommitténs förslag är att skogsvårds-
organisationen för att förverkliga dessa uppgifter får en budgetram om cirka
260 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Kommitténs förslag beträffande skogsvårdsorganisationen innebär sam-
mantaget att en för organisationen från böijan viktig uppgift att främja skogs-
brukets utveckling kvarstår och förstärks.
Kommittén konstaterar att det i olika sammanhang framförts förslag att föra
samman skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna. Vi noterar också att
riksdagen nyligen avvisat sådana förslag i samband med införandet av en ny
länsförvaltning och att riksdagen så sent som förra året gett skogsvårdsorga-
nisationen vidgade befogenheter på miljöområdet. Härtill kommer att det i
våra direktiv framhålls att organisationen även framdeles skall ha en lokal
förankring samtidigt som vi skall pröva om en ytterligare anpassning av de
regionala skogsvårdsstyrelsema bör göras, t.ex. genom större geografiska
ansvarsområden.
Redan dessa utgångspunkter talar enligt kommitténs mening för att skogs-
vårdsorganisationen även i framtiden skall ha en självständig myndighetsroll.
Dessutom betonar vi att en sammanhållen skoglig myndighet väsentligt under-
lättar kontakterna med näringen men även olika gemensamma satsningar inom
det skogliga området. De medel vi anvisar för att uppfylla de föreslagna
skogspolitiska målen bl.a en utökad skoglig rådgivning, ökade inventerings-
och planeringsinsatser samt ökad tillsyn och rådgivning för att uppfylla det
föreslagna skogspolitiska miljömålet förstärker behovet av en självständig
skoglig myndighet. Kommitténs anser att bl.a. dessa skäl starkt talar för att
skogsvårdsorganisationen även framdeles bör ha en självständig myndig-
hetsroll och att en sammanslagning med länsstyrelserna nu bör undvikas.
Vad gäller sektorsansvaret har riksdagen nyligen bl.a. genom 1991 års
miljöpolitiska beslut uttalat att vaije sektor bl.a. skall ta sitt miljö- och natur-
vårdsansvar inom ramen för sin verksamhet. Detta kräver att både företag,
myndigheter och enskilda människor tar ansvar för skyddet av miljön. Sek-
torsmyndighetemas miljöansvar har preciserats genom att detta ansvar har
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
119
skrivits in i deras instruktioner. Detta gäller även för skogsvårdsorganisatio-
nen. Organisationen har genom 1991 års miljöpolitiska beslut bl.a fått ansvar
för att när så behövs fatta beslut i de enskilda fallen om det i naturvårdslagen
införda biotopskyddets omfattning i fråga om skogsmark. I vårt huvudbetän-
kande drog vi slutsaten att 1991 års miljöpolitiska beslut bör följas och att det
är en följdriktig utveckling av ett ökat sektorsansvar att skogsvårdsorganisa-
tionen får ett större ansvar och vidgade befogenheter angående naturvårds-
frågor på det skogliga området.
Vi är samtidigt väl medvetna om att länsstyrelsen i sin övergripande roll
måste ha insyn i miljöutvecklingen på såväl skogens som på andra områden. I
våra direktiv har också angetts att våra förslag inte får leda till att länsstyrelser-
nas arbete försvåras samt att miljömyndigheternas övergripande ansvar för
miljöfrågorna skall kvarstå. Av bl.a. annat denna anledning föreslår vi att
länsjägmästaren i principiellt viktiga ärenden, främst sådana som berör både
skogsbruket och naturvården, regelmässigt ges skyldighet att för länsstyrel-
sen lämna förslag till beslut. Härigenom markeras länsstyrelsens övergripan-
de miljöansvar samtidigt som skogsvårdsorganisationen får en självständig
roll.
Kommittén anser att uppdragsverksamheten även framgent har har en viktig
roll som skogspolitiskt medel. Våra förslag i huvdbetänkandet inrymmer så-
ledes situationer där uppdragsverksamheten kan bidra till att uppfylla ställda
mål. Det gäller exempelvis betald rådgivning och utbildning men även upp-
rättande av skoglig tillstånds- och hänsynsredovisning samt projektering av
vägbyggnadsföretag. Genom organisationens service kan också åtgärder bli
utförda som annars inte skulle bli gjorda eller skulle skjutas på framtiden. Det
gäller särskilt inom glesbygdsområden.
Enligt kommitténs mening bör den kritik som riktats mot skogsvårdsorga-
nisationens dubbla roll som både myndighet och uppdragstagare kunna undan-
röjas genom våra förslag i huvudbetänkandet. Genom dessa kommer en fram-
tida konkurrensutsatt uppdragsverksamhet att vara mindre beroende av myn-
dighetsverksamheten. Istället kommer organisationens uppdragsverksamhet
att vara mer beroende av organisationens förmåga att erbjuda de rätta tjänster-
na och produkterna till markägare, myndigheter och organisationer, inte minst
arbetsmarknadsmyndigheterna.
Av den utredning som redovisas i bilagan framgår dessutom att ett bortta-
gande av hela uppdragsverksamheten från skogsvårdsorganisationen, utan
motsvarande kompensation av anslagsmedel, skulle innebära att närmare 600
årsarbetskrafter skulle bortfalla vilket skulle får synnerligen långtgående kon-
sekvenser för organisationens myndighetsverksamhet och den lokala förank-
ringen.
Med hänsyn till vad som nu angetts anser kommittén att skogsvårdsorganisa-
tionens uppdragsverksamhet bör behållas.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
120
Kommittén föreslår att skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet
överförs till ett statligt bolag. Bakgrunden är kortfattat följande.
De nuvarande skogspolitiska motiven för ett stadigt engagemang i frö- och
plantverksamheten formulerades kortfattat i propositionen (1980/81:136).
Departementschefen anger där följande.
För egen del vill jag framhålla betydelsen av att skogsbrukets behov av
högkvalitativt skogsodlingsmaterial kan tillgodoses till rimliga priser. Med
hänsyn till plantproduktionens biologiska, tekniska och ekonomiska pro-
blem och till önskemålet om en snabb och fullvärdig skogsodling anser jag
det vara lämpligt att staten genom skogsvårdsorganisationen engagerar sig
i frö- och plantförsöijningen för att i första hand tillgodose det enskilda
mindre skogsbruket.
Den kritik som riktats mot skogsvårdsorganisationens uppdragsverksam-
het har främst gällt frö- och plantverksamheten. Kritiken har främst kommit
från privata frö- och plantproducenter. Verksamheten har av denna anledning
granskats av näringsfrihetsombudsmannen. Han har som sin mening framfört
att nackdelarna med den nuvarande verksamhetsformen är så stora i dagsläget
att en förändring måste övervägas. I avvaktan på kommitténs arbete har när-
ingsfrihetsombudsmannen dock låtit frågan bero.
Även Riksrevisionsverket har granskat plantverksamheten i en särskild rap-
port Skogsvårdsorganisationens plantverksamhet som överlämnats till rege-
ringen och därefter till kommittén. I rapporten föreslår Riksrevisionsverket att
den affärsdrivande frö- och plantverksamheten helt skiljs från skogsvårdsorga-
nisationen och att ett statligt aktiebolag bildas för produktion, försäljning och
distribution av skogsodlingsmaterial.
Riksrevisionsverkets främsta skäl för en bolagisering är att den marknads-
mässiga och produktionstekniska utvecklingen under 1980-talet har försvagat
bärkraften i de ursprungliga skogspolitiska motiven för en kommersiell statlig
plantproduktion. Dessutom har i takt med ökad marknadskonkurrens det
skogspolitiska uppdraget till skogsvårdsorganisationen angående plantproduk-
tionen blivit oklart med tilltagande konflikt mellan skogspolitiska och företags-
ekonomiska måL Härtill kommer att organisationens kommersiella plantverksam-
heten inte har avgörande betydelse för möjligheten att fullgöra myndighetsupp-
gifterna.
Kommittén anser att de skogspolitiska motiven för ett statligt engagemang
i fröverksamheten minskat i betydelse. Således har förbrukningen minskat
kraftigt under 1980-talet bl.a. på grund av övergång till täckrotsodling men
också effektivare barrotsodling. Dessutom har antalet självföryngringar ökat.
Vi har i huvudbetänkandet också understukit behovet av alternativa avverknings-
former med ökade självföryngringar. Härtill kommer att det privata engage-
manget i branschen har ökat.
