Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:226

om en ny skogspolitik


 


 


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 mars 1993 för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Karl Erik Olsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag tiU nya mål fÖr skogspolitiken. I förslaget ges miljöfrågorna en mer framskjuten plats än hittUls. I fortsätmingen skaU det sålunda finnas både ett produktionsmål och ett miljömål for skogsbruket Målen skall vara jämstäUda. Sammanfattningsvis uttrycks detta så att skogen, som är en nationeU tiUgång, skall skötas så att den uthålUgt ger en god avkast­ning samtidigt som den biologiska mångfalden behåUs.

I propositionen föreslås ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) och följd­ändringar i ett antal andra lagar. MUjöfirågomas växande betydelse markeras i skogsvåidslagen genom skärpning av de bestämmelser som rör hänsynen till naturvårdens och kulturmiljövärdens intressen. Ändringama i lagen innebär också en betydande avreglering och därmed en ökad frihet för skogsägarna. Bestämmelsema i ädellövskogslagen (1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen. Lagstifmingen avses ttäda i kraft den 1 januari 1994.

Det StatUga ekonomiska stödet till skogsbruket föreslås minska kraftigt. Den översiktiiga skogsinventeringen upphör. StatUgt stöd skall i huvudsak lämnas endast tUl ädeUövskogsbruk och vissa natur- och kulturvårdsåtgärder.

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 226


Prop. 1992/93:226


 


Anslaget för avsättning av skogsreservat förstärks och försöksverksamheten    Prop. 1992/93:226 med skogsmarkskalkning utökas.

Skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsemas organisation rationaliseras och anpassas tUl den nya skogspolitiken. Myndighetemas sektorsansvar för miljöfrågorna markeras tydligare än hittills. Den statliga produktionen av skogsfrö och skogsplantor överförs tiU ett aktiebolag.


 


1 Förslag till                                                  Prop. 1992/93:226

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)

dels att 9,13 och 21 b §§ skaU upphöra att gäUa,

dels att rubriken närmast före 21 b § skaU utgå,

dels att nuvarande 7, 8, och 10-12 §§ skall betecknas 6-10 §§, nuvarande 14-19 e §§ skall betecknas 11-21 §§, nuvarande 20-21 a §§ skall betecknas 29-31 §§ och nuvarande 22-30 §§ skaU betecknas 33-1 §§,

dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9-11, 13,14, 16, 18, 19, 21, 30, 35-38 §§ och 40 § skaU ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 12,18, 20, 21, 22 och 27 §§ skaU sättas närmast före nya 10, 15,29, 30, 33 respektive 38 §§,

dels att det i lagen skaU införas åtta nya paragrafer, 22-28 och 32 §§ samt närmast före 22 respektive 32 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvararule lydelse                 Föreslagen lydelse

Skogsmark med dess skog skall   Skogen är en nationell tillgång

genom lämpligt utnyttjande av mar-         som skall skötas så att den uthålligt

kens virkesproducerande förmåga   ger en god avkastning samtidigt som

skötas så att den varaktigt ger en hög      den biologiska mångfalden behålls,
och värdefull virkesavkastrung.

Vid skötseln skall hänsyn tas till   Vid skötseln skall hänsyn tas äv-

naturvärdens och andra allmänna in-         en tiU andra aUmänna intressen,
tressen.

2§

Med skogsmark avses i denna lag

1.  mark som är lämpUg för virkesproduktion och som inte i väsendig ut­sträckning används för annat ändamål,

2.  mark där det bör fmnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att QäUgränsen flyttas ned.

Mark som Ugger helt eUer i huvudsak oumyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhåUanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om åiet per hektar.

Med skogliga impediment avses i denna lag mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produk-tionshöjande åtgärder, men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.

Ny skog skall anläggas på skogsmark

1. om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eUer på


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:226


grund av skada på skogen inte tas tiU vara på ett godtagbart sätt,

3. om skogens tillstånd är uppen­bart otillfredsställartde.

2.  om marken Ugger oumyttjad,

3.  om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgärd enligt första stycket skall vidtas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjsmål och i faU som anges i 3 inom skälig tid.


Skogsvårdsstyrelsen får i särskil­da fall medge undantag frän 5, 7 och 9§§.


Skogsvårdsstyrelsen fär i särskil­da fall medge undantag från 5 och 6§§.


10!


Avverkning på skogsmark får inte ske på annat sätt än genom

1.  röjning eller gallring som främ­jar skogens utveckling,

2.  slutawerkning som är ända­målsenlig för anläggning av ny skog.


Avverkning på skogsmark skall vara ändamålsenlig för återvåxt av ny skog eller främja skogens utveck­ling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till skydd för den yngre skogen föreskri­va att trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas.

För att möjliggöra försöksverk­samhet får Skogsvårdsstyrelsen i särskilda fall medge undantag från första stycket.


11 §1


Skogsmarkens ägare svarar för att slutawerkning bedrivs i lämplig omfattning så att en jämn åldersför­delning av skogen på hans bruk-ningsenhet främjas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som högst fär slutawerkas under en viss period och om hur stor andel av arealen som måste slutawerkas


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i fräga om större skogsinnehav, för att främja en jämn åldersfördelning av skogen föreskriva att högst en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal får avverkas under en viss period.

Ifråga om övriga skogsinnehav får föreskrifter enligt första stycket innebära att avverkning inte fär ske i sådan utsträckning att mer än hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av kalmark och yngre skog.


1 Senaste lydelse av fömtvarande 14 § 1990:1379.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

uiuler perioden. Sistnämnda andel får inte överstiga hälften av den an­del som det är tillåtet att slutawerka. För visst fall föreskrivs undantag från första stycket i 19 b §. Skogs­vårdsstyrelsen får i övrigt i särskilda fall medge undantag från första stycket.

13      §

Skogsväidsstyrclsen skall på be-  Skogsvårdsstyrelsen skall på be-

gäran meddela beslut på fö±and hu- gäran meddela beslut på förhand hu­
ruvida viss avverkning är förenlig ruvida viss avverkning är förenlig
med 13 eller 14 §.
                 med föreskrifter meddelade med

stöd av 11 §.

14      §2

Skogsmarkens ägare är skyldig att enUgt föreskrifter som meddelas av re­geringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer underrätta Skogs-vårdsstyrclsen om

1.  avverkning som skaU äga rum på hans mark,

2.  sädan dikning i samband med avverkning som inte kräver tiUstånd en­Ugt nattirvårdslagen (1964:822),

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kultur­miljövårdens intressen i samband med avverkning på hans mark.

16 §

I svårforyngrad skog eller skyddsskog fär avverkning inte ske utan Skogs­vårdsstyrelsens tUlstånd.

/ ansökan om tillstånd skall sökan­den redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. I samband med att tiUstånd ges kan Skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgär­der för att begränsa eUer motverka olägenhet och trygga återväxten.

TUlstånd behövs inte för röjning eUer gallring som främjar skogens utveck­ling.

2 Senaste lydelse av förutvarande 17 § 1991:644.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 18 §3


Prop. 1992/93:226


/ ansökan om tillstånd enligt 19 § till avverkning ifjållnära skog skall sökanden redovisa vad han avser an göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

TUlstånd får inte meddelas om av-        TiUstånd till avverkning ifjällrtära

verkningen är oförenlig med intres- skog får inte ges om avverkningen sen som är av väsentUg betydelse för är oförenlig med intressen som är av naturvården eller kulturmiljövården.       väsendig betydelse för naturvården

eller kulturmiljövården.

När tiUstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om viUca hänsyn som skaU tas till naturvårdens och kulturmUjövårdens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och förläggning samt tUlåten awerkningsform.

Bestämmelserna i 14 § första stycket i vad de avser krav på slutav­verkning gäller inte ifråga om fjäll-nära skog.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär med­dela foreskrifter om undantag från re­dovisningsskyldighet enligt första stycket i fråga om brukningsenhet som omfattar högst 500 hektar skogsmark inom området för fjäll-nära skog.

19 §4


I fråga om rätt till ersätming för skada till följd av ett beslut enligt 19 b % andra eUer tredje stycket gäl­ler bestämmelsema i 25 §, 26 § förs­ta stycket första meningen, 27 § första meningen, 27 a §, 31 § andra stycket, 32 §, 33 § första stycket, 34 §, 35 § första stycket första me­ningen och andia stycket samt 36 § nattirvårdslagen (1964:822).


I fråga om rätt tiU ersätming för skada till följd av ett beslut enligt 18 första eller andra stycket gäller bestämmelsema i 25 §, 26 § första stycket första meningen, 27 § första meningen, 27 a §, 31 § andra styck­et, 32 §, 33 § första stycket, 34 §, 35 § första stycket första meningen och andra stycket samt 36 § natur­värdslagen (1964:822).


3       Senaste lydelse av fömtvarande 19 b § 1990:1379. Ändringen innebär bl.a. att
första, Qärde och femte styckena upphävs.

4       Senaste lydelse av fömtvarande 19 c § 1990:1379.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

21       §5

I ansökan om tUlstånd enligt 19 § I ansökan om tillstånd enligt 16 §
till avverkning skall sökanden redo-
till avverkning skall sökanden redo­
visa vad han avser att göra för att tUl-
visa vad han avser an göra för att till­
godose rennäringens intressen.
godose rennäringens intressen.

Inom renskötselns året-runt-marker får tiUstånd inte meddelas om avverk­ningen

1.  medför sådant väsentiigt bortfall av renbete att möjUghetema att hålla tiUåtet rcnantal påverkas, eller

2.  omöjUggör sedvanUg samUng och flytmmg av renhjord.

När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skaU tas tiU rcimäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek och för­läggning samt tUlåten awerkningsform. Sådana viUkor får dock inte avse an­nat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn tUl renskötselrätten.

Ådellövskog

22       §

Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

23        §

Med ädellövskog avses i denna lag:

1.  Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2.  Trädbestånd på betesmarker, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla löv­träden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centime­ter på en höjd av 1,3 meter över mar­ken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.

Har Skogsvårdsstyrelsen enligt 27 § tredje stycket beslutat viss träd­slagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betrak­tas som ädellövskog även om ande­len lövträd under en tid är lägre än som anges iförsta stycket.

5 Senaste lydelse av förutvarande 19 e § 1990:1379.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

24        §

Skogsvårdsstyrelsen skall på be­gäran lämna besked om ett visst skogsbestånd eller trädbestånd på betesmark är att anse som ädellöv­skog.

25        §

/ ett bestånd som avses i 23 §får det inte vidtas åtgärder som leder till att beståndet upphör att vara ädellöv­skog. Efter annan avverkning ån röj­ning eller gallring skall ny ädellöv­skog anläggas på området.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsvårdsstyrelsen medge undan­tag från första stycket. I samband därmed fär Skogsvårdsstyrelsen be­sluta att ny ädellövskog skall anläg­gas på ett annat ställe inom en bruk­ningsenhet. För anläggning av ny ädellövskog gäller 27 § andra styck­et.

26       §

Vad som föreskrivs i 25 § första stycket Undrar ime att mark används i enlighet med en detaljplan eller i en­lighet med beslut som gäller för före­tag vars tillåtlighet har prövats enligt någon annan lag eller enligtpreskrif-ter som har meddelats med stöd av någon annan lag.

27        §

Annan avverkning än röjning el­ler gallring i ett bestånd som avses i 23 §får inte påbörjas innan Skogs­vårdsstyrelsen lämnat tillstånd till detta.

I ansökan om tillstånd skall sökan­den redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvärdens och kulturmiljövårdens intressen.

I samband med att tillstånd med­delas får Skogsvårdsstyrelsen be­sluta om det sätt på vilket avverk­ningen och den därav föranledda


 


Nuvarande lydebe                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

anläggningen av ny ädellövskog skall genomföras.

281

Bidrag kan lämnas av allmänna medel till kostnader fiir åtgärder som behövs för att trygga återväxten av ädellövskog.

30 §6
Regeringen eller den myndighet
    Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får med- som regeringen bestämmer får med­
dela föreskrifter om den hänsyn som dela föreskrifter om den hänsyn som
skall tas till naturvärdens och kultur- skall tas till naturvärdens och kultur­
mUjövårdens intressen vid skötseln miljövårdens intressen vid skötseln
av skog, såsom i fråga om hyggens av skog, såsom i fråga om hyggens
storlek och utiäggning, beståndsan- storlek och utiäggning, beståndsan­
läggning, kvarlämnande av trädsam- läggning, kvarlämnande av tråd och
lingar, dikning och skogsbUvägars trädsamlingar, gödsling, dikning
sträckning.
                           och skogsbilvägars sttäckning.

För att tillgodose dessa intressen
får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om förbud mot avverk­
ning och andra skogsbruksåtgärder
på skogliga impediment.
Bemyndigandet medför inte befo-
         Bemyndigandet i första stycket

genhet att meddela föreskrifter som medför inte befogenhet att meddela
är så ingripande att pågående markan- föreskrifter som är så ingripande att
vändning avsevärt försvåras.
  pågående markanvändning avsevärt

försvåras.

Miljökonsekvensbeskrivning

32 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas miljökonsekvensbe­skrivningar som gör det möjUgt att bedöma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och nya skogs­odlingsmaterial härpå miljön. Före­skrifterna får innebära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som avser att använda en ny metod eller ett nytt skogsodlingsmaterial.

fi Senaste lydelse av fömtvarande 21 § 1991:644.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:226


35 §


Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som be­hövs för att denna lag eUer föreskrift som har meddelats med stöd av la­gen skaU efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att myndighetens råd och anvisningar mte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

/ beslut omföreläggande eller för­bud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Underlåter någon att efterkomma föreläggande, får tillsynsmyndighe­ten/örordna att åtgärden skall vidtas på den fÖrsumUges bekosmad.


En tUlsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som be­hövs för att denna lag eUer föreskrift som har meddelats med stöd av la­gen skall efterlevas.

Ett föreläggande eUer förbud får meddelas sedan det har visat sig att myndighetens råd inte har följts. I brådskande fall eller när det behövs för att bevara namr- eller kulturmiljö­värden eller när det annars finns sär­skilda skäl, får dock ett föreläggande eller förbud meddelas omedelbart

Förelägganden och förbud kan_-renas med vite.

Om någon inte rättar sig efter ett föreläggande, får tillsynsmyndighe­ten besluta att åtgärden skall vidtas på den fÖrsumUges bekosmad.


36 §


ligt 27 § första stycket. Ställs inte säkeriiet i fall som avses i första stycket, får Skogsvärdsstyrel­sen meddela förbud att avverka skog på bmkningsenheten utan Skogsvårds­styrelsens tiUstånd.

Föranleder avverkning förhållan­devis dyra återväxtätgärder i större omfattning, fär Skogsvärdsstyrelsen i samband med avverkningen/örord-na att säkerhet skaU stäUas för fuUgö-randet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som vUl­kor för tiUstånd enUgt 19 §.


Om en avverkning föranleder för­hållandevis dyra återväxtätgärder i större omfatming, får Skogsvårdssty­relsen i samband med avverkningen besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av åtgärderna.

Säkerhet får även krävas som vUl­kor för tillstånd enligt 16 § eller en-


37 §


Regeringen kan föreskriva att sär­skilda avgifter skall tas ut i ärende enUgt denna lag.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att SärskUda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.


38 §7


Till böter döms den som uppsåt­ligen eUer av oaktsamhet


Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt­Ugen eller av oaktsamhet


 


 Senaste lydelse av fömtvarande 27 § 1990:1379. Andringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.


10


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:226


 


1.  bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av S § första stycket, 79 d § eller 20 § första stycket,

2.  bryter mot 72 § eller 13 § för­sta stycket,

3.  bryter mot den awerkningsbe-gränsning som avses i 14 §,

 

4.  bryter mot 79 första stycket eller mot villkor som gäller avverk­ningen och som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket, 19 b § tredje stycket eUer 19 e § tredje stycket,

5.  bryter mot awerkningsförbud som avses i 25 §,

6.    underlåter att fullgöra anmäl­
ningsskyldighet som har föreskrivits
med stöd av 17 §,

7.   underlåter aa iaktta föreläggan­
de eller bryter mot förbud som har
meddelats för att 21 a § eller före­
skrift enligt 21 § skall efterlevas.

I ringa fall döms ej tiU ansvar.

Har flera medverkat till gärning som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläg­gande eller vitesförbud döms inte tUl ansvar enUgt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.


1.  bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första stycket, 10 § andra stycket, II §, 20 § eller 29 § första stycket,

2.  bryter mot 10 § första stycket,

3.  bryter mot 16 § första stycket eller mot villkor som gäller avverk­ning och som har meddelats med stöd av 16 § tredje stycket, 18 § andra stycket eller 21 § tredje styck­et,

4.  bryter mot awerkningsförbud som avses i 36 §,

 

5.  inte fullgör anmälningsskyldig­het som har föreskrivits med stöd av 14 §,

6.  inte rättar sig efter ett föreläg­gande eller bryter mot ett förbud som har meddelats för att 31 § eller en föreskrift enligt 30 § skall följas.

1. genom avverkning eller aruira åtgärder bryter mot 25 § första styck­et första meningen, 27 § första styck­et eller mot ett beslut om awerkning som har meddelats med stöd av27 § tredje stycket.

I ringa fall döms inte tiU ansvar.

Den som inte har rättat sig efter ett vitesföreläggande eller som har överträtt ett vitesförbud döms inte tUl ansvar enUgt denna lag för en gär­ning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.


 


40 §8

Skogsvårdsstyrclsens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt fall enligt lagen eller enhgt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.

8 Senaste lydelse av föratvarande 29 § 1990:96.


11


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

Stcttens naturvårdsverk får överklaga Skogsvårdsstyrelsens beslut i fall som avses i 25 § andra stycket.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2.  Genom lagen upphävs ädellövskogslagen (1984:119).

3.  Den som före ikraftttädandet har gjort anmälan enligt 17 § eUer ansökt om tUlstånd enUgt 19 § i paragrafemas då gällande lydelser eller ansökt om tiUstånd enUgt 7 § ädellövskogslagen (1984:119) skall på begäran av Skogs­vårdsstyrelsen komplettera anmälan eller ansökan med uppgift om vad han av­ser att göra för att tillgodose naturvårdens och kuhurmiljövårdens intressen i samband med awerkning på hans mark.

4.  Äldre föreskiifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut enUgt ädeUövskogslagen som har meddelats före den 1 januari 1994.

5.  Beslut enUgt 4, 5, och 7 §§ ädellövskogslagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande nya bestämmelser i skogsvårdslagen.


12


2 Förslag till                                                  PoP- 1992/93:226

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 7 § vattenlagen (1983:291) skaU ha föl­jande lydelse.

Nttvarande lydelse                Föreslagen lydelse

19 kap. 7§i

Fastighetsägare och innehavare av säiskUd rätt tiU fastighet har rätt till er­sättning, om föreskiifter enUgt 2 § andra stycket som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller an mark tas i anspråk.

Om en föreskrift enligt 2 § andra stycket första meningen innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tiUstånd, får ersätming på gmnd av den föreskriften utgå endast om sådant tiUstånd har vägrats eUer förenats med sär­skilda villkor.

Ersättningen skaU betalas av den som har begärt föreskriftema hos länssty­relsen.

Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten, skaU fas­tigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det

Vid tUlämpningen av första, and- Vid tUlämpningen av första, and-

ra och Qäide styckena skall även be- ra och Qäide styckena skall även be­
aktas andra beslut enUgt 2 §, beslut aktas andra beslut enUgt 2 §, beslut
enUgt 5, 8, 9, 11 och 19 §§ nattir- enUgt 5, 8, 9, 11 och 19 §§ natur­
vårdslagen (1964:822), förbud en- vårdslagen (1964:822), förbud en­
Ugt 20 § andra stycket och 21 § and- Ugt 20 § andra stycket och 21 § and­
ra stycket samma lag samt beslut ra stycket samma lag samt beslut
som avses '\19b% aruira och tredje som avses i 78 § skogsvårdslagen
styckena skogsvårdslagen (1979: (1979:429) och 14 kap. 8 § första
429) och 14 kap. 8 § första stycket stycket plan- och bygglagen (1987:
plan- och bygglagen (1987:10), un- 10), under fömtsätming att besluten
der fömtsättning att besluten medde- meddelats inom tio år före det senas-
lats inom tio år före det senaste beslu- te beslutet. Dessutom skall beaktas
tet Dessutom skall beaktas sådan in- sådan inverkan av hänsynstaganden
verkan av hänsynstaganden enligt enligt 30 § skogsvårdslagen som i
27 § skogsvårdslagen som i särskil- särskilda fall har inträtt inom samma
da fall har inträtt inom samma tid.
  tid.

Har talan eUer rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut som anges i femte stycket förlorats på grund av bestämmelsen i 8 § eller motsvaran­de bestämmelser i naturvårdslagen eller plan- och bygglagen, utgör detta för­håUande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

• Senaste lydelse 1991:649.

13


3  Förslag tUl                                                 PoP- 1992/93:226

Lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:428) om spridning av bekämp­ningsmedel över skogsmark skaU ha följande lydelse.

Nuvararule lydelse                 Föreslagen lydelse

Skogsvårdsstyrelsen för, om inte Skogsvårdsstyrelsen fär, om inte
annat följer av 3 §, medge undantag
aimat följer av 3 §, medge undantag
från 1 § om kravet enUgt 7 § skogs-
från 1 § om kravet enUgt 6 § skogs­
vårdslagen (1979:429) i fråga om
värdslagen (1979:429) i fråga om
återväxt av skog inte rimligen kan tiU-
återväxt av skog inte rimUgen kan tiU­
godoses genom röjning med meka-
godoses genom röjning med meka­
niska metoder. Vid bedömningen
niska metoder. Vid bedömningen
skaU hänsyn tas till skogsmarkens
skaU hänsyn tas tUl skogsmarkens
läge och beskaffenhet, skogsbestån-
läge och beskaffenhet, skogsbestån­
dets sammansättning, arbetarskyddet
dets sammansätming, arbetarskyddet
och tUlgången på arbetskraft.
och tUlgången på arbetskraft.

Ett medgivande om undantag skaU förenas med de viUkor som behövs till skydd för naturmUjön.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.


14


4 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs att 27 a § naturvårdslagen (1964:822) skaU ha föl­jande lydelse.


Prop. 1992/93:226


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse 27 a §1


 


Vid tillämpningen av 26 och 27 §§ skall även beaktas andra be­slut entigt 5,8 och 9 §§ samt förbud enUgt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket, beslut enhgt 19 b  aruira och tredje styckena skogsvårds-lagen (1979:429), 19 kap 2 § vatten­lagen (1983:291) samt beslut som av­ses i 14 kap. 8 § första stycket plan-och bygglagen (1987:10), under för­utsättning att besluten har meddelats inom tio är före det senaste beslutet Dessutom skall beaktas sådan inver­kan av hänsynstaganden enligt 21 § skogsvårdslagen som i särskUda fall har inträtt inom samma tid.


Vid tillämpningen av 26 och 27 §§ skaU även beaktas andra be­slut enligt 5,8 och 9 §§ samt förbud enUgt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket, beslut enligt 78 § skogsvårdslagen (1979:429), 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), under fömtsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hän­synstaganden enligt 30 § skogsvärds-lagen som i särskilda fall har inträtt inom samma tid


 


Har talan eUer rätt tiU ersättning eUer inlösen med anledning av beslut som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelsema i 32 § eUer 33 § el­ler motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och bygglagen, utgör detta förhåUande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

Derma lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:641.


15


5  Förslag tUl                                                 Prop. 1992/93:226

Lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)

Härigenom föreskrivs att 2 § växtskyddslagen (1972:318) skall ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§i

Lagen tUlämpas inte på insekts-  Lagen tiUämpas inte på insekts-

härjning som avses i 20 § skogsvårds-      härjning san avses i 29 § skogsvårds­
lagen (1979:429).
                 lagen (1979:429).

Deima lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1989:492.

16


6 Förslag tUl                                                  POP- 1992/93:226

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

14 kap. 8§i Ägare och innehavare av särskUd rätt tiU fastigheter har rätt tUl ersätming av kommunen, om skada uppkommer tUl följd av att

1.  bygglov vägras tiU att ersätta en riven eller genom olyckshändelse för­störd byggnad med en i huvudsak likadan byggnad och ansökan om bygglov har gjorts inom fem år från det att byggnaden revs eUer förstördes,

2.  rivningsförbud meddelas i detaljplan eUer områdesbestämmelser eller rivningslov vägras med stöd av 8 kap. 16 § 2 eller 3,

3.  skyddsbestämmelser för byggnader som avses i 3 kap. 12 § meddelas i en detaljplan eUer i områdesbestämmelser,

4.  bestämmelser om vegetation samt markytans utformning och höjdläge inom sådana områden som avses i 8 kap. 9 § tredje stycket meddelas i områ­desbestämmelser,

5.  marklov vägras med stöd av 8 kap. 18 § första stycket 2 eUer 3.

Rätt tiU ersättiung föreUgger i faU som avses i första stycket 1, om byggna­den förstörts genom olyckshändelse. I övriga fall som avses i första stycket 1 och i fall som avses i första stycket 2 föreligger rätt tiU ersättning, om skadan är betydande i förhållande tiU värdet av berörd del av fastigheten. I fall som avses i första stycket 3-5 föreUgger rätt till ersättning, om skadan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten.

Medför beslut som avses i första stycket att synneriigt men uppkommer vid användningen av fastigheten, är kommunen skyldig att lösa fastigheten, om ägaren begär det.

Vid tiUämpningen av andra och    Vid tillämpningen av andra och

tredje styckena skall även beaktas tredje styckena skall även beaktas andra beslut som avses i första styck- andra beslut som avses i första styck­et samt beslut enUgt 3 kap. 2 § lagen et samt beslut enligt 3 kap. 2 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., (1988:950) om kulturminnen m.m., 5, 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårdsla- 5, 8, 9, 11 och 19 §§ naturvårdsla­gen (1964:822), förbud enligt 20 § gen (1964:822), förbud enligt 20 § andra stycket och 21 § andra stycket andra stycket och 21 § andra stycket samma lag och beslut enligt 19 b  samma lag och beslut enligt 18 § andra och tredje styckena skogsvåids- skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1979:429) och 19 kap. 2 § 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291), vattenlagen (1983:291), under fÖmt- under fömtsättning att besluten med-sätming att besluten meddelats inom delats inom tio år före det senaste be-tio år före det senaste beslutet. Dess- slutet. Dessutom skall beaktas sådan utom skall beaktas sådan inverkan inverkan av hänsynstaganden enligt av hänsynstaganden enligt 27 § 30  skogsvårdslagen som i sär-skogsvårdslagen som i särskilda faU      skUda faU har inträtt inom samma

1 Senaste lydelse 1991:646.


2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226


17


Föreslagen lydelse

tid. Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av nyss angivna beslut förlorats på gmnd av bestämmelsema i 15 kap. 4 § eller motsvarande bestämmelser i lagen om kultuiminnen m.m., naturvärds­lagen eller vattenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas.

Nuvarande lydelse

har inträtt inom samma tid Har talan eUer rätt till ersätming eller inlösen med anledning av nyss angivna be­slut förlorats på gmnd av bestämmel­sema i 15 kap. 4 § eUer motsvarande bestämmelser i lagen om kulturmin­nen m.m., naturvårdslagen eller vat­tenlagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beak­tas.

Har kommunen efter föreläggande enligt 12 kap. 6 § beslutat om rivnings­förbud eUer skyddsbestämmelser som avses i första stycket 2 eller 3 för att tiUgodose ett riksintresse enUgt lagen (1987:12) om hushållning med naturre­surser m.m., är staten skyldig att ersätta kommunen dess kosmader för ersätt­ning eller iiUösen. I faU som avses i första stycket 4 och 5 är ägaren till den an­läggning för vilken skydds- eller säkerhetsområdet har beslutats skyldig att er­sätta kommunen dess kosmader for ersättning eller inlösen.


Prop. 1992/93:226


 


Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.


18


 


Jordbruksdepartementet                        Prop-1992/93:226

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 4 mars 1993

Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, och statsråden Laurén, Hömlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin, HeUsvik, Davidson, OdeU, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om en ny skogspolitik 1 Inledning

1.1 Allmänt

GäUande skogspoUtUc beslutades i huvudsak är 1979 (prop. 1978/79:110, bet 1978/79:JoU30 och SkU49, rskr. 1978/79:387 och 388). Väsentliga ändringar i skogsvårdslagen (1979:429) har därefter beslutats år 1983 (prop. 1982/83:145, bet. 1982/83:JoU34, rskr. 1982/83:360). Omfattande regle­ringar av skogsbruket i den fjällnära skogen beslutades av riksdagen år 1990 (prop. 1990/91:3, bet 1990/91:JoUl3, rskr. 1990/91:70).

Med hänvisning tUl att utvecklingen i flera avseenden blivit en annan än den som fömtsågs under 1970-taIets skogspolitiska utredningsarbete beslu­tade regeringen i juni 1990 att en kommitté med parlamentarisk sammansätt­ning skulle tillkaUas för att utvärdera skogspoUtikens mål och medel och före­slå de förändringar som utvärderingen och bedömningen om den framtida UtveckUngen kan föranleda. Kommittén antog namnet 1990 års skogspo­litiska kommitté. Kommittén, vars direktiv kompletterades i november 1991, har avlämnat huvudbetänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992: 76) och slutbetänkandet Den framtida skogsvårdsorganisationen (SOU 1992: 111). Kommitténs sammanfatmingar av betänkandena bör fogas tiU proto­koUet i detta ärende som bilaga 1 och dess lagförslag som bilaga 2. Betänkan­dena har remissbehandiats. En förteckning över remissinstansema och en sammanstäUning av remissytttandena finns tillgänglig i Jordbmksdeparte­mentet (dnr 1744/92).

Kommittén har enligt sina direktiv gjort en nulägesbeskrivning av skogs­näringen, en utvärdering av 1979 års skogspolitik och en framtidsbedöm­ning. Innan jag närmare behandlar kommitténs förslag redovisar jag över-

' F.d. riksdagsledamoten Sven Eric Lorentzon (f.d. statsrådet Svante Lundkvist t.o.m. den 9 juli 1991), ordförande, och fd. riksdagsledamoten Gösta Andersson, riksdagsledamötema Sinikka Bohlin och Jan Fransson, kommunalrådet Märtalisa Holmgren, riksdagsledamötema Arne Jansson och Leif Marklund, f.d. riksdags­ledamoten Maggi Mikaelsson samt riksdagsledamötema Carl Olov Persson och Lisbeth Staaf-Igelström.

19


 


sUctiigt dessa delar av kommitténs arbete. För en närmare redovisning hän-    Prop. 1992/93:226 visas tiU huvudbetänkandet och dess bUagor.

1.2 Lagrådet

Regeringen beslutade den 28 januari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet remitterade lagförsla­gen bör fogas tUl protokoUet i detta ärende som bilaga 3.

Lagrådet har ytttat sig över förslagen. Ytttandet bör fogas till protokollet som bilaga 4.

Lagrådet föreslår vissa språkliga och redaktionella ändringar med avseende på den föreslagna nya lydelsen av bestämmelser i skogvårdslagen och pekar också på behovet av ytterligare konsekvensändringar i den lagen. Jag har följt Lagrådets förslag.

Jag återkommer tUl Lagrådets yttrande i specialmoriveringen tiU ändring­ama i skogsvårdslagen. Hämtöver bör vissa redaktionella ändringar göras i lagtexten.

1.3 Kommitténs nulägesbeskrivning

Två ttedjedelar av Sveriges landyta bär skog i någon form. De s.k. produk­tiva skogsmarkerna omfattar 23,5 miljoner hektar eUer 57 % av landytan. Det totala virkesförrådet uppgår till 2,8 miljarder skogskubUcmeter. Härav är 85 % barrträd.

Hälften av skogen ägs av privata, mindre skogsägare, 25 % av privata bo­lag och resten av staten, kommuner och kyrkan. Ägandet av skogen har inte ändrats nämnvärt under de senaste 50 aren. Däremot har stmkturen ändrats. Som exempel kan nämnas att de tre största skogsbolagen äger mer än 80 % av bolagsmarken. Av de ca 240 000 privata brukningsenhetema drivs en allt mindre andel i kombination med jordbruk.

Endast små områden är opåverkade av skogsbruk. Genom god skogsvård och kvävegödning från luftföroreningar har den årliga tUlväxten av virkesför­rådet ökat kraftigt tiU närmare 100 miljoner skogskubikmeter. TiU följd härav och den i förhållande till tillväxten låga avverkningen har virkesförrådet ökat med I mUjard skogskubikmeter eller 60 % under de senaste 60 åren. Ökning­en har varit särskUt stark under 1980-talet då den uppgick tiU 25-30 mUjoner kubikmeter om året.

Sedan mitten av 1960-talet har naturskyddet av skogsmark ökat kraftigt. Särskilt påtaglig är ökningen av arealen naturreservat och domänreservat främst i norra Sveriges inland. I södra och mellersta Sverige och i norra Sveriges kustiand finns dock få större skogsområden som i ringa grad har påverkats av människan och som har naturskogskvaUteter.

Den årliga slutawerkningsarealen har under den senaste tioårsperioden uppgått till knappt 0,9 % av skogsarealen. Det motsvarar en omloppstid på

20


 


närmare 120 år för skogen. Av den avverkade arealen får 15-20 % ny skog    Prop. 1992/93:226 genom naturlig föryngring. Resten planteras.

Under 1980-talet har det avverkats meUan 60 och 70 miljoner skogskubik­meter varje år. Det motsvarar 2-2,5 % av det totala virkesförrådet. Med ut­gångspunkt häri kan det sägas att hela virkesförrådet omsätts på 40-45 år. Av det avverkade virket används 5 % som energiråvara. Resten går tUl skogsindu-strieU förädling.

Den industrieUa förädlingen sker i huvudsak inom massa- och pappersindu­strin och inom sågverksindustrin. Tillverkningen av massa har fördubblats under de senaste 30 åren medan pappersproduktionen har fyrdubblats. Samti­digt har antalet industrier minskat kraftigt. Stora industriinvesteringar har dock gjorts i udandet, särskUt under de senaste åren.

Användningen av returpapper för papperstiUverkning har ökat successivt. År 1990 var återvinningsandelen i vårt land 45 %. Tidningar m.m. från hus­hållen återvinns riU 60 %. Ca 30 % av returpappersförbrukningen i landet ba­seras på import.

Även antalet sågverk har minskat. De 10 % största verken svarar för över 90 % av produktionen. Medelproduktionen i sågverken har ökat med över 20 % de senaste 10 åren.

Både inom skogsbruket och skogsindustrin var lönsamheten god under 1980-talet Lågkonjunkturen som inledde 1990-talet har försämrat lönsam­heten väsentiigt. Ca 70 % av industriproduktionen avsätts utomlands och ska­par därmed väsendiga exportinkomster. Skogsnäringens förädlingsvärde har vuxit i ungefär samma takt som samhällsekonomin totalt. Skogsbmkets bi­drag tUl BNP uppgick under 1980-talet tiU knappt 1,5 % och skogsindusttins till ca 4 %. Skogsnäringens förädlingsvärde var 43,7 miljarder kronor år 1990 och nettoexporten över 50 mUjarder kronor.

Antalet sysselsatta inom skogsnäringen var i slutet av 1980-talet ca 180 000 eller 4 % av den totala sysselsättningen. Härav var ca 45 000 syssel­satta i skogsbruket

1.4 Kommitténs utvärdering av skogspolitiken

Kommittén har utvärderat gällande skogspolitik och anför i huvudsak föl­jande.

Kommittén anser att skogsnäringen under 1980-talet har gett väsentUga bidrag till att uppfyUa de övergripande samhäUsmålen om ekonomisk tUlväxt, balans i utrikesbetalningama och regional balans. Däremot har skogsnäringen inte tiU fullo verkat i överensstämmelse med de mUjö- och naturvårdspoUtiska målen. En pågående förbättring av hänsynen till naturvårdens intressen har dock kunnat iakttas under senare år. Enligt kommittén fmns det utrymme for ett ökat hänsynstagande inom ramen för gäUande bestämmelser.

Kommittén anser att målet om en väl avvägd hushållning med skogstill-gångama har uppfyllts tiU fullo. Även målet om att skogama skall ge en hög och värdefuU virkesavkastning har blivit väl uppfyllt. Trots att firågor om vir-

21


keskvalitet fått ökad uppmärksamhet under senare år bedömer kommittén att    Prop. 1992/93:226 skogsskötseln såsom den bedrivits på 1980-talet inte kommer att leda tUl den kvalitetsförbättring som avsågs i 1979 års skogspolitiska beslut.

Skogsvärdslagstifmingen har enhgt kommittén tUl övervägande del funge­rat väl och bidragit till att de skogspolitiska målen nåtts. Lagstiftningen har haft en normbUdande funktion. Den har dock i viss utsttäckning motarbetat sina syften, främst vad avser naturvärden, genom att begränsa möjligheterna att använda andra brukningsformer än ttakthyggesbruk. 1 viss utsttäckning har lagstiftningen också begränsat användningen av naturlig föryngring. Kom­mittén anser vidare att lagstiftningen har utgjort ett hinder för användning av vissa brukningsformer som syftar tUl produktion av virke med hög kvalitet. Inom ramen for bestämmelsen om hänsyn tiU naturvården har det funnits ut­rymme för ökat hänsynstagande i enhghet med lagstiftarens intentioner. Kom­mittén anser att ädellövskogslagstifmingen har varit ett nödvändigt medel för att bibehåUa ädeUövskogen och att den har uppfyllt detta mål.

ElUigt kommitténs uppfatming har den rådgivning och information som skogsvårdsmyndigheten genomföi varit ett väidefullt inslag och ett effektivt medel för att föra ut gällande skogspolitik till både skogsägare och allmän­heten.

Kommittén konstaterar vidare att den översiktliga skogsinventeringen (ÖST) har utgjort ett vUctigt medel för att uppnå de skogspoUtiska målen. Kom­mittén anser dock att det är tveksamt om värdet av den information som har erhåUits genom ÖSI motsvarar den kosmad som under åren har lagts ned pä inventeringama.

Kommittén noterar att de statiiga ekonomiska stöden är de medel som har bUvit föremål för flest utvärderingar i annat sammanhang. Kommittén konsta­terar att många av dessa utvärderingar har haft ett begränsat syfte. Kommit­téns slutsats är att flera stödformer har haft oönskade bieffekter eller varit in­effektiva och att besluten att minska eller ta bort dem har varit riktiga. Samti­digt konstaterar kommittén att riktigt utformade bidrag och stödåtgärder kan vara intressanta som hjälpmedel för att uppnå skogspolitiska mål.

I fråga om skatter och avgifter har kommittén, vid sidan av skogsvårds-avgiften, inte haft i uppdrag att gå in på de skatteregler som gäller för skogs-bmket. Eftersom riksdagen pä förslag av regeringen hösten 1991 beslutade att avskaffa skogsvårdsavgiften har kommittén avstått från att diskutera av­giftens betydelse för den gällande skogspoUtikens utformning.

1.5 Kommitténs fram tidsbedömning

Sedan länge tUlämpas i vårt land principen an vi skall hushålla med skogstill-gångama och utveckla dem för kommande generationers behov samtidigt som vi själva kan dra nytta av dem. Den principen kommer enhgt kommitténs be-dömrung att få en aUt större betydelse i en värld där befolkningen växer.

Kommittén bedömer att skogsnäringen kommer att ha stor betydelse även i framtiden för att vi skall nå de övergripande samhällsmålen om bl.a. ekono-

22


misk tiUväxt, balans i utrikesbetalningama och full sysselsätming. Virkesför- Prop. 1992/93:226 rådets snabba ökning och möjUghetema att väsentiigt öka avverkningama ut­gör en stor potential för en expansion av både den ttaditioneUa skogsindustri-eUa produktionen och uppbyggnad av nya användningsområden. Detta är en­ligt konmiittén möjligt att genomföra inom ramen för målet om en långsiktigt uthåUig virkesproduktion under den viktiga fömtsätmingen att virkesprodiJc-tionen inte försämras, t.ex. på gmnd av mUjöskador.

De awerkningsbeiäkningar som kommittén har låtit utföra visar att det är möjUgt att UthålUgt avverka omkring 95 miljoner skogskubikmeter om året fr.o.m. slutet av 1990-talet. Detta skall sättas i relation tiU den nuvarande av­verkningen på 60-70 miljoner skogskubUcmeter per år. Virkesförrådet per hektar och andelen äldre skog kommer att öka successivt

Den väntade efterfrågeutvecklingen, riklig inhemsk tillgång på virkesrå­vara, EES-avtalet och ett eventueUt svenskt deltagande i ett ökat europeiskt samarbete talar för en fortsatt expansion av den svenska skogsnäringen efter några års andhämtningspaus. Samtidigt kan vi vänta oss en ökning av den returfiberbaserade produktionen. Avgörande för en expansion av industrika­paciteten är skogsnäringens men även andra potentiella träråvaruförbmkande branschers konkurrensförmåga.

Den maricnads- och konkurrentbild som tonar fram på kort sikt och den rik­liga tiUgången på awericningsmogen skog väntas enligt kommittén leda tiU en fortsatt svag prisutveckling på virke under de närmaste åren. En effekt som re­dan har uppkommit är introduktionen av ett avståndsrelaterat virkespris. Såg­verken och massaindustrin kommer att visa större benägenhet än för närva­rande att välja ut de kvaliteter som bäst lämpar sig för deras produktion. En tydUgare prisdifferentiering för olika virkeskvaUteter är därför att vänta.

Det är kommitténs bedömning att mUjöproblemen kommer att vara globala i högre grad i framtiden. För lång tid framöver kan man räkna med an luftföro-reningama med åtföljande försurning av mark och vatten kommer att vara ett stort problem. En temperaturförändring till följd av luftföroreningarna (växt­huseffekten) skulle leda till att skogsekosystemet förändras. Risken för an­grepp av insekter och andra skadegörare kan komma att öka. Luftförorening-ama skadar också ttäden direkt. Markförsumingen är ett hot mot skogsmar­kens långsiktiga produktionsförmåga.

Det är kommitténs uppfattning att det finns stor risk för att ökande luftföro­reningar leder tiU att problemen med skogsskador förvärras om inga motåt­gärder sätts in. I så faU kommer virkesproduktionen att minska. Minskningen kommer ttoligen att drabba vissa områden i Eiu-opa mer än andra. Även Sverige riskerar minskad virkesproduktion. Om man däremot lyckas bemäst­ra problemen är det troligt att det fortfarande om 30-40 är kommer att finnas tillräckliga förråd av virkesråvara i Europa, även om efterfrågan utvecklas som hittills.

På kort sikt (5-30 år) bedömer kommittén att miljöfrågorna i vid bemär­kelse får en fortsatt och växande betydelse. Samtidigt som merparten av sko­gen kommer att vara en viktig råvamleverantör till den svenska skogsindu-

23


strin kommer andra värden att vägas in mer än tidigare. Det blir enligt kom- Prop. 1992/93:226 mitten viktigare att i framtiden ytterUgare öka naturvårdshänsynen vid bedri­vande av skogsbruk. Det är troligt att det inom vissa områden, t.ex. i känsUga naturområden nära tätorter och på skärgårdsöar, kommer att ske en anpass­ning av skogsbruksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av mark för naturvärdsändamål väntas öka.

2 Grundema för en ny skogspolitik

Försörjningen för den växande befolkningen i världen är den största utma­ningen för fiamtiden. Medvetandet om detta har ökat påtagligt under senare år. Det står klart att vi måste hushålla med ändliga resurser samtidigt som en utveckling är nödvändig av fömybara resurser med käUa i biologisk produk­tion. Vården av världens skogar är i det sammanhanget ett gemensamt ansvar för aUa länder. Därtill kommer att en biologisk mångfald är en fömtsättning för väl fungerande och stabila ekosystem. Denna inställning har kommit till klart uttryck vid FN:s konferens om mUjö och utveckling i juni 1992 i Rio de Janeiro.

Inför konferensen hade bl.a. Sverige tagit initiativ tUl överläggningar med sikte på en global skogskonvention. Konventionen skulle utgöra ett komple­ment till konventionema om klimatförändringar och om biologisk mångfald. Överläggningarna under konferensen resulterade bl.a. i att ett dokument om principer för global samstämmighet om brukande, bevarande och hållbar ut­veckling av alla slags skogar undertecknades, de s.k. Skogsprincipema. En­Ugt svensk uppfattning kan dessa ligga tUl gmnd för fortsatt arbete mot en in­ternationell skogskonvention. Inom ramen för Agenda 21, som är ett hand-Ungsprogram inför nästa århundrade, behandlas skogsfrågoma på ett sätt som är i Unje med Skogsprincipema. I dokumentet med Skogsprincipema slås fast att alla typer av skog utgör basen för nuvarande och potentiella möjUgheter att skapa resurser som kan tUlgodose mänskliga behov och tiUhandahåUa miljö­värden. Det är angeläget att skogama brukas och bevaras på ett riktigt sätt. Principema bör tiUämpas i enlighet med varje stats nationeUa lagstifming. Ett gmndläggande ställningstagande är att skog och skogsmark bör förvaltas på ett håUbart sätt för att tiUgodose nuvarande och kommande generationers soci­ala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och andliga mänskUga behov. Dessa behov omfattar prcxlukter och tjänster som virke, vatten, mat, djurfoder, läke­medel, bränsle, bostäder, arbetstillfällen, fritidsaktiviteter, hemvist för djur, landskapsmångfald, kolsänkor och kolreservoarer. Lämpliga åtgärder bör vid­tas för att skydda skogen mot skador.

Skogsprincipema har en direkt koppUng till den konvention om biologisk mångfald som 154 stater, däribland Sverige, samt EG undertecknade vid kon­ferensen. Konventionen inttoducerar på global bas ett modernt naturvårds-tänkande. Den är bl.a. inriktad på att den biologiska mångfalden måste skyd­das också i de stora områden som används för skogsbruk, jordbmk och fis-

24


ke. EnUgt konventionen räcker det alltså inte med ett totalskydd för begrän-    Prop. 1992/93:226 sade områden i form av naturreservat eUer nationalparker.

En fullständig översätming av Skogsprincipema och Agenda 21 finns i regeringens skrivelse (1992/93:13) med redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED.

Genom våra åtaganden vid miljökonferensen har vi föipliktat oss att utfor­ma vår skogspolitik med hänsyn tagen tiU skogamas globala betydelse i olika avseenden, men också på sådant sätt att vi tillvaratar de nyttigheter av olika slag som skogama ger.

Svensk skogspoUtik har sedan länge präglats av att staten mer eUer mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning med skogama. Skälen härför har från tid tiU annan varierat. Det kan hävdas att kravet med tiden har stärkts och gjorts tydligare. 11979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a. fast att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogama som gör det möjligt att kontinuerligt umytqa det virke som skogama kan ge. Även om miljöfrågor­na mer än i tidigare skogspolitiska beslut lyftes fram, fick de inte den tyngd som vi i dag anser vara nödvändig och som även kommer till uttryck i de glo­bala skogsprincipema. Detta är ett av de viktigare skälen till att en ompröv­ning av 1979 års beslut nu är angelägen. Kommitténs förslag och remissytt­randena över detta utgör enUgt min mening ett bra underlag för en sädan om­prövning.

Jag viU i detta sammanhang även erinra om att Expertgmppen för studier i offentUg ekonomi (ESO) i sin rapport SkogspoUtUc för ett nytt sekel (Ds 1991: 31) pläderade för en omfattande avreglering. Det anfördes bl.a.:

'Ttet finns enUgt vår merung inga skäl tUl att ha detaljerade regler om t.ex. röjning och gallring, lägsta och högsta slutavverkningsålder eUer val av träd­slag. En avreglering innebär heller ingen fara ur ekonomisk eller ekologisk synvinkel. En kraftigt utvidgad frihet för den enskUde skogsägaren vad avser skötselmetoder, val av trädslag och avverkningstidpunkt främjar den skogliga naturvården eftersom det bidrar till variation och spridning av de biologiska riskema."

Jag vUl först slå fast att skogspolitiken måste ges en långsiktig och ekolo­giskt anpassad inriktning. Mot bakgmnd av det gmndläggande kravet på en god hushållning och med hänsyn tiU de långa växttider som gäller för våra för­hållanden är det inte möjUgt och rimhgt att med alltför korta intervaUer ändra gnmdema för skogspolitiken. Beslut som fattas i dag och åtgärder som vidtas i vår generation ger resultat först för kommande generationer. Å andra sidan måste givetvis nya kimskaper och värderingar få komma tiU uttryck i den kon­kreta utformningen och tiUämpningen av poUtiken.

En annan grundläggande fråga gäUer skogspolitUcens roU i den samlade po­litiken. SkogspoUtiken kan givetvis inte leva sitt eget Uv utan måste passa in i den övergripande politiken. Sålunda måste den medverka till att uppfylla de övergripande målen för den ekonomiska politiken, regional- och sysselsätt­ningspolitiken och miljöpolitiken. SkogspoUtiken är också en del av närings-poUtiken, vars tyngdpunkt utgörs av genereUa bisatser för ett positivt närings-

25


livsklunat. Bärande inslag i näringspoUtiken är avreglering, ökad konkiurens   Prop. 1992/93:226 och aweckling av selektiva subventioner.

Kommitténs förslag vilar delvis på dessa gmndprinciper. Remissinstan­sema har inte haft någon erinran häremot

Genom att utforma en ny skogspolitik som bygger pä dessa gmndläggan­de ställningstaganden för vi en för svensk skogspolitik lång tradition vidare. Det innebär ett fortsatt ansvarstagande för kommande generationer, ett an­svarstagande som i olika sammanhang har väckt uppmärksamhet intematio­neUt. Inte minst därför är det angeläget att fortsätta utvecklingen av SkogspoU­tiken med detta som gmnd och med inriktningen att bättre än hittills hävda ansvaret för mUjön både nationeUt och internationellt

3 Skogspolitiska mål

3.1 Allmänt

I 1979 års skogspolitiska beslut angavs sammanfatmingsvis att skogsbmket måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Som övergripande mål för skogsbmket skuUe gäUa att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt ut­nyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkasming. Hänsyn skall därvid tas även till naturvärdens och andra allmänna intressen.

Som har framgått av det föregående (avsnitt 1.4) har kommittén bedömt att det övergripande skogspoUtiska målet har nåtts utom i fråga om hänsynen tUl naturvården. Den slutsatsen och direktiven för kommitténs arbete har varit ut­gångspunkter för kommitténs förslag till övergripande mål för skogspoliti­ken. Kommitténs förslag innebär en betoning och förstärkning av miljövår­dens betydelse i skogsbmket. Förslaget innebär sålunda att det ställs upp ett produktionsmål och ett miljömål och att dessa jämställs.

