Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:200

1992/93:200

om en telelag och en förändrad            qq

verksamhetsform för Televerket, m.m.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet den 25 mars 1993 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Cari Bildt

Mats OdeU

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en telelag och en lag om radiokommunikation samt en förändrad verksamhetsform för Televerket. I sismämnda hän­seende föreslås att regeringen ges bemyndigande att genomföra en om­bUdning av Televerket tiU aktiebolag. I propositionen lämnas också vissa andra förslag tiU lagändringar som sammanhänger med de nyssnämnnda lagförslagen och bolagiseringen av Televerket.

I ansluttiing tiU förslaget tiU telelag föreslås att de telepoUtiska målen ges ett nytt innehåU. Betydelsen av effektiva telekommunikationer i sam­häUsutvecklingen betonas starkare än tidigare som det övergripande telepoUtiska målet både på kort och lång sikt. Ambitionsnivån höjs genom att statens ansvar för gmndläggande telekommunikationer utvidgas från taltelefoni tiU att omfatta även telefax och viss datakommunikation. Det föreslås vidare att staten skaU te ett övergripande ansvar för andra teletjänster. Det skaU ske bl.a. genom att s.k. hyrda förbindelser, t.ex. för datakommunikation, skaU tillhandahåUas där de efterfrågas.

Förslaget tiU telelag har tiU syfte att ge steten fömtsättningar att på en öppen telemarknad styra och konttoUera verksamheten på telekommu­nikationsområdet så att de telepoUtiska målen kan uppfyUas. En tiU­ståndspUkt föresläs gäUa för sådan televerksamhet i aUmänt tiUgängUga telenät som består i att tillhandahåUa telefonitjänster och mobUa teletjäns­ter eUer i att hyra ut feste teleförbmdelser för telekommunikation. EnUgt försfeget skaU tiUstånd kunna förenas med de villkor som behövs bl.a. för att firämja de telepoUtiska målen.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


SärskUda bestämmelser föreslås om samti-afik och nummerplaner. Vi-    Prop. 1992/93:200 dåre föreslås regeringen få befogenhet att bestämma pristak för telefoni­tjänsten. Försfeget innehåUer även regler om avgifter för tiUståndsmyn­dighetens verksamhet, tysmadsplUct, tUlsyn, straff ckU televerksamhet i krig m.m.

1 anslutning tiU förslaget tiU telelag föreslås ändringar i bl.a. brotts­balken, rättegångsbalken cKh ledningsrättslagen. Ändringama motiveras huvudsakUgen av att även privaträttsUga subjekt som driver televerksam­het skaU omfattas av bestämmelsema.

Förslaget tiU lag om radiokommunikation innefettar nya och utbyggda regler om användning av radio. Syftet är främst att åstedkomma moderna (Kh ändamålsenUga regler för fördelning av den begränsade resurs som för Sverige tiUgängUga radiofrekvenser utgör. Härigenom främjas effek­tivitet i etem samtidigt som så många som möjUgt får möjUghet att använda radiosändare. Regleringen bygger på ett tiUståndsförfarande och avses gälfe anordningar för radiokommunUcation eller radiobestämning samt i vissa faU anläggningar för alstring av radiofrekvent energi.

TiUståndsplikt föreslås gäUa för den som innehar eUer använder en radiosändare liksom för den som för m en radiosändare tiU riket. Över­låtelse eUer upplåtelse av radiosändare avses få ske i princip endast tiU den som har fått tillstånd. Enligt förslaget skaU tiUstånd att få använda radiosändare ges om inte vissa särskUt angivna hinder föreligger. Dessa kan avse t.ex. skadlig inverkan på annan radioanvändning och bristande uppfyUelse av tekniska krav. Det föreslås också att användningar av be­tydelse från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt samt den radioanvändning som behövs inom försvaret skaU ha företräde i för­håUande tUl annan användning.

TiUståndsprövningen avses ske på gmndval av bestämmelser i lag. Me­ningen är att den som har fått tiUstånd tiU radioanvändning så långt det är möjUgt skaU vara skyddad från ingrepp under tiUståndstiden.

Förslaget tiU lag om radiokommunikation innehåller även bestämmelser om åtgärder mot stömingcu- på radiokommunikation, avgifter för tiU­ståndsmyndighetens verksamhet, straff och förverkande samt om använd­ning av radiosändare i krig m.m.

I propositionen redovisas hur förändringen av Televerkets verksamhets­form är avsedd att genomföras. Televerkets verksamhet med tiUgångar och skulder överförs tiU TeUa AB resp. tiU de av TeUa AB helägda dotter­bolagen TeUa MobUtel AB och Fastighets AB Telaris. Därvid kommer steten att inneha samtUga aktier i Telia AB. En redogörelse lämnas för skUda överväganden inför bolagiseringen avseende konstitutioneUa aspekter, såsom sfyming och konttoU av det nya bolaget, konkur­rensfrågor och StmktureUa åtgärder. Information lämnas även om den bUvande TeUakoncernens organisation samt om målsättning och inriktning för verksamheten inom koncernen. Huvudinriktningen för verksamheten anges oförändrat vara att erbjuda telekommunikationstjäns­ter åt konsumenter på den svenska telemarknaden.

I anslutning tiU förslaget om förändring av Televerkets verksamhets­
form lämnas förslag tiU vissa särskilda åtgärder för utvecklmg av konkur-
    2
rensen på telemarknaden. Förslag lämnas också om det framtida funk-


tionsansvaret för det svenska telesystemet samt hur särskUda samhäUs-    Prop. 1992/93:200 åteganden på telekommunikationsområdet, såsom upprätthåUande av olön­samma telefonautomater i glesbygd, handikappades behov av bl.a. gmnd­läggande telekommunikationer och alarmeringstjänst skaU genomföras och finansieras.

Anslagsfrågor för den på telekommunikationsområdet avsedda tiU­stånds- (Kh tiUsynsmyndigheten Telestyrelsen samt för kostiiader för­enade med stetens ägande i SOS Alarmering AB behandlas också i pro­positionen.

De lämnade fegförslagen föreslås träda i kraft den 1 juU 1993. OmbUd­ningen av Televerket tiU aktiebofeg m.m. föreslås att genomföras vid samma tidpunkt.


 


Propositionens lagförslag                                Prop. 1992/93:200

1      Förslag till Telelag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1      §    Denna feg innehåUer bestämmelser om televerksamhet.
I fegen avses med

telemeddelande: ljud, text, bUd, date eUer information i övrigt som förmedlas med hjälp av radio eUer genom ljus eUer elekttomagnetiska svängningar som umyttjar särskUt anordnad ledare,

tektjänst: förmedUng av telemeddelande för någon annan,

mobU teletjänst: teletjänst där abonnentanslutning upprättes med hjälp av radio,

tekfonitjänst: teletjänst bestaende i överföring av tal och som medger överföring av telefåxmeddelanden samt datakommunikation via låghastig­hetsmodem,

televerksamhet: förmedling av telemeddelanden via telenät eUer tiU­handahållande av förbindelser för sådan verksainhet,

telenät: anläggning för förmedling av telemeddelanden.

Med televerksamhet avses mte utsändning tiiU allmänheten av program i ljudradio eUer annat som anges i 1 kap. I § ttedje stycket första me­ningen yttrandefrihetsgmndlagen.

2 § Bestämmelserna i lagen syftar tiU att enskUda och myndigheter
skaU få tiUgång tiU effektiva telekommunikationer tiU lägsta möjUga sam­
häUsekonomiska kosmad. Häri Ugger bl.a. att var och en skaU få möjUg­
het att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsstäUe ut­
nyttja telefonitjänst inom ett allmänt tiUgängUgt telenät.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att enskUda och myndigheter skaU tillförsäkras tiUgång tiU teletjänster eUer fasta teleförbmdelser genom statUg upphandling.

3   § Vid tillämpningen av lagen skaU en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthåUa en effektiv konkurrens inom aUa delar av telekom­munikationsområdet såsom ett medel att uppnå de i 2 § angivna syftena.

4   § För sådan televerksamhet som innefettar användning av radiosän­dare gäUer, utöver denna lag, lagen (1993:(XX)) om radiokommunikation.

Tdlståndsplikt m.m.

5 §    TiUstånd enUgt denna lag krävs för rätten att inom ett allmänt tiUgängUgt telenät tillhandahålla


 


1.   telefonitjänst eUer mobU teletjänst, om verksamheten har en om-    Prop. 1992/93:200
fetöiing som med avseende på udjredrangsområde, antalet användare eUer

annat jämförbart förhållande är betydande, eUer

2.   fasta teleförbmdelser, om upplåtelsen görs av nätets ägare eUer av
någon annan som disponerar kapacitet i nätet CKh tillhandahåUer sådana
förbindelser i en omfattning som är betydande.

TUlstånd får avse ett visst område eUer hefe landet.

6   § Frågor om tiiUstånd prövas av den myndighet som regeringen be­stämmer (tiUståndsmyndigheten).

7   § TUlståndsmyndigheten skaU efter ansökan meddefe förhandsbesked om tiUstånd enUgt 5 § behövs för viss televerksamhet. Ett förhandsbesked gäUer för den tid och under de fömtsättiiingar i övrigt som anges i be­skedet.

8   § TUlståndsmyndigheten får medge undantag firån tiUståndspUkten enUgt 5 §, om det finns särskUda skäl. I sådant fåU får tiUståndspUkten ersättas med en anmälningspUkt.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om anmälningspUkt för den som inom ett allmänt tUl­gängUgt telenät tilUiandahåller teletjänster som inte omfattas av tiUstånds­pUkten enligt 5 §.

Beslut och föreskrifter om anmälningsplikt får meddelas endast i den utsttäckning som det behövs från allmän synpunkt för att följa utveck­lingen på telekommunikationsområdet.

9 § Ett tillstånd skaU gälla tiUs vidare. TUlstånd som avser tillhandahål­
lande av mobU teletjänst får dock tidsbegränsas.

10 § Ett tiUstånd skall återkallas om verksamheten bedrivs i strid med
denna feg eUer i strid med föreskrifter eUer villkor som har meddefets
med stöd av lagen och avvUcelsen inte kan anses vara av mindre be­
tydelse. Om inte särskUda skäl föreligger får docik återkaUelse ske först
sedan tiUståndshavaren har lämnats tiUfäUe att vidta rättelse.

GäUer avvUcelsen endast en viss del av verksamheten får återkaUelsen begränsas tiiU denna del.

Tdlståndsprövning

11   § TUlstånd enUgt 5 § skaU bevUjas om inte den sökande saknar fömt­sättiungar att bedriva verksamheten varaktigt och med god kapacitet och kvaUtet. SärskUda bestämmelser om tiUstånd att tiUhandahåUa mobU tele­tjänst i vissa fåU finns i 12 §.

12   § När fråga uppkommer om att meddela tiUstånd att inom ett allmänt tiUgängUgt telenät tiUhandahåUa nya eUer väsentUgt ändrade mobUa tele­tjänster och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för


 


verksamheten uite är tiUräckUgt för att ge tiUstånd åt alfe som viU driva    Prop. 1992/93:200 sådan verksamhet, skaU prövningen ske efter ett förfarande med allmän inbjudan tiU ansökan.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får med­defe föreskrifter om de sakUga gmnder som skaU tiUämpas vid prövning enUgt första stycket.

TdlståndsviUkor

13 § TiUstånd enUgt 5 § att driva televerksamhet får förenas med viU­
kor.

TiUståndsvUlkor kan avse bl.a. skyldighet för tiUståndshavare

1.   att på vissa villkor tillhandahålfe telefonitjänst åt var cKh en som efterfrågar denna tjänst,

2.   att med beaktande av tiUgängUg kapacitet på vissa viUkor tillhanda­hålla festa teleförbindelser åt den som efterfirågar sådana,

3.   att bedriva verksamheten under de fömtsättningar som följer av de intemationeUa överenskommelser som Sverige har bitiätt,

4.   att i verksamheten ta hänsyn tiU handUcappades behov av särskUda teletjänster,

5.   att medverka tiU att telemeddelanden kan förmedlas tiU samhäUets alarmerings- och räddningstjänst,

6.   att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap,

7.   att årUgen redovisa sm verksamhet i de delar som berörs av tiU­ståndet efter för verksamheten särskilt avpassade principer samt att stälfe redovisningen tiU förfogande för tiUståndsmyndigheten eUer den som an­visas av myndigheten,

8.   att på skäUga villkor tiU annan tillståndshavare lämna ut sådana pubUcerade uppgifter om enskUdas teleabonnemang som inte omfattas av tysmadsplikt enUgt 25 § första stycket I denna feg, samt

9.   att på skäUga vUUcor i egen telekatalog pubUcera och i sm verksam­het tiU allmänheten lämna ut uppgifter om enskUdas teleabonnemang hos annan tiUståndshavare i den utstiäckning de mte omfattas av tysmadspUkt enUgt lag.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om tiUståndsvUlkor.

14 § TiUståndsvillkor skaU gäUa för en bestämd tid. Ändring av tiU­
ståndsvillkor under löpande viUkorsperiod får ske endast enUgt förbehåU
i meddefede villkor eUer efter medgivande av tiUståndshavaren och efter
hörande av annan tiUståndshavare vars verksamhet du-ekt påverkas av
ändringen.


 


Tdlhandahållande av teletjänster m.m.                               Prop. 1992/93:200

15   § Den som inom ett allmänt tUlgängUgt telenät tillhandahåUer tele­tjänster eUer fasta teleförbmdelser skaU tiUgodose rimliga krav på teknisk säkerhet i verksamheten.

16   § TiUståndshavare enUgt denna lag får, vid sidan av normala kom­mersieUa villkor, inte stäUa upp andra krav för anslutning tiU telenät än sådana som är nödvändiga för att möjUggöra samverkan meUan teletjäns­ter eUer som behövs för att förebygga att nätet eUer dess användare skadas eUer att nätets drift störs.

17   § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om krav enUgt 15 och 16 §§.

Taxor för teletjänster m.m.

18   § TiUståndshavares taxor för användning av telefonitjänst tiU en fest anslutningspunkt mom ett allmänt tUlgängUgt telenät och för tillhandahål­lande av festa teleförbindelser mom ett sådant nät skaU gmnda sig på tiU­ståndshavarens kosmader. Taxoma skaU håUas aUmänt tiUgängUga av tiU­ståndshavama.

19   § Regeringen får, utan hinder av 18 §, föreskriva att taxor för tele­fonitjänst tiU en fast anslutningspunkt inom ett allmänt tiUgängUgt telenät inte får överstiga en viss nivå.

Samtrafik

20 § Den som har tiUstånd enligt 5 § att tillhandahåUa telefonitjänst inom ett aUmänt tiUgängUgt telenät är skyldig att på begäran bedriva samttafik med motsvarande verksamhet som drivs av en annan tiUstånds­havare eUer av den som är anmälningsskyldig. Om samtrafik upprättas med en anmälningsskyldig, har tiUståndshavaren rätt tiU samtrafik med motsvarande verksamhet som drivs av den anmälningsskyldige.

Ersättningen för förmedling av telefonitjänster enUgt första stycket skaU vara rättvis och skäUg med hänsyn tiU kosbiadema för prestationema. Vid beräkning av ersättningen får skälig hänsyn tes tiU kosmader för sär­skilda uppgifter enUgt upplåtarens tiUståndsvUlkor.

Den som inom ett allmänt tiUgängUgt telenät tiUhandahåUer annan tele­tjänst än telefonitjänst i sådan omfattning som avses i 5 § förste stycket 1 är skyldig att, om så begärs, på marknadsmässiga villkor bedriva sam­trafik med en tiUståndshavare eUer en anmälningsskyldig som tillhanda­håUer teletjänster enUgt denna feg. Om samtrafik upprättes med en anmälningsskyldig har den som på begäran har medgett samttafik rätt tiU samtrafik med motsvarande verksamhet som drivs av den anmälnings­skyldige.


 


Den som inom ett allmänt tiUgängUgt telenät tiUhandahåUer telejänst är    Prop. 1992/93:200 inte skyldig att bedriva samtrafik i den mån sådan trafik skuUe i beak­tansvärd utsträckning begränsa hans möjUghet att i den egna verksam­heten umyttja den nädcapacitet han förfogar över.

Nummerplanering

21 S Nummerplaner skaU upprättas i syfte att firämja effektiva tele­
kommunikationer.

Nummerplanema feststäUs av regeringen eUer den myndighet som rege­ringen bestämmer.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter för nummerplanerna och får te uiitiativ tiU att ändra dessa.

22 § Den som tiUhandahåUer teletjänster inom ett aUmänt tiUgängUgt
telenät eUer i samtrafik med ett sådant telenät är skyldig att följa fest­
stäUda nummerplaner.

Avgift för myndighetsverksamheten

23 § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om skyldighet för den som bedriver televerksamhet eUer an­söker om tiUstånd att bedriva sådan verksainhet eUer ansöker om för­handsbesked enUgt 7 § att betala avgift för tiUståndsmyndighetens verk­samhet enUgt denna lag.

Tystnadsplikt m.m.

24    § Ett telemeddelande får avlyssnas i televerksamhet endast i den ut­sträckning som det är nödvändigt för att verksamheten skaU kunna dri­vas.

25    § Den som i televerksamhet har fått del av eUer tiUgång tiU

1. uppgift om teleabonnemang,

2.   innehåUet i ett telemeddelande, eUer

3.   annan uppgift som angår ett särskUt telemeddelande

får mte obehörigen föra vidare eUer utiiyttja det han fått del av eUer tiiU­gång tiU.

Tystnadsplikt enUgt förste stycket gäUer inte i förhåUande tiU den som har tegit del i utväxlingen av ett telemeddelande eUer som på annat sätt har sänt eUer tegit emot ett sådant meddelande. Tysmadsplikt i fråga om uppgifter som avses i förste stycket I och 3 gäUer inte heUer i förhåUan­de tiU innehavare av ett abonnemang som använts för ett telemeddelande.

26 § Tystnadsplikt enUgt 25 § förste stycket gäUer även för uppgift som
hänför sig tiU


 


1.    åtgärden att kvarhåUa försändelser enUgt 27 kap. 9 § rättegångs-    Prop. 1992/93:200 baUcen ckU

2.    angefegenhet som avser användning av hemUg teleavlyssning eUer hemUg teleövervakning enUgt 27 kap. 18 eUer 19 § rättegångsbalken.

27 § Den som driver televerksamhet och därvid har fått del av eUer tiU­
gång tiU uppgift som avses i 25 § förste stycket skaU på begäran lämna

1.   uppgift, som avses i 25 § förste stycket 1, tiU en myndighet som i
ett särskUt feU behöver en sådan uppgift för delgivning enUgt delgiv­
ningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den
som söks för delgivning håUer sig undan eUer att det annars finns synner­
Uga skäl,

2.   uppgift, som avses i 25 § förste stycket 1 och som angår misstanke om brott, tiU åkfegarmyndighet, poUsmyndighet eUer någon annan myn­dighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och dette enUgt myndighetens bedömning kan föranleda annan på­följd än böter,

3.   uppgift, som avses i 25 § förste stycket 3 och som angår misstanke om brott, tiU åklagarmyndighet, polismyndighet eUer någon annan myn­dighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är före­skrivet lindrigare sttaff än fängelse i två år.

28 § I det allmännas verksamhet skaU, i stället för 25-27 §§, bestäm­
melsema i sekretesslagen (1980:100) tiUämpas.

För annan personuppgift som mgår i personregister i televerksamhet än som avses i 25 § förste stycket gäller bestämmelsema i datafegen (1973:289).

29 § Den som i annat fåU än som avses i 25 § förste stycket och 26 §
i radiomottegare har avlyssnat eller på annat sätt med användande av
sådan mottegare fått tiUgång tiU ett radiobefordrat telemeddelande som
inte är avsett för honom själv eUer för allmänheten får inte obehörigen
föra det vidare.

Erkännande av teleoperatör

30 § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av tele­
operatör enUgt den intemationeUa telekonventionen.

Tdlsyn m.m.

31 § TiUståndsmyndigheten skaU ha tiUsyn över efterlevnaden av denna
lag och av de föreskrifter och viUkor som har meddefets med stöd av
fegen.

TiUståndsmyndigheten har rätt att för tiUsynen

I. på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs, och


 


2. få tiUttäde tiU områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte    Prop. 1992/93:200 bostader, där verksamhet som omfattes av denna feg bedrivs.

TiUståndsmyndigheten har rätt att fä verkstäUighet hos kronofogdemyn­digheten av beslut som avser åtgärder för tiUsynen enUgt andra stycket.

32 § TiUståndsmyndigheten skaU vid tiUsynen ägna särskUd uppmärk­
samhet åt att avtal om samtiafik och om upplåtelse av faste teleförbin­
delser träffas i enUghet med denna feg och meddelade tiUståndsvUUcor
samt åt att överenskommelser ingås angående användningen av nummer­
resurser enhgt faststäUda nummerplaner.

Uppkommer tvist som rör villkor för samtrafik eUer i övrigt tillämp­ning av lagen eUer av föreskrifter eUer tiUståndsvillkor som har med­delats med stöd av lagen, skaU tiUståndsmyndigheten skyndsamt under­söka förhåUandena och, om särskUcfe skäl inte talar för annat, medfe meUan partema. I tvist som nu sagts kan tiUståndsmyndigheten på be­gäran av part yttra sig över om erbjudna tekniska, operationelfe och ekonomiska viUkor för samtrafik eller uthyming av faste teleförbindelser är godtegbara.

33 § TUlståndsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud
som behövs för efterlevnaden av denna lag eUer av tillståndsvillkor eUer
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Sådana förelägganden
och förbud får förenas med vite.

Straff m.m.

34 § TiU böter eUer fängelse i högst sex månader döms den som med
uppsåt eller av oaktsamhet

1.    utan tiUstånd bedriver verksamhet som är tUlståndsplUctig enUgt denna lag,

2.    begär eller tar emot ersätming efter ett högre pris än som är med­givet i en föreskrift som avses i 19 §, eUer

3. inte följer en myndighets begäran att lämna uppgifter enUgt 27 §.
Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot den tystnadsplikt som

föreskrivs i 25 eUer 26 § firms i brottsbalken.

35    § Den som med uppsåt eUer av oaktsamhet bryter mot den tysmads­plikt som föreskrivs i 29 § döms tiU böter. I ringa faU döms inte tiU ansvar.

36    § Den som inte har rättet sig efter ett vitesföreläggande enUgt 33 § eUer som har överträtt ett vitesförbud enligt samma paragraf får inte dömas tiU ansvar enligt denna lag för en gärning som omfettes av före­feggandet eUer förbudet.

10


 


Överklagande                                                                Prop. 1992/93:200

37 § TUlståndsmyndighetens beslut enUgt denna lag eUer enUgt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av fegen får över­kfegas hos länsrätten.

Beslut som inte avser återkaUelse av tiUstånd eUer påförande av avgift, gäUer omedelbart om inte annat har bestämts.

TiUståndsmyndigheten och domstol som prövar ett överklagande får bestämma att ett beslut om återkaUelse av tiUstånd skaU gälfe omedelbart, om det finns särskUda skäl för det.

Televerksamhet i krig m.m.

38 § Är Sverige i krig eUer krigsfåra eUer råder det sådana utomordent­Uga förhåUanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eUer av att Sverige har varit i krig eUer krigsfera, får regeringen meddela de föreskrifter om televerksamhet som behövs med hänsyn tiU landets försvar eUer säkerhet i övrigt.

Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer under sådana förhåUanden som anges i förste stycket.

1.   Denna feg ttäder i kraft den 1 juU 1993.

2.   Ansökan om tiUstånd av den som vid lagens Ucraftträdande bedriver tUlståndsplUctig verksamhet skaU ha kommit m tiU tiUståndsmyndigheten senast den 30 september 1993. Verksamheten får fortsatte efter det att lagen har trätt i kraft tiU dess en sådan ansökan om tiUstånd har prövats.

11


 


2      Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om radiokommunikation

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna feg innehåUer bestämmelser om innehav CKh användning av
radioanläggningar samt om användning av radiovågor för kommunika­
tion, m.m.

Bestämmelserna i lagen syftar tiU att, med beaktande av vad som i annan lag kan vara särskUt föreskrivet om viss radioanvändning, firämja ett eflfektivt nyttjande av möjligheterna tiU radiokommunikationer och andra användningar av radiovågor.

Vid tiUämpningen av fegen skaU radiokommunikationens betydelse för ytfrandefriheten och informationsfriheten beaktes särskUt.

2 §    I denna feg avses med

radiovågor: elekttomagnetiska vågor med lägre frekvens än 3 000 giga­hertz som udjreder sig utan särskUt anordnad ledare,

radiokommunikation: överföring, utsändning eller mottegning av teck­en, signaler, skrift, bilder, ljud eller meddelande av varje slag med hjälp av radiovågor,

radiobestämning: bestämning av position, hastighet eUer andra känne­tecken hos ett föremål med ledning av radiovågomas utbredningsegenska­per,

radioanläggning: en anordning avsedd för radiokommunikation eUer radiobestämning genom sändning av radiovågor (radiosändare) eUer mot­tegning av radiovågor (radiomottagare).

Tdlståndsplikt

3 § För att här i landet eller på ett svenskt fårtyg eUer luftfartyg utom­lands få inneha eUer använda en radiosändare krävs tiUstånd enUgt denna lag. Krav på tiUstånd gäUer i samma utsträckning för att få inneha en radiosändare som är ofuUständig eUer en byggsats för tiUverkning av radiosändare.

Endast den som har tUlstånd enUgt förste stycket får tiU Sverige införa radiosändare, ofuUständiga radiosändare och byggsatser för tiiUverkning av radiosändare.

Radiosändare, oftiUständiga radiosändare och byggsatser för tiUverk­
ning av radiosändare får inte överlåtes eUer upplåtes tiU någon som
saknar tiUstånd enUgt förste stycket. Överlåtelse eUer upplåtelse får dock
ske tiU någon, som inte skaU inneha eUer använda radiosändaren, under
fömtsättning att denne visar att den som skaU mneha eUer använcfe radio­
sändaren har tiUstånd enUgt förste stycket.
                                         .


 


4 §    Den som enUgt 6, 7 eUer 8 § är undantegen från tiUståndspUkt skaU    Prop. 1992/93:200 vid tillämpning av bestämmelsema i denna lag anses ha tiUstånd enUgt 3 § förste stycket.

TUlståndsmyndighet (Kh tillsyn

5 § Frågor om tiUstånd enUgt denna lag prövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tiUståndsmyndigheten).

TiUståndsmyndigheten skaU ha tiUsyn över efterlevnaden av denna feg och av de föreskrifter som har meddefets med stöd av lagen.

TiUståndsmyndigheten har rätt att för tiUsynen

1. på begäran få de upplysningar ckU handlingar som behövs, (Kh

2.   få tUlträde tiU områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte
bostader, där verksamhet som omfattas av denna lag bedrivs.

För genomförande av tUlsynen får tiUståndsmyndigheten meddela de förelägganden som behövs. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.

TiUståndsmyndigheten har rätt att få verkstäUighet hos kronofogdemyn­digheten av beslut som avser åtgärder för tiUsynen enUgt ttedje stycket.

Undantag från tillståndsplikten

6   § Det krav på tiUstånd som föreskrivs i 3 § första stycket gäUer inte för försvarsmakten. Efter hörande av ÖverbefäUiavaren beslutar tiU­ståndsmyndigheten om frekvenstiUdehiing för försvarsmakten och de ytter­Ugare villkor som behövs.

7   § Kravet på tiUstånd enligt 3 § första stycket gäUer mte för statUga myndigheters mnehav tiU följd av särskUda föreskrifter.

8   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om undantag från tiUståndspUkten enUgt 3 § första stycket i fråga om

 

1.    radiosändare som umyttjar särskUt bestämda, gemensamma fre­kvenser,

2.    radiosändare på utiändska fårtyg, luftfartyg eUer motorfordon, och

3.    radiosändare som innehas eUer används av en person som inte har hemvist i Sverige.

Undantag enUgt första stycket 1 får förenas med vUlkor att den radio­anläggning i vilken sändaren ingår uppfyUer bestämda tekniska krav.

Undantag enUgt första stycket 2 eUer 3 får föreskrivas endast om inne­havet är tiUåtet i hemlandet.

Tdlståndsgivning


9 §    TiUstånd att inneha och använda radiosändare skaU på ansökan meddelas, om


13


 


1.   det kan antas att radiosändaren kommer att användas på ett sådant    Prop. 1992/93:200 sätt att annan tiUåten radioanvändning i Sverige (Kh i udandet inte ris­kerar att bU skadUgt påverkad,

2.   radiosändaren, tUlsammans med avsedd radiomottegare, är så be­skaffad i tekniskt hänseende att den uppfyUer rimUga krav pä en effektiv frekvensanvändning och på möjUgheten att verka i den mUjö som den är avsedd för,

3.   det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radio­kommunikation som är särskUt vUctig med hänsyn tiU den fria åsiktsbUd­ningen,

4.   radioanvändningen inte kommer att te i anspråk frekvensutrymme som behövs för att upprätthåUa en rimUg beredskap för utveckling av befintUga och nya radioanvändningar, CKh

5.   det kan antas att användningen inte kommer att inkräkte på det fre­kvensutrymme som behövs för försvarsmakten.

TiUstånd att inneha och använda radiosändare för sådana utsändningar som fömtsätter att sökanden eUer någon annan som sökanden utför sänd­ningsuppdrag åt fått medgivande enUgt annan lag eUer enUgt bestäm­melser meddefede med stöd av annan lag, får meddefes endast om sådant medgivande föreUgger.

10   § TUlstånd att enbart inneha radiosändare samt tiUstånd att inneha ofiiUständiga radiosändare eUer byggsatser för tiUverkning av radiosända­re får meddelas endast om det finns särskUda skäl för det.

11   § TiUstånd att inneha och använda radiosändare skaU avse en viss radioanvändning.

När ett tiUstånd bevUjas skaU i den mån det behövs tiUståndet förenas med villkor angående

1. den frekvens som sökanden tiUdelats,

2.   antennens (Kh i övrigt radiosändarens beskaffenhet,

3.   det geografiska område inom vilket en mobU radiosändare får an­vändas,

4.   var antennen tiU en fest radiosändare skaU vara belägen,

5.   kompetenskrav för den som skaU handha radioanläggningen,

6.   skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med någon annan, samt

7.   annat som är av betydelse för ett effektivt frekvensumyttjande.


Tdlståndstid

12 § TUlstånd skaU gäUa för en bestämd tid. Vid bestämmande av tillståndstiden skaU följande särskUt beaktes:

1.   framtida förändringar i radioanvändningen,

2.   den tid som sändaren är avsedd att användas,

3.   den tekniska utveckling som kan väntes,

4.   den tid som krävs för att uppnå ett rimUgt ekononuskt utbyte av ut-msttiingen, och


14


 


5. sådant medgivande som avses i 9 § andra stycket.        Prop. 1992/93:200

Återkallelse av tillstånd och ändring av tUlståndsvillkor

13 §  Ett tiUstånd skaU återkalfes om

1.   radiosändaren har använts i strid med tiUståndsviUkoren CKh av­vUcelsen inte kan anses vara av mindre betydelse,

2.   radiosändaren har använts i en betydUgt mindre omfattning än vad som svarar mot tiUståndsvUUcoren eUer ett sådant medgivande som avses i 9 § andra stycket har upphört att gälfe CKh särskUda skäl inte talar mot återkaUelse,

3.   tiUståndet i något avseende av betydelse har påverkats av felaktiga uppgifter från sökanden,

4.   förändringar inom radiotekniken eUer ändringar i radioanvändningen i udandet på gmnd av intemationeUa överenskommelser som Sverige an­slutit sig tiU medfört att ett nytt tiUstånd med samma vUlkor inte skuUe kunna meddelas, eUer

5. tiUståndshavaren begär att tillståndet skaU återkalfes.
ÅterkaUelse enligt förste stycket I får, om inte omedelbar återkaUelse

krävs för att förhindra fortsatt missbmk, ske först om tiUståndshavaren inte har följt ett föreläggande att tUlämpa meddelade tiUståndsvillkor. Ett sådant föreläggande meddelas av den myndighet som regeringen be­stämmer och får förenas med vite.

I feU som avses i förste stycket 2, 3 och 4 får tiUståndet återkalfes endast om det inte är tUlräckUgt att tiUståndsviUkoren ändras.

14 § ÅterkaUelse av tUlstånd eUer ändring av frekvenstiUdelning eUer
andra tillståndsvillkor på gmnd av förändringar mom radiotekniken får
beslutes endast om det med hänsyn tiU inttesset av en effektiv använd­
ning av radiofrekvenser finns synnerliga skäl för en sådan åtgärd. Därvid
skaU beaktes i vilken utsträckning rimligt ekonomiskt utiiyte av utmst­
ningen uppnåtts, effektema på tillståndshavarens verksamhet av en åter­
kaUelse eUer förändring av tUlståndsvillkoren samt omständighetema i
övrigt.

Ändring av frekvenstiUdelning för mndradiosändning får beslutes, om det är nödvändigt för att nya användare skaU få möjUghet att bedriva sådan verksamhet.

Avgift för myndighetsverksamheten

15 § För att tacka kostnadema för tiUståndsmyndighetens verksamhet enUgt denna feg skaU den som får ett tiUstånd betala en avgift. Avgiften skaU tas ut enUgt gmnder som leder tiU att kosmadema med skäUg andel fördelas på innehavare med oUka typer av tiUstånd. SärskUd avgift får ös ut för kostnadema att behandla en ansökan om tiUstånd. Avgifter påförs av tiUståndsmyndigheten.

15


 


Åtgärder mot störningar                                                  Prop. 1992/93:200

16 § Om en radiosändare stör användningen av en annan radioanlägg­
ning skaU den som har tiUstånd tiU att inneha och använda radiosändaren
ombesörja att störningen upphör eUer i görUgaste mån minskas. Motsvar­
ande skyldighet gäUer för innehavare av en radiomottegare som stör an­
vändningen av en annan radiomottegare.

Den myndighet som regeringen bestämmer får förefegga den som enUgt förste stycket är skyldig att vidte åtgärder mot en störning att fiiUgöra denna skyldighet. Ett sådant förefeggande får förenas med vite.

17 S Elektriska eUer elekttoniska anläggningar som, utan att vara radio­
anläggningar, är avsedda att alstra radiofrekvent energi för kommunika­
tionsändamål eUer för industrieUt, vetenskapUgt, medicinskt eUer något
liknande ändamål, får användas endast i enUghet med föreskrifter som
meddelas av regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer.

Den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de förelägg­anden och förbud som behövs i ett enskUt iåU för att föreskriftema i förste stycket skaU följas. Ett sådant föreläggande eUer förbud får förenas med vite.

Regeringen får meddela föreskrifter om förbud mot att inneha elektriska eUer elekttoniska anläggningar som inte omfattes av förste stycket och som, utan att vara radioanläggningar, är avsedda att sända radiovågor.

Straff m.m.

18 § TiU böter eUer fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eUer av oaktsamhet

1.   innehar eUer använder radiosändare utan tiUstånd där sådant krävs enUgt denna lag eUer använder radiosändare i strid med ett villkor som har bestämts vid meddelandet av tiUstånd,

2.   mnehar en ofuUständig radiosändare eller byggsats för tiUverkning av radiosändare utan tiUstånd där sådant krävs enUgt denna lag,

3.   överlåter eUer upplåter en radiosändare, oftiUständig radiosändare eUer byggsats för tiUverkning av radiosändare tiU någon som saknar tiiU­stånd där sådant krävs enhgt denna feg, eUer

4.   bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 17 § ttedje stycket.

Sådana radiosändare, oftiUständiga radiosändare, byggsatser för tiU­verkning av radiosändare eUer elektriska anläggningar som har varit före­mål för brott enUgt förste stycket kan förklaras förverkade. Bestäm­melsema i 36 kap. brottsbalken skaU därvid tiUämpas.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot 3 § andra stycket finns i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggling.

16


 


överklagande                                                                Prop. 1992/93:200

19 § TiUståndsmyndighetens beslut enUgt denna lag får överklagas hos länsrätten.

Förste stycket gäUer inte beslut som avses i 6 §.

Beslut enUgt denna lag, som inte gäUer påförande av avgifter, skaU gäUa omedelbart om inte annat har bestämts.

Användning av radiosändare i krig m.m.

20 § Är Sverige i krig upphör gUtigheten av de tiUstånd som har be­slutets enUgt 3 § och av de undanteg från tiUståndspUkten som har be­slutets med stöd av 8 §. Dette gäUer inte tiUstånd som har meddefets stet­Uga myndigheter eUer kommuner eUer tiUstånd som har meddefets en­skUda organisationer eUer företeg som under krig skaU bedriva verksam­het som är av särskUd betydelse för totalförsvaret.

Är Sverige i krig eUer krigsfara eUer råder det sådana utomordentUga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eUer av att Sverige har varit i krig eUer krigsfara, får regeringen meddefe de föreskrifter om tiUstånd att inneha och använda radiosändare som be­hövs med hänsyn tiU landets försvar eUer säkerhet i övrigt.

1.   Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1993.

2.   Kravet på tiUstånd enUgt denna lag för stetUga myndigheter gäUer först från och med den I juU 1994.

3.   Ett tillstånd som har meddelats enligt äldre föreskrifter skaU fortsatte
att gäUa enUgt dessa för den som ansöker om tillstånd enUgt denna lag
före den I januari 1994 tiU dess en sådan ansökan har prövats.

17

Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


3      Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken


Prop. 1992/93:200


Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 § brottsbaUcen skaU ha följande lyd­else.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


4 kap. 8§

Om någon olovUgen bereder sig tiUgång tiU meddelande, viUiet såsom postförsändelse eUer såsom telefonsamtal, telegram elkr annat telemeddelande är under befordran genom allmän befordringsanstaU, dömes för brytande av post- eller telehemlighet tiU böter eUer fängel­se i högst två år.


Den som olovUgen bereder sig tiUgång tiU ett meddelande, som ett post- elkr tekbefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eUer telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemUghet tiU böter eller fängelse i högst två år.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.


18


 


4      Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken


Prop. 1992/93:200


Härigenom föreskrivs i firåga om rättegångsbalken dels att 27 kap. 3-4, 9, 11 samt 18-19 §§ skaU ha följande lydelse, dels att det i 27 kap. skaU införas en ny paragraf, 25 §, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


27 kap. 3§'

Brev, telegram eUer annan för­sändelse, som finnes i post- eller televerkets vård, må tagas i beslag allenast om för brottet är stadgat fängelse i ett år eUer däröver samt försändelsen hos mottegaren skulk vara underkastad beslag.


Brev, telegram eUer annan för­sändelse som finns hos ett past­eller telebefordringsföretag, får tas i beslag erulast om det för brottet 'il föreskrivet fängelse i ett år eUer däröver och försändelsen hade kunnat tas i beslag hos mottegaren.


 


4§

Den som med laga rätt griper eUer anhåUer misstänkt eUer verk­stäUer häktning, husrannsakan eUer kroppsvisitetion må lägga beslag å föremål, som därvid påträffas.

Föremål, som eljest påträffas, må efter beslut av undersökningsle­daren eUer åklagaren tagas i be­slag. Är fera i dröjsmål, må även utan sådant beslut åtgärden vid­tagas av poUsman, dock ej i firåga om försändelse / post- eller tele­grafverkets vård.

rkstälks beslag av annan än undersökningsledaren eUer åkla­garen och har denne ej beslutet be­slaget, skaU anmälan skyndsamt göras hos honom, som har att omedelbart pröva, om beslaget skaU besta.


Den som med laga rätt griper eUer anhåUer en misstänkt eUer verkstäUer häktning, husrannsakan eUer kroppsvisitetion får lägga be­slag på föremål som därvid på­träffas.

Föremål, som / annat faU påttäf­fas, för tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eUer åkla­garen. Vid fåra i dröjsmål, får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av poUsman, om det inte är fråga om en försändelse som avses i 3%.

Mrkställs beslag av någon annan än undersökningsledaren eUer åkfe­garen och har denne inte beslutet beslaget, skaU anmälan skyndsamt göras hos honom, som omedelbart skaU pröva om beslaget skaU besta.


 


'Senaste lydelse 1964:166.


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:200


Ett förordnande skaU meddefes att gäUa viss tid, högst en månad, från den dag då förordnandet delgavs befordringsföretaget. I för­ordnandet skaU det tas in en under­rättelse om att meddelande om åtgärden inte utan tiUstånd av undersökningsledaren eUer åkla­garen får lämnas tiU avsändaren, mottagaren eller någon annan.

När en försändelse på gmnd av ett förordnande hållits kvar, skaU befordringsföretaget utan dröjsmål göra anmälan hos den som har begärt förordnandet. Denne skaU omedelbart pröva, om beslag skaU ske.

Rätten får förordna, att försän­delse somr tas i besfeg och som väntas komma in tiU ett beford­ringsföretag skall, räi försändelsen kommer in, hållas kvar tiU dess firågan om besfeg har avgjorts. Fråga därom r tas upp endast på yrkande av undersökningsledaren eUer åklagaren.

År ankdning, att försändelse, som må tagas i besfeg, skall in­komma tiU post-, tekgraf-, jäm­vägs- elkr annan befordringsan­staU, äge rätten förordna, att för­sändelsen, när den inkommer, skaU kvarhållas, tiU dess frågan om be­slag blivU avgjord. Fråga därom må upptagas alknast på yrkande av undersökningsledaren eUer åkfe­garen.

Förordnande skaU meddelas att gäUa viss tid, högst en månad, från den dag, då förordnandet delgavs anstaltens föreståndare. I förord­nandet skaU intagas underrättelse, att meddelande om åtgärden icke må utan tiUstånd av undersöknings­ledaren eUer åklagaren lämnas av­sändaren, mottagaren eller annan.

När försändelse på gmnd av för­ordnande kvarhålUts, skaU före­ståndaren utan dröjsmål göra an­mälan hos den som begärt förord­nandet; denne har att omedelbart pröva, om beslag skaU äga rum.


11 §

Är den, från vilken beslag sker, ej närvarande vid beslaget, skaU han utan dröjsmål underrättas där­om och huru förfarits med det be­slagtagna. Har försändelse hos post-, telegraf-, jämvägs- eller annan befordringsanstaU tagits i beslag, skaU, så snart det kan ske utan men för uttedningen, motta­garen underrättas och, om avsän­daren är känd, även denne.


Om den från vilken beslag sker, inte är närvarande vid beslaget, skaU han utan dröjsmål underrättas om det och om vad som har skett med det beslagtagna. Om en för­sändelse hos ett befordringsföretag har tagits i besfeg, skaU, så snart det kan ske utan men för utted­ningen, mottagaren underrättas och, om avsändaren är känd, även denne.


20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:200


 


18 §


HemUg teleavlyssning innebär att samtal elkr andra telemeddel­anden, som befordras av tekverket tiU eUer från en viss tekfonapparat eller annan teleanläggning, i hem­Ughet avlyssnas eUer upptas genom ett tekniskt hjälpmedel för återgiv­ning av innehåUet i meddelandet.


HemUg teleavlyssning innebär att telemeddelanden som befordras via ett alknänt tillgängligt teknät tiU eUer från en viss teleanläggning, i hemUghet avlyssnas eUer tas upp genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av mnehåUet i med­delandet.


HemUg teleavlyssning får använcfes vid fömndersökning angående

1.  brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två
år eUer

2.  försök, förberedelse eller stämpUng tiU sådant brott, om sådan gär­
ning är belagd med stiaff.


19 §'

HemUg teleövervakning innebär att uppgifter i hemUghet hämtas in om telemeddelanden som har ex­pedierats eUer bestäUts tiU eUer från en viss teleanläggning som är ansluten till ett allmärU tillgängligt teknät eUer att en sådan anlägg­ning stängs av för tekmeddelan-den.

HemUg teleövervakning innebär att uppgifter i hendighet lämnas av televerket om samtal eller andra telemeddelanden som har expedi­erats eUer beställts tiU eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning eUer att en sådan anläggning avstängs för samtal elkr meddelanden.

HemUg teleövervakning får användas vid fömndersökning angående

1.  brott för viUcet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex
månader,

2.   brott enUgt I § narkotikastraflHagen (1968:64) eUer sådant brott enUgt 1 § lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling som avser nar­kotika eUer

3.   försök, förberedelse eUer stämpling tiU brott för vUket inte är före­skrivet Undrigare straff än fängelse i två år, om sådan gärning är belagd med straff.

25 §

Har rätten lämnat tillstårui till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning, får de tekniska hjälpmedel som behövs för avlyss-


Senaste lydelse 1989:650. 'Senaste lydelse 1989:650.


21


 


Nuvarande lydelse              Föreskigen lydelse              Prop. 1992/93:200

ningen   eller  övervakningen   an­slutas, urukrhållas och återtas.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.

22


 


5       Förslag till                                                           Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i firåga om radiofegen (1966:755)'

dels att 2-4 §§ skaU upphöra att gäUa,

dels att 21 och 22 §§ skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreskigen lydelse

2%

Radiosändare får här i riket elkr på svenskt fartyg elkr luftfartyg utom riket innehas eller användas endast av den som erhålUt tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant till­stånd erfordras även för innehav här i riket av radiosändare som är ofallständig eller av byggsats för tillverkning av radiosändare. Till­stånd meddelas för viss tid.

Införsel tiU riket av radiosän­dare, ofallständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare är tillåten endast för den som har tillstånd enligt första stycket.

Radiosändare, ofallständig radio­sändare eller byggsats för tillverk­ning av radiosändare får ej över­låtas eller upplåtas tiU den som saknar tillstårui enligt första stycket.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger för­ordna om avgift för innehav av radiosändare.

3§ Mottagare får innehas och an­vändas av var och en. Bestäm­melser om avgift för innehav av vissa mottagare finns i lagen (1989:41) om TV-avgift.


'Lagen omtryckt 1991:1066.


23


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1992/93:200

Mottagare får inte användas på sådara sätt att mottagning på aruira platser störs.

Om radarvamare finns särskilda bestämmelser i lagen (1988:15) om förbud mot radarvamare.

3a§

Den som i mottagare har avlyss­nat telefonsamtal, telegram eller annat tekmeddelande får ej obe­hörigen föra detta vidare.

Anordning, som automatiskt regi­strerar innehållet i radio- eller trådsändning, får användas tillsam­mans med mottagaren endast om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medger det i SärskiU fall. Sådant medgivande krävs dock ej om registreringen avser sändning som uppenbarUgen är avsedd för allmänheten.

Bestämmelsema i denna paragraf om mottagare avse även återgiv­ningsanordning som är ansluten till mottagaren. Bestämmelsema i paragrafen gälla ej navigerings-mottagare.

Bestämmelsema i 2 § första, andra ochjjärde styckena såna 3 § äga ej tillämpning på radiosändare elkr mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg eller motorfordon.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger med­dela föreskrifter för innehav och användning av sådan radiosändare och mottagare.

24


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:200


21 §

TiU böter eUer fängelse i högst ett år döms den som sänder radio­program utan erforderUgt tiUstånd.

TiU böter eUer fängelse i högst ett år döms den som

1.   innehar elkr använder radio­sändare utan att ha tillstånd enligt 2 % första stycket elkr använder radiosändare i strid mot vilUcor som föreskrivits vid meddelande av sådant tillstånd,

2.   innehar ofallständig radiosän­dare elkr byggsats för tillverkning av radiosändare utan att ha er­hållit tillstånd enligt 2 % första stycket,

3.   uppsåtUgen elkr av oaktsam­het överlåter eller upplåter radio­sändare, ofallstärulig radiosändare elkr byggsats för tillverkning av radiosändare i strid mot bestäm­melsen 12% tredje stycket,

4.   sänder radioprogram utan er­forderUgt tiUstånd, eller

5.   bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 4 % aruira stycket om det ej är fråga om radiosändare elkr mottagare på örlogsfartyg, militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.

Sändare som använts som hjälp­medel vid brott enUgt första stycket kan förklaras förverkad. Bestämmelsema i 36 kap. brotts­balken skaU därvid tiUämpas.

Sändare som använts såsom hjälp­medel vid brott enUgt första stycket 4 och radiosändare, ofall­stärulig radiosändare elkr byggsats för tillverkning av radiosändare som varit föremål för brott enligt första stycket 1, 2 elkr 3 kan förklaras förverkad. Bestämmel­serna i 36 kap. brottsbalken skaU därvid tiUämpas.

Om ansvar för den som bryter mot 2 % andra stycket finns bestäm­melser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.


25


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:200


 


22 § TiU böter döms den som

I. underfeter att fiiUgöra anmälningsskyldighet som avses i 20 § förste eUer andra stycket, eller

2. uppsåtUgen eUer av oaktsam­het lämnar ofallständig eUer oriktig uppgift i anmälan som avses i 20 § förste eUer andra stycket, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Till penningböter döms den som bryter mot föreskriftema i 3 % andra stycket eller 3 a % första eller andra stycket. Detsamma gäller den som vid fullgörande av ersättningsskyldighet som avses i 20 § ttedje stycket uppsådigen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, om mte gärningen är be­fegd med straff i brottsbaUcen.


2.    uppsåtUgen eUer av oaktsam­het lämnar ofallständiga eUer oriktiga uppgifter i en anmälan som avses i 20 § förste eUer andra stycket, om inte gärningen är be­lagd med straff i brottsbalken, eller

3.    vid ftiUgörande av den upp­giftsskyldighet som avses i 20 § ttedje stycket uppsåtUgen eUer av oaktsamhet lämnar oriktiga upp­gifter, om inte gärningen är belagd med straflf i brottsbalken.


4.   Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1993.

5.   TiUståndsbeslut som har meddelats enUgt de upphävda paragraferna skaU fortsatte att gälla i enUghet med vad som anges i punkten 3 i över­gångsbestämmelsema tiU lagen (1993:000) om radiokommunikation.

6.   I fråga om ärenden som har avgjorts i förste instans före ikraftträ­dandet skaU äldre föreskrifter tillämpas i fråga om såväl förfårandet som ärendenas prövning i sak.


Senaste lydelse 1991:2028.


26


6      Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 2 § ledningsrättsfegen (1973:1144) skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreskigen lydelse

2§' Lagen gäUer för ledningar av följande sfeg,

1.  alknän teleledmng samt annan 1. teleledning som ingår i tek-
allmän svagsttömsledning för sig- kommunikationssystem för alknänt
nalering, Qärrmanövrering, date- ändamål samt allmän svagsttöms-
överföring eller Uknande ändamål,    ledning    för    signalering,    än-

manövrering, dateöverföring eUer liknande ändamål,

2.    elektrisk starksttömsledning 2. elektrisk starksttömsledning
för vilken koncession fordras eUer för vilken koncession fordras eUer
som ingår i telekommunikationssy- som behövs för sådana ledningar
stem,
                                 som avses i 1,

3. vatten- eUer avloppsledning som

a)  ingår i aUmän va-anläggning,

b)  förser samhäUe med vatten eUer därifrån bortför avloppsvatten eUer annan orenUghet,

c)  gagnar näringsverksamhet eUer kommunUcationsanläggning av betyd­else för riket eller viss ort eller

d)  medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan och inte tiU­
godoser endast en enstaka fastighets husbehov,

4.   ledning genom vilken Qärrvärme, olja, gas eUer annan råvara eUer
produkt transporteras firån prcxluktionsstäUe, upplag eUer lastplats och
som

a)   tiUgodoser ett allmänt behov,

b)  gagnar näringsverksamhet eUer kommunikationsanfeggning av betyd­else för riket eUer viss ort eUer

c)   medför endast ringa intrång i jämförelse med nyttan.

Lagen gäUer ej om utrymme för ledning kan upplåtes med stöd av an­läggningslagen (1973:1149).

Denna feg ttäder i kraft den I juU 1993.


'Senaste lydelse 1992:1213.


27


7      Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kom­munikationer

Härigenom föreskrivs att 1 § fegen (1975:88) med bemyndigande att meddefe föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer' skaU ha följande lydelse.

Nuvararule lydelse                Föreslagen lydelse

ir Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eUer 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäUer

1. befordran i spårbunden ttafik som är avsedd för allmänheten,

2.  sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av jämvägsföreteg tiU
komplettering av eUer.som ersättning för jämvägsbefordran som avses
under I,

4.  postbefordran e//r re/e/to/wwM-       4. postbefordran, nikationer,

5.   rätt att driva sjöfart mom Sveriges sjöterritorium med utiändskt får-

fyg.

6.   trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fårtyg, sjö­flygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium,

7.   skeppsmätning,

8.   trafik på väg eUer i-terräng,

9.   fordons beskaffenhet och utmsming,

10.   registtering eller annan konttoU av fordon,

11.  skyldighet för kommunema att tiUhandahålfe föreskrifter och andra
uppgifter som rör förhåUandena i trafiken,

12.   riksfärdtjänst,

13.   tiUstånd att bmka svävare,

14.   kör- och vUotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön tiU förare vid sådana transporter.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för gransk­ning eUer konttoU enligt bestämmelse som avses i förste stycket 9, 10 eUer 13. Regeringen bemyndigas också att beslute föreskrifter om av­gifter för fårledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tUlstånd enUgt förste stycket 5.


Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.

'Lagen omtryckt 1978:233. Senaste lydelse 1992:592.


28


8      Förslag till

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)


Prop. 1992/93:200


Härigenom    föreskrivs    att    2 kap.    2 §    festighetstaxeringsfegen (1979:1152) skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

2 kap.

2§'

Byggnader skaU mdelas i de byggnadstyper som anges i det följande.


Specialbyggnad Kommunikationsbyggnad


Med specialbyggnad avses

Garage, hangar, lokstaU, termi­nal, stetionsbyggnad, expeditions­byggnad, vänthaU, godsmagasin, reparationsverksted och liknande, om byggnaden används för aU­männa kommunikationsändamål.

Byggnad som används i Post­verkets, Televerkets, Stetens järn­vägars. Luftfartsverkets, Ban­verkets, Svensk Rundradio Aktie­bolags, Sveriges Radio Aktiebo­lags, Sveriges Television Aktie­bolags och Sveriges UdjUdnings-radio Aktiebolags verksamhet.


 


'Senaste lydelse 1992:1667.


29


Föreskigen lydelse


Prop. 1992/93:200


2 kap.

2§'

Byggnader skaU indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.


Specialbyggnad


Med specialbyggnad avses


 


Kommunikationsbyggnad


Garage, hangar, lokstaU, ter­minal, stetionsbyggnad, expedi­tionsbyggnad, vänthaU, godsmaga­sin, reparationsverksted och lik­nande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål.

Byggnad som används i Post­verkets, Stetens järnvägars. Luft­fartsverkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktiebolags, Sveriges Tele­vision Aktiebolags och Sveriges UtbUdningsradio Aktiebolags verk­samhet.


Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.


'Senaste lydelse 1992:1667.


30


9      Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)


Prop. 1992/93:200


Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)' att 9 kap. 8 § och 14 kap. 2 § skaU ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreskigen lydelse


 


9 kap. 8§ Sekretess gäUer mom Postverket för uppgift som angår särskUd postför­sändelse. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas tiU den som är försändelsens avsändare eUer mottagare. Sekretess gäller mom Postverket även för uppgift om enskUds förbindelse med postgu-orörelsen eller bank.


Sekretess gäUer inom Televerket för uppgift som angår särskUt tele­fonsamtal eUer annat telemeddel­ande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tegit del i telefonsamtalet eUer annars är telemeddelandets avsän­dare eUer mottegare eUer som innehar apparat som har använts för telemeddelandet.

Sekretess gäUer hos Postverket, Televerket och annan myndighet som handhar aUmän samfärdsel för uppgift som angår enskUds förbin­delse med samfärdselverksamheten och som inte avses i förste eUer andra stycket, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskUde Uder skada eUer men. Sekretessen hos Postverket för uppgift om enskUds adress gäUer dock endast, om det kan an­tes att röjande av uppgiften skuUe medföra fåra för att någon utsätts för övergrepp eUer annat aUvarUgt men.


Sekretess gäUer hos myndighet som driver televerksamhet för upp­gift som angår särskUt telefonsam­tal eUer annat telemeddelande. Om sekretess mte följer av annan be­stämmelse, får dock sådan uppgift lämnas tiU den som har tegit del i telefonsamtalet eUer annars är telemeddelandets avsändare eUer mottegare eUer som innehar apparat som har använts för tele­meddelandet.

Sekretess gäUer hos Postverket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskUds förbindelse med samfärdselverksamheten och som mte avses i förste eUer andra stycket, om det mte står klart att uppgiften kan röjas utan att den en­skUde Uder skada eUer men. Sekre­tessen hos Postverket för uppgift om enskUds adress gäUer dock endast, om det kan antes att röj­ande av uppgiften skulle medföra fåra för att någon utsätts för över­grepp eUer annat aUvarUgt men.


 


'Lagen omtryckt 1992:1474.


31


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:200


 


Sekretess gäller för uppgift vid särskUd sambandstjänst inom total­försvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstaende utväxlar på allmänt telenät.

Sekretess gäUer för uppgift vid särskUd sambandstjänst mom total­försvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstaende utväxlar på telenät.

Sekretess gäUer i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om enskUds personUga eller ekonomiska förhåUanden, om det kan antes att den enskUde eUer någon honom närstaende Uder skacfe eUer men om upp­giften röjs.

1 firåga om uppgift i allmän handling gäUer sekretessen enUgt första stycket ttedje meningen samt ttedje och femte styckena i högst tjugo år.

14 kap. 2§ Sekretess hindrar mte att uppgift i annat fåU än som avses i 1 § lämnas tiU myndighet, om uppgiften behövs där för

1.  fömndersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eUer skUjande
firån anställning eUer annat jämförbart rättsUgt förfarande vid myndig­
heten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myn­
dighet där uppgiften förekommer,

2.   omprövning av beslut eUer åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eUer

3.   tUlsyn över eUer revision hos den myndighet där uppgiften före­kommer.

Sekretess huidrar inte att uppgift lämnas i muntUgt eUer skriftUgt yttrande av sakkunnig tiU domstol eUer myndighet som bedriver för­undersökning i brottmål.

Sekretess hindrar inte att uppgift om enskUds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas tiU en myn­dighet, om uppgiften behövs där för delgivning enUgt delgivnings­lagen (1970:428). Uppgift hos myndighet som driver televerksam­het om enskUds telefonnummer får dock, om den enskUde hos myndig­heten begärt att abonnemanget skaU hållas hemUgt och uppgiften omfattas av sekretess enUgt 9 kap. 8 § ttedje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär upp­giften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håUer sig undan eUer att det annars finns

Sekretess hindrar mte att uppgift om enskUds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas tiU en myn­dighet, om uppgiften behövs där för delgivning enUgt delgivnings­lagen (1970:428). Uppgift hos Tekverket om enskUds telefonnum­mer får dock, om den enskUde hos Televerket begärt att abonnemanget skaU håUas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enUgt 9 kap. 8 § ttedje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär upp­giften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eUer att det annars finns synnerUga skäl.

synnerUga skäl. Sekretess hindrar mte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas tiU åkfegarmyndighet, poUsmyndighet eUer annan myndighet som har att


32


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1992/93:200

ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.

För uppgift som omfattas av sekretess erdigt 7 kap. 1-6 och 33 §§, 8 kap. 8 § första stycket, 9 eUer 15 § eUer 9 kap. 4 eUer 7 §, 8 § första eUer andra stycket eUer 9 § andra stycket gäUer vad som föreskrivs i Qärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straflf än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enUgt 7 kap. 1, 4 eUer 33 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enUgt 3, 4 eUer 6 kap. brottsbaUcen mot någon som mte har fyUt arton år lämnas tiU åklagarmyndighet eUer poUsmyndighet.

Tredje och Qärde styckena gäUer inte uppgift som omfattas av sekretess enUgt 9 kap. 9 § första stycket.

Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § förste och ttedje styckena hindrar inte att uppgift om enskUd, som inte fyUt arton år eUer som fortgående missbmkar alkohol, narkotika eUer flyktiga lösningsmedel, eUer när­staende tiU denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten tiU annan sådan myndighet, om det behövs för att den en­skUde skaU få nödvändig vård, behandling eUer annat stöd. Detsamma gäUer i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eUer närstaende tiU henne, om det behövs för en nödvändig insats tiU skydd för det väntade bamet.

Denna lag ttäder i kraft den 1 juU 1993.

33

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


10    Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1981:1104) om verksam­heten hos vissa regionala alarmeringscentraler skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1                                                                            §
Denna lag gäUer verksamheten
Denna lag gäUer verksamheten
hos regionala alarmeringscentraler
hos regionala alarmeringscentraler
som har tiU syfte att möjliggöra
som har tiU syfte att möjUggöra
snabba och effektiva hjälpinsatser
snabba och effektiva hjälpinsatser
i nödsihiationer och som har upp-
i nödsituationer och som har upp­
rättets efter avtal med televerket.
rättets efter avtal med staten.

Den som svarar för alarmerings- Den som svarar för alarmerings­
centtaler som anges i 1 § får inte centraler som anges i 1 § får inte
utan tUlstånd av regeringen spefe utan tiUstånd av regeringen spela
in telefonsamtal, varigenom någon in telefonsamtal, varigenom någon
avser att tilUcaUa eller annars avser att tUUcalla eUer annars
komma i förbindelse med poUs, komma i förbindelse med poUs,
brandkår, ambulans eller något brandkår, ambulans eUer något
annat hjälporgan och som be- annat hjälporgan och som be­
fordras genom televerket tiU eUer fordras via ett alknänt tillgängligt
från en sådan central.
           telenät  tiU   eUer   från  en   sådan

central.

TiUstånd får även i den utsträckning som krävs för snabba och effektiva hjälpuisatser innefatte rätt att

1.  avlyssna och spela in sådana telefonsamtal som avses i förste stycket
och som har kopplats vidare av en alarmeringscentral tiU ett hjälporgan,

2.  avbryte pågående telefonsamtal för att samtal skaU kunna kopplas
vidare från en alarmeringscentral till ett hjälporgan.

Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.

34


 


11    Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs att 10 § förvalttiingsfegen (1986:223) skaU ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreskigen lydelse

10 §

En handling anses komma in tiU En handling anses komma in tiU
en myndighet den dag då hand- en myndighet den dag då hand­
lingen, eUer en avi om en betald lingen, eUer en avi om en betald
postförsändelse som innehåUer postförsändelse som innehåUer
handlingen, anländer tiU myndig- handlingen, anländer tiU myndig­
heten eUer kommer en behörig heten eUer kommer en behörig
tjänsteman tUl banda. Underrättes tjänsteman tiU hända. Underrättas
en myndighet särskUt om att ett en myndighet särskUt om att ett
telegram tiU myndigheten finns hos telegram tiU myndigheten finns hos
televerket, anses telegrammet ett företag som driver televerksam-
komma in redan när underrättelsen het, anses telegrammet komma in
når en behörig tjänsteman.
     redan när underrättelsen  når en

behörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen eUer en avi om denna en viss dag har lämnats i myndighetens lokal eUer avskilts för myndigheten på en post­anstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig tjänsteman tiU banda närmast följande arbetsdag.

Ett telegram eUer annat meddelande som inte är underskrivet skaU bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handUng, om myndigheten begär det.

Denna lag träder i kraft den I juU 1993.

35


 


12    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild

utläimingskontroll


Prop. 1992/93:200


Härigenom föreskrivs att 20 och 22 §§ fegen (1991:572) om särskUd ut­iänningskonttoU skaU ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


20


För ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om det finns synnerUga skäl, meddefe RikspoUsstyrelsen eUer en poUsmyn­dighet tiUstånd enUgt 27 kap. rättegångsbaUcen tiU hemUg teleavlyssning eUer, om det är tiUräckUgt, hemUg teleövervakning.

Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det finns synnerUga skäl, även meddela RUcspoUsstyrelsen eUer en poUsmyndighet tiUstånd att när­mare undersöka, öppna eUer granska post- eUer telegraflförsän-delser, brev, andra sluma hand­lingar eUer paket som har stäUts tiU udänningen eUer som avsänts från honom och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eUer kroppsbesUctning eUer som finns hos posten, telegrafen, järn­vägen eller annan befordringsan­staU.

I det tiUstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna att en försändelse som avses i tiUståndet och som ankommer tiU en be­fordringsanstaU, skaU håUas kvar tiU dess den närmare undersökts, öppnats eUer granskats. Förord­nandet skaU innehåUa underrättelse om att meddelande om åtgärden inte får lämnas tiU avsändaren, mottagaren eUer någon annan, utan tiUstånd av den som har begärt åt­gärden.


Rätten kan för ett sådant ändamål som avses i 19 § första stycket, om det finns synnerUga skäl, även meddela RikspoUsstyrelsen eUer en polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eUer granska post- eUer telegraflförsän-delser, brev, andra sluma hand-Ungar eUer paket som har stäUts tiU udänningen eUer som avsänts från honom och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eUer kroppsbesUctning eUer som finns hos ett befordringsföretag.

1 det tiUstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna att en försändelse som avses i tiUståndet och som ankommer tiU ett be­fordringsföretag, skaU hålfes kvar tiU dess den närmare undersökts, öppnats eUer granskats. Förord­nandet skaU innehåUa underrättelse om att meddelande om åtgärden mte får lämnas tiU avsändaren, mottagaren eUer någon annan, ulan tiUstånd av den som har begärt åt­gärden.


36


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:200


 


22 §


En upptagning eUer uppteckning som har gjorts vid hemUg teleavlyss­ning skaU granskas snarast möjUgt. Granskningen får utföras endast av rätten, RikspoUsstyrelsen, en poUsmyndighet eUer en åklagare. Om upptagningen eUer uppteckningen innehåUer något som inte är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen, skaU den i denna del omedelbart förstöras efter granskningen.

En försändelse eUer någon annan      En försändelse eUer någon annan

handling som omfattes av tiUstånd enUgt 20 § får inte närmare under­sökas, öppnas eUer granskas av någon annan än rätten, RikspoUs­styrelsen, en poUsmyndighet eUer en åklagare. En sådan handling skaU undersökas snarast möjUgt. När undersökningen har slutförts, skaU en försändelse som finns hos en befordringsanstaU tiUstäUas den tiU viUcen försändelsen är stäUd och en annan handUng återlämnas tiU den hos vilken handlingen påttäffats, om den inte tes i beslag.


handling som omfettas av tiUstånd enUgt 20 § får inte närmare under­sökas, öppnas eUer granskas av någon annan än rätten, RikspoUs­styrelsen, en poUsmyndighet eUer en åklagare. En sådan handling skaU undersökas snarast möjUgt. När undersökningen har slutförts, skaU en försändelse som finns hos ett befordringsföretag tiUstäUas den tiU viUcen försändelsen är stäUd och en annan handling återlämnas tiU den hos vilken handlingen påttäffats, om den inte tes i beslag.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.


37


 


13    Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminal­utrustning

Härigenom föreskrivs att Ucraftträdandebestämmelsen tiU fegen (1992:1527) om teleterminalutmstning skaU ändras så att fegen träder i kraft den 1 juU 1993.

38


 


14    Förslag till                                              Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skaU ändras så att 14 § samt Ucraftträdandebestämmelsen får följande lydelse.

Nuvararule lydelse                Föreslagen lydelse

14 § Länsrätt prövar

1.   mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och bU-registerförfattitingama samt lagen (1989:479) om ersättning för kostiiader i ärenden och mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2.   mål enUgt socialtjänstiagen (1980:620), fegen (1990:52) med sär­skUda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av miss­bmkare i vissa feU, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl., lagen (1985:568) om särskUda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om särskUda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen (1992:1574) om bo­stedsanpassningsbidrag m.m., lagen (1991:1128) om psykiattisk tvångs­vård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, smittskyddslagen (1988:1472), karantänslagen (1989:290), lagen (1970:375) om udämning tiU Danmark, Finland, Island eUer Norge för verkstälUghet av beslut om vård eUer behandUng, körkortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och verkstäUighet av utiändska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av bam, aUt i den utsttäckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enUgt 6 kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,

3.   mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4.   mål som avses i 6 § förste stycket lagen (1985:206) om viten,

5.   mål som överklagas firån allmän försäkringskassa i den utsträckning som är särskUt föreskrivet,

6.   mål som avses i 12 § lagen (1992:1527) om teleterminalutmstning,

7.   mål om överprövning enligt 6 kap. lagen (1992:1528) om offentUg upphandling.

Mål som överklagas från RUcsförsäkringsverket med tiUämpning av 20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av Läns­rätten i Stockhohns län.

Mål som enligt telelagen
(1993:000) och lagen (1993:000)
om radiokommunikation skall
prövas av länsrätt, prövas av
Länsrätten i Stockholms Län.
Länsrätten   i   Östergötiands   län   prövar   mål   enUgt   luftfartslagen
39

(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.


Nuvarande lydelse                 Föreskigen lydelse                 Prop. 1992/93:200

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål erdigt skatte-, taxerings-eUer uppbördsförfatmingama som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskUd. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål meUan länsrätter meddelas av regeringen.

Denna feg tiäder i kraft den Denna feg tiäder i kraft, / Jråga
I januari 1993 / vad gäller 14 % om 14 § förste stycket punkten 2
förste stycket punkten 2 och i den 1 januari 1993, / fråga om
övrigt den dag regeringen bestäm- /4 § första stycket punkten 6 och
mer.
                                   14 § tredje stycket den 1 juU 1993

och i övrigt den dag regeringen

bestämmer.

40


 


15    Förslag till                                                            Prop. 1992/93:200

Lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' i paragrafens lydelse enUgt fegen (1992:1775) om ändring i nänuufe feg samt Ucraftträdandebestämmelsen tiU ändringsförfattmngen skaU ha föl­jande lydelse.

Nuvarande lydelse

16 kap.

1§ Att firiheten enUgt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgmndlagen att meddela och offentUggöra uppgifter i vissa fåU är begränsad framgår av 7 kap. 3 § förste stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. I § förste stycket samt 3 § förste stycket 1 och 2 yttrandefrUietsgmndlagen. De feU av uppsåtUgt åsidosättande av tysmadsplikt, i vilka nämnda frihet enUgt 7 kap. 3 § förste stycket 3 och 5 § 2 tryckfirUietsförordningen samt 5 kap. 1 § förste stycket och 3 § förste stycket 3 yttrandefrihetsgmnd­lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadspUkten följer av

3. denna lag enUgt

3 kap. 1 §                           såvitt  avser  uppgift  hos  Riks-

banken

5 kap. 1 §                            såvitt avser uppgift om kvarhål-

lande av försändelse på beford­ringsanstaU eUer om hemUg tele­avlyssning (Kh hemUg teleöver­vakning på gmnd av beslut av domstol, undersökningsledare eUer åklagare

5 kap. 2-4 §§


'Lagen omtryckt 1992:1474. Senaste lydelse 1992:1775.


41


Lydelse enligt prop 1992/93:167                  Prop. 1992/93:200

1.   Denna lag träder i kraft, ifråga om bilagan den 1 juli 1993, och i övrigt den dag regeringen bestämmer.

2.   IntiU dess lagen (1992:1119) om teknisk konttoU tiäder i kraft skaU rätten att te del av handlingar i stäUet tiUämpas i verksamhet enUgt lagen (1989:164) om konttoU genom teknisk provning och om mätning.

42


 


Föreskigen lydelse


Prop. 1992/93:200


16 kap. 1§ Att friheten enUgt I kap. 1 § tryckfrihetsförordningen CKh 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgmndfegen att meddefe och offentUggöra uppgifter i vissa fell är begränsad firamgår av 7 kap. 3 § förste stycket 1 och 2, 4 § 1-8 samt 5 § 1 och 3 tryckfirUietsförordningen och av 5 kap. 1 § förste stycket samt 3 § förste stycket I och 2 yttrandefrihetsgmndfegen. De faU av uppsåtUgt åsidosättande av tystiiadsplikt, i vilka nämncfe frihet enUgt 7 kap. 3 § förste stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § förste stycket och 3 § förste stycket 3 yttrandefrihetsgmnd­lagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

3. denna lag enUgt


3 kap. I §


såvitt avser  uppgift  hos  Riks­banken


 


5 kap. 1 §


såvitt avser uppgift om kvarhål-lande av försändelse på beford­ringsföretag eUer om hemUg tele­avlyssning och hemUg teleöver­vakning på gmnd av beslut av domstol, undersökningsledare eUer åklagare


5 kap. 2-4 §§


9.  25 § första stycket telelagen (1993:000)


såvitt avser uppgift om innehållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskiU sådant meddelande


 


26 % teklagen (1993:000)


såvitt avser uppgift om kvarhål-lande av försändelse på beford­ringsföretag elkr om hemlig tele­avlyssning och hemlig teleöver­vakning på grund av beslut av domstol, undersökningskdare eller åklagare


 


1. Denna lag träder i kraft den 1 juU 1993.

2.  IntiU dess fegen (1992:1119) om teknisk konttoU träder i kraft skaU
rätten att te del av handlingar i stäUet tiUämpas i verksamhet enUgt lagen
(1989:164) om konttoU genom teknisk provning och om mätiiing.


43


 


Kommunikationsdepartementet                Prop. 1992/93:200

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Närvarande: stetsministem BUdt, ordförande, och stetsråden B. Wester­berg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, HeUsvik, Wibble, Björck, Davidson, OdeU, Lundgren, Ask

Föredragande: stetsrådet OdeU


Proposition om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.

1   Inledning

En telelag

Målet för den svenska telepoUtiken är att ge hushåU, företeg och myndigheter tiiUgång tiU ett ändamålsenUgt telesystem som bidrar tiU ett eflfektivt resursuttiyttjande i samhället som heUiet. I 1988 års telepoUtiska beslut (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402) slog riksdagen fast bl.a. att steten skaU svara för att det finns ett sammanhåUet och öppet telenät som tacker hela landet. De regionalpoUtiska och sociafe aspektema angavs som särskUt vUctiga lUcsom att telesystemet skaU vara udiålUgt och tiUgängUgt under kriser och i krig. Vidare betonades vUcten av att staten skapar fömtsättningar för en effektiv konkurrens på utmst­ningsmarknaden och vid utvecklingen av teletjänster.

I regeringens proposition 1990/91:87 om näringspoUtik för tiUväxt föreslogs en ytterUgare precisering av de telepoUtiska målen. Regeringens ställningstagande gmndade sig på ett förslag från Post- och teleutted-ningen i betänkandet Post & Tele - AflTärsverk med regionalt och socialt ansvar (SOU 1990:27). RUcsdagens beslut med anledning av proposi­tionen innebär att det stadiga ansvaret skaU omfatta telefonitjänsten i hefe landet (bet. 1990/91 :TU28, rskr. 1990/91:369). EnUgt beslutet skaU sta­tens ansvar också omfatta telefonautomater i glesbygd, handUcappades tiUgång tiU teletjänster, beredskapsåtgärder och samhäUets alarmerings­tjänst.

Mot bakgmnd av den ökande konkurrensen på telekommunikations­marknaden och den snabba tekniska utvecklingen aviserade regeringen i nyssnämnda proposition ett genomgripande översynsarbete på teleom­rådet. EnUgt propositionen skuUe en del av arbetet inriktas på att utarbete en lag som skuUe ge utgångspunktema för den nödvändiga regleringen


44


 


på telekommunUcationsområdet. Frågan om en lagreglering av televerk-    Prop. 1992/93:200 samhet ansågs gmndläggande. Andra utgångspunkter var en förändrad verksamhetsform för Televerket och en utvidgad myndighetsfunktion på teleområdet vilken skuUe vara skUd från Televerket.

Den 2 maj 1991 beslutade regeringen om du-ektiv (du-. 1991:34) tUl en särskUd utredare. Uttedningen (K 1991:03), som antog namnet Telelags­uttedningen, fick i uppdrag att utarbeta förslag tiU den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs på telekommunikationsom­rådet. Vidare skuUe uttedningen lämna de förslag som behövs för att föra över Televerkets återstaende myndighetsutövning tiU någon annan myn­dighet.

I juU 1992 överlämnade Telelagsuttedningen sitt betänkande Telelag (SOU 1992:70). Uttedningen föreslog en samlad reglering mom tele­området i en särskUd telelag samt vissa andra lagändringar. En samman-fettning av betänkandet bör fogas tiU protokollet i detta ärende som bi­laga 1.

Telefegsuttedningens betänkande har remissbehandiats. En förteckning över remissinstansema och övriga som inkommit med yttranden bör fo­gas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga 2. Remissytttandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i KommunUcationsdeparte-mentet (dnr K92/2289/RS).

En lag om radiokommunikation

EnUgt gällande bestämmelser i radiolagen (1966:755) krävs det tiUstånd för att inneha eller använda radiosändare, ofuUständig radiosändare och byggsats för tiUverkning av radiosändare. Genom en ändring i kun­görelsen (1967:466) om radiosändare är fr.o.m. den 1 juU 1992 Tele­styrelsen tUlståndsgivande myndighet. Telestyrelsen meddelar radiofre­kvenser för sändama samt föreskriver tekniska och operativa fömtsätt­ningar för innehav och användning av dem. FrekvenstUldelningen sker på gmndval av frekvensplaner som fastställs av Telestyrelsen.

I 1988 års telepolitiska proposition (prop. 1987/88: 118) anfördes att föreskrifter om fördelningen av frekvensutrymmet numera enUgt rege­ringsformen kräver lagform. Samtidigt angavs att det fanns behov av ett bättte underlag för ett ställningstagande tiU frågan efter vilka gmnder fre-kvenstiUdehiingen i fortsätmingen bör ske. Riksdagen anslöt sig tiU vad som sagts i propositionen om behovet av en översyn av gmndema för fördebimg av frekvensuöymmet (bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402).

I november 1988 gav regeringen Televerket i uppdrag att bedöma såväl efterfrågan på utrymme för radiokommunUcation i olika delar av landet som möjUghetema att tUlgcxlose denna efterfrågan på kort, medeUång och lång sUct med hänsyn tiU den tekniska utveckling som kan fömtses. Sedan uppdraget redovisats (dnr Kil 1419/89) beslutade regeringen den 8 febmari 1990 om du-ektiv (du-. 1990:4) till en särskild uttedare. Ut­redningen (K 1990:02), som antog namnet Frekvensrättsuttedningen, tiU­kaUades för att föreslå tUlägg och ändringar i den radiorättsUga lagstift-

45


 


ning som gäUer planering och fördelning av radiofrekvenser samt tiU-    Prop. 1992/93:200 stånd att inneha radiosändare.