Plantproduktionen är betydligt kortsiktigare än fröverksamheten och läm-
par sig än mer för en ren marknadslösning utan myndighetsstyrning. Argu-
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
121
menten för och emot en sådan marknadslösning beror främst på om man
accepterar att priset på varorna varierar över landet.
Enligt kommittén mening talar flera skäl för en ren bolagisering av frö- och
plantverksmaheten och mot ett fortsatt stadigt engagemang i verksamheten.
Kommittén instämmer i de argument Riksrevisionsverket framfört i sin rap-
port. Vi vill i det sammanhanget tillägga att regeringens uttalande i våra till-
läggsdirektiv pekar på ett ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från
näringslivets sida i utbyte mot minskade ekonomiska och administrativa på-
lagor. Kommittén föreslår därför att skogsvårdsorganisationens frö- och plant-
verksamhet bolagiseras för att på sikt kunna privatiseras.
De slutsatser kommittén hittills dragit angående skogsvårdsorgansiationens
ställning och verksamhet jämte våra ställningstaganden angående organisatio-
nens roll enligt huvudbetänkandet är utgångspunkt för våra förslag om skogs-
vårdsorganisationens framtida organisation.
Kommittén har, som tidigare nämnts, gett en särskild utredare i uppdrag
att med regeringens direktiv till kommittén jämte våra nu redovisade över-
väganden som utgångspunkt göra en översyn av skogsvårdsorganisationen
och lämna förslag till alternativa organisationsmodeller. Hans förslag redo-
visas som bilaga till betänkandet.
Den särskilde utredaren konstaterar att behovet att förändra skogsvårdsor-
ganisationen skall ses i perspektivet att organisationen under senare delen av
1980-talet genomgått relativt omfattande omställningar. Det är hans bedöm-
ning att förutsättningarna för ett antal skogsvårdsstyrelser, dvs. den regionala
delen av organisationen, är sådana att fortsatta nedskärningar riskerar att men-
ligt påverka verksamhetens resultat och förmågan att styra och följa upp verk-
samheten. En omstrukturering av verksamheten är därför nödvändig. Han
bedömer vidare att en omstrukturering kan leda till en effektivare verksamhet
med en god anpassning till de varierande förutsättningar som gäller för en-
skilda skogsägare, skogsbruket och samhället i övrigt.
Om kraven ställs att skogsvårdsorganisationen skall ha förmågan att möta
även framtida krav på förändringar, ha en stark lokal förankring samt kunna
verka i ett brett kontaktfält leder skogspolitiska kommitténs förslag, enligt
hans uppfattning, till att förändringar bör göras på alla nivåer i organisatio-
nen, d.v.s. förutom på lokal och regional nivå även inom centralmyndigheten
skogsstyrelsen.
Kommittén instämmer i de nu redovisade slutsatserna.
Den särskilde utredaren har också studerat kommitténs förslag angående
ett vidgat sektorsansvar för skogsvårdsorganisationen.
Hans slutsatser i denna del är att ett fungerande sektorsansvar mer är en
fråga om kunskap, attityder och legitimitet än formerna för arbetet mellan oli-
ka myndigheter och andra organisationer. Med denna slutsats som utgångs-
punkt föreslår han att de påbörjade insatserna för att öka kompetensen inom
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
122
hela organisationen vad gäller moderna och biologiskt väl grundade skogs-
bruksmetoder utökas väsentligt. Inriktningen bör vara att såväl den skogliga
som den biologiska kompetensen, och alldeles särskilt kombinationen av des-
sa båda, fördjupas. Syftet med insatserna är att dels skapa förutsättningar för
att kunna agera i vaije enskilt ärende utifrån de krav som miljömålet ställer,
dels via utbildnings- och rådgivningsinsatser kunna agera som en kompetens-
källa för hela skogsbruket I det senare fallet bör det vara fråga om betald råd-
givning.
Kommittén delar även dessa slutsatser.
Den särskilde utredaren lämnar två alternativa förslag till regional organisa-
tion inklusive vissa förändringar på lokal nivå. Förslagen har tagits fram och
prövats mot den organisatoriska struktur som skogsnäringen utvecklas mot.
Vidare har förslagen prövats mot de idéer som framförts i Region- och Väst-
sverigeutredningen. Förslagen är att se om principförslag och anger i första
hand typ och omfattning av de förändringar som utredaren anser erfordras. I
båda alternativen har strävan varit att behålla en stark lokal förankring. Detta
åstadkoms genom att resurser flyttas från den centrala och regionala nivån till
distrikten.
En ny regional organisation av skogsvårdsorganisationen, lokalisering av
kanslier etc. bör beslutas av statsmakterna. Utifrån ett sådant inriktningsbe-
slut bör den fortsatta beredningen kunna överlåtas på Skogsstyrelsen i nära
kontakt med resp, länsstyrelse.
Alternativ 1 har som utgångspunkt att endast ytterligt angelägna föränd-
ringar i förhållande till dagsläget bör göras. Alternativet innebär 17 Skogs-
vårdsstyrelser.
Alternativ 2 innebär att organisationen delas in i tio regioner. Detta ger en-
ligt utredarens mening en långsiktigt mer stabil och utvecklingsbar organisa-
tion.
Vad gäller styrelsefrågan i respektive Skogsvårdsstyrelse föreslår han i
första hand att en regionmyndighet utgör en Skogsvårdsstyrelse med en sty-
relse. När det gäller utseendet av styrelseledamöter förslår han i alternativ 1
att dagens konstruktion i princip finns kvar. För alternativ 2 föreslår han en
lösning som innebär att regeringen utser alla ledamöter.
Den särskilde utredaren föreslår vidare att till vaije Skogsvårdsstyrelse
knyts ett rådsorgan - sektorsråd - för att förbättra kontakterna med näringen,
länsstyrelser, kommuner och de ideella organisationerna.
Han bedömer att en regionmyndighet i stor utsträckning kan byggas upp
enligt de principer som utvecklats inom skogsvårdsorganisationen under se-
nare år. Arbetet leds av en regionchef. Det operativa arbetet bör organiseras
länsvis och ledas av en "fältchef'. Fältchefen skall ha en överblick över skogs-
brukets utveckling inom länet och vara den som har hand om myndighetens
kontakter på länsplanet. Fältchefen bör också vara föredragande för länssty-
relsen.
Utredaren bedömer vidare att utvecklingen mot färre distrikt är en nödvän-
dig utveckling. Han utgår i båda alternativen från att antalet distrikt minskas
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
123
till ca 150 och bedömer att minskningen av årsarbetskrafter på distrikten blir
drygt 100 i alternativ 1.1 alternativ 2 blir den ca hälften så stor.
Kommittén vill i detta sammahang understyrka att det vid valet av alterna-
tiv är av stor betydelse att den lokala förankrningen kan behållas. Enligt vår
mening är en dryg halvering av antalet skogsvårdsstyrelser enligt alternativ 2
det alternativ som på lång sikt ger organisationen den bästa möjligheten att
möta de nya krav på verksamheten som vi föreslår i vårt huvudbetänkande.
Det gäller särskilt möjligheterna att bära olika specialistkompetenser inom
exempelvis miljöområdet. Alternativet gör också organisationen tåligare för
förändringar i uppdragsverksamheten. Kommittén förordar därför alternativ
2. Som den särskilde utredaren angett bör statsmakternas beslut omfatta såväl
regionindelningen som val av huvudort för respektive kansli. I övrigt bör
beslutet få karaktär av inriktningsbeslut Den fortsatta beredningen bör där-
efter överlåtas på Skogsstyrelsen som därvid bör ha nära kontakter med
respektive länsstyrelse.
Kommittén anser också att varje skogsvårdsstyrelse bör ledas av en sty-
relse som utses av regeringen. I det sammanhanget förutsätter kommittén att
styrelsen får en allsidig sammansättning. Kommittén instämmer i förslaget att
inrätta ett rådsorgan för att förbättra kontakterna med olika myndigheter och
organisationer.
Kommittén bedömer, i överensstämmelse med den särskilde utredarens
slutsatser, att den nya regionmyndigheten i stor utsträckning kan byggas upp
enligt de principer som gäller för skogsvårdsorganisationen idag. Således bör
det förutom en regionchef finnas en fältchef/länsjägmästare i vaije län som an-
svarar för det operativa arbetet och som har nära kontakt med länsstyrelsen.
Kommittén vill i detta sammanhang understyrka att kommitténs förslag till
regionindelning, till skillnad från Regionutredningama, inte skär över nuva-
rande länssgränser. Detta medför att våra förslag gör det relativt enkelt för
den nya organisationen att anpassa sig till alternativa regionala indelningar i
framtiden.