Remissinstansema har i huvudsak inte haft någon erinran mot detta syn­sätt

För egen del finner jag kommitténs förslag väl avvägt. En ökad betoning av miljövård motiveras inte minst av de nya kunskaper och den ändrade insikt om samspelen i naturen som har kommit fram sedan det förra skogspolitiska beslutet Kommitténs förslag ligger i det avseendet väl i Unje med de globala skogsprincipema och konventionen om biologisk mångfald som jag har redo­visat i det föregående (avsnitt 2). Jag anser alltså att det i fortsätmingen skall finnas både ett produktionsmål och ett miljömål för skogsbruket och att målen skall vara jämställda. I det följande går jag närmare in på hur dessa mål bör vara utformade.

Jag vill redan nu fömtskicka att riksdagen och regeringen enligt min me­ning inte bör ta ställning till detaljmål av det slag som kommittén har preci­serat. 1 viss utsttäckning kommer jag dock att kommentera kommitténs ställ-

26


ningstaganden. Det är en fråga för skogsvårdsmyndigheten att utforma så­dana mål i den utsträckning som behövs.


Prop. 1992/93:226


 


3.2 Miljömålet för skogsbruket

Mitt förslag: Skogsmarkens namrgivna produktionsförmåga skall be­varas. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säk­ras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturUgt hör hemma i skogen ges fömtsätmingar att fortieva under naturUga betingel­ser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyd­das. Skogens kulturmUjövärden samt dess estetiska och sociala värden skaU vämas.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Kommitténs förslag har i huvudsak fått ett positivt bemötande.

Skälen för mitt förslag: Inför 1979 års skogspolitiska beslut gällde de naturvårdspoUtiska mål som fastställdes i samband med tiUkomsten av natur­vårdslagen år 1964 med senare ändringar år 1974.11964 års beslut klargjor­des att naturvården inkluderade såväl den vetenskapUga och kulturella natur­vården som den sociala naturvärden. Vidare slogs fast att naturvårdsintresset borde beaktas i aU verksamhet som rör naturens nyttjande och exploatering för skilda ändamål och att snävt ekonomiska hänsyn inte får tillåtas bli sty­rande för UtveckUngen. Även i 1974 års beslut framhålls att samhällsutveck­lingen bör ges en långsiktig inrikming i linje med vad som från ekologiska utgångspunkter ter sig rationeUt i ett längre perspektiv.

I anslutning tiU ändringama i naturvårdslagen år 1974 infördes i skogsvårds­lagen en aUmän aktsamhetsregel som anger att hänsyn skall tas till naturvär­dens intressen. Denna regel omfattade all mark som berörs av skogsbmk, vare sig marken var särskilt intressant från naturvårdssynpunkt eUer inte.

I princip innebar 1979 års skogspolitiska beslut att 1974 års beslut bekräf­tades. Det framhölls att det för skogsbmket är av intresse att skogens och skogsmarkens produktionsförmåga inte försämras vare sig på kort eller på lång sikt. Skogsbruket måste därför, enUgt beslutet, präglas av en ekologisk gmndsyn.

I samband med naturresurslagens tillkomst år 1987 betonades behovet av en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushåUning med naturrcsursema. Detta kommer också till uttryck i de övergri­pande målen för miljö- och naturvårdspolitiken som beslutades år 1988 och år 1991.1 det miljöpolitiska beslutet år 1991 sägs att ett gemensamt mål i enlig­het med intentionema i naturresurslagen bör vara att slå vakt om den biolo­giska mångfalden och nyttja naturtesursema på ett långsiktigt hållbart sätt. Vidare betonas att det s.k. sektorsansvaret, dvs. principen om varje samhäUs-sektors ansvar för naturmiljön, måste beaktas vid aU markanvändning.


27


Skogsbrukets sektorsansvar för miljön lades fast redan i 1988 års miljö- Prop. 1992/93:226 poUtiska beslut Sektorsansvarets innebörd och principema för dess tiUämp­ning preciserades i ansluming tUl 1991 års miljöpolitiska beslut. De fömybara resurserna skall umyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Den biologiska mångfalden samt den genetiska variationen skaU säkerställas. Växt- och djursamhällen skaU bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges fömtsätming att fortleva under namrUga betingelser och i Uvskraftiga bestånd.

Den skogspoUtiska kommittén har, som jag redan har redovisat, utvärderat nu gäUande skogspolitik. Den slutsats man har dragit är att skogsbruket inte har levt upp tUl de krav pä naturvårdshänsyn som gäller. En fortlöpande för­bättring har dock kunnat iakttas under senare är. Kommittén anser att det upp­stäUda målet om hushållning med skogstUlgångama har uppfyUts väl med av­seende på volym. De krav på hänsyn som beslutades i samband med det skogspoUtiska beslutet år 1979 har däremot inte tillgodosetts. Med dagens övergripande mUjövårds- och naturvårdspolitiska mål skulle förmodligen även en fuUständig efterlevnad av de ställda kraven i skogspolitiken ha be­traktats som OtUhäckUg, anser kommittén.

Det fiämsta skälet till detta är enUgt kommittén att de bestämmelser om na­turvårdshänsyn som finns i skogsvårdslagstiftningcn inte avspeglar nuvaran­de kunskaper om behovet av skydd för särskilda naturvärden och att dessa kunskaper inte heller har nått ut till skogsbruket. Kommittén påpekar dock att naturvåidsbestämmelsema i skogsvärdslagstifmingen inte utgör det enda med­let att nå en tiUfredsstäUande naturhänsyn. Det finns andra lagbestämmelser som verkar i samma rikming, t.ex. bestämmelser i skogsvårdslagen om skogsbruket i de fjällnära skogama cx:h bestämmelser i naturvårdslagen om maikawatming samt skyddet för ädeUövskogen genom ädellövskogslagen.

När det gäller kunskapema framhåller kommittén att det imder de senaste åren har noterats en betydligt ökad kunskap och insikt hos skogsbrukarna om vikten av skydd för olika naturvärden. Enligt kommittén har detta ännu inte medfört mätbara effekter på naturvärdena eller på ett tydUgt sätt kunnat avlä­sas i uppföljningen av den praktiska skogsskötseln.

Kommittén konstaterar att det i ett skogsbruk som det svenska helt enkelt inte går att bevara aUa arter och naturtyper över hela arealen. DärtUI kommer att oavsett hur skogsbruket bedrivs kommer skogen att påverkas av andra mil­jöstörningar, tex. av luftföroreningar. EnUgt kommittén behövs med nuvaran­de skogsbruk och ambitioner fler naturskogsreservat I Sverige har vi hittills främst avsatt reservat på statens marker i norra Sveriges inland. Kommittén anser att avsätmingen av mark tiU reservat där skogen kan lämnas för fri ut­veckUng, jämte biotopskyddet enUgt naturvårdslagen, är ett viktigt skogspo-litiskt instrument för att bevara en biologisk mångfald i skogen.

Kommittén redovisar tre tänkbara handlingslinjer för hur skogsbruket fram­gent skaU bedrivas och skogsmarksarealen umyttjas för att vi skall uppnå en hög produktion och samtidigt bevara en biologisk mångfald i skogsekosyste­men.

28


-    Skog för prcxluktion och skog för natur- och miljöskydd separeras are-    Prop. 1992/93:226 eUt genom avsättning av stora naturreservat

-    skogen brukas med olika intensitet med hänsyn till skogsmarkens pro­duktionsförmåga och avståndet tUl fabriker och marknad,

-    skogen brukas med sikte på hög produktion och god natur- och miljö­hänsyn över hela skogsmarksarealen.

Den sismämnda handlingslinjen är enligt kommittén den bästa eftersom den ttoUgen är den effektivaste formen av naturvård. Även i detta fall krävs avsättoingar av nationalparker och naturreservat, främst i södra och mellersta Sverige samt i Norrlands kustiand. Sådana avsätmingar krävs dock i långt mindre utsttäckning än vad som skulle bli fallet om skyddet av naturvärdena främst skulle grundas på markavsätmingar enligt den försmämnda handlings­linjen.

En utgångspunkt för kommitténs arbete har mot denna bakgmnd varit att det grandläggande sektorsansvaret för de skogliga naturresursema ligger på skogsägama och skogsbmkama. För den normala skogsmarken ligger an­svaret och kosmadema på näringsutövaren i enlighet med vad riksdagen hai uttalat. Föl de mest skyddsvärda objekten, som omfattar naturtyper och inne­håUer arter som är så känsUga att de inte tål annat än en ringa grad av mänsk-hg påverkan, kiävs ett mei eUei mindie fuUständigt skydd med stöd av natui-vårdslagen. Ansvaret och kostnadema Ugger i detta faU främst på staten. För områden däremeUan delas ansvar och kosmader mellan den enskilde, staten och kommunen.

Kommittén har angett principer för ett mUjömål för skogsbruket som anslu­ter tiU de miljöpolitiska besluten. Skogen skall brukas så att naturresursens produktionsförmåga långsiktigt behåUs. Växt- och djurarters samt naturtypers fortbestånd skall säkerställas. Vissa hotade arter och naturtyper samt unika naturvärden kan skyddas eller återskapas genom att skogsområden lämnas för fii utveckling. Andra arter och miljöer kan anpassa sig tiU ett modemt skogs­bruk om tillräcklig hänsyn tas tiU deras fömtsätmingar.

Detta stämmer enUgt kommittén väl överens med de intemationeUa konven­tioner som Sverige har undertecknat och som bygger på ökad kunskap om vad som krävs för en hållbar utveckling.

För egen del vill jag framhålla följande. Sverige är vad man kan kalla ett gammalt skogbmksland. Vi har under århundraden bmkat skogen och umytt-jat dess avkasming. Över tiden har behoven varierat. Också metoderna för skogsbmk och graden av hushållning har växlat. Stora skogsarealer i norra Sverige var länge orörda av skogsbruk, medan en förhållandevis stor andel av skogsmarken i södra och mellersta Sverige avverkades hårt för bränsle-och byggnadsändamål. Genom tidema har nästan all skogsmark i vårt land kommit att beröras av skogsbruk på ett eller annat sätt I det avseendet skiljer vi oss inte från många andra industriaUserade länder. Många av de äldre sko­gama i södra Sverige är egentiigen första generationens skogar på gamla be­tesmarker. Vår Sttävan att bygga upp en uthållig och hög virkesproduktion

29


från skogen och den svenska skogspolitikens nuvarande betoning på skogs-    Prop. 1992/93:226 vårdsmålet bör ses mot denna bakgmnd.

Sverige är berett att i enUghet med våra intemationeUa åtaganden bidra till brukande, bevarande och hållbai utveckling av våra egna skogar och däri­genom bevara den biologiska mångfalden i skogsekosystemen. Min förslag till miljömål för skogsbruket tar sin utgångspunkt i behovet av ett i vid me­ning långsiktigt bevarande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och skogens ekosystem.

Det av tradition intensiva utnyttjandet av all skogsmark, framför aUt i södra Sverige, har resulterat i att de naturskogskvaliteter som ttots allt finns kvar är spridda och fragmentiserade. Detta skapar givetvis problem i vår strävan att skydda och bevara en biologisk mångfald i skogsekosystemen. Trots detta måste vi leva upp tUl vårt globala ansvar för miljön och bidra till en hållbar utveckling av skogsbruket intemationeUt sett. Den svenska skogen skall där­för brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i våra skogar ges fömtsättningar att fortieva under naturliga betingelser och i Uvskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Skogen skall också inne­håUa tillräckUga arealer skogsmark lämpad för rekreation och ftUuftsUv. Sam­tidigt måste vi slå vakt om det svenska kulmrlandskapet och skogens kulmr-mUjövärden samt dess estetiska och sociala värden. Härigenom ökar vi också värdet av den för vårt foUc så väsentiiga allemansrätten. Det kan synas som om dessa mångfacetterade krav kan vara svåra att tiUgodose och att de skulle strida mot varandra. En viss åtgärd för emellertid ofta även med sig positiva effekter för flera av de syften jag har betonat. Insikten härom är nödvändig för att skapa förståelse för de insatser som behövs.

I gällande nationeUa skogspoUtiska beslut har natur- och miljövården fått en undanskymd plats sen i dagens perspektiv. Den främsta förklaringen till detta är enligt min mening den snabba utvecklingen som käimetecknar mUjö-området Kraven på omsorg om naturen och miljön i aUmänhet har ökat starkt under 1980-talet som ett resultat av omfattande ny kunskap och en medveten opinion. Miljöpolitiken har visseriigen, som jag här redovisat, flyttat fram sina positioner. Men detta har framför allt tagit sig uttryck i den lagstiftning som gäller för miljö- och naturvården. Även om denna lagstiftning omfattar skogen och skogsbruket så har kopplingen inte varit tydlig, åtminstone inte i den allmänna debatten.

Den hittUlsvarande skogslagstifmingen är staikt produktionsinriktad. Den har tvingat fram ett storskaligt och enhetiigt skogsbruk. Altemativa metoder har inte tillåtits, vilket många gånger har varit negativt från naturvårdssyn­punkt

Jag anser att det finns skäl att närmare belysa vad som enligt min mening bör utgöra utgångspunkten för ett skogsbruk baserat på ett långsiktigt beva­rande av skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga och ekosystemens funktion. Som jag framhållit i det föregående har praktiskt taget all skogs­mark i Sverige berörts av skogsbruk i en eller annan form. Skogsekosyste­men, liksom andra ekosystem, är dynamiska och stadda i ständig förändring.

30


 


Den inneboende variationen inom arter, mellan arter och mellan olika eko- Prop. 1992/93:226 system utgör en av de viktigaste fömtsätmingama för ekosystemens anpass­ningsförmåga och motståndskraft. Vårt nyttjande av skogen som produk-tionskäUa bör präglas av denna gmndsyn. Ett ambitiöst miljömål kan enligt min mening väl förenas med en fortsatt hög produktion av skogsråvara och en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Jag återkommer i det följande (avsnitt 4) tiU vad detta innebär Iot de framtida metoderna i det svenska skogs­bruket.

Jag anser mot denna bakgmnd att det är hög tid att ställa upp ett särskilt miljömål för skogsbruket Ett nationeUt miljömål för skogsbruket bör enligt min mening utformas så att man lägger Uka vikt vid produktionsmålet och mU-jömälet Ett miljömål fyller som jag ser det inte bara en vUctig allmän funk­tion. Det är också ett självändamål för skogsbruket Ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbruk kan inte bedrivas om man bortser fiin de naturgivna fömtsätming­ama eller motverkar dessa.

Den diskussion som kommittén fört om ett miljömål utgör enligt min me­ning en bra grund för en målformulering. Vad kommittén har anfört bör emel­lertid kompletteras i ett avseende. Kommittén har inte behandlat hänsynen tUl kultuimUjön näimare. Kulturmiljön kommer särskilt tUl uttryck i skogsvärds­lagstifmingen sedan några år. Skogen och skogsmarken rymmer många kul­turhistoriska värden tUl viUca hänsyn måste tas då skogsbruket planeras och åtgäider utförs. Ansvaret häiföi delas av alla, såväl enskilda som myndig­heter. Skador på kulturmiljön skall såvitt möjUgt undvikas eller begränsas. Det framgår av 1988 års riksdagsbeslut om kulturmiljövården.

Med dessa utgångspunkter föreslåi jag sålunda att miljömålet för skogsbm­ket sammanfatmmgsvis bör vara att skogsmarkens naturgivna produktions­förmåga skall bevaras och en biologisk mångfald och genetisk variation i sko­gen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- (x;h djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges fömtsättningar att fortieva under naturliga betingel­ser och i Uvskraftiga bestånd Hotade arter och naturtyper skall skyddas. Sko­gens kulturmUjövärden samt dess estetiska och scx;iala värden skaU vämas.

För egen del anser jag att den nya skogspoUtik som jag förordar kommer att vara positiv för naturvården på många sätt. Miljöhänsynen kommer att bli en integrerad del av skogspolitiken samtidigt som reservatsavsättningama ökas. Detta kommer givetvis att gynna naturvården. Dessutom innebär den nya SkogspoUtiken en betydande avreglering. Borttagande av detaljerande skötselföreskrifter kommer att möjliggöra ökad mångfald i skogsbruket. Det gynnar naturvården genom ett mer mångfacetterat skogsbmk.

Den skogspolitiska kommittén har i sin huvudbetänkande behandlat ett antal inslag och åtgärder som betecknas som delmål. Jag finner det inte me­ningsfullt att riksdagen och regeringen lägger fast sådana. Däremot avser jag att i det följande redovisa min syn på ett par av dem. Jag gör det för riksda­gens information.

Kommittén har sänkUt pekat på att olika åtgärder i skogsbmket såsom av­verkning, dikning och gödsling kan leda till skadlig utlakning av näringsäm-

31


nen tiU sjöar och vattendrag. För egen del anser jag det nödvändigt att detta   Prop. 1992/93:226

uppmärksammas. Frågor om dikning och gödsling tar jag upp i nästa avsnitt.

Avverkningens, särskilt slutavverkningens, effekter när det gäller kväveut-

lakningen är speciellt viktiga att uppmärksamma i de områden som är starkt

utsatta för luftföroreningar. Det finns möjligheter att genom särskild omsorg

och noggrannhet vid planeringen av avverkningarna motverka sådant läckage.

Sådan planering är ett led i det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket som slår

igenom alltmer.

Ett särskilt problem som har uppmärksammats av kommittén är de omfat­tande luftföroreningama över stora delar av Sverige, särskilt i de södra och västra landsdelarna. De mätbara effektema på skogen är dels direkta skador på träden, dels markskador. Luftföroreningama och dess följder är enUgt min mening ett av de största mUjöproblemen i vårt land. TUl detta kommer hoten om klimatförändringar och ökad ultraviolett strålning tUI följd av ett uttunnat ozonskikt Problemen orsakas både av oss själva och av verksamheter i andra länder. Som exempel kan nämnas att endast en åttondel av svavelnedfallet i Sverige härrör från svenska källor. Under den senaste tioårsperioden har de svenska svavelutsläppen minskat med ca 70 %. Svavelskatten har bidragit till detta. Däremot har kväveutsläppen inte kunnat minskas i den utsttäckning som har fömtsätts. Det är angeläget att fortsätta ett målmedvetet nationellt arbete i syfte att ytterligare minska de inhemska utsläppen. När det gäUer de internationella utsläppen måste ett långsiktigt arbete bedrivas i syfte att be­gränsa dem vid källan. De åtgärder vi i ett kortare perspektiv har för avsikt att vidta i syfte att minska våra egna utsläpp innebär t.ex. en sådan skatt eller avgift på kväveoxidutsläpp som har aktualiserats i budgetpropositionen 1993. Dämtöver krävs särskilda åtgärder för att restaurera bl.a. mark och vatten som tagit skada av luftemissionema. För skogsmarkens del kan detta ske i form av kalkning och s.k. vitaliseringsgödsUng.

Jag vill framhålla att en viktig förebyggande åtgärd mot den ökade sttess som luftföroreningar och atmosfäriska förändringar kan komma att medföra är ett mångformigt skogsekosystem med en god ekologisk anpassningsför­måga. Problemens allvar tycks vara klart för alla. Hur åtgärdema skaU utfor­mas och vilken omfattning de bör ha råder det emeUertid delade meningar om. Jag återkommer i det följande tiU denna fråga.

3.3 Produktionsmålet för skogsbruket

Mitt förslag: Skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en uthålligt god avkastning. Skogsproduk­tionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.

Kommitténs förslag överensstämmer i sina huvudsakUga delar med mitt förslag.

32


 


Remissinstanserna: Kommitténs förslag har i huvudsak fått ett positivt   Prop. 1992/93:226 bemötande.

Skälen för mitt förslag: Den målformulering i 1979 års skogspolitiska beslut som närmast är jämförbar med kommitténs förslag tiU produktionsmål är vad som då betecknades som övergripande mål för skogsbmket. Det for­mulerades så att skogsmark och skog på sädan mark skall genom lämpligt ut­nyttjande av maricens virkesproducerande förmåga skötas så att den vaiaktigt gei en hög och värdefull viikesavkasming. Kommitténs föislag avvikci inte i någia väsentUga avseenden härifrån. Förslaget bygger bl.a. pä den utvärde­ring och framtidsbedömning som jag har redovisat i det föregående (avsnitten 1.4 och 1.5). .

För egen del vUl jag betona skogens och skogsbrukets stora betydelse för landets ekonomi och vårt välstånd. Skogen har under överskådUg tid varit en viktig försörjningskäUa i vårt land. Den ger råvara för vår skogsindustri och den kan även förse oss med energiråvara. Skogsindusnin är vår främsta ex­portnäring. Nettoexportvärdet är mer än dubbelt så stort som för verkstads-och bilindustrin tillsammans. Därtill kommer att skogsindustrins import av insatsvaror är förhållandevis Uten.

En fömtsätming för de omfattande insatser för skogsvården som vi har gjort under 1900-talet har varit tton på framtiden och på skogen som en viktig råvamkäUa. Av olUca skäl, fiämst de omfattande skogsvåidsåtgärdema, hai viikesförrädet i de svenska skogama vuxit kraftigt inte mmst de senaste åren. Oion undei 1970-talet föi viikesbrist och därmed krav på ransoneringar har förbytts i vad många vUl kalla ett överskott. Kommitténs motiveringar präglas till viss del både av pessimism, färgad av den nuvarande lågkonjunkturen, och av uppfattningen att ett virkesöverskott har skapats.

För egen del anser jag att det finns all anledning att anlägga en mer opti­mistisk syn på framtiden än vad kommittén har gjort. Visserligen har skogs­industrin för närvarande stora svårigheter att avsätta sina produkter till hygg­liga priser. Detta avspeglas också i sänkta virkespriser för skogsbmket. Där­tiU kommer att lönsamheten i skogsbruket i vissa fall påverkas av höga ränte-kosmader som en följd av tidigare högt uppdrivna fastighetspriser. Ökande krav på återanvändning av papper påverkar virkesmarknaden.

Befolkningsutvecklingen talar dock för ett fortsatt ökat behov av de pro­dukter som skogen kan ge. Internationella prognoser visar på en fortsatt stadig efterfrågeutveckling på massa och papper. De länder som har bättre produktionsfömtsätmingar än vi kommer att få täcka den ökade efterfrågan i Sydostasien och andra områden på stort avstånd från oss. För Sveriges del bör den europeiska marknaden skapa tiUräckUgt utrymme.

Det är emeUertid nödväncUgt att skogsnäringen vidgar perspektivet i ett an­nat avseende. Vi kan inte längre utgå från art Sverige med sina sämre natur­liga produktionsfömtsätmingar skall kunna förse världsmarknaden med s.k. bulkvaror av t.ex. ttä och massa till konkurrenskraftiga priser i lika hög grad som hittiUs. Det är i stället nödvändigt att vi tar tUl vara de särskilda fömtsätt­ningar som vi har.


3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 226


33


Den ökade uppmärksamhet som skogsbmkets miljöeffekter fått intematio- Prop. 1992/93:226 neUt har på senare tid även lett tUl kritik av det svenska skogsbruket Den in­rikming mot ett skogsbruk förenligt med högt ställda ekologiska krav, både vad gäller råvaran och dess förädlingsprodukter, som vi nu lägger gmnden tiU ger fömtsätmingar att möta den kritiken. Skogspicxiukter baserade på ett långsiktigt, hållbart nyttjande av en fömybar råvara bör kunna bli ett viktigt försäljningsargument. Vi måste utveckla nya prcxlukter cx:h satsa på att pro­ducera och ta tUl vara råvaran med sikte på hur den skaU användas. Det ford­ras med andra ord en bättre insikt {x;h tto på framtiden, fantasi och vUja att utveckla skogsnäringen i alla dess led. Regeringen har i annat sammanhang presenterat förslag tiU ett samlat program för forskning (x;h utveckling med deima inrikming (prop. 1992/93:170). Givetvis finns det ett statiigt inttesse av att göra ekonomiska insatser för ett sådant program. Det är dock av avgö­rande betydelse att branschen själv gör insatser. Inte minst den träbearbetande delen av skogsindustrin måste bättte leva upp tiU sitt ansvar för framtiden.

Insatser av detta slag tar i huvudsak sikte på det längre perspektivet I det kortare står vi inför utmaningen att på bästa sätt ta tiU vara den stora virkesvo­lym som jag ticUgare har kommenterat. Omstmkturering av skogsindustrin cx:h en fortsatt rationaUsering av skogsbmket är led i strävan mot en ökad kon­kurrenskraft. Men det bör tx;kså vara möjligt att redan nu använda den pnxlu-cerade råvaran på ett effektivare sätt. Genom en bättre uppdelning till olika användningsområden, träbearbeming av olika slag cx;h energiprcxluktion, bor­de betalningsförmågan för råvaran kunna förbättras.

Det är viktigt att viikesmarknaden fungeiai väl om skogen skall bidia till samhäUsekonomins utveckUng. Tidvis har så inte varit fallet Samverkan mel­lan dominerande köpare, beskattningens privatekonomiska följder och detalj­regleringen av skogens skötsel och avverkning är några av de faktorer som har inverkat hämmande på utbudet av skogsråvaran. Effektema av skattereg­lerna och skogsvåidsbestämmelsema har irmeburit att den enskUde skogsäga­ren många gånger bedömt det mera lönsamt att låta skogen växa än att avver­ka den. Det svagare utbudet har därvid bidragit till att den svenska skogs­industrin fått betala ett högre pris för vedråvaran än många konkurrenter. De ändringar i skogsvårdslagen som jag kommer att föreslå i det följande undan­röjer en del av dessa stömingar, främst när det gäller den enskUde skogsäga­rens handUngsfrihet. Detta förbättrar virkesmarknadens funktion.

En effektiv skogsprcxiuktion cx;h ett lönsamt tillvaratagande av skogsrå­varan är i många bygder gmnden för sysselsättning cx;h försörjning. Skogs­bruket och sågverksindustrin är ofta den enda sysselsättningskällan i skogs­länens glesbygder. De skapar både heltids- tx;h deltidssysselsätming och de medverkar tiU att stärka underlaget för nödvändig service. På många håll är arbete i skogsbruk nödvändigt som komplement tUl sysselsättning inom andra sektorer. Det är cx:kså mot den bakgmnden angeläget att skogsbmket kan drivas vidaie. Även i fortsättningen bör sttävan vara att bedriva skogsbmk över hela den svenska skogsarealen.

34


Det är sålunda min uppfatming att den svenska skogsnäringen i en eller Prop. 1992/93:226 annan form har gcxla fömtsättningar att utvecklas cx:h göra sig gällande även på lång sikt. Den kommer att vara betydelsefull för Sveriges ekonomi cx:h välstånd. Den kommer också att utgöra en nödväncUg grand för sysselsätt­ning cx;h försörjning och dänned även för möjligheterna att upprätthålla en levande landsbygd Strävan bör därför vara att umyttja skogen cx;h skogsmar­ken effektivt och ansvaisfullt så att den ger en uthåUigt gcxl avkastning. Det måste därvid skapas föratsätmingar föi handlingsfrihet för kommande gene­rationer i fråga om användningen av vad skogen prcxiucerar.

Jag har i det föregående redovisat att kommittén har behandlat olika inslag i skogsbruket som preciseringar av de föreslagna målen. Jag har cxkså anfört att jag inte ansei det meningsfullt att riksdag cx:h regering lägger fast sådana delmål. Stälbiingstagandet tiU sådana gmndar sig på föränderlig kunskap cx;h UtveckUng. Överordnade beslut från statsmaktemas sida i dessa frågor skulle leda tiU en aUtför stelbent skogspolitik. I stället bör, i den mån det är nödvän­cUgt CKh angeläget, preciseringar kunna göras av skogsmyncUgheten.

Flera av de frågor jag här avser har kommenterats av remissinstansema. Jag vUI därföi något utveckla min syn på dem.

Vad först gäUer markens umyttjande hai kommittén, såvitt nu äi i fråga, allmänt behancUat effektiviteten i markutnyttjandet, åtgärder på impecUment, skogsbruket i Qällnära skogar cx;h ädeUövskogar samt användningen av ned­lagdjordbruksmark. Kommittén betonar naturresurslagens skyddsbestämmel­se för skogsbruk på maik som hai betydelse föi skogsnäringen. För egen del har jag ingen eriman häremot Det framgår bl.a. av vad jag hai anfört tidigare undei detta avsnitt. Vad gäUei åtgäidei på impediment hai jag samma uppfatt­ning som kommittén. Impedimenten hai som regel en säipräglad karaktär cx;h kräver oftast för att bU gcxla skogsmarker investeringar i mnga åtgärcJer. Såda­na insatser är ofta ekonomiskt olönsamma cx;h hotar inte säUan betydande na­turvärden. Enhgt min mening bör impediment som regel undantas från awerk­ning och plantering eUer från prcxluktionshöjande åtgärder såsom dikning el­ler gödsling.

Skogsbruket i de §ällnära skogama har nyUgen varit föremål för en omfat­tande riksdagsbehancUing. Det är hårt reglerat till förmån för andra inttessen än skogsbruket, främst rennäringens cx;h naturvårdens. Tills vidare bör inga andra ändringar göras avseende detta skogsbrak än en konsekvensändring med avseende på skyldigheten att redovisa nanirvårdshänsyn.

Skogsbruket i ädeUövskogama är särskilt reglerat sedan åtskilUga år. En­ligt kommitténs uppfattning böi arealen ädellövskog ökas på lämplig maik CKh ytteiUgaie reservat avsättas. Något medel för att uppnå det försmämnda föreslås inte. För egen del anser jag att ädeUövskogama är värdefuUa inslag i våra skogar cx;h att vi bör se till att de förbUr så. Den övervägande delen av ädellövskogsarealen måste bevaras genom ett aktivt bmkande. Jag återkom­mer tiU denna fiiga när jag behandlar metUen i SkogspoUtiken närmare.

Kommittén anser att den beskogning av necUagd jordbruksmark som kan bli aktueU bör ske i första hand med lövöäd. Jag har ingen annan uppfattning.

35


Varsamheten som numera präglar inställningen tUl kulturlandskapet är viktig. Prop. 1992/93:226 Den kommer tUl uttiyck bl.a. i kravet på att plantering av nedlagd joidbmks-maik skall anmälas till länsstyrelsen. 1 den utsträckning skogsplantering på dessa marker ändå aktualiseras bör sålunda barrträd undvikas så långt möj­Ugt. Jag vUl också framhålla betydelsen av en cUalog mellan markägaren och de regionala myncUghetema vid omföring av necUagd jordbmksmark till skogsmark för att i görligaste mån tillvarata natur- och kultuimiljövärden i landskapet

Vad gällei skogspioduktionens innehåll tx;h foimer tar kommittén bl.a. upp ttädslagsval, beståndsanläggning, helttädsumyttjande, gödsUng och olika skogsbrukssätt.

Kommittén anser i fråga om trädslagsvalet att detta bör präglas av växtplat-sens namrgivna föratsätmingar, att användningen av främmande ttädslag skaU begränsas staikt cx:h kontrolleras samt att genetiskt material av lokal här­komst bör användas i högre grad. I de båda senare frågoma har flera av de remissinstanser som företräder skogsbruket haft påpekanden. För egen del anser jag det självklart att det äi växtplatsens fömtsättiungar som i första hand skaU styra både valet av trädslag och användningen av föräcUat eUer förflyttat växtmaterial. Det innebär att den inrikming av skogsbmket mot en bättte s.k. ståndortsanpassning cx;h hänsyn till de naturgivna föratsätmingama som vi har sett de senaste åren bör fullföljas cx:h drivas vidare. Mark- cx;h klimat-förhåUanden får alltså styra ttädslagsvalet vid skogsföiyngring. Det innebäi CKkså att de fördelar i figa om överlevnad CKh tUlväxt som förflyttning cKh förätUing kan ge bör tas tiU vara. Det är ett känt förhållande att plantmaterial med lokalt urspmng kan uppvisa bättte överlevnad och tillväxt vid förflytt­ning från härkomstplatsen. Sådana förflytmingar bör dock aUtid ske med stor försiktighet. Vad gäller främmande ttädslag är jag av samma uppfatming som kommittén. Vi bör sålunda som huvudprincip inrikta oss på trädarter som nor­malt finns i vårt land Endast i undantagsfall, CKh då efter noggrann värdering i olika avseenden, bör främmande arter komma tiU användning. Jag anser mot den bcikgrunden att de begränsningar som för närvarande gällei för nyanlägg­ning av bestånd med contortatall bör skärpas ytterUgare i avvaktan på långsik-tigare utvärderingar av hittUls anlagda bestånd.

Kommittén har den uppfattningen att det vid beståndsanläggning kan accep­teras längre föryngringstider och att beståndsvården bör främja kvalitetspro­duktion mer än hittills. Jag delar kommitténs uppfattning om betydelsen av kvaUtetsprcxluktion. Mot bakgmnd av svårigheten att i dag bedöma hur kom­mande generationer önskar använda det picxiucerade virket bör kvaUtet i detta avseende iimebära möjUgheter till stor valfrihet. Med hänsyn tiU de föryngrings-svårigheter som långa uppehåll mellan avverkning cKh föryngringsåtgärder kan leda till, är jag inte beredd att förorda några väsentliga avsteg från vad som gäller för närvarande.

Ett mer effektivt umyttjande av de ttäd som avverkas, s.k. helttädsumytt­jande, skulle kunna bidra till en väsentUgt ökad biobränsleförsöijning. Sam­ticUgt kan ett alltför omfattande tillvaratagande leda tiU närings- cKh humus-

36


brist i vissa marker cKh minskad motståndskraft mot försuming. För att såda-   Prop. 1992/93:226 na försämringar inte skaU ske bör den försiktighet som för närvarande tUläm­pas iakttas även i fortsätmingen. Detta bör gälla även tUlvaratagande av stub­bar. I denna fråga är jag sålunda i huvudsak enig med kommittén.

Gödsling av skogsmarkei hai minskat staikt under det senaste decenniet. Bakgmnden härtiU är dels ökade kunskaper om gödslingens effekter, dels höjda kosmader bl.a. tUl följd av mUjöavgifter. Kommitténs uppfatming är att de begränsningar som för närvaiande gäller för kvävegödsling av skogsmark bör fortsätta att gäUa. Jag har ingen annan uppfattning. Jag vill emellertid påpeka att s.k. vitaliseringsgödsUng av försurade skogsmarker kan komma att få betydelse inom områden där kvävegödsUng inte böi förekomma.

Kommittén har ansett att traktiiyggesbruk med nattirvårdsanpassning även framgent bör vara det dominerande skogsbrukssättet. För egen del finner jag det angeläget att skogsbruket bedrivs på sådant sätt att den långsUctiga hus­hållningen CKh produktionen inte äventyras. Det innebär bl.a. att avverkning­ama inte fär ske på sådant sätt att möjUghetema tUl föryngring av skogen för­svåras eUer virkesförråden utarmas. Samtidigt är det nödvändigt att skogsbruks­sättet anpassas med hänsyn tUl höga naturvärden, tex. i sumpskogai, ädeUöv­skogar och öveigångszonei. Jag åteikommei ytteiligaie till denna fråga i det följande.

4 Medlen i skogspolitiken 4.1 Allmänt

Min bedömning: Liksom hittUls böi mecUen i SkogspoUtiken vara av rättslig, ekonomisk cKh administtativ art. Avvägningen mellan dem böi dock förändras.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med min bedömning.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Det lämnas många de­talj sy npunktei på olika medels innehåU. Någia remissmstansei ansei att med­len i vissa delar är däUgt avstämda mot målen.

Skälen för min bedömning: MecUen i gällande skogspolitik är av rätts­lig, ekonomisk och administtativ art. Skogsvårdslagstiftningen anger de gmndläggande kraven som staten stäUer i fråga om skogsvården. Lagstift­ningen kompletteras av statiigt ekonomiskt stöd tUl skogsvård och skogsvä­gar, StatUgt finansierad rådgivning, information, översiktUg inventering cKh registrering av skogstillståndet.

Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande. Kommittén föreslår en betydande avreglering vilken leder till att skogsägarnas frihet men också an­svar ökar. Statens minimikrav på skogsägare och andra aktörer i skogsbmket bör fiamgå av skogsvärdslagstifmingen. Lagstifmingen skall vara normbil-

37


 


dande CKh verka förebyggande. Ett uthåUigt skogsbruk skall enUgt kommittén Prop. 1992/93:226 uppnås i första hand genom ökad kunskap hos skogsägare och andra aktörer genom rådgivning, utbildning CKh forskning. Varje skogsägare bör göra en åtgärdsplan för sin fastighet. Viktiga medel för att nå det miljöpoUtiska målet är enligt kommittén reservatsavsätmingar och ett biotopskydd. Skogsbraket skall i princip vara självfinansierat. Bidrag CKh ersättning skall dock kunna lämnas för t.ex. omfattande intrång av naturvårdsskäl, ädeUövskogsbruk cKh kalkning. I områden där skogsbmket har särskilt stor betydelse för ekonomi CKh sysselsätming kan enligt kommittén ekonomisk stimulans till skogsnär­ingen främja UtveckUngen.

Jag har tidigare betonat kravet på långsiktighet i skogspolitiken CKh att må­len för SkogspoUtiken måste ha en sådan inrikming. När det gäller utform­ningen av mecUen behövs en större flexibiUtet MecUen måste, även om de syf­tar mot samma mål, kunna anpassas när förhåUanden förändras CKh nya kun­skaper tiUförs. Viss StabUitet i medlen äi dcKk önskväid.

Den skogspolitik som nu böi läggas fast kännetecknas vad gäller medlen av tte förändringar i förhållande till gällande politik. För det första innebäi den en ökad frihet för skogsägaren att agera inom de ramar som staten stäUer upp. Den innebär för det andra ett ökat ansvar föi skogsägaren dels föi att i den nya friheten tiUgcxlose de av statsmaktema fastlagda skogspolitiska må­len, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en motprestation tUl de minskade skatter cKh avgifter som har beslutats. För det tredje fömtsätter den nya Skogs­poUtiken bättre kunskaper hos skogsägaren. Genom de förändringar som jag nu redovisat uppnås en integrering av naturvåidsintressena.

Sammantaget leder detta till att skogspolitikens medel bör ges en annan sammansättiung än för närvarande. I likhet med kommittén bedömer jag dcKk att de även i fortsättningen bör rymma rättsliga, ekonomiska och administta­tiva delar. Skogsvärdslagstifmingen bör som hittills ange ramarna för hur skogsbruket bör bedrivas. Lagstifmingen är i sina grandläggande delar all­mänt accepterad. Den har skapat normer som svenska skogsägare finner rik­tiga och rimliga. Samtidigt är det nu dags att förenkla lagstifmingen. Kom­mitténs förslag innebär bl.a. att vissa detaljbestämmelser i själva lagen slopas. Detta anser jag i huvudsak vara riktigt Dock måste enUgt min mening sådana gmndläggande bestämmelser finnas kvar som behövs för att tillgodose de övergripande mål som jag har förordat i det föregående. Mina förslag i det följande innebär mot den bakgranden bl.a. att visst skydd mot en exploa­tering av skogama behålls.

Viktigare i sammanhanget är enUgt min mening att föreskriftema tUl lagen görs mindre detaljerade cxh att allmänna råd tiU lagstifmingen verkUgen fram­står som sådana för skogsägaren och inte som bindande föreskrifter. Det är aUtså nödväncUgt att de bemyncUganden som lagen kommer att innehålla inte umyttjas för att skapa en ny, omfattande CKh komplicerad detaljreglering för skogsägama. Härigenom får skogsägaren den handlingsfrihet som kommittén har förordat och som leder tiU en nödvändig och önskvärd cUversitet i skogs-

38


 


bruket En sådan avreglering bidrar CKkså tiU att stärka äganderätten. Detta är   Prop. 1992/93:226 i Unje med gmndema för det arbete som pågår inom äganderättskommittén.

I sammanhanget viU jag även framhålla att flera bestämmelser i naturvårds-lagstifmingen utgöi delar i den lagstifming som reglerar skogsbruket. Med den ökade tyngd som mUjöfrågoma bör ges i SkogspoUtiken framstår det som aUtmer tydUgt att dessa lagbestämmelser kompletterar skogsvårdslagen. Detta stäUei säiskilda krav på samordning mellan lagama. Motsvarande kan sägas om vissa bestämmelser i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Jag åter­kommer strax tiU firågan om skogsbrukets miljöansvar.

Med den nya inrikming som SkogspoUtiken bör ges bUr det nödvändigare än någonsin att skogsägaren själv har eller kan ges sådana kunskaper om skogsbruk och mUjöfrågor att de övergripande målen tiUgcxloses i verksam­heten. En ökande andel skogsägare saknar den naturUga förankring i lant­bruket som hittiUs har kännetecknat de svenska skogsägama. Skogsfastighe­ter förvärvas i ökad utsttäckning i kapitalplaceringssyfte eller av andra skäl än att bilda underlag för sysselsätming och permanent boende. Många blir skogsägare genom aiv.

Undei hela 1900-talet hai rådgivning varit ett viktigt komplement till skogs­vårdslagen. Rådgivningen har betonats kraftigt i de skogspolitiska besluten och anges särskilt i nu gällande lag. Den nya inriktningen av skogspolitiken förstärker rådgivningens betydelse. Politiken kräver CKkså att rådgivningen breddas väsentUgt för att omfatta även ekologi i vid mening och kulttumiljön. Utan ökade kunskaper hos skogsägama och andra som verkar i skogsbruket kan vi inte nå de höga mål som jag har föreslagit i det föregående. Det är i första hand ett ansvar för varje skogsägare att skaffa sig de kunskaper som behövs för att tiUgodse den nya SkogspoUtiken. Staten har ett ansvai föi att en grancUäggande rådgivning kommei tiU stånd.

Föl dem som yikesmässigt veikai på olika nivåer CKh inom olika sektorei i skogsbiuket äi en adekvat utbildning viktig. Fiågoi om skogsutbildningen har tagits upp av regeringen i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg. I det sammanhanget behancUas också forsknings- CKh utveck­lingsverksamhet på skogsområdet. Denna verksamhet framstår mot bakgrand av vad jag har anfört i det föregående som aUt mer betydelsefull. Den äi CKkså en nödväncUg gmnd för rådgivning CKh information till skogsägama.

I prop. 1992/93:179 om åtgärder mot kUmatpåverkan m.m. tas upp frågan om fortsatta statiiga insatser för utvecklingen av biobränsleanvändningen, en fråga med stark och betydelsefuU anknytning tUl skogsbrukets framtid.

Som jag har antytt i det föregående bör statiigt ekonomiskt stöd kunna ges en mindre framträdande roll i skogspolitiken. Generellt innebäi regeringens näringspolitik en ökad frihet för företagarna. Det tar sig bl.a. uttryck i en minskad skatte- CKh avgiftsbelastning för företagen. I gengäld får företagen klara sig utan eller med minskat stadigt stöd. Skogsbruket har som andra sek­torer i näringslivet fått del av den minskade skattebelasmingen. Men dess­utom har skogsvårdsavgiften avskaffats. Skogsvårdsavgiften har finansierat

39


 


bl.a. StatUgt stöd till skogsbmket. När den nu faller bort finns det ingen an-    Prop. 1992/93:226 ledning att annat än i undantagsfall behålla statiigt ekonomiskt stöd.

I det föregående har jag gjort den bedömningen att skogsbmket kommer att spela en viktig roll för sysselsätming och försörjning i vårt land och där­med för att behålla en levande landsbygd. Det måste emellertid stå helt klan att antalet sysselsatta i näringen aldrig kommer att vara på långt när så stort som ticUgare. Behovet av rationaliseringar CKh kosmadssänkningar kommer att finnas kvar. Emellertid kommer skogsbruket även i fortsätmingen att vara viktigt för att skapa regional balans. Skogsbruket rymmer också möjligheter tiU sysselsätming i verksamheter som kan vara viktiga investeringar för fram­tiden. I de fall staten behöver göra utvecklingsinsatser eller insatser för sys­selsätming i skogsbygder, bör därför skogsbmket liksom hittills kunna kom­ma i fråga för dessa inom ramen för regionalpolitiken. Insatserna bör admini­streras av skogsmyncUgheten.

4.2 Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården

Min bedömning: Det sektorsansvar som skogsbiuket redan hai för naturmUjövåitien CKh kultuimiljöväiden måste utvecklas CKh stärkas.

Kommitténs förslag överensstämmer i stort med min bedömning.

Remissinstanserna: De flesta instämmer i huvudsak med kommitténs bedömning av sektorsansvaret i stort. Däremot är meningama delade i fråga om hur långt ansvaret skall sträcka sig.

Skälen för min bedömning: Den skogspolitik som jag har förordat i det föregående lägger ökad vUct vid att skogsbmket skall väma om miljön. Skogsbruk måste bedrivas så att den biologiska mångfalden bevaras CKh att djur CKh växter som naturligt förekommer i vårt land ges fömtsättningar att leva vidare under naturliga betingelser CKh i livskraftiga beståncL Det har sla­gits fast i 1991 års mUjöpolitiska beslut

Det äi numera en självklaihet att vaije sektoi i vårt samhäUe skaU ta sitt an­svar för miljön. Det ansvaret kan komma till uttryck på olika sätt, bl.a. bero­ende på hur ingripande en verksamhet är. De förändringar som vissa verk­samheter leder tiU är definitiva. Det gäUer tex. markexploatering för samhäUs-byggande eller vägar. Andra, som t.ex. skogsbraket, bygger på ett nyttjande av biologiska resurser i ett av människan påverkat ekosystem. Sådan påver­kan är tiU sin karaktär reversibel. Detta utesluter emeUertid inte att det behöver göras förändringar i formema för hur skogsbruket bedrivs.

Skogsbrukets ansvar för resurshushållning och miljön är markerat sedan länge. Så tex. är kravet på långsiktig hushållning med skogama och på åter-växtåtgäidei efter avverkning ett utttyck härför. Även det speciella skyddet för den svårföryngrade skogen cKh skyddsskogen är exempel på detta.

40


 


Genom beslut av riksdagen år 1974 infördes som ett komplement tiU natur- Prop. 1992/93:226 vårdslagstifmingen ett krav i skogsvårdslagen på hänsynstagande tUl natur­vårdens intressen. Denna bestämmelse preciserades genom 1979 års skogs­poUtiska beslut. Beslutet innebar bl.a. CKkså att mark som kan göras skogs-bärande först efter dikning inte längre betraktas som skogsmark CKh att för­bud mot sådan dikning därmed inte längre leder till ersättning. Genom beslut av riksdagen år 1984 ålades skogsbruket att utan särskild ersätming bevara återstående ädellövskogsareal i landet genom krav på fortsatt ädellövskogs-brak.

År 1991 infördes i skogsvårdslagen särskilda bestämmelser för skogs­bruket i Qällnära skog. Bestämmelsema innebär möjligheter till långtgående begränsningar av skogsbmket av hänsyn till naturvårdens inttessen. Sam­ticUgt markerades genom ett tillägg i lagen kravet på hänsyn till kulturmiljö-vården.

Skogsbmkets sektoisansvar föi miljön lades fast i 1988 åis mUjöpolitiska beslut. Den generella principen om sektoisansvaiet för natuimiljön precise­rades av riksdagen genom 1991 års miljöpolitiska beslut. Där anfördes bl.a. att de areella näringarna måste bygga på principen om en god och långsUctig hushållning med naturresursema. Bevarandet av arter bör vara en angelägen­het för skogssektorn och inte ses som en separat naturvårdsfråga. Naturvårds-arbetet bör enligt beslutet delas in i tre nivåer som skall styra insatserna i form av prioritering, kosmadsfördelning och ansvar för arbetet. På den första ni­vån, det s.k. valdagslandskapet, skall ansvaiet CKh kostnadema för natur­vården främst ligga på näringsutövama inom de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina verksamheter. Det framhölls att det krävs en ökad hän­syn till naturvården på denna nivå. Den andra nivån omfattar områden med högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs för att uppfyUa målsättningarna. Den ttedje nivån utgörs av särskilt värdefulla om­råden CKh omfattar bl.a. de natiutypei cKh arter som på gmnd av sin känsUg­het bara tål Uten eUer ingen mänsklig påverkan CKh därför kräver ett mer eller mindre fuUstäncUgt skydd med stöd av naturvårdslagen.

Genom beslutet infördes ett nytt skyddsinstitut i naturvårdslagen för små-biotopcr. Som exempel på sådana nämndes bl.a. åkerholmar, våtmarker och mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och slåttermarker, käl­lor och källkäir, klibbalskog CKh öppna rikkäir. Övervägande skäl talade en­Ugt beslutet för art skogsvårdsstyrelsema skulle få uppgiften att när så behövs fatta beslut i de enskUda fallen om biotopskyddets omfatming när det gäller skogsmarken. Bestämmelser om detta borde införas i naturvårdsförordningen (1976:484). Främst bedömdes biotopskyddet komma att hancUa om små maric- och vattenområden av varierande storlek som skall kunna bevaras utan stora ekonomiska uppoffringar för markägaren. De ersättningar som skall betalas ut tiU markägare borde enligt regeringens och riksdagens bedömning bU begränsade. I de faU det nya områdesskycklet medför att pågående markan­vändning avsevärt försvåras skall markägaren kunna få ersättning enUgt natur­vårdslagens bestämmelser. Statens naturvåidsverk cKh Skogsstyrelsen hai se-

41


 


42


deimera på regeringens uppdrag utarbetat ett underlag för beslut om hur det   Prop. 1992/93:226 nya skyddsinstimtet skall tillämpas. Frågan kommer att redovisas för riksda­gen i en särskild proposition om biologisk mångfald.

I jordbruksutskottets betänkande som låg tUl grand för beslutet (bet. 1990/ 91:JoU30) framhölls bl.a. att den biologiska mångfalden cKh den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- cKh djursamhällen skall bevaras så att i landet förekommande arter ges fömtsätmingar att fortieva under namrUga be­tingelser CKh i Uvskraftiga bestånd. Införandet av främmande arter eller gene­tiskt mcxUfierade organismer skall ske med stor restriktivitet CKh under bettyg­gande kontroll så att fömtsätmingama för den inhemska floran cKh faunan inte äventyras.

Den tyngd som nuljöfrågoma nu får i skogsbruket stäUer särskUda krav på de medel som skaU användas för att nå mUjömålet Som jag redan har under­strukit måste det nu anläggas ett bredare perspektiv på denna fråga. TUl mUjö-vårdsinriktade medel i skogspolitiken måste i fortsätmingen räknas inte bara vissa bestämmelser i skogsvårdslagen samt forskning, utbildning CKh rådgiv­ning på miljöområdet. Hit måste också räknas ädeUövskogslagstiftningen CKh de särskUda bestämmelser i naturvårdslagstifmingen cKh kulturminneslagen som berör skogsbruket. Jag tänker då på bestämmelsema om nationalparker, naturreservat, naturvåidsområden, biotopskydd, skyddet föi våtmarkema, skydd för fornlämningar cKh de numera skäipta bestämmelsema om samråd vid aibetsföretag. Sammantagna bör dessa medel ge gcxla fömtsättningar för att tiUgcxlose den nya skogspolitikens behov. Viktigt i sammanhanget är givet­vis att användningen av de olika instrumenten samordnas.

