Regeringens proposition
1992/93:198
om indrivning av statliga fordringar m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 25 mars 1993.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut ur
uppbördslagen och efter vissa
ändringar och kompletteringar samlas i en särskild lag kallad
lag om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart som
möjligt efter det att ett allmänt mål
kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs. I stället får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer förordna att indrivning i vissa fall skall
ske med förtur.
Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt
mål, utöver tillgångsundersökning
enligt utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens
ekonomiska förhållanden som behövs för
att bestämma lämplig indrivningsåtgärd. Utredningen skall
grundas på uppgifter från den myndighet
som begär indrivning och från gäldenären samt på uppgifter som
redan finns hos
kronofogdemyndigheten.
Uppskovsinstitutet lagregleras. Kronofogdemyndigheten får
medge uppskov om det kan antas vara
till fördel för det allmänna eller om det är påkallat med
hänsyn till gäldenärens personliga
förhållanden. Uppskov får också medges i avvaktan på att fråga
om anstånd med betalningen prövas.
Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt
en avbetalningsplan. Uppskov får
inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att
gäldenären skall kunna betala sin skuld.
Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det
finns synnerliga skäl beviljas för
längre tid än ett år. Liksom tidigare får kronofogdemyndigheten
ta emot säkerhet i samband med
att myndigheten beviljar uppskov.
Förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och
avgiftsområdet behålls oförändrade.
Skattemyndigheten skall fortfarande vara behörig att besluta i
frågan om ackordsförslag.
Bestämmelserna om ackord samlas i en särskild lag kallad lagen
om ackord rörande statliga
fordringar m.m. Någon utvidgad möjlighet att efterge skatt
eller avgift i annan ordning än genom
ackord införs inte.
Behörigheten att besluta om konkursansökan för statens
räkning flyttas från skattemyndigheten
till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyndigheten får också
ansöka om likvidation samt ges en
utökad behörighet att företräda staten i frågor som uppkommer
under en konkurs.
Avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningen avskaffas. I
stället får kronofogdemyndigheten
möjlighet att avbryta indrivningen tills vidare om ytterligare
indrivningsåtgärder framstår som
utsiktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till
kostnaderna, och indrivning inte heller
krävs från allmän synpunkt. Föreskrifterna om avkortning
utmönstras ur lagstiftningen.
Vid återbetalning av mervärdesskatt skall avräkning kunna
göras hos skattemyndigheten mot
fordringar på skatt enligt uppbördslagen och
arbetsgivaravgifter som inte överlämnats för
indrivning.
De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1
januari 1994. De nya
bestämmelserna om avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt
avses dock tillämpas först
fr.o.m. den 1 januari 1995.
I propositionen föreslås slutligen en mindre ändring i
deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering.
Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid handläggning hos
kronofogdemyndigheterna av allmänna mål om
verkställighet enligt utsökningsbalken.
Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna
lag indrivning.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken ske för fordringar som
påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,
7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif-
ter,
8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets-
givare, om inte annat föreskrivs i den lagen,
9. fordonsskattelagen (1988:327),
10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa
byggnadsarbeten,
11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, eller
12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.
Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15
kap. 1 § 2 utsökningsbalken.

3 § Bestämmelserna i 15-18 §§ skall, om inte regeringen
föreskriver något annat, tillämpas endast
i fråga om en fordran som tillkommer staten och inte grundas på
studiestödslagen (1973:349).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att
indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar
gäldenären att betala, om det inte
finns särskilda skäl att underlåta anmaning.
Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4
kap. 9 § utsökningsbalken, göra den
utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för
att en lämplig indrivningsåtgärd
skall kunna bestämmas (gäldenärsutredning).

Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen
1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,
2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga
förhållanden, eller
3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats
av behörig myndighet.
Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att
gäldenären betalar sin skuld i poster vid
olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs
för att gäldenären skall kunna betala sin skuld.
Endast om det finns synnerliga skäl får uppskov som inte
förenas med villkor om avbetalning
beviljas för längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och
avgifter skall återbetalas eller annars betalas ut till
gäldenären, får beloppet tas i anspråk
för betalning av gäldenärens skuld trots att uppskov har
beviljats.
Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala
skatter och avgifter allteftersom de
förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller
om det i annat fall finns särskild
anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot
säkerhet som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge
det, någon annan erbjuder sig att ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.
Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs
av två eller flera personer gemensamt skall den vara solida-
risk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet
besluta under vilka förutsättningar säkerheten får tas i
anspråk. Beslutet får ändras när det finns anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i
anspråk gäller, om säkerheten utgörs av
1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller
för utmätt egendom,
2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna
om indrivning i denna lag då gäller samt att införsel får äga
rum om det är medgivet för den fordran som säkerheten avser,
3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den
egendom som omfattas av företagshypoteket, även när detta
gäller i annan näringsverksamhet än gäldenärens.

Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall
försättas i konkurs.
Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som
försatts i konkurs skall kronofogdemyndigheten göra gällande
denna fordran i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i
konkursen som med anledning av fordran tillkommer det allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det
allmännas talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills
vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsikts-
lösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna och
indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt.
Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den
återupptas, om det visar sig att betalning kan fås utan större
kostnader än vad som är skäligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna para-
graf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk
enligt 13 § får överklagas. Vid överklagande skall bestämmel-
serna om besvär i 18 kap. utsökningsbalken tillämpas.
I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen
(1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna
om uppskov och om säkerhet i 9 och
19 §§ respektive 10-13 och 19 §§ i den nya lagen tillämpas
också i fråga om uppskov som beviljats
och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet.
2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller
annan staten tillkommande fordran som
vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt
mål. Lagen gäller dock inte i
fråga om fordran som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fattas av
skattemyndigheten i det län där gäldenärens
hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i
landet fattas beslutet av
Skattemyndigheten i Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt
för det allmänna.
Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847) får antas
endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas
tillfälle att yttra sig, om det
inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen
(1965:852) om ackord och
avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.
Äldre bestämmelser gäller dock i fråga
om förslag om ackord som framställts före ikraftträdandet.
3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och
27 §§, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1
och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
6 §
Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.
Allmänt mål är mål om utta- Allmänt mål är mål om utta-
gande av böter, vite, skatt, gande av böter, vite, skatt,
tull, avgift och liknande tull, avgift och andra medel som
medel som tillkommer staten staten har rätt till och som får
och som får utsökas utan utsökas utan föregående dom
föregående dom samt, enligt samt, enligt vad regeringen
vad regeringen närmare före- närmare föreskriver, annan
skriver, annan liknande liknande fordran som staten
fordran som tillkommer staten eller en kommun har rätt till. I
eller kommun. I annan lag kan annan lag kan föreskrivas att
föreskrivas att även mål om även mål om uttagande av någon
uttagande av annan fordran är annan fordran är allmänt mål.
allmänt mål.
Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

2 kap.
3 §
Om behörig kronofogdemyndig- Ansökan skall göras hos den
het finns bestämmelser i 4 kronofogdemyndighet som är behö-
kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16 rig enligt bestämmelserna i 4
kap. 1 och 10 §§. kap. 8 §, 15 kap. 7 § eller 16
kap. 1 eller 10 §.
Vid tillämpning av denna balk skall med svarandens hemvist
förstås den ort där han är bosatt
samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var
bosatt och, beträffande annan juridisk
person, den ort som enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar
domstols behörighet i tvistemål i
allmänhet.

5 §
Är en ansökan i de Om en ansökan är så
hänseenden som avses i 1 eller bristfällig att den inte kan
2 § eller annars så läggas till grund för prövning i
bristfällig att den ej kan sak och om sökanden inte följer
läggas till grund för prövning ett föreläggande att avhjälpa
i sak och efterkommer sökanden bristen, skall ansökan avvisas.
ej föreläggande att avhjälpa
bristen, skall ansökningen
avvisas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§, Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
4 § första stycket, 5 § och 10 3 § första stycket, 4 § första
§ andra stycket gäller ej i stycket och 10 § andra stycket
allmänt mål. I fråga om gäller inte i allmänt mål. I
sökanden i sådant mål gäller fråga om sökanden i ett sådant
ej 6 § och ej heller 29 § i mål gäller inte 6 § och inte
fall då exekutionstiteln heller 29 § i fall då
upphävs. exekutionstiteln upphävs.
Sökanden i allmänt mål
Sökanden i allmänt mål företräds av
företräds av kronofogdemyndigheten. Om fråga
kronofogdemyndigheten. I tvist uppkommer om avvisning enligt 2
som avses i 4 kap. 20*23 och kap. 5 § eller invändning görs
26 §§, 9 kap. 11 § tredje mot verkställighet enligt 3 kap.
stycket och 13 kap. 7 § andra 21 § för dock sökanden själv sin
stycket samt vid utförande av talan. I tvister som avses i 4
talan i överklagat kap. 20*23 och 26 §§, 9 kap. 11
utsökningsmål företräds dock § tredje stycket och 13 kap. 7 §
sökanden i allmänt mål av andra stycket samt när talan
Riksskatteverket. förs i ett överklagat
utsökningsmål företräds sökanden
av Riksskatteverket.
I allmänt mål anses ansökan
I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget
gjord, när har förts in i
indrivningshandlingarna har exekutionsväsendets system för
kommit in till kronofogdemyn- automatisk databehandling och
digheten eller, om myndigheten uppgifterna är tillgängliga för
är ansluten till systemet för kronofogdemyndigheten. När
automatisk databehandling inom indrivning begärs enligt sär-
exekutionsväsendet, när skilda bestämmelser hos en
indrivningsuppdraget har förts kronofogdemyndighet som enligt 4
in i systemet och uppgifterna kap. 8 § är behörig att pröva
är tillgängliga för frågan om utmätning, anses ansö-
kronofogdemyndigheten. kan gjord när ansökningshand-
lingarna har kommit in till myn-
digheten.

4 kap.
8 §1
Utmätning söks hos kronofog- Frågor om utmätning prövas av
demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län
gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.
Utmätning av egendom som ej Frågor om utmätning av egendom
finns i det län där gäldenären som inte finns i det län där
har sitt hemvist får även gäldenären har sitt hemvist får
sökas hos prövas även av kronofogdemyndig-
kronofogdemyndigheten i det heten i det län där egendomen
län där egendomen finns eller, finns eller, i fråga om ett
i fråga om fartyg eller fartyg eller luftfartyg, dit det
luftfartyg, dit det väntas. väntas. Frågor om utmätning av
Utmätning av fartyg får även ett fartyg
sökas där fartyget har sin

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
hemort. Utmätning av fordran får prövas även av kronofog-
eller annan rättighet får demyndigheten i det län där far-
också sökas där tyget har sin hemort. Frågor om
sekundogäldenären eller annan utmätning av en fordran eller en
förpliktad finns, även om annan rättighet får prövas också
fordringen eller rättigheten av kronofogdemyndigheten i det
skall anses finnas i annat län där sekundogäldenären eller
län. Utmätning av lön eller någon annan förpliktad finns,
annan förmån som avses i 7 även om fordran eller rättig-
kap. söks, om gäldenären ej heten skall anses finnas i ett
har hemvist här i riket, där annat län. Frågor om utmätning
arbetsgivaren eller annan som av lön eller annan förmån som
utger förmånen finns. avses i 7 kap. prövas, om
gäldenären inte har hemvist här
i landet, av kronofogde-
myndigheten i det län där ar-
betsgivaren eller någon annan
som ger ut förmånen finns.
Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig
enligt första eller andra
stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga
åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan
målet enligt 2 kap. 4 § första stycket överlämnas till
kronofogdemyndighet som är behörig.

10 §
Utmätning skall ske så snart Utmätning i enskilt mål skall
som möjligt efter det att ske så snart som möjligt efter
behövliga handlingar har det att behövliga handlingar har
kommit in till kro- kommit in till
nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten.
Lämnar sökanden anstånd med Om sökanden i enskilt mål med-
utmätning och varar anståndet ger uppskov med utmätningen och
över sex månader från dagen om uppskovet varar över sex
för ansökningen, är denna månader från dagen för ansökan,
förfallen. är ansökan förfallen. Om
Om sökanden ger anstånd fler sökanden medger uppskov fler än
än två gånger, är ansökningen två gånger, är ansökan också
också förfallen. förfallen.
Bestämmelser om indrivning i
allmänt mål finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

27 §2
Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att
förfallen fordran skall utgå med särskild
förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg,
intecknade reservdelar till luftfartyg
eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

2 Senaste lydelse 1991:848.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos
kronofogdemyndigheten inom två månader
från det att beslutet eller utslaget vann laga kraft.
Begäran om försäljning görs Begäran om försäljning görs
hos en kronofogdemyndighet som hos en kronofogdemyndighet som
enligt 8 § är behörig att ta enligt 8 § är behörig att pröva
upp ansökan om utmätning. frågan om utmätning. Försäljning
Försäljning av fast egendom av fast egendom skall dock
skall dock begäras hos begäras hos
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där egendomen finns. Denna där egendomen finns. Denna myn-
myndighet får överlämna målet dighet får överlämna målet till
till annan en annan kronofogdemyndighet, om
kronofogdemyndighet, om det det behövs för att samordna
behövs för att samordna verk- verkställigheten mot en
ställigheten mot en gäldenär. gäldenär.

15 kap.
7 §3
Införsel söks hos kronofog- Frågor om införsel prövas av
demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län
gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.
Har gäldenären ej hemvist här Om gäldenären inte har hemvist
i riket, görs ansökningen där här i landet, prövas sådana
arbetsgivaren finns. frågor av kronofogdemyndigheten
i det län där gäldenärens
arbetsgivare finns.

16 kap.
1 §4
Verkställighet av Frågor om verkställighet av en
förpliktelse för tidigare förpliktelse för tidigare ägare
ägare eller nyttjanderätts- eller nyttjanderättshavare att
havare att flytta från fast flytta från fast egendom, en
egendom, bostadslägenhet eller bostadslägenhet eller något
annat utrymme i byggnad annat utrymme i en byggnad
(avhysning) söks hos (avhysning) prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist
hemvist. Avhysning får även eller där verkställigheten skall
sökas hos kronofogdemyn- ske.
digheten i det län där
verkställigheten skall ske.

3 Senaste lydelse 1988:385.
4 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §5
Verkställighet i annat fall Frågor om verkställighet i
än som avses i 1 § av andra fall än de som avses i 1 §
förpliktelse som ej avser av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet samt betalningsskyldighet samt frågor
verkställighet av beslut om om verkställighet av beslut om
kvarstad eller annan kvarstad eller andra
säkerhetsåtgärd söks hos säkerhetsåtgärder prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist
hemvist eller egendom som är i eller egendom som är i fråga
fråga finns eller där finns eller där verkställigheten
verkställigheten annars med annars med fördel kan äga rum.
fördel kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385.
4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1
dels att 57 a, 60 och 62*67 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha
följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast
före 59 §,
dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som
skall lyda Dröjsmålsavgift.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §
1 mom. Skattemyndigheten får 1 mom. Skattemyndigheten får
medge skattskyldig anstånd med medge en skattskyldig anstånd
att betala skatt, med att betala skatt,
kvarskatteavgift eller ränta, kvarskatteavgift eller ränta,
1. om det kan antas att 1. om det kan antas att den
skatten, kvarskatteavgiften skattskyldige kommer att få ned-
eller räntan kommer att sättning av eller befrielse från
avkortas, det belopp som påförts honom,
2. om den skattskyldige begärt
2. om den skattskyldige omprövning av ett
begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något
taxeringsbeslut eller annat annat beslut om skatt,
beslut om skatt, kvar- kvarskatteavgift eller ränta
skatteavgift eller ränta eller eller ett sådant beslut
ett sådant beslut överklagats överklagats och utgången i
och utgången i ärendet eller ärendet eller målet är oviss,
målet är oviss eller eller
3. om den skattskyldige 3. om den skattskyldige begärt
begärt omprövning av ett omprövning av ett
taxeringsbeslut eller annat taxeringsbeslut eller något
beslut om skatt, kvar- annat beslut om skatt,
skatteavgift eller ränta eller kvarskatteavgift eller ränta
ett sådant beslut överklagats eller ett sådant beslut
och betalningen av påfört överklagats och betalningen av
belopp skulle för den det påförda beloppet skulle
skattskyldige medföra betydan- medföra betydande skade-
de skadeverkningar eller verkningar för den skattskyldige
annars framstå som obillig. eller annars framstå som
2 mom. Anstånd får medges obillig.
med högst det belopp som kan 2 mom. Anstånd får medges med
antas bli avkortat eller som högst det belopp som kan antas
betingas av yrkandet i bli nedsatt eller falla bort
omprövningsärendet eller enligt 1 mom. 1 eller som
överklagandet. betingas av yrkandet i
omprövningsärendet eller
överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771
64 § 1992:624
65 § 1992:680
66 § 1992:624
67 § 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kan det i fall som avses i Om det i fall som avses i
1 mom. 2 och 3 med hänsyn till 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges den skattskyldiges förhållanden
förhållanden och och omständigheterna i övrigt
omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som
antas att det belopp som avses avses med anståndet inte kommer
med anståndet inte kommer att att betalas i rätt tid, får
betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den
anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock
för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs
medges utan att säkerhet om anståndsbeloppet är
ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det
förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl.
annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall
ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i
bestämmelserna i lagen lagen (1993:0000) om indrivning
(1978:882) om säkerhet för av statliga fordringar m.m.
skattefordringar m.m. tillämpas.
tillämpas.
57 §
Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter
som uppbärs enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till
skattemyndigheten.
Skattemyndigheten skall i
den ordning som föreskrivs av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer anteckna
inbetald skatt för varje
skattskyldig samt upprätta
restlängd.

59 §2
Det åligger kronofogdemyn- Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-
digheten att verkställa skatteavgift eller ränta som
indrivning av skatt. Därvid inte har betalats in i rätt tid
får verkställighet enligt skall lämnas för indrivning.
utsökningsbalken äga rum. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelserna om indrivning Bestämmelser om indrivning
av skatt skall också tillämpas finns i lagen (1993:0000) om in-
på indrivning av drivning av statliga fordringar
kvarskatteavgift, dröjs- m.m. Vid indrivning får
målsavgift och ränta enligt verkställighet enligt
denna lag. utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
97 §
Föreläggande vid vite och Föreläggande vid vite och
beslut om revision enligt 78 § beslut om revision enligt 78 § 1
1 mom. får inte överklagas. mom. får inte överklagas. Inte
Inte heller beslut enligt 55 § heller beslut enligt 55 § 1 mom.
1 mom. första stycket och 55 § första stycket eller 55 § 2 mom.
2 mom. andra stycket eller andra stycket får överklagas.
beslut rörande framställning
om försättande i konkurs,
ackordsförslag och avskrivning
av skatt får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2
I fall där underrätt I fall där underrätt
fastställt skatt, skall rätten fastställt skatt, skall rätten
till den skattemyndighet, som till den skattemyndighet som
enligt 52 § 1 mom. tredje enligt 52 § 1 mom. tredje
stycket är uppbördsmyndighet, stycket är uppbördsmyndighet
snarast översända till rätten snarast översända till rätten en
ingiven bouppteckning eller ingiven bouppteckning eller
annan handling, som sägs i 51 någon annan handling som sägs i
§ andra stycket, eller 51 § andra stycket eller en bo-
bouppteckning, som uppteckning som tillhandahållits
tillhandahållits rätten rätten enligt tredje stycket
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är
sistnämnda paragraf. Därjämte rätten skyldig att, enligt vad
åligger det rätten att, enligt regeringen närmare bestämmer,
vad regeringen närmare lämna skattemyndigheten de
bestämmer, tillställa uppgifter som behövs för uppbörd
skattemyndigheten de av skatten. Vad som nu sagts
uppgifter, som fordras för gäller också i tillämpliga
uppbörd av skatten. Vad nu delar, när överrätt fastställt
sagts skall äga motsvarande skatt till ett högre belopp än
tillämpning, när överrätt som förut beräknats eller när en
fastställt skatt till högre skattskyldig vitsordat en an-
belopp än förut beräknats märkning som framställts av den
eller skattskyldig vitsordat enligt 64 § 1 mom. förordnade
anmärkning som framställts av granskningsmyndigheten.
den enligt 64 § 1 mom.
förordnade granskningsmyn-
digheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
mom. tredje stycket skall ske tredje stycket skall ske till
till postgirokonto hos postgirokonto hos
skattemyndigheten. skattemyndigheten. Inbetalningen
Inbetalningen sker sker kostnadsfritt. Skatten
kostnadsfritt. Skatten skall skall anses vara betald den dag,
anses vara erlagd den dag, då då inbetalningskort eller för-
inbetalningskort eller för- sändelse som innehåller girokort
sändelse innehållande girokort kommit till en postanstalt.
inkommit till postanstalt. Om skatt inte betalas inom
Har skatt icke erlagts inom föreskriven tid, skall dröjs-
föreskriven tid, skall målsavgift tas ut enligt 58 §
skattemyndigheten, om ej annat 2*5 mom. uppbördslagen
följer av vad i 6 § sista (1953:272) om inte annat följer
stycket stadgas, förordna om av 6 § sista stycket.
uttagande av felande belopp

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1992:625.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i den ordning, som enligt upp- Den obetalda skatten och dröjs-
bördslagen (1953:272) gäller målsavgiften skall lämnas för
för indrivning av restförd indrivning. Regeringen får före-
skatt. Därvid tas skriva att indrivning inte
dröjsmålsavgift ut enligt 58 § behöver begäras för ett ringa
2*5 mom. lagen. Skattemyndig- belopp. Skattemyndigheten får
heten får medge befrielse helt medge befrielse helt eller
eller delvis från skyldigheten delvis från skyldigheten att
att betala dröjsmålsavgift, om betala dröjsmålsavgift, om det
det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts
skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå
må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med
vars erläggande anstånd ej
medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den
förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige
sedan skatt, med vars erläggande
anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning
om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2
Bifalles ansökan varom i 4 § Om en sådan ansökan som avses
sägs, skall skattemyndigheten i 4 § bifalls, skall skattemyn-
meddela förordnande om avkort- digheten besluta om nedsättning
ning eller, där restitution av det påförda beloppet eller,
skall ske, tillställa den där restitution skall ske,
skattskyldige honom tillställa den skattskyldige det
tillkommande belopp. Därvid belopp som han har rätt till.
tillämpas bestämmelserna i Därvid tillämpas bestämmelserna
87 § uppbördslagen. i 103 § uppbördslagen
(1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.
2 Senaste lydelse 1990:343.
7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om
sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 b §2
Belopp som Belopp som Sjömansskattenämn-
Sjömansskattenämnden den fastställt till betalning
fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra
eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har
stycket må indrivas i den betalats in i rätt tid skall
ordning, som gäller i fråga om lämnas för indrivning.
skatt enligt uppbördslagen. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Införsel enligt 15 kap. Bestämmelser om indrivning
utsökningsbalken må äga rum finns i lagen (1992:0000) om in-
vid indrivning av sjömansskatt drivning av statliga fordringar
och därå belöpande m.m. Vid indrivning får
dröjsmålsavgift hos sjömannen verkställighet enligt
och i fall, som avses i 17 § utsökningsbalken ske.
1 mom. andra stycket, hos
redaren.
Överklagande av beslut
inverkar inte på skyldigheten
att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1992:626.
8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2
Betalas inte skatt i behörig Skatt, ränta eller
tid och ordning skall skatten dröjsmålsavgift som inte har
och den ränta och betalats in i rätt tid skall
dröjsmålsavgift, som belöper lämnas för indrivning. Rege-
på denna, drivas in. ringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning
uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in-
indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar
avskrivning gäller i m.m. Vid indrivning får
tillämpliga delar i fråga om verkställighet enligt
mervärdeskatt. Införsel enligt utsökningsbalken ske.
15 kap. utsökningsbalken får
äga rum vid indrivning av
mervärdeskatt, ränta och
dröjsmålsavgift. Begäran om omprövning eller
överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt,
ränta eller dröjsmålsavgift.

49 §3
Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den
utgående skatten, återbetalar
skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den mån
kvittning inte skett enligt 17 § nionde
stycket.
Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss
redovisningsperiod beslutad skatt,
återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.
Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från
skatt som avkrävts honom, återfår
av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.
Står den skattskyldige i Om den skattskyldige står i
skuld för mervärdeskatt, har skuld för mervärdeskatt, har han
han vid återbetalning enligt vid återbetalning enligt första,
första, andra eller tredje andra eller tredje stycket rätt
stycket rätt att återfå bara att återfå bara vad som
vad som överstiger skulden och överstiger skulden och de räntor
de räntor och avgifter som och avgifter som belöper på
belöper på denna. I lagen denna. Detsamma gäller om den
(1985:146) om avräkning vid skattskyldige har en skuld
återbetalning av skatter
1 Lagen omtryckt 1990:576.
2 Senaste lydelse 1992:627.
3 Senaste lydelse 1992:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och avgifter finns också som avser till betalning
föreskrifter som begränsar förfallen skatt enligt upp-
rätten till återbetalning. bördslagen (1953: 272), skatt
enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, arbetsgivar-
avgift enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter eller avgift
enligt lagen (1982:423) om
allmän löneavgift. I lagen
(1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och av-
gifter finns också föreskrifter
som begränsar rätten till
återbetalning.
Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan
skatt får ej särskilt överlåtas
eller utmätas.
I övrigt gäller I övrigt gäller för
uppbördslagens (1953:272) återbetalning av mervärdeskatt
bestämmelser om restitution av uppbördslagens bestämmelser om
skatt i tillämpliga delar restitution av skatt i
beträffande återbetalning av tillämpliga delar.
mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser i 49 § skall dock gälla till
utgången av år 1994.

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen
(1970:624)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2
Inbetalar Om Värdepapperscentralen eller
Värdepapperscentralen eller ett aktiebolag inte betalar in
aktiebolag ej kupongskatt i kupongskatt i föreskriven tid,
föreskriven tid eller ordning, skall beskattningsmyndigheten
skall beskattningsmyndigheten förelägga centralen eller
förelägga centralen eller bolaget att inom viss tid
bolaget att inom viss tid fullgöra sin betalningsskyl-
fullgöra sin betalningsskyl- dighet.
dighet.
Efterkommes ej Om föreläggandet inte följs,
föreläggandet, skall skall beskattningsmyndigheten
beskattningsmyndigheten anmäla anmäla förhållandet till
förhållandet till skattemyn- skattemyndigheten i det län där
digheten i det län där bolagets styrelse har sitt säte.
bolagets styrelse har sitt Obetalda kupongskattebelopp samt
säte. Skattemyndigheten för- dröjsmålsavgifter skall av skat-
ordnar om indrivning av temyndigheten lämnas för indriv-
obetalt kupongskattebelopp ning. Regeringen får föreskriva
samt dröjsmålsavgift i den att indrivning inte behöver
ordning som föreskrives i begäras för ett ringa belopp.
uppbördslagen (1953: 272) om
indrivning av restförd skatt. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Överklagande av beslut
inverkar inte på skyldigheten
att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

26 §
Riksskatteverket uppför i Riksskatteverket uppför i
särskild längd särskild längd
utdelningsberättigad, som kan utdelningsberättigade som kan
antagas vara skattskyldig men antas vara skattskyldiga men för
för vilken utdelning vilka utdelning betalats ut utan
utbetalats utan att att kupongskatt hållits inne,
kupongskatt innehållits, samt samt det skattebelopp som
det skattebelopp som belöper belöper på utdelningen.
på utdelningen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om ej annat följer av 11 §, Om inte något annat följer av
skall Riksskatteverket delge 11 §, skall Riksskatteverket
den som uppförts i längden delge den som uppförts i längden
utdrag ur denna och förelägga utdrag ur denna och förelägga
honom att inom två månader honom att inom två månader från
från den dag då han fick del den dag då han fick del av
av utdraget erlägga skatte- utdraget betala skattebeloppet.
beloppet. Vill den som Om den som uppförts i längden
uppförts i längden bestrida vill bestrida skattepåföringen,
skattepåföringen, skall han skall han senast inom samma tid
senast inom samma tid göra göra en invändning mot
erinran hos Riksskatteverket, påföringen hos Riksskatteverket,
som meddelar beslut med anled- som sedan meddelar sitt beslut.
ning härav. Beslutet skall Beslutet skall delges den som
delges den som framställt gjort invändningen och antecknas
erinran och antecknas i i längden. Om verket finner att
längden. Finner verket att kupongskatt skall betalas, skall
kupongskatt skall erläggas, den skattskyldige föreläggas att
skall den skattskyldige inom viss tid betala skatten.
föreläggas att inom viss tid
erlägga skatten.
Kupongskatt, som ej erlagts Kupongskatt, som inte betalats
inom den utsatta tiden, inom den utsatta tiden, skall av
indrives i den ordning som Riksskatteverket lämnas för in-
föreskrives i uppbördslagen drivning. Därvid tillämpas 22 §
(1953:272) om indrivning av andra-fjärde styckena.
restförd skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1
Om ej annat följer av denna Om inte något annat följer av
lag gäller uppbördslagen denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar (1953:272) i tillämpliga delar i
i fråga om fel- fråga om felparkeringsavgifter.
parkeringsavgift. Reglerna om Reglerna om dröjsmålsavgift
dröjsmålsavgift skall dock skall dock inte tillämpas.
inte tillämpas. Regeringen får Regeringen får föreskriva
föreskriva avvikelser från avvikelser från uppbördslagen,
uppbördslagen, när det gäller när det gäller det admi-
avkortning, avskrivning och nistrativa förfarandet i fråga
det administrativa förfarandet om felparkeringsavgifter.
i fråga om felparke-
ringsavgift. Införsel enligt
15 kap. utsökningsbalken får
äga rum vid indrivning av fel-
parkeringsavgift.
Åläggande enligt 6 § andra Åläggande enligt 6 § andra
stycket får ej utfärdas senare stycket får inte utfärdas senare
än ett år efter den dag då än ett år efter den dag då
överträdelsen skedde. överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633.
11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Vad i uppbördslagen (1953- Det som stadgas i 58 och 59 §§
:272) stadgas om indrivning, uppbördslagen (1953:272) om
avkortning och avskrivning av dröjsmålsavgift och indrivning
skatt skall i tillämpliga skall också gälla
delar gälla saluvagnsskatt. saluvagnsskatt.
Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av
saluvagnsskatt och
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634.
12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen
(1979:189)1
dels att 7 och 9-11 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 §
Skall uppbörd ej ske eller
har uppbörd ej lett till full Om uppbörd inte skall ske eller
betalning, skall böterna om uppbörd inte har lett till
drivas in genom kronofogdemyn- full betalning, skall böterna
dighetens försorg. Indriv- lämnas för indrivning.
ningen sker på grund av dom, Regeringen får föreskriva att
godkänt föreläggande eller indrivning inte behöver begäras
saköreslängd. för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.