Kommittén anser att en nedskärning av antalet distrikt är nödvändig och att
förslaget som lämnats är väl avvägt. Vi förespråkar således att antalet distrikt
minskas till cirka 150. Härigenom behålls den lokala förankringen samtidigt
som distrikten ges möjlighet att förstärka sin kompetens och öka flexibilite-
ten. Det är enligt kommitténs uppfattning inte meningsfullt att vi pekar ut vil-
ka distrikt som skall dras in eller hur sammanslagningarna skall ske. Detta
måste överlåtas till organisationen att avgöra.
Kommittén anser att Skogsstyrelsen är resurssnål redan idag och att möj-
ligheten till nedskärningar är begränsad. Dock bör den administrativa voly-
men kunna minskas genom att uppgifter förs över på regionerna. Kommittén
föreslår också att vissa frågor bör utredas vidare. Det gäller skogsvårdsorgani-
sationens engagemang i virkesmätningen, prognosverksamhetens eventuella
samordning med Riksskogstaxeringen samt behovet, organisationesform och
lokalisering av Nämnden för skoglig fjärranalys. Härtill kommer att frågan
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
124
om skogsvårdsorganisationens innehav av de s.k. skogsvårdsgårdama bör
också utredas.
Genom de av kommittén föreslagna förändringarna kommer personalre-
surserna att behöva minskas med cirka 360 årsarbetskrafter varav 10-15 vid
Skogsstyrelsen och resterande vid skogsvårdsstyrelsema. Det innebär en
minskning med drygt 20 %. Genom kommitténs förslag att bolagisera frö-
och plantverksamheten kommer minskningen att bli sammanlagt cirka 840
årsarbetskrafter.
För att underlätta för en del av den personal som blir övertalig föreslår
kommittén att inventeringarna av nyckelbiotoper och sumpskogar genomfors
på 4 år istället för 5-8 år som vi föreslagit i huvudbetänkandet. Framför allt
en del av den personal som sysslat med ÖSI skulle kunna projektanställas för
dessa inventeringar. Detta skulle kräva ett resurstillskott på 26,35 miljoner
kronor det första året och 24 miljoner kronor per år de följande tre åren. Detta
skall jämföras med uppsägningskostnaden för hela ÖSI personalen på
27 miljoner kronor.
Kommittén föreslår att Skogsstyrelsen får i uppdrag att göra en närmare
bedömning av vilka resurser och insatser som erfordras för att introducera
den nya skogspolitiken.
Kommittén vill avslutningsvis påpeka att det är angeläget att förändringar-
na av den allmänna verksamheten i så stor utrsträckning som möjligt koordi-
neras med bolagiseringen av frö- och plantverksamheten.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 1
125
Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)
dels att 9, 12 och 13 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 7, 8, 10 och 11 §§ skall betecknas 6-9 §§, nuvarande
14-19 e §§ skall betecknas 10-20 §§ och nuvarande 20-30 §§ skall beteck-
nas 28-40 §§,
dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9, 10, 11, 12, 13, 17, 18, 20, 29, 31, 35-
37 och 39 §§ samt rubriken närmast före nya 31 § skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12, 18, 20, 21, 22 och 27 § §
skall sättas närmast före nya 10, 14, 28, 29, 32 respektive 37 §§,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 21-27 § §, och närmast
före 21 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
Skogsmark med dess skog skall
genom lämpligt utnyttjande av mar-
kens virkesproducerande förmåga
skötas så att den varaktigt ger en hög
och värdefull virkesavkastning.
Vid skötseln skall hänsyn tas till
naturvårdens och andra allmänna
intressen.
Skogen är en nationell tillgång
som skall skötas sä att den uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som
den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln skall hänsyn tas till
andra allmänna intressen.
2§
Med skogsmark avses i denna lag
1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig ut-
sträckning används för annat ändamål,
2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller
mot att fjäll gränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvud-
sak outnyttjad skall dock inte anses
som skogsmark, om den på grund
av särskilda förhållanden inte bör tas
i anspråk för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna
bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke
om året per hektar.
126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än vir-
kesproduktion.
4§
Denna lag skall inte tillämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har
meddelats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) eller annan lag.
5§
Ny skog skall anläggas på skogsmark
1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,
2. om marken ligger outnyttjad,
3. om skogen är så gles eller till 3. om skogstillståndet är uppen-
så stor del består av för marken bart otillfredställande.
olämpligt trädslag att dess tillväxt är
avsevärt lägre än den tillväxt som är
möjlig.
Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan
dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.
Om särskilda förhållanden före-
ligger med hänsyn till naturvår-
dens, kulturmiljövårdens, rennä-
ringens eller andra intressen bort-
faller skyldighet enligt första styck-
et 2. och 3. Regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer
anger de undantag som är påkallade
med hänsyn till nu angivna intres-
sen.
6§
Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder vidtas som kan be-
hövas för att trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaf-
fenhet i övrigt. Föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd,
plantering, vård av plantskog och andra åtgärder i nämnda syfte meddelas av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
7§
Om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer
upp villkor för
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. användning av visst slag av skogsodlingsmaterial av inhemskt eller ut-
ländskt ursprung vid anläggning av skog,
2. handel med sådant material.
Med skogsodlingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra for-
mer av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.
8§
Skogsmarkens ägare är ansvarig för anläggning och vård av ny skog.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-
da fall medge undantag från 5, 7 och
9 §§
Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-
da fall medge undantag från 4 och
6 §§.
10 §
Skogsmarkens ägare svarar för
att slutavverkning bedrivs i lämplig
omfattning så att en jämna åldersför-
delning av skogen på hans bruk-
ningsenhet främjas.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hur stor andel av
en brukningsenhets skogsmarkareal
som högst får slutawerkas under en
viss period och om hur stor andel av
arealen som måste slutawerkas un-
der perioden. Sistnämnda andel får
inte överstiga hölften av den andel
som det är tillåtet att slutawerka.
För visst fall föreskrivs undantag
från första stycket i 19 b §. Skogs-
vårdsstyrelsen får i övrigt i särskilda
fall medge undantag från första
stycket.
På brukningsenheter som uppgår
till minst 1 000 hektar svarar markä-
garen för att slutawerkning bedrivs i
lämplig omfattning så att en jämn ål-
dersfördelning av skogen på hans
brukningsenhet främjas
Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar före-
skrifter om hur stor andel av en bruk-
ningsenhets skogsmarksareal som
högst får slutawerkas under en viss
period.
Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-
da fall medge undantag från första
stycket.
11 §
Som brukningsenhet skall räknas den skogsmark inom en kommun som
tillhör samma ägare om ej annat följer av föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
128
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
Skogsvårdsstyrelsen skall på
begäran meddela beslut på förhand
huruvida viss avverkning är fören-
lig med 13 eller 14 §.
Skogsvårdstyrelsen skall på
begäran meddela beslut på förhand
huruvida viss avverkning är fören-
lig med 10 §.
13 §
Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs-
vårdsstyrelsen om
1. avverkning som skall äga rum på hans mark,
2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd en-
ligt naturvårdslagen (1964:822).
3. hyggesplöjning som skall äga
rum på hans mark,
4. vad han avser att göra för att
tillgodose naturvårdens intressen i
samband med avverkning på hans
mark.
14 §
Regeringen meddelar föreskrifter om att skog som är svår att föryngra på
grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller
jordflykt eller på att förhindra att fjällgränsen flyttas ned skall avsättas som
svårföryngrad skog eller skydsskog. Regeringen eller den myndighet som re-
geringens bestämmer meddelar också föreskrifter om vilka delar av den svår-
föryngrade skogen som skall anses utgöra fjällnära skog.
15 §
I svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan skogs-
vårdsstyrelsens tillstånd.
I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgär-
der för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.
Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveck-
ling.
16 §
Regeringen eller den myndighet som regeringens bestämmer får för visst
eller vissa områden föreskriva att tillstånd till avverkning av svårföryngrad
skog inte får ges
1. i fråga om skog på mark som inte i genomsnitt kan producera minst en
kubikmeter virke om året per hektar, om det inte finns särskilda skäl,
2. för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte
motsvarar kostnaden för den eller om vägen inte kan passas in i en vägnäts-
plan.
9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
17 §
I ansökan om tillstånd enligt 15 § till avverkning i fjällnära skog skall sö-
kanden redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kul-
turmiljövårdens intressen.
Tillstånd får inte meddelas om avverkningen är oförenlig med intressen
som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.