Kommitténs förslag i fråga om medel fÖr att nå miljömålet utgår från att be-fmtbg lagstifming skaU tillämpas. Förslagen innebär bl.a. att mUjömålet skall nås inom ramen för ett skogsbruk som berör i stort sett all skogsmark i lan­det. För att skydda de särskilda värden som finns och som inte tål ingrepp föreslår kommittén en väsentiigt utökad reservatsavsätming.

För egen del anser jag att kommitténs utgångspunkter i detta avseende är riktiga. Naturvärdens CKh kulturmiljövårdens inttessen måste så långt det är möjUgt tiUgcxloses inom ramen för det normalt bedrivna skogsbmket Det innebär att varje skogsägaie alltid måste uppfylla vissa gmndläggande krav tiU skydd för mark, växter och djui. Dessa grancUäggande krav kommer i dag till uttryck bl.a. i skogsvårdslagens bestämmelse om hänsyn till naturvålden CKh kulturmiljövården. En sådan bestämmelse bör finnas även i fortsättning­en. Jag återkommer i det följande till denna (avsnitt 5). Genom den nya be­stämmelsen i naturvårdslagen om biotopskydd kompletteras regelverket med skydd för mindre mark- CKh vattenomiåden på ett sätt som svaiai mot de krav som den nya SkogspoUtiken stäUer. Den närmare utformningen av biotopskyd­det återstår, men målet är att det skaU fylla det gap som hittUls hai ansetts fin­nas mellan skogsvåidslagens hänsynsbestämmelsei och naturvårdslagens re­servatsbestämmelser. EnUgt min mening är det dcKk mindie lämpUgt att följa kommitténs förslag att biotopskyddet skall tillgodoses genom civilrättsliga avtal. Mina motiv är att sådana avtal dels med nödvändighet får en mindre


 


vaiaktig kaiaktär, dels kan bli mer kostsamma än vad riksdagsbeslutet om Prop. 1992/93:226 biotopskyddet fömtsatte. Jag utgår aUtså från att biotopskyddet så långt rätts­säkerheten medger kommer att vara av generell natur, ckU att skogsägama med utgångspunkt i ökade kunskaper CKh bättre information om vUka värden som finns på deras fastigheter skall ha en positiv inställning till biotopskyd­det. I vissa fall kan förhållandena dcKk vara sådana att naturvårdslagens be­stämmelser om naturvårdsområde är bättte att tUlämpa. I sådana sammanhang kan det vara akmeUt att använda civilrättsliga avtal. Det gäller t.ex. skydd för sådana känsUga skogsbiotoper som kommittén har hänvisat tiU och som faller utanför det lagstadgade biotopskyddet. Här behövs som kommittén betonar ett aktivt engagemang av skogsägaren.

Kommitténs förslag om reservatsavsättningar har debatterats UvUgt i mass­media och kommenterats av många remissinstanser. Flera anser att kommit­téns förslag inte sträcker sig tiUräckUgt långt, andra att de leder aUtför långt.

För egen del är jag av den uppfatmingen att reservatsavsättningar med mer eller mindre långt gående restriktioner är nödväncUga för att nå miljömålet. Behovet av reservatsavsättningar är beroende av effektema av en skärpt tillämpning av naturvåidshänsynen, som jag förordar, en tillämpning av det nya biotopskyddet, en precisering av det skärpta våtmarksskyddet enligt naturvårdslagen samt bättre information CKh ökad cUversitet i skogsbmket. Det är helt klart att en ökning i förhållande tUl dagens avsätmingstakt är nöd­väncUg CKh att den ökningen i föista hand böi orienteras till södra CKh mel­lersta Sverige samt tUl norra Sveriges kustområde. Jag återkommer i det föl­ jande tiU frågan om hur jag bedömer omfattningen av behovet att avsätta re­servat och resursema härför. Jag vill emellertid redan nu påpeka att reser­vatsavsättningar inte med nödväncUghet behöver innebära totalt stopp för all verksamhet inom reservaten cKh inte heller fömtsätter statiigt ägande. Med en smicUg tiUämpning av bestämmelsema i skogsvårdslagen CKh naturvårdslagen bör man kunna umyttja tUlgängUga resurser mer effektivt.

Vad SärskUt gäUer skogsbmkets kostnadsansvar för miljövården viU jag an­föra följande.

I den allmänna debatten ckU i vissa remissyttranden akmaUseras frågan om att skogsbruket borde betala en avgift för sin rätt att utnyttja naturresursen skog. Inom OECD finns sedan länge en rekommendation om tillämpning av principen att förorenaren skall betala (PPP). Den innebär art den som föro­renar skall bära kosmadema for de åtgärder som krävs för att behålla en accep­tabel miljö. Kosmadema för åtgärdema bör ha effekter på priset för aktuell vaia ellei tjänst som därmed kommer att återspegla de negativa miljöeffekter som åtgärdema för med sig. Exempel på användning av denna princip inom de areeUa näringarna i Sverige är mUjöavgifter pä bekämpningsmedel och han­delsgödsel. För några år sedan lanserades principen om att användaren betalar (UPP). Den principen bygger på att det fordras en drivkraft för att använda­ren skaU hushålla med användningen av en tjänst eller en naturresurs. Det är främst denna senare princip som enhgt vissa remissinstanser bör tUlämpas på det svenska skogsbruket. Frågan uppmärksammades också av riksdagen i

43


 


1991 års mUjöpoUtiska beslut. Mot den bakgrunden har en interdepartemental Prop. 1992/93:226 arbetsgmpp granskat frågan närmare CKh redovisat sina bedömningar i betän­kandet Naturvåidshänsyn CKh de areella näringarna (Ds 1991:87). Arbets­grappen anser i denna fråga att PPP CKh UPP inte cUrekt kan överföras till den typ av mUjöpåverkan inom skogsbmket som kan medföra konfUkter med naturvårdens intressen. Arbetsgrappen ansåg att det ökade ansvar för natur­miljön som bl.a. skogsbruket skaU ta enligt 1991 års mUjöpoUtiska beslut bör kunna tiUgcxloses inom ramen för sektorsansvaret.

För egen del har jag samma uppfatming som arbetsgrappen. Det kan så­lunda inte komma i fråga att tiUämpa PPP eller UPP på det sätt som har fram­förts från vissa håll. Jag vill i sammanhanget erinra om att riksdagen i 1991 års mUjöpolitiska beslut bl.a. slog fast att förvaltande av naturen och den bio­logiska mångfalden bör bU ett normalt inslag i verksamheten och i princip inte fömtsätta statUga bidrag.

Jag viU CKkså framhålla att skogsbraket redan nu tar ett kostnadsansvar för resurshushållning CKh miljövård. Detta kostnadsansvar kommer till ut­tryck på flera sätt Så t.ex. ställer skogsvårdslagen redan i dag krav på lång­siktig hushålhiing med skogama, återväxtätgärder samt särskilt skydd för svårföryngrad skog CKh skyddsskog utan att ersättning lämnas till skogsäga­ren. Förbudet i ädellövskogslagen mot att utan tillstånd byta trädslag medföi inte någon eisättningsiätt. Detsamma gällei föibud mot våtmaiksdikning en­ligt naturvårdslagen. För begränsning av naturvårdsskäl enligt skogsvårds­lagen och enligt skilda bestämmelser i naturvårdslagen och plan- CKh bygg­lagen lämnas ersätming endast om pågående markanvändning på behandUngs-enheten avsevärt försvåras. Beräkningar har gjorts av såväl kommittén som av Sveriges lantbruksuniversitet CKh Domänverket i fråga om kosmadema för de nuvarande hänsynskraven. Bl.a. har konstaterats att de krav CKh restrik­tioner som gäller i dag innebär att betydande arealer skogsmark undantas från skogsbruk. Dagens minimikrav innebär i praktiken ett bortfall av virke som motsvarar ett värde av över 100 miljoner kronor årligen. Många skogsägaie hai i dag CKkså ofta en högie ambition än de kiav som följer av lagstift­ningen.

Inom ramen föi den nämnda arbetsgrappens rapport behancUades flera frå-goi med anknytning till eisätmingsiätten. Så t.ex. föroidades att markägaren, tUl skillnad från för närvarande, alltid skall svara för den kostnad som mot­svarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen samt att underlaget för beräkningen av denna gräns bör begränsas. Vidare förordades att bagatell­artade inttång inte skall läggas till grand för ersättning. Det konstaterades CKkså att en höjnmg i övrigt av kvalifUcationsgränsen för ersättning inte kan göras utan att frångå det grandläggande riksdagsbeslutet år 1987 om ersätt-ningsprincipema. Jag har samma uppfattning som arbetsgrappen CKh kom­mittén i dessa frågor. De lagtekniska förändringar som hänger samman med de försmämnda frågoma behancUas i ett senare sammanhang.

44


 


Sammanfatmingsvis anser jag sålunda att skogsbrakets sektorsansvar för   Prop. 1992/93:226 mUjövården bör stärkas och att detta böi ske inom ramen för befindig lag­stiftning.

4.3 Myndighetemas sektorsansvar för miljön

Min bedömning: MyncUghetemas sektorsansvar för miljön bör för­delas enUgt principema i 1991 års miljöpolitiska beslut

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med min bedömning.

Remissinstansema: Remissutfallet är blandat.

Skälen för min bedömning: Sektorsansvaret för miljön behancUades som jag har nämnt i det föregående ingående i 1991 års miljöpolitiska beslut. Därvid togs även myndighetemas sektorsansvar upp. Bl.a. framhöUs att de miljömål som formulerades på poUtisk nivå CKh inom de centrala miljömyn-cUghetema skaU kompletteras med sektorsmål cKh åtgärdsprogram av sektors-myncUghetema. SkogsmyncUghetens sektorsmäl framgår numera uttryckligen av dess instruktion.

Kommittén har i sitt huvudbetänkande redovisat hur Naturvårdsverket CKh Skogsstyrelsen har beskrivit ansvars- och arbetsfördelningen. Beskrivningen utgår firån nämnda riksdagsbeslut Jag hänvisar tUl betänkandet i detaljema (s. 140-142).

Kommittén föreslår att 1991 års miljöpolitiska beslut fullföljs genom att skogsvårdsmyndigheten får ett större ansvar och vidgade befogenheter i natur­vårdsfrågor på det skogliga området. Kommittén anser, mot bakgmnd av det ökade sektorsansvaret för skogsbruket, att skogsvårdsmyndigheten i framti­den skall hancUägga sådana ärenden enligt naturvårdslagen som gäller skog-Uga arbetsföretag och som rör samråd eller tillstånd till dikning. Även jakt-och viltvåidsfrågoma föreslås föida tiU skogsvåidsmyncUgheten.

För egen del viU jag betona nödvändigheten av att sektorsansvaret för mU-jön förs vidare även på myncUghetsnivå. De grancUäggande besluten i detta avseende som fattades av riksdagen åi 1991 böi sålunda ligga fast. I proposi­tionen som låg till grand för beslutet framhöUs CKkså att övervägande skäl ta­lade för att skogsvårdsmyncUgheten skall handha tillämpningen av det nya biotopskyddet på skogsmarkei. Riksdagen gcxitog detta. Enligt min mening är det nu dags att fuUfölja denna linje på det sätt som kommittén har förordat utom i fråga om våtmarksdikning CKh jakt och viltvård. I övrigt anser jag att den fördelning av ansvaret som Naturvårdsverket cKh Skogsstyrelsen har redovisat är väl avvägd cKh i Unje med statsmaktemas intentioner. Jag åter­kommer i det följande till frågan om vUken myncUghet som skall ha ansvaret för beslut enligt ädeUövskogslagen.

45


4.4 Nya skogsbruksmetoder                             PoP- 1992/93:226

Min bedömning: Nya skogsbruksmetcxier bör tillämpas i ökad ut­sttäckning.

Kommitténs bedömning överensstämmer i stort med min bedömning.

Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak till kommitténs bedömning.

Skälen för min bedömning: Det miljömål som jag föreslär för skogs­bruket tar sin utgångspunkt i behovet av ett långsiktigt bevarande av skogs­markens natuigivna produktionsförmåga CKh skogens ekosystem. En hållbar utveckling innebär att en ekonomisk utveckling cKh miljöhänsyn måste gå hand i hand. Ett ambitiöst miljömål för skogsbruket kan därför väl förenas med en fortsatt hög prcxluktion av skogsråvara och en konkurrenskraftig svensk skogsnäring. Ett bärkraftigt, långsiktigt skogsbrak kan inte bedrivas om man bortser firån de naturgivna föratsätmingama eller motverkar dessa. Miljöanpassade skogsbraksmetoder kommer därför enligt min mening att få större utrymme i det svenska skogsbmket framöver

En anpassning av skogsbrakets metcxlei tUl ny kunskap om namitiUståndet CKh skogsekosystemens natuiliga föiyngringspiCKCssei är enligt min mening ett steg i rätt riktning. Därmed skapai vi fömtsättningai föi de djur- CKh växt­arter som naturUgt höi hemma i skogen att fortleva undei natuiliga betingelsei och i livskraftiga bestånd. Med tanke på att ekosystemen befinner sig i stän-cUg förändring anser jag en sådan anpassning av metodema vara nödvändig.

Jag har med stort intresse noterat de olika initiativ som tagits till försöks­verksamhet i syfte att finna konkreta former för vad man kan kaUa ett ekolo­giskt skogsbmk. Bl.a. har flera forskare inom Sveriges lantbmksuniversitet från vetenskapliga utgångspunkter undersökt fömtsätmingama för ett sådant skogsbruk. Intressanta projekt och ambitiösa skogsvårdsprogram prövas se­dan några är CKkså av de flesta stora skogsbolagen. Gamla skogsbruksmeto­der prövas mot bakgrand av nya kunskaper, som t.ex. behovet av en stånd-ortsanpassad skogsskötsel. Mcxlem skogsforskning har cKkså ifrågasatt den gängse uppfattningen om effektema av olika galhingsformer. Nya skogs­bruksmetcxier som altemativ till det ttacUtionella skogsbmket tas fram. Så t.ex. studeras modifierade skogsbruksmetcxier som syftar till att bevaia bio­logisk mångfald. Avveikningsfoimei CKh föiyngiingsåtgäider som syftar till att bevara variationen CKh kontinuiteten i de skogliga ekosystemen cKh som tar hänsyn tiU skogens betydelse för landskapsbilden utvecklas CKh prövas. HittUlsvarande erfarenheter av dessa projekt bedömer jag som lovande.

Den svenska skogsforskningen hämtar natuiiigtvis idéei CKh intiyck av den skogsforskning som bedrivs i andra länder och världsdelar. Det är emel­lertid enligt min mening viktigt att komma ihåg att det inte utan vidaie gåi att överföra en skogsbruksmcxlell från ett annat land på våra scKiala, ekonomiska och ekologiska förhåUanden. Internationella erfarenheter bör dcKk tas tUl vara så långt det är möjligt. Det är i linje med såväl våra nationella mål beträffande

46


biologisk mångfald cKh uthålUg skogsprcxiuktion som de internationella över-   Prop. 1992/93:226 enskommelsema i ansluming till Rio-konferensen. Jag tänker då bl.a. på Skogsprincipema CKh konventionema om biologisk mångfald och klimat

Det finns sålunda inom det svenska skogsbraket redan en utveckUng av nya skogsbruksmetcxier att bygga vidaie på. Det är viktigt att kunskapema om dessa förs ut så snabbt som möjUgt tiU alla som verkar i skogsbruket. Jag återkommer i det följande till frågan om vilka insatser i form av rådgivning CKh information som bör göras för att stödja inttesset för att bedriva och ut­veckla kunskapema om en naturvårdsanpassad skogsskötsel.

Den inriktning av skogsbmket med utgångspunkt i naturtillståndet CKh skogsekosystemens namrUga föryngringsprocesser som jag beskrivit, bör enligt min mening analyseras vidare. Det faller inom Skogsstyrelsens CKh Naturvårdsverkets ansvarsområden att göra denna analys.

5 Skogsvårdslagstiftningen 5.1  Inledningsparagrafen

Mitt förslag: I skogsvåidslagens inledningspaiagiaf föreskrivs att

-    skogen är en nationell tiUgång som skall skötas så att den uthålUgt ger en gcxl avkasming samtidigt som den biologiska mångfalden be­hålls,

-    vid skötseln skaU hänsyn tas tUl andra aUmänna intressen.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna är i aUmänhet positiva till förslaget.

Skälen för mitt förslag: I det föregående (avsnitt 3) har jag utvecklat min syn på de framtida skogspolitiska målen och skälen tiU att mUjömålet CKh produktionsmålet bör jämstäUas. Detta ställningstagande bör, på samma sätt som i gällande lagstifming, komma tiU uttryck i en inledningsparagraf TiU grand för formuleringen av paragrafen läggs det föreslagna nya miljömålet och produktionsmålet samt de överväganden i övrigt som jag har redovisat i det föregående.

Genom att ange att skogen är en nationeU tiUgång vUl jag betona att den är en resurs som inte endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan för hela samhället I detta ligger också att utnyttjandet skall präglas av mångbmk. Skogens alla funktioner som leverantör av fömybar råvara, som bas för sys-selsätmingen, som livsmUjö för växter och djur, som källa för friluftsliv, som bärare av estetiska värden och kulturmUjövärden, som näringsmässig bas för renskötseln ckU som prcxlucent av bär, svamp CKh jaktbart vUt skall beaktas vid hanteringen av skogsresursema på all skogsmark och på skogliga impe­diment.

47


Att skogen skall skötas innebäi att huvuddelen av skogsmaiken bmkas Prop. 1992/93:226 genom ett aktivt skogsbruk som skall vara effektivt och ansvaisfullt. Skogs-maikens virkesprcxiucerande förmåga bör utnyttjas väl på all skogsmark där inte andra inttessen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre. Det är vidaie an­geläget att det finns tiUgång tiU en viss mängd gammal skog som livsmUjö för växter cKh djur.

Genom begreppet uthålUghet knyts bl.a. an till Rio-deklarationen CKh Bmndtiand-komnussionens uttalande om en hållbar utveckling för nyttjandet av skogen som naturresuis. Med hållbar utveckUng menas kortfattat en ut­veckling som försöker möta dagens anspråk utan att begränsa eller inskränka möjUghetema att möta framtidens behov. Detta innebär att skogsbruket måste bedrivas på ett sådant sätt att ekosystemet inte utarmas CKh att skogsmarkens naturgivna prtxluktionsförmåga vidmakthålls. Skogsbraket bör bedrivas så att läckage cKh annan bortförsel av näringsämnen minimeras. Prcxiuktions-förmågan bör således huvudsakUgen upprätthållas med naturlig vutring, ned-biyming av föman cKh luftbuma näringsämnen från havet som näringsbas.

Skogen skall också ge en god avkastning. Detta innebär att skogen på sam­ma sätt som i dag skall ge en hög CKh värdefuU virkesavkastning, men cKkså att den skall ge gcxl avkasming i andra former.

I tätortsnära områden Uksom i andra områden av betydelse för rekreation CKh friluftsUv, t.ex. vid sjöar och vattendrag, på öar samt längs kustema, bör skogsbruket bedrivas med särskUd hänsyn till dessa inttessen. På all skogs­mark, men särskilt i de nämnda områdena, bör landskapsbilden beaktas vid skogsbrukets bedrivande. Även kulturmUjövärdena skall beaktas. Skogama i norra Sverige används för såväl skogsbruk som rennäring. För att skapa go­da föratsätmingar för rennäringen bör skogsbmket, i enlighet med vad som nu gäller, anpassa sina metcxler och förläggningen i tid och mm av sina åtgär­der. Skogama är CKkså hemvist för jaktbart vilt. I många fall är övergångs-zonerna mot bl.a. jordbmksmark CKh myr av särskild betydelse för det vilda. Jakt har stora rekreativa CKh ekonomiska värden. SamticUgt förorsakar fram­för aUt älg CKh rådjur svåra skador på skogen. Skogsbruket bör bedrivas så att gynnsamma betingelser för det vUda skapas samticUgt som jägarna har ett ansvar för att stammarna av älg och rådjur hålls på en balanserad nivå genom väl avpassad jakt. Även i det avseendet bör skogens nyttjande vara präglat av mångbmk.

Att produktionsmålet skaU uppfyllas samticUgt som den biologiska mång­falden behålls innebär, som jag har understmkit i det föregående, art produk­tionsmålet CKh mUjömålet jämstäUs. I mUjömålet ligger art växt- CKh djursam-häUen skaU bevaras så att i landet namrligt förekommande växt- och djurartei ges föratsätmingai att fortleva undei natuiliga betingelsei CKh i livskraftiga bestånd. Hotade arter CKh naturtyper skaU skyddas cKh en genetisk variation i skogen skall behållas. Ett så intensivt skogsbmk som det svenska medför dock att inte aUa arter CKh naturtyper kan klaras stäncUgt CKh över hela landets areal. Det miljömål som sätts upp måste därför vara ett nationeUt mål. För att

48


uppnå detta krävs en utveckling CKh anpassning av skötselmetcxler över hela landet, anpassade tiU olika regionala CKh lokala förhållanden.

I paragrafen bör det cKkså liksom hittUls anges att det vid skötseln av sko­gen skall tas hänsyn till andra aUmänna inttessen. Dit hör t.ex. rennäringens CKh kulturmUjövårdens intressen men cKkså rekreations- och friluftsintrcsset


Prop. 1992/93:226


5.2 Lagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Skogsvårdslagens definition av begreppet skogsmark behåUs oförändrad.

TiU lagens definition av vad som skall anses vara skogsmark läggs en definition av vad som skall anses vara skogUga impediment

Kommitténs förslag: EnUgt kommittén bör mark som i huvudsak är oumyttjad men som på grand av särskUda förhåUanden inte bör användas för virkesprcxiuktion räknas som skogsmark i fortsättningen. Dock bör sådan maik uttryckligen undantas från återväxtskylcUgheten.

Naturvårdsföreskrifter som meddelas med stöd av skogsvårdslagen före­slås gälla också för skogUga impecUment. Dessa impecUment definieras i an­slutning tiU bemyndigandet i lagen för regeringen eller myndighet som rege­ringen bestämmer att meddela föreskrifter om naturvårdshänsyn i skogsbm­ket

Remissinstanserna: Förslaget att vissa outnyttjade marker skall om­fattas av skogsmarksbegreppet godtas av bl.a. Skogsstyrelsen och Riksantik­varieämbetet. Flera av länsstyrelsema har emellertid invändningar mot för­slaget. I allmänhet hänvisas tiU att förslaget inte kan anses gagna naturvåids-intresset. Så t.ex. anföi Länsstyrelsen i Älvsborgs län att den föreslagna vidgningen av skogsmarksbegreppet kan bli till nackdel för extensivt skötta hagmaikei.

Näi det gällei de skogliga impecUmenten framhåller flera remissinstanser betydelsen av klara CKh tycUiga regler som förbjuder bl.a. ttakthuggning på sådana marker. Enligt Skogsstyrelsen bör definitionen av skogliga impecU­ment tas in i lagen i anslutning till bestämmelsema som definierar skogsmar­ken.

Skälen för mitt förslag: Enligt skogsvårdslagen gäller som huvudre­gel att skogsmark är mark som är lämpUg för virkespioduktion cKh som inte i väsendig utsttäckning används föi annat ändamål. 1 lagen anges CKkså vad som avses med att maik äi lämpUg föi virkespioduktion. Så äi fallet om mai-ken enligt vedertagna bedömningsgmndei kan picxluceia i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året pei hektai.

Till skogsmark räknas enligt lagen cKkså vissa marker som inte behöver fylla kravet på lämplighet för virkesprcxiuktion. Det gäller marker där det bör fmnas skog till skycki mot sand- eller jordflykt eUer mot att äUgränsen flyttas


4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226


49


ned. Dit hör den svårföryngrade skogen i bl.a. norra Sverige CKh skydds-    Prop. 1992/93:226 skogar i andra delar av landet.

Skogsmarksbegreppet avgränsar skogsvåidslagens tillämpningsområde när det gäUer bestämmelsema om anläggning av ny skog cKh om avverkning. Lagens bestämmelser om skogsskydd CKh om naturvårdshänsyn är däremot inte på samma sätt knuma tiU skogsmarksbegreppet. Bestämmelserna om skogsskydd gäUer aU verksamhet i skogsbmket som kan få tUl följd en mass-förökning av insekter, oavsett om verksamheten äger mm på skogsmark eller inom andra marker. Naturvårdsbestämmelsema är inte heller knutna tUl viss mark utan gäUer aUa åtgärder i skogsbruket som medför olägenhet från natur­vårdssynpunkt. Som exempel nämns i motiven att en slutavverkning på pro­duktiv skogsmark inte utan vidare bör få omfatta slutavverkning av skogen på angränsande impediment

I lagen undantas firån skogsmarksbegreppet oumyttjad mark som på gmnd av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. I moti­ven nämns som exempel mark i anslutning tUl bebyggelse som bör hållas öp­pen av naturvåidsskäl. Enligt Skogsstyrelsens allmänna råd tUl bestämmelsen kan det vara fråga om marker där avverknings- och föryngringsåtgärder på­tagligt skadar särskilda naturvåids- ellei kultuiminnesvåidsinttessen ellei andra allmänna inttessen, t.ex. rennäringen. Exempel på sådana marker kan vara flora- eller faunalokalcr med hög aitrikedom eUer raritet, Ijunghedai cKh necUagda betes- eller slåttermarker, lågproducerande ädeUövskogar, mark in­till fäbcxiar, smäire områden av stoi betydelse för viltet eller mark av hag-markskaraktär i omedelbar anslutning tUl bebyggelse. Det kan cKkså gälla för rennäringen viktiga områden såsom flyttleder, nattbetesplatser eller vissa hänglavsskogar.

Kommittén föreslär inte några andra förändringar i fråga om lagens skogs-niarksdefinition än att undantaget för oumyttjade marker som inte bör använ­das för virkesprcxiuktion slopas. Enligt utredningen bör det nuvarande undan­taget ersättas med ett bemyncUgande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ange vilka marker som med hänsyn till naturvår­dens, kulturmiljövårdens eller rennäringens inttessen skall undantas från skylcUgheten att anlägga ny skog.

Enligt min mening finns det emellertid anledning att ifrågasätta om det finns bärande skäl för den av uttedningen föreslagna förändringen. Några problem med lagens nuvarande avgränsning av skogsmaiken har inte påvi­sats. DärtiU kommer att definitionen numera är väl inarbetad i andra samman­hang. Så tex. används den vid fastighetstaxeringen. Det lämpliga i kommit­téns förslag har CKkså, som nämnts, ifrågasatts av flera remissinstanser.

Kommittén synes mena att de oumyttjade markema skulle komma att till­varatas bättte om de inordnades under lagens skogsmarksbegrepp och där­med kom att omfattas av skogsbmkets sektorsansvar. Jag kan inte dela den uppfatmingen. Jag kan inte heUer dela kommitténs uppfattning att skogsvårds­lagen inte skulle vara tillämplig om oumyttjad maik av det slag som nu är i fråga ttots allt används för vttkespioduktion. Kommittén konstaterar att skog-

50


 


liga åtgärder när som helst kan vidtas på oumyttjad mark där marken inte reg­leras på något annat sätt, t.ex. genom namrvårdslagen. TiU skUlnad från kom­mittén anser jag det vara helt klart att marken, om skogliga åtgäidei vidtas, även med dagens bestämmelsei bUi att bettakta som skogsmaik.

Mina överväganden leder fram tiU slutsatsen att skogsvårdslagens bestäm­melser som beskriver skogsmarksbegreppet bör lämnas oförändrade.

Till skogsmarksdefinitionen bör emeUertid fogas ytterUgare en defmition, nämligen en beskrivning av vad som skaU avses med skogliga impecUment. Som jag närmare kommer att utveckla i ett följande avsnitt om naturvårds­hänsyn m.m. finns det skäl för att, när det gäller vissa naturvårdsföreskrifter, knyta skogsvårdslagens tillämpning till dessa impecUment Det gäller sådan mark som visserUgen inte är lämplig för virkesproduktion, men där det ändå finns skog eller fömtsätmingar för skog. ImpecUmenten kan definieras som oumyttjad mark som inte äi lämplig för virkesprcxiuktion utan prcxluktions­höjande åtgärder, men som bär skog eUer har föratsätmingai att bära skog.

Kommittén har valt att ta in en beskrivning av dessa skogUga impediment i lagens bemyndigande att meddela naturvåidsföreskriftei. Enligt min mening böi definitionen emellertid av systematiska skäl tas in som en bestämmelse i ansluming tiU lagens beskrivning av vad som skall anses vara skogsmaik.


Prop. 1992/93:226


 


5.3 Anläggning av ny skog på skogsmark Krav på anläggning av ny skog

Mitt förslag: Även i fortsättningen skall ny skog anläggas på skogs­mark om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på gmnd av skada på skogen inte tas tUl vara på ett godtagbart sätt eUer om marken ligger oumyttjad

Ny skog skall dessutom anläggas om skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag. Dessutom före­slår kommittén en ny bestämmelse enUgt viUcen regeringen eUer den myndig­het som regeringen bestämmer får ange undantag från skylcUgheten att anläg­ga ny skog, om särskilda förhållanden föreligger med hänsyn till naturvår­dens, kulturmiljövårdens, rennäringens eUer andra inttessen.

Remissinstanserna har i aUmänhet inte ifrågasatt annat än att reglema om reprcxiuktionsplikt bör behållas i den utsttäckning som kommittén före­slår. Längre föryngringstider vid naturUg föryngring accepteras av Länssty­relsen i Kopparbergs län. Egendomsnämnden i Hämösands stift. Tjänstemän­nens centtalorganisation CKh Sveriges häradsallmänningsförbund. Den upp­fatmingen delas inte av Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen i Västemorrlands län och Egendomsnämnden i Luleå stift. Skogsstyrelsen liksom Länsstyrelsen i Södermanlands län ansluter sig tUl kommitténs uppfattning att radikala mark-


51


berednmgsåtgärder bör undvikas. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen i Krono-   Prop. 1992/93:226 bergs län anser att anläggning av ny skog bör ske "inom skäUg tid" främst när det gäller oumyttjad jordbmksmark. Svenska naturskyddsföreningen är kri­tisk till att bestämmelsen om skyldighet att anlägga skog när skogstiUständet är otUIfredsstäUande (den s.k. 5:3-regeln) finns kvar, om än i mUdare form.

Skälen för mitt förslag: I skogsvårdslagen anges tte olUca fall då ny skog skaU anläggas på skogsmaik. Det första faUet är om markens virkespro­ducerande förmåga efter avverkning eller på gmnd av skada på skogen inte tas tUl vara på ett godtagbart sätt. Det andra faUet är om marken Ugger oumytt­jad. Det ttedje fallet slutiigen är om skogen äi så gles ellei till så stor del be­står av för maiicen olämpUgt trädslag att dess tiUväxt är avsevärt lägre än den tUlväxt som är möjUg.

I lagen föreskrivs att åtgärder för anläggning av ny skog i de två första fal­len skaU vidtas utan dröjsmål CKh i det ttedje fallet inom skäUg tid

De lagbestämmelser som jag nu har redovisat ges ett mera preciserat inne­håll i skogsvårdsförordningen CKh i Skogsstyrelsens föreskrifter.

Ett grancUäggande krav för att de skogspolitiska målen skall kunna upp­fyUas är att ny skog anläggs efter det att skog har avverkats eller skadats eller då skogsmark av andra skäl inte umyttjas på ett gcxltagbart sätt. Detta krav har varit centralt alltsedan 1903 års lagstifming cKh äi numera väl förankrat hos CKh accepterat av en bred bnikarkrets. Det har på ett avgörande sätt bidragit tiU det gcxJa skogstillstånd vi har i dag. Jag föreslår inte några lagändringar när det gäUer skyldigheten att anlägga ny skog efter avverkning eller skada eller då marken ligger oumyttjad

Som jag kommer att redovisa i det följande avses i skogsvårdslagstiftning­en med slutawerkning i allmänhet kalawerkning, med eller utan kvarlämnan­de av fröttäd. De föreskrifter som närmare reglerar återbeskogningskravet efter awerkning är emeUertid inte anknutna tUl nägon bestämd awerknings­form. I skogsvårdsförordningen anges kravet allmänt på det sättet att ny skog skall anläggas efter avverkning eUer skada på skogen, när beståndets virkes­förråd gått ned tUl hälften av det förråd som normalt bör finnas. Det tiUägget görs att särskUda skäl kan föranleda en annan bedömning. Förordningens be­stämmelse preciseras ytterligare i Skogsstyrelsens föreskrifter. Mina förslag i det följande att tillåta CKkså andra avverkningsformer än den hittillsvarande tracUtioneUa slutawerkningsformen behöver följaktiigen inte få några återverk­ningar, när det gäller reglema föi näi återväxtskyldighet föreligger.

I gäUande bestämmelser anges att sådd, plantering eUer åtgärder för natur­lig föryngring skaU ha utförts senast under det ttedje året räknat från det år då skylcUgheten att anlägga ny skog uppkom. Med hänsyn tiU vikten av att skogs­mark umyttjas kontinuerligt bör den tidsgränsen behållas. Nya skogsbraks­metoder kan komma att innebära en successiv föryngring. Det leder till att man normalt inte kan bestämma en viss tidpunkt då föryngringsåtgärder skall vara inledda. Sådana nya metcxler kan följaktiigen komma att kräva nya före­skrifter i fråga om tidskraven.

52


 


EnUgt Skogsstyrelsens föreskrifter kan namrlig föryngring gcxltas som för- Prop. 1992/93:226 yngringsmetod bara på marker där metoden kan förväntas ge ett tillräckligt bra resultat inom rimUg tid. EnUgt föreskriftema är längsta tillåma tid för att åstadkomma tillfredsställande plantuppslag fem år i södra Sverige utom Gotiand CKh tio år i landet i övrigt räknat från slutawerkning. Längre föryng-ringstid är tUlåten på svaga marker i det inre av Norrland, dock högst femton år. Det bör enligt min mening vara möjUgt art i vissa faU acceptera längre för-yngringspericxler än dessa. Under fömtsättning att naturlig föryngring äi en lämplig föryngringsmetod bör upp tUl tjugo år kunna accepteras med hänsyn tiU bl.a. lokala erfarenheter. Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att utforma föreskiifter i enUghet med vad jag nu har anfört. 1 den frågan avser jag att återkomma tiU regeringen i ett senare sammanhang.

En av de mer kritiserade reglema i skogsvårdslagen har varit den bestäm­melse som innebär skyldighet att anlägga ny skog när skogstUlståndet är otUI­fredsstäUande (5:3-regeln). Kritiken har gälh att bestämmelsen, särskilt under den period då omfattande stadigt ekonomiskt stöd lämnades, innebar att man i aUt för stor utsttäckning avverkade skogar med säiskilda natuivärden ckU ei-satte dem med ny skog. Motivet för det statiiga stödet var att man långsiktigt ville bygga upp skogstiUgångama samtidigt som man viUe stimulera avverk­ningama främst av kortsiktiga sysselsättnings- ckU regionalpolitiska skäl. Genom stödet har stora arealer gles skog omförts tiU skog där en hög virkes­produktion kan väntas. Av den utvärdering kommittén har gjort framgår att det ekonomiska stödet sannolikt haft negativa effekter på naturvärdena. Sam­tidigt har bestämmelsen varit av betydelse för att bygga upp ett från produk­tionssynpunkt gott skogstillstånd. Bestämmelsen tillkom vid en tidpunkt då man aUmänt fcHutspådde en framtida virkesbrist I Unje med detta efteisträva-des åteiväxtåtgärdei i lågpioducerande "träs- och skräpskog". Synen på vissa av dessa skogai hai emellertid successivt förändrats allt eftersom insikterna om vad som är biologiskt skydds värt har ökat Vissa lövträdsbestånd i södra Sverige och lågproducerande barrträdsbestånd med höga naturvärden omfatta­des t.ex. av stödet.

När prcxiuktionsmålet cKh miljömålet jämställs bordet enligt min mening inte finnas ett specifikt krav från statens sida att vidta aktiva skogsbmksåtgär-der på marker som har höga naturvärden. 1 viss utsttäckning bör det emeller­tid även i fortsättningen stäUäs krav på att återväxtätgärder sätts in på marker med dålig skog. De gällande reglema innebär att åtgärder för att få ny skog skaU vidtas om den befmtiiga skogen är så dålig att virkesförrådet är mindre än hälften av det normala eller tillväxten är mindre än hälften av vad den skulle kunna vara. Detta är en precisering av skogsvårdslagens beskrivning som talar om skog vais tiUväxt är avsevärt lägre än den tiUväxt som äi möjUg. Jag föreslåi att skogsvåidslagen ändias så an det ifrågavarande kravet på ätei-växtåtgärder begränsas till att gälla marker där skogstillståndet är uppenbart otillfredsställande. Det innebäi enUgt min mening en betydande begiänsning som, om den preciseras, bör kunna innebära att åtgärder skall krävas först när skogstiUständet är så dåUgt att virkesförrådet eUer tiUväxten understiger en

53


ffedjedel av vad som är normalt. Jag avser att i ett senare sammanhang åter-    Prop. 1992/93:226 komma tiU regeringen med förslag tUl förordningsändringar.

Som en följd av vad jag har anfört i avsnittet om skogsmarksbegreppet är det mte aktuellt att genomföra kommitténs förslag att från återväxtskylcUghet undanta mark som Ugger heU eller i huvudsak outnyttjad, men som på grand av särskUda förhållanden inte bör användas för viikesproduktion.

Föryngringsmetoder m.m.

Min bedömning: Skogsvåidslagens bestämmelser om föiyngrings-metcxler m.m. behålls oförändrade.

Kommitténs förslag överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Skogsstyrelsen CKh Tjänstemännens centtalorga­nisation anser att "vård av plantskog" bör ändras tUl "vård av plant- CKh ung­skog", medan Lantbrukarnas riksförbund. Skogsägarnas riksförbund och Sågverkens riksförbund anser att det inte finns några bärande skäl för att i la­gen detaljerat ange vad föreskriftema skall innehålla.

Skälen för min bedömning: EnUgt skogsvårdslagen gällei vid anlägg­ning av ny skog det allmänna kravet att sådana föryngringsåtgärder skall vid­tas som kan behövas för att trygga återväxten av skog av tiUfredsstäUande tät­het och beskaffenhet i övrigt. Lagen innehåller också ett bemyncUgande att meddela föreskrifter om föryngringsmetoder, markberedning, sådd, plan­tering, vård av plantskog och andra åtgärder. Föreskrifter i dessa avseenden har meddelats av regeringen CKh Skogsstyrelsen.

Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 4.4) har jag fömtsatt att flera olika skogsbruksmetoder som hittUls inte varit accepterade kommer att tillämpas i större omfatming. Som huvudregel bör alltjämt gälla att endast metoder för beståndsanläggning som erfarenhetsmässigt eller genom forskningsrön och prov i praktisk skala visat sig ge tillfredsställande resultat skall få användas. Jag återkommer i det följande till frågan om miljökonsekvensbeskrivningar inför introduktion av nya metoder i skogsbmket. I linje med en uttalad sttä­van att gynna ett skogsbruk som i så liten omfatming som möjligt negativt påverkar viktiga naturvärden, bör naturlig föryngring användas i större ut­sttäckning än hittiUs på därför lämpUga marker. Därmed ökar också valfri­heten för markägaren. Under föratsättning att marken är lämplig för metcxlen, bör markägaren ges vidgade möjligheter att välja självföryngring som åter-växtmetcxi. I förhållande till gällande regler kräver detta att något längre för-yngringspericxier accepteras i vissa fall. Som jag redan har nämnt bör det uppdras åt Skogsstyrelsen att meddela föreskrifter om detta.

Ökad användning av naturUg föryngring kräver i många fall art någon form av markberedande åtgärd vidtas. För närvarande gäller inom de Qällnära skog­ama att markberedning inte får vara mer iiigripande än vad som behövs för an

54


öygga återväxten. Däiför är s.k. hyggesplöjning förbjuden i sådan skog. Den   Prop. 1992/93:226 princip som gäller inom de fjällnära skogama bör utsttäckas till att gälla hela landet 1 konsekvens härmed bör hyggesplöjning helt förbjudas. Jag avser att återkomma tUl regeringen med förslag tiU ändring i skogsvårdsförordningen i detta avseende.

Skogsodlingsmaterial

Min bedömning: Skogsvårdslagens bestämmelser om skogscxUings-material behålls oförändrade.

Kommittén förordar en ökad restriktivitet i fräga om proveniensförflytt­ningar CKh användning av genetiskt föräcUat skogscxUingsmaterial.

Remissinstansernas uppfattning överensstämmer i huvudsak med min uppfattning.

Skälen för min bedömning: I skogsvårdslagen finns ett bemyndig­ande för regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer att med­dela föreskrifter både om användningen av och handeln med skogscxUings­material. Med sådant material avses i lagen frön, plantor, sticklingar och and­ra foimer av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

Enligt min mening finns det även i fortsättningen ett behov av att kunna reglera användningen av CKh handeln med skogscxUingsmaterial. Något skäl att ändra skogsvårdslagens bemyncUganden för sådana regler finns enligt min bedömning inte.

Jag viU i det här sammanhanget ta upp vissa frågcjr om innehåUet i de före­skrifter som kan meddelas med stöd av bemyndigandet i lagen.

För att uppnå en större föryngringssäkerhet och en högre produktion än vad lokalt odlat skogscxiUngsmaterial kan ge används ofta material som är proveniensförflyttat eUer genetiskt föräcUat.

Det har under mycket lång tid bedrivits forskning CKh försök i vårt land inom detta område. Jämförande försök finns anlagda över hela landet. Gäll­ande föreskrifter om användning av skogsocUingsmaterial bygger på denna forskrung. Föreskriftema innebär bl.a. begränsningar när det gäller förflytt­ning av skogscxUingsmaterial både geografiskt cKh med hänsyn till höjden över havet.

Med hänsyn till de långa omloppstider som gäller för skogsbraket i vårt land är det nödväncUgt att vi även i fortsätmingen har föreskrifter av detta slag. Enligt min mening tjänar både de långsiktiga miljöintressena och in­ttesset av en gcxl skogsproduktion på detta. Den restriktivitet som präglar kommitténs uttalanden i fråga om proveniensförflyttningar överensstämmer inte med min uppfatming. Detsamma gäller i fråga om användningen av ge­netiskt förädlat material. Självfallet måste all förflyttning av skogscxUings­material liksom förändring av den genetiska basen genom förädUng ske med

55


stor försiktighet och under betryggande former. Jag vill dcKk framhålla att Prop. 1992/93:226 forskningen på detta område är mycket framstående i vårt land. Den visar bl.a. att den genetiska variationen hos våra vanUgaste ttädslag är mycket stor. Med de regler som gäller CKh det nära samarbete som fmns mellan Skogssty­relsen CKh berörda forskningsorgan har vi möjUghet att fortlöpande ta tUlräck­lig hänsyn tiU behovet av vad kommittén kaUar riskspridning i detta samman­hang.

Även i fråga om vegetativt förökat plantmaterial, s.k. sticklingar, finns särskilda föreskrifter som syftar till att bredda den genetiska variationen i tUlräcklig utsttäckning. I cKh för sig är det möjligt att anlägga skogsbestånd som består av identiskt lika incUvider. Reglema föreskriver emellertid att det plantmaterial som används skall innehåUa visst mmsta antal olika "föräldrar". Det föreskrivs CKkså arealbegränsningai för den enskilda bmkningsenheten. För handel med sticklingar krävs bl.a. vamdeklaration och begränsningar i fråga om antalet kopior av en klon. Denna restriktiva inställning till s.k. klon-skogsbruk är enUgt min mening nödvändig CKh bör behåUas.

Vad så gäller användningen av utländska ttädslag har jag i det föregående förespråkat en ökad resttiktivitet. Jag anser att vi som regel bör använda oss av trädarter som normalt finns i vårt land. Endast i undantagsfall bör främ­mande arter komma till användning. Nuvarande begränsning när det gäller användningen av contortatall bör således skärpas ytterligare i avvaktan på en mera långsUctig utvärdering av hittills anlagda bestånd. Jag avsei att senaie återkomma tUl regeringen med förslag till nödväncUga förfatmingsändringar. TiU fiågan om konsekvensbeskrivningar i samband med inttcxluktion av främ­mande ttädslag återkommer jag i det följande.

En jämförelse meUan EG:s konaoUsystem CKh föreskrifterna för den svens­ka handeln med firö CKh skogsplantor visar att det inte finns motsvarande sven­ska regler på alla de områden som täcks av EG:s regler. När det gällei häikomstkonttoll av skogscxllingsmaterialets yttre kvaUtetei finns sedan länge säiskilda direktiv inom EG. Nuvarande bestämmelser i skogsvårdsförord­ningen ger emeUertid inte några möjligheter att reglera själva handeln, vilket EG:s regler fömtsätter.

Skogsvåidslagens bemyndigande att meddela föreskrifter för handehi med skogscxUingsmaterial har umyttjats genom att föreskrifter har utfärdats om att skogscxUingsmaterial som är föremål för handel skall vara försett med vissa uppgifter. Överlåtelse av sticklingar får inte ske utan Skogsstyielsens till­stånd. LUcaså krävs tillstånd av Skogsstyrelsen för att få föra in fröer (ollon), kottar, plantor CKh sticklingar av de vanUgaste skogsbildande artema i landet. Därvid finns möjlighet att konttoUera härkomst cKh kvalitet

HittUls har handeln med skogscxUingsmaterial varit relativt begränsad inom Norden och med EG-ländema jämfört med handeln med tredje land, bl.a. Öst­europa, USA CKh Kanada. En svensk EG-anslutning kommer emellertid att innebära att den svenska handeln med skogsocUingsmaterial påverkas. EG-direktiven för handel med frö CKh plantor innehåller en rad detaljerade krav. En anpassiung till nu gällande EG-direktiv skulle bl.a. kunna innebära att det

56


blir svårare att begiänsa användningen av visst skogsodlingsmaterial. Det Prop. 1992/93:226 skulle vidare krävas en anpassning av indelningen i frötäktsområden CKh här­komstzoner till de regler som gäUer inom EG. EG:s nuvaiande bestämmelsei föl föisäljning av frö från fröplantager skulle påverka handeln med frö från hybridplantager negativt. EG ställer sludigen större krav på dokumentation och konttoll av skogsocUingsmaterial än vad vi gör i Sverige. För att våra reg­ler skaU överensstämma med EG:s skulle det krävas ändringar i skogsvåids-föiordnmgen i fråga om bl.a. inföiseltiUstånd CKh handel. Det pågår emeller­tid diskussioner inom såväl EG som OECD som kan komma att leda tiU såda­na ändringar i EG:s regelverk att en anpassning av våra regler skuUe underlät­tas. Frågan har också uppmärksammats i det nordiska samarbetet Mot denna bakgnmd finner jag att frågan  tas upp på nytt i ett senare sammanhang.

Röjning och gallring av skog

Mitt förslag: Skyldigheten för skogsmarkens ägare att röja cKh gallra i skogen tas bort.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet tiU kommitténs fönlag. Ne­gativa tUl förslaget att slopa röjningsskylcUgheten är Skogsstyielsen, läns­styrelsema i Uppsala, Västemorrlands och Norrbottens län samt Svenska skogsarbetaieförbundet Flertalet av länsstyrelsema CKh Tjänstemännens centralorganisation viU ha kvar både röjnings- och gallringsplikten.

Skälen för mitt förslag: Enligt skogsvårdslagen skall röjning av plant­skog eller ungskog ske, när skogen är så tät eUer av sådan beskaffenhet i öv­rigt att produktionen av värdefullt virke väsentUgt hämmas. I vissa fall kan röjningen få ersättas av gallring. Vidare föreskrivs i lagen att gallring skall ske när skogen är så tät att prcxiuktionen av värdefullt virke väsentiigt häm­mas.

Kravet på röjning, som i vissa fall kan ersättas av gallring, infördes tiU en början i syfte att förbättta beståndsvården. År 1983 infördes krav på gallring i syfte att förbättta industrins virkesförsörjning. Den utvärdering som kommit­tén har gjort visar att röjnings- och galttingsaktiviteten ökade kraftigt under 1980-talct.

En ökad fiihet för markägaren i valet av skogsskötselmetoder gynnar gene­reUt sett den biologiska mångfalden. Eftersom röjning och galhing bidrar till att beståndets framtida karaktär och utveckling fastiäggs på ett mycket ticUgt stadium, innebäi en reglering att den önskväida variationen i framtidens sko­gai begränsas. Markägaren bör enligt min mening ges större möjlighet att själv avgöra när åtgärder skaU sättas in för att påverka beståndets utveckling.

57


Statiiga bidrag, skogsvårdsorganisationens intensifierade rådgivning samt   Prop. 1992/93:226 förbätttad lönsamhet ckU goda priser på massaved har sannolikt i stöire ut-sttäckiung än lagstifmingen bidragit tiU den nyssnämnda ökade aktiviteten.

Enligt min mening behövs det inte någon lagreglerad skyldighet för att förmå skogsägama att cKkså i fortsättningen röja och galba i tillräcklig omfatt­ning. Dagens röjning CKh gallring, som bestäms av bl.a. marknadssituatio­nen, överensstämmer med vad som oberoende av lagstifming varit bmkligt bland skogsägare i allmänhet. Mot den bakgmnden föreslår jag att skogs­vårdslagens regler om skyldighet att röja och gallra tas bort. Den skylcUghet att vårda plantskogai som följer av skogsvårdslagens regler om anläggning av ny skog skaU däremot fortfarande gäUa.

5.4 Avverkning av skog

Mitt förslag: Skogsvåidslagens bestämmelser om tillåma avverknings­former ändras för att markera att slutawerkning kan innebära CKkså and­ra huggningssätt än kalawerkning.

Lagens övriga avverkningsregler, som kräver att viss slutavverk­ningsålder uppnåtts, som begränsar slutavverkningen till viss högsta areal CKh som kräver att slutavverkning sker på viss minsta areal ersätts av

1.  ett förenklat skydd mot awerkning för den yngre skogen,

2.  ett förenklat ransoneringskrav.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att alla de nu berörda avverk-ningsreglema slopas med undantag för ett ransoneringskrav för storskogsbm-ket

Remissinstanserna är i allmänhet positiva till en avreglering med det un­dantaget att en betydande remissopinion vill behålla ett skydd mot att yngre skog slutawerkas. TUl de remissinstanser som vUl behålla ett skydd för den yngre skogen hör Skogsstyrelsen som dessutom vUl behåUa dels det nuvaran­de kravet att en avverkning skall främja skogens utveckling eller vara ända­målsenUg för anläggning av ny skog, dels behåUa ett mera vidsttäckt ranso­neringskrav än det kommittén föreslär.