15 §2
Ådömda böter, som inte har Böter som inte har kunnat
kunnat indrivas och som inte drivas in, skall på talan av
har avkortats, skall på talan åklagare förvandlas till
av åklagare förvandlas till fängelse, om det är uppenbart
fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har
att den bötfällde av tredska underlåtit att betala böterna
har underlåtit att betala eller om förvandling annars av
böterna eller om förvandling särskilda skäl är påkallad från
annars av särskilda skäl är allmän synpunkt.
påkallad från allmän synpunkt.
Är den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att
betala även andra böter än sådana som
avses i första stycket, skall också dessa böter förvandlas.
Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst
fjorton dagar och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av
9 § 1985:148
10 § 1990:375
11 § 1990:375.
2 Senaste lydelse 1983:352.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras
ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt
skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter
beträffande fysiska och juridiska
personer,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande
av pensionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter samt lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.
Registren skall dessutom
användas för avräkning enligt Registren skall dessutom använ-
lagen (1985:146) om avräkning das för avräkning enligt lagen
vid återbetalning av skatter (1985:146) om avräkning vid
och avgifter. återbetalning av skatter och
avgifter och för
gäldenärsutredning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret Det centrala skatteregistret
skall också användas för skall också användas för andra
utredningar i kronofogdemyn- utredningar i kronofogdemyn-
digheternas exekutiva verk- digheternas exekutiva verksamhet
samhet och för Riksskatte- än som avses i tredje stycket
verkets tillsyn enligt lagen och för Riksskatteverkets
(1974: 174) om iden- tillsyn enligt lagen (1974: 174)
titetsbeteckning för juridiska om identitetsbeteckning för
personer m.fl. juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1991:1920.
14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag gäller i fråga om Denna lag gäller i fråga om
preskription av fordringar som preskription av skatt och andra
tillkommer det allmänna och fordringar som det allmänna har
som drivs in enligt rätt till och som drivs in
bestämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen
(1953:272), tullagen (1993: 0000) om indrivning av
(1973:670) eller tullagen statliga fordringar m.m. Den
(1987: 1065). Den tillämpas tillämpas dock inte på
dock inte på fordringar enligt fordringar enligt vattenlagen
studiestödslagen (1973:349). (1918:523), vattenlagen
(1983:291), rättshjälpslagen
(1972:429), studiestödslagen
(1973:349),
bötesverkställighetslagen
(1979:189) eller fordringar för
vilka särskilda bestämmelser om
preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen
(1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195.
15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1
Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan
som skall göras av allmän åklagare inom två år från den
tidpunkt då överträdelsen begicks. I
fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna i rättegångsbalken
om åtal för brott, på vilket inte
kan följa svårare straff än böter, och bestämmelserna om
kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får
övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.
Beslut varigenom någon har Ett beslut genom vilket någon
påförts övertidsavgift skall har påförts en övertidsavgift
genast sändas till skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall länsstyrelsen. Avgiften skall
betalas till länsstyrelsen betalas till länsstyrelsen inom
inom två månader från det att två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas upplysning om detta skall tas in
in i beslutet. Betalas inte i beslutet. Om avgiften inte
avgiften inom denna tid, får betalas inom denna tid, skall
avgiften samt dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift tas ut enligt 58
beräknad enligt 58 § 2-5 mom. § 2-5 mom. uppbördslagen
uppbördslagen (1953:272), (1953:272). Den o-betalda
drivas in i den ordning som övertidsavgiften och dröjsmåls-
enligt den lagen gäller för avgift skall lämnas för indriv-
indrivning av skatt. ning. Regeringen får föreskriva
Indrivningsåtgärder får inte att indrivning inte behöver
vidtas sedan fem år har begäras för ett ringa belopp.
förflutit från det att Bestämmelser om
beslutet vann laga kraft. indrivning finns i lagen
(1993:000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Indriv-
ningsåtgärder får inte vidtas
sedan fem år har förflutit från
det att beslutet vann laga
kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637.
16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.
16 §1
Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt
tid och ordning skall den tid skall den lämnas för
drivas in. indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning
uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in-
indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar
avskrivning gäller i tilllämp- m.m. Vid indrivning får
liga delar för skatt enligt verkställighet enligt
denna lag. Beskattningsmyn- utsökningsbalken ske.
digheten beslutar dock om
avkortning och
kronofogdemyndigheten om av-
skrivning av skatt. Införsel
enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320.
17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1
Har skatten inte betalats Om skatten inte har betalats
inom föreskriven tid, skall inom föreskriven tid, skall
skattebeloppet och i skattebeloppet och i
förekommande fall dröjsmåls- förekommande fall
avgift på framställning av dröjsmålsavgift på framställning
inskrivningsmyndigheten av inskrivningsmyndigheten
omedelbart tas ut genom omedelbart lämnas för
utmätning. indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640.
18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare1
dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,
dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas
närmast före den nya 28 a §,
dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken
närmast före den nya 28 a § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före
28 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2
Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är
juridisk person, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala
arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som
följer av 4, 7 och 12 §§ är tillsammans med arbetsgivaren
betalningsskyldig för beloppet samt den
ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta.
Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges
om det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betal- Talan om att ålägga betal-
ningsskyldighet skall föras ningsskyldighet skall föras vid
vid allmän domstol. Talan får allmän domstol. Talan får inte
inte väckas sedan väckas sedan arbetsgivarens
arbetsgivarens betalnings- betalningsskyldighet för
skyldighet för beloppet har beloppet har fallit bort enligt
bortfallit enligt lagen lagen (1982:188) om preskription
(1982:188) om preskription av av skattefordringar m.m. Hos den
skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd
som har blivit ålagd betalningsskyldighet får
betalningsskyldighet får indrivning
indrivning ske i den ordning ske i den ordning som enligt 28
som gäller för indrivning av a § gäller för indrivning av ar-
skatt enligt uppbördslagen betsgivaravgifter.
(1953:272). Därvid får
införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken äga rum. Den som har fullgjort sin
Den som har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt
betalningsskyldighet enligt första stycket får söka beloppet
första stycket får söka åter av arbetsgivaren. Därvid
beloppet åter av arbets- skall bestämmelserna i 76 §
givaren. Därvid skall be- uppbördslagen (1953:
stämmelserna i 76 § 272) tillämpas.
uppbördslagen tillämpas.
Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

1 Lagen omtryckt 1991:98.
Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.
2 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §3
Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar
ut ersättning för arbete till
någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort
anmälan enligt 40 a §
uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra
det, får, i fall då arbetet har
utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren,
betalningsskyldighet åläggas utbetalaren
för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som
F-skattesedelsinnehavaren skall betala på
ersättningen till den som har utfört arbetet.
Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket
om F-skattesedelsinnehavaren har
betalat avgifterna inom föreskriven tid.
Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan
F-skattesedelsinnehavarens
betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.
Hos den som har blivit ålagd Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt
första stycket får indrivning första stycket får indrivning
ske i samma ordning som gäller ske i samma ordning som enligt
för restförd skatt enligt 28 a § gäller för
uppbördslagen. arbetsgivaravgifter.

18 §4
Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket
skall fattas av skattemyndigheten.
Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett
beslut enligt 16 § får söka
beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka
beloppet åter skall till
kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid
betalningen eller på annat sätt styrka,
att han har betalat avgifterna.
Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigheten får hos
hos F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren driva
driva in beloppet i den in beloppet i den ordning som
ordning som gäller för gäller för indrivning av
indrivning av skatt. Införsel arbetsgivaravgifter. Införsel
får dock inte beviljas. får dock inte beviljas.
F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren skall
skall betala dröjsmålsavgift betala dröjsmålsavgift på
på beloppet. beloppet.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt andra
stycket.

3 Senaste lydelse 1992:684.
4 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Dröjsmålsavgift

28 §5
En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på
1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men
inte betalas inom den tid som anges
i 12 § första stycket,
2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 §
tredje stycket i avsaknad av
uppbördsdeklaration,
3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som
inte betalas inom den tid som
bestämts enligt 12 § andra stycket.
Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts
enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut
endast på det belopp som inte har betalats senast vid
anståndstidens utgång.
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:
272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses
arbetsgivaravgifterna ha förfallit
till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket.
Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Uppbördslagens bestämmelser
om indrivning, avkortning,
avskrivning och antagande av
ackordsförslag skall också
tillämpas i fråga om belopp på
vilket denna lag är
tillämplig. Införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får äga
rum.
Indrivning

Indrivning m.m. 28 a §
Arbetsgivaravgifter, ränta och
(27 a §6) dröjsmålsavgift som inte har
Arbetsgivaravgifter, ränta betalats i rätt tid skall lämnas
och dröjsmålsavgift som inte för indrivning. Regeringen får
har betalats i rätt tid och föreskriva att indrivning inte
ordning får omedelbart drivas behöver begäras för en fordran
in. som avser ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1992:642.
6 Senaste lydelse 1992:642.
19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och
avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Tillkommer ett belopp som Om någon har rätt till ett
avses i 1 § någon mot vilken belopp som avses i 1 § och om
det allmänna har en fordran, det allmänna mot denna person
som är för indrivning regi- har en fordran, som är
strerad i utsökningsregistret registrerad för indrivning i
och drivs in enligt be- utsökningsregistret och drivs in
stämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen
(1953:272), tullagen (1973:- (1993:000) om indrivning av
670), bötesverkställighets- statliga fordringar m.m. skall
lagen (1979: 189) eller från beloppet räknas av så
tullagen (1987:1065), skall mycket som kan gå till betalning
från beloppet, om inte annat av fordringen, om inte något
följer av vad nedan sägs, annat följer av vad som nedan
avräknas så mycket som kan gå sägs. Med det allmännas fordran
till betalning av fordringen. avses också förrättnings-
Med det allmännas fordran kostnader i målet enligt 17 kap.
avses också förrättnings- 1 § utsökningsbalken. Endast vad
kostnader i målet enligt 17 som överstiger det allmännas
kap. 1 § utsökningsbalken. fordran får betalas ut.
Endast vad som överstiger det
allmännas fordran får
utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om fordringar som har registrerats i utsökningsregistret före
ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187.
20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen
(1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
För de ändamål som anges i För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp denna paragraf skall med hjälp
av automatisk databehandling av automatisk databehandling
föras ett för hela riket föras ett för hela landet
gemensamt utsökningsregister. gemensamt utsökningsregister.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.
Registret får användas av myndigheter utanför
exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet vid
beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar
och socialavgifter.

6 §1
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får
utsökningsregistret, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller
annan utbetalare av ersättning som
avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes
och när den förföll till betalning, influtna medel, den
tidpunkt vid vilken skulden preskriberas
samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten
som framgår av exekutionstiteln
eller av andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs
för utbetalning av influtna medel
och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och
betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man
enligt 2 § ackordslagen
(1970:847),
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för
efterforskning av tillgångar,
10 a. förekomst av och
tidpunkt för gäldenärsutredning
enligt 6 § lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för
registrets användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen
(1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.
29 §
Betalas inte avgiften inom Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, får den tid som anges i 28 §, skall
avgiften tillsammans med en dröjsmålsavgift tas ut enligt 58
dröjsmålsavgift, beräknad § 2-5 mom. uppbördslagen
enligt 58 § 2-5 mom. (1953:
uppbördslagen (1953:272), 272). Den obetalda avgiften och
indrivas i den ordning som dröjsmålsavgiften skall lämnas
enligt nämnda lag gäller för för indrivning. Regeringen får
indrivning av skatt. föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har
influtit skall medel i första hand
avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.
22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §
Tull och annan skatt som har Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall förfallit till betalning skall
drivas in i den ordning som lämnas för indrivning.
gäller för indrivning av skatt Regeringen får föreskriva att
enligt uppbördslagen indrivning inte behöver begäras
(1953:272). Om säkerhet har för ett ringa belopp.
ställts eller om varan utgör Bestämmelser om indrivning finns
säkerhet, får tullmyndigheten i lagen (1993:0000) om
ta ut beloppet ur säkerheten. indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Om
säkerhet har ställts eller om
varan utgör säkerhet, får
tullmyndigheten ta ut beloppet
ur säkerheten.

36 §
Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull
eller annan skatt i rätt tid och
ordning, är han tillsammans med den tullskyldige
betalningsskyldig för tullen och skatten.
Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av betal- Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första ningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges betal- sedan den tullskyldiges betal-
ningsskyldighet för beloppen ningsskyldighet för beloppen har
har bortfallit enligt lagen fallit bort enligt lagen
(1982:188) om preskription av (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning indrivning ske i samma ordning
som gäller för skatt enligt som gäller för tull och annan
uppbördslagen (1953:272). skatt enligt 35 §.
Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och
skattebelopp enligt första stycket har
rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt tredje
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast
före 66 § fordonsskattelagen
(1988:327)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §2
Om ett beslut om skatt har Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten överklagats eller skatten annars
annars kan antas komma att kan antas komma att sättas ned,
avkortas, kan den skat- kan den skattskyldige av
tskyldige av beskattningsmyn- beskattningsmyndigheten få
digheten få anstånd med anstånd med betalning av
betalning av skatten. Be- skatten. Bestämmelserna i 49 §
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 1, 2 och 3 mom. uppbörds-lagen
mom. uppbördslagen (1953:272) (1953:272) om anstånd skall då
om anstånd skall då tillämpas. tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått
anstånd med att betala enligt första
stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas
senast vid anståndstidens utgång. För
sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom.
uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15
§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av
skrivning av skatt skatt

66 §3
Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt
tid skall den drivas in. tid skall den lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993: 0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet
Bestämmelserna i up- enligt utsökningsbalken ske.
pbördslagen (1953:272) om Fordonsskatt som skulle ha
indrivning, avkortning och betalats men inte har betalats
avskrivning gäller även skatt får sättas ned genom automatisk
enligt denna lag. Vad som sägs databehandling på grundval av
i 67 § första stycket upp- uppgifter i bilregistret. Vid
bördslagen om skattemyn- återbetalning av fordonsskatt
dighet skall skall räknas av endast

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.
2 Senaste lydelse 1992:644.
3 Senaste lydelse 1992:1440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
därvid i stället gälla be- sådan fordonsskatt som är för-
skattningsmyndigheten. For- fallen till betalning och som
donsskatt som skulle ha inte har betalats samt
betalats men inte har erlagts dröjsmålsavgift och
får avkortas genom automatisk skattetillägg som belöper på
databehandling på grundval av sådan skatt och sådana avgifter
uppgifter i bilregistret. Vid enligt bilregisterkungörelsen
återbetalning av fordonsskatt (1972: 599) som uppbärs i sam-
skall avräknas endast sådan band med uppbörd av
till betalning förfallen for- fordonsskatt. I fråga om
donsskatt som inte erlagts, avräkningen skall 37, 38, 45 och
dröjsmålsavgift och skatte- 84 §§ tillämpas.
tillägg som belöper på sådan
skatt samt sådana avgifter
enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599) som uppbärs i
samband med uppbörd av for-
donsskatt. I fråga om avräk-
ningen skall 37, 38, 45 och 84
§§ tillämpas. Begäran om omprövning eller
Införsel enligt 15 kap. överklagande inverkar inte på
utsökningsbalken får äga rum skyldigheten att betala skatt.
vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen
(1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.
8 §1
Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän
domstol efter ansökan, som skall
göras av allmän åklagare inom två år från det att överträdelsen
upphörde. I fråga om sådan talan
tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott
på vilket inte kan följa svårare
straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på
motsvarande sätt. När fem år har
gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte
påföras. Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga
laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta
detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om
Om avgiften inte betalas inom avgiften inte betalas inom denna
denna tid, får den tillsammans tid, skall dröjsmålsavgift tas
med dröjsmålsavgift, som ut enligt 58 § 2-5 mom.
beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den
uppbördslagen (1953:272), obetalda avgiften och
drivas in på det sätt som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får
indrivning av skatt. In- föreskriva att indrivning inte
drivningsåtgärder får dock behöver begäras för ett ringa
inte vidtas när fem år har belopp. Bestämmelser om
gått efter det att beslutet indrivning finns i lagen (1993:
vann laga kraft. 0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Indrivningsåt-
gärder får dock inte vidtas när
fem år har gått efter det att
beslutet vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646.
25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd
för anställning på fartyg skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän
domstol efter ansökan, som skall
göras av allmän åklagare inom två år efter det att
överträdelsen upphörde. I frågor om sådan
talan gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket
inte kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i
brottmål. Sedan fem år har förflutit
efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras.
Avgiften tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga
laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta
detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om
Betalas inte avgiften inom avgiften inte betalas inom denna
denna tid, får den jämte tid, skall dröjsmålsavgift tas
dröjsmålsavgift, som beräknas ut enligt 58 § 2-5 mom.
enligt 58 § 2-5 mom. up- uppbördslagen (1953:272). Den
pbördslagen (1953: 272), in- obetalda avgiften och
drivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Indrivningsåtgärder
indrivning av skatt. In- får dock inte vidtas sedan fem
drivningsåtgärder får dock år har förflutit från det
inte vidtas sedan fem år har beslutet vann laga kraft.
förflutit från det beslutet Regeringen får föreskriva att
vann laga kraft. indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993: 0000)
om indrivning av statliga
fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647.
26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m.m. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Betalas inte skatten i rätt Skatt eller dröjsmålsavgift
tid och ordning skall den som inte har betalats in i rätt
drivas in. tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
Bestämmelserna i finns i lagen (1993:000) om in-
uppbördslagen (1953:272) om drivning av statliga fordringar
indrivning gäller i m.m. Vid indrivning får verk-
tillämpliga delar för skatt ställighet enligt
enligt denna lag. utsökningsbalken ske.
Överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 22 § skall upphöra att gälla,
dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §1
I fråga om särskild I fråga om särskild
inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs
om överflyttning av besluts- om överflyttning av beslutsbe-
behörighet i 2 a §, om anstånd hörighet i 2 a §, om anstånd med
med inbetalning av skatt i 49 med inbetalning av skatt i 49
och 51 §§, om indrivning m.m. och 51 §§, om dröjsmålsavgift i
i 57 a-59 och 61-64 §§, om 58 §, om indrivning i 59 §, om
avkortning och avskrivning av ansvar för skatt som påförts en
skatt i 65-67 §§, om central avliden eller ett dödsbo i 61 §,
tillsyn m.m. i 72 §, om rätt om central tillsyn m.m. i 72 §,
att taga del av preliminär om rätt att ta del av preliminär
självdeklaration m.m. i 73 §, självdeklaration m.m. i 73 §, om
om arbetsgivares ansvarighet arbetsgivares ansvarighet för
för arbetstagares skatt, m.m. arbetstagares skatt, m.m. i 77,
i 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om
straffbestämmelser m.m. i straffbestämmelser m.m. i 79-81
79-81 och 83 §§, om omprövning och 83 §§, om omprövning m.m. i
m.m. i 84-94 §§, om beslut om 84-94 §§, om beslut om särskilda
särskilda debiteringsåtgärder debiteringsåtgärder i 95 § samt
i 95 § samt om överklagande om överklagande m.m. i 96-103 §§
m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen uppbördslagen (1953:272). Beslut
(1953:272). Beslut om anstånd om anstånd som avses i 49 § den
som avses i 49 § nämnda lag lagen meddelas av be-
meddelas av beskattningsmyn- skattningsmyndigheten enligt
digheten enligt denna lag. denna lag. Beslut om anstånd
Beslut om anstånd skall skall skyndsamt meddelas den
skyndsamt meddelas den skatt- skattskyldige utan kostnad för
skyldige utan kostnad för denne.
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918.
28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.
dels att 24 § skall upphöra att gälla,
dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1
I fråga om särskild I fråga om särskild
inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs tillämpliga delar vad som sägs
om anstånd med inbetalning av om anstånd med inbetalning av
skatt i 49 och 51 §§, om upp- skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd
börd i 52 §, om indrivning i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58
m.m. i 57 a-59 och 61-64 §§, §, om indrivning i 59 §, om
om avkortning och avskrivning ansvar för skatt som påförts av-
av skatt i 65-67 §§, om rätt liden eller dödsbo i 61 §, om
att taga del av preliminär rätt att taga del av preliminär
självdeklaration m.m. i 73 §, självdeklaration m.m. i 73 §, om
om arbetsgivares ansvarighet arbetsgivares ansvarighet för
för arbetstagares skatt m.m. i arbetstagares skatt, m.m. i 77,
77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestäm-
straffbestämmelser m.m. i 79, melser m.m. i 79, 80, 81 och
80, 81 och 83 §§, om 83 §§, om omprövning m.m. i
omprövning m.m. i 84-94 §§, om 84-94 §§, om beslut om särskilda
beslut om särskilda debite- debiteringsåtgärder i 95 § samt
ringsåtgärder i 95 § samt om om överklagande m.m. i 97, 99
överklagande m.m. i 97, 99 och och 103 §§ uppbördslagen
103 §§ uppbördslagen (1953:272). Vad som där sägs om
(1953:272). Vad som där sägs arbetsgivare skall då gälla den
om arbetsgivare skall då gälla som är redovisningsskyldig
den som är redovisningsskyldig enligt 14 § denna lag och vad
enligt 14 § denna lag och vad som där sägs om skattemyndighet
som där sägs om skattemyn- skall gälla skattemyndigheten i
dighet skall gälla skattemyn- Kopparbergs län. Med upp-
digheten i Kopparbergs län. bördsdeklaration avses enligt
Med uppbördsdeklaration avses denna lag redovisning enligt 14
enligt denna lag redovisning §. Beslut om anstånd skall
enligt 14 §. Beslut om anstånd skyndsamt meddelas den
skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för
skattskyldige utan kostnad för denne.
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lydelse enligt prop. 1992/93:196.
29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter att
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1659) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den Denna lag träder i kraft den 1
1 januari 1993 och tillämpas januari 1993 och tillämpas
första gången vid 1994 års första gången vid 1994 års
taxering såvitt avser 3 kap. taxering såvitt avser 3 kap. 4,
4, 9 och 53 §§ och i övrigt 9 och 53 §§ och i övrigt vid
vid 1995 års taxering. 1995 års taxering. Vid
tillämpningen av förutvarande 2
kap. 10 § vid 1994 års taxering
gäller att fysisk person får
lämna förenklad självdeklaration
även om, vid redovisningen av
inkomst av tjänst, avdrag för
kostnader för fullgörande av
tjänsten yrkas för resor till
och från arbetsplatsen med all-
männa kommunikationsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Hörnlund, Svensson,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Odell, Lundgren, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om indrivning av statliga fordringar m.m.

1 Inledning

Inom regeringskansliet har sedan en tid pågått ett arbete som
syftar till att göra systemet för
uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter enklare och
smidigare och samtidigt mer effektivt.
Bland de förslag i den riktningen som riksdagen nyligen har
haft att ta ställning till kan nämnas
förslagen om ett nytt avgiftssystem vid försenade
skattebetalningar m.m. (prop. 1991/92:93, bet.
1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992: 624 m.fl.) och om
F-skattebevis m.m. (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92: SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS
1992:680 m.fl.).
Jag kommer nu att ta upp vissa frågor om
indrivningsförfarandet.
Det var mot bakgrund av en snabb ökning av det restförda
skatte- och avgiftsbeloppet, men också
av brister i författningsregleringen, som en särskild utredare
tillkallades i början av
1980-talet med uppdrag att göra en översyn av
indrivningslagstiftningen. Utredningen (B 1981:02)
antog namnet Skatteindrivningsutredningen (SIU).
SIU har avgett sex betänkanden. Fyra av dessa har lett till
lagstiftning, nämligen betänkandena
Restavgift på skatt m.m. (Ds B 1981:12), Utsökningsregisterlag
(Ds Fi 1983:4), Indrivningsuppdrag
till och från utlandet (Ds Fi 1984:14) och Tänk ekonomiskt -
betala skatten i tid (SOU 1988: 60).
Det sistnämnda betänkandet innehöll förslag till ett nytt
avgiftssystem vid försenade
skattebetalningar. Det nya avgiftssystem som trädde i kraft den
1 januari 1993 skiljer sig dock
på många punkter från vad SIU föreslagit.
Förslagen i SIU:s återstående betänkanden, Indrivning av
skatt m.m. (Ds Fi 1984:4) och
Indrivningslag m.m. (SOU 1987:10) har nära samband med
varandra. I det förra behandlas i huvudsak
frågor om administrativa rutiner i de allmänna målen och i det
senare frågor om statens
borgenärsfunktion vid indrivning. SIU:s överväganden i dessa
två betänkanden utmynnar bl.a. i
förslag till en särskild indrivningslag kompletterad med en
indrivningsförordning. I sak innebär
förslagen främst en enklare och mera enhetlig kontorsmässig
hantering av de allmänna målen samt
förtydligande och en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens
borgenärsuppgifter. En tydlig
gräns dras genom förslagen mellan uppbörd och indrivning,
samtidigt som bestämmelser föreslås som
skall garantera att en effektiv samverkan sker mellan
skattemyndigheten och
kronofogdemyndigheten.
Betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar av
remissvaren har upprättats inom
Finansdepartementet och finns tillgängliga i resp.
lagstiftningsärende (dnr 969/84 samt 889 och
1128/87).
Vissa frågor som behandlats i betänkandena har fått en
lösning i samband med att en ny
organisation för exekutionsväsendet genomfördes den 1 juli
1988. Den dåvarande
länsskattemyndighetens tillsynsroll vad gäller indrivningen
upphörde. Samtidigt fick
Riksskatteverket (RSV) genom den nya instruktionen för
exekutionsväsendet utökade befogenheter
att leda och styra verksamheten. Även behörigheten att
företräda staten vid domstol reglerades i
instruktionen.
Nu avser jag att ta upp de förslag som läggs fram i
betänkandet om en indrivningslag m.m. till
behandling. En sammanfattning av förslagen bör fogas som bilaga
1 till protokollet i detta
ärende. En förteckning över de remissinstanser som har yttrat
sig över betänkandet bör fogas som
bilaga 2 till protokollet.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 11 februari 1993 att inhämta Lagrådets
yttrande över de lagförslag som
utarbetats inom Finansdepartementet mot den bak-grund som jag
nu har redogjort för. De granskade
förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga
3.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas
till protokollet som bilaga 4. Jag
återkommer till yttrandet i författningskommentarerna till de
lagrum vilkas utformning Lagrådet
lämnat synpunkter på. Jag godtar, som kommer att framgå,
Lagrådets förslag till ändringar.
Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella
ändringar i lagtexten.
Utöver de lagförslag som remitterades till Lagrådet tar jag
här också upp ett förslag till lag
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter. Förslaget rör vissa
justeringar i deklarationsförfarandet vid 1994 års taxering.