När tillstånd ges skall skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, såsom i fråga om
hyggets storlek och förläggning samt tillåten avverkningsform.
Bestämmelserna i 14 § första
stycket i vad de avser krav pä slutav-
verkning gäller inte i fråga om fjäll-
nära skog.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fö-
reskrifter om undantag från redovisningsskyldighet enligt första stycket i frå-
ga om brukningsenhet som omfattar högst 500 hektar skogsmark inom områ-
det för fjällnära skog.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
18 §
I fråga om rätt till ersättning för
skada till följd av ett beslut enligt 19
b § andra eller tredje stycket gäller
bestämmelserna i 25 §, 26 § första
stycket första meningen, 27 § första
meningen, 27 a §, 31 § andra styck-
et, 32 §, 33 § första stycket, 34 §,
35 § första stycket första meningen
och andra stycket samt 36 § natur-
vårdslagen.
I fråga om ersättning för skada till
följd av beslut enligt 17 § andra eller
tredje stycket gäller bestämmelserna
i 25 §, 26 § första stycket första me-
ningen och fjärde stycket, 27 § för-
sta meningen, 27 a §, 31 § andra
stycket, 32 §, 33 § första stycket, 34
§, 35 § första stycket första mening-
en och andra stycket samt 36 § natur-
vårdslagen.
19 §
Innan avverkning sker inom ett område där renskötsel får bedrivas enligt
rennäringslagen (1971:437) under hela året (renskötselns året-runt-marker)
skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd enligt föreskrifter som med-
delas av regeringen eller den myndighet som regeringens bestämmer.
20 §
I ansökan om tillstånd enligt
19 § till avverkning skall sökanden
redovisa vad han avser att göra för
att tillgodose rennäringens intres-
sen.
I ansökan om tillstånd enligt
75 § till avverkning skall sökanden
redovisa vad han avser att göra för
att tillgodose rennäringens intres-
sen.
Inom renskötselns året-runt-marker får tillstånd inte meddelas om avverk-
ningen
1. medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheterna att hålla till-
låtet renantal påverkas, eller
2. omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord.
130
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
När tillstånd ges skall skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till rennäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och för-
läggning samt tillåten avverkningsform. Sådana villkor får dock inte avse an-
nat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn till renskötselrätten.
Ädellövskog
21 §
Med ädla lövträd avses i denna
lag de inhemska trådslagen alm, ask
avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och
lönn.
22 §
Med ädellövskog avses i denna
lag:
1. Skogsbestånd som utgörs av
lövträd till minst 70 procent och av
ädla lövträd till minst 50 procent och
vars areal år minst ett halvt hektar.
2. Trädbestånd på betesmarker,
om beståndet utgörs av lövträd till
minst 70 procent och av ädla lövträd
till minst 50 procent. Av de ädla löv-
träden skall minst tio träd per hektar
ha en diameter av minst 30 centime-
ter på en höjd av 1,3 meter över mar-
ken. Markens areal skall uppgå till
minst en hektar.
Har skogsvårdsstyrelsen enligt
26 § beslutat viss trädslagssamman-
sättning vid föryngring av ädellöv-
skog, skall skogen betraktas som
ädellövskog även om andelen löv-
träd under en tid är lägre än som an-
ges i första stycket.
23 §
Skogsvårdstyrelsen skall på begä-
ran lämna besked om visst skogsbe-
stånd eller trädbestånd på betesmark
är att anse som ädellövskog.
24 §
I bestånd som avses i 22 § får
inte vidtas åtgärder som innebär an
beståndets egenskap av ädellövskog
förloras. Efter slutavverkning i
131
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skogsbestånd skall ny ädellövskog
anläggas på området.
Om det finns särskilda skäl får
skogsvårdsstyrelsen medge undan-
tag från första stycket. I samband
med medgivande av undantag får
skogsvårdsstyrelsen föreskriva att
ny ädellövskog anläggs på annat
ställe inom en brukningsenhet. För
anläggning av ny ädellövskog gäller
26 § andra till fjärde styckena.
25 §
Utan hinder av 24 § första stycket
får mark användas i enlighet med de-
taljplan eller i enlighet med beslut
som gäller för företag vars tillåtlighet
prövats i särskild ordning.
26 §
Slutavverkning i skogsbestånd
som avses i 22 § får inte påbörjas in-
nan skogsvärdssstyrelsen lämnat
medgivande därtill.
I samband med medgivande en-
ligt första stycket får skogsvårdssty-
relsen meddela föreläggande om det
sätt på vilket slutawerkning ochden
därav föranledda anläggningen av ny
ädellövskog skall genomföras. Före-
läggandefår även meddelas i annat
fall, om avverkning skett utan med-
givande enligt första stycket eller sär-
skilda åtgärder behövs för skydd el-
ler vård av viss ädellövskog.
27 §
Av allmänna medel kan lämnas bi-
drag till kostnader för åtgärder, som
behövs för att trygga återväxten av
ädellövskog.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
132
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
28 §
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-
skrifter om bekämpning av insektshäijning i skog och om upparbetning av
skadad skog, utforsling eller lagring av virke och andra åtgärder som behövs
för att motverka uppkomsten av yngelhärdar.
Skogsmarkens ägare är ansvarig för att sådana åtgärder utförs. För före-
byggande åtgärder i samband med avverkning och lagring av virke är också
annan som har rätt att förfoga över skog eller virke ansvarig.
29 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen vid skötseln
av skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utläggning, beståndsan-
läggning, kvarlämnande av trädsam-
lingar, dikning och skogsbilvägars
sträckning
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen på skogliga
impediment samt vid skötseln av
skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utläggning, beståndsan-
läggning, kvarlämnande av träd och
trädsamlingar, dikning och skogsbil-
vägars sträckning.
Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så
ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Skogliga impediment är mark
med skog eller mark medförutsätt-
ningar att bära skog där marken i ge-
nomsnitt inte kan producera minst en
kubikmeter virke om året per hektar
utan produktionshöjande åtgärder.
30 §
Vid skötsel av skog skall i fråga om hyggens storlek och utläggning, be-
ståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträck-
ning och anpassning ske som uppenbart påkallas med hänsyn till rennäring-
en. Vid planläggning och genomförande av åtgärderna skall eftersträvas att
berörd sameby har årlig tillgång till sammanhängande betesområden och till
vegetation som behövs inom områden för samling, flyttning och rastning av
renarna.
10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
133
Nuvarande lydelse
Skogsbruksplan
Föreslagen lydelse
Tills tåndsredo visning
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
För vaije brukningsenhet skall fin-
nas en skogsbruksplan med riktlinjer
för skogens skötsel på enheten. Pla-
nen skall upprättas enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer.
31 §
För vaije brukningsenhet skall fin-
nas en redovisning av skogens till-
stånd på enheten. Redovisningen
skall upprättas enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringens be-
stämmer och skall innehålla uppgif-
ter om skogens tillstånd såsom mar-
kens produktionsförmåga samt sko-
gens utvecklingsstadium, trädslags-
sammansättning och täthet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från första stycket.
32 §
Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna
lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Skogsvårdsstyrelsen ut-
övar den närmare tillsynen inom länet
33 §
Tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handling-
ar som behövs för tillsynen enligt denna lag.
34 §
Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som behövs for
att denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall efter-
levas.
Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att myndig-
hetens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det an-
nars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedel-
bart.
I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.
Underlåter någon att efterkomma föreläggande, får tillsynsmyndigheten
förordna att åtgärden skall vidtas på den försumliges bekostnad.
35 §
Föranleder avverkning förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större omfatt-
ning får skogsvårdsstyrelsen i samband med avverkningen förordna att säker-
het skall ställas för fullbordandet av åtgärderna.
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Säkerhet får även krävas som Säkerhet får även krävas som vill-
villkor för tillstånd enligt 15 §. kor för tillstånd enligt 15 § eller med-
givande enligt 26 § första stycket.
Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrel-
sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan skogsvårds-
styrelsens tillstånd.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
36 §
Regeringen kan föreskriva att sär-
skilda avgifter skall tas ut i ärende
enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får föreskriva
om avgifter för en myndighets verk-
samhet enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen.
Till böter döms den som uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 § första
stycket, 19 d § eller 20 § första
stycket,
2. bryter mot 12 § eller 13 § för-
sta stycket,
3. bryter mot den avverkningsbe-
gränsning som avses i 14 §,
4. bryter mot 19 § första stycket
eller mot villkor som gäller avverk-
ningen och som har meddelats med
stöd av 19 § andra stycket, 19 b §
tredje stycket eller 19 e§ tredje styck-
et,
5. bryter mot awerkningsförbud
som avses i 25 §,
6. underlåter att fullgöra anmäl-
ningsskyldighet som har föreskrivits
med stöd av 17 §,
I ringa fall döms ej till ansvar.