Skälen för mitt förslag: Skogsvårdslagens avverkningsbestämmelser inleds med en regel som innebär att avverkning på skogsmark inte får ske i någon annan form än som röjning eller galhing som främjar skogens utveck­ling eller som slutavverkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog.

Jag delar så tUl vida kommitténs uppfattning att markägama bör få en ökad frihet att själva avgöra hur CKh när en awerkning skall ske.

Även i fortsätmingen måste det fömtsättas art awerkning kommer att ske i två huvudformer. Den ena formen, röjning eUer gallring, syftar till att vårda

58


ett skogsbestånd. Den andra, avverkning av slutawerkningsmogna träd, syf-   Prop. 1992/93:226

tar tUl ett väideuttag ur skogen CKh åtföljs normalt av återväxtätgärder i någon

form.

Det bör liksom hittills av skogsvårdslagen framgå att aweikning fåi ske om den fiämjai skogens utveckUng. Däimed avses att aweikningen skei an­tingen som röjning ellei som gallring. Det innebär självfaUet inte något hinder mot att sådana nya röjnings- eller gallringsformer som är eller kommer att anses som vetenskapUgt beprövade används. I den mån det behövs tillämp­ningsföreskrifter får dessa alltså anpassas successivt tUl utvecklingen.

När så gäller awerkning av slutawerkningsmogna ttäd gäller i dag att endast slutawerkning som är ändamålsenlig för anläggning av ny skog ac­cepteras. Som sädan slutawerkning godtas även s.k. fjällskogsblädning. Bortsett från QäUskogsblädningen kan begreppet slutavverkning sägas vara identiskt med kalavverkning, med eller utan kvarlämnande av fröttäd. Kommittén hai föroidat att även ancha former av avverkning skall accepteras som slutavverkning.

För egen del anser jag att avverkningen av slutawerkningsmogna ttäd, oavsett vilken form den får, liksom hittills skall vaia ändamålsenlig föi åter­växten av ny skog. Endast då kan vi tUlgodose behovet av ett långsiktigt, bäi-kraftigt skogsbmk. När det gäller formema för avverkningen är jag enig med kommittén att nya sädana bör få användas, inte minst mot bakgmnd av det miljömål som jag har föreslagit. Det bedrivs för närvarande ett omfattande forsknings- CKh utvecklingsarbete när det gäller sådana avverkningsformer främst med den inrikmingen att de skall vara särskilt ändamålsenliga för na­tuivärden. Syftet kan t.ex. vara att skapa nya naturvärden, föryngra genom brand efter avverkning, utnyttja virkesprcxluktionen i olUca biotoper och sam­ticUgt ta miljöhänsyn, avverka s.k. brandrefugier så att känsUga arter klarar sig, lära sig förena ekonomi CKh namrvård cKh på sikt minska behovet av re­servat Man har kommit olika långt på olika områden. Efter hand som metcxi-ema har utvecklats CKh kan anses beprövade bör de kunna godtas som av-verkningsfoim. Detta bör ske i de föreskrifter tiU lagen som fortlöpande an­passas tUl ändrade förhållanden. Givetvis måste det finnas formella möjlig­heter för skogsmyndigheten att medge sådana försök som är nödväncUga som underlag för denna utveckling. Målet är sålunda att på sikt få fram de avverk­ningsformer som ger en önskvärd variation i skogen och frihet för skogsäga­ren.

Den ändrade inrikming i fråga om nya avverkningsformer som jag nu har beskrivit bör komma till uttryck i lagen. Den ändringen bör göras att det nu­varande kravet på ändamålsenlighet för återväxten av ny skog bör knytas till varje avverkning som inte har till syfte att främja skogens utveckling, dvs. löjnmg eller gallring. Det innebäi att begreppet slutawerkning tas bort ui be­stämmelsen.

EnUgt de nuvaiande reglema fåi skog inte slutavveikas förrän den uppnått en viss lägsta ålder. Lagstiftningen har utformats med utgångspunkt i att om­loppstider som ger så hög vttkesproduktion som möjligt skall tiUämpas. Den-

59


na sttävan har gett tiU resultat detaljerade huvudregler kompletterade med en    Prop. 1992/93:226

rad undantag. Undantagsbestämmelsema medger att föreskrivna lägsta av-

verkningsåldrar underskrids med upp till 20 % i vissa angivna fall, bl.a. när

beståndet har omfattande storm-, insekts- eller torkskador eUer är kraftigt röt-

skadat

Jag delar i CKh för sig uppfattningen att skogsägama i allmänhet, oavsett regelverk, kommer att inrikta de slutUga avvericningama i ett bestånd till att avse skog av sådan åldei att avverkningama ger störst ekonomiskt utbyte. Det behövs emellertid, som ett stort antal remissinstanser framhållit, ett skydd mot exploaterande slutavverkningar. Ett skydd med det syftet bör emellertid kunna åstadkommas med betycUigt enklare regler än de nuvarande. Regler om den lägsta tillåma slutavverkningsålder som inte inriktas mot så hög prcxluktion som möjUgt, utan endast skall tjäna som ett skydd för den yngre skogen, kan göras enklare ckU ges mera generell räckvidd. En riktUnje för att bestämma de awerkningsåldrar som bör gälla i framtiden kan vara att reducera de nu gällande åldrama med 25 %. Därigenom uppnås den betyd­ande förenklingen att de nuvarande undantagsreglema inte längre behövs. Särskilda bedömningai kan dcKk behöva göras i fråga om ädellövskog. Jag föreslår därför att det i lagen tas in ett bemyncUgande för regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer att tiU skydd för den yngre skogen föreskriva att trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas.

Skogsvårdslagens nuvarande bestämmelser ställer krav både på viss ran­sonering av den awerkningsmogna skogen cKh på viss minsta slutavverk­ning. Syftet med bestämmelsema är art på varje brukningsenhet; med undan­tag för de minsta, främja en jämn åldersfördelning. Av dessa bestämmelser finns det, enligt kommitténs mening, skäl att behålla det nuvarande ranso­neringskravet för storskogsbraket. Jag delar denna uppfattning. Begräns­ningen bör, som kommirtén har föreslagit, gälla för brukningsenheter som äi större än 1 000 ha skogsmark.

Jag anser emellertid, i likhet med Skogsstyrelsen, att det finns skäl att ut­över det nu angivna kravet för storskogsbraket behålla ett förenklat ranso-ncringskiav också för brukningsenheter större än 100 ha skogsmark. För sådana brukningsenheter bör gälla att en avverkning skall begränsas om den skuUe leda tiU att mer än hälften av bmkningsenheten kommer att bestå av kal­mark CKh skog yngre än 20 år. En sådan regel motiveras inte minst av kravet på långsiktig hushållning CKh de krav som böi ställas med hänsyn till det nya miljömålet föi skogsbiuket

Det nuvaiande kravet på viss slutavveikning böi, som uttedningen föreslagit, slopas.

60


5.5 Insektshärjningar


Prop. 1992/93:226


 


Min bedömning: Bestämmelsema i skogsvårdslagen till skydd mot insektshärjningar behåUs oförändrade.

Kommitténs bedömning överensstämmer med min bedömning.

Remissinstansema: Positiva till kommitténs bedömning är Länsstyrel­sen i Södermanlands län, Naturskyddsföreningen CKh Sveriges häradsaUmän-ningsförbund. Negativa eUer tveksamma tiU att föreskriftema ändras äi Skogs­styrelsen, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Skogsägamas riksförbund cKh Skogsarbetareförbundet.

Skälen för min bedömning: I skogsvårdslagen finns ett bemyncUgan­de som ger stöd för föreskrifter om bekämpning av insektshärjningar i skog CKh om olika åtgärder för att motverka uppkomsten av yngelhärdar. De sist­nämnda föreskriftema innebär bl.a. en skylcUghet att upparbeta skadad skog, att iaktta restiiktionei när det gäUei art lämna kvai hyggesavfall, att forsla ut virke ur skogen och att lagra viike på visst sätt.

Eftei de stora stoimfällningama av skog i Syd- cKh Mellansverige i slutet av 1960-talet drabbades främst granskogama av omfattande insektsangiepp. ÅtskilUga miljoner kronor satsades av staten och skogsägare för att bekämpa härjningarna. Samtidigt blev det alltmer tycUigt att det krävs gcxl planering cKh stor försiktighet i samband med avverkning och lagring av virke för att und­vika insektsskador. Detta är bakgmnden till att bestämmelser om insektshärj­ning inföides i skogsvärdslagstifmingen i slutet av 1970-talet.

I likhet med kommittén anser jag att nu gällande bestämmelser bör behål­las. Även om vi för närvarande inte upplever några stöme problem med in­sektsskador är det inte uteslutet att uppmjukade mtiner leder tUl fömyade an­grepp framöver. I ett avseende visar emellertid nya kunskaper att en föränd­ring av föreskiiftema i lagstifmingen bör göras. En mängd växter och djur är beroende av död eller döende ved för sin överlevnad. Behovet av att lämna död CKh döende ved samt döda träd i skogen med hänsyn tiU naturvården bör därför tiUgodoses bättte i framtiden. Det bör också vara möjligt att höja grän­sen för högsta antal träd som får lämnas kvar i skogen efter avverkning eller stormfäUning.

Föreskriftema skaU liksom hittills gälla även på mark som inte är skogs­mark.

Det bör uppdras åt Skogsstyrelsen att göra en översyn av föreskrifterna i enUghet med vad jag nu har anfört. I sammanhanget vill jag också nämna att jag har för avsikt att i likhet med kommittén föreslå att det stadiga stödet till insektsbekämpning slopas.


61


 


5.6 Hänsyn till naturvården och kulturmiljövården


Prop. 1992/93:226


 


Mitt förslag: Skogsvårdslagens bemyndigande att meddela föreskrif-tei om den hänsyn som skall tas i skogsbmket till naturvårdens och kul­turmUjövårdens inttessen ändras i två avseenden. För det första utökas paragrafens exempel på hänsynstaganden med krav på kvarläm­nande av enskilda ttäd och med angivande av ytterUgare en åtgärd i skogsbruket, nämUgen gödsUng. För det andra skall hänsynsföieskrif-tema inte bara gäUa vid skötseln av skog utan cKkså gälla tUl skydd föi skogUga impediment

Föl att sanktion i någon foim skaU kunna utdömas skaU CKkså i fort­sättningen krävas att skogsvåidsmyncUgheten i ett föreläggande hai an­gett vilka hänsyn som skall tas. TiUsynsbestämmelsema ändras emellei-tid så att föreläggande får meddelas omedelbart om det behövs för att bevara natur- eUer kultuimiljöväiden.

Sttaffreglema skäips så att påföljden vid öveittädelse kan bli bötei eUer fängelse i högst sex månader.

Ädellövskogslagens bestämmelser förs i stort sett oförändrade över till skogsvårdslagen. Den ändringen görs att Skogsvåidsstyrelsen i stäl­let för länsstyrelsen fattar beslut i frågor om att ta mark i anspråk för an­nat ändamål än ädeUövskogsbruk och i fråga om ttädslagsbyte från ädel­lövskog tiU annat ttädslag. Sådana beslut bör föregås av samråd med länsstyrelsen.

Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag, från­sett mitt förslag som syftar tiU förelägganden i ett ökat antal faU samt förslaget tiU skärpning av straffreglema.

Kommittén har vidare föreslagit att det i föreskriftema tas in en skyldighet för markägaren att i samband med slutavverkning lämna minst tio äldre ttäd på varje hektar.

Kommitténs förslag i fråga om ädeUövskogen överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Skogsstyrelsen, flertalet länsstyrelser, Namrskydds-föreningen. Tjänstemännens centralorganisation cKh Boverket efterlyser effek­tivare sanktioner för brott mot hänsynsreglema. Bl.a. länsstyrelsema i Malmö­hus, Södermanlands, Koppaibergs CKh Norrbottens län anser att föreläggan­de bör kunna meddelas utan föregående rådgivning. Länsstyrelsen i Stock­hohns län framhåUer att sttaffsatsen böter är för låg. Länsstyrelsen i Kalmar län CKh Skogsindustriema anför att samma förtroende bör gälla i fråga om mUjöhänsyn som i fråga om att uppfylla produktionsmålet cKh att detaljreg­lering bör undvikas.

Remissinstansema är i allmänhet positiva till att det skall lämnas kvar ett antal ttäd vid slutavverkning, men anser att utformningen av föreskriftema måste göras mer flexibel ckU funktionell.


62


 


Remissinstansema har inte haft ancUa synpunkter i fråga om ädellövsko-    Prop. 1992/93:226 gen än att bevarandet av sådan skog bör uppmärksammas mei än vad som hittUls har skett.

Skälen för mitt förslag:

Nuvarande regler om hänsyn till naturvården och den kritik som riktas mot dem

I skogsvårdslagen finns ett bemyncUgande föi regeringen eUer den myncUghet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens CKh kulturmiljövårdens intressen vid skötseln av skog. I bemyncUgandet anges som exempel föreskrifter om hyggens storlek CKh ut­läggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av ttädsamlingar, dikning och skogsbilvägars sträckning. Regeringen har i skogsvårdsförordningen över­låtit tiU Skogsstyrelsen att meddela de föreskriftema.

Var CKh en som ägnar sig åt skötsel av skog är i och för sig skylcUg att iaktta de av Skogsstyrelsen meddelade föreskriftema. Någon sanktion vid överttädelser cKh försummelser kommer emellertid i fråga bara under fömt­sättning att Skogsvåidsstyrelsen i ett föreläggande angett i vilka avseenden föreskriftema skall iakttas. Föreläggandet kan förenas med vite. Har så inte skett kan i stället bötessttaff utdömas. Ett föreläggande fåi dcKk meddelas föist sedan det hai visat sig att myndighetens låd och anvisningai inte hai följts. Bara i brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl får ett föreläggande meddelas omedelbart.

Bestämmelsema om den naturvårdshänsyn som skall tas vid skötseln av skog har kritiserats för att de inte är tillräckliga fÖr att effektivt skydda viktiga naturvärden. Det hävdas att det finns ett gap mellan skogsvårdslagstifmingens leglei och naturvåidslagens skyddsregler och att de förstnämnda reglema inte tiUämpas i den omfatming som lagstiftningen ger utrymme för. Den utvärde­ring som kommittén hai låtit göra visai att skogsbraket som helhet inte har nått upp till den hänsynsnivå som lagen kräver. Det anses CKkså vara så att det, även om en fiiUstäncUg efterlevnad av dagens regler skuUe uppnås, vore otillräckUgt för att mot bakgrund av nuvarande kunskap tUlgodose behovet av skydd föl säiskilda namrvärden.

En del av kritiken mot de nuvaiande reglema gäller det förhållandet att nå­gon direkt sanktion inte är knuten till skogsvåidslagstifmingens naturvåids­föreskriftei.

Bristema i den nuvarande regleringen kan följaktiigen sägas gälla dels det fölhållandet att föreskiiftema i just skogsvåidslagen inte i alla avseenden till-godosei skyddsbehovet, dels den omstäncUgheten att sanktionsbestämmel-sema inte äi tUlräckUga. Föi att på ett effektivt sätt kunna uppnå det föreslag­na mUjömålet måste sålunda bestämmelsema i skogsvårdslagen om namr- och kulttirmUjöhänsyn och tiUsynen samt föreskriftema kompletteras. Hänsynsreg­lema måste tillämpas bättte än i dag. I det följande behancUar jag först frågan

63


 


om sanktioner CKh därefter föreskriftemas innehåll. Slutiigen tar jag upp ut-   Prop. 1992/93:226 redningens förslag om ett särskilt skydd för de skogUga impecUmenten samt skyddet av ädeUövskogen.

SarJctionerna

Jag vill inledningsvis erinra om vad jag har anfört i det föregående om hur skyddet föi naturvårdens inttessen äi upplagt (avsnitt 4.2). Skogsvårdslag­stiftningen utgöi sålunda inte det enda mecUet föi att i skogsbmket uppnå ett skydd föl och hänsyn till natuivåidens inttessen. Naturvårdslagens regler angående bl.a. markavvatming, samrådspliktiga arbetsföretag och det nya biotopskyddet liksom bestämmelsema om naturvåidsområden, naturreservat CKh nationalparker måste också ses som viktiga inslag i skogspolitiken.

Det gäUer inte minst med den ökade tyngd som mUjöfrågoma enUgt mitt förslag bör ges. En dubblering av naturvårdslagens bestämmelser genom att föra in dem också i skogsvårdslagen ser jag som onöcUg.

Av SärskUd betydelse i detta sammanhang är det nya biotopskyddet enligt naturvårdslagen. Avsikten är att detta skydd tiU en del skaU bestå av generella regler som, om de överträds direkt, kommer att omfattas av naturvårdslagens Sttaffbestämmelser. Därigenom åstadkoms mycket av den reglering som har efterlysts av många remissinstanser.

Jag har övervägt om inte en direkt sttaffpåföljd borde knytas cKkså till vissa av skogsvårdslagstiftningens hänsynsföreskrifter. Jag har emellertid funnit att en sådan ordning är svår att förena med rättssäkerhetens krav. Med hänsyn tiU den mängformighet som präglar förhållandena i skogsbmket är det vanskligt att dra upp en skarp gräns mellan det tillåtna och det otUlåma, sär­skilt som fiigan i regel kommer att aktuaUseras sedan en åtgärd redan är vid­tagen. Jag har i stället stannat för att föreslå en ändring i skogsvårdslagens tiUsynsbestämmelser för att den vägen utsttäcka sanktionema mot överträdel­ser av namrvåidsföreskiiftema.

Under den senaste tioårsperioden har antalet förelägganden och föibud uppgått till i genomsnitt drygt 460 per år, medan antalet råd CKh anvisningai uppgått till i genomsnitt diygt 27 000 om åiet. Antalet domstolsavgöranden om böter eller viten var under samma pericxl ca 70. Av det totala antalet råd CKh anvisningar som utfärdades 1991/92 avsåg 13 % skogsvårdslagens hän­synsbestämmelser. Bakom detta ligger dels att skogsvårdsorganisationen i stor utsträckning bygger sin tillsyn på rådgivning enligt de intentioner som gäller sedan länge, dels att förbud cKh förelägganden normalt får meddelas först sedan det visat sig att myncUghetens råd CKh anvisningar inte följts.

En viktig uppgift för skogsvårdsorganisationen nu CKh i framtiden är till­synen övei efteilevnaden av skogsvårdslagen. Myndigheten böi även fort­sätmingsvis i linje med tracUtionen inom skogspx)litiken i första hand genom­föra tiUsynen med hjälp av råd. Av de utvärderingar som har gjorts av skogs­vårdslagen framgår att efterlevnaden varit god utom just vad avser namrvårds-hänsynen. Man har inte på frivillig väg uppnått det skydd som åsyftas med

64


 


namrvåidsföreskriftema. Starkare styimedel behövs därför för att tillgodose    Prop. 1992/93:226 den gruncUäggande hänsyn som skogvårdslagen är avsedd att reglera.

Mot bakgmnd av att miljömålet CKh produktionsmålet nu jämstäUs måste hänsynsreglema ges en väsentiigt starkare stäUning i lagstifmingen. Erfaren­hetema från 1980-talet pekar på att skogsvårdsorganisationen bör ges möjlig­het att meddela bindande beslut om hänsynstagande i enskilda fall, utan att först behöva ge råd CKh anvisningar. Direkta förelägganden äi i annan natui-våidslagstifming det vanUga förfaranciet. Jag föreslår mot denna bakgmnd att skogsvårdslagens bestämmelser ändras så att förelägganden får meddelas omedelbart om det behövs för att bevaia natui- ellei kultuimiljöväiden. I övriga fall böi liksom hittiUs som huvudiegel gälla att ett föreläggande före­gås av råd tiU den berörde.

I det följande kommer jag att föreslå att skogsägama i awerkningsanmä-lan skaU ange vad de avser att göra för att tiUgcxlose naturvårdens och kul-turmiljövåidens inttessen i samband med avverkningen. Dessa uppgifter i avverkningsanmälan kommer att bli ett betydelsefullt underlag för att avgöra om ett direkt föreläggande om naturvårdshänsyn behövs. SkogsmyncUghe­tens personal har cKkså redan i dag en gcxl lokal kännedom om olika skogs­ägares intressen CKh möjligheter till naturvårdsåtgärder. Personalen hai dess­utom stoi kännedom om vai höga naturväiden finns lokalt CKh kan därigenom verksamt bidra tiU en bättre efterlevnad av de hänsynskrav som numera måste ställas.

För närvarande gäller att avverkningsanmälan skall göras minst en månad innan avverkningen påbörjas. Inom onuåden som länsstyrelsen angett särskilt skall anmälan göras senast två månader före avverkningen. För att ge ökat tidsutrymme för skogsmyndighetens handläggning av naturvårdsfrågoma bör, enUgt min mening, den genereUa anmälningstiden utsträckas tiU sex veck­or. Det är självfallet viktigt att myndighetens handläggning planeras så att ett föreläggande, när sådant behövs, delges skogsägaren i god tid före avverk­ningen. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till före­skriftsändringar i det här avseendet.

I den mån ett föreläggande inte har förenats med vite ledei en överträdelse av föreläggandet som nämnts till straffansvar. Enligt skogsvårdslagen före­skrivs som straffpåföljd enbart böter. Jag delar uppfattningen att det bör mar­keras att överträdelser av skogsvåidslagstifmingens bestämmelsei äi av allvar­Ug kaiaktäi, inte minst när överträdelsema rör naturvårdshänsynen. Vid den sammanföring av skogsvårdslagen och ädellövskogslagen som jag förordar är det därför naturligt att utforma den gemensamma sttaffbestämmelsen i en­lighet med vad som för närvarande gäller enligt ädellövskogslagen, dvs. att påföljden kan bestämmas tiU böter eUer fängelse i högst sex månader.

Innehållet i skogsvårdslagens naturvårdsföreskrifter

Jag vill erinra om kommitténs analys av måluppfyllelsen i den nuvarande SkogspoUtiken. Skogspolitiken har lett till ett skogstillstånd med en hög vir-


5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226


65


kesproduktion samticUgt som möjUghetema att ytterligare öka produktionen är   Prop. 1992/93:226 goda. När det gäller mUjöfrågoma har SkogspoUtiken inte lyckats Uka väl. Jag delai i stort denna uppfatming även om jag, i likhet med kommittén, vUl peka på att medan picxiuktionsmålet legat fast undei 1980-talet så har en viss mål­förskjutning ägt mm i ftga om naturvården.

Som ett viktigt led i den svenska uppföljningen efter Rio-konferensen kom­mer s.k. landstucUer inom de olUca sektorerna att utföras. På skogens område kommer Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket CKh Lantbruksuniversitetet att medverka i detta arbete. Ett av huvudsyftena är att utarbeta en handUngsplan för bevarande och utveckling av skogsresursema i vid mening genom att kart­lägga vilka problem som finns cKh vad som redan nu görs åt dem. De ekono­miska konsekvensema av cKh kosmadema för bevarande av biologisk mång­fald kommer CKkså att beräknas i detta sammanhang.

EnUgt min mening behövs fÖr närvarande inte några ändiingai i skogsvåids­lagstifmingens hänsynsreglei annat än i ett par avseenden. Betydelsen av att gamla träd lämnas kvar vid avverkningar som bottäd och av hänsyn till den lägre faunan står aUtmer klar. Det gäUer både levande och döda träd samt de­lar av öäd. I enlighet med vad jag har anfört i det föregående bör begräns­ningar kunna föreskrivas i fråga om gödsling av skogsmark. MöjUgheten att reglera detta bör markeras tycUigaie i lagstifmingen. I bemyncUgandet för re­geringen, eller efter regeringens bestämmande Skogsstyrelsen, att utfärda föreskrifter om naturvåidshänsyn bör exempUfieringen utökas tiU att omfatta även kvarlämnande av gamla ttäd CKh gödsUng.

En utökad reglering av naturvårdshänsynen kan i cKh för sig anses strida mot den allmänna inriktningen mot avreglering som jag har förordat. Jag anser emeUertid att de skärpningar som jag här föreslår är nödväncUga. Där­emot är jag inte beredd att förorda ett omfattande system av regionalt anpas­sade bestämmelser som skulle bli följden av vad vissa remissinstanser har förordat Självfallet måste vid tUlämpningen av föreskriftema en regional och lokal anpassning ske för att uppnå syftet med föreskriftema.

Staten bör i enlighet med vad jag har förordat i det föregående inrikta sin verksamhet på att förbättra miljökunskapen hos skogsägare cKh andra som är verksamma i skogsbiuket. Ytteiligaie kraftei måste alltså sättas in på utbUd­ning och rådgivning. Erfarenhetema från kampanjen Rikare skog som hai ini­tierats av Skogsstyrelsen och som har bedrivits med stor framgång de senaste åren bör därvid kunna umyttjas. Det äi inte minst viktigt att i det sammanhang­et umyttja den lokala expertisen i de ideeUa naturvårdsorganisationema.

På forskningens område pågår det i Sverige en rad försök som syftar till att finna konkreta former för vad man kan kaUa ett ekologiskt skogsbruk. Jag har tidigare utvecklat detta i samband med min motivering tiU mitt förslag tUl nya avverkningsregler.

66


De skogliga impedimenten                                               Prop. 1992/93:226

De skogliga impecUmentens virkesproduktion nyttjas i mycket liten utsttäck­ning. För närvaiande begiänsar sig skogsägamas inttesse för impedimenten huvudsakligen till att umyttja enstaka frän föiädUngssynpunkt väidefuUa träd samt att avverka tiU husbehov.

ImpecUmenten fyller emellertid andra viktiga funktioner. De har i många faU höga naturvärden och bidrar tiU variationen i skogsekosystemen, de ingår som en del av vattenhushåUningen CKh fungerar som kvävefäUor, de prcxiuce­rar renbete CKh bär, de äi värdefulla miljöei föi friluftsUvet och de äi ofta vackra inslag i landskapsbilden. Enligt min bedömning böi därföi den na­turUga karaktären hos de skogliga impedimenten bibehåUas.

Som jag har redovisat i avsnittet om skogsmaiksbegreppet är skogsvårds-lagens naturvårdsbestämmelser inte knuma till viss mark, utan gäller alla åt­gärder vid skötsel av skog som kan vara till men för naturvåids- CKh kultui-miljövåidsintressena. Det innebär att de skogUga impecUmenten omfattas av ett visst skydd redan med gällande föreskrifter. Vid skötseln av skog får inte några åtgärder vidtas som skadar naturvärdena på angränsande impecUment. Åtgäidei som enbart inriktai sig på skogen ellei maiken inom ett impediment omfattas däremot inte av de nuvarande natuivåidsföreskriftema i skogsvåids­lagen, efteisom det då inte äi fråga om skötsel av skog. Föi att åstadkomma ett mera fullständigt skydd föi de skogliga impedimenten bör därföi ett nytt bemyndigande införas i skogsvårdslagen som ger stöd för föreskrifter om förbud mot avverkning CKh andra skogsbruksåtgärder på dessa marker.

Föreskriftema bör kunna avse förbud mot slutavverkning, återväxtätgär­der, röjning CKh gallring. Även prcxluktionshöjande åtgärder såsom gödsling och skogsocUing med främmande ttädslag bör kunna förbjudas genom före­skriftema.

ÄdeUövskogen

Den totala arealen ädeUövskog uppgår till ca 170 000 ha. Behovet av skydd för ädeUövskogen är väldokumenterat, bl.a. genom den utveckling den hade före ädellövskogslagens tillkomst åi 1984. Ädellövskogslagen hai uppfyllt målet att bibehålla andelen ädellövskog. Minskningen av arealen ädellövskog har upphört. Däremot har avsättningama av ädellövskog som naturteservat varit få. Sådana avsätmingar är ett viktigt komplement tiU ädeUövskogslagens skyddsbestämmelser. Detta betonades i 1984 års beslut om lagen. ÄdeUövsko-gens lönsamhet är från pioduktionssynpunkt ofta låg. Det kan vaia svårt att uppnå en lyckad föiyngring av dessa bestånd till en rimlig kosmad. Stadiga bidrag lämnas därför för åtgärder som behövs för att trygga återväxten.

Jag föreslår, i likhet med kommittén, att ädellövskogslagens bestämmelser flyttas över till skogsvårdslagen. Därmed skapas en bättte överblick över de bestämmelser som reglerar skogsbmket. En sådan åtgärd är också i överens­stämmelse med sektorsansvaret för skogsvårdsmyndigheten.

67


Skogsvärdsstyrelsen har i dag den huvudsakliga tillsynen över ädellöv- Prop. 1992/93:226 skogslagen. När det gäller att ta mark i anspråk för annat ändamål än ädeUöv-skogsbrak samt ttädslagsbyte från ädellövskog till annat ttädslag skall till­stånd dock inhämtas från länsstyrelsen. Dessa beslut bör i enlighet med det ökade sektoisansvaiet i fortsätmingen fattas av Skogsvåidsstyrelsen. Beslu­ten bör föregås av samråd med länsstyrelsen.

Vid nyplantering av ädeUövskog på jordbruksmark inom omstäUningspro-grammet måste det vara möjligt att, om ädeUövskogsplanteringen misslyckas, ge markägaren möjUghet att övergå till annat ttädslag än ädellöv. Stöd för medgivande härtiU finns i ädeUövskogslagen.

5.7 Miljökonsekvensbeskrivningar

Mitt förslag: En ny bestämmelse införs i skogsvårdslagen som ger

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer befogenhet att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall finnas. Beskriv­ningen skaU möjUggöra en bedömning av viUcen inverkan som nya me­toder för skogens skötsel och skogscxUingsmaterial har på miljön. Före­skriftema får innebära att miljökonsekvensbeskrivningen skall upprät­tas av den som avser att använda metcxlen eller skogsocUingsmaterialet

Kommitténs förslag: Kommittén anser att behovet av miljökonsekvensbe-skrivnmgar i skogsbruket är ringa.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstansema delar inte kommit­téns bedömning att behovet av miljökonsekvensbeskrivningar skulle vara litet. Några länsstyrelser och Skogsstyrelsen förordar att bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar tas in i skogsvårdslagen. Naturvårdsverket instämmer såvitt avser nya skogsbruksmetoder. Vattenfall AB refererar till egna erfarenheter som visar att miljökonsekvensbeskrivningar kan vara ett mycket bra hjälpmedel.

Skälen för mitt förslag: Miljöpåverkande åtgärder som vidtas inom skogsbruket är i vissa fall tillståndsplUctiga. Exempel på sådana åtgärder är markavvatttungsföretag som äi tiUståndspUktiga enligt 18 § naturvårdslagen, slutavveikning i fjällnära skog, i svårföiyngrad skog CKh i skyddsskog samt ttädslagsbyte i ädellövskog. Andra arbetsföretag kan omfattas av samråds­bestämmelsen i 20 § naturvårdslagen. Bestämmelsen avser arbetsföretag som kan komma att väsentiigt ändra naturmiljön. Dit hör skogsplantering på ned­lagd åkermark, slutavverkning i orörd skog, hyggesplöjning, omföring av löv-skog tiU barrskog och anläggning av vägar. Enligt 25 § naturvåidsföi-oidningen skall en miljökonsekvensbeskrivning inges i samband med ansö­kan om tiUstånd för markavvatming eUer anmälan om samråd, om det behövs i det enskilda fallet Denna bestämmelse har utfärdats med stöd av 5 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen).

68


Enligt den lagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- Prop. 1992/93:226 mer föreskriva att det i ärenden enUgt de lagar som är anknuma tUl namrresurs-lagen skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan beskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksam­hets eller åtgärds inverkan på mUjön, hälsan CKh hushållningen med naturre­surser och skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta åtgärden i fråga. Redan i dag kan alltså miljökonsekvensbe­skrivningar krävas för skogsbniksåtgärder som väsentiigt kan ändra natur­miljön. Skogsvårdslagen har dock inte knutits till naturresurslagen CKh be­stämmelser om särskilda miljökonsekvensbeskrivningar föi skogsbiuket kan därföi inte utfärdas med stöd av natuiresurslagen.

Skogsstyrelsen har i sina föreskrifter till skogsvårdslagen angett olika begränsningar i användningen av skogsbruksmetoder CKh skogsodlings­material, bl.a. i syfte att minska riskema för negativ miljöpåverkan. I före­skriftema tiU bestämmelsen om naturvåidshänsyn anges således att om oprö­vade bnikningsmetcxier aktualiseras, bör miljöeffektema av dem klarläggas innan de tas i praktiskt bruk. I föreskriftema till bestämmelsen om skogsod­lingsmaterial anges bl.a., såvitt avser främmande ttädslag, att skogsocUing med sådant material iii ske endast om det inte medför någon påtagUg olägen­het från allmän miljösynpunkt. Något formellt krav på miljökonsekvensbe­skrivningar finns dock inte i skogsvåidslagstifmingen, vaiken vid införande av nya metcxlei eUei vid användning av främmande ttädslag.

Kommittén anser att det skulle medföra svårigheter att i skogsvårdslagen införa krav på miljökonsekvensbeskrivnmgar för varje ny cKh oprövad skogs-bruksmetcxi, eftersom det skulle ställa krav på en omfattande konttoll av en mängd enskUda skogliga åtgärder. Först när en ny metod eUer ett nytt material är avsett att användas i större, yrkesmässig omfattning kan det vara motiverat med en särskild reglering. Om en ny skogsbraksmetod får någon omfattning, bör den enUgt kommittén komma att omfattas av regeln i 20 § naturvårdslagen om samråd Det är därför inte nödväncUgt att införa särskilda regler om miljö­konsekvensbeskrivningar för att konttoUera om nya skogsbruksmetcxier ska­dar mUjön. EnUgt kommittén bör det vidare vara möjUgt att inom ramen för nu­varande bestämmelser om skogscxUingsmaterial på ett tillfredsställande sätt övervaka att nytt material mUjöprövas innan det får kommersiell användning. Det är enligt kommitténs mening inte rimligt att en enskild skogsägare skall behöva bekosta en beskrivning av konsekvensema av nytt cxllingsmaterial. Denna uppgift måste åligga skogsvåidsmyndigheten.

För egen del kan jag inte dela kommitténs uppfattning. Jag har i det före­gående redogjort för min syn på sektcjrsansvaret och mecUen i skogspolitiken CKh vUl nu ytterligare anföra följande.

De aieeUa näiingama har fått en allt stöire inveikan på miljön undei senare år. Konsekvensbedömningar har en naturlig förankring i skogsbmket, men har ticUgare mest rört den direkta skogUga produktionen och de faktorer som har gynnat eller missgynnat den. Under 1980-talet har även andra slag av konsekvensbedömningar kommit in i bilden, såsom luftföroreningamas på-

69


verkan och bibehåUandet av en biologisk variation i skogsekosystemen. I den   Prop. 1992/93:226

av Sverige nyUgen undertecknade konventionen om biologisk mångfald ställs

krav på mUjökonsekvensbeskrivningar av aktiviteter som har en negativ effekt

på den biologiska mångfalden. Konventionen kräver också att införsel av

främmande arter föriundras eUer konttoUeras. Jag anser att tiden nu är mogen

att införa krav på mUjökonsekvensbeskrivningar i skogsvårdslagen.

Miljökonsekvensbeskrivningar bör krävas för nya metcxler CKh skogscxi­Ungsmaterial vars miljöeffekter och långsiktiga hushållningseffekter inte är klarlagda. En fömtsätming föi att sädana mUjökonsekvensbeskrivningai skall kunna kiävas bör dcKk vara att verksamheten avses pågå i någon nämnvärd omfatming eller skall utföras i miljöer som är särskilt känsUga. Miljökonse­kvensbeskrivningar bör också krävas för storskaliga kalkningsprogram. För tidigare oprövat skogscxUingmaterial bör det vara fråga om yrkesmässig an­vändning.

Skogsstyrelsen bör kunna besluta att miljökonsekvensbeskrivningar skall utföras i den utsträckning som behövs. Beskrivningama bör ges det innehåll som myncUgheten beslutar om i varje enskilt ärende. De ärenden som åsyftas kan vara frågor om cUspens från ett förbud att använda främmande skogsod­lingsmaterial eller om meddelande av föreskrifter om vilka avverkningsme­toder som skall vara tillåma. Det kan också bli aktuellt att myncUgheten om­besörjer att en konsekvensbeskrivning genomförs utan anknyming till något särskilt ärende. Länsstyrelsen bör, liksom när det gäller miljökonsekvensbe­skrivningar inom övriga samhällssektorer, få tiUfäUe att yttra sig.

En viktig fråga i sammanhanget är vem som skall svara för miljökonse-kvensbeskrivningama. Som tidigaie nämnts bekostas enligt gällande leglei mUjökonsekvensbeskrivningai av den som ansvaiar föi veiksamheten eller den som skall vidta åtgäiden. Till skillnad mot fleia av de sektorer som nu omfattas av miljökonsekvensbeskrivningar finns inom skogsbraket en stor spridning av aktörer från en enskild skogsägare med bara några få hektar skog tiU mycket stora bolag med avsevärda skogsinnehav. Mot den bakgran­den CKh med hänsyn till vad jag nyss har anfört om vilka åtgärder beskriv­ningama skaU avse bordet finnas möjlighet tUl en fördelning av kostnadema. I vissa fall är det rimligt att miljökonsekvensbeskrivningama utförs CKh be­kostas helt CKh hållet av den enskilde. Detta kan bli aktuellt för störte skogs­bolag eller för en större sammansluming av skogsföretag, t.ex. en skogs-ägaieföiening. I andia fall bör beskrivningen utföras cKh bekostas helt av tillsynsmyncUgheten. Så kan t.ex. vara fallet när det hancUar om mer genereUt tiUämpliga metcxler som initierats inom forskningen eller av myndigheten själv. Simationer där myndigheten utför själva miljökonsekvensbeskrivningen och enskilda till viss del bidrar till kosmaden kan också tänkas. I de fall det blir aktuellt att låta den enskUde stå för kosmaden finns det uttymme för att ta ut en avgift för myncUghetens verksamhet med stöd av skogsvårdslagens be­stämmelse om avgift i ärenden enUgt lagen.

70


5.8 Skogsbruksplaner


Prop. 1992/93:226


 


Mitt förslag: Kravet att det för varje brukningsenhet skall fmnas en skogsbniksplan slopas. Däremot skaU skogsägaren vid sin anmälan av avverkning för myncUgheten redovisa vad han avser art göra för att tUl­godose naturvårdens och kultuimiljövåidens inttessen i samband med aweikningen.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det för varje brak-ningsenhet skall finnas en redovisning av skogens tillstånd på enheten. Ut­över en skylcUghet att i samband med avverkningsanmälan redovisa på vilket sätt naturvårdsintresset skaU tUlgcxloses har kommittén föreslagit att planerad hyggesplöjning skaU anmälas tUl skogsmyncUgheten.

Remissinstansema: Namrvårdsverket samt länsstyrelsema i Malmöhus CKh Gävleborgs län anser att redovisningen av skogstillståndet på en bruk­ningsenhet bör kompletteras med uppgifter om befintiiga namrvärden och hur de skall beaktas vid olika skogsbraksåtgärder. Lantbrakamas riksförbund och Skogsägamas riksförbund anser att något redovisningskrav inte bör finnas, eftersom det strider mot avregleringstanken.

Länsstyrelsen i Blekinge län. Tjänstemännens centtalorganisation och Skogsarbetareförbundet anser att kravet på skogsbraksplan bör finnas kvar. RUcsskatteveiket anför att skogsbruksplanen ligger tUl grand för de uppgifter som fastighetsägama lämnar vid fastighetsdeklarationen CKh om planen av­skaffas förändras fömtsättningama för uppgiftslämnandet vid fastighets­taxeringen.

Skälen för mitt förslag: Enligt skogsvårdslagen skall det för varje brukningsenhet finnas en skogsbraksplan med riktiinjer för skogens skötsel på enheten. Närmare föreskrifter om kravet på skogsbraksplan har meddelats av regeringen CKh av Skogsstyielsen. Av Skogsstyrelsens föreskrifter följer att skogs braksplanen skall innehålla en redovisning av skogstillståndet på bmkningsenheten och CKkså ange vUket behov det finns av olika skogsbruks-åtgärder.

Kravet på innehav av skogsbraksplan infördes år 1983 i anslutning till andra lagändringar som syftade tUl en aktivare awerkning inom skogsbruket

Skogsbruksplanema har enhgt kommitténs utvärdering varit väidefuUa in­stmment vid föTveikligandet av de skogspolitiska målen. Skogsbraksplan-läggning äi emellertid i granden ett skogsägaiansvai. Olika skogsägare har olika föratsättningai i fråga om ekonomi, kunskapei cKh inttessen. Därför fmns det enligt kommittén inte något skäl för att formellt kräva att skogsäga­ren skaffar sig en skogsbraksplan som anger åtgärdsbehov enUgt skogsvårds­lagen och vad som behövs i övrigt. Särskilt det grancUäggande intresset av att avreglera skogsbruket CKh öka markägarens eget ansvar cKh initiativ talar för att kravet på en redovisning av åtgärdsbehovet slopas. Däremot bör markäga­ren enligt kommittén kunna ange brakningsenhetens skogstillstånd, främst


71


markens produktionsförmåga och skogens utvecklingsstadium, ttädslagssam-   Prop. 1992/93:226 mansättning och tätiiet

För egen del vill jag anföra följande. Varje skogsägare har behov av in­gående kunskaper om hur skogen ser ut på bmkningsenheten. Utan sådana kunskaper är det mte möjUgt att planera verksamheten vare sig på kort eUer på lång sUct Behovet av en skogsbraksplan för detta ändamål är allmänt erkänt sedan länge. EnUgt min mening är denna uppfatming så djupt rotad att några tvingande krav i fråga om skogsbraksplan inte bör ställas. Jag är inte heller beredd att biträda kommitténs förslag om skyldighet för markägaren att redo­visa skogstiUständet på bmkningsenheten. Jag vill dock erinra om att skogs­vårdslagens tiUsynsbestämmelser ger tUlsynsmyndigheten rätt att på begäran få de upplysningar och handUngar som behövs för tillsynen.

Med den betoning av skogsägamas miljöansvar som jag har förordat i det föregående är det viktigt att de i sina skogsbiuksplanei successivt för in upp­gifter om de särskilda naturvärden cKh kulturmiljövärden som finns på brak-ningsenheten. Sådana uppgifter finns att tillgå i de olika inventeringar och program som myndighetema upprättar.

Information om naturvärden CKh kulturmiljövärden är tillsammans med kunskaper om hur informationen skall hanteras i det praktiska skogsbraket nödväncUg i olika sammanhang. Bl.a. är informationen om sådana värden en viktig grund för den redovisningsskylcUghet som jag i likhet med kommittén anser bör åvUa skogsägaren i samband med avverkningsanmälan. En sådan anmälan bör i fortsätmingen också innehålla uppgifter om vad skogsägaren avser att göra för att tiUgodose naturvårdens intressen i samband med avverk­ningen i syfte att upprätthålla och främja den biologiska mångfalden på sina marker. Givetvis kan det aldrig bU fråga om att ställa högre krav på det nya uppgiftslämnandet än vad som följer av resp. skogsägares kunskaper på om­rådet. Det innebäi att skogsmyncUgheten, om den finner anledning till det, kompletterar underlaget för sina bedömningar. Jag utgår från att detta inte skaU behöva bUr aktuellt i någon större utsttäckning när det gäller storskogs-braket Den nya anmähiingsskyldigheten bör införas i lagen i anslutning till skyldigheten att anmäla planerad avverkning CKh våtmarksdikning. Anmäl­ningsskyldighet för hyggesplöjning bltt däremot inte akmell med hänsyn till det förbud mot sådan markberedning som jag hai föieslagit i det föregående.

6 Kunskapsförsörjning

6.1 Allmänt

Den skogspolitik som jag har förordat i det föregående bygger på en ökad frihet för skogsägama utan ingripande från myndighetema med föreskrifter och förbud. Samtidigt ökar kraven på att skogsbmket skall bedrivas i sam­klang med de naturgivna föratsätmingama och på ett sådant sätt att den bio­logiska mångfalden vämas. Kunskapema hos landets skogsägare varierar kraftigt De stora skogsföretagen har under de senaste åren förstärkt sina sta-

72


ber med ekologisk kompetens. SamticUgt har omfattande utbildning av övriga   Prop. 1992/93:226

anstäUda påbörjats. Det senare är nödvändigt inte minst mot bakgrand av de

organisatcjriska rationaUseringar som görs CKh som innebär att skogsarbetaren

själv i mycket stor utsttäckning avgör hur den praktiska verksamheten skaU

bedrivas. Detta inrymmer även åtgärder för hänsynstagande till naturvärdens

CKh kulturmUjövårdens intressen. De större skogsföretagen har som grand för

sin planering av verksamheten ingående kunskaper om skogstiUständet ckU

naturvärdena på sina skogsmarker.

Underlaget för planering av verksamheten för den enskilde skogsägaren behöver inte vara så omfattande som för de större företagen. Enklare tiU-ståndsTcdovisningar eller skogsbruksplaner har hittills varit tillräckliga. Jag har i det föregående förordat att skogsägama själva i fortsätmingen skall få avgöra om cKh när de vUl skaffa sig en skogsbraksplan. Däremot skall det krävas att det vid anmälan om aweikning skaU lämnas uppgifter om den hän­syn som skaU tas till naturvårdens cKh kulturmiljövåldens inttessen i samband med avverkningen. Visserligen skall det då inte kunna stäUas större krav på skogsägaien än vad som är rimligt bl.a. med hänsyn till utbUdning och kunskaper. Men den nya politiken bygger, som också kommittén har påpekat, på att kunskapema om namrvård CKh ekologi är högre än för närvarande. Det gäller både i fråga om teoretiska kunskaper och kunskaper om var på skogsfastigheten skyddsväida CKh hänsynskiävande växtei, djui ellei mUjöei finns.

Skogsägama har ett ansvar för att själva skaffa sig de kunskaper som behövs i detta sammanhang. Kommittén har lämnat förslag på flera av de områden som hänför sig till detta. Jag behancUar dem var för sig i det föl­jande.

6.2 Inventering

Mitt förslag: Riksskogstaxeringen drivs vidare i oförändrad omfatt­ning. Däremot bör den översiktiiga skogsinventeringen (ÖSI) upphöra den 1 juli 1993. De pågående inventeringama av sumpskogar och nyckelbiotoper slutförs under en begränsad tidsperiod. Skogsvårdsorga­nisationen tUlförs medel för översiktliga bedömningar av naturvårds-hänsyn.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt i fråga om ÖSI samt sumpskogs- och nyckelbiotopinventeringama. 1 fråga om riksskogstaxer­ingen har kommirtén föreslagit en väsentiig resursförstärkning.

Remissinstanserna: Flera är negativa till en avveckling av ÖSI, bl.a. Skogsstyrelsen, RUcsskatteverket, flera länsstyrelser och Tjänstemännens centralorganisation. Riksantikvarieämbetet framhåller behovet av att inventera

73


kulttirmiljöer. Boverket efterlyser en landskapsekologisk samordmng på kom-    Prop. 1992/93:226 munnivå.

Skälen för mitt förslag: Riksskogstaxeringen är en landsomfattande stickprovsinventering av skog. Den har gjorts sedan mitten av 1920-talet. Den beskriver skogens tiUstånd CKh utveckling. Resultaten kan inte särredovisas för mindre områden med större säkerhet Sålunda redovisas de enbart för lan­det scxn helhet tx:h för regioner. Större skogsföretag kan umyttja inventerings­resultaten som underlag för sin planering. Sveriges lantbruksuniversitet ansva­rar för verksamheten. En tredjedel av anslaget för verksamheten har hittiUs fi­nansierats med skogsvåidsavgiftsmedel. Kommittén hai föreslagit att resuisei-na för verksamheten utökas med mer än 50 % föratom att anslaget återställs tiU nuvarande nivå. Ett särskUt anslag föreslås föi verksamheten. Kommittén anser att finansieringen av förstärkningen bör ske genom en omfördelning från anslag som disponeras av Naturvåidsveiket

För egen del betraktar jag riksskogstaxeringen som så grandläggande att den bör bedrivas vidare i oförändrad omfattning. Regeringen har behancUat frågan om riksskogstaxeringen i den nyUgen beslutade forskningspoliriska propositionen (prop. 1992/93:170). Där föreslås att omfördelningar skall göras för att kompensera bortfallet av skogsvårdsavgiftsmedlen. I övrigt an­förs att taxeringen i ökad utsttäckning bör finansieras genom att användama betalar föi de uppgiftet som efterfrågas. Det gäller även data för enskUda foiskningsprojekt. Medel föi taxeringen böi även i fortsättningen anvisas övei anslaget till Lantbraksuniversitetet Därmed bibehåUs de möjUgheter tiU omfördelningar och tillfälliga resursförstärkningar som kan behövas. Vidare behåUs den nära anknymingen tUl forskningen som är nödvändig för en snabb metodutveckling CKh nödväncUg rationalisering av taxeringen.

Den översiktliga skogsinventeringen (ÖSI) startades i sin nuvaiande foim eftei 1979 åis skogspolitiska beslut. Viss verksamhet av samma karaktär hade bedrivits i norra Sverige under ert par decennier. Syftet med ÖSI har varit att skapa underiag föi samhällsplanering av olUca slag, för skogsvåidsstyielser-nas verksamhetsplanering och för framstäUning av fastighetsvisa skogsbraks-planer. TUl skUhiad från riksskogstaxeringen ger ÖSI data som är geografiskt definierade. Kommittén anser att ÖSI bör avslutas omedelbart. Förslaget har fått ett blandat bemötande. Flera remissinstanser har ansett att inventeringen bör slutföras så att den blir landstäckande.

För egen del har jag samma uppfatming som kommittén. ÖSI bör aUtså avvecklas vid utgången av innevarande budgetår. ÖSI har kostat flera hundra miljoner kronor, kosmader som väsentiigt överstiger vad som beräknades vid dess start. DärtUI kommer att inventeringen redan från början har bekostats med skogvårdsavgiftsmedel som nu inte längre är tiUgängUga. Givetvis äi det insamlade materialet av visst värde, inte minst för skogsvårdsmyncUgheten. Det bör därför umyttjas så långt möjligt cKh lämpligt och lUcsom hittUls ställas tiU andra användares cUsposition.