1 september 1991 redovisade uttedningen en del av sitt uppdrag i pro­memorian "Organisationen av en ny myndighet på radioområdet m.m.": 1 december samma år länmade uttedningen betänkandet Lag om radio­kommunikation, m.m. (SOU 1991:107). I betänkandet redovisas överväg­anden om och förslag tiU lagbestämmelser om mnehav och användning av radiosändare för kommunikation m.m. En sammanfattning av betänk­andet bör fogas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga 3.

Betänkandet har remissbehandiats. En förteckning över de remissin­stanser och övriga som har kommit m med yttranden bör fogas tiU proto­koUet i detta ärende som bilaga 4. Remissyttrandena och en sammanstäU-ning av dessa finns tiUgängUga i Kommunikationsdepartementet (dra K92/162/RS).

Lagrådet

Regeringen beslöt den 4 febmari 1993 att mhämta Lagrådets yttrande över mom Kommunikationsdepartementet upprättade förslag tiU telelag och lag om radiokommunikation, m.m. De sålunda remitterade förslagen bör fogas tiU protokollet som bilaga 5.

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen den 11 mars 1993. Lagrådets yttrande bör fogas tiU protokollet som bilaga 6.

EnUgt Lagrådet föranleder det sätt på vilket regeringsformens och yttrandefrihetsgmndlagens bestämmelser beaktats vid utformningen av förslagen tiU telelag och lag om radiokommunUcation ingen erinran. Lag­rådet har dock framfört vissa synpunkter på frågan om en längre gående konkretisering i yttrandefirihetsgmndlagen av de principer som skaU tiU-lämpas vid fördelning av radiofrekvenser. Lagrådet har avstatt från att göra några uttalanden i saken eftersom Frekvensrättsuttedningen inte ut­format något förslag tiU kompletterande gmndlagsregler - uttedningen fann det inte vara ändamålsenligt - och med hänsyn tiU att denna fråga är under övervägande.

I övrigt har de remitterade förslagen godtagits av Lagrådet med några förslag tiU smärre sakliga ändringar, bl.a. med anledning av vissa ut­talanden av riksdagen i samband med antegandet av lagstiftning om privat lokalradio m.m., samt vissa förslag tiU omformuleringar av en del be­stämmelser i förtydUgande syfte. Lagrådet har också föreslagit vissa redaktioneUa ändringar av förslagen tiU telefeg CKh feg om radiokom­munikation.

Som kommer att framgå av det följande kan jag i allt väsentiigt anslute mig tiU dessa förslag från Lagrådets sida. Hämtöver har de tiU Lagrådet remitterade förslagen tiU vissa delar bearbetets i bl.a. redaktioneUt och systematiskt hänseende.

46


 


Enförändrad verksamhetsform för Tekverket                       Prop. 1992/93:200

I samband med tUlsättandet av Telelagsuttedningen under våren 1991 inleddes inom regeringskansUet ett arbete med att se över fömtsätt­ningama för en förändrad verksamhetsform för Televerket. Denna översyn ansågs påkaUad redan på gmnd av den successivt förändrade marknadssituationen på telekommunikationsområdet. Som ett led i dette arbete tiUsattes inom regeringskansUet en arbetsgmpp med uppgift att överväga möjUghetema att driva Televerkets verksamhet inom ramen för en utvecklad afifärsverksform. En sådan analys ansågs motiverad med hänsyn tiU Televerkets omfattande scKiafe och regionafe betydelse (prop. 1990/91:87 s. 149).

Riksdagen stäUde sig under våren 1991 bakom regeringens uppfettning att de förändrade fömtsättningama för Televerkets verksamhet nödvän­diggjorde en sådan förändring i firåga om formema för Televerkets verk­samhet som regeringen visat på (bet. 1990/91 :TU28 s. 22, rskr. 1990/91:369). Härvid framhöU riksdagen, liksom tidigare (bet. 1984/85 :TU28 och 1987/88 :TU28), det angelägna i att det finns en sammanhåUen koncem där Televerkets breda verksamhet behåUs. Riksdagen anförde att starka skäl synes tala för att Televerket ombUdas tiU aktiebolag. Samtidigt understtöks att varje ändring av verksamhets­formen borde ske på ett sådant sätt att riksdagens insyn i och inflytande över Televerket som telepoUtiskt instmment säkerstäUs. Även Televerkets omfattande sociala och regionala betydelse anfördes som skäl för in­gående och allsidiga överväganden. Enligt riksdagen såg det fortsatte ut­redningsarbetet mom regeringskansUet ut att vara ägnat att säkerstäUa detta.

Behovet av överväganden om för- och nackdelar med en bolagisering av Televerket framhöUs av riksdagens revisorer i förslag 1990/91:20. EnUgt revisorema borde särskUt belysas hur en bolagisering skuUe komma att påverka Televerkets marknadsfömtsättningar, dess regionala och sociala ansvar, stetsmaktemas insyn i och konttoU av verksamheten samt aflarssekretessen och oflfentiighetsprincipen.

I december 1991 redovisades i rapporten "Televerket AB?" en analys av möjUghetema att driva Televerkets verksamhet inom ramen för en ut­vecklad aflfärsverksform (dra. K91/3000/2). Slutsatsen i rapporten är att aktiebolagsformen är den bäste verksamhetsformen för att uppnå det centrala målet för telepoUtiken - att erbjuda kundema, både företeg och hushåU, väl fiingerande telekommunUcationer tiU lägste möjUga pris. (Jfr promemorian SJ, POSTEN OCH TELEVERKET - bättre som bofeg?. Ds 1991:77.)

Mot bakgmnd härav föreslog regeringen i 1992 års budgetproposition att Televerket skuUe ombUdas tiU aktiebolag (prop. 1991/92:100 bU. 7). Samtidigt hänvisades tiU ett intensifierat arbete med att anpassa den svenska telemarknaden tiU ökad intemationaUsering och konkurrens, i vilket sammanhang arbetet med en telelag angavs vara centralt. I bud­getpropositionen fömtskickades fördjupade analyser avseende bl.a. organisation och styrning av ett bolagiserat Televerk och i fråga om en strategi för ägandet av verksamheten, innefettande en genomlysning av


 


marknaden cKh av Televerket. Ett område för fördjupad analys angavs    Prop. 1992/93:200 vidare vara alternativa pristak för teletaxoma för hushåUssektom och innebörden av en kosmadsanpassning av taxoma.

ParaUeUt med pågående uttedningsarbete tiUkaUades i januari 1992 med stöd av regeringens bemyndigande en kommitté (K 1992:01), Organisa­tionskommittén för en ny telemyndighet, med uppgift att utarbete förslag tiU en ny myndighetsorganisation på telekommunikationsområdet. (I underlaget för kommitténs arbete har ingått promemorian "Organisa­tionen av en ny myndighet på radicrområdet m.m." som av Frekvensrätts­uttedningen lämnats över tiU regeringen i september 1991.) Regeringen tiUsatte vidare i maj 1992 en särskUd expertgmpp inom regeringskansUet med uppgift att närmare uttecfe de konstitutioneUa aspektema vid en ändrad verksamhetsform för bl.a. Televerket.

Riksdagen godkände förslaget att ombUda Televerket tiU aktiebolag (bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Med anlednmg av ett förslag fiån riksdagens revisorer (förs. 1991/92:17) om behovet av ett klarfegg-ande av de konstitutionella konsekvensema vid ändrade associations­former för affärsverken (jfr yttrande 1991/92:KUl) hänvisade riksdagen tiU det arbete som pågick i den av regeringen tiUsatta särskUda expert­gmppen (bet. 1991/92:TU22, rskr. 1991/92:333 och 334).

Organisationskommittén för en ny telemyndighet redovisade huvud­delen av sitt uppdrag i maj 1992, vilket ledde tiU inrättandet av Telestyr­elsen den 1 juU samma år. Vid den nya myndigheten utövas den verk­samhet som tidigare bedrivits vid Stetens telenämnd och vid Frekvensför­valtningen inom Televerket.

1 augusti 1992 presenterades promemorian Svensk telemarknad i förändring (Ds 1992:86), som i väsendiga delar sammanfattar den genomlysning av bl.a. telemarknaden och av Televerket som fömt­skickades i 1992 års budgetproposition. En redogörelse lämnas i promemorian för förhåUandena och utvecklingen på telemarknaden i Sverige och vissa andra länder. Dessutom diskuteras åtgärder för en bättte fungerande marknad med avseende på bl.a. konkurrenshinder och StmktureUa ingrepp. Även firågan om prisreglering och ombalansering av teletaxoma berörs.

Den av regeringen i maj 1992 tUlsatta särskUda expertgmppen redovisade sitt arbete den 1 september 1992 i promemorian Bolagisering av aflfårsverk - KonstitutioneUa aspekter (Ds 1992:101). I promemorian konsteteras bl.a. att det från konstitutionella utgångspunkter inte finns några hinder mot en bolagisering av Televerket.

I regeringens proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kom­
munikationsdepartementets område har anmälts att arbetet med lagstift­
ning på telekommunikationsområdet och bolagisering av Televerket
pågår. I propositionen informerade regeringen om vissa stmktureUa
åtgärder bettäflfande Televerket och att en samlad proposition med förslag
tiU telelag och förslag rörande bolagsbUdningen av Televerket avsågs
föreläggas riksdagen i sådan tid att såväl ikraftträdande av en telelag som
bolagsbUdning av Televerket skaU kunna ske senast den 1 juU 1993. Jag
tar nu upp även dessa frågor.
                                                            48


 


2     Allmän bakgrund                                    Prop. 1992/93:200

2.1   Telekommunikationer - teknikutveckling och marknadsförändri ngar

2.1.1  Inledning

De tekniska och ekonomiska förändringama under senare år har haft stor betydelse för utveckUngen inom området för telekommunikationer. Sär­skUt bör framhåUas den snabba utvecklingen av dator- ckU radiotekniken och användningen av optisk fiber. Nya möjUgheter har skapats genom ny överföringsteknik och utökad överföringskapacitet. Fömtsättningama för konkurrens inom teleområdet har härigenom ökat. Betydelsen av effek­tiva telekommunikationer har bUvit aUt större.

För Sverige är ett effektivt telekommunikationssystem av särskUd be­tydelse på gmnd av bl.a. landets stora geografiska yte och därmed sam­manhängande sociala och regionala aspekter. En företeelse som har bUvit aUt vanUgare är utflyttning av vissa arbetsenheter från tjänsteföreteg i storstedsregioner. Denna utflyttning har byggt på att det finns tillgång tiU goda telekommunikationer, t.ex. olUca datakommunUcationstjänster. Den höga andelen storföreteg med intemationeU anknytning har också ett stort behov av väl utbyggda telekommunUcationer. Det bör framhåUas att Sverige vid en intemationeU jämförelse har hög kvaUtet och låga priser på de fleste teletjänster.

Den snabba utvecklingen inom området för telekommunikationer har sin gmnd i datorteknikens utveckling med aUt mmdre och kraftfullare mikrcKlekttoniska komponenter. Som exempel kan nämnas mikroproces­sorernas kraftigt ökade hastighet och minneskapacitet. Ett nytt transmis­sionsmedium av stor betydelse är optiska fibrer. Den optiska fibem och utvecklad transmissionsteknik ger en mycket stor överföringskapacitet. Genom dels miniatyriseringen inom elektronUcområdet i aUmänhet och inom telekommunikationsområdet i synnerhet, dels utvecklingen av radio­teknik, optisk fiberteknik, digitalteknik, satelUtteknik och koppUngsteknik har användama fått helt nya möjUgheter. I dag kan telefoner, telefåxter-minaler, datorer och alarmutmsmingar användas i telenätet. I tur står bUd-telefoner och med tiden s.k. multiterminaler för ljud, text och bild.

Den tekniska utvecklingen har vidare inneburit en rad olika förändring­ar av nätets karakteristika. Som exempel på sådana kan nämnas följande.

-         Avståndet betyder aUt mindre för kosmadema. Dessa är för ett telefonsamtal inom Stockholm i princip desamma som för ett samtal meUan Malmö och Luleå.

-         Ett samtal kan gå flera oUka vägar. Exempelvis kan ett samtal från Uppsala tiU Stockholm dttigeras via Örebro eUer via satelUt.

-         Kapacitetsökningar i nätet gör dette tiU en nära nog obegränsad resurs. Härigenom skapas möjUgheter att sända kabel-TV, att ha flera olika abonnemang och att använda nya tjänster.

49

4  Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


Den digitala teknUcen håller på att införas i telenäten i många länder.    Prop. 1992/93:200 Näten får härigenom högre kapacitet, blir effektivare i övrigt samt lättare att övervaka och underhålfe. DigitaUseringen ger också möjUghet att införa nya tjänster cKh är en gmndfömtsättning för många nya använd­ningsområden, t.ex. videokonferenser och 020-nummer.

2.1.2 Allmänt om telemarknaden

En rad olika fektorer Ugger tiU gmnd för utvecklingen inom telekom­munikationsområdet. Bland dessa fektorer kan, fömtom tekniska och ekonomiska förändringar, nämnas förändrad efterfrågan och ett utvecklat tjänsteutbud samt UberaUseringen av telemarknaden.

Marknadsförändringar

Telekommunikationsbranschen har i dag en mycket hög omsättning och tiUväxttakt. Med den tekniska utvecklingen som gmnd har, som nyss nämnts, stora förändringar skett inom teleområdet. Möjlighet har skapats att utveckla nya tjänster. Samtidigt har fömtsätmingama för konkurrens ökat inom olika delar av telemarknaden. Utvecklingen i sig har fört med sig kraftigt fållande priser. Som exempel på utvecklingen av tjänster i Sverige kan nämnas att den förste telefaxen kom tiU Sverige år 1980 och att det år 1991 fanns ca 250 000 telefaxabonnemang. I fråga om mobU­telefoni har antalet abonnemang i Sverige vuxit från drygt 100 000 år 1986 tiU nästan 600 000 år 1991. Antalet hushåU i Sverige som var an-slutiia tiU kabel-TV var år 1985 ca 100 000 för att ha ökat tiU knappt tvä mUjoner år 1990.

Andra exempel på nya tjänster i Sverige som har följt av den tekniska utvecklingen är medflytming, automatisk uppringning, mottegaren betelar (020-nummer), 071-nummer, telefonkonferenser, videokonferenser, röst­brevlådor och bank på telefon.

En annan följd av den tekniska utvecklingen är att den på en öppen marknad möjUggör en relativt snabb eteblering och utbyggnad av nya telekommunikationsnät baserade på mcxlem teknik. Som exempel kan nämnas Banverkets utbyggnad av ett rikstackande fiberoptiskt nät under en tvåårsperiod. Vidare ger radioteknikens utveckling nya möjUgheter att etablera både faste och mobUa nät.

Med nya aktörer på telekommunikationsområdet följer större valfrihet för användama. En marknadsbUd med nya och ökat antal konkurrenter innebär att man inte bara kommer att behöva möte en dominerande operatör på marknaden, uten flera och däribland också intemationeUa operatörer.


Avreglering och liberalisering

Den tekniska utvecklingen Uksom efterfiågeförändringar tvingar fiam en UberaUsering av den intemationeUa telekommunikationsmarknaden. Libe-


50


 


raUseringsprocessen fortskrider genom ett växelspel meUan teknik och marknad. HandelspoUtiskt motiverade sttävanden tiU UberaUsering i oUka länder har också gjort sig aUtiner gäUande. I det hänseendet märks sär­skUt strävandena inom EG mot en öppen marknad.

LiberaUseringen inleddes emeUertid i USA. Under 1980-talet har denna kommit att innefatte olika områden i aUt fler länder, såsom Japan, Eng­land, Nya Zeeland och AusttiaUen.

Inledningsvis var det enbart firåga om en UberaUsering av marknaden för telefonapparater, följd av att marknaden för annan kundutmstning, mkl. kontorsväxlar, öppnades för konkurrens inom och över nationeUa gränser. Näste steg var en öppning för konkurrens också beträflfande s.k. mervärdestjänster, dvs, tjänster som umyttjar telenätet för transport av olika tiUäggstjänster utöver vanUg telefoni. De fleste former av datakom­munikation CKh andra s.k. "non-voice services" började under 1980-talet att säljas på en mtemationeU konkurrensmarknad med ett växande antal aktörer.

LiberaUseringen inom EG kom urspmngUgen tiU uttryck i 1987 års grönbok (COM(87)290) om utvecklingen av den gemensamma mark­naden för teletjänster och utmstning. Flera olika rättsakter har härefter beslutets inom EG med inriktning mot UberaUsering och ökad konkurrens på teleområdet (se avsnitt 3.1). Vid en jämförelse med EG avseende restriktioner och reglering i fråga om marknadstillttäde framstår förhåUandena i Sverige som liberalare i de fleste hänseenden.

Avregleringen och UberaUseringen av telemarknadema i några länder kan schematiskt beskrivas på följande sätt, se figuren.


Prop. 1992/93:200


 

 

Spanien

Norge

Frankrike

Tyskland

Storbritannien

Sverige

USA

Japan

Publik telefoni

O

O

O

O

3

3

Ätertörsäljning av hyrda ledningar

o

3

o

3

3

Mobil telefoni

o

 

3

3

3

Försäljning av utrustning


O  Monopol


 

3 Begränsad konkurrens


(Nästan) Full konkurrens


i


 


Källa: Gemini Consulting


51


 


Marknaden för telekommunUcationer är redan i dag intemationeU och Prop. 1992/93:200 tendensen är att det internationella beroendet ökar. Ett förhåUande som särskUt kan nämnas är intemationaUseringen av de stora företegens mark­nader och affärsförbindelser. Sverige liksom flera andra länder är starkt beroende av omvärlden genom sina många företeg med stor intemationeU verksamhet.

En intemationeU tendens i cfeg är att nationelfe ägare av telenät söker partners för att öka sin konkurrenskraft och att intemationeUa operatörer söker nationelfe distributionskanaler för att minimera egna etebler-ingskostnader och effektivisera marknadsföringen. Vidare visar även andra än de traditioneUa teleföretegen inttesse för den växande tele­kommunikationsmarknaden och ingår ofta i olika allianser. Utvecklingen kan lecfe tiU att det inom några år är ett fåtal större gmpperingar av aktörer som dominerar i första hand den intemationeUa marknaden. De störste operatörerna i USA ckU Storbritannien, AT&T (American Telephone & Telegraph) resp. BT (British Telecom), håUer båda på att eteblera världsomspännande telekommunikationsnät och teletjänster. Även Cable & Wireless, MCI, de amerikanska BeUbolagen, France Telecom, m.fl. har omfattande intemationelfe planer. Detsamma gäller aktörer firån Danmark och Finland som nu söker sig ut på den intemationeUa marknaden.

2.2   Telemarknaden i Sverige

Bakgrund

Telefonen uppfanns tidigt på 1870-telet och kom tiU Sverige redan år 1877.1 början av 1900-talet var det mindre enskilda företeg (ekonomiska föreningar) som ägde telefonnäten i de större stadema. I Stockholm fanns det två nät. Telegrafverkets resp. Stockholms allmänna telefonaktiebolags nät. Konkurrensen meUan de två nätagama var tidvis så hård att möjUg­heten tiU samtrafik meUan näten avbröts.

Vissa försök tiU monopoUagstiftning gjordes i slutet av 1800-talet men ledde inte tiU beslut. Genom successiva uppköp av konkurrerande företag blev Telegrafstyrelsen (nuvarande Televerket) aUttner dominerande som teleoperatör. Under 1950-talet blev staten genom Televerket ägare av hefe produktionssystemet för teletjänster med telefoner och andra apparater, ledningar och växlar.

I motsats tiU vad som är fåUet i de flesta andra länder har det i Sverige aldrig funnits något rättsUgt monopol eUer Ucenstvång för anläggning av telenät eUer för att erbjuda teletjänster. En reglering av marknaden har emeUertid utgjorts av olika anslutningsmonopol för Televerket avseende det allmänna telenätet vilka avveckfets successivt under 1980-talet.

52


 


Marknadssituationen i dag                                               Prop. 1992/93:200

Under de senaste åren har den svenska telemarknaden vuxit starkt och omsätter i dag ca 40 mUjarder kronor, varav merparten hänför sig tiU tjänstemarknaden.

På tjänstemarknaden svarar telefonitjänster (lokal-, riks- och udands­samtal) för mer än hälften av omsättningen. Televerket har ett de fecto-monopol på marknadema för lokal- och rikssamtal. Av den mtematio­neUa trafiken har andra aktörer såsom AT&T, Tele2 och BT ungefär en tiondel av marknaden. Tele2 avser att starta riks- och utiandsttafik under år 1993.

Marknaden för mobUa teletjänster domineras av Televerket med NMT-systemen. Är 1991 hade Televerket ca 568 000 abonnemang. Kinnevik-ägda ComvUc AB har ca 18 000 abonnemang. Nästa generation mobUtele­system, det digitala GSM-systemet, har inttoducerats under år 1992. Tre frekvenstiUstånd för GSM har meddelats. Ett innehas av Televerket medan de andra gäller för ComvUc AB resp. AB NordicTel. Sismämnda företag ägs av Vodafone, som driver Storbritanniens största mobUtelenät, Volvo, SpectraPhysics och TreUeborg. I fråga om personsökning har Televerket hela marknaden.

PersonUga teletjänster är tjänster med personUg service av telefonist. Exempel på sådana tjänster är nummempplysning, påskyndande av sam­tal, telegram, telefonistservice och telemarketing. Televerkets marknads­andel är drygt 80 procent.

Leverantörer på marknaden för datatjänster och andra mervärdes­tjänster är bl.a. Tele2, GEIS (General Electric Information Services), IBM, DEC och vissa banker. Televerket är marknadsledande med en an­del av marknaden på knappt 40 procent.

Marknaden för hyrda ledningar domineras av Televerket med en mark­nadsandel på drygt 75 procent. Övriga aktörer är France Telecom, BT, GEIS, AT&T och Sprint/Tele2.

Inom området för kabel-TV dominerar Televerket marknaden med en andel på ca 60 procent. Det motsvarar drygt en mUjon hushåU.

Marknaden för telekataloger domineras av Televerket som har ca 80 procent av marknaden.

Olika aktörers marknadsandelar inom tjänstemarknaden kan översiktUgt beskrivas på följande sätt (se figur 1 på följande sida).

På utrustningsmarknaden (i försäljningsledet) är Televerket domine­rande vad gäUer företagsväxlar. Televerket har en marknadsandel på ca 50 procent för små växlar och ca 80 procent för stora växlar. Bland övriga aktörer kan nämnas Doro, Licencia, PhiUps och Dotcom, som säljer växlar från Siemens, Alcatel och PhiUps. VanUga telefonapparater tiUverkas av ett femtontal större företag. Televerket har ca 50 procent av marknaden.

Olika aktörers andelar av utmstningsmarknaden kan schematiskt be­skrivas enUgt följande (se figur 2 på följande sida).

53


 


Prop. 1992/93:200

Marf(nadsandelar delmarknader (1991)


ioo_

 

klarknads-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

andel

Lokal-

Hks-

Utlands-

Mobil-

Hyrda

VANS

Person-

Kabel-

Personliga     Telelon-

%

sairtal

samal

sarrtal

lelcloni

ledningar

 

sökning

TV

Teletjansler kataloger elc

iraBvrra

Övriga

10%

Bankar

SIL Tele2 GEIS

IBM

oec

>£0%

Övnga <20%

Övriga <20%

Sljäm-TV

ar.

FrancA Tel BT. GEIS,

80_

AT» T >prinl/Tela,

Kat»! Vision 24%


60_


<25%


 


Tslnwtiat tOM


Talwariwl

vrk


Talwtrlul


ralemriul >75*


Talnwkst 100%


 


40_


Kal»! TV (Talav.)

60%


Talamrtiat


Taleverkal >8or.


 


20_


T>l*v«t<« <4ax


 


Omsättning

MSEK:       8000


5500


3000        500 - 1000


1000-1500


 


Figur 1


Källa: Gemini Consulting


Marknadsandelar delmarknader (1991)


Maiknads-

andel

%

100 .

80

60.


Telefon-

Telelax-      Person-

Förelags-vaxiar       Teieloner                  maskiner     saltare      Modem           Multiplexorer        svårare

Övriga 12%

Dolcom 8°/<

övriga 25%

övriga 50%

Övriga 55%

övriga 40%

Övriga 60-70%

Övriga 70-80%


 


40 .


Televeitist 80%


TeleveiKel 75%


Teieveitcet 60%


 


20 .


Televeiket 50%


Televeitol

20-30%


Televeikel 45%


Televeiket 30-40%


 


Omsättning MSEK: 1500


500


600


30


250


250


250


 


Figur 2


Källa: Gemini Consukirg


54


 


2.3   Radiokommunikation - radiotekniken och användningen     Prop. 1992/93:200 av radiovågor

Med telekommunikation avses i regel överföring av information genom ljus eUer elekttomagnetiska svängningar vta tråd eUer med radiovågor. När radiovågor används talar man om radiokommunikation.

Radiovågor är således en form av elekttomagnetisk strålning. Den elekttomagnetiska strålningen förekommer med olika våglängd. Våg­längden beror på svängningstalet, fi-ekvensen, aUtså det antal gånger som en vågrörelse når sin yttte gräns per tidsenhet. Ju högre svängningstalet är desto kortare är våglängden. Om ljusets hastighet (300 000 km/sek) divideras med frekvensen i kUohertz erhåUs våglängden uttryckt i meter.

Det elekttomagnetiska spektmmet sträcker sig från ultrakort gamma-strålning och röntgenstrålning via ultraviolett strålning, synUgt ljus tiU infraröd strålning. Med ytterUgare ökande våglängder övergår strålningen tiU att vara radiovågor.

Radiovågoma har våglängder från ca en tiondels millimeter upp tiU ca 30 000 meter. Den del av det elekttomagnetiska spektmmet som omfattar radiovågor bmkar benämnas radiofrekvensspektmm. Avgränsat efter frekvensen hos de utsttålade vågorna utgörs radiofrekvensspektmm av vågor med frekvenser som är lägre än 3 OCX) GHz.

Av radiofrekvensspektmm är det med dagens teknUc möjUgt att använda endast en mindre del. Den tekniska utvecklingen har visserUgen lett tiU att det har bUvit möjligt att ta i anspråk radiovågor med aUt högre fire-kvenser för praktisk användning. Men ännu är det så att den största delen av radiofrekvensspektmm inte är tekniskt möjUg att använda. De användbara delama av radiofirekvensspektmm delas vanUgtvis upp i mindre sektioner efter frekvensen och våglängden.

Radiovågoma har väsentUgt oUka utbredningsegenskaper i olika frekvensområden. Detta förhåUande påverkar bl.a. den räckvidd som en radiosändning får och vdka risker det finns för att mottagningen av sändningen från en radiosändare som använder samma frekvens som en annan radiosändare skaU störas. Givetvis har även andra förhåUanden, såsom styrkan på den utsända signalen och antennens placering, betydelse för vilken räckvidd en sändnmg kommer att få.

I det frekvensområde som betecknas långvågs- och mellanvågsbandet sttålas radioenergin vanUgtvis ut i alla riktningar. Dämpningen av den del av signalen som fortplantas längs jordytan, markvågen, beror på jord­ytans elektriska egenskaper, den använda våglängden, topografi, m.m. Strålningen mot rymden, rymdvågen, har andra egenskaper som skiftar beroende på om det är dag eUer natt. Egenskaperna hos radiovågoma inom detta frekvensområde har gjort det möjUgt att dela m världen i regioner inom vilka olika sändare kan tUldelas frekvenser oberoende av motsvarande tiUdelningar inom andra regioner.

På kortvågsbandet är markvågens räckvidd Uten medan rymdvågens
utbredning i praktiken når aUa delar av världen. Det har därför inte varit
möjUgt att göra någon uppdehiing av jorden i oUka regioner med
oberoende firekvenstiUdehiing. I stället krävs en global fördelning av
        ,

frekvensema.


 


De ultrakorta vågorna har egenskaper som i många avseenden liknar Prop. 1992/93:200 det vanliga ljusets. Vågoma fömtsätter i princip fri sikt från sändare tiU mottagare och avtar således en bit bortom horisonten. TiU följd härav är det möjUgt att på nytt använda samma frekvens inom förhåUandevis korta avstånd. UtbredningsförhåUandena för ännu kortare vågor liknar i än högre grad ljusets. Det förekommer dock stora variationer i egenska­perna. För vissa firekvensband är dämpningen i atmosfären betydande medan andra knappt påverkas. Användningen av frekvensema anpassas naturUgtvis till dessa förhåUanden.

Det främsta användningssättet för radiovågor var redan från början att föra över information i någon bemärkelse. Fortfarande är radiovågomas användning som ett medium för informationsöverföring dominerande. Det sker numera i aUt flera varianter. En annan användningsform, som kan sägas Ugga nära informationsöverföringen, är radiobestämning (radio­fyrar, radar m.m.). Radiovågoma har även här funktion som budbärare, men den information som erfordras för att bestämma position, etc. ut­vinns genom mätning av egenskaper hos den mottagna signalen (riktning, tidsfördröjning m.m.). Vidare kan radiovågor umyttjas för överföring av energi. Denna tiUämpning används i vissa apparater för värmealstring. Sägas bör också att det krävs en sändare och en mottagare för att det skaU vara möjUgt att använda sig av radiovågor för exempelvis informa­tionsöverföring.

Radioanvändningen är, som redovisas längre fram, i betydande ut­sträckning intemationeUt reglerad. Behovet av intemationeU samordning framstår som naturUgt med tanke på att radiostrålningen inom betydande delar av radiofrekvensspektmm med nödvändighet påverkar radioanvänd­ningen utanför det lands gräns där en utsändning sker. Mot bakgmnd härav får den intemationeUa regleringen betydelse för den nationeUa radioanvändningen. Hur denna användning med utgångspunkt i bl.a. vad som har överenskommits mtemationeUt hänförs tiU olika frekvensom­råden firamgår av den svenska frekvensfördelningsplanen. Den finns återgiven i Frekvensrättsuttedningens betänkande Lag om radiokommu­nUcation, m.m. (SOU 1991:107 s. 40).

3     Nuvarande ordning - författningsreglering m.m. på telekommunikationsområdet

Telekommunikationsområdet har i regleringshänseende traditioneUt delats in i tele- och radioområdet. Gränsen har under senare år aUtmer kommit att suddas ut genom att olika kommunikationsformer mer än tidigare griper in i varandra. Den som är verksam på teletjänstmarknaden berörs därför i allmänhet av bestämmelser inom båda områdena, dvs. av regleringen på hela telekommunikationsområdet.

Olika faktorer har haft betydelse för omfattningen och utformningen av
föreskrifter inom tele- resp. radioområdet. Radioanvändningen har på
gmnd av radiovågomas ud)redning och begränsningen av radiofirekvens-
spektmmet sedan lång tid tiUbaka reglerats såväl intemationeUt som na-
   56


 


tioneUt. Denna reglering har i stor utsträckning varit tekniskt betingad. Prop. 1992/93:200 På teleområdet är det i princip först under senare år som det träflFats bindande intemationeUa överenskommelser och då från delvis andra ut­gångspunkter än på radioområdet. Nationellt präglas teleområdet fort­farande - om än i mindre utsträckning än tidigare - av reglering kring uppgifter som utövas av Televerket.

I det följande redogörs kortfattat för huvuddragen i den mtemationeUa regleringen på telekommunikationsområdet. Efter det redovisas nationeUa regler på tele- resp. radioområdet. En beskrivning lämnas också av nuvarande ordning på radioområdet i fråga om tiUståndsgivning och frekvenstiUdehiing m.m. För en närmare redogörelse i dessa hänseenden hänvisas tiU betänkandena Lag om radiokommunikation, m.m. (SOU 1991:107) och Telelag (SOU 1992:70).

3.1   Internationell reglering på telekommunikationsområdet

IntemationeUa telekonventionen

Den intemationeUa telekonventionen (TTC) är den intemationeUa överens­kommelse på vUken verksamheten inom den mtemationeUa teleunionen (ITU) bygger. Den nu gäUande konventionen, som antogs i Nairobi 1982, ratificerades av Sverige år 1985 (SÖ 1985:66). ITU skaU bl.a. upprätthåUa och utvidga det internationella samarbetet mellan med­lemmarna för förbättring och rationellt bmk av varje form av tele­kommunikation samt erbjuda utvecklingsländerna tekniskt bistånd mom televäsendet. Konventionsbestämmelsema har främst karaktär av att vara gemensamma avsiktsförklaringar från de deltagande statema. Medlen för att nå målen för det internationella samarbetet får sitt närmare innehåU genom de särskUda tiUämpningsföreskrifter kaUade reglementen för radio, telegrafi och telefoni som kompletterar konventionen. Med­lemsstatema är skyldiga att följa bestämmelsema i konventionen. Detsamma gäUer bettäffande reglementena.

De bestämmelser i konventionen och i reglementet som gäller specifikt på teleområdet utgörs av rekommendationer i olika frågor. Några bindande regler förekommer i princip inte. Nämnas särskilt bör emeUer­tid konventionens bestämmelser om RPOA (Recognized Private Oper­ating Agency). EnUgt artikel 44 i konventionen är medlemsstatema för­pliktade att följa konventionen i fråga om egen intemationeU telekommu-nikabonsverksamhet och sådan verksamhet som på ett skadUgt sätt kan störa andra länders radioförbindelser. En förpUktelse gäUer vidare att vidta nödvändiga åtgärder för att sådana privata operatörer som erkänts eUer fått s.k. auktorisation, RPOA, för att driva och etablera telekommu­nikationer efterlever konventionens bestämmelser.

På radioområdet har det internationella samarbetet mom ITU och andra organ hittills fört med sig fler bindande överenskommelser än på tele­området.

I rrc anges att medlemsstatema är skyldiga att se tiU att konventionen
följs av sådana radioanvändare som har fått tillstand av staten för inter-
  57

nationeU radiotrafik eUer för radiotrafik som kan orsaka stömingar i


 


andra länder. EnUgt en gmndläggande bestämmelse i konventionen Prop. 1992/93:200 (artikel 33) skaU medlemsstatema sträva efter att begränsa antalet tiU­delade frekvenser och tiUdelat frekvensutrymme tiU vad som behövs för att på ett tiUfredsstäUande sätt tiUgcxlose nödvändiga tjänster. Därvid skaU de senaste tekniska framstegen umyttjas så snart som möjUgt. Det sägs också i konventionen att medlemsstatema åtar sig att se tiU att radio-användtungen sker på sådant sätt att skadUga stömingar från radioanvänd­ning och från elektriska apparater inte uppkommer (artUcel 35). Vidare slås skyldigheten att vidta åtgärder vid nödanrop och liknande fäst i kon­ventionen (artikel 36) liksom en betydande fiihet för medlemsstatema att utforma radionät för försvarsändamål (artikel 38).

Konventionens radioreglemente är en sanding regler för radioan­vändning som skaU gäUa meUan de stater som genom ratifikation av den internationella telekonventionen har åtagit sig att se till att dessa regler iakttas. En central del av reglementet är den s.k. frekvensfördelnings-tabeUen. I denna fördelas frekvensspektmmet på olUca slag av radiottafik. Det finns ett stort antal ttafikslag (eller radiotjänster), t.ex. fäst radio, landmobU radio, luftmobU radio, maritim mobil radio, mndradio, fest satelUttadio, satelUtmndradio, radionavigation, amatörradio, radio-asttonomi och radiolokaUsering.

EG

Ett flertal rättsakter på telekommunUcationsområdet har beslutats mom ramen för den pågående liberaliserings- och harmoniseringsprocessen inom EG.

Ett av de vUctigaste direktiven inom telekommunikationsområdet är kommissionens direktiv 90/388/EEG om konkurrens på marknadema för teletjänster, det s.k. tjänstedu-ektivet. Detta direktiv medför att teletjänst­marknaden öppnas för konkurrens utom beträffande telefoni som får för­behåUas en monopoloperatör. Vidare får exklusiva eUer specieUa rättig­heter UpprätthåUas för tillhandahållande och drift av allmänt tiUgängUga telenät. 1 så fåU skaU nödvändiga åtgärder vidtas så att vUUcoren för att få tiUgång tiU den aUmänt tillgängliga infrastmkturen är objektiva och icke-diskriminerande. I direktivet föreskrivs dessutom att medlemssta­tema skaU säkerstäUa att bevUjande av driftlicenser, konttoU av typgod­kännanden, tUldelning av frekvenser, övervakning av användningsvillkor och andra myndighetsuppgifter utförs av ett organ som är oberoende av teleorganisationema, dvs. att regulators- och operatörsfunktionema skUs åt.

Centrala rättsakter är vidare kornmissionens direktiv (88/301/EEG) om konkurrens på marknaden för teleterminalutmsming samt rådsdirektivet (91/263/EEG) om tUlnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om tele­terminalutmstning och om erkännande av utmstningens överensstäm­melse, det s.k. terminaldirektivet. Terminaldirektivet syftar tiU en fiiU­ständig UberaUsering av teleterminalmarknaden. (Jfr den nyUgen be­slutade lagen (1992:1527) om teleterminalutmsming.)

5o


 


Nämnas kan också rådsbeslutet (87/95/EEG) bettäffande standardi-    Prop. 1992/93:200 sering inom området för informationsteknologi och telekommunUcation.

För tekområdet särskUt bör nämnas rådsdirektivet (90/387/EEG) om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhanda­håUa öppna nät, det s.k. ONP-direktivet (Open Network Provision). Syftet med direktivet, som är ett ramdirektiv och skaU följas av specifika direktiv och rekommendationer för olika områden, är att främja ett fiiU-ständigt genomförande av en marknad för teletjänster genom harmoru-serade principer och villkor för att tillhandahåUa öppna nät. TiUgången tiU nät får inte hindras annat än av hänsyn till allmäninttessen vilka be­tecknas som "väsentUga krav". Sådana inskränkningar skaU vara objektivt motiverade och får inte överdrivas i förhåUande tiU det mål som efter­strävas.

Den 5 juni 1992 antogs ett direktiv avseende ONP för uthyrda festa för­bindelser (94/44/EEG). Direktivet mnehåUer regler som har betydelse för hur överenskommelser om att hyra festa förbmdelser med avseende på villkor m.m. kan utformas. Medlemsstatema skaU garantera att före­kommande restriktioner i fråga om tiUgängUgheten tiU och användningen av hyrda förbmdelser har sin gmnd i s.k. väsentUga krav som upprätt­håUs av resp. lands telemyndighet. Inga tekniska restriktioner får införas eUer behåUas beträffande anslutning av olika hyrda förbmdelser tiU varandra eUer för sammankoppling av hyrda förbindelser och allmänt tiU­gängUga telenät. En medlemsstats telemyndighet ges i direktivet vissa be­fogenheter som har betydelse för de vUlkor som kan användas. En sär­skUd ordning skaU finnas för myndigheten att på kortast möjUga tid pröva om de begränsningar som staUs upp av den som tUlhandahåUer hyrda för­bindelser skaU tiUåtas. Begränsningarna kan avse vägran, avbrott eUer reducering i tUlhandahåUandet av förbindelser. Förfärandet skaU inte be­gränsa partemas rätt tiU domstolsprövning. Telemyndigheten skaU garan­tera att den som tiUhandahåller förbindelser följer principen om icke-dis-kriminering när det aUmänt tUlgängUga telenätet används för att tiUhanda­håUa tjänster som kan tillhandahåUas även av andra. När hyrda för­bindelser används för att tillhandahåUa tjänster som inte reserverats genom specieUa eUer exklusiva rättigheter, måste samma slag av hyrda förbindelser erbjudas användare på lika villkor. Medlemsstatema skaU garantera att taxoma för hyrda förbindelser följer gmndläggande principer om kosmadsorientering och öppenhet (ttansparens). För att åstadkomma detta skaU det samtidigt garanteras att den som tiUhancfe-håUer förbindelser använder ett redovisningssystem som gör det möjUgt att konttoUera att principema följs. Fömtom att de ovan beskrivna aU­männa principema för tiUhandahållande av festa förbindelser skaU iakttas åläggs i direktivet medlemsstatema att säkerstäUa att de som har speciella eUer exklusiva rättigheter med avseende på telenät tillhandahåUer en s.k. minimiuppsättning festa teleförbindelser för uthyming.

Rådsrekommendationer finns vidare bettäffande ONP för paketicopplad
datakommunikation (92/382/EEG) och ISDN (Integrated Services Digital
Network) (92/382/EEG). För närvarande bereds inom EG dessutom ett
direktiv    gäUande    s.k.    ONP    för    taltelefoni   (voice    telephony),
       59

(COM(92)247 - SYN 437).


 


På radioområdet har i vissa fåU beslutats du-ektiv i firekvensfrågor; av-    Prop. 1992/93:200 göranden i dessa firågor har i övrigt lämnats över tiU medlemsstatema och tiU samarbetet inom ITU och i viss mån inom CEPT. Följande direktiv rör reservering av frekvensband.

-         rådets du-ektiv (90/544/EEG) om reservering av firekvensband för det samordnade införandet av aUeuropeisk, landbaserad, allmänt tiUgängUg personsökning inom gemenskapen (ERMES)

-         rådets direktiv (87/372/EEG) om reservering av frekvensband för det samordnade mförandet av allmänt tUlgängUg, aUeuropeisk, ceUulär, digital, landbaserad inobilkommunikation inom gemenskapen (GSM)

-         rådets du-ektiv (91/287/EEG) om reservering av frekvensband för det samordnade mförandet av digital, europeisk, trådlös telekommunika­tion inom gemenskapen (DECT)

Den europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT)

Vid sidan av foUcrättsUgt bindande avtal, såsom den intemationeUa tele­konventionen, har det intemationeUa samarbetet till stor del lett tiU över­enskommelser som inte är av tvingande karaktär. FormeUt sett utgör dessa överenskommelser endast ömsesidiga avsUctsförklaringar i något be­stämt avseende. Arbetet inom ramen för de europeiska post- och teleför-valtiiingamas samarbetsorgan, Conférence Européenne des Administta-tions des Postes et des Télécommunications (CEPT), har i stor utsträck­ning haft denna karaktär. CEPT bygger på en överenskommelse som år 1959 ingicks meUan bl.a. ett antal teleförvaltiungar i olUca stater. LiberaU­seringen av telemarknaden har efter hand lett tiU att det har ansetts behövUgt att håUa isär regulativa och operativa frågor inom organisa­tionen. Under hösten 1991 fettades sålunda beslut om att CEPT skaU bU ett renodlat regulatörsorgan vUket har genomförts i september månad 1992.

Satellitkonventioner

De intemationeUa satelUdconventionema Intelsat, Inmarsat och Eutelsat har aUa formen av mellanstatiiga konventioner. De är uppbyggda på i stort sett samma sätt med huvudöverenskommelser och driftöverenskom­melser.

Intelsat har inrättats genom överenskommelser uppdelade på en huvud­överenskommelse, avsedd att ingås meUan stater, och en driftöverens­kommelse, avsedd att mgås meUan statema eUer av dem utsedda tele-kommunUcationsorgan (prop. 1971:149, bet. 1971:TU26, rskr. 1971:305). Huvudsyftet med Intelsat är att på permanent gmndval fortsätta projekteringen, utvecklingen, konstmktionen, upprättandet, driften och underhåUet av rymdsektom för det världsomfettande kom­mersieUa telesateUitsystemet. Den främsta uppgiften är att på kom-


 


mersieU gmndval upplåta rymdsektorskapacitet för allmänna intematio-    Prop. 1992/93:200 neUa telekommunikationer meUan aUa delar av världen.

Inmarsat (prop. 1978/79:166, 1978/79:TU24, rskr. 1978/79:375) har tiU syfte att tillhandahåUa en rymdsektor, dvs. en del av ett satelUtsys-tem, bestaende av själva satelUtema cx;h tillhörande anläggningar på jorden för styming och konttoU, för att förbättta de maritima telekommu­nikationema och därigenom bidra tiU bl.a. förbätttad sjösäkerhet.

Eutelsats (prop. 1982/83:173, 1982/83:TU24, rskr. 1982/83:364) huvudsyfte är att tillhandahåUa en rymdsektor för intemationeUa allmänna telekommunikationer i Europa.

3.2   Nationella regler på teleområdet

Övergripande författningsreglering på teleområdet förekommer i endast begränsad omfettning. Den nationeUa reglering som finns rör teletermi­nalutmstning, det allmänna telenätet eUer specifikt Televerket. Dessutom finns vissa föreskrifter om bl.a. integritetsskyddet för teleanvändare.

Den nyUgen antegna lagen (1992:1527) om teleterminalutmstning innehåUer bestämmelser om teleterminaler som går att ansluta tiU telenät som står tiU förfogande för användning av alhnänheten (aUmänt tiU­gängUgt telenät). TiU ett sådant telenät får anslutas endast sådan utmstning som uppfyUer de krav beträffande utformning, tiUverkning, märkning, konttoU, nätanslutning och användning i övrigt som föreskrivs av regeringen eUer av den myndighet som regeringen bestämmer (2 §). EnUgt 3 § får utmsming som är avsedd att anslutas tiU ett allmänt tiUgängUgt telenät släppas ut på marknaden endast om den uppfyUer de krav som festställts med stöd av 2 §. Lagen innehåUer även föreskrifter om teleterminalutmstning som går att ansluta tiU allmänt tiUgängUgt telenät men som inte är avsedd för det samt regler om tiUsyn och sttaff. Lagen har inte trätt i kraft.

Teleförordningen (1985:765) innehåller bestämmelser om vissa avgifter som regeringen har feststäUt för nyttjande av det aUmänna telenätet. Vidare ges Televerket enUgt förordningen en befogenhet att under beredskapstiUstånd eUer krig mskränka teletrafiken på det allmänna telenätet i den utsträckning som krävs för att tiUgodose totalförsvarets behov.

Teleförordningen innehåUer också bestämmelser om bl.a. krav på utmstning som ansluts tiU det allmänna telenätet. I denna del har Tele­styrelsen lämnats bemyndigande att meddela föreskrifter om den tekniska utformningen av utmstningen. Denna reglering avses upphävas i samband med att lagen (1992:1527) om teleterminaluttoisöung sätts i kraft.

Utöver angivna författningar kan som en del av regleringen på telekom­munikationsområdet nämnas regeringens beslut den 24 januari 1991 om villkor för viss samtiafik med Televerkets kopplade telenät m.m.

På teleområdet gäUer vidare viss reglering som är inriktad på Tele­verket men som rör även teleanvändama. I brottsbalken finns bestäm­melser om brytande av telehemUghet. 1 sekretesslagen (1980:100) ges regler om sekretess för uppgift som angår ett särskUt telemeddelande.


 


enskUds   förbindelse   med  Televerket   och   om  uppgift  vid   särskUd    Prop. 1992/93:200 sambandstjänst   inom   totalförsvaret  avseende  utomstaendes   telemed­delanden som utväxlas på allmänt telenät. Sekretesslagen reglerar också i vilka faU uppgifter som omfattas av sekretess får lämnas ut.

Rättegångsbalken innehåUer föreskrifter om beslag av försändelser hos Televerket samt om hendig teleavlyssning och hemUg teleövervakning. Nämnas bör även lagen (1952:98) med särskUda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler, lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunema, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eUer krigsfara m.m. samt lagen (1991:572) om särskUd utiänningskon­ttoU.

3.3   Nationella regler på radioområdet

3.3.1 Radiolagen

De gmndläggande bestämmelsema på radioområdet finns i radiolagen (1966:755). Den ttädde i kraft den 1 juU 1967. Radiolagen kan sägas besta av två delar. Någon formeU uppdelning av bestämmelsema är emeUertid inte gjord. Urskiljas kan en del som innehåUer dels regler om rätt tiU innehav eller användning av radiosändare och radiomottagare, dels därtiU anslutande bestämmelser. Till en andra del kan hänföras be­stämmelser som reglerar fömtsättningama för bedrivande av mndradio­verksamhet, varmed förstas radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av aUmänheten. Hämtöver finns bestämmelser av gemensam karaktär, såsom begreppsdefinitioner och straffbestämmelser.

Lagen inleds med en rad begreppsdefinitioner. De bygger i stor utsträckning på definitionema i nC:s radioreglemente. FuU över­ensstämmelse med reglementet föreUgger dock inte, utan vissa an­passningar tiU vad som ansetts vara mest ändamålsenUgt för den svenska regleringen har gjorts.

TUlståndskrav för radiosändare

En gmndläggande bestämmelse är 2 § radiolagen. Genom denna slås det genereUa tillståndskravet fest: radiosändare får innehas eUer användas här i riket eUer på svenskt fertyg eUer luftfartyg utom riket endast av den som erhåUit tiUstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Lagstiftningen innehåUer inte några bestämmelser om vad som skaU vara styrande för tiUståndsprövningen. Förarbetena ger mte något egentUgt besked härvidlag även om den redovisade bakgmnden tiU tiU­ståndskravet möjUgen kan sägas ge en viss ledning. Skälen tiU att det skaU föreUgga en tiUståndsplUct är, enUgt prop. 1966:149 s. 28, att utrymmet i etem är begränsat, och att de frekvenser som är tiUgängUga för radiosändningar därför genom intemationeUa överenskommelser har fördelats mellan olUca kategorier av radiotrafik och meUan skUda stater


 


och geografiska områden. Ansvaret för att denna intemationeUt gäUande    Prop. 1992/93:200 ordning iakttas vilar ytterst på de deltagande statema. Att varje enskUd person skuUe äga rätt att inneha och använda radiosändare har ansetts uteslutet.

1 ett senare lagstiftningsärende rörande skydd mot avlyssning (prop. 1975:19) berördes gmndema för tiUståndsgivningen. Det anfördes att tiUståndsmyndigheten vid prövningen av en ansökan om tiUstånd tiU innehav av radiosändare skuUe utgå endast från behovet av ordning i etem. Det konstaterades vidare, att några närmare föreskrifter om normer för denna prövning inte hade utfärdats och att det som blev utstagsgivande därför var radiosändarens tekniska kvaUteter och frek­vensområde samt det behov sökanden hade av sändaren (prop. s. 98).

Radiomottagare

EnUgt 3 § radiolagen får en mottagare innehas och användas av var och en. Någon begränsning av den rättigheten, t. ex. att mottagaren skaU vara avsedd endast för vissa frekvensband, görs inte. Det mnebär att det är tiUåtet att inneha och använda mottagare även på frekvensområden som inte används för sändningar till allmänheten. Av förarbetena får anses framgå att rätten att inneha och använda mottagare har sm gmnd i att det skaU vara möjUgt för var och en att ta emot mndradiosändnmg-ar. EnUgt 3 § andra stycket radiolagen får en mottagare emellertid inte användas på sådant sätt att mottagning på andra platser störs. Bakgmnden tiU den bestämmelsen är att även en mottagare ger upphov tiU radiostrål­ning.

Utländska sändare och mottagare

De bestämmelser som finns i 2 § första, andra och fjärde styckena radio­lagen om tiUståndsplikt för innehav eller användning av radiosändare samt om införsel av radiosändare skall inte tUlämpas på radiosändare på utiändskt fårtyg, luftfartyg eller motorfordon. Inte heller är 3 § radio­lagen tiUämpUg på mottagare på utiändska fartyg, luftfartyg eUer motor­fordon. Regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får emeUertid meddela föreskrifter för innehav och användning av sådana radiosändare och mottagare (4 §).

3.3.2 Vissa andra föreskrifter

Radiolagens bestämmelser kompletteras av ett antal förordningar och myndighetsföreskrifter.

Eldigt kungörelsen (1967:446) om radiosändare är det Telestyrelsen
som meddelar tUlstånd att inneha eller använda radiosändare, oftiUständig
radiosändare eUer byggsats för tiUverkning av radiosändare. StatUga
myndigheter är undantagna från tiUståndskravet. Dessa skaU i stäUet
      63

anmäla tiU Telestyrelsen om en sändare planeras; Telestyrelsen meddelar


 


då, i den omfatttiing det behövs, firekvenser för sändaren, tekniska    Prop. 1992/93:200

bestämmelser, anropssignaler och övriga föreskrifter i fråga om innehav

och   användning   av   sändaren.   Telestyrelsen   och   Överbefälhavaren

samråder om tiUstandsgivning för annan än statUg myndighet bettäffande

innehav och användnmg av radiosändare samt om frekvenser som skaU

meddelas för statUga myndigheters sändare. Det är enUgt kungörelsen

möjUgt för Telestyrelsen att meddela genereUt tiUstånd att inneha eUer

använda  radiosändare,   ofuUständig   radiosändare  eUer  byggsats  för

tiUverkning av radiosändare av visst angivet slag.

Förordningen (1980:140) om användning av radiosändare under krig m.m. börjar tiUämpas om riket kommer i krig. De tiUstånd som har meddelats enUgt kungörelsen (1967:446) om radiosändare upphör då, med vissa undantag, att gälla i fråga om användningen av radiosändare. Telestyrelsen har att efter hörande av Överbefälhavaren och Över­styrelsen för civU beredskap meddela föreskrifter för tUlämpningen av förordningen.

3.4   TiUståndsgivning och frekvenstilldelning

Den nu gällande ordningen för tiUståndsgivning och tilldelning av fre­kvensutrymme för olika radioanvändare har sin utgångspunkt i radio­lagens bestämmelser. Några föreskrifter i lag eller i förordning hämtöver om gmndema för tiUståndsgivningen finns inte. Det finns inte heUer några av riksdagen eller regeringen beslutade föreskrifter för den med tiUståndsgivningen sammanhängande frekvenstUldehiingen.

3.4.1  Försvarets radioanvändning

Försvaret har i dag ett väsentiigt inflytande över frekvensanvändningen. Som nämnts tidigare skaU Telestyrelsens tiUståndsgivning ske efter sam­råd med Överbefälhavaren. Telestyrelsen och Överbefälhavaren måste så­ledes vara överens om i princip aU tilldelning av frekvenser. Bakgmnden tiU detta förhållande är den stora betydelse som tiUgången tiU radio har för försvaret och inttesset av att försvarets behov tUlgodoses. Försvaret, varmed här avses det miUtära försvaret, är en mycket stor frekvensan­vändare redan i fredstid och i än högre grad i en krigssituation. Inom försvaret används radio i en rad oUka tiUämpningar, såsom radiolänk, mobU radio, radar och radiostyming i vissa vapensystem.

När fiägor om tiUståndsgivning och frekvenstiUdehiing skaU prövas inom Telestyrelsen måste aUtså styrelsen beakte försvarets radioanvänd­ning. Om ansökan gäller radioanvändning i ett band som avsatts för civUa ändamål krävs inget vidare samråd. Avser däremot ansökan radio­användning i band som avsatts för miUtär användning måste Telestyrelsen höra med Överbefälhavaren om användningen skuUe komma att skadUgt påverka försvarets verksamhet.

64


 


3.4.2 Omfattningen av tillståndsprövningen                        Prop. 1992/93:200

Bettäffande radioanvändning är det, vilket har fiamgått av den tekniska bakgmnden och redogörelsen för de intemationeUa överenskommelsema, av mycket stor betydelse vilka villkor som är knuma tiU ett tiUstånd. Det vUctigaste vUUcoret torde vara det som anger var inom radiofrekvens­spektmm som en radiosändare får verka. Andra villkor som ger fömtsätt­ningama för radioanvändningen är bl.a. storleken på det frekvensut­rymme som tiUdelas, belägenheten av det geografiska område inom vilket en sändare får användas och skyldigheten att ta hänsyn tiU andra radioan­vändare som verkar på samma eUer närUggande ftekvenser.

Ett tiUstånd till att mneha eUer använda radiosändare är inte något som är lika för alla feU. Det är inte heUer så att tiUstånd tiU användning av radiosändare innefettar någon slags genereU behörighet. Tvärtom är tiUståndsgivningen tiU radioanvändning i hög grad individueUt utformad för varje särskild tillståndshavare. TUlståndet gäller i konsekvens härmed endast under i tiUståndsbeslutet angivna fömtsätmingar med avseende på exempelvis antalet sändare med angivna tekniska betingelser.

E>et sagda utesluter givetvis inte att det finns tiUståndsbeslut som i praktiken är helt identiska. Det rör sig då framför aUt om tiUstånd tiU an­vändning av radiosändare som arbetar på särskUt bestämda gemensamt upplåma frekvenser, t.ex. privatradio (Citizens Band), där kraven på utmstningens tekniska beskaffenhet är lUca för alla tillstandshavare. Som huvudregel gäUer dock att tillstandsbeslutet är ett individueUt stäU­ningstagande tiU en specieU ansökan.

För de flesta slag av radioanvändning anges följande i tiUståndsbeslutet.

1.       TiUdelad firekvens

2.       Antal radiosändare och slag av sändare

3.       Antennens läge för fest radiosändare

4.       Antennhöjd

5.       Utstrålad effekt

6.       Om  flera  radioanvändare  inom  samma  trafikområde  umyttjar tiUdelad frekvens (kanaldelning)

7.       Tekniska och operativa villkor i övrigt

3.4.3 Bedömningsgrunder

I firåga om den övergripande fördelningen av frekvensområdena inom radiofrekvensspektmm tiJl olika radioanvändningar följer Telestyrelsen vad som har bestämts på det intemationeUa planet. Detta medverkar tiU att Sveriges folkrättsUga åtaganden på radioområdet kan uppfyUas. Samtidigt ger det intemationeUa systemet utrymme för nationeUa oUk­heter exempelvis vad avser sådan användning av radiosändare som mte kan påverka radioanvändningen utanför landets gränser. Dessutom finns det också i övrigt ett relativt stort nationeUt handlingsutrymme inom ramen för vad som överenskommits mtemationeUt.

65

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


Rundradio                                                                     Prop. 1992/93:200

TiUståndsbeslut för mndradiosändare anger frekvens, antennplats, sändarstyrka, etc. Fömtom mndradio sänds vta mndradiosändare också vissa extra tjänster, t.ex. mobUsökning, taltidningar och Radio Data System-information.

Mobiltelenät

TiUstånd för mobUtelenät meddelas den teleoperatör som driver nätet, medan de enskUda abonnentema inte behöver söka något individueUt tiUstånd hos Telestyrelsen; ett sådant ombesörjs via operatören. För de mobUtelesystem som umyttjar analog teknik förekommer i nuläget två operatörer. I det nya aU-europeiska digitala mobUtelesystemet GSM, som Uksom NMT 900 är placerat i 900 MHz-bandet, har tiUstånd meddelats tte nationeUa operatörer, nämUgen Televerket Radio, ComvUc GSM AB och AB NordicTel.

Maritim radio och luftmobil radio

TiUståndsgivning för användning av radiosändare på fartyg följer de m-temationeUa överenskommelser som finns på radio- och sjöfartsom­rådena. På motsvarande sätt finns inom luftfarten intemationeUa överens­kommelser om radioanvändningen.

övrig radioanväruining

Övrig radioanvändning innefettar i sig betydande skUlnader vad gäUer utmstning och användningsområde. För att ge en översUct med avseende på gmndema för tiUståndsgivningen kan de emeUertid behandfes i ett sammanhang. Det är knappast möjUgt att i alla detaljer ange de bedöm­ningsgmnder som tUlämpas. Sammanfettningsvis kan dock följande sägas.

Den gmndläggande utgångspunkten i tiUståndsprövningen är en strävan att i möjUgaste mån bevilja tillstånd. TiUståndsgivningen syftar tiU att hefe samhäUet skaU få sitt behov av radiokommunikation tiUgodosett under hänsynstagande tiU ordningen i etem. Presumtionen vid behand­lingen av en ansökan är aUtså för att den som söker skaU få det begärda tillståndet med en lämpUg frekvens och väl avpassade villkor i övrigt. En begränsande faktor är emeUertid, som sagts tidigare, den ttängsel som råder i radiofrekvensspektmm, särskUt i vissa frekvensband och inom vissa geografiska områden. Såväl i syfte att upprätthåUa nödvändig ord­ning som med hänsyn tiU den begränsade tiUgången på radiofrekvenser krävs därför en prövning av varje ansökan.

En utgångspunkt vid prövningen av en ansökan är att radiosändaren
skaU användas för yrkesmässig verksamhet eUer verksamhet med yrkes­
mässig prägel. Icke yrkesmässiga användningar hänvisas i stor utsträck-
   66
ning till koUektiva lösningar såsom mobUtelefoni eUer privatradio.


 


TUldehiingen av frekvens sker med utgångspunkt i den övergripande Prop. 1992/93:200 fördelning som har gjorts i den s.k. frekvensplanen. Inom ramen för planen sker tiUdelningen utifrån principen att de frekvenser som för när­varande används skaU umyttjas fiiUt ut innan helt frfe tas i bmk. Den hushållningsaspekten kan också lecfe tiU en viss gradering av behov. Be­dömningen av hur angelägen sökandens radioanvändning är kan, be­roende på trängselsituationen i det aktueUa geografiska området, leda tiU placering i frekvensband som firån teknisk eUer utmstningsmässig syn­punkt kan anses bättte eUer sämre.

3.4.4 Vissa särskilda tillståndstyper

Vid sidan av de individueUa tiUstånd som nyss nämnts kan nämnas vissa särskUda slag av tUlstånd.

Prov- och demonstrationstillstånd meddelas av Telestyrelsen för inregi-stterade företag i radio- eUer elekttonUcbranschen för verksamhet som in­begriper reparation, tUlverkning, teknisk utveckling och import av radio­sändare.

Vissa personer liksom museer kan få samlariillstånd, s.k. innehavartiU­stånd, vilket innebär att de får mneha radiosändare men inte använcfe dem.

För vissa slag av radiosändare har Telestyrelsen meddelat generella till­stånd. Sådana har lämnats för bl.a. sladdlösa telefoner och radiosändare för fjärrstyrning av modeUfarkoster och leksaker. TiUstanden mnebär att radiosändare, under fömtsätming av typgcxlkännande, får användas på an­givna frekvenser utan att innehavaren av utmsmingen behöver ha ett indi­vidueUt tiUstånd.

4     Allmän motivering till lagförslagen

Jag tar nu upp tiU behandling de förslag tiU lagregler som lämnats av Telelagsuttedningen och Frekvensrättsuttedningen. Som tidigare redo­visats har Telelagsuttedningen lagt fram förslag om en telelag, medan Frekvensrättsuttedningens betänkande innehåUer förslag tiU en feg om radiokommunikation. Uttedningama har vidare lämnat vissa ytterUgare lagförslag avseende bl.a. ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och sekretesslagen (1980:100).

Inledningsvis finns skäl att ta upp en fråga av övergripande systematisk betydelse som gäUer om regler om televerksamhet och gmndläggande be­stämmelser om radiokommunikation bör samordnas i en lag eUer om de bör hänföras tiU olUca lagar. Frågan har tagits upp av Telelagsutted­ningen (SOU 1992:70 s. 381 O- EnUgt uttedningens uppfetming bör be­stämmelsema håUas åtskilda. Uttedningen jjekar bl.a. på det förhåUandet att de lagregler, som föreslås mgå i en lag om radiokommunikation, gäUer användning av endast ett av flera sätt att föra över telemeddelan­den, nämUgen radiovågor, medan förslaget tiU telelag avser även tråd-

67


 


bunden överföring. Uttedningens ståndpunkt har inte kommenterats i    Prop. 1992/93:200 remissyttrandena.

I sammanhanget bör beröras även hur förslagen inverkar på radiofegen (1966:755). Som redovisats i det föregående finns den gmndläggande föreskriften om tiUståndsskyldighet för innehav och användning av radio­sändare för närvarande i radiolagen. 1 övrigt innehåUer radiolagen huvud­sakUgen bestämmelser som anger fömtsättningama för rätten att sända radioprogram i mndradiosändning. Frekvensrättsuttedningens lagförslag innebär att nyssnämnda bestämmelser om tiUståndsskyldighet enUgt radiolagen i stäUet skaU finnas i en särskUd feg om radiokommunikation. Endast en av remissinstansema har haft invändningar i denna del och anfört att de föreslagna bestämmelsema borde införas i radiolagen.

För egen del vUl jag framhåUa att lagreglerna om radiokommunUcation resp. televerksamhet har betydande beröringspunkter. Bestämmelsema är avsedda att tiUämpas inom i huvudsak samma område, dvs. telekom­munikationsområdet. Detta förhåUande kan i och för sig anses utgöra skäl för att samla aUa regler i en lag. Samtidigt bör hänsyn tas tiU att bestäm­melsema för radioanvändning i förslaget tiU lag om radiokommunikation är gmndläggande och gemensamma för aU slags radioanvändning. De får således betydelse inte bara för sådan verksamhet som förslaget tiU telelag omfattar. Även exempelvis mndradioverksamhet kommer att omfettas av föreskriftema, framför aUt i fråga om de mera tekniskt betingade fömt­sättningama för sådan verksamhet. Ur systematisk synvinkel får det därför anses som en fördel att ha skUda lagar för de gmndläggande be­stämmelsema för aU radioanvändning och för de bestämmelser som är direkt inriktade på televerksamhet i mer aUmän mening.

Jag förordar aUtså att de gmndläggande tekniskt betingade reglema om fömtsättningama för radiokommunUcation tas upp i en särskild lag om radiokommunikation. För verksamhet i vUken telekommunUcationstjänster tillhandahåUs bör föreskrifter ges i en telelag. Rundradio och likartad verksamhet som innefettar radioanvändning men där det mediapoUtiska inslaget är framträdande skuUe då komma att regleras i särskUd ordning.

De regler som föreslås mnefettar bl.a. krav på tiUstånd för vissa verksamheter. Föreskriftema avser förhåUandet meUan enskilda och det allmänna och kräver lagform enUgt 8 kap. 3 § regeringsformen. Såvitt avser förslaget tiU lag om radiokommunUcation gäller, som jag åter­kommer tiU senare (avsnitt 4.11), kravet på lagform redan genom den begränsning i yttrande- och informationsfriheten enUgt 2 kap. regerings­formen som de föreslagna bestämmelsema får anses innebära. Förslaget tiU telelag innehåUer föreskrifter som berör enskUdas inbördes ekono-nuska förhåUanden. Sådana föreskrifter skaU enUgt 8 kap. 2 § regerings­formen meddelas genom lag. EnUgt 2 kap. 12 § första stycket regerings­formen krävs lagform för sådana föreskrifter i föreslagna bestämmelser som innefettar begränsningar i skyddet för den enskUdes integritet. Begränsningama får dessutom enUgt andra stycket i nämnda bestämmelse ske endast för att tiUgcxlose visst ändamål och inom vissa ramar.

1 det följande redogör jag först för mina förslag om innehåUet i en
telelag. Efter det gör jag en motsvarande redovisning av innehåUet i en
    68

lag om radiokommunUcation.  I ett ttedje avsnitt av den allmänna


motiveringen belyser jag vissa frågor som är gemensamma för de båda    Prop. 1992/93:200 lagförslagen. Den aUmänna motiveringen avslutas med överväganden och förslag angående vissa lagändringar som utgör en anpassning tiU den förväntade nya simationen med i huvudsak endast privaträttsUga subjekt på telemarknaden.

En särskUd fråga som jag viU ta upp redan i detta sammanhang är hur regleringen främst i en telelag bör utformas i förhåUande tiU vad som gäUer i omvärlden. Televerksamheten har under senare tid i ökande ut­sträckning bUvit mer mtemationaUserad genom bl.a. olika samarbets­former över gränsema och gemensamma regleringar, såväl i standardi­seringsfrågor som på andra områden. I detta sammanhang har EG:s regler på telekommunikationsområdet stor betydelse, särskUt mot bakgmnd av den svenska ansökan om medlemskap i EG. Den svenska regleringen i en telelag ckU i en feg om radiokommunikation bör, i belysningen av det intemationeUa samarbetets betydelse för telekom­munikationerna, i den utsträckning det är möjligt och lämpUgt vara anpassad tiU denna och annan intemationeU reglering. Härigenom kan också de rättsakter som omfattas av ett EES-avtal, om och i så faU när ett sådant träder i kraft, bU införlivade med svensk rätt. De regler som i förslagen innefettar en anpassning tiU EG:s regelsystem anser jag mot den lämnade bakgmnden bör införas alldeles oavsett om Sverige blir bundet av ett EES-avtal eUer ej. Jag återkommer i det senare tiU frågan om anpassning tiU dessa regler där den har aktuaUtet.

69


 


En telelag


Prop. 1992/93:200


 


4.1   Grundläggande utgångspunkter för en telelag - de telepolitiska målen

Mitt förslag: De telepolitiska målen ges ett nytt innehåll. Betydelsen av effektiva telekommunikationer i samhällsutvecklingen framhålls starkare än tidigare.

Det stadiga ansvaret för gmndläggande telekommunikationer utvidgas från taltelefoni till att omfatta även telefax cx;h viss datakom­munikation. Vidare tas ett övergripande ansvar för andra teletjänster. Det sker bl.a. genom att fasta teleförbindelser, exempelvis för datakommunikation, skall tillhandahållas där de efterfrågas. Bestam­melser om televerksamhet samlas i en telelag. Från tillämpningsom­rådet undantas utsändning av program i ljudradio m.m.

Tillämpningen av bestammelsema i telelagen skall ske med den gmndläggande inriktningen att enskilda och myndigheter skall erbjudas tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhälls­ekonomiska kostnad. Det bör vidare föreskrivas att det stadiga an­svaret för att enskilda och myndigheter erbjuds gmndläggande tele­kommunikationer, dvs. telefonitjänst till stadigvarande bostad eller fast driftställe, skall upprätthållas inom ramen för lagtillämpningen.

Det viktigaste medlet för att nå de angivna syftena skall vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom tele­kommunikationsområdet.

Bestammelsema i telelagen skall tiUgcxlose totalförsvarets behov av telekommunikationer under krig eller likartade förhållanden genom bl.a. en möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen be­stammer att meddela föreskrifter såväl under krig eller likartade för­hållanden som i fredstid.

Utredningens förslag stämmer i huvudsak överens med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar frågan om behovet av en lagreglering på teleområdet utan särskUda kommentarer. Några, bl.a. SEATTEL-dekgationen och Iruemationella handelskam­marens svenska nationalkommitté (ICC), väUcomnar tillkomsten av en telelag. Statsanställdas Förbund (SF) framhåUer att man mte delar utted­ningens uppfettning att nya regler behövs för att säkra de telepoUtiska mål som staten stäUer upp. EnUgt förbundets uppfettning har riksdagens mål för telepoUtiken i aUt väsentUgt uppnåtts med nuvarande ordning, dvs. Televerket i affärsverksform som regeringens telepoUtiska instm­ment. En ändring av regelverket torde enligt SF främst kunna motiveras utifrån en önskan om att utveckla den konkurrens på marknaden som den nya tekniken och andra förändringar har möjUggjort. Därvidlag saknar förbundet en mål - medelanalys med fokus på hur en telelag skaU


70


 


utformas för att effektiviteten inom telebranschen skaU öka samtidigt som    Prop. 1992/93:200 de telepoUtiska målen uppnås.

Flera remissmstanser tar upp vad som bör vara målsättningen med regleringen. E)e remissinstanser som uttalar sig i frågan delar i huvudsak uttedningens ståndpunkt att regleringen skaU bidra tiU att de telepoUtiska målen uppfyUs cx;h att det vUctigaste medlet att uppnå detta är att det genom tillämpningen av lagen skapas och upprätthåUs en effektiv konkurrens inom telekommunikationsområdet. Därvid pekar man dock på behov av precisering cKh komplettering av dessa i skUda avseenden. I flera yttranden framhåUs betydelsen av att regleringen leder tiU att effektiv konkurrens kommer att råda på telemarknaden.

Konsumentverket framhåUer att det i anslutning tiU de gmndläggande målen i fegen klart bör uttryckas att alla skaU kunna umyttja telefoni­tjänsten och att kostnadema för detta skaU betafes soUdariskt. Dessutom föreslår verket att det bör föreskrivas att möjUgheten att utnyttja telefonitjänsten skaU sta öppen enUgt allmänt gäUande villkor.

Överbefölhavaren (ÖB) pekar på vUcten av att totalförsvarets behov av telekommunikationer under kriser och vid höjd beredskap kan tiUgodoses. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) anser att totalförsvarets behov av telekommunikationer i kriser och i krig skaU beaktas genom att betydelsen härav tas in som en del av målsättningen för regleringen. E)et bör enUgt ÖCB därvid föreskrivas att dessa behov skaU beaktes vid den fredstida utformningen av telekommunikationema.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) avstyrker uttedningens förslag tiU telelag med hänvisning tiU att uttedningen inte tiUräckUgt har behandlat frågan om hur telelagens bestämmelser skaU främja både en effektiv konkurrens och ge aUa tiUgång tiU effektiva telekommunika­tioner. NUTEK framhåUer att i de telepoUtiska målen ingår att tele­systemet skaU utformas så att det bidrar tiU regional balans och sociala hänsynsteganden. Verket anser att begränsningen av gmndläggande telekommunikation i de telepoUtiska målen tiU enbart telefoni kan vara ett hinder att uppnå detta mål. Man efterlyser härvidlag en bedömning av konsekvensema av att utvidga statens övergripande ansvar tiU att omfetta såväl telefoni som paketicopplad datakommunikation. SIATTEL-dekga-tionen anser att de telepoUtiska målen behöver preciseras för att markna­dens aktörer och Telestyrelsen skaU kunna göra tydUga prioriteringar och fetta rätt beslut. MöjUghetema att effektivisera telesystemet genom ökad konkurrens bör enligt STATTEL-delegationen uttalas tydUgare. Delega­tionen noterar att en tydUg utgångspunkt för uttedningen har varit målet att statens ansvar är begränsat tiU gmndläggande telekommunikationer. Detta har utgjort ett vUctigt kriterium för valet av vad som skaU vara tiUståndspliktig verksamhet. STATTEL-delegationen menar att en utveckling av en effektiv infrastmktur mom datakommunikation förmod­Ugen är viktigare för svensk industri i dagsläget än telefonitjänsten som nu är relativt sett väl ud)yggd.

Leverantörföreningen Kontor och Data (LKD) anser att telelagen bör
ha två primära uppgifter. Statsmaktema måste förfoga över de medel som
krävs för att uppfyUa de åtaganden som Sverige gör i avtal med andra
     71

länder om intemationeU telettafik och vad som krävs för att garantera att


landet får tUlgång tiU gmndläggande teletjänster. De Handikappades    Prop. 1992/93:200

Riksförbund (DHR) anser att förslaget tiU telelag helt utelämnar frågan

om tiUgängUghet för människor med funktionshinder. Enligt DHR bör

gmndläggande telekommunUcation fömtom en fungerande telefontjänst

också vara möjUgheten att med telekommunUcation i kombination med

datateknik  utföra  vardagUga  sysslor  m.m.   Motsvarande  synpunkter

framförs av Handikappförbundens Ceruralkommitté och Neurologiskt

Handikappades Riksförbund. Synskadades Riksförbund anser att begreppet

gmndfeggande teletjänst också bör omfetta nummempplysningstjänsten.

Tek2 AB anser att de statUga telepoUtiska målen i vissa faU är både motstridiga och obsoleta. Om lagen skaU kunna gäUa under en längre tid är det därför nödvändigt att i möjUgaste mån undvUca att bygga den på sådana mål. Tele2 fiamhåUer vidare att tyngdpunkten i telelagen måste Ugga på att uppfyUa målet om effektiva telekommunUcationer med konkurrens som ett prioriterat medel för att uppnå detta. Statsanställdas Förbund (SF) anser att den övergripande telepolitiska målsättningen att enskUda och myndigheter skaU få tUlgång till effektiva telekommunUca­tioner tiU lägsta möjUga samhäUsekonomiska kosmad inte är tiUräckUg som syftesbestämning och bakgmnd mot vilken alla bedömningar enUgt lagen skaU göras. Syftesbestämningen bör enUgt SF också innehåUa ett antal preciseringar som festslår att de övergripande bedömningama skaU ske gentemot andra poUtiskt bestämda, övergripande mål som t.ex. ett öppet och sammanhållet telenät, att alla skaU ha råd att umyttja telefoni­tjänster samt sociala och försvarspoUtiska mål. SF framhåller dessutom att det enda av lagförslaget uttryckligen angivna medlet att nå det övergripande målet, en effektiv konkurrens, inte är det enda medel som garanterar att målen uppnås. Man har svårt att se att den effektiva konkurrensen kan vara eftersttävansvärd inom aUa delar av telekom­munikationsområdet. Krav av social, regional och försvarspoUtisk karaktär inom gmndläggande telefoni torde i vissa feU enUgt SF bäst uppnås med hjälp av ett fåtal aktörer.

Skälen för mitt förslag: Som jag redovisat i det tidigare finns på tele­kommunikationsområdet inte någon lagreglering, frånsett kravet på tiUstånd för innehav och användning av radiosändare. Mot bakgmnd av Televerkets ställning på detta område och med den möjUghet till styming av denna verksamhet från statsmaktema som detta inneburit har något behov av lagregler tidigare inte ansetts föreligga. Som jag också fram­håUit har emeUertid sittiationen på telekommunUcationsområdet ändrats väsentUgt under senare år. Televerket är inte längre ensamt om att tiU­handahåUa telekommunikationstjänster. Nya teleföretag gör inbrytningar på områden som verket tidigare i praktiken har haft monopol på. Detta har bUvit möjUgt tiU följd av den tekniska utvecklingen och en poUtisk vUjemrikttiing innebärande att konkurrens välkomnas vad gäUer tiUhandahåUande av teletjänster m.m.

Den nya situationen med flera aktörer på marknaden har accentuerat
behovet av en lagreglering av televerksamheten. En sådan reglering är
nödvändig redan av det skälet att aktörema själva behöver klara
spelregler för sm verksamhet. I en situation med ökad konkurrens är det
    72

vidare av avgörande betydelse att staten skaffar sig instmment för att se


tUl att vissa gmndläggande behov av telekommunikation kan tiUgcxloses    Prop. 1992/93:200 ÖveraUt och inte bara där den är lönsam.

Behovet av lagregler är således inte omedelbart beroende av att Tele­verkets verksamhet överförs tiU att drivas i aktiebolag, utan är en konse­kvens av den tekniska utvecklingen, den angivna strävan mot en UberaU­sering av marknaden med förekomsten av ett flertal aktörer som tiU­handahåUer teletjänster samt den aUtmera påtagUga intemationaUseringen av telesektom.