37 §
Till böter döms den som uppsåtli-
gen eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 7 $ första
stycket, 19 § eller 28 § första styck-
et,
2. bryter mot den avverkningsbe-
gränsning som avses i 10 §,
3. bryter mot 75 § första stycket
eller mot villkor som gäller avverk-
ning och har meddelats med stöd av
75 § andra stycket, 17 § tredje styck-
et eller 20 §,
4. bryter mot awerkningsförbud
som avses i 35 §,
5. underlåter att fullgöra anmäl-
ningsskydlighet som har föreskrivits
med stöd av 13 §,
6. underlåter att iaktta föreläggan-
de eller bryter mot förbud som har
meddelats för att 30 § eller föreskrift
enligt 29 § skall efterlevas.
7. underlåter att iaktta föreläggan-
de eller bryter mot förbud som har
meddelats för att 27 a § eller före-
skrift enligt 21 § skall efterlevas.
I ringa fall enligt 1-6 första styck-
et döms ej till ansvar.
135
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet genom av-
verkning eller andra åtgärder bryter
mot 24 § första stycket första me-
ningen, 26 § första stycket eller mot
ett föreläggande om avverkning som
har meddelats med stöd av 26 § and-
ra stycket.
Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4
och 5 §§ brottsbalken.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till an-
svar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller för-
budet.
38 §
Virke efter avverkning som innebär brott enligt denna lag eller värdet därav
skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.
39 §
Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.
Statens naturvårdsverk får över-
klaga skogsvårdsstyrelsens beslut i
fall som avses i 24 §.
40 §
En myndighet får bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Genom denna lag upphävs ädellövskogslagen (1984:119).
3.1 ärende som avses i 13 § skall markägaren, även om anmälan gjorts
före ikraftträdandet av denna lag, om skogsvårdsstyrelsen begär det, kom-
plettera anmälan med vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens
intressen i samband med avverkning på sin mark.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
136
Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822)
att 26 och 27 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 §
Medför föreskrifter enligt 5, 8 eller 9 § eller förbud enligt 20 § eller 21 §
andra stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd
del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och inneha-
vare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den
skada de härigenom lider. Har föreskrifterna eller förordnande enligt 43 §
tredje stycket beslutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället
betalas av kommunen. En begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg,
järv, älg eller öm som föreskrivs enligt 5 § medför inte rätt till ersättning.
Innebär föreskrift eller beslut enligt 5 eller 8 § eller 21 § andra stycket för-
bud att vidta viss åtgärd utan tillstånd, utgår ersättning endast om tillstånd väg-
rats eller förenats med särskilda villkor.
Har förbud meddelats enligt 11 § och vägas tillstånd som där avses, gäller
första stycket.
Ersättning för skada i fall som
avses i första till tredje stycket skall
minskas med ett belopp som mot-
svarar vad som pä grund av första
stycket skall tålas utan ersättning.
27 §
Prop. 1992/93:226
Bilaga 2
Uppkommer i fall som avses i
26 § första stycket synnerligt men
vid användningen av fastigheten,
må ägaren fordra att fastigheten
löses. Därvid äger 26 § andra styck-
et motsvarande tillämpning.
Uppkommer i fall som avses i
26 § första stycket synnerligt men
vid användningen av fastigheten,
må ägaren fordra att fastigheten
löses. Därvid äger 26 § andra och
fjärde stycket motsvarande till-
lämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
137
De remitterade lagförslagen
Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)
dels att 9 och 13 §§ skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 7, 8, 10 och 11 §§ skall betecknas 6-9 §§, nuvarande
12, 14—19 e §§ skall betecknas 10-21 §§ och nuvarande 20-30 §§ skall
betecknas 29-41 §§,
dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9-11, 13, 14, 18, 19, 21, 30, 32, 35-38 §§
samt rubriken närmast före nya 32 § skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12, 18, 20, 21, 22 och 27 §§
skall sättas närmast före nya 10,15,29, 30,33 respektive 38 §§,
dels att det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 22-28 §§, och närmast
före 22 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
Skogsmark med dess skog skall
genom lämpligt utnyttjande av mar-
kens virkesproducerande förmåga
skötas så att den varaktigt ger en hög
och värdefull virkesavkastning.
Vid skötseln skall hänsyn tas till
naturvärdens och andra allmänna in-
tressen.
Skogen är en nationell tillgång
som skall skötas så att den uthålligt
ger en god avkastning samtidigt som
den biologiska mångfalden behålls.
Vid skötseln skall hänsyn tas till
andra allmänna intressen.
2§
Med skogsmark avses i denna lag
1. mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig ut-
sträckning används för annat ändamål,
2. mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller
mot att fjällgränsen flyttas ned.
Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som
skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk
för virkesproduktion.
Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna
bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke
om året per hektar.
Med skogliga impediment avses i
denna lag mark som inte är lämplig
för virkesproduktion utan produk-
tionshöjande åtgärder, men som bär
skog eller har förutsättningar att bära
skog.
5§
Ny skog skall anläggas på skogsmark
1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett godtagbart sätt,
138
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. om marken ligger outnyttjad,
3. om skogen är så gles eller till
så stor del består av för marken
olämpligt trädslag att dess tillväxt är
avsevärt lägre än den tillväxt som är
möjlig.
3. om skogstillståndet är uppen-
bart otillfredsställande.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan
dröjsmål och i fall som anges i 3 inom skälig tid.
Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-
da fall medge undantag från 5,7 och
9§§.
9§
Skogsvårdsstyrelsen får i särskil-
da fall medge undantag från 5 och
6 §§.
Avverkning på skogsmark får
inte ske på annat särt än genom
1. röjning eller gallring som främ-
jar skogens utveckling,
2. slutavverkning som år ända-
målsenlig för anläggning av ny
skog.
10 §
Avverkning på skogsmark skall
vara ändamålsenlig för återväxt av
ny skog eller främja skogens utveck-
ling.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får till
skydd för den yngre skogen föreskri-
va att trädbestånd under en viss ålder
inte får avverkas.
För att möjliggöra försöksverk-
samhet får Skogsvårdsstyrelsen i
särskilda fall medge undantag från
första stycket.
Skogsmarkens ägare svarar för
att slutawerkning bedrivs i lämplig
omfattning så att en jämn åldersför-
delning av skogen på hans bruk-
ningsenhet främjas.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hur stor andel av en
brukningsenhets skogsmarksareal
som högst får slutawerkas under en
viss period och om hur stor andel av
arealen som måste slutawerkas
11 §!
I fråga om större skogsinnehav
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer föreskri-
va att endast en andel av en bruk-
ningsenhets skogsmarksareal högst
får awerkas under en viss period för
att därigenom främja en jämn ålders-
fördelning av skogen.
I fråga om övriga skogsinnehav
får föreskrifter enligt första stycket
innebära att awerkning inte får ske i
sådan utsträckning att mer än hälften
av brukningsenhetens produktiva
skogsmarksareal kommer att bestå
av kalmark och yngre skog.
1 Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1990:1379.
139
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
under perioden. Sistnämnda andel
får inte överstiga hälften av den an-
del som det är tillåtet att slutawerka.
För visst fall föreskrivs undantag
frän första stycket i 19 b §. Skogs-
vårdsstyrelsen får i övrigt i särskilda
fall medge undantag från första
stycket.
13 §
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
Skogsvårdsstyrelsen skall på be-
gäran meddela beslut på förhand hu-
ruvida viss avverkning är förenlig
med 13 eller 14 §.
Skogsvårdsstyrelsen skall på be-
gäran meddela beslut på förhand hu-
ruvida viss avverkning är förenlig
med föreskrifter meddelade med
stöd av 11 §.
14 §2
Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av re-
geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer underrätta Skogs-
vårdsstyrelsen om
1. avverkning som skall äga rum på hans mark,
2. sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd en-
ligt naturvårdslagen (1964:822),
3. vad han avser att göra för att
tillgodose naturvårdens och kultur-
miljövärdens intressen i samband
med avverkning på hans mark.
18 §3
I ansökan om tillstånd enligt 79 §
till avverkning i fjällnära skog skall
sökanden redovisa vad han avser att
göra för att tillgodose naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen.