I skogvårdsorganisationens regi pågår sedan några år inventeringar av skyddsvärda nyckelbiotoper och sumpskogar. Dessa inventeringar finansieras

74


med skogsvårdsavgiftsmedel. Det är angeläget att de fullföljs så snabbt som   Prop. 1992/93:226 möjligt. Till Skogsstyrelsens förfogande bör därför ställas sammanlagt 115 mUjoner kionoi föi högst en fyraåispericxl. Medlen böi finansiera fortsatt inventering inom ramen föi ett tidsbegiänsat projekt Några utfästelser om ytteiUgare medel föi ändamålet böi inte göras.

Insatsema föi bevarande av en biologisk mångfald kräver samordning av det material CKh kunskaper som finns i befintiiga cxh pågående naturinventer­ingar. En sådan samordning bör ske i landskapsformat. Det är angeläget att inventeringsmaterialet ses i ett större perspektiv, eftersom det inte är möjUgt att bevara den biologiska mångfalden genom åtgärder som planeras med ut­gångspunkt i bedömningar rörande ett enskUt arbetsobjekt

Ökade kunskaper om vilka områden som bör skyddas CKh hur detta skall göras, byggda på förhåUandena i större områden, möjliggör ökad flexibiUtet CKh kan minska behovet av reservatsavsätmingar. Dessa kunskaper gör det också möjUgt att t.ex. avsätta reservat eUer upprätta civilrättsUga avtal där det äi mest angeläget. Inskränkningar i markägarens förfoganderätt skall härige­nom inte behöva tiUgripas i onöcUgt stor omfartning och för onödigt lång tid

Inom storskogsbruket initieras nu på flera håll en verksamhet grandad på denna syn. Det faller sig naturligt med de omfattande skogsarealer som här finns hos resp. skogsägaie. Det äi angeläget att veiksamheten föi skydd av den biologiska mångfalden kan bedrivas enUgt samma principei inom små­skogsbraket. Det äi emellertid inte praktiskt möjligt att låta vaije enskild skogsägaie medverka i finansieringen av den uppgiftssammanstälhiing som då behövs CKh som i huvudsak måste bygga på de oUka inventeringama som redan genomförs. Jag förordar i stället att skogsvåidsmyndigheten anvisas vissa medel för ändamålet Som jag har antytt kommer en bättre samordning att leda tiU rationeUare åtgärder som även minskar kosmadema för den enskil­de skogsägaren. Derme bör i gengäld, som jag har anfört i det föregående, för­utsättas ha en positiv instälhung tiU att utan särskUd ersättning skydda mindre biotoper.

Detta innebär således art den skogliga myncUgheten i sin myncUghetsutöv-ning inte endast skall ta hänsyn till förhållandena på den enskilda fastigheten, utan även väga in förhåUandena i större områden i syfte att minimera inskränk­ningarna i markägamas förfoganderätt.

6.3 Utbildning och forskning

Min bedömning: Den nya skogspolitiken stäUer krav på ökade kun­skaper genom utbildning av skogsägare, yrkesverksamma i skogsar­bete och tjänstemän. Den breda ansats som kännetecknar skogsforsk­ningen i dag måste bestå. Ytterligare forskningsinsatser behövs för att göra skogsnäringen mer konkurrenskraftig på exportmarknaden cKh mer kundanpassad.

75


Kommitténs förslag överensstämmer i stora delar med min bedöm­ning. Någon tUlfredsställande finansiering anges emeUertid inte.

Remissinstanserna: De flesta delar kommitténs syn på behovet av en förstärkt skogsforskning. Förettädare för skogsbmket kan inte acceptera an den koUektiva skogsforskningen skulle bU utan statiiga medel.

Skälen för min bedömning: I den nyligen till riksdagen avlämnade propositionen om forskning för kunskap CKh framsteg (prop. 1992/93:170) har regeringen behandlat bl.a. den högre skogsutbUdiungen CKh forskningen på skogs- och skogsindustriområdena. I propositionen redovisas behovet av en reformerad skogsutbildning. För närvarande pågår inom Sveriges lant­bruksuniversitet en översyn av jägmästare-, skogsmästare- och skogsteknikei-utbUdningama. Syftet äi dels att skapa en bättte bas föi framtida forskning, dels att utfoima utbUdningama med hänsyn till vad aibetsmaiknaden kräver. HittiUs har i översynsarbetet noterats ett behov av färre utbildningai och ut­bildade inom skogsbruket. Vidare har det uppmärksammats problem med kvaUteten CKh omfatmingen av skogsarbetareutbUdningen. Den senare frågan kommer att studeras näimare inom Utbildnings- och Jordbruksdepartemen­ten. Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att fortbUdningen inte får komma i bakgmnden. Den nya skogspolitiken och den snabba tekniska ut­vecklingen ställer krav på ökade kunskaper. Men också den ökade andelen skogsägare med bristande kunskaper om elementär skogsskötsel talar härför.

I prof)ositioncn om forskning förordas vidare att det sedan flera äi pågåen­de forskningsprogrammet Skog och miljö fortsätter. Det uttalas att program­ met böi kompletteras med nya insatser i ett brett forskningsprogram om ttä-kvaUtet (Kh träfiber. För att ytterligare stärka skogsforskningen pekas på be­hovet av omfördelning av medel inom Lantbruksuniversitetet Fortsatta insat­ser föreslås för verksamheten vid det branschägda skogsforskningsinstimtet SkogForsk.

Samlade innebär dessa insatser föratsättningai föi en väsentiig förstärk­ning och förbättring av den grancUäggande kunskapsnivån inom skogssek-tom.

6.4 Rådgivning och information

Min bedömning: Rådgivning kommer att vara ett viktigare medel i skogspolitiken än hittUls. Den behöver kompletteras med informations­insatser.

Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med min bedöm­ning.


Prop. 1992/93:226

76


Remissinstanserna instämmer i kommitténs bedömning att rådgivning-    Prop. 1992/93:226 ens betydelse kcxnmer att öka. Flera har synpunkter på hur rådgivningen skall finansieras och vem som praktiskt skaU svara för den.

Skälen för min bedömning: I det föregående har jag framhållit att råd­givningen inom skogsbruket har varit ett viktigt komplement tUl skogsvårds­lagen under hela 1900-talet. Skogsvåidslagen har hittills endast ställt upp ram-ama för hur staten önskar att skogsägaren skaU agera. De maktmedel som la­gen rymmer har umyttjats först sedan lämnade råd inte har följts i tiUiäckUg utsttäckning. Rådgivningen har på detta sätt lett tUl att omständUga admini­strativa förfaranden hai kunnat undvikas.

I den nya skogspolitiken kommei rådgivningen att få en ökad betydelse. Den minskade detaljregleringen i kombination med ett ökat antal skogsägare som saknar förankring i lantbruket talar starkt för detta. DärtiU kommer att rådgivningen måste ges en annan karaktär och ett annat innehåll än för när­varande. Kravet på bevarande av en biologisk mångfald leder till att rådgiv­ningen måste lymma frågor som rör ekologi i vid mening och kulturmUjö-frågor. Det är frågor som således inte omfattar ekonomiska incitament för skogsägare, men som för samhället i stort är väsentUga föi utvecklingen.

Givetvis kommer rådgivningsbehovet att innefatta även frågor som rör den ekonomiska driften av skogsfastigheten. Sådan rådgivning är även i fortsätt­ningen i föista hand en uppgift föi skogsägamas egna organisationer. I viss utsttäckning bör den kunna tillhandahållas även av den statiiga skogsmyndig­heten. Denna typ av rådgivning är ett egeninttesse för skogsägaren och bör sålunda betalas av honom själv.

Den mer grancUäggande rådgivningen, som jag tidigare har berört, bör även den så långt möjUgt finansieras av skogsägaren. Det ligger emeUertid i sakens natur att det inte är rimUgt att låta skogsägaren betala den rådgivning som är ett led i tillsynen enhgt lagstifmingen. Denna är ju inte direkt efterfrå­gad CKh kan inte heller fördelas jämnt över hela skogsägargrappen. Hit hör även viss olycksfaUsförebyggande rådgivning till självverksamma skogsäga­re. Staten bör mot denna bakgrand finansiera sådan rådgivning även i fort­sätmingen.

Vad gäller den informationsverksamhet som skogsmyncUgheten bedriver har den varit ett viktigt komplement tiU rådgivningen. Denna information kan komma tiU uttryck på olika sätt. Skogsstyrelsen har under en lång följd av år inom lamen föi sin förlagsverksamhet prcxlucerat högklassiga läroböcker, foldrar, filmer cKh annat informationsmaterial. Verksamheten, som i huvud­sak finansieras med försäljningsintäkter, har en viktig skogspolitisk funktion CKh ett mycket gott rykte och bör drivas vidare. Viktigt i sammanhanget är att bygga vidare på den opartiska ställning som informationsverksamheten har getts under senare år.

Introduktionen av en ny skogspoUtik kommer tiUfäUigt att stäUa höga krav på myndigheten. Det är viktigt att den nya skogspolitiken sä snart som möjHgi förankras inom hela skogsbruket. Med hänsyn bl.a. tiU det stora antalet skogs-

77


ägare krävs särskilda insatser härför. Skogsstyrelsen bör därför anvisas sär-   Prop. 1992/93:226 skUda medel för detta.

7 Statligt ekonomiskt stöd

Mitt förslag: Det statUga ekonomiska stödet tiU skogsbruket begrän­sas kraftigt. TiUs vidare bör det regelmässigt endast lämnas tiU natur-och kultuivåidsåtgäidei, ädeUövskogsbruk och kalkning av skogs­mark.

Kommitténs förslag överensstämmer med mitt förslag. Kommittén har dessutom föreslagit stöd tUl planering av skogsvägar.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Skogsstyrelsen CKh Vägverket, har förordat att bidraget till skogsvägar återinförs. I fråga om skogsmarkskalkning är meningama något delade. Flera vill att stödet skall ökas och att skogsägama inte skaU behöva bidra tUl kostnadema. Andra anser att kunskapema inte äi tillräckUga för en storskaUg verksamhet.

Skälen för mitt förslag: EnUgt gäUande skogspolitik skaU skogsbmket i princip vara självfinansierat. De krav som ställs i skogvårdslagen skall så­lunda tiUgcxloses utan statUgt stöd. Endast i de fall det äi ett samhäUsinttesse att fä tUl stånd en skogsvård som går utöver vad som anses som skäliga krav på den enskUde skogsägaren skall stadigt ekonomiskt stöd kunna ges. Omfatt­ningen av det StatUga stödet har varierat kraftigt under det senaste decenniet Finansieringen av stödet har i allt högre grad skett med skogsvåidsavgiftsme­del. De allra senaste åren har denna finansiering kommit att gälla alla bidrag tUl skogsbruket

För innevarande budgetår kan bidrag ges, delvis inom ramen för en regio-nalpolitisk försöksverksamhet, till skogsvårdsåtgäider i Nomlands inland, ädellövskogsbrak, natur- och kulmrvårdsåtgärder samt bidrag vid storm- CKh insektsskador. Kommuténs förslag innebär att samtiiga dessa stöd avvecklas utom bidraget tUl ädeUövskogsbiuk. DärtiU föreslär kommittén att skogsvåids-styrelsema skall kunna bidia med stöd till planering av skogsvägar.

För egen del viU jag betona gällande princip för skogsägarens kosmadsan­svar. Föl en mer sttikt tiUämpning av denna talar numera den omläggning av näringspolitiken som har beslutats av regering cKh riksdag. Den innebär en ökad frihet för företagarna som tar sig uttryck bl.a. i en minskad skatte- och avgiftsbelastning. I gengäld får företagen klara sig utan ellei med minskat statiigt ekonomiskt stöd. En påtaglig föiänctting för skogsbrakets del äi att skogsväidsavgiften hai avskaffats.

Mot denna bakgrand ansei jag, i likhet med kommittén, att i huvudsak aUt genereUt statUgt ekonomiskt stöd tUl skogsbruket bör avskaffas. TUl skiUnad från kommittén är jag inte beredd att föreslå ett återinförande av ett stöd för planering av skogsvägar. Jag är visserligen medveten om behovet av att

78


skogsvägnätet utformas optimalt och att vägar inte byggs i onödan cKh med Prop. 1992/93:226 felaktig sttäckning. Det bör emellertid ligga i skogsägamas eget inttesse att även i fortsättningen umyttja skogsvårdsstyrelsemas kompetens på detta om­råde. Härigenom kan kosmadema för vägbyggandet minska väsentiigt. Med hänsyn tiU vad som i olika sammanhang har uttalats om förmänUgare skatte­regler viU jag erinra om att en skogsväg numera fär avskrivas under en tioårs-pericxi mot ticUgare 20 år. Äi den av mycket kortvarig nytta fåi den skrivas av omedelbart

De stadiga bidragen till ädeUövskogsbruk är en viktig del i det beslut som fattades om bevarandet av ädeUövskogama. Bicttagen är sålunda ett komple­ment tUl lagstiftningen. Det framgår särskilt av denna. Mot den bakgmnden förordar jag att det även i fortsättningen skaU kunna lämnas bidrag tiU anlägg­ning CKh skötsel av ädeUövskog inom ramen för ett aktivt ädeUövskogsbruk. Kosmadema härför beräknar jag till 20 miljoner kronoi för nästa budgetår. Jag har därvid inte räknat in det stöd som kan lämnas inom ramen för jordbm-kets omställning.

Sedan några år har statUgt bidrag kunnat lämnas dU naturvårds- och kidtur-vårdsåtgärder i skogsbruket. Bidragen har finansierat aktiva åtgärder. De äi därföi ett viktigt inslag i vålden av vårt landskap. Mot bakgrand härav bör stöd för dessa ändamål kunna lämnas även i fortsätmingen. Jag beräknar kost­nadema för detta stöd tiU 15 mUjoner kronor för nästa budgetår. Frågan om inträngsersätmingar m.m. återkommer jag tiU i det följande (avsnitt 8).

Det pågår en brett upplagd, storskaUg försöksverksamhet med kalkning av skogsmark. Syftet med försöksverksamheten är att skaffa erfarenheter för en löpande verksamhet på området Försöken leds av Skogsstyrelsen i samarbe­te med andra berörda myncUgheter cKh organisationer. Den är koncentrerad till Syd- (Kh Västsverige. För veiksamheten har innevarande åi anvisats diygt 9 miljoner kronor.

Kommittén har föreslagit ett successivt ökat kalkningsprogram, där skogs­ägama bidrai tiU kosmadema föi verksamheten med 20 %. Statens del har be­räknats tiU 15 miljoner kronor nästa budgetår CKh 50 mUjoner kronor budget­året 1997/98.

För egen del vill jag framhålla nödväncUgheten av att vi dels minskai de inhemska förorenande utsläppen från industrier, trafik, m.m., dels fortsärter att påverka beslutsfattare i de länder i vår omgivning från vilka omfattande föroreningar sprids till vårt land. De forskare som närmare studerar förore­ningamas effekter har i vissa avseenden olika uppfatmingar om resultaten av en skogsmaikskalkning. Med hänsyn tiU det stora behovet av att vidta åtgär­der mot föroreningamas effekter förordar jag att verksamheten utökas. I lik­het med kommittén finner jag det rimligt att berörda skogsägaie bidiar med 20 % av beräknad kosmad för kalkningsåtgärder som vidtas på deras mark. Med hänsyn till de delade meningar som finns om kalkningen bör den fort­sätta som en försöksverksamhet tiUs ytterligare kunskaper har erhållits av den hittiUs bedrivna verksamheten och andra försök. För nästa budgetår beräknar jag statens del av kosmadema till 15 miljoner kronor. Resultaten av utförda

79


försök CKh möjUghetema att finansiera verksamheten, t.ex. med en särskild   Prop. 1992/93:226 avgift eller skan, får bestämma den framtida omfatmingen. I detta samman­hang bör även frågan om hur stor del som skall finansieras av berörda skogs­ägare tas upp tUl fömyad prövning.

Det förekommer även mera indirekta ekonomiska stöd till skogsbraket. Jag tänker då närmast på statens insatsei föi beredskapsarbeten i skogsbruket och föl regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Genom dessa tUlförs skogsbm­ket ett StatUgt stöd jämförbart i huvudsak med statsbidragen tiU skogsvård m.m. Kommittén har uttalat sig positivt om sådana åtgärder.

Även jag anser att skogsbraket är ett viktigt underlag för sysselsätming och försörjning. Insatser i skogsbruket är ofta effektiva som sysselsätmings-skapande åtgärder (Kh genererar framtida sysselsätming och inkomster. I re-gionalpoUtiken kan insatser för skogsbruket vara värdefulla. De erfarenheter av denna verksamhet som har vunnits under en lång följd av år böi umyttjas även i fortsätmingen. 1 den mån det blir akmeUt med sysselsättningspolitiska eUer regionalpolitiska insatser i skogsbraket bör de praktiskt administteras som hittiUs. Detta bör gälla även eventueUt fortsatt stöd till skogsplantering inom ramen för jordbrukspolitiken.

8 Bevarande av den biologiska mångfalden

Mitt förslag: För att stärka skyddet av den biologiska mångfalden av­sätts ytterligare skogsmark som reservat. Avsättningstakten höjs i för­håUande tiU dagsläget

Kommitténs förslag överensstämmer i sina grancUäggande delar med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är eniga om behovet av att öka reservatsavsättningama i stora delar av landet. De flesta är kritiska tiU den föreslagna preciseringen av ett mål för reservatsavsätmingar. Några anser att staten bör använda sin mark som bytesmaik. Domän AB uppskattar att ca 15 % av den pioduktiva domänskogsmaiken nedanför fjäUnäragränsen är un­dantagen från skogsbmk genom natuihänsyn eUer leseivat. Flertalet är myck­et skeptiska näi det gäUei finansieringen och eisärtningsreglema.

Skälen för mitt förslag: I det föregående hai jag ingående redovisat behovet av att väma den biologiska mångfalden CKh att skogen brukas så att växt- CKh djurarter som naturUgt hör hemma i skogen ges föratsätmingar att fortieva under naturliga betingelser CKh i livskraftiga bestånd. Jag har också ÖversiktUgt redovisat hur jag ser på sambandet meUan olika medel för art tiU­godose detta behov.

Kommirténs förslag innebär bl.a. art resurser skapas så au 5 % av den pro­duktiva skogsmarken kan vara avsart som reservat efter en 30-årspericxi. För­slaget omfattar en öknmg av det årUga anslaget för förvärv av skogsmaik från

80


de 126 mUjoner kronor som umyttjades för natuireseivat på skogsmaik bud-   Prop. 1992/93:226 getåret 1992/93 till 280 miljoner kronor. Remissinstansema har uttryckt vitt skUda synpunkter pä förslaget. De flesta har kritiserat den föreslagna preci­seringen av reservatsarealen. En del anser att målet äi fcji lågt satt Andra in-vändei mot förslaget att sätta upp ett arealmål.

Den gmpp av vetenskapsmän, vars promemoria kommittén har tagit initia­tiv tiU (Kh som vissa remissinstanser hänvisar till, utgåi i ett gmndaltemativ frän att skogsbmket inte förändras i föihållande tiU den utformning det har haft under de senaste decenniema. Detta altemativ kräver, enUgt forskarna, att i stort sett aUa befintUga arealer av äldre naturskogslUcnande bestånd behöver säkerstaUas i form av reservat. Det motsvarar en kraftig ökning av reservats­arealen upp tillca 15 % av skogsmarken nedanför skogscxlUngsgränsen. Fors-kargrappen förespråkar emellertid att dagens skogsbruksmetoder bör förän­dras, så att skogsbruket mer efterliknar de naturUga stömingsregimer skogs­bestånd och landskap utsattes för. En sådan ny inrikming skulle kunna mer än halvera reservatsbehovet

För egen del viU jag anföra följande. Den skogspoUtik som jag förordat i det föregående utgår på ett helt nytt sätt fiin vårt nationeUa och intemationeUa ansvar for att bevara biologisk mångfald och de växt- och djurarter som namr­Ugt lever i Sverige. Mitt förslag tiU miljömål, ändringar i skogsvårdslagstift­ningen CKh andra åtgärder som främjar ett mångformigt CKh hållbart skogs­bruk ändrar därför föratsätmingama för en bedömning av reservatsbehovet i den rikming som forskama förespråkat.

Vid bedömningen av hur stor del av skogsmarken som behöver avsättas som reservat bör hänsyn tas tiU andra åtgärder som vidtas för att bevara den biologiska mångfalden och uppfyUa mUjömålet Jag tänker då på den normala hänsyn som skall tas vid alla åtgärder i skogsbruket Men också på tillämp­ningen av biotopskyddet, skyddet för våtmarker, hänsynstagande i gränslan­det mellan skogsmaik och joidbraksmark och frivilliga åtaganden. Denna instäUning styrks av flera remissinstanser.

I det föregående har jag redovisat min uppfattning an de åtgärder som be­hövs för att bevara den biologiska mångfalden inte kan begränsas tiU enskilda bestånd eller ens fastigheter, utan måste utgå fiån kunskaper om hela land­skapsavsnitt. Med den ordning som jag har förordat kan man också ge verk­samheten en annan tidscUmension än vad som är normalt. Genom att skydda olika områden under skUda tidspericxler är det många gånger möjligt att avstå frän för både staten (Kh markägaren dyibara reseivatsavsättningai som an-nais hade tett sig nödväncUga. Sådana tidsbegiänsade skydd kan åstadkom­mas genom civilrättsUga avtal meUan maikägaren cKh staten, t.ex. för att un­der viss tid överiiålla awerkningsmogna bestånd CKh på så vis öka andelen gammal skog i landskapet. När det gäller de stora markägama bör detta oftast kunna ske utan några kosmader för staten genom friviUiga insatser av det slag som Domän AB har redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan det bU akmeUt att förordna om reseivat utan att ägareföihåUandet ändras och med en varierad


6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 226


81


grad av inskränkningai. I ytterUgare andra fall kan långtgående inskränkning-    Prop. 1992/93:226 ai genom reseivatsavsätmingai inte undvUias om skyddssyftet skaU nås.

Av vad jag nu har anfört framgår att miljömålet skaU tiUgodoses genom en kombination av ökade reservatsavsättningar och en skärpt tiUämpning av na­turvårdshänsynen. För att bevara den biologiska mångfalden krävs enUgt min mening ätten relativt stor andel av skogen består av äldre bestånd samt att äld­re lövttädsdominerade bestånd finns väl spridda övei landet.

Kommittén hai valt att ange ett arealmäl föi behovet av natuireseivat på skogsmark. Forskaigrappens rapport klargör att det finns ett avsevärt behov av nya reservat Men grappen har inte preciserat någon bestämd areal som be­höver skyddas i ett läge där SkogspoUtiken förändras. Skälet äi givetvis att be­hovet i sä hög grad hänger samman med graden av hänsyn i skogsbiuket. Det böi i detta sammanhang noteras att mina förslag gåi längre i fråga om nattii-våidshänsyn i det ordinarie skogsbmket än vad kommittén hai föreslagit

EnUgt min uppfattning äi det mot bakgrand bl.a. av foiskaigmppens rap­port uppenbart att ambitionerna beträffande reservatsbildningar måste höjas. Även i ett läge där skogsbruksmetodema förändras i miljövänlig rikming är det nödvändigt att åstadkomma nya reservat i högre takt än i dag. Denna ök­ning bör i första hand orienteras till södra cch meUersta Sverige samt dll norra Sveriges kustiand.

Det är ytterst angeläget art utvecklingen av den biologiska mångfalden i skogen nu noga följs upp. MyncUghetema måste ha en gcxl bild av tiUståndet för de växt- ckU djurarter som naturUgt hör hemma i skogen för att kunna tUl-lämpa de oUka styr- CKh stimulansåtgärdei som ståi tiU buds. Mot denna bak­grand anser jag att Naturvåidsveiket och Skogsstyielsen bör ges i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på den biologiska mångfalden CKh följa upp hur reservatsavsätmingama och de olika åtgärdema i skogsbruket bidrar tUl att uppfyUa miljömålet.

Senare, näi praktiska erfarenhetei av den nya skogspoUtUcen har vunnits, kan det vara lämpligt att formulera ett riktvärde för reservatsbildningama på lång sikt. Det bör härvid inte uteslutas att en nivå i storleksordningen 5 % av den produktiva skogsmarken nedanför skogscxlUngsgränsen kan vara nödvän­cUg att uppnå. I uppdraget tiU myncUghetema bör ingå att bedömningar skall göras av hui omfattande behoven långsiktigt kommer art vara.

Med den inrikming jag nu hai skisserat av hur den biologiska mångfalden skall vämas behövei nya resurser avsättas. Jag beräknar de sammanlagda kosmadema för inttångsersättningar i fjällskogar och biotopskyddet samt kostnader för ersätmingar enligt de nyss nämnda avtalen till ca 20 mUjoner kronor nästa budgetår. Härtill kommer kostnader för skogsvårdsmyndig­hetens hantering av verksamheten. För ytterligare reservatsavsättningar bör avsättas 55 miljoner kronor. Huvuddelen av de samlade resursema för in­rättande av reservat m.m., 190 445 000 kr, kommer att användas föi skogs-leseivat.

Det är viktigt att de samlade resursema för avsättning av skogsreservat umyttjas effektivt. Naturvåidsveiket bör i samråd med Skogsstyrelsen verka

82


 


för att så sker. Det omfattande inventeringsunderlag som redan finns bör kun-   Prop. 1992/93:226 na utgöra en värdefuU utgångspunkt för beslut om resursanvändningen.

9 Skogsvårdsmyndigheten

Min bedönming: Det behövs även i fortsättningen statiiga myndighets­funktioner som för ut CKh verkställer skogspolitiken. Förändringar av den regionala organisationen bör avvakta stälhiingstagandena till Re­gionberedningens pågående arbete.

Kommitténs förslag överensstämmer med min bedömning i fråga om behovet av en skogsvårdsmyncUghet Kommittén har dessutom föreslagit att en kraftig regional rationaUsering av organisationen genomförs nu.

Remissinstanserna är splittrade i fråga om den regionala organisatio­nen. Vissa förordar en fortsatt fristående organisation, andra, bl.a. många länsstyrelser, att skogsvårdsstyrelsema inordnas i länsstyrelsema. Några efterlyser ytterUgare utredning av organisationsfrågan.

Skälen för min bedömning: Skogsvårdsstyrelsema skapades i nära anslutning tiU beslutet om den första skogsvåidslagen i början av detta åi-hundrade. I början av 1940-talet tillkom Skogsstyrelsen som en central statUg myncUghet på skogsområdet. Skogsstyrelsen gavs bl.a. uppgiften att utöva tillsyn över skogsvårdsstyrelsemas verksamhet. Dessa var inte statiiga myn­digheter, utan en form av offentiigrärtsliga organ med statiig överinsyn och med bidrag från staten för sin verksamhet. En särskild lagstifming reglerade skogsvåidsstyielsemas veiksamhet. Genom riksdagens beslut åi 1981 föi-statiigades skogsvåidsstyrelsema (piop. 1980/81:136, bet. 1980/81 :JoU25, rskr. 1980/81:295). I ansluming därtill övertog staten utan vederlag alla tiU­gångar hos skogsvårdsstyrelsema i form av fastigheter, plantskolor m.m. Genom beslutet blev Skogsstyrelsen chefsmyncUghet för skogsvårdsstyrel­sema. Med åren har verksamheten inom Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyr­elsema alltmer vävts samman. Den samlade organisationen verkar numera i hög grad som en stor myncUghet eUer organisation eUer som en välintegrerad koncem. Det finns en skogsvårdsstyrelse i varje län. Skogsvårdsstyrelsema i Kristianstads och Malmöhus län har dcKk gemensamt kansU. Motsvarande gäUer skogsvårdsstyrelsema i StcKkholms cKh Uppsala län. Skogsvårdsstyr­elsema har en lokalt väl förankrad organisation genom en cUsttiktsindelning med lokalt stationerad personal. Förutom myndighetsuppgifter har skogs­vårdsstyrelsema en uppdragsverksamhet riktad till andra myndigheter, kom­muner, organisationer, företag och enskilda. De medverkar även i den kom­mersiella prcxiuktionen av skogsfrö och skogsplantor som Skogsstyrelsen har ansvaret för.

Kommittén har mot bakgrand bl.a. av sina förslag till förändringar av skogsfxjlitiken CKh det faktum att bortfallet av skogsvårdsavgiften minskar

83


 


basen för verksamhetens finansiering föreslagit dels att skogsvårdsstyrel- Prop. 1992/93:226 semas organisation ändras snarast, dels att Skogsstyrelsens organisation ses över när den nya skogspolitiken har förankrats. Kommitténs förslag i fråga om skogsvårdsstyrelsema innebär främst en regionalisering av organisationen tiU 10 regioner i stäUet för som nu 22. En sammanslagiung med länsstyrelser­na avfördas av kommittén.

Vid remissbehandlingen hai vitt skUda synpunktei framförts på förslagen, aUt från en total integrering i länsstyrelsema till en längre gående regionaU-sering än vad kommittén har tänkt sig.

För egen del viU jag anföra följande. SkogspoUtUcen berör en mycket stor del av Sveriges landareal, 240 000 bmkningsenhetei cKh ett avsevärt störte antal skogsägare som skUjei sig åt i fiäga om bakgrand, utbUdning, tracUtion och ålder. Därtill kommer att skogsbruk CKh skogspolitik har kommit att bU en angelägenhet för allt fler människor utanför kretsen skogsägaie. Den nya SkogspoUtiken markerar detta faktum ytterligare. Den förstärker dessutom kravet på en fÖrtroendefuU och nära kontakt mellan staten cKh alla som verkar i skogsbruket. Med hänsyn tiU detta anser jag att det även i fortsätmingen be­hövs StatUga myndighetsfunktioner som för ut och förankrar skogspoUtUcen direkt hos skogsägama CKh i fömcKndefullt samarbete med dem. I det sam­manhanget är en lokalt förankrad organisation av avgörande betydelse.

På ett område är enUgt min mening tiden nu mogen för en annan ordning än hittiUs. Det gäUer produktionen och försäljningen av skogsfrö (Kh skogs­plantor. Jag återkommer i det följande tiU den frågan.

Skogsvårdsorganisationens ökade sektorsansvar för mUjöfrågoma kom­mer att förändra sammansätmingen av arbetsuppgiftema. Det kommei CKkså att föistäika behovet av sådan vidareutbildning av personal som pågår inom organisationen. Jag tänker då bl.a. på den utbildning i ekologi m.m. som sker pä högskolenivå. Jag är övertygad om att organisationen härigenom kan leva upp tiU det ansvar som följer av mina förslag i det föregående i fråga om hand­läggningen av vissa ärenden enUgt namrvårdslagen.

Vad så gäller den närmare utformningen av organisationen vill jag anföra följande.

I (Kh för sig anser jag att det är angeläget att så snart som möjUgt åstad­komma en rationell regional organisationsstruktur. Kommitténs förslag tiU indelning i tio regioner är som jag ser det tiUtalande. Å andra sidan finns det skäl mot att redan nu binda en regionindelning enUgt förslaget Jag syftar där­vid på det pågående arbetet inom Regionberedningen (C 1992:06). Bered­ningen har i uppdrag att utforma förslag om den offentiiga verksamhetens uppbyggnad CKh indelning på regional nivå. Det är därför namrUgt att den fi-amtida skogsvårdsorganisationen utreds även inom ramen för Regionbered­ningens arbete. Det innebär bl.a. att det för närvarande inte är lämpligt att ta slutiig ställning tUl en ändrad regionindelning för skogsvårdsstyrelsema. Den frågan bör i stället anstå till dess att Regionberedningen har lämnat sina för­slag. Vissa ändringar kan emeUertid bU akmeUa redan innan beredningen har slutfört sitt arbete. Jag syftar då på det förhållandet att besparingskrav kan ge

84


 


anlecUiing tiU en samordning av funktionema vid vissa av de mindre skogs-   Prop. 1992/93:226 våidsstyielsema.

Det äi angeläget att man i den framtida myncUghetsoiganisationen på ett bättre CKh mei effektivt sätt fåi en samoidning av olika statUga myndighets-uppgiftei på regional nivl Det gäller inte minst de frågor som har med de are­eUa näringarna att göra. Det är cKkså viktigt att integrera de namrvårdsfrågor som har anknytning till dessa näringar inom en sådan myndighet. Skogs­vårdsorganisationens lokala förankring cKh obyråkratiska arbetssätt är en tillgång som måste tas tiU vara.

Kommittén förordar att en anpassning av Skogsstyrelsens organisation bör anstå tiU dess den nya SkogspoUtiken har fått stadga. Jag har förståelse för den inställningen. Skogsstyrelsen får omfattande arbetsuppgifter med regel­förenklingar, UtbUdning, informationsverksamhet (Kh organisationsföränd­ringar som kommer att belasta personalresursema de allra närmaste åren. Även om den nya skogspolitiken i det längre perspektivet inte påverkar Skogs­styrelsen i samma utsttäckning som skogsvårdsstyrelsema anser jag att vissa angelägna förändringar inte bör anstå i onödan. I den utsttäckning Skogsstyr­elsen finner det lämpUgt bör sålunda redan på ett tidigt stacUum mcxiemisering-ar kunna göras av organisationsstrukturen centtnt Om det därvid behövs be­slut av regeringen får jag återkomma tUl frågan.

10 Frö- och plantverksamheten

Mitt förslag: Skogsvårdsorganisationens verksamhet med prcxluk­tion av skogsfrö CKh skogsplantor förs över till ett aktiebolag. Fast egendom som är statens och som umyttjas i verksamheten överförs tUl bolaget Vid lämpUgt tUlfälle bör hela eller delar av verksamheten pri­vatiseras.

Kommitténs förslag överensstämmer i stort med mitt. Kommittén föreslår dessutom att en särskild uttedning görs i frågor som rör frö- och plantförsörjning.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som har kommen­terat förslaget ställer sig positiva till en bolagisering. Förslaget tillstyiks av bl.a. Konkunensverket, Statskontoret, Skogsägamas riksförbund. Natur­skyddsföreningen och Trädgårdsnäringens riksförbund. Skogsstyrelsen an­ser att det StatUga engagemanget i frö- cKh plantverksamheten bör bestå ge­nom att verksamheten cUvisionaliseras. Skogsarbetaieförbundet förespråkar också en divisionaUsering inom skogsvårdsorganisationen. SkogForsk anser att fröplantager inte bör ingå i ett bolag eftersom dessa inte äi lönsamma och således riskerar necUäggning. Få remissinstanser har lämnat synpunkter på kommitténs förslag om att utreda vissa frågor om den svenska plantproduk-tionen.

85


Skälen för mitt förslag: AUtsedan skogsvårdsstyrelsema kom tUl i Prop. 1992/93:226 början av 1900-talet har det varit en viktig uppgift för dem och sedermera för Skogsstyrelsen att garantera tiUgången på skogsodlingsmaterial for det privata enskilda skogsbruket. Verksamheten har varit ett av medlen för att uppnå de skogspolitiska målen att främja en god skogsvåid och en långsiktig hög skogspKxluktion. Domänverket, de stora skogsbolagen (Kh vissa större pri­vata skogsägare har i huvudsak själva svarat för sin försörjning av frö (Kh plantor. Vid förstatUgandet av skogsvårdsstyrelsema anförde dåvarande che­fen föl J(jrdbruksdepartementet bl.a. att det är betydelsefuUt att skogsbrakets behov av högkvaUtativt skogs(xUingsmaterial kan tiUgcxloses till rimliga pri­ser (prop. 1980/81:136). Han ansåg med hänvisning till plantprcxiuktionens biologiska, tekniska (Kh ekonomiska problem och till önskemålet om en snabb och fullvärtUg skogsodling det vaia lämpligt att staten genom skogs-våidsoiganisationen engagerai sig i firö- (Kh plantföisöijningen för att i första hand tillgtxlose det enskilda mindre skogsbrukets behov. Riksdagen hade ingen erinran mot detta (bet 1980/81 :JoU25, rskr. 1980/81:295).

Sedan dess har Skogsstyrelsen haft tiU uppgift att tiUgodose skogsbrakets behov av skogscxUingsmaterial, i den mån det inte sker på annat sätt. Verk­samheten skall bära sina egna kosmader. Skogsvårdsstyrelsemas uppgift äi att medverka i skogsbrukets frö- CKh plantförsörjning.

Under de senaste åren har i genomsnitt planterats ca 500 miljonei skogs­plantor i Sverige varje år. Skogsvårdsorganisationen svarar för drygt en tred­jedel av produktionen. Domän AB och andia skogsbolag föi ca 40 % cKh pri­vata plantskolor för 25-30 %. Åtminstone sex av tio privata mindre skogs­ägare, som planterade någon gång under åren 1987-1991, köpte plantor av skogsvårdsorganisationen. Marknaden präglas sedan några år av en viss över­kapacitet som delvis är betingad av konjunkturläget

Skogsvårdsorganisationen har 19 plantskolor lokaUserade på olika stäUen i landet DärtiU kommer ett antal kyl- CKh frysteiminalei där plantor kan lagras i samband med tUstributionen tiU skogsägama. Behovet av frö tillgodoses ge­nom insamUng i skogsbestånd (Kh genom produktion i fröplantager. Viss im­port av fiämst gran&ö förekommer. Försäljning och leverans av plantor till en­skUda skogsägare sköts huvudsakUgen av skogvårdsstyrelsemas distriktsperso­nal. Frö- CKh plantverksamhetens ekonomi redovisas skild från annan upp­dragsverksamhet.

Riksrevisionsverket (RRV) har analyserat det statUga engagemanget i frö-CKh plantproduktionen. Verket drar den slutsatsen att den marknadsmässiga (Kh pr(xluktionstekniska utvecklingen under 1980-talet har försvagat bärkraf­ten i de urspmngliga skogspolitiska motiven för en kommersiell statUg plant-produktion i myndighetsform. RRV anför vidare bl.a. följande. I takt med ökande marknadskonkuirens har det skogspolitiska uppdraget till skogs-våidsoiganisationens plantverksamhet blivit oklart med tilltagande konflikt meUan skogspolitiska cKh företagsekonomiska mål. Skogsvåidsoiganisa-tionens plantveiksamhet visai på öveiskott i det åiUga resultatet, men upp-fyUei inte statens avkasmingskrav på förtänmingspliktigt kapital. De strakm-

86


reUa problemen kommei att föidjupas undei de närmaste åren till följd av en Prop. 1992/93:226 fortsatt försämrad efterfrågeutveckling, varför en omstrakmrering och finan-sieU rekonstruktion av verksamheten bör genomföras. En utvecklad myncUg-hetsroU inom frö- och plantverksamheten blir enligt RRV aUt svårare art för­ena med skogsvårdsmyncUghetens kommersiella inttessen på samma område. Även om den kommersieUa plantverksamheten ger visst stöd för myndighets­verksamheten har detta inte avgörande betydelse för möjUghetema att fuUgöra myncUghetsuppgiften. AUt talar enUgt RRV för en separation av myndighets­uppgiftema från den affärsdrivande plantverksamheten. RRV redovisar tre organisationsm(xleller, nämUgen en bolagisering av hela plantverksamheten, en bolagisering av enbart plantpr(xluktionen (Kh en cUvisionalisering av plantverksamheten. RRV föreslår sammanfatmingsvis att skogsvåitisoiga-nisationens kommersiella frö- (kU plantverksamhet avvecklas i nuvarande form (Kh att staten bUdar ett aktiebolag för produktion, försäljning och cUstri-bution av skogscxUingsmaterial. RRV anser att förändringen bör föregås av en omstmkturering cKh finansiell rekonstraktion av den nuvarande plant­verksamheten i syfte att ge det nya plantbolaget goda affärsmässiga föratsätt­ningai. Förändringsaibetet böi inledas skyndsamt med hänsyn tUl det akmeUa marknadsläget (Kh de relativt långsiktiga ekonomiska åtagandena som gäUer för plantprcxluktionen. RRV anser i fråga om fröverksamheten att flera skäl talar föi att ett statiigt plantpioducerande företag, i likhet med andra störte plantpKxiuceiande bolag, förfogai övei sin egen fröföisörjning. Uppbyggna­den av det föreslagna plantbolaget bör därför kunna ske med inrikming på att froverksamheten integreras med plantverksamheten i det nya företaget

Näringsfrihetsombudsmannen har i en granskning av verksamheten starkt understrukit att försäljningsverksamheten bör skiljas från myncUghetsperso-nalens uppgifter.

Kommittén har redovisat en rad motiv både föi och emot ett statUgt engage­mang i frö- och plantproduktionen. Kommittén anser att de skogspolitiska mo­tiven härför har nunskat i betydelse. Dessutom kan enUgt kommittén en viss minskning av plantbehovet föratses eftersom det ingår i den nya skogspolitik­en att andelen avverkningar med efterföljande plantering tiUåts att minska tiU förmån för andra avverkningsformer. Kommittén anser att en bolagisering av frö- CKh plantverksamheten måste ske sammanhåUet, bl.a. därför att verksam­hetema redan i dag är integrerade.

För egen del viU jag först slå fast att det redan med gällande skogspoUtik är skogsägarens ansvar att vidta de återväxtåtgäider som behövs efter awerk­ning. Denna grandprincip föreslås inte ändrad. Det är sålunda skogsägaien själv som skall se tiU att de skogsplantor eUer skogsfrö som används uppfyl­ler lagstifmmgens krav både i fråga om kvaUtet och antal. Å andra sidan har han rätt att kräva tycUig varadeklaration av det frö CKh de plantor som bjuds ut

Med hänsyn tiU att skogsägandet är så spritt över hela landet och att omfatt­ningen av skogsbruket skiljer sig så starkt meUan olika fastigheter cKh skUda år, har det varit en styrka att skogsvårdsorganisationen har bedrivit frö- CKh

87


plantprcxiuktion i så stor omfattning under en följd av år. Jag viU särskUt fram- Prop. 1992/93:226 hålla att det inte har varit fråga om någon subventionerad verksamhet. Där­emot hai det bUvit aötmci uppenbart att det äi svårt att skUja på en kommei-siell veiksamhet och myncUghetsveiksamhet i ansluming till maiknadsföi-ingen av picxluktema. Detta hai säiskilt påpekats av Näringsfrihetsombuds­mannen.

Vad jag nu har sagt talar, lUcsom den av regeringen tiUämpade principen att kommeisicU veiksamhet inte skaU bedrivas i myndighetsfoim, föi att skogs-vårdsoiganisationens frö- CKh plantveiksamhet helt skUjs av från organisatio­nens övriga verksamhet cKh att den samlad överförs till ett aktiebolag. Detta innebäi bl.a. att skogsvåidsorganisationens anstäUda i fortsätmingen inte skaU engageras i marknadsföring (Kh cUstribution av skogsfrö och skogsplantor. OmbUdningen bör ske så snart som möjUgt Målet bör vara att den skall vara helt genomförd senast den 1 januari 1994.

Mitt förslag innebär att staten kommer att vara engagerad i frö- cKh plant­prcxluktionen tUls vidare men i annan företagsform. Jag anser emellertid att Sttävan bör vara att finna andra ägarinttssen för hela eller delar av verksam­heten. Jag vUl dcKk framhåUa att min bedömning i detta avseende inte innebär att veiksamheten skall styckas upp. Tvärtom äi det viktigt att den kan drivas vidare i samlad foim. Vid lämpUgt tillfäUe cKh i lämplig omfattning böi verk­samheten sålunda kunna privatiseras. Statens ägardel bör kunna minskas an­tingen genom försäljning av aktier eUer genom nyemission riktad tiU annan än staten. Detta är i Unje med riksdagens beslut i december 1991 om privatisering av statligt ägda företag (prop. 1990/91:69, bet. 1990/91 :NU10, rskr. 1990/91:92).

En bolagisering bör formeUt ske så att ett nybildat aktiebolag tar över verk­samheten med tiUhörande tUlgångar och skulder. Det bör ske med utgångs­punkt i det bokförda värdet. TiUgångama utgöis av både fast och lös egen­dom. Även de rättigheter och skylcUgheter som är förknippade med verksam­heten bör, om det är rättsUgt möjUgt, tas över av bolaget Överföringen sker genom att bolaget förvärvar samtiiga tillgångar cKh skulder i frö- CKh plant­verksamheten. Detta möjUggörs genom att staten tecknar aktier i bolaget

Vad gäller pensionsåtagandena gäller i likhet med överlåtelse av statUg verksamhet i övrigt att avtal skaU näffas mellan staten och motparten om hur betalningsskyldigheten för de upparbetade pensionsåtagandena i verksam­heten skall överföras tiU motparten. Huvudregeln är att statUga verksamheter som skaU bolagiseras tar med sig de pensionsåtaganden som är upparbetade i verksamheten. Ansvaret för de pensionsåtaganden som hänför sig till frö- och plantverksamheten böi således övertas av bolaget. Detta rår betydelse för den avknoppade verksamhetens ekonomiska ställning genom an pensionsskulden skaU balanseras mot tUlgångama i form av reaUcapital m.m.

Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma vUlkoren för överför­ingen av tiUgångar och skulder.


 


Jag viU i detta sammanhang redovisa att jag har för avsikt art snarast före-   Prop. 1992/93:226 slå regeringen att en uttedningsman tUlsätts för an förbereda (Kh efter riks­dagsbeslutet praktiskt genomföra bolagiseringen.

Som jag har redovisat i det föregående finns det av flera skäl anledning att vidta åtgärder för en stnikmirationalisering av verksamheten. En sådan ratio­nalisering, som bör göras så snart som möjligt, måste innebära såväl slutUg necUäggning (Kh samordning av verksamhet som necUäggning tiUs vidare. Det bör ankomma på Skogsstyrelsen eUer det nya bolaget att besluta om detta.

11 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört hai inom Joidbraksdepartementet upp­rättats förslag tiU

1.  lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

2.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

3.  lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel övei skogsmaik,

4.  lag om ändring i natuivårdslagen (1964:822),

5.  lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

6.  lag om ändring i plan- cKh bygglagen (1987:10).

Lagföislaget 2 har upprättats i samråd med statsrådet Laurén, förslagen 3 och 4 efter samråd med chefen för Miljö- CKh naturresursdepartementet och förslaget 6 efter samråd med statsrådet Thurdin.

12 Specialmotivering

12.1 Skogsvårdslagen

Paragrafen har sin motsvarighet i nuvaiande I §.

I paragrafen ges i första stycket en sammanfattande beskrivning av stats­maktemas krav i fråga om skötseln av landets skogar. Som framgår av den allmänna motiveringen har paragrafen formulerats för att ge uttryck för ett produktionsmål och ett med detta jämstäUt miljömål.

I paiagiafen används begreppet skog föi att beteckna såväl skogsmaiken som den skog som finns på sådan maik.

Enligt paragrafens andra stycke skall hänsyn tas till andra allmänna in­tressen. Bestämmelsen skUjer sig från den nuvarande bara så tiU vida att namr-vårdsintresset inte längre anges särskUt Den ändringen är en följd av att para­grafens föista stycke i sin nya lydelse inte bara omfattai ett picxluktionsmål utan (Kkså ett miljömål. SjälvfaUet skall dcKk även i fortsättningen naturvår­dens intressen i vidare bemärkelse beaktas vid skötseln av skog. Begreppet naturvård innefattar både den vetenskapUga CKh den scKiala namrvärden, dvs. såväl naturmUjön i vidare mening som friluftsUv och rekreation i olika former

89


inkl. jakt CKh fiske. I begreppet natur innefattas även den kulmrpräglade   Prop. 1992/93:226 naturen, t.ex. gamla lövängar och betesmarker vais bevaiande i tracUtions-enlig hävd bidiar tUl kännedom om det gamla cxiUngslandskapet ellei som utmärker sig för särskild skönhet.

Som jag nämnt i det föregående skall skogsnäringen verka i samspel med andra samhällssektorer. I enUghet härmed skall hänsyn tas tUl bl.a. den regio­nala balansen CKh sysselsätmingen. Liksom ticUgare skaU hänsyn också tas tiU kulturmUjövårdens (Kh rennäringens intressen.

Paragrafen kan fömtsättas ha ett pedagogiskt väide men kan CKkså tjäna tiU ledning vid tolkningen av lagens övriga bestämmelser.

Paragrafen har tiUförts ett nytt stycke med en beskrivnmg av vad som i lagen avses med skogliga impediment Av beskrivningen framgår att det skaU vara fråga om mark som inte äi lämplig föi viikesproduktion utan pioduktionshöj-ande åtgärder. EnUgt lagens skogsmarksdefinition är en mark lämplig för vir­kesprcxiuktion om den enUgt vedertagna bedömningsgmndei kan producera i genomsnitt minsten kubikmeter viike om året per hektai. De skogUga impecU­menten äi alltså maikei som hai en lägre picxiuktionsföimåga under föratsätt­ning att de inte cUkas ut eller någon annan produktionshöjande åtgärd vidtas.

Det skaU enUgt definitionen vidare vara fråga om marker som antingen bär skog eUer har föratsätmingai att bäia skog. Den sismämnda bestämningen in­nebäi att utanföi definitionen faUer marker som inte används eller har använts på ett sådant sätt att de inte längre kan bli skogbevuxna.

Den ändring som gjorts i paiagrafen hänför sig till punkt 3 i första stycket scjm beskriver skyldigheten att anlägga ny skog på mark som är bevuxen med SärskUt dålig skog. Även om det inte längre uttryckligen sägs i lagtexten syf­tar punkt 3 (Kkså i sin nya lydelse på skogsbestånd som är glesa eUer består av för marken olämpUgt ttädslag. Skyldighet att vidta återväxtätgärder skall inte längre inträda redan näi beståndets tiUväxt är avsevärt lägre än den möj­liga utan först när skogstiUständet är så dåUgt att det kan betecknas som upp­enbart otillfredsställande. Jag har i den allmänna motiveringen föratsatt att den förändringen kan preciseras i lagens tUlämpningsföreskrifter. I stäUet för att som i dag kräva återväxtätgärder när virkesförrådet är mindre än hälften av det ncmmala eUer tUlväxten mindre än hälften av den möjUga bör skyldigheten i fortsättningen inträda när förtåd eUer tiUväxt är mindre än en tredjedel av vad som är normalt på växtplatsen.

Paragrafen överensstämmer, frånsett den ändring som följer av slopandet av gallrings- (Kh röjningsskyldigheten, med 11 § nuvarande lag. LUcsom tidiga­re bör möjUgheten att medge undantag som regel inte komma tiU umyttjande i

90


andra fall än när kraven framstår som oskäligt betungande. I vilka fall Skogs-   Prop. 1992/93:226 våidsstyielsen kan medge undantag fåi näimare beskrivas i veikstäUighets-föreskiiftema tiU lagen.

10      §

Paragrafen har närmast sin motsvarighet i nuvarande 12 och 13 §§.