Telelagens inriktning

Som jag redovisat i bakgmndsbeskrivningen går utvecklingen inom teleområdet i dag mycket snabbt. Det gäUer särskUt i fråga om utveck­lingen av nya tekniska lösningar och av nya tjänster. Mot bakgmnd härav är det svårt att närmare fömtsäga utveckUngen annat än på kort sUct.

I takt med att handeln, informationsutfjytet och intemationaUseringen har ökat har betydelsen av telekommunikationer bUvit större. Effektiva telekommunUcationer spelar en stor roU för ekonomiers tillväxt och för utvecklingen av mdustri och handel. Telekommunikationema har också stor betydelse socialt, kultureUt och regionalpoUtiskt.

Produktionen av teletjänster och produkter för telekommunUcation utgör i sig betydande delar av samhällets totala produktion. Telekommunika­tioner är vUctiga som stöd för verksamheter såsom bank- och försäkrings­verksamhet, offentiig förvalming, turism, transporter och tiUverkning. Det kan sålunda konstateras att det är ett gemensamt nationeUt inttesse att det finns goda telekommunikationer, som kan bidra tiU att bibehåUa och utveckfe välfärden.

Telekommunikationer har tidigt varit ett inttesse för staten. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i att uppbyggnad av telenät och tillhandahållande av teletjänster ombesörjts av staten genom Televerket, som haft ett de fecto-monopol på stora delar av telemarknaden. Med hänsyn tiU den stora betydelsen av telekommunikationer har mriktnuigen av poUtiken på teleområdet lagts fest av riksdagen.

Nu gäUande telepolitiska mål beslutades av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402). Det festiades då att det övergripande målet för den svenska telepoUtiken skaU vara att medborgama, näringsUvet och den offentUga förvaltningen i landets olika delar skaU erbjudas en tiUfredsstäUande tiUgång tiU telekommunikationer tiU lägsta möjUga samhäUsekonomiska kosmad. Detta mål vidareutveck­lades samtidigt i fem delmål, nämUgen:

-         Telesystemet skaU utformas så att det ger en god tiUgängUghet och service för gmndläggande telekommunikationer.

-         Telesystemet skaU utformas så att det bidrar tiU ett effektivt resursut­nyttjande i samhäUet som helhet. Samtidigt skaU systemet i sig vara effektivt.

-         Telesystemet skaU utformas så att utvecklingsmöjUghetema tas tiU

73 vara.


 


-         Telesystemet skaU utformas så att det bidrar tiU regional balans och    Prop. 1992/93:200 möjUggör sociafe hänsynstaganden.

-         Telesystemet skaU vara uthålUgt cxih tiUgängUgt under kriser och i krig.

Med utgångspunkt i de angivna målen utveckfede den föredragande departementschefen sin syn på inriktningen av telepoUtiken (prop. 1987/88:118 s. 14 ff). Han framhöU bl.a. att konsumentema skaU ha så stor valfrihet som möjUgt i sin användning av teletjänster. Han förklarade också att staten skaU skapa fömtsättningar för en effektiv konkurrens på utmstningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster. Vidare skaU staten ansvara för att det finns ett sammanhåUet och öppet telenät som tacker hefe landet. Den såluncfe angivna inriktningen av telepoUtiken biträddes av riksdagen.

Post- och teleuttedningen, som hade uppdrag att överväga och föreslå avgränsning och precisering av statens ansvar på teleområdet, föreslog att staten skuUe garantera tiUgång tiU en väl fiingerande normal tele-fonkommunikation i hela landet tiU enhetUga priser för företag och för hushåU (SOU 1990:27). Uttednmgen hade också att överväga vUka telekommunikationer som skuUe betraktes som gmndläggande. Därvidlag sammanfattade uttedningen de gmndläggande telekommunikationernas karakteristika för överbUckbar tid på följande vis:

-         De skaU ha stor betydelse för möjUghetema att kommunicera,

-         de skaU kunna användas av alfe och aUa skaU i princip ha råd att använda dem,

-         de skaU erbjudas med gcxl tiUgängUghet och service,

-         kosmadema för att säkerstäUa tUlgängUgheten skaU i princip betalas soUdariskt, samt

-         användamas avgifter och taxor skaU utjämnas mellan oUka geogra­fiska områden.

Post- och teleuttedningens förslag togs upp i propositionen om närings­
poUtik för tiUväxt (1990/91:87 s. 137 f). Den dåvarande regeringen
framhöU därvid att staten måste ta ansvar för att samhäUet har tiUgång
tiU ett mcxlemt telesystem. Med hänsyn tiU den snabba utvecklingen inom
telesektom ansågs det emeUertid inte möjUgt att i detalj definiera vad
som skuUe omfattas av det statUga ansvaret. I propositionen anförs härvid
att det StatUga ansvaret för telepoUtiken kan delas upp i två huvudfrågor.
Dels är det fråga om att bedriva en telepoUtik som möjUggör och
underlättar en teknisk utveckling av sektom, dels gäUer det att garantera
att de tjänster som omfettas av ett specificerat statUgt ansvar också kan
umyttjas av aUa. Genom propositionen anslöt sig den dåvarande
regeringen tiU de överväganden som Post- och teleuttedningen hade gjort
när det gäUde avgränsningen av vUka tjänster som skuUe anses ingå i det
StatUga ansvaret. Det anförs i propositionen att fuU enighet råder om att
telefonitjänsten skaU ses som en sådan gmndläggande teletjänst.
Samtidigt framhåUs att tjänster utöver den gmndläggande telefonitjänsten
      74

förvisso är väsentliga inslag i samhällets infrastiaiktur. Det ansågs i detta


sammanhang emellertid   knappast praktiskt  möjUgt att definiera ett    Prop. 1992/93:200 genereUt behov av  "tUläggstjänster".  Genom regeringsförslaget,  som antogs av riksdagen, har det således lagts fest att det stadiga ansvaret skaU  omfatta telefonitjänsten i hefe landet (prop.   1990/91:87,  bet. 1990/91 :TU28, rskr. 1990/91:369).

De nyss redovisade målen har formulerats i en situation, där staten har haft möjUghet att genom Televerket se tiU att utvecklingen går i den be­slutade riktningen. Det finns anledning att betrakte målangivelsen i detta perspektiv. Med den ombUdning av Televerket tiU aktiebolag som jag återkommer tiU i ett senare sammanhang blir förhåUandena i viss ut­sträckning förändrade med avseende på de du-ekta styrmöjUghetema.

Frågan som då bör stälfes är om de redovisade telepoUtiska målen är de riktmärken som bör gäUa också för den nya situation som följer av ut­vecklingen på telemarknaden med snabba tekniska landvinningar, en ny verksamhetsform för Televerket, flera nya företag som tiUhandahåUer telekommunikationstjänster av skUda slag och ett utökat kommersieUt inttesse av att ta tiU vara de valmöjligheter bettäffande telekommunika­tionslösningar som därvid kan erbjudas.

Uttedningens förfatmingsförslag utgår från att de redovisade telepoU­tiska målen skaU utgöra gmnden för regleringen. Dessutom bör enUgt förslaget regleringen vara konkurrensneutral och bygga på likabehand­ling. Samtidigt framhåUs som ett betydelsefiiUt medel för att i den förväntade situationen nå de uppstallda målen att det skapas utrymme för och upprätthåUs en effektiv konkurrens inom aUa delar av teleområdet.

Flertalet av de remissmstanser som har yttrat sig om inriktningen av lagbestämmelserna har mer eUer mindre uttalat anslutit sig tiU huvudinne-håUet i de beslutade telepoUtiska målen. De synpunkter som har lämnats i denna del gäUer förettädesvis behovet av en precisering av målsätt-tiingama och därmed inriktningen av den fiamtida lagtiUämpningen samt önskemål om en ytterUgare betoning av konkurrensmedlet för att uppnå målen.

De telepoUtiska mål och den inriktning av telepoUtdcen som beslutats år 1988 och som har preciserats år 1991 har tilUcommit i en delvis annor­lunda marknadssituation än den som med hänsyn tiU bl.a. den snabba tekniska utvecklingen kan tänkas vara för handen redan inom några år. Det finns därför skäl att ytterUgare överväga de telepoUtiska målsätt­ningar som skaU tjäna som rättesnöre för de framtida ställningstagandena på teleområdet. EnUgt min mening är tiden nu mogen för att höja ambitionsnivån i fråga om de målsättningar som bör gäUa på telekom­munikationsområdet. Mm bedömning är att det redan på kort sikt finns utrymme för att ge preciserade mål ett reeUt innehåU.

Det övergripande målet på teleområdet och därmed syftet med telelagen
bör formuleras så att enskUda, såväl fysiska som juridiska personer, och
myndigheter i landets olika delar skaU ges tiUgång tiU effektiva telekom­
munikationer. Strävan skaU givetvis vara att detta skaU ske tiU lägsta
samhäUsekonomiska kostnad. En sådan övergripande och långsUctigt
inriktad bestämning är avsedd att inrymma även de under denna målsätt­
ning tidigare angivna delmålen och den utveckUngsinriktning avseende
      75
konkurrensfömtsättningama som riksdagen har beslutat om.


 


Hämtöver vUl jag tillägga följande.                                  Prop. 1992/93:200

I vårt informationsteknologiskt inriktade samhäUe bUr betydelsen av effektiva telekommunikationer aUtmer påtegUg. Den tekniska utveck­lingen har gjort det möjligt att successivt mttoducera utvecklade och nya kommunikationsformer. Även för framtiden finns skäl att utgå från att utvecklingspotentialen på telekommunUcationsområdet består. EnUgt min mening är det av största vUct att ta tiU vara de möjUgheter som tele­systemet som infrastmktur kan ha för samhäUsutvecklingen. Detta gäUer inte minst den regionala utjämning som härigenom kan åstadkommas av fömtsätttiingama att driva näringsverksamhet. Som jag ser det måste varje möjUghet tiU regional utveckling som kan skapas genom teleinfra-stmkturen utnyttjas. Gocfe fömtsättningar för tiUgång tiU teletjänster är i detta sammanhang centralt. Utöver den gmndläggande telefonitjänsten gäUer detta exempelvis olika former av datakommunikation. Att aktivt utnyttja den utvecklingspotential som infrastmkturen på telekommunika­tionsområdet och olUca kommunUcationsformer utgör bör vidare bidra tiU att "föra skUda delar av Sverige närmare varandra" med de fördelar som detta för med sig för enskilda och för samhällets funktion.

Genom teknikens utveckling och de investeringar som gjorts i det aU­männa telenätet har kvaUteten på nätet successivt utvecklats och upp­graderats. Härigenom har fömtsättningama ökat för väl fungerande telekommunikationer liksom för att erbjuda nya nättjänster. Denna process fortskrider i snabb takt.

Mot bakgmnd av den ökande betydelsen av telekommunUcationer av oUka slag för företag men också för hushåll anser jag det nu rimligt att i gmndläggande telefoni innefetta möjlighet att umyttja telefåxtjänster och vissa datakommunUcationstjänster. Det bör således vara möjligt för teleoperatörer att med ett mycket Utet antal undantag i enskUda feU vid efterfrågan tillhandahåUa telefonitjänst som håUer en sådan kvaUtet att även telefex och datakommunUcation via låghastighetsmodem kan förmedlas. Den enskUde abonnenten bör inte belastas med några merkost­nader för detta. Men det får fömtsättas att terminalutmstningen håUer en rimUgt god teknisk kvaUtet.

För egen del är jag övertygad om att denna gmndläggande teletjänst som kommunikationsform - med den nyss angivna utvidgningen av vad tjänsten mnefettar - kommer att ha avgörande betydelse under över­skådUg tid för flertalet teleanvändare. Detta motiverar att telefonitjänsten även fortsätmingsvis ges en särställning. Jag delar således inte den uppfettning som förts fram under remissbehandlingen att en reglering av telefoni är föråldrad. Regleringen av denna tjänst måste nämUgen vidare ses i sitt sammanhang, dvs. i det samlade regelsystem som föreslås.

Målet om att det skaU tiUhandahåUas effektiva telekommunUcationer är
väsentUgt mera vidsträckt än att avse vissa specifika tjänster. Sett i ett
övergripande perspektiv inbegriper denna inriktning varje form av
telekommunikation av betydelse från allmän synpunkt. Särskilt kan dock
nämnas datakommunikation av sådan kvaUtet att den överföringskapacitet
som tillhandahåUs genom telefonitjänsten inte är tillräckUg. Det är enUgt
min mening, som nyss framhålUts, av stor betydelse att det skapas
          76


 


fömtsättningar för att exempelvis sådana tjänster finns tUlgängUga på    Prop. 1992/93:200 marknaden på rimliga viUkor.

De förslag som jag närmare redovisar i det följande, och som redan här bör nämnas, har tiU syfte att åstadkomma vad som nu sagts. Genom krav på tillstånd kan i tiUståndsvillkor anges att telefonitjänst som håUer viss kvaUtet skaU finnas tiUgängUg tiU alla permanentbostader och tiU festa driftstäUen för näringsverksamhet. Som nyss sagts kommer det häri­genom samtidigt att finnas möjUghet att umyttja tjänster som exempelvis telefax, elekttonisk post och datebassökningar. Motsvarande gäUer i firåga om kravet på tiiUstånd för att tilUiandahåUa fasta teleförbmdelser. Detta innebär att tiUståndsvillkor kan användas på så sätt att ledningar för exempelvis högkvaUtativ datakommunikation kommer att erbjucfes tele­användama. Även kravet på anmälningsplikt i vissa faU för att tiU­handahåUa teletjänster eUer teleförbmdelser av olika slag kommer att bidra tiU att utveckla fömtsättningama för goda telekommunikationer i angiven riktning. Till detta kommer den skyldighet tiU samtrafik som föreslås. Som jag ser det har goda fömtsättningar för samtrafik av­görande betydelse för ökad konkurrens och därmed för att skapa en fungerande marknad på teletjänstområdet. Mitt förslag om samtra­fikskyldighet är därför väsentiigt mer omfattande än vad uttedningen har föreslagit och inbegriper i princip aUa slag av teletjänster.

Med hänsyn tiU den samhälleliga betydelsen av fungerande telekom­munikationer är det motiverat att staten genom föreskrifter lägger fest en ordning för bestämmande av viUca fömtsättningar som skaU gälla för att bedriva verksamhet på detta område. Det Ugger dock i sakens natur att fegregleringen inte bör vara aUtför detaljerad. Tvärtom är det av vUct för att undvika onödiga låsningar av utveckUngen på detta dynamiska område att regleringen utformas så att ett relativt stort handlingsutrymme ges vid fegtiUämpningen med möjlighet att komplettera med bestämmelser som är anpassade tiU marknadssituation, teknUcutveckUng m.m. Således är det inte lämpUgt att i lag detaljerat ta upp aUa de situationer som därvid kommer att behöva regleras. En betydande risk skuUe då föreUgga för att bestämmelsema snabbt skulle bU otidsenUga. 1 stäUet bör i lagen anges den målsättning eller inriktning mot vUken tillämpningen skaU kunna återföras. GenereUt bör således inslaget av regler på detta dynamiska område så långt möjUgt begränsas och marknadskrafterna ges uttymme att leda utvecklingen mot nya tjänster och kommunikationsformer. Men som nämnts i samband med den ytterUgare precisering av inriktningen mot effektiva telekommunUcationer som jag har uppehåUit mig vid i det föregående får regleringen ett vidstiäckt tiUämpningsområde.

Med hänsyn tiU den betydelse som bör tillmätas huvudmålet för tele­
poUtdcen är det lämpligt att dess innehåU återfinns i en syftesbestämmelse
i telelagen. Det bör därför i lagen föreskrivas att det övergripande syftet
med bestämmelserna i lagen är att enskUda och myndigheter skaU få
tiUgång tiU effektiva telekommunikationer tiU lägsta möjUga samhäUseko­
nomiska kosmad. Vidare bör i lag slås fest det ansvar som staten åtar sig
i fråga om gmndläggande telekommunUcationer i hela landet. Med gmnd­
läggande telekommunUcationer skaU härvid förstas telefonitjänsten. Med
  77
hänsyn tiU den avgränsning av ansvaret som gjorts beträffande hushåU


 


och företag bör det föreskrivas att var cx;h en skaU ha möjlighet att från    Prop. 1992/93:200 sin stadigvarande bostad eller från fest verksamhetsstäUe umyttja telefoni­tjänst mom alhnänt tUlgängUgt telenät. Fast verksamhetsstäUe gäUer då inte bara för näringsverksamhet utan även för bl.a. myndighetsverksam­het.

Utifrån de angivna målen får det ankomma på den tillämpande myndig­heten på teleområdet och överprövande domstolar att utforma en närmare praxis på detta område. Jag anser således att lagen skaU ge ett utrymme för flexibilitet i myndighetsverksamheten cKh anpassning tiU den marknadsmässiga och tekniska utvecklingen.

Konsumentverket har firamhåUit vUcten av att telefonitjänsten erbjuds under sådana villkor att alfe har råd att nyttja tjänsten. Det har också föreslagits att i fegens syftesbestämmelser uttryckUgen föreskrivs att telefonitjänsten skaU erbjudas på allmänt gäUande villkor.

Jag delar uppfettningen att inriktningen bör vara att telefonitjänsten tillhandahåUs under sådana villkor att priset inte skaU vara ett hinder för utnyttjandet. Detta följer emeUertid enUgt min mening redan av de fesdagda telepoUtiska målen. Mot bakgmnd av det övergripande syftet för regleringen som jag har angett kan det fömtsättas att detta kommer att beaktes. Något behov av att ange detta särskilt i en syftesbestämmelse anser jag inte föreUgga. Inte heUer finns det anledning att i detta sammanhang särskUt framhåUa betydelsen av enhetUga taxor för identiska tjänster. Däremot bör lagen innehålla bestämmelser som ger utrymme för prisreglering av telefonitjänsten. Jag återkommer senare tiU detta (avsnitt 4.5.2).

Handikapporganisationema har tagit upp frågan om vad som bör hänföras tiiU begreppet gmndläggande telekommunUcationer och menar att en utvidgning är befogad från den vanUga telefonitjänsten tiU vad som dämtöver kan behövas av teletjänster för att den som har ett ftmk-tionshinder eUer annat handUcapp skaU kunna utföra dagUga sysslor.

Min uppfettning härvidlag är följande. För att uppnå ett effektivt
telesystem är det vUctigt att det skapas fömtsättningar för en effektiv
konkurrens på marknaden. Jag kommer senare att närmare utveckla min
syn på detta. En fömtsättning för att verkUg konkurrens skall uppkomma
är att skyldigheter för marknadsaktörerna att tUlhandahålla tjänster som
inte är kommersieUt motiverade begränsas så långt möjUgt. Risken är
annars att konkurrensfömtsättningama kan komma att skUja sig åt meUan
olika företag beroende på vilken omfattning som deras särskUda
skyldigheter kommer att få i praktiken. Redan mitt förslag att regleringen
skaU säkerstäUa att telefonitjänsten tiUhandahåUs med rikstackning ttots
att fiiU kostnadstackning för detta inte aUtid kan förväntas innebär risk
för att konkurrensfömtsättningama på gmnd av denna omstandighet i
framtiden inte blir helt lika för teleföretagen. Att utvidga denna målsätt­
ning tiU att också omfatta handikappades behov av olUca teletjänster anser
jag inte vara en riktig väg. I stället bör lagregleringen ge möjUgheter för
tillämpande myndighet att, med beaktande av bl.a. konkurrensaspekter,
se till att teleföretagen kommer att erbjuda de tjänster som leder tiU att
handUcappades behov kan tiUgodoses. Utrymmet för myndigheten att
       78

ålägga skyldigheter härvidlag bör dock i princip vara beroende av om det


 


finns möjUghet att erbjuda kompensation för den uppoffring som skyl-    Prop. 1992/93:200 digheten kan innebära.

I detta sammanhang viU jag fasta uppmärksamheten på att Handi-kapputtedningen i sitt slud)etänkande (SOU 1992:52) Ett samhäUe för alfe har föresfegit åtgärder för att säkra handUcappades tiUgång tiU tele­kommunikationer. E)et föreslås där bl.a. inrättandet av en s.k. telefond, finansierad av teleföretagen med tiUskott i förhåUande tiU dessas om­sättning. Ur fonden skaU det kunna utgå bidrag exempelvis tiU enskUda för dagUga merkosmader som avser telekommunikation. HandUcapput-redningens försfeg måste övervägas i ett vidare sammanhang och det är därför ännu för tidigt att te ställning tiU om några av försfegen skaU genomföras.

Med anledning av vad ÖB och ÖCB ytttat viU jag framhåUa att i de telepoUtiska målen ingår att telesystemet skaU vara uppbyggt så att det är UthåUigt och tiUgängUgt under kriser och i krig (prop. 1987/88:118 s. 13 f). Uttedningen har toUcat denna målsätming så att de televerksam-heter som har betydelse för upprätthållande av väsentUga funktioner i samhäUet skaU vara utformade så att de har motståndskraft mot avbrott, stömingar, etc. De delar av telesystemet som har betydelse för verksam­heten i krig eUer krigsfera skaU vara så beskaffade att det finns möjUghet att duigera om trafik för prioritering av sådan trafik som är av betydelse för rikets säkerhet. Vidare Ugger enligt uttedningen i denna målsättning att ledningsnät, växlar och ledningscenttaler skaU ha motståndskraft mot fysisk påverkan.

Såväl uttedningen som ÖB och ÖCB har fiamhåiUt den stora betydelse som telekommunikationema har för beredskapen för krigs- och krissitua­tioner. Uttedningen har låtit detta komma tUl uttryck genom att peka på möjUgheten för Telestyrelsen att rikta särskilda krav på teleföretagen i denna del vid tiUståndsförfarandet. Jag återkommer tiU detta vid mina överväganden om tillstandsgivningen m.m. Någon särskild bestämmelse om att hänsyn tiU försvarets behov skaU tes vid tiUämpningen av lagen har uttedningen inte ansett påkaUad.

Jag delar uttedningens uppfettning. Att komplettera syftesbestämningen med en uttryckUg föreskrift om att försvarets behov av telekommunika­tioner under beredskap och i krig skaU beaktes vid den fredstida utformningen av telekommunikationerna anser jag sålunda inte påkaUat. Däremot bör i telelagen tes m ett bemyndigande för regeringen eUer den myndighet regeringen bestämmer att meddefe föreskrifter som tiUgcxloser detta behov. Jag återkommer tiU denna fråga i specialmotiveringen (38 §). Jag återkommer också i det senare tiU de frågor om finansiering av särskUda uppgifter som kan uppkomma mot bakgmnd av totalförsva­rets behov.


Betydelsen av konkurrens på teleområdet

Under huvuddelen av 1900-talet har Televerket haft ett faktiskt monopol på att tillhandahåUa teletjänster åt hushåU, företag och myndigheter. De första telefonnäten och stationema, som etablerades redan under senare


79


 


delen av 1800-talet, drevs emeUertid av enskUda bolag. I början av 1880- Prop. 1992/93:200 talet fick dock Telegrafverket regeringens bemyndigande att driva telefonrörelse. Verket påbörjade då utbyggnad av telefonnät även i glesbygder ckU byggde teleförbindelser till mdustrier cx:h andra företag utanför de befintUga telegrafstationemas områden. En plan för rikstele­fonnät gjordes upp och under den fortsatta ud}yggnaden köptes så gott som aUa enskUda telefonanläggningar upp av verket. Härigenom nåddes syftet att skapa ett för landet enhetUgt telefonsystem som möjUggjorde snabba förbindelser mellan olika delar av landet. Ett gmndläggande motiv tiU statens engagemang vid uppbyggnaden cx;h driften av telefon­nätet, fömtom inttesset av att försäkra sig om gcxla fömtsättningar för näringsverksamhet, har varit att televerksamheten har ansetts ha karaktär av naturUgt monopol. Härmed avses att verksamheten har sådana skal-(Kh flerproduktfördelar vid driften att den av effektivitetsskäl bör skötas av en prcxlucent. Statens motiv för att ta på sig denna funktion har byggt på en strävan att förhindra ud)udsbegränsning, höga priser och andra former av missbmk av monopolstallningen från privata aktörers sida.

Under framför aUt 1980-talet och därefter har betydande förändringar inträffat vad gäUer de rent tekniska fömtsättningama för driften av televerksamhet. Därmed har konkurrenssituationen också förändrats. Den förändrade bilden är emellertid även uttryck för en poUtisk vUja att skapa mångfald och valmöjUghet för telekonsumentema och ge nya företag möjUghet att etablera sig på telemarknaden (prop. 1991/92:100 bU. 7).

Remissuistanserna har i flera faU gett uttryck för en uppfetming som innebär att utveckUngen med denna inriktning måste fortsätta inom ramen för den nya regleringen. Det har därvid framhålUts betydelsen av att effektiv konkurrens etableras. Denna uppfetming delar jag fuUt ut. Ett av de viktigaste medlen för att uppnå effektiva telekommunikationer innefettande ett mångfecetterat utbud och låga priser är enligt min mening att se till att konkurrens kommer att råda inom ett så brett fält av telemarknaden som möjligt. En sådan inrikming får också anses sta i överensstämmelse med EG-rådets direktiv (90/387/EEG) om upprättande av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahåUa öppna nät (Open Network Provision, ONP). Jag anser därför, i likhet med vad uttedningen har föreslagit, att det bör ges en uttryckUg föreskrift i telelagen som innebär att vid tiUämpningen av reglema skaU en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alfe delar av telekommunikationsområdet för att därigenom uppnå de gmndläggande målen. En sådan föreskrift får sin främsta fimktion som ett riktmärke för den tUlämpande myndigheten. Telestyrelsen, så att de beslut som fettas får ett sådant innehåU att verkUg konkurrens blir möjUg inom allt flera områden av telemarknaden.

Det finns i detta sammanhang anledning att peka på den nya konkur­
renslagen (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144,
SFS 1993:20). Lagen är avsedd att vara ett instmment för samhäUet att
motverka konkurrensbegränsningar i näringsUvet i stort. Den innebär att
det blir möjligt att direkt möta konkurrensbegränsningar med ekonomiska
sanktioner som drabbar de företag som vidtar åtgärdema. Regleringen
       80

kommer naturUgtvis att bU tUlämplig också på telemarknaden. I själva


verket kommer konkurrenslagen, vid sidan av den specifika konkurrens-    Prop. 1992/93:200

främjande regleringen, som ges i telelagen, att bU det övergripande

medlet för att komma tiU rätta med konkurrensbegränsande uppträdande

på denna marknad. Den praxis som efter hand kommer att utbUdas vid

tiUämpningen av konkurrenslagen kommer därför att vara vägledande

också på teleområdet. Med hänsyn tiU att konkurrenslagens regler i

huvudsak stämmer överens med Romfördragets konkurrensregler cKh

med vissa europeiska länders konkurrensregleringar kommer det även att

bU möjUgt att hämta ledning från EG-domstolens avgöranden men också

firån   praxis   i  andra   länder  där   förbudsprincipen   tillämpas   (prop.

1992/93:56 s. 21). Den nya konkurrenslagen träder i kraft den I juU

1993, dvs. vid samma tidpunkt som telelagen föreslås börja gälfe.

Yttrarulefrihet och televerksamhet

Verksamhet med att föra över information med hjälp av radiovågor eUer på ledning med hjälp av elektriska svängningar eller ljus innefettar också utsändning och mottagning av ljudradio- och TV-program. Sändning av ljudradio- och TV-program skiljer sig från "vanUg" televerksamhet på det sättet att programmen är ämnade för en bred krets av mottagare, medan telefoni, datakommunikation, etc. vanligtvis sker meUan två parter. Det karakteristiska för ljudradio- och TV-program är just deras egenskap av att vara massmedier, alltså avsedda att tas emot av allmänheten. Sändningar av sådana program har stor betydelse för opinionsbUdning, kunskapsuppbyggnad och nyhetsspridning bland aUmänheten.

Tillkomsten av yttrandefrihetsgmndlagen (1991:1469) innebar att ytttandefriheten i bl.a. ljudradio och television fick ett särskUt skydd. I denna yttrandefrihet får mte göras andra begränsningar än sådana som följer av yttrandefrihetsgmndlagen (YGL). Det finns därför anledning att, mot bakgmnd av mina överväganden i det tidigare om vilka verksamheter som skaU vara tiUståndspUktiga och därmed föremål för viss styming och konttoU firån det allmänna, belysa i vad mån detta kan komma att sta i konflUct med YGL och i så faU undanröja sådana effekter av den föreslagna regleringen.

I 1 kap. 1 § första stycket YGL föreskrivs:

Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna tiUförsäkrad rätt enUgt denna gmndlag att i ljudradio, television och vissa liknande över­föringar, fihner, videogram och andra upptegnmgar av rörUga bUder samt ljudupptagningar offendigen uttrycka tankar, åsUcter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i viUcet ämne som helst.

1 samma paragrafs ttedje stycke föreskrivs:

Vad som sägs i gmndlagen om radioprogram gäUer fömtom program
i ljudradio också program i television och innehåUet i vissa andra sänd­
ningar av ljud, bild eUer text som sker med hjälp av elekttomagnetiska
vågor. Vad som sägs om filmer avser även videogram och andra
upptagmngar av rörUga bUder.
                                                        81

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


Även I kap. 6 § första stycket YGL är av inttesse. E)enna bestämmelse    Prop. 1992/93:200 har följande lydelse:

Gmndlagen är tiUämpUg på sändningar av radioprogram som är riktade tiU allmänheten cKh avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

EnUgt motiven tiU bestämmelserna avses med uttrycket radioprogram såväl ljudradio som television ckU innehåUet i vissa andra överföringar av information tiU allmänheten som telefex och videotex. Med radio­program avses innehåUet i varje sändning. Något undantag görs alltså inte för s.k. enkfe meddelanden i radiolagens (1966:755) mening (prop. 1990/91:64 s. 107 f samt prop. 1986/87:151 s. 298 och 311).

Även bestämmelserna i 1 kap. 3 § ttedje stycket YGL är av visst inttesse i förevarande sammanhang. Det föreskrivs där;

Det får inte utan stöd i denna gmndlag förekomma att myndigheter och andra allmänna organ på gmnd av innehåUet i radioprogram, fihner och ljudupptagningar förbjuder eUer hindrar innehav eUer användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radio­program eUer för att kunna uppfetta innehållet i filmer eUer ljudupp­tagningar. E)etsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sändning av radioprogram.

Departementschefen anförde bettäffande denna bestämmelse, vilken fick sin slutUga utformning efter lagrådets yttrande, att det inte behöver uppsta någon osäkerhet om att det är tUlåtet att reglera anläggandet av ttådnät med hänsyn tiU motstaende inttessen som kulturminnesvård, försvarshänsyn, etc. (prop. 1990/91:64 s. 218).

I 3 kap. I § första stycket YGL slås fest en principieU frihet att sända radioprogram genom tråd. Där föreskrivs:

Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända radioprogram genom ttåd.

Formuleringen innebär en principieU etableringsfrihet för verksainhet för ttådsändningar (prop. 1990/91:64 s. 115).

3 kap. 2 § första stycket YGL mnehåUer den gmndläggande bestäm­melsen om sändningar av radioprogram på annat sätt än genom tråd, dvs. i praktiken genom radiosändning. Det föreskrivs:

Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåUer föreskrifter om tiUstånd och villkor för att sända.

InnehåUet i YGL:s skydd är oUka för ttådsändningar och radiosänd-
ningar. För trådsändningar skyddas både rätten att sända program och
rätten att anlägga kabehiät. Som framgår av motivtexten är emeUertid
innebörden inte att anläggandet av ttådnät mte alls får regleras. En
reglering får ske på gmnd av motstaende inttessen och om den inte direkt
har med innehåUet att göra.
                                                              2


 


För radiosändningar medger YGL krav på tiUstånd, men utrymmet för Prop. 1992/93:200 tiUståndsvillkor inskränks genom att regeringsformens (RF) regler om fri-och rättighetsbegränsande lagstiftning skaU tiUämpas (3 kap. 3 § YGL som hänvisar tiU 2 kap. 12 § andra - femte styckena och 13 § RF). Dessa regler innebär i huvudsak att begränsning får göras endast för att tiUgcxlose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhäUe, att den skaU sta i proportion tiU syftet och inte utgöra ett hot mot den firfe åsUctsbUdningen, att den mte får göras enbart på gmnd av poUtisk, reUgiös, kultureU eUer annan sådan åskådning och att begränsning endast får göras om särskUt vUctiga skäl föranleder det.

Slutsatsen av det sagda är att omfattningen av YGL:s skydd inte skUjer sig så mycket för trådsändningar och radiosändningar. Detta konsta­terande gäUer fuUt ut i vart faU för anläggandet av trådnät och etersänd­ning av radioprogram. I båda fåUen får inskränkningar ske om de skäl som motiverar dem är tiUräckUgt starka och inte direkt har med innehåUet att göra.

Jag anser emeUertid inte att de skäl som kan anföras för att kräva tiUstånd för viss televerksamhet i en telelag är tUlräckUgt starka för att det skaU anses motiverat att sändningar av radioprogram till allmänheten skaU omfettas av ett sådant tillståndskrav. Vad gäUer sändning av radioprogram genom tråd torde ett tiUståndskrav över huvud inte vara förenUgt med YGL.

Telelagens tillståndskrav syftar i och för sig inte tiU att reglera sänd­ning av radioprogram, vare sig genom ttåd eller med radio. Det kan dock inte uteslutas att tUlståndsplUctens omfetming skuUe kunna komma att leda tiU en begränsning i praktiken av sändningsmöjUghetema. För att detta inte skaU bU faUet och för att det inte skaU råda någon oklarhet här­vidlag bör därför det av telelagen framgå att tUlståndskravet inte gäUer i den mån verksamheten avser utsändningar tiU allmänheten av program i ljudradio m.m.

Telelagens tiUståndskrav är, som framgår av mina överväganden i det tidigare, tänkt att omfatta dels bl.a. telefoni av oUka slag, dels tillhanda­håUande av teleförbindelser åt annan.

När det gäUer tillhandahållande av teleförbindelser åt annan bör således tiUstånd inte krävas i den mån förbindelsema skaU användas för att sända radioprogram tiU allmänheten. Detta bör gäUa såväl i fråga om trådnät, t.ex. kabel-TV-nät, som radiosändare, t.ex. satelUtförbindelser.

Undantaget från tiUståndspUkten i här aktuella avseenden bör framgå av regleringen på det sättet att utsändningar tiU allmänheten av program i ljudradio eUer annat som anges i I kap. 1 § ttedje stycket första meningen yttrandefrihetsgmndlagen undantas från lagens tiUämpnings­område.

83


 


4,2   Regleringsstruktur på teleområdet


Prop. 1992/93:200


 


Mitt förslag: I telelagen föreskrivs krav på tillstånd för den som vill driva vissa slag av televerksamhet. Frågor om tillstånd skall prövas av den myndighet regeringen bestammer, dvs. Telestyrelsen.

Den som bedriver verksamhet som är tillståndspliktig enligt tele­lagen utan att ha tiUstånd skall kunna dömas till böter eller fängelse.

Utredningens förslag stämmer överens med mitt.

Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot uttedningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Det svenska telekommuiukationsområdet är såsom framgått av bakgmndsbeskrivningen reglerat i förhållandevis Uten utsttäckning. Sverige skiljer sig härvidlag från flertalet andra länder. Något legalt monopol finns inte på området, utan det råder fri etablerings-rätt för företag att bygga och driva telenät i konkurrens med det statUga nätet. Under senare år har det också i viss utsträckning tillkommit altemativ tiU detta nät såvitt gäUer intemationeU trafik och nationeU långdistanstrafik. Vidare är ttedjepartstrafik med användning av det aU­männa telenätet tiUåten, vilket innebär att det finns möjUgheter för den som hyr överföringskapacitet av Televerket att i sin tur udjjuda tjänster tiU egna kunder med umyttjande av detta nät.

Något krav på tillstånd för den som önskar etablera sig och bedriva näringsverksamhet med att tillhandahålla teletjänster på den svenska tele­marknaden StäUs mte för närvarande, med undantag av det tiUståndskrav som gäUer erdigt radiolagen (1966:755) för rätt tiU användning av radio­sändare. Frågan är då om en reglering av teleområdet bör mnehåUa en föreskrift om tiUstånd som fömtsätming för att driva sådan näringsverk­samhet.

Den strävan mot att öppna telemarknaden för konkurrens som allmänt uttalats såväl av riksdagen (se t.ex. prop. 1990/91:87 s. 136, bet. 1990/91 :TU28, rskr. 1990/91:369) som inom ramen för det europeiska integrationsarbetet får anses innebära att eventueUa hinder för etablering av flera marknadsaktörer bör undanröjas. Att mot den bakgmnden mföra en ordning som innebär att en tidigare fri verksamhet blir tiUståndsbe-roende synes i sig knappast främsta som följdriktigt. EmeUertid innebär en övergång tiU en ny marknadssituation med förväntiiingar om ett flertal nätoperatörer och tjänsteutbjudare, som verkar i konkurrens, vissa för­ändringar.

En förändring hänger samman med den konkurrensutveckling som eftersträvas på telemarknaden. Denna kommer som sagt ttoUgtvis att leda tiU en successiv ökning av antalet nätijmehavarc och företag som bjuder ut teletjänster. Telenät och teletjänster hänger samman i en kompUcerad stmktur och samhäUet är i hög grad beroende av att detta system fun­gerar. För att säkerstäUa dess gmndläggande funktion kan staten i fram­tiden behöva utöva styming och konttoU samt ha tiUsyn över inte bara en


84


 


operatör som i nuläget utan flera. Dessutom kan deras mbördes sam-    Prop. 1992/93:200 verkan behöva styras.

En annan förändring torde följa av att Televerket ombUdas tiU aktiebolag. Staten har genom Televerket som affärsverk haft tiUgång tiU de medel genom vilka de telepoUtiska målen i huvudsak har varit avsedcfe att förverkUgas. Genom att ombUda Televerket tiU ett privaträttsUgt subjekt ändras dessa fömtsättningar. Så länge staten är ägare av det nya bolaget kan bofegets verksamhet fortfarande styras så att det medverkar tiU att samma poUtiska målsättningar som för närvarande gäUer för Televerkets verksamhet kan uppfyUas. I den situationen att betydande delar av aktiestocken i bofeget har övergått i privat ägo stäUer sig saken annorluncfe. Det är då mindre sannolikt att bolaget kommer att drivas uti­från andra syften än de som gäUer för alfe andra privata verksamheter, dvs. med inriktningen att ge ägarna en så hög avkastning som möjUgt på det satsade kapitalet. I vart faU på Ute sUct kan staten inte som i nuvarande läge räkna med att uppnå de telepoUtiska målen genom di­rektstyrning av den dominerande teleoperatören.

HärtiU kommer en ttedje förändring, som är betingad av närmandet tiU EG, vilket - förenklat uttryckt - innebär att Sverige förväntas åta sig att se tiU att vissa regler iakttas på skUda teletjänstområden, framför aUt tillhandahåUande av telefonitjänsten och uthyming av överföringskapa­citet. Dessa åtaganden torde komma att fömtsätta en rättsUg reglering av förhåUandena på telemarknaden, bl.a. i fråga om gmndema för upp­låtelsevillkor.

TiUståndssystem tiUämpas i de flesta andra länder. Verksamheten på telekommunikationsområdet intemationaUseras i ökande utsträckning, vilket kan motivera att den ordning vi väljer i Sverige inte aUtför mycket kommer att skUja sig från de system som tiUämpas i andra länder.

Den föreUggande marknadssituationen med ett begränsat antal företag etablerade på den svenska teletjänstmarknaden och där Televerket ännu är klart dominerande på de flesta delmarknader, gör också att det enUgt min mening inte är lämpUgt eUer möjUgt att styra den ifrågavarande verksamheten enbart med genereUt avfattade regler. För detta talar också att marknadssituationen snabbt kan förändras. För att uppnå målen bedömer jag det nödvändigt att styra verksamheten genom att den tiU-lämpande myndigheten mot bakgmnd av de i lagen angivna syftena ut­formar specieUa villkor under vilka respektive verksainhet skaU bedrivas.

Slutsatsen av vad jag här redovisat blir att det bör införas ett krav på tiUstånd för den som bedriver viss televerksamhet. Ett system med tiUståndsplikt för viss verksamhet anser jag vara det som mest verksamt främjar uppfyUelsen av de beslutade målen samtidigt som det ger ut­rymme för en nödvändig flexibiUtet. De olika teleföretagens skUda fömtsättningar motiverar att tiUståndsvUUcoren för att bedriva verksam­heten avpassas tiU vad som är påkallat för varje särskUt företag, dock självfaUet med beaktande av kraven på konkurrensneutraUtet och likabehandling.

Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet utan tiiUstånd bedriver tiU­
ståndspliktig verksamhet skaU kunna dömas tiU böter eUer fängelse i
        85
högst sex månader.


I detta sammanhang bör jag nämna att jag har för avsUct att föreslå regeringen att tiUstandsprövningen och därmed anknuma uppgifter skaU anförttos Telestyrelsen. I det följande kommer jag att direkt ange Tele­styrelsen ttots att den lag som jag föreslår inte mnefettar ett direkt ut­pekande av en viss förvalttiingsmyndighet utan endast anger att rege­ringen bestämmer vilken myndighet som skaU ha uppgiftema.


Prop. 1992/93:200


4.3   Avgränsningen av tillståndspliktig verksamhet

Mitt förslag: Krav på tillstånd skall gälla för rätten att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla telefonitjänst eller mobil tele­tjänst (telefoni eller annan tjänst) om verksamheten har en omfattning som är betydande i fråga om utbredningsområde, antalet användare eller annat jämförbart förhållande.

Rätten att driva verksamhet som består i uthyming av fasta teleför­bindelser som är avsedda för överföring av information skall också i vissa fall vara beroende av tillstånd.

Om det behövs för att utvecklingen på telekommunikationsområdet skall kunna följas får anmälningsskyldighet föreskrivas beträffande den som åt allmänheten tillhandahåller teletjänster som inte omfattas av tillståndsplikt.

Tillståndsmyndigheten skall på ansökan meddela bindande för­handsbesked om tillståndsplikt föreligger för viss televerksamhet.


Utredningens förslag stämmer överens med mitt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har haft synpunkter på utted­ningens förslag om tUlståndsplUctens omfattning. De flesta av dem som uttalat sig kritiskt om uttedningens förslag har framhålUt att tiUstands­plikten inte bör vara mskränkt tiU de verksamheter som uttedningen har angett. Från flera håU har det föreslagits att tillhandahåUandet av ytter­Ugare teletjänster än de av uttedningen utpekade skaU gmnda tiUstånds­pUkt.

Av de remissinstanser som yttrat sig i denna del har Konkurrensverket förklarat sig inte ha någon erinran mot den föreslagna avgränsningen av viUca verksamheter som skaU kräva tiUstånd. Inte heUer Banverket eUer Riksrevisionsverket firamför någon erinran mot den huvudsakUga om­fettning av tUlståndspUkten som uttedningen har föreslagit. RRV firam­håUer dock att det med ny teknik kommer att bU aUt svårare att särskUja telefoni från övrig televerksamhet, varför avgränsningen tiU telefoni riskerar att snabbt bU överspelad. Verket anser dämtöver att avgräns­ningen bettäffande tiUståndspUktig verksamhet är aUtför vagt formulerad. Denna brist kompenseras enUgt verkets uppfettning i viss utsträckning av möjUgheten att erhålla förhandsbesked, men det vore att föredra att av­gränsningen kunde göras tydUgare från början. Från Banverkets sida framhåUs det att uttedningens förslag till definition av "allmänt tiUgäng­Ugt telenät", vilket begrepp är en gmnd för avgränsningen av tiUstånds-


86


 


pUkten, är aUdeles för vid cx;h bör mskränkas tiU att avse sådana telenät Prop. 1992/93:200 i vilket tjänster och förbindelser av innehavaren aktivt marknadsförs tiU mer än en begränsad gmpp av användare. Telestyrelsen anser att alfe tjänster i allmänt tiUgängUga telenät skaU kunna omfattas av tiUstånds­krav. En liknande uppfettning firamförs av SEATTEL-dekgationen, som framhåUer att flertalet av de skäl som redovisas av uttedningen genom citat av olika regeringsuttalanden när det gäUer samhäUsekonomisk effek­tivitet är relevanta för såväl telefoni som för datakommunikation. Stats­kontoret har ungefärUgen samma uppfettning och menar att behovet av konkurrens, tele- och datakommunikation som tiUväxtfaktor och samtrafikfrågor är områden som är lika för telefonitjänster och data­tjänster.

EnUgt InterruUionella harulelskammarens svenska tuitionaUcomnutté
(ICC) skuUe den av uttedningen föreslagna regleringen förmcxiUgen med­
föra att de aktörer som det utifrån regleringens allmänna syften finns skäl
att reglera kommer att omfattas av tiUståndsplUcten. EmeUertid skuUe
enUgt ICC:s mening denna reglering inte ge tiUståndsmyndigheten erfor­
derUgt mandat, eftersom detta torde vara begränsat tiU den tjänst/verk­
samhet som är tillståndspUktig. ICC menar därför att tiUståndsskyldig­
heten bör utvidgas i förhållande tiU uttedningens förslag. ICC föreslår att
tiUståndspUkt skaU gälla för "pubUka teletjänster" som inte är av endast
obetydUg omfatttiing. Enligt lCC:s mening bör tiUståndsplUct föreskrivas
även för innehav av telenät som sådant om nätet är av den karaktären att
en reglering behövs för att säkerställa konkurrens. Denna uppfetttung
delas av AB NordicTel, Sveriges Industriförbund och Näringslivets
telekommitté. Tek2 AB anser att det är svårt att av de föreslagna bestäm­
melsema udäsa vem som är tUlståndspUktig. Tele2 föreslår att den som
tUlhandahåUer pubUka teletjänster skaU ha tiUstånd. Tele2 anser vidare
att den som innehar infrasttiiktur av allmän betydelse och tiUhandahåUer
den tiU andra bör omfattas av krav på tiUstånd. Sismämnda uppfettning
delas däremot inte av Leverantörforeningen Kontor och Data (LKD), som
menar att det saknas skäl för att införa en reglering av drift och ägande
av telenät. Enligt LKD:s menmg bör tUlståndspUkt gäUa för ett antal "aU­
männa teletjänster", såsom taltelefoni, datex, datapak, telex/teletex,
GSM, NMT och hyrda förbindelser. Det bör dessutom enUgt LKD vara
möjUgt för Telestyrelsen att successivt tiUföra nya allmänna teletjänster,
t.ex. på gmnd av att Sverige träffat intemationeUa avtal om sådana tjäns­
ter. ET Vforldwide (Sweden) AB anser att den föreslagna lagen är aUtför
beroende av föränderUga faktorer och riskerar att få göras om mom
några år. EnUgt BT bör därför en uppräkning av tiUståndspliktig verk­
samhet brytas ut ur lagen. Begreppet "allmänt tiUgängUgt telenät" anser
BT vara aUtför vitt definierat. I stället för att utgå från humvida telenätet
står tiU förfogande för användning av allmänheten menar BT att gmnd­
läggande för tiUståndsplUcten bör vara om tjänstema marknadsförs aU­
mänt på kommersieUa vUlkor. BT invänder också beträffande det före­
slagna tiUståndskravet för verksamhet med vidareförsäljning av hyrda
ledningar. Härvidlag gör BT gällande att EG:s ONP-dUektiv inriktas
endast mot ägare av infrastmktur och därför skulle tiUståndskravet kunna
87

inskränkas tiU denna kategori.


Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående (avsnitt 4.2) redo- Prop. 1992/93:200 visat skälen för att den reglering som bör mföras på teleområdet bör innehåUa ett krav på tiUstånd för den som bedriver vissa slag av televerksamhet. Detta stäUningstagande är framför aUt betingat av att jag kommit tiU uppfettningen att de telepoUtiska mål som fegts fest av riksdagen ckU som jag föreslagit skaU utvidgas bäst kan genomföras med en sådan ordning. Ett EES-avtal med därav följande krav på iakttagande av vissa direktiv på teleområdet CK;h beredskapen inför ett framtida med­lemskap i EG bidrar cx;kså tiU att ett tiUståndsförfarande för vissa verksamheter är lämpUgt. Med ett tiUståndsförfarande ges möjUgheter att utforma individueUa villkor för olika tiUståndshavares verksamhet.

Frågan är då för vilka verksamheter som det kan anses motiverat att ha en tiUståndsplikt.

Inom teleområdet bedrivs verksamheter av skiftande beskaffenhet med sUctet instäUt på att tiUfredsstäUa skUda behov. Den urspmngUga och fortfarande dominerande verksamheten utgörs av telefonin. Den vanUga taltelefonin kompletteras i vårt mcxlema samhäUe av telefax. Med en telefexapparat är det möjUgt att föra över kopior av dokument och bUder tiU en annan telefåxapparat. Överföringen kan göras på en vanUg tele-foniförbindelse under fömtsätming att förbindelsen har tillräckUg kvaUtet. Under samma fömtsätmingar är det också möjligt att föra över informa­tion meUan datorer på en förbindelse som vanligen används för telefoni. Man använder då ett s.k. mcxlem för att anpassa signalema tiU telenätet, respektive återanpassa dem till datom.

I urspmngUgt syfte att föra över uppgifter mellan olUca datorer byggs också särskUda nät upp. Näten kan i princip vara av två olika sfeg, allmänna eUer enskilda (sluma). AUmänna datanät är, på samma sätt som gäUer för allmänna telefonnät, öppna för abonnemang. Exempelvis driver Televerket i Sverige datanät (Datex och Datapak) som är öppna för anslutning av envar. LUchetema är stora med telefonnätet med den skillnaden att datanäten är avsedda uteslutande för datakommunikation. Kommunikationen kan ske med olika överföringshastigheter beroende på vilka terminaler som används av abonnentema och på vilka begränsningar som finns i näten.

EnskUda nät baseras ofta på att användaren hyr överföringskapaciteten. I Sverige är det företrädesvis Televerket som tillhandahåUer festa tele­förbindelser. Sådana teleförbindelser tillhandahåUs för oUka över­föringshastigheter och därmed olika kapacitet vad gäUer möjUghet att överföra information. Den som hyrt teleförbindelsema kan föra över såväl egen information som information för annans räkning. Det sismämnda bmkar kaUas ttedjepartstrafik. Det kan också förekomma att den som hyr en viss uppsätming festa teleförbmdelser i sin tur tUlhanda­håUer dessa utan att ombesörja någon tjänst på teleförbindelsema, aUtså en ren vidareupplåtelse av teleinfrastmktur.

För såväl sådana datanät som är öppna för abonnemang som enskilda
datanät tiUämpas vanligtvis standardiserade gränssnitt, dvs. anslutnings­
punkter. Dessa utformas med ledning av rekommendationer utarbetade
inom den intemationeUa teleunionens (ITU) konsultativa kommitte för
        88

telefonifrågor (CCITT).


Fömtom de telenät som har anslutning av abonnentema med tråd före- Prop. 1992/93:200 kommer verksamhet där abonnentanslutningen sker med radio. Detta möjUggör att användaren kan nå och bU nådd av andra abonnenter också då han är på rörUg fot. Nät med mobU anslutning förekommer framför aUt för telefoni men finns även med inriktning på kommunikation meUan datorer.

Fömtom mobUtelefoni förekommer enskUda radionät, s.k. kommunika­tionsradio, för intem kommunikation inom olika företag och verksam­heter, exempelvis mom taxi och andra transportförtag, poUsväsendet och samhäUets räddningsverksamhet.

I likhet med vad som vanUgtvis är faUet beträffande fest ansluten telefoni kan mobUtelefonitjänsten umyttjas inte bara för talkommunika­tion. Också telefex och viss datakommunikation kan förekomma inom dessa system.

Inom ramen för telefonitjänsten och även inom de andra tiUämp-ningama förekommer ett antal diversifieringar och utvecklingar. Ofta kaUas dessa för extrafunktioner, tilläggstjänster eUer särskUda teletjäns­ter. Det kan t.ex. röra sig om möjlighet tUl automatisk vidarekoppUng eUer överflyttning av telefonsamtal, förenklad åtemppringning eUer an­vändning av kortnummer. Information om abonnenmummer, sekreterar-service, påskyndning av samtal eUer gmppsamtal är exempel på andra teletjänster som kan erbjudas.

Som jag nyss fiamhålUt är avsUcten med regleringen bl.a. att den skaU bidra tiU att telemarknaden kommer att UberaUseras och att flera företag skaU kunna verka på marknaden i inbördes konkurrens. Att i denna situa­tion, ifrån den nuvarande ordningen med en närmast total etableringsfri­het utan någon reglering som hindrar marknadsutvecklingen, införa en reglering som ger vidsträckta möjligheter tiU mgrepp firån statsmaktemas sida inom betydande delar av näringsverksamheten på detta område synes knappast lämpUgt. Tvärtom bör enUgt min uppfettning stiävan från statens sida vara att, vid sidan av genereUt tillämpUg reglering av näringsverksamhet såsom aktiebolagslag, konkurrenslag, etc, styra näringsverksamheterna på teleområdet endast när sådan styming är på­kaUad från allmän synpunkt. Om det anses nödvändigt att regler ges för en viss verksamhet bör dessa ha en så begränsad omfettning som är möj­Ugt. EnUgt min uppfettning bör utgångspunkten för regleringen på tele­området vara att tiUstandskravet inte skaU omfatta andra verksamhets­grenar än vad som är nödvändigt för att det skaU vara möjUgt att säker­stäUa att de gmndläggande mål som jag har angett för lagtiUämpningen kommer att uppfyUas. Verksamheter som Ugger utanför denna sfär bör, såsom feUet är redan i dag, också i framtiden kunna drivas utan tiUstånd.

Jag tar mot den nyss angivna bakgmnden upp vilka verksamheter som
jag anser skaU vara tiUståndspUktiga. Samtidigt redovisar jag min upp­
fettning om hur de tUlståndspUktiga verksamheterna skaU avgränsas firån
de verksamheter som skaU kunna drivas utan tillstånd enUgt telelagen.
Jag redovisar därefter mina överväganden med anledning av de synpunk­
ter som kommit från vissa remissinstanser angående en utvidgning av tiU­
standsplikten utöver mitt förslag. Bettäffande den särskUda form av tele-
89
verksamhet som består i överföring tiU allmänheten av ljudradio- och


 


televisionsprogram och därmed Ukartad verksamhet behandlar jag gräns-    Prop. 1992/93:200 dragningen i ett särskUt avsnitt.

4.3.1 Tillstånd för tillhandahållande av telefoniljänst

Som jag har angett i det tidigare bör ett ledande syfte med telelagen vara att målet att skapa effektiva telekommunikationer och därvid tillhanda­hålfe telefonitjänsten på likartade villkor skaU uppfyUas. För att detta mål skaU säkras CKkså i den mera konkurrensutsatta nuljö, som kan förväntas när flera aktörer träder ui på marknaden, är det befogat att kunna ålägga dem som viU driva verksamhet med att tUlhandahålfe telefonitjänster skyldighet att bidra tUl måluppfyUelsen.

I och för sig skulle man kunna göra gällande att detta mål ändå kommer att uppUas genom marknadens funktion. Om det finns en efter­frågan på telefonitjänsten så kommer det alltid att finnas någon som viU tiUgodose föreUggande behov. Problemet är att det knappast kan för­väntas vara en ftingerande marknad under överbUckbar framtid vad gäUer tillhandahållandet av anslutning till det aUmänt tiUgängUga telefonnätet. SkuUe marknadskrafterna få råda utan inverkan från samhäUet finns det risk för att målet inte skuUe komma att uppfyllas helt. Det kan i vissa fåU, t.ex. tiU en avlägset belägen plats, visa sig vara svårt att över huvud teget få någon att erbjuda ett abonnemang. Om någon ttots aUt erbjuder anslutningen finns det anledning ante att det pris som begärs kommer att vara avsevärt högre än det som tiUämpas för andra abonnemang.

Mot bakgmnd av det anförda och med beaktande av den gmndläggande betydelse för människors möjlighet att kommunicera som telekommunika­tioner har i dagens samhäUe finns det enUgt min mening motiv för att föreskriva krav på tiUstånd för den som viU tillhandahåUa telefonitjänst.

TiUståndskravet bör vara begränsat tiU att gäUa verksamhet i telenät som är att anse som alhnänt tiUgängUgt, varmed jag avser att det i prak­tiken är öppet för utnyttjande av allmänheten. Allmänt tiUgängUgt telenät är ett begrepp som används inom EG. Det förekommer bl.a. i EG-rådets direktiv (90/387/EEG) om upprättande av den mre marknaden för tele­tjänster genom att tUlhandahåUa öppna nät, det s.k. ONP-ramdirektivet, och i det s.k. terminaldu-ektivet (91/263/EEG). Den engelska motsvarig­heten tiU det svenska uttrycket "allmänt tiUgängUgt" är "pubUc". Detta uttryck definieras dock mte i direktivet. Frågan om hur detta uttryck skaU förstas är fortfarande föremål för diskussion inom EG och EFTA. Med hänsyn härtiU kan det vid den närmare bestämningen av uttrycket allmänt tiUgängUgt komma att finnas anledning att beakta inte endast den inhemska praxis som kommer att utvecklas utan också avgöranden av EG-domstolen och medlemsländemas domstolar. Det bör framhåUas att i den mån begreppet har direkt betydelse för tiUämpningen av ett EES-avtcd och däri ingående rättsakter på teleområdet ankommer den närmare uttoUcningen slutUgt på EG- och EFTA-domstolarna. Med hänsyn tiU den betydelse som uttoUcningen av begreppet allmänt tiUgängUgt kan få för avgränsning av tUlståndsplikten viU jag dock något utveckla min syn på hur begreppet bör förstas.


 


Karakteristiskt för ett allmänt tiUgängUgt telenät bör som jag nyss sagt    Prop. 1992/93:200 vara att det står tiU allmänhetens förfogande. I dagens läge torde detta under aUa förhållanden gäUa för det befintiiga allmänna telenätet. E)et-samma kan sägas om de befintiiga mobUtelenäten. Det kan efter hand komma att gäUa flera nät.

EnUgt min mening bör ett kännetecken på att ett telenät skaU anses aU­mänt tiUgängUgt vara att det står öppet för en vid krets av användare att ansluta sig tiU nätet. Att en operatör aktivt värvar kunder på marknaden och därvid erbjuder anslutning på bestämda villkor bör leda till att det nät som härvid skapas blir att anse som aUmänt tiUgängUgt. Ett annat exempel på vad som i detta sammanhang bör förstas med allmänt tiU­gängUgt är att alfe mom ett visst geografiskt avgränsat område kan ansluta sig tiU ett nät. Vidare kan ett telenät anses allmänt tiUgängUgt om anslutningsmöjUghet i praktiken erbjuds för verksamheter med fiinktioneU gemenskap, t.ex. oUka företag inom en viss bransch eUer samarbetspart­ners. Begreppet aUmänheten i här avsedd bemärkelse behöver således mte motsvara alla och envar. Det bör således enUgt min mening vara tiU­räckUgt att redan en på visst sätt avgränsad användarkategori kan an­vända nätet för att detta skaU bettaktas som alhnänt tiUgängUgt.

För den som önskar tillhandahålla telefonitjänster i konkurrens med det bolagiserade Televerket är det i praktUcen nödvändigt att sammankoppUng sker med det befintiiga allmänna telenätet. Redan genom att erbjuda abonnemang tiU en allmänt bestamd krets av potentieUa kunder torde det upprättade nätet bU aUmänt tiUgängUgt i nu angiven mening. Samman­kopplingen med det allmänna telenätet och den därav följande möjUg­heten för abonnentema i de respektive näten att ringa tiU varandra torde i sig också medverka tdl att det nya nätet kan betraktas som allmänt tiU­gängUgt. Mina nyss redovisade synpunkter stämmer i stora drag överens med den syn som uttedningen lagt på begreppet allmänt tiUgängUgt tele­nät. Jag anser inte, som Banverket gjort gäUande, att denna toUcning är för vid.

Av det anförda följer också att det förhållandet att telefonitjänsten enUgt förslaget skaU "tUlhandahållas" för att det skaU krävas tiUstånd innebär att den som driver televerksamhet endast för egen del inte skaU vara tiUståndsskyldig. TiUståndspUkten bör enUgt min mening relateras tiU just det förhåUandet att verksamheten innefettar överföring av in­formation för annans räkning. Det relevanta är om verksamheten bedrivs inom ett allmänt tUlgängUgt telenät.

Uttedningen har föreslagit den ytterUgare begränsningen i tiUstands­
plikten att tiUstånd krävs endast för verksamhet som har betydelse för att
skapa effektiva telekommunikationer. Detta mnebär att om en viss tele­
verksamhet med avseende på utbredningsområde, antalet användare och
övriga omständigheter mte är av sådan omfattning att den har betydelse
för att uppnå dessa syften den inte heller är tiUståndspliktig. Det kan röra
sig om mycket begränsade verksamheter med Uten betydelse för det
öppna och sammanhållna telesystemet. Verksamheter inom nät som
betjänar en eUer ett par festigheter blir med den avgränsningen i regel
inte heUer tiUståndspUktiga. Även verksamhet inom ett tiU allmänt tiU-
    91

gängUgt telenät anslutet lokalt nät som omfettar flera fysiska eUer


juridiska personers telekommunikation kan vara tiiUståndsfri. Är de an- Prop. 1992/93:200 sluma personema naturUgen sammanhållna kring en begränsad tiUverk-ningsprcxess eUer om de utgörs av olika bolag inom samma koncem bör verksamheten inte omfettas av tillståndsplikten. Även i andra feU, t.ex. när det är firåga om ett nät av ringa omfettning eUer med en specieU an­vändning, kan det tänkas att förhåUandena är av den arten att tillstånds­plikt inte bör föreUgga för verksamheten att tillhandahålfe telefonitjäns­ten. Det finns dock en gräns för när kommunikationen på nätet har en sådan omfattning att den får anses vara av betydelse utifrån de synpunk­ter som enUgt den här förcfe diskussionen bör vara vägledande.

Jag kan för egen del i huvudsak ansluta mig tiU vad uttedningen har anfört i denna del men viU tiUägga följande.

Det får anses givet att verksamheter som är begränsade tiU sin omfatt­ning i princip inte behöver omfattas av tUlståndspUkt. Snarare bör den re­glering som följer av tiUståndspUkten inriktas mot verksamheter som är betydande. För att ta ställning tiU detta är verksamhetens omfattning centtal. I linje med de exempel som uttedningen har angett bör omsätt­ningen hos den som driver televerksamhet liksom marknadsandelar kunna Ugga tiU gmnd för bedömningen. Det är emeUertid förenat med stora svårigheter att närmare ange var gränsen skaU dras för vad som kan anses som betydande i dessa hänseenden.

Vad gäller marknadsandelar blir det avgörande hur marknaden definieras. Telefonitjänsten tillhandahåUs inom olika dehnarknader. Som exempel kan nämnas marknaden för rikstelefoni. Givetvis kan som marknad anges även olUca geografiska områden inom vilka omfatmingen av aktöremas verksamhet kan variera. I allmänhet torde marknadsandelar omkring 10-15 % kunna betraktas som betydande. Om andelen inom relevant marknad understiger 5 % får det däremot anses tveksamt om tiUståndsplikt - annat än undantagsvis - bör bU aktueU. Sett tiU omsätt­ningen hos den som driver televerksamhet kan bl.a. mindre mark­nadsandelar inom olika delmarknader sammantaget innebära att verksam­heten kan anses som betydande. Jag viU särskUt framhåUa att det är den samlade bedömningen av samtUga angivna omständigheter som är avgörande för om det föreligger tillståndsplikt.

En undantagsmöjUghet från tiUståndsplUcten kan behövas för vissa särskUda feU då omständighetema är så specieUa att en verksainhet, som i och för sig är tiUståndspUktig erdigt nyss angivna bedömningsgmnder, Ukväl bör undantas. Det bör ankomma på tiUståndsmyndigheten att bestämma om ett sådant undantag.

Om undanteg från tiUståndspUkten beslutas kan det finnas skäl att ha en anmälningsplikt. Jag tar senare upp frågor om anmälningsskyldighet (avsnitt 4.3.5).


4.3.2 Tillstånd för tillhandahållande av mobila teletjänster

Överföring av information inom teleområdet kan ske på tekniskt skUda sätt. Tidigare var sändning av signaler i kabel med metalUsk ledare den vanUgaste metoden. Efter hand inttcxiucerades också tekniken att använda


92


 


radiovågor för överföringen. De nya ledningar som instaUeras i dag    Prop. 1992/93:200 utgörs av s.k. fiberoptisk kabel, där överföringen sker med hjälp av ljus.

Radiovågor används, som jag nyss påpekade, för att föra över information i telenät. Det rör sig då företrädesvis om fest radio eUer radiolänk, aUtså stationära sändnings- ckU mottagningsutmsttiingar, som är en del av transmissionsnätet. För att klara av överföringar på långa sträckor behövs ett antal sändare och mottagare med antenner i master på fegom långa avstånd firån varandra.

E)et vanUga telefonnätet kaUas cx;kså för det festa koppfede nätet. Begreppet fest står i detta sammanhang för att anslutningen av abonnenter sker tiU en bestämd geografisk punkt, ett bostadshus, en kontorsfestighet, etc. Oftast sker denna ansluttiing med en metalUsk ledning. Anslutningen i det festa nätet medger således inte att den som använder sig av teletjänsten rör sig några längre sträckor.

Under de senare årtiondena, särskUt från början av 1980-talet, har radio börjat användas i aUt större utsträckning också för abonnent-anslutning. Vi har fått mobUtelefoni, dvs. telefoni där användaren inte är knuten tiU en bestämd anslutningspunkts geografiska belägenhet utan kan röra sig fritt och ändå kunna samtala med andra abonnenter såväl inom det festa nätet som inom det mobUa.

Andra användningsområden där anslumingen tiU den enskUde abon­nenten sker med radio är personsökning och mobU dataöverföring. Personsökning, som även kan vara en underfimktion till mobUtelefoni­tjänsten, innebär möjlighet att från en telefon eller en mobiltelefon sända ett kort meddelande tiU en person som bär en särskild radiomottagare på sig. MobU dataöverföring, som kan ske såväl inom mobUtelefoninät som i särskUda nät, utförs ungefärUgen på samma sätt som vid överföring av telefonsamtal. Den huvudsakliga skillnaden är att abonnentema inte har telefoner som terminaler utan datorer.

En gmndfömtsättning för att radiovågor skaU vara användbara som överföringsmedium är att överföringen kan ske på en frekvens, där stömingar från annan radiosändning inte förekommer. Med andra ord måste sändare och mottagare lokalt vara ensamma på en viss frekvens för att överföringen skall fungera. Detta fömtsätter att det finns ett system för fördelning av radiofrekvenser mellan olika användningsområden och olika användare.

Fördelningen av radiofrekvenser sker i Sverige av Telestyrelsen. Den som viU inneha eUer använda en radiosändare måste ha tiUstånd. Ett tiUstånd innefettar aUtid en bestämning av den frekvens på vilken radio­användningen får ske. Frekvenser är en ändUg resurs och inom de frekvensområden som från tekniska och ekonomiska synpunkter är attraktiva är tiUgången på ledigt frekvensutrymme starkt begränsad. HittiUs har det mte funnits några lagbestämmelser som anger efter vUka gmnder tiUståndsgivningen på radioområdet skaU ske. Genom förslaget tiU lag om radiokommunUcation som jag redovisar senare (se avsnitten 4.11 och 4.12) är det meningen att de framtida besluten du-ekt skaU kunna återföras tiU lagföreskrifter.

Förslaget tiU lag om radiokommunUcation mnehåUer de gmnder för         93

tiUståndsgivningen och frekvenstilldelningen som skaU styra myndig-


hetsbesluten. Den huvudsakUga inriktningen är att tiUstånd skaU ges för    Prop. 1992/93:200 användning av en radiosändare, om det kan antas att denna inte kommer att störa annan radioanvändning. Systemet kan således sägas bygga på att den befintUga radioanvändningen som huvudregel skaU vara skyddad för skadUg påverkan från tiUkommande radioanvändning.

Nämnda lagförsfeg upptar en föreskrift om s.k. dubbelt tiUståndskrav. Det fömtsätts i enUghet härmed för bifaU tiU en ansökan om rätt att använcfe radiosändare för sådan verksamhet som är särskUt reglerad i annan lag att medgivande enUgt den andra fegen föreUgger. Med andra ord är en fömtsättning för att få tiUstånd att använda radiosändare inom en verksamhet som är tUlståndspUktig enUgt telefegen, att tiUstånd bevUjas enligt sismämnda lag. TiUstånd enUgt telelagen för rätten att bedriva verksamhet med tUUiandahållande av en viss mobU teletjänst inom allmänt tUlgängUgt telenät måste således formeUt sett vara bevUjat för att tiUstånd enUgt lagen om radiokommunUcation skaU kunna bevUjas för innehav och användning av radiosändare. Motsvarande bör gälla för annan verksamhet som omfattas av tdlståndsplikt enligt telelagen.

Det kan synas vara en onödig omgång med dubbla tillstånd. Motiven för att det tf ots allt bör vara en sådan ordning hänger samman med att de olika lagarna, som jag har påpekat i det tidigare, i gmnden har skUda regleringsobjekt. Lagen om radiokommunUcation ger regler för all användning av radiofrekvenser, medan telelagen ger regler för den näringsverksamhet som består i att tilUiandahålla teletjänster, där radio är ett av flera ttansmissions- och anslumingsmedier. De två slagen av tiUståndsbeslut måste givetvis samordnas. I praktiken bör det inte innebära några särskilda komplUcationer, eftersom jag avser föreslå regeringen att anförtro Telestyrelsen uppgiften att vara Ullstandsmyn-dighet såväl enUgt telelagen som enligt lagen om radiokommunUcation.

Av det sagda följer också att tUlståndsplikten enligt telelagen vid verksamhet med att tillhandahålla mobU ansluming inte kan inskränkas tiU enbart telefonitjänsten. Samma knapphetsproblem med avseende på frekvensutrymme föreligger oavsett om det rör anslutning för telefoni eUer för annan tjänst. TUlståndsplUcten bör därför omfatta aUa teletjänster med radioburen abonnentansluming, dvs. även exempelvis datatjänster och personsökningstjänster, aUt i den utsträckning som de tillhandahåUs mom ett allmänt tiUgängUgt telenät.

På motsvarande sätt som jag angett för tillståndspliktens omfatming för telefonitjänsten (avsnitt 4.3.1) bör tiUstandsplUct enUgt telelagen för till­handahåUande av mobUa tjänster mte gälla om den verksamhet det är fråga om är av den omfattning att den i praktiken saknar betydelse för att uppnå de gmndläggande syften som skaU vara ledande för lagen. Har verksamheten ingen eUer ytterst begränsad mverkan på sttävandena att få tiU stånd effektiva telekommunUcationer skaU tillståndsplikt inte gäUa. I så fell sker prövning uteslutande enUgt lagen om radiokommunikation.

94


 


4.3.3 Tdlstånd för verksamhet med uthyrning av fasta         Prop. 1992/93:200

teleförbindelser

Dagens kopplade telefonnät erbjuder fömtom utväxUng av telefonsamtal också möjUgheter tiU användning för annat slag av informationsöver­föring i de flesta delar av landet. Sålunda kan det användas för över­föring av telefaxmeddelanden. Det finns, som jag nyss påpekat, också möjUghet att föra över mformation mellan datorer på detta nät. AU kommunikation ombesörjs av nätoperatören efter samma gmndkoncept. Den abonnent som önskar komma i kontakt med en annan abonnent ringer upp denne cx;h sedan förbindelsen har etablerats förs informationen över, dvs. samtalet, telefåxmeddelandet eUer datamängden. Förbindelsen koppfes ned efter det att överföringen är klar. Kosmaden för kunden är beroende av hur länge förbmdelsen har varit upprättad.

För framför allt företag med stora informationsflöden är användning av det kopplade telefonnätet ibland aUtför kostsamt, långsamt och i vissa feU osäkert. Man önskar i stallet bygga upp egna kommunUcationsnät, dels internt meUan företagets olika befettningshavare, dels extemt för kom­munikation med samarbetspartners, underleverantörer, etc. Fömtom att man därigenom kan skaffa sig en bättte överblick över kostnadema för sma telekommunikationer kan företaget också se tiU att det ständigt har tiUgång tiU viktiga informationskäUor i form av intema eller extema databaser.

Eftersom företagen mestadels saknar egna resurser för att bygga upp telenät, hyrs festa teleförbindelser från teleföretag. I Sverige tillhanda­håUer Televerket ledningar i stor omfatming för företagsnät och kan sägas vara dominerande på detta område. Det finns emellertid även andra företag som tiUhandahåller festa teleförbindelser, exempelvis Banverket och vissa kraftföretag. Eftersom företagsnät ofta har intemationeUa för­greningar, måste ledningar hyras från utiändska teleföretag.

Den ledning som upplåts av teleföretaget kan praktiskt taget aldrig fysiskt pekas ut för den som hyr den. Det som hyrs ut är oftast mte en specifik kabel, radiokanal eUer liknande utan är snarast att betrakta som en resurs för informationsöverföring med viss bestämd kvaUtet, överföringshastighet, etc. mellan bestämda ändpunkter (terminerings-punkter). Om överföringen sker på kabel med metalledare, med optisk fiberkabel, med markbunden radio (radiolänk) eUer med radio via satelUt är säUan känt hos hyresmannen. Oftast spelar detta mte heUer någon roU för denne. Han önskar endast att få disponera en säker förbindelse med bestäUda kvaUteter från punkt tiU punkt.

Den gmndtjänst som teleföretaget tiUhandahåUer är aUtså att stäUa en viss överföringskapacitet tiU hyresmannens disposition. Ofta innefettar detta en skyldighet att inom viss tid åtgärda eventueUa fel på förbindelsen samt att i övrigt underhåUa förbindelsen så att det kan förväntas att den kommer att fungera. Det är därefter en sak för den som hyrt ledningen att förse denna med den terminalutmsming i ändpunkterna som behövs för att den önskade informationsöverföringen skaU kunna ske. NaturUgt­vis kan teleföretaget ofta bista även härvidlag, men detta är i princip att bettakta som ett från uthyrningen av förbindelsen skilt uppdrag.


 


Genom att hyra teleförbindelser kan således företag eller motsvarande    Prop. 1992/93:200 bygga upp dels egna nät med anslutning tiU allmänt tillgängliga telenät, dels nät som vad avser hyresmannens disposition inte har någon beröring med ett allmänt tiUgängUgt telenät utan används enbart för kommunika­tion mellan i det egna nätet ingående anslumingar.

Som exempel på den förstnämnda användningen av hyrda teleförbin­delser kan nämnas ett företags egna nät under sin kontorsväxel, vilken är ansluten tiU aUmänt tiUgängUgt telenät. Det egna nätet kan därvid finnas på flera festigheter på skUda orter, varvid de hyrda ledningama används för att koppfe samman de olika festighetema under samnia växel. SamtUga enheter kan genom kontorsväxehi nås av abonnenter i ett allmänt tiUgängUgt telenät.

Den andra användningen av hyrda teleförbindelser förekommer bl.a. när företag har behov av att kunna föra över stora datamängder meUan datorer. I sådana feU kan det vara bättte att ha en egen permanent uppkopplad förbmdelse än att behöva Uta till kopplade teleförbindelser i ett allmänt tiiUgängUgt telenät. En egen förbindelse kan i praktiken ofta vara nödvändig med hänsyn tiU omfattningen av dataflödet. Det finns dessutom möjUghet att hyra feste teleförbindelser med särskUda krav på tillförUtUghet och service, viUcet kan vara av mycket stor betydelse för användaren. Genom att hyra en förbindelse kan överföringen ske med den hastighet som är önskvärd med hänsyn till datemängden.

Fasta teleförbindelser tUlhandahålls inte enbart åt företeg som har ett eget överföringsbehov. Även andra företag hyr teleförbindelser. Det rör sig då om företag vars verksamhet består i att i sin tur erbjuda tjänster inom teleområdet åt andra. Detta bmkar kallas ttedjepartstrafik. Det kan exempelvis gälla tjänster som innefettar överföring av datauppgifter på de hyrda teleförbindelsema. Inte sällan kombineras sådana tjänster med att den överförda informationen också ges någon behandling utöver själva överföringen. Det kan gäUa ytterligare bearbeming i dator och därvid utförande av någon form av kontorstjänst, såsom fakturering på gmndval av den behandlade datainformationen. Även andra s.k. mervärdestjänster kan förekomma. UtveckUngen av nya tjänster på detta område är snabb. Fasta teleförbindelser kan också hyras av företag som avser att erbjuda telefonitjänster åt andra.

Även det företag som hyr teleförbindelser i första hand för sma egna överföringsbehov kan ha ett inttesse av att dämtöver umyttja den disponerade överföringskapaciteten för ytterUgare uppgifter. Det kan då förekomma att förbindelsen upplåts vidare. Detta kan tankas om det egna överföringsbehovet inte är så stort att förbindelsen nyttjas fuUt ut. Att då medge annan rätt att använda oumyttjad kapacitet kan vara ett sätt att nedbringa kosmadema för den egna användningen.

Det kan konstateras att upplåtelse för s.k. ttedjepartsttafik i praktiken innebär att den tiU vilken förbindelsen i första hand upplåts kommer att konkurrera med förstahandsupplåtaren med avseende på överförings­tjänsten. Detta kan givetvis ge upphov tUl inttessekonflikter

Inom EG har stor vUct fästs vid att det från teleföretagens sida
tillhandahåUs teleförbindelser. Detta Ugger i linje med sttävandena vad
     96

gäUer utveckling av konkurrensen inom telekommunUcationsområdet.


 


EnUgt ett av EG-rådet i juni 1992 beslutat direktiv (92/44/EEG) om Prop. 1992/93:200 tiUämpningen av bestämmelser om öppna nät på hyrda teleförbindelser skaU varje medlemsstat se tiU att det tillhandahåUs vissa slag av festa tele­förbmdelser för den som önskar hyra sådana. Förbindelsema skaU uppfyUa i direktivet angivna tekniska specifikationer. För dessa teleför­bmdelser och för de teleförbmdelser som erbjuds i övrigt skaU vissa regler iakttas med avseende på varaktighet av upplåtelsen, tiUgängUghet för olika användningsområden, prissättning m.m. (Innehållet i nämnda direktiv har närmare redovisats i avsnitt 3.1.) Det finns anledning anta att du-ektivet kommer att gäUa mom ett EES (jfr prop. 1991/92:170, bU. l,s. 130).