I ansökan om tillstånd enligt 76 §
till avverkning i fjällnära skog skall
sökanden redovisa vad han avser att
göra för att tillgodose naturvårdens
och kulturmiljövårdens intressen.
Tillstånd får inte meddelas om avverkningen är oförenlig med intressen
som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården.
När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen, såsom i fråga om
hyggets storlek och förläggning samt tillåten avverkningsfoim.
Bestämmelserna i 14 § första
stycket i vad de avser krav på slutav-
verkning gäller inte ifråga om fjäll-
nära skog.
2 Senaste lydelse av förutvarande 17 § 1991:644.
3 Senaste lydelse av förutvarande 19 b § 1990:1379.
140
Nuvarande lydelse
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om undantag frän re-
dovisningsskyldighet enligt första
stycket i fråga om brukningsenhet
som omfattar högst 500 hektar
skogsmark inom området för fjäll-
nära skog.
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
I fråga om rätt till ersättning för
skada till följd av ett beslut enligt
19 b § andra eller tredje stycket gäl-
ler bestämmelserna i 25 §, 26 § för-
sta stycket första meningen, 27 §
första meningen, 27 a §, 31 § andra
stycket, 32 §, 33 § första stycket,
34 §, 35 § första stycket första me-
ningen och andra stycket samt 36 §
naturvårdslagen (1964:822),
19 §4
I fråga om rätt till ersättning för
skada till följd av ett beslut enligt
18 § andra eller tredje stycket gäller
bestämmelserna i 25 §, 26 § första
stycket första meningen, 27 § första
meningen, 27 a §, 31 § andra styck-
et, 32 §, 33 § första stycket, 34 §,
35 § första stycket första meningen
och andra stycket samt 36 § natur-
vårdslagen (1964:822).
21 §5
I ansökan om tillstånd enligt 19 §
till avverkning skall sökanden redo-
visa vad han avser att göra för att till-
godose rennäringens intressen.
I ansökan om tillstånd enligt 16 §
till avverkning skall sökanden redo-
visa vad han avser att göra för att till-
godose rennäringens intressen.
Inom renskötselns året-runt-marker får tillstånd inte meddelas om avverk-
ningen
1. medför sådant väsentligt bortfall av renbete att möjligheterna att hålla
tillåtet renantal påverkas, eller
2. omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord.
När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som
skall tas till rennäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och för-
läggning samt tillåten avverkningsform. Sådana villkor får dock inte avse an-
nat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn till renskötselrätten.
Ädellövskog
22 §
Med ädla lövträd avses i denna
lag de inhemska trädslagen alm, ask,
avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och
lönn.
4 Senaste lydelse av förutvarande 19 c § 1990:1379.
5 Senaste lydelse av förutvarande 19 e § 1990:1379.
11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226
141
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23 §
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
Med ädellövskog avses i denna
lag:
1. Skogsbestånd som utgörs av
lövträd till minst 70 procent och av
ädla lövträd till minst 50 procent och
vars areal år minst ett halvt hektar.
2. Trädbestånd på betesmarker,
om beståndet utgörs av lövträd till
minst 70 procent och av ädla lövträd
till minst 50 procent. Av de ädla löv-
träden skall minst tio träd per hektar
ha en diameter av minst 30 centime-
ter pä en höjd av 73 meter över mar-
ken. Markens areal skall uppgå till
minst ett hektar.
Har Skogsvårdsstyrelsen enligt
27 § beslutat viss trädslagssamman-
sättning vid föryngring av ädellöv-
skog, skall skogen betraktas som
ädellövskog även om andelen löv-
träd under en tid är lägre än som an-
ges i första stycket.
24 §
Skogsvårdsstyrelsen skall på be-
gäran lämna besked om ett visst
skogsbestånd eller trädbestånd på
betesmark är att anse som ädellöv-
skog.
25 §
/ ett bestånd som avses i 23 § får
det inte vidtas åtgärder som leder till
att beståndet upphör att vara ädellöv-
skog. Efter annan awerkning än röj-
ning eller gallring skall ny ädellöv-
skog anläggas på området.
Om det finns särskilda skäl, får
Skogsvårdsstyrelsen medge undan-
tag från första stycket. I samband
med medgivande av undantag får
Skogsvårdsstyrelsen besluta att ny
ädellövskog skall anläggas på ett an-
nat ställe inom en brukningsenhet.
För anläggning av ny ädellövskog
gäller 27 § andra stycket.
142
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen vid skötseln
av skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utläggning, beståndsan-
läggning, kvarlämnande av trädsam-
lingar, dikning och skogsbilvägars
sträckning.
26 §
Trots vad som föreskrivs i 25 §
första stycket får mark användas i en-
lighet med en detaljplan eller i enlig-
het med beslut som gäller för företag
vars tillåtlighet har prövats enligt nå-
gon annan lag eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av nå-
gon annan lag.
27 §
Annan avverkning än röjning el-
ler gallring i bestånd som avses i
23 § får inte påbörjas innan Skogs-
vårdsstyrelsen lämnat tillstånd till
detta.
I ansökan om tillstånd skall sökan-
den redovisa vad han avser att göra
för att tillgodose naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen.
I samband med att tillstånd med-
delas får Skogsvårdsstyrelsen be-
sluta om det sätt på vilket avverk-
ningen och den därav föranledda
anläggningen av ny ädellövskog
skall genomföras.
i§
Bidrag kan lämnas av allmänna
medel till kostnader för åtgärder som
behövs för att trygga återväxten av
ädellövskog.
•§6
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvårdens och kultur-
miljövårdens intressen vid skötseln
av skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utläggning, beståndsan-
läggning, kvarlämnande av träd och
trädsamlingar, gödsling, dikning
och skogsbilvägars sträckning.
För att tillgodose dessa intressen
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
6 Senaste lydelse av förutvarande 21 § 1991:644.
143
Nuvarande lydelse
Bemyndigandet medför inte befo-
genhet att meddela föreskrifter som
är så ingripande att pågående markan-
vändning avsevärt försvåras.
Skogsbruksplan
Föreslagen lydelse
föreskrifter om förbud mot avverk-
ning och andra skogsbruksätgärder
på skogliga impediment.
Bemyndigandet i första stycket
medför inte befogenhet att meddela
föreskrifter som är så ingripande att
pågående markanvändning avsevärt
försvåras.
Miljökonsekvensbeskrivning
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
För varje brukningsenhet skall fin-
nas en skogsbruksplan med riktlinjer
för skogens skötsel på enheten. Pla-
nen skall upprättas enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen be-
stämmer.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om undantag från
första stycket.
Tillsynsmyndighet får meddela
föreläggande eller förbud som be-
hövs för att denna lag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av la-
gen skall efterlevas.
Föreläggande eller förbud får
meddelas sedan det har visat sig att
myndighetens råd och anvisningar
inte har följts. I brådskande fall eller
när det annars finns särskilda skäl,
får dock föreläggande eller förbud
meddelas omedelbart
I beslut om föreläggande eller för-
bud kan tillsynsmyndigheten utsätta
vite.
Underlåter någon att efterkomma
föreläggande, får tillsynsmyndighe-
ten förordna att åtgärden skall vidtas
på den försumliges bekostnad.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva att det skall finnas beskriv-
ningar som gör det möjligt att bedö-
ma vilken inverkan nya metoder för
skogens skötsel och skogsodlings-
material har på miljön. Föreskrifter-
na får innebära att miljökonsekvens-
beskrivningar skall upprättas av den
som avser att använda metoden eller
skogsodlingsmaterialet.
35 §
En tillsynsmyndighet får meddela
de förelägganden och förbud som be-
hövs för att denna lag eller föreskrift
som har meddelats med stöd av la-
gen skall efterlevas.
Ett föreläggande eller förbud får
meddelas sedan det har visat sig att
myndighetens råd inte har följts. I
brådskande fall eller når det behövs
for att bevara natur- eller kulturmiljö-
värden eller när det annars finns sär-
skilda skäl, får dock ett föreläggande
eller förbud meddelas omedelbart
Ett beslut om föreläggande eller
förbud kan förenas med vite.
Om någon inte rättar sig efter ett
föreläggande, får tillsynsmyndighe-
ten besluta att åtgärden skall vidtas
på den försumliges bekostnad.
7 Senaste lydelse av förutvarande 21 a § 1983:427.
144
Nuvarande lydelse
Föranleder awerkning förhållande-
vis dyra återväxtåtgärder i större om-
fattning, får Skogsvårdsstyrelsen i
samband med avverkningen förord-
na att säkerhet skall ställas för fullgö-
randet av åtgärderna.