Av paragrafens första stycke, som ersätter nuvarande 12 §, följeratt en awerkning antingen skall vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eUer främja skogens utveckling. Bestämmelsema skiljer sig från de nuvarande i det hänseendet att begreppen slutavverkning, gallring (Kh röjning inte längre används i lagtexten. Som jag näimaie hai utvecklat i den aUmänna motivei-ingen är avsikten med ändringen att markera att vad som hittiUs i lagen be­tecknats som slutawerkning skall kunna ske i olika former, inte bara genom kalawerkning med eller utan kvarlämnande av fröttäd

Paragrafens andra stycke ersätter nuvarande 13 §. Den gamla bestämmel­sen iimebär ett förbud mot slutavverkning intill dess skogen nått en sådan ålder att mycket Utet står att vinna i ytterUgare prcxluktion om skogen får stå kvar. Den nya bestämmelsen däremot har bara till syfte att ge stöd föi föie-skriftei som kan skydda den yngre skogen mot att exploateras. Som jag har redovisat i den aUmänna motiveringen kan sådana föieskriftei, i jämförelse med nuvarande tillämpningsföreskrifter, göras enklare CKh självfallet också ge skogsägaren en betycUigt störte frihet att själv välja tidpunkt för avverk­ningen.

Jag har i den allmänna motiveringen understmkit att skogsvårdslagstift­ningen inte får lägga hinder i vägen för försöksverksamhet med nya avverk­ningsformer. I paragrafens tredje stycke ges Skogsvårdsstyrelsen möjUghet att meddela sådana undantag som behövs innan man säkert vet att en avverk­ningsmetod är ändamålsenlig för återväxt av ny skog eUer främjar skogens utveckling.

11      §

Paragrafen motsvarar närmast nuvarande 14 §.

Paiagiafens föista stycke innehållet ett bemyndigande som kan sägas ersätta det ransoneringskrav som regleras i nuvarande 14 § första CKh andra stycket, med den skillnaden att det har begränsats till att gälla större skogs­innehav. Vad som avses med större skogsinnehav får preciseras i tiUämp­ningsföreskrifter tUl lagen. Jag har i den allmänna motiveringen fömtsart en avgränsning som innebär art tUl sådana innehav räknas brukningsenheter som är större än 1 000 ha skogsmaik.

I paiagarafens andra stycke finns ett bemyncUgande för föreskrifter som motsvarar det förenklade ransoneringskrav som hittills gällt för bmknings-enheter med en ideal produktionsförmåga meUan 200 och I 000 skogskubik­meter per ål. Som framgåi av den allmänna motiveringen bör kiavet i fortsätt­ningen gälla föl bmkningsenhetei stöire än 100 ha skogsmaik.

Lagtexten har utformats efter förslag av Lagrådet.

91


Det nuvaiande kiavet på viss aweikningsskylcUghet har inte någon mot-   Prop. 1992/93:226 svårighet i den nya bestämmelsen.

13      §

Paragrafen motsvarar nuvarande 16 §.

En skogsägare skall Uksom hittiUs kunna fä förhandsbesked humvida en awerkning är förenlig med lagstiftningens krav på ransonering av den slut­awerkningsmogna skogen. Med förenklade regler tiU skydd för den yngre skogen kan det inte längre fömtsättas något behov av förhandsbesked med avseende på humvida en avverkning är tiUåten enUgt föreskriftema om lägsta tiUåma slutavverkningsålder. Paragrafen har utformats i enlighet härmed

14      §

Paragrafen motsvarar nuvaiande 17 § med ett tiUägg i en ny punkt 3 som in­nebäi skylcUghet föi skogsmaikens ägare att i avverkningsanmälan ange vad han avser att göra för att tiUgcxlose naturvårdens och kulmrmUjövårdens in­tressen i samband med avverkningen.

Genom 19 b § skogsvårdslagen infördes år 1991 en skylcUghet för mark­ägaren att i samband med ansökan om tiUstånd tiU awerkning i fjällnära skog ange den hänsyn tiU naturvålden cKh kulturmiljövården som han avser att ta vid avverkningen. Som ett led i sttävandena att markera den enskUde skogs­ägarens roU i sektorsansvaret CKh delaktigheten i utredningen av skogens na­turvärden har bestämmelsen om avverkningsanmälan kompletterats med en motsvarande redovisningsskylcUghet när det gäller slutavverkning inom den vanUga skogsmarken.

I den nya redovisningsskylcUgheten ingår inte att ange mer än vad som är rimUgt CKh möjligt med hänsyn till den enskilde skogsägarens förhållanden, såväl ekonomiska som andra. Detta innebär att man normalt skaU kunna stäUa stöire krav på t.ex. ett skogsbolag än på en privatskogsbrakare.

Den hänsyn som skaU redovisas bör i första hand avse den mer kvalifice­rade hänsyn som kräver utmärkning på kartskiss över avverkningsområdet eller särskilda, preciserade anteckningar om sparande av ttäd CKh trädsam­lingar. Men även den mer vardagliga hänsynen som kommer tiU uttryck först vid åtgärdens utförande och som handlar om att spara skogsbryn, lämna ttäd (Kh ttäddungai för utveckling till framtida bottäd, undvika markberedning CKh plantering på använda stigar, spara rönn och sälg för det vUda cKh Uknan­de åtgärder bör särskilt anges om det inte i det enskUda faUet kan anses obe­hövUgt.

16 §

Paragiafen motsvaiai nuvarande 19 §.

1 enlighet med Lagrådets förslag har i paiagrafen införts ett nytt andra stycke. I konsekvens med vad som skall gäUa föi aweikningsanmälan före­skrivs krav på att det i ansökan om tillstånd till avverkning i svårföryngrad

92


skog CKh skyddsskog skall redovisas vilka hänsyn som skall tas tiU naturvår-   Prop. 1992/93:226 dens CKh kulturmUjövårdens inttessen.

18      §

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 19 b §, har utformats efter förslag av Lagrådet.

Som en följd av att det vid aU avverkning, både sådan som endast kräver anmälan och sådan som kräver tUlstånd, skaU redovisas den hänsyn som skall tas tiU naturvårdens (Kh kulturmiljövårdens inttessen behövs inte längre nå­gon särskild regel om sådan hänsynsiedovisning vid aweikning i fjällnära skogai. Föista stycket i nuvarande 19 b § kan däiföi tas bort. Regeb om hän­synsiedovisning kommer i stället att finnas i den nya 16 § som reglerar till­ståndsplikten för skyddsskogai (Kh all svårföiyngrad skog (Kh därmed också den Qällnära skogen. Som Lagrådet påpekat böi det i förevarande paragraf anges att bestämmelsema endast reglerai föihåUandena i QäUnäia skog.

Som en följd av att bestämmelsema om aweikningsskyldighet slopas har undantagsregeln för QäUnära skog tagits bort.

När den i det föregående omtalade hänsynsredovisningen infördes år 1991 tillkom på jordbruksutskottets initiativ en undantagsbestämmelse för små­skogsbruket Utskottet förordade att maikägaie vais bmkningsenhetei om­fattar högst 500 ha skogsmaik inom området föi fjäUnära skog skuUe undan­tas fiin skyldigheten att ange den hänsyn de ämnade ta. Farhågor fanns näm­Ugen att kraven på hänsynsredovisning i ansökan om avverkningstillstånd i fjällnära skog kunde resultera i så stora ansträngningar att enskilda skogs­ägare gav upp sina planer på awerkning.

När nu kraven på hänsynsredovisning utvidgas till att avse all skogsmark, utan annan arealbegränsning än den som tillämpas för avverkningsanmälan, bör det inte längre finnas kvar något undantag för redovisning av hänsynstag­andet i QäUnära skog. I den allmänna motiveringen har jag understrukit att det aldrig kan bli fråga om att kräva mer än vad som är rimligt CKh möjligt med hänsyn till den enskilde skogsägarens förhållanden. Det är naturUgt att detta synsätt anläggs också på den redovisning som skall göras i ansökan om tUl­stånd att avverka QäUnära skog.

19      §

Paragrafen motsvarar 19 c § gäUande lag. Ändringama är en följd av äncttad paragrafnumrering och ändringar i 18 §.

21 §

Paragrafen motsvarar 19 e § gällande lag. Ändringen är en följd av ändrad

paragrafnumrering och ändringama i 18 §.

93


22-24 §§                                                                     Prop. 1992/93:226

Bestämmelserna från ädellövskogslagen har i huvudsak oförändrade förts in under en särskild mbrik i ansluming till reglema om skyddsskog CKh svår­föryngrad skog.

Bestämmelsema om ädeUövskog har till syfte att bevara landets ädeUöv­skogar för firamtiden även om detta mte längre anges säiskUt i lagen.

Jag hai i andra sammanhang slagit fast att naturvårdslagens bestämmelser gäUer även för skötseln av skog. Någon särskUd bestämmelse om naturvårds­lagens tiUämpUghet föi bevarandet av ädellövskog ansei jag inte vaia nödvän­dig.

Förevarande paragrafer överensstämmer med 2—4 §§ ädellövskogslagen.

25      §

Beslut om att medge åtgärder som innebär att ett bestånds egenskap av ädel­lövskog förloras bör fattas av Skogsvårdsstyrelsen i enlighet med ett ökat sektorsansvar för den skogUga myncUgheten. Detsamma bör gälla beslut om undantag från skylcUgheten att anlägga ny ädeUövskog efter slutawerkning av sådan skog.

26      §

Paragrafen överensstämmer tiU sitt innehåll med 6 § ädeUövskogslagen.

27        §

I paiagrafen hai, i konsekvens med vad som gällei föi aweikningsanmälan (Kh ansökan om tiUstånd till aweikning i svårföiyngrad skog och skydds­skog, införts krav på att det i ansökan om tiUstånd tiU aweikning i ädellöv­skog skaU redovisas vilka hänsyn som skall tas tiU natuivåidens och kulmi-miljövåidens intressen. Vidare hai den ändringen gjorts att Skogsvåidsstyi-elsen fåi besluta om det sätt på viUcet slutavveikning och anläggning av ny ädeUövskog skaU genomföras i stället föi att som enligt gäUande bestämmelse meddela föreläggande om detta. Ändringen göis som ett led i anpassningen tiU skogsvårdslagens övriga bestämmelser.

28      §

Paragrafen motsvaiai 8 § ädellövskogslagen.

30 §

En viktig slutsats man kan dia av den ökade kunskapen om livsbetingelsema föl växtei CKh djui äi att andelen gamla ttäd i skogen behövei ökas föi att gynna den biologiska mångfalden. Exemplifieringen i paiagrafens första stycke har utökats så att det tycUigt framgår att föreskrifter kan meddelas för att SäkerstäUa att ttäd sparas i ökad omfatming. Föreskriftema kan också innebära att gödsUng begränsas eller förbjuds inom vissa områden.

94


Som jag har utvecklat i det föregående bör den naturliga karaktären på de   Prop. 1992/93:226 skogliga impedimenten bibehållas med hänsyn till att det i vissa fall finns höga naturvärden inom sådana marker. Jag har i den allmänna motiveringen utvecklat varföi det utttyckligen böi anges att hänsynsreglema omfattai även de skogliga impecUmenten.

Paiagrafens tredje stycke motsvarar nuvarande 21 § andra stycket. Be­gränsningen att föreskrifter inte får vara så ingripande att pågående maik-användning avsevärt försvåras skall inte gäUa föreskrifter för de skogUga impecUmenten. Dessa maricer har sådan karaktär att någon sådan resttiktion inte kan anses behövlig.

32 §

En ny paragraf införs om miljökonsekvensbeskrivningar. Jag har i det före­gående utvecklat vaiföi jag nu ansei tiden vara mogen föi att införa krav på sådana beskrivningai CKkså föi skogsbmkets del.

Paiagiafen äi i huvudsak uppbyggd enligt samma mönstei som reglema för miljökonsekvensbeskrivningar inom andra sektorer.

Lagtexten har utformats efter förslag av Lagrådet.

35        §

Paragrafen motsvaiai nuvarande 24 §.

I paragrafen hai redaktioneUa ändringar gjorts.

Skälet tiU ändringen i andra stycket har redovisats i den allmänna moti­veringen. Som framhållits där syftar ändringen till att förelägganden för att säkentäUa naturvåidshänsyn skaU komma att meddelas utan föregående råd­givning i långt större utsträckning än hittUls.

36      §

Paragrafen motsvarar 25 § gällande lag. Ändringama är en följd av ändrad paragiafnumrering CKh av att ädellövskogslagens regler föis in i skogsvåids­lagen.

37        §

Paragrafen motsvaiai 26 § gällande lag.

Med hänsyn tUl att bestämmelsen om förhandsbesked finns kvar finns ett fortsatt behov av bestämmelsen i förevarande paragraf Ett tiUämpningsom­råde för avgifter tillkommer genom mirt förslag om miljökonsekvensbeskriv­ningar, där det kan bU aktueUt att låta den enskilde stå för kostnadema.

Bestämmelsen bör dock formuleras om för att göra det möjUgt för rege­ringen att delegera tiU en myndighet aa föreskriva om avgifter. Lagrådet har inte haft någon erinran mot förslaget på den punkten. Enligt Lagrådets me­ning är dcKk den avfatming som valts i det remirterade förslaget inte en tiU­räckUgt klar avgränsning av bemyncUgandet. Lagiådet föreslåi att bemyncUg-

95


 


andet på samma särt som hittiUs avgränsas till att gälla avgiftei i ärenden enUgt   Prop. 1992/93:226 lagen. Jag har anslutit mig tiU Lagrådets förslag.

38 §

Paragrafen motsvarar 27 § gäUande lag ckU 9 § ädellövskogslagen. Ändring­ama är en följd av den ändrade paragrafnumreringen. Vidare har sttafflatitu-den ändrats tiU att överensstämma med vad som tidigare gäUt enUgt ädeUöv­skogslagen.

I enUghet med Lagrådets förslag tas de nuvarande reglema om medverkan bort i samband med att som påföljd föreskrivs böter eller fängelse i högst sex månader i stäUet för enbart böter. Lagrådet har påpekat att om fängelse ingåi i straffskalan for ett brott mcx en bestämmelse utanför brottsbalken tUlämpas en­Ugt vedertagen ordning brottsbalkens medverkansregler analogiskt, såvida det inte föreligger några specieUa omstän(Ugheter i fråga om brottets konstruk­tion. Några sådana omständigheter föreUgger inte här och då bör enligt Lagrå­det det inte i den nya paragrafen föras in någon uttrycklig bestämmelse om medverkan.

40 §

Paragrafen motsvarar 29 § gäUande lag. Ändringen är en följd av att ädeUöv­skogslagens regler om rätt för Naturvåidsveiket att öveiklaga Skogsvåids-styrelsens beslut i visst faU förs in i skogsvårdslagen.

Det föreslås alltså inte några ändringar när det gäller instansordningen. Domstolsutredningen har dcKk i sitt betänkande Domstolama inför 2000-talet (SOU 1991:106) föreslagit att instansordningen i allmänhet bör ändras så an beslut skaU överklagas tiU länsrätt i stäUet för tUl kammarrätt (jfr också piop. 1992/93:100 bU. 3 s. 25). Skogsvåidslagens leglei om överklagande kan komma att ändras i enlighet med utredningens förslag.

Övergångsbestämmelser

Punkt 3 i övergångsbestämmelsema har utformats efter förslag av Lagrådet. Jag har CKkså anslutit mig tUl Lagrådets förslag att komplettera övergångsbe­stämmelsema med en punkt där det anges att beslut enligt 4, 5 och 7 §§ ädel­lövskogslagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande nya bestäm­melser i skogsvårdslagen.

12.2 Övriga lagförslag

Ändringama i 19 kap. 7 § vattenlagen (1983:291), 2 § lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, 27 a § naturvårdslagen (1964:822), 2§ växtskyddslagen (1972:318) och 14 kap. 8 § plan- och bygg­lagen (1987:10) är en följd av ändrad paragrafnumrering i skogsvårdslagen.

96


 


13   Hemställan                                                            Prop. 1992/93:226

Med hänvisning tiU vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att

dels anta förslagen tiU

1.  lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429),

2.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

3.     lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpnings­
medel över skogsmark,

4.  lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

5.  lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

6.     lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
dels godkänna vad jag har förordat om

7.     miljömålet CKh prcxiuktionsmålet för skogsbruket (avsnitt 3.2
och 3.3),

8.  inventeringar (avsnitt 6.2),

9.     grandema för statligt ekonomiskt stöd till skogsbiuket (avsnirt
4.1 och 7),

10.      bevaiande av den biologiska mångfalden (avsnirt 8),

11.   riktiinjei föi överföring av fast egendom fiån staten till ett
aktiebolag föi picxluktion av skogsfiö CKh skogsplantoi (avsnirt 10),
dels bemyndiga regeringen

12.    att genomföra ombildning av skogsvårdsorganisationens frö-CKh plantverksamhet tUl ett aktiebolag enligt de riktiinjei som jag hai föroidat (avsnitt 10),

13.    art sälja aktier eller på annat sätt minska statens ägarandel i det nya bolaget (avsnitt 10).

Vidare hemstäUer jag att regeringen bereder riksdagen tUlfäUe att ta del av vad jag har anfört om

14.    mecUen i skogspolitiken (avsnitt 4.1),

15.    skogsbrukets sektorsansvar för mUjövården (avsnitt 4.2),

16.    myncUghetemas sektorsansvar för miljön (avsnirt 4.3),

17.    nya skogsbruksmetcxier (avsnitt 4.4),

18.    föryngringsmetcxler CKh skogsocUingsmaterial (avsnirt 5.3),

19.    insektshärjnmgar (avsnirt 5.5),

20.    UtbUdning cKh forskning (avsnitt 6.3),

21.      rådgivning och information (avsnitt 6.4),

22.      skogsvåidsmyncUgheten (avsnht 9).

Ärendet böi avgöras undei innevarande riksmöte.

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226                                                                       


14 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:226

I prop. 1992/93:100 (bil. 10) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1993/94 under angivna anslagsrabriker beräkna följande belopp:

C 1. Skogsvårdsorganisationen I 000 kr,

C 2. Skogsvårdsoiganisationen: Myndighetsuppgiftei 310 080 000 ki,

C 3. Skogsvårdsoiganisationen: Frö- cKh plantverksamhet 1 000 kr,

C 4. Bidrag tiU skogsvåid m.m. 142 492 000 kr,

C 5. Stöd tiU byggande av skogsvägai 39 962 000 kr,

C 6. Främjande av skogsvärd m.m. 14 868 000 kr.

Jag tai nu upp bl.a. dessa frågoi.

NIONDE HUVUDTITELN

C.  Skogsbruk

C 1. Skogsvårdsorganisationen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag           1000

1993/94 Förslag          1 000

Under anslaget tas för närvarande upp ett formellt belopp på 1 000 kr till skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet exkl. frö- (Kh plantverksam­heten. På anslaget redovisas all verksamhet vid skogvårdsorganisationen ut­om frö- (Kh plantverksamheten.

Föredragandens överväganden

Sammanfatming

Verksamhetens inriktning:

Det övergripande målet för skogsvårdsorganisationens verksamhet skall vara att verka för att landets skogar vårdas (Kh brukas ansvarsfullt i enlighet med de föreslagna målen för skogsbruket

Resurser

Ramanslag 275 305 000 kr för budgetåret 1993/94.

Planeringsram:

1993/94                 1994/95                 1995/96

275 305 000 ki        275 305 000 ki        275 305 000 ki

98


 


Residtatbedömning och fördjupad prövning

Riksdagen beslutade våren 1992 att avvakta resultatet av den skogspolitiska kommitténs arbete innan någon treäisbudget föi Skogsstyrelsen läggs fast (prop. 1991/92:100bil. 10, bet l99l/92:JoUl2, rskr. 1991/92:212). Skogs­styrelsen har lämnat ai förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94 som i allt väsentUgt grandar sig på styrelsens ticUgare lämnade fördjupade an-slagsfi-amstäUning för pericxlen 1992/93-1994/95.

Skogsstyrelsens förenklade anslagsframställning bygger på gäUande skogs­poUtik men tar även utgångspunkt i utveckUngen i skogsbruket CKh redovisa­de resultat under rådande föratsätmingar. Skogsstyrelsens analys av resulta­ten för budgetåret 1991/92 visar att skogsvåidsorganisationens verksamhet har utvecklats positivt Resursema har använts effektivt cx;h skogspoUtiska in­satser har haft gtxi effekt Skogsstyielsen hai låtit olika obeioende instimt ut­föra olika opinionsundeisökningai som tydei på att skogsägama hai stort föi-troende för skogsvårdsstyrelsema CKh deras personal och att uppdragsverk­samheten är efterfrågad och inte anses stå i konflUct med myndighetsroUen.

Skogsvårdsorganisationens framtida verksamhet har även utretts CKh redo­visats i den skogspolitiska kommitténs slutbetänkande.

Jag hai i det föregående redovisat min syn på behovet av statUga myncUg-hetsfunktioner som för ut (Kh verkstäUer SkogspoUtiken (avsnitt 10).

Slutsatser

Det övergripande målet för skogsvåidsoiganisationens veiksamhet skaU vara att veika för ett ansvarsfullt nyttjande av landets skogstillgångar i enlighet med de föreslagna målen för skogsbruket (avsnitt 3).

Skogsvårdsoiganisationen skall i sin veiksamhet således veika föi att de skogspoUtiska målen uppfylls genom

-      ett bevarande av skogsmarkens naturgivna prcxluktionsförmåga,

-      att den biologiska mångfalden och en genetisk variation i skogen bevaras,

-      att naturUgt förekommande växt- CKh djurarter bevaras,

-      att hotade aitei CKh natuitypei skyddas CKh kulturmUjöei våidas,

-      att skogen CKh skogsmaiken umyttjas effektivt så att den uthålUgt gei en gcxl avkasming,

-      att skogspicxluktionen inriktas så att den gei framtida hancUingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen produceiai.

Skogsvåidsoiganisationens veiksamhet måste i enlighet med vad jag hai anfört i det föregående ges en staikaie inriktning mot miljöfrågorna. De nya uppgiftei som följei med myncUghetens sektorsansvar för miljön hai jag redo­visat i det föregående (avsnitt 4.3). Föratom de uppgiftei som följer direkt härav kommer behovet av rådgivning, information cKh utbildning att prägla organisationens verksamhet de närmaste åren. DärtiU kommei den viktiga upp­giften att följa upp, utväideia CKh redovisa hur de nya skogspoUtiska målen


Prop. 1992/93:226

99


uppfyUs. TiUfälUgt cKh som ett fristående projekt skall vissa inventeringar slut-   Prop. 1992/93:226 föras. En nödväncUg förändring av organisationen tUl följd av bortfaU av vissa verksamheter och därmed resurser kommer att engagera stora delar av perso­nalen i skiftande grad.

De särskUda kosmader som kommer att uppkomma till följd av organisa­tionsanpassningen inom den kvarvarande skogsvårdsorganisationen bör be­lasta detta anslag. ÖversiktUgt kan de bedömas uppgå till mellan 60 och 70 mUjoner kronor nästa budgetår. Kosmadema bör finansieras genom indrag­ning av balanserade överskott i verksamheten. För detta behövs inte riksdag­ens medverkan.

Hemställan

Jag hemstäUer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   gcxlkänna den huvudsakliga inriktningen för veiksamheten inom skogsvåidsoiganisationens ansvaisomiåde i enUghet med vad jag hai förordat i avsnittet Slutsatser,

2.   tsW Skogsvärdsorgarusationen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter

1991/92 Utgift    278 964 587

1992/93 Anslag   310080 000

1993/94 Förslag  275 305 000

MyncUghetsanslaget tiU skogsvårdsoiganisationen böi justeras med hänsyn tUl de förändrade arbetsuppgifter som jag har redovisat i det föregående. I sammanhanget måste det dcKk erinras om att endast ca 30 % av kosmadema för organisationens totala verksamhet har täckts från detta anslag. Kostnader för vissa myncUghetsuppgifter som nu efter hand bortfaUer har täckts från bi­dragsanslag. Detsamma gäUer ÖSI. Uppdragsverksamhet som tiU följd av av­regleringen kan väntas minska rör bl.a. upprättandet av skogsbniksplaner. De förenklingar som genomförs i SkogspoUtiken återverkar sålunda i förhållande­vis mindre grad på den verksamhet som finansieras över detta anslag.

Å andra sidan har skogsväidsavgiften finansierat ca 90 miljonei kionor eUer nära 30 % av anslaget Denna fmansiering, som tiU mycket stor del har omfattat olika projekt CKh annan verksamhet med anknyming till naturvård CKh kulturmiljövård, bortfaller nu.

Genom omfördelningar inom Jordbraksdepartementets huvudtitel blir det dcKk möjligt att finansiera angelägna arbetsuppgifter för skogsvårdsorganisa­tionen. Det gäller inte minst sådana med anknymmg till sektorsansvaret för

100


mUjövården (Kh information för att föra ut och förankra den nya skogspolitik-   Prop. 1992/93:226 en.

Jag föreslår mot bakgrand häiav och med hänvisning tUl vad jag hai anfört i det foregående att anslaget tas upp med sammanlagt 275 305 000 ki. Jag har därvid beräknat medel för angelägna naturvårdsuppgifter som ticUgare finansie­rades med skogsvårdsavgiftsmedel. Detsamma gäller rådgivning cKh informa­tion om hur ett mer ståndtjrtsanpassat skogsbruk skaU planeras och bedrivas. Vidare böi skogsvåidsmyncUghetens aibete med sammanställning m.m. av kunskapsmaterial i befintiiga (Kh pågående naturinventeringai finansieias övei detta anslag. Föisöksveiksamheten med skogsmaikskalkning bör där­emot finansieras över ett nytt anslag som jag tar upp i det följande.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgiftema om 2 % i enlighet med den princip som tiUämpas genereUt i årets budgetförslag.

Anslaget för skogsvårdsorganisationen har budgeterats utan hänsyn tUl de tekniska justeringai som måste göras tiU följd av ändringen av nivån på löne­kosmadspålägget, den ändiade fmansieringsfoimen föi Statshälsan samt de nya principema föi budgeteringen av anslagen. Rikdinjema föi dessa föiänd-ringai har redovisats i budgetpropositionen 1993 (bil. 1 Statsbudgeten CKh särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäUas tiU myndig­hetens disposition kommer att slutiigt fastställas enligt de redovisade riktUn-jema CKh kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter anvisa ett ramanslag på 275 305 000 kr.

C 3. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag          1000

1993/94 Förslag          I 000

Under anslaget tas upp ett formeUt belopp av I 000 kr till skogsvårdsorga­nisationens frö- och plantverksamhet.

Jag har behancUat denna veiksamhet i det föregående. Anslaget behövs un­der tiden tiU dess verksamheten har överförts i bolagsform. Eventuella kostna­der fOT organisationsförändringar bör kunna belasta detta anslag i den utsträck­ning regeringen medger det. Anslaget bör föras upp med 1 000 ki.

101


Hemställan                                                                   Prop. 1992/93:226

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet för bud­getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 4. Bidrag till skogsvård m.m.

1991/92 Utgift    225 159 557

1992/93 Anslag   142 492 000

1993/94 Förslag    90000 000

Från anslaget bekostas bidrag till särskilda skogsvårdsåtgärder inom det skogliga stödområdet, skogstxUing efter avverkning av lägpr(xiucerande be­stånd, vissa natur- (Kh kulturvårdsåtgärder, ädeUövskogsbruk och åtgärder mot skadegörelser av skogsinsekter. Vidare bekostas översiktiiga skogsinven­teringar från anslaget (Kh evenmella kosmader för ersättningar enligt 19 c § skogsvårdslagen (1979:429). Bidragsbestämmelsema finns i förordningen (1979:792) om statiigt stöd till skogsbmket och i ädellövskogsförordningen (1984:120).

Några nya bidrag skall inte kunna bevUjas från detta anslag fr.o.m. nästa budgetär. Från anslaget täcks kosmadema för tidigare beslutade bidrag (Kh, i likhet med för närvarande, avsyning av akmeUa projekt före utbetalning av de beslutade bidragen. Vidare bör i begränsad utsträckning kosmadema för den slutUga sammanställningen av de senaste insamlade ÖSI-data, vilken verksam­het har fmansierats över detta anslag, belasta detta anslag. Jag viU emeUertid betona att verksamheten skall avslutas i sådan tid att kostnadema för färdig-stäUandet så långt möjligt kan täckas med medel från innevarande budgetårs anslag. Slutiigen bör från anslaget betalas ut de 3 mUjoner kionor som utgör utlasta bidrag för sista året i Lantmäteriverkets kartprogram. Jag beräknar ut­betalningama under anslaget tUl 90 mUjoner kronor nästa budgetår.

Återstående, reserverade medel under de äldre anslagen Skogsvårdsorgani­sationen: Investeringar, SärskUda skogvärdsinsatser i norra Sverige och Främ­jande av skogsvård m.m. bör få användas för avsedda ändamål. De är i hu­vudsak reserverade för redan beslutade åtgäidei.

Hemställan

Jag hemställer att regermgen föreslår rUcsdagen

att tiU Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 90 000 000 kr.

102


c 5. Stöd till byggande av skogsvägar                ProP- 1992/93:226

1991/92 Utgift      46 203 259

1992/93 Anslag     39 962 000

1993/94 Förslag     6 000 000

Möjligheten att bevilja nya bidrag från detta anslag upphörde den 1 juU 1992. Från anslaget täcks kosmadema för tidigare beslutade bidrag CKh av­syning av akmella projekt. Jag beiäknai utbetalningama undei anslaget tiU 6 miljonei kronor nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 an­visa ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

C 6. Insatser för skogsbruket Nytt anslag (förslag) 99 000 000

Under anslaget tas upp statiigt stöd till insatser av olika slag för skogsbra­ket.

I det föregående har jag närmare redovisat mina förslag tUl olika åtgärder som i fortsättningen bör stödjas med statUga medel. Flertalet av dem bör finan­sieras över ett nytt reservationsanslag benämnt Insatser för skogsbraket. I någ­ra faU har dessa hittiUs finansierats över andra anslag. I de fall besluten har ta­gits före den 1 juU 1993 och inom tiUgängUga ramar skaU de finansieras över de äldre anslagen. Det kan bl.a. gälla bidrag tiU ädeUövskogsbrak.

I fortsätmingen bör över detta anslag finansieras bidrag till naturvårds- CKh kulttirvårdsåtgärdei, bidiag tiU ädellövskogsbrak, statens kostnadei föi föi­söksveiksamheten med skogsmaikskalkning, kosmader för vissa civihättsliga avtal på naturvåidsomiådet samt intrångsersätmingai som följei av skogsvårds­myncUghetens beslut. Vidare bör under detta anslag tas upp de tidsbegränsade projektmedel som jag har förordat för att snabbt slutföra inventeringama av småbiotoper (Kh sumpskogar.

Sammanlagt bör för nästa år anvisas 99 mUjoner kronor. Den ungefärUga fördelningen på olika ändamål har jag redovisat i det föregående.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

an till Insatser för skogsbruket för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 99 000 000 kr.

103


FJORTONDE HUVUDTITELN                             Prop. 1992/93:226

B. Miljövård

B 3. Investeringar inom miljöområdet

Under denna anslagsrabiik häri prop. 1992/93:100 (bil. 15 s. 79) föreslagits att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 135 445 000 kr. Mot bakgrand av vad jag har redovisat i det föregående (avsnitt 8) bör ytterUgare 55 mUjoner kronor anvisas för ändamålet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Miljö- CKh naturresursdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att under reservationsanslaget Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisa 55 000 000 kr utöver vad som har före­slagits i prop. 1992/93:100 bil. 15.

15 Beslut

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden CKh beslutar att ge­nom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden hai anfört föi de åt­gärder (Kh det ändamål han har hemstäUt om.

104


Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:76)  Pop-1992/93:226

Skogspolitiken inför 2000-talet              

Utgångspunkter för kommitténs arbete

1990 års skogspoUtiska kommitté hai haft i uppgift att göra en total genom­gång och översyn av SkogspoUtiken. I direktiven till kommittén anges således att vi skall göra en utvärdering av skogspoUtikens mål (Kh medel. Utvärde­ringen böi ta sin utgångspunkt i en beskrivning av nuläget Vidare sägs det att en framtidsbedömning böi göias. Baserad på utvärderingen och bedömning­en om den firamtida utveckUngen är det våi uppgift att föreslå vilken skogspo­litiken som skall gäUa mför 2000-talet.

EnUgt direktiven skall vi även lämna förslag tiU hur skogsvårdsmyncUghe­ten skall anpassas tiU den föieslagna skogspolitiken. Det kommer vi att göra i vårt slutbetänkande.

Nulägesbeskrivning och utvärdering

Kommittén finner i sin utvärdering att skogsnäringen under 1980-talet har gett väsentUga bidrag tiU att uppfylla de övergripande samhäUsmålen om eko­nomisk tUlväxt, balans i utrikesbetalningama (Kh regional balans. Trots en ökad pr(xluktion har antalet sysselsatta i skogsnäringen minskat till följd av ökad produktivitet. Kommittén anser dock att skogsnäringen inte tiU fuUo har verkat i överensstämmelse med de miljö- och naturvårdspolitiska målen. En pågående förbättring av hänsynen tUl naturvärdens intressen har dock kunnat iakttas under senare år.

Kommittén anser att målet om en väl avvägd hushållning med skogstill­gångarna tUl fuUo har uppfyllts. Även målet om att skogama skall ge en hög CKh värdefull vttkesavkasming har blivit väl uppfyllt. Trots att frågor om virkeskvaUtet fån ökad uppmärksamhet under senare år bedömer emellertid kommittén att skogsskötseln såsom den bedrivits på 1980-talet inte kommer att leda till den kvalitetsförbättring som avsågs i 1979 års skogspolitiska be­slut.

Kommitténs slutsatser angående skogsvärdslagstifmingen är att den till övervägande del har fungerat väl och bidragit tUl att de skogspolitiska målen nås. Lagstiftningen har haft en normbUdande funktion. Den har i viss utsttäck­ning dcKk motaibetat sina syften avseende främst naturvården genom att be­gränsa möjligheterna att använda andra brukningsformer än ttakthyggesbruk CKh i viss utsträckning naturlig föiyngring. Kommittén anser vidare att lag­stifmingen har utgjort ett hinder för användning av vissa brukningsformer som syftar tUl prcxluktion av virke med hög kvalitet. Inom ramen för bestäm­melsen om hänsyn tiU naturvården har det funnits utrymme för ökat hänsyns­tagande i enlighet med lagstiftarens mtentioner.

Kommittén anser att ädeUövskogslagstifmingen har varit ett nödväncUgt me­del för att bibehåUa ädeUövskogen CKh att den har uppfyllt detta mål.

105


Naturvårdslagen, jordförvärvslagen, ttäfiberlagen, naturtesurslagen samt   Prop. 1992/93:226 plan- och bygglagen har utvärderats öveisiktUgt Allt tydei på att dessa lagar   Bilaga 1 inte har motverkat med de skogspoUtiska målen.

Enligt kommitténs uppfatming har den rådgivning och information som skogsvårdsmyndigheten genomför varit ett värdefullt inslag cKh ett effektivt medel föi att föra ut gällande skogspoUtik både tiU skogsägaie CKh aUmän­heten.

Kommittén konstateiai vidare att den öveisiktliga skogsinventeringen (ÖSI) hai utgjort ett viktigt medel för att uppnå de nuvarande skogspoUtiska målen. Kommittén anser dcKk att det är tveksamt om värdet av den informa­tion som har erhälUts genom ÖSI motsvaiar den kostnad som undei åren har lagts ned på inventeringama.

Vad forskning CKh utbUdning bettäffar hänvisai kommittén fiämst tUl utred­ningen om Sveriges lantbmksuniversitet (SOU 1991:101) cKh betänkandet (Ds 1991:62) Kunskap för konkuirenskraft

Kommittén noterar att de statiiga ekonomiska stöden är de medel som har bUvit föremål fÖr flest utvärderingar. Kommittén konstaterar att många av des­sa uttedningar har haft ett begränsat syfte. Kommitténs slutsats är att flera stödnormer har haft oönskade bieffektei eUei varit ineffektiva och att besluten att minska eUei ta bort dem har varit riktiga. Samtidigt konstaterar vi att riktigt utfoimade bidrag cKh stödåtgäidei kan vara intressanta som hjälpmedel föi att uppnå skogspolitiska mål.

I fråga om skattei cKh avgifter hai kommittén, vid sidan av skogsväidsav­giften, inte haft i uppdrag att gå in på de skattereglei som gäUer för skogsbm­ket Eftersom riksdagen hösten 1991 beslutade att avskaffa skogsvårdsavgif­ten har kommittén avstått fiin att diskutera avgiftens betydelse för den gällan­de skogspoUtikens utformning.

Framtidsbedömning

Skogen är en fömybar resurs, en nationell tiUgång som varje generation mås­te väma och vårda. Framtida generationer kommer också att vara beroende av de nyttigheter som skogama ger. Den sedan länge tillämpade principen i vårt land att vi skaU hushåUa med skogstiUgångama, att utveckla dem för komman­de generationen behov samticUgt som vi själva kan dra nytta av dem kommer enligt kommitténs bedömning att få en allt större betydelse i en värld där be­folkningen växer.

Kommittén bedömer att skogsnäringen kommer att ha stor betydelse även i framtiden för att vi skall nå de övergripande samhällsmålen om bl.a. ekono­misk tiUväxt, balans i uttikesbetahiingama och full sysselsättning. Inom stora delar av landet kommer näringen även i fortsättningen att ha en stor betydelse för ekonomi CKh sysselsätming. Virkesförrådets snabba ökning och möjlig­heterna att väsentiigt öka avverkningama utgör en stor potential för en expan­sion av både den ttacUtionella skogsindustriella produktionen och uppbygg­nad av nya använchiingsområden. Detta är möjUgt att genomföra inom ramen

106


föl målet om en långsUctigt uthåUig viikesproduktion undei den viktiga fömt-    Prop. 1992/93:226

sätmingen att vttkesproduktionen inte föisämias t.ex. på grand av miljöska-    Bilaga I

dor.

De awerkningsberäkningar som kommittén har låtit utföra visar att det är möjUgt att UthålUgt avverka omkring 95 mUjonei msk per år fiän och med slu­tet av 1990-taIet. Detta skaU sättas i relation till den nuvarande avverkningen på 60-70 miljoner mssk per är. Virkesfönådet pei hektar och andelen äldre skog kommer att öka successivt.

Den väntade efterfrågeutvecklingen, rikligt inhemsk tillgång på virkesrå-vaia, EES-avtalet CKh ett eventuellt svenskt deltagande i ett ökat euiopeiskt samaibete talai eftei några åis andhämtningspaus för en fortsatt expansion av den svenska skogsnäringen. SamticUgt kan vi vänta oss en ökning av den re­turfiberbaserade prcxiuktionen. Avgörande för en expansion av industrikapaci­teten äi skogsnäringens men även andra potentieUa tiäråvamförbiukande bran­schers konkurrensförmåga.

Den marknads- CKh konkurrentbUd som tonar fram på kort sUct CKh den rik­liga tiUgången på avverkningsmogen skog väntas leda tiU en fortsatt svag pris­utveckling på vttke under de närmaste åren. En effekt hai redan blivit intto-duktion av ett avståndsrelaterat viikespris. Sågveiken cKh massaindustrin kommei att visa störte benägenhet än för närvarande att välja ut de kvalitéer som bäst lämpar sig för deras prcxluktion. En tydUgare prisdifferentiering för olika virkeskvaUtéei är därför att vänta.

MUjöproblemen har under detta sekel ändrat kaiaktär fiän att ha varit lokala tiU att bU globala. Det är kommitténs bedömning att detta i än högre grad kom­mer att gälla i framtiden. För lång tid framöver kan man d(Kk räkna med att luftföroreningama kommer att vara ett stort problem. En temperaturföränd­ring tiU följd av luftföroreningama skuUe leda tiU att skogsekosystemet föränd­ras. Detta innebär att artsammansättningen cxh trädens naturUga utbredningsom­råden ändras. Risken för angrepp av insekter ckU andra skadegörare kan kom­ma att öka. Luftföroreningama skadar träden direkt på barren (Kh bladen (Kh indirekt genom försuming av marken. Markfönumingen är ett hot mot skogs­markens långsiktiga pr(xiuktionsförmåga.

Det är kommitténs uppfatming att det finns stor risk för att ökande luft­föroreningar leder till att problemen med skogsskador förvärras om inga motåtgärder sätts in. I så fall kommer virkesproduktionen att minska. Minsk­ningen kommer ttoUgen att drabba vissa områden i Europa mer än andra. Även Sverige riskerar minskad virkesproduktion. Om man däremot lyckas bemästra problemen äi det ttoligt att det fortfarande om 30-40 åi kommei att fmnas tiUräckUg förtåd av vttkesråvara i Europa även om efterfrågan utveck­las som hittiUs.

På kort sikt (5-30 år) bedömer kommittén att mUjöfrågoma i vid bemärk­else får en fortsatt och växande betydelse. SamticUgt som att merparten av sko­gen kommer att vara en viktig låvaraleverantöi till den svenska skogsindu-Söin kommer också andra värden kommer an vägas in mer än ticUgare. Vikten av att i framtiden ytterUgare öka naturvärdshänsynen vid bedrivande av skogs-

107


bruk kan därför väntas öka. Det är troligt att det inom vissa områden, t.ex. i    Prop. 1992/93:226 känsliga naturområden nära tätorter CKh på skärgårdsöar, kommer att ske en    Bilaga 1 anpassning av skogsbraksmetoder och teknik. Samtidigt kan avsättningen av mark för naturvårdsändamål väntas öka.

Ett miljömål för skogsbruket

Det finns enligt kommitténs bedömning olika sätt att skydda skogsmUjön. Ett är avsätmingar av stora natuireseivat Ett annat är att med hänsyn till maikens produktionsförma CKh avstånd tiU fabriker CKh marknad bruka skogen med olika intensitet. Ett tredje är att över hela skogsmarksarealen braka skogen med sikte på hög prcxluktion CKh g(xi natur- CKh mUjöhänsyn. Enligt kommit­téns mening är det tredje sättet att föredra. Även detta altemativ innebär att vi måste avsätta nationalparker cKh naturtesevat i framtiden men i långt mindre utsttäckning än om skyddet av viktiga naturvärden skall gmndas på avsätt­ningar eiUigt altemativ 1. Vi föreslär att miljömålet för skogen jämställs med produktionsmålet

Kommittén anger ett antal principer för ett nationeUt mUjömål för skogsbru­ket. Skogen skall brukas så att nawiresursens produktionsförmåga långsUctigt bibehålls, växt- CKh djurarters och naturtypers fortbestånd säkerstäUs, hotade arter cKh naturtyper skyddas eller genom att unUca naturvärden skyddas eller skapas genom att områden lämnas för fri utveckUng.

Umyttjandet av skogen innebär att de från naturvårdssynpunkt viktiga ele­ment som var karaktäristiska föi natuiskogen försvinner. Träden bltt således varken gamla eller dör på platsen så att död ved kan bildas.

Kommittén anser att trakthyggesbruk är en skogsskötselmetod som passar vä i den boreala barrskogen där frekventa kraftiga stömingar alltid har före­kommit. Tiakthyggesbraket kan utformas så att en del av naturskogens vär­den bibehålls eUcr nyskapas. SpecieUt tilltalande synes ttakthyggesbrak med skärm eUer fröträd vara inom områden där detta är biologiskt lämpUgt. Meto­der som innebär att man undviker kalhuggning kan vara säiskilt inttessanta inom omiåden som i en natuiskog skulle präglas av lång skogUg kontinuitet

Föl att uppnå miljömålet är det enligt kommitténs uppfatming nödvändigt ed en samsyn när det gäller viktiga föratsätmingar för nyttjandet av skogen. Den svenska skogens prcxluktionsförmåga skall brukas långsiktigt, ansvars-fuUt och med sikte på god ekonomisk avkastning för skogsägare CKh samhäl­le. Ett långsiktigt brak av skogen måste ske i överensstämmelse med de na­turgivna föratsätmingama. Skogsägaren har ett ansvar för att med detta som utgångspunkt söka gynna eUer åtminstone bibehålla den biologiska mång­falden då skogen brakas.

Förslag till framtida skogspolitiska mål

De övergripande samhällsmålen om bl.a. ekonomisk tiUväxt, balans i utrikes­betalningama, full sysselsättning, regional balans samt gcxl natur- och miljö-

108


våld som hai lagts fast av riksdagen utgöi mål föi aU samhäUeUg verksamhet.   Prop. 1992/93:226 Var och en av samhäUets sektorer skaU enskUt och i samspel med andra sam-    Bilaga 1 häUssektorer verka i rikming mot dessa mål.

Inom de ramar som gäUer för en konkurrensutsatt näring fömtsätts besluts­fattare inom skogsindustrin och skogsbruket ge sitt bidrag för att uppfylla de övergripande samhällsmålen. Staten fömtsätts å sin sida, med beaktande av samhäUsmålen ckU inom marknadsekonomins ramar, försöka skapa gynnsam­ma fömtsätmingar för näringsUvet samtidigt som den anger vad som gäller beträffande hänsynen tUl naturvården och an(ka aUmänna intressen.

I den mån utveckUngen av ekonomi och sysselsättning inom olika delai av landet inte överensstämmei med statens mål böi staten tUlgripa olika regional­poUtiska åtgäidei. Olika foimer av stimulans av skogsnäringen kan däivid (Kkså komma ifråga. Finansieringen av dessa åtgäider är av allmänt inttesse, dvs. den bör ske över statsbudgeten.

I de mUjöpolitiska besluten har slagits fast att alla samhällssektorei skall genomsyras av en ansvarsfull hushållning med CKh omsorg om miljö- CKh natunesuisema inom lamen föi sin veiksamhet. Detta sektoisansvar innebär bl.a. att varje sektor är skylcUg att ta skäligt ansvar för att säkerstäUa den bio­logiska mångfalden och den genetiska variationen. Varje samhällssektor har (Kkså ett ansvai föi att lösa de problem som redan föieliggei CKh föihindra att nya mUjöskadoi uppstår.

Utsläppen av gaser, däribland koldioxid från industrier, enegiprcxiuktion (Kh ttafik, bör minskas för att förhindra en global uppvärmning. Sverige bör därför enUgt kommitténs uppfatming nationellt (Kh intemationeUt arbeta för att luftföroreningama minskas.

Kommittén föreslär att pr(xiuktions- cKh mUjömålen för skogspolitiken for­muleras på följande sätt

Prcxiuktionsmålet

Skogen (Kh skogsmarken bör nyttjas effektivt (Kh ansvarsfullt så att den UthåUigt ger en god avkasming. Skogsproduktionens inrikming skall vara sådan att en stor framtida han(Uingsfrihet erhålls beträffande användningen av produktema. Nyttjandet skall jjräglas av mångbmk.

MUjömålet

Skogsmaikens naturUga prcxiuktionsföratsätmingar bör vidmakthållas. Bio­logisk mångfald CKh genetisk variation i skogen skall behållas genom att i landet naturligt förekommande växt- och djuiartei ges föratsättningai att fortleva under naturliga betingelser cKh i Uvskraftiga bestånd. Hotade arter (Kh naturtyper skall skyddas. Skogens estetiska CKh kultureUa värden skall vämas.

Kommittén föreslår att dessa mål kommer tiU uttryck i den s.k. protalparagra-fen i skogsvårcislagen pä följande sätt

109


Skogen äi en nationell tillgång som skaU skötas så att den uthålligt gei en    Prop. 1992/93:226
gcxl avkasming samticUgt som den biologiska mångfalden behåUs.
      Bilaga I

Vid skötseln skall hänsyn tas tiU ancha allmänna inttessen.

Förslag till framtida skogspolitiska medel - inledning

För att uppnå de föreslagna målen kan olika medel komma tiU användning så­som lagstiftning, rådgivning, reservatavsätmingar, tecknande av civilrättsUga avtal eUer intrångsersätming för att skydda väidefuUa biotoper, statiiga bidrag samt foiskning (Kh utbUdning. Kommitténs granduppfatming äi att skogspo­litiska åtgäider endast bör komma i fråga om ett mål finns uppsatt (Kh den väntade marknadslösningen inte överensstämmer med detta mål. En fram­gångsrik skogspoUtik fömtsätter, föratom en konkimenskraftig skogsnäring, bl.a. engagerade markägare (Kh biukare av skogsmaiken som kan fatta lokalt anpassade beslut

Det äi kommitténs uppfattning att det i föista hand är lämpligt att välja me­del som ökar kunnandet hos markägare och brakare av skogsmarken. En för­utsättning för ökat kunnande är kvaUtativt högtstående forskning.

Rådgivning och utbildning bör bedrivas aktivt. Den bör anpassas efter oU­ka ägargrappers behov (Kh göras flexibel. Detta är särskilt viktigt när en ny skogspoUtUs har beslutats, näi en ny maikägare tillträdei ellei ny aibetskiaft anstäUs. Kunskapen hos markägama eUei de peisonei som biukai maiken behövei öka fortlöpande. Rådgivning (Kh utbildning kan bedrivas både i sta­tens (Kh i privat regi. Det äi samtidigt rimUgt att utgå från att ökad kunskap är ett egenintresse CKh att markägama själva bekostar delai av rådgivningen och sin UtbUdning. Kunskapema behöver vara av både grundläggande cxh tUläm-pad natur. Särskilt de grandläggande kunskapema har stor betydelse för att möta nya fömtsättningar för CKh krav på skogsbruket.

Genom ekonomiska medel, tex. bidrag till ädellövskogsbraket ellei bi­diag föl planering av skogsbilvägai, kan staten påverka föratsättningama för beslutsfattandet Beslutsunderlaget kan förbättras genom mventeringar.

SamticUgt kan vi inte tiUåta alltför låg ambition i vård, skötsel och bmkan­de av skog och skogsmaik ellei beslut som stridei mot de skogspolitiska må­len. Det äi därföi nödvändigt att genom lagstifming och föreskriftei precisera vilka krav staten ställer upp. Det är viktigt att lagstifmingen anger minimi­kraven och inte speglar de skogspoUtiska ambitionerna i sin heUiet.

Av lagstifmingen måste det framgå viUca krav som gäller i samband med enskilda åtgäidei, för enskilda bestånd eller för hela fastigheten cKh vilka på­följdema blir om markägaren bryter mot bestämmelsema.

För att förenkla CKh samtidigt ge maikägare CKh brakare av skogsmaiken en enhetUg bild föreslåi kommittén att de bestämmelser som ingår i ädeUöv­skogslagen flyttas till skogsvårdslagen.