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande ordning

Skatter, avgifter och liknande offentligrättsliga fordringar
som tillkommer staten fastställs och
betalas enligt noga reglerade förfaranden. När det gäller
skatter, som utgör den beloppsmässigt
helt övervägande delen av de statliga fordringarna, kan
förfarandet delas in i taxering,
debitering, uppbörd och indrivning. De olika åtgärderna följer
på varandra som länk-arna i en
kedja. Taxeringen, som främst berör vissa vanligt förekommande
skatteslag, är ett förfarande
varigenom skattemyndigheten bestämmer underlaget för att ta ut
skatt. Debiteringen innebär att
skatteanspråket fastställs och påförs den betalningsskyldige.
Med uppbörd avses att
skattemyndigheten, efter debiteringen eller samtidigt med
denna, tar emot betalning som sker inom
ramen för de ordinarie betalningsrutinerna. Om betalning inte
sker under uppbördsskedet
överlämnas fordringen till kronofogdemyndigheten för
indrivning. Överlämnandet föregås inte av
domstolsprövning eller något liknande förfarande eftersom
fordringen får utsökas utan föregående
dom.
Kronofogdemyndighetens huvudsakliga arbetsuppgift är
verkställighet enligt utsökningsbalken
(UB) och andra författningar (3 kap. 1 § förordningen
[1988:784] med instruktion för
exekutionsväsendet). Mål om verkställighet enligt UB kan vara
av två slag - allmänna mål eller
enskilda mål. Allmänna mål är mål om uttagande av böter, vite,
skatt, tull, avgift och liknande
medel som tillkommmer staten och som får utsökas utan
föregående dom samt, enligt vad regeringen
närmare föreskriver, annan liknande fordran som tillkommer
staten eller kommun. I annan lag kan
föreskrivas att även mål om uttagande av annan fordran är
allmänt mål. Andra utsökningsmål än som
nu har sagts är enskilda mål (1 kap. 6 § UB).
Till största delen är de enskilda målen sådana som rör
verkställighet av olika slag av
privaträttsliga fordringar, men de kan även gälla t.ex.
avhysning, verkställighet av
kvarstadsbeslut eller återställande av besittning till viss
egendom.
Vid sidan av utsökningsmål handlägger kronofogdemyndigheten
även vissa andra mål om
verkställighet, främst sådana som gäller återtagning av varor
som köpts på avbetalning.
Kronofogdemyndigheten handlägger också mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning (summarisk process). Vidare är 21 av landets 24
kronofogdemyndigheter
tillsynsmyndighet i konkurs (TSM).
Den främsta skillnaden i kronofogdemyndighetens handläggning
mellan allmänna och enskilda mål
är att kronofogdemyndigheten i den förra typen av mål, utöver
sin funktion som exekutiv
(verkställande) myndighet, också har till uppgift att i viktiga
avseenden ta till vara statens
intresse som borgenär (borgenärsfunktionen). Detta avspeglar
sig bl.a. i de administrativa
rutinerna i de allmänna målen, som skiljer sig avsevärt från
vad som gäller i enskilda mål.
De allmänna utsökningsmålen kan sägas vara indelade i två
grupper. Hos kronofogdemyndigheten
skiljer man nämligen på månadsräkningsmedel och
handräckningsmedel. Skillnaderna mellan målen
visar sig i första hand om en fordran inte kan drivas in i ett
tidigt skede. Mål som hör till
gruppen månadsräkningsmedel ligger därefter kvar hos
kronofogdemyndigheten för bevakning till
dess fordringen preskriberas, medan mål som hör till gruppen
handräckningsmedel återredovisas
till den uppdragsgivande myndigheten. Det betyder att
handräckningsmedel i detta avseende
hanteras på samma sätt som enskilda utsökningsmål. Det ankommer
i dessa mål på den
uppdragsgivande myndigheten att ta ställning till om nya
indrivningsåtgärder skall prövas vid ett
senare tillfälle.
Uppdelningen av fordringarna i dessa grupper är inte
författningsreglerad. När nya medelsslag
tillkommer bestämmer RSV vilkendera av grupperna dessa skall
hänföras till. Till gruppen
månadsräkningsmedel hör det stora flertalet av alla direkta och
indirekta skatter samt
arbetsgivaravgifter och böter. Som handräckningsmedel handläggs
tull, studiemedelsavgifter och
vissa andra statliga fordringar. Till denna grupp hänförs också
vissa fordringar som inte
tillkommer staten, exempelvis utländska skatter som får drivas
in här på grund av
handräckningsavtal och vissa regressfordringar.
För kronofogdemyndighetens handläggning av utsökningsmål
finns i dag ett förhållandevis väl
utbyggt datorstöd. Det gäller framför allt de allmänna målen,
där det datorbaserade
redovisningssystemet för exekutionsväsendet (REX) varit i drift
i hela landet sedan 1984.
Därefter har emellertid datorstödet byggts ut avsevärt även vad
gäller de enskilda målen. Det
personregister som förs med hjälp av REX, utsökningsregistret,
regleras i utsökningsregisterlagen
(1986:617) och utsökningsregisterförordningen (1986:678). I
registret förekommer uppgifter om
alla gäldenärer och mål som finns hos kronofogdemyndigheten. I
allmänna mål överlämnas så gott
som alla indrivningsuppdrag till kronofogdemyndigheten på
ADB-medium. Det förfarandet regleras i
förordningen (1983:167) om användning av automatisk
databehandling inom exekutionsväsendet.
Kronofogdemyndigheten har för utredningsändamål i stor
utsträckning åtkomst via terminal till
uppgifter i de register som skattemyndigheten för med stöd av
skatteregisterlagen (1980:343)
kompletterad med skatteregisterförordningen (1980:556). De har
också terminalåtkomst till vissa
andra register.

2.2 Reformbehov

1877 års utsökningslag, som gällde fram till UB:s
ikraftträdande den 1 januari 1982, var direkt
tillämplig endast i enskilda mål. UB och utsökningsförordningen
(1981:981) gäller visserligen i
såväl allmänna som enskilda mål, men åtskilliga av
bestämmelserna är undantagna från tilllämpning
i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser
som finns i andra författningar,
främst uppbördslagen (1953:272), UBL, och uppbördsförordningen
(1967:626), UBF. Förfarandet i de
allmänna målen är till följd härav delvis oreglerat.
I särskilt hög grad gäller att författningsregleringen är
ofullständig i fråga om de
arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför
utsökningsrättens område, dvs.
borgenärsfunktionen. Vissa viktiga uppgifter är helt
oreglerade. På detta område är regleringen
också splittrad på ett sätt som försvårar tillämpningen.
Gränsen mellan den uppdragsgivande
myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvarsområden är
oklar. Vad gäller de administrativa
rutinerna skiljer sig olika medelsslag åt på ett sätt som
onödigtvis tynger hanteringen hos
kronofogdemyndigheten. Lagstiftningen är vidare i viktiga
avseenden föråldrad. Såvitt gäller de
administrativa rutinerna i de allmänna målen återspeglas t.ex.
de förändringar som har skett
genom införandet av datorstöd vid kronofogdemyndigheten bara i
begränsad utsträckning i
lagstiftningen.
3 Allmänna utgångspunkter för en reform

Enligt min mening är det av största vikt att skapa så goda
förutsättningar som möjligt för en
effektiv indrivning av fordringar på skatt m.m. Genom att
kronofogdemyndigheten svarar för
verkställigheten och därvid också i väsentliga avseenden
företräder det allmännas
borgenärsintressen kan myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar
för att skatter och andra
statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar inte
kronofogdemyndigheten över alla de
verktyg som lagstiftningen ger för att utverka betalning.
Beslut om konkursansökan och antagande
av ackordsförslag är t.ex. enligt dagens bestämmelser uppgifter
för skattemyndigheten, låt vara
att kronofogdemyndigheten getts generellt bemyndigande att
ansöka om konkurs.

Borgenärsfunktionen

Som jag redan nämnt är de arbetsuppgifter som hör till
borgenärsfunktionen ofullständigt
reglerade. Det saknas exempelvis helt bestämmelser om uppskov
och avbetalning, trots att det är
frågor som aktualiseras i ett mycket stort antal fall hos
kronofogdemyndigheten. Avsaknaden av
reglering är särskilt allvarlig med tanke på att möjligheten
till uppskov kan vara av stor
betydelse för den enskilde. I avsaknad av närmare föreskrifter
råder det i dag vidare osäkerhet
om vilka uppgifter om enskildas förhållanden som vid
indrivningen får överföras från
skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
SIU:s förslag vad gäller statens borgenärsfunktion under
indrivningen har fått ett övervägande
positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det finns dock
remissinstanser som är kritiska. Några
av dessa menar att den utvidgning av kronofogdemyndighetens
borgenärsuppgifter som SIU föreslår
skulle kunna leda till att dess ställning som opartisk exekutiv
myndighet ifrågasätts. Ett par
remissinstanser menar att effektiviteten i skatteindrivningen
inte främjas av att
kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter utökas. Dessa
remissinstanser framhåller i stället
betydelsen av samordning mellan taxering, debitering uppbörd
och indrivning av skatt.
För egen del gör jag följande bedömning.
Den ordning som gäller i Sverige, med en exekutiv myndighet
som svarar för verkställigheten i
fråga om alla slags fordringar inom såväl det
offentligrättsliga som det privaträttsliga
området, har stora fördelar. Utredning om gäldenärernas
ekonomiska förhållanden sker samordnat
för alla mål som är anhängiga samtidigt hos myndigheten och den
information som har samlats in i
ett tidigare mål kan utnyttjas om ytterligare mål kommer in
kort tid därefter.
Kronofogdemyndighetens agerande kan grundas på en samlad bild
av gäldenärens skulder i såväl
allmänna som enskilda mål. Exekutiva åtgärder vidtas samordnat
för båda måltyperna.
Ordningen med bevakning av skattefordringar m.m. hos
kronofogdemyndigheten efter ett misslyckat
verkställighetsförsök innebär att verkställigheten på ett
smidigt sätt kan återupptas om det
senare kommer fram uppgifter som tyder på att gäldenären har
egendom eller inkomst som kan tas i
anspråk genom exekutiva åtgärder. Den information som samlas in
i det exekutiva arbetet är i stor
utsträckning relevant också när det gäller att agera som
borgenärsföreträdare. Det är därför en
fördel från resurssynpunkt att det är kronofogdemyndigheten som
har att ta ställning till vilka
åtgärder av borgenärskaraktär som skall vidtas.
Som redan nämnts har en ny organisation för
exekutionsväsendet genomförts fr.o.m. den 1 juli
1988 (prop. 1986/87:52, bet. 1986/87: LU12, rskr. 1986/87:103).
I propositionen (s. 39)
konstaterade föredraganden att den organisation som föreslogs
där, med en kronofogdemyndighet i
varje län, gav möjlighet att pröva nya lösningar vad gäller
borgenärsfunktionen inom ramen för
det arbete som bedrevs i SIU.
Jag delar den uppfattningen. Möjligheterna att hos varje
myndighet upprätthålla en hög
kompetens vad gäller borgenärsfunktionen har med den nya
organisationen ökat väsentligt. För en
effektiv indrivning är det angeläget att kronofogdemyndigheten
även formellt kan förfoga över
samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren tillhandahåller för
att utverka betalning av en
gäldenär. Det bör enligt min mening också främja
indrivningsresultatet om kronofogdemyndigheten
får ett större inflytande i frågor som inrymmer en bedömning av
en skattskyldigs betalningsför-
måga både på kort och lång sikt.
Samtidigt gäller att det är nödvändigt med en nära samverkan
mellan de myndigheter som har
påfört fordringarna, främst skattemyndigheten, och
kronofogdemyndigheten.
Även för skatteförvaltningen gäller fr.o.m. den 1 januari
1991 en ny organisation med en
skattemyndighet i varje län (prop. 1989/90:74, bet.
1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217, SFS
1990:324 m.fl.). Med en parallell uppbyggnad av de regionala
organisationerna, och med RSV som
central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som
exekutionsväsendet, är förutsättningarna
goda för samverkan mellan myndigheterna i skatteindrivningen.
Jag kan mot den bakgrunden inte se
någon risk för att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens
borgenärsuppgifter, och en tydlig
gränsdragning mellan uppbörd och indrivning, skulle leda till
bristande samordning mellan
indrivningen och de tidigare leden i förfarandet. I stället ser
jag betydande fördelar med att
låta de funktioner som aktualiseras i indrivningsskedet vara
samlade hos kronofogdemyndigheten.
Det är enligt min mening en förutsättning för att denna skall
kunna agera på ett effektivt sätt i
alla indrivningssituationer.
När det sedan gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som
exekutiv myndighet vill jag
framhålla att det inte förekommit någon allvarlig kritik som
varit föranledd av att det skulle ha
uppstått konflikter mellan de roller som kronofogdemyndigheten
har vid indrivningen. Detta visar
enligt min mening att det inte vållat några större svårigheter
att i den praktiska tillämpningen
hålla borgenärsrollen skild från rollen som exekutiv myndighet.
De fåtaliga anmärkningar mot
kronofogdemyndighetens agerande som skulle kunna förklaras av
sådana svårigheter har gällt
situationer som kunnat undvikas med en något annorlunda
utformning av regelverket, t.ex. vad
gäller rättsverkningarna av kvarstad. Jag skall strax återkomma
till den saken.
De åtgärder som föreslås i det följande kommer enligt min
mening inte heller att på annat sätt
inkräkta på kronofogdemyndighetens handläggning av enskilda
mål. I stället kan vissa av förslagen
leda till att de enskilda borgenärernas rätt blir bättre
tillvaratagen än vad som nu är fallet.
Exempelvis kan enskilda borgenärer ha användning av de
uppgifter om en gäldenärs samlade
ekonomiska ställning som vanligtvis kommer att framgå av en
gäldenärsutredning, i den mån
uppgifterna inte omfattas av sekretess.
Som jag nyss antytt kan dock vissa särskilda åtgärder vara
påkallade för att stärka de enskilda
målens ställning. SIU har förordat att verkställighet av
kvarstad utrustas med samma
rättsverkningar vad gäller förmånsrätt som verkställighet av
betalningssäkring och att enskilda
mål inte redovisas efter ett misslyckat utmätningsförsök, utan
i likhet med allmänna mål får
ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning.
Även RSV har, i en delrapport Översyn av utsökningsbalken
(RSV Rapport 1991:1), föreslagit att
verkställighet av kvarstad skall medföra förmånsrätt. Frågan,
som inrymmer vissa komplikationer,
bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Förslaget att
låta enskilda mål ligga kvar för
bevakning återkommer i RSV:s slutrapport Översyn av
utsökningsbalken (RSV Rapport 1992:1). En
sådan ordning skulle uppenbarligen vara till gagn för
borgenärerna i de enskilda målen och även
innebära administrativa fördelar för kronofogdemyndigheterna.
Jag är emellertid inte beredd att
föregripa den fortsatta beredningen av RSV:s rapport genom att
nu lägga fram förslag i denna
fråga.

Administrativa rutiner m.m.

SIU har vidare, i betänkandet Indrivning av skatt m.m., lagt
fram förslag som syftar till att
skapa gemensamma administrativa rutiner för handläggningen av
flertalet fordringsslag i allmänna
mål och undvika det dubbelarbete som i dag förekommer
beträffande vissa slags fordringar. Dessa
förslag har fått ett genomgående positivt mottagande av
remissinstanserna. Även jag anser att
utredningens förslag i allt väsentligt bör följas.

Gränsen mellan den uppdragsgivande myndighetens verksamhet och
indrivningsverksamheten

Som SIU påpekat är det angeläget att det klarläggs vid vilken
tidpunkt ansvaret för
handläggningen av en fordran övergår från skattemyndigheten,
eller annan myndighet som påfört
fordringen, till kronofogdemyndigheten. En sådan gränsdragning
behövs för myndigheternas hante-
ring så att exempelvis dubbelarbete undviks, men också för att
underlätta den betalningsskyldiges
kontakter med myndigheterna.
Som SIU anfört är det naturligt att bestämma myndigheternas
kompetensområde med utgångspunkt
från fordringens överlämnande till indrivning. Det är en
ordning som till stora delar gäller
redan i dag. Med ett sådant synsätt är det
kronofogdemyndigheten som företräder borgenären och
förfogar över fordringen sedan den har överlämnats till
indrivning. Därav följer att
kronofogdemyndigheten förfogar över de indrivningsåtgärder som
står till buds. SIU har föreslagit
att kronofogdemyndigheten skall få vidta vissa åtgärder,
exempelvis besluta om uppskov, även i
fråga om fordringar som inte har överlämnats till myndigheten.
Jag har förståelse för ett sådant
synsätt eftersom det kan vara till fördel om åtgärder kan
vidtas i fråga om en gäldenärs samtliga
obetalda fordringar, oberoende av om indrivning har hunnit
begäras eller inte. Samtidigt
föreligger då inte den klara avgränsning som jag nyss
efterlyste, vilket jag ser som en avgörande
nackdel.
En olägenhet med överlämnandet som en skarp gräns mellan
berörda myndigheter är att
kronofogdemyndigheten inte kan agera samlat i vissa fall när så
behövs. När det exempelvis gäller
för kronofogdemyndigheten att pröva frågan om uppskov och
möjligheten för gäldenären att betala
enligt avbetalningsplan, är det självfallet nödvändigt att även
väga in obetalda fordringar som
inte har lämnats för indrivning. I vissa fall kan det vara
tillräckligt att kronofogdemyndigheten
inhämtar upplysningar från skattemyndigheten eller annan
uppdragsgivande myndighet. Om krono-
fogdemyndigheten behöver vidta åtgärder beträffande en obetald
fordran som ännu inte har
överlämnats är dock upplysningar inte tillräckliga. I stället
förordar jag att fordringen i fråga
skyndsamt överlämnas till kronofogdemyndigheten som därmed blir
behörig att agera.
Jag anser alltså att det bör krävas starka skäl för att bryta
igenom den naturliga gräns mellan
resp. myndigheters ansvarsområden som går vid överlämnandet för
indrivning. Som jag senare skall
återkomma till är detta emellertid nödvändigt i fråga om
prövning av ackordsförslag och vid
konkurs.

Obligatorisk indrivning

När det är kronofogdemyndigheten som förfogar över
indrivningsåtgärderna är det angeläget att
obetalda fordringar verkligen överlämnas till myndigheten.
Redan i dag gäller en näst intill
obligatorisk skyldighet att begära indrivning av skatt m.m.
Endast om skattemyndigheten har rätt
att meddela anstånd eller eftergift eller på annat sätt
formellt förfoga över fordringen får den
underlåta att begära indrivning. I den här delen bör endast den
förändringen göras att de
myndigheter som administrerar fordringar som för närvarande,
men inte med mitt förslag, handläggs
enligt rutinerna för handräckningsmedel i ökad utsträckning
skall lämna fordringar för
indrivning.
Erfarenheten har visat att möjligheten att utverka betalning
är störst om indrivningsåtgärder
kan sättas in så snart som möjligt efter den ordinarie
betalningsdagen. Av detta följer att
indrivning bör begäras ganska kort tid därefter. Det finns
emellertid också skäl mot en alltför
tidig indrivning. Som jag anförde i samband med att riksdagen
nyligen fattade beslut om ett nytt
avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. bör
uppbördsmyndigheten normalt påminna den
betalningsskyldige om att en betalning har uteblivit. En
påminnelse bör av uppbördsmyndigheten
skickas ut så snart som möjligt och vara så utformad att den
betalningsskyldige får en kortare
tid på sig att betala. När tiden för betalning enligt
påminnelsen löpt ut bör indrivning begäras
omgående. För många medelsslag finns det redan föreskrifter om
ett påminnelseförfarande.
För närvarande finns en generell föreskrift i 2 §
förordningen (1983:167) om användning av
automatisk databehandling inom exekutionsväsendet av innebörd
att indrivning skall begäras senast
två månader efter varje uppbördsmånad. Jag räknar med att en
motsvarande föreskrift kommer att
behövas med den ordning som jag kommer att föreslå. Jag avser
också att lämna förslag till en
förordningsreglering av ett allmänt påminnelseförfarande så att
ett sådant kan börja tillämpas
samtidigt som nu aktuella lagförslag träder i kraft.

Beloppsgräns för överlämnande till indrivning

Även om huvudregeln alltså bör vara att det är obligatoriskt
med indrivning anser jag att
skattemyndigheten och andra myndigheter bör ha rätt att
underlåta att lämna mycket små fordringar
till indrivning. För de flesta skatteslag finns det regler som
innebär att små belopp inte skall
avkrävas den skattskyldige. När det exempelvis gäller
kvarstående skatt och mervärdesskatt
innebär det att belopp under 25 kr inte skall tas ut. Annars
följer det av den nuvarande
regleringen att skattemyndigheten och andra myndigheter i
princip är skyldiga att överlämna varje
obetalt belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning.
För några medelsslag, i första hand andra tullmedel än tull
och vissa avgifter, exempelvis
lantmäteriavgifter, gäller emellertid särskilda regler. Den
typen av fordringar styrs nämligen av
avskrivningskungörelsen och kan därigenom bli avskrivna redan
hos den myndighet som påfört ford-
ringen, med påföljd att de inte behöver lämnas för indrivning.
Avskrivning kan bl.a. ske i fråga
om fordringar som är mycket små. Dessa medelsslag bör föras
bort från avskrivningskungörelsens
tillämpningsområde och i stället bevakas hos
kronofogdemyndigheten på samma sätt som nu gäller
för skatter. Därmed skulle även mycket små fordringsbelopp
behöva lämnas för indrivning.
För att motverka en ökning av indrivningen av små belopp
anser jag att myndigheten bör få rätt
att under vissa omständigheter underlåta att överlämna en
fordran för indrivning som endast rör
ett litet belopp. En sådan ordning bör omfatta inte endast
medel som nu regleras genom avskriv-
ningskungörelsen utan gälla alla skatter, avgifter och andra
fordringar som handläggs som
allmänna mål hos kronofogdemyndigheten. Storleken av det
fordringsbelopp för vilket indrivning
inte skall begäras bör bestämmas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer. Jag
utgår från att beloppet för den närmaste tiden inte skall
överstiga 100 kr. Föreligger det flera
obetalda fordringar hos en och samma myndighet är det
fordringarnas sammanlagda belopp som skall
vara avgörande. Om en myndighet inte begär indrivning för ett
mycket litet fordringsbelopp
kvarstår naturligtvis betalningsskyldigheten för fordringen, en
betalningsskyldighet som alltså
kan aktualiseras för indrivning om ytterligare fordringar
uppstår hos myndigheten.
Indrivningsåtgärderna

Som jag tidigare varit inne på har staten som borgenär olika
åtgärder att välja på för att
utverka betalning för en fordran. När det gäller
offentligrättsliga statliga fordringar kan dessa
åtgärder bestå i
- utsändande av betalningsanmaning,
- uppskov, med eller utan avbetalningsplan,
- tagande av säkerhet,
- avräkning,
- verkställighet enligt utsökningsbalken (utmätning och oftast
också införsel),
- godtagande av ackordsförslag,
- eftergift i annan ordning än genom ackord,
- ansökan om konkurs och åtgärder i konkurs,
- utkrävande av betalningsskyldighet för annan än den
skattskyldige, t.ex. ställföreträdare för
en juridisk person.
Någon förändring bör inte göras vad gäller de åtgärder som
står till buds för att utverka
betalning. Som framgår av det följande föreslår jag dock vissa
ändringar när det gäller vilken
myndighet som skall få förfoga över de skilda
indrivningsåtgärderna.
SIU har bl.a. behandlat uppgiften att föra talan om
ställföreträdaransvar och
betalningsskyldighet för tredje man i andra fall. I dag gäller
att det är RSV som företräder
staten i sådana processer, med möjlighet att delegera denna
uppgift till en kronofogdemyndighet
eller en skattemyndighet i ett visst mål eller en viss grupp av
mål. SIU förordar att krono-
fogdemyndigheten ges självständig behörighet att föra talan i
tingsrätt om betalningsskyldighet
för tredje man.
Regeringen har nyligen beslutat om direktiv för en utredning
som skall se över
uppbördslagstiftningen (Dir. 1993:22). I utredningens uppdrag
ingår att överväga behovet och
utformningen av bestämmelser på uppbördsområdet om bl.a.
ställföreträdaransvar. Mot den
bakgrunden anser jag att det inte finns skäl att nu ta upp
frågan om företrädare för staten i
dessa fall. Jag vill dock i det här sammanhanget framhålla att
bestämmelser av det nu aktuella
slaget har en viktig funktion bl.a. som påtryckningsmedel i
indrivningsarbetet. Av det skälet är
det nödvändigt med en nära samverkan mellan
kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten i frågor
om betalningsskyldighet.
Jag övergår nu till att behandla de särskilda förslagen.

4 Den författningstekniska lösningen

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna har inte haft några invändningar i denna
del.
Skälen för mitt förslag: En av bristerna när det gäller
frågor som rör indrivning är avsaknaden
av ett enhetligt regelverk. Som jag anfört tidigare (avsnitt
2.2) är den reglering som föreligger
också ofullständig och föråldrad. Huvuddelen av nuvarande
bestämmelser på området återfinns i
UBL. Där är de emellertid svåröverskådliga och blandade med
föreskrifter av annat slag. Till
UBL:s bestämmelser hänvisas i ett stort antal andra lagar. Det
finns alltså flera skäl som talar
för att föreskrifterna om indrivning bör samlas i en särskild
lag. Vad gäller den författnings-
tekniska lösningen ansluter jag mig därför till SIU:s förslag.
Jag anser således att de viktigaste bestämmelserna på
indrivningsområdet bör samlas i en lag om
indrivning av statliga fordringar m.m., indrivningslag. Enligt
min bedömning är det den lösning
som bäst tillgodoser intresset av att skapa en klar och
lättillgänglig reglering. Det innebär
bl.a. att bestämmelserna om indrivning i UBL m.fl.
författningar skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna i lagen (1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. bör i huvudsak
oförändrade föras över till indrivningslagen, liksom de
bestämmelser om användningen av införsel-
institutet som i dag finns i ett antal skatte- och
avgiftsförfattningar. I likhet med SIU anser
jag att bestämmelserna om preskription av skattefordringar
däremot bör hållas utanför den nya
lagen.
Jag avser att senare föreslå regeringen
verkställighetsföreskrifter till indrivningslagen,
samlade i en indrivningsförordning.
I det följande tar jag upp ett antal frågor som jag anser bör
regleras i indrivningslagen resp.
en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m. I
den mån det är av betydelse för
sammanhanget tar jag också upp frågor som jag anser bör
regleras i indrivningsförordningen.

5 En huvudgrupp av allmänna mål

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser har
uttalat sig särskilt om den
föreslagna utökningen av gruppen månadsräkningsmedel och med
denna sammanhängande förändringar
vad gäller bevakning och redovisning. Meningarna är delade.
Flertalet av de remissinstanser som
direkt berörs av förslagen, såsom Generaltullstyrelsen,
Centrala studiestödsnämnden,
Kammarkollegiet och Lantmäteriverket är dock positiva till
dessa, medan Lantbruksstyrelsen inte
såg några fördelar med förslaget när det gäller indrivning av
fordringar enligt lantbruks-
nämndstaxan.
Skälen för mitt förslag: Med indrivning avses som redan
nämnts kronofogdemyndighetens åtgärder
för att utverka betalning av obetalda skatter, avgifter och
liknande medel. Indrivningsmålen är
således de mål som vid verkställighet handläggs som allmänna
utsökningsmål. De utmärks av att det
är kronofogdemyndigheten som företräder sökanden, vilken oftast
är staten, och därmed utövar de
funktioner som tillkommer borgenären. Mitt förslag innebär inte
någon ändring vad gäller de typer
av fordringar som kan bli föremål för indrivning. Gruppen av
allmänna utsökningsmål ändras
således inte.
Enligt nuvarande ordning förekommer emellertid vissa
skillnader i handläggningsrutiner mellan
olika typer av allmänna mål. Skillnaderna beror på målens
uppdelning i månadsräkningsmedel och
handräckningsmedel. Som jag redan nämnt bevakar
kronofogdemyndigheten månadsräkningsmedel till
dess de preskriberas, medan handräckningsmedel återredovisas om
kronofogdemyndigheten inte kunnat
utverka full betalning för fordringen. Det innebär att den
uppdragsgivande myndigheten själv får
bevaka fordringen och exempelvis besluta om förnyad indrivning
eller andra åtgärder. SIU har
föreslagit att rutinerna för gruppen månadsräkningsmedel
utvidgas till att omfatta i princip alla
fordringar som tillkommer staten och som handläggs som allmänna
utsökningsmål. En sådan ordning
innebär en enhetlig behandling av statens offentligrättsliga
fordringar, medan fordringar som
handläggs som allmänt mål men som inte tillkommer staten även
fortsättningsvis skall handläggas
enligt vad som nu gäller för handräckningsmedel. Det betyder
att uppdragsgivaren får bevaka dessa
fordringar sedan de återredovisats av kronofogdemyndigheten.
Dock förordar SIU att
studiemedelsavgifter också framgent skall handläggas på det
sätt som nu sker, eftersom
studiestödslagen innehåller särskilda regler om bevakning av
dessa avgifter.
I första hand kan frågan om bevakning av offentligrättsliga
statliga fordringar, vilka alltså
är de fordringar som berörs av SIU:s förslag, sägas vara en
fråga för regeringen och reglering på
förordningsnivå. Ett genomförande av SIU:s förslag innebär
bl.a. att det blir aktuellt att ändra
regleringen i avskrivningskungörelsen (1965:921). Frågan hänger
emellertid också samman med
myndigheternas bevakning av privaträttsliga fordringar, vilken
fråga för närvarande är föremål
för beredning inom Finansdepartementet. Mot bakgrund av vad jag
nu har sagt, och då det kan
finnas skäl att ta ett samlat grepp när det gäller bevakning av
alla typer av fordringar som det
allmänna kan ha, avser jag att senare återkomma till regeringen
med förslag till den
förordningsreglering som kan behövas beträffande
fordringsbevakningen hos myndigheterna.
Frågan om kronofogdemyndighetens rutiner för handläggning av
offentligrättsliga statliga
fordringar aktualiseras emellertid redan av det förslag till
lagstiftning som jag nu lämnar. Det
beror på att den lag om indrivning av statliga fordringar m.m.
som jag nu föreslår innehåller
bestämmelser om indrivningsåtgärder som hanteras på skilda sätt
beroende på om målet handläggs
som månadsräkningsmedel eller handräckningsmedel. I
lagförslaget gör jag åtskillnad på allmänna
mål med fordringar som tillkommer staten och andra allmänna
mål. Jag följer därvid SIU:s förslag
och låter kronofogdemyndigheten förfoga över samtliga
indrivningsåtgärder som lagen erbjuder,
bortsett från ackord, när det gäller samtliga allmänna
utsökningsmål med fordringar som
tillkommer staten, med undantag för avgifter enligt
studiestödslagen (1973:349). Det innebär att
vissa myndigheters bevakning av fordringar övertas av
kronofogdemyndigheten sedan indrivning
begärts. Som jag nyss nämnde gäller det bland annat tullar och
vissa avgifter. Gruppen av mål som
handläggs enligt de nuvarande rutinerna för månadsräkningsmedel
utvidgas således.