Som angetts nyss har tillhandahåUandet av s.k. hyrda teleförbindelser stor betydelse för att åstadkomma ett effektivt telesystem i hela landet. SärskUt bör betonas den betydelse som en sådan användning av tele-infrastmkturen kan ha för oUka former av regional utveckling. EnUgt vad som nyss redovisats kan nyttjandet av teleförbindelser anpassas efter det behov som finns i varje enskild situation. Förbindelsema kan användas för aUt från telefoni tUl högkvaUtativ datakommunikation och kommer att fyUa en vUctig funktion inom olUca delar av teleområdet.

Den angivna telepolitiska inriktningen är att det skaU råda konkurrens inom olika delar av telekommunUcationsområdet. För att uppnå en marknad med ett flertal aktörer, som erbjuder tjänster i konkurrens, är det enUgt min uppfettning av stor betydelse att det från statens sida finns möjUghet tiU viss styming och konttoU vad gäller tUlgången tiiU och villkoren för umyttjande av överföringskapacitet (teleförbindelser). För utvecklingen på detta område kommer EG:s nämnda regler om öppna nät att spela en roU. Genom ett samarbete inom ett EES torde Sverige bU skyldigt att se tiU att bl.a. reglema i det s.k. ONP-direktivet om hyrda teleförbmdelser uppfyUs här i landet. Sammantaget talar omständighe­tema starkt för att tiUståndskrav bör gäUa för verksamhet med tillhanda­håUande av festa teleförbindelser.

Med hänsyn tiU att den från allmän synpunkt betydelsefuUa verksam­heten i detta hänseende torde vara den uthyming som sker inom allmänt tiUgängUgt telenät bör tiUståndskravet inskränkas tiU verksamhet inom sådant nät. En sådan avgränsning torde också sta i överensstämmelse med EG:s ovan nämnda direktiv. Vidare bör tiUståndsplikt ttäffa endast verksamhet med tillhandahållande av teleförbindelser som är betydande i sådant hänseende som angetts i det föregående.

Vad gäUer den tiUståndsskyldiga kretsen bör dessutom följande beaktas.
Det är inte bara ägaren av kabehi, radioutmstningen, etc, alltså det som
utgör fömtsättningen för överföringen, som kan upplåta överförings­
kapacitet. Även vidareupplåtelse, s.k. ttedjepartstrafik kan förekomma.
Det finns dock inte behov från samhäUets sida av att kunna styra aU den
verksamheten. Det kan nämUgen förekomma att vidareupplåtelse bedrivs
i flera led och på de mest skiftande sätt efter den förstahandsupplåtelse
som ägaren har gjort. En lämpUg avvägning av tiUståndskravet kan vara
att i första hand ägare av uthymingskapacitet omfattas därav. Hämtöver
finns det operatörer som med hyrd eUer på annat sätt förvärvad kapacitet
       97

tillhandahåUer teleförbindelser åt andra i en sådan omfattning och på

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


sådant sätt att udiymingen har betydelse för att skapa effektiva telekom- Prop. 1992/93:200 munikationer. TiU skiUnad från vad BT har anfört i sitt remissvar anser jag att vidareuthyming av förbindelser i angiven omfattning motiverar tiUståndsplikt. Det torde nämUgen inte vara otänkbart att det är första-handshyresmannen och inte firämst ägaren som har de verkUga möjUghe­tema att påverka tillgången och viUkoren för tillhandahåUandet på marknaden. Den som disponerar förbindelser för uthyming bör således omfattas av tillståndskravet om det är firåga om betydande verksamhet. Däremot bör tiUståndskravet inte träffa exempelvis den som nyttjar hyrd kapacitet huvudsakUgen för egna ändamål cx:h som vidareerbjuder över­skottskapacitet endast i sådan skala att verksamheten tiU sin omfattning mte kan anses betydande (jfr avsnitt 4.3.1).

4.3.4 Förhandsbesked

Den avgränsning av tUlståndsplikten som jag föreslår bygger på begrepp som aUmänt tiUgängUgt telenät, teletjänst, telefonitjänst, etc. För frågan om tiUståndspUkt föreligger i det särskilda fallet är det också av betydelse om verksamheten har en sådan omfatmmg att den påverkar möjUghetema att uppfyUa de gmndläggande syftena i lagen.

Vissa remissinstanser har kritiserat uttedningsförslaget och framhålUt att det kan vara svårt att avgöra om tiUståndsplikt föreligger för en viss verksamhet. Jag kan hysa en viss förstaelse för sådana synpunkter. Betydelsen därav bör emellertid inte överdrivas. För de allra flesta företag inom telebranschen torde det inte innebära några större svårig­heter att med den föreslagna avgränsningen och det som anförts i det föregående konstatera om den verksamhet som man bedriver är tiU­ståndspliktig. Svårighetema torde förekomma främst beträffande verk­samheter vars omfettning är relativt blygsam. Att ge en mera exakt bestämning av tiUståndspUktens omfatming än som gjorts i det föregående är emeUertid knappast möjUgt. FörhåUandena på marknaden förändras hefe tiden cx:h teknikens utveckling är så snabb att det inte torde vara meningsfuUt att mera preciserat än vad nu angetts bestämma när tiU­ståndsplikt föreUgger. De närmare avgränsningama får därför göras i praxis. Det ankommer därvid på tiUståndsmyndigheten och domstolarna att inom lagens ram dra upp rikdinjema härför. Genom att det är en enda myndighet som skaU handlägga frågoma och genom att instansordningen - Länsrätten i Stockhohns län. Kammarrätten i Stockhobn och Rege­ringsrätten - är enhetUg, bör det finnas goda fömtsättningar för att finna en fest praxis för avgränsningama. Det kan givetvis vara lämpUgt att Telestyrelsen stäUer samman praxis och bekantgör denna för inttes-sentema på telemarknaden.

För att ytterUgare underlätta för enskUda att bedöma tiUståndspUktens

omfattning, föreslår jag att förhandsbesked skaU kunna erhåUas i frågan

om tiUståndspUkt föreUgger för viss verksamhet eUer inte. Det bör

således i telelagen ges en föreskrift om att tUlståndsmyndigheten på

särskUd ansökan skaU ge ett bindande besked humvida en viss i ansökan

98 beskriven verksamhet är tiUståndspUkttg.


 


1 och för sig kan ett sådant besked behövas även i vissa andra Prop. 1992/93:200 avseenden, t.ex. för att få klarlagt viUca vUUcor som skaU knytes tiU ett tiUstånd. Det mest angelägna är dock att få klarhet i frågan om tiU­ståndsplikt. För att ett institut med förhandsbesked skaU fungera tiU­fredsstäUande är det enUgt min mening angeläget att förfårandet går snabbt. Att bestämma tiUståndsvUlkoren kan vara en kompUcerad pro­cedur, som kräver en fiiUständig ansökan. Det framstår därför inte som meningsfuUt att använda sig av förhandsbesked i det sammanhanget. 1 StäUet torde det vara så, att om man väl har fått besked om att tiU­ståndsplikt föreUgger, kan man vid kontakter under hand med myndig­heten få en relativt gcxl uppfettning om hur villkoren kan bU. Institutet med bindande förhandsbesked bör såluncfe omfetta endast frågan om tiU­ståndspUkten.

För att förhandsbesked skall kunna meddelas krävs det en utförUg redo­görelse för den verksamhet som avses. TiUståndsmyndigheten kan - lik­som i fråga om prövning av en ansökan om tiUstånd - av regeringen ges bemyndigande att meddela verkstäUighetsföreskrifter om hur en ansökan bör utformas och i viUca hänseenden som sökanden kan behöva ge upp­lysningar.

4.3.5 Anmälningsplikt för viss annan televerksamhet

Mina förslag beträffande vad som skaU vara tillståndsplUctigt stämmer överens med uttedningens. Av den bestämning av tillståndsplUctiga verk­samheter som jag har redovisat följer att betydande delar av de aktiviteter som förekommer på telekommunikationsområdet kommer att kunna be­drivas utan tiUstånd. Det lär knappast vara möjUgt att heltackande redo­visa vad som blir tiUståndsfritt men vissa exempel kan vara av inttesse.

Det kan konsteteras att televerksamhet som sker för egen räkning, aUtså utan något element av tjänst för annan, alltid blir tiUståndsfri. Helt sluma nät inom ramen för en fysisk eller juridisk persons egen verksam­het får således etableras utan tiUstånd. Snabbtelefonnät inom företag eUer andra företagsnät som är sluma på sätt som nyss sagts omfettas aUtså mte av tiUståndskravet. Även sluma radionät, exempelvis kommunikations­radio inom åkeriföretag, taxi eUer liknande, får förekomma utan tiUstånd enUgt telelagen. Förhållandet att det finns vissa (begränsade) möjUgheter att utväxfe meddelanden med vanUga teleabonnenter bör inte föranleda någon annan bedömning. Däremot krävs det tUlstånd enUgt lagen om radiokommunikation (se avsnitten 4.11-4.12) för användning av radiosän­dare.

Vidare blir mindre festighetsnät och vissa företagsnät som saknar be­tydelse för ett effektivt telekommunikationssystem i stort tiUståndsfria även om de anses ingå i ett allmänt tiUgängUgt telenät.

Det bUr också tiUståndsfritt att tillhandahåUa oUka tiUäggstjänster. Den som önskar etablera en viss upplysningsverksamhet i ett telenät kan så­ledes göra det utan något särskilt tiUstånd. Inte heUer föreslås att tiU­handahåUande av telextjänsten förenas med krav på tiUstånd. Den som tillhandahåUer endast datakommunUcationstjänster på egna eUer hyrda för-


 


buidelser behöver inte tillstånd, såvida det inte rör sig om radiobaserad    Prop. 1992/93:200 abonnentanslutiiing. Förhållandet är detsamma om det dämtöver tiU­handahåUs s.k. värdeökande tjänster. Skulle det däremot utbjudas också telefonitjänst kan verksamheten bU tiUståndspUktig.

Flera remissinstanser såsom Telestyrelsen, Statskontoret, ICC och LKD har, som jag nyss redovisat, kritiserat utedningsförsfeget cx;h anser att i huvudsak aUa teletjänster som tillhandahåUs allmänt i en inte obetydUg omfettning skaU omfettas av tiUståndskravet och därmed kunna regleras av Telestyrelsen genom tiUståndsvillkor. Några renussmstanser förordar dessutom att redan innehav som sådant av telenät skaU vara tiUstånds­pUktigt under vissa fömtsättningar.

Vad gäUer sismämncfe åsUct kan det konstateras att de remissinstanser som uttafet sig i denna fråga inte är eniga. Också den motsatta åsUcten, aUtså att tUlståndsfrUiet bör råda för innehav av nät, finns företrädd. För egen del vill jag framhåUa vad jag anfört i det tidigare med avseende på mitt förslag om att tiUståndsplikt bör råda för verksamhet med tillhanda­håUande av förbindelser. I den utsträckning som det handlar om att tillhandahålfe överföringskapacitet är innebörden av mitt förslag att tiUståndsplikt skall gälla om verksamheten har betydelse för att åstad­komma effektiva telekommunUcationer. Motiven för detta har jag utvecklat i det föregående (bl.a. avsnitt 4.3.3). Jag anser således att den reglering som behövs av telenät kan genomföras mom ramen för tiU­ståndsförfarandet. Såvitt jag kan se föreUgger härvidlag i huvudsak sam­stämmighet meUan mitt för förslag och de flesta remissinstansemas upp­fetbiing.

Vad gäUer frågan om tUlståndsplikten bör utsträckas tiU andra tele­tjänster än vad uttedningen har föreslagit har jag följande kommentarer tiU de förslag som har framförts.

En utgångspunkt vid utformningen av telelagen bör enligt min
uppfettning vara att regleringen skall hållas på en så begränsad nivå som
det är möjUgt. Den UberaUsering som eftersttävas bör åstadkommas utan
annan inblandning från statsmakterna än den som inte kan undvaras.
Viktiga motiv finns för att utifrån aUmän synpunkt tiUståndsbelägga de
i det föregående angivna verksamhetema (se avsnitten 4.3.1-4.3.3).
Givetvis är cKkså, som vissa remissinstanser framhålUt, tillhandahållandet
av andra teletjänster vUctigt för samhäUsutvecklingen och effektiviteten
på teleområdet. Att med hänvisning tiU detta eUer tiU svårighetema att
i nätet skUja telefonitjänst från andra teletjänster tUlståndsbelägga varje
teletjänst kan dock knappast vara befogat. Det förhåUandet att det, i vart
fåU under de närmaste åren, kan vara svårt att uppnå en situation med
flera kraftfiiUa aktörer är mte heUer skäl att föreskriva tiUståndspUkt för
aUehanda verksamheter. Jag viU i detta sammanhang erinra om att be­
vakningen av att konkurrensen inte begränsas inom näringsUvet i första
hand bör ske mot bakgmnd av generellt tUlämpUga föreskrifter i konkur­
renslagen. Ett missbmk av en dominerande ställning på någon del av
telemarknaden bör således i första hand angripas med användning av de
maktmedel som anvisas i den lagen. Det bör dessutom noteras att det tiU­
ståndskrav för tiUhandahåUandet av teleförbindelser som innefettas i mitt
100
förslag i inte obetydlig omfettning kan bidra tUl att rimUga fömtsättiiingar


för konkurrens mellan oUka tjänsteudyudare som uttiyttjar annans telenät    Prop. 1992/93:200 och sådana som använder eget nät kommer tiU stånd. Det sagda bör vi­dare ses mot bakgmnd av det utvidgade statUga ansvaret på teleområdet som jag har redovisat i det föregående (avsnitt 4.1).

Om det i framtiden skuUe bU aktueUt att utsträcka tiUståndspUkten tiU ytterUgare specifikt angivna tjänster eUer på annat sätt får detta i så fåU övervägas mot bakgmnd av erferenheter som vunnits av telelagens tiUämpning, konkurrensfegens verkan inom teleområdet och den utveckling som skett tekniskt CKh marknadsmässigt. Det kan inte heUer uteslutas att den vidare utvecklingen inom EG kan leda tiU att regle­ringsbehovet i viss utsträckning kan komma att öka. Min uppfettning är att det mte för närvarande finns tillräckUga skäl att utvidga tiUstånds-området utöver vad jag föreslagit.

Även om det enUgt min uppfettning inte finns tillräckUga skäl för att tiUståndsbelägga flera verksamheter anser jag det vara vUctigt att Tele­styrelsen ges möjUgheter att vid sidan av villkorsreglering av de tiUståndspUktiga verksamhetema ha en god överbUck över telemarknaden i övrigt. En genereU möjlighet att föreskriva om anmälningsplikt bör därför finnas i firåga om televerksamhet inom aUmänt tiUgängUgt telenät som mte är tUlståndsplUctig, dvs. dels verksamhet som i och för sig ingår i den tiUståndspUktiga gmppen men som med avseende på utbrednings­område, antalet användare eller omständighetema i övrigt inte kan anses betydande och därför är tiUståndsfri, dels sådana verksamheter, t.ex. tillhandahållande av olika datakommunikationstjänster, som över huvud teget inte specifikt är tillståndsplUctiga. Härigenom kan tiUstånds­myndigheten följa verksamheter av olika slag och skaffa sig ett gott underlag för att bedöma om någon särskild regleringsåtgärd är påkaUad. SkuUe så bedömas vara fåUet får myndigheten mot bakgmnd av bl.a. den information som mhämtats inom ramen för anmähiingsskyldigheten anmäla detta tiU regeringen för att på så sätt mitiera de förslag i förfettning som kan vara behövUga. Av naturUga skäl bör behörigheten att bestämma eUer föreskriva om anmälningsplUct begränsas tiU de feU där det finns ett verkligt behov för det aUmänna av att följa verksam­heten. Det betyder att verksamhet av endast obetydUg omfettning inte bör bU föremål för anmälningsplikt.

Genom att det i telelagen ges möjUghet att föreskriva om anmälnings­skyldighet och på så sätt utöva en viss tiUsyn över betydande delar av telemarknaden anser jag att de invändningar som vissa remissinstanser riktat mot den erdigt dessas mening aUtför begränsade tiUståndspUkten tiU väsentUga delar får anses beaktade. Den föreslagna ordningen innebär bl.a. att underlaget för den rent konkurrensvårdande verksamheten breddas. Jag kommer senare att beröra viss särskUd reglering som ttäffar anmäbimgspUktig verksamhet (se avsnitten 4.6-4.7).

101


 


4.4   Tillståndsprövning och tillståndsvillkor


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: Den som vill driva tillståndspliktig televerksamhet skall beviljas tillstånd. En ansökan om tillstånd skall kunna avslås om sökanden saknar fömtsättningar att driva verksamheten varaktigt cx;h med gcxl kapacitet och kvalitet.

För att tillhandahålla nya eller väsentiigt ändrade mobila teletjänster inom allmänt tillgängligt telenät skall prövning av vem som skall ges tillstånd kunna göras på gmndval av särskilcfe föreskrifter rörande den ifrågavarande teletjänsten då det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge till­stånd åt alla som vill driva sådan verksamhet.

Tillstånd skall som huvudregel gälla tills vidare. För tillhanda­hållande av mobila teletjänster skall dock tillståndet gälla bestamd tid.

Ett tillstånd skall kunna förenas med villkor. Tillståndsvillkor skall bestammas utifrån lagens syften och kan innefatta en skyldighet för tillståndshavare att på särskilt angivna villkor tillhandahålla telefoni­tjänst åt var och en som efterfrågar denna tjänst, att i sin verksamhet ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster, m.m.

TillståndsvUlkor skall gälla för bestamd tid.


Utredningens förslag överensstämmer i sak med mitt utom i så måtto att mitt förslag också innefettar att en tiUståndshavare skall som vUlkor för ett tUlstånd även kunna åläggas en skyldighet att på skäliga villkor dels tiU annan tUlståndshavare lämna ut sådana publicerade uppgifter om enskUdas teleabonnemang som inte omfettas av tysmadsplUct, dels i egen telekatalog pubUcera och i sin verksamhet tiU aUmänheten lämna ut motsvarande uppgifter hos annan tillståndshavare.

Remissinstanserna: Televerket anför att möjligheten för tiUståndsmyn­digheten att föreskriva om särskilda redovisningssystem för tillstånds­pliktig verksamhet är aUtför långtgående. EnUgt Televerket är det ovisst om det direktivförsfeg som uttedningen i denna del gmndar sig på kommer att genomföras och de nya reglema kommer i vart fåU inte att slå igenom inom EG under de närmaste åren. Eftersom den svenska telemarknaden, tiU skiUnad från vad som gäUer i aktueUt fåU inom EG, är öppen för konkurrens, finns det enligt Televerkets menmg inte skäl att här föreskriva om särskilda redovisningsprinciper Om så ändå sker menar Televerket att vUlkoren måste gäUa lika för alla operatörer. I fråga om de ekonomiska och affärsmässiga bedömningar som enUgt utted­ningen bör Ugga tiU gmnd för att feststäUa tiUståndsvillkorens gUtighets­tid anser Televerket att dessa i särskUt hög grad bör gäUa tiUstånd avseende publika teletjänster baserade på radio. Som skäl härför anför Televerket att särskUd hänsyn bör tas tiU ttedje part som har investerat avsevärda belopp i terminalutmsming. Banverket har vissa synpunkter angående upplåtelse av förbindelser inom allmänt tiUgängUga telenät och anför bl.a. följande. Under de senaste åren har Banverket accelererat utbyggnaden av det nu praktiskt taget landstackande fiberoptiska tele-


102


 


nätet. Nätet skaU tiUfredsstäUa jämvägens behov av nädcapacitet på kort Prop. 1992/93:200 och lång sUct. En del av nätets reservkapacitet upplåts tiU KinnevUc och Svenska Kraftnät. E>et är härtiU möjligt att upplåta kapacitet tiU ett fåtal andra extema användare. I uttedningens förslag förordas en skyldighet att inom allmänt tiUgängUga telenät leverera teletjänster tiU den som efterfrågar dem. Banverkets resurser är dimensionerade för att i första hand motsvara jämvägens behov såväl vad gäUer nätkapacitet som organisation. Ett krav på att leverera nätkapacitet tiU den som efterfrågar sådan kapacitet skuUe äventyra Banverkets möjligheter att säkerstäUa jämvägens kort- och långsUctiga behov av effektiva och säkra telekommu­nikationer.

Bettäffande tiUståndsprövningen anför Telestyrelsen att funktions­
ansvaret för telesystemet motiverar att prövningen i vissa feU bör kunna
mynna ut i att sökanden inte får något tiUstånd. Prövningen bör enUgt
styrelsen syfta tiU att förebygga bortfaU av funktioner i ett allmänt
tiUgängUgt telenät genom en operatörs konkurs eUer bristande resurser
i övrigt. Den bedömning som skaU göras måste, framhåUer styrelsen,
avse såväl sökandens förmåga att följa föreskrifter och vUUcor som
dennes förmåga att under de fömtsätmingar som därvid föreUgger
erbjuda den ifrågavarande tjänsten. En fråga som enligt Telestyrelsen bör
behandlas är om ny prövning skaU ske vid överlåtelse av en anläggning
eUer ett företag där verksamheten bedrivs. Styrelsen anser att åtminstone
en anmälningsplikt torde behövas, men pekar på att situationen också bör
kunna regleras genom tiUståndsvillkor. 1 fråga om uttedningens exemp-
Ufiering av oUka vilUcor för tUlstånd anför Telestyrelsen att samttafik-
villkor bör tas in i lagtexten som ett ytterUgare exempel. Enligt styrelsen
är det mest ändamålsenliga sättet att föreskriva om samttafik att styrelsen
kan göra det genom vUUcor i det enskilda feUet. Telestyrelsen menar
vidare att även deltagande i nummerplanering och villkor om ny prövning
vid ägarförändringar bör tas in som exempel på vad tiUståndsvillkor kan
avse. För att få konttoU över sådant som korssubventionering hos tele­
företag bör man enUgt Telestyrelsen inte begränsa möjUgheten att före­
skriva om särskUt redovisningssystem tiU den tUlståndspUktiga verksam­
heten utan den bör avse tiUståndshavarens hela verksamhet, vilket bör
framgå av telelagen. Även Riksrevisionsverket, ICC, Sveriges Industri-
förburui, Näringslivets Telekommitté och AB NordicTel anför att möjUg­
heten att bedöma korssubventionering måste gmndas på aU bedriven
verksamhet. RRV understryker vidare att det måste vara möjUgt att
justera tiUståndsvillkor med tanke på den snabba tekniska utvecklingen.
I syfte att minska osäkerheten för operatörema anser emeUertid RRV att
tiUståndsmyndighetens befogenheter i detta hänseende bör definieras
klarare. ICC, Sveriges Industriförbund och NäringsUvets Telekommitté
samt Comvik GSM AB och Tele2 AB anser att förbud mot korssubventio­
nering, skyldigheter avseende särredovisning, förbud mot att otiUbörUgt
gynna egen konkurrensutsatt verksamhet samt en skyldighet att tillhanda­
håUa information bör kunna utgöra villkor för tiUstånd. Beträffande
gUtigheten för tiUståndsvillkor anför ICC m.fl. att det bör vara möjUgt
för tiUståndsmyndigheten att ändra viUkor under löpande gUtighetstid,
    103

även mot tUlståndshavarens bestridande, om detta föranleds av dennes


bristande uppfyUelse av tidigare meddelade vUUcor, att myndigheten bör Prop. 1992/93:200 kunna förbehåUa sig rätten att ändra tillståndsvillkoren under viUkors-pericxlen och att meddelade vUlkor bör vara offentUga. NordicTel anför vidare att det inte finns skäl att anpassa giltighetstiden för villkor enUgt telelagen avseende mobUa teletjänster tiU den tiUståndstid som kommer att bestämmas erdigt fegen om radiokommunikation. I stäUet anser NordicTel att huvudregehi, dvs. att tiUstånd skaU gäUa tiUs vidare, bör omfetta även verksamhet med mobife teletjänster EnUgt NordicTel saknar uttedningens argument för avvUcelse från huvudregeln om ett effektivt utnyttjande av radiofrekvensspektmm relevans för bedömningen av tiUståndstiden enUgt telefegen. Däremot menar NordicTel att det even­tueUt kan finnas skäl att anpassa gUtighetstidema för vissa tiUståndsvUl­kor enUgt telelagen och tiiUstånd enligt lagen om radiokommunikation under fömtsättning att ett sakUgt samband finns meUan tiUståndsviUkoren och tiUståndet. NordicTel anför att mobUteleverksamhet innebär mycket stora investeringar i nät under en lång följd av år och att det även mot den bakgmnden inte finns skäl tiU en tidsbegränsning enUgt telelagen utan endast enUgt kriterierna i lagen om radiokommunUcation. Om tiU­stånden tidsbegränsas skulle detta enligt NordicTel innebära att nya arxz sökningar och ett nytt förfårande med allmän inbjudan tiU ansökan skuUe krävas när tUlståndstiden löper ut. I fråga om ett sådant ansökningsför-ferande anför NordicTel att detta uttryckligen bör begränsas tiJl att avse nya system. Om tiUstand för verksamhet med mobila teletjänster tidsbe­gränsas torde det enligt NordicTel under alla förhållanden vara nöd­vändigt att undanta ansökningar om fömyade tillstånd från det av utted­ningen föreslagna stadgandets tUlämpningsområde.

Konkurrensverket anser att rätten att driva verksamhet inte bör knytas
tiU en skyldighet att tUlhandahåUa telefonitjänst i olika delar av landet.
En sådan skyldighet skulle enligt Konkurrensverket kunna hämma
nyetableringar och leda tiU en för konkurrensen negativ korssubventio­
nering. Detta menar Konkurrensverket skulle försämra möjligheterna att
nå de telepoUtiska målen. Konkurrensverket anser att samhäUsåtaganden
av olika slag så långt möjligt bör upphandfes i konkurrens mellan oUka
företag. Konsumentverket, som menar att Telestyrelsen bör få ett
övergripande ansvar för bevakning av hushåUsmarknaden för att där
fånga upp konsumentsynpunkter och klagomål, anser att operatöremas
skyldigheter i fiäga om konsumentinflytande och reklamationshantering
bör kunna tes in som tiUståndsvUlkor Som en yttersta konsekvens bör
enUgt Konsumentverket tiUståndet för en operatör kunna återkaUas om
denne inte uppfyUer sina skyldigheter Räddningsverket framhåUer att
lagen bör omfatta ett ansvar för teleföretagen att upprätthålla en hög
säkerhetsnivå i sina nät med avseende på 90 (XX)-funktionen med tiU-
hörande telefunktioner SEii JtL-delegationen anser att standardise­
ringens betydelse bör markeras genom att detta införs i telelagen som
exempel på villkor som kan ställas upp för tiUstånd. Handikappförbun­
dens CentraUcommitté och Synskadades Riksförbund framhåUer att opera­
törer enUgt villkor bör vara skyldiga att anpassa verksamheten tiU män­
niskor med funktionshinder
                                                               104


 


Skälen för mitt förslag:                                                   Prop. 1992/93:200

4.4.1 Tillståndsprövning i allmänhet

Som redovisats i fråga om skälen för ett tiUståndskrav för vissa verksam­heter på teleområdet är detta krav inte betingat av en avsUct att begränsa möjUghetema att bedriva televerksamhet. AvsUcten är i stäUet den mot­satta. TiUståndskravet med därtiU hörande möjUgheter att bestämma vUl­kor för hur verksamheten skaU bedrivas är närmast motiverat av behovet att kunna styra de största aktörema för att därigenom bl.a. nå fömtsätt­ningar för en fungerande marknad med ett flertal teleoperatörer Härvid­feg finns det behov av att se tiU att regionalpoUtiska och sociafe åtagan­den inom ramen för den beslutade telepoUtiken blir uppfyUcfe. Även i vissa andra avseenden kan det finnas skäl att ha möjUghet att inom ramen för de telepoUtiska målen kunna ställa upp bestämda krav på de betyd­elsefuUa operatörema. Min uppfetming är således att tUlståndskravet i sig inte bör medföra något särskUt hinder för den som vUl etablera sig på den svenska telemarknaden.

Prövningen av en ansökan om att bedriva tiUståndsplUctig televerksam­het skaU därför göras med utgångspunkt i att den bör leda tiU ett positivt UtfaU för sökanden, dvs. att ansökan skall beviljas. En ansökan bör så­ledes avslås endast då det närmast är klarlagt att sökanden, med iakt­tagande av aktuella föreskrifter och de tillståndsvUUcor som tiUståndsmyn­digheten finner skäligt att ställa upp för verksamheten, inte har möjUghet att erbjuda den ifrågavarande tjänsten. Det får anses rimUgt att en prövning i någon mån kan göras utifrån de bUvande kundemas perspek­tiv. Att fiingerande telekommunikationer är något mycket vUctigt för ett effektivt näringsUv har påtalats i skUda sammanhang. Det företag som vänder sig tiU en viss teleoperatör för att få hjälp med telekommunika­tionema kan därmed bU helt beroende av att dennes tjänster fungerar. HuvudsakUgen får det ankomma på den som står i begrepp att sluta avtal med ett teleföretag att själv bedöma om företaget uppfyUer de krav som StäUs på servicenivå, tiUförlitUghet, varaktighet, etc. Det förhåUandet att teleföretaget har tiUstånd enUgt telelagen eUer på annat motsvarande sätt står under tiUståndsmyndighetens tiUsyn kommer emellertid sannolikt att uppfettas som en slags auktorisation med åtföljande kvaUtetsstämpel. Dessa omständigheter talar för att det bör finnas ett visst, om än be­gränsat, utrymme för att lämna en ansökan utan bifaU.

Den prövning som skaU företas bör göras mot det övergripande ändamålet att enskUda och myndigheter skaU få tiUgång tiU effektiva tele­kommunikationer Vad som skall kunna föranleda avslag på en ansökan skaU därför vara omständigheter hos sökanden som gör att denne inte kan förväntas uppfyUa rimUga krav på att tjänstema tillhandahåUs under en längre tid, att tjänstema inte uppfyUer rimlig kvaUtet eUer att erforderUg kapacitet inte är tiUgängUg för att tiUhandahåUa de erbjudna tjänstema. Det närmare innehåUet i dessa krav bestäms framför aUt i samband med att de villkor som det sökta tillståndet bör förenas med övervägs. TiU­ståndsprövningen blir så tUl vida beroende av tUlståndsvillkoren att pröv­ningen av om tiUstånd skall beviljas skaU göras med utgångspunkt i bl.a.


 


de vUlkor som skall gälla för verksamheten. Detta torde leda tiU att verk-    Prop. 1992/93:200 samhet av mindre omfettning och betydelse inte kommer att drabbas av särskUt ingripande krav.

Att närmare beskriva vUka faU som bör föranleda avslag är förenat med betydande svårigheter Ett exempel som kan nämnas är att det bör finnas möjUghet att hindra den som tiU följd av brott mot föreskrifter eUer vUUcor fått ett tidigare tiUstånd återkaUat att erhåUa ett nytt tiUstånd.

Utvecklingen på teleområdet går fort och det är vUctigt att utrymme finns för anpassning tiU ändrade fömtsättningar. Med den allmänna in­riktning som jag angett, nämUgen att presumtionen skaU vara att en an­sökan leder tiU ett positivt utfaU för sökanden, får det ankomma på tiU­ståndsmyndigheten att i den praktiska tiUämpningen närmare bestämma hur högt kraven för ett tiUstånd i de olika fåUen bör ställas. Som på­pekats i det tidigare kommer denna bedömning att vara nära samman­bunden med övervägandena om de villkor som bör stäUas för rätten att utöva den sökta verksamheten (se avsnitt 4.4.4).

4.4.2 Tdlståndsprövning för tillhandahållande av mobila teletjänster

I föregående avsnitt har jag redogjort för vad som bör gälfe i fiäga om tiUståndsprövningen i allmänhet, alltså vad som bör gäUa för aUa sökande som önskar erbjuda tUlståndspUktiga tjänster

För teletjänster som har abonnentanslumingen uppbyggd på radioan­vändning bUr det fråga om en utvidgad tiUståndsprövning. Bakgmnden tiU detta är att frekvensutrymmet är begränsat och att telesystem som ut­nyttjar radio för ansluttiing av abonnenter därför inte kan etableras i hur stor omfattning som helst. Denna tdlståndsprövning är tänkt endast för den som viU tiUhandahåUa mobUa teletjänster i aUmänt tiUgängUgt tele­nät. För närvarande finns endast ett begränsat antal system som skuUe omfattas av bestämmelsen. Det är bl.a. Televerkets två mobiltelefonsy­stem NMT 450 och NMT 900, ComvUcs analoga mobUtelefonsystem, Televerkets personsökningssystem MBS och MinicaU, Comviks person-sökningssystem Metagram samt Televerkets mobUa datakommunikations­system Mobitex. Beslut om tiUdehiing av radiofrekvenser har fattats också för tte operatörer av det alleuropeiska ceUulära mobUtelefonsy-stemet GSM. TUldehiing har skett tiU Televerket, ComvUc GSM AB och AB NordicTel.

Nämnda system har tiUdelats frekvenser enUgt bestämmelserna i radio­lagen (1966:755). I vissa feU har besluten efter överklagande fettats av regeringen. Det förslag tiU lag om radiokommunUcation som jag tar upp i det senare är avsett att uppfyUa regeringsformens krav på lagreglering av de gmndläggande fömtsättningama för radioanvändning. EnUgt detta lagförslag skaU det även fortsätmingsvis gäUa krav på tiUstånd för att få inneha och använda radiosändare. I tiUståndsbeslutet skaU innefettas att sökanden tiUdelas en viss frekvens, vUken får umyttjas under närmare an­givna fömtsättningar. Bestämmelsema för tiUståndsgivningen är i lag­förslaget uppbyggda så att en ansökan om att få använda radiosändare skaU bevUjas om inte i lagen angivna hinder mot bifåU föreUgger Ett


 


sådant hinder är att radioanvändningen riskerar att skadUgt påverka annan Prop. 1992/93:200 tiUåten radioanvändning i Sverige eUer i udandet. Ett annat hinder mot bifåU är att radioanläggningen i fiäga inte uppfyUer rimUga tekniska krav. Den sökta radioanvändnmgen får inte heUer leda tiU att rimUg be­redskap för utveckling av befintUga eUer nya radioanvändningar inte kan upprätthåUas.

När det skaU inttcxluceras nya radiotjänster eUer så väsentUgt ändrade tjänster att de kan jämstäUas med nya, kan det komma att uppsta situa­tioner då en prövning av varje ansökan för sig efter hand inte är en lämp­Ug ordning med hänsyn dels tUl inttesset av frekvenseffektivitet, dels tiU inttesset av att få tiU stånd rimUga konkurrensfömtsättningar. Om det kan förväntas inttesse från flera håU att driva den nya tjänsten - det kan ex­empelvis röra sig om ett nytt mobUtelefonsystem - och det kan antas att det inte är möjUgt att med bibehåUande av rimUg firekvenseffektivitet låta aUa få pfets i frekvensspektmm föreUgger omständigheter som pekar på att det kan finnas anledning att tUlgripa en ordning med offentUg in­bjudan tiU ansökan.

Den gmndläggande regleringen för användning av radio som föreslås, aUtså förslaget tiU lag om radiokommunikation, kommer inte aUtid att ge tillräckUg ledning för tUlståndsmyndigheten att fetta beslut. Den före­slagna lagen kan nämUgen knappast anses innehålla heltackande bestämmelser som direkt hanterar en situation innefettande krav vid val av en eUer flera ur en gmpp sökande för en bestämd radioanvändning inom ett visst begränsat frekvensområde. Därför bör en möjUghet ges tiU ett särskUt förferande för att välja ut vem av flera sökande som skaU få tiUstånd att driva nya telesystem med abonnentanslutning på radio när det kan antes att det frekvensutrymme som kan avsättas för dessa inte är tiU­räckUgt för att ge tiUstånd tiU aUa som viU driva sådan verksamhet. Där­vidlag kan det behövas särskilda föreskrifter för urvalet. Dessa föreskrif­ter bör lämpUgen meddelas inom ramen för telelagen. Som Lagrådet på­pekat bör ett bemyndigande att meddefe föreskrifter anges avse de sakUga gmnder som skaU tiUämpas.

EnUgt förslaget tiU lag om radiokommunikation är utgångspunkten att
sådana regler skaU ges i form av lag. Bakgmnden härtiU är den betydelse
som rätten att använda radio har från yttrande- och informationsfrihets­
synpunkt. Dette gäUer för den övergripande reglering som avser aUa
möjUga former av radioumyttjande inklusive sådana som har karaktär av
massmedier. Lagformen torde också krävas om det gäUer att ge före­
skrifter om urval av tiUståndshavare för radioanvändning som har du-ekt
betydelse firån yttrande- och informationsfrihetssynpunkt, exempelvis tiU­
delning av frekvenser för mndradioutsändningar. Däremot torde före­
skrifter som innehåUer vad som skaU vara bestämmande för att utse tiU­
ståndshavare för verksamhet mom området mobila teletjänster knappast
ha denna betydelse. Sådana föreskrifter bör rymmas inom den gmpp av
föreskrifter som kan delegeras tiU regeringen eUer förvalttiingsmyndighet
att meddela. I telelagen bör det i enUghet härmed tes in en föreskrift om
att det för tiUståndsprövning av ansökningar om att tiUhandahåUa mobife
teletjänster inom  allmänt  tUlgängUgt telenät skaU  vara möjUgt för
       107

regeringen eUer den myndighet som regeringen bestammer att ge före-


skrifter om vad som skaU vara bestämmande för att utse tiUståndshavare. Prop. 1992/93:200 Av naturUga skäl måste sådana föreskrifter utformas mot bakgmnd av det system som avses. Vissa möjligen kommande radiotiUämpningar inom telelagens område är redan kända och det kan finnas skäl att inom en rela­tivt närUggande framtid överväga att ge föreskrifter för några av dessa. Det som jag syftar på är bl.a. det alleuropeiska, landbaserade, alhnänt tiUgängUga, radiobaserade personsökningssystemet kaUat Europeiska radiomeddelandesystemet ERMES. I specifikationerna för detta system sägs bl.a. att det skaU tillåta samtidig drift av två eUer flera oberoende system inom samma geografiska område. Av bUvande föreskrifter kan lämpUgen firamgå hur många operatörer som skaU finnas i Sverige, vUka krav som bör stälfes på den som viU driva ett system mom ERMES med avseende på exempelvis tackningsgrad och tillhandahåUande av gmnd-tjänster samt vad som i övrigt skaU ha betydelse vid utseende av tiU­ståndshavare. Jag tänker även på ett nytt system kaUat DCS 1800 (Digital CeUular System), som baseras på GSM-standarden men där anslutningen av abonnenter skaU ske mom 1,8 GHz-bandet. Detta system kaUas ibland PCN (Personal Communication Network) eller persontelefon. En variant av dessa system kaUas DECT (Digital European Cordless Telephone). För att systemen skaU fungera torde det disponerade frekvensutrymmet mte kunna vara aUtför begränsat. Det kan därför komma att krävas sär­skUda föreskrifter för förfarandet att utse ett begränsat antal operatörer Sådana föreskrifter kan, som Lagrådet påpekat, meddelas med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen.

4.4.3 Tdlståndstidens längd

Mina överväganden i frågan om prövning av ansökningar om tillstånd bygger, som framgått av det nyss sagda, på att kravet på tillstånd för att driva viss verksamhet, om man bortser från mobila teletjänster, endast undantagsvis skaU innebära en begränsning av möjligheterna att få etablera sig på telemarknaden. Någon ändring av gäUande inriktning mot en öppen telemarknad i Sverige är aUtså mte i någon del avsedd. Från statens sida skaU de åsyftade målen om effektiva telekommunikationer m.m. nås företrädesvis med hjälp av tiillståndsviUkor och föreskrifter

Det finns med det anlagda synsättet knappast några skäl att tidsbegränsa meddelade tiUstånds gUtighet. Den som har fått ett tUlstånd för en viss verksamhet bör kunna räkna med att tUlståndet som sådant kommer att gäUa utan någon särskUd tidsbegränsning. En annan sak är att de med tiUståndet förenade vilUcoren måste kunna ändras under tiUståndets be­stånd (se avsnitten 4.4.4 och 4.4.5). Huvudregeln bettäffande tiUstånds­besluten i sig bör vara att tiUstånden skaU gäUa tiUs vidare. Det bör emeUertid finnas möjUghet att återkalla meddelade tUlstånd men endast om tiUståndshavaren inte driver verksamheten i enUghet med villkor eUer föreskrifter

Det nyss sagda om en obegränsad tillståndstid gäUer dock inte för aUa

fåU. Vad gäUer verksamhet som avser tiUhandahållande av mobUa tele-

108 tjänster gör sig sttävandena rörande ett effektivt utnyttjande av radiofre-


 


kvensspekttTim påminda. Som nyss påpekats innebär förslaget tiU lag om Prop. 1992/93:200 radiokommunUcation att tiUstånd tiU användningen av radioutmstning och därmed följande frekvensupplåtelse skaU vara tidsbegränsade. Bak­gmnden tiU detta synsätt är att det efter ett bestämt antal år med användning av vissa frekvenser för en verksamhet skaU finnas möjUghet att se tiU att befintUga system görs ännu mera spektmmeffektiva eUer att ändra användningen av ett frekvensutrymme så att nya och mera effektiva system skaU kunna beredas pfets. För verksamhet med mobUa teletjäns­ter, som ju karakteriseras av att abonnentanslutningen kräver att ett visst frekvensutrymme disponeras, bör mot denna bakgmnd även tiUståndet enUgt telelagen kunna tidsbegränsas. 1 likhet med vad uttedningen har föreslagit anser jag att det bör eftersträvas att gUtighetstiden blir den­samma som kommer att gälfe enUgt fegen om radiokommunikation. Gmnden härför är det nära sambandet med tiUståndsprövningen enUgt förslaget tiU lag om radiokommunikation. Enligt såväl denna lag som telelagen bör rimUg hänsyn tas till tillstandshavarens krav på avkastning på gjorda mvesteringar, vUka såsom framhålUts av NordicTel är be­tydande beträffande mobUteleverksamhet.

I telelagen bör denna möjlighet tiU avvUcelse från huvudregehi om att tiUstånd skaU gäUa tUls vidare i enUghet med vad Lagrådet har föreslagit uttryckas på så sätt att tiUstånd som avser tiUhandahåUande av mobU tele­tjänst får tidsbegränsas.

NordicTel har vidare pekat på sambandet mellan en bestämd tiUstånds­tid för tiUhandahållande av mobila teletjänster och förferandet med aUmän inbjudan tiU ansökan. Som jag ser det kan det knappast anses rimUgt att den som efter ett ansökningsförfarande har fått tiUstånd för viss verksamhet på nytt skaU genomgå en bedömning enligt ett sådant förfarande när tiUståndstiden löper ut. Detta bör i vart fåU gäUa om det är enahanda verksainhet som skall bedrivas.

Om det däremot rör sig om nya tjänster bör ett inbjudningsförfårande användas, dvs. att tiUståndshavare utses sedan alla de som kan komma i fråga genom en allmän inbjudan getts tUlfaUe att komma in med en an­sökan. Detsamma gäUer när befintUg verksamhet med mobUa teletjänster på gmnd av väsentUgt ändrade fömtsättningar i tekniskt eUer annat hän­seende bör prövas på nytt. Dessa förändringar bör då vara så påtagUga att det närmast kan anses vara fiäga om att det kommer att tillhandahåUas en ny tjänst eUer i vart fäU en väsentUgt ändrad tiUämpning av en tjänst. De närmare föreskrifter härom som behövs bör meddelas av regeringen eUer, om regeringen bestämmer det, av tiUståndsmyndigheten.

4.4.4 TUlståndsvillkor

Min bedömning att det för viss slags televerksamhet skaU krävas tiUstånd bygger, som nyss redovisats, bl.a. på att det med en sådan ordning blir möjUgt att utforma vUlkor som avpassas individueUt tiU resp. tiUstånds­havare. Det ges härigenom möjlighet för Telestyrelsen att inom ramen för lagen aktivt påverka utvecklingen på teleområdet och mot bakgmnd


 


av oUka tiUståndshavares fömtsätmingar bestämma vUUcor som främjar    Prop, 1992/93:200 en utveckling för uppfyllelse av de telepoUtiska målen.

För vissa förhållanden kan det emellertid vara lämpUgare att bestäm­melsema ges i form av föreskrifter, alltså genereUt bestämda regler Sålunda kan det finnas skäl att välja föreskrifter, om det som skaU regleras skaU gäUa Uka för alfe eUer för en bestämd gmpp av aktörer som låter sig bestämmas i genereUa termer Om bestämmelserna skaU gäUa inte bara för dem som driver tiUståndspliktig verksamhet utan även för andra på telekommunikationsområdet måste givetvis föreskriftsformen användas.

1 det följande redovisar jag mina överväganden angående vad tiU­ståndsviUkoren skaU kunna uinehåUa. I senare avsnitt kommer jag att separat ta upp vissa fiägor som jag föreslår skaU regleras med före­skrifter Redan här vUl jag emeUertid peka på att det inte aUtid är möjUgt att dra en skarp gräns mellan dessa båda former för regelgivning. Det kan därför förekomma att vissa förhållanden för den tiUståndspUktiga verksamheten kommer att regleras såväl av villkor som av föreskrifter Den närmare anpassningen härvidfeg bör överlämnas företrädesvis åt tiUståndsmyndigheten, som inom ramen för vad som medges i lagen och mot bakgmnd av utvecklingen på teleområdet får bedöma vilket slag av reglering som är mest lämpUg för att nå lagens syften.

De tiUståndsvillkor som ställs upp skall bestammas mot bakgmnd av de syften som lagen skaU främja. Den nya innebörden i begreppet effek­tiva telekommunikationer har jag angett i det föregående (avsnitt 4.1). Vid tolkningen av hur dessa syften skaU tUlämpas på de oUka verksam­heter som är tiUståndspUktiga har tiUståndsmyndigheten anledning att beakte de bakomUggande uttalanden som finns redovisade i samband med att de nuvarande telepoUtiska målen bestämdes (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88 :TU28, rskr. 1987/88:402). Ledning för tiUämpningen kan också hämtas i senare riksdagsbeslut, där det har gjorts vissa preciseringar av målen. Jag tänker då främst på riksdagsbelutet med anledning av proposi­tionen om näringspoUtik för tiUväxt (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU28, rskr. 1990/91:369). VisserUgen ger stäUningstegandena såvitt avser mål och inriktning på teleområdet visst tolkningsutrymme men betydelsen av detta förhåUande bör inte överdrivas. Det får anses Ugga i sakens natur att tiUståndsmyndigheten inte utan bärande skäl StäUer upp villkor som är betungande för tiUståndshavaren. Som jag se­nare kommer att beröra närmare finns det i detta sammanhang anledning att beakte att myndighetens beslut i här aktueUa avseenden blir möjUga att överklaga tiU domstol. Detta förhåUande torde också vara ägnat att motverka att det stäUs upp vUUcor för verksamheten som inte är rimUga.

I lagen bör lämpUgen ges vissa exempel på förhåUanden som kan
regleras i form av villkor för tiUståndshavare. Det skaU understrykas att
uppräkningen av olika förhåUanden som föreslås i telelagen inte är
avsedd att vara uttömmande. Villkor för tiUståndspUktig verksamhet kan
avse även andra förhåUanden inom ramen för lagen. Dessutom bör det
finnas en möjUghet för regeringen eUer den myndighet som regeringen
bestämmer.   Telestyrelsen,   att   tiUföra   ytterUgare   föreskrifter   om
110

tiUståndsvUlkor


 


Vissa remissinstanser har kommit med förslag tiU komplettering av Prop. 1992/93:200 uttedningens förslag i fråga om tUlståndsvillkor som man anser bör finnas med i den exemplifiering som görs i lagen. Det gäUer t.ex stan­dardiseringsfrågor, förbud mot korssubventionering och förbud mot att OtiUbörUgt gynna egen konkurrensutsatt verksamhet. Telestyrelsen menar att samtrafikvillkor, deltagande i nummerplanering och villkor om ny prövning vid ägarförändringar bör finnas med i fegen som exempel på vad tiUståndsvUlkor kan avse. Konsumentverket anser att skyldigheter avseende konsumentinflytande och reklamationshantering bör kunna utgöra tiUståndsvillkor

Som redan sagts är det tiUståndsmyndighetens sak att formulera tiUståndsviUkoren. Även om lagens syften ger inriktningen för vad villkoren kan avse, finns härigenom ett visst spelmm för myndigheten i viUkorsgivningen. I fegen bör endast vissa centrala villkor räknas upp. Jag anser inte heUer att det finns skäl att kommentera varje förslag tiU exempel på tiUståndsvUlkor som har kommit fram under remissbehand­lingen utan nöjer mig med att stryka under att varje villkor måste kunna direkt återföras tiU lagens syften. Beträffande några framförda synpunkter bör emeUertid följande sägas. Såsom framhåUits av STATTEL-delega­tionen är standardiseringsfrågoma väsentUga för fungerande telekom­munikationer Jag delar således delegationens uppfetming att krav på standard kan ges formen av tillstandsvillkor, men anser inte att exempU-fieringen i lagen behöver omfatta sådana krav. Villkor för samtrafik kan röra tekniska eUer ekonomiska frågor I princip bestämmer dessa villkor det inbördes förhållandet mellan två eUer flera parter De regler som ges för att styra detta förhållande skaU därför ha lagform och inte formen av myndighetsföreskrifter Mot bakgmnd härav anser jag att samtrafikfrågor inte heUer bör styras av tillståndsvUUcor (se vidare avsnitt 4.6). TiU skillnad från Telestyrelsen anser jag vidare att den reglering som behövs om nummerplanering bör ha föreskriftsform på gmnd av denna frågas genereUa betydelse (se avsnitt 4.7). Ägarförändringar har av Tele­styrelsen angetts som exempel på tiUståndsvillkor Detta gmndar sig på styrelsens uppfettning att vUUcor om vad som skaU iakttas vid ägarför­ändringar hos tiUståndshavaren bör kunna ges i tUlståndet. För egen del kan jag - i vart feU för närvarande - inte se att det finns några bärande skäl för att inom ramen för telelagen reglera frågan om ägarförändringar hos tiUståndshavare. Om det på sUct visar sig att det finns ett särskUt regleringsbehov i denna fråga får den aktuaUseras på nytt. Konsument­inflytande och reklamationshantering kan inte heUer anses lämpUgt att ge regler om i en telelag även om Telestyrelsen som tiUståndsmyndighet på telekommunikationsområdet kommer att få ta del av klagomål som en­skUda konsumenter och oUka kundgmpper kan komma att rikta mot tiU­ståndshavare.

111


 


SkyUiighetför tillståndshavare att tillhandahålki tekfonitjänst åt var och    Prop. 1992/93:200 en som efterfrågar tjänsten

Kostnadema för att ansluta och vidmakthåUa telefonabonnemang skiftar väsentUgt. Ofta är det således förenat med betydande kosmader för ett teleföretag att upprätta abonnemang i glesbygd, medan motsvarande an­slutning i tatbebyggda områden vanUgen kostar betydUgt mindre.

Som framgått av det föregående skaU staten ansvara för att aUa erbjuds telefon varhelst i landet man bor AUtså skaU även de kostsamma anslut­ningama göras. För närvarande är det endast Televerket som erbjuder telefonitjänst åt alfe och envar i hefe landet. På detta sätt uppfyUs med nuvarande ordning målet att gmndläggande telekommunikationer skaU tiUförsäkras alfe tiU enhetUga priser för hushåU och företag.

Att Televerket ser tiU att det regionalpoUtiska och sociafe ansvaret i denna del uppfyUs hänger samman med Televerkets roU som statUgt verk och det bestämmande som riksdagen och regeringen utövar över hur verksamheten skall bedrivas.

En ny situation håller emellertid på att uppsta på telemarknaden med ombUdning av Televerket tiU aktiebolag och nya operatörer som etablerar sig på marknaden och erbjuder telefonitjänst. Konkurrensen kan komma att skärpas mellan de olika aktörema. Det kan vidare inte anses som självklart att Televerket efter ombUdningen tiU aktiebolag utan vidare skaU se tiU att det stadiga ansvaret för telefoni i glesbygdsområden kommer att uppfyllas. I det läget att det skuUe få menliga konsekvenser för det bolagiserade Televerkets möjligheter att konkurrera med nya ak­törer kan det mte anses rimligt att endast detta bolag skaU ha detta ansvar. I den nya situationen måste det finnas möjUgheter för tiUstånds­myndigheten att kunna verkstäUa det stadiga ansvaret för att aUa skaU ha möjUghet att utnyttja telefonitjänsten, något som kan ske på olUca sätt.

EnUgt uttedningen bör detta åstadkommas på så sätt att tiUståndshavare åläggs skyldigheter genom tiUståndsvillkor Av remissinstansema är det endast Konkurrensverket som har haft synpunkter på detta. Enligt verket skuUe en sådan skyldighet kunna hämma nyetableringar. Konkurrens­verket menar att samhäUsåtaganden av olika slag så långt möjligt bör upphandlas i konkurrens meUan olika företag.

Även jag anser att ett förfårande med upphandling av betungande åta­ganden är att föredra. För att en sådan ordning skaU vara ändamålsenUg fuUt ut bör emeUertid upphandUngen kunna ske i konkurrens. Under över­skådUg tid framöver kommer konkurrenssituationen knappast att vara så utvecklad på telemarknaden. Av de olika modeUer som är tänkbara för att klara det övergripande samhäUeliga åtagandet bettäffande telefoni är enUgt min mening det av uttedningen föreslagna vUlkorsförfarandet det lämpUgaste. Det innebär således att tiUståndsmyndigheten skaU kunna ålägga tUlståndshavare att erbjuda ansluming för telefonitjänst åt aUa som efterfrågar denna tjänst. Ett tUlståndsvillkor med denna mnebörd bör aUtså kunna föreskrivas. Det räcker emellertid inte med att kunna ålägga en inkoppUngsskyldighet och skyldighet att underhålla anslutningen. För att erbjudandet om telefoni skaU ha något värde för kunden och för att målet att alfe skaU ha råd att använda telefon skaU sägas vara uppfyUt


 


måste villkorsbestämningen ha samband med den avgift som skaU få ut- Prop. 1992/93:200 taxeras av kunden. I Unje med detta bör vUUcoret också uppta en bestäm­melse om att anslutningen skaU ske på samma abonnemangsvUlkor som tiUämpas för teleföretagets övriga kunder Det bör härvid givetvis vara möjUgt att ha oUka taxesöaikturer, såsom skUda taxor för hushåU resp. företag, hög- och lågförbmkartaxa, etc. Av villkorsbestämmelsen kan också behöva framgå vUka kvaUtetskrav som skaU vara uppfyUcfe för tele­fonitjänsten, dvs. i princip i enUghet med det som i dag gäUer för Televerket med avseende på kvaUtet ckU service, m.m. I sistnämncfe hänseende bör beaktas särskUt krav på kvaUtet såvitt avser nyttjande av telefex och datakommunikation vfe låghastighetsmodem.

TiUståndsmyndighetens bedömning av om en eUer flera tiUståndshavare skaU åläggas att utföra de kostsamma anslutningama är en besvärUg upp­gift. I den nuvarande sittiationen, med endast en operatör som tillhanda­håUer telefonitjänst, torde det emeUertid inte vara så stora svårigheter Svårigheter kan uppkomma när någon eller några nya aktörer aktivt utnyttjar den inneboende snedbalansen i kosmadsbUden genom att ansluta endast mom lägkosmadsområden och därigenom tUlskansar sig en kost­nadsfördel i förhåUande tiU det bolagiserade Televerket. Eftersom det för dagen knappast går att fömtsäga hur marknaden kommer att se ut om några år, är det också svårt att mera bestamt ange gmndema för tiU­ståndsmyndighetens bedömning. Det finns dock anledning att beakta be­tydelsen av att konkurrensfömtsätmingama på marknaden inte snedvrids tiU följd av opåkallade olikheter för de skUda tUlståndshavama.

Samtidigt bör det, i enlighet med det som nyss angetts, redan nu finnas en möjUghet för regeringen eUer telemyndigheten att i stället kunna träffa avtal med ett eUer flera teleföretag, varvid företeget eUer företagen åtar sig att mot en bestämd ersättning från staten ansluta abonnenter tiU tele­fonitjänst i hela landet. Som jag har pekat på i det tidigare kan detta ha vissa fördelar. För närvarande är det emellertid inte en reaUstisk ordning.

Vid mina överväganden angående tillståndsvillkor har jag utgått från att tiUståndshavare, som genom ett vilUcor blir ålagda att ansluta även inte lönsamma kunder, som huvudregel skaU göra detta utan särskUd er­sättning fiän staten. VisserUgen kan det i stäUet övervägas ett system där kosmadema för särskUt dyrbara inkopplingar m.m. finansieras genom av­gifter Mot bakgmnd av den föreUggande marknadssituationen förordar jag emeUertid, som nyss nämnts, det av uttedningen föreslagna för­fårandet att förena tiUstånd med vUUcor En sådan ordning gör det möjUgt att uppfyUa det statUga ansvaret för telefoniabonnemang i glesbygd och har den fördelen att den är förhåUandevis enkel att administtera. Den innebär vidare att ett särskUt system för ekonomisk utjämning av skyldig­hetema meUan oUka aktörer inte måste skapas. Det bör här framhåUas att det vid bestämmandet av de ekonomiska villkoren för samtrafik bör kunna beaktes kommersieUt bettingande åtaganden som inte ersätts på annat sätt (se avsnitt 4.6).

Mina överväganden leder tiU att jag inte föreslår någon särskUd
avgiftsreglering för finansiering av olönsamma abonnemang för teleforu.
Jag anser dock att den i det tidigare föreslagna bestämmelsen om möj-
   113

Ughet för staten att genom avtal med en eller flera tillståndshavare tiUför-

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


säkra att enskUda och myndigheter får del av teletjänster och teleförbind- Prop. 1992/93:200 elser skaU kunna omfatta också avtal rörande tUlhandahåUande av olön­samma telefoniabonnemang. Det skaU alltså vara möjligt att använda ett upphandlingsförfarande. I avsaknad av finansiering från telesektom fär en UpphandUng av olönsamma telefoniabonnemang i så feU ske med allmänna medel. Det bör emeUertid framhåUas att bestämmelsen annars främst är motiverad av att det direkt bör framgå av fegen att det kan finnas skäl att genom upphandling tiUgodose behovet av teletjänster för handUcappade (se avsnitt 5.8) resp. för försvaret (se avsnitt 5.7).

Skyldighet att tillhandahålla fasta tekförbindelser

Jag har i det tidigare uppehåUit mig vid vUcten av att den som har resurser i form av telenät också gör dessa resurser tiUgängliga genom att hyra ut festa teleförbindelser för telekommunUcation tUl den som efterfrågar sådana (se avsnitt 4.3.3). Detta har betydelse bl.a. från konkurrenssynpunkt. I det sammanhanget pekade jag på EG:s direktiv om hyrda förbindelser.

Uttedningens förslag innebär att den som driver tiUståndspUktig verk­samhet med att hyra ut festa teleförbindelser skaU kunna ges tiUstånds­viUkor mnebärande att teleförbindelser på vissa vUUcor skall tillhanda­håUas den som efterfrågar sådana.

Banverket har i denna del fört fram kritik mot uttedningens förslag som enligt verkets toUcning skuUe äventyra möjligheterna att säkerstäUa jäm­vägens kort- och långsUctiga behov av effektiva och säkra telekommu­mkationer TiU detta bör följande sägas. Den som, oavsett verksamhets­form, hyr ut festa teleförbindelser och har en sådan ställning på denna marknad att verksamheten är av betydelse för att få tiU stånd effektiva telekommunikationer eUer konkurrens kommer att bU tiUståndsskyldig. Det betyder att tillståndet kommer att kunna förenas med vUlkor om att hyra ut teleförbindelser tiU den som efterfrågar sådana. Denna skyldighet för den som disponerar överföringskapacitet i sådan omfatttiing som här avses och som ägnar sig åt uthyming av kapaciteten har självfaUet en begränsning. Den söäcker sig av uppenbara skäl inte så långt att det kan komma i fråga att ta i anspråk kapacitet som tiUståndshavaren behöver för eget bmk eUer för annan verksamhet som denne enUgt föreskrifter eUer på annat sätt är ålagd att svara för eUer har behov av som reservka­pacitet i sin verksamhet. Banverkets farhågor anser jag därför vara ogmndade.

För att säkerstäUa att det tiUhandahåUs festa teleförbindelser som tiU­godoser telefegens mål att åstadkomma effektiva telekommunUcationer genom konkurrens som t.ex. i fråga om sådana hyrda teleförbmdelser som avses i EG-du-ektivet bör tUlståndsmyndigheten kunna ge bestämmel­ser i detta hänseende i form av vUUcor

114


 


Skyldighet för tillståndshavare att bedriva verksamheten så att intema-    Prop. 1992/93:200 tionella åtaganden iakttas

Televerksamhet bygger i betydande utsträckning på intemationeUa över­enskommelser. Detta är naturUgt genom den betydelse som tiUäggs möj­Ughetema att kunna kommunicera över gränsema. Även för nationeU teletrafik blir vad som är bestämt i intemationelfe församlingar styrande i viss utsträckning.

På det intemationeUa området är samarbetet mom ramen för den inter-nationeUa teleunionen (TTU) betydelseftiUt. De konsultativa kommittéerna för telegrafi och telefoni (CCITT) respektive för radio (CCIR) feststäUer regler för hur kommunikationerna på de oUka områdena skaU bedrivas. Vad gäUer radicx)mrådet är de mest betydelsefuUa reglema samlade i det s.k. radioreglementet. Genom förslaget tUl lag om radiokommunikation beaktas dessa regler för svenska förhållanden (se avsnitt 4.12). För tele­kommunikationsområdet i övrigt feststäUs inom ramen för verksamheten i CCITT en lång rad rekommendationer om hur den intemationeUa tele­trafiken skaU bedrivas. Dessa är formellt mte bindande för statema men i praktiken har de avgörande betydelse för att trafiken skaU ftmgera. På motsvarande sätt kan de standarder avseende tekniska specifikationer som skaU gäUa för gränssnitt ofta inte anses foUcrättsUgt bindande men i prak­tiken är det nödvändigt att de iakttas för att verksamheten skaU fungera. Även andra intemationelfe överenskommelser än de som jag har tegit upp här kan vara av stor vUct för fungerande telekommunUcationer

Det bör vara möjUgt för tiUstandsmyndigheten att genom vilUcorsbe-stämmelser se tiU bl.a. att den som vUl driva verksamhet, som har sam­band med angivna slag av intemationeUa överenskommelser, iakttar vad som rekommenderats för den ifrågavarande verksamheten.

Skyldighet att ta hänsyn till handikappades behov av teletjänster

EnUgt de telepolitiska målen skaU telesystemet utformas så att det möjUggör sociala hänsynstaganden. Alla bör på ett rättvist sätt få del av de fördelar som utvecklingen av teknUc och tjänster på telekommunika­tionsområdet innebär. Det gäller inte minst de handikappade som har fått nya möjUgheter tiU aktivitet och delaktighet genom den nya tekniken (prop. 1987/88:118 s. 13 och prop. 1990/91:87 s. 150).

Så långt det är tekniskt möjUgt och resursmässigt rimUgt skaU staten se tiU att handUcappade får möjUghet att utiiyttja telefonitjänsten. För att detta skaU bU möjUgt kan det krävas tUlgång tiU vissa tiUäggstjänster, ex­empelvis texttelefon och nummempplysning. Det kan också krävas sär­skUt anpassade telefonapparater, m.m.

Driften av tiUståndspUktig verksamhet med tilUiandahåUande av tele­
fonitjänst kan med den utveckling av terminalmarknaden som varit under
senare år knappast sägas vara naturUgt förbunden med försäljning av ter­
minaler. VisserUgen säljer Televerket terminaler, men detta är snarast att
betrakte som en separat verksamhetsgren utan något nödvändigt samband
med tillhandahåUandet av telefonitjänsten eller andra teletjänster Det
     115


 


finns därför enUgt min mening knappast något reeUt motiv för att ålägga Prop. 1992/93:200 den som driver ett telefoninät att tillhandahåUa vissa slag av terminaler. Vad däremot gäUer att tillhandahålla tjänster inom telenätet är förhåU­andena andra. Det bör därför vara möjligt att, såsom understmkits av vissa remissmstanser, som fömtsättning för rätten att tillhandahålfe tele­fonitjänst StäUa upp villkor med det innehåUet att tiUståndshavaren skaU ombesörja att nummempplysning, texttelefonitjänst cx:h liknande för handikappade särskUt vUctiga tjänster finns att tiUgå. Det bör vara möjUgt för tiUståndsmyndigheten att genom avtal med en eUer flera tiUstånds­havare se tiU att tjänstema finns tUlgängUga. Alternativt kan tiUstånds­havare genom villkor åläggas att tillhandahåUa särskUcfe teletjänster för handUcappade cK:h kompenseras med statsmedel för dessa uppgifter Det finns skäl att erinra om att bestämmelser för offentUg upphandling därvid kan behöva beaktes (se vidare avsnitten 5.8 och 5.9).

Skyldighet att medverka tiU att det går att konuna i kontakt med samhäUets räddningstjänst

För närvarande kan man komma i kontakt med samhällets alarmerings-och räddningstjänst genom att ringa telefonnummer 90 000. Inom EG har initiativ tegits tiU införande av ett nytt gemensamt larmnummer Numret bUr 112.

Den som viU driva verksamhet med att tillhandahåUa telefonitjänst bör kunna åläggas att, i Ukhet med vad som för närvarande gäUer inom Tele­verkets nät, tillhandahåUa en möjUghet att på ett enkelt sätt komma i kon­takt med räddningstjänsten. TiUståndsmyndigheten bör, genom att i viU­kor ange vad tiUståndshavaren har att iaktta i detta hänseende, kunna för­säkra sig om att möjligheten att alarmera kommer att finnas. Det kan också finnas skäl att tillståndsmyndigheten mot bakgmnd av tiUstånds­havarens verksamhet bestämmer vad denne har att rätta sig efter i fråga om alarmering. Detta kan exempelvis, såsom påpekats av Räddnings­verket, avse vUken säkerhetsnivå som skaU upprätthåUas i telenäten.

Skyldighet att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer

Det är en given utgångspunkt att det även i den framtida situation då Televerket är ombUdat tiU aktiebolag skaU finnas en beredskap för kriser och krig på telekommunikationsområdet. I takt med att det tUlkommer nya tiUståndshavare med resurser som har betydelse för en fiingerande televerksamhet bör dessa kunna åläggas att delta i försvarsberedskapen.

Mot bakgmnd av resp. tiUstandshavares betydelse bör tiUståndsmyndig­heten i villkorsform kunna bestämma vad som skaU iakttas för att total-försvarsaspektema skaU tiUgcxloses.

En tiUståndshavare bör kompenseras av staten om han tiU följd av
bestämmelser i ett tUlståndsvUUcor har att vidta åtgärder som har sin
gmnd i beredskaps- och försvarsaspekter och som går utöver vad andra
verksamheter av betydelse för totalförsvaret bUr ålagda. Jag återkommer
116


 


i det senare tiU firågan om finansieringen av uppkommande kosmader för    Prop. 1992/93:200 totalförsvarshänsynen (se avsnitten 5.7 och 5.9).

Skyldighet att använda särskilda redovisningssystem

I förslaget tiU telelag ingår regler om bl.a. bestämning av taxor för tele­fonitjänst cx:h uthyming av festa teleförbindelser. Den gmndläggande utgångspunkten för taxesättning är att priserna skaU vara baserade på kostnadema för att tUlhandahåUa tjänsten resp. förbindelsema. Vad gäUer den ersätttiing som skaU lämnas vid samtrafik meUan oUka operatörers telenät föreslår jag att det i telelagen föreskrivs att den skaU vara rättvis och skäUg med hänsyn tiU kosmadema (se avsnitt 4.6). EG:s antagna direktiv om hyrda teleförbindelser innehåUer, vilket kan förväntas även i kommande direktiv avseende ONP för telefoni (voice telephony), bestämmelser som ålägger den nationeUa telemyndigheten att se tiU att det används redovisningssystem som gör det möjUgt att konttoUera att taxoma är kosmadsorienterade.

De ovan upptagna reglema gör det nödvändigt att kunna bestämma hur tUlståndshavama skaU ordna sin redovisning eUer på annat sätt presentera underlag för att möjUggöra en effektiv konttoU. Detta bör enUgt min mening lämpUgast ske genom tUlståndsmyndigheten i form av tiUstånds­villkor Det krävs också möjUgheter för myndigheten att ge bestämmelser om hur ett underlag skaU hållas tiUgängUgt för myndigheten och informa­tion lämnas för konttoU av att telelagens regler följs i nu nämnda hän­seenden. I Unje med vad flera remissinstanser har framhålUt anser jag det rimUgt att krav på ett särskilt redovisnings- eller kalkylsystem i före­kommande fåU inte bör avse endast den del av tillståndshavarens verk­samhet som är tiUståndsplUctig. Att aU tiUståndshavarens verksamhet skuUe omfettas får emellertid - utom i undantagsfaU - anses leda för långt. Villkor bör därför kunna stälfes bettäffande dels tiUståndspliktig verksamhet, dels annan verksamhet som tiUståndshavaren bedriver som har ett sådant samband med den försmämnda verksamheten att uppgifter är nödvändiga för att kunna bedöma gmndema för tiUämpade taxor e.d. I övrigt får det anses tUlräckUgt att tiUståndsmyndigheten kan begära in uppgifter om den verksamhet som bedrivs. Givetvis bör kravet på tiU­ståndshavare på underlag i form av exempelvis särskilda kaUcylsystem inskränkas tUl vad som är nödvändigt för en tillräckUg konttoU.

Skyldighet att lämna ut vissa uppgifter om enskildas teleabonnemang och att publicera och i televerksamhet tiU allmänheten lämna ut motsvarande uppgifter hos annan tillståndshavare

Som jag återkommer tiU senare (avsnitt 4.10.3) bör i televerksamhet
tysttiadspUkt gäUa för bl.a. uppgift om enskUds teleabonnemang. Mitt
förslag i den delen kommer också att innefetta goda möjUgheter för tele­
företegen att kunna pubUcera abonnenmummer m.m. i telekataloger
genom att abonnentema i avtalen med teleföretagen efterger tysmads-
   117

pUkten i detta hänseende. För att ytterligare säkerstaUa att sådana upp-


 


gifter avseende abonnenter hos samtUga tillståndshavare på den konkur- Prop. 1992/93:200 rensutsatta teletjänstmarknaden på ett neutralt och ändamålsenUgt sätt kan pubUceras och genom t.ex. nummempplysning tillhandahåUs på ett enhet­Ugt sätt för {dlmänheten bör tillståndsmyndigheten ha möjUghet att förena tiUstånd enUgt fegen med särskUcfe villkor i detta avseende. Såluncfe bör tiUståndsmyndigheten kunna ålägga en tiUståndhavare en skyldighet dels att tiU en annan tiUståndshavare lämna ut sådana uppgifter om enskUdas teleabonnemang, dels att i egen telekatalog pubUcera cKh i sin verk­samhet tiU allmänheten lämna ut sådana uppgifter om enskUdas teleabon­nemang som finns hos andra tiUståndshavare. Om uppgiftema skaU lämnas ut på ADB-medium gäUer givetvis även bestämmelserna i data­lagen (1973:289).

Med hänsyn tUl att berörda kataloguppgifter har upphovsrättsUgt skydd enUgt 49 § fegen (1960:729) om upphovsrätt tiU Utterära och konsmärUga verk och tiU de kostnader som är förenade med uppfyUelsen av villkoren bör en tiUståndshavare vars tUlstånd förenas med sådant villkor aUtid vara berättigad tiU skäUg ersättning av den tiUståndshavare i vars uittesse villkoren meddelas. Även övriga vUUcor för uppfyllelsen bör vara skäUga.

4.4.5 Ullståndsvillkorens giltighetstid

Av mina i det föregående redovisade överväganden fiamgår att jag anser det vara mest ändamålsenUgt att som huvudregel inte tidsbegränsa tiUstånden. Det är endast om tillståndet gäller tillhandahåUande av mobU teletjänst som det finns skäl att bestämma en viss tiUståndstid. Detta hänger samman med den reglering för radioanvändning som jag föreslår i det senare. Det förhåUandet att ett tUlstånd att bedriva verksamhet inom teleområdet bevUjas att gäUa tiUs vidare bör emeUertid mte hindra att det tiUämpas en arman ordning vad gäUer tiUståndsviUkoren.

Utvecklingen på telekommunUcationsområdet håUer ett högt tempo. MöjUghetema att tillhandahålla teletjänster kan antas komma att utvidgas aUteftersom nya tekniska lösningar mttcxluceras. Nya aktörer kan fömtses försöka komma in på marknaden. MarknadsbUden kan tiU följd av bl.a. dessa förhåUanden komma att förändras redan en relativt kort tid efter det att de första tUlståndshavama har fått sina tiUstånd och tiUståndsvUl­kor feststäUda. Angivna omständigheter, vUka av naturUga skäl kan vara svåra att fömtse i detalj, nödvändiggör att det finns möjUghet att ändra meddelade tiUståndsvillkor Även andra förhållanden, såsom att riksdagen beslutar om en ändrad inrikttiing av telepolitUcen och de syften som skaU gäUa för telelagens tiUämpning, gör att det bör finnas möjlighet att ändra tiUståndsvillkor

Mot den angivna bakgmnden bör enUgt min mening tiUståndsvUlkoren ha en bestämd giltighetstid, vilken i varje särskUt fåU skaU feststäUas av tiUståndsmyndigheten. Innan den bestamda tiden har löpt ut bör myndig­heten ta upp frågan om nya och eventueUt ändrade villkor till behandUng.

Frågan om hur lång tid som bör gäUa för villkoren bör överlämnas åt tiUståndsmyndigheten att te ställning tiU i varje enskUt feU. Det är i detta


 


sammanhang vUctigt att tiUståndshavama får rimUga fömtsättningar att Prop. 1992/93:200 kunna planera sin verksamhet. Det fär således inte bestämmas så korta villkorstider att det inte ges utrymme för vanUga affärsmässiga bedöm­ningar av framtiden mot bakgmnd av investeringsbehov, avkastningskrav, etc. Sådana avvägningar bör göras med stor noggrannhet oavsett vilken form av televerksamhet som är i fiäga. Ä andra sidan bör beaktas att ut­vecklingen går mycket fort mom detta område. Det är för vissa delar av teleområdet svårt att fömtse utvecklingen redan på så kort sdct som tte tUl fem år. £)etta förhållande gör att det mte är orimUgt att villkoren kan omprövas efter refetivt korta tidspericxler Med hänsyn tiU villkorens varierande innehåU bör olika långa tider kunna användas för olika viU­kor

Om villkoren feststäUs med tillräckUg noggrannhet och efter gmndUgt övervägande av den överbUckbara firamtiden kan det antas att något behov av förändringar inte bör uppkomma under den tid som är bestämd. Det kan emeUertid inte uteslutas att det ttots allt inträffar omständigheter som gör att ett sådant behov blir påtagUgt. Förhållandet att vUlkorstiden inte har löpt ut bör inte göra att det är omöjUgt att ändra ett vUlkor TiUståndshavaren bör dock som huvudregel vara skyddad från föränd­ringar av betungande karaktär under den tid som vUUcoret skaU gälfe. Även om en ändring i och för sig mnebär en börda för honom kan han finna att det bäst överensstämmer med hans långsUctiga intentioner att acceptera denna i den uppkomna situationen. Utan hans medgivande bör det emeUertid inte komma i fråga att ändra vilUcoren under löpande gUtighetstid. Det kan också vara så att ändringen kan innebära en fetmad i hans skyldigheter I denna situation har han antagUgen inga invänd­ningar mot att medge ändringen. Samtidigt bör beaktes att andra tiU­ståndshavare kan komma att beröras av en ändring av ett villkor För att deras synpunkter skaU bU kända för tUlståndsmyndigheten bör det före­skrivas en skyldighet att höra dessa innan en ändring beslutas.

Om huvudregehi skaU vara att ändringar av tiUståndsvUUcor mte skaU kunna göras under den tid som ett villkor gäUer kan det övervägas om inte myndigheten i vUlkorsbeslutet för bestämda ändamål skaU kunna för­behåUa sig rätten att göra ändringar i och tiUägg tiU villkoren under löp­ande villkorsperiod. Flera remissinstanser menar att en ändring enUgt förbehåU bör kunna ske. Även jag anser att en sådan ordning bör kunna godtas. För att inte inriktningen rörande fömtsebarhet för tiUstånds­havaren skaU kringgås är det av stor vUct att förbehåUsviUkor formuleras tydUgt. I övrigt bör, som redan angetts, någon ändring av tUlståndsvillkor under löpande gUtighetstid inte komma i fråga.

119


 


4.5   Tillhandahållande av teletjänster och teleförbindelser 4.5.1 Bestämmelser om öppna nät


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: Den som har tillstånd till televerksamhet enligt telelagen skall vara skyldig att ansluta den som önskar detta. Denna skyldighet skall gälla oavsett om inkopplingen avser en slutanvändare eller någon som vid uthyming av fasta teleförbindelser avser att använda dessa för vidareupplåtelse. Endast särskilt angivna hinder mot ansluming skall kunna föranleda att anslutning vägras.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt försfeg.

Remissinstanserna har i aUt väsentUgt lämnat uttedningens försfeg utan erinringar. Ett par remissinstanser har i sammanhanget pekat på svårighetema att appUcera EG:s rättsakter på de marknadsförhåUanden som råder i Sverige.