Säkerhet får även krävas som vill-
kor för tillstånd enligt 19 §.
Föreslagen lydelse
36 §
Om en avverkning föranleder för-
hållandevis dyra återväxtåtgärder i
större omfattning, får Skogsvårdssty-
relsen i samband med avverkningen
besluta att säkerhet skall ställas för
fullgörandet av åtgärderna.
Säkerhet för även krävas som vill-
kor för tillstånd enligt 16 § eller till-
stånd enligt 27 § första stycket.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får Skogsvårdsstyrel-
sen meddela förbud att avverka skog på brukningsenheten utan Skogsvårds-
styrelsens tillstånd.
Regeringen kan föreskriva att sär-
skilda avgifter skall tas ut i ärende
enligt denna lag.
Till böter döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot föreskrift som har
meddelats med stöd av 8 § första
stycket, 19 d § eller 20 § första
stycket,
2. bryter mot 12 § eller 13 § för-
sta stycket,
3. bryter mot den awerkningsbe-
gränsning som avses i 14 §,
4. bryter mot 79 § första stycket
eller mot villkor som gäller avverk-
ningen och som har meddelats med
stöd av 19 § andra stycket, 19 b §
tredje stycket eller 19 e § tredje
stycket,
5. bryter mot awerkningsförbud
som avses i 25 §,
6. underlåter att fullgöra anmäl-
ningsskyldighet som har föreskrivits
med stöd av 17 §,
37 §
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får före-
skriva om avgifter för en myndig-
hets verksamhet enligt denna lag el-
ler enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen.
38 §8
Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot en föreskrift som
har meddelats med stöd av 7 § första
stycket, 10 § andra stycket, 11 §,
20 § eller 29 § första stycket,
2. bryter mot 10 § första stycket,
3. bryter mot 76 § första stycket
eller mot villkor som gäller awerk-
ning och som har meddelats med
stöd av 16 § andra stycket, 18 § tred-
je stycket eller 21 § tredje stycket,
4. bryter mot awerkningsförbud
som avses i 36 §,
5. inte fullgör anmälningsskyldig-
het som har föreskrivits med stöd av
14 §,
6. inte rättar sig efter ett föreläg-
gande eller bryter mot ett förbud
som har meddelats för att 31 § eller
en föreskrift enligt 30 § skall följas,
8 Senaste lydelse för förutvarande 27 § 1990:1379.
145
Nuvarande lydelse
7. underlåter att iaktta föreläggan-
de eller bryter mot förbud som har
meddelats för att 21 a § eller före-
skrift enligt 21 § skall efterlevas.
I ringa fall döms ej till ansvar.
Har flera medverkat till gärning
som avses i första stycket gäller
23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.
Den som har överträtt vitesföreläg-
gande eller vitesförbud döms inte till
ansvar enligt denna lag för gärning
som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
Föreslagen lydelse
7. genom awerkning eller andra
åtgärder bryter mot 25 § första styck-
et första meningen, 27 § första styck-
et eller mot ett beslut om awerkning
som har meddelats med stöd av 27 §
andra stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Har flera medverkat till en gär-
ning som avses i första stycket gäller
23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.
Den som har överträtt ett vitesfö-
reläggande eller ett vitesförbud
döms inte till ansvar enligt denna lag
för en gärning som omfattas av före-
läggandet eller förbudet.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 3
40 §9
Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Kammarrätten.
Statens naturvårdsverk får överklaga
Skogsvårdsstyrelsens beslut i fall
som avses i 25 § andra stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2. Genom lagen upphävs ädellövskogslagen (1984:119).
3. Den som före ikraftträdandet har gjort anmälan enligt 14 § skall på begä-
ran av Skogsvårdsstyrelsen komplettera anmälan med uppgift om vad han av-
ser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverk-
ning på hans mark.
4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut
enligt ädellövskogslagen som har meddelats före den 1 januari 1994.
9 Senaste lydelse av förutvarande 29 § 1990:96.
146
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-02-11
Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad,
f.d. kanslichefen i Riksdagens justitieutskott Björn Edqvist
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 januari 1993 har regering-
en på hemställan av statsrådet Karl Erik Olsson beslutat inhämta Lagrådets ytt-
rande över förslag till
1. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),
2. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
3. lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark,
4. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
5. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassesom Lena
Ingvarsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Inledning
Det remitterade lagförslaget är avsett att ligga till grund för en ny skogspoli-
tik. Det innebär att miljövårdens betydelse i skogsbruket betonas och för-
stärks. Förslaget syftar också till en betydande avTeglering. Lagtekniskt inne-
bär förslaget att ett stort antal lagrum får ändrad lydelse, att ädellövskogslagen
(1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen, att vissa bestämmelser i skogsvårdsla-
gen skall upphöra att gälla samt att, med några få undantag, paragraferna får
en ny numrering. Med hänsyn till denna omfattande omarbetning av lagen
hade det enligt Lagrådets mening varit en fördel om förslaget utformats som
en helt ny skogsvårdslag. Lagrådet vill dock inte motsätta sig den föreslagna
lagtekniska lösningen.
Den föreslagna ändrade paragrafnumreringen medför bl.a. att nuvarande
21 b § blir 32 §. Paragrafen föreslås få en ändrad lydelse. Ändringen innebär
att bestämmelserna om skogsbruksplan i 21 b § skall upphöra att gälla och att
det i stället införs bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Det är så-
ledes i själva verket fråga om ett upphävande av 21 b § och ett införande av
en helt ny 32 §. Den föreslagna ingressen till lagförslaget bör ändras så att det-
ta förhållande framgår tydligare. Av ingressen bör också framgå att den nya
16 §, såsom Lagrådet föreslår i det följande, ges ändrad lydelse. Även vissa
andra justeringar bör göras i ingressen. Lagrådet föreslår att ingressen får följ-
ande lydelse.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 4
147
”Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)
dels att 9, 13 och 21 b §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 21 b § skall utgå,
dels att nuvarande 7, 8 och 10-12 §§ skall betecknas 6-10 §§, nuvarande
14-19 e §§ skall betecknas 11-21 §§, nuvarande 20-21 a §§ skall betecknas
29-31 §§ och nuvarande 22-30 §§ skall betecknas 33-41 §§,
dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9-11, 13,14, 16, 18, 19, 21, 30, 35-38 §§
och 40 § skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12, 18, 20, 21, 22 och 27 §§
skall sättas närmast före nya 10,15, 29, 30,33 respektive 38 §§,
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 22-28 och 32 §§, samt
närmast före 22 respektive 32 §§ nya rubriker av följande lydelse.”
11 §
För att paragrafens avsedda innebörd skall framgå klarare föreslår Lagrådet
att paragrafen får följande lydelse.
”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i fråga
om större skogsinnehav, för att främja en jämn åldersfördelning av skogen
föreskriva att högst en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal får
avverkas under en viss period.”
16 §
119 b § i nu gällande skogsvårdslag finns i första stycket intaget en föreskrift
om att i ansökan enligt 19 § om tillstånd till avverkning i fjällnära skogar sök-
anden skall redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen. Det sistnämnda lagrummet innehåller en före-
skrift att avverkning inte får ske i svårföryngrad skog eller skyddsskog utan
Skogsvårdsstyrelsens tillstånd. I det remitterade lagförslaget har 19 b § fått
nummer 18 och 19 § nummer 16.
Vid föredragningen inför Lagrådet har påpekats att den fjällnära skogen
utgör ett speciellt slag av svårföryngrad skog och att det även för annan svår-
föryngrad skog och skyddsskog bör kunna krävas att tillståndssökanden redo-
visar vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövår-
dens intressen. En föreskrift om sådan redovisningsskyldighet skulle lämpli-
gen kunna tas in som ett nytt andra stycke i den nya 16 §. Lagrådet ansluter
sig till denna ståndpunkt och föreslår att paragrafen får följande lydelse.
”1 svårföryngrad skog eller skyddsskog får avverkning inte ske utan
Skogsvårdsstyrelsens tillstånd.
I ansökan om tillstånd skall sökanden redovisa vad han avser att göra för
att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.
I samband med att tillstånd ges kan Skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgär-
der för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återväxten.
Tillstånd behövs inte för röjning eller gallring som främjar skogens utveck-
ling.”
Prop. 1992/93:226
Bilaga 4
148
18 §
Den i första stycket intagna bestämmelsen blir - om Lagrådets förslag till ny
lydelse av 16 § godtas - onödig och bör i så fall utgå. Om första stycket slo-
pas bör en viss justering göras i paragrafens andra stycke. Lagrådet föreslår
att stycket, som nu blir paragrafens första stycke, får följande lydelse.