6 Förtur i vissa fall vid indrivning

Utredningens förslag överensstämmer i princip med mitt. SIU
har dock föreslagit att frågan
lämnas oreglerad i UB.
Remissinstanserna: Några invändningar har inte framförts mot
utredningens förslag.
Skälen till mitt förslag: Frågan om i vilken ordning allmänna
mål skall handläggas hos
kronofogdemyndigheten har självfallet stor betydelse.
Turordningen för målen påverkar exempelvis
det totala indrivningsresultatet i hög grad. Formellt är det i
första hand UB:s regler om när
utmätning skall ske som styr kronofogdemyndighetens
handläggning. För allmänna mål är huvudregeln
den att utmätning skall ske så snart som möjligt efter det att
ett indrivningsuppdrag har
registrerats i ADB-systemet och målet är tillgängligt för
kronofogdemyndigheten. Det gäller dock
inte om uppskov har beviljats eller annat särskilt skäl
föreligger (4 kap. 36 § UB).
Vid behandlingen av propositionen med förslag till
utsökningsbalken (prop. 1980/81:8) gjorde
lagutskottet i det av riksdagen godkända betänkandet (bet.
1980/81:LU23, rskr. 1980/81:350) vissa
uttalanden som är av intresse i detta sammanhang. Jag vill dock
påpeka att utskottets utlåtande
avser kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet, medan det nu
enbart är fråga om hur det
allmänna som borgenär väljer att hantera sina fordringar.
Emellertid anförde utskottet att
utgångspunkten måste vara att kronofogdemyndighetens kännedom
om omständigheterna i de enskilda
fallen får bli utslagsgivande för i vilken ordning mål skall
handläggas. Enligt utskottet borde
därför varje myndighet ha frihet att inom ramen för UB själv
bedöma i vilken ordning inkomna mål
lämpligen bör handläggas. Enligt utskottet hindrade detta
naturligtvis inte att RSV kunde ge råd
och vägledning för hur kronofogdemyndigheten bör agera.
Utskottet framhöll vidare att det var
naturligt att målen avverkades i den ordning de inkommit till
kronofogdemyndigheten men att vissa
faktorer typiskt sett kunde leda till en annan turordning.
Bland sådana faktorer nämnde utskottet
fordringsbeloppets storlek och risken för ekonomisk
brottslighet.
Kronofogdemyndigheternas prioriteringar i indrivningsarbetet
kommer till uttryck i mål och
riktlinjer som fastställs av varje myndighet. Som ett
hjälpmedel vid urvalet av mål för
bearbetning finns prioriteringsrutiner inlagda i
exekutionsväsendets ADB-system (REX). Rutinerna
ger bl.a. möjlighet att med förtur ta ut mål avseende stora
fordringsbelopp och mål där
preskription är nära förestående. Prioriteringarna gäller i det
här sammanhanget endast
turordningen för handläggning av skatter, avgifter och liknande
medel. Reglerna hör därmed till
borgenärsfunktionen och rör således inte frågan om hur
kronofogdemyndigheten som exekutiv
myndighet skall fördela sina resurser mellan allmänna och
enskilda mål. Mot bakgrund av den
turordning som i praktiken tillämpas vid indrivning av
fordringar i allmänna mål är det inte
korrekt att bygga föreskrifterna om detta på att indrivningen,
och därmed verkställigheten enligt
UB, sker med utgångspunkt från när målet kom in till
kronofogdemyndigheten.
Alla allmänna mål som lämnas för indrivning skall
naturligtvis handläggas av
kronofogdemyndigheten. När det gäller förtur för vissa mål bör
bl.a. de beloppsmässigt största
fordringarna ägnas särskild uppmärksamhet. Andra förhållanden
än beloppens storlek måste
emellertid också beaktas. Exempelvis bör uppbyggnaden av stora
skulder så långt möjligt för-
hindras. Förtur bör därför också ges åt mål med sådana
kategorier av gäldenärer som typiskt sett
riskerar växande skulder. Även personer som inte tidigare
registrerats som gäldenärer hos
kronofogdemyndigheten bör bevakas särskilt. Vidare är det
nödvändigt att fordringar som riskerar
att preskriberas liksom mål som har legat obehandlade en längre
tid handläggs med förtur. Inom
ramen för de grupper av mål som jag nu pekat på kan ytterligare
prioriteringar behöva göras. Mål
som inte skall prioriteras bör i princip handläggas i den
ordning de kommit in till kronofogde-
myndigheten. En förändring av förtursreglerna bör ha sin grund
i vad jag nu anfört. Utformningen
av närmare föreskrifter om detta bör emellertid kunna
överlämnas till regeringen eller RSV.
Jag vill i det här sammanhanget påpeka att turordningsregler
som rör endast de allmänna målen
inte får fullt genomslag i praktiken. Enligt 4 kap. 11 § UB
skall nämligen, om två eller flera
sökt utmätning mot samma gäldenär, utmätning som huvudregel ske
samtidigt för samtliga ford-
ringar. Beträffande en och samma gäldenär innebär detta att
verkställighet kommer att ske i ett
sammanhang för alla fordringar oavsett om det rör sig om
allmänt eller enskilt mål. Enligt vad
jag inhämtat har närmare en tredjedel av gäldenärerna i
allmänna mål även enskilda mål som
handläggs samtidigt av kronofogdemyndigheten.
7 Gäldenärsutredning

Utredningens förslag: Huvuddragen i SIU:s förslag
överensstämmer med mitt. SIU föreslår dock
att RSV bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om
informationsutbytet mellan
kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten eller annan
uppdragsgivande myndighet. SIU föreslår
också att skattemyndighetens revisionspromemorior, genom en
generös tillämpning av 14 kap. 3 §
sekretesslagen (1980:100), skall kunna användas vid
gäldenärsutredning. Vidare föreslår SIU att
uppgift om att löpande skatter och avgifter inte har betalats
skall registreras i
utsökningsregistret.
Remissinstanserna: En del remissinstanser är kritiska.
Datainspektionen har anfört att SIU inte
visat tillräcklig förståelse för de integritetsrisker som är
förknippade med förslaget.
Inspektionen har därför förordat att behovet av ett förstärkt
sekretesskydd för uppgifter som
kronofogdemyndigheten tillförs till följd av sin
borgenärsfunktion övervägs ytterligare. Vidare
anser inspektionen att det i lag eller förordning bör anges
vilka uppgifter som får lämnas ut för
en gäldenärsutredning. Svenska arbetsgivareföreningen och
Sveriges industriförbund har anfört att
integritets- och rättssäkerhetsfrågorna inte har belysts
tillräckligt. De båda organisationerna
har motsatt sig dels att RSV får det föreslagna bemyndigandet
beträffande informationsutbytet,
dels att generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen får
tillämpas så som föreslagits.
Riksdagens ombudsmän har, med hänvisning till sekretesslagen,
anfört att det knappast är korrekt
att delegera till RSV att meddela närmare föreskrifter om
inblandade myndigheters rätt till
informationsutbyte i fråga om en gäldenär. RSV avstyrker en
författningsreglering av samarbetet
inom beskattnings- och indrivningsområdena.
Bakgrunden till mitt förslag: När en borgenär har ansökt om
verkställighet skall
kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmätningsbar
egendom genom en s.k.
tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB). En tillgångsundersökning
skall göras i både allmänna och
enskilda utsökningsmål. Omfattningen av undersökningen bestäms
av innehållet i borgenärens
verkställighetsansökan, gäldenärens förhållanden samt av
omständigheterna i övrigt.
Kronofogdemyndigheten fullgör sin undersökningsplikt i första
hand genom att ta del av uppgifter
som sökanden lämnat och upplysningar som inhämtats från
gäldenären. I ökad omfattning har
kronofogdemyndigheten också kommit att efterforska egendom i
olika register som förs med hjälp av
ADB. Tillgångsundersökningen är alltså inriktad på att anträffa
utmätningsbar egendom och hör
därmed ihop med kronofogdemyndighetens ställning som exekutiv
myndighet enligt UB. Det är därför
som undersökningen är densamma i allmänna och enskilda mål.
I allmänna mål ankommer det på kronofogdemyndigheten att, som
ett komplement till
tillgångsundersökningen, också göra en annan sorts utredning av
gäldenärens förhållanden. Det
beror på att kronofogdemyndigheten i de allmänna målen
företräder borgenären och i den egenskapen
bl.a. måste bestämma vilken indrivningsåtgärd som skall
tillgripas för att på bästa sätt leda
till att skatten eller avgiften betalas. Detta är en bedömning
som i ett enskilt mål görs av
sökanden före begäran om verkställighet. I ett allmänt mål kan
valet av indrivningsåtgärd stå
mellan exempelvis utmätning och en avbetalningsplan. Valet kan
träffas först sedan
kronofogdemyndigheten utrett gäldenärens samlade ekonomiska
förhållanden. Frågor som faller inom
ramen för en gäldenärsutredning, men utanför en
tillgångsundersökning, rör bl.a. gäldenärens
totala skuldsättning och orsakerna till skuldens uppkomst.
Det ligger i sakens natur att tillgångsundersökningen och
gäldenärsutredningen delvis smälter
samman. Exempelvis inhämtar självfallet kronofogdemyndigheten i
ett sammanhang uppgifter från
gäldenären om tillgångar, skulder och andra ekonomiska
förhållanden. Till skillnad från
tillgångsundersökningen är verksamheten med gäldenärsutredning
för närvarande inte reglerad i lag
eller förordning.
I indrivningsverksamheten har kronofogdemyndigheten stor
hjälp av utsökningsregistret. Som jag
tidigare pekat på har myndigheten också tillgång till uppgifter
i skatteregistren.
Utsökningsregistret innehåller uppgifter om gäldenärerna. Som
framgår av 6 § 1 och 11 utsöknings-
registerlagen får registret bl.a. innehålla uppgifter om
förhållanden av betydelse för en
gäldenärs betalningsskyldighet och om förhör eller annan åtgärd
som har vidtagits för
efterforskning av tillgångar. Utsökningsregisterlagen tillkom
efter förslag från SIU. SIU anförde
i betänkandet Utsökningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), som låg
till grund för lagstiftningen, att
uppgifter av mer personlig natur beträffande gäldenären inte
skulle föras in i
utsökningsregistret. Frågan berördes inte vidare under
lagstiftningsarbetet. RSV har med stöd av
2 § utsökningsregisterförordningen föreskrivit att registret
får innehålla samtliga de uppgifter
som räknas upp i 6 § utsökningsregisterlagen. Denna uppräkning
ger inte stöd för en registrering
av känsligare personliga, icke ekonomiska, uppgifter.
Enligt 9 kap. 19 § första stycket sekretesslagen gäller
sekretess inom exekutionsväsendet i mål
eller ärende angående exekutiv verksamhet för uppgift om
enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden om det kan antas att den enskilde eller honom
närstående lider avsevärd skada eller
betydande men om uppgiften röjs. Sekretesskyddet inom
exekutionsväsendet är med andra ord
utformat med ett s.k. rakt skaderekvisit, vilket medför att
uppgifterna presumeras vara
offentliga. Det innebär att skyddet är svagare än inom
beskattningsverksamheten, där sekretess
gäller utan någon skadeprövning, s.k. absolut sekretess.
Sekretessen inom exekutionsväsendet
gäller inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta
verkställigheten och inte heller
beslut i målet eller ärendet. Motsvarande sekretess gäller i
myndighets verksamhet som avser
förande av eller uttag ur utsökningsregistret.
Många uppgifter som finns i skatteregistren omfattas av
skattesekretess. Denna gäller också hos
kronofogdemyndigheten när myndigheten tar del av uppgifterna på
bildskärmsterminal, men upphör om
myndigheten låter skriva ut uppgifter eller på annat sätt föra
över dem från skatteregistren till
ett utsökningsmål.
Det svagare sekretesskyddet inom exekutionsväsendet har
motiverats med att den exekutiva
verksamheten till stor del innefattar myndighetsutövning mot
enskilda och att intresset av en
allmän insyn i verksamheten därför måste anses vara betydande
(prop. 1979/80:2 Del A s. 288).
Sekretessen för uppgift i utsökningsregistret infördes
samtidigt som utsökningsregisterlagen
trädde i kraft den 1 januari 1987. I den proposition som
föregick lagstiftningen anförde det
föredragande statsrådet att han inte fann skäl att gå in på
frågan om en förändrad sekretess på
utsökningsområdet (prop. 1985/86:155 s. 24 och 25).
För uppgiftslämnande mellan beskattningsverksamheten och
kronofogdemyndighetens verksamhet kan
den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen
tillämpas. Enligt den bestämmelsen kan
sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen
skall skydda.
Skälen för mitt förslag: Kronofogdemyndighetens utredning om
gäldenärens ekonomiska
förhållanden i syfte att bestämma lämplig indrivningsåtgärd,
den s.k. gäldenärsutredningen, är
inte lagreglerad. Det har bl.a. lett till att det råder viss
osäkerhet om hur en
gäldenärsutredning bör bedrivas. Sålunda har dåvarande
kronofogdemyndigheten i Malmö distrikt i
sitt remissvar anfört att det är oklart vilka uppgifter eller
handlingar, i första hand
revisionspromemorior och självdeklarationer, som under en
utredning av gäldenärens samlade
förhållanden får efterfrågas hos skattemyndigheten.
En tillgångsundersökning enligt UB ger ofta ganska god
vägledning när det gäller att bedöma
gäldenärens ekonomiska situation. Eftersom undersökningen är
inriktad på att finna utmätningsbar
egendom ger den emellertid inte en samlad bild av gäldenärens
ekonomiska förhållanden. Som
företrädare för borgenären i allmänt mål behöver
kronofogdemyndigheten få en sådan samlad bild.
Om kronofogdemyndigheten inte känner till gäldenärens totala
skuldsättning och orsakerna till att
betalning uteblivit kan myndigheten inte med säkerhet bestämma
vilken indrivningsåtgärd som är
mest lämplig. Därmed finns det risk för att
indrivningsresultatet inte blir det bästa. Som ett
komplement till tillgångsundersökningen behöver
kronofogdemyndigheten således kunna företa en
fördjupad utredning.
För att skydda gäldenärens rätt till integritet och för att
skapa en enhetlig ordning för
utredningsverksamheten är det enligt min mening nödvändigt att
grunden för denna verksamhet läggs
fast i lag. Jag instämmer i Datainspektionens bedömning att SIU
inte till alla delar beaktat de
risker för integritetsintrång som är förknippade med dess
förslag. Av bl.a. det skälet avviker
mitt förslag från utredningens förslag på några väsentliga
punkter.
SIU har föreslagit en viss lagreglering av
gäldenärsutredningen men samtidigt förordat att RSV
skall bemyndigas att i stor utsträckning styra
informationsutbytet mellan skattemyndigheten och
kronofogdemyndigheten genom föreskrifter. Som några
remissinstanser påpekat kan en sådan ordning
komma att strida mot sekretesslagens bestämmelser. För min del
föreslår jag en grundläggande
lagreglering av frågan. RSV får sedan meddela de allmänna råd
som kan behövas.

Utredningens omfattning

En gäldenärsutredning skall ge en samlad bild av gäldenärens
ekonomiska förhållanden. SIU:s
förslag innefattar även utredning om personliga förhållanden.
Vad som avses med det har inte
angetts närmare. Gränsen mellan ekonomiska och personliga
förhållanden kan visserligen sägas vara
flytande. Jag vill dock betona att det är gäldenärens
ekonomiska situation som skall ägnas
intresse. Även när det gäller s.k. närstående personer till
gäldenären vill jag göra ett
påpekande. SIU förordar att sådana personer skall kunna föras
in i en gäldenärsutredning, utan
att närmare definiera närståendekretsen eller ange situationer
när detta skulle kunna ske. Det är
enligt min mening inte en tillfredsställande lösning. Om
gäldenären har direkta ekonomiska
kopplingar till en annan fysisk eller juridisk person måste det
naturligtvis beaktas. Jag tänker
då på omständigheter som påverkar gäldenärens betalningsförmåga
eller som kan utgöra grund för
solidarisk betalningsskyldighet eller liknande för den andra
personen, t.ex. borgen, delägarskap
eller transaktioner som kan återvinnas vid en konkurs. I övrigt
skall inte andra personer än
gäldenären föras in i utredningen.
Som SIU anfört är den kanske viktigaste bland de uppgifter
som kronofogdemyndigheten har att ta
fram i egenskap av borgenärsföreträdare den som rör gäldenärens
totala skuldsättning (s.k.
skuldavstämning). Jag har också tidigare anfört att det är
betydelsefullt att orsakerna till en
utebliven betalning klarläggs. Om gäldenären driver någon form
av näringsverksamhet ligger det
också inom gäldenärsutredningens ram att undersöka
verksamhetens omsättning och resultat.
För en effektiv och ändamålsenlig indrivning är det
värdefullt om kronofogdemyndigheten på ett
tidigt stadium får en så god uppfattning som möjligt om
gäldenärens ekonomiska förhållanden.
Därmed kan resurserna koncentreras på den mest verksamma
indrivningsåtgärden. Det kan också vara
till fördel för gäldenären. Han kan t.ex. slippa de nackdelar
som orsakas av en konkursansökan,
om betalning i stället kan ske genom en avbetalningsplan.
Jag ser det som angeläget att klarlägga vad som skall vara
grundmaterialet för en
gäldenärsutredning. Skattemyndigheterna, som svarar för de
flesta och beloppsmässigt största
fordringarna, har inte sällan tillgång till ett omfattande
material som rör den skattskyldiges
ekonomiska förhållanden och som är av betydelse för en
gäldenärsutredning. De har ibland också
fått särskild information av den betalningsskyldige med
anledning av att de påmint om utebliven
betalning och kanske fått förfrågningar om betalningsanstånd.
Det är rimligt att information av
detta slag används som utgångsmaterial för
kronofogdemyndighetens gäldenärsutredning. Därmed
upprätthålls också det naturliga sambandet mellan taxeringen,
debiteringen, uppbörden och
indrivningen.

Uppgifter från uppdragsgivande myndighet

Kronofogdemyndigheten bör få tillgång till adekvat information
om gäldenären snabbt och enkelt.
Främst med hänsyn till de stora ärendemängder som förekommer
hos kronofogdemyndigheten innebär
detta att ADB bör komma till användning för
gäldenärsutredningen. En mycket stor del av
fordringarna i allmänna mål överlämnas också endast på
ADB-medium. Som redan nämnts har
kronofogdemyndigheten sedan länge terminalåtkomst till vissa
uppgifter i skatteregistren. Den
rätt till terminalåtkomst som kronofogdemyndigheten har enligt
10 § skatteregisterlagen utnyttjas
för närvarande inte fullt ut. Sedan SIU lämnade sitt betänkande
har dock den faktiska
terminalåtkomsten utökats. Sålunda har kronofogdemyndigheten
numera åtkomst till bl.a.
kontrolluppgift beträffande ränta, banktillgodohavanden och
aktieutdelning, vilket SIU förordade.
Många av uppgifterna i skatteregistren kan således vara till
stor hjälp när det gäller att göra
en gäldenärsutredning för att bedöma vilken indrivningsåtgärd
som är mest lämplig. Jag anser
därför att gäldenärsutredning bör få göras med hjälp av de
uppgifter i skatteregistren som
kronofogdemyndigheten har rätt att ta del av.
SIU har föreslagit att skattemyndigheten, genom en generös
tillämpning av 14 kap. 3 §
sekretesslagen, skall medverka till att kronofogdemyndigheten
får del av uppgifter från i första
hand revisionspromemorior. Onekligen råder det ett starkt
samband mellan beskattningsverksamheten
och indrivningen av skatter och avgifter. Det förhållandet
betonades också i propositionen (prop.
1979/80:147 s. 26 f) med förslag till skatteregisterlag, där
det föreslogs att
kronofogdemyndigheten skulle få tillgång till uppgifterna i
skatteregistren i den mån uppgifterna
behövdes för indrivningsverksamheten. I samband med den
följdlagstiftning som infördes på
skatteområdet i anslutning till att sekretesslagen trädde i
kraft (prop. 1980/81:70 s. 24)
anförde det föredragande statsrådet att även uppgifter direkt
från taxeringsmaterialet borde
kunna lämnas ut till kronofogdemyndigheten inom ramen för
generalklausulen i 14 kap. 3 § sek-
retesslagen.
Inte heller jag vill utesluta att generalklausulen kan
tillämpas i fråga om taxeringsmaterial
när kronofogdemyndigheten i sin exekutiva verksamhet söker
efter utmätningsbar egendom. Jag kan
emellertid inte dela SIU:s uppfattning att
kronofogdemyndigheten regelmässigt bör få del av upp-
gifter från revisionspromemorior och deklarationsmaterial inom
ramen för den nu föreslagna
gäldenärsutredningen. Tillgångsundersökningen och
gäldenärsutredningen måste hållas i sär i det
här avseendet.
Ett överlämnande av uppgifter från en skattemyndighet till en
kronofogdemyndighet medför den
för gäldenären påtagliga olägenheten att uppgifter i
taxeringsmaterialet som hos skattemyn-
digheten har ett starkt sekretesskydd får ett svagare skydd hos
kronofogdemyndigheten. I den
intressekonflikt som här gör sig gällande bör gäldenärens rätt
till integritet ha företräde. Man
måste också hålla i minnet att en gäldenärsutredning görs för
att bedöma vilken indrivningsåtgärd
som är mest lämplig. För det ändamålet behöver
kronofogdemyndigheten få en bild av gäldenärens
samlade ekonomiska förhållanden men inte kännedom om alla
detaljer. Endast i sällsynta
undantagsfall torde kronofogdemyndigheten ha så dålig
information om gäldenären att uppgifter
från revisionspromemorior och deklarationshandlingar behövs för
en gäldenärsutredning. Min
inställning är alltså att 14 kap. 3 § sekretesslagen skall
tillämpas återhållsamt i fråga om
gäldenärsutredningar.
När det gäller fordringar som lämnas för indrivning av andra
än skattemyndigheten finns det hos
den överlämnande myndigheten vanligen endast begränsad
information om gäldenärens ekonomiska
förhållanden. För vissa fordringsslag, exempelvis TV-avgifter
och felparkeringsavgifter, torde
sådan information i allmänhet saknas helt.
Kronofogdemyndigheten får då själv avgöra i vad mån
det kan vara lönt att efterfråga information hos den myndighet
som lämnat fordringen för indriv-
ning. I den mån denna har tillgång till information av värde
för en gäldenärsutredning är det
givetvis lämpligt att det anges i samband med överlämnandet.

Uppgifter från gäldenären

Jag delar SIU:s uppfattning att gäldenären aktivt bör medverka
i utredningsarbetet. När det
gäller att bedöma vilken indrivningsåtgärd som är mest lämplig
bör därför uppgifter om relevanta
förhållanden också hämtas in från gäldenären själv. Om
gäldenären inte medverkar är det svårt att
få en uppfattning om hans privaträttsliga åtaganden. Gäldenären
har normalt ett intresse av att
själv redovisa sina ekonomiska förhållanden. Han riskerar
annars att inte ges möjlighet till
avbetalning och att kronofogdemyndigheten i stället ansöker om
konkurs. Som SIU har föreslagit
kan uppgifter från gäldenären inhämtas med användande av olika
standardiserade blanketter.
Information kan också hämtas in från utomstående, exempelvis
gäldenärens bankförbindelser och
revisor. Att det kan krävas medgivande av gäldenären för att
dessa skall anse sig oförhindrade
att lämna upplysningar till kronofogdemyndigheten är en annan
sak.

Uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten

När en fordran lämnas för indrivning finns det i många fall hos
kronofogdemyndigheten redan
uppgifter om gäldenären. Sådana uppgifter bör självfallet få
komma till användning vid en
gäldenärsutredning oavsett om de förekommer i
utsökningsregistret eller finns i tidigare akter
beträffande samma gäldenär. Ofta bör redan en kontroll i
utsökningsregistret kunna ge värdefull
information eftersom även avslutade mål finns kvar i registret
under några år.
Hittills har jag anvisat tre källor för gäldenärsutredning,
nämligen uppgifter som finns hos
den myndighet som påfört fordringen, uppgifter som lämnas av
gäldenären samt uppgifter som
kronofogdemyndigheten redan har tillgång till när indrivning
begärs. Jag föreslår inte någon
reglering som begränsar utredningen till dessa källor. Det
finns dock anledning till
återhållsamhet när det gäller att samla in information från
annat håll. Bl.a. integritetsskäl
talar mot att uppgifter om en gäldenärs ekonomiska förhållanden
hämtas in från myndigheter som
inte har något att göra med en uppkommen skuld. Viss
information från andra än uppdragsgivaren
och gäldenären kommer ändå att kunna användas genom att
kronofogdemyndigheten kan använda all
information som finns hos myndigheten i tidigare mål.

Gäldenärsutredningen bör vara obligatorisk

En gäldenärsutredning bör i princip alltid göras. Det bör vara
den inledande åtgärden vid
indrivningen. Omfattningen av gäldenärsutredningen bör
emellertid anpassas till vad som behövs i
varje enskilt fall. Om kronofogdemyndigheten sedan tidigare har
god kännedom om en viss gäldenärs
förhållanden är det troligt att indrivningsåtgärden i ett nytt
mål kan bestämmas utan att några
ytterligare upplysningar om gäldenären behöver hämtas in från
exempelvis skattemyndigheten eller
gäldenären själv. I ett sådant fall bör inte någon ny
gäldenärsutredning göras.
SIU har föreslagit att även uppgifter om obetalda skatter och
avgifter som inte har lämnats för
indrivning skall anges i utsökningsregistret för den som är
gäldenär hos kronofogdemyndigheten.
Eftersom myndigheten vid indrivning av skatter och avgifter kan
ta del av dessa uppgifter i
skatteregistren anser jag att uppgifterna inte bör registreras
i utsökningsregistret.
Som framgått omfattar sekretesslagens bestämmelser för
exekutionsområdet mål eller ärende
angående exekutiv verksamhet. Av lagens förarbeten (prop.
1979/80:2 Del A s. 289) framgår bl.a.
att bestämmelsen i 9 kap. 19 § avses gälla alla slag av
exekutiva mål eller ärenden som
förekommer hos kronofogdemyndigheten och att t.ex. sådana
uppgifter från deklarationshandlingar
samt uppgifter om anstaltsvistelse, arbetslöshet och sjukdom
som myndigheten behöver för att
bedöma en gäldenärs betalningsförmåga omfattas av sekretessen.
Innebörden av det som nu har sagts
får anses vara att även uppgifter som kronofogdemyndigheten
hämtar in i egenskap av
borgenärsföreträdare varit avsedda att omfattas av
bestämmelsens tillämpningsområde. Det är också
på det sättet som bestämmelsen har tillämpats. Det kan
tilläggas att borgenärsfunktionen alltid
fullgörs inom ramen för ett mål om exekutiv verksamhet. Mitt
förslag om en reglering av
borgenärsfunktionen innebär således inte att bestämmelsen i
fråga behöver ändras.
Inte heller är det påkallat att allmänt skärpa sekretessen
inom exekutionsväsendet. Mitt nu
framlagda förslag medför inte att kronofogdemyndigheten skall
få del av några nya typer av
uppgifter ifråga om enskildas personliga eller ekonomiska
förhållanden. Tvärtom bedömer jag att
regleringen av i första hand verksamheten med
gäldenärsutredningar kommer att innebära en
uppstramning av den uppgiftsinsamling som för närvarande sker.
Inte heller bör
utsökningsregistret nu utökas med andra uppgifter än uppgift om
förekomsten av en gäldenärsutred-
ning. I den mån gäldenären lämnar känsliga uppgifter om sig
själv bör uppgifterna registreras
endast om det får ske med stöd av nuvarande bestämmelser.