Skälen för mitt förslag: E>e av riksdagen beslutade telepolitiska målen (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402) anger bl.a. att staten skaU ha ett ansvar för att det finns ett sammanhåUet och öppet telenät. Det uttalades i det sammanhanget att det var angeläget att landets samlade teleresurser samordnades i ett sammanhåUet telesystem. Det understtöks också att det var viktigt att det gemensamma telenätets tiUgängUghet underlättades på olUca sätt. Telesystemet skuUe vara öppet för aUa i den meningen att det skuUe vara lätt att ansluta sig tiU och använda de gemensamma teleanläggningama (prop. 1987/88:118 s. 16 f).

EG-rådets du-ektiv den 28 juni 1990 om upprättande av den inre marknaden för teletjänster genom att tiUhandahålfe öppna nät, Open Network Provision, ONP (90/387/EEG) berör harmoniseringen av viU­koren för öppen och effektiv tiUgång tiU och användning av allmänt tiU­gängUga telenät och där så är tillämpligt aUmänt tUlgängUga teletjänster I detta ramdirektiv anges bl.a., att det fullständiga mförandet av en mark­nad för teletjänster inom hela gemenskapen kommer att främjas av ett snabbt införande av harmoniserade principer och betingelser för att tiU­handahåUa öppna nät. Det framgår vidare, att fömtsättningar för att tiU­handahåUa öppna nät måste stämma överens med vissa principer och inte får förhindra tiUgång tiU nät och tjänster annat än av hänsyn tiU allmän­inttessen. Sådana allmäninttessen kaUas i detta sammanhang för "väsent­Uga krav". EnUgt direktivet gäUer att villkor för tUUiandahåUande av öppna nät måste stämma överens med ett antal gmndläggande principer, såsom att de måste baseras på objektiva kriterier och vara öppna och pubUceras på lämpUgt sätt samt att de måste garantera likformighet vid anslutning och i enUghet med gemenskapsrätten mte får vara diskrimi­nerande. Dessa bestämmelser torde vara tiUämpUga i de fåU en stet åt en eUer flera offentUga eller privaträttsliga organisationer (företag) har gett den eUer dem rätten att inom allmänt tiUgängUgt telenät tillhandahålfe en tjänst eUer utöva en viss verksamhet (specieUa eUer exklusiva rättighe­ter). Det framgår vidare av du-ektivet att väsentUga krav är krav som är hänförUga tiU nätets driftsäkerhet, bevarandet av nätets fimktion, sam-


120


 


verkan meUan tjänster i berättigade faU samt skydd av date i tiUämpUga    Prop. 1992/93:2(X) faU.

EnUgt den i ramdirektivet angivna inriktningen har det utarbetats bl.a. ett direktiv om tillämpningen av ONP-principema för verksamhet med udiyming av fasta teleförbindelser (ONP - leased lines). Genom detta direktiv skaU det åstadkommas dels en harmonisering av använd-ningsviUkoren och taxeprincipema för aU udiyming av fasta teleförbin­delser inom allmänt tiUgängUgt telenät, dels en skyldighet för medlems­statema att se tiU att det finns vissa sfeg av teleförbindelser med harmoniserade tekniska specifikationer tiUgängUga för förhyrning. Dtiektivct bygger på de angivna principema att endast sådana begränsade användningsrestriktioner som kan hänföras tiU väsentUga krav får utgöra skäl för att vägra någon tiUträde tiU nätet. Även om den exakta inne­börden av de väsentUga kraven inte kan anses vara helt klar torde dessa uinebära att den som har speciella eller exklusiva rättigheter att tiU­handahålfe festa teleförbindelser för uthyming får anses ha en mycket långtgående kontraheringspUkt gentemot den som viU hyra teleförbin­delser

Av direktivet framgår vad gäUer toUcnmgen av "väsentUga krav" att dessa skaU vara förenliga med innehållet i gemenskapsrätten. Med re­striktioner på gmnd av hänsyn tiU nätets driftsäkerhet avses att den som tiUhandahåUer festa teleförbindelser har rätt att avbryta förbindelsen, inskränka servicen och vägra tiUträde till förbindelser om det råder en nödsituation, dvs. extraordinära förhållanden såsom exttema väderförhål­landen, översvämning, åsknedslag, brand, sttejk eller lockout, krig, miU­tära operationer eUer oroligheter Bevarandet av nätets funktion (network integrity) innebär att operatören kan kräva att det används endast sådan terminalutmstning som uppfyUer bestämmelsema i EG:s terminaldirektiv (91/263/EEG, jfr prop. 1992/93:72). Det är däremot mte tiUåtet i detta sammanhang att begränsa användningsrätten tiU vissa tjänster utan an­vändaren skaU ha fullständig frihet att nyttja den hyrda förbindelsen för aU slags verksamhet. Detsamma gäller med avseende på det väsentUga kravet rörande möjlighet tiU samverkan mellan olika tjänster Är ter-minaldu-ektivets krav uppfyUda med avseende på de terminaler som skaU användas får en upplåtelse av festa teleförbmdelser inte hindras under på-staende av att därmed avses garantera interoperabiUtet meUan tjänster Vad gäUer väsentUga krav med avseende på dataskydd får det enUgt direktivet stälfes upp inskränkningar i den mån det behövs för att säkra att bestämmelser om dateskydd, däribland skydd av personuppgifter som överförs eUer lagras, kommer att följas.

Det har i skUda sammanhang framhålUts vUcten av att telemarknaden
utvecklas så att det kommer att finnas teletjänster med det innehåU och
den kvaUtet som efterfrågas tiU så låga priser som möjUgt. Ett sätt att
åstadkomma detta är att fömtsättnuigar finns för konkurrens meUan flera
operatörer Konkurrensens betydelse har poängterats vid flera tiUfaUen.
Redan i de telepoUtiska målen (prop. 1987/88:118 s. 16) slås det fest att
staten skaU skapa fömtsättningar för en effektiv konkurrens på utmst­
ningssidan och vid utveckling av teletjänster 1 1991/92 års budgetprcv-
  121
position uttalas med anledning av de telepoUtiska målens framtida mne-


håU, att konkurrens är ett av de vUctigaste medlen för att uppnå ett mång-    Prop. 1992/93:200 fecetterat utbud och låga priser (prop. 1991/92:100 bU. 7, s. 145).

För att åstadkomma konkurrens i utbudet av teletjänster är det viktigt att tiUgången tiU telekommunikationer inte hindras. Hinder av oUka slag skuUe nämUgen kunna göra att konkurrensfömtsättningama blev så olika att det i praktiken skuUe visa sig svårt att nå det mångfecetterade udiud som eftersträvas cx:h den prispress som en effektiv konkurrens leder tiU. För den teleoperatör som har en sådan ställning att han kan sägas vara dominerande på marknaden eUer på någon del av marknaden kan det visserUgen tänkas att genereUa konkurrensregler skuUe komma att utgöra ett korrektiv mot ett eventueUt missbmk av ställningen. Det finns emeUertid enUgt min mening skäl att genom en bestämmelse i telelagen slå fest den gmndläggande inriktning som bör råda specifikt på telekom­munikationsområdet. Den som har tUlstånd att inom allmänt tiUgängUgt telenät bedriva telefonitjänst eUer tiUhandahåUa teleförbmdelser skaU således inte få stäUa upp andra hmder mot anslutnuig tiU nätet än sådana som kan anses motiverade utifirån det allmännas inttesse. Det inttesse som jag i detta sammanhang tänker på svarar i huvudsak mot vad som enUgt direktivet om öppna nät tas upp som väsentUga krav.

De redovisade övervägandena ligger väl i Unje med den av riksdagen redan festslagna inrikmingen att telenätet skaU vara sammanhåUet och öppet. Den beslutade inriktningen bör i och för sig ses i belysning av den roU som Televerket har haft under lång tid som instmment för statsmak­tema att genomföra samhäUets intentioner på telekommunikationsom­rådet. Även om Televerkets roU kan komma att förändras genom att verket, efter det att flera nya aktörer har etablerat egna nät av betydelse, inte längre är den ende operatör som tiUhandahåller telekommunikationer inom allmänt tiUgängligt telenät anser jag inte att det finns skäl att avvika fiän den sålunda angivna inriktningen. Tvärtom finns det anledning att i en ny marknadssituation, med flera aktörer som bedriver verksamhet inom allmänt tiiUgängUgt telenät, stäUa motsvarande krav även på de nya operatörema. Inriktningen att det skaU finnas ett öppet nät bör således gälfe genereUt för tiUståndspUktig verksamhet.

£)en angivna regleringen om vilka hinder för anslutning som får stäUas upp bör gäUa i fråga om ansluttiing av såväl den som själv är slutan­vändare som i de fåU det gäUer teleförbindelser som skaU hyras för att användas för vidareupplåtelse, antingen det rör sig om ren vidareupp­låtelse av överföringskapacitet eUer det gäUer överföring i kombination med någon form av tiUäggstjänst. De hindrande fömtsättningar för upp­låtelse som en tiUståndshavare skaU ha rätt att stäUa upp skaU vara hänförUga tiU åtgärder som krävs för att möjUggöra samverkan meUan teletjänster TiUträde tiU nätet får också hindras för att förebygga att nätet eUer dess användare skadas eUer att nätets drift störs. Vad gäUer det möjUga hinder avseende dateskydd som anges i direktivet om öppna nät torde dette väsendigen komma att beaktas i de bestämmelser som jag föreslår om integritetskydd för teleanvändare (se avsnitt 4.10).

EG:s bestämmelser syftar i huvudsak tiU fri rörUghet för - såvitt här
är av inttesse - teletjänster och tillhandahåUande av festa teleförbin-
     122

delser De riktar sig mot åtgärder som kan betraktas som tekniska


handelshinder eUer som innebär ekonomisk eUer annan diskriminering av    Prop. 1992/93:200 aktörer på telemarknaden. Däremot åsyftas givetvis inte att åstadkomma en ordning där olagligt eUer illojalt uppträdande skaU behandlas på samma sätt som fegUgt cKh lojalt. Detsamma gäUer för inriktningen att det i Sverige skaU finnas ett öppet telenät.

Som jag har påpekat är de av EG använcfe väsendiga kraven inte helt klara tiU sitt innehåU och därmed omfettning. Det får därför komma an på Telestyrelsen att, i belysning av det närmare innehåU som bestämmel­serna kommer att få när de tiUämpas mom EG och EES, ge den närmare bestämningen av vad som kan vara ett acceptabelt hinder.

För att det skaU vara möjUgt för Telestyrelsen att upprätthåUa ett funktionsansvar för det sammanhållna telenätet (se avsnitt 5.7) bör det dessutom ges en föreskrift om att teletjänster av skUda slag och festa tele­förbindelser skaU tillhandahåUas under förhåUanden som gör att rimUga krav på säkerhet i driften upprätthåUs.

Det bör också finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de närmare föreskrifter i före­varande hänseenden som behövs. Det bör dock beaktes att det i vissa feU kan vara lämpUgare att ge sådana bestämmelser i form av tUlståndsviU-kor Som jag nyss har påpekat bör därvid tiUämpningen av bestäm­melsema mom EG beaktes.

Eftersom bestämmelser om tUlträde tiU nät torde kunna få stor betydelse för bl.a. konkurrensfömtsätmingama inom telekommunUca­tionsområdet blir det en vUctig uppgift för Telestyrelsen att övervaka be­stämmelsemas efterlevnad. Genom de befogenheter som jag föreslår att myndigheten skaU få för att utöva tillsyn bör det vara möjUgt att göra denna tiUsyn tiU ett verksamt instmment för att uppnå de angivna syftena.

123


 


4.5.2 Bestämmelser om teletaxor och om pristak


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: I telelagen ges en föreskrift om att tillståndshavares taxor för användning av telefonitjänst tiU fast anslutningspunkt inom allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande av faste teleförbindelser i sådant nät skall vara kostnadsorienterade.

Det skall finnas en möjlighet för regeringen att genom föreskrifter avvika från principen om kostnadsorientering vad gäller telefonitjänst till fast ansluttiingspunkt. Härigenom skall det kunna föreskrivas ett pristak för denna teletjänst.

Den som begär eller tar emot ersättning i sttid med föreskrifter om pristak skall kunna dömas till straff.


Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Televerket understryker att den snabba händelseut­vecklingen vad gäUer konkurrenssituationen inom rikstrafik och utiands-trafik leder tiU prisfåU för båda dessa kategorier Härigenom minskar en­Ugt Televerket väsentUgt möjUghetema för verket att med mtäkter från udands- och rikstrafiken tacka underskottet i lokalnäten. Televerket fram­håUer att fortsatta investeringar i lokalnätet bara kan motiveras om detta som sådant är en sund ekonomisk affär där intäktema räcker för att tacka kosmadema och ge en skäUg vinst. Intäktema kan, anför Televerket, bara komma från abonnentema och från andra teleoperatörer i form av samtrafikavgifter, vilkas höjd bestäms av konkurrerande tekniska lös­ningar. EnUgt Televerket blir följden oundvUdigen högre priser för aUa som använder lokalnätet, eftersom statUga subventioner anses utesluma. Televerket anför att det på en konkurrensutsatt marknad är ofrånkomUgt med kosmadsanpassad prissättning, vilket gör att det inte behövs någon bestämmelse om kosmadsorienterade taxor Enligt Televerket kan dock en sådan reglering ha en funktion att fyUa i ett övergångsskede om här­med avses att målet är att långsiktigt uppnå en sund prissätming på de tte delmarknaderna telefoni i udandsnät, i riksnätet och i lokalnätet. Tele­verket menar vidare att den föreslagna pristaksregleringen bör utgå, eftersom den motverkar det långsUctiga syftet med prissätmingen. Ett bättte altemativ är enUgt Televerket att mföra en särskUd abonnemangs­typ för lågförbmkare för att mUdra effektema av marknadsprissättningen. Banverket anser att regleringen av priserna behöver omfetta endast några få tjänster och bara gälla Televerket. Den av uttedningen förordade tiU-lämpning av principen om kosmadsbaserad prissättning för aUa delom­råden och för aUa teletjänster leder enUgt Banverket tiU en omfattande byråkratisering, som främst gynnar de redan stora aktörema som har upp­byggda egna resurser. Den främsta invändningen anser Banverket dock vara att principen bara skenbart ger en objektiv sanning. Banverket för­ordar en reglering bara av den dominerande leverantörens vUlkor på del­områden utan fungerande konkurrens eUer utan reaUstiska möjligheter tiU fungerande konkurrens medan prisreglering inte behövs på delområden med fiingerande konkurrens eUer med realistiska möjUgheter att kon-


124


 


kurrens kan uppsta. Telestyrelsen framhåUer att en kosmadsorienterad Prop. 1992/93:200 teletaxa är en nödvändighet för att utveckla en konkurrenssituation med flera likvärdiga aktörer på den svenska telemarknaden. Statskontoret menat att utgångspunkten för en taxereglering bör vara att det skaU vara möjUgt att göra vmster YtterUgare principer är enUgt Statskontoret att det inte behövs någon prisreglering för tjänster som verkUgen tillhanda­håUs på konkurrensmarknader cx;h att det för tjänster där marknaden domineras av en stor aktör räcker med reglering av den dominerande aktörens taxor LUcnande synpunkter förs fiam av LKD. EnUgt LKD bör det vara operatörema som får göra avvägningen meUan kvaUteter och priser och värdera de risker som det innebär att marknadsföra tjänster på en konkurrensutsatt marknad. LKD anför i fråga om uttedningens förslag om pristaksreglering att dette innebär att operatören tvingas korssubven-tionera den reglerade verksamheten genom att ta ut övervinster fiän annan verksamhet. Enligt LKD är det du-ekt olämpUgt att på sådant sätt ålägga företag att leverera tjänster tiU priser som understiger det som är företagsekonomiskt motiverat. LKD menar att den framtvingade kors-subventioneringen kan anses strida mot EG:s regler om kosmadsorien­tering. Konkurrensverket framhåller att behovet av att införa pristak för vissa abonnenter minskar i takt med att en fungerande konkurrens kommer tiU stånd även vad gäller hushållstelefonin, t.ex. genom den tek­niska utvecklingen. Statsanställdas Förbund uppfettar uttedningens för­slag på så sätt att teleföretagen mte får möjlighet att tillämpa enhetstaxor ens inom olika kundgmpper vilket enUgt förbundet omöjliggör varje form av korssubventionering meUan kundema. Förbundet anför att detta torde vara samhäUsekonomiskt ineffektivt och att regleringen bör kompletteras med en precisering av vilka kundkollektiv som kosmadsanpassningen skaU avse, t.ex. företag och hushåU. AB NordicTel menar att mobU tele­fonitjänst bör undantes fiän tillämpningsområdet för en bestämmelse om kostnadsorienterade taxor, eftersom någon direkt motsvarighet tiU en sådan reglering ännu inte finns inom EG. Tele2 AB anser att det inte finns anledning att på den svenska telemarknaden ha en genereU reglering enUgt EG:s du-ektiv om öppna nät utan att angivna syften bör nås med tiUståndsvillkor


Skälen för mitt förslag:

Kostnadsorienterade taxor för telefoni och för uthyming av fasta teleförbindelser

Prissättningen på teletjänstmarknaden och formema för denna är centrala frågor för såväl skUda kundgmpper som de företag som tillhandahåUer tjänstema. Taxoma kan användas som instmment att direkt styra olika delmarknader Det kan också lämnas över åt marknaden att bestämma priset för en tjänst. Detta fömtsätter i allmänhet en i någon mening med avseende på konkurrensförhållandena ftingerande marknad. I annat feU finns risk för kosmadsineffektivitet och överprissättning.


125


 


Betydelsen av att det finns fömtsätmingar för en effektiv konkurrens Prop. 1992/93:200 pä telekommunikationsområdet har betonats i olika sammanhang. Det har härvid stmkits under att förekomsten av konkurrens är av stor vUct för att det skaU utvecklas en fungerande marknad med ett mångfecetterat udud och låga priser (prop. 1991/92:100 bU. 7, s. 145). Ett vUctigt medel, kanske det vUctigaste, för att kunna konkurrera firamgångsrikt är priset. Prissättningen kan emeUertid också leda tiU att konkurrensen snedvrids i olika avseenden. En felaktig prissättning kan leda tiU skada såväl för den som tillhandahåUer den efterfrågade tjänsten som för den som efterfrågar denna.

I 1986/87 års budgetproposition diskuterades frågan om en ökad kosmadsanpassning av teleavgiftema (prop. 1986/87:100 bU. 8, s. 181 ff, bet. 1986/87:TU17, rskr. 1986/87:212). Härvid hänvisades tiU att en genomgång av taxefrågan lett fram tiU slutsatsen att avgiftema för lång­distanstrafiken borde sänkas för att bättte spegla Televerkets kosmader för den. Skälen härtiU var bl.a. hänsynen tUl de allt starkare tendensema tiU konkurrens på området. Det angavs vidare föreUgga starka regional­poUtiska skäl för att minska kosmadema för rikssamtalen. Som skäl för en ökad kostnadsanpassning anfördes även strävandena att i en konkur­renssituation på teleområdet väma om ett sammanhållet telenät. Med gäUande taxesättning angavs att Televerket skulle komma att göra stora förluster och kraftigt subventionera konkurrenterna.

Frågan om teletaxor togs upp även i den telepoUtiska propositionen år 1988 (prop. 1987/88:118 s. 15 och 18). Det angavs då som väsentiigt att udjudet av andra än gmndläggande telekommunUcationer styrs av kun­demas individueUa preferenser cKh efterfrågan. Priserna för dessa tjänster skuUe i princip kosmadsanpassas. Det angavs även föreligga skäl att bättte kosmadsanpassa avgiftema för gmndläggande telekommunUca­tioner, eftersom taxestmkturen i telefonnätet visade dåUg överensstäm­melse med Televerkets kosmader Detta angavs i sin tur medföra bl.a. ett ineffektivt umyttjande av teletjänstema. Samtidigt anfördes att tiU­gången tiU telefon var en så gmndläggande nyttighet att taxesättningen borde spegfe en vilja hos statsmakterna att se tiU att aUa har råd att ha telefon.

Våren 1991 beslutade riksdagen att införa ett pristak för telefoni som innebar att telefontaxorna skuUe få öka med högst 70 % av förändringen av nettoprisindex (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU28, rskr. 1990/91:369). Pristaket kombinerades med ett krav på att Televerkets to­talproduktivitet skulle öka med 3 %/år. Med det sålunda fesdagda prismålet cK;h mot bakgmnd av riksdagsbeslutet i anledning av 1986/87 års budgetproposition om en omstmkturering av taxoma bedömdes taxebesluten kunna fuUt ut delegeras tUl Televerket.

Beslutet omprövades av riksdagen i december år 1991 (bet. 199l/92:FiU10, rskr. 1991/92:108). RUcsdagen uttalade att pristaket för telefontaxorna borde formuleras om. Det framhöUs att pristaket borde knytas tiU den del av verksamheten där Televerket saknar konkurrens, dvs. tiU hushåUens telefonkosmader

Våren  1992 återkom regeringen tiiU riksdagen i taxefrågan (prop.         126

1991/92:150 bU. 1:4). Regeringen angav att en analys av Televerkets


taxesttiiktur m.m. pågick inom regeringskansUet. I avvaktan på resultatet    Prop. 1992/93:200

av det arbetet ansåg regeringen att någon genomgripande förändring av

Televerkets taxor inom telefoniområdet mte skulle genomföras under år

1992. Mot bakgmnd av det pågående uttedningsarbetet ansåg riksdagen

att tidpunkten för delegering av taxebesluten skuUe bestämmas i samband

med riksdagens ställningstagande tiU förslag om principer för taxesätt-

mngen (bet. 1991/92:TU23, rskr. 1991/92:349).

När teletaxoma och gmndema för dessa diskuteras bör även uppmärk­sammas EG-rådets direktiv (90/387/EEG) om upprättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tillhandahåUa öppna nät (ONP-direktivet). De gmndläggande principema för de villkor som enUgt direktivet skaU gäUa för tillhandahållande av öppna nät är följande.

-         Taxor måste baseras på objektiva kriterier, specieUt då det gäUer tjänster, och områden som innefettas av specieUa eUer exklusiva rättigheter måste i princip vara kosmadsorienterade, varvid skaU gälfe att feststäUandet av den aktueUa taxenivån skaU fortsätta att Ugga inom ramen för nationeU lagstiftning och mte beröras av de villkor som gäUer för tillhandahållande av öppna nät. När dessa taxor fest­stäUs, bör ett av målen vara utformning av effektiva taxeprinciper inom hela gemenskapen, samtidigt som en allmän service garanteras åtaUa.

-         Taxoma måste vara transparente och måste vederbörUgen pubUceras.

-         För att ge användare möjlighet att välja mellan de individueUa tjänste­elementen, i den utsträckning tekniken så medger, måste taxor vara tiUräckUgt specifika i enUghet med konkurrensreglema i Romfördra­get. I synnerhet skaU tilläggsfunktioner, som införs för att tUUianda­håUa specieUa extra tjänster, i allmänhet debiteras, oberoende av övriga inkluderade funktioner och överföringen som sådan.

-         Taxoma får inte vara diskriminerande och skall garantera likformig behandling.

Varje debitering för tUlgång tiU nättesurser eller nättjänster måste enUgt direktivet stämma överens med angivna principer och med konkurrens­reglema i Romfördraget. Vidare måste vid debitering hänsyn tes tiU prin­cipen om en rättvis fördebiing av de övergripande kosmadema för de an­vända resursema och behovet av en rimlig avkastningsnivå för investe­ringar. Det sägs att det kan finnas olUca taxor Detta gäUer i synnerhet för att hänsyn skaU kunna tas tiU överskottstrafiken under högtrafikperio-der och bristen på trafik under lågtrafikpericxler, fömtsatt att taxedif-ferensema kan rättfärdigas kommersieUt och inte strider mot de angivna principema.

Taxebestämmelser finns också i rådsdu-ektivet om tiUämpning av viUkor för öppna nät i fråga om utiiyrmng av festa teleförbmdelser (ONP

- leased lines). 1 direktivet hänvisas tiU de gmndläggande principema om
kostnadsorientering och transparens. Det framhålls dessutom att taxesätt­
ningen inte får vara beroende av vad den festa förbindelsen skaU an­
vändas tiU. Enligt direktivet bör taxoma normalt innefetta en anslutnings-
        127
avgift och en abonnemangsavgift, dvs. en fest avgift för viss period. Om


 


andra avgiftselement förekommer skaU dessa vara transparenta och    Prop. 1992/93:200 baserade på objektiva kriterier

1 ett förslag tiU rådsdirektiv om tUlämpning av ramdirektivets principer om öppna nät beträffande telefoni (ONP - voice telephony, COM,92,247

- SYN 437) tiUämpas ett synsätt motsvarande det som nyss redovisats.
E)et föreslås där att taxor för ansluming tiU och användning av allmänt
tiUgängUga telefonnät inte får vara beroende av vilket slag av teleanvänd-
ning som kommer att ske. Därmed torde t.ex. avses att taxan inte får
vara olika beroende på om abonnemanget umyttjas för telefoni eUer
telefex. Det föreslås också regler om förbud mot att ha en sammanslagen
taxa för flera teletjänster På motsvarande sätt som föreslås i direktivet
om uthyming av festa teleförbmdelser finns här förslag om hur avgifter
för telefoni normalt skaU vara uppdelade. Med avseende på den gmnd­
läggande principen om att taxoma skaU vara kostnadsorienterade ges i det
antagna direktivet resp. direktivförslaget vissa utgångspunkter för hur
detta skaU genomföras. E)et framhåUs att de nationeUa myndighetema
skaU se tiU att de som tillhandahåUer teleförbindelser resp.' telefonitjänst
mom allmänt tUlgängUga telenät har ett sådant redovisningssystem som
gör att det blir möjligt att identifiera följande kosmadsdelar:

-         direkta kosmader som operatören har för att etablera, driva, under­håUa, marknadsföra och fakturera teleförbindelsema resp. telefoni­tjänsten,

-         gemensamma kosmader, dvs. kosmader som inte kan direkt hänföras vare sig tiU uthyrningen av teleförbindelser resp. telefonitjänsten eUer tiU andra verksamheter,

såvitt gäUer rösttelefoni, andra kostnader som ingår i taxan av poUcy-skäl, t.ex. kosmader för tiUhandahållande av telefonitjänst över hefe landet, kosmader för service åt handikappade och människor med särskUda behov, kosmader för alarmeringsverksamhet, etc.

Som framgår av redovisningen av riksdagsbehandlingen av taxefrågoma har prissättningen på teleområdet i Sverige ansetts felaktig. Det synsätt som har anlagts har inneburit att de olUca tjänstema eUer delar av tjäns­terna antingen har ansetts överprissatta eller underprissatta. Följden har bUvit korssubventionering meUan olUca verksamheter inom Televerket. Det har ansetts föreligga ett antal olUca fåll av obalans mom teletaxoma. Man har således ansett att samtalsavgiftema subventionerar hushåUens abonnemangsavgifter, långdistanstrafiken (intemationeU och långväga in­rikestrafik) subventionerar lokaltrafiken och den lokala tatortstrafiken subventionerar den lokala glesbygdstrafiken. I enUghet med vad riks­dagen har angett tidigare kan dessa förhållanden ha skadUga verkningar. För att komma tiU rätta med taxeobalansen har riksdagen principieUt be­slutat att prisema på Televerkets tjänster skall anpassas tiU de kosmader som svarar mot produktionen av dessa tjänster Inriktningen är med andra ord att prisema skaU kosmadsanpassas.

Bettäffande EG:s direktiv om öppna nät bör sägas att rättsakterna skaU
ses mot bakgmnd av den marknadssituation som råder i så gott som
        128

samtUga EG-länder med monopol eUer monopollUcnande förhåUanden på


de flesta dehnarknader I princip kan reglema om öppna nät ses som en    Prop. 1992/93:200 temporär ordning i avvaktan på en öppen fungerande konkurrensmark­nad. Det ledande begreppet mom EG beträffande taxor för teletjänster är kosmadsorientering. Någon avgörande skillnad i förhållande tiU uttrycket kosmadsanpassning torde knappast föreUgga.

Televerkets marknadsdominans inom olika delar av telekommunikations­området är påtagUg. Detta gäUer i synnerhet den fest kopplade telefonin, dvs. den gmndläggande telekommunikationstjänsten. På några dehnark­nader har viss konkurrens börjat växa fram, men förhåUandena är i aUt väsentUgt sådana att de gmndläggande principema i EG:s direktiv om öppna nät passar in på situationen i Sverige.

Mot bakgmnd av vad som sålunda anförts bör med hänsyn tiU den betydelse som prissättningen har tas in en föreskrift i telelagen om den ledande principen för prissättningen. Det bör föreskrivas att tiUstånds­havares taxor för användning av telefonitjänst tiU fest anslutningspunkt inom allmänt tiUgängUgt telenät och för tUlhandahåUande av festa teleför­bmdelser inom sådant nät skaU gmnda sig på tiUståndshavarens kost­nader, dvs. vara kosmadsorienterade. Såvitt avser telefonitjänsten bör regleringen gäUa genereUt. Den kommer då att omfatta aUa dehnark­nader Den blir däremot inte tUlämpUg beträffande mobU telefonitjänst. EnUgt min mening är denna avgränsning rimUg mot bakgmnd av den framväxande konkurrens med flera aktörer som kan skönjas på detta område.

Den av riksdagen fesdagda inriktningen mot kosmadsanpassning kommer således att följa direkt av telelagen. Samtidigt innebär bestäm­melsen om kosmadsorientering ett närmande tiU en inom EG gäUande gmndläggande princip.

Kosmadsorientering som begrepp låter sig knappast definieras entydigt. Det finns inom ramen för detta uttryck utrymme för olika bedömningar av om en taxa verkUgen kan anses uppfylla ett sådant krav. För att närmare bestämma innehållet i begreppet torde de nyss redovisade direk­tiven utgöra viss ledning. Vidare kommer det genom Telestyrelsens tiU-synsåtgärder att udjUdas en praxis på området. Det kan också förväntas att praxis kommer att utvecklas med EG-rätten som gmnd.

Det förhåUandet att begreppet kosmadsorienterad i och för sig lämnar ett visst toUcningsutrymme förtar enUgt min mening inte nyttan av att ha en föreskrift med sådant innehåU. Genom bestammelsen görs det klart för aUa aktörer som har att beakte lagen, vilken betydelse som prissättningen har. Klart får vidare anses vara att den skapar fömtsättningar för att in­gripa mot uppenbara feU av felaktig prissättning. Sådan prissättning kan besta inte bara i ett pris som överstiger kostiiadema. Det kan också vara fråga om ett pris som klart understiger dessa. I sismämnda fåU kan syftet vara att genom prisdumpning under en begränsad tid konkurrera ut andra aktörer Även dette bör kunna angripas med stöd av bestämmelsen. Ersättiiingen vid samttafik och gmndema för denna behandlar jag för sig längre fram (se avsnitt 4.6).

En särskUd fråga som rör teletaxoma är hur dessa skaU pubUceras.
Inom EG fästs stor vUct vid detta. Att det är av stor betydelse att fiiUödig
      129

information om taxoma görs tiUgängUg av dem som tillhandahåUer tele-

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


tjänster och teleförbindelser  torde  vara helt klart.  Det bör därför    Prop. 1992/93:200 föreskrivas att tillämpade  taxor skaU  håUas  allmänt  tiUgängUga av tiUståndshavama.

Bestämmelser om pristak

Såsom angetts i det föregående finns sektorer av telemarknaden inom vilka konkurrens knappast kan förväntas eUer där konkurrensen kan förväntas vara svag under lång tid framöver Det gäUer särskUt telefoni­tjänsten. Att det finns en obalans i taxoma och subventionssttömmar meUan olika användningsområden står klart. Gmnden tiU detta förhåU­ande har ansetts vara sedan lång tid tiUbaka gäUande poUtiska ställnings­taganden i regionalt ckU socialt hänseende. De analyser som har genom­förts beträffande Televerkets taxor visar att kostnadssambanden meUan olika tjänster och olika gmpper av abonnenter är komplexa och inte aUtid kan definieras på ett entydigt sätt. Vad som kan påvisas är emellertid att riks- och utiandsttafiken bidrar till att tacka kosmadema för den lokala trafiken även om det är förenat med betydande svårigheter att ange hur stort dette bidrag är. OlUca beräkningssätt kan här ge varierande resultat.

En kostnadsorientering av taxoma enligt nuvarande taxestmktur kan förväntas leda tiU en ökning av abonnemangsavgifterna och av priset för lokalsamtal i samband med sänkt pris för riks- och udandssamtal. Att omedelbart kosmadsanpassa hela telefonisektom kan komma att leda tiU aUtför betungande kosmadsöknmgar för i första hand hushåUen. Så länge konkurrensen är obetydlig på denna marknad finns vidare inte samma incitament tiiU effektivisering och kosmadspress som är naturliga uislag hos företag på en marknad utsatt för konkurrens. Inom den monopolUk-nande marknaden för telefoni är det enUgt min mening inte tUlräckUgt endast med en regel om kosmadsorientering, eftersom en rencxllad kost­nadsanpassning inte säger något om kosmadsnivån i sig.

I syfte att skydda hushåU och de företag som inledningsvis inte har någon altemativ leverantör av telefonitjänsten från aUtför kraftiga prishöjningar och firån överprissättning på gmnd av bristande kosmads-effektivitet i tillhandahållandet av tjänsten anser jag att en prisreglering inledningsvis är nödvändig. Genom en bestämmelse i telelagen bör regeringen ges rätt att meddela föreskrifter som innebär att det blir möjUgt att avvUca från principen om kosmadsorientering. Denna befogenhet att föreskriva om pristak skaU avse den gmndläggande telekommunikationstjänsten, dvs. telefonitjänsten tiU fest anslutnings­punkt. Något pristak för mobila teletjänster eUer fasta teleförbmdelser skaU aUtså inte kunna föreskrivas.

UppsåtUg eUer oaktsam överträdelse av en pristaksbestämmelse skaU kunna föranleda att den ansvarige döms tiU böter eUer fängelse.

Jag återkommer i det senare tiU min syn på hur en bestämmelse om pristak bör användas (avsnitt 5.6). Men jag viU redan här peka på att en särskUd uppgift för Telestyrelsen kommer att vara att övervaka prisut­vecklingen.

130


 


RUcsdagen bör i fortsätmingen årligen informeras om prisutvecklingen och pristaket.


Prop. 1992/93:200


4.6   Samtrafikfrågor

Mitt förslag: Skyldighet skall gälla för tillståndshavare som tillhanda­håller telefonitjänst att på begäran upprätta samtrafik med annan tillståndshavare eller anmälningsskyldig som tillhandahåller sådan tjänst. Om den som är anmälningsskyldig upprättar samttafik med en tillståndshavare har tillståndshavaren rätt till samtrafik med motsvar­ande verksamhet som drivs av den anmälningsskyldige.

Den som upplåter sitt nät för samtrafik avseende telefonitjänst skall ha rätt till ersättning. Ersättningen skall vara rättvis och skälig med hänsyn till kostnadema för prestationema. Vid beräkning av ersätt­ningen får skälig hänsyn tas till kostnader för särskilda uppgifter enligt upplåtarens tillståndsvillkor.

En skyldighet att på begäran på marknadsmässiga villkor upprätta samtiafik skall gälla beträffande andra teletjänster. Denna skyldighet skall gälla mellan dem som tillhandahåller teletjänster i en omfattning som är betydande och för dessa även i förhållande till den som är anmälningsskyldig. Om samtrafik upprättes med en anmälningsskyldig har den som på begäran har medgett samtrafik rätt till samtrafik med motsvarande verksamhet som drivs av den anmälningsskyldige.

Skyldigheten att bedriva samtrafik gäller inte, om sådan trafik skulle i beaktansvärd utsträckning begränsa möjligheten för den som tiUhandahåller teletjänster att i den egna verksamheten utnyttja den nät­kapacitet han förfogar över.


Utredningens förslag innebär en samtrafikskyldighet endast meUan tiU­ståndshavare och endast i fråga om telefonitjänsten.

Remissinstanserna: Televerket tUlstyrker uttedningens förslag beträf­fande samtrafikskyldighet. Verket framhåller att anledningen tUl att sam­ttafik även på en öppen marknad kan vara aktueU för en reglering är att det festa kopplade telefonnätet utgör en sådan väsentUg investering att det från samhäUsekonomisk synpunkt är naturUgt att detta nät står tiU andra telefonioperatörers förfogande på rimliga villkor Däremot saknas enUgt verket anledning att ha samtrafikvillkor på övriga delar av telemark­naden, eftersom det finns en frihet att bygga eUer hyra egna nät i Sverige. Verket anser att en påtvingad samtrafik på t.ex. datanät, som ger konkurrenter rätt att umyttja nätet tiU något sorts självkosmadspris, kan påverka motivationen att bygga sådana nät. En sådan ordning skuUe därmed kunna motverka de telepoUtiska målen. En annan sak enUgt verket är att olUca operatörer på helt affärsmässiga vUUcor kan komma överens om att delvis använda varandras nät för egen trafik. Telestyrelsen invänder mot begränsningen i uttedningsförslaget av samtrafikskyldig­heten tiU telefonitjänsten. Telestyrelsen anser att det står i överensstäm-


131


 


melse med de telepoUtiska målen och strävandena mot öppna nät att Prop. 1992/93:200
staten får möjUghet att säkerställa att olika fysiska nät är sammankopp­
lade så att även andra tjänster kan erbjudas utan geografisk begränsning.
Samtrafikskyldighet bör därför enligt Telestyrelsens mening gälla i prin­
cip aUa allmänt tiUgängUga telenät cx;h allmänt tiUgängUga teletjänster av
betydelse. Telestyrelsen fiamhåUer att skyldigheten att delta i samtrafik
i vissa fåU kan vara svår att uppfyUa av tekniska skäl eUer på gmnd av
att kapacitet saknas. Det är enUgt Telestyrelsens mening svårt att i före­
skrifter fånga in de ofta tekniskt cx;h ekonomiskt kompUcerade bedöm­
ningar som måste göras för att avgöra om sådan skyldighet bör föreUgga
och vad denna skaU avse eUer omfetta. Det mest ändamålsenUga sättet
att föreskriva om samtrafik är enUgt Telestyrelsens mening att styrelsen
får möjUghet tiU detta genom vUlkor i det enskUda feUet. Detta fömt­
sätter att tiUståndspUkten blir genereU med avseende på de tjänster som
tillhandahåUs. Även Statskontoret anser att datakommunikationstjänster
bör omfattas av tiUstandsplikten och därigenom innefettas i de föreslagna
reglema om samtrafik. Enligt Riksrevisionsverket är det från konkurrens­
synpunkt ytterst angeläget att samtrafikskyldigheten omfattar aU televerk­
samhet. Konkurrensverket ifrågasätter om inte samtrafikreglema bör om­
fetta datatjänster IHATItL-delegationen anser att det sociala och regio­
nalpoUtiska ansvaret för datakommunUcation inte bör utsttäckas mer än
vad som är festslaget. Däremot finns det enligt delegationen skäl att
utifrån samhällsekonomisk effektivitet kunna ange vissa villkor för
publika datetjänster av större omfatming, t.ex. standardiserade gränssnitt
och krav på att publika datanätsleverantörer skaU vara skyldiga att öppna
sina nät för samttafik tUl rimUga kosmader Internationella handelskam­
marens svenska nationalkommitté (ICC), Sveriges Industriförbund och
Näringslivets telekommitté (NTK), anser att begränsningen av skyldig­
heten att upplåta nät för samtrafik till telefoni är olämpUg. EnUgt ICC:s
m.fl. mening bör de skyldigheter angående samttafik som bör framgå av
telelagen tiUämpas endast där detta enligt tUlståndsmyndigheten firamstår
som motiverat. Viss väsendig storlek CKh omfattning på verksamheten
bör föreUgga uinan det kan bU aktueUt att en operatör skaU ha denna
skyldighet. EnUgt Leverantörforeningen Kontor och Data, LKD, bör tele­
operatörerna, när det tekniskt är möjligt, vara skyldiga att medverka tiU
att samtrafik kommer tiU stånd meUan de olika aUmänna teletjänster som
operatörema tillhandahåUer. Samtrafikskyldighet bör föreligga för såväl
telefoni som flertalet övriga aUmänna teletjänster AB NordicTel anser att
det inte finns några bärande skäl för att begränsa samttafikskyldigheten
tiU telefonitjänsten. Skyldigheten bör därför omfatta aUa teletjänster
Tele2 AB anser att uttedningen genom den föreslagna avgränsningen av
samttafik tiU telefoni har bortsett från samttafikens betydelse för det
övergripande målet om effektiva telekommunikationer Samtidigt är av­
gränsningen enligt Tele2 tekniskt obsolet och svår att tiUämpa. Den ger
inte heUer utrymme för utvecklmg. Frågan om samttafik bör därför
enligt Tele2 mte knytas tiU en viss teknUc. Utgångspunkten måste i stäUet
vara att samtrafik skaU ske i fråga om tjänster där användamas kom­
munikationsfrihet annars riskerar att begränsas. I nuläget betyder detta
   132
enligt Tele2 att även exempelvis pubUka datakommunikationstjänster bör


omfattas. Myndigheten bör kunna ålägga en dominerande operatör att    Prop. 1992/93:200 bedriva samtrafik med en annan operatör som så begär. BT Vbrldwide (Sweden) AB anser att det för datanät bör feststäUas en rätt för en tjänsteleverantör att ansluta sig tiU infrastmkturägarens nät. Infirastmk-turägaren skaU således enUgt BT vara skyldig att upplåta sitt nät.

Tekverket firamhåUer att både kunder och konkurrenter är starkt
beroende av Televerkets lokalnät, som är access tiU alfe andra abonnenter
cx;h tiU konkurrentemas riks- och utlandsnät. Fortsatta investeringar i
lokalnätet kan enUgt verket bara motiveras om lokalnätet som sådant är
en sund ekonomisk affär där mtäktema räcker för att tacka kosmadema
och ge skäUg vmst. Banverket anser att reglema om priser i praktiken
endast behöver gäUa några få tjänster och endast omfetta Televerket. Vad
gäUer samtrafikavgiften anser Banverket att utgångspunkten vid
beräkning av avgiften bör vara de påvisbara årUga merkostnader som
Televerket förorsakas för upplåtelsen av de egna resursema. Ersättningen
för att etablera samtrafik mellan Banverkets nät och andra telenät skaU
enUgt Banverket beräknas och fördelas utgående från de merkostnader,
som respektive nätagare åsamkas för att åstadkomma samtrafiken.
Riksrevisionsverket konstaterar att en framtida ökad konkurrens på
telemarknaden skuUe medföra att de möjligheter tiU korssubventionering
som i dag finns mellan lönsamma och olönsamma abonnenter minskar för
Televerket. De merkosmader som samhällsåtagandet om telefonitjänsten
ger upphov tiU kan enligt RRV bettaktas som i stora delar festa eUer
halvfasta kosmader Televerket har hittills låtit dessa samhäUsåtaganden
avspegla sig i samtrafikavgiftema i de fåll andra operatörer umyttjar det
allmänna telenätet. RRV ser olägenheter med uttedningens förslag att be­
tungande samhäUsåtaganden tillåts belasta samtrafikavgiftema. Detta
riskerar enligt RRV:s mening att komma i konflUct med kravet på
konkurrensneutrala villkor i syfte att öka effektiviteten i systemet.
Konkurrensverket fiamför i huvudsak liknande synpunkter Verket
fiamhåUer vidare att det bästa vore om prissättningen inte bestämdes av
Televerket och andra operatörer utan anförttcxldes en neutral aktör Detta
skuUe öka konkurrensfömtsätmingama. STATTEL-delegationen fram­
håUer att det är nödvändigt att gynna konkurrens på ett aktivt sätt. Ett
sådant sätt är enligt delegationen att den dominerande aktörens konkur­
rensfördel balanseras genom att de särskUda åtaganden som Televerket
får när det gäUer telefoni tiU hushåU inte får kompenseras via samtrafik­
avgifter ICC, Industriförbundet och NTK anser att det bör åUgga den
dominerande aktören att styrka att begärda avgifter är skäUga och
kostiiadsorienterade samt att utdebitering av "glesbygdsavgift" vid
samtrafikarrangemang är olämpUgt. Dessa synpunkter delas av Nordic­
Tel. LKD framhåUer att samttafikvUlkoren bör tiUgcxlose de regler som
är angivna i EG:s ONP-regler, dvs. vara objektiva, transparenta, icke­
diskriminerande, m.m. Tele2 avstyrker förslaget att det vid feststäUandet
av samtrafikvillkor får tes skäUg hänsyn tiU kostiiader för särskUda
uppgifter enUgt upplåtarens tiUståndsvillkor Dessa kostnader är följden
av ett poUtiskt fördehiingsbeslut och bör enUgt Tele2 i princip fördelas
via stetsbudgeten. I inledningsskedet bör dock Televerket, mot bakgmnd
I33

av verkets stora konkurrensfördelar, enUgt Tele2:s mening åläggas att


tiUhandahåUa   denna  tjänst  utan   särskUd   ersättning.   Statsanställdas    Prop. 1992/93:200

Förbund, framhåUer att även om en aktör har en dominerande staUning

får detta inte vara ett skäl att undergräva hans konkurrensfömtsättningar

vid feststäUande av samtrafikvUUcor BT anser att samtrafikavgiftema

skaU vara kosmadsbaserade. EnUgt BT:s mening kan samtrafikavgifter

användas som en mekanism för att finansiera ett åtagande om telefoni tiU

aUa. BT framhåUer dock att en sådan lösning endast bör vara temporär

i avvaktan på att en total tarifibalans uppnås.

Skälen för mitt förslag: Som jag har framhållit i det tidigare är det av stor betydelse att den framticfe telekommunikationsmarknaden kommer att präglas av effektivitet. Det främsta medlet att nå effektivitet i verksamheten är att det etableras fiera kraftfiiUa företag som erbjuder teletjänster i konkurrens. En sådan utveckling torde leda tiU att tjänsteut­budet ökar och att valmöjUghetema för användama blir flera. TiU-vägagångssätten för att åstadkomma det diversifierade tjänsteutbudet kommer säkerUgen att skifta med hänsyn tiU fömtsättningama för respektive tjänst och tiU de tekniska möjligheter som står tiU buds.

TelekommunUcation innebär praktiskt taget aUtid att information av något slag överförs mellan olUca aktörer Det ligger därför i sakens natur att den som viU driva näringsverksamhet med att tillhandahålfe tjänster för informationsöverföring ofta har ett inttesse av att kunna erbjuda ett så brett kontaktnät som möjligt. Ju flera som är ansluma tiU den lerets som verksamheten drivs inom, nätet, desto större är inttesset från andra att ansluta sig. UtsUctema tiU att komma i kontakt med dem som man söker för informationsutbyte ökar givetvis om kretsen av dem som är ansluma tiU nätet är stor

TiUämpat på den i Sverige föreliggande marknadssituationen med Tele­verket som dominerande aktör på marknaden innebär detta att den som önskar driva verksamhet med att i konkurrens med Televerket tUlhanda­håUa telefonitjänst åt aUmänheten har ett omedelbart inttesse av att se tiU att de som ansluter sig tiU nätet kan komma i kontakt med abonnentema i Televerkets telefonnät. Sådan samverkan mellan Televerket och andra tjänsteoperatörer förekommer redan i dag. I praktiken torde det vara en nödvändighet för att nätet skaU kunna få någon större omfattning att denna möjUghet kommer att finnas. Det bör påpekas att det kan finnas kunder som inte är inttesserade av de kontaktmöjligheter som ett omfatt­ande nät erbjuder utan har inttesset fokuserat på andra omständigheter, exempelvis säker kommunikation med ett fåtal väl definierade kommuni-kationspartners, betydande överföringskapacitet, lågt pris, etc. För sådana kunder spelar anknymingen tiU ett stort nät kanske mindre roU. GenereUt sett torde emeUertid vad gäller sådan verksamhet som vänder sig tiU aUmänheten eUer en betydande del därav det vara av betydelse att kommunikationsmöjlighetema är så omfattande som möjUgt. Det är därför av inttesse att olika näringsidkare på teleområdet samverkar.

De frågor som jag här tar upp är i vUken utsttäckning som det i regle­
ringen skaU slås fast en skyldighet att upplåta nät för samtrafik och, som
en följd av en samtrafikskyldighet, vad som skaU gälfe för regleringen av
de samverkande partemas rättsförhåUanden.
                                       I34


 


Innan jag redovisar mina överväganden om hur samverkan meUan oUka Prop. 1992/93:200 näringsverksamheter på teleområdet skaU regleras viU jag ta upp några definitionsfrågor 1 detta sammanhang avser jag med abonnent den som träffar avtal med ett teleföretag om att detta skaU tUUiandahåUa en viss tjänst inom sitt kopplade nät. Samtrafik innebär däremot att två eUer flera tjänsteutbjudande teleföretag ombesörjer att kopplad teletrafik fiän en abonnent hos det ena företaget transporteras genom det andra företagets nät åter tiU det första företagets nät eUer vidare tiU ett annat nät eUer tiU en abonnent hos det andra företaget. Överlämnandet från ett nät tiU ett annat sker vid en punkt som bmkar benämnas gränssnitt. Med samtrafik i angiven bemärkelse jämstäUer jag anslutningsformer mellan nät och tjänster som innebär att med samtrafik jämförbara förhållanden kommer tiU stånd såvitt avser utväxUng av tjänster

De vanUgast förekommande fåUen av samtrafik sker mellan Televerkets telenät och telenät i andra länder samt meUan Televerkets nät och verkets egna eUer andra teleföretags mobUtelenät.

Vad gäUer den mtemationeUa samtrafiken har denna sin gmnd i samarbete meUan oUlca länders teleoperatörer Sammankoppling av näten sker enUgt intemationeUt standardiserade transmissions- och signal­system. Ett sådant system är signalsystem nr 7, s.k. Röd ITUP (Intema­tional Telephone User Part). Ersätming för transporter av teletrafiken utgår enUgt avtal mellan Televerket och respektive udändsk teleoperatör Beloppen regleras enUgt intemationeUa avräkningsavtal.

Samtrafik inom Sverige förekommer i huvudsak meUan det allmänna festa telefonnätet och Televerkets NMT-nät, ComvUcs analoga mobU­telenät samt de nyetablerade GSM-näten. Televerket tar i dessa fåU enUgt särskUda avtal ut ersättning av mobUteleoperatörema för förmedlingen av teletrafiken och andra tjänster, t.ex. betalningsförmedling. I dag gäUer avgifter för samtrafik som feststäUts av Televerket på gmndval av rege­ringens beslut den 24 januari 1991 om vUlkor för viss samtrafik med Televerkets kopplade telenät. Av detta beslut, som har sin direkta tiU-lämpning på samtrafiken meUan det festa kopplade telenätet och GSM-näten, följer att det intemationeUa signalprotokoUet Röd ITUP skaU an­vändas för gränssnitten meUan det festa nätet och GSM-näten. De eko­nomiska villkoren för anslutningarna skaU enUgt beslutet bestämmas på basis av de faktiska kosmadema och de ekononuska vUlkoren för sam­trafiken skaU baseras på den taxa som gäUer vid nationeU förlängning av nordiska operatörers trafik i det allmänna telenätet. Härigenom säkerstäUs UkabehandUng av nationeUa och utiändska teleoperatörer (s.k. national tteatment).

E)et finns i detta sammanhang också anledning att något belysa den m-
riktning och de strävanden som gäUer mom EG. Gmnden för denna re­
glering utgörs av Romfördragets konkurrensregler (artiklama 85 och 86).
Det som främst är av mttesse är kommissionens dkektiv (90/388/EEG)
om konkurrens på marknadema för teletjänster, som påbjuder UberaUse­
ring för tillhandahåUandet av oUka teletjänster och enUgt vilket medlems-
ländema skaU se tiU att konttoU av specifikationer och övervakning av
föreskrivna villkor för användning utförs av från teleoperatörerna obero-
  I35

ende organ. Av mttesse är också rådsdu-ektivet (90/387/EEG) om upp-


rättandet av den inre marknaden för teletjänster genom att tUUiandahåUa    Prop. 1992/93:200 öppna nät (ONP-ramdu-ektivet), som anger de gmndläggande utgångs­punktema för harmoniseringen av vilUcoren för öppen och effektiv tiU­gång till och användning av allmänt tiUgängUga telenät.

Utgångspunkten i EG-regleringen är att skapa fömtsätttiingar för en öppen marknad och konkurrens mom medlemsstatema i det allmänt tiU­gängUga telenätet, dvs. den allmänt tUlgängUga infirastmktur för telekom­munikation som finns uppbyggd i statema. De vUlkor som tiUämpas då nätet tillhandahåUs skaU baseras på objektiva kriterier, vara tydUga och klara, icke-diskriminerande samt offentUga.

Skyldighet tiU samtrck

Den inrikming av telepolitiken som riksdagen beslutade om år 1988 innebär bl.a. att det skaU finnas ett öppet och sammanhåUet telenät som tacker hefe landet (prop. 1987/88:118, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88:402). Denna inriktiung har sin utgångspunkt främst i målet att aUa skaU ha möjUghet att umyttja telefonitjänsten. Med det föreslagna ut­vidgade stadiga ansvaret för gmndläggande telekommunUcationer avses dette innebära att det så gott som utan undantag skaU vara möjligt att an­vända telefonnätet för vanlig taltelefoni, telefåxöverföring och för sådana dataöverföringar som sker via låghastighetsmodem.

Med hänsyn tiU att inrikmingen mot ett öppet och sammanhållet nät närmast får anses utformad mot bakgmnd av att det huvudsakUgen finns endast ett nät, dvs. det av Televerket disponerade stadiga allmänna tele­nätet, kan det sättas i fiäga om det bör omfatta även andra telenät som etableras efter hand. Med andra ord är frågan om staten skaU svara för att telenät binds samman så att det blir möjligt att utöva samtrafik.

Vad gäUer området för telefoni är det enligt min mening givet att det bör genomföras en ordnmg som innebär att samtrafikskyldighet skaU gäUa. Detta har också föreslagits av uttedningen. Uttedningens förslag bygger på en uttolkning av den av rikdagen antagna ovan angivna inriktningen. Uttedningen har framhållit att tveksamhet kan råda om det telenät som avses är det som huvudsakligen är avsett för taltelefoni eUer om inriktningen skaU vara tiUämpUg också för nät som byggts upp för andra tjänster Med hänsyn til att statens ansvar är begränsat tiU gmnd­läggande telekommunikationer, dvs. tiU telefonitjänsten, kan det enUgt uttedningen vara skäl anse att det öppna och sammanhållna telenätet skaU vara mskränkt tiU nät som ombesörjer taltelefoni. EmeUertid är det mot bakgmnd av teknUcutvecklingen svårt att göra en skarp gränsdragnmg meUan nät för telefoni och andra nät. Redan nu och antagligen än mera i framtiden används samma nät för såväl tal som andra tiUämpningar. Ut­redningen uttalar mot bakgmnd härav att kravet på att nätet skaU vara öppet och sammanhållet får anses bäst upprätthåUas genom att aUa nät­innehavare av betydelse åläggs att ge tiUträde för aUa motsvarande näts innehavare. Med hänvisning tiU den fesdagda begränsningen av sam­häUets ansvar tiU gmndläggande teletjänster, dvs. telefonitjänsten, stannar

136


 


dock uttningen för att samttafikskyldighet mte skaU föreskrivas utöver    Prop. 1992/93:200 denna tjänst.

Jag instämmer således i uttedningens förslag att det bör gäUa en skyl­dighet tUl samttafik bettäffande verksamhet med att tiUhandahåUa tele­fonitjänst. Med hänsyn tiU betydelsen av telefonitjänsten är det väsentiigt att resursema i landet härvidlag samordnas. Det bör även i den nya situa­tion på teleområdet som följer av ombUdningen av Televerket tUl aktie-bofeg och den förväntade etableringen av flera teleföretag vara ett ansvar för staten att se tiU att en sådan samordmng kommer tiU stånd. Detta skaU då gäUa med den nyss nämnda föresfegna utvidgningen av inne­börden i begreppet gmndläggande telekommurukationer

Av namrUga skäl torde inttesset att få tiU stånd sambafik vara störst hos de teleföretag som har mindre nät. Exempelvis är en gmndfeggande fömtsättning för en attraktiv mobUtelefoniverksamhet att möjUghet ges för dess abonnenter att ringa tiU abonnenter i det festa kopplade telefon­nätet. Det kunde därför, som några remissinstanser framfört, vara tiU­räckUgt att samtrafikskyldighet gäUde för den som innehar det största nätet. Någon föreskrift innebärande en genereU skyldighet för dem som har mindre nät torde knappast erfordras i praktUcen, eftersom det Ugger i dessas eget inttesse att det bUr samttafik. Ur principieU synpunkt finns mot bakgmnd av syftet bakom bestämmelsen knappast skäl att undanta någon tiUståndshavare fiän skyldigheten att delta i samttafik. Den vars nät är av så begränsad omfattning att det saknar betydelse för effektivitet och konkurrens omfattas ju inte av tiUståndsskyldigheten. För att undan­röja varje tvivel angående omfattningen är det enUgt min mening av be­tydelse att samtrafikskyldigheten för tiUståndshavare gäUer genereUt i detta avseende. Såsom uttedningen har föreslagit bör därför samtUga som har tiUstånd att tillhandahåUa telefonitjänst, fest ansluten eUer mobU, ut­tryckUgen omfettas av samttafikskyldigheten.

Med hänsyn tiU betydelsen av att samtiafik kan förekomma anser jag emeUertid att den av uttedningen föreslagna skyldigheten tUl samtiafik för tiUståndshavare bör utsträckas tiU att gälfe även i förhåUande tiU an­mälningspUktig verksamhet med tUlhandahåUande av telefonitjänst mom allmänt tiUgängUgt telenät. Samtidigt får det anses rimUgt att det i sådana feU råder ömsesidighet i fråga om skyldigheten tUl samttafik. Om sam­trafik upprättas mellan den som är anmälningsskyldig och en tiUstånds­havare gäUer således skyldigheten tiU samttafik båda parter

En uppfatttiing som fiamförts av några remissorgan är att avgräns­ningen tiU telefonitjänsten är svår att tillämpa i praktiken. Det har också firamhålUts att det kan vara svårt att i föreskrifter fånga in de ofta tek­niskt och ekonomiskt kompUcerade bedömningar som måste göras för att bedöma om samttafikskyldighet bör föreUgga.

EnUgt min bedömning bör svårighetema härvidlag inte överdrivas. Det
torde kunna antas att den som har en sådan omfattning av verksamheten
att tiUståndspUkt kan föreUgga också informerar om vUka tjänster som
erbjuds. Från tiUståndsmyndighetens synvinkel bör det mot denna bak­
gmnd inte vara förenat med större svårigheter att avgöra om telefoni­
tjänsten tiUhandahåUs. Det förhåUandet att verksamheten medger även
I37
överföring av andra teletjänster ändrar inte skyldigheten tUl samtiafik.


Flera remissinstanser, exempelvis Telestyrelsen och ICC, har framhåUit Prop. 1992/93:200 att samtrafikskyldigheten bör gälla inte endast för telefonitjänsten. Vissa menar att samtrafikskyldighet bör gälla för aUa teletjänster av betydelse, medan andra pekar på att vissa s.k. datakommunikationstjänster bör om­fettas. Det framhåUs, av exempelvis Telestyrelsen och Tele2, att samtra­fikskyldigheten inte bör vara genereUt bestämd utan bör bestämmas av tiUståndsmyndigheten i feU där det framstår som motiverat med sam­tiafik.

Som jag har framhålUt i det föregående är det min uppfettning att det kan finnas vinster att göra, såväl ur ett nationeUt perspektiv som för den enskUde, om oUka teleföretags verksamheter samordnas genom exempel­vis samtrafik. Min bedömning är att samtrafik meUan nät och tjänster är bland det mest betydelsefuUa för att firämja konkurrensen och därmed möjUghetema att få tiU stånd en ftingerande marknad.

Bakgmnden för min bedömning att en skyldighet att upplåta nät för samtrafik skaU föreskrivas vad gäUer tillhandahåUande av telefonitjänsten är den betydelse som denna tjänst har i aUa delar av samhäUet. Det bör dessutom noteras att inom EG pågår arbete med att utforma regler om bl.a. samtrafik just med avseende på telefoni inom ramen för direktivet om öppna nät (ONP on voice telephony). Det kan därför antas att samtta­fikskyldighet med avseende på telefoni i någon utsträckning i fiamtiden kommer att gäUa såväl meUan EG-statema som inom desamma. Även med hänsyn härtiU kan det vara motiverat att Sverige anlägger ett mot­svarande synsätt.

Det torde i regel Ugga i de olUca teleföretagens eget inttesse att i de fåU samtrafik är möjUg sådan också etableras. Som framförts från vissa remissinstanser torde det ofta vara en effektivitetsvinst för den som driver televerksamhet att samtrafik kommer tiU stånd. Självfallet är det en effektivitetsvinst ur samhäUeUg synpunkt att kostsam infrastmktur mte byggs utöver vad som är motiverat av det samlade behovet. Samtidigt finns det anledning att förvänta sig att överkapacitet i sådant avseende inte skaU behöva uppsta under fömtsättning av att de enskilda teleföre­tagen gör riktiga bedömningar utifrån marknadssimationen.

EnUgt min mening bör varje möjUghet i samtrafikhänseende tas tiU vara som skapar fömtsättningar för ökad konkurrens i utbudet av tele­tjänster Detta gäUer inte minst i fråga om olika datakommunikations­tjänster och då även andra än sådana som kommer att omfattas av det ut­vidgade kvaUtetskravet på telefonitjänsten. Samttafikens centrala roU för att skapa effektiva telekommunUcationer gör som jag ser det att en i prin­cip genereU samtrafikskyldighet, dvs. bettäffande aUa teletjänster, bör gäUa på motsvarande sätt som jag har föreslagit i fråga om telefoni. En regel härom bör ges i lag.

I fiäga om samtrafikskyldighetens omfatming delar jag Lagrådets upp­
fettrang att en helt obegränsad skyldighet skulle för den som tiUhanda­
håUer teletjänster kunna medföra, om än inte betydande, men väl beak-
tansvärda svårigheter att själv umyttja den nätkapacitet han förfogar över
En sådan bestämmelse som Lagrådet föreslagit i detta hänseende bör där­
för ges i fegen.
                                                                              138


 


Ersättning vid samtrqftk                                                  Prop. 1992/93:200

MöjUghetema att använda samtrafikskyldigheten är i hög grad beroende av hur ekonomiska cx;h andra meUanhavanden meUan partema bestäms. VisserUgen innehåUer allmänna avtalsregler och näringsrättsUg lagstift­ning gmndfeggande utgångspunkter för bestämning av partemas hand-UngsmöjUgheter härvidlag, men med hänsyn tiU att skyldigheten tiU sam­trafik föreskrivs i telelagen finns det skäl att också ge bestämmelser om villkoren för utövande av samtrafiken. Det bör därför i telelagen före­skrivas efter vilka gmnder som förmedUngen av annan teleoperatörs tra­fik skaU ersättas.

Uttedningen, vars försfeg avser samtrafik endast i fiäga om telefoni­tjänsten, har föreslagit att det föreskrivs att ersättningen vid samtrafik skaU vara rättvis och skäUg med hänsyn tiU kosmadema. Bakgmnden tiU utredningens förslag i denna del är utvecklingen mom EG som denna har tagit sig uttryck i gemenskapemas du-ektiv om öppna nät (ONP-ram­direktivet). Enligt dessa regler skaU taxeprinciper baseras på objektiva kriterier och vara kosmadsorienterade och öppna. De skaU vidare garantera likformighet vid ansluming och får mte vara diskriminerande. Varje debitering för tUlgång tiU nättesurser eUer nättjänster måste stämma överens med dessa principer och med konkurrensreglema i Rom­fördraget. Hänsyn måste också tas tiU principen om en rättvis fördelning av globala resurser och behovet av en rimUg avkastningsnivå för investeringar.

Det i det tidigare nämnda regeringsbeslutet om villkor för viss sam­trafik anger att de vilUcor som feststäUs skaU medge konkurrensneu­traUtet. Såvitt avser anslutiiingsnivå och antalet anslutningspunkter sägs i beslutet, att operatörens önskemål skaU ges stor tyngd inom ramen för vad som är tekniskt möjUgt. De ekonomiska villkoren för anslutningama får enUgt beslutet bestämmas på basis av de faktiska kosmadema.

Som jag ser det bör självfaUet de verkUga kosmadema för att upplåta nät för samtrafik beaktas. I huvudsak får detta också anses stämma väl överens med de synpunkter som remissorganen framfört. I beräknade kosmader bör ingå en rimUg avkastning på investerat kapital. Såvitt avser tekniska applikationer bör önskemål från operatörer beaktas i största möjUga utsträckning varvid hänsyn bör kunna tas tiU förväntningar om utveckling eUer andra förändringar av tiUämpad teknik.

Som en allmän utgångspunkt för de ekonomiska villkoren för samtrafik torde kunna anges att de bör bestämmas utifrån skäUga affärsmässiga principer Det får enUgt min mening anses rimUgt att den som tillhanda­håUer nät för samtrafik kan stälfe krav på skäUg lönsamhet med an­ledning av upplåtelsen. Intäktema av upplåtelsen, dvs. priset för sam­trafik, bör då tacka de självkosmader, avskrivningar, den förräntning av kapital samt de underhåUs- och utveckUngskosmader som kan hänföras tiU den samtrafik som är aktueU. En sådan inriktning Ugger väl i linje med begreppet kosmadsorientering.

Det är självfaUet möjUgt att ange specifika gmnder för de viUkor som skaU tUlämpas. Detta kan ha betydelse, eftersom samtrafikviUkoren är centtafe för förändringar av konkurrensen i fråga om ud)udet av tele-


 


fonitjänster Det är emeUertid förenat med stora svårigheter att i detalj Prop. 1992/93:200 - särskUt när det gäller de ekonomiska vUlkoren - ange hur dessa bör ut­formas. I princip gäller detsamma beträffande andra vUlkor för verksam­heten. Det är med hänsyn härtUI inte lämpligt att i telelagen mera pre­ciserat ange vad som skaU gäUa beträffande partemas mellanhavanden. Eftersom viUkoren tiU sin karaktär är privaträttsUga anser jag, såsom jag fömt framhålUt, att det är mindre lämpUgt att gripa in med offentUgrätts-Ug reglering.

Uttedningen har föresfegit att det fömtom principen om kosmadsorien­tering vid bestämning av ersättningen för samtrafik CKkså skaU finnas ut­rymme för att beakte kosmader som hänför sig tiU särskUda uppgifter som den ersättningsberättigade har enligt tiUståndsviUkoren. Vad som avses är tiUståndsvillkor som är bestämcfe mot bakgmnd av målet att tele­fonitjänsten skaU tiUhandahålfes på Ukartede villkor i hefe landet. E)ette förslag har kritiserats av flera remissinstanser, bl.a. Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, ICC och Tele2. Det framhåUs att risk finns för att samtrafiken härigenom skuUe hämmas. En uppfettning som framförs är att ersättning för sådana villkors uppfyUande bör finansieras via stats­budgeten.

I nuvarande situation är det Televerket som ser tUl att det angivna målet uppfyUs. Verket får inte någon särskild ersätming för detta utan kosmadema för kostsamma "glesbygdsabonnemang" belastar verkets rörelseresultat.

EnUgt min uppfattning kan det i nuvarande situation inte komma i fråga att, som några remissinstanser har föreslagit, finansiera merkosmadema för vissa telefoniabonnemang vfe statsbudgeten. Det är, som jag ser det, med hänsyn tiU det allmänna inttesset av att det på i huvudsak enhetUga villkor skaU kunna gå att telefonera över hela landet inte orimUgt att sådana kosmader får betalas av telefonanvändama som koUektiv, vUket principieUt innebär att teleföretagen får räkna dessa kosmader som en del av totalkosmadema för att bedriva verksamhet.

Mot bakgmnd av den nuvarande situationen har uttedningen tagit upp firågan om Televerket med sin dominerande ställning på telefoniområdet även i framtiden bör åläggas att se tiU att målet uppfyUs utan att för detta erhåUa någon särskUd kompensation eUer om det bör mföras en ordning med fördelning av dessa kosmader på även de nya aktörer som finns eUer är på väg att etablera sig på telemarknaden. Det diskuteras därvid att Ulföra ett system där kosmadema för särskUt dyrbara abonnentanslut­ningar finansieras genom avgifter Detta skuUe bl.a. öppna för att införa ett system där samhäUsåtaganden av detta slag skuUe kunna upphandlas i konkurrens meUan flera teleföretag. En ordning med avgiftsuttag skuUe även kunna ha gynnsamma effekter på den framtida konkurrenssitua­tionen genom att marknaden kom att rensas från belastande åtaganden som är svåra att fördela rättvist.

Det finns dock, som uttedningen framhålUt, vissa problem med ett
system som baseras på att tiUståndshavama skaU betala merkosmadema
för telefoniabonnemang i glesbygd. I den marknadssimation som råder
för närvarande med i praktiken endast Televerket som tiUhandahåUer
      140

telefonitjänst blir det mycket svårt att beräkna vad kosmaden för att


utföra sådana abonnemang verkligen uppgår tiU. Eftersom det knappast    Prop. 1992/93:200

kan förväntas vara en ftingerande marknad vad gäUer telefoni mom de

närmaste åren är det mte okompUcerat att bestämma vUka abonnemang

som skaU hänföras tiU denna gmpp och bedöma kosmadema för dessa.

Omfettningen av finansieringsbehovet kan i denna situation mte säkert

bestämmas.

Mot bakgmnd av nyss redovisade förhåUanden anser jag, i Ukhet med uttedningen, att det för närvarande inte finns skäl att införa en ordning med avgiftsuttag från oUka teleföretag för finansiering av kosmader för särskUt dyrbara telefoniabonnemang. Härvid beaktar jag även de mte obetydUga administiativa kosmader som skuUe uppkomma med ett system med avgifter, vilka i praktiken i aUt väsentiigt skuUe komma att betafes av Televerket.

Mina överväganden leder i stäUet tiU att finansieringen av telefoni-abonnemangen i glesbygd bör ske inom ramen för det här föresfegna förfarandet att förena tiUstånd med vUUcor innefettande en förpUktelse att tillhandahåUa telefoniabonnemang i hela landet. Detta tiUvägagångssätt är det som jag, mot bakgmnd av den föreliggande marknadssimationen, anser bör komma i fråga. Det har fördelen att det är enkelt att admini­sttera och det innebär att ett särskilt system för ekonomisk utjämning av skyldighetema meUan oUka aktörer inte måste skapas.

TiUämpat på den föreUggande simationen och den simation som kan fömtses under de närmaste åren torde detta innebära att någon förändring jämfört med dagens förhållanden inte omedelbart sker Det finns mycket som talar för att det bolagiserade Televerket kommer att få svara för att aUa har möjUghet att umyttja telefonitjänsten. Mot bakgmnd av den dominerande ställning som verket har torde den belasming som detta innebär i sig knappast vara orimlig.

Min uppfettning att det i princip bör ankomma på samtUga telefonan­vändare att bidra tiU kosmadema för särskUt kostsamma ansluttimgar leder emeUertid tiU att jag anser det vara motiverat att någon form av balansering av dessa extrakosmader kan ske inom ramen för den samttafik som utväxlas på telefoniområdet. Så sker för övrigt sedan länge inom ramen för den samttafik som bedrivs med utiändska telefonnät i den intemationeUa teletrafiken. Det bör enUgt min mening vara möjUgt att när samttafikersättningen skaU bestämmas beakte även kosmader för att uppfyUa målet om telefoni i hela landet. Vid bedömningen av omfatt­ningen av dessa kosmader bör dock finnas utrymme att te hänsyn tiU de kosmadsfördelar som en dominerande teleoperatör har tiU följd av sin stäUnmg på marknaden. En möjUghet att på detta sätt beakte särskUda kosmader bör enUgt min mening mte få någon hämmande inverkan på sambafiken. Eftersom kosmadema för nämnda betungande åtegande avser tUlhandahåUandet av telefonitjänsten, bör den ekonomiska kompen­sationen i detta hänseende i första hand tas ut vid samttafik avseende denna tjänst.

Jag viU framhåUa att om utveckUngen leder tiU att dominansen fiän
Televerket på telefonisidan i framtiden inte blir lika påtegUg och det visar
sig vara lämpUgare att fördefe skyldighetema att tUUiandahåUa olön-
     141

samma telefoniabonnemang pä annat sätt än genom tUlståndsvUUcor, det


 


kan finnas anledning att på nytt pröva firågan om ett avgiftssystem för    Prop. 1992/93:200 fördelning av dessa merkosmader I en sådan simation bortfaUer givetvis möjUgheten att kompensera sig för denna börda via samttafikersätt­ningen. Detsamma bör bU feUet, som BT framhålUt, i en framtida sima­tion med total tariffbalans.

Marknaden för andra teletjänster än telefonitjänsten har expanderat starkt under senare år. Insfeget av nya aktörer blir här aUt större. Nya teletjänster inttoduceras successivt. Redan den föreslagna skyldigheten att på begäran upprätta samtrafik innebär enUgt min mening en tydUg och ingripande styming av denna marknad i syfte att ytterUgare förbättta konkurrensfömtsättningama. Med hänsyn härtiU samt tiU den pågående och väntade marknadsutvecklingen bör samtrafiken såvitt avser andra teletjänster än telefonitjänsten ske på marknadsmässiga villkor

Det förhåUandet att marknadsmässiga villkor bör tillämpas innebär inte en möjUghet tiU överprissättning, s.k. monopolvinst, av den som har en dominerande stäUning på marknaden. Genom den nya konkurrenslagen (1993:20) kommer ingripanden att kunna vidtas mot missbmk av dominerande ställning i form av bl.a. etableringshindrande prissättning eUer användning av andra oskäUga affärsvUUcor Redan det förhållandet att ersättningen för samtrafik fiamstår som överdrivet hög vid en jämförelse med motsvarande ersättning i liknande fedl får anses utgöra en avvikelse från vad som bör gcxltas. Vidare får ersättningen inte vara oskäUgt hög i förhållande till vad den är avsedd för Den skall således inte påtagUgt avvUca från värdet av den samtrafik som upprättas. Det bör inte heUer krävas att de villkor som stalls upp har någon påvisbar effekt på konkurrensen för att de skaU bedömas som oskäliga (jfr prop. 1992/93:56 s. 85 ff).

Som jag återkommer tUl senare bör Telestyrelsen ha tiU särskUd upp­gift att följa samtrafikfrågoma. Telestyrelsen skall kunna ingripa genom medling, avge yttranden och meddela vissa förelägganden. Tyngdpunkten bör Ugga i Telestyrelsens medlande verksamhet (se avsnitt 4.9). Givetvis kommer samtidigt den övergripande konkurrensrättsUga regleringen så­som den nya konkurrenslagen att fyUa en viktig ftinktion i detta samman­hang. Vid sidan av nyss nämnda befogenheter tiU ingripande som Tele­styrelsen föreslås få har styrelsen liksom namrUgtvis aktörema på tele­marknaden aUtid rätt att anmäla ett ifrågasatt missförhåUande som kan innefetta missbmk av dominerande ställning tiU Konkurrensverket för åt­gärder enUgt konkurrenslagen.

142


 


4.7   Nummerplanering


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: Nummerplanering skall ske i syfte att skapa effektiva telekommunikationer. Härvid skall nummerplanemas betydelse från konkurrenssynpunkt beaktas.

Telestyrelsen skall fastställa nummerplanema. Telestyrelsen skaU cx;kså kunna ingripa vid fördelning av delar av en nummerplan till tele­operatörer.


Utredningens förslag stämmer överens med mitt.

Remissinstanserna lämnar i de flesta fåU denna fråga utan kommen­tarer Tekstyrelsen och Konkurrensverket mstämmer i uttedningens för­slag.

Skälen för mitt förslag: Nummerplanering har ända sedan uppbygg­naden av det aUmänna telenätet varit en namrUg del av Televerkets verk­samhet. Den nuvarande nummerplanen har tte syften, vilka är gemen­samma med syftena i de flesta andra länders eUer operatörers nät. De är att peka ut abonnentema, att taxera och att dirigera teletrafiken.

Eftersom telettafiken i Sverige automatiserades tidigt, har nätet i stor utsträckning äldre utmsmUig. På gmnd av kosmadsskäl har detta fört med sig en viss ttöghet i mcxlemiseringen. I sammanhanget bör inte heUer glömmas bort de problem som abonnentema kan få vid nummer-ändringar. Nummerplanen anpassas emeUertid i dag kontinuerUgt efter behoven. År 1987 beslöts att pjanen skuUe utökas från nuvarande O -1-åtta siffror tiU O -I- nio siffror och att detta skuUe ske från år 1992. Utöver nummerplaner för telefonnätet finns nummerplaner för datanät som datex och datapak samt vissa tjänster

Televerket svarar, som nyss nämnts, för att upprätta nummerplaner för det som i dag betecknas som det allmänna telenätet. Verket ombesörjer också fördelning av nummerresursema enUgt den övergripande nummer­planen geografiskt respektive för olika verksamheter I samband med att ett abonnenmangsavtal tecknas sker tiUdelning av nummer tiU tele­fonledningar och växeUedningar.

Nummerplaneringen pågår kontinuerUgt. Exempelvis har för en tid sedan beslutats om modifiering av nummerplanen och koppUngsutmst-ningen för telefonnätet för att medge nationeUa nummer med upp tiU tio siffror inklusive prefix.

Att upprätta nummerplaner eUer att ändra befintUga planer kräver ingående kunskap om det befintUga och även det planerade nätets möjUg­heter och begränsningar. Det krävs också insUct om operationeUa krav på dirigering och taxering. Betydelse har självfaUet även bl.a. marknadsför­ändringar i oUka hänseenden, såsom exempelvis ökad efterfiägan eUer önskemål om att mföra nya tjänster, samt tUlkomsten av nya operatörer

Nummerplanemas betydelse har under många år uppmärksammats i det intemationeUa samarbetet. Bland annat har beskrivningar av och rekom­mendationer tiU stmkmrer utarbetats. Tankar finns mom EG om en ge­nomgripande harmonisering av nummerplanema.