Kunskap om lagstifmingen och de normer som ligger bakom denna bör förmecUas genom en aktiv rådgivning. Denna verksamhet är ett samhällsan­svar och därför en huvuduppgift för skogsvårdsmyncUgheten. I enUghet med

110


sektorsansvaret anser kommittén att skogsvårdsmyncUgheten i huvudsak bör   Prop. 1992/93:226
handha tiUsynen pä skogsmark.
                                       Bilaga 1

Om kraven på inskränkningar i skogsskötseln går utöver vad som är rim­Ugt av staten att begära av en enskild markägare bör inttångsersättning utgå. Kommittén anser i enlighet med ett riksdagsbeslut år 1987 att ersättning skall utgå till markägaren när den pågående markanvändningen avsevärt föisvåras på beiöid del av fastigheten. Kommittén ansei dcKk att den del av kosmaden som motsvaiai ett inttång upp till den s.k. kvalifikationsgiänsen skall aviäk-nas vid intrång som är ersättningsgiUa.

Preciseringar

En bärande idé i den av kommittén föreslagna skogspolitiken är ökat ansvar genom ökat kunnande. Rådgivning (Kh utbildning bör därför, där så är lämp­Ugt (Kh i så stor utsträckning som möjligt, komma tUl användning för att upp­nå de uppsatta målen.

De av kommittén föreslagna skogspolitiska målen innebär att ett aktivt skogsbruk bör bedrivas på huvuddelen av skogsmaiken. Det äi önskvärt att produktionsföimågan med beaktande av mUjömålet utnyttjas väl på aU skogs­maik där inte andra intressen, t.ex. naturvårdsintresset, väger tyngre än skogspr(xluktionen. Skogama bör av hänsyn till sysselsättningen i främst glesbygden ha en sådan sammansättning att de långsiktigt kan ge en jämn avkasming.

Kommittén viU framhåUa att det är i markägarens eget inttesse, inte minst med tanke på att skogen i regel representerar ett betydande kapitalvärde, att bedriva ett aktivt skogsbruk.

Kommitténs framtidsbedömning visar att virkestillgångama och andelen avverkningsmogen skog ökar samtidigt som skogsbrukets lönsamhet inom vissa delar av landet kan bh svag. Det är därför inte lika motiverat att överaUt bedriva ett lika intensivt skogsbruk som tidigare.Lagstifmingens krav på bl.a. hushäUning och återbeskogning måste dock uppfyUas.

För att uppnå det av kommittén föreslagna mUjömålet är det nödvändigt att vissa biotoper och områden blir helt undantagna från skogsbruk. Efter 30 är bör störte områden på sammanlagt 5 prcKent av skogsmarken i hela landet vara undantagna från skogsbruk. Avsätming av större områden (nationalpar­ker, naturreservat) kan ske med stöd av natuivåidslagen. I södia CKh mellei-sta Sverige samt i norta Sveriges kustiand finns få större skogsområden som har påveikats i ringa grad av människan med naturskogskvaliteter. Det är angeläget att de som finns är undantagna från skogsbrak och att det skapas nya genom avsättningar för att behålla den biologiska mångfalden.

Genom det år 1991 beslutade biotopskyddet i 21 § naturvårdslagen tillgo­doses delvis behovet av att undanta medelstora och mindre biotoper/områden med höga naturvärden från skogsbrak. Kommittén föreslår att skyddet av känsUga biotoper däratöver skapas genom civilrättsUga avtal. Det är angeläget att insatsema prioriteras CKh samordnas över större områden cKh ägogränsei.

Ill


Behovet av värd cKh skydd av biotopei med höga naturvärden bör bedö- Prop. 1992/93:226 mas med utgångspunkt i befintiigt CKh kompletterande inventeringsunderlag. Bilaga 1 Underlaget bör kompletteras främst genom inventering av sumpskogar cKh nyckelbiotopei. Dessa CKh andra inventeringar som behövs för att tiUgcxlose de aUmänna intressena bör finansieras av staten. Varje skogsägare bör snabbt få kännedom om inventeringamas resultat för det egna innehavet. På så sätt kan man bättre beakta de aUmänna intressena vid planering och genomförande av skogsbruksätgärder.

Kommittén föreslår en lagstadgad skylcUghet för skogsägama att för myn­dighetema redovisa uppgifter om sin skog. Dessa uppgifter behövs vid ge­nomförandet av SkogspoUtiken och dessutom i samhällsplaneringen. Skogs­ägama skall emeUertid inte längre vara tvungna att skaffa sig en skogsbraks­plan.

Som ett led i markägarens sektoisansvai föi namivåiden föreslår kommit­tén att denne i samband med sin avverkningsanmälan även skall ange den natuivåidshänsyn han avser att ta.

För att uppnå de föreslagna skogspolitiska målen är det enligt kommitténs mening vidare viktigt att den naturliga karaktären hos de skogUga impedimen­ten bibehåUs. Trakthyggesbruk med slutawerkning, återväxtätgärder, röjning CKh gallring bör därför undvikas på dessa. Inte heUer prcxluktionshöjande åt­gärder bör vidtas. Någon ersättning för dessa inskränkningar i brukandet skall inte utgå.

Av den necUagda jordbruksmarken föreslår kommittén att den del som inte tas i anspråk av jordbruket för att cxUa energi- CKh industrigrödor eller använ­das för annat ändamål bör en del utnyttjas för skogsprcxiuktion. Naturvåids-, landskapsbild (Kh kulturmUjöskäl talar för att beskogningen förettädesvis sker med lövttäd där föratsätmingar föreUgger.

Som en del i joidbrakets omställning föioidai kommittén att rådgivning (Kh UtbUdning om för- och nackdelar med beskogning samt om lämpUga ttäd­slag sker. Inom ramen för den jordbrukspolitik som bedrivs finns f n. möj­Ughet tUI ekonomiskt stöd vid igenplantering av viss åkermark.

Kommittén anser att skogsbruk inom den fjällnära skogen skall bedrivas med mycket stor återhållsamhet. Vi ser ingen anledning att föreslå några änd­ringar i de bestämmelser som nyligen har beslutats om detta.

För att uppnå de föreslagna skogspolitiska målen är det önskvärt att area­len ädeUövskog ökas genom nyanläggning på lämpliga marker. Det är kom­mitténs mening att det är nödvändigt att ekonomiskt stödja ädellövskogs­braket även i framtiden.

Kommittén viU fi:amhåUa att det är en nationeU angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmUjö bl.a. genom att undanta mindie omiåden från skogs-brak ellei att anpassa de skogliga åtgäidema. Genom rådgivning kan man uppnå ökat hänsynstagande hos maikägare ellei de som biukai skogen. Detta hänsynstagande böi normalt ligga inom ramen för ägaransvaiet

Kommittén anser att skogsprcxiuktionens huvucUnriktning bör vara en hög picxluktion av baiiträdsviike av gcxl kvalitet. Valet mellan gran CKh tall bör i

112


högre grad än hittiUs präglas av växtplatsemas namigivna föratsättningai. An-   Prop. 1992/93:226 delen lövträd böi öka något säiskilt i omiåden som med hänsyn tiU sina fömt-   Bilaga 1 sättningai hai en låg lövträdsandel. Det äi mei angeläget att öka lövträdsande­len i baiT- (Kh blandskogai än att öka lövskogsaiealen. Kommittén ansei att det för landet som helhet bör ske en tyngdpunktsförskjutning mot skogssköt­sel som främjar kvaUtetspioduktion.

Att genom lagstiftning detaljreglera viikesproduktionens allmänna inrikt­ning ansei kommittén vara olämpligt Kiavet pä föiyngring efter slutawerk­ning eller skada eller när skogsmaiken äi oumyttjad bör dcKk kvarstå. Däre­mot bör bl.a. den s.k. 5:3 paragrafen ersättas med ett krav på föryngring en­dast då skogstiUständet är uppenbart otillftedställande. Rådgivning CKh utbUd­ning böi i första hand komma tiU användning för att uppnå den önskvärda produktionsinrikmingen.

Det är viktigt att picxiuktionsformema i skogsbmket är sådana att läckage och annan bortförsel av näringsämnen minimeras. Produktionsförmågan bör kunna upprätthållas med naturUg vittring, fömanedbrytning CKh luftbuma när­ingsämnen från havet som näringsbas. För att upprätthåUa skogsmarkens långsiktiga prcxluktionsförmåga och säkerställa skogsekosystemens stabiUtet krävs enUgt kommitténs mening att de luftbuma föroreningarna minskas racU-kalt. I avvaktan härpå kan luftföroreningamas skadeveikningai på maiken i viss mån motverkas (Kh fördröjas genom kalkning och vitaliseringsgödsUng. Kunskapema om åtgärdemas effekter är d(Kk fortfarande otiUräckliga. Det är därför viktigt med fortsatt forsknmg CKh utvärdering av pågående kalknings-försök. I områden som äi hårt belastade av luftföioieningai bör kalkning cKh vitaUseringsgödsling ske. Detta är bäde ett allmänt inttesse CKh till nytta för den enskilde markägaren. Kommittén föreslår därför att skogsmarkskalkning genomförs i ett försök att restaurera de mest hotade markema. De maikägaie vais maikei kalkas böi täcka 20 procent av kostnadema.

Helttädsumyttjande med uttag av fingrenar och barr från skogen bör starkt begränsas tiUs vidare. Kompensation av näringsbortfaUet bör ske genom ask-återföring eUer på annat sätt. Avgränsningen av lämpUga marker för helttäds­umyttjande samt åtgärder för näringskompensation bör gmndas på den nya kunskap som kommer fram fortlöpande.

Kommittén vUl framhålla att det är viktigt att fömtsättningar skapas för en väl fungerande viikesmaiknad. Det äi nödväncUgt föi en ekonomisk sund (Kh rationeUt fungeiande skogsnäring. En föratsättning äi bl.a. att viikeshandeln inte koncentteias till en köpar- eller en säljarorganisation inom delar av lan­det.

Enligt kommitténs uppfatming böi skogsskötseln i hög giad utgå från de natuigivna föratsättningama och skogsbeståndens stmktui. Skogsbraket mås­te i betydUgt högre grad än hittUls bedrivas så att det så långt som möjUgt efter­liknar det sätt på vilket skogsekosystemet naturligen fungerai. Utvecklingen (Kh användningen av ståndortsanpassade metodei böi fortsätta. I skog av säisldld betydelse föi den biologiska mångfalden bör endast sådana skogs­bruksmetcxier användas som medger att natuiväidena bevaras i hög utsträck-


8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226


113


ning. Detta gäller tex. sumpskogar och lövskogai inklusive ädeUövskogar   Prop. 1992/93:226
samt övergångszoner mot vattendrag, myr (Kh jordbruksmark.
    Bilaga 1

Kommittén föreslår en minskad detaljreglering av skogsskötseln. Bland annat föreslår vi att röjnings- (Kh galhingsskylcUgheten slopas CKh att andra avveikningsfoimei än slutawerkning tillätes. Det väntas medföra ett mer va­riationsrikt skogsbruk vilket bidrai tUl att uppfyUa miljömålet. Häratövei före­slär vi att reglema om lägsta slutawcrkningsåldei samt lägsta och högsta slut-aweikningsaieal i huvudsak slopas. Vad gällei stoiskogsbruket föreslår vi dcKk att ransoneringsbestämmelsema behåUs fÖr större brukningsenheter. Av­vägningen mellan produktions- CKh naturvårdsintressena föreslås i viss mån bU reglerad genom lagstiftning. De i lagstifmingen angivna minimikraven bör kompletteras med rådgivning CKh utbUdning.

Kommittén ansei att sådana förflytmingai av skogscxUingsmaterial bör und­vikas som innebär att cxUingsmiljön påtagligt kommer att skilja sig från ur-sprangsmiljön. Lokalt skogsodlingsmaterial bör användas i störte utsttäck­ning. Säiskild återhåUsamhet bör iakttas med användningen av klonat materi­al. Valet av genetiskt material föi det enskUda beståndet böi präglas av risks­pridning dvs. mindre ensidigt material bör användas.

Kommittén anser att contortaodUngen bör få en omfatttiing som är väsent­ligt mindre än den maximiareal som gäller i dag. Stora sammanhängande om­råden med contortatall bör inte förekomma. Andra främmande ttädslag än contortatall böi utan hindei kunna prövas och användas i Uten skala. Det äi emeUeitid angeläget att omfatmingen löpande följs upp.

Kommittén ansei att kvävegödsUng endast böi utföras så att negativa mUjö-effekter blir försumbara. Säiskilt i södra CKh mellersta Sverige böi gödsUng, tiU följd av luftföroreningama, begiänsas staikt.

Kommittén ansei det vidare angeläget att skogsbraket kontinueiligt vidtar åtgäider för att undvika omfattande förlustei till följd av skadoi av olika slag, t.ex. storm-, insekts- CKh svampskador. Dessa åtgärder bör emellertid inte gå så långt att betydande naturväiden går förloracie.

Liksom hittills föreslår vi en precisering av statens minimikrav vad gäller skogsskyddet. Dessa krav måste dock avvägas mot naturvärdena. Det är vi­dare viktigt att skogsbraksåtgäidema inte föroisakar bestående skadoi på maikens ytskikt eUcr på miljön i övrigt

I det miljöpoUtiska beslutet år 1991 bemyndigades regeringen bl.a. att för­bjuda markavvatming i områden däi det är särskilt angeläget att våtmarkema bevaras. Naturvårdsverket CKh Skogsstyrelsen har fått i uppgift att lämna för­slag om sådana områden. Vidare infördes genom ändringar i skogsvårdslagen en anmähiingsplikt för skyddsdikning samt föreskrifter om hänsyn till natur­vårdsintressena vid bl.a. sådan dikning. Kommittén föreslår ingen än(tting av dessa beslut.

Skogsbruket bör enligt vår mening bedrivas så att negativa effekter på vat­tensystem minimeras. Vilka kraven är framgår av lagstifmingen. Bäst resultat uppnås enUgt kommittén uppfatmmg på frivillighetens väg. Fortsatt forskning om näringsläckage CKh arbetsmetcxler är enligt kommitténs mening angeläget

114


Skogsbilvägnätet bör vara utformat så att skogsbrukets ttansporter bltt ef- Prop. 1992/93:226 fektiva samticUgt som dess negativa inverkan på naturmUjön minimeras. I ticU- Bilaga 1 gare väglöst land bör vägutbyggnad ske med särskild varsamhet Att skapa ett väl avvägt vägnät i ägospUttrade områden krävei samoidning över ägogränser­na. Från rekreationssynpunkt är det angeläget att vägarna håUs öppna. Föi att stimulera tUI samordning över ägogränsema föreslår kommittén att ett stadigt bidrag lämnas tiU planering av vägnätet.

Kommittén anser att skogsbruket i tätortsnära områden lUcsom i andra om­råden av betydelse för rekreation CKh friluftsliv, t.ex. vid sjöar och vatten­drag, på öai samt längs kustema, bedrivs så att dessa inttessen tiUgcxloses. På all skogsmaik men särskUt i de nämnda områdena bör behovet av att vårda landskapsbuden beaktas. Det vUctigaste mecUet för att uppnå den önskade am­bitionsnivån är rådgivning och utbildning. Enligt plan- CKh bygglagen skall kommunema upprätta översiktsplaner. Det är viktigt att det av dessa framgår vilka skogsområden som är av särskUt intresse för rekreation och friluftsliv.

För att skapa gcxla fömtsätmingar för rennäringen bör skogsbruket anpas­sa sina metoder och anpassa skogsbruksåtgärdemas förläggning i tid CKh ram. Det kan t.ex. vara fråga om att avstå från radikal markberedning cKh att överhålla bestånd med tiäcUavai.

Skogsbruket bör bedrivas så att gynnsamma betingelser för det vilda ska­pas.

Förslag till finansiering av våra förslag

Totalt fördelar staten via statsbudgeten för budgetåret 1992/93 ca 1 miljaid kionol på omiåden ellei veiksamhetei som höi samman med skogsbraket. Foiskning och utbUdning inkl. foiskning om ttädbaseiade biänslen och ut­bUdning på gymnasial nivå eihållei anslag om ca 420 miljonei kronoi och skogsvårdsmyncUgheten ca 310 miljonei kionoi. Statsbidragen till skogs­vården CKh anslaget tiU översiktiig skogsinventering m.m. uppgår till knappt 160 miljoner kronor. Anslaget för inköp av skogsmark till reservatavsätt­ningar uppgår tUl ca 125 mUjoner kronor.

Statsutgifterna för den av kommittén föreslagna skogspolitiken beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå tiU ungefär samma belopp som för budgetåret 1992/93. Forskning och utbildning föreslås få en utgiftsram om drygt 420 miljoner kronor. Ett tillskott från löntagarfondspengar bör innebära en ökad budgettam. Skogsvårdsmyndighetens anslag föreslås minska till 260 miljoner kronor. Den översyn av myndigheten som pågår kan dock kom­ma att förändra detta belopp. Kommittén föreslåi att de flesta statsbidragen tiU skogsbraket avvecklas. Det innebäi att den sammanlagda bidiagssumman minskas kraftigt tiU ca 50 mUjoner kronor. Kommittén föreslår att statsbidrag i fortsätmingen lämnas till ädellövskogsbraket (15,8 miljoner kronor cKh till planering av skogsbilvägai (10 miljoner kronor). Vidare föreslår vi ett anslag för skogsmarkskalkning (15 miljoner kronor) cKh för att uppnå biotopskyd­det (9,5 miljoner kronor). Kommittén föreslår dessutom mer än en fördubb-

115


Ung av anslaget tiU inköp av skogsmark tiU reservatavsätmingar, 280 miljoner   Prop. 1992/93:226
kronor, som ett medel för att uppnå miljömålet.
                  Bilaga 1

Anslaget till skogsforskning föreslår vi under en femårsperiod öka med 50 miljoner kronor. Även anslaget till skogsmarkskalkning föreslår vi öka med samma belopp. Anslaget för att uppnå biotopskyddet bör budgetåret 1997/98 uppgå tiU 35,5 miljoner kronor.

Genom att skogsvårdsavgiften har avskaffats bortfaller en finansiering om 256,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Vid i övrigt oförändrade förat­sättningai fmns således finansiering via statsbudgeten för ca 759 miljoner kronor. Ny fmansiering krävs av 255 miljoner kronor. Kommittén föreslår i linje med regerings- (Kh riksdagsuttalanden att biotopskyddet CKh de ökade reservatavsätmingama finansieras med medel som staten erhåller vid för­säljningen av mark från Domän AB (160 miljoner kronor). Kommittén före­slår att kol(Uoxidavgiften finansierar anslaget till skogsmarkskalkningen CKh bUskattemedel anslaget tiU planeringen av skogsbilvägar. Övrig finansiering föreslår vi ske genom en omfördelning inom ramen för anslaget till Sveriges lantbruksuniversitet cKh anslag på naturvårds- och miljöområdet

116


Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:111)        Pop. 1992/93:226
Den framtida skogsvårdsorganisationen
   ag» i

utgångspunkter för kommitténs arbete

1990 års skogspolitisk kommitté har haft i uppgift att göra en total genom­gång CKh öveisyn av skogspolitiken. I direktiven till kommittén anges således att vi skall göra en utväideiing av skogspoUtikens mål ckU medel. Utväide-ringen bör ta sm utgångspunkt i en beskrivning av nuläget Vidare sägs det att en framtidsbedömning bör göras. Baserad på utvärderingen (Kh bedömning­en om den firamtida utvecklingen hai det varit vår uppgift att förslå viUcen skogspoUtik som skall gälla inför 2000-talet Denna del av uppdraget har vi redovisat i vårt huvudbetänkande Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU 1992:76).

Vi har däratöver haft i uppdrag att med utgångspunkt i våra överväganden om skogpoUtikens framtida mål CKh medel lämna förslag tiU hur den statliga skogsvårdsorganisationen skaU anpassas härtill.

Betänkandets uppläggning

Vi redovisar i detta slutbetänkande våra förslag tiU utformningen av den fram­tida StatUga skogsvårdsorganisationen. TiU att börja med redovisar vi kortfat­tat i kapitel 2 konsekvensema för skogsvårdsorganisationen av våra förslag i huvudbetänkandet Därefter diskuterar vi i kapitel 3 skogsvårdsorganisatio­nens relation tiU länsstyrelsema (Kh sektorsansvaret. Vi tar sedan i kapitel 4 upp skogsvåidsorganisationens uppdragsverksamhet (Kh (Uskuterar särskilt i kapitel 5 frö- (Kh plantverksamheten.

Kommittén har lämnat i uppdrag åt en särskild utredare, konsulten Kjell Laisson, att med bl.a. regeringens diiektiv till kommittén och våia föislag i huvudbetänkandet som utgångspunkt göra en öveisyn av skogsvåidsoigani-sationen (Kh lämna förslag tUl altemativa organisationsm(xJeUer. Hans förslag redovisas i bUaga tiU betänkandet I det avslutande kapitel 6 lämnar vi förslag till skogsvåidsoiganisationens framtida utformning med utgångspunkt från den säiskUde utredaiens förslag.

Skogsvårdsorganisationens framtida roll enligt kommitténs huvudbetänkande

Våra förslag i huvudbetänkande har betydelse för skogsvårdsorganisationen på fleia sätt Vi vUl i detta sammanhang framhåUa bl.a. följande.

Skogsvårdsoiganisationens huvuduppgift är att verka för att skogsnäring­en utvecklas i överensstämmelse med beslutade mål och riktUnjer för Skogs­poUtiken. Ett nytt inslag i den föreslagna SkogspoUtiken och därmed även för myncUgheten är det av kommittén formulerade miljömålet för skogsbraket. Detta mål kommer att påverka verksamheten för alla aktörer i skogen, inte

117


minst skogsvårdsorganisationen. MUjöfrågoma kommer cKkså att kräva en    Prop. 1992/93:226
större andel av skogsvåidsorganisationens budget.
              Bilaga 1

I myncUghetens verksamhet för att uppnå de skogspoUtiska målen kan fleia olika typei av medel komma till användning. Det medel som kommittén säi-skUt lyfter firam i huvudbetänkandet är ökat kunnande hos markägare och bra­kare. Detta skaU åstadkommas genom rådgivning, utbildning CKh forskning. Ökat kunnande och ansvar hos skogsägare CKh brukare gör det, enligt vår uppfatming, möjligt att förenkla regelsystemet Kommittén har däiför föresla­git att flera bestämmelser i skogsvårdslagen slopas.

Den jämfört med nu gäUande skogspoUtik ökade betoningen av skogsägar­nas ansvarstagande påverkar skogsvårdsorganisationen cKh dess verksamhets­inriktning. Resursema för lagtUlsyn kan därigenom minska. Ökade resurser krävs samti(Ugt för naturväidsinriktade inventeringai samt för information CKh rådgivning.

Även om resursbehovet för lagtillsyn minskar med det förslag som kom­mittén presenterar är lagstiUsynen även i f(jrtsättningen ett viktigt inslag i oiga-nisationens verksamhet. Utvärderingen av nu gällande skogspolitiska mål vi­sar att skogsnäringen i huvudsak väl uppfyllt ställda krav utom bettäffande naturvåidshänsyn däi den inte tiU fuUo veikat i överensstämmelse med gällan­de regler. Orsakema härtUI är flera (Kh vi har närmare utvecklat detta i huvud­betänkandets avsnitt 4.2.1. Det är av stor vUct att hänsynsreglema i fortsätt­ningen tillämpas i den utsträckning som varit lagstiftarens avsikt Detta kräver skärpt övervakning från skogsvårdsorganisationens sida.

Myndighetsansvaret vad bettäffar rådgivning och utbUdning gäUer i första hand förme(Uing av kunskap om skogsvärdslagstifmingen och de normer som Ugger bakom denna. Denna myndighetsrådgivning bör även omfatta tiU-lämpliga delar av naturvårdslagstiftningen CKh annan lagstifming. 1 myncUg-hetsansvaret inryms även den rådgivning som krävs för att skogsägaren skall kunna tiUgcxiogöra sig inventeringsunderlag rörande allmänna intressen (na­turvård, rekreation, fiiluftsliv CKh kulturmiljövård). Som hittills bör (Kkså riktade kampanjer som Rikare Skog kunna finansieras av myncUghetsmedel liksom särskilda satsningar där nytiUträdda skogsägare informeras om skogs­poUtik (Kh skogsbrukaransvar. Införandet av en ny skogspolitik kräver cKk-så, för att få genomslag, väl genomförda informationsåtgärder.

Kommittén föreslår att nödväncUga inventeringar genomförs för att kunna genomföra biotopskyddet i 21 § naturvårdslagen CKh de nya bestämmelsema om maikawatming. Det är således angeläget att de pågående inventeringama angående nyckelbiotoper och sumpskogar slutförs. EnUgt kommitténs upp­fatming har skogsvårdsorganisationen en viktig uppgift i att ansvara för CKh genomföra dessa inventeringar.

Kalkningsåtgärder på skogsmark fömtsätter (Kkså tillgång till inventerings­data som skogsvårdsorganisationen bör ha ansvar för att ställa samman ge­nom att i första hand umyttja befintiigt material.

Kommittén anser att de stadiga stöden bör hållas på en miniminivå. Situa­tioner där kommittén anser det vara motiverat med ett statUgt stöd är kalkning.

118


ädeUövskogsbruk, planering av skogsbilvägar samt friviUiga avtal om biotops-   Prop. 1992/93:226
kydd.
                                                                         Bilaga 1

Kommittén har (Kkså angett att regionalpolitiskt stöd i fortsätmingen bör finansieras via skattemedel men att stödet bör administreras av skogsmyncUg­heten.

Sammantaget innebär den av kommittén föreslagna skogspolitiken att kra­ven på resurser för lagtUlsyn minskar. Myndighetsuppgiftema för rådgivning (Kh UtbUdning reno(Uas tiU att i huvudsak gälla lagstifming och viss natur­vårds- (Kh kulturmUjöanknuten rådgivning. Övrig rådgivning och utbildning hänförs tiU uppdragsverksamhet Samtidigt ökar kraven på skogsvåidsoigani-sationen vad gäller naturväidsanknuten inventering samt administtation tUl följd av utvidgad naturvårdshänsyn. Kommitténs förslag är att skogsvårds­organisationen för att förverkUga dessa uppgifter får en budgettam om cttka 260 mUjoner kronor för budgetåret 1993/94.

Kommitténs förslag bettäffande skogsvårdsorganisationen innebär sam­mantaget att en för organisationen från början viktig uppgift att främja skogs­brukets UtveckUng kvarstår (Kh förstärks.

Skogsvårdsorganisationen, länsstyrelserna och sektorsansvaret

Kommittén konstateiai att det i olika sammanhang framförts föislag att föra samman skogsvåidsorganisationen och länsstyrelsema. Vi noterar (Kkså att riksdagen nyUgen avvisat sådana förslag i samband med införandet av en ny länsförvalming och att riksdagen så sent som förra året gett skogsvårdsorga­nisationen vidgade befogenheter på miljöområdet. HärtUI kommer att det i våra direktiv framhålls att organisationen även framdeles skall ha en lokal förankring samti(Ugt som vi skall pröva om en ytterligare anpassning av de regionala skogsvårdsstyrelsema bör göras, t.ex. genom större geografiska ansvarsområden.

Redan dessa utgångspunkter talar enligt kommitténs mening för att skogs­vårdsorganisationen även i framtiden skall ha en självständig myncUghetsroll. Dessutom betonar vi att en sammanhåUen skogUg myncUghet väsentUgt under­lättar kontakterna med näringen men även olika gemensamma satsningar inom det skogliga området. De medel vi anvisar för att uppfyUa de föreslagna skogspoUtiska målen bl.a en utökad skoglig rådgivning, ökade inventerings-och planeringsinsatser samt ökad tiUsyn (Kh rådgivning för att uppfylla det föreslagna skogspolitiska mUjömålet förstäikei behovet av en självständig skogUg myndighet. Kommitténs ansei att bl.a. dessa skäl staikt talai föi att skogsvåidsoiganisationen även framdeles bör ha en självstäncUg myncUg-hetsroU CKh att en sammanslagning med länsstyrelsema nu bör undvikas.

Vad gäller sektorsansvaret har riksdagen nyligen bl.a. genom 1991 års miljöpolitiska beslut uttalat att varje sektor bl.a. skall ta sitt miljö- och natur­vårdsansvar inom ramen för sin verksamhet. Detta kräver att både företag, myncUgheter CKh enskilda människor tar ansvar för skyddet av miljön. Sek-torsmyncUghetemas miljöansvar hai preciserats genom att detta ansvar har

119


skrivits in i deras instruktioner. Detta gäller även för skogsvårdsorganisatio- Prop. 1992/93:226 nen. Organisationen har genom 1991 års miljöpoUtiska beslut bl.a fått ansvai Bilaga 1 för att när så behövs fatta beslut i de enskUda faUen om det i naturvårdslagen införda biotopskyddets omfatming i fråga om skogsmark. I vårt huvudbetän­kande drog vi slutsaten att 1991 års mUjöpoUtiska beslut bör följas (Kh att det är en följdriktig utveckUng av ett ökat sektorsansvar att skogsvårdsorganisa­tionen får ett störte ansvar (Kh vidgade befogenheter angående naturvårds-fråg(jr på det skogUga området

Vi är samtidigt väl medvema om att länsstyrelsen i sin övergripande roll måste ha insyn i mUjöutveckUngen på såväl skogens som på andra områden. I våra direktiv har (Kkså angetts an våra förslag inte får leda tUl att länsstyrelser­nas aibete försvåras samt att mUjömyn(Ughetemas övergripande ansvai föi mUjöfrågoma skall kvaistå. Av bl.a. annat denna anledning föreslår vi att länsjägmästaren i principiellt vUctiga ärenden, främst sådana som berör både skogsbruket CKh naturvården, regelmässigt ges skylcUghet att för länsstyrel­sen lämna förslag till beslut Härigenom markeras länsstyrelsens övergripan­de miljöansvar samticUgt som skogsvårdsorganisationen får en självständig roU.

Skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet

Komntittén anser att uppdragsverksamheten även framgent har har en viktig roll som skogspoUtiskt medel. Våra förslag i huvdbetänkandet inrymmer så­ledes situationer där uppdragsverksamheten kan bidra tiill att uppfylla ställda mål. Det gäller exempelvis betald rådgivning CKh utbUdning men även upp­rättande av skoglig tillstånds- CKh hänsynsredovisning samt projektering av vägbyggnadsföretag. Genom organisationens service kan också åtgärder bli utförda som annars inte skulle bli gjorda eller skulle skjutas på framtiden. Det gäUcr särskilt inom glesbygdsområden.

EnUgt kommitténs mening bör den kritik som rUctats mot skogsvårdsorga­nisationens dubbla roll som både myndighet CKh uppdragstagare kunna undan­röjas genom våra förslag i huvudbetänkandet. Genom dessa kommer en fram­tida konkurrensutsatt uppdragsverksamhet att vara mindre beroende av myn­dighetsverksamheten. Istället kommer organisationens uppdragsverksamhet att vara mer beroende av organisationens förmåga an erbjuda de rätta tjänster­na och produktema tiU maikägare, myndighetei cKh oiganisationei, inte minst arbetsmarknadsmyndigheterna.

Av den utredning som ledovisas i bUagan framgår dessutom att ett bortta­gande av hela uppdragsverksamheten från skogsvårdsorganisationen, utan motsvarande kompensation av anslagsmedel, skulle innebära att näimare 600 äisarbetskiafter skuUe bortfalla vilket skulle får synnerUgen långtgående kon­sekvenser för organisationens myncUghetsverksamhet CKh den lokala förank­ringen.

Med hänsyn tiU vad som nu angetts anser kommittén att skogsvårdsorganisa­tionens uppdragsverksamhet bör behållas.

120


Skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet          Prop. 1992/93:226

Bilaga 1 Kommittén föreslår att skogsvåidsoiganisationens frö- och plantveiksamhet        "

öveiföis tiU ett statUgt bolag. Bakgrunden är kortfattat följande. De nuvarande skogspolitiska motiven för ett statiigt engagemang i frö- (Kh plantverksamheten formulerades kortfattat i propositionen (1980/81:136). Departementschefen anger där följande.

För egen del viU jag framhålla betydelsen av att skogsbmkets behov av högkvaUtativt skogsodUngsmaterial kan tiUgodoses tiU rimUga priser. Med hänsyn tiU plantpr(xluktionens biologiska, tekniska och ekonomiska pro­blem CKh tiU önskemålet om en snabb och fullvärdig skogsodlmg anser jag det vara lämpligt att staten genom skogsvårdsoiganisationen engagerar sig i frö- CKh plantförsörjningen för att i första hand tiUgcxlose det enskilda mindre skogsbruket.

Den kritik som riktats mot skogsvårdsorganisationens uppdragsverksam­het har främst gällt frö- (Kh plantverksamheten. Kritiken har främst kommit från privata firö- CKh plantprcxlucenter. Verksamheten har av denna anledning granskats av näringsfrihetsombudsmannen. Han har som sin mening framfört att nackdelarna med den nuvarande veiksamhetsfoimen äi så stora i dagsläget att en föiändiing måste Övervägas. I avvaktan på kommitténs aibete hai näi-ingsfiihetsombudsmannen dock låtit frågan bero.

Även Riksrevisionsverket har granskat plantverksamheten i en särskUd rap-pcjrt Skogsvårdsorganisationens plantverksamhet som överlämnats till rege­ringen CKh därefter tUl kommittén. I rapporten föreslår Riksrevisionsverket att den affärsdrivande frö- cKh plantverksamheten helt skUjs fiän skogsvårdsorga­nisationen och att ett stadigt aktiebolag bildas för prcxluktion, försäljning och cUstribution av skogscxiUngsmaterial.

Riksrevisionsverkets fiämsta skäl för en bolagisering är att den marknads­mässiga CKh produktionstekniska utveckUngen under 1980-talet har försvagat bärkraften i de urspmngUga skogspoUtiska motiven för en kommersiell statUg plantprcxiuktion. Dessutom har i takt med ökad marknadskonkuirens det skogspoUtiska uppdraget tiU skogsvåidsoiganisationen angående plantpioduk-tionen bUvit oklart med tiUtagande konflikt meUan skogspolitiska CKh företags­ekonomiska mäL HärtiU kommei att oiganisationens kommeisiella plantverksam­heten inte hai avgörande betydelse föi möjUgheten att fuUgöia myncUghetsupp-giftema.

Kommittén ansei att de skogspoUtiska motiven föi ett statiigt engagemang i fröveiksamheten minskat i betydelse. Således hai föibmkningen minskat kraftigt under 1980-talet bl.a. på grand av övergång till täckrotscxUing men (Kkså effektivare barrotstxUing. Dessutom har antalet självföryngringar ökat Vi har i huvudbetänkandet också understtikit behovet av altemativa avverknings-former med ökade självföryngringar. HärtUI kommer att det privata engage­manget i branschen har ökat.

Plantproduktionen är betydligt kortsiktigare än fröverksamheten CKh läm­par sig än mer för en ren marknadslösning utan myncUghetsstyming. Argu-

121


 


menten för cKh emot en sådan marknadslösning beror främst på om man    Prop. 1992/93:226
accepterar att priset på varoma varierar övei landet
            Bilaga 1

EnUgt kommittén mening talar flera skäl föi en ren bolagisering av frö- (Kh plantveiksmaheten CKh mot ett fortsatt statUgt engagemang i veiksamheten.

Kommittén instämmei i de aigument Riksrevisionsveiket framfört i sin rap­port. Vi vUl i det sammanhanget tiUägga att regeringens uttalande i våra till-läggsdirektiv pekar på ett ökat praktiskt och ekonomiskt ansvarstagande från naringsUvets sida i utbyte mot minskade ekonomiska CKh administtativa på­lagor. Kommittén föreslår därför att skogsvåidsoiganisationens ftö- CKh plant­veiksamhet bolagiseras för att på sikt kunna privatiseras.

Skogsvårdsorganisationens framtida utformning

De slutsatser kommittén hittills dragit angående skogsvårdsorgansiationens ställning ckU veiksamhet jämte våra stäUningstaganden angående organisatio­nens roU enligt huvudbetänkandet är utgångspunkt för våra förslag om skogs-väidscjrganisationens fiamtida oiganisation.

Kommittén hai, som ticUgare nämnts, gett en säiskild utredaie i uppdrag att med regeringens direktiv till kommittén jämte våra nu redovisade över­väganden som utgångspunkt göra en översyn av skogsvårdsorganisationen och lämna förslag tiU altemativa organisationsmodeller. Hans förslag redo­visas som bUaga tiU betänkandet

Den särskUde utredaren konstaterar att behovet att förändra skogsvåidsoi­ganisationen skall ses i peispektivet att oiganisationen undei senare delen av 1980-taIet genomgått relativt omfattande omstäUningai. Det äi hans bedöm­ning att föratsätmingama för ett antal skogsvårdsstyrelser, dvs. den regionala delen av organisationen, är sädana att fortsatta nedskämingai riskerai att men­Ugt påverka verksamhetens resultat och förmågan att styra CKh följa upp verk­samheten. En omstrukturering av verksamheten är därför nödvändig. Han bedömer vidare att en omstrukturering kan leda till en effektivare verksamhet med en gcxl anpassning till de varierande föratsättningai som gäller för en­skUda skogsägare, skogsbruket cKh samhället i övrigt.

Om kraven ställs att skogsvårdsorganisationen skall ha förmågan att möta även framtida krav på förändringar, ha en stark lokal förankring samt kunna verka i ett brett kontaktfält leder skogspoUtiska kommitténs förslag, enligt hans uppfatming, till att förändringar bör göras på alla nivåer i organisatio­nen, d.v.s. föratom på lokal cKh regional nivå även inom centtalmyndigheten skogsstyrelsen.

Kommittén instämmer i de nu redovisade slutsatsema.

Den särskilde uttedaren har också studerat kommitténs förslag angående ett vidgat sektorsansvar för skogsvårdsorganisationen.

Hans slutsatser i denna del är att ett fungerande sektorsansvar mer är en fråga om kunskap, attityder (Kh legitimitet än formerna för arbetet mellan oU­ka myn(Ugheter (Kh andra organisationer. Med denna slutsats som utgångs­punkt föreslår han att de påbörjade insatsema för att öka kompetensen inom

122


hela organisationen vad gäller m(xlema cKh biologiskt väl gmndade skogs- Prop. 1992/93:226 bruksmetcxier utökas väsentiigt. Inrikmingen bör vara att såväl den skogliga Bilaga 1 som den biologiska kompetensen, CKh alldeles särskUt kombinationen av des­sa båda, fördjupas. Syftet med insatsema är att dels skapa föratsätmingar för att kunna agera i varje enskilt ärende utifrån de krav som miljömålet ställei, dels via utbUdnings- (Kh lådgivningsinsatsei kunna agera som en kompetens-käUa föl hela skogsbraket I det senare fallet böi det vara fråga om betald låd-givnmg.

Kommittén delai även dessa slutsatser

Den säiskilde utredaren lämnai två altemativa föislag tUl regional oiganisa­tion inklusive vissa föiändringar på lokal nivå. Förslagen har tagits fram och prövats mot den organisatoriska struktur som skogsnäringen utvecklas mot. Vidare har förslagen prövats mot de idéer som framförts i Region- cKh Väst-sverigeutredningen. Förslagen är att se om principförslag CKh anger i första hand typ CKh omfatming av de förändringar som utredaren anser erfordras. I båda alternativen har sttävan varit att behåUa en stark lokal förankring. Detta åstadkoms genom att resurser flyttas från den centrala och regionala nivån tUl (Ustrikten.

En ny regional organisation av skogsvårdsorganisationen, lokalisering av kanslier etc. bör beslutas av statsmaktema. Utifrån ett sådant inrikmingsbe-slut bör den fortsatta beredningen kunna överlåtas på Skogsstyrelsen i nära kontakt med resp. länsstyrelse.

Altemativ 1 har som utgångspunkt att endast ytterligt angelägna föränd­ringar i förhållande till dagsläget bör göras. Altemativet innebär 17 Skogs­vårdsstyrelser.

Altemativ 2 innebär att organisationen delas in i tio regioner. Detta ger en­Ugt uttedarens mening en långsUctigt mer stabil och utvecklingsbar organisa­tion.

Vad gäUer styrelsefrågan i respektive Skogsvårdsstyrelse föreslår han i första hand att en regionmyndighet utgör en Skogsvårdsstyrelse med en sty­relse. När det gäller utseendet av styrelseledamöter förslår han i altemativ 1 att dagens konstruktion i princip finns kvar. För altemativ 2 föreslår han en lösning som innebär att regeringen utser alla ledamöter.

Den särskilde uttedaren föreslår vidaie att till varje Skogsvåidsstyrelse knyts ett rådsorgan - sektorsråd - för att förbättra kontaktema med näringen, länsstyrelser, kommuner och de ideella organisationema.

Han bedömer att en regionmyncUghet i stor utsttäckning kan byggas upp enligt de principer som utvecklats inom skogsvårdsorganisationen under se­nare år. Arbetet leds av en regionchef Det operativa arbetet bör organiseras länsvis och ledas av en 'Tältchef'. Fältchefen skaU ha en överblick över skogs­brukets utveckling inom länet (Kh vara den som har hand om myndighetens kontakter på länsplanet. Fältchefen bör också vara föredragande för länssty­relsen.

Utredaren bedömer vidare att utveckUngen mot färre cUstrikt är en nödvän­cUg utveckling. Han utgår i båda altemativen från att antalet cUstrikt minskas

123


tiU ca 150 och bedömer att minskningen av åisaibetskiafter på distrikten bUi   I*rop. 1992/93:226
drygt 100 i altemativ I. I altemativ 2 blir den ca hälften så stor.
  Bilaga 1

Kommittén viU i detta sammahang undcrstyrka att det vid valet av altema­tiv är av stor betydelse att den lokala förankmingen kan behåUas. Enligt vår mening är en dryg halvering av antalet skogsvårdsstyrelser enUgt altemativ 2 det altemativ som på lång sUct ger organisationen den bästa möjligheten att möta de nya krav på verksamheten som vi föreslår i vårt huvudbetänkande. Det gällei säiskilt möjUghetema att bära olUca specialistkompetenser inom exempelvis miljöområdet. Altemativet gör cKkså organisationen tåligare för förändringai i uppdiagsveiksamheten. Kommittén föioidai därföi altemativ 2. Som den säiskUde uttedaren angett bör statsmaktemas beslut omfatta såväl regionindelningen som val av huvudort för respektive kansli. I övrigt bör beslutet få karaktär av inrikmingsbeslut Den fortsatta beredningen bör där­efter överlåtas på Skogsstyrelsen som därvid bör ha nära kontaktei med respektive länsstyielse.

Kommittén ansei (Kkså att varje skogsvåidsstyielse böi ledas av en sty­relse som utses av regeringen. I det sammanhanget fömtsätter kommittén att styrelsen får en aUsicUg sammansätming. Kommittén instämmei i föislaget att iiuätta ett lådsorgan för att förbättra kontaktema med olika myndigheter CKh organisationer.

Kommittén bedömer, i överensstämmelse med den särskilde uttedarens slutsatsei, att den nya regionmyncUgheten i stor utsttäckning kan byggas upp enligt de principei som gäUei för skogsvårdsorganisationen idag. Således bör det föratom en regionchef finnas en fältchefAänsjägmästare i varje län som an­svarar för det operativa arbetet och som har nära kontakt med länsstyrelsen. Kommittén vill i detta sammanhang understyrka att kommitténs förslag till regionindelning, till skillnad från Regionutredningama, inte skär över nuva­rande länssgränsei. Detu medföi att våra förslag gör det relativt enkelt för den nya organisationen att anpassa sig tiU altemativa regionala indelningar i framtiden.

Kommittén anser att en nedskärning av antalet distrikt är nödväncUg och att förslaget som lämnats är väl avvägt. Vi förespråkar således att antalet cUstrikt minskas till cirka 150. Härigenom behålls den lokala förankringen samticUgt som (Ustrikten ges möjlighet att förstärka sin kompetens och öka flexibilite­ten. Det är enUgt kommitténs uppfatming inte meningsfuUt att vi pekar ut vil­ka cUstrikt som skaU dras in eller hur sammanslagningama skall ske. Detta måste överlåtas tiU orgaiusationen att avgöra.

Kommittén anser att Skogsstyrelsen är resurssnål redan idag och att möj­ligheten tiU nedskämingai äi begränsad. D(Kk bör den administtativa voly­men kunna minskas genom att uppgifter förs över på regionema. Kommittén föreslår (Kkså att vissa frågor bör utredas vidare. Det gäller skogsvåidsorgani­sationens engagemang i virkesmämingen, prognosverksamhetens eventuella samordning med Riksskogstaxeringen samt behovet, organisationesform CKh lokaUsering av Nämnden för skoglig fjärranalys. Härtill kommei att fiågan

124


om skogsvåidsoiganisationens innehav av de s.k. skogsvåidsgåidama bör    Prop. 1992/93:226
också uttydas.
                                                             Bilaga 1

Genom de av kommittén föreslagna förändringama kommer personatte-sursema att behöva minskas med cttka 360 årsaibetskraftei varav 10-15 vid Skogsstyielsen och resterande vid skogsvårdsstyrelsema. Det innebäi en minskning med diygt 20 %. Genom kommitténs förslag att bolagisera frö-och plantverksamheten kommer minskningen att bli sammanlagt cttka 840 årsarbetskrafter.

För att underlätta för en del av den personal som blir övertalig föreslär kommittén att inventeringama av nyckelbiotoper CKh sumpskogar genomförs på 4 år istället för 5-8 år som vi föreslagit i huvudbetänkandet. Framför allt en del av den personal som sysslat med ÖSI skuUe kunna projektanstäUas för dessa inventeringar. Detta skulle kräva ett resurstillskott på 26,35 miljoner kronor det första året och 24 mUjoner kronor per år de följande tre åren. Detta skall jämföras med uppsägningskostnaden för hela ÖSI personalen på 27 mUjoner kronor.

Kommittén föreslår att Skogsstyrelsen får i uppdrag att göra en närmare bedömning av vilka resurser (Kh insatser som erfordras för att intt(xlucera den nya skogspolitiken.

Kommittén vUl avslumingsvis påpeka att det är angeläget an förändringar­na av den allmänna verksamheten i så stor uttsttäckning som möjligt k(X)rcU-neras med bolagiseringen av frö- cKh plantverksamheten.

125


Kommittens författningsförslag                        ProP- 1992/93:226

Bilada 2 1 Förslag till

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvåidslagen (1979:429)

dels att 9,12 och 13 §§ skall upphöra att gäUa,

dels att nuvaiande 7, 8, 10 (Kh 11 §§ skaU betecknas 6-9 §§, nuvaiande 14-19 e §§ SkaU betecknas 10-20 §§ och nuvarande 20-30 §§ skall beteck­nas 28-40 §§,

dels att I, 2 och 5 §§, de nya 9, 10, 11, 12, 13, 17, 18, 20, 29, 31, 35-37 (Kh 39 §§ samt mbriken näimast före nya 31 § skall ha följande lydelse,

dels att rabiikema närmast föie nuvarande 12, 18, 20, 21, 22 och 27 §§ skall sättas närmast före nya 10,14,28, 29, 32 respektive 37 §§,

dels att det i lagen skaU införas sju nya paragrafer, 21-27 §§, (Kh närmast före 21 § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Allmänna bestämmelser

Skogsmark med dess skog skall   Skogen är en nationell tillgång

genom lämpligt utnyttjande av mar-     som skall skötas så att den uthålligt
kens virkesproducerande förmåga     ger en god avkastning samtidigt som
skötas så att den varaktigt ger en hög     den biologiska mångfalden behålls,
och värdefull virkesavkastning.
   Vid skötseln skall hänsyn tas till

Vid skötseln skall hänsyn tas tiU     andra allmänna intressen, naturvårdens och andra allmänna intressen.

Med skogsmaik avses i denna lag

1.  mark som äi lämpUg för virkespioduktion cKh som inte i väsentlig ut­sträckning används föi annat ändamål,

2.  maik däi det böi finnas skog till skydd mot sand- ellei joidflykt ellei mot att fjäUgiänsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvud­sak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Mark skaU anses lämplig för virkesprcxiuktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan prcxlucera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

126


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

Bilaga 2 3§

Denna lag hindrar inte att skogsmark tas i anspråk för annat ändamål än vtt-kesprcxiuktion.

Denna lag skall inte tUlämpas i den mån den strider mot föreskrifter som har meddelats med stöd av naturvåidslagen (1964:822) eller annan lag.

Anläggning av skog på skogsmark

Ny skog skall anläggas på skogsmark

1.  om markens virkesproducerande förmåga efter avverkning eller på grand av skada på skogen inte tas tiU vara på ett gcxltagbart sätt,

2.  om marken Ugger oumyttjad,

3.  om skogen är så gles eller tiU  3. om skogstillståndet är uppen-så stor del består av för marken     ban otillfredställande.

olämpligt trädslag att dess tillväxt är

avsevärt lägre än den tillväxt som är

möjlig.

Åtgärd enUgt föista stycket skall vidtas i fall som anges i I (Kh 2 utan

dröjsmål (Kh i faU som anges i 3 inom skälig tid.

Om särskilda förhållanden före­ligger med hänsyn till naturvår­dens, kulturmiljövårdens, rennä­ringens eller andra intressen bort­faller skyldighet enligt första styck­et 2. och 3. Regeringen eller myn­dighet som regeringen bestämmer anger de undantag som är påkallade med hånsyn till nu angivna intres­sen.

Vid anläggning av ny skog skaU de föryngringsåtgärder vidtas som kan be­hövas för att trygga återväxten av skog av tUlfredsstäUande täthet (Kh beskaf­fenhet i övrigt. Föreskrifter om föryngringsmetod, markberedning, sådd, plantering, vård av plantskog ozh andra åtgäidei i nämnda syfte meddelas av regeringen ellei myncUghet som regeringen bestämmei.

7§

Om det äi påkallat från skogsvåidssynpunkt, får regeringen ellei myncUg­het som regeringen bestämmer meddela föreskrifter som förbjuder eller stäUer upp villkor för

127


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

1.  användning av visst slag av skogscxUingsmaterial av inhemskt eller ut­ländskt ursprang vid anläggning av skog,

2.  handel med sådant material.

Med skogstxUingsmaterial avses frön, plantor, sticklingar och andra for­mer av förökningsmaterial, avsedda för anläggning av skog.

8§ Skogsmarkens ägare äi ansvarig för anläggning (Kh vård av ny skog.


Prop. 1992/93:226 Bilaga 2



Skogsvårdsstyrelsen fåi i säiskil­da faU medge undantag från 5, 7 och 9§§


Skogsvåidsstyrelsen får i särskil­da fall medge undantag från 4 och 6§§.


Avverkning av skog på skogsmark

10 §


Skogsmarkens ägare svarar för att slutawerkning bedrivs i lämplig omfatming så att en jämna åldersför­delning av skogen på hans brak-ningsenhet främjas.

Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarkaieal som högst fäi slutavveikas undei en viss pericxl och om hur stor andel av arealen som måste slutawerkas un­der perioden. Sistnämnda andel får inte överstiga hälften av den andel som det är tillätet att slutawerka.

För visst faU föreskrivs undantag från första stycket i 19 b §. Skogs­vårdsstyrelsen fäi i övrigt i särskilda fall medge undantag frän första stycket.


På brtdcningsenheter som uppgår till minst 1 000 hektar svarar markä­garen för att slutawerkning bedrivs i lämplig omfatming så att en jämn ål­dersfördelning av skogen på hans brukningsenhet främjas

Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer meddelar före­skrifter om hur stor andel av en brak-ningsenhets skogsmarksareal som högst får slutawerkas under en viss pericxl.

Skogsvåidsstyrelsen fåi i särskil­da fall medge undantag från första stycket.


 


11 §

Som brukningsenhet skall räknas den skogsmaik inom en kommun som tillhöt samma ägaie om ej annat följei av föreskriftei som meddelas av rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer.


128


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

Bilaga 2

12 §

Skogsvårdsstyielsen skall på    Skogsvåidstyielsen skall på
begäian meddela beslut på föihand
  begäian meddela beslut på föihand
huravida viss avverkning är föien-
huravida viss aweikning äi fören­
Ug med 13 eller 14 §.
             Ug med 10 §.

13 §

Skogsmaikens ägare är skylcUg att enUgt föreskrifter som meddelas av re­geringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer undertätta skogs­vårdsstyrelsen om

1.  awerkning som skaU äga ram på hans mark,

2.  sådan dikning i samband med awerkning som inte kräver tillstånd en­Ugt nattiivårdslagen (1964:822).

 

3.  hyggesplöjning som skall äga rum på hans mark,

4.  vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens intressen i samband med avverkning på hans mark.

Krav på tillstånd till avverkning m.m.

14       §

Regeringen meddelar föreskriftei om att skog som är svär att föryngra på grund av dess ogynnsamma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jordflykt ellei på att föihindia att fjäUgränsen flyttas ned skall avsättas som svårföiyngrad skog eUei skydsskog. Regeringen eUei den myndighet som re­geringens bestämmer meddelar CKkså föreskrifter om vilka delar av den svåi-föiyngiade skogen som skaU anses utgöra fjäUnära skog.

15       §

I svårföiyngrad skog ellei skyddsskog fåi aweikning inte ske utan skogs-våidsstyrelsens tUlstånd.

I samband med att tillstånd ges kan skogsvärdsstyrelsen besluta om åtgäi­dei för att begränsa eller motverka olägenhet CKh trygga återväxten.

TUlstånd behövs inte för röjning eUer gallring som fiämjar skogens utveck­ling.

16       §

Regeringen eller den myncUghet som regeringens bestämmer får för visst eller vissa områden föreskriva att tillstånd till avverkning av svårföryngrad skog inte får ges

1.  i fråga om skog på mark som inte i genomsnitt kan prcxlucera minst en kubikmeter vttke om året per hektar, om det mte finns särskilda skäl,

2.  för byggande av skogsbilväg om nyttan av vägen för skogsbruket inte motsvarar kosmaden för den eUer om vägen inte kan passas in i en vägnäts-plan.


9 Riksdagen 1992/93. l.saml. Nr 226


129


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 2 17 §

I ansökan om tiUstånd enligt 15 § tiU avverkning i fjällnära skog skaU sö­kanden redovisa vad han avser att göra för att tiUgodose namrvårdens cKh kul­turmUjövårdens intressen.

TiUstånd får inte meddelas om aweikningen äi oförenlig med inttessen som är av väsentUg betydelse för naturvården eUer kulturmUjövärden.

När tUlstånd ges skaU skogsvärdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skaU tas tiU natuivåidens CKh kulturmiljövånlens intressen, såsom i fråga om hyggets stoilek (Kh förläggning samt tUlåten avverkningsform.

Bestämmelserna i 14 § första stycket i vad de avser krav på slutav­verkning gäller inte ifråga omfiäll-nåra skog.

Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer fär meddela fö­reskrifter om undantag från redovisningsskylcUghet enligt första stycket i frå­ga om brukningsenhet som omfattar högst 500 hektar skogsmark mom områ­det för Qälhiära skog.

18       §

I fråga om rätt till ersätming för  I fråga om ersättning för skada tUl
skada tUl följd av ett beslut enligt 19
        följd av beslut enligt 17 § andra eller
b § andra eUer tredje stycket gäller
          ttedje stycket gäller bestämmelsema
bestämmelsema i 25 §, 26 § första
  i 25 §, 26 § första stycket första me­
stycket första meningen, 27 § första
        ningen och fiärde stycket, 27 § för­
meningen, 27 a §, 31 § andra styck-
        sta meningen, 27 a §, 31 § andia
et, 32 §, 33 § första stycket, 34 §,
stycket, 32 §, 33 § första stycket, 34
35 § första stycket första meningen
         §, 35 § första stycket första mening-
(Kh andra stycket samt 36 § natur-
          en CKh andra stycket samt 36 § natur­
vårdslagen,
                         vårdslagen.

19       §

Innan aweikning skei inom ett omiåde däi renskötsel får bedrivas enligt rennäiingslagen (1971:437) undei hela åiet (renskötselns året-rant-marker) skall berörd sameby beiedas tillfälle till samiåd enUgt föreskrifter som med­delas av regeringen eUer den myncUghet som regeringens bestämmer.

20         §

I ansökan om tillstånd enligt    1 ansökan om tiUstånd enligt
19 § tiU awerkning skall sökanden
75 § tiU awerkning skall sökanden
redovisa vad han avser att göra för
          redovisa vad han avser att göra för
att tiUgtxlose rennäringens inttes-
att tiUgcxlose rennäringens inttes­
sen.
                                    sen.

Inom renskötselns året-rant-maikei fåi tillstånd inte meddelas om aweik­ningen

1.  medföi sådant väsentUgt bortfall av renbete att möjUghetema att hålla till-låtet renantal påverkas, eUer

2.  omöjUggör sedvanUg samUng CKh flyttning av renhjord.

130


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 2 När tillstånd ges skall skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skall tas tiU rennäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek CKh för­läggning samt tiUåten awerkningsform. Sådana vilUcor får dcKk inte avse an­nat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn tUl renskötseliätten.

Ädellövskog

21      §

Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn.

22      §

Med ädellövskog avses i denna lag:

1.   Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2.   Trädbestånd på betesmarker, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla löv­träden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centime­ter på en höjd av 1,3 meter över mar­ken. Markens areal skall i)pgå till minst en hektar.

Har skogsvårdsstyrelsen enligt 26 § beslutat viss trädslagssamman­sättning vid föryngring av ädellöv­skog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen löv­träd under en tid är lägre än som an­ges iförsta stycket.

23      §

Skogsvårdstyrelsen skall på begä­ran lämna besked om visst skogsbe­stånd eller trädbestånd på betesmark är att anse som ädellövskog.

24      §

1 bestånd som avses i 22 § får inte vidtas åtgärder som innebår att beståndets egenskap av ädellövskog förloras. Efter slutawerkräng i

131


Nuvararule lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 2 skogsbestånd skall ny ädellövskog anläggas på området.

Om det finns särskilda skäl får skogsvårdsstyrelsen medge undan­tag från första stycket. I samband med medgivande av undantag får skogsvårdsstyrelsen föreskriva att ny ädellövskog anläggs på annat ställe inom en brukningsenfiet. För anläggning av ny ädellövskog gäller 26 § andra tiU fiärde styckena.

25 §

Utan hiruler av 24 § första stycket får mark användas i enlighet med de­taljplan eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

26 §

Slutavverkning i skogsbestånd som avses i 22 §får inte påbörjas in­nan skogsvårdssstyrelsen lämnat medgivande därtill.

I samband med medgivande en­ligt första stycket får skogsvårdssty­relsen meddela före läggaruie om det sätt på vilket slutawerkning ochden därav föranledda anläggrungen av ny ädellövskog skall genomföras. Före­läggandefår även meddelas i annat fall, om avverkning skett luan med­givande enligt första stycket eller sär­skilda åtgärder behövs för skydd el­ler vård av viss ädellövskog.

27 §

Av allmänna medel kan lämnas bi­drag till kostrujder för åtgärder, som behövs för att trygga återväxten av ädellövskog.

132


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 2

Insektshärjning

28 §

Regeringen eUer myncUghet som regeringen bestämmer får meddela före­skrifter om bekämpning av insektshärjning i skog (Kh om upparbeming av skadad skog, utforsling eUei lagring av vttke och andra åtgäidei som behövs föl att motveika uppkomsten av yngelhäidai.

Skogsmaikens ägaie äi ansvarig föi att sådana åtgäidei utföis. För före­byggande åtgäidei i samband med aweikning (Kh lagring av vttke är (Kkså annan som har rätt att förfoga över skog eller vttke ansvarig.

Hänsyn till naturvården, kulturmiljövården och rennäringen

29       §

Regeringen eller den myncUghet  Regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får med- som regeringen bestämmer får med­
dela föreskrifter om den hänsyn som dela föreskrifter om den hänsyn som
skaU tas tiU naturvårdens och kultur- skall tas till naturvårdens CKh kuhur­
miljövårdens intressen vid skötseln miljövårdens inttessen på skogliga
av skog, såsom i fråga om hyggens impediment samt vid skötseln av
storlek (Kh utiäggning, beståndsan- skog, såsom i fråga om hyggens
läggning, kvarlämnande av ttädsam- stoilek (Kh utiäggning, beståndsan-
lingai, dikning och skogsbilvägars läggning, kvarlämnande av träd och
sträckning
                            ttädsamlingar, dikning CKh skogsbU-

vägars sträckning.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Skogliga impediment är mark med skog eller mark medförutsätt­ningar att bära skog där marken i ge­nomsrutt inte kan producera minst en kubikmeter virke om året per hektar utan produktionshöjande åtgärder.

30         §

Vid skötsel av skog skall i fråga om hyggens storlek cKh utiäggning, be­ståndsanläggning, kvarlämnande av ttädsamUngar och skogsbUvägars sttäck­ning CKh anpassning ske som uppenbart påkaUas med hänsyn till rennäring­en. Vid planläggning cKh genomförande av åtgärdema skall eftersträvas att berörd sameby har ärlig tiUgång till sammanhängande betesområden och till vegetation som behövs inom områden föi samling, flytming och lasming av renama.


10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 226


133


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse              Prop. 1992/93:226

Bilaga 2
Skogsbraksplan
                      Tillståndsredovisning

31 §
För varje brukningsenhet skaU fm-
         För varje brukningsenhet skaU fm-

nas en skogsbruksplan med riktlinjer     nas en redovisning av skogens till­
för skogens skötsel på enheten. Pia-     stånd på enheten. Redovisningen
nen skall upprättas enligt föreskrifter     skall upprättas enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller     som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen be-     den myndighet som regeringens be­
stämmer,
                             stämmer och skall innehålla uppgif­
ter om skogens tillstånd såsom mar­
kens prodtdaionsförmåga samt sko­
gens utvecklingsstadium, trädslags­
sammansättning och täthet.
Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer Kr meddela
föreskriftei om undantag från första stycket.

Tillsyn

32       §

Skogsstyrelsen utövar den centtala tillsynen övei efteilevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskriftei. Skogsvåidsstyielsen ut-Övai den näimare tiUsynen inom länet

33       §

TUlsynsmyncUghet har rätt att på begäran fä de upplysningar och hancUing-ai som behövs föi tUlsynen enligt denna lag.

34       §

TUlsynsmyndighet fåi meddela föreläggande ellei föibud som behövs föi att denna lag ellei föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skaU eftei-levas.

Föreläggande ellei förbud får meddelas sedan det har visat sig att myn(Ug-hetens råd (Kh anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det an­nan fmns SärskUda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedel­bart.

I beslut om föreläggande eller förbud kan tiUsynsmyncUgheten utsätta vite.

Underlåter någon att efterkomma föreläggande, får tillsynsmyncUgheten förordna att åtgäiden skaU vidtas på den föisumUges bekosmad.

35      §

Föranleder avverkning förhåUandevis dyra återväxtåtgäider i stöire omfatt­iung får skogsvåidsstyrelsen i samband med avverkningen förordna att säker­het skaU ställas föi fullbordandet av åtgärdema.

134


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Säkerhet får även krävas som viUkor för tiUstånd enligt 15 §.

Säkerhet får även krävas som vUl­kor för tUlstånd enligt 15 § eller med­givande enligt 26 § första stycket.

Ställs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, får skogsvårdsstyrel­sen meddela förbud att avverka skog på bmkningsenheten utan skogsvårds­styrelsens tUlstånd.


Prop. 1992/93:226 Bilaga 2


36 §


Regeringen kan föreskriva att sär­skilda avgifter skall tas ut i ärende erdigt denna lag.


Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om avgifter för en myndighets verk­samhet enligt denna lag eller enligt foreskrifter som meddelats med stöd av lagen.


 


Ansvar och överklagande m.m.

TUl böter döms den som uppsåtU­gen eUer av oaktsamhet

1.  bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket, 19 d § eller 20 § första stycket,

2.  bryter mot 12 § eller 13 § för­sta stycket,

3.  bryter mot den avverkningsbe­gränsning som avses i 14 §,

4.  bryter mot 79 § första stycket eller mot villkor som gäller avverk-nmgen CKh som har meddelats med stöd av 79 § andra stycket, 19 b § tredje stycket eller 19 e§ tredje styck­et,

5.  bryter mot avverkningsförbud som avses i 25 §,

6.  underlåter att fullgöra anmäl-ningsskylcUghet som har föreskrivits med stöd av 17 §,

1 ringa fall döms ej tiU ansvar.


37 §

TUl böter döms den som uppsåtU­gen eUer av oaktsamhet

1.  bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första stycket, 19 § eller 28 § första styck­et,

2.  bryter mot den avverkningsbe­gränsning som avses i 10 §,

3.  bryter mot 75 § första stycket eller mot villkor som gäller avverk­ning CKh har meddelats med stöd av 75 § andra stycket, 17 § tredje styck­et eller 20 §,

4.  bryter mot avverkningsförbud som avses i 35 §,

5.  underlåter att fullgöra anmäl-ningsskycUighet som har föreskrivits med stöd av 13 §,

6.   underlåter att iaktta föreläggan­de eller bryter mot förbud som har meddelats för att 30 § eUer föreskrift enligt 29 § skaU efterlevas.

7.   underlåter att iaktta föreläggan­de eller bryter mot förbud som har meddelats föi att 27 a ? eller före­skrift enUgt 27 § skall efterlevas.

I ringa faU enligt 1-6 första styck­et döms ej tiU ansvar.


135


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 2 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt­Ugen eller av oaktsamhet genom av­verkning eller andra åtgärder biytei mot 24 § första stycket första me­ningen, 26 § första stycket eUer mot ett föreläggande om awerkning som har meddelats med stöd av 26 § and­ra stycket.

Har flera medverkat tiU gäming som avses i första stycket gäller 23 kap. 4 (Kh 5 §§ brottsbalken.

Den som har överträtt vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inte tiU an­svar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller för­budet

38      §

Vttke efter awerkning som innebäi brott enUgt denna lag ellei väldet därav skall förklaras föiverkat, om det inte är uppenbart obUUgt.

39      §

Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enUgt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt faU enligt lagen eUer enUgt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.

Statens naturvårdsverk får över­klaga skogsvårdsstyrelsens beslut i fall som avses 124 §.

40§ En myncUghet fäi bestämma att dess beslut skall gäUa omedelbart

1.  Denna lag näder i kraft den I januari 1994.

2.  Genom denna lag upphävs ädellövskogslagen (1984:119).

3.1 ärende som avses i 13 § skall maikägaren, även om anmälan gjorts före Uaaftttädandet av denna lag, om skogsvåidsstyrelsen begäi det, kom­plettera anmälan med vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens inttessen i samband med aweikning på sin maik.

136


2 Förslag till                                                  Prop- 1992/93:226

Bilaga 2 Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs i fräga om naturvåidslagen (1964:822) att 26 (Kh 27 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvararule lydelse                  Föreslagen lydelse

26        §

Medför föreskrifter enligt 5,8 eller 9 § eller förbud enligt 20 § eller 21 § andra stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eUer att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren (Kh inneha­vare av SärskUd rätt tiU fastigheten berättigade tiU ersätming av staten för den skada de härigenom lider. Har föreskriftema eller förordnande enligt 43 § tredje stycket beslutats av en kommunal myncUghet, skall ersätmingen i stället betalas av kommunen. En begränsning av rätten tUl jakt efter bjöm, lo, varg, järv, älg eUer öm som föreskrivs enUgt 5 § medför inte rätt tUl ersättning.

Innebär föreskrift eUer beslut enUgt 5 eUer 8 § eUer 21 § andra stycket för­bud att vidta viss åtgäid utan tiUstånd, utgår ersättning endast om tillstånd väg­rats eUer förenats med särskUda villkor.

Har förbud meddelats enUgt 11 § (Kh vägas tillstånd som där avses, gäller första stycket.

Ersättning för skada i fall som avses iförsta till tredje stycket skall minskas med ett belopp som mot­svarar vad som på grund av första stycket skall tålas utan ersättning.

27          §

Uppkommer i fall som avses i Uppkommer i fall som avses i

26 § första stycket synnerligt men 26 § första stycket synneriigt men

vid användningen av fastigheten, vid användningen av fastigheten,

må ägaren fordra att fastigheten må ägaren fordra att fastigheten

löses. Därvid äger 26 § andra styck- löses. Därvid äger 26 § andra och

et motsvarande tiUämpning.       fjärde stycket motsvarande till­
lämpning.

Denna lag ttäder i kraft den 1 januari 1994.

137


De remitterade lagförslagen    Prop. 1992/93:226
1 Förslag till                                                  Bilaga 3

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)

dels att 9 (Kh 13 §§ skall upphöra att gäUa,

dels att nuvarande 7, 8, 10 och II §§ skall betecknas 6-9 §§, nuvarande 12, 14-19 e §§ skaU betecknas 10-21 §§ och nuvarande 20-30 §§ skall betecknas 29-41 §§,

dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9-11, 13, 14, 18, 19, 21, 30, 32, 35-38 §§ samt mbriken näimast före nya 32 § skaU ha följande lydelse,

dels att mbrikema närmast före nuvaiande 12, 18, 20, 21, 22 (Kh 27 §§ skaU sättas närmast före nya 10,15,29, 30, 33 respektive 38 §§,

dels att det i lagen skaU införas sju nya paragrafer, 22-28 §§, och näimast före 22 § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvararule lydelse                 Föreslagen lydelse

Skogsmark med dess skog skall   Skogen år en nationell tillgång

genom lämpligt utnyttjande av mar-         som skall skötas så att den uthålligt

kens virkesproducerarule förmåga  ger en god avkastning samtidigt som

skötas så att den varaktigt ger en hög      den biologiska mångfalden behålls,
och värdefull virkesavkastning.

Vid skötseln skall hänsyn tas till   Vid skötseln skall hänsyn tas till

naturvärdens (Kh andra allmäima in-          andra allmänna intressen,
tressen.

2§

Med skogsmaric avses i denna lag

1.  mark som är lämplig för vttkesproduktion (Kh som inte i väsentiig ut­sträckning används för annat ändamål,

2.  mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eUer jordflykt eller mot att QäUgränsen flyttas ned.

Mark som Uggei helt eUei i huvudsak outnyttjad skall dcKk inte anses som skogsmark, om den på gmnd av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för vttkesprcxluktion.

Mark skall anses lämpUg för vttkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgmndei kan producera i genomsnitt minst en kubUcmeter virke om året per hektar.

Med skogliga impediment avses i denna lag mark som inte är lämplig för virkesproduktion utan produk­tionshöjande åtgärder, men som bär skog eller har förutsättningar att bära skog.

Ny skog skaU anläggas på skogsmark

1. om markens vttkesprtxiucerande förmåga efter avverkning eller på gmnd av skada på skogen inte tas tiU vara på ett godtagbart sätt,

138


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

3. om skogstiUständet är uppen­bart otillfredsställande.

2.  om maiken liggei oumyttjad,

3. om skogen är sä gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig.

Åtgäid enUgt första stycket skall vidtas i fall som anges i I och 2 utan dröjsmål (Kh i faU som anges i 3 inom skälig tid.


Prop. 1992/93:226 Bilaga 3


 


Skogsvärdsstyrelsen får i särskil­da faU medge undantag från 5,7 CKh 9§§.


Skogsvåidsstyrelsen fåi i säiskil­da fall medge undantag från 5 (Kh 6§§.


 


Avverkning på skogsmark får inte ske på annat sätt än genom

1.  röjning eller gallring som främ­jar skogens utveckling,

2.  slutawerkräng som är ända­målsenlig för anläggning av ny skog.


10 §

Avverkning på skogsmark skaU vara ändamålsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveck­ling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till skydd för den yngre skogen föreskri­va att trädbestånd under en viss ålder inte får awerkas.

För att möjUggöra försöksverk­samhet får Skogsvårdsstyrelsen i särskilda faU medge undantag från första stycket.


11 §1


Skogsmarkens ägare svarar för att slutawerkning bedrivs i IwnpUg omfattning så att en jämn åldersför­delning av skogen på hans bruk­ningsenhet främjas .

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som högst får slutawerkas under en viss period och om hur stor andel av arealen som måste slutawerkas


I fråga om större skogsinnehav får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskri­va att endast en andel av en bruk­ningsenhets skogsmarksareal högst får awerkas under en viss period för att därigenom främja en jämn ålders­fördelning av skogen.

I fråga om övriga skogsinnehav får föreskrifter enligt första stycket innebära aa awerkning inte får ske i sådan utsträckning att mer än hälften av brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal kommer att bestå av kalmark och yngre skog.


 


• Senaste lydelse av fömtvarande 14 § 1990:1379.


139


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 3 under perioden. Sistnämnda andel får inte överstiga hälften av den an­del som det är tillåtet att slutawerka. För visst fall föreskrivs undantag från första stycket i 19 b §. Skogs­värdsstyrelsen får i övrigt i särskilda fall medge undantag från första stycket.

13      §

Skogsvårdsstyrelsen skall på be- Skogsvårdsstyrelsen skall på be-

gäran meddela beslut på förhand hu- gäran mecklela beslut på föriiand hu­
mvida viss awerkiung är förenUg mvida viss awerkning är förenlig
med 13 eller 14 §.
                 med föreskrifter meddelade med

stöd av 11 §.

14      §2

Skogsmarkens ägare är skylcUg att enUgt föreskrifter som meddelas av re­geringen eller den myndighet som regeringen bestämmer undertätta Skogs­vårdsstyrelsen om

1.  avverkning som skaU äga ram på hans mark,

2.  sädan dikning i samband med avverkning som inte kiävei tillstånd en­Ugt nattirvårdslagen (1964:822),

3. vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kultur­miljövårdens intressen i samband med awerkning på hans mark.

18 §3

I ansökan om tiUstånd enUgt 79 §        I ansökan om tiUstånd enUgt 76 §

tiU aweikning i fjällnära skog skall   tiU aweikning i Qällnära skog skall

sökanden ledovisa vad han avsei att        sökanden ledovisa vad han avsei att

göra för att tiUgcxlose natuivåidens         göra föi att tillgtxiose natuivåidens

(Kh kuItuimUjövåidens inttessen.    cKh kultuimiljövåidens inttessen.

TiUstånd fåi inte meddelas om aweikningen äi oförenlig med inttessen som är av väsentUg betydelse för naturväiden eUer kulttiimUjövåiden.

När tiUstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skall tas tUl naturvåldens CKh kultuimiljövåidens inttessen, såsom i fråga om hyggets stoilek (Kh fölläggning samt tUlåten aweiicningsfoim.

Bestämmelserna i 14 § första stycket i vad de avser krav på slutav­verkning gäller inte ifråga om fjäll­nära skog.

2       Senaste lydelse av fömtvarande 17 § 1991:644.

3       Senaste lydelse av fömtvarande 19 b § 1990:1379.

140


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:226

Bilaga 3 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om undantag från re­dovisningsskyldighet enligt första stycket i fråga om brukningsenhet som omfattar högst 500 hektar skogsmark inom området för fiäll-nära skog.

19 §*

I fråga om rätt tiU ersätming för  I fråga om rätt tiU ersätming för
skada ull följd av ett beslut enligt
   skada till följd av ett beslut enligt
19 b  andra eUer tredje stycket gäl-
         18 § andia eller ttedje stycket gällei
lei bestämmelsema i 25 §, 26 § föi-
bestämmelsema i 25 §, 26 § föista
sta stycket föista meningen, 27 §
   stycket föista meningen, 27 § föista
föista meningen, 27 a §, 31 § andia
meningen, 27 a §, 31 § andia styck­
stycket, 32 §, 33 § föista stycket,
  et, 32 §, 33 § första stycket, 34 §,
34 §, 35 § första stycket första me-
         35 § första stycket första meningen
ningen (Kh andra stycket samt 36 §
          och andra stycket samt 36 § natur-
naturvårdslagen (1964:822).
  våidslagen (1964:822).

21 §5

I ansökan om tiUstånd enligt 79 §   I ansökan om tiUstånd enligt 76 §
tiU awerkning skall sökanden redo-
till avverkning skall sökanden redo­
visa vad han avser att göra för att tUl-
     visa vad han avser att göra för att tiU­
gcxlose rennäringens intressen.
  g(xlose rennäringens inttessen.

Inom renskötselns året-rant-marker får tiUstånd inte meddelas om avverk­ningen

1.  medför sådant väsentiigt bortfall av renbete att möjUghetema att hälla tiUåtet renantal påverkas, eller

2.  omöjUggör sedvanUg samUng och flyttning av renhjord.

När tillstånd ges skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn som skall tas tiU rennäringens intressen, såsom i fråga om hyggets storlek (Kh för­läggning samt tiUåten avverkningsform. Sådana vilUcor får dock inte avse an­nat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn tUl renskötselrätten.

Ädellövskog

22 §

Med ädla lövträd avses i denna lag de inhemska trädslagen alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lina och lönn.

4       Senaste lydelse av fömtvarande 19 c § 1990:1379.

5       Senaste lydelse av fömtvarande 19 e § 1990:1379.


II Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr226


141


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

23                                        §    BUaga 3

Med ädellövskog avses i denna hg:

1.   Skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

2.   Trädbestånd på betesrruirker, om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent. Av de ädla löv­träden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centime­ter på en höjd av 1,3 meter över mar­ken. Markens areal skall uppgå till minst ett hektar.

Har Skogsvårdsstyrelsen enligt 27 § beslutat viss trädslagssamman­sättning vid föryngring av ädellöv­skog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen löv­träd under en tid är lägre än som an­ges iförsta stycket.

24        §

Skogsvårdsstyrelsen skall på be­gäran lämna besked om ett visst skogsbestånd eller trådbestånd på betesmark är att anse som ädellöv­skog.

25       §

/ ett bestånd som avses i 23 §får det inte vidtas åtgärder som leder till att beståndet upphör att vara ädellöv­skog. Efter annan awerkning än röj­ning eller gallring skall ny ädellöv­skog anläggas på området.

Om det finns särskilda skäl, får Skogsvårdsstyrelsen medge undan­tag från första stycket. I sambarul med medgivande av undantag får Skogsvårdsstyrelsen besluta att ny ädellövskog skall anläggas på ett an­nat ställe inom en brukningsenhet. För anläggning av ny ädellövskog gäller27§ andrastycket.

142


Föreslagen lydelse


Nuvararule lydelse

26      §

Trots vad som föreskrivs i 25 § första stycket får mark användas i en­lighet med en detaljplan eller i enlig­het med beslia som gäller för företag vars tillåtlighet har prövats enligt nå­gon annan lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av nå­gon annan lag.

27        §

Annan awerkrdng än röjning el­ler gallring i bestånd som avses i 23 §får inte påbörjas innan Skogs­vårdsstyrelsen lämnat tillstånd till detta.

I ansökan om tillstårui skall sökan­den redovisa vad han avser att göra för att tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen.

I sambarul med att tillstånd med­delas får Skogsvårdsstyrelsen be­sluta om det sätt på vilket awerk-rängen och den därav föranledda anläggningen av ny ädellövskog skall genomföras.


Prop. 1992/93:226 Bilaga 3


 


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskriftei om den hänsyn som skaU tas tiU naturvårdens (Kh kultur­miljövårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek (Kh utiäggning, beståndsan­läggning, kvarlämnande av ttädsam­lingar, dikning (Kh skogsbilvägars sträckning.


28 §

Bidrag kan lämnas av allmänna medel till kostruiderför åtgärder som behövs för att trygga återväxten av ädellövskog.

30 §

Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natuivåidens CKh kultui­miljövåidens inttessen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utiäggning, beståndsan­läggning, kvarlämnande av träd och ttädsamlingai, gödsling, dikning CKh skogsbilvägais sttäckning.

För att tillgodose dessa intressen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela


 


* Senaste lydelse av föratvaiande 21 § 1991:644.


143


Nuvarande lydelse

BemyncUgandet medför inte befo­genhet att meddela föreskrifter som är sä ingripande att pågäende markan­vändning avsevärt försvåras.


Föreslagen lydelse

föreskrifter om förbud mot awerk­ning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga impediment.

Bemyndigandet / första stycket medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.


Prop. 1992/93:226 Bilaga 3


 


Skogsbruksplan


Miljökonsekvensbeskrivning


32 §'


För varje brukningsenhet skall fin­nas en skogsbruksplan med riktlinjer för skogens skötsel på enheten. Pla­nen skall tjpprättas enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om undantag från första stycket.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att det skall finnas beskriv­ningar som gör det möjligt att bedö­ma vilken inverkan nya metoder för skogens skötsel och skogsodlings-material harpa miljön. Föreskrifter­na får innebära att miljökonsekvens­beskrivningar skall upprättas av åen som avser att använda metoden eller skogsodlingsmaterialet.


35 §


Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som be­hövs för att derma lag eUer föreskrift som har meddelats med stöd av la­gen skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig an myncUghetens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart

1 beslut om föreläggande eller för­bud kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.

Urulerläter någon att efterkomma föreläggande, får tiUsynsmyn(Ughe-tei\ förordna att åtgärden skall vidtas på den försumUges bekosmad.


En tUlsynsmyn(Ugh6t får meddela de förelägganden och föibud som be­hövs för att denna lag eUer föreskrift som har meddelats med stöd av la­gen skall efterlevas.

£rf föreläggande eller förbud får meddelas sedan det har visat sig att myndighetens råd inte har följts. I brådskande fall eller när det behövs for att bevara natur- eller kultunruljö-värden ellei näi det annais finns säi­skilda skäl, fåi dock ett föreläggande ellei förbud meddelas omedelbart

Ett beslut om föreläggande eller förbud kan förenas med vite.

Om någon inte rättar sig efter ett föreläggande, får tillsynsmyncUghe­ten besluta att åtgärden skall vidtas på den föisumUges bekosmad.


 


T Senaste lydelse av fömtvarande 21 a § 1983:427.


144


stårul erdigt 27 § första stycket. StäUs inte säkerhet i fall som avses i första stycket, fär Skogsvåidsstyrel­sen meddela förbud att avverka skog på bmkningsenheten utan Skogsvårds­styrelsens tUlstånd


Nuvarande lydelse

Föranleder awerkning föihäUande-vis dyia åteiväxtåtgäidei i stöire om­fattning, fåi Skogsvårdsstyrelsen i samband med aweikningen förord­na att säkeihet skaU stäUas föi fuUgö-randet av åtgärdema.

Säkeriiet får även krävas som vUl­kor för tiUstånd enligt 79 §.


Föreslagen lydelse

36 §

Om en avverkning föranleder för­hållandevis dyra återväxtätgärder i större omfatming, får Skogsvårdssty­relsen i samband med avverkningen besluta att säkeihet skall ställas för fullgörandet av åtgärdema.

Säkerhet får även krävas som vUl­kor för tillstånd enUgt 76 feller till-


Prop. 1992/93:226 Bilaga 3


37 §


Regeringen kan föreskriva att sär­skilda avgifter skall tas ut i ärende enligt denna lag.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva om avgifter för en myndig­hets verksamhet enligt denna lag el­ler enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.


38 §8


Till böter döms den som uppsåt­ligen eUer av oaktsamhet

1.  bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 5 § första stycket, 19 d § eller 20 § första stycket,

2.  bryter mot 72 § eller 13 § för­sta stycket,

3.  bryter mot den awerkningsbe-gränsning som avses i 14 §,

4.  bryter mot 79 första stycket eller mot villkor som gäller avverk­ningen och som har meddelats med stöd av 19 § andra stycket, 19 b § tredje stycket eller 19 e § tredje stycket,

5.  bryter mot awerkningsförbud som avses i 25 §,

6.    underlåter att fullgöra anmäl­
ningsskyldighet som har föreskrivits
med stöd av 17 §,


Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt­Ugen eUer av oaktsamhet

1.  bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första stycket, 10 § andra stycket, 11 §, 20 § eller 29 § första stycket,

2.  bryter mot 10 § första stycket,

3.  bryter mot 16 § första stycket eller mot villkor som gäller awerk­rdng och som har meddelats med stöd av 16§ andra stycket, 18 § tred­je stycket eller 21 § tredje stycket,

4.  bryter mot awerkningsförbud som avses i 36 §,

5.  inte fullgör anmälningsskyldig­het som har föreskrivits med stöd av 14 §,

6.  inte rättar sig efter ett föreläg­gande eller bryter mot ett förbud som har meddelats för att 31 § eller en föreskrift enligt 30 § skall följas.


 


8 Senaste lydelse för föratvarande 27 § 1990:1379.


145


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:226

Bilaga 3

7. underlåter att iaktta föreläggan-       7. genom awerkning eller andra

de eller bryter mot förbud som har åtgärder bryter mot 25 § första styck-
meddelats för att 21 a § eller före- et första meningen, 27 § första styck-
skrift enligt 21 § skall efterlevas.
    et eller mot ett beslut om awerkning

som har meddelats med stöd av27 § aruira stycket.

I ringa faU döms ej tiU ansvar. I ringa fall döms inte tiU ansvar.

Har flera medverkat till gäming Har flera medverkat till en gär-

som avses i första stycket gäller ning som avses i första stycket gäller
23 kap. 4 och 5 §§ brottsbaUcen.
   23 kap. 4 och 5 §§ brottsbaUcen.

Den som hai övemätt vitesföreläg-         Den som har överträtt ett vitesfci-

gande eller vitesförbud döms inte tiU reläggande eller ett vitesförbud
ansvar enligt denna lag för gäming döms inte tiU ansvar enUgt denna lag
som omfattas av föreläggandet eller för en gäming som omfattas av före­
förbudet,
                             läggandet eUer förbudet

40 §9 Skogsvåidsstyrelsens beslut enligt denna lag ellei enligt föreskriftei som hai meddelats med stöd av lagen fåi överklagas hos Skogsstyrelsen.

Skogsstyrelsens beslut i ett särskilt faU enligt lagen eUer enUgt föreskrifter som hai meddelats med stöd av lagen fåi öveiklagas hos Kammartätten.

Statens naturvårdsverk får överklaga Skogsvårdsstyrelsens beslut i fall som avses i 25 § andra stycket.

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

2.  Genom lagen upphävs ädellövskogslagen (1984:119).

3.  Den som före ikraftträdandet har gjort anmälan enligt 14 § skaU på begä­ran av Skogsvårdsstyrelsen komplettera anmälan med uppgift om vad han av­ser att göra för att tiUgodose naturvårdens intressen i samband med avverk­ning på hans maik.

4.  Äldre föreskriftei gällei fortfaiande i fråga om överidagande av beslut enUgt ädeUövskogslagen som har meddelats före den 1 januari 1994.

9 Senaste lydelse av förutvarande 29 § 1990:96.

146


Lagrådet                                                                     POP- 1992/93:226

®                                                                          Bilaga 4

Utdrag UI piotokoU vid sammanttäde 1993-02-11

Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvaid Holstad, f d. kansUchefen i Riksdagens justitieutskott Bjöm Edqvist

EnUgt protokoU vid regeringssammanttäde den 28 januari 1993 har regering­en på hemstäUan av statsrådet Kail Erik Olsson beslutat inhämta Lagrådets ytt­rande över förslag tiU

1.  lag om ändring i skogsvårcislagen (1979:429),

2.  lag om ändring i vattenlagen (1983:291),

3.  lag om ändring i lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

4.  lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),

5.  lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

6.  lag om ändring i plan- cKh bygglagen (1987:10).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassesom Lena Ingvarsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

Inledning

Det remitterade lagförslaget är avsett att Ugga tiU grand föi en ny skogspoU­tik. Det innebäi att miljövåldens betydelse i skogsbruket betonas och för­stärks. Förslaget syftar också till en betydande avreglering. Lagtekniskt inne­bär förslaget att ett stort antal lagram får ändrad lydelse, att ädeUövskogslagen (1984:119) inarbetas i skogsvårdslagen, att vissa bestämmelser i skogsvårdsla­gen skaU upphöra att gäUa samt att, med några fä undantag, paragrafema får en ny numrering. Med hänsyn till denna omfattande omaibeming av lagen hade det enligt Lagrådets mening varit en fördel om förslaget utformats som en helt ny skogsvårdslag. Lagrådet vill dcKk inte motsätta sig den föreslagna lagtekniska lösningen.

Den föreslagna ändrade paragrafnumreringen medför bl.a. att nuvarande 21 b § bltt 32 §. Paragrafen föreslås få en ändrad lydelse. Ändringen innebär att bestämmelsema om skogsbruksplan i 21 b § skaU upphöra att gälla CKh att det i stället införs bestämmelser om mUjökonsekvensbeskrivningar. Det är så­ledes i själva verket fråga om ett upphävande av 21 b § cKh ett införande av en helt ny 32 §. Den föreslagna ingressen tUl lagförslaget bör ändras så att det­ta förhållande framgåi tycUigare. Av ingressen böi (Kkså framgå att den nya 16 §, såsom Lagrådet föreslåi i det följande, ges ändrad lydelse. Även vissa andra justeringar bör göras i ingressen. Lagrådet föreslår an ingressen får följ­ande lydelse.


147


 


"Härigenom föreskrivs i fråga om skogsvårdslagen (1979:429)  Prop. 1992/93:226

dels att 9,13 och 21 b §§ skall upphöra att gäUa,            Bilaga 4

dels att rabriken näimast före 21 b § skall utgå,

dels att nuvarande 7,8 och 10-12 §§ skall betecknas 6-10 §§, nuvarande 14-19 e §§ skall betecknas 11-21 §§, nuvaiande 20-21 a §§ skall betecknas 29-31 §§ och nuvarande 22-30 §§ skaU betecknas 33-41 §§,

dels att 1, 2 och 5 §§, de nya 9-11,13,14, 16,18,19, 21, 30, 35-38 §§ och 40 § skaU ha följande lydelse,

dels att mbrikema närmast före nuvaiande 12, 18, 20, 21, 22 (Kh 27 §§ skall sättas närmast före nya 10,15,29, 30,33 respektive 38 §§,

dels att det i lagen skaU införas åtta nya paragrafer, 22-28 (Kh 32 §§, samt närmast före 22 respektive 32 §§ nya rabrUcer av följande lydelse."

11 §

För att paragrafens avsedda innebörd skall framgå klarare föreslår Lagrådet

att paragrafen får följande lydelse.

"Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i fråga om större skogsinnehav, för att främja en jämn åldersfördelning av skogen föreskriva att högst en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal får awerkas under en viss pericxl."

16 §

119 b § i nu gällande skogsvårdslag finns i första stycket uttaget en föreskrift om att i ansökan enUgt 19 § om tiUstånd tUl awerkning i fjäUnära skogar sök­anden skaU redovisa vad han avser att göra för att tiUgcxlose naturvärdens cKh kulturmUjövårdens inttessen. Det sistnämnda lagrammet innehåller en före­skrift att aweikning inte får ske i svårföryngrad skog eller skyddsskog utan Skogsvårdsstyrelsens tillstånd. I det remitterade lagförslaget har 19 b § fått nummer 18 CKh 19 § nummer 16.

Vid föredragningen inför Lagrådet har påpekats att den fjäUnära skogen utgöi ett specieUt slag av svårföryngrad skog (Kh att det även för annan svår­föryngrad skog (Kh skyddsskog bör kunna krävas att tUlståndssökanden redo­visar vad han avser att göra för att tiUgodose namrvårdens (Kh kulturmiljövår­dens inttessen. En föreskrift om sådan redovisnmgsskylcUghet skulle lämpli­gen kunna tas in som ett nytt andra stycke i den nya 16 §. Lagrådet ansluter sig tiU denna ståndpunkt CKh föreslår att paragrafen får följande lydelse.

"I svårföryngrad skog eller skyddsskog får aweikning inte ske utan Skogsvårdsstyrelsens tiUstånd.

I ansökan om tillstånd skall sökanden redovisa vad han avser att göra för att tiUgodose naturvårdens och kulturmiljövåldens mtressen.

I samband med att tiUstånd ges kan Skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgär­der för att begränsa eller motverka olägenhet (Kh trygga återväxten.

TUlstånd behövs inte för röjning ellci gallring som främjai skogens utveck­ling."


148


 


18                                                                             §    Prop. 1992/93:226
Den i första stycket intagna bestämmelsen bltt - om Lagrådets förslag till ny    Bilaga 4

lycklse av 16 § godtas - onöcUg och bör i så fall utgå. Om första stycket slo­pas bör en viss justering göras i paragrafens andra stycke. Lagrådet föreslår att stycket, som nu bltt paragrafens första stycke, får följande lydelse.

'TiUstånd tiU awerkning i QäUnära skog får inte meddelas om avverkning­en är oförenlig med inttessen som är av väsentiig betydelse för naturvården eUer kulturmUjövånJen."

19      §

Lagrådets förslag att 18 § första stycket skaU utgå föranleder att hänvisningar­na i 19 § tiU 18 § andra (Kh ttiedje styckena skaU ändras tUl att avse 18 § förs­ta CKh andra styckena.

32 §

För att bestämmelsens avsedda innebörd skaU framgå klarare kan den ges föi-

slagsvis följande avfattning.

"Regeringen eUei den myncUghet som regeringen bestämmei fåi föieskriva att det i ärenden enligt denna lag skall finnas mUjökonsekvensbeskrivningai som göi det möjUgt att bedöma viUcen inveikan nya metodei föi skogens sköt­sel CKh nya skogscxiUngsmaterial hai på miljön. Föreskriftema fåi innebära att en sådan beskrivning skall upprättas av den som avser att använda en ny metod eUer ett nytt skogS(xUingsmaterial."

37       §

Den föreslagna bestämmelsen innehåller jämfört med gällande föreskrift i 26 § bl.a. den nyheten att regeringen fär delegera tiU undeilydande myncUghet att meddela föieskrifter om avgifter. På den punkten har Lagrådet ingen erin­ran mot förslaget. I övrigt föreligger den sakliga skillnaden mellan gällande regel CKh den föreslagna att den försmämnda gör det möjUgt att föreskriva att "särskUda avgifter skaU tas ut i ärende enUgt denna lag" medan den föreslagna regeln möjliggör föreskrifter om "avgifter för en myncUghets verksamhet en­ligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen". EnUgt Lagrådets mening ger den föreslagna avfatmingen inte en tUttäckligt klar avgränsning av bemyncUgandet. Något skäl att såvitt nu är ifråga firångå avgiänsningen enligt gällande bestämmelse hai inte framkommit. Lagiådet föreslåi mot den nu angivna bakgranden att den nya bestämmelsen ges följ­ande lydelse.

"Regeringen eUei den myncUghet som regeringen bestämmer får föieskriva att särskilda avgifter skaU tas ut i ärende enligt denna lag."

38      §

Regeringsförslaget innebäi, bl.a., att den nuvaiande regleringen i ädeUövskogs­lagen förs över tUl skogsvårdslagen. Detta gäller även sofftestämmelsema i 9 § ädellövskogslagen. För brott som avses med det lagrammet föreskrivs där


149


som påföljd böter eller fängelse i högst sex månader. I nuvarande 27 § skogs- Prop. 1992/93:226 vårdslagen föreskrivs som påföljd för där angivna gämingar enbart bötei. Vid Bilaga 4 sammanföringen av sttaffbestämmelsema i de båda lagama till förevarande lagmm utformas den nya bestämmelsen i fråga om påföljden i enlighet med vad som gäller enligt ädeUövskogslagen, dvs. påföljden anges till böter eller fängelse i högst sex månader. Som ett särskUt skäl härför framförs i remissen uppfatmingen att det bör markeras att överträdelser av skogsvårdslagstifming­ens bestämmelser är av aUvarUg karaktäi, inte minst näi överträdelsema rör na­turvårdshänsynen.

I det remitterade förslaget överförs från nuvarande 27 § skogsvårdslagen tUl den nya 38 § som ett tredje stycke en föreskrift om att 23 kap. 4 (Kh 5 §§ brottsbalken skaU gäUa i fall när flera hai medveikat tUl en gäming.

Med förslaget att påföljden anges tUl böter eller fängelse i högst sex måna­der har Lagrådet inget att erinra. EmeUertid förordar Lagrådet en jämkning av den nya sttaffbestämmelsen som sammanhänger med att fängelse innefattas i sttafrskalan.

Om fängelse ingåi i sttaffskalan föi ett brott mot en bestämmelse utanföi brottsbalken tillämpas enligt vedertagen oidning brottsbalkens medverkans­regler analogiskt, såvida det inte föreligger några specieUa omständigheter i fråga om brottets konstmktion. Några sådana omständigheter föreligger inte här, och då bör det inte i den nya paragrafen föras in någon uttryckUg bestäm­melse om medverkan. Lagrådet förordar därföi att det föreslagna ttedje styck­et utgår.

Hämtöver bör- om vad Lagrådet förordat bettäffande 16 och 18 §§ godtas - hänvisningama i första stycket 3 tiU 16 § andra stycket (Kh 18 § tredje styck­et ändras tiU att avse 16 § ttedje stycket respektive 18 § andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

1 punkt 3 föreslås att den som före ikraftttädandet gjort anmälan enUgt 14 § skall på begäian av Skogsvåidsstyrelsen komplettera anmälan med uppgift om vad han avser att göra för att tUlgcxlose namrvårdens intressen i samband med avverkning på hans mark. Hänvisningen till 14 § bör enligt Lagrådets mening ändras tUl det nummer paragrafen hade då anmälan gjordes (17§). Med hänsyn tUl Lagrådets förslag till ändring avl6§(19§i nuvarande lag) hören motsvarande kompletteringsskylcUghet införas för det fall att en ansök­an om tiUstånd gjorts enligt den paragrafen. Detsamma bör också gälla i fråga om anmälan som gjorts med stöd av 7 § ädellövskogslagen. Dessutom bör i denna punkt omnämnas även kulturmUjövårdens inttessen. Lagrådet förordar att punkt 3 i övergångsbestämmelsema får följande lydelse.

"3. Den som före ikraftträdandet har gjort anmälan enUgt 17 § eller ansökt om tillstånd enligt 19 § i paragrafemas då gällande lydelser eller ansökt om tiUstånd enligt 7 § ädellövskogslagen (1984:119) skall på begäran av Skogs­våidsstyielsen komplettera anmälan ellei ansökan med uppgift om vad han


150


avsei att göia for att tiUgcxlose namrvårdens och kulturmUjöväidens intressen    Prop. 1992/93:226
i samband med awerkning på hans mark."
                          Bilaga 4

Enligt Lagrådets mening böi öveigångsbestämmelsema dessutom kom­pletteras med en punkt 5 däi det anges att beslut enUgt 4,5 och 7 §§ ädellöv­skogslagen skall anses meddelade med stöd av motsvarande nya föreskriftei i skogsvårdslagen.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.


151


InnehåU                                                                      °P- 1992/93:226

proposition   ...................................................... ..... I

Propositionens huvudsakUga innehåU....................... ..... I

Propositionens lagförslag....................................... .... 3

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 4 mars 1993                      19

1 Inledning   .....................................................    19

1.1............................................................. AUmänt            19

1.2   Lagrådet..................................................    20

1.3   Kommitténs nulägesbeskrivning.....................    20

1.4   Kommitténs utvärdering av SkogspoUtiken...... .. 21

1.5   Kommitténs framtidsbedömning.....................    22

 

2   Grundema för en ny skogspolitik   ....................... .. 24

3   Skogspolitiska mål............................................ .. 26

 

3.1    AUmänt................................................... .. 26

3.2    MUjömålet för skogsbruket.......................... .. 27

3.3    Prcxiuktionsmålet för skogsbruket  ...............    32

4 Me(Uen i skogspolitiken......................................    37

4.1    AUmänt................................................... .. 37

4.2    Skogsbrukets sektorsansvar för miljövården   . .. 40

4.3    Myndighetemas sektorsansvai för mUjön   ..... .. 45

4.4    Nya skogsbmksmetodei............................... .. 46

5 Skogsvåidslagstiftmngen.................................... .. 47

5.1    Inledningspaiagrafen..................................    47

5.2    Lagens tiUämpningsområde..........................    49

5.3    Anläggning av ny skog på skogsmaik.............    51

5.4    Awerkning av skog   ..................................    58

5.5    Insektshärjningar   ....................................    61

5.6    Hänsyn tiU naturvården ckU kulmrmUjövården               62

5.7    MUjökonsekvensbeskrivningar   .................... .. 68

5.8    Skogsbruksplaner....................................... .. 71

6 Kunskapsförsörjning   ........................................ .. 72

6.1    AUmänt................................................... .. 72

6.2    Inventering   ...........................................    73

6.3    Utbildning ckU forskning..............................    75

6.4    Rådgivning CKh information   ....................... .. 76

 

7   StatUgt ekonomiskt stöd.................................... .. 78

8   Bevarande av den biologiska mångfalden   ............ .. 80

9   Skogsvärdsmyndigheten  ................................... .. 83

 

10   Frö- och plantverksamheten  ............................. .. 85

11   Upprättade lagförslag   .....................................    89

12   Specialmotivering.............................................    89

 

12.1    Skogsvårdslagen   .....................................    89

12.2    Övriga lagförslag   .....................................    96

13                                                                      HemstäUan                  97


152


14   Anslagsfrågor föl budgetåret 1993/94   ............... 98    Prop. 1992/93:226

15   Beslut............................................................ 104

BUaga 1    Kommitténs sammanfatming av betänkandet

(SOU 1992:76) Skogspolitiken mför 2000-talet.....         105

Kommitténs sammanfattning av betänkandet

(SOU 1992:111) Den framtida skogsvårdsorganisationen...        117

BUaga 2   Kommitténs förfatmmgsförslag.................. 126

BUaga 3   De remitterade lagförslagen..................... 138

BUaga 4   Lagrådets yttrande................................. 147


153