8 Uppskov och säkerhet

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. SIU
har dock föreslagit att
kronofogdemyndigheten skall kunna bevilja uppskov och ta emot
säkerhet i fråga om förfallna
fordringar som ännu inte har överlämnats till myndigheten för
verkställighet. SIU har inte lämnat
förslag till någon lagreglering av uppskovstidens längd.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig
ställer sig bakom tanken på en
reglering av uppskovsinstitutet och tillstyrker i huvudsak
utredningens förslag till sådan
reglering. RSV avstyrker att kronofogdemyndigheten skall få
bevilja uppskov i fråga om förfallna
fordringar som inte har lämnats för indrivning. Några
kronofogdemyndigheter anser att rätten för
kronofogdemyndigheten att ta ut ränta vid uppskov bör regleras.
Bakgrunden till mitt förslag: I allmänna mål anses
kronofogdemyndigheten ha rätt att medge
gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt förekommande. Det
kombineras ofta med ett åläggande för
gäldenären att betala enligt en avbetalningsplan.
Uppskovsinstitutet är dock i det närmaste helt
oreglerat. I samband med att uppskov beviljas i ett allmänt mål
får kronofogdemyndigheten ta emot
säkerhet - pant, borgen eller företagshypotek - för fordringen.
Förfarandet med säkerhet regleras
i lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.
I enskilda utsökningsmål förekommer inte uppskov. I stället
kan sökanden lämna anstånd med
utmätning (4 kap. 10 § UB).
Begreppet anstånd förekommer på flera ställen i UB. Vid
exekutiv försäljning av utmätt egendom
får kronofogdemyndigheten bevilja anstånd med försäljningen på
begäran av utmätningssökanden
eller gäldenären (8 kap. 3 § andra stycket UB). Anstånd kan
också medges i mål om avhysning (16
kap. 4 § UB). I dessa fall avgörs frågan av
kronofogdemyndigheten i egenskap av exekutiv
myndighet. Den nyss nämnda bestämmelsen om anstånd med exekutiv
försäljning gäller inte i allmänt
mål. I sådant mål skall försäljning av utmätt egendom ske utan
dröjsmål, om inte hinder möter
eller anstånd medges av kronofogdemyndigheten (8 kap. 19 §
UB).
Anstånd förekommer också som ett skatterättsligt institut i
fråga om åtskilliga skatter och
avgifter. Sådant anstånd meddelas av skatte- eller
avgiftsmyndigheten i enlighet med särskilda
bestämmelser. Så innehåller exempelvis 48 och 49 §§ UBL
detaljerade föreskrifter om bl.a. förut-
sättningarna för anstånd. Anstånd enligt UBL kan meddelas bl.a.
av sociala skäl eller om den
skattskyldige har begärt omprövning av eller överklagat ett
taxeringsbeslut. Anstånd kan i vissa
fall meddelas även beträffande en fordran som har lämnats för
indrivning. Det anses att
kronofogdemyndigheten normalt inte bör medge uppskov om det
finns förutsättningar för anstånd,
utan i stället hänvisa gäldenären till skatte-eller
avgiftsmyndigheten.
Det skatterättsliga anståndet har likheter med uppskovet.
Exempelvis kan även anstånd förenas
med säkerhet. Samtidigt föreligger vissa betydelsefulla
skillnader mellan de båda instituten. Om
anstånd har meddelats får fordringen inte drivas in under den
tid som anståndet avser. Högsta
domstolen har också i ett avgörande slagit fast att anstånd
medför att tidigare utmätning upphävs
(NJA 1989 s. 137). Däremot anses uppskov inte hindra att
kronofogdemyndigheten vidtar
verkställighetsåtgärder om det finns skäl till det. En praktisk
skillnad mellan de båda
instituten är att uppskov i regel avser gäldenärens samtliga
skulder medan anstånd beviljas
beträffande ett särskilt skatte- eller avgiftsbelopp.
Skälen för mitt förslag: Uppskovsfrågor aktualiseras i många
allmänna mål under indrivningen.
Möjligheten att få uppskov med en skatte- eller
avgiftsbetalning är i regel av stor betydelse för
den enskilde. Ett uppskov kan även få andra återverkningar.
Exempelvis kan fordringens pre-
skriptionstid förlängas i vissa fall. Som SIU påpekat måste man
ställa krav på att gäldenärerna
behandlas lika när olika uppskovsfrågor prövas. Mot denna
bakgrund finner jag det angeläget att
uppskovsinstitutet lagregleras. Med en sådan reglering kan en
stram och enhetlig tillämpning
komma till stånd. Liksom hittills bör det ankomma på
kronofogdemyndigheten att besluta om
uppskov.
Förutsättningar för uppskov

Utgångspunkten för regleringen av förutsättningar och villkor
för uppskov bör vara att uppskov
skall kunna medges om det kan antas vara till fördel för det
allmänna. Om en gäldenär erbjuder
sig att betala skulden genom avbetalningar har
kronofogdemyndigheten således att jämföra detta
med vad som kan tänkas flyta in genom exempelvis utmätning. Det
kan i vissa fall vara
fördelaktigare att genom uppskov bereda gäldenären möjlighet
att själv sälja vissa tillgångar än
att utmäta dem.
I princip är det alltså det allmännas fiskala intresse som
skall vara vägledande vid
bedömningen av om uppskov skall meddelas, liksom för övrigt vid
prövning av varje annan
indrivningsåtgärd. Det finns emellertid också vissa andra
situationer där uppskov kan vara
påkallat. Uppskov bör således kunna medges fysiska personer med
hänsyn till deras personliga
förhållanden. I första hand bör det vara fråga om korta uppskov
i dessa fall. I ömmande fall bör
dock även längre uppskov kunna medges. De svårigheter som gör
att gäldenären inte kan betala
måste emellertid vara av övergående natur. Uppskov bör således
inte beviljas om
betalningssvårigheterna kan förväntas bli bestående.
Ett kortare uppskov kan också vara påkallat i avvaktan på att
gäldenären ansöker om anstånd hos
beskattningsmyndigheten och att anståndsfrågan prövas. Sådana
ansökningar aktualiseras ofta först
genom kronofogdemyndighetens indrivningsåtgärder.
Ett uppskov bör ses som ett undantag från huvudregeln att
betalning skall ske på utsatt tid.
Undantaget framstår emellertid som mindre genomgripande om
gäldenären betalar av skulden enligt
en överenskommen avbetalningsplan. Ordningen med en
avbetalningsplan i samband med uppskov är
vanligt förekommande i dagsläget och bör vara ett naturligt
inslag även i framtiden. Genom den
dröjsmålsavgift som nyligen införts vid försenade betalningar
av skatter m.m. kan staten numera
också få fullgod kompensation för den ränteförlust som annars
skulle uppstå. Med synsättet att
uppskov är ett undantag från huvudregeln om omedelbar betalning
följer också att gäldenären inte
har någon obetingad rätt till uppskov. Det är exempelvis
självklart att uppskov inte bör beviljas
i samband med ansökan om anstånd, om denna enbart har till
syfte att fördröja
kronofogdemyndighetens verkställighetsåtgärder.
Ibland förekommer det att en skattskyldig begär uppskov med
betalning av en fordran som inte
har lämnats för indrivning. Begäran görs då vanligen hos
skattemyndigheten och skälet till att
fordringen ligger kvar hos myndigheten är oftast att tidpunkten
för ordinarie överlämnande för
indrivning ännu inte inträffat. I en sådan situation bör
skattemyndigheten omgående överlämna
fordringen till kronofogdemyndigheten, som har att pröva
uppskovsfrågan, såvida inte den
skattskyldiges begäran egentligen gäller anstånd och det även
finns förutsättningar för ett
sådant.
För prövningen av en fråga om uppskov bör
kronofogdemyndigheten ha en samlad bild av
gäldenärens ekonomiska situation. En förutsättning för uppskov
bör därför vara att
kronofogdemyndigheten har gjort en gäldenärsutredning. Den
närmare omfattningen av utredningen
får bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet. Utredningsinsatserna bör
således ställas i förhållande till sådana faktorer som skuldens
storlek och den tid uppskovet
skall avse.
Som jag påpekat tidigare sammanfaller uppskovsinstitutet
delvis med det skatterättsliga
anståndet. Det gäller särskilt vid nedsatt betalningsförmåga
(sociala skäl). För att anstånd
skall komma i fråga på grund av sociala skäl krävs dock att
ansökan görs senast den dag skatten
skall betalas. SIU anför att de båda instituten helst borde
vara helt åtskilda i fråga om
förutsättningar och villkor m.m. Samtidigt konstaterar SIU att
man just när det gäller nedsatt
betalningsförmåga måste ha tillgång till uppskovsmöjligheten
samtidigt som anståndsmöjligheten
knappast heller kan tas bort. För min del ser jag det inte som
någon nackdel att instituten
delvis sammanfaller. De är framför allt tillämpbara vid olika
tidpunkter och fyller delvis olika
syften. För gäldenärerna är det en fördel om den nuvarande
konstruktionen behålls.
Som framgått inledningsvis i avsnittet används begreppet
anstånd på olika sätt i näraliggande
sammanhang. I en strävan att delvis råda bot på detta föreslår
jag att borgenären i enskilt mål
fortsättningsvis skall kunna lämna uppskov, inte anstånd, med
utmätning. Något annat än en
terminologisk förändring är det i denna del inte fråga om.

Uppskovets längd

Av stor betydelse är frågan om hur länge uppskov skall beviljas
och om uppskovstiden på något
sätt bör lagregleras. Bestämmelser om tidsramar finns
exempelvis när det gäller anstånd (bl.a. 48
§ 1 mom. UBL). SIU har avvisat tanken på tidsramar och även i
övrigt avstått från att lämna
förslag till en reglering av uppskovstiden. Som skäl för sin
inställning har SIU anfört att
uppskov kommer i fråga under mycket skiftande förhållanden och
att det är mindre lämpligt att i
författning skilja på de olika fallen och låta dem följa
särskilda regler. Enligt SIU skulle
därför en reglering behöva bli så allmänt hållen att den skulle
komma att sakna praktisk
betydelse.
Jag håller delvis med SIU. Jag är också övertygad om att
kronofogdemyndigheten kan hantera
uppskovsinstitutet på ett bra sätt utan någon detaljreglering
av uppskovens längd. Jag vill
emellertid peka på att det finns vissa skäl som talar för någon
form av lagreglerade
uppskovstider. Syftet med en reglering av uppskovsinstitutet är
ju att lägga grunden för en stram
och enhetlig rättstillämpning. Det ligger då också nära till
hands att det införs vissa
bestämmelser om den i sammanhanget centrala frågan om
uppskovens längd. I annat fall blir den
frågan enbart en angelägenhet för de tillämpande myndigheterna.
Självklart skall ett uppskov inte löpa under längre tid än
vad som är absolut nödvändigt.
Utgångspunkten är att betalning skall ske omgående och att
uppskov är ett undantag från den
huvudregeln. Även för att markera denna inriktning kan det vara
värdefullt med någon sorts
föreskrifter om hur länge uppskov får beviljas. Det kan också
vara av betydelse för
kronofogdemyndigheten att vid kontakter med gäldenärerna i
frågor som rör uppskovstider ha stöd i
föreskrifter som lagstiftaren ställt upp. Sammantaget anser jag
således att även uppskovstiderna
bör bli föremål för lagreglering. Några detaljbestämmelser
skall det dock inte vara fråga om utan
lämpligen sker regleringen genom att vissa utgångspunkter
anges.
Som jag nyss var inne på är utgångspunkten att ett uppskov
inte skall avse längre tid än vad
som behövs för att gäldenären skall kunna betala. Ett uppskov
bör i så stor utsträckning som
möjligt vara förenat med att gäldenären gör avbetalningar på
skulden. Om avbetalning emellertid
inte sker bör uppskovstiden inte få överstiga ett år, om det
inte finns synnerliga skäl för en
längre tid. När gäldenären gör sitt bästa för att genom
avbetalningar reducera skulden skall
uppskov kunna beviljas för längre tid. Särskilt om skulden är
stor i förhållande till gäldenärens
betalningsförmåga är det ofta nödvändigt att kunna medge
uppskov för betydligt längre tid än ett
år.
Ett beslut om uppskov innebär att kronofogdemyndigheten inte
avser att vidta åtgärder för att
driva in fordringen förrän en viss senare dag. Att uppskov har
beviljats bör emellertid inte
hindra kronofogdemyndigheten från att vidta indrivningsåtgärder
om det finns skäl till det. Det
är exempelvis naturligt att kronofogdemyndigheten kan frångå
ett beviljat uppskovsbeslut om
gäldenären inte följer överenskommen avbetalningsplan, om han
samlar på sig nya skulder eller om
hans betalningsförmåga förbättras avsevärt. Som JO framhållit
vid flera tillfällen bör dock inte
kronofogdemyndigheten utan särskild anledning frångå ett
uppskov (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse
1982/83 s. 354). Förutsättningarna för att
kronofogdemyndigheten skall kunna frångå ett beviljat
uppskov bör därför framgå av lagtexten.
Frågor om uppskov och säkerhet har ett nära samband eftersom
säkerhet endast kan tas emot i
samband med att uppskov beviljas. Lagen (1978:882) om säkerhet
för skattefordringar m.m. bör
därför upphävas och bestämmelserna i denna i stället tas in i
den föreslagna indrivningslagen.

Ränta vid uppskov

I olika sammanhang har det diskuterats om kronofogdemyndigheten
har rätt att betinga det allmänna
ränta i samband med att uppskov beviljas. Som jag nyss antydde
har den frågan nyligen lösts genom
att ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m.
införts (prop. 1991/92:93, bet.
1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:624 m.fl.).
Dröjsmålsavgift beräknas till dess slutlig
betalning sker eller preskription inträder (prop. 1991/92:93 s.
107). Avgiften tas ut även för
tid då uppskov beviljats. Därmed blir det inte aktuellt att
också ta ut en särskild
uppskovsränta.
9 Ackord och annan eftergift

Utredningens förslag: SIU föreslår att villkoren för ackord
ändras något genom att bedömningen
vid antagande av ackordsförslag skall ske med utgångspunkt från
vad det allmänna kan erhålla
genom ett exekutivt förfarande, och inte som nu om det kan
antas vara till fördel för det
allmänna. SIU förordar också att ackordsfrågorna även
fortsättningsvis skall handläggas av
skattemyndigheten. Vidare föreslår SIU att det införs en
möjlighet till eftergift av skatte- och
avgiftsfordringar vid sidan om ackordsinstitutet. Enligt SIU
bör skatter och avgifter kunna
efterges av sociala skäl, i första hand som ett led i en
ekonomisk rehabilitering av gäldenären.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Endast RSV,
Sveriges ackordcentral och ett par
kronofogdemyndigheter har närmare kommenterat förslaget rörande
ändring av förutsättningarna för
antagande av ackordsförslag. RSV avstyrker förslaget eftersom
det enligt verkets mening i icke
oväsentlig grad skulle förändra den hittillsvarande
tillämpningen och bl.a. leda till alltför
kortsiktiga bedömningar. Även Sveriges ackordcentral är kritisk
till de överväganden som ligger
bakom SIU:s förslag i denna del. Uppfattningarna är delade i
frågan om ackordsärenden skall
prövas av skatte- eller kronofogdemyndigheten. Av myndigheter
utanför skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet förordar Generaltullstyrelsen
skattemyndigheten som ansvarig för
ackordsfrågor. Även TCO anser att ackord är en uppgift för
skattemyndigheten. Sveriges
ackordcentral anser att RSV bör vara ackordsmyndighet eftersom
ackordsärendena är så få. Inte
heller när det gäller det föreslagna eftergiftsinstitutet är
remissvaren entydiga. RSV ställer
sig av flera skäl avvisande till förslaget och förordar
ytterligare utredning. Verket anser bl.a.
att behovet av skuldsanering kan tillgodoses inom ramen för
ackordsinstitutet. Kammarkollegiet
betonar att eftergift måste tillämpas med återhållsamhet.
Flertalet kronofogdemyndigheter som
yttrat sig tillstyrker förslaget om eftergift.
Kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt anför
dock att det föreligger behov av att i ett vidare sammanhang
utreda frågor om sanering av en
gäldenärs skulder, särskilt beträffande enskilda fordringar.
Även kronofogdemyndigheten i
Kristianstads distrikt är kritisk och anser att förslaget om
eftergift inte är motiverat.
Skälen för mitt förslag:

Ackord

På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord
som nära ansluter till vad som i
allmänhet gäller om ackord. Enligt 62 § UBL får ackordsförslag
som rör skatt antas om det kan
antas vara till fördel för det allmänna. Ackordsförslag som
inte framställs i konkurs eller
enligt ackordslagen (1970:847), s.k. underhandsackord, får dock
antas endast på villkor att även
övriga borgenärer som ackordet angår godkänner detta.
I allmänhet kan betalningsskyldighet för skatt eller avgift
inte efterges i annan form än genom
ackord. Beträffande mervärdesskatt, punktskatter och några
andra skatter kan dock regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning
eller befrielse om det föreligger
synnerliga skäl. Även arbetsgivaravgifter kan efterges i vissa
fall. Eftergift av fordringar som
omfattas av avskrivningskungörelsen får i undantagsfall
beslutas av den s.k.
bevakningsmyndigheten inom viss beloppsgräns (50 000 kr).
Skattemyndigheten är ackordsmyndighet för alla beloppsmässigt
betydande medelsslag på
skatteområdet utom tull, där motsvarande funktion utövas av
Generaltullstyrelsen.
Kronofogdemyndigheten torde regelmässigt anmodas att yttra sig
över ett ackordsförslag som rör
skatt eller avgift. Antalet formella ackordsärenden hos
skattemyndigheten är litet. Årligen
inkommer det erbjudanden om ackord i 200*300 ärenden. I ungefär
hälften av fallen kommer ackord
till stånd. Samtidigt får dock både skatte- och
kronofogdemyndigheten ganska ofta underhands-
förfrågningar om ackord.
När det gäller förutsättningarna för antagande av
ackordsförslag har SIU biträtt ett förslag
från Företagsobeståndskommittén, framlagt i betänkandet (SOU
1979:91) Företags obestånd *
Samordning av statliga åtgärder. Förslaget innebär att en
jämförelse skall göras med utfallet vid
ett exekutivt förfarande. Samtidigt har SIU konstaterat att
bedömningen inte får grundas enbart
på en sådan jämförelse. SIU har vidare anfört att utredningen i
huvudsak inte åsyftar någon
ändrad tillämpning genom omformuleringen av villkoren för
ackord utan ackordsförslag som rör
skatteområdet bör antas under i princip samma förutsättningar
som nu gäller. De remissinstanser
som yttrat sig har av olika skäl haft invändningar mot den
föreslagna förändringen av villkoren
för ackord. Enligt min mening finns det inte skäl att nu ändra
förutsättningarna för antagande av
ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet.

Eftergift

I indrivningsarbetet förekommer det att kronofogdemyndigheten
träffar till innebörden
eftergiftsliknande uppgörelser med gäldenären om att en del av
skatte- och avgiftsskulden skall
betalas, medan resten föreslås till avskrivning, s.k.
bonnackord. Avsikten är därvid att staten
skall definitivt avstå från att driva in resterande fordran.
Formellt kvarstår dock betal-
ningsansvaret. Verksamheten med bonnackord har inte något
lagstöd. Enligt SIU beror verksamheten
på att kronofogdemyndigheten har behov av en möjlighet att
avstå från skatte- och
avgiftsfordringar i andra typer av fall än de för vilka
ackordsinstitutet i första hand är
avsett. Det är också detta som är bakgrunden till den
diskussion om ekonomisk rehabilitering som
under senare år har förts inom exekutionsväsendet. Ekonomisk
rehabilitering är ett
samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att "göra kroniska
gäldenärer till normala
skattebetalare".
SIU har anfört att skatte- och avgiftsfordringar behöver
kunna efterges inom vidare ramar än
för närvarande. Behovet gäller enligt SIU främst fall där ett
avstående ingår i en ekonomisk
rehabilitering av en gäldenär. Här är det i regel fråga om
fysiska personer, ofta sådana som
tidigare har drivit näringsverksamhet och därefter tagit eller
avser att ta anställning, utan
möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor.
Betalningsoförmågan kan ha samband med
sjukdom eller hög ålder. I ett litet antal sådana fall bedömer
SIU att det behövs en efter-
giftsmöjlighet som ett incitament för gäldenären att t.ex. ta
anställning, börja amortera en del
av skulden, undvika framtida restföringar etc. samt för att
lätta på det psykiska trycket av en
hopplös skuldsituation.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslår SIU att det
införs en möjlighet att efterge
skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsinstitutet.
Sådana bestämmelser finns redan
beträffande ett begränsat antal fordringsslag i
avskrivningskungörelsen. Dessa kan enligt SIU:s
mening användas som mönster. Eftergift skall enligt SIU kunna
medges, helt eller delvis, när det
på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak
eller av annan anledning är
uppenbart obilligt att kräva betalning. Det förutsätts att
eftergiftsinstitutet kommer att
tillämpas återhållsamt av myndigheterna.
I oktober 1990 avlämnade Insolvensutredningen betänkandet
(SOU 1990:74) Skuldsaneringslag som
också är av intresse i det här sammanhanget. Betänkandet
innehåller förslag till en
skuldsaneringslag som skall göra det möjligt för vissa
överskuldsatta personer att under vissa,
restriktivt utformade förutsättningar genom beslut av tingsrätt
få till stånd en lättnad i sin
skuldbörda. Förslaget innebär att gäldenären helt eller delvis
kan befrias från ansvar för
betalning av de skulder som enligt rättens beslut omfattas av
skuldsanering. Både privaträttsliga
fordringar och statens fordringar på skatter och avgifter kan
falla bort eller sättas ned genom
skuldsanering. Det är för dagen inte aktuellt att införa en
skuldsaneringslag i enlighet med
Insolvensutredningens förslag. Resultatet av olika frivilliga
lösningar på området bl.a. en
tvåårig försöksverksamhet i Konsumentverkets regi avvaktas (jfr
prop. 1992/93:100 Bil. 3 s. 33).
Skäl kan anföras för ett eftergiftsinstitut. Samtidigt får
naturligtvis inte den allmänna
betalningsmoralen försvagas. Det är också angeläget att
prövningen av frågor som innebär att
betalningsansvar upphör sker under former som garanterar en
rättvis och enhetlig tillämpning,
inte minst gäldenärer emellan. De behov av vidare ramar för
skuldsanering som SIU pekar på bör
enligt min mening kunna tillgodoses genom ackordsinstitutet.
Vad som sagts nu gäller också i
fråga om den pågående försöksverksamheten med frivillig
skuldsanering som sker i Konsumentverkets
regi. Den fortsatta beredningen av Insolvensutredningens
förslag bör avvaktas innan ställning tas
till införandet av ett eftergiftsinstitut. Jag är därför inte
beredd att nu lägga fram förslag i
frågan. Jag förutsätter att de problem med en oenhetlig
tillämpning av ackordsfrågorna skatte-
myndigheterna emellan som utredningen pekat på kan lösas inom
ramen för RSV:s övergripande ansvar
för att skattemyndigheterna tillämpar gällande regler enhetligt
och likformigt.

Ackordsmyndighet

När det sedan gäller frågan om vilken myndighet som skall
besluta om ackord har SIU ingående
diskuterat om uppgiften skall ligga hos skattemyndigheten eller
kronofogdemyndigheten.
Utredningens genomgång av frågan visar att det finns skäl för
båda alternativen. Ett beslut om
ackord gäller betalning av redan fastställd skatt eller avgift
och grundas i första hand på en
bedömning av den skatt- eller avgiftsskyldiges
betalningsförmåga. Bedömningar av det slaget är
ett genomgående inslag i kronofogdemyndighetens
indrivningsverksamhet, något som självfallet
talar för kronofogdemyndigheten som beslutsmyndighet. Samtidigt
gäller att det, utöver
skattefordringar som lämnats för indrivning, inte sällan finns
såväl fastställda fordringar som
inte lämnats för indrivning som latenta sådana, vilka måste
vägas in i bedömningen. Vidare ligger
det i sakens natur att ackordsfrågan bör prövas av samma
myndighet i fråga om alla fordringar mot
en viss gäldenär, oberoende av om de överlämnats för indrivning
eller inte. Oavsett vilken
myndighet som beslutar måste därför myndigheterna ha kontakt
med varandra när en fråga om ackord
uppkommer.
Nyligen avlämnade Insolvensutredningen sitt slutbetänkande
(SOU 1992:113) Lag om
företagsrekonstruktion med förslag till ett nytt
rekonstruktionsförfarande för företag i
ekonomisk kris. Där förordar utredningen bl.a. att
borgenärsfunktionen vid ackord på skatte- och
avgiftsområdet flyttas från skattemyndigheten till
kronofogdemyndigheten. Förslaget remiss-
behandlas för närvarande. Jag anser mot den bakgrunden att det
inte finns anledning att nu
föreslå någon ändring vad gäller ackordsmyndighet i fråga om
skatter och avgifter.
Trots att jag alltså inte är beredd att nu ta ställning till
vad som bör gälla i fråga om
ackordsmyndighet i ett längre perspektiv anser jag att
nuvarande bestämmelser i 62 § UBL och
förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa
skatter bör upphävas och att
ackordsfrågorna i stället bör regleras i en särskild lag om
ackord rörande statliga fordringar
m.m. Skälet till detta är främst önskemålet att helt kunna
utmönstra de bestämmelser om
indrivning m.m. som i dag finns i UBL.
10 Statens företrädare vid konkurs

Utredningens förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig
tillstyrker utredningens förslag.
Skälen för mitt förslag: Enligt huvudbestämmelserna om
användning av konkurs i
skatteindrivningen skall konkursansökan göras av
kronofogdemyndigheten efter bemyndigande från
skattemyndigheten (62 § UBL). Skattemyndigheten kan också
uppdra åt kronofogdemyndigheten att
själv avgöra om konkursansökan skall göras. Generella
bemyndiganden av detta slag är regel.
Frågan om konkurs aktualiseras oftast först sedan fordringen
har lämnats för indrivning och
kronofogdemyndigheten har inlett sitt indrivningsarbete.
Alternativet till konkurs är i första
hand andra åtgärder som det ankommer på kronofogdemyndigheten
att besluta om. Vanligtvis står va-
let mellan konkursansökan och medgivande av en
avbetalningsplan, eventuellt i förening med att
säkerhet ställs. Även möjligheterna till utmätning övervägs i
sammanhanget.
Sambandet mellan konkursansökan och andra åtgärder i syfte
att förmå gäldenären att betala är
alltså en viktig förklaring till att det i praktiken är
kronofogdemyndigheten som beslutar om
konkursansökan. Det är självfallet också av betydelse att det
underlag som behövs för att
överväga en konkursansökan, exempelvis uppgift om förfallna
skulder och om gäldenärens
betalningsförmåga, i regel finns hos kronofogdemyndigheten. I
vart fall måste
kronofogdemyndigheten för det mesta anses ha ett bättre
underlag i detta avseende än
skattemyndigheten. Kronofogdemyndigheten bör med hänsyn till
sina övriga uppgifter i samband med
konkurser även ha lättare än skattemyndigheten att bedöma vad
ett konkursförfarande kan komma att
ge för resultat för det allmänna.
Att kronofogdemyndigheten ges ensam behörighet att besluta om
konkursansökan behöver inte
innebära att skattemyndigheten blir utan möjlighet att påverka
kronofogdemyndighetens
ställningstagande i fråga om konkurs. Som SIU påpekat är det
angeläget att skattemyndigheten och
kronofogdemyndigheten samarbetar också i dessa frågor.
Skattemyndigheten kommer exempelvis att
kunna påverka kronofogdemyndighetens ställningstagande genom
att lämna information om gäldenärens
förhållanden, bl.a. om förfallna skatter som ännu inte har
överlämnats för indrivning till
kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndigheten får med mitt förslag en utökad
skyldighet att bevaka statliga fordringar.
Det innebär att det bör ankomma på kronofogdemyndigheten att
även ansöka om konkurs i fråga om
vissa medelsslag som ligger utanför skattemyndighetens
ansvarsområde, exempelvis tullar och vissa
avgifter.
Kronofogdemyndighetens val mellan olika åtgärder för
indrivning av förfallna skatter och
avgifter bör i princip styras av vad som bedöms vara mest
fördelaktigt för det allmänna i det
enskilda fallet. Kronofogdemyndigheten bör således ansöka om
konkurs när sådan ansökan framstår
som den lämpligaste indrivningsåtgärden. SIU har uttalat att
det är viktigt att det dras upp mer
enhetliga riktlinjer i frågan om när det allmänna skall
tillgripa konkursinstitutet. För mig
finns det inte anledning att ifrågasätta den bedömningen.
Samtidigt är det ytterst konkurslagens
(1987:672) regler som anger förutsättningarna för konkurs.
Nuvarande bestämmelser om
konkursansökan i UBL innehåller inte heller några villkor för
en ansökan om konkurs. Mot den
bakgrunden bedömer jag att de riktlinjer som
kronofogdemyndigheten kan behöva vid användningen av
konkursinstitutet bör ges av RSV som allmänna råd.
Den i det här sammanhanget näraliggande frågan om vilken
myndighet som skall ta tillvara
statens borgenärsintressen sedan en konkurs inträffat regleras
i olika förordningar. Den
regleringen innebär att det i första hand är
kronofogdemyndigheten som i en konkurs skall utöva
borgenärsfunktionerna för statens räkning. Bestämmelser av
innebörd att det är
kronofogdemyndigheten som företräder staten i fråga om skatte-
och avgiftsfordringar finns också
i konkurslagen. Vissa uppgifter, såsom att för statens räkning
föra processer i anslutning till
konkursförfarandet, ligger dock hos skatteförvaltningen även om
de i praktiken oftast sköts av en
kronofogde. I likhet med SIU anser jag att det främjar en
effektiv indrivning om
kronofogdemyndigheten självständigt får svara för så gott som
samtliga statens
borgenärsfunktioner under en konkurs. Jag föreslår därför en
reglering med den innebörden.
Ett institut som har många beröringspunkter med konkurs och
som har fått ökad betydelse i
indrivningsarbetet på senare tid är likvidation enligt
associationsrättsliga bestämmelser. Fråga
om tvångslikvidation kan i vissa fall tas upp av rätten på
ansökan av en borgenär. Även i dessa
fall anser jag att det allmänna vid indrivning enligt
indrivningslagen bör företrädas av
kronofogdemyndigheten.