143


 


Nummerplanen för telefoni berörs i EG-kommissionens uticast tiU Prop. 1992/93:200 förslag tiU rådsdirektiv om öppna nät för telefoni (ONP on voice tele­phony). EnUgt utkastet skaU medlemsstatema garantera att en nationeU regleringsmyndighet har ansvaret för konttoU av nummerplanen och att nummer fördefes rättvist, under likabehandling och utan diskriminering av olika operatörer

I fråga om intemationeUa accesskcxler har medlemsstatema för när­varande olika utlandsprefix. Ett flertal länder har dock "00" som prefix. Genom ett rådsbeslut i juU 1991 gäller att detta prefix skaU användas inom EG. Vidare har rådet i juU 1991 beslutat att nummer 112 skaU införas som nödnummer inom EG, antingen som enda nummer eUer paraUeUt med existerande nationeUa nödnummer.

Betydelsen av att dels nummerplaner, dels nummerresurser, t.ex. för accesser meUan olika nät och möjligheten att nå eUer umyttja oUka tjänster, handhas på ett konkurrensneutralt sätt har framhålUts såväl firån Televerkets sida som av andra aktörer på telemarknaden. Det Ugger i sakens namr att tillgången tiU nummerresurser i en plan för en operatör kan utgöra en konkurrensfördel för denne. Det är enligt min mening av stor betydelse att en framtida stmkmr på den nationeUa nummerplanen möjUggör en konkurrensneutral tUldelning av delar av nummerplanen tiU olika operatörer Jag anser därför att ansvaret för övergripande stmkmr och tiUdelning inom denna ytterst bör vila på Telestyrelsen. I samman­hanget bör självfaUet betydelsen av intemationeU samordning beaktas.

En ordning av nämnt slag bör skapa förttoende för att de övergripande planerna upprättas utan hänsyn tiU ovidkommande inttessen och bör leda tiU att tvister om fördelning i planen i möjligaste mån kan undvUcas.

Telestyrelsen bör således ansvara för nummerplanens stmkmr, lands­nummer, accesskoder tiU nät, gemensamma tjänster (t.ex. nödnummer) och intemationeU samordning. Med hänsyn tiU hur den nuvarande nummerplanen är uppbyggd bör Telestyrelsen också kunna ingripa med avseende på fördelningen av nummerresurser i simationer då teleopera­törer inte kan komma överens. Myndigheten bör däremot inte ha del i tiUdelmng av abonnenmummer eUer numrering av access tiU egna tjäns­ter Det sagda innebär att ansvaret för att nummerplaner upprättes och upprätdiåUs bör läggas hos Telestyrelsen, vUket Ugger väl i linje med uppgiften att vara ftinktionsansvarig myndighet för telesystemet.

Av avgörande betydelse i arbetet med att upprätte nummerplaner är in­
gående kunskap om telesystemets uppbyggnad och utvecklingsmöjUg­
heter Sådan kunskap finns i dag främst hos operatörema och för det be­
fintUga telefonnätet hos Televerket. Det kan därför vara namrUgt att
Televerket, i samråd med övriga operatörer och i enUghet med telemyn­
dighetens anvisningar, bereder underlag för den övergripande stmkmren
på nummerplanen med beaktande av bl.a. intemationeU samordning.
Telestyrelsen bör ha möjUghet att vid behov anvisa hur arbetet skaU be­
drivas och underlag presenteras. Inom styrelsen måste finnas sådan sak­
kunskap att myndigheten om nödvändigt kan gripa ui i arbetet och effek­
tivt styra dette. Även om det normalt bör vara nätagaren som tar initiativ
tiU utvidgnmg, förbättring eller förändring i övrigt av befintUga nummer-
   144


 


planer och av resurstiUgången bör telemyndigheten ha möjUghet att mi-    Prop. 1992/93:200 tiera och driva sådant arbete.

För att förekommande synpunkter med avseende på utvecklingen och tUlämpningen av nummerplaner skaU kunna beaktes är det namrUgt att operatörer och andra inttessenter ges tiUfäUe att delta i och därigenom utöva inflytande över arbetet med nya, utvecklade eUer förändrade planer Det bör ankomma på Telestyrelsen att finna lämpUga former för samarbetet meUan berörda inttessenter Telestyrelsen bör om det behövs initiera, leda och i övrigt verka för att arbetet drivs på ett ändamålsenUgt sätt. Som fimktionsansvarig myndighet för det svenska telesystemet har styrelsen i detta sammanhang att särskUt beakta att nummerplanerna utformas med beaktande av samhälleUga krav, såsom totalförsvarets behov, behovet av en fungerande alarmeringstjänst och den intematio­neUa teletrafikens fimktion.

För att undvika oklarhet viU jag lägga tUl följande. Av det förhåUandet att Telestyrelsen skaU ha det övergripande ansvaret för nummerplanens stmkmr och skaU feststäUa planen följer att planen inte kommer att faststäUas förrän den stämmer överens med de givna målen avseende effektiva telekommunikationer och konkurrens. För att utan dröjsmål nå dit kan myndigheten använda förelägganden som får förenas med vite. Syftet med en sådan åtgärd kan vara att få fram det underlag som behövs för att planen skall kunna festställas. Motsvarande gäller i de feU då det handlar om att ändra en gällande plan. Min bedömning är dock att dessa frågor bör kunna lösas i samförstånd under Telestyrelsens ledning.

Sedan en nummerplan upprättets eller arbetets om helt eUer delvis bör planen feststäUas genom beslut av Telestyrelsen. Dessförinnan bör be­rörda inttessenter genom lämpUgt förfarande beredas tiUfäUe att yttra sig slutUgt över innehållet i planen. Ett beslut att feststäUa nummerplan bör kunna överklagas av den som berörs av beslutet. Med hänsyn tiU det om­fettande arbete som är förenat med t.ex. större förändringar av en nummerplan är det väsentiigt att evenmella motstaende inttessen noga vägs mot varandra innan en plan feststalls. Härigenom kan överklaganden i möjUgaste mån undvUcas. Jag återkommer längre fram tiU frågan om överklagande av telemyndighetens beslut, se avsnitt 4.15.

Beträffande fördelning av nummerresurser inom en plan, dvs. tiU­
delning av nummerserier, delar av en nummerserie eUer motsvarande i
fråga om nummerblock, bör följande gälla utöver de möjUgheter som
finns inom operatörens egna nummerplan enUgt den övergripande stmk­
mren. Gmndema för fördelningen bör läggas fast vid den övergripande
planeringen av nummerplanen och resursfördelningen inom planen för
olika verksamheter Härvid bör särskilt beaktas att oUka operatörer be­
handlas lika. En operatör bör härefter, såsom stmkmren för närvarande
är uppbyggd, när så krävs för ett angivet ändamål i första hand begära
viss tiUdelning av nummerserier eUer nummerblock hos den operatör som
disponerar över det nät som behöver umyttjas. Det sker då vid förhand-
Ungar meUan partema. Om operatören mte är nöjd med tiUdehungen
eUer partema av annat skäl inte kommer överens bör frågan på begäran
av någon av partema kunna hänskjutas till Telestyrelsen för medling. Om
I45

partema inte kan enas bör myndigheten kunna använda de befogenheter

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


som ges i telelagen i överensstämmelse med den ordning som jag föreslår för samtrafikfrågor, se avsnitt 4.9. De principer som jag menar bör tiUämpas genereUt men cKkså särskUt med avseende på samtrafikfåUen bör aUtså även här styra de myndighetsingripanden som behövs.

När väl en plan har feststäUts bör de samhäUeUga inttessena ha be­aktats av myndigheten i form av en systemanpassad planering cKh re­servationer för samhäUsvUctiga fiinktioner LUcaså skaU hänsyn ha tagits tiU inriktningen mot en effektiv konkurrens. EnUgt mitt sätt att se finns det i nufeget inte något inttesse från samhäUets sida att gå längre när det gäUer att styra det konkreta handhavandet inom nummerplanens stmkmr Kravet på konkurrensneutraUtet cx;h likabehandling vid fördelningen av nummerresurser får anses tiUräckUgt beaktat genom Telestyrelsens be­fogenhet att vidta åtgärder för att upprätta och ändra nummerplanen samt genom myndighetens befogenhet att göra ingripanden i form av förefeg­ganden och förbud enligt telelagen. Även möjUgheten att i särskUda fåU avge yttranden kan ha betydelse i detta sammanhang.

EnskUda abonnemang (teleledningar och växeUedningar) tiUdelas i dag nummer i samband med att abonnemanget tecknas. Även i denna del är det för partema fråga om att ingå en privattättsUg överenskommelse. För kunden gäUer detta oavsett vUken operatör som han vUl teckna ett abonnemang hos. Några särskilda åtgärder i denna del anser jag inte vara motiverade.


Prop. 1992/93:200


4.8 Erkännande av teleoperatör enligt Internationella telekonventionen som s.k. RPOA (Recognized Private Operating Agency)

Mitt förslag: Telestyrelsen bemyndigas att erkänna en teleoperatör som s.k. RPOA. Det förfarande som behövs för detta bör i största möjliga utsträckning samordnas med tillståndsförfarandet enligt tele­fegen.


Utredningens förslag stämmer överens med mitt.

Remissinstanserna: Telestyrelsen har instämt i uttedningens förslag. Övriga remissinstanser har avstatt från att kommentera försfeget.

Skälen för mitt förslag: IntemationeUa teleunionens (TTU) gmnddoku-ment, den Internationella telekonventionen (TTC) reglerar de intematio­neUa telekommunikationerna. EnUgt artikel 44 i konventionen (Nairobi 1982, SÖ 1985:66) är Sverige förpliktat att uppfyUa konventionens be­stämmelser i fiäga om sin egen internationella telekommunikationsverk-samhet eUer när det gäUer sådan verksamhet som på ett skadUgt sätt kan inverka på andra länders radioförbindelser. Sverige är vidare förpliktat att vidta nödvändiga åtgärder för att sådana privata operatörer (Private Operating Agencies, POA) som erkänts eller fått s.k. auktorisation, RPOA, för att driva och etablera telekommunikationer efterlever konventionens bestämmelser.


146


 


För att anses som en RPOA i ITU-konventionens mening måste Prop. 1992/93:200 operatören förmedla telekommunikation/telemeddelanden åt var och en som viU nyttja de telekommunUcationstjänster som operatören tillhanda­håUer Vilka mtemationeUa telekommunikationstjänster som en operatör skaU tillhandahålfe för att kunna betraktas som RPOA framgår inte av konventionen. Oavsett vilka slags tjänster som operatören marknadsför måste i vart faU någon av tjänstema i princip sta tiU förfogande för envar som viU nyttja dem, aUtså vara "pubUc" i konventionens mening, för att operatören skaU kunna anses som en RPOA enUgt definitionen i FTU-konventionen.

Begreppet RPOA definieras aUtså i ITC som varje Private Operating Agency (POA), som tillhandahåUer aUmänna teletjänster eUer mndradio och som har åfegts att följa ITC:s bestämmelser om intemationelfe tjänster av den medlemsstat där verksamheten bedrivs. Med POA avses i samma konvention varje individ, bolag eUer sammanslutning som driver en anordning för telekommunikation avsedd för intemationeUa teletjänster eUer som kan orsaka skadUg inverkan på sådana tjänster Både begreppet POA och RPOA mnehåUer uttrycket "private". Trots det sätt på vUket POA definieras torde även exempelvis ett helstatUgt aktiebolag kunna anses som RPOA enligt ITC. Det uttrycket torde kunna förstas som ett företag eUer annan sammanslutning som utgör en juridisk person och som enUgt svensk terminologi mte utgör en del av det allmänna. Inom ITU har frågan om att låta termen "private" i begreppen POA och RPOA utgå såsom otidsenUg varit föremål för särskild behandling. I de nya gmndmstmment som utarbetats vid rrU:s extra fiiUmaktskonferens i december 1992 har termen "private" i detta sammanhang utmönstrats. Instmmenten skaU ttäda i kraft den 1 juU 1994.

Av de redovisade definitionema kan synas framgå att den som uppfyUer kraven därigenom är en RPOA. I termen "recognized" torde emeUertid i ITU:s praxis ha intoUcats att något slags bekräftelse, erkännande eUer gcxlkännande fiän medlemsstatens sicfe hämtöver krävs och att detta gcxlkännande tar sig uttryck i att medlemsstaten formeUt ålägger operatören att följa bestämmelsema i ITU-konventionen. Härefter meddelar medlemsstaten detta tiU ITU:s sekretariat. Prövningen av den som viU bU erkänd fömtsätts ske diskretionärt av medlemsstaten.

Som redan nämnts hänför sig stamsen som RPOA uteslutande tiU den
mtemationeUa teletrafiken. Några rättigheter enUgt svensk rätt följer mte
av beslutet. Deltagande som medlem i rrU:s organ, av vilka de i detta
sammanhang viktigaste är plenarförsamlingama i me Intemational Radio
Consultative Committee (CCIR) och the Intemational Telegraph and
Thelephone Consultative Committee (CCITT) samt de s.k. administiativa
konferensema, är förbehållet medlemsstaten och RPOA:s. Dock krävs
särskUd tiUåtelse av medlemsstaten för att en RPOA skaU få delta.
Deltagande i ITU:s organ är av stor betydelse för en intemationeU
teleoperatör som därigenom kan få nödvändig mformation och utöva in­
flytande på utvecklingen i flera hänseenden. HärtiU kommer den väsent­
Uga effekten att operatören lättare blir gcxltagen som likvärdig av andra
RPOA:s och statUga operatörer på den intemationeUa telemarknaden.
     147

Detta kan vara av betydelse för att inte riskera att bU diskriminerad pris-


mässigt i förhåUande tiU dessa operatörer Det kan också mnebära att    Prop. 1992/93:200 operatören möter större acceptans av övriga i samarbetet vid utväxUng av trafik och vid investeringar i intemationeU teletrafik.

Regeringen har i tte fell beslutat att erkänna en operatör som RPOA. Det har skett under år 1991 och 1992 och avser Tele2 AB, Svensk Rund­radio AB CKh Fonetel Global Communications AB.

Det är otvetydigt så att det bland de operatörer med intemationeU verksamhet som deltar i samarbetet intemationeUt anses föreUgga ett behov av att kunna bU erkända, dvs. få stams som RPOA.

EnUgt rrc svarar Sverige för att erkäncfe operatörer efterlever konven­tionens bestämmelser Den materieUa reglering som skaU följas finns i de två administtativa reglementen för tele- resp. radiofrågor som formeUt utgör bUiang tiU konventionen. Telereglementet innehåUer vissa bindande bestämmelser cx:h hänvisar i övrigt tiU ett stort antal rekommencfetioner i olika firågor I konventionens radioreglemente finns bmdande bestäm­melser om bl.a. innehav av radiosändare och fördelning av frekvenser

Såvitt avser radiokommunikation kommer ett åläggande att följa ITC i princip inte att innebära krav på en operatör utöver vad som följer av ett tiUstånd eUer av regleringen enUgt den föreslagna lagen om radiokom­munikation. Det gäUer oberoende av om operatören tUUiandahåller tele­tjänster eUer distribuerar mndradio. Den som har fått ett tiUstånd enUgt nämnda lag CKh som inte driver televerksamhet enligt telelagen behöver således i princip inte åläggas något ytterUgare för att kunna ges RPOA-stams.

Vad hämtöver gäller rekommendationerna på teleområdet bör dessa kunna hanteras så att det i tiUstånd för sådan televerksamhet som avses i rrc som villkor anges vad som skall iakttas. MöjUghet bör också finnas att meddela beslut om erkännande i annan ordning, aUtså utan samband med tiUståndsgivning.

Mot bakgmnd av det anförda får det anses namrUgt att det blir Telestyrelsens uppgift att meddela beslut i frågor om erkännande av operatörer Jag anser därför att en befogenhet i detta hänseende bör ges Telestyrelsen. I flertalet feU torde, som nyss nämnts, RPOA-frågan (er-kännandeftägan) kunna hanteras i samband med tUlståndsprövningen. En fömtsättning är givetvis även i dessa fåU att operatören ansöker om att få Stams som RPOA.

I telelagen bör regeringen eUer den myndighet som regeringen be­stämmer bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av privat teleoperatör enUgt telekonventionen. Vid beslut om erkännande m.m. skaU Telestyrelsen namriigtvis beakta bestämmelsema i fegen om radiokommunikation.

Sedan ett beslut om erkännande fettats ankommer det på Telestyrelsen att anmäla beslutet tiU ITU.

I enUghet med den beskrivna ordningen bör Telestyrelsen även kunna handlägga medgivande för en RPOA att på egen bekosmad delte i arbetet i ITU:s olika organ. Dette torde närmast kunna betraktes som en följdfråga tdl själva erkännandet.

De fördelar som en RPOA åmjuter i förhåUande tiU operatörer utan        148

den stamsen är, som jag redovisat ovan, att hänföra tiU den intematio-


neUa teletrafiken. I flera hänseenden är de helt beroende av den vUja tiU    Prop. 1992/93:200

samarbete som andra operatörer med denna stams har. De sanktioner

som drabbar en RPOA som inte uppfyUer de fömtsätta kraven är således

i första hand att dennes medoperatörer drar sig undan detta samarbete.

EnUgt konventionens krav bör det emeUertid finnas en möjUghet att, om

operatören åsidosätter vad som åUgger honom, förklara att han inte

längre betraktas som RPOA.

Telestyrelsens beslut att vägra erkännande eUer att häva ett erkännande bör kunna överkfegas. Detsamma gäUer bettäffande de förelägganden eUer förbud som bör föregå ett beslut att häva ett erkännande. De befogenheter avseende tiUsyn som ges myndigheten enUgt telefegen (se avsnitt 4.9) bör vara tiUämpUga även i fråga om tiUsyn av efterlevnaden av villkor i ett beslut om RPOA-stams. EnUgt min mening bör behovet av särskUd tiUsyn inte överdrivas. Efter ett beslut om erkännande torde i flertalet fåU någon tiUsyn i detalj inte krävas så länge operatören tiU­handahåUer teletjänster enligt konventionen och i övrigt uppfyUer de gmndläggande kraven i denna. TUlsynen torde i princip kunna mskränkas tUl att avse att operatören uppfyUer dessa gmndläggande krav. Man torde vidare kunna förUta sig på att en seriös operatör - vUket en RPOA får fömtsättas vara - kommer att frivUUgt medverka tiU att bereda myndig­heten erforderUgt underlag för att kunna ftillgöra sm tiUsynsuppgift. En anmärkning om att underlag skaU tiUhandahåUas myndigheten kan tas in i beslutet.

Även om en tiUståndsfråga enUgt någon av de nämnda lagstiftningama och erkännandefiägan i aUmänhet torde kunna följas åt, är inte gmnden för prövningama densamma. Vid bedömningen av om en operatör kan erkännas är det rimUgtvis de kriterier som anges i ITC som skaU styra prövningen. Det är ju i de intemationeUa överenskommelsema inom ramen för ITU som RPOA-begreppet har sitt urspmng och i det inter-nationeUa samarbetet som det har betydelse. Att för ett erkännande av en operatör stäUa längre gående krav synes därför inte vara förenUgt med konventionen. Däremot torde det finnas utrymme för att formulera kraven på olika sätt. I princip torde det vara så att den som getts tiUstånd att driva televerksamhet enUgt telelagen får anses uppfyUa sådana aU­männa krav som kan stäUas upp. De specifika krav som uttryckUgt följer av rrc tillkommer dock och får prövas för sig.

149


 


4.9   Tillsyn m.m.


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: Telestyrelsen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av bestammelsema i telelagen och av de villkor cx;h föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Telestyrelsen skall medla i tvister mellan teleföretag om samtrafik, uthyming av förbindelser cx;h andra frågor. En part skall kunna begära att myndigheten yttrar sig i fråga om ett avtalsvillkor är förenligt med telelagens bestammelser. Telestyrelsen skall i detta sammanhang cKkså kunna meddela förelägganden cx;h förbud.

Förfaranden som omfattas av vitesföreläggande eller vitesförbud skall inte cx;kså kunna föranlecfe ansvar enligt straffbestämmelser i lagen.


Utredningens förslag stämmer överens med mitt.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har kommenterat utted­ningens förslag tiU tvisdösningsåtgärder Några av dessa har i huvudsak ingen erinran mot förslaget. Synpunkterna från de övriga går ut på att Telestyrelsens befogenheter bör vidgas.

Tekstyrelsen har i huvudsak instämt i uttedningens förslag. Konkur­rensverket har framhållit att det är viktigt att tvistiösningsprocessen är snabb, bl.a. för att konkurrerande företags inträde på marknaden inte skaU hindras. STATTEL-delegationen framhåller att Telestyrelsen bör ha rätt att på eget initiativ yttra sig om vilUcor för samtrafik eUer umyming av förbindelser. Internationella handelskammarens svenska nationalkom­mitté (ICC), Sverige Industriförbund och Näringslivets telekommitté, anser att uttedningens förslag till medel för tvistelösning är helt otillräck-Uga. Denna uppfettning anges främst bygga på det förhållandet att tiUståndsmyndigheten inte har tiUerkänts rätten att i sista hand bestämma samtrafikviUkoren. Även AB NordicTel anser att Telestyrelsen borde ges rätt att feststäUa samtrafikvillkor Enligt ICC:s m.fl. uppfattning är det inget unikt att en myndighet ges rätt att meddela föreskrifter om vad som civilrättsUgt skaU gälla mellan två parter Leverantörforeningen Kontor och Data (LKD), framhåUer att det finns anledning att tto att aUvarUga tvister meUan samtrafikerande operatörer inte bUr vanUga. Telestyrelsens föreslagna roU som medlare i samtrafiktvister m.m. har enUgt LKD både för- och nackdelar. LKD pekar på att avtal om samtrafik fåUer under aU­männa avtals- och köprättsUga bestämmelser. EnUgt LKD bör många problem av detta slag hanteras med hjälp av konkurrenslagen. I förslaget tiU konkurrenslag ingår en snabb handläggningsprocedur som enUgt LKD bör kunna tiUgodose teleoperatöremas önskemål i detta avseende. LKD anser att det är motiverat att tiUs vidare se humvida de nämnda lagarna kan lösa de problem som möjligen kan uppsta. Tele2 AB påpekar att det i de allra flesta fåU inte varit möjUgt för konkurrerande operatörer att komma överens om samtrafikvillkor Detta visar att det är nödvändigt med ett förfarande som gör det möjUgt att snabbt och smidigt lösa kon-flUcter Tele2 anser att det är svårt att utiäsa vUka möjUgheter Telestyr-


150


 


elsen i praktiken har enUgt uttednmgsförslaget att fetta beslut som kon-    Prop. 1992/93:200 kret anger vad partema har att rätta sig efter

Skälen för mitt förslag: Som jag nyss sagt avser jag att föreslå rege­ringen att Telestyrelsen anförttos uppgiften att pröva tiUståndsansök­ningar tx;h feststäUa tiUståndsvillkor enUgt telefegen. Det bör dessutom ankomma på Telestyrelsen att utöva tUlsyn av att bestämmelserna i tele­fegen cx;h därtiU anslutande föreskrifter cx;h tiUståndsvillkor efterlevs.

Uttedningen har föreslagit att Telestyrelsen i sitt tiUsynsarbete skaU kunna meddefe förelägganden för att kunna få till stånd rättelse av felaktiga beteenden. Visst beteende firån ett teleföretag skaU cxikså kunna förbjudas om det sönder mot lagen, på denna byggda föreskrifter eUer mot tiUståndsvillkor För att öka styrkan bakom påbuden skaU föreläg­ganden och förbud kunna förenas med vite.

Jag delar uttedningens uppfettning att det måste vara möjUgt för tUl-synsmyndigheten att ge anvisningar i form av förelägganden och förbud för att felaktiga beteenden bland teleföretagen skaU rättas tiU. För att sätta kraft bakom orden bör förelägganden och förbud kunna förenas med vite. Utsättande av vite bör kunna användas såväl vid konstaterad obenägenhet att rätta sig efter ett tidigare föreläggande som redan vid ett första föreläggande om det finns anledning anta att det behövs för att uppnå rättelse inom angiven tid.

Ett kraftfuUt verkande vite bör enligt min mening i flertalet fall vara ett verksamt medel för att få tiU stånd rättelse. I vissa fåU kan dock tänkas att detta inte är tillräckligt för att komma tiU rätta med simationen. Den yttersta sanktionen mot en tUlstandshavare blir då att återkalla tiU­ståndet.

Vad gäller vitesföreläggandes utformning, storleken på vitesbelopp, ut­dömande av vitet m.m. skaU bestämmelsema i fegen (1985:206) om viten tiUämpas.

Den tekniska utveckUngen och dynamiken på telemarknaden kommer
sannolikt att föra med sig nya former eller tUlämpningar i fråga om sam­
verkan meUan telenät och meUan oUka aktörer Redan i nuvarande sima­
tion förekommer som jag redovisat i det föregående (avsnitt 4.6) samtra­
fik meUan olika nät. Detta fömtsätter att teleföretagen har träffat överens­
kommelse om vad som skaU gälla för deras samverkan. I varje överens­
kommelse om villkor för samtrafik som skaU träffas finns risk för att det
uppstår konflUcter SjälvfaUet är det så att partema i vissa hänseenden har
oUka mttessen att bevaka i förhandUngssimationema. Det är därför också
närmast namrUgt att det kan bli svårt för partema att komma överens i
en del feU. I vissa hänseenden kan det bU så att partema står så långt
ifirån varandra att någon uppgörelse inte kan träffas. Det kan också vara
på det sättet att det kan upplevas som att överläggningar förhalas i syfte
att undvika uppkommande konkurrens eUer av andra skäl. Andra tvister
kan gäUa konkreta fiägor, såsom ekonomiska vUUcor för samtrafik. Det
är notoriskt hur betydelsefiiU avgiften är för de kommersieUa fömt­
sättiiingama att driva televerksamhet. I stort sett Uka vUctiga kan olika
tekniska fömtsätmingar eUer vUUcor vara. Som potentiella tvistefrågor
kan här nämnas antalet överlämningspunkter eller anslutiiingspunkter, var
151

dessa kan vara placerade, kosmadema för att upprätta punkter etc. Även


tUlämpnmgar av befindig teknik beträffande nummerfirågor, accesskcxler    Prop. 1992/93:200

eUer taxerings- och dirigeringsfrågor kan bU tvisteämnen. YtterUgare

exempel kan vara oenighet om vad som är möjUgt att åstadkomma inom

ramen för den teknik och det system som finns tiUgängUgt och vilken

information som skaU lämnas om ny teknik eUer ändrade tekniska

tiiUämpningar.

En del av nämnda fiägor kan vara av enkel beskaffenhet. Andra däremot kan vara kompUcerade i olika hänseenden. Ingående kunskap i teletekniska fiägor är en fömtsättning för förstaelse av problemstäU-ningama. Likaså måste ekonomiska bedömningar av olika sfeg göras om ett kosmadsorienterat pris skaU kunna bestämmas. Ett viktigt led här är att få fram tUlräckUgt underfeg för att te ställning i olika frågor

De villkor för samtrafik som kan förekomma kan tiU sin karaktär i princip jämstäUas med vilka andra privaträttsUga avtalsvillkor som helst. Det är därför namrUgt att det i förste hand bör ankomma på berörda parter att på egen hand slute avtal om villkor och att inom ramen för affärsmässiga förhandlingar lösa uppkommande tvister Dette sätt att be­trakta villkorens rättsUga karaktär stämmer inte endast med det svenska synsättet (jfr SOU 1990:1(X) s. 123 ff) utan även med hur samtrafikfrågor behandlas inom EG och i länder som i akmeUt hänseende kan jämföras med Sverige.

Någon reglering särskilt för fiägor om samtrafik eUer andra privaträtts­Uga refetioner meUan teleoperatörer finns inte i dag. I relationen meUan partema gäller emellertid allmänna avtals- och köprättsliga bestämmelser. OskäUga viUkor i ett ingånget avtal kan angripas med avtalslagens generalklausul (36 §). EnUgt fegen (1984:292) om avtalsvillkor meUan näringsidkare kan vidare domstol förbjuda en näringsidkare att i fort­sättningen använda ett vUUcor som anses oskäligt eller väsentUgen samma villkor i liknande feU.

Som jag påpekat i det tidigare har en ny konkurrenslag (1993:20) antagits. Avsikten med den regleringen är att hindra konkur­rensbegränsande beteenden firån företag. Givetvis får den fegen inverkan också på näringsverksamheten inom teleområdet.

Önskemål om ett effektivt förfårande för tvistelösning finns inom varje område där tvister behöver sUtas. Det som i första hand efterfrågas är snabb handläggning och en möjUghet att snabbt få ett definitivt besked i den fråga som tvisten avser. Detta har också särskUt framhålUts av vissa av remissorganen. Kraven kan i olika grad uppfyUas beroende på vilken form som väljs för att lösa tvistefiägor På teleområdet finns det ytterUgare krav som hänger samman med att överenskommelser om ex­empelvis samtrafik är särpräglade med avseende på tekniska och eko­nomiska aspekter SärskUd sakkunskap behövs därför Dessutom är kon­tinuitet i de bedömningar som görs önskvärd. I synnerhet inledningsvis kommer avgörandena att få stor betydelse för efterföljande tvister

Uttedningen har diskuterat olUca sätt att tiUhandahålfe ett effektivt
tvistelösningsförfarande. En lösning som redovisats är att partema hän­
visas tiU att använda sig av ett skUjeförfarande enUgt fegen (1929:145)
om skUjemän. För egen del viU jag fiamhåUa att denna möjUghet givetvis
152


 


aUtid står öppen under fömtsättiiing av att partema kan ttäffa sådana    Prop. 1992/93:200 avtal.

Ett altemativ enligt uttedningen vore att direkt i telelagen föreskriva att prövning av tvister skaU ske enUgt lagen om skiljemän, ett s.k. legalt skUjeförfarande. I denna variant skulle ordföranden och övriga ledamöter förordnas av regeringen. Ordföranden skuUe vara eUer ha varit ordinarie domare cx;h övriga ledamöter ha särskUd sakkunskap inom teleområdet, ekonomi och teknUc. Det tiUskapade organet blev att betrakte som en s.k. domstolsUknande nämnd, vars avgöranden skuUe kunna gälfe utan överprövning.

Mot en sådan ordning talar dock de allmänna strävandena mot enhet-Ughet cx;h samordning av domstolsväsendet (jfr Ds 1992:38, Domstols­väsendet, Organisation och administtation i framtiden). EnUgt prome­morian skaU ett sammanhåUet domstolsväsende vara utgångspunkten för fiamtiden. Starka skäl sägs tala för att befintUga specialdomstolar av­skaffas och deras verksamhet i möjligaste mån inordnas i de vanUga domstolarna. En principieU utgångspunkt anges vara att en fristaende spe­cialdomstol skaU accepteras endast om det finns mycket starka skäl för en särreglering inom ett visst rättsområde (jfr prop. 1992/93:100 bU. 3, s. 27).

Mot denna bakgmnd anser jag det mindre lämpUgt att inrätta nya specialorgan för att lösa tvister på teleområdet. De skäl som talar för att skapa en särskild ordning för tvistelösning på teleområdet är visserUgen starka. Med beaktande av de synpunkter som förts fram vid den hittUls gjorda översynen i specialdomstolsfrågan anser jag emellertid inte att en lösning som innebär att det tillskapas en s.k. domstolslUcnade nämnd för avgörande av tvistefrågor på teleområdet bör läggas fram.

Uttedningens förslag för att komma tUl rätta med tvister på teleområdet innebär att Telestyrelsen ges en mycket aktiv roU, dock utan att den for­meUt har rätt att sUta partemas intema meUanhavande. Jag kan för egen del ansluta mig till den av uttedningen föreslagna ordningen som enUgt min mening bör regleras inom ramen för Telestyrelsens tiUsynsverksam­het.

Utgångspunkten bör som jag ser det vara att de privattättsUga frågor
som det här gäller i första hand bör lösas genom förhandlingar meUan
berörda parter Om det visar sig att någon överenskommelse inte kan nås
bör part kunna anmäla detta hos Telestyrelsen. Myndighetens första
uppgift är härefter att medla meUan partema i syfte att en överenskom­
melse skaU träffas. På motsvarande sätt bör en anmälan i en tvist rörande
ingångna avtal behandlas. Ett vUctigt led i myndighetens agerande i dessa
feU är att utteda de förhåUanden som skaU utgöra gmnden för en
överenskommelse. Telestyrelsen kan här använda de befogenheter i tiU-
synshänseende som bör ges enligt telelagen. Jag utgår emeUertid från att
partema efter begäran från myndigheten kommer att fegga fiam det
underlag som behövs. FörhandUngs- och medlingsstadiet bör enUgt min
mening utgöra tyngdpunkten i förfarandet. Samtidigt är snabbhet och
effektivitet i myndighetens agerande vUctigt. Myndigheten bör så snart det
går söka bedöma fömtsättiiingama för att träffa en överenskommelse
      153

meUan partema.


I samband med medling bör myndigheten, om en part begär det, kunna Prop. 1992/93:2(X) yttra sig om erbjudna eller tillämpade villkor är förenUga med föreskrif­tema i telelagen. Ett sådant yttrande är inte avsett att vara bindande för partema. Att möjUghet finns att begära ett yttrande skaU i stäUet ses som en service i förhållande tUl berörda parter STATTEL-delegationen har föreslagit att myndigheten skaU kunna avge ett sådant yttrande cx:kså utan någon partsbegäran. Jag viU fiamhåUa att avsikten är att parten på detta sätt skaU kunna begära ett uttalande av myndigheten med tanken att det skaU kunna lecfe tiU att tvisten löses. En ordning där myndigheten yttrar sig utan att en part har begärt det bör således inte användas.

Att Telestyrelsen agerar som medlare meUan partema eUer avger ett yttrande på parts begäran hindrar inte att myndigheten tiUgriper andra medel som står tiU dess förfogande i tiUsynsverksamheten. Telestyrelsen kan också, om den anser att en prövning enUgt konkurrensfegen är befogad, anmäla ett vid sm tiUsyn konsteterat förhåUande tiU Konkurrens­verket. Att göra dette i ett pågående medlings- eUer yttrandeärende kan dock ofta vara olämpUgt. ICC m.fl. har framhåUit att ett överlämnande tUl Konkurrensverket inte bör ske utan att parten har medgett detta. Även jag anser att partens åsUct därvidlag skaU tillmätas stor betydelse. EmeUertid anser jag inte att det bör vara förbjudet för Telestyrelsen att utan ett sådant medgivande anmäla förhållandet tiU Konkurrensverket.

De medel som kan komma att användas av Telestyrelsen är föreläg­ganden CKh förbud. Föreläggandena får förenas med vite. Denna ordning skaU, som framhållits ovan, ses mot bakgmnd av den skyldighet tiU samtrafik i syfte att skapa effektiva telekommurukationer som skaU gäUa enUgt telelagen. Ett föreläggande eller förbud får givetvis olika form beroende på akmeU frågeställning. Myndigheten skaU bl.a. kunna r-bjuda tillämpning av vissa villkor. I enlighet med vad som firamhålUts av Lagrådet bör strykas under att möjUghetema att använda förelägganden och förbud i de ifrågavarande tvistema begränsas av det måste röra sig om "förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden av denna feg eUer av tiUståndsvillkor eUer föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen". Således får det anses uteslutet bl.a. att en part skaU kunna föreläggas att godta vissa avtalsvilUcor I samband med förelägganden och förbud kan det emeUertid vara ändamålsenUgt att Telestyrelsen i gmndema för ett beslut mer eUer mindre mgående anger hur ett god­tagbart villkor bör vara utformat. Strävan att åstadkomma vUlkor som är förenUga med bestämmelsema i telelagen skaU vara gmnden för myndig­hetens ingripanden.

Om partema inte kan komma överens, kan alltså Telestyrelsen kraftftiUt påverka partema i rikming mot en överenskommelse genom att utfärda förbud eUer föreläggande. Ett sådant beslut, som i allmänhet bör gälfe omedelbart, skaU kunna överklagas.

EnUgt min uppfettning utgör den här beskrivna ordningen ett gott
instmment för att på ett praktiskt och kompetent sätt verksamt åstad­
komma att tvister meUan teleföretag löses. Jag kan därför inte dela de re­
missynpunkter som går ut på att det finns anledning att dämtöver vidga
Telestyrelsens beslutsbefogenheter
                                                   154


 


NamrUgtvis hindrar inte den här beskrivna ordningen partema fiän att    Prop. 1992/93:200 väcka talan i aUmän domstol enUgt avtalslagen eUer att initiera en process enUgt lagen om avtalsvillkor meUan näringsidkare. Vid missbmk av domi­nerande ställning bör konkurrenslagen tiUämpas.

I det föregående har talats främst om samtrafikvillkor På sätt som an­getts inledningsvis är det i detta hänseende fråga om samtrafik inom aU­mänt tiUgängUga telenät.

Vid sidan härav finns frågor som lämpUgen kan hanteras på samma sätt som villkor för samtrafik, dvs. av Telestyrelsen med stöd av de befogen­heter som ges i telefegen. För det första bör detta gälfe villkoren för hyrda förbindelser. 1 den här delen kan oenighet uppkomma om tolk­ningen av givna tiUståndsvillkor Vidare skaU de taxor som en tiUstånds­havare tillämpar för ledningama vara kosmadsorienterade, vilket också skapar utrymme för att ha olika meningar om bl.a. det skäUga i ett pris och om hur en taxa skaU vara uppbyggd.

EnUgt samma principer bör Telestyrelsen kunna gripa in och agera i tvister meUan operatörer såvitt avser användning av befintUg nummerplan (tUldehiing av nummerresurser eUer fördelning av delar av planen). Dessa privattättsUga delar av hanteringen av nummerplaner har utpräglad betydelse i konkurrenshänseende. En motsvarande ordning som bettäf-fende samtrafikfrågoma bör därför användas i förekommande fåU.

Med tanke pä att de förfaranden som kriminaUseras i förslaget tiU telelag kan komma att omfattas av vitesföreläggande eUer vitesförbud enUgt vad jag redogjort för i det tidigare har Lagrådet förordat att det i lagen införs en bestämmelse av innebörd att förfaranden som omfettas av sådana förelägganden eUer förbud inte också skaU föranleda straffansvar. Jag delar Lagrådets uppfetming att en sådan bestämmelse bör införas i lagen.

4.10    Integritetsskydd för teleanvändare 4.10.1 Nuvarande ordning

Regeringsformen

EnUgt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. hemUg avlyssning eUer upptagning av telefonsamtal eller annat förttoUgt meddelande. Detta skydd kan enUgt 2 kap. 12 § regeringsformen begränsas genom lag. Begränsning får enUgt paragrafens andra stycke göras endast för att tUlgcxlose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn tiU det ändamål som föranlett den. Begräns­ning kan t.ex. ske med hänsyn tiU beivrandet av brott.

Sekretesslagen

I 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) finns föreskrifter om sekretess för

uppgifter hos Televerket, Postverket och andra myndigheter som handhar        I55

allmän samfärdsel. Bestämmelsema gäUer endast i det allmännas verk-


samhet. Såvitt avser Televerket omfettar sekretessen enUgt paragrafens Prop. 1992/93:200 andra stycke uppgift som angår ett särskUt telefonsamtal eUer ett annat telemeddelande. Med telemeddelanden avses telefonsamtal, telegram, telex- och telefåxmeddelanden samt dataöverföring, bUdöverföring och andra teletjänster Den som har tagit del i utväxlingen av ett telemeddel­ande eUer som innehar en apparat som har använts för telemeddelandet har dock rätt att få uppgift om meddelandet. Detta gäUer emeUertid endast om inte sekretess för uppgiften följer av annan bestämmelse.

Tredje stycket i paragrafen reglerar sekretessen i övrigt mom allmän samfärdsel. Sekretessen gäUer för uppgifter som angår enskUdas för­bindelser med samfärdselverksamheten. Sekretessen begränsas genom ett omvänt skaderekvisit, där presumtionen är för sekretess. EnUgt detta stycke gäUer sekretess för uppgift om bl.a. telefonnummer Sekretessen gäUer även för uppgift om en enskUds affärsangelägenheter i förbindelse med en anstalt som handhar allmän samfärdsel.

EnUgt paragrafens Qärde stycke gäUer absolut sekretess för uppgift vid särskUd sambandstjänst inom totalförsvaret. Personalen kan vid sam­bandstjänst komma att höra eller läsa telemeddelanden som utväxlas på det allmänna telenätet. Sekretess gäUer för sådana uppgifter

I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser bl.a. om vissa begräns­ningar och förbehåU i sekretessen.

EnUgt 14 kap. 2 § ttedje stycket hindrar sekretess inte att en uppgift om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas tiU en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enUgt delgivnings­lagen (1970:428). En uppgift hos Televerket om enskilds telefonnummer får dock, om den enskUde hos Televerket begärt att abonnemanget skaU håUas hemUgt och uppgiften omfattas av sekretess enUgt 9 kap. 8 § ttedje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håUer sig undan eUer att det annars finns synnerUga skäl.

EnUgt 14 kap. 2 § Qärde stycket hindrar sekretessen mte att en uppgift som angår misstanke om brott lämnas tiU åklagarmyndighet, poUsmyn­dighet eUer annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antes föranleda annan påföljd än böter Om en uppgift omfattes av sekretess enUgt 9 kap. 8 § andra stycket sekretesslagen gäller vad som nyss sagts endast såvitt avser misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år (14 kap. 2 § femte stycket).

I fråga om tiUämpningen av 14 kap. 2 § Qärde och femte styckena
sekretesslagen på uppgifter som omfettes av sekretess enUgt 9 kap. 8 §
andra stycket samma lag kan anmärkas att det av 15 kap. 5 § sekretess­
lagen följer att en myndighet på begäran av en annan myndighet normalt
är skyldig att lämna ut uppgifter tiU den andra myndigheten, om upp­
giftema kan lämnas utan hinder av sekretess. Att hinder mot udämnande
mte föreUgger på gmnd av sekretess kan som redan sagts följa av bl.a.
14 kap. 2 § flärde och femte styckena. Det är den udämnande myndig­
heten som i varje enskUt fåll har att pröva om fömtsättningar föreligger
för ett udämnande av uppgifter De angivna bestämmelsema gör ingen
      156

skillnad meUan det fåUet att ett brott riktar sig mot ett inttesse mom en


myndighets eget ansvarsområde och det feUet att ett brott riktar sig mot    Prop. 1992/93:2(K)

någon annan myndighet eUer mot en enskUd. Bestämmelsema är tiU-

lämpUga i båda feUen. Inte heUer gör bestämmelsema skiUnad mellan det

feUet att misstanken om brott uppstatt hos myndigheten och det feUet att

brottsmisstanken uppstatt hos annan myndighet men att myndigheten

genom denna andra myndighets försorg fått vetskap om misstanken.

1 sammanhanget bör även 14 kap. 3 § sekretesslagen nämnas. I denna bestämmelse anges att en sekretessbelagd uppgift fär lämnas tiU myn­dighet, om det är uppenbart att inttesset av att uppgiften lämnas har före­träde framför det inttesse som sekretessen skaU skydda. Bestämmelsen är emeUertid inte tillämpUg på uppgifter som omfettas av sekretess enUgt 9 kap. 8 § andra stycket.

EnUgt 14 kap. 4 § sekretessfegen gäUer sekretess tiU skydd för enskUd inte i förhållande tiU honom själv och han kan efterge sekretessen helt eUer delvis. Det sagda gäller inte om annat följer av bestämmelserna i sekretesslagen.

Den tysmadsplikt som följer av bestämmelsema i sekretesslagen i fråga om bl.a. uppgift om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning har enhgt 16 kap. 1 § sekretesslagen företräde framför meddelarfriheten enUgt tryckfrihetsförordningen.

Brottsbalken

EnUgt 4 kap. 8 § brottsbalken är det straffbart att olovUgen bereda sig tiUgång tiU ett meddelande, viUcet såsom postförsändelse eUer såsom tele­fonsamtal, telegram eUer annat telemeddelande är under befordran genom allmän befordringsanstalt, dvs. Televerket eller Postverket. Skyddet gäUer endast under den tid som meddelandet är under befordran. Det sträcker sig med andra ord fiän den tidpunkt då meddelandet avlämnats tiU befordran fram tiU det att meddelandet har lämnats ut. Om någon i annat fåU bereder sig tiUgång tiU ett meddelande kan gärningen vara straffbar enUgt 4 kap. 9 § BrB (intrång i förvar).

Med hänsyn särskUt till Televerkets och Postverkets dominerande stäU­nmg i fiäga om att förmedla meddelanden ansågs det vid tillkomsten av 4 kap. 8 § brottsbalken mte föreUgga något behov av att utvidga tiUämp­ningsområdet för bestämmelsen tiU att gälla även sådan förmedlingstrafik som bedrivs av andra, enskUda eUer allmänna, befordringsanstalter Ett visst skydd för annan förmedlingsverksamhet finns dock genom bestam­melsema om intrång i förvar cKh olovUg avlyssning i 4 kap. 9-9 a §§ brottsbalken.

Beträffande telemeddelanden nämns i 4 kap. 8 § telefonsamtal, tele­gram eUer annat telemeddelande. Uttrycket "annat telemeddelande" kom tiU under utskottsbehandlingen sedan den dåvarande telestyrelsen påpekat att bestämmelsen i annat feU inte skulle komma att omfatta telexmeddel­anden. - I Straffrättskommittens förslag hade undantag gjorts för det faU att telemeddelandet befordrades via radio. Sedan telestyrelsen framfört önskemål om skydd även för sådana meddelanden i radio, som inte är av­sedda för allmänheten, fick det föreslagna undantaget på hemstäUan av


 


Lagrådet utgå såsom mte erforderUgt. VisserUgen är det inte klarlagt hur Prop. 1992/93:200 skydd skaU kunna vinnas för meddelanden via radio. I paragrafen fömt­sätts emeUertid, att någon olovUgen bereder sig tiUgång tiU meddelandet, och straffbestämmelsen kan sålunda mte tiUämpas i fråga om befordran vfe radio, om det inte är förbjudet att lyssna på meddelanden i radio. Ä andra sidan skuUe ett undanteg möjUgen kunna missförstås så, att det ansågs inbegripa även sådana feU som att någon på en telegrafstation bereder sig tiUgång tUl telegram som skaU avsändas eUer har ankommit med radio.

1 20 kap. 3 § brottsbalken anges att den som röjer uppgift, som han är pliktig att hemUghåUa enUgt feg eUer annan förfettning eUer enUgt för­ordnande eUer förbehåU som har meddelats med stöd av feg eUer annan förfettiiing, eUer som olovUgen umyttjar sådan hemUghet, döms - om inte gärningen eljest är särskUt belagd med sttaff - för brott mot tyst­nadsplikt tiU böter eUer fängelse i högst ett år. Vid gärning som begås av oaktsamhet är påföljden böter I ringa fell av oaktsamhet döms inte tiU ansvar.

Radiolagen

I 3 a § radiofegen (1966:755) anges att den som i mottagare har avlyssnat telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande inte obehörigen får föra detta vidare. Vidare anges att anordning, som automatiskt registterar innehåUet i radio- eller ttådsändning, får användas tUlsammans med en mottagare endast om regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer medger det i särskiU fåll. Ett sådant medgivande krävs emel­lertid mte om registteringen avser sändning som uppenbarUgen är avsedd för allmänheten. Bestämmelsen i fråga om mottagare avser även en åter-givningsanordning som är ansluten tiU mottagaren, men den gäUer inte navigeringsmottagare.

EnUgt 22 § andra stycket radiofegen döms den som bryter mot 3 a § första eUer andra stycket till böter

Datakigen

EnUgt 11 § datalagen (1973:289) får en personuppgift som mgår i personregister mte lämnas ut, om det finns anledning anta att uppgiften skaU användas för automatisk datebehandUng i strid med fegen. I det aU­männas verksainhet skaU i stäUet sekretesslagen tUlämpas.

Med en personuppgift avses i datalagen en upplysning som avser en­skUd person. Ett personregister förs enligt fegen med hjälp av ADB och innehåUer förteckning eUer motsvarande där en personuppgift kan hän­föras tiU den som avses med uppgiften.

EnUgt 20 § datalagen döms den som uppsådigen eUer av oaktsamhet lämnar ut personuppgift i sttid mot 11 § tiU böter eUer fängelse i högst ett år.

EnUgt 13 § datalagen gäUer tysmadsplikt för registeransvarig eUer        158

annan som har tegit befatmmg med personregister eUer med uppgifter


som samlats in för att ingå i sådant register för uppgifter om enskUds    Prop. 1992/93:200 personUga förhåUanden. I det aUmännas verksamhet skaU i stäUet bestäm­melsema i sekretesslagen tillämpas. Den som bryter mot denna bestäm­melse om tysmadsplikt kan straffas för brott mot tysmadspUkt enUgt

20 kap. 3 § brottsbaUcen.

I 21 § cfetafegen stedgas om straff för dataintrång. Den straffbara gärningen innefettar att någon olovUgen bereder sig tiUgång tiU upp­tegning för automatisk datebehandUng eUer olovUgen ändrar eUer utplånar eUer i register för m sådan upptegning. Med upptegning avses även uppgifter som är under befordran vfe elekttoniskt eUer annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling. Datafegen avser i princip encfest personregister Denna begränsning tiU ADB-register som innehåUer uppgifter av visst sfeg gäUer emeUertid inte

21 § (prop. 1973:33 s. 105, 144 T). Straffbestämmelsen är subsidiär i
förhåUande tiU brottsbaUcen.

4.10.2 Integritetsfrågans behandling i det internationella samarbetet

Allmänt

Frågan om integritetsskydd är och har varit central i flera olika intema­tioneUa sammanhang, fiämst inom FN, OECD, EG och Europarådet.

I FN:s universeUa förklaring om de mänskliga rättighetema anges att envar är skyddad mot gcxltyckliga mgripanden i fråga om bl.a. korre­spondens och har rätt att utan ingripanden söka, motta och sprida upplys­ningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel utan hänsyn tiU gränser (artikel 12 och 19). En motsvarande reglering finns i 1966 års intemationeUa konvention om medborgerliga och poUtiska rättigheter (artUcel 14 och 19) samt i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättighetema och de gmndläggande firihetema (artikel 8 och 10). Med uttrycket korrespondens avses i de mtemationeUa kon­ventionerna olika former för överförande av meddelanden mellan indivi­der såsom telefoni.

Europeiska ekonomiska gemenskapen

I rådets direktiv 90/387/EEG av den 28 juni 1990 om upprättandet av den inre marknaden för tektjänster gerwm att tillhandahålki öpprux nåt, det s.k. ONP-direktivet, talas om vissa väsendiga krav som kan motivera en begränsning av åtkomsten av ett aUmänt tiUgängligt telenät eUer en allmänt tiUgängUg teletjänst. För att anses som väsentiigt krav skaU det vara fråga om skäl av allmänt inttesse såsom nätens integritet och dateskydd. Villkoren för tillhandahåUande av öppna telenät får inte utgöra hinder för tiUgång tiU aUmänt tUlgängUga telenät eUer allmänt tiU­gängliga teletjänster, bortsett fiän skäl som baseras på väsendiga krav som t.ex. skydd av date i tiUämpUga faU. Av bUaga 2 tUl direktivet framgår att användningsvUUcor kan innefatte åtgärder som berör skydd av persondate och kommunUcationssekretess om så behövs.


 


Uttrycket väsentiiga krav mnefattande dateskydd nämns även i itommw-    Prop. 1992/93:200 sionens direktiv 90/388/EEG av den 28 juni 1990 om konkurrens pä marknadema för teletjänster.

EnUgt direktivet kan dateskydd mnefatta skydd av persondata, sekretess för mformation som överförs eUer fegras och skydd av privatUvet.

EG-kommissionen antog i september 1990 eViförslag till direktiv (SYN 287) angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Bakgmnden tiU förslaget är att en hög nivå för skydd mot uitegritets-kränkning i samband med framför aUt automatisk eUer elekttonisk be­handling av personuppgifter inom EG-kommissionen har ansetts nöd­vändig för att säkerstäUa det önskade firia flödet av mformation melfen medlemsländerna (förslaget finns utförUgare redovisat i Datalagsutted-nmgens betänkanden SOU 1991:21 s. 21 ff och SOU 1991:62 s. 45 ff). Förslaget föranledde kritik när det behandlades av bl.a. EG-parlamentet. I oktober 1992 presenterade kommissionen ett reviderat förslag. EG:s ministerråd förväntas te slutiig stäUning tiU det reviderade förslaget tidigast under hösten 1993 (det reviderade förslaget finns redovisat i Datalagsuttedningens slutbetänkande En ny datalag, SOU 1993:10).

Ett annat förslag tiU du-ektiv (SYN 288) som också är under beredning inom EG gäller skydd för personuppgifter vid användning av allmän digital telekommunUcation, särskilt ISDN (Integrated Services Digital Network). EnUgt vad jag har inhämtat avser kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag i denna fråga.

Den övergripande målsätmingen i förslaget är att garantera att med­borgama ÖveraUt i gemenskapen får samma gmndläggande skydd i fråga om personuppgifter och kommunikationssekretess och att detta skydd ingår som en integrerad del i det nya digitala tjänsteutbudet. Förslaget, som avser taltelefoni, tar sUcte på att säkra ett visst minimiskydd för abonnenter med utgångspunkt från två gmndläggande principer. För det första gäUer att risken för missbmk skaU mmimeras genom att den mängd date som behandlas och lagras skaU begränsas tiU det absolut nöd­vändiga. För det andra skaU abonnentens rätt att själv bestämma över in­formationen skyddas. Dette gäUer i förhåUande tiU såväl den teleorgani­sation som tillhandahåUer tjänsten som andra parter som viU få tiUgång tiU date som förmedlas eller finns tiUgängUga i samband med överföring i ett allmänt telenät.


Europarådet

Europarådets ministerkommitté antog år 1980 en konvention tUl skydd för enskUda vid automatisk datebehandUng av personuppgifter (Con-vention for the Protection of Individuals with regard to Automatic Pro-cessmg of Personal Data - Dataskyddskonventionen). Konventionen trädde i kraft den 1 oktober 1985. Dess syfte är att stärka dataskyddet, dvs. att säkerstäUa respekten för gmndläggande fri- och rättigheter, sär­skUt den enskUdes rätt tiU personUg integritet i samband med automatisk databehandling av personuppgifter


160


 


Inom Europarådet har under senare tid utarbetats ett udcast tUl rekom­mendation om skydd för personuppgifter inom telekommunikations­sektorn. Syftet med detta förslag är bl.a. att reglera de nya möjUgheter tiU kommunUcation och lagring av personuppgifter som digitaUserade telenät för med sig. Förslaget innefettar en detaljreglering av bl.a. telefonkataloguppgifter, telemarketing (marknadsföring per telefon), specificerade teleräkningar, privata telefonväxlar, identifikation av abon­nenmummer (Calling Line Identification, CLI), vidarekoppUng ckU mobUtelefoni.


Prop. 1992/93:200


4.10.3 En ändrad och delvis ny reglering av integritetsskyddet för teleanvändare

4 kap. 8 % brottsbalken

Mitt förslag: Bestammelsen i 4 kap. 8 § brottsbalken om brytande av post- eller telehemlighet ändras så att tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta meddelanden som post- eller telebefordringsföretag för­medlar som postförsändelser eller telemeddelanderi oavsett om de be­fordringsföretag som förmedlar dem tillhör det allmänna eller utgörs av enskilda företag.


Utredningens förslag överensstämmer i sak med mitt.

Remissinstanserna har inte haft några erinringar i sak mot utted­ningens förslag i denna del. Vissa synpunkter har emellertid av Riksåkla­garen framförts beträffande uttrycket "befordringsföretag".

Skälen för mitt förslag: I dag skyddar bestämmelsen i 4 kap. 8 § brottsbalken endast meddelanden i form av postförsändelser och telemed­delanden som är under befordran genom allmän befordringsanstalt, dvs. genom Postverket och Televerket. Med hänsyn tiU bolagiseringen av Televerket och tiU att andra enskUda företag i ökad utstiäckning kommer att bedriva motsvarande verksamhet bör uttrycket "allmän befordringsan­stalt" bytas ut mot "post- eller telebefordringsföretag".

Den föreslagna ändringen utvidgar som framgått tiUämpningsområdet även i fiäga om brytande av posmemUgheten. Skyddet för posmemUg-heten kommer således att gälla inte bara i Postverkets förmedling av post­försändelser utan även i sådan förmedUng som utförs av enskUda företag. Med hänsyn tiU den förväntade och redan påbörjade utvecklingen mot en ökad konkurrens på postområdet och tiU att kungörelsen (1947:175) an­gående Postverkets ensamrätt tiU brevbefordran m.m. har upphävts genom lagen (1992:1723) om upphävande av denna kungörelse vid ut­gången av år 1992, är det följdriktigt att genomföra denna ändring redan nu utan att avvakta en bolagisering av Postverket och en samlad postiag­stiftning.

Med post- och telebefordringsföretag avses företag som på affärs­mässiga gmnder huvudsakUgen förmedlar information - meddelanden i


161


11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


form av postförsändelser och olika former av telemeddelanden andra lämnar för distribution.


som    Prop. 1992/93:200


Tystnadsplikt i televerksamhet

Mitt förslag: Bestammelser om tystnadsplikt i enskild televerksamhet för uppgift om teleabonnemang, innehållet i ett telemeddelande och annan uppgift som angår ett särskilt sådant meddelande, dvs. en huvudsaklig motsvarighet till vad som i dag gäller inom Televerkets verksamhet enligt sekretesslagen, införs i telelagen samtidigt som en klargörande bestammelse införs om i vilken utsträckning ett tele­meddelande i enskild televerksamhet får avlyssnas. Tystnadsplikten ges företräde framför principen om meddelarfrihet, vilket erhålls genom ett tillägg i 16 kap. 1 § sekretesslagen.

I fråga om myndigheters behov av uppgifter om teleabonnemang för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428) samt i fråga om brottsuttedande myndigheters behov av uppgifter som angår misstanke om brott och som omfattas av tystnadsplikten införs i telelagen bestam­melser som i huvudsak motsvarar de nuvarande bestammelsema i sekretesslagen. Prövningen av om en uppgift skall lämnas ut skall dock i samdiga fall göras av den begärande myndigheten. Den som inte följer en myndighets begäran att lämna ut uppgifter skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

I telelagen införs också en bestammelse som klargör förhållandet mellan bestammelsema i datalagen (1973:289) om personuppgifter i personregister och bestammelsema om tystnadsplikt i telelagen.


Utredningens förslag överensstämmer i aUt väsentUgt med mitt.

Remissinstanserna: FHertalet remissinstanser har inte framfört några erinringar i sak mot uttedningens förslag. Riksdagens ombudsmän (JO) och Riksåklagaren (RA) har kritiserat uttedmngsförslaget huvudsakUgen på den gmnden att de föreslagna reglema mte är förenUga med bestäm­melsema i 27 kap. rättegångsbalken om hemUg teleövervakning särskUt i vad avser skyddet för den enskildes personUga integritet. Från några re­missinstansers sida har framförts synpunkter i fiäga om enskUdheter i uttedningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Televerket är en myndighet och därmed underkastat den reglering som finns i tryckfrihetsförordningen om aU­männa handlingars offendighet och de inskränknmgar i denna som före­skrivs i sekretesslagen (1980:1(X)). När verksamheten i Televerket över­förs tiU aktiebolag kommer den huvudsakUga televerksamheten i landet inte längre att bedrivas av en myndighet utan av enskUda företeg, TeUa AB och andra teleoperatörer Detta nödvändiggör att den reglering som behövs tiU skydd för den enskUdes integritet utformas på ett annat sätt. Utgångspunkten är därvid att uppgifter som finns hos enskUda företag som bedriver televerksamhet i princip inte är offentUga men att å andra


162


 


sidan sådana uppgifter cKkså kan lämnas ut om inte annat föreskrivs i    Prop. 1992/93:2(X) lag. En ny reglering måste därför bygga på bestämmelser om tysmads­plikt i StäUet för på bestämmelser om mskränkningar i offentUghetsprin-cipen.

Telefegsuttedningens förslag bygger på denna princip. Försfeget avser att så långt möjUgt tiUgodose samma skyddsinttessen som den nuvarande regleringen i sekretesslagen med de begränsningar i sekretessen för vissa ändamål som föreskrivs i främst 14 kap. 2 § sekretesslagen.

JO och RÄ har kritiserat uttedningsförsfeget huvudsakUgen på den gmnden att de föreslagna reglema inte är förenUga med bestämmelsema i 27 kap. rättegångsbalken om hemUg teleövervakning. EnUgt JO cKh RÅ är det skydd för den personUga mtegriteten som ges i försfeget avsevärt mindre än som följer av bestämmelserna i rättegångsbalken. Bestämmel­ serna där uppstäUer krav på bl.a. domstolsprövning som saknar motsva­righet i uttedningsförslaget.

Jag kan så tiU vida ansluta mig tiU denna kritik som att regleringen i rättegångbalken och i förslaget inte är helt kongment. Den kritiken drabbar emeUertid även den nuvarande regleringen i sekretessfegen. För­hållandet torde ha sin gmnd i att regleringen i 14 kap. 2 § sekretesslagen delvis är genereU, dvs. inte enbart avser uppgifter som angår televerk­samhet, medan bestammelsema i rättegångsbaUcen tar sikte just på upp­gifter i sådan verksamhet. Den avvägning mellan de motstaende mttessen som gjorts i sekretesslagen är emeUertid enUgt min mening godtagbar. Som påpekats av uttedningen Ugger en vUctig skillnad i att reglema om hemUg teleövervakning ger möjlighet att planerat te in särskUda uppgifter medan sekretesslagens bestämmelser fömtsätter att uppgiftema finns tiU­gängUga när de begärs. Dessutom är kraven avseende brottspåföljd för att få ut begärda uppgifter väsentiigt högre i sekretesslagen än i rätte­gångsbalken. De skUlnader mellan sekretesslagen och rättegångsbalken som JO CKh RA påtalat och som bygger på olUca syn på hur integritets-aspektema skaU tiUgodoses kan inte lämpligen tes upp i dette samman­hang utan bör bU föremål för överväganden i särskUd ordning.

Sammanfettningsvis jmsluter jag mig aUtså i huvudsak tiU Telefegs­uttedningens förslag, med de ändringar som jag återkommer tiU i special­motiveringen.

Jag viU i detta sammanhang ta upp några särskUda frågor som aktoaU-seras av att regleringen i fortsätmingen bör bygga på bestämmelser om tysmadsplikt i stäUet för på bestämmelser om offentUghet och sekretess.

En sådan fråga har tegits upp av Riksåklagaren och avser om den begärande myndigheten eUer annan skaU pröva att uppgifter som angår misstanke om brott och som omfettas av tysmadspUkten skaU lämnas tiU myndighet. 1 detta avseende föreligger den skillnaden mellan den före­slagna regleringen och den nuvarande regleringen i sekretesslagen att det enUgt den sismämnda aUtid är den udämnande myndigheten som i varje enskUt feU har att pröva om fömtsätmingar föreUgger för ett udämnande av uppgifter Udämnandet sker härvid under myndighetsansvar och kan bU föremål för konttoU av det allmänna. Det är enUgt min uppfetming inte lämpUgt att genom,, feg, jöverlämna denna mynclighetsutövande ■ ; :' ' 163 uppgift, som berör inttesset för enskUdas personUga integritet i förhål-


 


lande tiU det allmännas inttesse att utteda och beivra brott, tiU de en-    Prop. 1992/93:200 skilda teleföretagen. I Ukhet med uttedningen anser jag att prövningen av om skyddade uppgifter skaU udämnas aUtid bör göras av den myndighet som begär sådana uppgifter

Som jag återkommer tiU senare (avsnitt 4.16.2) har Riksåklagaren när det gäUer den av uttedningen föresfegna bestämmelsen om tystnadspUkt i enskUd televerksamhet i fråga om kvarhåUande av försändelse på befordringsföretag, hemUg teleavlyssning CKh hemUg teleövervakning påpekat att en motsvarighet tiU sekretessfegens begränsningar i meddelar­friheten bör mföras i anslutning tiU den föreslagna bestämmelsen. Den bestämmelse om tysmadsplikt som jag förordar i förevarande samman­hang har delvis sm motsvarighet i 9 kap. 8 § andra stycket sekretess­lagen. Denna sekretess har enUgt 16 kap. I § sekretessfegen företräde firamför principen om meddelarfrihet. Genom ett tiUägg i denna be­stämmelse bör även den av mig nu föreslagna bestämmelsen om tysmads­pUkt i enskdd televerksamhet i vad avser uppgift om innehåUet i ett telemeddelande eUer annan uppgift som angår ett särskUt sådant med­delande undantas fiän meddelarfriheten.

En annan fråga som jag anser bör belysas här är hur den föreslagna tysmadsplUcten förhåller sig tiU enskildas och det allmännas inttesse av att sedvanUga telefonkataloger kan publiceras. Att uppgifter inte obe­hörigen får föras vidare innefettar en möjlighet för den enskUde abon­nenten att efterge tysmadsplUrten för bl.a. uppgifter om sitt teleabon­nemang. 1 de aUra flesta fåU har den som ingår ett avtal om teleabon­nemang inttesse av att namn, titel, adress och abonnenmummer, dvs. s.k. gmnduppgifter om ett abonnemang, publiceras. I vissa fåU viU däremot abonnenten själv bestämma över tiU vem hans abonnenmummer skaU lämnas ut. I Televerkets nuvarande allmänna villkor för teleabonnemang anges att Televerket får lämna ut nämnda uppgifter om abonnenten mte begärt att uppgiftema skaU skyddas (s.k. hemligt telefonnummer). Jag utgår firån att det bolagiserade Televerket och övriga företag som driver televerksamhet, på samma sätt som hittiUs hos Televerket, avtalsvägen genom medgivanden fiän abonnentema, dvs. genom att de efterger tysmadsplUcten i detta hänseende, i tillräckUg utsträcknmg kommer att kunna pubUcera abonnenmummer m.m. i telefonkataloger Samtidigt finns aUtså fortfarande möjligheten kvar för de abonnenter hos enskUda teleföretag som så önskar att ha hemUgt abonnenmummer på samma sätt som nu hos Televerket.

Vad slutUgen angår tysmadspUktens omfettning har som redan framgått
inte heUer jag fimnit skäl föreUgga för att denna skuUe vara mera
långtgående. De föreslagna bestämmelsema går redan längre än vad som
normalt gäUer i enskild näringsverksamhet. Jag delar uttedningens upp­
fettning att de uppgifter som faller utanför regleringen, t.ex. uppgifter
hos teleföretagen om kundförhållanden i andra avseenden, liksom i nä­
ringsUvet i allmänhet, kommer att behandlas på ett sätt som väl mot­
svarar de krav som i detta sammanhang kan stäUas på uitegritetsskydd,
eftersom detta Ugger i teleföretagens eget inttesse på en konkurrensutsatt
marknad.
                                                                                      164


 


Sekretess i det allmännas verksamhet


Prop. 1992/93:200


 


Mitt förslag: Sekretesslagens bestammelser om skydd för telemed­delanden kvarstår med en sådan ändring av bestammelsema i 9 kap. 8 § och 14 kap. 2 § att tillämpningsområdet för den sekretess och den uppgiftsskyldighet som i dag gäller hos Televerket utvidgas till att omfatta myndigheter som driver televerksamhet. I telelagen införs en erinran om att bestammelsema i sekretesslagen gäller i det allmännas verksamhet i stället för bestämmelsema om tystnadsplikt CKh upp­giftsskyldighet i telelagen.

Bestämmelsen i 9 kap. 8 § Qärde stycket om sekretess för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret utvidgas till att omfatta uppgifter som utomstaende utväxlar på alla telenät, såväl allmänna som enskilcfe.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte framfört några erinringar mot uttedningens förslag. Datastraffrättsutredningen har uttalat att det föreligger behov av att anpassa 9 kap. 8 § sekretesslagen tiU ny teknUc, såsom ett förväntat framtida bmk av personliga s.k. smarta kort som möjliggör att viUcen teleanläggning som helst kan användas för ett visst abonnemang.

Skälen för mitt förslag: Genom ändringama i 9 kap. 8 § andra stycket och 14 kap. 2 § sekretesslagen utvidgas tillämpningsområdet för dessa bestämmelser tiU att avse myndigheter som driver televerksamhet. Dessa ändringar är av betydelse för en framtida telemarknad med konkurrens där även myndigheter i viss utsträckning kan komma att bedriva tele­verksamhet.

Ändringen i 9 kap. 8 § Qärde stycket utvidgar tUlämpningsområdet tiU att omfatta uppgifter som utomstaende utväxlar på alla telenät oavsett om de innehas av ett aUmänt eller ett enskUt rättssubjekt. Ändringen är motiverad av att sekretess för uppgifter som kommer totalförsvarets personal tiU del inte som i dag bör omfatta endast telemeddelanden som förmedlas i det nuvarande allmänna telenätet utan telemeddelanden i varje telenät.

Vad Datastraffrättsuttedningen uttalat i fråga om behov av att anpassa 9 kap. 8 § sekretesslagen tiU ny teknUc kan lämpUgen tes upp i samband med beredningen av Datestraffrättsuttedningens betänkande Information och den nya hiformationsTeknologin (SOU 1992:110).


165


 


Tystnadsplikt för den som i mottagare har avlyssnat ett radiobefordrat telemeddelande


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: För att åstadkomma en sammanhållen reglering överförs till telelagen den nuvarande straffsanktionerade tystnadsplikten i 3 a och 22 §§ radiolagen (1966:755) för den som i radiomottagare har av­lyssnat ett telemeddelande med den ändringen att uttryckligt undantag ges för telemeddelanden avsedcfe för den avlyssnande eller allmän­heten.

Övriga bestammelser i 3 a § radiolagen utmönstras.

I stället för ett principiellt förbud att använda registreringsutmst-ning tillsammans med radiomottagare ges bestämmelsen om tysmads­plikt i telelagen ett sådant innehåll att även den som genom registte-ringsutmstning tillsammans med radiomottagare fått tillgång till ett radiobefordrat telemeddelande inte obehörigen får föra det vidare.

Den särskilda suaffbestammelsen för den som bryter mot tystnads­plikten ges sådant innehåll att såväl uppsåtliga fall som oaktsamhets-fall, med undantag för sådana som är ringa, kan föranleda dagsböter.


Utredningens förslag överensstämmer med mitt utom i så måtto att uttedningens förslag inte anger att tysmadsplikt gäller endast för telemeddelanden som avlyssnats i radiomottagare och att det omfettar telemeddelanden i varje förmedlingsform, dvs. även trådbuma telemed­delanden.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inte framfört några erinringar mot utredningens förslag. En remissinstans, Datastraff­rättsutredningen, har framfört synpunkter främst i fråga om konkurrens­problem i förhållande tiU straffbestämmelsema i 4 kap. brottsbalken samt bettäffande uttedningens förslag att utinönstra bestämmelsen i 3 a § andra stycket radiolagen.

Skälen för mitt förslag: Den huvudsakliga utgångspunkten för den nuvarande regleringen av tysmadsplikt för den som i mottagare avlyssnat ett telemeddelande är att etem är fri och att envar enUgt radiolagstift­ningen i princip fritt kan lyssna tiU radiobefordrade meddelanden. Be­stämmelsen om tysmadsplUct i 3 a § radiolagen är särskUt straffsanktio­nerad i lagens 22 §. Straffbestämmelsema i 4 kap. 8-9 b §§ brottsbalken gäUer i princip ttådbuma telemeddelanden medan radiobefordrade sådana i princip inte omfattas av bestämmelsernas tiUämpningsområde.

Telefegsuttedningens förslag bygger i huvudsak på dessa utgångs­punkter Förslaget innefettar emeUertid också en straffsanktionerad tysmadsplikt för alla telemeddelanden som avlyssnas oavsett förmedlings­form och även sådana som avlyssnats på annat sätt än i mottagare.

Datastraffrättsutredningen, som i det nyUgen avlämnade betänkandet Information och den nya InformationsTeknologin (SOU 1992:110) lämnat förslag tiU vissa ändringar i de sttaff- och processrättsUga reglema mot bakgmnd av utvecklingen inom date- CKh teletekniken, har i sina syn­punkter över förslaget främst uppehålUt sig vid de konkurrensproblem i förhåUande tiU sttaffbestämmelsema i 4 kap. brottsbalken som telefegsut-


•166.


rednmgens förslag kan föranleda samt vid förslaget att utinönstta bestäm-    Prop. 1992/93:200 melsen i 3 a § andra stycket radiolagen. I sismämnda hänseende har datastraffrättsuttedningen uttalat att en föreskrift med endast tysmadsplikt kan vara svår att förena med inttesset av integritetsskydd.

Jag delar den uppfettning som Datastraffrättsuttedningen uttafet i fiäga om konkurrensproblem i förhållande tiU straffbestämmelserna i 4 kap. brottsbalken bettäffande trådbuma telemeddelanden och vad avser annan avlyssning än i radiomottagare. Bestämmelsen om tysbiadsplikt i telelagen bör därför inte ges vidare omfattning än vad som huvudsakUgen torde avses med den nuvarande regleringen i radiofegen, dvs. den bör avse den som i radiomottagare har avlyssnat ett radiobefordrat telemed­delande.

Däremot anser jag i likhet med uttedningen att regleringen i 3 a § andra stycket bör utmönstras. Det indirekta förbudet mot att använda registteringsutmsming tillsammans med mottagare torde vara omöjUgt att upprätthåUa med tanke särskilt på det allmänt utbredda innehavet av bandspelare. Som uttedningen påpekat kommer förbudet att obehörigen föra vidare ett telemeddelande som avlyssnats att gäUa oberoende av på vilket sätt det som avlyssnats förs vidare. Bestämmelsen bör emUertid ges ett sådant mnehåU att även sådana feU som att ett telemeddelande som inte du-ekt avlyssnas utan endast registteras, som är fallet vid användande av bandspelare tiUsammans med en radiomottagare, inte obehörigen får föras vidare, t.ex genom att en kopia av bandet överlämnas tiU annan eUer genom att det registterade avlyssnas och sedan förs vidare. Härigenom tUlgodoses enUgt min mening i tillräcklig utsträckning de integritetsaspekter som datastraffrättsuttedningen påtalat.

I övrigt ansluter jag mig tiU uttedningens förslag.

Jag viU i detta sammanhang te upp en särskUd fråga som akmaUserats med anledning av konstimtionsutskottets betänkande (bet. 1992/93 :KU2) Fri och rättigheter m.m. I betänkandet anger utskottet att frågan om det är möjUgt att utvidga skyddet mot hemlig avlyssning eller upptegning av telefonsamtal till att avse även telefonsamtal som befordras på annat sätt än genom tråd fömtsätts bU föremål för överväganden i det fortsatte beredningsarbetet avseende Telelagsuttednmgens och Datestraffrättsutted­ningens betänkanden. Jag bedömer att denna fråga inte lämpligen kan tes upp i detta sammanhang utan bör bU föremål för överväganden vid beredningen av Datastraffrättsuttedningens betänkande, vilket mer genereUt behandlar frågan om ansvar för mtrång i uppgifter som förmedlas också på trådlös väg, eUer i annan särskUd ordning.

167


 


En lag om radiokommunikation 4.11   Utgångspunkter för en ny reglering


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: En reglering behövs för användningen av radiofrekvens­spektmm. Den skall bygga på ett tillståndsförfarande.

Regleringen, som kräver lagform, riktas in mot vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Lagbestammelsema skall medverka till att åtaganden i det intema­tionelfe samarbetet på radioområdet kan beaktas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissuistanserna har inte haft något att erinra i denna del.

Skälen för mitt förslag: Jag vUl först ta upp vissa övergripande frågor om frekvensfördehiingen samt om inriktningen och omfattningen av en reglering.

Inledningsvis berörs statens ansvar för radiofrekvensema och inrikt­ningen av en ny reglering med avseende på yttrande- och mformationsfri-hetsrättsUga aspekter Vidare är det frågan om hur detaljerad regleringen på lagnivå bör vara. Det är också frågan om hur regleringen bör på­verkas av de foUcrättsliga bindningar som gäUer bettäffande radioanvänd­ningen.


Allmänt

Radiofrekvenser är en begränsad natortUlgång, en gemensam ändUg resurs. Begränsningen ligger fiämst i att det med dagens teknik är möjUgt att använda endast en liten del av radiofrekvensspektmm och att det för många användningar gäUer att var och en kräver stort frekvensuttymme.

Så länge det i praktUcen har fimnits tekniska fömtsätmingar för radioan­vändning har uppgiften att vårda och skydda dessa möjligheter tiUkommit staten. Eftersom utbredningen av radiovågor inte håUer sig inom natio­neUa gränser och eftersom ett mtemationeUt samarbete mellan världens stater är nödvändigt, bör staten ha kvar denna roU. Utgångspunkten bör således vara att det övergripande ansvaret för frekvensanvändningen även i fortsättningen Ugger på staten. I uppgiften för staten bör Ugga att se tiU att de tiUgängliga resursema används på ett från teknisk och ekonomisk synpunkt så effektivt sätt som möjUgt. Eftersom radiofrekvensspektmm är en ändlig resurs och efterfrågan på frekvensuttymme ökar, kan det antas att olika inttessen kan komma att sta emot varandra med smsemel-lan oförenUga krav på tiUgång tiU radiofrekvenser En lagstifttimg bör därför anvisa efter viUca gmnder som tUldehung av frekvenser skaU ske.

Att upprätthåUa den ordning som krävs för att det skaU vara möjligt att med effektivitet och säkerhet använda radiomediet kan samtidigt medföra att det måste göras någon form av prioritering meUan olika önskemål om tiUgång tiU radiofrekvenser Detta konstaterande bygger på att det mte är


168


 


tekniskt möjUgt att bibehålla en rimUg kvaUtet på kommunUcationen Prop. 1992/93:200 samtidigt som aUa anspråk tiUgcxloses. Att göra den avvägning som krävs är en vanskUg uppgift. I takt med den tekniska utveckUngen kan emeUertid bristen på frekvenser minska och behovet av en begränsande reglering därmed bU mindre. En fegstiftning måste så långt som möjUgt firämja eUer i vart faU inte fegga hinder i vägen för möjUgheten att umyttja sådana framsteg. Exempelvis kan den digitafe teknik som införs inom radicKimrådet efter hand leda tiU större effektivitet i frekvensan­vändningen. Samtidigt bör dock beaktas att det finns gränser CKkså med tiUämpning av ny teknik för i vilken grad det går att göra effektivitets­vinster Även med beaktande av den potential som Ugger i teknikutveck­lingen tyder tiUgängUga bedömningar på att det inom överbUckbar firam­tid kommer att råda brist på frekvenser inom betydande delar av radiofre­kvensspektmm.