”Tillstånd till avverkning i fjällnära skog får inte meddelas om avverkning-
en är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården
eller kulturmiljövården.”
19 §
Lagrådets förslag att 18 § första stycket skall utgå föranleder att hänvisningar-
na i 19 § till 18 § andra och tredje styckena skall ändras till att avse 18 § förs-
ta och andra styckena.
32 §
För att bestämmelsens avsedda innebörd skall framgå klarare kan den ges för-
slagsvis följande avfattning.
”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvensbeskrivningar
som gör det möjligt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens sköt-
sel och nya skogsodlingsmaterial har på miljön. Föreskrifterna får innebära
att en sådan beskrivning skall upprättas av den som avser att använda en ny
metod eller ett nytt skogsodlingsmaterial.”
37 §
Den föreslagna bestämmelsen innehåller jämfört med gällande föreskrift i
26 § bl.a. den nyheten att regeringen får delegera till underlydande myndighet
att meddela föreskrifter om avgifter. På den punkten har Lagrådet ingen erin-
ran mot förslaget. I övrigt föreligger den sakliga skillnaden mellan gällande
regel och den föreslagna att den förstnämnda gör det möjligt att föreskriva att
”särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag” medan den föreslagna
regeln möjliggör föreskrifter om ”avgifter för en myndighets verksamhet en-
ligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen”.
Enligt Lagrådets mening ger den föreslagna avfattningen inte en tillräckligt
klar avgränsning av bemyndigandet. Något skäl att såvitt nu är ifråga frångå
avgränsningen enligt gällande bestämmelse har inte framkommit. Lagrådet
föreslår mot den nu angivna bakgrunden att den nya bestämmelsen ges följ-
ande lydelse.
”Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att särskilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.”
38 §
Regeringsförslaget innebär, bl.a., att den nuvarande regleringen i ädellövskogs-
lagen förs över till skogsvårdslagen. Detta gäller även straffbestämmelserna i
9 § ädellövskogslagen. För brott som avses med det lagrummet föreskrivs där
Prop. 1992/93:226
Bilaga 4
149
som påföljd böter eller fängelse i högst sex månader. I nuvarande 27 § skogs-
vårdslagen föreskrivs som påföljd för där angivna gärningar enbart böter. Vid
sammanföringen av straffbestämmelserna i de båda lagarna till förevarande
lagrum utformas den nya bestämmelsen i fråga om påföljden i enlighet med
vad som gäller enligt ädellövskogslagen, dvs. påföljden anges till böter eller
fängelse i högst sex månader. Som ett särskilt skäl härför framförs i remissen
uppfattningen att det bör markeras att överträdelser av skogsvårdslagstiftning-
ens bestämmelser är av allvarlig karaktär, inte minst när överträdelserna rör na-
turvårdshänsynen.
I det remitterade förslaget överförs från nuvarande 27 § skogsvårdslagen
till den nya 38 § som ett tredje stycke en föreskrift om att 23 kap. 4 och 5 §§
brottsbalken skall gälla i fall när flera har medverkat till en gärning.
Med förslaget att påföljden anges till böter eller fängelse i högst sex måna-
der har Lagrådet inget att erinra. Emellertid förordar Lagrådet en jämkning av
den nya straffbestämmelsen som sammanhänger med att fängelse innefattas i
straffskalan.
Om fängelse ingår i straffskalan för ett brott mot en bestämmelse utanför
brottsbalken tillämpas enligt vedertagen ordning brottsbalkens medverkans-
regler analogiskt, såvida det inte föreligger några speciella omständigheter i
fråga om brottets konstruktion. Några sådana omständigheter föreligger inte
här, och då bör det inte i den nya paragrafen föras in någon uttrycklig bestäm-
melse om medverkan. Lagrådet förordar därför att det föreslagna tredje styck-
et utgår.
Härutöver bör - om vad Lagrådet förordat beträffande 16 och 18 §§ godtas
- hänvisningarna i första stycket 3 till 16 § andra stycket och 18 § tredje styck-
et ändras till att avse 16 § tredje stycket respektive 18 § andra stycket.
I punkt 3 föreslås att den som före ikraftträdandet gjort anmälan enligt 14 §
skall på begäran av Skogsvårdsstyrelsen komplettera anmälan med uppgift
om vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i samband
med avverkning på hans mark. Hänvisningen till 14 § bör enligt Lagrådets
mening ändras till det nummer paragrafen hade då anmälan gjordes (17§).
Med hänsyn till Lagrådets förslag till ändring av 16 § (19 § i nuvarande lag)
bör en motsvarande kompletteringsskyldighet införas för det fall att en ansök-
an om tillstånd gjorts enligt den paragrafen. Detsamma bör också gälla i fråga
om anmälan som gjorts med stöd av 7 § ädellövskogslagen. Dessutom bör i
denna punkt omnämnas även kulturmiljövårdens intressen. Lagrådet förordar
att punkt 3 i övergångsbestämmelserna får följande lydelse.
”3. Den som före ikraftträdandet har gjort anmälan enligt 17 § eller ansökt
om tillstånd enligt 19 § i paragrafernas då gällande lydelser eller ansökt om
tillstånd enligt 7 § ädellövskogslagen (1984:119) skall på begäran av Skogs-
vårdsstyrelsen komplettera anmälan eller ansökan med uppgift om vad han
Prop. 1992/93:226
Bilaga 4
150
avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen
i samband med avverkning på hans mark.”
Enligt Lagrådets mening bör övergångsbestämmelserna dessutom kom-
pletteras med en punkt 5 där det anges att beslut enligt 4, 5 och 7 § § ädellöv-
skogslagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande nya föreskrifter i
skogsvårdslagen.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1992/93:226
Bilaga 4
151
Prop. 1992/93:226
Proposition ........................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Propositionens lagförslag............................... 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1993 ..... 19
1 Inledning ....................................... 19
1.1 Allmänt .................................... 19
1.2 Lagrådet.................................... 20
1.3 Kommitténs nulägesbeskrivning.................... 20
1.4 Kommitténs utvärdering av skogspolitiken............. 21
1.5 Kommitténs framtidsbedömning.................... 22
2 Grunderna för en ny skogspolitik ....................... 24
3 Skogspolitiska mål................................. 26
3.1 Allmänt.................................... 26
3.2 Miljömålet för skogsbruket....................... 27
3.3 Produktionsmålet för skogsbruket .................. 32
4 Medlen i skogspolitiken.............................. 37
4.1 Allmänt.................................... 37
4.2 Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården ........... 40
4.3 Myndigheternas sektorsansvar för miljön ............. 45
4.4 Nya skogsbruksmetoder......................... 46
5 Skogsvårdslagstiftningen............................. 47
5.1 Inledningsparagrafen........................... 47
5.2 Lagens tillämpningsområde....................... 49
5.3 Anläggning av ny skog på skogsmark................ 51
5.4 Avverkning av skog ........................... 58
5.5 Insektshärjningar ............................. 61
5.6 Hänsyn till naturvården och kulturmiljövården .......... 62
5.7 Miljökonsekvensbeskrivningar .................... 68
5.8 Skogsbruksplaner............................. 71
6 Kunskapsförsörjning ............................... 72
6.1 Allmänt.................................... 72
6.2 Inventering ................................. 73
6.3 Utbildning och forskning........................ 75
6.4 Rådgivning och information ...................... 76
7 Statligt ekonomiskt stöd.............................. 78
8 Bevarande av den biologiska mångfalden .................. 80
9 Skogsvårdsmyndigheten ............................. 83
10 Frö-och plantverksamheten ........................... 85
11 Upprättade lagförslag ............................... 89
12 Specialmotivering.................................. 89
12.1 Skogsvårdslagen .............................. 89
12.2 Övriga lagförslag .............................. 96
13 Hemställan ...................................... 97
152
14 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 .................... 98 Prop. 1992/93:226
15 Beslut..........................................104
Bilaga 1 Kommitténs sammanfattning av betänkandet
(SOU 1992:76) Skogspolitiken inför 2000-talet.........105
Kommitténs sammanfattning av betänkandet
(SOU 1992:111) Den framtida skogsvårdsorganisationen ... 117
Bilaga 2 Kommitténs författningsförslag....................126
Bilaga 3 De remitterade lagförslagen.......................138
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.............................147
153
gotab 43270, Stockholm 1993