11 Avbrytande av indrivningen

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. SIU förordar
dock att reglerna om avbrytande av
indrivning ges i förordning.
Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som
yttrat sig i denna del har tillstyrkt
eller lämnat utredningsförslaget utan erinran. Statens
lantmäteriverk och Domstolsverket har
anfört att det bör övervägas om inte en möjlighet bör öppnas
för en myndighet att underlåta att
begära indrivning när det gäller småbelopp. Hovrätten för Övre
Norrland är tveksam till om det är
riktigt att frågan om avbrytande av indrivning regleras endast
i förordning. Någon remissinstans
har också påpekat att uttrycket avskrivning är vilseledande
eftersom det ger intryck av att
betalningsskyldigheten upphör, vilket inte är fallet.
Skälen för mitt förslag: Fordran på skatt och liknande medel
kan avskrivas under vissa
förutsättningar. Avskrivning innebär att de aktiva
indrivningsåtgärderna avbryts men medför inte
någon förändring av betalningsskyldigheten. Om det finns skäl
till det, exempelvis om det
framkommer att gäldenären kommer att få överskjutande skatt,
återupptas den aktiva indrivningen.
Avskrivning tillgrips när man av en eller annan anledning
bedömer att en fordran inte går att
driva in eller att indrivningen skulle kosta mer än den
inbringar. Exempelvis kan avskrivning ske
om den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och
fordringen inte kan tas ut genom
införsel. Avskrivning kan också ske om fordringsbeloppet inte
överstiger 300 kr och vissa
indrivningsåtgärder vidtagits.
Huvudbestämmelserna om avskrivning finns i 66 § UBL. Där
anges också att det är
skattemyndigheten som beslutar om avskrivning. I praktiken går
det till så att
kronofogdemyndigheten registrerar avskrivningen i
utsökningsregistret och skattemyndigheten
godkänner åtgärden i efterhand. I fråga om vissa fordringsslag,
exempelvis punktskatter och
prisregleringsavgifter, är dock kronofogdemyndigheten även
behörig att besluta om avskrivning.
Utgångspunkten är självfallet att alla skatte- och
avgiftsbelopp skall betalas. Samtidigt måste
staten som borgenär och ansvarig för exekutionsväsendet ha
vissa möjligheter att göra undantag
från denna regel. Exempelvis bör indrivningen av statliga
fordringar kunna avpassas så att
kostnaderna för indrivningen står i rimligt förhållande till
fordringsbeloppets storlek och det
resultat som kan uppnås genom indrivningen.
Kronofogdemyndighetens resurser får inte i alltför
stor omfattning ägnas åt mycket små fordringar eller fordringar
som redan på förhand kan bedömas
som förlorade, utan bör koncentreras till bl.a. större
fordringar. Som jag anfört är också
föreskrifterna om avskrivning ett uttryck för detta synsätt.
Med den ökade användningen av ADB inom exekutionsväsendet har
möjligheten att överblicka och
bevaka stora målmängder radikalt förbättrats. ADB-systemet har
bl.a. underlättat hanteringen av
avskrivna fordringar. Därigenom har de handläggningsmässiga
skillnaderna mellan aktuella och
avskrivna fordringar utjämnats i flera avseenden. Utvecklingen
har gått mot en mer aktiv
bevakning även av avskrivna fordringar. Det är mot den
bakgrunden som SIU föreslår att
avskrivningsinstitutet avskaffas. Samtidigt betonar utredningen
att det inte får innebära att
alla fordringar betraktas som lika aktuella. Även
fortsättningsvis fordras således rutiner som
innebär att indrivningsförfarandet under vissa förhållanden får
avbrytas och ersättas med en mer
passiv indrivning. Rutinerna för detta måste emellertid enligt
SIU utformas så att det formella
utrymmet för en differentierad handläggning blir större än i
dag. SIU förordar att
kronofogdemyndigheten får flera på förhand fastställda
bevakningsrutiner att välja mellan. Vilken
rutin som skall väljas kan exempelvis bero på fordringens
storlek och myndighetens bedömning av
den framtida betalningsförmågan hos gäldenären.
Mot den nu angivna bakgrunden instämmer jag i SIU:s förslag
att avskrivningsinstitutet
avskaffas och att kronofogdemyndigheten i stället får avbryta
indrivningen tills vidare om det är
utrett att ingen eller ringa möjlighet finns att få betalt.
Indrivningen bör också kunna avbrytas
om den skulle vålla mer arbete eller större kostnader än vad
som är skäligt och indrivning inte
krävs från allmän synpunkt. Med en sådan ordning kan övergången
från aktiv till passiv indrivning
göras utifrån indrivningsmässiga överväganden.
Kronofogdemyndigheten får således inom de givna
ramarna möjlighet att styra fördelningen av de givna resurserna
mellan olika allmänna mål.
Det måste understrykas att avbrytandet av indrivningen inte
påverkar betalningsskyldigheten
utan endast innebär att indrivningsaktiviteterna avtar. Därav
följer att indrivningen kan
återupptas med full styrka exempelvis om det framkommer att
gäldenären har utmätningsbar egendom
som tidigare var okänd för kronofogdemyndigheten.
Det är angeläget att övergången från aktiv till passiv
indrivning kan bli mer differentierad
och att kronofogdemyndigheten ges möjlighet att välja mellan
flera bevakningsrutiner efter den
aktiva indrivningen.
Reglerna om avbrytande av indrivning hör nära samman med
övriga frågor som regleras i mitt
förslag till en särskild indrivningslag. Redan av det skälet
bör förutsättningarna för avbrytande
av indrivning regleras i den föreslagna lagen. Närmare
föreskrifter för tillämpningen bör dock
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer. Bl.a. gäller detta de olika
bevakningsrutiner som bör tillämpas hos kronofogdemyndigheten
när indrivningen har avbrutits.
Föreskrifter om avskrivning kommer att finnas kvar i
avskrivningskungörelsen. Jag avser att
senare lägga fram förslag till de ändringar i kungörelsen som
föranleds av vad jag nu har
föreslagit. Därmed kommer kungörelsen inte att omfatta de
statliga fordringar som drivs in i
allmänt mål utan enbart gälla andra fordringar.

12 Avkortning

Utredningens förslag: SIU har inte någon motsvarighet till
mitt förslag. När det gäller
avkortning föreslår SIU endast den förändringen att
kronofogdemyndigheten, inte som nu
skattemyndigheten, skall besluta om avkortning i fråga om
belopp som har lämnats för indrivning.
Remissinstanserna: Mitt förslag har inte remissbehandlats.
Skälen för mitt förslag: I UBL och några andra lagar finns
för närvarande föreskrifter om
avkortning. Med avkortning avses att ett skatte-eller
avgiftsbelopp avförs ur räkenskaperna
därför att det inte längre föreligger någon fordran på
beloppet. En vanlig anledning till
avkortning är att den bakomliggande taxeringen eller
debiteringen ändras. Avkortning kan endast
komma ifråga när skatten eller avgiften är debiterad men
obetald. Om beloppet är betalt skall det
återbetalas till gäldenären i stället för att avkortas.
Om gäldenärens betalningsskyldighet bortfallit eller nedsatts
underrättas kronofogdemyndigheten
skyndsamt. Sedan kronofogdemyndigheten fått sådan underrättelse
registrerar myndigheten beloppet
som avkortat. När det gäller majoriteten av skatter underställs
sedan registreringen skatte-
myndighetens prövning eftersom det är skattemyndigheten som
formellt beslutar om avkortning i
fråga om de flesta medelsslagen. För exempelvis punktskatter
och prisregleringsavgifter har dock
kronofogdemyndigheten även formellt rätt att besluta om
avkortning.
Avkortning är i första hand en ren bokföringsåtgärd som hos
kronofogdemyndigheten bekräftar att
betalningsskyldighet inte längre föreligger.
Kronofogdemyndighetens åtgärd initieras genom en
underrättelse från skattemyndigheten eller annan
uppdragsgivande myndighet. Förfarandet liknar
därmed mycket det som äger rum vid återkallelse i enskilt
utsökningsmål. Bestämmelser om sådana
bokföringsrutiner hos kronofogdemyndigheten som avkortningen
innebär bör inte belasta
lagstiftningen. Om frågan behöver styras genom särskilda
föreskrifter bör det ske på en lägre
nivå.

13 Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt

Skälen för mitt förslag: Vid återbetalning av skatter och
avgifter kan avräkning äga rum med
stöd av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter, avräkningslagen,
i fråga om motfordringar som har överlämnats till
kronofogdemyndigheten för indrivning. I dessa
fall är det kronofogdemyndigheten som beslutar om avräkningen.
Härutöver kan avräkning i viss utsträckning äga rum hos
skattemyndigheten i fråga om
motfordringar som inte har överlämnats för indrivning. Sålunda
får t.ex. vid återbetalning av
arbetsgivaravgifter avräkning äga rum mot andra
arbetsgivaravgifter samt skatt enligt UBL och
mervärdesskatt. Tidigare hade möjligheten till avräkning vid
återbetalning av mervärdesskatt
motsvarande omfattning. I samband med avräkningslagens
tillkomst inskränktes
avräkningsmöjligheten i dessa fall till att endast gälla annan
mervärdesskatt. Skälen för detta
var av administrativ natur. Det fanns vid den tiden inte någon
praktisk möjlighet att bevaka
fordringar avseende skatt enligt UBL eller arbetsgivaravgifter
mot eventuella återbetalningar av
mervärdesskatt.
I den nya organisation för skatteförvaltningen i länen som
gäller sedan den 1 januari 1991 är
möjligheterna att bevaka olika slags skattefordringar och
återbetalningar mot varandra goda. Jag
anser därför att möjligheten för skattemyndigheten att vid
återbetalning av mervärdesskatt göra
avräkning mot skatt enligt UBL och mot arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift enligt lagen
(1982:423) om allmän löneavgift bör återinföras. Detsamma
gäller skatt enligt lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. De nya reglerna
kan dock av administrativa skäl
tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995.

14 Ekonomiska konsekvenser

Vad gäller förslagen i betänkandet Indrivning av skatt m.m.
gjorde SIU bedömningen att RSV
behövde en viss förstärkning för uppgiften att granska
kronofogdemyndigheternas redovisning. Det
tillkommande resursbehovet beräknades motsvara två tjänster
(årsarbetskrafter). Övriga förslag i
betänkandet bedömdes inte medföra ökade kostnader inom någon
del av statsförvaltningen. För
kronofogdemyndigheterna och länsstyrelserna innebar förslagen
vissa förenklingar. Dessa var dock
inte av sådan omfattning att personalbesparingar kunde göras.
Förslagen i betänkandet Indrivningslag m.m. innebar vissa nya
eller utvidgade arbetsuppgifter
för kronofogdemyndigheterna. Samtidigt var en del av förslagen
arbetsbesparande för dessa
myndigheter. Enligt SIU var det emellertid ofrånkomligt att en
indrivningsverksamhet i enlighet
med förslagen och de intentioner som låg bakom dessa krävde
något större resurser totalt sett än
nuvarande verksamhet.
Förslagen borde emellertid enligt SIU inte ses isolerade från
den då förestående
omorganisationen av exekutionsväsendet. Det var uppenbart att
en organisation med en
kronofogdemyndighet i varje län gav möjlighet till en avsevärt
större specialisering än dittills
i fråga om den operativa verksamheten. Härigenom kunde
specialistkompetens utvecklas och den
kompetens som redan fanns tas till vara bättre. Utredningen
utgick från att fördelarna i dessa
hänseenden med den nya organisationen var så stora att
förslagen i de flesta län kunde genomföras
utan att kronofogdemyndigheten tillfördes nya tjänster.
Undantag torde dock enligt SIU få göras
för storstadslänen och några få andra, mycket arbetstyngda län.
SIU utgick från att man i arbetet
med omorganisationen tog itu med den ojämna fördelningen av
resurserna totalt inom
exekutionsväsendet.
Till detta kom enligt SIU att det torde krävas en tillfällig
resursförstärkning hos RSV för att
genomföra den föreslagna översynen av formerna för
informationsutbytet mellan skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet.
För egen del gör jag följande bedömning.
Förslaget att flytta över granskningen av
kronofogdemyndigheternas redovisning till RSV
genomfördes vid omorganisationen av exekutionsväsendet den 1
juli 1988. RSV fick i det
sammanhanget visst resurstillskott för bl.a. denna
arbetsuppgift.
De förslag jag har fört fram i det föregående innebär, i
likhet med SIU:s förslag i betänkandet
Indrivningslag m.m., en viss utvidgning av
kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter vad gäller
bevakningen av statens rätt i konkurs. Förslagen innebär också
att kraven på krono-
fogdemyndigheternas informationsinsamling vid indrivningen
preciseras och skärps.
Samtidigt innebär förslagen vissa förenklingar för
kronofogdemyndigheterna och
skattemyndigheterna. Jag tänker då främst på att de tungrodda
rutinerna i samband med avskrivning
och avkortning faller bort.
Mot den bakgrunden anser jag att genomförandet av förslagen
skall ske inom ramen för
kronofogdemyndigheternas nuvarande resurser. Tillfälligt
uppkommer dock vissa merkostnader för
anpassning av ADB-stödet till nya rutiner samt omarbetning av
blanketter och instruktioner. Dessa
kostnader kan uppskattas till ca 800 000 kronor. Regeringen bör
enligt min mening kunna medge en
merutgift på ramanslaget Kronofogdemyndigheterna under
budgetåret 1993/94 för att täcka dessa
kostnader.

15 Förutsättningar för förenklad deklaration

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.
Skälen för mitt förslag: Från och med 1994 års taxering
gäller att avdrag för resor till och
från arbetsplatsen endast får göras för den del av kostnaderna
som överstiger 4 000 kr (33 § 2
mom. kommunalskattelagen [1928:370]). Vidare gäller som en av
förutsättningarna för att få lämna
förenklad självdeklaration, att vad som vid 1994 års taxering
skall redovisas i fråga om intäkter
och avdrag endast avser inkomst av tjänst och avdrag inte yrkas
för kostnader för fullgörande av
tjänsten (2 kap. 10 § lagen [1990:325] om självdeklaration och
kontrolluppgifter, LSK).
Kostnaden för resor till och från arbetsplatsen med allmänna
kommunikationsmedel under år 1992
tangerade eller översteg i vissa fall gränsen för
schablonavdraget, 4 000 kr. Med den höjning av
kostnaderna som skett under 1993 kommer antalet skattskyldiga
som vid 1994 års taxering kan lämna
förenklad självdeklaration att minska väsentligt om nuvarande
bestämmelser inte ändras.
Det är önskvärt att så många som möjligt av de skattskyldiga
bereds möjligheten att använda sig
av det förenklade deklarationsförfarandet. En minskning av
antalet förenklade deklarationer
innebär dessutom att skatteförvaltningen måste lägga ned ökade
resurser på deklarations-
granskning. För att motverka denna utveckling anser jag det
nödvändigt att förenklad deklaration
skall kunna lämnas även av skattskyldiga som haft högre
kostnader än 4 000 kr för resor till och
från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel. Jag
föreslår därför att en bestämmelse härom
införs i LSK.

16 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,
2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst,
7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar,
15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,
20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg,
26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.,
29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Förslagen 3 och 12 har upprättats i samråd med chefen för
Justitiedepartementet. Förslagen 10
och 25 har upprättats i samråd med chefen för
Kommunikationsdepartementet. Förslagen 15, 18, 21
och 24 har upprättats i samråd med resp. chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet, statsråden
Könberg och Thurdin samt chefen för Kulturdepartementet.
Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslagen under
13 och 20 inte haft någon erinran
mot de föreslagna ändringarna.
Lagrådet har granskat lagförslagen 1*28. Förslaget 29 är
enligt min mening av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

17 Författningskommentarer

17.1 Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.

Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.,
indrivningslagen, är avsedd att komplettera UB:s
bestämmelser om verkställighet vid handläggningen av allmänna
utsökningsmål. Utgångspunkten har
varit att bestämmelserna om exekutiva åtgärder liksom hittills
bör ha sin plats i UB. Dessa
bestämmelser är med vissa undantag gemensamma för allmänna och
enskilda mål. Bestämmelserna om
borgenärsfunktionen vid indrivning rör endast de allmänna målen
och bör återfinnas i indriv-
ningslagen. Indrivningslagen innehåller sålunda bestämmelser om
bl.a.
- gäldenärsutredning,
- uppskov och säkerhet,
- konkursansökan och åtgärder i konkurs,
- avbrytande av indrivning.
Bestämmelser om ackord föreslås införda i en särskild lag om
ackord rörande statliga fordringar
m.m.

1 §

Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
anger lagens tillämpningsområde
och knyter an till definitionen av allmänt mål i 1 kap. 6 §
andra stycket UB. Lagen omfattar
alltså alla fordringsslag som hos kronofogdemyndigheten
handläggs som allmänna mål. Allmänna mål
är i första hand mål om indrivning av skatter och olika
offentligrättsliga avgifter samt böter
och viten.
2 §

Att införsel enligt 15 kap. UB får ske i fråga om vissa
fordringar har tidigare framgått av de
enskilda skatte- och avgiftsförfattningarna. Dessa bestämmelser
föreslås nu slopade och ersatta
med en uttömmande uppräkning av de fordringsslag för vilka
införsel får ske. Bestämmelsen i
första stycket är utformad så att det framgår att inte bara
skatten eller avgiften utan även
t.ex. skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift omfattas av
denna, liksom belopp för vilket
betalningsskyldighet har ålagts annan än den skattskyldige.
Undantag har uttryckligen gjorts för
de fall där införsel enligt någon av de uppräknade
författningarna inte är tillåten. Den nya
regleringen innebär således inte någon ändring vad gäller
tillämpningsområdet för införsel.
Bestämmelsen i andra stycket utgör en erinran om att
möjligheten till införsel för böter och
viten regleras i 15 kap. 1 § 2 UB.

3 §

Innebörden av paragrafen är att lagen skall tillämpas fullt ut
när det gäller skatter och andra
offentligrättsliga fordringar som tillkommer staten och inte
grundas på studiestödslagen.
För fordringar som inte tillkommer staten, men som ändå
handläggs som allmänna utsökningsmål,
är kronofogdemyndigheten inte behörig att besluta om
konkursfrågor och avbrytande av indrivning.
Det är i stället den uppdragsgivande myndigheten som har rätt
att besluta om motsvarande
åtgärder.
Vissa fordringar av offentligrättslig natur som inte
tillkommer staten hanteras för närvarande
under indrivningen av kronofogdemyndigheten på motsvarande sätt
som skatter. De fordringar det
gäller är i första hand felparkeringsavgift, vissa avgifter
enligt plan- och bygglagen, TV-avgift
samt medel till jaktvårdsfonden och viltskadefonden. Så länge
fordringarna i fråga handläggs som
allmänna mål finns det enligt min mening inte skäl att ändra
kronofogdemyndighetens hantering av
dem. De bör därför under indrivningen handläggas som fordringar
som tillkommer staten med rätt
för kronofogdemyndigheten att besluta om alla åtgärder som
förekommer i lagen. Regeringen har
därför getts möjlighet att i förordning föreskriva att 15-18 §§
skall tillämpas även i fråga om
fordran som inte tillkommer staten om den handläggs som allmänt
mål.
I fråga om bl.a. regressfordringar som enligt UBL m.fl.
uppbördsförfattningar tillkommer
enskild och utländska fordringar, tillämpas inte bestämmelserna
i 15-18 §§.

4 §

Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter
om i vilka fall indrivning skall ske med förtur. Detta berörs
närmare i avsnitt 6.
5 §

Innan en fordring lämnas för indrivning skall gäldenären
normalt påminnas om sin
betalningsskyldighet. Påminnelsen skall bl.a. ange följderna av
en fortsatt utebliven betalning.
Indrivning skall regelmässigt inledas med att
kronofogdemyndigheten anmanar gäldenären att
betala. Gäldenären uppmärksammas därigenom på att fordringen
lämnats för indrivning och får
tillfälle att betala innan ytterligare indrivningsåtgärder
görs. Betalningsanmaning får
underlåtas om det finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt
skäl kan vara att det finns risk för
att gäldenären försvårar indrivningen genom att gömma undan
egendom.

6 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse som ålägger
kronofogdemyndigheten att utreda gäldenärens
ekonomiska förhållanden mer ingående än vad som följer av 4
kap. 9 § UB. Vid en sådan
gäldenärsutredning är det fråga om att få fram delvis andra
uppgifter än vilken utmätningsbar
egendom som gäldenären kan ha. Gäldenärsutredningen skall ha
som enda syfte att bestämma med
vilka åtgärder indrivningen skall bedrivas.
Utredningsuppgiften, som är ett utflöde av den aktiva roll
som kronofogdemyndigheten skall ha i
allmänna mål, har motiverats närmare i avsnitt 7. I ett enskilt
mål ankommer motsvarande
utredningsuppgift på den enskilde borgenären.
Hur omfattande utredning som behövs får avgöras utifrån de
omständigheter som föreligger i det
enskilda fallet. Av den allmänna motiveringen framgår att
skatteregistren och utsökningsregistret
skall kunna användas för gäldenärsutredning. Vissa justeringar
i skatteregisterlagen och
utsökningsregisterlagen föreslås därför.

7 §

Paragrafen anger när uppskov får beviljas. Förutsättningarna
för uppskov har behandlats ingående
i avsnitt 8. Kronofogdemyndigheten avgör om uppskov skall
omfatta samtliga gäldenärens skulder
som har lämnats för indrivning eller om uppskov endast skall
beviljas för vissa skulder.
Varje uppskovsbeslut skall ha som mål att gäldenären skall
betala sin skuld. Bedöms det inte
kunna ske saknas förutsättningar för uppskov. Beviljas uppskov
innebär det att gäldenären får
ytterligare tid på sig att betala. Ett uppskov är alltså alltid
ytterst inriktat på att
kronofogdemyndigheten avvaktar med utmätning eller
konkursansökan, dvs. olika typer av
indrivningsåtgärder, under viss tid.
När det gäller den första punkten skall kronofogdemyndigheten
alltid göra en prövning om
uppskov ger ett bättre ekonomiskt utfall för sökanden (staten)
än om verkställighetsåtgärd, dvs.
utmätning eller införsel, vidtas omedelbart. Självfallet är det
en prövning som måste göras
utifrån de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.
Andra punkten tar sikte på s.k. sociala skäl. Den kan
tillämpas om gäldenären på grund av
exempelvis sjukdom eller arbetslöshet fått
betalningssvårigheter som ändå bedöms vara av
övergående natur. Kan gäldenärens betalningsproblem antas bli
bestående skall inte uppskov
beviljas utan andra indrivningsåtgärder vidtas.
Enligt tredje punkten kan uppskov beviljas i avvaktan på att
en ansökan om anstånd prövas. Det
ankommer inte på kronofogdemyndigheten att göra någon mer
ingående prövning av om gäldenären kan
antas få bifall till sin ansökan. Utgångspunkten bör således
vara att en ansökan om anstånd skall
föranleda att uppskov beviljas. Åtgärder som gäldenären vidtar
endast för att få förlängd
betalningsfrist kan emellertid inte få medföra att
kronofogdemyndigheten beviljar uppskov.
Myndigheten får i vart fall översiktligt bedöma den framställan
som gäldenären åberopar till stöd
för sin begäran om uppskov.
I andra stycket anges att uppskov får förenas med villkor att
gäldenären följer en
avbetalningsplan.

8 §

Paragrafen anger tidsramarna för uppskov. Förutsättningarna för
uppskov och uppskovstidens längd
har motiverats i avsnitt 8. Som allmän regel gäller att
gäldenären inte får beviljas uppskov för
längre tid än vad som behövs för att han skall kunna betala sin
skuld.
Uppskov som inte förenas med krav på avbetalning får normalt
beviljas för högst ett år. För
uppskov som förenas med avbetalningsplan finns inte någon sådan
tidsgräns. Finns synnerliga skäl
får uppskov som inte förenats med avbetalningsplan överstiga
ett år. Sådana synnerliga skäl kan
vara att gäldenären ställer säkerhet för beloppet eller att det
framstår som klart att
gäldenärens möjligheter att betala kommer att förbättras
avsevärt vid en viss senare tidpunkt.

9 §

Uppskov innebär att indrivningen avbryts under den tid
uppskovet gäller. Av paragrafens första
stycke framgår dock att skatt som återbetalas eller annars
utbetalas till gäldenären får tas i
anspråk för verkställighet av en skuld även om uppskov har
beviljats med betalning av skulden.
Det innebär bl.a. att avräkning enligt lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter skall ske utan hinder av uppskov.
Enligt andra stycket kan uppskov återkallas under vissa
förutsättningar. Särskild anledning
till återkallelse kan vara att gäldenären lämnat vilseledande
uppgifter eller att uppskov
beviljats på ett i annat avseende fel-aktigt underlag.

10-13 §§

Bestämmelserna om säkerhet har hämtats från lagen (1978:882) om
säkerhet för skattefordringar
m.m. (säkerhetslagen). Föreskrifter som rör säkerhet har sin
rätta plats i indrivningslagen
eftersom säkerhet endast kan tas emot i samband med att
kronofogdemyndigheten beviljar uppskov
med betalning eller viss indrivningsåtgärd. Några förändringar
föreslås inte när det gäller
möjligheten för kronofogdemyndigheten att ta emot säkerhet
eller av andra frågor som rör
säkerhet. Överföringen av de aktuella föreskrifterna till
indrivningslagen är således endast av
redaktionell art.

10 §

Paragrafen motsvarar 1 § säkerhetslagen.

11 §

Paragrafen är identisk med 2 § säkerhetslagen.

12 §

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket säkerhetslagen. I
paragrafens andra stycke i
säkerhetslagen föreskrivs att kronofogdemyndigheten utan hinder
av att säkerhet har mottagits får
vidta indrivningsåtgärd när anledning därtill förekommer. En
sådan föreskrift behövs inte i
indrivningslagen eftersom det i 9 § andra stycket finns en
bestämmelse om omedelbar återkallelse
av uppskov.

13 §

Paragrafen motsvarar 4 § säkerhetslagen med viss justering.
Sålunda har det nu i lagtexten
uttryckligen förutsatts att kronofogdemyndigheten skall besluta
om att ta säkerhet i anspråk.
Kompletteringen innebär inte någon ändring i sak. Beträffande
frågan om överklagande över ett
beslut om ianspråktagande hänvisas till 19 § och kommentaren
till den paragrafen.

14 §

Frågor som rör ackord berörs närmare i avsnitt 9. De föreslås
bli reglerade i en särskild lag om
ackord rörande statliga fordringar m.m. Villkoren för ackord
har inte ändrats. Som en följd av
den nya lagen kan den nuvarande regleringen i 62 § tredje
stycket UBL och 10 § andra stycket
bötesverkställighetslagen (1979:189) upphävas. I förevarande
paragraf har tagits in en hänvisning
till den nya lagen.

15 §

Frågan om vilken myndighet som skall vara behörig att ansöka om
konkurs har avhandlats i avsnitt
10. Paragrafen har för närvarande sin motsvarighet närmast i 62
§ första och andra styckena UBL
samt 10 § första stycket bötesverkställighetslagen, vilka
bestämmelser alltså nu kan upphävas. I
paragrafen anges dessutom i förtydligande syfte att
kronofogdemyndigheten har rätt att ansöka om
likvidation.
16 §

Av paragrafen framgår att kronofogdemyndigheten har en allmän
behö-righet att företräda det
allmänna i fråga om fordringar hos en gäldenär som försatts i
konkurs.

17 §

Av paragrafen framgår att det är RSV som skall föra det
allmännas talan i överrätt när det gäller
frågor om konkurs och likvidation.

18 §

Paragrafen anger under vilka förutsättningar
kronofogdemyndigheten kan avbryta indrivningen tills
vidare. Förfarandet ersätter det avskrivningsinstitut för
skatteuppbörden som för närvarande
regleras i 66 och 67 §§ UBL. Bestämmelsen i UBL kan således
upphävas. Närmare föreskrifter i
fråga om avbrytande av indrivning kan komma att meddelas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

19 §

De myndighetsbeslut som aktualiseras genom lagen rör i första
hand uppskov, säkerhet,
konkursansökan, åtgärder i konkurs och avbrytande av
indrivning. Det rör sig genomgående om
frågor som faller inom ramen för det allmännas
borgenärsfunktion och inte berör den verkställig-
het som regleras i UB. I 18 kap. UB finns bestämmelser som
anger om talan får föras mot
verkställighetsbeslut. Här kan nämnas att enligt 18 kap. 6 § UB
får talan i princip inte föras
mot beslut som endast utgör förberedelse till senare beslut som
kan överklagas.
Vid gäldenärsutredning (6 §) vidtar kronofogdemyndigheten
många åtgärder som inte typiskt sett
är beslut och inte ens kan beskrivas som förberedelse till
beslut. Här är, liksom vid
tillgångsundersökning enligt 4 kap. 9 § UB, fråga om att göra
efterforskning i olika register och
att ta del av material som gäldenären själv kan tänkas inneha,
t.ex. räkenskapshandlingar. En
gäldenärsutredning bygger emellertid på gäldenärens frivilliga
medverkan. Det finns därför
knappast något behov för gäldenären att kunna överklaga någon
åtgärd som kronofogdemyndigheten
vidtar under denna utredning.
Beträffande uppskov kommer främst i fråga
kronofogdemyndighetens vägran att bevilja uppskov (7
§) eller myndighetens beslut att återkalla beviljat uppskov (9
§ andra stycket). Vad gäller
säkerhet knyter sig intresset i första hand till
kronofogdemyndighetens vägran att ta emot erbju-
den säkerhet (10 §) eller myndighetens beslut rörande frågan
under vilka förutsättningar
säkerheten får tas i anspråk (12 §). Bestämmelserna om uppskov
och säkerhet är emellertid så
konstruerade att en gäldenär aldrig med fog kan hävda att han
har någon rätt att t.ex. påfordra
uppskov även om säkerhet erbjuds. Vad som händer när
kronofogdemyndigheten finner att uppskov
inte kan beviljas är därför bara att den betalningsskyldighet
som åvilar gäldenären på grund av
det bakomliggande beskattningsbeslutet aktualiseras. Vad nu
sagts gäller också när beviljat
uppskov återkallas eller kronofogdemyndigheten vägrar att ta
emot erbjuden säkerhet eller
beslutar under vilka förutsättningar säkerheten skall få tas i
anspråk. Det är rimligt att detta
inte är förhållanden som får överklagas. Samma synsätt kommer
för övrigt redan till uttryck i 5 §
säkerhetslagen.
Annorlunda förhåller det sig med kronofogdemyndighetens
beslut att ta ställd säkerhet i anspråk
(13 §). Gällande rätt innebär att ett sådant beslut kan
överklagas, se härom beträffande pant som
säkerhet NJA 1982 s. 727. I fall där säkerheten utgörs av pant
är ianspråktagandet att jämställa
med en utmätning och en sådan får givetvis överklagas. Behovet
av möjlighet till överklagande kan
däremot kanske ifrågasättas om säkerheten utgörs av borgen
eller företagshypoteksbrev. I dessa
fall följs ianspråktagandet av att kronofogdemyndigheten
utmäter egendom hos den som ställt
säkerheten eller gör konkursansökan. Vid klagan över
utmätningen eller vid prövningen av
konkursansökningen kan då ianspråktagandet bli prövat. Genom
att man tillåter överklagande även
av beslutet om ianspråktagandet kan resultatet alltså bli två
parallella processer i vilka
åtminstone delvis samma frågor blir prövade. Det för dock för
långt att i detta sammanhang pröva
denna fråga, särskilt som den är aktuell också när borgen som
säkerhet tas i anspråk enligt UB
(se 2 kap. 26 §). Här föreslås därför att beslut om
ianspråktagande skall kunna överklagas
oavsett om säkerheten utgörs av pant, borgen eller
företagshypoteksbrev. Att RSV för det
allmännas talan i överrätt framgår av hänvisningen till
bestämmelserna om besvär i 18 kap. UB.
Kronofogdemyndighetens beslut att avbryta, eller inte
avbryta, ett indrivningsförfarande bör i
det här avseendet behandlas på samma sätt som uppskov. Inte
heller frågor som rör avbrytande av
ett indrivningsförfarande skall således få överklagas. En sådan
ordning kan också sägas ligga i
linje med den nuvarande regleringen som inte tillåter att
beslut om avskrivning får överklagas.
Beslut som gäller ansökan om försättande i konkurs får inte
överklagas i dagsläget (97 § UBL).
Det finns inte skäl att göra några ändringar på den punkten.
Sammanfattningsvis föreslås således som huvudregel att
myndighetens beslut enligt
indrivningslagen inte skall få överklagas. Undantag görs dock
för beslut om att ställd säkerhet
skall tas i anspråk. För dessa fall är det naturligt att
tillämpa bestämmelserna om besvär över
motsvarande beslut enligt UB.