Yttrande- och informationsfrihetsrättsUga frågor m.m.

Eldigt 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna tUlförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet. Med ytöandefrihet avses frihet att i tal, skrift eUer bUd eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsUcter och känslor Informa­tionsfrihet består i frihet att inhämte och te emot upplysningar samt att i övrigt te del av andras yttranden. Begränsningar av yttrandefriheten och informationsfiriheten fär i princip göras endast genom feg.

I RF föreskrivs bl.a. att begränsning av de gmndläggande fri- och rättighetema får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtag­bara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn tiU det ändamål som har föranlett den och inte heUer sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den frfe åsUcts­bUdningen såsom en av folkstyrelsens gmndvalar. Vidare får begränsning inte göras enbart på gmnd av poUtisk, reUgiös, kultoreU eUer annan sådan åskådning. Dessutom får begränsningar i yttrande- och informa­tionsfriheten över huvud taget endast ske i viss utsträckning. Dessa friheter får begränsas med hänsyn tiU rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskUds anseende, privatUvets helgd eUer förebyggandet och beivrandet av brott. Ytttandefriheten får också be­gränsas i näringsverksamhet. I övrigt får begränsningar av yttrandefri­heten och informationsfriheten ske endast om särskilt vUctiga skäl föran­leder det. Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske skaU sär­skUt beaktas vUcten av vidaste möjUga yttrandefrihet och informations­frihet i poUtiska, reUgiösa, feckUga, vetenskapUga och kulmreUa ange-fegenheter Som begränsning av yttrandefriheten och informationsfriheten anses emeUertid inte meddelande av föreskrifter som utan avseende på yttrandets innehåU närmare reglerar visst sätt att sprida eUer motta ytttan­den.

Som framgått av det som sagts i det tidigare torde en frihet för var och en att umyttja vilken radiofrekvens som helst i praktiken knappast innebära  någon  firihet.   Stömingar  från  andra  radioanvändare  och


 


svårighetema att bestämma en frekvens som mottagaren kan förväntas Prop. 1992/93:200 lyssna på skuUe medföra att radiomediet inte fiiUt ut kunde användas för informations- och åsUctsspridning. Jag delar den av uttednmgen redo­visade uppfattningen att föreskrifter om krav på tiUstånd för rätten att använcfe radio ckU hur användning får ske inte bör betraktas som ordmngsföreskrifter enUgt 2 kap. 13 § sista stycket RF utan får ses som begränsningar i informationsfriheten CKh yttrandefiriheten som dessa fiiheter har definierats i RF (se SOU 1991:107, s. Ill O-

Som nyss nämnts får begränsningar av yttrandefiiheten CKh uiforma-tionsfriheten göras endast för att uppnå något av vissa i RF angivna ändamål. Eftersom det måste finnas en viss ordning för att det skaU vara möjUgt att på ett effektivt och för samhäUsUvet tiUfredsstäUande sätt använcfe radio, får den begränsning av yttrandefriheten som en reglering av radioanvändningen innebär i RF:s mening anses motiverad av särskUt vUctiga skäl enligt 2 kap. 13 § försto stycket RF.

I syfte att upprätthålla ordningen i umyttjandet av radiofrekvensspekt­mm bör regleringen bygga på ett tiUståndsförfarande. Ett krav på tiU­stånd för att använda radiosändare måste anses som omedelbart yttrande­frihetsbegränsande. Detsamma gäUer villkoren, att radioanvändningen, för att vara tUlåten, måste ske enligt vissa fömtsätmingar av främst tek­nisk men smndom även av närmast administtativ art.

En framtida reglering bör dock omfatta inte bara dessa i sig själva be­gränsande moment. Även gmndema för prövningen av tillståndsfrågor, vad som skaU vara avgörande för humvida tUlstånd skaU bevUjas, inne­hållet i beviljade tiUstand, m.m. bör tas upp. Det skuUe möjligen kunna sättas i fråga om sismämnda slag av regler är yttrandefiihetsbegränsande, och om det som en konsekvens av detta, om endast reglema i 2 kap. RF beaktas, skuUe vara möjUgt att inskränka lagregleringen tiU att ange endast tiUståndskravet som sådant och gmndema för att uppstäUa m-skränkningar i radioanvändningen. De olUca delama får emeUertid anses vara så nära förbundna med varandra att det mest följdriktiga är att se dem som en helhet. Dessutom omfattas föreskrifter om gmndema för tiU­ståndsgivning i vart fåU av bestammelsen i 8 kap. 3 § RF. Det innebär att lagformen är föreskriven inte bara för tiiUståndskravet utan även för regleringen av de gmnder efter vilka tUlstånd skaU meddelas. Med hän­syn tiU att delegation av normgivnmgsmakten såvitt avser bestämmelser om användning av radiosändare och därmed sammanhängande regler inte torde vara möjUg och då det enhgt vad som nyss sagts finns goda skäl som talar för att även gmndema för tiUståndsgivningen bör ingå i de före­skrifter som skaU anses vara yttrandefrihetsbegränsande bör slutsatsen bU att regleringen i aUt väsentUgt måste beslutas av riksdagen genom lag. Således måste hela det materiella innehåUet i regleringen i princip framgå redan av själva lagtexten och kompletteringar kan göras endast i form av s.k. verkstäUighetsföreskrifter

Jag viU i detta sammanhang ta upp även vissa frågor som rör yttrande­
frUietsgmndlagen (YGL) (prop. 1990/91:64, bet. 1990/91 :KU21, rskr.
1990/91:254 samt bet. 1991/92:KU1, rskr. 1991/92:2). EnUgt yttrande­
frihetsgmndlagen är varje medborgare gentemot det allmänna tiUförsäk-
  170
rad rätt att i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, fihner.


videogram och andra upptagningar av rörliga bUder samt ljudupptag- Prop. 1992/93:200 ningar offendigen uttrycka tankar, åsUcter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i viUcet ämne som helst (1 kap. I § första stycket YGL). Ytt­randefriheten enUgt gmndlagen har tiU ändamål att säkra ett fritt me­ningsutbyte, en fri och aUsidig upplysning och ett fritt konsmärUgt skap­ande. I den får inga andra begränsningar göras än som följer av gmnd­lagen (1 kap. I § andra stycket YGL).

Ytttandefrihetsgmndfegen är tiUämplig på sändningar av radioprogram som är riktade tiU allmänheten och avsedda att tes emot med tekniska hjälpmedel (I kap. 6 § förste stycket YGL). Dess huvudregel om radio­program avser därmed främst mndradiosändningar, dvs. television och ljudradio. Den omfettar således inte medier som typiskt sett är riktede tiU enstaka personer Dette innebär att kommunikationsradio, mobUtelefoni, personsökning och liknande radioanvändningar inte skyddas av yttrande­frihetsgmndlagen och inte direkt berörs av denna. En annan sak är att dessa och andra radiotiUämpningar torde kunna komma att påverkas av ytttandefrihetsgmndfegen tiU följd av att radiofrekvensema totalt sett är begränsade. Den bestämmelse i ytttandefrihetsgmndfegen (3 kap. 2 § YGL) som föreskriver efter viUca gmnder som fördelning av det totala frekvensutrymmet skall göras, torde nämligen komma att beröra även andra radioanvändningar än de som gäller radioprogram.

Vad gäller sändningar av radioprogram på annat sätt än genom ttåd, dvs. i praktiken genom radio, har det med hänvisning till de tekniska be­gränsningama ansetts inte vara möjligt att föreskriva om en eteblerings-frihet i den mening som gäller enligt tryckfrihetsförordningen. Det konsteteras i förarbetena tiU YGL att utrymmet i radiofrekvensspektmm inte är obegränsat och att åtminstone någon fördelning av frekvensema är nödvändig för att möjligheterna tiU radiotrafik av skilda slag skaU kunna tes tiU vara ftillt ut (prop. 1990/91:64 s. 82). Det tiUåts därför, och i praktiken torde det fömtsattes, att det genom lag meddelas före­skrifter om tiUstånd och vUUcor för att sända (3 kap. 2 § förste stycket YGL). I bestämmelsen slås också fast att det allmänna skaU sträva efter att radiofrekvensema tes i anspråk på ett sätt som leder tiU vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. I motiven tiU denna föreskrift anfördes (prop. 1990/91:64 s. 82):

På konstimtionell nivå kan en reglering för närvarande inte gäma gå längre än att uttryckligen framhäva den gmndläggande betydelse som måste tiUmätas ytttandefrihetens inttesse vid alla överväganden om fördelningen av radiofrekvenser En föreskrift av sådan innebörd skulle ha tiU syfte att utgöra en spärr mot obehöriga mskränknmgar eller ett undergrävande av den frihet att begagna radiomediet för sändningar tiU allmänheten som är möjUg och rimUg med hänsyn tiU andra anspråk på utrymme för radiotrafik. Den skuUe inte heUer hindra sådana överväganden och hänsynsteganden som även i ett demokratiskt samhäUe är ofrånkomUga vid fördelningen av radiofre­kvenser

1 specialmotiveringen  tiU  bestämmelsen  (prop.   1990/91:64  s.   116)

anfördes bl.a. följande:                                                                   ''


 


I syfte art så långt som möjUgt late de värderingar som bör vara Prop. 1992/93:200
vägledande vid sådan lagstifttung som avses i första stycket komma
tiU uttryck i gmndlagen föreskrivs i andra stycket särskilt att ytt­
rande- och informationsfrihetema skaU vara gmndläggande mål vid
normgivning som berör fördelningen av det tiUgängUga utrymmet i
radiofrekvensspektmm, givetvis inom ramarna för Sveriges folkrätts­
Uga förpliktelser i fråga om användningen.      

Uttrycken yttrande- och informationsfrihet används här i samma betydelse som i RF. Därav följer det i CKh för sig självklara att bestämmelsen inte syftar tiU att begränsa användningen av radio­frekvenser för andra ändamål än programverksamhet eUer att mera i detalj styra hur radiofrekvensspektmm tas i anspråk för program­verksamhet. Sålunda måste hänsyn kunna tas till behovet av fre­kvenser för t.ex. kommunikationsradio och annan trafik från person tiU person. Hänsyn måste självfaUet också kunna tas tiU sådana behov som användning av radio vid sjö- och Qällräddning m.m. samt för andra sådana användningar av tekniken för radiosändningar som inte är av egentUg betydelse fiän yttrande- och mformationsfrihets-synpunkt, t.ex. radar.

Vid granskningen av förslaget konsteterade Lagrådet (prop. 1990/91:64 s. 210) att det i den aUmänna motiveringen uttalas att på konstimtioneU nivå en reglering för närvarande inte kan gå längre. Lagrådet anförde:

EnUgt fegrådets mening kan man i och för sig tänka sig en något längre gående konkretisering i gmndlagen av de principer som skaU tiUämpas vid frekvensfördelningen. Så skulle här kunna skrivas in gmnder på vilka tilldelning av frekvens för mndradio exklusivt skaU få vägras såsom att ingen frekvens är ledig eUer att gmndad anled­ning finns att ante att den sökte frekvensen inte kommer att umyttjas av sökanden. Vidare skulle man kunna lägga fast en ram för de vUl­kor, med vilka frekvenstiUdelning eUer sändningstiiUstånd skaU kunna förenas, exempelvis i fiäga om sändarstyrka, sändningstid och umyttjandegrad. På detta sätt skulle i gmndlagen redan från början utrymmet för allmänna lämplighetsöverväganden i fördelningsför-ferandet snävas in.

Under 5 § föreslås att fiägor om rätt att sända radioprogram - vari tiUdelning av radiofrekvens ingår som en betydelsefuU del - skaU kunna provas av domstol eUer en på visst sätt kvalificerad nämnd. Systemet fömtsätter därmed att fördelningen sker efter regler som i princip tUUiandahåller underlag för en materiellrättsUg prövning.

1 remissprotokollet anmärks att en särskUd uttedare har uppdraget att utarbete förslag tiU lag om fördelningen av radiofrekvenser Innan uppdraget är slutfört saknas material för ett ställnmgstegande i frågan om och i så fåU i vilken utsträckning konkreta regler för frekvensför­delningen bör tes in i gmndlagen. TiU följd härav får man såsom skett i det remitterade förslaget också enUgt fegrådets mening nöja sig med allmänna riktlinjer i ämnet. Lagrådet utgår från att man vid den aviserade lagstiftningen om frekvensfördelnmgen tar upp frågan vilka regler som kan vara ägnade att verksamt tiUvarate yttrandefri-hetsinttesset och därför förtjänar inflyte i ytttandefirihetsgmndlagen.

Lagrådet finner emeUertid att gmndlagen redan i nuvarande fege, fiamför aUt med hänsyn tiU innehåUet i 5 § om möjUghet tiU dom­stolsprövning, bör tiUföras en föreskrift om att den särskUda fegen om tiUståndstvång skaU innehåUa gmndema för tiUståndsgivningen.

172


 


Föredragande departementschefen ansåg inte att Lagrådets yttrande borde Prop. 1992/93:200 föranleda någon ändring i den akmeUa bestämmelsen. Hon firamhöU att det även enUgt Lagrådets mening fanns anledning att avvakte resultetet av Frekvensrättsuttedningen innan ftägan om att närmare precisera ytt­randefrihetsgmndlagens föreskrift om frekvensfördeUiing kunde tas upp. Hon påpekade att den också borde ses i ett större sammanhang. Tanken att gmndema för frekvensfördehiingen av hänsyn tiU möjUghetema tiU prövning enUgt 3 kap. 5 § bör anges i vanUg lag syntes nämUgen, enUgt departementschefen, ha en större räckvidd än blott vad som gäUde den akmeUa paragrafen (prop. 1990/91:64 s. 219).

Även vid riksdagsbehandlingen hänvisades tiU att det pågående utted­ningsarbetet borde avvaktas innan ställning tas tiU frågan om CKh i så feU i vilken utsträckning som regler för frekvensfördelningen bör tas in i YGL (bet. 1990/91 :KU2l s. 9 ff).

Uttedningen har vid sma överväganden i denna fråga framhåUit regler­ingens stora betydelse för yttrandefriheten CKh informationsfriheten. På gmnd av den nära anknymingen tiU rent tekniska förhåUanden som regler om fördelning av frekvenser bygger på har uttedningen stmkit under att det måste finnas möjUgheter tiU en smidig anpassning tiU ny teknik. EnUgt uttedningen finns det annars risk för att utvecklingen låses. Ut­redningen har därför, med hänvisning tUl det eftertryckliga påbud om beaktjmde av yttrande- och informationsfrihetsinttessena vid frekvensför­delning som redan finns i yttrandefrihetsgmndlagen, inte fimnit det lämp­Ugt att ta in ytterligare föreskrifter om frekvensfördeUiing i gmndlag. Ställningstagandet gmndas också på de slutsatser som uttedningen har kommit fram tiU i fråga om hur frekvensfördehiingen bör regleras i vanUg lag (SOU 1991:107, s. 150).

För egen del viU jag anföra följande. En reglering om fördelning.av frekvenser har stor betydelse för yttrandefriheten och mformations-friheten. Frågan om en närmare precisering av yttrandefrihetsgmndlagens föreskrift om frekvensfördelning övervägs. Som sagts i det tidigare måste emeUertid gmndema för tiUståndsgivningen anges i feg. Den föreskrift av målsättningskaraktär bettäffande frekvensfördelningen som redan finns i yttrandefrihetsgmndlagen är enligt min mening ett eftertryckUgt påbud om att yttrande- och informationsfrihetsinttessena skaU beaktas vid frekvensfördelningen. Med hänvisning tiU yttrandefrihetsgmndlagen är det således uppenbart att lagbestämmelser som rör frekvenstiUdelning, vilket i praktiken innebär tUlståndsgivningen i stort, måste ha ett sådant innehåU, såvitt gäUer sättet för att ta i anspråk radiofrekvensema, att de leder tiU vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet. För närvarande får därför godtas att detta krav i vart fåU kommer tiU uttryck i den lag om radiokommunikation som nu föreslås.


Den internationella regleringens betydelse

Som sagts i det föregående innebär radiovågomas umredning att intemationeUa överenskommelser i praktiken är ett nödvändigt element för att effektivt kunna umyttja den namrresurs som radiofrekvensspekt-


173


 


mm utgör Redan av detta skäl måste de överenskommelser som Sverige    Prop. 1992/93:200 mgått med andra stater påverka den intema ordningen för radioan­vändningen. Dessutom hör det tiU saken att Sverige genom att ingå ett bindande avtal givetvis också har åtagit sig en skyldighet att se tiU att avtalsförpUktelsema uppfyUs.

Mot bakgmnd av att de väsentUga reglema om tiUståndsprövning, m.m. skaU ges i lag, uppkommer fiägan i vilken utsträckning ckU på vilket sätt de intemationeUa åtaganden som Sverige har gjort skaU på­verka fegstiftningens innehåU.

Av det föregående har firamgått att ITC, den intemationelfe telekonven­tionen, med åtföljande radioreglemente är av gmndläggande betydelse för det intemationelfe samarbetet på radioområdet. För Sveriges del är det främst dessa konventionsbestämmelser som gör att frågor om införUvande av intemationelfe åtaganden med svensk rätt måste övervägas, när en reglering av radioområdet slcaU utformas i lag. Även i det tidigare nämnda EG-direktiv om reservering av frekvensband akmaUserar den frägan.

Konventionsbestämmelsema i ITC har främst karaktär av att vara gemensamma avsUctsförklaringar från medlemsstatema angående de mål som man strävar efter att uppnå på teleområdet. Medlen för att nå dessa mål preciseras knappast i konventionstexten, utan dessa får sin närmare utformnmg, såvitt gäller radio, i det intemationeUa radioreglementet (RR).

InnehåUet i RR får bedömas ha omedelbar betydelse för hur använd­ning av radiosändare i Sverige kan ske. Exempel på sådana fömt­sättningar för radioanvändning som mer eUer mindre detaljerat fesdäggs i RR är frekvensaUokering, tUlåma sändareffekter och gmnder för fre­kvenstiUdelning. Även bestämmelser om hur vissa frekvensband får ut­nyttjas och om användningen av de skUda trafikslagen måste följas vid myndighetsutövningen och vid radioanvändningen.

Eftersom RR innehåUer krav på tUlståndsförfarandet i varje medlems­land och även i betydande omfattning reglerar hur frekvensema får an­vändas kan dess tiUämpnmg i Sverige tiU stora delar anses utgöra en be­gränsning av yttrande- och informationsfrihetema enligt regeringsformen. En väg att säkerstäUa att aUa dessa regler tiUförs den intema svenska rättsordningen skuUe namrUgtvis vara att med tiUämpning av inkorpora-tionsmetcxlen i lag förskriva att reglementet skall gäUa som svensk rätt.

Ett sådant förfarande skuUe dock knappast vara mvändningsfritt. RR är mycket omfattande och inte lätt att överbUcka för den som mte har specialkunskaper i ämnet. Även om reglementet innehåUer vissa bestäm­melser som får anses ge gmndläggande fömtsättiungar för radioanvänd­ningen, förekommer där också en stor mängd bestämmelser som får be­dömas ha en mera detaljbetonad karaktär. En inkorporation skuUe med hänsyn härtiU kunna leda tiU att regleringen blev aUdeles för vidlyftig.

En omständighet som är värd att nämnas är att det med en inkorpo­
rerad text skuUe kunna bU besvärUgt att bestämma tiUämpningsområdet
inom Sverige. Med hänsyn tiU sin uppbyggnad av att vara ett avtal
meUan stater tiUåter nämligen RR avvUcelser i den utsträcknmg som
       I74

radioanvändningen i andra stater inte påverkas. För svenska förhåUanden


är simationen för närvarande sådan att det beträffande viss radioan-    Prop. 1992/93:200

vändning förekommer sådana avvikelser I själva verket är Sveriges

bundenhet begränsad tiU att inte medverka tiU att en radiosändning i

landet medför skadUga följder på radioanvändnmgen i annat land. Det

kan antes att det även fortsättningsvis kan finnas skäl att inte tiU aUa

delar följa reglementets regler beträffande sådan radioanvändning som

inte kan ge skadUg påverkan på utiändska radiostetioner Dette torde lecfe

tiU att det för sådana feU fick ges regler om undanteg fiän delar av den

inkorporerade texten.

Med hänsyn tiU i förste hand nämnda omständigheter synes över­vägande skäl tafe för att en ny svensk lagstiftning om radio utformas med den inriktningen att lagregleringen ges ett sådant innehåU att de gmnd­feggande reglema för radioanvändning i RR, i de feU påverkan på ut­ländska radioanvändare kan förekomma, kommer tiU uttryck i den svenska fegtexten.

Lagbestämmelserna skaU således medverka tiU att tUlståndsgivningen kommer att ske på ett sådant sätt att radioanvändningen i Sverige inte kommer att sta i strid med vad Sverige åtagit sig i det intemationeUa samarbetet. Det som härvid främst är att beakta är reglema i RR.

Samma synsätt bör anläggas i fråga om EG:s direktiv om reservering av vissa frekvensband.

Regkringens detaljeringsgrad

Den fråga som härefter installer sig är hur detaljerad lagregleringen måste vara för att uppfyUa kravet på att fömtsättningama för tiUstånds­givningen skaU anges i feg.

Självklart får reglema inte vara så allmänt formulerade att det är fritt för den tiUämpande myndigheten att efter eget skön bestämma vad som skaU gäUa. De rekvisit som ställs upp för tiUståndsprövningen får inte vara sådana att de kan betecknas som innehåUslösa.

Å andra sidan kan det knappast komma i fråga att i detalj lägga fest fömtsättningama för tillstandsgivningen i lag. Det skuUe leda tiU en mycket omfattande och säkerUgen svåröverskådUg reglering. Dessutom fömtsätter det ställningstaganden från lagstiftaren tiU en sådan mångfeld av frågor att lagstiftningsarbetet dels skuUe behöva bU mycket omfettande och ta upp en lång rad av detaljfrågor firån poUtiska, tekniska, konkur-rensmässiga och andra synvinklar, dels skuUe medföra en uppenbar risk för att en eljest önskvärd utveckling på radioområdet skuUe kunna komma att hindras av lagstiftningen. Vidare finns det anledning befåra att vissa regler snabbt kunde bU inakmella.

Som en allmän utgångspunkt för vilken detaljeringsgrad som fegreg­lema bör ha kan det vara befogat att peka på det utrymme som finns att komplettera fegreglema med verkstälUghetsföreskrifter Dessa skaU ut­göra tiUämpningsföreskrifter av rent administtativ karaktär och får inte innehåUa något nytt åliggande för enskUda eUer något ytterUgare ingrepp i enskUdas personUga eUer ekonomiska förhållanden. Det betyder att re­gleringen i feg måste vara komplett så att den ger tiUräckUgt underlag för


 


prövning av enskUda ärenden. Som nyss sagts föreUgger det å andra sidan ett praktiskt behov av att inte göra fegen så detaljerad att den hindrar följsamhet tiU den tekniska utvecklingens landvinningar på radio­området.

Mot bakgmnd av angivna fömtsättningar för fegstiftningen bör de materieUa fegregler efter vUka prövningen av ansökningar om tiUstånd tiU användning av radiosändare i framtiden skaU ske, utformats med in­riktning mot att ange de gmndläggande fömtsättningar som är av be­tydelse för aU sfegs radioanvändning för kommunikationsändamål.


Prop. 1992/93:200


4.12    En ny reglering med tillståndskrav 4.12.1 Regleringens tUlämpmngsområde

Mitt förslag: Nya och utbyggda regler om användning av radiokom­munikation samlas i en särskild lag om radiokommunikation.

Den nya lagen skall gälla anordningar som är avsedda för radio­kommunikation eller radiobestamning. Lagen skall också innehåUa vissa föreskrifter rörande användning av andra anläggningar för alstring av radiofrekvent energi.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av remissinstansema har endast RUcsåklagaren framfört erinringar mot förslaget. RÄ sätter i fråga om mte en ökad fettiUgängUghet skuUe åstadkommas om den föresfegna fegen slås samman med radiofegen.


En särskild lag om radiokommunikation

En fråga att te ställning tUl är om det är mest lämpUgt att föra in nya övergripande bestämmelser för radioanvändning i den nuvarande radio­fegen (1966:755) eUer läte ändrade och utijyggda lagregler bUda en egen

feg.

Radiofegen i nuvarande skepnad kan sägas innehåUa två huvuddelar. Den består dels av de bestämmelser som tar upp tiUståndspUkten för innehav och användning av radiosändare samt därtiU anslutande regler, dels av de bestämmelser som gäller mndradioverksamheten.

TiUgång tiU radiofrekvenser är av stor betydelse för en lång rad verk­samheter i ett mcxlemt samhäUe. Kommunikationsradio, mobUtelefon, per­sonsökare och liknande användningar bidrar tiU att det på ett smidigt sätt går att få kontakt med personer som är utom räckhåU för andra mera ste-tionära sambandsmedel. Radioanvändningen mom luftfarten och sjöfarten underlättar navigeringen och betjänar vUctiga delar av säkerhetssystemen. 1 övrigt räcker det med att peka på ljudradions och televisionens ökande vUct för kunskapsuppbyggnaden och åsUctsbUdningen rörande oUka för­hållanden i samhäUet för att alla skaU inse värdet av radioteknUcen.


176


 


Även om de radiotekniska landvuiningama har varit stora under 1900- Prop. 1992/93:200 talet är det i dagens läge inte möjUgt att använda sig av mer än en Uten del av radiofrekvensspektmm. De frekvenser som med dagens teknik är tiUgängUga måste delas meUan aUa förekommande användningssätt. Av det förhållandet att radiofrekvensspektmm som ändUg resurs är gemen­samt för alfe användningar, följer att varje användningssätt i någon be­märkelse är beroende av övriga. Rundradio och exempelvis butikslarm är med avseende på överföringsmedium i princip konkurrenter om tiU­gången tiU den namrresurs som radiofrekvenser utgör 1 den mån regler rörande vissa radioanvändningar måste ges i lag tiU följd av dessa användningars i gmndlag skyddade stäUning, innebär det förhåUandet att fegformen ibland måste användas även för de användningssätt som i och för sig inte har dette gmndfegsskydd.

Den utbyggnad som i enUghet härmed måste ske i förhållande tiU nuvarande reglering kommer att medföra att lagregleringens omfattning blir betydUgt större än vad den är i nuläget. Från systematisk synpunkt finns vidare skäl som talar för att man bör ha en mera markerad skUje-linje meUan radioanvändningen i stort och användningen av radio inom ett särskUt område, nämligen mndradio. Styrkan av dessa skäl ökar dess­utom när det inte är möjligt att mskränka regleringen tiU att i princip om­fette endast en föreskrift om tUlståndsskyldighet på det sätt som är feUet i dag. De övergripande reglema som skaU gälla för aU radioanvändning bör därför föras tiU en särskUd lag. Som en följd härav kommer radiola­ gens regler som gäUer mndradio att utgöra den enda kvarvarande beståndsdelen av nuvarande radiolagen. TiU skillnad från RÄ anser jag att en sådan systematik gör regleringen på radioområdet överskådligare CKh mera fettiUgänglig.


Tillämpningsområdet för en ny lag

Nuvarande reglering i radiolagen (1966:755) gäller sådana anordningar som erdigt de definitioner som upptes i lagen utgör radiosändare.

En radiosändare är enUgt lagen en anordning för radiosändning. Radiosändning är ljud, bUd eUer annat meddelande som sänds med hjälp av elekttomagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 (XX) gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. 1 för­arbetena tiU radiolagen (prop. 1966:149 s. 35) poängteras att aUa former av meddelanden avses. Även radarsändning, flärrmanövrering, flärrskrift och liknande överföring av tecken, signaler eUer skrift är enUgt motiven radiosändning.

De bestämmelser som finns i radiolagen tar aUtså sUcte på apparater för överföring av meddelanden med hjälp av radiovågor Varken apparater för överföring av radiofrekvent energi eUer sådana elektriska anordningar som, utan att umyttja radiostrålningen, tiU följd av sin fimktion alsttar radiovågor omfattas av denna reglering.

Sismämnda två kategorier av apparater regleras med avseende på sina egenskaper att alstra radiofrekvent energi i radiostömingsförordningen (1985:625). EnUgt bestämmelsema där skaU elektrisk materiel som kan


177


12 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 200


orsaka stömingar på radiokommunikation genom elekttomagnetiska vågor    Prop. 1992/93:200 utföras så att sådana stömingar förebyggs.

Anordningar som i någon bemärkelse tar i anspråk radiofrekvenser kan således defes in i olika kategorier

Den första kategorien består av vad som i cfegUgt tal kalfes radiosända­re, dvs. en anordning som fungerar så att den sänder ut radiovågor med avsikten att med hjälp av dessa kunna kommunicera eUer med andra ord överföra information. TiU den andra kategorin kan hänföras de anord­ningar som likaledes använder radiofrekvent energi för kommunikation men inte genom radiovågor utan genom ledningsbunden eUer närfälts-mässig överföring. TiU den ttedje kategorin kan hänföras de anordningar som använder radiofrekvent energi för alstring av värme eUer för apparatens intema ftinktion. En Qärde kategori består av anordningar som inte nyttjar energi för sin fimktion utan alstrar den och därmed radiostrål­ning som en följd av sm konstmktion. Beträffande den sismämnda kategorin kan radiostrålning karakteriseras som en närmast ofrånkomUg men inte önskad bieffekt.

En reglering på radiokommunikationsområdet är givetvis i första hand avsedd att tiUämpas på radiosändare för informationsöverföring. Det är ju för detta slag av radioumyttjande som det visat sig föreUgga behov av en ny och utbyggd reglering i feg.

Med hänvisning tiU betydelsen av att den svenska regleringen såväl fiinktioneUt som begreppsmässigt stämmer överens med vad som gäUer i det intemationeUa samarbetet på radioområdet bör det eftersttävas att i största möjUga utsttäckning använda intemationeUt vedertagna be­nämningar. Detta medverkar också tiU att de foUcrättsliga förpliktelser som vi genom medlemsskapet i ITU har åtagit oss att följa kan uppfyUas.

Radiokommunikation definieras i ITC:s radioreglemente (RR) som telekommunikation med användning av radio. Telekommunikation definieras i sm mr som varje överföring, utsändning eUer mottagning av tecken, signaler, skrift, bUder, ljud eUer meddelande av varje sfeg med användning av tråd, radio, optiska eUer andra elekttomagnetiska system.

Om tillämpningsområdet för de nya reglema bestäms med utgångspunkt i begreppet radiokommunikation enligt den betydelse detta begrepp har intemationeUt, kan det anses oklart om sådan radioanvändning som inne­fattar utsändning och mottagning av en omcxlulerad bärvåg, alltså en radiovåg som inte har något informationsinnehåU i sig själv, omfattas av detta begrepp. Vissa radartiUämpningar arbetar med sådana radiovågor För att det inte skaU råda någon tvekan om att användningen av radio för bestämning av ett föremåls position m.m. skaU omfattas av reglema bör detta uttiyckligen fiamgå av lagtexten.

Givetvis har anordningar ur alla nyssnämnda kategorier betydelse för möjUghetema att få tiU stånd en effektiv frekvensanvändning. Ur det per-sfKktivet är det således önskvärt att radiostrålningen kan styras och konttoUeras bettäffande aUa sfegen.

Det är emeUertid en betydande skillnad firamför aUt meUan de tte första
kategorierna och den fjärde. När radiofrekvensutrymme tes i anspråk för
de förra kategoriema sker det utifrån en avsUct att nyttja själva radio-
   178

mediet för ett bestämt ändamål. Vad gäUer den Qärde kategorin är det


inte någon särskUd nytta med radiostrålningen som sådan. Det kan därför antes att mottnedel eUer skydd mot att stråhiingen från sådan materiel kommer ut i etem är vad som bör eftersträvas. Däremot finns det inte något behov av att bestämma ett visst frekvensutrymme för att säkra dessa anordningars egentUga huvudfunktion. Slutsatsen blir således att regler angående dessa sfeg av anordningar bör te sikte på att den strålning som alstras i så Uten grad som möjUgt skaU kunna påverka det umyttjande av radiovågor som är avsUctUgt.

Vidare föreUgger det en skillnad meUan användnmgen av radiosändare för överföring av information och en anordning som är avsedd att alstra radiofrekvent energi för annat ändamål. Fömtom sådana som överför information ledningsbundet eUer genom närfält eUer som använder energi för sin intema funktion, finns en kategori som är avsedd att alstra värme. VanUga tiUämpningar av det sismämnda användningssättet är mikrovågs­ugnar, pfestsvetsar ckU medicinska kortvågsbehandlingsapparater Dessa radioanvändningar bmkar i intemationeUa sammanhang betecknas ISM (Industrial, Scientific and Medical) för att ange inom vilka områden som sådana användningssätt firämst förekommer, EnUgt den terminologi som används i RR skUjer sig ISM-användning i förhåUande tiU övrig radioan­vändning som tes upp i reglementet. Trots att ISM inte går in under RR:s begrepp Radiocommunication finns det uppteget i RR:s aUokeringstebeU. ISM-användning har således ansetts så betydelsefull i förhåUande tiU annan radioanvändning att den bUvit placerad i bestämda frekvensband. Med hänsyn tiU dette förhållande och eftersom användningen av radio för ISM-ändamål liksom den användning som gäller för radiokommunikation lämpUgen bör inordnas inom samma system, finns det anledning att ha vissa regler i lag också om sådan radioanvändning.

Beträffande sådana anordningar som tillhör kategoriema två och tte är det givetvis av störste betydelse att skyddsåtgärder kan vidtes för att en så ren radiomUjö som möjUgt skaU kunna åstedkommas. Jag återkommer tiU detta längre fram och belyser då något behovet av åtgärder för att komma tiU rätta med stömingar på radiokommunikation.


Prop. 1992/93:200


 


4.12.2 Tillståndskrav och vissa avgränsningsfrågor

Mitt förslag: TiUståndsplikt skall gälla för den som här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands innehar eller använder en radiosändare. I regel skall ett meddefet tillstånd avse såväl rätt att inneha som att använda radiosändare.

Tillståndsplikt skall gälla även för den som för in radiosändare till Sverige.

Överlåtelse eller upplåtelse av radiosändare skall som huvudregel fä ske endast till den som har tillstånd.

En i princip motsvarande reglering skall gälla för ofullständiga radiosändare CKh byggsatser för tillverkning av radiosändare.


179


 


Utredningens förslag överensstämmer i sak med mitt förslag.    Prop. 1992/93:200

Remissinstanserna: Remissinstanserna har - frånsett Hovrätten för Västra Sverige och Närradionämnden - mte haft något att erinra mot förslaget. Hovrätten för Västra Sverige anser att det hade varit av värde om uttedningen tiU ledning för rättstiUämpningen närmare utveckfet vad som avses med ofuUständiga radiosändare resp. byggsatser för tiUverk­ning av radiosändare. Närradionämnden har anfört att uttedningens för­slag bör uppfattas så att den som hyr en radiosändare inte behöver sär­skUt tiUstånd tiU att använda sändaren. Om Televerket är uthyrare skaU dess tiUstånd enUgt Närradionämnden således avse innehav CKh använd­ning för uthyming tiU mndradiosändande sammanslutningar. Nämnden menar att en fömtsättning för avtalet mellan Televerket och en sådan sammanslutning är att sammanslumingen har cKh behåUer sändningstiU­ståndet. Erdigt nämnden skaU och kan avtalet brytas av Televerket om sändningstiUståndet upphör I tydUghetens inttesse anser Närradio­nämnden att lagförslaget kan behöva kompletteras i dessa hänseenden.

Skälen för mitt förslag: EnUgt nuvarande lagstiftning får radiosändare innehas eUer användas endast av den som har fått tiUstånd. TiUstånds­pUkten omfattar inte endast kompletta och driftsklara radiosändare. Även för innehav av radiosändare som är ofullständiga och för innehav av byggsatser för tiUverkning av radiosändare måste tillstånd finnas. Dessa bestämmelser kompletteras med en föreskrift om att en radiosändare, ofuUständig radiosändare eUer en byggsats för tiUverkning av radio­sändare inte får överlåtas eUer upplåtas tiU den som saknar tiUstånd. TiU­stånd krävs också för att få införa nämnda slag av apparater tiU riket.

Genom kravet på tiUstånd blir det möjUgt att upprätthåUa ordning i fre­kvensanvändningen. Som nämnts nyss innefattar tillståndet inte enbart en rätt i sig att inneha och använda en radiosändare. Användningen får ske endast i enUghet med de viUkor som faststäUs i ansluming tiU tUlstånds­givningen. Innehållet i dessa villkor bestäms med tillämpning av vad som enligt författningar och praxis gäller för akmeUt slag av radioanvändning utifiän de närmare preciseringar av användningsändamål, typ av radio­sändare och funktion hos denna, som den tiUtänkta radioanvändaren har angett i sin ansökan tiU tillståndsmyndigheten.

Kravet på tillstånd har sin rationeUa gmnd i att någon form av ordning är en fömtsättning för att användning av radio i praktiken skaU vara möjUg. TUl detta kommer att det föreskrivs i RR (artUcel 24) att ingen sändarstation får upprättas eUer drivas av en privatperson eUer av ett företag utan att regeringen i det land under vilket stationen lyder på lämpUgt sätt och i överensstämmelse med reglema i reglementet har lämnat sitt tiUstånd. Det kan således hävdas att Sverige foUcrättsUgt är bundet av att ha ett tiUståndsförfarande med avseende på användning av radiosändare.


Innehav eller användning av radiosändare

Den i det tidigare fesdagda utgångspunkten, som anses nödvändig med hänsyn tiU den ordning i radiofrekvensspektmm som måste upprätthållas.


180


 


är kravet på ett tiUståndsförfarande. TiUståndsplUcten bör vara feststäUd    Prop. 1992/93:200 i lag.

EmeUertid är det egentUgen inte tiUståndet i och för sig som får anses vara det väsentUga med lagstiftningen. Det väsentUga är i stäUet att an­vändning av radio för annat ändamål än sökandens eUer i övrigt annans användning av radio inte onödigtvis begränsas eUer hindras och att sökan­dens användning sker på ett sådant sätt att annan kommunikation mte störs, dvs. med andra ord att ordning råder För den myndighet som har att handlägga dessa frekvensfrågor blir normalt den omedelbart relevanta frägan inte om, utan snarare hur sökanden skaU fä sitt önskemål om radioanvändning tiUgodosett. Uttrycken tUlstånd och tiUståndspUkt passar därför i och för sig mindre väl, eftersom de närmast ger uttryck för en begränsning. En riktig beskrivning vore i stäUet att ta festa på de möjUg­heter som tiUståndsförfarandet och den därav följande ordningen ger för användning av radio. I avsaknad av lämpligare begrepp att använda, får nämnda inrikming häUas i minnet vid tUlståndsprövningen. Jag åter­kommer senare tiU detta.

Det torde vara uppenbart att ordningsskälet som gmnd för tillstånds­plikten har bärkraft enbart vad gäller användningen av radiosändare. Den som endast innehar en radiosändare men inte använder den påverkar givetvis inte andras användning av radiofrekvenser. Mot denna bakgmnd kan det förefåUa onödigt att föreskriva om tiUståndsplUct inte bara för användningen utan redan för innehavet av en radiosändare.

Behovet av en tiUstandsplUct avseende innehav har emellertid sin gmnd i att användning av en radiosändare utan tillstånd kan skada andras ra­dioanvändning. Det är självfallet av vUrt att så inte sker För att komma åt OtiUåten radiosändning bör det, i lUchet med vad som gäUer för när­varande, föreskrivas sttaff för sådan radioanvändning. Dessutom bör ut­msmingen kunna förverkas tiU staten. Syftet med ett sådant förfarande är givetvis att det inte skaU vara möjligt att staUa tiU oordning i systemet. EmeUertid kan det vara förenat med betydande svårigheter att ingripa mot en otUlåten radiosändare just när sändning pågår. Svårighetema i be­vishänseende med avseende på att en påträffad radiosändare verkUgen har använts kan bU så betydande att det i praktiken mte går att upprätthåUa den nödvändiga ordningen i användningen. Krav på tiUstånd bör därför gäUa mte bara för användningen utan också för innehavet av en radiosän­dare. Konsekvensen härav blir att även otiUätet innehav av radiosändare måste vara sttaffbelagt.

I 2 § radiolagen finns bestämmelser om gällande tiUståndskravs geo­
grafiska tiUämpningsområde. Det remitterade förslaget innehöU mte
någon motsvarande föreskrift. Lagrådet har anfört att bestämmelser som
anger den geografiska avgränsningen för tiUståndskravet bör tas in i feg­
förslaget. Enligt Lagrådet bör regleringen - tiU skillnad mot vad som
gäUer enUgt radiolagen - ftiUt ut omfatta också radiosändare som är
ofuUständiga och byggsatser för tiUverkning av radiosändare. Jag har för
egen del inte något att erinra mot Lagrådets förslag som leder tiU enhet-
Ughet i fråga om tiUämpningsområdet i geografiskt hänseende. TiUstånds­
kravet för att inneha eUer använda radiosändare skaU således gäUa här i
181
landet eUer på ett svenskt fartyg eUer luftfartyg utomlands. Det skaU i


 


samma utsträckning gäUa för att få inneha en radiosändare som är ofliU-    Prop. 1992/93:200 ständig eUer en byggsats för tUlverkning av radiosändare.

Vid utformningen av en ny reglering finns det skäl att närmare gå in på fiägan vad som skall avses med begreppen innehav och användning samt hur dessa begrepp skaU förhåUa sig tiU varandra. Belysas bör vUka omständigheter som skaU anses konstimera att tiUståndspUktigt innehav av en radiosändare föreligger samt om innehavare cKh användare aUtid måste vara samma person. Det kan exempelvis tänkas att någons rätt tiU innehav CKh användning också bör innebära en rätt att feta någon annan i praktiken såväl inneha sändaren som att använda den. Något särskUt tiUstånd för denne skuUe i så fåU inte vara behövUgt. E)et är CKkså skäl att beröra frågan om det skall vara möjligt att få inneha en radiosändare utan att ha rätt att använda den.

1 fråga om begreppet mneha får det liksom i andra sammanhang anses namrUgt att utgå från besitmingsförhållandet. Exempelvis får således det företag som monterat in en radio i sin firmabU (hyrd eller ägd), anses vara innehavare av radion, ttots att den de facto befinner sig i en anstäUds omedelbara besittning. Innehavet förändras aUtså inte av att be­sittningen tiU radiosändaren endast är medelbar via ett besittningsbittäde. TiUståndskravet för innehav av radiosändare kan i en sådan simation knappast riktas mot besitmingsbittädet. Det bör anses räcka att den själv­ständige besittaren har tillstånd. I de fåll det finns två eUer flera lik­värdiga besittare, t.ex. vid gemensam verksamhet bedriven i enkelt bolag eUer när radioanläggningen i andra fåll innehas under samäganderätt, får det anses tillräckligt att en av dem har tillstand.

Det kan också tankas simationer där besitmingsförhåUandet blir mera utmnnat vad gäller den självstandiga besitmingen. I den mån andras an­knyming tiU radiosändaren blir svagare närmar sig den osjälvständige besittaren ställningen som självständig innehavare. Tillståndsplikten fåUer därmed på honom.

Fömtsättningama för att någon skaU anses vara självständig innehavare och därmed tiUståndspliktig för innehavet kan svårUgen uttryckas heltack­ande för alla simationer Äganderätten tUl radiosändaren bör inte i sig tillmätas någon avgörande betydelse. Det kan dock tänkas fåU med oklar­het i besittningsläget då omständigheten att någon är ägare tiU en radio­sändare kan leda tiU att tillståndsplikten bör anses åvUa denne.

Även en mera begränsad rätt tiU en radiosändare kan leda tiU att tiUståndsplikt för innehav av radiosändare bör inträda. Reglema i nuva­rande lag om att den tiU vilken en radiosändare upplåts måste ha tiUstånd är ett uttryck för detta förhållande. När begreppet upplåtelse används i detta sammanhang leder detta tankarna främst tiU udåning av ej helt kortvarig karaktär. TypfåU torde vara långtidshyra eUer leasing av radio­sändare.

Således bör beträffande en förhyrd (oftast genom leasing) radiosändare
tiUstandsplUrten normalt gäUa hyrestagaren. Att kräva att hyresmannen,
oftast ett krediiföretag, skuUe ha tiUstånd förefaller inte namrUgt. Oftast
har denne inget annat med radiosändaren att göra än att bista med
finansieringen av den. Hyresmannen äger emeUertid utmstiiingen vUket
    182

är ägnat att kompUcera förhåUandet på det sättet att den som marknadsför


 


utiiisbimgen inte har rätt att överfeta den tiU annan än den som har Prop. 1992/93:200 tiUstånd. En uttryckUg föreskrift bör ges i fråga om överlåtelse eUer upplåtelse tiU den som saknar tiUstånd, då den tiU vilken överlåtelsen eUer upplåtelsen sker inte skaU mneha eller använda radiosändaren. I dessa fåU bör krävas att den som överlåtelsen eUer upplåtelsen sker tiU visar att tiUstånd finns för den som skaU inneha eUer använcfe anlägg­ningen. Med en sådan regel står det klart att en hyresman, ttots att det är han som civilrättsUgt kommer att vara ägare tiU utmsbiingen, inte blir skyldig att ha tiUstånd om hans medverkan inskränks tiU finansieringen. Eftersom överfetaren medverkar tiU att sändaren upplåts tiU den som skaU inneha och använcfe den, har han en skyldighet att se tiU att hyres­mannen visar att anläggningen skaU upplåtas tiU någon som har tiUstånd.

Det kan emeUertid tänkas simationer, där det är svårare att komma fram tiU vem som skaU anses vara mnehavare. Frågan om det föreUgger en självständig besitming och därmed tUlståndspUkt måste därvid avgöras utifrån en heUietsbedömning, där omständigheter som äganderätten eUer annan rätt tiU radiosändaren, graden av självständighet i dispositionen av denna och förhållandet tiU andra som har anknytiung tiU radiosändaren får vägas in.

Vad härefter gäUer begreppet användrung av en radiosändare bör följande sägas. Normalt sett bör den som har tUlstånd tiU innehav också vara den som skall ha tillstånd till användning. För de flesta fåU är det därför namrUgt att ha samma bedömningsgmnder för att faststäUa vem som är användare som dem som redovisats nyss bettäffande vad som skaU konstimera ett innehav av radiosändare. Med tiUämpning av vad som nyss sagts om besittningsbegreppet bör det aUtså mte krävas att ett besittningsbiträde, som använder en radiosändare som en självständig be­sittare har tiUstånd att inneha, skall ha tillstånd för att använda radiosän­daren. Den självständige besittarens tillstånd bör omfatta både mnehavs-rätten och rätten att använda radiosändaren. FöljaktUgen får besittningsbi-ttädets användning liksom innehavet anses ske för huvudmannens räkning och därför inte konstimera någon självständig tiUståndsplikt för besitt­ningsbiträdet. Gränsen meUan användning som innebär skyldighet att ha eget tiUstånd och användning som kan sägas mera ske för annans räkning och därmed inte innebär någon skyldighet för den taktiske användaren att ha tiUstånd får dras på motsvarande sätt som angetts i det tidigare för innehav.

Begreppen innehav av radiosändare och användning av radiosändare
bör såtiUvida höra ihop att innehavet får anses utgöra en nödvändig fömt­
sätming för användningen. Mot detta skulle det visserUgen kunna hävdas
att det förekommer att radiosändare används av någon utan att veder­
börande innehar den. Exempelvis kan den som med en mobU radiosän­
dare ansluter sig tiU ett radionät, där någon annan innehar sändaren i bas­
stationen, sägas använda basstationssändaren utan att inneha den. Bassta­
tionens utsändning av signaler sker ju som en dUekt följd av att de frän
mobUsändaren utsända signalema innehåUer en begäran om att kommuni­
kationen skaU vidarebefordras. Att för sådana fåU hävda att mnehavaren
av den mobila sändaren bör anses som tiUståndspUktig användare med
   183

avseende på bassändaren skuUe dock leda för långt. I förlängningen


skuUe då en vanUg telefonabonnent kunna anses som användare ay radio- Prop. 1992/93:200 sändare, när telefonsamtalet på någon sträcka förmedlas med radio. Det finns därför anledning att beträffande sådana radiosändare som kan på­verkas och användas av flera rikta kravet på tiUstånd för användningen tiU den som enUgt vad som nyss redovisats bör betraktas som besittare av radiosändaren.

Beträffande Närradionämndens remissynpunkter bör sägas att den som hyr en radiosändare och själv använder den fömtsätts behöva tiUstånd. Man måste här skUja på att hyra ut radiosändare och att genom avtal upplåta sändningskapacitet. En mndradiosändande sammanslutning som inte förfogar över en egen radiosändare kan således i princip inte anses behöva tiUstånd enUgt den reglering som här föreslås.

Även om det normala bör vara att en innehavare av en radiosändare också använder den finns det i detta sammanhang anledning att påpeka att det bör kunna vara möjligt att i undantegsfåU meddela tiUstånd tiU innehav utan att tillståndet också omfattar rätt tiU användning av radiosändaren. Dette kan vara akmeUt när radiosändare innehas exempel­vis för museiändamål eUer som samUngsobjekt. Restriktivitet vid sådan tiUståndsgivning motiveras av att det inte skaU vara lätt att kringgå kravet på tiUstånd för användning.

Mot den redovisade bakgmnden av hur begreppen innehav och an­vändning bör förstas anser jag att tiUstandsplUcten i en ny lagstiftning bör formuleras så att tJlstånd skall krävas för innehav eller användning av radiosändare. Dessa begrepp bör då ha den innebörd som nyss angetts. Av regleringens uppbyggnad bör fiamgå att det normala bör vara att tiU­ståndet gäUer såväl innehav som användning. Men det bör, som nyss på­pekats, finnas möjUghet att erhåUa tiUstånd tiU innehav utan att detta innefattar rätt tiU användning av radiosändaren. Trots att ordalydelsen av den föreslagna regeln inte direkt kan sägas utesluta det, lär det i prak­tiken knappast förekomma feU då någon medges rätt tiU användning av en radiosändare som han mte skaU ha tiUstånd att inneha.

Gmndema för tiUståndsprövningen när det gäUer enbart innehav av radiosändare hju- berörts i det föregående. Det kan förväntes att prövningen av om sådant tUlstånd skaU meddelas oftast inte kommer att innehåUa så svåra avvägningar. När det däremot gäUer tiUståndspröv­ningen bettäffande innehav och användning av radiosändare stäUs det högre krav på bedömningsgmndemas omfattning. Jag återkommer längre fram tiU denna firåga.

Såvitt avser gällande tiUståndskrav för innehav av ofuUständig radiosän­dare eUer av byggsats för tUlverkning av radiosändare samt införsel, överlåtelse och upplåtelse av radiosändare finner jag i detta sammanhang inte skäl att föreslå någon ändring.

184


 


4.12.3 Den nationella frekvensplaneringen


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: På samma sätt som i dag skall det i framtiden finnas en nationell frekvensfördelningsplan. Den skall fastställas av myndigheten på radioområdet. Planen skall emellertid inte vara bindande för enskilcfe CKh myndigheter vid prövningen av ansökningar om tillstånd att inneha eller använda radiosändare. Den prövningen skall ske direkt på gmndval av bestammelser i lag.


Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Med undantag av Länsrätten i Stockholms län har remissinstansema inte haft något att erinra mot försfeget. EnUgt länsrätten skuUe rättstillämpningen bU påfallande mycket enklare med en frekvensfördelningsplan som beslutas i form av lag. Länsrätten anser att frekvensfördelningsplanen i praktiken lär få en helt annan genomslags­kraft än som tUUcommer allmänna råd. Enligt länsrätten talar dessutom Sveriges intemationeUa åtaganden för att planen ges lagform. Om ändå den ordning som utredningen föreslår väljs menar länsrätten att det klart måste framgå att planen endast har karaktär av allmänna råd. Den karaktären skuUe enligt länsrätten framträda tydligare om planen tas fram utan regeringsföreskrifter

Skälen för mitt förslag: Det finns redan inledningsvis anledning att framhålla att den tillstandsprövning som sker med utgångspunkt i radio­lagen inte är mskränkt tiU frågan om tiUstånd skaU meddelas eUer mte. Av väl så stor betydelse är de vUUcor som regelmässigt förenas med tiU­ståndet. Genom dessa fesdäggs under viUca fömtsättningar som radioan­vändningen får förekomma. Av vilUcoren följer bl.a. på vilken frekvens och med vilken styrka som sändningen skaU få ske.

Den praxis som utvecklats i Sverige bygger på den reglering som är festiagd inom ramen för ITU. Det intemationeUa radioreglementet (RR) är i detta sammanhang det mest betydelsefuUa regelverket. Det mnehåUer bestämmelser av oUka slag. Vissa tar direkt sUcte på användningen av radiofrekvensema, medan andra är mriktade på de nationeUa myndig­hetemas skyldigheter Reglema är utarbetade mot bakgmnd av att det måste råda ordning för att det skaU bU möjUgt att effektivt kunna ta tiU­vara den resurs som radiovågor utgör

En huvuddel i RR är den s.k. frekvensfördelningsplanen eUer frekvens-aUokeringstabeUen (artikel 8 i RR). Av frekvensfördehiingsplanen, som omfattar aUa tekniskt användbara radiofrekvenser, framgår för viUcet eUer för vUka sfeg av radioanvändning som frekvenser inom olika frekvens­områden, frekvensband, är bestämda. Av planen fiamgår exempelvis att i den geografiska region som Sverige tillhör är frekvensbandet 174-223 MHz avsett för mndradio och bandet 230-235 MHz avsett för fest radio och för mobU radio. Genom ratifikation av den intemationelfe överens­kommelsen om RR har Sverige åtagit sig att vid tiUdelning av frekvenser tiU sändare som kan åstadkomma menUga stömingar i andra länders ra­diotrafik iaktta den i frekvensfördelningsplanen angivna fördelningen samt övriga bestämmelser i RR.


185


RR:s frekvensfördehiingsplan ger de enskilda ländema utrymme att Prop. 1992/93:200 umyttja vissa frekvensband för annan användning än den som primärt gäUer enligt planen. Även i övrigt finns vissa möjUgheter tdl nationeUa särlösningar av mer eUer mindre omfattande art. RR ger också möjUg­heter för enskUda stater att träffa överenskommelser om frekvensfördel­ningen meUan sig.

Som framgår av det anförda är RR bindande för Sverige endast såvitt svenska sändare kan påverka andra länders radiotrafik. MöjUgen skuUe man därav kunna förledas tto att dess betydelse för den svenska radioan­vändningen inte är så stor Det bör emeUertid beaktas att radiovågor inom vissa frekvensområden har sådana egenskaper att de redan vid be­gränsade sändningseffekter får en betydande ud)redning. I praktiken är det så att det knappast är möjUgt att sända på dessa frekvenser om påver­kan på andra länders radiotrafik skaU kunna undvUcas. Även mom andra frekvensområden, där utbredningen av radiovågoma är mera begränsad, måste tUlståndsgivningen för sändare i närhet av landets gränser i många feU ske med beaktande av riskema för att störa grannländemas radiotra­fik. Detta leder tiU att också de sändare som är verksamma på längre av­stånd från gränsema i praktiken måste vara anpassade beträffande fre­kvensval m.m. tiU den gränsnära radioanvändningen. På detta sätt blir RR:s frekvensfördelningsplan styrande även i de fåU där sändningen mte kan påverka radiotrafiken i andra länder

Telestyrelsen har med utgångspunkt i RR:s frekvensfördehiingsplan utarbetat en nationeU frekvensfördelningsplan. Den nationelfe frekvens­fördelningsplanen finns kungjord i Telestyrelsens författningssamling. Uppdelningen i olika frekvensband följer i huvudsak RR:s frekvensför­delningsplan. Det anges att det tebellverk som är intaget i bilagan tiU författningen är den nationella frekvensplan som skaU tiUämpas vid frekvensplanering för olika radiotjänster samt vid frekvenstiUdelning för radiosändare.

Första kolumnen i frekvensplanen anger RR:s fördelning av frekvens­banden meUan tjänstema i den region av världen som Sverige tillhör. Andra kolumnen anger såväl avvUcelser av genereU karaktär firån första kolumnen som är beslutade nationeUt som mer preciserade uppgifter om bandmdehung, trafikslag, tillämpningar och specieUa bestämmelser samt hänvisningar tiU andra författningar som gäUer för den specieUa tUlämp­ningen. Dessutom hänvisas ibland tiU RR, varvid akmeU artUcel och fomot anges.

NationeUt beslutade avvUcelser fiän RR kan besta i att en viss tiU-
lämpning, som är tiUåten enUgt RR, inte tUlåts nationeUt. Detta är fåUet
exempelvis beträffande bandet 146-149,9 MHz, som enUgt RR är upp­
låtet för fest radio och mobU radio utom luftmobU, medan det nationeUt
inte tiUåts fast radio och av mobU radio endast landmobU. I detta band
har den preciseringen införts att frekvenser inom delbandet 146-147
MHz skaU tiUdelas bassändare och utgöra duplexfrekvenser tiU frekven­
ser inom delbandet 150-151 MHz. På motsvarande sätt har beträffande
frekvensbandet 150,05-151 MHz i den nationeUa planen bestämts att fre­
kvenser inom detta band skaU tiUdelas mobUa sändare.
                        186


 


SpecieUa bestämmelser, som förekommer i den nationeUa frekvensför- Prop. 1992/93:2(X) delningsplanen, kan besta i att vissa delband eUer vissa frekvenser är anslagna för bestämda tiUämpningar. Inom frekvensbandet 164-171 MHz har det sålunda anmärkts att delbandet 169,425-170,0375 MHz är avsatt för personsökning m.m. cKh frekvensen 166,9875 MHz för radiofirmors prov och demonstration samt att larmöverföring skaU ske på frekvensen 169,3875 MHz.

Sammanfettmngsvis kan det konstateras att frekvensfördelningsplanen ger anvisning om vilka frekvenser som är avsatta för olika sfegs radio-tillämpningar. Begreppet radiotiUämpning torde härvid huvudsakUgen vara hänförUgt antingen tiU arten av sändningen, såsom mndradio ckU amatörradio, eUer sändarens befegenhet, såsom fest radio, landmobU radio CKh maritim mobU radio.

Frekvensfördehiingspfenen kan sägas vara det instmment som gör att Sverige kan uppfyUa sina foUcrättsliga förpUktelser på radioområdet. Dess existens medverkar tiU att det finns fömtsättningar för en effektiv fre­kvensanvändning. Planen utgör därvidlag ett gmndläggande underlag för behandlingen av ansökningar om tiUstånd tiU användning av radiosän­dare. Den ger däremot inte någon anvisning om efter vilka kriterier som tiUståndsprövningen skaU ske i fåU där radiotekniken inte medger att aUa som önskar använda radio kan göra det. Dess utformning och innehåll talar för att den i nuvarande ordning är att betrakta som en myndighets­föreskrift med i princip bmdande verkan. Detta hindrar dock inte att det fortlöpande göres förändringar i planen och kompletteringar av denna. Detta kan vara föranlett av exempelvis förändringar i RR, mttoduktion på marknaden av nya radiotiUämpningar och expansion av befintUga tiU-lämpningar.

Behovet av en svensk frekvensfördelningsplan

En fömtsättning för att radiotekniken skall kunna umyttjas på ett effektivt sätt är att det begränsade frekvensutrymmet umyttjas optimalt och att störmngar undviks. För att åstadkomma detta måste umyttjandet samord­nas melfen ländema och intemt inom varje land. Det måste därför finnas en planering av umyttjandet. Genom planeringen blir det möjUgt att passa in olika användningar av radiovågor i ett system och därigenom fegga fest fömtsättningar för hur befintUga och nytiUkommande användningar skaU kunnas samordnas.

Genom medlemskapet i ITU och ratifikationen av telekonventionema skaU Sverige se tiU att radioanvändningen inom Sverige sker inom de ramar och efter de premisser som läggs fast i RR. Härigenom är vi, åt­minstone beträffande väsentUga delar av radioanvändningen inom Sverige, styrda av RR:s frekvensfördehungsplan. Det får exempelvis inte förekomma att mndradiosändning sker på frekvensband som enUgt RR inte är upplåma för sådan radioanvändning. Detta gäUer visserUgen encfest i den utsträckning som utsändningen kan menUgt påverka radiotta-

fiken i ett annat land, men med hänsyn tiU att risken för dette torde vara

'                 ■'                                                                                       187

betydande i stora delar av landet finns det anledrung att utgå firån att RR


följs. (En annan väsentUg omständighet, som gör att t.ex. mndradiosänd-    Prop. 1992/93:200

ning av praktiska skäl inte torde vara akmeU utanför de frekvensband

som intemationeUt upplåtits för dette, är att de mottegare som finns på

marknaden mte kan te emot utsändning på andra frekvenser) Att ha

denna gmndfeggande planering fett tiUgängUg och på svenska språket kan

bidra tiU förstaelse för de begränsningar som Ugger i regleringen och

befordra att Sverige kommer att uppfyUa de folkrättsUga förpliktelserna

på radioområdet.

Det är tydUgtvis också av betydelse för olika inttessenter att vete vilka fömtsättningar som gäUer för användning av radio inom landet. Berörda inttessenter är tiUverkare och leverantörer av radioutmstning, nätope­ratörer, företeg som umyttjar radiokommunikation m.fl. Även om de större företegen kan håUa sig underrättede om vad som bestäms in­temationeUt, finns det säkert en stor gmpp av enstaka användare, företeg och enskUda, som inte kan förväntas ha sådan kunskap. Myndighetens uppfettning om hur framtida tUlämpningar skaU implementeras med hän­syn tiU frekvensfördehimgen i Sverige kan också vara betydelseftiUt att ha redovisad i ett sammanhang.

En sammanhåUen frekvensfördelningsplan har dessutom den funktionen att tjäna som ett underlag för den dagliga verksamheten inom tiUstånds­myndigheten.

Det finns således ett flertal goda skäl till att det skaU finnas en samman­håUen gmndläggande frekvensfördehiingsplan för landet. Vi förordar därför att en sådan skall finnas.

Den rättsliga statusen på frekvensfördelningsplanen

Med anledning av slutsatsen att det bör finnas en nationeU frekvensför­dehiingsplan måste StäUning tes tUl frågan om planen skall vara bindande för myndigheter och enskilda eUer inte. Med andra ord; skaU frekvens­fördelningsplanen utfärdas som en föreskrift eUer som allmänna råd?

Alhnänna råd skaU främja en enhetiig tUlämpning av en viss författning eUer skaU bidra tiU en utvecklingen av praxis i viss riktning. Däremot är allmänna råd inte bindande, dvs. på sätt som föreskrifter, men de kan i reaUteten ha stor betydelse för rättsutveckUngen.

Som slagits fest i det tidigare kräver föreskrifter om fördelningen av frekvensutrymmet lagform. Något utrymme för delegation av norm-givningskompetens från riksdagen till regeringen och tiU myndigheter under regeringen finns således inte. De bestämmelser utöver fegregle­ringen som kan förekomma får inte vara mera betydande än att de kan betecknas som s.k. verkstäUighetsföreskrifter, aUtså tiUämpningsföre­skrifter av i huvudsak rent administtativ karaktär.

EnUgt vad jag har redovisat i det tidigare är den svenska frekvens-fördeUiingsplanens innehåU sådant att den i betydande utsträckning tar upp förhåUanden som är av gmndläggande betydelse för hur tiUdelning av frekvenser tiU enskilda användare skall ske. Eftersom frekvenstiUdel­ning och tiUståndsgivning torde vara att anse som olika sidor av samma sak,   kan   motsvarande   sägas   gälla   om   frekvensfördelningsplanens


 


betydelse för tiUståndsgivningen. Med hänsyn härtiU kan det i och för sig    Prop. 1992/93:200 sättas i fiäga om inte planen borde feststäUas av riksdagen genom lag.

Det som kan tala för en sådan ordning är att riksdagen därmed får ett betydande direkt inflytande över frekvensanvändningen. Dessutom löses tiU stor del de problem som följer av att de folkrättsUga förpUktelsema för Sverige som stat inte anses automatiskt gäUa i den intema rättsord­ningen. Bestämmer riksdagen en frekvensfördelningsplan innebär ju detta att den mest betydelsefuUa delen av RR samtidigt transformeras tiU svensk rätt.

Mot en ordning med frekvensfördelningsplanen faststäUd i feg talar å andra sidan det förhåUandet att radioområdet tiU sm karaktär är utpräglat dynamiskt. Det sker fortlöpande förändringar i umyttjandet av radiofre­kvenser, vilket bl.a. tar sig uttryck i återkommande ändringar av RR. Även med avseende på förhåUanden som berör endast svensk radioan­vändning måste justeringar i frekvensfördelningsplanen göras relativt ofta. Om frekvensfördelningsplanen togs in i lag kan det därför antas att riksdagen skuUe få besluta om förändringar ganska ofta. Även om den omgång som är förenad med en lagändring och den tid som åtgår innan en lagändring kan komma tiU stånd i och för sig inte utgör något avgörande argument mot att riksdagen föreskriver frekvensfördehiings­planen är det risk att systemet ofta skulle komma att upplevas som mngrott och röra tekniska detaljer av ringa politisk betydelse.

Frekvensfördehiingsplanen har prägel av deteljreglering. Samtidigt kan det sägas att den innehåller vissa gmndläggande fömtsätmingar för radioanvändningen. Enligt min mening är det önskvärt att skilja ut de gmndläggande elementen och lagfaste endast dessa, medan de delar som har karaktär av detaljbestämningar lämpligen bör få sitt mnehåU i annan ordning. Med denna inrikming följer att en nationeU frekvensfördelnings­plan med en här angiven omfatming inte bör lagfästes. Om inte bara de gmndläggande och såsom gmnder för frekvenstilldelning bettaktede be­ståndsdelarna beslutes av riksdagen, utan även mera detaljbetonade delar av frekvensfördelningsplanen, är det som jag ser det nämUgen risk för att utvecklingen på radioområdet hindras. Mm slutsats är således att fre­kvensfördelningsplanen inte bör ges lagform.

Frågan härefter är om den nationella frekvensfördelningsplanen skaU feststäUas som bindande norm eUer om den skaU ha karaktär av endast alhnänna råd och planeringshjälpmedel.

Som skäl mot föreskriftsformen talar att det knappast kan vara en
lämpUg utgångspunkt för en normativ plan att den skaU ändras med tata
intervaUer Över huvud taget präglas frekvensfrågor av en fordöpande
förändring av mer eUer mindre ingripande sfeg. Det krävs därför en
smidighet i hanteringen av de fiägor som tUlståndsmyndigheten tid efter
annan har att ta ställning tiU. En detaljerad föreskrift kan visserligen
säkert ha sin betydelse som rättesnöre för bedömningama, men det finns
också en risk att en detaljbetonad bindning kan vara ett besvärande
hinder för en effektiv och pragmatisk myndighetsutövning med syftet att
ge utrymme åt så många som möjUgt med så hög effektivitet i ut­
nyttjandet av radiofrekvensspektmm som rimUgen kan uppnås.
               189


 


När det dessutom, enligt vad som angetts nyss angående kravet på Prop. 1992/93:200 lagform, kan konstateras att en bindande frekvensfördelningsplan, bestämd av regeringen eller av en myndighet under regermgen, i princip inte får ge något substantieUt tiUskott tiU regleringen finns det mte skäl att på förhand binda tiUämpningen utöver vad som direkt följer av fegbe­stämmelser rörande tiUståndsgivning och av de verkstälUghetsföreskrifter av mera allmän art som regeringen kan komma att tiUföra.

Mm slutsats är således att skälen för att frekvensfördelningsplanen skaU vara bindande för myndigheter och enskUda inte är så starka att de uppväger de nackdelar som är förenade med en sådan ordning.

Som redogjorts för i det tidigare får det dock anses vara av betydelse att det finns en frekvensfördelningsplan. Den bör då lämpUgen faststäUas av myndigheten på radioområdet och givetvis bygga på de regler i lag som skaU finnas samt på de erfarenheter cKh rön som förvärvas från tid tiU annan. Det är aUtså avsikten att lagreglerna om den materieUa pröv­ningen av tUlståndsfrågor också skaU tjäna som underlag för frekvens­fördelningsplanen. Jag återkommer i det följande tiU dessa. Planen bör dessutom uppta mformation om förhållanden som regeringen och myndigheten närmare kan ha reglerat i form av verkstäUighetsföreskrif­ter

Ur konstimtioneU synvinkel blir frekvensfördelningsplanen att betrakta som allmänna råd. Den kommer givetvis att ha sin betydelse som en intem käUa för den policy som myndigheten vUl upprätmåUa, men också som information tiU radioanvändare, akmella såväl som potentieUa, om myndighetens ställningsteganden tiU hur olUca tiUämpningar av radio skaU passas in i radiofrekvensspektmm. Däremot får den inte någon självstän­dig betydelse vid prövning av ett tiUståndsärende. Denna prövning fömtsätts äga mm uteslutande mot de bestämmelser för tiUståndsgivnmg, frekvenstiUdehiing och feststäUande av övriga villkor för radioan­vändningen som skaU finnas i lag.

I enUghet med det nyss sagda bör det ankomma på tiUståndsmyndig­heten att utforma frekvensfördelningsplanen. Såsom framhålUts av Länsrätten i Stockhohns län är det därvid väsentiigt att det görs klart att planen mte utgör en föreskrift.

Länsrätten i Stockhohns län har vidare anfört att frekvensfördel­ningsplanens karaktär av allmänna råd skuUe fiamträda tydUgare om den tes firam utan regeringsföreskrifter TUl dette kan sägas att allmänna råd som sådana inte fömtsätter något bemyndigande. Varje myndighet kan aUtså fritt beslute om aUmänna råd inom sitt område, tiU skillnad firån vad som är fallet bettäffande föreskrifter Någon författningsreglering på förordnmgsnivå tiU stöd för planen är vid angivna förhåUanden inte nödvändig. En annan sak är att planen torde komma att återspegfe de gmnder för mdelmng av radioanvändningen som följer av lag och meddelade verkstälUghetsföreskrifter

190


 


4.12.4 Grunderna för att ge tillstånd och för att tUldela frekvenser     Prop. 1992/93:200

Mitt förslag: Genom reglema skall ordning i etem upprätthållas för att så många som möjligt skall kunna få rätt att använda radio och för art radioanvändningen skall ske på ett effektivt sätt. Reglema skall vidare syfta till att den som har fått tillstånd till radioanvändning skall vara skyddad från ingrepp CKh till att användningar av betydelse från yttrande- CKh informationsfrihetssynpunkt samt den radioanvändning som behövs inom försvaret skall ha företräde.

Som gmnd för tillståndsprövningen skall gälla att en ansökan om art få använcfe radiosändare skall beviljas under fömtsättning av att

-       radioanvändningen inte kommer att skadligt påverka annan radioan­vändning i Sverige eller i udandet,

-       radioanläggningen uppfyller bestamda tekniska krav,

-       radioanvändningen inte kommer att hindra den fria åsiktsbild­ningen,

-       radioanvändningen kan ske med bibehållande av beredskap för utveckling av befintiiga CKh nya radioanvändningar samt att

-       radioanvändningen inte kommer att inkräkta på det frekvensut­rymme som behövs för försvarsmakten.

För bifall till en ansökan om rätt att använda radiosändare för sådan verksamhet som är särskilt reglerad i annan lag fömtsätts dessutom att medgivande enligt den lagstiftningen föreligger.


Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Renussinstansema har med vissa kommentarer i aUt väsentUgt anslutit sig tiU utredningens försfeg. Justitiekanslem tar upp fiägan om fördehiing av frekvenser genom ett förfarande med inbjudan tiU ansökan avseende en bestämd radiotjänst. Justitiekanslem påpekar att fiägan hur bl.a. de yttrandefrihetsrättsliga aspektema skaU beaktas i samband med ett inbjudningsförfarande framstår som ett nytt problem för rättstillämpningen och är, liksom auktionsförfårandet, värt en närmare genomlysning. Kammarrätten i Stockhobn anför att ett förtydUgande behövs bettäffande det krav som ställs upp att tiUstånd kan bU beroende av att användningen av radio inte kommer att hindra radiokommunikation som är särskUt viktig med hänsyn tiU den frfe åsUctsbUdningen. Länsrätten i Stockholms län menar att uttedningen inte tiUräckUgt noggrant behandlat tiUståndsprövningen dels när det i största aUmänhet rör sig om konkurrens meUan flera sökande, dels när det i samband med ny radioanvändning kan föreUgga behov av något särskUt prövningsförfårande. EnUgt länsrätten förefeller den första simationen i de flesta faU kunna lösas inom ramen för de föreslagna reglema. Rent principieUt och för att eliminera sådant som kan uppfettas som gcxltycke anser länsrätten dock att en konkurrensregel borde tas in i fegtexten. En sådan regel kunde enUgt länsrätten förslagsvis bygga på användningsom-


191


 


rådets prioritet, graden av nytta och behov eUer, i sista hand, tidigaste Prop. 1992/93:200
ansökan. För den andra simationen - understryker länsrätten - borde det
inte kunna komma i fråga att tUlstandsmyndigheten, tiU förfång för en sö­
kande, utan fegstöd fiängår normala handläggnmgsregler genom att t.ex.
"tiUgripa en ordning med offentUg inbjudan tiU ansökan". Tekverket
anför bl.a. följande. Eftersom radiofrekvenser är en begränsad namr­
resurs av mycket stor betydelse för samhäUet bör det tydUgt markeras
vUcten av att frekvensema används effektivt. Lagstiftning och tiUdelnings-
gmnder bör fevorisera teknik och system som kan påvisa ett effektivt
spektmmumyttjande, t.ex. fler användare inom samma spektmm-
utrymme. Vid val mellan att effektivt nyttja spektmm och önskan att
skapa konkurrens, bör spektmmeffektiviteten ha en betydande påverkan.
Som tiUdelningsgmnd bör också vägas in publika näts samhäUsekono­
miska fördelar CKh simationen för kundema i dessa nät. Det förhållandet
att en operatör gör en vidareutveckUng av sitt system och härvid kan på­
visa ett klart CKh effektivare frekvensumyttjande än sina konkurrenter,
bör på ett positivt sätt påverka akmeU frekvenstiUdelning. För att kunna
umyttja frekvensbanden så effektivt som möjligt samtidigt som kosma­
dema håUs nere, är det nödvändigt att tiUstånd kan erhåUas mte endast
för de frekvenser som tas i anspråk omedelbart utan även för planerade
behov i samma frekvensband, i samma system eller i samma anläggning,
t.ex. på en radiolänksttäcka eller i ett punkt-tiU-multipunktsystem. Tele­
verket framhåller vidare att frekvenstillstånden med anpassning tUl före­
kommande system bör utformas av tUlståndsmyndigheten från fåU tiU
faU. Närradionämnden anser att det av lagen tydUgare än vad som är
faUet bör framgå att tiUstånd enligt annan lag exempelvis för mndradio
utgör villkor för att få behålla ett tiUstånd att inneha radiosändare.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anför att det är svårt att fiän konkur­
renssynpunkt ange några generella lösningar på hur man skaU hantera
problem som består i att en resurs är otUhäckUg och att problemet torde
få lösas fiän fåU tUl fåU. NO anför vidare. Den natorUga lösningen i ett
marknadsekonomiskt system består i att aUokera resursema med hjälp av
priset. Mot en sådan lösning kan invändas att det inte inom aUa områden
är lämpUgt att låta priset avgöra viUca som skaU få del av en knapp
resurs. På marknader där det finns en eUer ett fåtal kapitaUstiska aktörer
finns risk för att ekonomiskt svagare aktörer trängs tUlbaka med påföljd
att marknaden utvecklas mot dominans för ett företag eUer mot uppkomst
av oUgopol. Det Ugger i sakens namr att vissa marknadsimperfektioner
såsom knapphet på en viss resurs inte aUtid kan avhjälpas med typiskt
marknadsekonomiska lösningar. Det kan vara bättte att reglera i ett kon-
kurrensfiämjande syfte. Sålunda bör man söka tiUse att den knappa re­
sursen fördelas så att fömtsättningar skapas för konkurrens på markna­
den. Inte säUan kan dock förekomsten av skalfördelar tala för att inte
sprida ut resursen på för många aktörer Intemationelfe erfarenheter visar
emeUertid att skalfördelar ofta inte tas tiU vara om konkurrensen uteblir.
TiU sist bör därför fördelningen av en knapp resurs ske med beaktande
av flera olika omständigheter, varav nödvändigheten att bibehåUa en
någorlunda effektiv konkurrens är en. Statens pris- och konkurrensverk
    192

(SPK) för fram Uknande synpunkter som NO. Effektivitetsbegreppet bör


enUgt SPK omfatta en analys av samhäUsekonomisk effektivitet där hän- Prop. 1992/93:200 syn tas tiU marknadens konkurrensförhållanden och en avvägning meUan teknisk effektivitet och konkurrensinttesset bör kunna ske i anslutnmg tiU prövning av ansökan om frekvenser. SPK berör vidare ftägan om för­säljning av frekvenser genom auktionsförfarande. SPK anser det vara av inttesse att närmare utteda fömtsättningama för att införa altemativa sy­stem, som kan bidra tiU effektivare resursanvändning. Sådana system kan enUgt SPK vara akmeUa, t.ex. i samband med mttoduktionen CKh den fortsatta driften av det nya gemensamma europeiska mobUtelefonisy-stemet GSM. SPK påpekar att det i det sammanhanget är akmeUt att för­defe frekvenser inom ett begränsat frekvensband tiU ett flertal samtidigt ansökande operatörer EnUgt SPK bör det aUtid när det råder brist på fre­kvenser inom ett specifikt frekvensområde tiUämpas en ordning som innebär att samtUga inttessenter uppmärksammas på att tUlstånd kan sökas.