Ikraftträdande

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1994.
Bestämmelserna om säkerhet i 10-13 §§ och
19 § skall tillämpas också i sådana fall då säkerhet tagits
emot före ikraftträdandet. Samtidigt
skall lagen om säkerhet för skattefordringar m.m. upphöra att
gälla. Bestämmelserna i den lagen
ersätts av bestämmelserna i indrivningslagen. Uppskov som har
beviljats före ikraftträdandet bör
fortsätta att gälla oberoende av om förutsättningarna för
uppskov enligt indrivningslagen är
uppfyllda. När fråga uppkommer om att återkalla ett uppskov
eller förändra villkoren skall
bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas även på sådana
uppskov. Särskild föreskrift om
indrivningslagens tillämpning på äldre uppskov har ansetts
behövlig endast såvitt gäller 9 och
och 19 §§. Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

17.2 Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag,
anger lagens tillämpningsområde. Den
gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller andra fordringar,
som tillkommer staten och drivs in
i allmänt mål, med undantag för fordringar enligt
studiestödslagen (jfr 1 och 3 §§ indriv-
ningslagen). Ackordsfrågorna behandlas i en separat lag
eftersom skattemyndighet och inte
kronofogdemyndighet är beslutsmyndighet. I 14 §
indrivningslagen finns en hänvisning till föreva-
rande lag.
Det förslagna tillämpningsområdet innebär en viss utvidgning
av skattemyndighetens befattning
med ackordsfrågor. Utvidgningen torde i praktiken vara
betydelselös utom såvitt avser fordringar
rörande tull.
Bestämmelser om ackord finns nu i 62 § tredje stycket UBL.
Som en följd av förevarande lag kan
stadgandet i UBL liksom förordningen (1965:852) om ackord och
avskrivning rörande vissa skatter
upphävas.

2 §

Beslut om ackord fattas av skattemyndigheten i det län där
gäldenärens hemortskommun är belägen.
Skattemyndigheten i det län där gäldenären har sin
hemortskommun vid beslutstillfället är behörig
även i fråga om fordringar rörande skatter som beslutats av
annan skattemyndighet. Om gäldenären
saknar hemortskommun skall beslutet fattas av Skattemyndigheten
i Stockholms län.

3 §

Frågor om ackord berörs närmare i avsnitt 9. Villkoren för
ackord i förhållande till den
nuvarande regleringen i 62 § tredje stycket UBL har inte
ändrats.

4 §

Kronofogdemyndigheten skall regelmässigt ges tillfälle att
yttra sig i ackordsärenden. Ett
yttrande kan anses obehövligt i t.ex. de fall det framstår som
uppenbart att ansökan skall
avslås. Skattemyndigheten beslutar om antagande av
ackordsförslag även beträffande vissa ford-
ringar som debiterats av andra myndigheter, t.ex. i fråga om
tull. I dessa fall kan yttrande
också behöva inhämtas från den myndighet som debiterat
fordringen.

5 §

Beslut rörande ackordsförslag får inte överklagas. Motsvarande
bestämmelse finns nu 97 § UBL.

Ikraftträdande

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt
skall förordningen (1965:852) om
ackord och avskrivning rörande vissa skatter i vilken
förordning riksdagen beslutat om ändring i
2 § (prop. 1971:30, bet. 1971:KU36, rskr. 1971:222, SFS
1971:654) upphöra att gälla. Bestäm-
melserna i den författningen ersätts av bestämmelserna i den
nya lagen. Övergångsbestämmelserna
har getts den utformning som Lagrådet förordat.

17.3 Utsökningsbalken

1 kap.

6 §

Av avsnitt 5 framgår att det nu inte skall göras någon ändring
vad gäller utsökningsmålens
indelning i allmänna och enskilda mål. För närvarande
kompletteras UB:s och
utsökningsförordningens föreskrifter om allmänna mål av en
bestämmelse i 64 § UBL. Genom att den
paragrafen nu föreslås upphävd behöver 1 kap. 6 § UB ändras för
att fånga upp de utsökningsmål
som handläggs som allmänna mål genom den nuvarande bestämmelsen
i UBL. Detta sker genom att orden
"liknande medel" i andra stycket byts ut mot "andra medel".
Frågan berörs närmare i kommenta-ren
till 64 § UBL. Övriga ändringar i stycket är av redaktionell
natur.

2 kap.

3 §

UB:s bestämmelser om ansökningsförfarandet finns i 2 kap. 1*9
§§. Frågan om hos vilken myndighet
en ansökan skall göras regleras emellertid i andra paragrafer,
nämligen i 4 kap. 8 §, 15 kap. 7 §
samt 16 kap. 1 och 10 §§. Att dessa paragrafer, som enligt sin
ordalydelse bara handlar om var
verkställighet söks, också reglerar behörigheten i
utsökningsmål framgår av första stycket i
förevarande paragraf. I den hänvisning till paragraferna som
finns där sägs nämligen att de
innehåller bestämmelser om behörig kronofogdemyndighet.
Ändringen i första stycket innebär att paragrafen i stället
för den nuvarande hänvisningen
skall innehålla huvudregeln om var verkställighet skall sökas.
Den hör naturligen hemma där.
Samtidigt föreslås i de nyss nämnda paragraferna en
omformulering som innebär att de bara kommer
att gälla behörigheten. Härigenom blir regleringen mer
lättillgänglig än för närvarande. Dessutom
blir det författningstekniskt enkelt att undanta reglerna om
var verkställighet söks från
tillämpningen i allmänna mål, vilket är vad som föreslås genom
ändringen i 2 kap. 30 §.
5 §

Paragrafen handlar om avvisande av bristfälliga ansökningar.
För närvarande gäller den endast i
enskilda mål. Den nya lydelsen är föranledd av att paragrafen
enligt förslaget till ändring i 2
kap. 30 § också skall tillämpas i allmänna mål. Genom att 1 och
2 §§ inte gäller allmänna mål har
hänvisningen till dessa paragrafer fått utgå.

30 §

Behörighetsfrågorna har skiljts från frågan hos vilken
myndighet ansökan skall göras genom
ändringen i 3 § första stycket. När det gäller de enskilda
målen regleras frågan även
fortsättningsvis i UB på det sätt som föreslås genom ändringen
i 2 kap. 3 §. För de allmänna
målen måste en annan ordning tillämpas. Det beror på att
fordringar som tillkommer staten i stor
omfattning förs över från uppdragsgivande myndighet till
exekutionsväsendet med hjälp av ADB och
att inregistreringen i exekutionsväsendets
databehandlingssystem sker hos RSV eller kronofogde-
myndigheten i Stockholms län. Dessa myndigheter vidarebefordrar
sedan de allmänna målen till den
kronofogdemyndighet som skall handlägga indrivningsuppdraget.
Det är en ordning som följer av
förordningen (1983:167) om användning av automatisk
databehandling inom exekutionsväsendet och
som avses gälla även i framtiden.
För att klargöra att en särreglering föreligger på den här
punkten för de allmänna målen har 30
§ ändrats så att 3 § första stycket inte skall gälla allmänna
mål. Detta påverkar inte frågan om
var verkställighet enligt UB skall äga rum. I fråga om
utmätning är det 4 kap. 8 § som skall
tillämpas även i allmänt mål. Genom ändringen i första stycket
har vidare 5 §, som handlar om
avvisande av bristfälliga ansökningar, gjorts tillämplig på
allmänna mål. Ett indrivningsuppdrag
från en myndighet är visserligen mycket sällan så bristfälligt
att fråga uppkommer om avvisning i
allmänt mål. En formell möjlighet till avvisning har dock
ansetts behövas.
I andra stycket anges som huvudregel att sökanden i allmänt
mål företräds av
kronofogdemyndigheten. När möjlighet till avvisning av ansökan
i allmänt mål nu föreslås införd
genom en ändring i första stycket, bör den uppdragsgivande
myndigheten i stället själv föra sin
talan i avvisningsfrågan. Motsvarande ordning bör också gälla
när gäldenären enligt 3 kap. 21 §
framställer invändning mot verkställighet. Sådana invändningar
rör främst grunden för den
betalningsskyldighet som den uppdragsgivande myndigheten har
fastställt. Det är därför naturligt
att den myndigheten själv, och inte kronofogdemyndigheten, för
talan när indrivning görs.
Tredje stycket reglerar frågan när en ansökan skall anses
gjord i allmänt mål. När UB trädde i
kraft var exekutionsväsendets system för automatisk
databehandling inte fullt utbyggt. Hos vissa
kronofogdemyndigheter kunde således indrivning endast begäras
på traditionellt sätt, dvs. med
hjälp av en skriftlig ansökan. Det förhållandet är bakgrunden
till den nuvarande regleringen.
Sedan flera år är emellertid samtliga kronofogdemyndigheter
anslutna till ADB-systemet. Alla
allmänna mål registreras också i det systemet och förs in i
utsökningsregistret. Den ordning som
enligt stycket gäller för de kronofogdemyndigheter som är
anslutna till systemet kan alltså
tillämpas för samtliga myndigheter. En föreskrift med den
innebörden har tagits in i första
meningen.
I vissa fall behöver dock indrivning kunna begäras skyndsamt
utan iakttagande av de ordinarie
ADB-rutinerna för överlämnande och inregistrering av
indrivningsuppdraget. Närmare föreskrifter
om när indrivning skall göras skyndsamt avses bli föremål för
en förordningsreglering. Andra
meningen i stycket är tillämplig på dessa fall då alltså en
uppdragsgivande myndighet vänder sig
direkt till behörig kronofogdemyndighet med sin
indrivningsansökan.
Närmare bestämmelser om ansökan i allmänt mål avses meddelas
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer. Sådana föreskrifter av regeringen
finns redan i form av den tidigare
nämnda förordningen om användning av automatisk databehandling
inom exekutionsväsendet.
Regeringens föreskrifter i fråga om ansökan bör främst avse
innehållet i en ansökan och hur
ansökningen skall registreras, i första hand med tillämpning av
utsökningsregisterlagen, och
tilldelas behörig kronofogdemyndighet. Behovet av föreskrifter
hänger samman med det nyss nämnda
förhållandet att ansökningarna i allmänna mål registreras av
RSV med hjälp av ADB och därefter
tilldelas kronofogdemyndigheterna.

4 kap.

8 §

Ändringarna hänger samman med ändringen i 2 kap. 3 § och har
kommenterats närmare i anslutning
till den paragrafen. Ändringen beror på att föreskrifterna om
hos vilken kronofogdemyndighet
ansökan skall göras flyttas till 2 kap. 3 § medan
behörighetsreglerna i den paragrafen förs
samman med bestämmelserna om de olika
verkställighetsåtgärderna.
10 §

För närvarande innehåller paragrafen föreskrifter om när
utmätning skall ske endast i enskilt mål
medan 36 § reglerar när utmätning skall ske i allmänt mål. I
förtydligande syfte anges i första
och andra styckena att de gäller enskilda mål. Bestämmelserna i
36 § ersätts av det nya tredje
stycket. Med förslaget samlas alltså föreskrifterna i denna
fråga för båda måltyperna i
paragrafen.
För de enskilda målen innebär förslaget inte någon ändring i
fråga om när utmätning skall ske.
I andra stycket byts dessutom ordet "anstånd" ut mot
"uppskov". Syftet är att skapa en mer
enhetlig begreppsapparat. Genom förslaget blir beteckningen
anstånd i UB förbehållen åtgärd som
en myndighet beslutar om medan uppskov avser en åtgärd som
sökanden förfogar över. Därmed får
uppskovet enligt paragrafen en liknande innebörd som uppskov
enligt förslaget till
indrivningslag. Ett sådant uppskov beslutas av
kronofogdemyndigheten i egenskap av företrädare
för sökanden i målet.
I förslaget till indrivningslag finns bestämmelser om att
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva att indrivning i vissa fall
skall ske med förtur (4 §) och om
uppskov (7-9 §§). Bestämmelserna i dessa frågor tar sikte på
hur en viss fordran skall hanteras
och skall självfallet vara desamma för alla typer av
indrivningsåtgärder. Exempelvis skall samma
turordning för handläggningen av en fordran tillämpas oavsett
om kronofogdemyndigheten överväger
att förordna om utmätning eller vidta någon annan
indrivningsåtgärd.
Eftersom indrivningslagen innehåller bestämmelser om bl.a.
förtur och uppskov har när det
gäller allmänna mål i tredje stycket, som är nytt, tagits in en
direkt hänvisning till den lagen.
Det är dock att märka att bestämmelsen i 4 kap. 11 § UB, som
inte ändras, innebär att ett allmänt
mål som är anhängigt hos kronofogdemyndigheten skall
verkställas senast när utmätning sker i ett
enskilt mål mot samma gäldenär. Därmed får turordningsreglerna
för de allmänna målen endast
betydelse när det mot samme gäldenär inte föreligger en begäran
om utmätning i ett enskilt mål.

27 §

Ändringen är av samma slag som ändringen i 8 §.

36 §

Paragrafen reglerar för närvarande turordningen vid utmätning i
allmänt mål. När föreskrifter om
turordningen nu införs i indrivningslagen (4 §) kan paragrafen
upphävas.

15 kap.

7 §

Ändringen hänger, liksom ändringen i 4 kap. 8 §, samman med
ändringen i 2 kap. 3 § och har
kommenterats närmare i anslutning till den paragrafen.
Ändringen beror alltså på att
föreskrifterna om hos vilken kronofogdemyndighet ansökan skall
göras föreslås flyttade till 2
kap. 3 § medan behörighetsreglerna i den paragrafen förs över
till bl.a. förevarande paragraf.

16 kap.

1 och 10 §§

Ändringarna motsvaras av ändringarna i 15 kap. 7 §.
17.4 Uppbördslagen

49 § 1 mom.

Ändringen i punkt 1 är endast en följd av att bestämmelserna om
avkortning utmönstras. Avkortning
är en bokföringsåtgärd som nu äger rum då någon fått
nedsättning i eller befrielse från honom
påförd debitering av skatt som inte har betalats. Orsaken till
avkortningen är alltså att
betalningsskyldigheten har ändrats. Anstånd skall också i
fortsättningen kunna meddelas om det
kan antas att betalningsskyldigheten för skatt,
kvarskatteavgift eller ränta kommer att ändras av
andra skäl än de som anges i 2 eller 3. Ändringen i denna punkt
innebär ingen ändring i sak.
Ändringarna i punkterna 2 och 3 är av redaktionell natur.

49 § 2 mom.

Ändringen i första stycket har samma bakgrund som ändringen i 1
mom. punkt 1. Förutom en
redaktionell ändring är ändringarna i andra stycket en följd av
att bestämmelserna i lagen om
säkerhet för skattefordringar m.m. föreslås flyttade till
indrivningslagen. Inte heller
ändringarna i detta moment medför några ändringar i sak.

57 §

Inbetald skatt registreras för varje skattskyldig i
skatteregistren enligt särskild reglering.
Restlängden fyller inte längre någon funktion eftersom
restföringen numera alltid sker med hjälp
av ADB. Bestämmelsen om restlängd i andra stycket har därför
slopats. Eftersom resterande del av
stycket innehåller en bestämmelse av sådan beskaffenhet som
inte behöver ges i form av lag och
dessutom inte heller ligger till grund för några
verkställighetsföreskrifter har hela stycket
slopats.

57 a §

Paragrafen upphävs. Föreskriften att skatt m.m. som inte har
betalats i rätt tid får drivas in
behöver dock vara kvar i lagen. Den flyttas till 59 §.
59 §

I paragrafen finns för närvarande UBL:s bestämmelser i fråga om
indrivning. Den första meningen i
nuvarande första stycket rör indrivning i allmänhet och har
fått sin motsvarighet i 1 § förslaget
till indrivningslag. Den har därför utgått här. Det föreslagna
första stycket inleds i stället
med en föreskrift om att obetald skatt, avgift och ränta skall
lämnas för indrivning. En liknande
bestämmelse finns för närvarande i 57 a §. Genom att avgifter
och ränta också anges behövs det
inte någon motsvarighet till den nuvarande paragrafens andra
stycke. Föreskriften i andra
meningen ger regeringen möjlighet att föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för ett
ringa belopp.
Andra stycket innehåller en hänvisning till indrivningslagen.
Att obetalda skatter och avgifter
enligt UBL faller under indrivningslagen följer av att sådana
statliga fordringar drivs in i
allmänt mål hos kronofogdemyndigheten (1 § förslaget till
indrivningslag och 1 kap. 6 § andra
stycket första meningen UB).
I stycket finns också en bestämmelse om att verkställighet
enligt UB får ske vid indrivningen.
Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.
Föreskrifter om när indrivning skall begäras återfinns för
närvarande i förordningen (1983:167)
om användning av automatisk databehandling inom
exekutionsväsendet. Av 2 § i den förordningen
följer att indrivning skall begäras senast två månader efter
varje uppbördsmånad. En liknande
tidsgräns för skattemyndigheterna och andra uppdragsgivande
myndigheter avses även i framtiden
finnas i förordningsform.

60 §

Det nuvarande första stycket har fått sin motsvarighet i den
föreslagna indrivningslagen (2 §).
När allmänna indrivningsbestämmelser samlas i en särskild
indrivningslag skall andra
författningar i fråga om indrivning hänvisa till den lagen och
inte som nu till UBL. Med en sådan
ordning skall UBL rensas från allmänna indrivningsbestämmelser.
Därför har också andra stycket
upphävts. Med hänsyn till bestämmelsen i 15 kap. 1 § 2 UB
gäller även fortsättningsvis att
införsel får äga rum för skatter och allmänna avgifter endast
om det är särskilt föreskrivet.

62 §

Reglerna om konkursansökan återfinns i förlaget till
indrivningslag (15 och 16 §§). Därför har
nuvarande första och andra styckena upphävts.
Föreskrifterna om godtagande av ackord i fråga om statliga
fordringar har flyttats till den
föreslagna lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.
Nuvarande tredje stycket, och därmed
paragrafen i dess helhet, har därför upphävts.

63 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om indrivningskvitto. Den
bestämmelse om indrivningskvitto
som finns i 13 kap. 2 § utsökningsförordningen har ansetts vara
tillräcklig. Till detta kommer
att bestämmelsen i den nu aktuella paragrafen att kvitto som
utfärdas på annat sätt än vad som
föreskrivs inte är gällande, måste uppfattas som stötande för
den enskilde. Paragrafen har därför
upphävts utan att någon motsvarande bestämmelse införts i någon
annan lag.

64 §

Paragrafen, som föreslås upphävd, föreskriver nu bl.a. att
staten tillkommande fordran som får
tas ut genom utmätning utan föregående dom skall drivas in i
samma ordning som skatt enligt UBL.
Den föreskriften utgör grunden för att vissa mål hos
kronofogdemyndigheten handläggs som allmänna
mål. Det gäller bl.a. flygplatsavgifter enligt luftfartslagen
(1957:297) och vissa avgifter
enligt lantmäteritaxan (1971:1101). Utan föreskriften i
paragrafen skulle målen handläggas som
enskilda mål hos kronofogdemyndigheten. Som anförs i avsnitt 5
finns det inte nu skäl att ändra
gruppen av allmänna mål. När allmänna indrivningsbestämmelser
nu utmönstras ur UBL och i stället
samlas i särskilda indrivningsförfattningar bör även den här
paragrafen upphävas. Eftersom de
aktuella målgrupperna dock även fortsättningsvis bör handläggas
som allmänna mål hos
kronofogdemyndigheten görs samtidigt ändringen i 1 kap. 6 § UB
som alltså innebär att de
fordringsmål som nu bedöms som allmänna på grund av 64 § UBL
även fortsättningsvis kommer att
handläggas som sådana mål.
Paragrafens föreskrift om dröjsmålsavgift för de aktuella
fordringarna ersätts inte. Det
innebär att sådan avgift inte längre kan tas ut för
fordringarna. I den mån det finns en särskild
föreskrift om ränta skall sådan ränta, som en följd av
förslaget, beräknas även under
indrivningen.
65 §

Paragrafen innehåller för närvarande föreskrifter om
avkortning. Med avkortning avses att ett
obetalt skatte- eller avgiftsbelopp avförs ur räkenskaperna
därför att det inte längre föreligger
någon fordran på beloppet. En vanlig anledning till avkortning
är att den bakomliggande
taxeringen eller debiteringen sätts ned eller röjs undan.
Avkortning är således endast en
bokföringsåtgärd. Bokföringsrutiner som behövs för att i
myndigheternas räkenskaper hantera en
redan beslutad ändring i betalningsskyldigheten behöver inte
vara föremål för lagstiftning.
Paragrafen har därför upphävts.

66 §

I paragrafen finns nu bestämmelser om avskrivning av debiterad
skatt. Den föreslagna
indrivningslagen ger kronofogdemyndigheten möjlighet att tills
vidare avbryta indrivningen under
vissa förutsättningar (18 §). Som framgår av avsnitt 11 kommer
det förfarandet att ersätta
avskrivningsinstitutet. Paragrafen har därför upphävts.

67 §

Paragrafen anger nu bl.a. att fråga om avkortning och
avskrivning skall prövas av
skattemyndigheten. Som en följd av att 65 och 66 §§ har
upphävts har också förevarande paragraf
upphävts.

97 §

Genom att UBL:s bestämmelser om framställning om försättande i
konkurs, ackordsförslag och
avskrivning föreslås upphävda behöver även den nu aktuella
paragrafen justeras. Som framgår av 19
§ förslaget till indrivningslag och 5 § förslaget till lag om
ackord rörande statliga fordringar
m.m. kommer inte heller med den nya regleringen beslut
beträffande framställning om försättande i
konkurs och ackordsförslag att få överklagas.

17.5 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt

53 §

Ändringarna i första och andra styckena är av redaktionell
natur.
När de allmänna indrivningsbestämmelserna flyttas från UBL
till den föreslagna indrivningslagen
bör hänvisningen i olika lagar till UBL:s bestämmelser om
indrivning utgå. I stället bör det
direkt av den aktuella lagen framgå att obetalt belopp skall
lämnas för indrivning och att
indrivning sker enligt indrivningslagens bestämmelser. I den
lagen regleras också om införsel får
ske (2 §). Däremot bör det i varje särskild lag tas in en
bestämmelse som ger regeringen
möjlighet att föreskriva att indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp och att vid
indrivning verkställighet enligt UB får ske. Det är ändringar
av det slaget som nu görs i tredje
stycket. Ändringarna är av lagteknisk natur och medför inga
sakliga förändringar när det gäller
indrivning av arvsskatt, gåvoskatt eller dröjsmålsavgift.
Bestämmelserna i fjärde stycket, som är nytt, motsvarar 59 §
andra stycket UBL.

17.6 Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst

5 §

Ändringen föranleds av att UBL:s (65 §) bestämmelser om
avkortning upphävs. Avkortning är en ren
bokföringsåtgärd som för närvarande äger rum när en
skattskyldig vunnit nedsättning i eller
befrielse från honom påförd debitering. Paragrafen har också
justerats i anledning av att
bestämmelserna i tidigare 87 § UBL numera återfinns i 103 §
UBL.

17.7 Lagen om sjömansskatt

17 b §

Ändringarna är av samma slag som föreslås beträffande lagen om
arvsskatt och gåvoskatt. En
skillnad i förhållande till lagen om arvsskatt och gåvoskatt är
dock att i ett nytt tredje stycke
föreskrivs att överklagande av beslut inte inverkar på
skyldigheten att betala skatt eller
dröjsmålsavgift. Detta innebär inte någon saklig ändring i
förhållande till nuvarande ordning,
eftersom föreskriften i första stycket om att indrivning får
ske enligt vad som gäller för skatt
enligt UBL innefattat motsvarande bestämmelse i UBL.

17.8 Lagen om mervärdeskatt

48 §

Enligt det nuvarande första stycket kan indrivning ske om skatt
inte har betalats i behörig tid
och ordning. Tolkad efter sin ordalydelse innebär föreskriften
att indrivning kan ske om
betalningen har gjorts i rätt tid men på ett felaktigt sätt. En
sådan ordning har inte ansetts
vara lämplig och används inte heller i nyare författningar (se
exempelvis 65 § fordonsskattelagen
[1988:327]). Den överensstämmer inte heller med vad som sägs i
47 § i fråga om förutsättningar
för dröjsmålsavgift. Sådan avgift påförs nämligen endast om
betalning inte skett i rätt tid.
Förevarande paragraf har ändrats så att indrivning får ske
endast om skatt, ränta eller
dröjsmålsavgift inte betalas i rätt tid.
Som framgår av avsnitt 11 och 12 föreslås
avskrivningsinstitutet avskaffat och föreskrifterna
om avkortning utmönstrade ur lagstiftningen. De båda begreppen
skall därför inte längre finnas
kvar i andra stycket.
Ändringarna i övrigt i första och andra styckena är av samma
slag som ändringarna i lagen om
arvsskatt och gåvoskatt.
I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att
begäran om omprövning eller
överklagande inte inverkar på skyldigheten att betala skatt,
ränta eller avgift. Bestämmelsen är
en följd av att den generella hänvisningen i andra stycket till
UBL:s regler om indrivning
slopats och innebär inte någon saklig förändring.

49 §

Ändringen i fjärde stycket innebär att den möjlighet som före
tillkomsten av lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter fanns att
hos skattemyndigheten göra
avräkning för vissa andra slags motfordringar än fordran på
mervärdesskatt återinförs.
Bestämmelsen har utvidgats till att avse också särskild
löneskatt. Skälen för detta har angetts i
den allmänna motiveringen (avsnitt 13). Ändringen i sjätte
stycket är redaktionell.

17.9 Kupongskattelagen

22 §

Ändringen i första stycket är av samma slag som ändringen i 48
§ första stycket första meningen
lagen om mervärdeskatt.
Ändringarna i andra stycket samt tillägget av ett nytt tredje
stycke är lagtekniska ändringar
som följer av att allmänna bestämmelser om indrivning flyttas
från UBL till den nya indriv-
ningslagen. I sak påverkas inte indrivningen av kupongskatt.
I ett nytt fjärde stycke har införts en bestämmelse om att
besvär över beslut inte inverkar på
skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsav-gift.
Bestämmelsen är en följd av att den
generella hänvisningen i andra stycket till UBL:s regler om
indrivning slopats och innebär inte
någon saklig förändring.

26 §

Ändringarna i första och andra styckena är av redaktionell
natur.
Ändringen i tredje stycket är en följd av ändringen i 22 §
andra och tredje styckena.
17.10 Lagen om felparkeringsavgift

13 §

Ändringen är föranledd av att begreppen avskrivning och
avkortning utmönstras inom
uppbördssystemet. De skall därför inte heller finnas kvar i
förevarande paragraf. Dessutom har
bestämmelsen om att införsel får ske flyttats till
indrivningslagen (2 §).

17.11 Lagen om saluvagnsskatt

6 §

Paragrafen har inte redigerats om som flertalet andra
paragrafer vilka innehåller hänvisningar
till UBL:s regler om indrivning. Skälet till att hänvisningen
behålls är i första hand att den
utgör grunden för påförandet av dröjsmålsavgift. Som en följd
av de föreslagna ändringarna i UBL,
vilka bl.a. innebär att föreskrifterna om dröjsmålsavgift
föregås av en särskild rubrik, bör det
redan av första stycket i förevarande paragraf uttryckligen
framgå att dröjsmålsavgift kan tas
ut. Eftersom avskrivningsinstitutet upphävs och föreskrifterna
om avkortning utmönstras ur
uppbördslagstiftningen har begreppen i fråga också tagits bort
från förevarande paragraf.
Bestämmelsen i andra stycket om införsel har flyttats till
indrivningslagen (2 §).

17.12 Bötesverkställighetslagen

Böter och därmed enligt lagen jämställda medel handläggs hos
kronofogdemyndigheten enligt
bestämmelserna för allmänna mål (1 kap. 6 § UB) och omfattas
därigenom av förslaget till
indrivningslag. De materiella bestämmelserna om indrivning i
bötesverkställighetslagen har därför
upphävts.

6 §

De redaktionella ändringarna i första stycket första meningen
är en konsekvens av tillkomsten av
den nya indrivningslagen av vilken det bl.a. framgår att det är
kronofogdemyndigheten som
ombesörjer indrivning. Föreskriften i nuvarande andra meningen,
som anger exekutionstitlarna för
indrivningen av böter m.m., kom till före det att UB trädde i
kraft och behövs inte längre. Mot
bakgrund av vad som numera anges i 3 kap. 1 § första stycket 1
och 3 samt 3 kap. 24 § UB har den
aktuella föreskriften i stycket upphävts. Här har i stället
tagits in en bestämmelse om ett
regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Det nya andra stycket hänvisar till den nya indrivningslagen.
7 §

Första stycket innehåller nu en föreskrift om att indrivningen
skall inledas med att den
bötfällde (av kronofogdemyndigheten) avkrävs betalning om det
inte finns särskilda skäl att
underlåta krav. Föreskriften har sin motsvarighet när det
gäller skatt i 31 §
uppbördsförordningen (1967:626). Enligt 4 kap. 12 § och 15 kap
8 § UB föreligger vidare en
skyldighet för kronofogdemyndigheten att * utom i vissa fall *
lämna särskild underrättelse innan
utmätning eller införsel får ske. Enligt de rutiner som
kronofogdemyndigheten tillämpar sänds en
handling till gäldenären som är så utformad att den anses
utgöra både krav och underrättelse.
I avsnitt 3 förutskickas en förordningsreglering av ett
allmänt påminnelseförfarande redan på
uppbördsstadiet. Med en sådan reglering, som avses träda i
kraft samtidigt med de nu aktuella
lagarna, kan första stycket upphävas. När det gäller böter
innebär en sådan reglering att den
bötfällde får en betalningsanmaning från uppbördsmyndigheten
och att anmaningen går ut i ett
tidigare skede än vad som nu är fallet. Mot bakgrund av vad som
nu sagts har föreskriften i
första stycket upphävts.
I andra stycket finns för närvarande föreskrifter om uppskov
och avbetalning. Eftersom
motsvarande regler återfinns i förslaget till indrivningslag
(7-9 §§) har stycket, och därmed
paragrafen i dess helhet, kunnat upphävas.