Skälen för mitt förslag: Vägledande för nya regler om tiUstandsgiv­ning bör Uksom nuvarande reglering vara det gmndläggande syftet att upprätthålfe ordning i etem. Ordningen skaU givetvis ha sin gmnd i att det skaU kunna gå att få tiU stånd ftingerande radioanvändning. Förhål­landen av rent radioteknisk art som därvid måste beaktas skall således vägas in vid bestämningen av om erforderUg ordning kan anses råda.

Fömtom att skapa ordning i etem skall regleringen ha till syfte att tiU­delning av radiofrekvenser skall ske efter bestämda utgångspunkter som bör finnas som en bakgmnd till tiUstandsprövningen i varje enskilt feU. Dessa utgångspunkter är positiv inrikming, effektivitet och fömtsebarhet i radioanvändningen, särskild hänsyn tiU yttrandefriheten samt likaledes särskUd hänsyn tiU försvarsmakten.

Positiv inriktning

Den gmndläggande inrikmingen bör vara att var och en som anser sig ha behov av radio skall bevUjas tiUstånd tiU sådan användning. Vid pröv­ningen av en ansökan bör instäUningen från tUlståndsmyndigheten vara att på bästa sätt tiUgcxlose sökandens önskemål inom ramarna för de möj­Ugheter som finns. Denna inrikmmg bör också genomsyra fegtexten på det sättet att presumtionen vid prövning av en ansökan skaU vara att sök­anden skaU få tiUstånd. Myndigheten skaU ha rätt att lämna en ansökan utan bifaU endast om det i det särskilda fallet brister i någon i fegen upp­tagen fömtsätming för tiUstånd.

Effektivitet i radioanvändningen

TiUståndsgivningen skaU syfta tiU att det begränsade område som står tiU
buds umyttjas på ett från radioteknisk synpunkt så effektivt sätt som
möjUgt. Villkor med vilka tiUstånd förenas skall med avseende på utmst-
ningsstandard och uppbyggnaden av radionät utformas mot bakgmnd av
effektivitetsaspekter Det blir härvid nödvändigt att beakta den tekniska
   I93

utvecklingen i ett brett perspektiv, så att hänsyn inte tas endast tiU vUken

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


teknUc som är tiUgängUg för dagen. Även den teknUcutveckUng som kan    Prop. 1992/93:200 förväntas skaU tes med i bedömningen och få betydelse bl.a. när en lämpUg tiUståndstid skaU bestämmas.

Reglema skaU syfta tiU att system som är spektmmeffektiva, dvs. som med samma fimktion kan nöja sig med mindre frekvensbandbredd, skaU använcfes i stäUet för system som tar upp större frekvensutrymme.

Förutsebarhet i radioanvändningen

Som senare kommer att beröras närmare skaU tiUståndstiden bestämmas utifiän en prognos om vad som med hänsyn tiU den tekniska utveck­lingen, användningen av de akmeUa frekvensema i fiamtiden och andra omständigheter kan anses rimUgt för den ifiägavarande användningen när tiUståndsbeslutet fettas. Regleringen i denna del skaU syfta tiU att den som har fått tiUstånd för exempelvis etableringen av ett radionät också skaU kunna utgå från att de radiomässiga fömtsättningar som har lagts fest i tiUståndet skall gälla tillståndstiden ut. Å andra sidan skall det mte vara självklart att tillståndet fömyas eller förlängs på oförändrade villkor vid tiUståndstidens utgång.

SärskiU hänsyn tiU yttrandefriheten

Det skaU vara en allmän strävan vid fördelningen av frekvenser att sådana användningsområden som inrymmer ett betydande mått av för­medling av tankar och känslor och som bidrar tUl åsUctsbUdningen i sam­häUet CKh tiU att information om olika förhållanden sprids skaU ha företräde. Det bakomliggande syftet med reglema skall i dessa fåU vara att gynna sådan användnmg som har särskilt inttesse fiän yttrande- och mformationsfrihetssynpunkter, t.ex. mndradio.

SärskiM hänsyn tiU försvarsmakten

Inom försvaret används radio i skilda sammanhang. Det är ett gmnd­feggande inttesse fiän samhällssynpunkt att försvarets behov av radiofre­kvenser blir tiUgodosedda. Regleringen skaU syfta tiU att så kan ske.

Grunderna för tiUståndsprövningen

Radio används i dag i många olika sammanhang. Vissa näringsverksam­
heter är i hög grad beroende av radio för att kunna fungera effektivt.
Detta gäUer t.ex. åkerirörelser inom lastoils- och bussbranschema, taxi-
och budbUsverksamheter och ett stort antal serviceverksamheter i övrigt
som har det gemensamt att verksamheten tiU stor del bedrivs ute på
fältet. För dessa är det ytterUgt betydelsefiiUt att det på ett biUigt, säkert
och snabbt sätt går att ha kontakt med de olUca rörUga enheterna. Även
samhäUets räddningstjänst är uppbyggd utifrån att det finns en fiingerande
      194

radiokommunUcation. Betydande defer av teletjänstverksamheten såsom


taltelefoni, telefex och dataöverföring bedrivs numera med hjälp av radio.    Prop. 1992/93:200

Utsändning av radioprogram i ljudradio och television sker tiU största

delen med hjälp av radio. Betydelsen av denna verksamhet ur yttrande-

och informationsfrihetssynpunkt är notorisk.  Radio används CKkså i

betydande utsträckning för distribution av mndradioprogram tiU de olika

sändarpfetsema och för insamUng av programmaterial från olika håU

inom CKh utom landet.

När de gmnder formuleras som skaU vara avgörande för om en bestämd radioanvändning skaU tiUåtas måste den nuvarande pågående radioanvändningen finnas som bakgmnd. Denna radioanvändning är uppbyggd efter ett system som vuxit fram aUteftersom de tekniska fömt­sättningama för att kunna tiUgcxlogöra sig radiomediets möjUgheter har utveckfets. Teknikens fendvmningar har gjort att efter hand tUlkommande krav på tiUgång tiU radiokommunikation i stor utsträckning har kunnat tiUgcxloses genom att nya frekvensområden med aUt högre frekvenser har kunnat tes i anspråk. Totalt sett utgör radioanvändningen i dag ett fungerande system där aU pågående radioanvändning är inordnad så att den skaU kunna bedrivas under förhåUanden som medger en säker funktion.

Som jag nyss fiamhålUt bör inrikmingen av tiUståndsprövningen vara att sökanden skaU ges tiUstånd tiU användning av radiosändare. De regler som föreslås för tiUståndsgivningen skall således förmedfe en i gmnden positiv inställning tiU radioanvändning. Endast om det av framför aUt tekniskt betingade skäl inte är möjUgt att medge den begärda använd­ningen skaU en ansökan kunna avslås. I det följande tar jag upp de fömtsättningar mot vUka en ansökan sålunda skaU prövas.

Ingen risk för skadlig påverkan

Jag har redan flera gånger firamhålUt vikten av att radioanvändnmgen sker på ett sådant sätt att annan radioanvändning inte störs. Frihet från skadUg påverkan från annan radiosttålmng är en gmndläggande fömt­sättning för att radiomediet skaU kunna användas effektivt. En ansökan om tiUstånd skall därför bevUjas endast om redan förekommande radioanvändning inte kommer att störas av den radioanvändning som sökanden viU eteblera. I allmänhet innebär dette att varje enskUd radioan­vändare i princip måste vara ensam på sin frekvens inom det geografiska område där det är avsett att mottagning av hans sändning skaU kunna ske. Som jag har redogjort för i det tidigare varierar detta områdes storlek med hänsyn tiU vilken frekvens det rör sig om. Utsändning av radiovågor på kortvåg kan nå mycket långt, medan ultrakorta vågor i huvudsak knappast når längre än tiU horisonten. Detta förhåUande måste givetvis beaktes när bedömningen görs. För att aUa radiosändare skaU få pfets kan det dock i vissa faU vara nödvändigt att fete flera användare samsas om en frekvens.

Vidare är det så att det just uppstäUda kravet på att ensam få disponera en viss frekvens måste innefatta ett ställningstagande tiU vad som i detta sammanhang avses med en frekvens.  Den frekvens som avses när


 


tiUdehiing sker är i princip den s.k. bärvågsfrekvensen. Utöver tekniska Prop. 1992/93:200 fiägor inryms här frågor om kvaUteten på överföringen avseende den frekvensbredd som behövs för en viss användning. Frågor av nämncfe sfeg bör med beaktande av bl.a. den tekniska utvecklingen ankomma på tiUståndsmyndigheten att ta ställning tiU i samband med tiUståndspröv­ningen.

En fömtsättning för att bevUja tiUstånd tiU radioanvändning bör således vara att tiUståndsgivande myndighet mot bakgmnd av sin kunskap om befindig radioanvändning har anledning att ante att sökandens radio­användning inte kommer att ske under sådana förhåUanden att annan radioanvändning blir skadUgt påverkad.

Genom att denna gmnd för prövningen måste vara uppfyUd för att an­sökningen skaU kunna bifålfes säkras i betydande utsträckning att Sverige inte bryter de intemationelfe åteganden som följer av RR. För den reglering som finns i RR är nämligen just friheten från skadUg påverkan ett bärande syfte.

Vid denna bedömning bör namrUgtvis hänsyn tes inte endast tiU radioanvändningen mom Sverige. Även den radioanvändning som sker utanför våra gränser och som tiU följd av radiovågomas utorednings-egenskaper kan tänkas bU skadligt påverkad av en radiosändare i Sverige skaU beaktes vid prövningen. Kunskap om radioanvändningen i andra länder finns hos den intemationeUa frekvensregistteringsbyrån (IFRB). Denna information är tiUgängUg för Telestyrelsen. Vad gäUer våra närmaste grannländer sker ett nära samarbete meUan myndighetema på radioområdet. I vissa fåU förekommer det att det meUan myndighetema träffas överenskommelser om umyttjande av vissa frekvensband i de geografiska områden som ligger på sådant avstånd att radioanvändningen påverkar det andra landets möjUgheter att umyttja radio. Således har det meUan förvaltrungsmyndighetema på radioområdet i Danmark och Sverige träffats ett skriftligt avtal om frekvensumyttjande och frekvens-koordmering i band för mobUa och fasta stationer i de geografiska gräns­områdena meUan Danmark och Sverige. Avtalet är uppbyggt på att vissa frekvenser är avsatta tiU användning i Danmark och vissa i Sverige. Det är emeUertid fömtsatt att tUldelning skaU kunna förekomma i strid med denna gmnduppdelning och det är också avsatt vissa band för s.k. fri tiU­delning, men då krävs ett mera arbetskrävande koordmeringsförfårande för att säkra att inte stömingar uppstår på någondera sidan av gränsen. Beträffande de övriga grannländema sker koordineringen i princip i varje särskUt feU.

Hänsynen tiU radioanvändningen i andra länder kan således innebära
att en ansökan om användning av radiosändare i Sverige kan komma att
lämnas utan bifåU med hänvisning tiU att det skuUe leda tiU stömingar på
radioanvändningen i det andra landet. E)et bör påpekas att skadUghets-
prövningen härvidlag inte nödvändigtvis måste ske mot en befintUg ut­
ländsk radioanvändning. Även om det inte finns någon pågående radio­
användning i udandet i det frekvensområde som är föremål för en svensk
ansökan kan den regel om skadlighetsprövning som här föreslås ändå
komma att leda tiU att en ansökan inte bör bifaUas. Det får nämUgen i de
196

flesta faU antes att sådan radioanvändning som sker i enUghet med RR:s


bestämmelser mtemationeUt sett måste ha företräde. Kan det antas att det Prop. 1992/93:200 andra landet kommer att tUlåta en viss radioanvändning som står i över­ensstämmelse med RR, bör inte en svensk användning som kommer att störa den utiändska användnmgen tiUåtas om denna användning inte har samma prioritet enligt RR. Vid en prövning mot RR skuUe nämUgen den svenska användningen i så faU rätteUgen vika. Om tiUståndsmyndigheten kan fömtse en sådan utveckling bör därför ansökan lämnas utan bifaU med hänvisning tiU risken av att den fiamticfe utländska radioanvänd­ningen skuUe komma att bU skadUgt påverkad.

Det krav på att användningen skaU ske på sätt som inte medför risk för skadUg inverkan på annans radioanvändning bör inte endast ha avseende på inpfeceringen av en ny användare i det befintUga systemet för fre­kvenstUldelning. Det bör CKkså innebära att krav kan stälfes på den personUga kompetensen hos radioanvändaren i fråga om att hantera radioutmsttiingen när detta är motiverat utifiän risken för skadUg på­verkan. Detta får tiU följd beträffande amatörradioverksamheten, som äger mm i särskUt avsedda frekvensband, att kravet på att det skaU kunna fömtses att skadlig påverkan inte kommer att ske får utgöra gmnd för att StäUa upp även kompetenskrav med avseende på användarens kunskaper och färdigheter Först om dessa krav, vars huvuddrag är intemationeUt bestämda, uppfyUs bör vederbörande beviljas tUlstånd tiU att mneha och använda radiosändare.

Tekniska krav på radioanläggningen

För att det skaU vara möjligt att uppnå den eftersträvade ordningen vad gäUer användning av frekvenser är det av stor betydelse vilka krav som StäUs på den radioutmstning som används. Vid tiUståndsprövningen bör som ett särskUt moment undersökas om den utmstning som sökanden viU använda svarar mot vad som bör krävas för att sä många som möjUgt skaU beredas möjUghet att använda radio.

Inledningsvis bör en fråga av närmast terminologisk art beröras. Jag har i det föregående föresfegit att tUlståndskrav, i likhet med vad som gäUer för närvarande, skall uppstallas för rätt tiU innehav eUer använd­ning av radiosändare. Det är alltså radiosändare som tUlståndskravet är inriktat på. Det kan synas följdriktigt att evenmeUa föreskrifter om radioutmstning då borde vara tiUämpUga på endast radiosändare. Inom den nuvarande handläggningen av fiägor om tekniska krav förekommer emeUertid att det från myndighetens sida även stäUs krav på radiomot­tegaren. Det finns i huvudsak två bakomUggande skäl för denna ordning.

Det ena skälet är betingat av att mottegaren inte får vara så utformad att den kan störa annan radioanvändning genom att ge ifrån sig radiostrål­ning. Jag kommer att kommentera dette förhåUande närmare längre fram i samband med övervägandena om behovet av åtgärder mot radiostör­ningar.

Det andra skälet för att stäUa upp tekniska krav på radiomottegare har sm bakgmnd i det förhåUandet att radiomottegarens tekniska kvaUteter har betydelse för möjUghetema att bedriva en frekvenseffektiv kommu-


 


nUcation. Om mottegarens kvaUtet skaU styra skuUe detta kunna leda tiU    Prop. 1992/93:200 en minskad effektivitet i frekvensanvändningen.

1 detta sammanhang bör också beaktes hur en radioanläggning rent faktiskt är uppbyggd. I många användningar är det på det sättet att sändare och mottagare finns i samma apparamölje CKh apparaten är avsedd att användas för både sändning cKh mottagning. Detta är faUet be­träffande kommunikationsradioapparater, mobUtelefoner, m.m. Med undantag av mndradiotiUämpningar är innehavaren av den tiUståndspUk­tiga sändaren CKkså innehavare av mottagaren eUer har i vart faU ett bestämmande inflytande över mottagarens utformning, även om sändare och mottagare inte är sammanbyggda. Det synes med hänsyn härtUI namrUgt, att när tekniska krav skaU faststäUas för radiosändaren också beakta mottagardelen av anfeggningen.

Mina överväganden leder mig aUtså tiU att de tekniska krav som skaU UppstäUas för att nå en frekvenseffektiv radioanvändning inte bör avse enbart radiosändaren. För de mottagare som är avsedda att motta radio­vågoma bör krav med samma bakomUggande syfte kunna stäUas. Här­vidlag skaU de tekniska kraven utformas med beaktande av att sändare och mottagare skaU i samverkan kunna fungera på ett frekvenseffektivt sätt. Krav enUgt lagstiftningen på en mottagare får emeUertid mte med­föra att uigrepp görs i informationsfriheten. Rätten att mneha en radio­mottagare för mndradiomottagning får således inte göras beroende av att mottagaren uppfyller bestämda kvalitetskrav i nu akmeUt avseende. Be­träffande sådana mottagare får evenmella kvalitetsbrister återfalla helt på den enskilde innehavaren och inskränkas tiU att möjUghetema tiU mot­tagning och kvaUteten på denna kommer att variera.

Jag föreslår aUtså att det införs en möjUghet att stäUa krav på mot­tagaren endast för sådan radioanvändning där de olika delama av radio­anläggningen finns hos samme innehavare och där sändarägaren har möj­Ughet tiU följd av ägande, stäUnmg av operatör enUgt avtal eUer liknande anknytning att direkt påverka kvaUteten hos mottagaren.

Som jag har berört i samband med den gmndläggande fömtsättningen angående frihet från skadUg påverkan i radioanvändningen, innefettar denna fömtsättning också vissa gmndelement som är hänförUga tiU den tekniska standard som anses lämpUg för olika radioanvändningar. Beroende på vilken kvalitet i överföringen som anses önskvärd kan det gå åt mer eUer mindre frekvensutrymme. Detta är emeUertid endast en av flera omständigheter som har betydelse för radioanvändningen.

I fiägor om vUken utioistiiing som bör vara tUlåten att använda finns det flera andra omständigheter att beakta. Mma överväganden i denna del bygger på att de fömtsätmingar som bör gälla för användningen av oUka radioanläggningar skaU ha som utgångspunkt att nå största frekvenseffek­tivitet.

Med frekvenseffektiv utmstning avses då radiosändare och radiomot­tegare som i förening har förmåga att verka på ett så Utet frekvensut­rymme som möjUgt i förhåUande tiU den mängd mformation som skaU överföras under en given tidsperiod.

Det är mte möjUgt att i föreskrifter av så genereU karaktär som det      198

måste bU fiäga om här närmare ange vUka tekniska krav som bör stälfes.


För att i någon mån antyda inrikmingen och arten av dessa krav finns det    Prop. 1992/93:200 emellertid anledning att exemplifiera sådana förhållanden hänförUga tiU radiosändares och radiomottegares tekniska beskaffenhet som bör beaktes vid bedömningen.

För radiosändare bör det sålunda mgå i bedömningen vilken stebiUtet på avsedd frekvens som sändaren skaU ha. Det bör också bedömas i vilken utsträckning avvikelser från av tiUverkaren angiven bärvågsfre­kvens kan gcxltes. Vidare kan ett moment i bedömningen vara att be­stämma i vad mån utsändning på annan frekvens än den avsedda skaU vara acceptabel.

För mottagare bör det, med nyss gjorcfe reservationer, ingå i bedöm­ningen exempelvis vilken känsUghet som utmstningen bör ha CKh vilken förmåga mottagaren skaU ha att skUja bort sådana signaler som Ugger vid sidan av den kanal inom vilken den önskade mottagningen skaU ske.

Vid ställningstagande tiU vUka krav som skaU stäUas för att viss teknisk utmsttiing skaU anses vara acceptabel ur synvmkeln om frekvenseffek­tivitet måste detbU fråga om en rimUghetsbedömning. De omständigheter som skaU ha betydelse vid denna bedömning måste namrUgen variera med hänsyn tiU att det rör sig om skilda slag av utmsming och olika former av användning av radio.

Den effektivitet i användningen som skaU krävas bör bestämmas med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt och vad som finns tiUgängUgt på marknaden. En given utgångspunkt är de standarder gäUande olika slag av radioutmstning som utarbetas i intemationelfe sammanslutningar. På radioområdet är det särskUt att beakta de standarder som utarbetas inom ramen för den intemationeUa standardiseringskommissionen (ISO) och inom det europeiska standardiseringsinstimtet för telekommunika-tionsutmsming (ETSI).

Det finns också skäl att i bedömningen ta hänsyn tiU de ekonomiska
konsekvensema av olUca tekniska lösningar. Framför allt bör dock de
ekonomiska aspektema vägas in i bedömningen vid bestämmandet av den
tiUståndstid som kan vara lämpUg med användning av en viss utmstning.
Det bör således vara tänkbart att tiUstånd meddelas för användning av en
utmstning som är mindre sjKktrumeffektiv än vad som med umyttjande
av de allra senaste tekniska framstegen går att uppnå. En sådan bedöm­
ning kan godtas mot bakgmnd av att det från frekvenseffektivitets­
synpunkt bättte altemativet under en viss tid kan förväntas leda tiU
avsevärt högre kosmader för radioanvändaren. I ett sådant faU kan det
vara skäl att bestämma en tillstandstid som medger en kortare användning
av den sämre utmsmingen än vad som annars hade beslutats, med den
bakomUggande tanken att de tidigare ekonomiskt betingade hindren för
en bättte utmstning kan vara undanröjda efter denna tiUståndstid.
VisserUgen Ugger det i ett sådant stalUiingstagande också en avvägning
av vad som utgör en acceptabel avskrivningstid, vUket kan leda tiU att det
ttots aUt måste medges en längre tiUståndstid än som i förstone kan synas
motiverad av kosmadsutvecklmgen för en bättte utmsming. Det går dock
inte att komma ifrån att ett strikt krav på att utmstningen i varje stond
skaU vara så frekvenseffektiv som möjligt skulle kunna leda tiU en
           I99

betydande kapitalförstöring och därför inte kan upprättiiåUas.


En avvägning måste göras av de i vissa fall motstaende kraven på å ena Prop. 1992/93:200 sidan det övergripande mttesset av frekvenseffektivitet och å andra sidan kosmadseffektivitet hos användaren. Den avvägningen får ske utifrån de omständigheter jag har belyst här. Vid sådana ställningstaganden måste hänsyn tas även tiU den knapphet på frekvensutrymme som råder inom just det frekvensområde som det i varje särskUt feU är fråga om.

Resultatet av de överväganden i fiäga om kraven på utmstningens be­skaffenhet som här avses bör namrUgtvis återspeglas i de villkor som varje tiUstånd skaU vara förenat med. Jag återkommer senare tiU inne­håUet i tiUståndsviUkoren. Det finns emeUertid anledning att redan här påpeka att de tekniska krav som bör uppstäUas bör kunna intas i verk­stälUghetsföreskrifter, vilka i sin tor kan utgöra underlag för typgcxl­kännande av radioutmstning i de faU där samma sfeg av utmstning är ofta förekommande.

Skydd för yttrande- och informationsfrihetema

Den ovan redovisade gmndläggande fömtsätmingen för radioanvänd­ningen innebär att en ny radioanvändning inte får medges om det finns anledning ante att denna kommer att störa en tiUåten befintUg radioan­vändning. Härigenom ges ett gott skydd mot att nya tUlståndshavare skadar radioanvändning som är sanktionerad sedan tidigare.

Mot bakgmnd av bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket yttrande­frihetsgmndlagen (YGL) har jag, som redovisats i det föregående, funnit det lämpUgt att det finns ett ytterUgare skydd för sådana radioanvänd­ningar som kan sägas innefette informationsöverföring av särskUd be­tydelse med hänsyn tiU den fria åsUctsbUdningen. Jag anser det alltså vara väsentUgt, för att säkra att radiofrekvensema används på ett sätt som leder tiU störste möjUga yttrandefrihet och informationsfrihet, att det tes särskUda hänsyn tiU radioanvändningar med sådan prägel. För att fram­håUa dette bör den lag som här föreslås inte bara innehålla utan inledas med en bestämmelse där betydelsen av yttrande- och informationsfriheten feggs fest.

De radioanvändningar som jag härvid närmast tänker på är givetvis sådana som omfattas av begreppet radioprogram som detta är definierat i YGL, dvs. program i ljudradio och television och innehåUet i vissa andra sändningar av ljud, bUd eUer text. Det gäller aUtså inte endast de vanUgaste mndradiotiUämpningama. Också sådana som vänder sig tiU särskUda målgmpper omfattas av det särskUda skyddet. För exempelvis synskadade är verksamheten med radiosända dagstidningar, radiotid-ningar, av stor betydelse med avseende på yttrande- och informationsfri­heten.

Även om YGL:s begrepp radioprogram tacker de vUctigaste och van­Ugaste användningama vad gäller överföring av upplysningar, tankar, åsUcter och känslor, kan det inte uteslutas att det kan finnas andra radio­användningar som också har betydelse för yttrandefriheten. Med hänsyn

tiU snabbheten i den tekniska utvecklingen under de senaste årtiondena

200 är det dessutom antagUgt att det i framtiden kan komma nya använd-


nmgar som på motsvarande sätt måste ha ett särskUt skydd för att vidaste    Prop. 1992/93:200 möjUga yttrandefrihet skaU kunna uppnås.

Det särskUda skydd som jag anser skaU ges radioanvändningen bör komma tiU uttryck i en föreskrift att tUlstånd inte får ges för användning av en radiosändare där det finns risk att den radioanvändningen kan hindra radioanvändning som är särskUt viktig med hänsyn tiU den frfe åsUctsbUdningen. Jag avser härmed i första hand att bereda en särskUd gmnd för att de frekvensområden som enUgt de intemationelfe överens­kommelsema har ansfegits för mndradioanvändning också skaU använcfes för detta. Det bör aUtså inte få komma i fråga att använda dessa fre­kvensområden för andra radioanvändningar om inte detta kan ske utan risk för att möjUghetema tiU mndradioverksamhet blir reducerade. Be­dömningen av om det kan finnas en sådan risk bör göras inte bara utifrån den radioanvändning som sker för närvarande, utan även från vad som kan tänkas behövas i fräga om frekvensutrymme för sådana särskUt skyddsvärda användningar i framtiden.

Att alltför strikt upprätmåUa något slags förbud mot annan verksamhet inom de frekvensområden som är avsedda för mndradio kan dock tänkas leda tiU ett slöseri med frekvensresurser i vissa feU. Kravet på att verksamhet som innehåUer moment av uttryck för yttrandefrihet skaU ha särskUt skydd får enUgt min uppfetming inte leda tiU att vissa frekvenser skaU Ugga för fäfot under långa tider om det finns andra verksamheter som önskar umyttja frekvensema och om användningen av frekvensema för denna verksamhet inte skulle medföra att radioanvändningen i andra länder skulle bU skadUgt påverkad. TiUdehiing av frekvenser inom mnd-radiobanden för annan användning bör emeUertid ske endast under fömtsättning att det finns möjUghet att evakuera den radioanvändningen tiU andra band om mndradioverksamhet skulle bU akmeU. Vid tiUstånds­givningen måste därför särskild uppmärksamhet ägnas åt bestämningen av tiUståndstiden och vad som skaU gälla för det fell att den andra använd­ningen måste flyttas under löpande tillståndstid.

Hänsyn till framtida frekvenstilldelningsbehov

I likhet med vad som gäUer för andra namrresurser varierar behovet av att ta radiofrekvenser i anspråk från tid tUl annan. Den planering som tiUståndsmyndigheten måste göra för att det skaU vara möjUgt att umyttja radiofrekvensema så effektivt som möjUgt innebär att olika radioanvänd­ningssätt inordnas i bestämda frekvensområden eUer frekvensband.

Planeringsverksamheten är ett uttryck för bl.a. det behov som finns av att ha en beredskap dels för de nya användningar som kan tänkas komma i framtiden, dels för utvidgning och utveckling av sådana användningar av radio som förekommer för närvarande. Som jag har framhålUt i det tidigare måste det vara en väsentUg uppgift för tiUståndsmyndigheten att genom frekvensplanering ha en firamförhåUning så att onödiga låsningar undviks tiU följd av oförtänksam frekvenstilldelning. Genom frekvenspla­neringen skapas dessutom fömtsätmingar för att fyUa ianspråktagna frekvensband innan nya band börjar användas. Detta leder givetvis tiU att


 


effektiviteten i frekvensanvändningen ökar.  TUlståndsprövningen bör    Prop. 1992/93:2(X) därför ske med beaktande av att det skaU vara möjUgt att upprätmåUa en rimUg beredskap för behov av ytterUgare frekvensutrymme för befintUga och nya radioanvändningar.

Vad gäUer behovet av att reservera frekvenser för att det skaU vara möjUgt att utvidga befintUga radioanvändningar kan detta givetvis inte anses vara för handen så fort någon användare anmäler att han i en oviss framtid ttor sig ha behov av flera frekvenser I den mån han sedermera inte kan vara kvar med sin radioanvändning i det frekvensband som han först fick tiUdelning i bör han vid behov av utökning som huvudregel anvisas frekvensutrymme i ett annat band, där tillräckUg kapacitet för det uppkomna behovet finns. Något skyddat anspråk på att angränsande fre­kvenser sIcaU hålfes obmkade i avvaktan på att hans behov har vuxit så att det finns anledning att tiUdefe honom dessa kan knappast försvaras. Givetvis kan det finnas enskilda fåU där en viss beredskap i nämnda av­seende ändå kan anses motiverad, men som huvudregel bör användaren inte kunna kräva detta om mte särskUda omständigheter med hänsyn tiU verksamhetens art motiverar det.

Sådana undanteg som kan tänkas motivera att vissa frekvenser håUs i beredskap för en framtida utökning kan röra exempelvis verksamhet av utpräglat samhällsnyttig karaktär, såsom användning av kommunUcations-radio inom poUsverksamhet, verksamhet inom samhällets räddningstjänst eUer motsvarande verksamheter Det får CKkså anses motiverat att visst frekvensutrymme i anslutning tiU gjord tiUdelning hålls i beredskap när det rör sig om så stora radionät att det kan fömtses att en flyttning av nätet tiU andra frekvenser för att ge ökat trafikutrymme skuUe vara mycket svår att genomföra. Det kan ju tänkas att det i framtiden mte skuUe finnas något tiUräckUgt brett frekvensområde som är tiUgängUgt utan att det samtidigt innebär att nätets funktion och tekniska fömtsätt­ningar skuUe behöva ändras i gmnden. Att i sådana fåU förbehålla en viss kapacitet för fiamtida utveckUng inom nätet synes knappast kunna an­gripas utifirån frekvenseffektivitetsaspekter Sismämnda synsätt torde vara tiUämpUgt på exempelvis mobiltelenäten.

Givetvis finns det en gräns för hur mycket utrymme som bör kunna håUas i beredskap. Det är emeUertid varken möjligt eUer lämpUgt att i lagstiftning exakt ange var denna gräns går i varje särskUt fåU. Det får bU tiUståndsmyndighetens uppgift att med hänsyn till förväntningar om nätets utveckling, utveckUngen av konkurrerande verksamheter och verk­samheter som i framtiden kan förväntas te över vissa av ftinktionema samt den trängselsimation som råder i det akmeUa frekvensbandet bedöma den beredskap för utvecklingsmöjUgheter av ett bestämt radionät som kan anses rimlig.

Det finns även ett behov av att ha visst frekvensutrymme i beredskap
för utveckling av användningen av radio för mndradio och andra verk­
samheter för masskommunikation. Att det med tiUämpade kvaUtetsbedöm-
tiingar för mndradioanvändning finns ett antal frekvenser kvar, som för
närvarande är oumyttjade, får alltså inte tes tiU intäkt för att det skuUe
vara fritt att tiUdela dessa frekvenser tiU exempelvis kommunikations-
     202

radio eUer radiolänkförbindelser.


 


Som framhålUts i det föregående har Sverige tiU följd av bl.a. landets Prop. 1992/93:200 geografiska läge i stor utsträckning anslutit sig tiU vad som bestämts m-temationeUt angående radioanvändnmg. Även om Sverige skuUe vUja använda de frekvenser som mtemationeUt är anslagna för mndradio tiU annan radioverksamhet skuUe det i många fåU stöte på hinder med hän­visning tiU vårt intemationelfe beroende. Detta beroende är i huvudsak av två sfeg. Dels är mndradiomottagare konstmerade så att de medger mottagning på vissa bestämda frekvensområden. Om annan radioanvänd­ning tiUäts inom dessa frekvensområden skuUe det kanske bU möjUgt att motta den kommunUcationen på mndradiomottagare, vilket kunde upplevas som besvärande såväl av sändaranvändaren som av mottagarin-nehavaren. Dels torde riskema vara uppenbara för att det skuUe bU problem att koordinera den svenska frekvensanvändningen med våra grannländer om vi i Sverige inte har samma sfeg av radioanvändning inom dessa frekvensband. Slutsatsen av detta blir därför att mndradio­verksamheten som sådan måste ha ett givet företräde för användning av radio mom de band som intemationeUt anslagits tiU detta ändamål. I den mån det finns utrymme kvar inom dessa band bör således dessa frekvenser hållas i beredskap för utveckUng av mndradioverksamheten. Endast i den mån sådan annan radioanvändrung inom dessa band som inte påverkar mndradiosändningar är möjlig bör detta kunna accepteras.

Jag anser vidare att det måste hållas en viss beredskap för att möjUg­göra att nya radioanvändningar kan införas. Även här måste betydelsen av det intemationelfe samarbetet på radioområdet beaktas. Även om ansökningar om tiUstand tiU att använda radiosändare i Sverige enUgt mina förslag här inte skall prövas mot andra normer än de som läggs fast i svensk lag och därtiU hörande svenska föreskrifter går det inte att komma ifiän att dessa normer i betydande utsträckning måste få sitt materieUa innehåU av den utveckling som sker på det mtemationeUa planet. Än en gång finns det anledning att peka på beroendet av våra grannländer vid bedömningen av de praktiska följderna av viss radioan­vändning och på tiUgången tiU utmstning av viss bestämd teknisk beskaffenhet.

Genom det intemationeUa förhandlingsarbetet, exempelvis mom ramen
för nu, läggs fest vilka radioanvändningar som skaU få utrymme i
frekvensspektmm. De beslut om nya radiotUlämpningar som tas i det in­
temationeUa samarbetet blir i praktiken i mycket betydande grad styrande
för de krav på frekvensutrymme som kommer att stäUas i Sverige från
dem som viU umyttja de nya tekniska möjUghetema. Det förtjänar att
påpekas att detta förhåUande knappast påverkas av om Sverige formeUt
sett binder sig för att följa överenskommelsen eUer om vi väljer att sta
utanför densamma. Vårt beroende av de omgivande ländemas radioan­
vändning sammantaget med standardiseringen på utmstningssidan gör att
vi i praktiken ändå måste anpassa oss, om vi viU kunna använda oss av
den nya tekniken. För att det skaU vara möjUgt att använda dessa tiU-
lämpningar även mom Sverige måste därför en beredskap håUas så att de
band som genom mtemationeUa överenskommelser anslagits för vissa
radiotiUämpningar inte tes i anspråk av andra användningar i sådan grad
  203

att det medför att de nya tiillämpningama inte kan beredas pfets.


Det kan i detta sammanhang nämnas att det mom EG har tegits vissa Prop. 1992/93:200 beslut om nya radioanvändningar. Det gäUer exempelvis införandet av ett aUeuropeiskt personsökningssystem, ERMES, (European Radio Mes-sagmg System), där rådet i direktiv den 9 oktober 1990 (90/544/EEG) föreskrivit att medlemsstatema skaU upplåta vissa uttryckUgen angivna frekvenser för användning för personsökningssystemet. Det föreskrivs vidare att systemet skaU utformas efter en gemensam specifikation. Direktiv med motsvarande innebörd finns beträffande införandet av dels allmänt tiUgängUg, aUeuropeisk, landbaserad mobilkommunikation, GSM, (87/372/EEG), dels europeisk, tiädlös telekommunUcation, DECT, (91/287/EEG).

Oavsett vilket formeUt förhåUande som Sverige har tiU överenskom­melsema inom ITU och EG kommer vi redan på det sätt som beskrivits i det föregående att påverkas av utvecklingen i vår omvärld. I den mån vi i Sverige viU använda oss av de tekniska firamstegen måste vi i många faU också ha en beredskap för detta, genom att så fort den nya tekniken har fått mera fasta konmrer söka hitta ett frekvensområde, där det går att få pfets för det nya. I vissa feU måste det vara ett bestamt frekvensom­råde för att utmstning som är tiUverkad enUgt den gemensamma standarden skall kunna gå att använda. Detta område måste då skyddas från sådan radioanvändning som kan innebära att den fiamtida radioan­vändningen kan komma att bU skadligt påverkad.

I vilken utsträckning frekvensutrymme bör håUas i beredskap för utvidgning av befintiiga radioanvändningar och i vad mån det skaU göras "reservationer" för nya tillkommande radioanvändningar kan mte be­stämmas en gång för aUa. Det kan ibland bU firåga om att vägra tiUstånd för en viss omedelbart bmkbar radioanvändnmg tiU förmån för en framtida. En sådan vägran kan synas strida mot den gmndläggande inriktning för tiUståndsprövningen som bör gäUa, nämUgen att så långt som möjUgt den som önskar det skall beredas tUlgång tiU radiokom­munikation. EmeUertid måste det vid den bedömning som skaU Ugga tiU gmnd för ett sådant beslut vara ett övergripande syfte att nå ett så effektivt umyttjande av radiofrekvensema som simationen nu och inom ÖverbUckbar framtid medger Det bör därför vara befogat att vägra tiUstånd tiU ett visst frekvensumyttjande om det kan fömtses att en effek­tivare (Kh dessutom intemationeUt koordinerad användning kan komma tiU stånd inom rimUg framtid.

Av samma skäl bör det inte defes ut frekvenser som Ugger i sådan närhet tiU frekvenser som umyttjas för stora radionät, om det finns anledning att anta att nätet inom den närmaste tiden kommer att expandera. Dock bör "reservationema" inte hållas festa aUtför länge. När tendenser tiU att tiUväxten mattas visar sig eUer teknikutvecklingen tyder på att andra likartade radiosystem med högre kvaUtet, bättte konkur­rensfömtsättningar, etc. kan komma att inttoduceras, bör detta givetvis påverka bedömningen av om det finns anledning att även fortsättningsvis håUa på frekvensema.

Det är fett att inse att det här finns ett inte obetydUgt utrymme för
divergerande bedömningar. En mycket vUctig uppgift för tiUståndsmyn-
   204

digheten blir därför att skaffa sig ett så gott faktaunderlag som möjUgt.


Det bör Ugga i myndighetens uppgifter att ha en bred kunskapsbank Prop. 1992/93:200 beträffande såväl de pågående radioanvändningama CKh dessas utveck-Ungsmöjhgheter som utvecklingen av nya radioanvändningar inom och utom Sverige. Erferenhetsutbyte med radiotiUverkare och stora radioan­vändare torde kunna bidra tiU en sådan kunskapsuppbyggnad. Genom att aktivt delta i det intemationeUa samarbetet inom radicximrådet finns möjUghet att redan i ett tidigt skede av utvecklingen få kännedom om kommande radioanvändningar.

Med stöd av den kunskap som följaktUgen bör finnas hos tiUståndsmyn­digheten får det i första hand ankomma på myndigheten att mot bakgmnd av de förhåUanden som jag har redovisat bedöma i vilken utsträckning det skaU finnas frekvenser i beredskap för utveckling av nya och befintUga radioanvändningar. Det måste här bU fråga om en rimUghets­bedömning som får utfaUa efter styrkan hos de argument som kan anföras för respektive emot de olUca inttessena. Även om det i många feU kanske inte utgör något egentligt alternativ bör det påpekas att det kan finnas tUlfäUen då en kompromiss meUan motstaende inttessen kan besta i att tiUdelning sker med en kortare tiUståndstid än som annars skuUe ha bestämts.

Hänsyn tiU försvarsmaktens frekvensbehov

Försvaret är en mycket stor användare av frekvenser Många av de sätt att nyttja radio som förekommer inom civU verksamhet finns också inom försvaret. Radiomateriel används således inom försvaret på ett stort antal områden, t.ex. talkommunikation mellan mobila enheter, sjö- CKh flygsäkerhet, marksensorer, radarstationer på marken, tiU sjöss och i luften, styrsystem för robotar och andra vapen, radiolänkar inom ramen för försvarets telenät, etc. Det kan konstateras att tiUgången tiU gcxla radiokommunikationer i skUda hänseenden är av utomordentUgt stor betydelse för försvarets möjUgheter att utföra sina uppgifter

Att säkra att landets försvar har tiUgång till radiofrekvenser i tillräckUg omfattning får anses vara ett gmndläggande samhäUsinttesse. Det är givet att särskUda krav stäUs i krig eUer därmed jämstäUda simationer. Sådana feU skaU dock mte behandlas här. Även i fredstid måste emeUertid betydande frekvensutrymme förbehåUas försvaret. För att materiel och handhavande skall fungera i en krigssimation måste det nämUgen finnas möjUgheter att öva i fred. Dessutom har försvaret operativa uppgifter i fred för bevakning och liknande verksamhet. I förhåUande tiU annan radioanvändning anser jag att försvaret bör ha en prioriterad ställning. I likhet med vad som sker för närvarande, måste det vid tiUståndsprövning av annan radioverksamhet ses tiU att försvarets frekvensbehov beaktas och att tUlståndsgivningen för civife användningar inte kan komma att inkräkta på dessa behov.

När försvarets behov skaU tUlgodoses är olika tUlvägagångssätt tänkbara. En altemativ kan vara att det i lagstiftningen uttryckUgen anges vilka frekvensområden som skaU vara förbehållna försvaret. Fördelen med en sådan ordning är att det inte kräver några ytterUgare avgöranden.


 


uten var och en kan konstetera att några utsUcter tiU framgång med en    Prop. 1992/93:200 tiUståndsansökan i ett sådant frekvensområde inte finns.

Det kan emeUertid vara svårt att i aUa fåU faststäUa vUka frekvens­områden som bör förbehållas försvaret. Svårighetema beror dels på att försvarets frekvensanvändning, i Ukhet med den civUa, ändras med hänsyn tiU den tekniska utveckUngen och dessutom mot bakgmnd av ändringar i försvarets uppgifter Dels finns det inte aUtid anledning att förbehåUa ett helt frekvensområde, utan försvarets behov kanske inskränker sig tiU vissa enskUda frekvenser inom bestämcfe geografiska områden. I sismämnda faU vore det knappast förenUgt med strävandena att nå ett så effektivt umyttjande av frekvensema som möjUgt att late ett helt frekvensområde vara uteslutet för civU användning. Det kan å andra sidan vara oförenUgt med berättigade sekretesskrav att i sådana fåU inskränka försvarets tiUdehiing tiU vissa direkt i lagen angivna fire­kvenser. Möjligen skulle kunna godtes en ordning som innebär att vissa frekvensband förbehölls försvaret med skyldighet för försvaret att medge civU användning i dessa band i de fåU det var förenUgt med försvarets egen användning. Ur principieU synpunkt kan anföras betänkUgheter mot ett sådant förfarande. Det skuUe ju i praktiken mnebära att den civife frekvenstiUdelningen i dessa band skulle ankomma på försvaret.

Ett annat altemativ för att tiUgodose försvarets behov är att i lag föreskriva att tiUstånd mte får meddefes annan om det mnebär att det frekvensutrymme som behövs för försvaret därigenom skuUe komma att tes i anspråk. En sådan ordning fömtsätter namrUgtvis att tiUstandsmyn­digheten har kunskap om försvarets frekvensbehov. TUlståndsmyn­digheten och försvaret måste därför sta i nära kontakt med varandra. Givetvis kan då det system som för närvarande tiUämpas med en i huvudsak heltackande överenskommelse som gmnd för samrådet tiUämpas.

Nackdelen med en ordning där det inte i lag är angivet vilka band som förbehåUs försvaret är att den civUe användaren inte kan utesluta försvarsanvändning i något frekvensband. Det kan också uppsta be-svärUga förhåUanden vad gäller möjligheten för den som önskar använda radio i ett bestämt frekvensband och möts av beskedet att tiUstånd inte kan bevUjas med hänvisning tiU att försvaret har behov av de akmeUa frekvensema. Med hänsyn tiU inttesset av att försvarets frekvens­användning inte blir närmare känd kan det hända att det av sekretesskäl bedöms inte vara möjUgt att mera detaljerat motivera avslaget. Ur rätts­säkerhetssynpunkter kan detta synas betänkUgt.

Fördelama med den angivna ordningen, å andra sidan, är att be­
slutskompetensen beträffande hela frekvensspektmm i princip håUes inom
en och samma myndighet. Den stelbenthet och det revhtänkande som
gäma blir följden av absoluta gränser kan därvid förmcxlas i högre grad
undvikas än om försvarets frekvensbehov är exakt angivet i lag. Det
finns dessutom anledning att anta att den strävan mot effektivitet i
frekvensanvändningen som, enUgt vad jag framhålUt i det tidigare, bör
vara ett bärande syfte för aU frekvenstUldehiing, i den mån verksamhe­
tens innehåU kan anses medge det, kan få genomslag också i frekvensom-
      206
råden med försvarsanvändning. Dessutom torde möjUghetema att defe


 


frekvensband, så att även de civife användningama tiUgcxloses vara större    Prop. 1992/93:200 med en sådan ordning.

Med hänvisning tiU det anförda finner jag att övervägande skäl talar för att ansökan om tiUstånd tiU användning av radiosändare skaU lämnas utan bifaU om det kan antas att den sökta användningen av frekvensutrymme skuUe komina att inkräkta på det utrymme som behövs för försvarsmak­ten.

Det får ankomma på tiUståndsmyndigheten att efter att ha hört försvaret bUcfe sig en uppfattning om omfattningen av försvarets behov. Det system som för närvarande tiUämpas med en refetivt detaljerad överenskommelse om användningen av de olika frekvensbanden kan, som nyss påpekats, vara en lämpUg form för att tiUståndsmyndigheten skaU få ett tiUräckUgt underfeg för sina bedömningar av hur försvarets behov skaU beaktas. Givetvis måste samrådet meUan tiUståndsmyndigheten och försvaret ske i det närmaste kontinuerUgt så att alla möjUgheter att nå en effektiv och ändamålsenlig frekvensanvändning för såväl försvaret som den civUa sidan tas tiUvara.

Ett särskUt problem som kan uppkomma i detta sammanhang hänger ihop med att sekretess enUgt 2 kap. 2 § sekretessfegen (1980:100) ofta torde gäUa för försvarets frekvensanvändning. Detta kan innebära att en sökande, som inte får sin ansökan bevUjad med hänvisning tUl att det skuUe inkräkta på försvarets frekvensbehov, inte kan erbjudas möjUghet att konttoUera riktigheten av myndighetens bedömning. Ur rättssäker­hetssynpunkt kan detta upplevas som betänkligt. I viss utsträckning kan sökandens inttesse bU tiUgodosett genom att myndigheten enUgt 14 kap. 5 § sekretesslagen har en skyldighet att lämna parten upplysning om vad det sekretesskyddade materialet innehåller, i den mån det behövs för att han skaU kunna ta tiU vara sin rätt och det kan ske utan aUvarUg skada för det inttesse som sekretessen skall skydda. Att en sökande som viU få tiUgång tiU frekvenser som behövs för försvaret fiiUt ut kan få kunskap om försvarsmaktens radioanvändning i det akmeUa frekvensområdet är dock inte ttoUgt. Det är således ofrånkomUgt att det i vissa faU inte går att motivera ett avslag i aUa detaljer

För övrigt torde problemstallningen knappast vara unik för försvaret. Motsvarande spörsmål kan tänkas uppkomma också när det gäUer civife användningar. Sekretess kan exempelvis gäUa enUgt 5 kap. 2 § (brotts­förebyggande åtgärder) och 8 kap. 6 § sekretesslagen (statUg verksamhet för bl.a. planering och tiUståndsgivning). Även här får myndigheten lämna sökanden information i den mån denne behöver det för att ta tiU­vara sin rätt och det kan ske utan att det inttesse som sekretessen skaU skydcfe Uder aUvarUg skada.

Krav på tillstånd enligt annan lag

De ovan redovisade gmndema för tiUstandsprövningen har utformats med det syftet att de skaU kunna vara tiUämpUga för i princip aU sfegs radioanvändning. AvsUcten är att de skaU bUda ett gemensamt underlag för tiUståndsgivningen på radioområdet oavsett viUcet sfeg av radioverk-


 


samhet det rör sig om. Det är mot denna bakgmnd man bör se den    Prop. 1992/93:200 genomgående betoningen av effektiviteten i frekvensumyttjandet. Strävan bör vara att det genom långt drivna effektivitetskrav med avseende på frekvensumyttjandet skaU bU möjUgt att bereda plats för så många radioanvändningar som möjUgt.

Det går dcKk inte att komma ifiän att trängselsimationen i framtiden, liksom den är för närvarande, kommer att vara sådan att det kommer att råda brist på frekvenser i vissa frekvensband inom vissa geografiska områden. VisserUgen är det möjUgt att föra ett resonemang som går ut på att pfets kan beredas alfe som viU komma i fiäga för radioanvändning. Lösningen skuUe Ugga i att mångfelden i användarmöjUghetema gjordes beroende av kvaUtetsaspekter Genom att reducera kraven på kvaUtet i överföringen CKh feta varje användare nyttja encfest ett smalt frekvensom­råde är det, åtminstone teoretiskt, tänkbart att göra pfets för flera användare inom ett givet frekvensutrymme. Det är inte omöjUgt att ett sådant tiUvägagångssätt skuUe kunna vara acceptabelt ur en funktionssyn­vinkel och praktiskt genomförbart inom vissa användningsområden. Mitt redovisade försfeg tiU prövningsgmnder medger också att sådana möjUgheter prövas vid tiUståndsgivningen. Detta får då ske främst inom ramen för vilka krav som bör stäUas på radiosändarens (och i viss utsträckning radiomottagarens) tekniska beskaffenhet. Det finns anledning att i detta sammanhang peka på nödvändigheten av lång framförhåUning vid teknikskifte samt det intemationeUa samarbetets betydelse vid bedöm­ningar härvidlag.

Några snabba förändringar beträffande gmndläggande utgångspunkter för kvaUtetskrav kan knappast fömtses i sådana frekvensområden som för närvarande är belagda. Det finns snarast en risk för att trängselsima­tionen kan komma att förvärras i vissa områden.

För vissa slag av radioanvändningar är de gmnder för tiUståndspröv­ning som nyss redogjorts för tillräckUga för att de krav på prövningen som bör stäUas skaU anses uppfyUda. I den simation som för närvarande råder cKh som kan förväntas råda inom den näraUggande fiamtiden bör detta enUgt min mening gäUa för majoriteten av radioanvändningar.

Det finns emeUertid radioanvändmngar, där det inte räcker med att göra en prövning utifrån de mera tekniskt betingade utgångspunkter som jag har haft som bakgmnd vid utformningen av förslaget tUl pröv­ningsgmnder enUgt vad som redovisats i det tidigare. Redan nu finns det betiäffande vissa sådana radioanvändningar särskild fegstiftning.

Det gäUer sådan verksamhet som består i utsändning av radioprogram
i mndradiosändning. Rundradioverksamhet i Sverige bedrivs i flera olika
former Rikstackande ljudradio- eUer televisionssändningar bedrivs av
Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges UtbUdnings­
radio AB och Nordisk Television AB. Det är de angivna programföre­
tagen som svarar för sändningarnas innehåll, medan verksamheten med
utsändning av de program som framstalls bedrivs av Svensk Rundradio
AB. Annan mndradioverksamhet förekommer i form av närradio och
radiotidningar. TiUstånd att sända närradio kan erhåUas av olika lokalt
verksamma sammanslutiiingar medan det normalt är särskUda företag
       208

som ombesörjer utsändningen. 1 aUmänhet finns det på en ort flera


 


programtiUståndshavare för närradio, vilka sänder under olika tider    Prop. 1992/93:200 Radiotidningar sänds under natten över de sändare som på dagtid används för utsändning av ljudradio.

För programverksamheten gäUer att tUlstånd måste vara meddefet, för Sveriges Radio CKh övriga nämncfe programföretag av regeringen enUgt 5 § radiofegen (1966:755), för sändningsberämgade sammanslutningar av Närradionämnden enUgt 3 § närradiolagen (1982:459) och för ägaren tiU den nyhetstidiung som skaU vara förlaga tiU radiotidningen av Taltid-ningsnämnden enUgt 2 § fegen (1981:508) om radiotidningar.

Nämnas här kan även den nyUgen antagna lokalradiofegen (prop. 1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168). Här gäUer en särskUd tiUståndsreglering. Detsamma gäUer för vissa teletjänster enUgt förslaget tiU telelag.

En särskUd uppgift i nu akmeUt sammanhang är att se tiU att de olika regleringar som finns och som kan förväntas för skUda verksamheter samordnas med de regler som här föreslås för tiUståndsprövningen vad gäUer tiUgången tiU radiofrekvenser

Jag föreslår i denna del att en särskild fömtsättning skall föreUgga för att en ansökan om tiUstånd till att inneha och använda radiosändare skaU bifålfes. I de fell sändaren skall användas för sådan verksamhet som kräver medgivande enligt annan lag skaU således ett dylikt medgivande föreUgga. Detta innebär således att ett tiUstånd att exempelvis sända radioprogram i mndradiosändning utgör en fömtsätming för att för den verksamheten få och kunna behålla ett tillstånd tiU att inneha och använda radiosändare. Det är emeUertid inte så att del måste vara den som söker tiUstånd tiU att inneha och använda radiosändare som själv skaU ha medgivandet enUgt den särskilda lagstiftningen. Det kan nämUgen mycket väl tänkas att det är i förhåUande tiU de sändningsberättigade samman­slutningarna helt fristaende personer eUer företag som har för avsikt att tillhandahålfe sändartjänster åt sammanslutningarna. I ett sådant feU måste det emeUertid föreUgga en koppling tiU sammanslutningarna på det sättet att de förklarar sig ha för avsUct att nyttja just sökandens tjänster Motsvarande kan tänkas beträffande annan mndradioverksamhet och telekommunikationsverksamhet. Det avgörande är att det medgivande som behövs för att utöva programverksamheten har lämnats av den myndighet som har ansvar för tiUämpningen av den lagstiftningen och att det föreUgger ett avtal om att sökanden skaU tiUhandahåUa sändartjäns-ten.


TilUcommande förutsättningar för radioanvändning

AvsUcten med de ovan redovisade bedömningsgmndema är att de i förening med den kunskap om radioteknUc och radioanvändning som skaU finnas hos tUlståndsmyndigheten, skaU utgöra ett i princip heltackande underlag för prövningen av tiUståndsansökningar.

Det sagda innebär inte att det för särskUda radioanvändningssätt är uteslutet att det kan finnas anledning att ge mer detaljerade bestämmelser. I den mån sådana bestämmelser går utanför ramen för vad som kan


209


14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 200


tänkas regleras genom verkstälUghetsföreskrifter måste de, som nyss Prop. 1992/93:200 sagts, ges i lag. Utöver sådana kan det emeUertid uppkomma frågor som bör behandfes i riksdagen utifrån poUtiska utgångspunkter Även då kommer den kompletterande regleringen för den särskUda radioan­vändningen således att bU lagfast. Jag förestäUer mig att detta möjUgen kan komma att anses behövUgt för exempelvis etableringen av nya om­fettande radionät, där det kan anses påkaUat att reglera hur många opera­törer som skaU finnas, de operationeUa kraven på verksamheten, tek­nikval, etc. Jag återkommer tiU denna fiäga i anslutning tiU att jag tar upp behovet av särskilda regler för tiUståndsgivning i de feU det kan antas att flera tänkbara sökande viU bedriva samma slag av radiotjänst och någon begränsning av antalet tiUståndshavare med hänsyn tiU trängselsimationen i frekvensspektmm då måste göras.

Lagstiftning beträffande särskUda radioanvändningar, särskUt angivna frekvensområden, etc. måste givetvis beaktas av tiUståndsmyndigheten. Detta följer av att tiUståndsgivningen inte får sta i strid med annan lag-stifbiing. Jag anser det inte behövUgt att i den här föreslagna lagstift­ningen göra någon särskUd anmärkning om detta.

Tdlståndsprövning vid införande av nya radioanvändningar

Mina överväganden i det föregående bettäffande de gmnder som skaU tiUämpas för prövningen av ansökningar om att använda radiosändare har i huvudsak haft som utgångspunkt att det vid varje tiUfäUe gäUer en sökande som viU komma in i systemet av radioanvändare och få sig tiUdelat frekvensutrymme. Bedömningen vid prövningen av ansökan skaU bygga på den användning av radio som förekommer sedan tidigare. Inriktningen bör därvid vara att den radioanvändning, som den tillkom­mande sökanden viU få tiUstånd till, så långt de tekniska förhåUandena medger det skaU beredas plats. Förslagen i den delen syftar tUl att prövningen skaU ske med utgångspunkt i att användningen av frekvenser skaU vara så effektiv som möjligt. Jag har härigenom som ett gemensamt sandiäUeUgt mttesse framhåUit vUcten av att man på detta sätt hushåUar med frekvensema.

Det kan emeUertid förekomma simationer då det inte rör sig om endast en sökande, utan flera sökande har anmält inttesse att komma i fråga för tiUdelning av frekvensutrymme. Som jag har berört i de nyss redovisade övervägandena skaU tiUstånd inte ges om radioanvändningen kommer att te i anspråk frekvenser som behövs för att upprätthåUa en beredskap för UtveckUng av nya radioanvändningar. Tanken med denna regel är att fre-kvenssimationen inte skaU utgöra något hinder när nya tekniska lösningar är utvecklade och det finns ett inttesse för tekniken och ett kommersieUt underlag för att införa dessa. TeknikutveckUngen sker oftast i ett inter-nationeUt sammanhang och intemationeUt faststäUda standarder ger gmnden för utmstningens beskaffenhet och systemens prestanda. Utveck­Ungen av nya radioanvändningar är mestedels inte mskränkt tiU enstaka tiUverkare eUer operatörer Kunskapen om utvecklingen och om de nya möjUghetema blir föremål bl.a. för kommersieUa överväganden och det


 


utvecklas ett samarbete meUan tiUverkare och operatörer som kan leda    Prop. 1992/93:200 tiU att det finns ett antal potentiella inttessenter Det är just kunskap i dessa avseenden sammanteget med beslut i det intemationeUa samarbetet på radioområdet som utgör gmnden för att upprätmåUa den nämnda beredskapen i frekvenshänseende.

I och med att nya tiUämpningar blir kända och tekniskt beredda för in-ttoduktion på marknaden kan det således antas att det inte är endast en sökande som viU komma i fiäga för att få tiUstånd. För nya radioan­vändningar som vänder sig tiU en bred kundkrets kan det i framtiden antes förekomma flera sökande som viU ha frekvensutrymme för att kunna bedriva kommersieU verksamhet. En sådan utveckling är tänkbar beträffande nya system för personsökning, system för kommunikation med persontelefon, m.m. Också på mndradiosidan kan det tänkas att ny teknik kan leda tUl en utveckling mot att flera önskar tillhandahålfe sändartjänster för programutgivare.

För sådana omfattande radionät som det här kan bU fråga om är det knappast rimUgt att den omständigheten att någon operatör lämnat in sin ansökan tiU tiUståndsmyndigheten någon tid före en annan skaU leda tiU att den först mkomna ansökan skaU ha förtur tiU det behövUga frekvens­utrymmet. TiUståndsfrågoma kan således behöva bedömas i ett något bredare perspektiv än det hittUls diskuterade.

Riksdagen har i enlighet med förslag i regeringens proposition om in­riktning av telepoUtiken uttelat, att steten skaU skapa fömtsätmingar för en effektiv konkurrens på utmsmUigsmarknaden och vid utvecklingen av teletjänster (prop. 1987/88:118 s. 16, bet. 1987/88:TU28, rskr. 1987/88: 402). Inttesset av att konkurrens råder beträffande tillhandahåUandet av olika radiotjänster talar för att det bör finnas mer än en operatör, även om dette leder tiU att effektiviteten i frekvensumyttjandet totalt sett ijite kan håUas på samma nivå. Det gäller då att hitte en rimUg avvägning meUan dessa båda, ibland svårförenliga, inttessen.

I steter där det råder ett stort tryck vad gäUer efterfiägan på frekvenser har olika system för frekvenstiUdelning för nya radiotjänster prövats.

I Storbritannien förekommer ibland, när nya radiotjänster skaU intto­duceras på marknaden, ett förfarande med offentUg inbjudan till ansökan. De olika sökandena värderas då i ett sammanhang och någon eUer några av dem tiUdelas tiUstånd att bedriva den akmeUa radiotjänsten.

I USA har för radiotjänster mom telekommunikationsområdet och mnd­
radioområdet förekommit ett motsvarande system med inbjudan tiU an­
sökan. De olika sökandena har då undersökts genom offentUga utfiäg-
ningar. Det har från tiUståndsmyndigheten också prövats ett system, där
lottdragning mellan sökandena har fått avgöra vem eUer vilka som skaU
tiUdelas tUlstånd. TUlståndsmyndigheten FCC (Federal Communications
Commission) har, som ett altemativ tiU bedömning av sökanden genom
förhör och tUl lottdragningsförfarande, föreslagit att tiUstand för en viss
radiotjänst skaU kunna tiUdelas efter ett auktionsförfarande, varvid den
som bjuder högst skaU få tUlståndet. Kongressen har dock inte gett tiU­
ståndsmyndigheten rätt att tUldela tiUstånd genom auktionsförfårande,
utan framställningama härvidlag har hittills avslagits. För att undvika en
   211

del av avigsidoma med tdlståndsgivning på gmndval av offentUg utfiäg-


ning och efter lottdragning har FCC vid något tillfäUe använt sig av ett Prop. 1992/93:200 "open entry"-förfarande. Dette innebär att myndigheten feststäUer för­handskrav betiäffande vUka kvalifikationer som skaU uppfyUas i bl.a. fi­nansieUa och tekniska avseenden. Härigenom uppnås att ansökningar på ren spekufetion gjorda med baktanken att kunna överfete ett eventoeUt tiUstånd, inte kommer i fråga, utan endast sökande som har möjUghet att uppfyUa de uppstäUda kraven tiUdelas frekvenser Genom ett förenklat tiUdebiingsförfårande leder "open entry"-systemet tiU att det bUr möjUgt att göra tiUdelningar mycket snabbare än annars.

När i framtiden nya radiotjänster skaU inttoduceras, kan det CKkså i Sverige komma att uppstå simationer då en prövning av varje ansökan för sig efter hand som de kommer in fiän olika sökande inte är en lämpUg ordning med hänsyn dels tiU inttesset av frekvenseffektivitet, dels tiU inttesset av att få tiU stånd rimhga konkurrensfömtsättningar. Det jag närmast tänker på här är nya radiotjänster, som vänder sig tiU en stor gmpp av tUltänkta abonnenter eUer med stora delar av allmänheten som avnämare. Förettädesvis torde det röra sig om radioanvändning på mndradioområdet och inom det område som försfeget tiU telelag är avsett att reglera. Bettäffande dessa uppkommer frågor om andra tiUstånd än frekvenstiUstånd, vilket i sig kan anses kräva ett särskUt förferande (jfr prop. 1992/93:70 s. 22 ff).

Ett särskUt förfarande kan emellertid vara lämpUgt också vid in-ttoduktion av innovationer inom ramen för befintiiga radioanvändningar. En simation där det kan tankas komma i fråga med särskUd reglering är den då det har ansetts vara befogat att förbehåUa visst frekvensutrymme att ha i beredskap för utveckling av befintUga och nya radioanvänd­ningar. Om det finns anledning att förvänta inttesse från flera håU att driva den nya radiotjänsten och det kan antas att det mte är möjUgt att med bibehåUande av rimUg frekvenseffektivitet låta aUa få plats i fre­kvensspektrum anser jag i linje med vad framhålUts av SPK detta vara en omständighet som pekar på att det kan finnas anledning att tiUgripa en ordning med offentUg inbjudan till ansökan. Det får ankomma på tiU­ståndsmyndigheten att bedöma när det finns anledning att tiUgripa ett sådant förfarande som avvUcer från det jag redovisat i det föregående, där i princip den som först söker har företräde tiU det frekvensutrymme som behövs för aktoeU användning.

Redan inom ramen för de bedömningsgmnder som jag föreslår bör det vara möjUgt för myndigheten att tUlämpa ett förfarande med inbjudan tiU ansökan avseende en bestämd radiotjänst. Som jag har påpekat i det tidigare kan det också finnas anledning att överväga om de fömtsätt­ningar som skaU gälla för den nya radiotjänsten är av den arten att det får anses kräva en särskUd lagstiftning som ger ramen för dels inbjud­ningsförfarandet, dels de ytterUgare bedömningsgmnder som speciellt för den akmeUa radiotjänsten skaU reglera prövningen av vem som skaU tiUdelas rätten att bedriva tjänsten. Det får således då bU fiäga om fegstiftning för den specieUa radioanvändnmgen.

Vid övervägandena rörande den nu rådande simationen har jag inte
funnit behov föreUgga att här föreslå en sådan lagstiftning för någon spe-
      212

cieU radioanvändning. Som antytts i det föregående kan emeUertid


UtveckUngen inom radioområdet snart nog leda tiU att ett behov av    Prop. 1992/93:200

sådana lagregler visar sig. Det bör ankomma på tiUståndsmyndigheten att

vara uppmärksam på detta och när en sådan simation uppstår anmäla

förhåUandet tiU regeringen för evenmeU initiering av fegstiftning. Som

jag anmärkt nyss kan det emeUertid också tänkas att för särskUcfe feU ett

specieUt förfårande kan åstadkommas redan inom ramen för de hand-

UngsmöjUgheter som ges i den här föreslagna fegen.

Med anledning av vad Länsrätten i Stockholms län har anfört om feg­stöd cfe ett förfårande med mbjudan tiU ansökan används viU jag säga följande. I fiäga om privat lokalradio finns nu särskUcfe regler i den nyUgen beslutade lokalradiolagen (se bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168) och beträffande viss televerksamhet enUgt telefegen föreslås reglering. Nya tillämpningar av befintUg radioanvändning eUer nya radio­tjänster kan dock akmaUseras med relativt kort varsel. I sådana feU kan trängselsimationen inledningsvis vara begränsad och därmed även be­hovet av ett aUokeringsförfårande. Oavsett om ett sådant behov finns uiitialt eUer uppkommer först efter hand torde det enUgt min mening föra för långt att kräva särskUt lagstöd i varje aUokeringssimation. I stäUet bör det, som nyss sagts, komma an på tUlståndsmyndigheten att i förekom­mande fåU akmalisera eventoeUt lagstiftningsbehov. Det bör ske utifrån de riktlinjer som jag har angett i det föregående. Det är också myndig­hetens uppgift att mom ramen för här föreslagen reglering handlägga ansökningar på det sätt som bäst gynnar en effektiv radioanvändning. Som påpekats i det tidigare och framhåUits av ett par remissmstanser kan detta innebära att effektiviteten i teknisk bemärkelse får ge vUca för konkurrensaspekter i form av inttesset av ökad valfirihet för radioanvän-dama.

Jag har inledningsvis beträffande gmndema för tUlståndsprövnmgen an­gett den positiva inrikming som bör tiUämpas. Den innebär att var och en som ansöker om tUlstånd så långt det är möjligt skaU bevUjas tiUstånd.

Denna gmndläggande utgångspunkt är en tydUg anvisning som själv­faUet gynnar utvecklingen av ett ökat utbud av radiobaserade tjänster av olika slag. Det är också så att målsätmingen att effektivt nyttja radiofre­kvensutrymmet innefattar en inriktning mot effektivare konkurrens. Med det nu sagda viU jag stryka under betydelsen av att konkurrensfiägoma beaktes i effektivitetsbedömningama.

Av mina nyss redovisade överväganden följer att det är av utom-ordentUg betydelse att det inom tiUståndsmyndigheten byggs upp tillräckUg kompetens i skilda avseenden. För att det skaU vara möjUgt att rätt bedöma när det är dags att utiysa någon viss radiotjänst tiU ansökan måste det således finnas goda kunskaper om såväl den tekniska utveck­Ungen som simationen på marknaden för de akmeUa radioanordningama. Det kan också vara befogat för myndigheten, både på ett övergripande plan och inför ett frekvenstiUdelningsbeslut rörande en specieU radio­tjänst, att genom undersökningar med modeUer e.d. söka belysa fördehiingsproblematiken utifrån ett något bredare perspektiv än det uttalat tekniska.

213


 


4.12.5 Särskilt om tillståndsbeslutets innehåU


Prop. 1992/93:200


Mitt förslag: Ett tillståndsbeslut skall gälla en bestamd radioanvänd­ning. Det skall dessutom innefatte de villkor som skall gälla för radioanvändningen. Villkoren skall bestammas i enlighet med de bedömningsgmnder som gäller för prövningen av tillståndsansök­ningar.

Av tiUståndsviUkoren skall framgå vilken frekvenstilldelning som skall gälla för aktuell radioanvändning. I den mån det är behövligt skall som villkor för tillståndet också regleras radiosändarens tekniska beskaffenhet, antennplats, trafikområde cKh annat som kan vara av be­tydelse för att nå ett effektivt frekvensutnyttjande.


Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstansema har i sak inte haft något att erinra mot uttedningens förslag. Länsrätten i Stockholms län har kommenterat förslaget att tiUståndsmyndigheten efter bemyndigande av regeringen genom verkstälUghetsföreskrifter skaU kunna på förhand faststäUa de faktiska krav på utmstiiingen som skaU vara uppfyllda, särskUt för ofta förekommande radioanvändning. Länsrätten anför bl.a. följande. Som uttedningen själv konstaterat är det tillåma området för verkstäUighetsföreskrifter utomordendigt begränsat. Om verkstälUghets-föreskriftema konstmeras som undantag, dvs. görs friskrivande från annars tiUämpUga tillståndsvUUcor möter detta inga betänkUgheter i förhåUande tiU regeringsformen. Varje enskilt avslagsbeslut borde dock, i likhet med konstmktionen med frekvensfördelningsplan, hängas upp direkt på föreskriftema i lagen. Länsrätten tar vidare upp frågan om dehiing av frekvenser mellan olika radioanvändare. Länsrätten anser att det skuUe vara en klar fördel om detta problem uppmärksammades i lagtexten t.ex. på det sättet att där anges att som ändring av tiUståndsviU­kor anses inte att ny användare ges tiUstånd att dela frekvens. EnUgt länsrätten måste tiUståndsmyndigheten rimligen oavsett förbehåU pröva evenmeU skadlig påverkan vid varje tilUcommande dehiingssimation.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det tidigare framhålUt att innehåUet i ett tiUståndsbeslut måste variera med den radioanvändning som det gäUer Detta förhållande gör att det inte går att inskränka reglema tiU att avse endast frågan om tiUstånd skaU meddelas eller inte. Även de villkor under vilka tiUståndshavaren får använda radiosändaren måste kunna faststäUas med ledning av den föreslagna lagregleringen.

Som framgått av redovisningen i det föregående är det av avgörande betydelse för tUlståndsprövningen under vilka fömtsättningar som radioanvändningen är ämnad att ske. En ansökan som inte anger vUket användningsområde det gäller, vilket ändamål som avses uppfyUas med radioanvändningen och vilket slag av utmsming som skaU umyttjas är i praktiken omöjUg att ta ställning tiU. Det är mte att räkna med att en ansökan om ett rent genereUt tiUstånd tiU att använda radiosändare kan bifåUas. Beroende på vilket slag av radioanvändning som det gäUer kan


214


 


kraven på detaljupplysningar givetvis variera. I själva verket måste en    Prop. 1992/93:200 ansökan aUtid göras med vissa utgångspunkter Det kan gäUa beskaffen­heten av den radioanläggning som skaU användas, det sakUga använd­ningsområdet, det geografiska användningsområdet m.m.

Prövningen av varje ansökan skaU enUgt mitt förslag ske med tiU-lämpning av de bedömningsgmnder som jag angett i det föregående. Dessa bestämmelser skaU aUtså Ugga tiU gmnd för avgöranden om tiUstånd skaU meddelas. Fömtom denna funktion är bestämmelsema om tiUståndsprövningen emeUertid också avsedda att innefetta utgångspunkter för att bestämma de villkor under vilka tiUståndshavaren skaU få bedriva sin radioanvändning.

För att det inte skaU finnas utrymme för någon tveksamhet bör det av lagen fiamgå att de fömtsättningar som legat tUl gmnd för tiUstånds­beslutet givetvis måste gäUa när den radioverksamhet som avses med tiU­ståndet utövas. I den mån en fömtsätming har angetts i tiUstandsansökan och således direkt varit föremål för överväganden vid prövningen kan någon tveksamhet knappast uppkomma. Tillståndsbeslutet får då närmast uppfettas som en bekräftelse på att dessa fömtsättningar i tiUämpUga delar skaU gäUa vid radioanvändningen.

Det kan emeUertid förmodas att tillståndsmyndigheten praktiskt teget aUtid måste komplettera de i ansökan berörda fömtsättningama för radioanvändningen. Sådana kompletteringar kan tänkas behövas exempelvis på den gmnd att det för att vissa fömtsätmingar skaU vara uppfyllda krävs närmare precisering av vad som måste iakttes vid radioanvändningen. Det kan gälla tiUdebing av bestämd frekvens mom ett frekvensområde som sökanden angett, närmare bestämning av viUca tekniska krav som utmsmingen måste uppfyUa m.m. FömtsätmUigama som legat tiU gmnd för tiUståndsprövningen kommer aUtså att vara normerande också för utformning av de villkor under vilka radioanvänd­ningen får ske.

Jag föreslår således att tillståndsbeslutet skaU vara förenat med villkor i den utsträckning det behövs med hänsyn tiU att radioanvändningen skaU håUa sig inom de ramar som uppställs av de föreslagna reglema för tiU­ståndsprövningen .

Som nyss firamhålUts skaU tillståndsbeslutet gå ut firån de förhåUanden som framgår av ansökan. Det är ju uppgiftema i ansökan som beskriver vad sökanden har för önskemål bettäffande radioanvändning. Med ledning av ansökan faststäUs det slag av radioanvändning som tiUståndet skaU gälfe för. För att det inte skaU bU några tveksamheter för framtiden bör det vara en relativt noggrann angivelse av radioanvändningen. Ofta kan dette anses vara festiagt redan vid bestämningen av den utioistning som tiUståndet avser De fleste slag av radioanläggningar torde vara utformade så att det i praktiken inte är möjUgt att använda dem på mer än ett sätt. En trådlös mikrofon kan knappast användas för radiolänk-förbmdelse, en mobUtelefon kan inte användas för radar, etc. Det kan dock i vissa fåU vara nödvändigt att precisera användningen.

Jag tänker här exempelvis på fåU där radiosändaren skaU användas för
sådan programverksamhet på mndradioområdet för vilken det krävs
        215

tiUstånd även enligt annan lagstiftning. För att inte ett tUlstånd tiU


 


programverksamhet som har upphört att gäUa skaU hindra en ny pro-    Prop. 1992/93:200

gramtiUståndshavare att kunna träffa avtal om sändartjänster utan att vara

bunden av att håUa sig tiU den som har sändartiUståndet, kan det vid

bestämmandet av användningsområdet vara lämpligt att knyte dette tiU en

bestämd programtiUståndshavare. Dette kan även vara behövUgt för andra

sfeg av användningar om tiUståndet är meddelat i syfte att tiUgodose en

bestämd verksamhet.  SkuUe denna verksamhet upphöra eUer drivas

vidare under förändrade vUlkor kan dette komma att påverka frägan om

gUtigheten av tUlståndet tiU radioanvändningen. I den mån förhåUanden

av sådan art kan tänkas påverka radioanvändningen bör dette framgå av

tiUståndsbeslutet.

I övrigt bör det av tiUståndsbeslutet givetvis framgå vilket frekvensut­rymme som tiUdefes för akmeU radioanvändning. VanUgtvis bör härvid anges den bärvågsfrekvens som skaU umyttjas. Det kan emeUertid också förekomma tiUdelning av flera bärvågsfrekvenser eUer ett avgränsat frekvensband, som i sig innehåller ett antal möjliga bärvågsfrekvenser. Vilket altemativ som tillämpas beror på vilket slags radioanvändning som det gäUer och på de tekniska fömtsätmingar som denna bygger på.

FrekvenstiUdelningsbeslutet skaU återspegla den bedömning som gjorts vid prövningen av tillståndsansökan. Tilldelningen av frekvens skaU således ske under antegande av att annan tillåten radioanvändning inom landet och utomlands mte kommer att riskera skadUg påverkan, att radioanvändning av särskilt inttesse för den fria åsUctsbUdningen inte hindras, att frekvensutrymme som behövs för en rimUg beredskap för utveckling av nya och befindiga radioanvändningar inte ianspråktes samt att radioanvändningen inte kommer att inkräkta på frekvensutrymme som behövs för försvaret. NamrUgtvis måste frekvenstilldelningsbeslutet också gmndas på överväganden om vilka krav som den ifrågavarande radio­anläggningen skaU uppfylla med avseende på bl.a. kanalbredd.

TiUståndsbeslutet bör fömtom frekvenstilldelningen också uppta vad som skaU gäUa bettäffande radioanläggningens tekniska beskaffenhet. Även för villkorsbestämningen i denna del är bedömningen av tiUstånds­ansökan utgångspunkten. Vid prövningen av ansökan skaU ju myn­digheten ta ställning tiU om den anläggning som sökanden önskar använda uppfyUer de krav som enligt vad som redovisats i det tidigare utgör en fömtsätming för att tiUstånd skaU kunna meddelas. Ställningsta­gandet bör visa sig i form av vUUcor om sändarens tekniska beskaffenhet.

Som nämnts i det föregående kan det för sådan radioanvändning som förekommer ofta finnas anledning för tiUståndsmyndigheten att i förväg och med genereU tiUämpUghet faststäUa de tekniska krav som skaU vara uppfyUda. Detta sker i betydande utsträckning enUgt nuvarande ordning och det finns som jag ser det mte någon anledning att ändra det för­farandet. Även fortsättningsvis bör närmare krav bettäffande utmst­ningens beskaffenhet i tekniskt avseende kunna uppstäUas som föreskrif­ter Sådana föreskrifter bör lämpUgen utfärdas av tiUståndsmyndigheten efter bemyndigande av regeringen enligt 8 kap 13 § regeringsformen.

De uppstäUda kraven kan utgöra gmnd för s.k. typgodkännande, dvs.
ett förfårande där prövningen sker av endast ett fåtal exemplar av en
     216

bestämd apparat eUer apparatserie med avsUcten att den skaU kunna


godkännas som typ, vilket innebär att övriga apparater som i relevante Prop. 1992/93:200 hänseenden är identiska inte behöver prövas utan är gcxlkända tiU följd av överensstämmelsen med den prövade apparaten. De rekommenda­t