9 §

Paragrafen anger nu att om betalning inte kan erhållas med
tillämpning av 7 § eller
avräkningslagen, sker indrivning genom utmätning eller införsel
enligt vad som är särskilt
föreskrivet. Motsvarande framgår av 2 § förslaget till
indrivningslag. Något behov av
föreskriften i förevarande paragraf finns därför inte.

10 §

Nuvarande föreskrifter i paragrafen om konkursansökan och
antagande
av ackordsförslag har sin motsvarighet i förslaget till
indrivningslag
(15-17 §§) och förslaget till lag om ackord rörande statliga
fordringar m.m. Paragrafen har
därför kunnat upphävas.

11 §

I paragrafen behandlas nu frågor om avkortning och avskrivning.
I avsnitt 11 har det föreslagits
att avskrivningsinstitutet skall avskaffas och ersättas med en
möjlighet att avbryta
indrivningen. Det förfarandet regleras i indrivningslagen och
kommer således att omfatta även
böter. Vidare har det i avsnitt 12 förslagits att reglerna om
avkortning skall utmönstras ur
lagstiftningen. Föreskrifterna om avskrivning och avkortning
har därför upphävts i
bötesverkställighetslagen.
15 §

I paragrafen har det inte ansetts vara nödvändigt att ange att
det är fråga om ådömda böter.
Ändringen i övrigt beror på att begreppet avkortning har
utmönstrats ur uppbördslagstiftningen.

17.13 Skatteregisterlagen

1 §

Förslaget till indrivningslag innehåller bl.a. regler om sådan
gäldenärs-utredning som
kronofogdemyndigheten skall verkställa för att få under-lag för
valet av indrivningsåtgärd (6 §).
Av det förslaget följer också att skatteregistren skall få
användas vid gäldenärsutredningar. I
paragrafens tredje stycke förslås därför den ändringen att
ändamålen för skatteregistren utvidgas
till att omfatta även gäldenärsutredningar. Det kan påpekas att
ändringen ger
kronofogdemyndigheten rätt att använda skatteregistren för
gäldenärsutredning även i allmänt mål
där fordringen inte avser sådan skatt eller avgift beträffande
vilken uppgift för
beskattningsverksamheten inte registreras i skatteregistren.
Ändringen i fjärde stycket är en direkt följd av ändringen i
tredje stycket.

17.14 Lagen om preskription av skattefordringar

1 §

De nuvarande hänvisningarna till UBL:s bestämmelser om
indrivning har i flertalet andra lagar
ersatts av direkta hänvisningar till indrivningslagen. Även UBL
hänvisar för övrigt till indriv-
ningslagen. Av det som nu sagts följer att kopplingen till UBL
i förevarande paragraf måste
ändras. I annat fall kommer flera skatter och avgifter som nu
omfattas av preskrip-
tionsbestämmelserna i lagen att falla utanför dess
tillämpningsområde.
De fordringar som tillkommer det allmänna och som nu drivs in
enligt UBL kommer samtliga att
drivas in enligt indrivningslagen. Indrivningslagen kommer
emellertid att omfatta vissa slags
fordringar som inte drivs in enligt de nuvarande bestämmelserna
i UBL. Bl.a. kommer fordringar
enligt tullagen (1987:1065) att drivas in med tillämpning av
indrivningslagen. Den nuvarande
kopplingen i paragrafen till UBL och tullagen har därför
ersatts med en koppling till
indrivningslagen.
Fordringar som drivs in enligt bötesverkställighetslagen
skall även fortsättningsvis ligga
utanför preskriptionslagens tillämpningsområde. Detsamma gäller
fordringar avseende vissa
domstolskostnader m.m. Detta har uppnåtts genom de undantag som
föreskrivs i sista meningen.
Undantagen har kompletterats så som Lagrådet förordat.

17.15 Arbetstidslagen

27 §

Hänvisningen till UBL:s indrivningsbestämmelser har tagits bort
i paragrafen och ersatts med en
hänvisning till indrivningslagen. Ändringen innebär inte någon
förändring i sak när det gäller
indrivning av övertidsavgift. Dessutom har stycket
kompletterats med en bestämmelse om att rege-
ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp.

17.16 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

5 kap.

16 §

Enligt det nuvarande första stycket kan indrivning ske om skatt
inte har betalats i behörig tid
och ordning. Tolkad efter sin ordalydelse innebär föreskriften
att indrivning kan ske om
betalningen har gjorts i rätt tid men på ett felaktigt sätt. En
sådan ordning har inte ansetts
vara lämplig och stycket har, på samma sätt som 48 § första
stycket lagen om mervärdeskatt och 22
§ första stycket kupongskattelagen, ändrats så att indrivning
får ske endast om skatt inte
betalats i rätt tid.
Som framgår av avsnitt 11 och 12 föreslås
avskrivningsinstitutet avskaffat och föreskrifterna
om avkortning utmönstrade ur lagstiftningen. De båda begreppen
skall därför inte längre finnas
kvar i andra stycket.
Ändringarna i övrigt i paragrafen är av samma slag som
ändringarna i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt.

17.17 Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

35 §

I första stycket har tagits in en bestämmelse om indrivning och
att regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.
Även stämpelskatt som fastställs av inskrivningsmyndigheten
skall drivas in enligt
bestämmelserna i indrivningslagen. En upplysning om det har
tagits in i ett nytt andra stycke i
paragrafen. I stycket finns också en bestämmelse om att
verkställighet enligt UB får ske vid
indrivningen. Därmed avses att verkställighet får ske utan
föregående dom.

17.18 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

15 §

Hänvisningen till UBL i nuvarande andra stycket innebär i
första hand att fordringen i fråga
handläggs som ett allmänt utsökningsmål. Genom föreskriften i
sista meningen kan införsel äga
rum. Som framgått tidigare bör hänvisningar till UBL när det
gäller indrivning undvikas i
framtiden. Samma effekt som nu uppnås genom hänvisningen till
UBL fås i förslaget genom att
fordran på betalningsskyldighet enligt paragrafen drivs in på
samma sätt som arbetsgivaravgifter.
Att införsel får ske framgår av 2 § indrivningslagen.
Bestämmelsen om införsel har därför slopats
i förevarande paragraf.
Ändringen i tredje stycket är en direkt följd av ändringen i
andra stycket.
16 §

Ändringen har samma innebörd som ändringen i 15 §. I enlighet
med vad som nu gäller får införsel
äga rum. Det förhållandet klargörs genom en särskild föreskrift
i 2 § indrivningslagen.

18 §

I paragrafen finns bestämmelser om regressrätt för den som
fullgjort betalningsskyldighet enligt
16 §. Nuvarande föreskrift i tredje stycket första meningen
innebär bl.a. att regresskravet
handläggs som allmänt mål hos kronofogdemyndigheten trots att
fordringen inte tillkommer staten
utan en enskild. I enlighet med vad som sägs i kommentaren till
15 § innebär ändringen i stycket
inte någon förändring i det avseendet. Inte heller i övrigt får
ändringen några konsekvenser i
sak.

27 a §

Nuvarande föreskrift i paragrafen har i förslaget flyttats till
den nya 28 a §. I likhet med vad
som gäller i UBL bör bestämmelserna om dröjsmålsavgift, som nu
finns i 28 §, komma före
bestämmelsen om indrivning. Det uppnås genom ändringen.

28 §

Indrivningslagens tillkomst innebär att allmänna regler om
indrivning flyttas från UBL till den
nya lagen. Det medför att förevarande lag bör hänvisa till den
nya lagen i fråga om indrivning.
Så sker också genom förslaget till 28 a §. Som framgår av
avsnitt 11 och 12 skall avskriv-
ningsinstitutet avskaffas och föreskrifterna om avkortning
utmönstras ur lagstiftningen. De båda
begreppen skall därför inte längre finnas kvar i förevarande
paragraf. Bestämmelser om ackord,
som bl.a. omfattar arbetsgivaravgifter, återfinns i förslaget
till lag om ackord rörande statliga
fordringar m.m. och har därför upphävts här. Föreskriften i
sista meningen har förts till 2 §
indrivningslagen.
Med ändringsförslaget kommer 28 § att innehålla föreskrifter
som endast rör dröjsmålsavgift.
Det är därför lämpligt att paragrafen föregås av en särskild
rubrik som utvisar det förhållandet.

28 a §

Ändringarna är av samma slag som i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt. Genom ändringarna återfinns
lagens samtliga föreskrifter om indrivning av
arbetsgivaravgifter i 28 a §.

17.19 Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter

2 §

Som framgått kommer så gott som samtliga nuvarande hänvisningar
till UBL:s föreskrifter om
indrivning i olika skatte- och avgiftsförfattningar att ändras
till att avse den nya
indrivningslagen. Även bötesverkställighetslagen och tullagen
(1987:1065) föreslås innehålla
hänvisningar till indrivningslagen. Mot den bakgrunden bör även
förevarande paragraf gälla
fordringar som drivs in enligt indrivningslagen. För det fall
att en lag även i framtiden
hänvisar till UBL:s indrivningsbestämmelser faller även
fordringar enligt den lagen inom
paragrafens tillämpningsområde eftersom UBL i sin tur hänvisar
till indrivningslagen. Ändringen
innebär att avräkningslagens tillämpningsområde utvidgas till
att omfatta även det allmännas
fordringar avseende domstolskostnader m.m.

17.20 Utsökningsregisterlagen

1 §

Ändringen i första stycket är av redaktionell natur.
För närvarande får utsökningsregistret användas för
verkställighet enligt UB och andra
författningar. Av förslaget till indrivningslag följer att
registret också skall få användas för
gäldenärsutredning. En sådan gäldenärsutredning behöver inte
mynna ut i någon
verkställighetsåtgärd utan kan exempelvis leda till
indrivningsåtgärd i form av uppskov och
avbetalningsplan. Genom ändringen i paragrafen klargörs att
utsökningsregistret på det här sättet
får ett användningsområde som går utanför den renodlade
verkställigheten.

6 §

Med förslaget får uppgift om förekomsten av gäldenärsutredning
enligt indrivningslagen
registreras i utsökningsregistret. Registreringen skall endast
utvisa att en gäldenärsutredning
har ägt rum och tidpunkten för utredningen. Uppgifter som ingår
i en gäldenärsutredning avses få
registreras endast om det är tillåtet enligt någon annan
bestämmelse i lagen.

17.21 Plan- och bygglagen

10 kap.

29 §

Ändringarna är av samma slag som i lagen om arvsskatt och
gåvoskatt.

17.22 Tullagen

35 §

Ändringen är en konsekvens av ändringen i UBL och
indrivningslagens tillkomst. Den förändrade
lagstiftningstekniken innebär att de medelsslag som inte direkt
regleras i UBL måste ha vissa
egna bestämmelser om indrivning. Eftersom 60 § UBL inte längre
skall vara tillämplig ifråga om
bl.a. tull eller annan skatt enligt tullagen behövs det en
särskild bestämmelse med innebörd att
beslut om fastställd tull och annan skatt omedelbart får
verkställas när fordran förfallit till
betalning. En sådan bestämmelse har tagits in i första stycket.
Därmed kan fordringen på samma
sätt som nu tas ut utan föregående dom (3 kap. 1 § 6 UB).
Indrivningslagen skall omfatta bl.a.
tull och annan skatt enligt tullagen som inte betalas i tid.
Det följer i första hand av att
fordringarna i fråga, som ju tillkommer staten, enligt 1 kap. 6
§ UB handläggs i allmänt mål.
Föreskriften i tredje meningen är en upplysning om det. För
närvarande får införsel inte äga rum
för fordran enligt tullagen. Den ordningen följer av 60 § andra
stycket UBL och den nu aktuella
paragrafen. Någon ändring av det förhållandet skall inte ske.
Detta framgår av att införsel inte
medges enligt 2 § indrivningslagen.

36 §

Ändringen är en direkt följd av bl.a. ändringen i föregående
paragraf.
Samma effekt som nu uppnås genom hänvisningen till UBL har
uppnåtts genom att fordran grundad
på betalningsskyldighet enligt paragrafen drivs in på samma
sätt som tull och annan skatt enligt
tullagen. Dessa skatter hanteras ju på samma sätt som skatter
enligt UBL när det gäller
indrivning. Inte heller när det gäller utkrävande av
ställföreträdaransvar enligt första stycket
får införsel äga rum.

17.23 Fordonsskattelagen

60 §

Ändringen är föranledd av förslaget att bestämmelser om
avkortning skall utmönstras ur
lagstiftningen. Avkortning kan för närvarande ske enligt 65 §
UBL då någon vunnit nedsättning i
eller befrielse från honom påförd debitering. Genom att ordet
"avkortas" byts mot "sättas ned"
sker ingen saklig förändring av förutsättningarna för anstånd.
Innebörden av första stycket är
alltså fortfarande att anstånd kan beviljas om det finns skäl
att anta att betalningsskyldigheten
för skatt kan komma att sättas ned helt eller delvis.

66 §

Av första stycket framgår att skatt som inte betalas i rätt tid
skall lämnas för indrivning.
Detsamma gäller skattetillägg, förseningsavgift, ränta och
dröjsmålsavgift (jfr 2 §
fordonsskattelagen). För att undvika att kronofogdemyndigheten
belastas med ärenden avseende
mycket små belopp har tagits in en bestämmelse om att
regeringen får föreskriva att fordringar
avseende ringa belopp inte behöver lämnas för indrivning.
Bestämmelserna i UBL om indrivning har
slopats och i stället samlats i indrivningslagen. En upplysning
om att bestämmelser om indrivning
finns i indrivningslagen har därför tagits in i första stycket.
I stycket finns också en
bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid
indrivningen. Därmed avses att
verkställighet får ske utan föregående dom.
Ändringen i andra stycket är liksom ändringen i 60 § bl.a.
föranledd av att
avkortningsinstitutet utmönstras ur uppbördslagstiftningen. Som
framgår bl.a. av avsnitt 12 är
avkortning en bokföringsåtgärd som vidtas då någon vunnit
nedsättning i eller befrielse från
honom påförd debitering av skatt. I sak innebär ordbytet inte
någon förändring utan har betal-
ningsskyldighet för fordonsskatt satts ned, exempelvis efter
omprövning, får det ändrade
betalningsansvaret även fortsättningsvis bokföras genom
automatisk databehandling på grundval av
uppgifter i bilregistret.
Den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket har slopats
eftersom det av 2 § indrivningslagen
framgår att införsel får ske vid indrivning av fordonsskatt. I
stället har införts en bestämmelse
om att begäran om omprövning eller överklagande inte inverkar
på skyldigheten att betala skatt.
Bestämmelsen är en följd av att hänvisningen i andra stycket
till UBL:s bestämmelser om
indrivning slopats och innebär inte någon saklig förändring.

17.24 Utlänningslagen

10 kap.

8 §

Hänvisningen till UBL:s indrivningsbestämmelser i paragrafen
har tagits bort, eftersom dessa
bestämmelser slopats och ersatts av indrivningslagen. I stället
har stycket kompletterats med en
bestämmelse om att regeringen får föreskriva att indrivning
inte behöver begäras för fordringar
avseende ringa belopp samt en hänvisning till indrivningslagen.
De nya bestämmelserna innebär
inte någon saklig förändring.

17.25 Lagen om tillstånd för anställning på fartyg

6 §

Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 10 kap. 8 §
utlänningslagen.

17.26 Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

10 §

Ändringarna i första och andra styckena är av samma slag som
ändringarna i 10 kap. 8 §
utlänningslagen. I andra stycket har dessutom tagits in en
bestämmelse om att verkställighet
enligt UB får ske vid indrivningen. Därmed avses att
verkställighet får ske utan föregående dom.
I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att
överklagande inte inverkar på
skyldigheten att betala skatt eller avgift. Bestämmelsen är en
följd av att hänvisningen i andra
stycket till UBL:s regler om indrivning slopats och innebär
inte någon saklig ändring.

17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

21 §

Ändringen är en direkt följd av de tidigare redovisade
ändringarna i UBL som bl.a. innebär att 57
a § upphävs. En hänvisning till 58 § UBL, som innehåller
bestämmelser om dröjsmålsavgift, bör
därför inleda den nu ändrade hänvisningen till vissa
bestämmelser i UBL. I 59 § UBL finns
bestämmelser om när indrivning skall ske. Bestämmelserna om
ansvar för avlidens och dödsbos skatt
i 61 § UBL ändras inte. Förevarande paragraf skall således även
fortsättningsvis hänvisa till 59
och 61 §§ UBL. Eftersom 62*67 §§ UBL har upphävts skall de utgå
ur förevarande paragraf. Dock
kommer bestämmelserna i 62 §, om konkursansökan och
ackordsförslag, och i 66 §, om avskrivning,
att ha sin motsvarighet i den föreslagna indrivningslagen och
lagen om ackord rörande statliga
fordringar m.m. Genom hänvisningen till 59 § UBL kommer skatt
som avses i förevarande lag att
drivas in enligt bestämmelserna i indrivningslagen.

22 §

Paragrafen har ersatts av 2 § första stycket 11
indrivningslagen.

17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.

23 §

Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 21 § lagen om
särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta.

24 §

Paragrafen har ersatts av 2 § första stycket 12
indrivningslagen.

17.29 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

Övergångsbestämmelserna

Förutvarande 2 kap. 10 § reglerade förutsättningarna för fysisk
person att lämna förenklad
självdeklaration. Bl.a. får förenklad deklaration inte lämnas
om, under intäkt av tjänst, avdrag
yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten. Paragrafen har
numera upphört att gälla, men
skall fortfarande tillämpas vid 1994 års taxering. Genom
ändringar i övergångsbestämmelserna har
den skattskyldige givits möjlighet att lämna förenklad
självdeklaration, även om avdrag yrkas för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen med allmänna
kommunikationsmedel. Avdrag för det
belopp som överstiger avdragsbegränsningen 4 000 kr får yrkas
genom tilläggsuppgift i
deklarationen.

18 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
förslagen till
1. lag om indrivning av statliga fordringar,
2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på acku-mulerad inkomst,
7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar,
15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,
20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg,
26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.,
29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.

19 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och
beslutar att genom prositionen
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har
lagt fram.
Sammanfattning av förslagen i betänkandet (SOU
1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av
Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)

I detta betänkande behandlar utredningen det allmännas
ställning som borgenär vid indrivning av
skatter och avgifter m.m. hos kronofogdemyndigheten. Bakgrunden
till översynen är den stora
balansen av oredovisade, restförda skatter och avgifter.
Borgenärsfrågorna är av väsentlig
betydelse för indrivningens effektivitet och reformer på det
här området bör kunna medverka till
att balansen av obetalda fordringar minskas.
Riksdagen har i december 1986 beslutat om en omorganisation
av exekutionsväsendet fr.o.m. den 1
juli 1988. Beslutet innebär bl.a. att det skall finnas en
kronofogdemyndighet i varje län.
Härigenom kommer varje kronofogdemyndighet att få ett större
arbetsunderlag än för närvarande och
därmed ökad erfarenhet och kompetens för bl.a. kvalificerade
borgenärsuppgifter. I propositionen
om exekutionsväsendets organisation m.m. framhöll
departementschefen också att den nya
organisationen ger möjlighet att pröva nya lösningar
beträffande borgenärsfunktionerna inom ramen
för det arbete som Skatteindrivningsutredningen bedriver.
Utredningen har försökt undanröja de ofullständigheter och
oklarheter som för närvarande finns
i fråga om vissa borgenärsuppgifter. Det har härvid gällt att
ta ställning till vilka
borgenärsuppgifter som kan handhas av kronofogdemyndigheten
utan att det inkräktar på
myndighetens ställning som opartisk exekutiv myndighet.
Utredningen har vidare sett det som en
viktig uppgift att samordna skattemyndigheternas och
kronofogdemyndigheternas aktiviteter till
det allmännas bästa.
Enligt utredningen bör principen vara att borgenärsuppgifter
som har nära anknytning till
verkställighet enligt utsökningsbalken skall handhas av
kronofogdemyndigheten. Ett modernt
indrivningssystem med höga krav på att resurserna utnyttjas
effektivt förutsätter att det
allmännas borgenärsintressen anförtros den myndighet som
typiskt sett besitter störst kompetens
och erfarenhet på området. Dessutom pågår inom
statsförvaltningen en utveckling mot enklare och
smidigare handläggningsformer där besluten fattas på nivåer som
ligger så nära medborgarna som
möjligt. Utredningsförslaget är utformat i huvudsaklig
överensstämmelse med det nu anförda.
Med den reglering av borgenärsfunktionen som utredningen nu
föreslår kommer rättssäkerheten att
öka. Myndigheternas beslut blir lättare att förutse och kravet
på att gäldenärerna skall
behandlas lika kan uppfyllas bättre än för närvarande.
Utredningen förelår visserligen en
fördjupning av borgenärsfunktionen i form av ökad insamling av
information om gäldenärens
personliga och ekonomiska förhållanden. Fördjupningen kommer
emellertid inte att gå ut över de
enskilda målen hos kronofogdemyndigheten. Tvärtom kan antas att
dessa mål i viss omfattning
kommer att dra fördel av fördjupningen och att de enskilda
borgenärernas rätt alltså i stort blir
bättre tillvaratagen än för närvarande. Till detta kommer att
utredningen också föreslår vissa
direkta förbättringar vid verkställigheten av de enskilda
målen. Sådana förslag kan visserligen
sägas ligga något utanför utredningsuppdraget men är å andra
sidan nödvändiga eftersom
kronofogdemyndigheten som exekutiv myndighet skall behandla
allmänna och enskilda mål lika.
Den beslutade omorganisationen av exekutionsväsendet innebär
att kronofogdemyndigheterna också
i framtiden skall vara fristående i förhållande till
skatteförvaltningen. Detta gör det angeläget
att förbättra samordningen av de olika verksamhetsgrenarna på
skatte- och indrivningsområdena.
Utredningen har redan tidigare * i betänkandet (Ds Fi 1984:4)
Indrivning av skatt m.m. * lagt
fram förslag som syftar till att indrivningen skall knytas ihop
bättre än för närvarande med
taxeringen, debiteringen och uppbörden hos skatte- och
avgiftsmyndigheterna. I förevarande
betänkande föreslår utredningen nya åtgärder för att på
regional och lokal nivå åstadkomma en
förbättrad samverkan mellan skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet. I övervägandena rörande
förhållandet mellan skatteförvaltningen och
kronofogdemyndigheterna tar utredningen också upp
Riksskatteverkets (RSV:s) roll och ställning.
I betänkandet redovisar utredningen vidare sin syn på hur en
modern, ändamålsenlig indrivning
bör bedrivas. Framställningen avser i första hand indrivning
mot företag. I anslutning härtill
överväger utredningen möjligheten att effektivisera
handläggningen av de enskilda målen.
Framställningen beträffande indrivningen mot företag tjänar som
underlag för de överväganden som
utredningen sedan gör i fråga om borgenärsfunktionerna uppskov,
betalningsskyldighet för tredje
man, konkurs samt ackord och annan eftergift.
Författningstekniskt har huvudparten av utredningens förslag
fått komma till uttryck i en ny
författning, indrivningslagen, med bestämmelser om de
borgenärsuppgifter som utöver dem som är
reglerade i utsökningsbalken aktualiseras vid indrivning av
allmänna mål. Indrivningslagen skall
ses som ett komplement till utsökningsbalken. Förslaget till
indrivningslag innebär bl.a. att
bestämmelserna om indrivning i uppbördslagen (1953:272) bryts
ut från den lagen och förs till
indrivningslagen. Det förslag till indrivningsförordning som
utredningen lanserade i sitt
betänkande Ds Fi 1984:4 har i förevarande sammanhang byggts ut.
Vid sidan av indrivningslagen och
indrivningsförordningen har utredningens arbete föranlett
förslag till ändringar i ett stort
antal författningar.
Utredningen vill här tillägga att det naturligtvis inte är
nödvändigt att reglerna om behörig
myndighet ges i lagform. Emellertid har den ordningen
regelmässigt tillämpats i vart fall på
exekutionsväsendets område. Utredningen kan exempelvis hänvisa
till utsökningsbalken (2 kap. 30 §
andra stycket), säkerhetslagen (1, 3 och 5 §§) lagen om
preskription av skattefordringar m.m. (13
och 14 §§) och avräkningslagen (3 och 11 §§), alla
författningar som tillkommit under det senaste
decenniet. Det är också naturligt med en ordning som innebär
att ifrågavarande regler meddelas i
nära anslutning till de materiella reglerna. För den enskilde
är det uppenbarligen till klar
fördel att han lätt ser vilken myndighet som är att betrakta
som hans motpart. Avvikelsen från
den här principen i 2 kap. 3 § förordningen (1986:1346) med
instruktion för skatteförvaltningen
ser utredningen som en provisorisk lösning. Principen bör
enligt utredningens uppfattning vara
att borgenärsfunktioner som ofta utnyttjas och där kompentensen
följaktligen genomgående bör
kunna vara hög tilldelas en bestämd myndighet på regional nivå
redan i författningen på området
samt att övriga borgenärsfunktioner * som kräver
specialistkompentens * samlas hos RSV.

Samverkan på regional och lokal nivå mellan skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet

Samarbetet mellan kronofogdemyndigheten, å ena, och läns-
skattemyndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter, å
andra sidan, byggs ut. Formerna för samarbetet skall i fort-
sättningen fortlöpande ses över av RSV.
När ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt
därefter skall länsskattemyndigheten och andra uppdragsgi-
vande myndigheter underrätta kronofogdemyndigheten om de
förfogar över information som bedöms vara av värde vid in-
drivningen.
Ansökan om indrivning får göras utan att ordinarie rest-
föring avvaktas och den möjligheten bör myndigheterna ut-
nyttja oftare än för närvarande.
Fasta samrådsgrupper och kontaktpersoner är lämpliga
former för samverkan.

När en fordran är under indrivning tas det allmännas
borgenärsintresse till vara av såväl
kronofogdemyndigheten som länsskattemyndigheten och andra
uppdragsgivande myndigheter. I vissa
fall är de berörda myndigheternas aktiviteter dessutom
näraliggande. Innebörden av anstånd och
uppskov t.ex. är från den skattskyldiges synpunkt i stort sett
densamma. Anstånd med betalningen
på grund av exempelvis taxeringsbesvär beviljas av skatte-
eller avgiftsmyndigheten medan uppskov
med betalningen i form av en avbetalningsplan beslutas av
kronofogdemyndigheten. Det är bl.a.
detta som gör samordningen av myndigheternas verksamhet till en
viktig faktor för effektiviteten
i indrivningen. Det gäller att utnyttja resurserna på bästa
sätt. I överensstämmelse härmed bör
dubbelarbete undvikas och myndigheterna bör ställa den
information som man har samlat in om en
gäldenär till förfogande för varandra.
För kronofogdemyndigheternas del är det * om man bortser från
RSV * förhållandet till
länsskattemyndigheten som tilldrar sig det största intresset.
Länsskattemyndighetens nära
anknytning till indrivningsverksamheten följer redan av att det
är denna myndighet som levererar
det överlägset största antalet indrivningsuppdrag.
Från nu angivna utgångspunkter gör utredningen i betänkandet
en närmare genomgång av
förekommande samverkansformer och diskuterar behovet av
förändringar.
Utredningen föreslår bl.a. att ett antal delvis föråldrade
detaljbestämmelser om underrättelser
från kronofogdemyndigheten skall upphävas och ersättas med ett
bemyndigande för RSV att meddela
närmare föreskrifter om informationsutbyte och annan samverkan
mellan kronofogdemyndigheten och
de uppdragsgivande myndigheterna. Avsikten är att RSV
fortlöpande skall se över formerna för
informationsutbytet och kunna besluta om övergång från
konventionella till ADB-baserade under-
rättelserutiner eller vice versa, avskaffa rutiner som inte
längre behövs och införa nya sådana
vid behov.
Ett annat förslag är införandet av en bestämmelse som ålägger
uppdragsgivande myndighet att
underrätta kronofogdemyndigheten när den förfogar över
uppgifter om gäldenärens personliga och
ekonomiska förhållanden som kan antas vara av betydelse för
indrivningen. Underrättelse lämnas
när ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt
därefter.
Vidare föreslås en författningsändring som klargör att
myndigheterna kan ansöka om indrivning
utan att avvakta ordinarie restföring. Denna möjlighet bör
enligt utredningen utnyttjas oftare än
för närvarande. Bakom förslaget ligger intresset att försöka
minska tidsglappet mellan
debitering, uppbörd och indrivning.
De närmare samverkansformerna på regional och lokal nivå
mellan skatteförvaltningen och
exekutionsväsendet måste inom den av RSV uppdragna ramen
bestämmas av myndigheterna i varje län.
Utredningen vill dock förorda en viss formalisering av
samarbetet. För att fästa myndigheternas
uppmärksamhet på denna fråga föreslås att det av
instruktionerna för skatteförvaltningen
respektive exekutionsväsendet skall framgå att fasta
samrådsgrupper och kontaktpersoner är
exempel på lämpliga former för samverkan. Av instruktionerna
bör vidare framgå att samverkan, när
det är lämpligt, skall äga rum genom samordnad handläggning
under en bestämd tidsperiod av vissa
mål eller ärenden (samordnade aktioner). Erfarenheterna av
sådan aktioner är goda och
myndigheterna bör därför fortsätta med dem.

RSV:s roll och ställning

RSV är för närvarande centralmyndighet för administration
av exekutionsväsendet. Innebörden härav är något tveksam.
Utredningen gör vissa uttalanden rörande RSV:s framtida roll
i formellt avseende.
RSV föreslås få en förstärkning för uppgiften att styra
exekutionsväsendet.
Den s.k. kronomålsgruppen på RSV bör finnas kvar och
liksom hittills ha en samordnande uppgift beträffande det
allmännas processföring.
Inom RSV skall samma enhet svara för styrningen i en
borgenärsfråga gentemot såväl uppdragsgivande myndighet som
kronofogdemyndigheten.

RSV har till uppgift att på olika sätt granska och utöva
tillsyn över den operativa
verksamheten hos kronofogdemyndigheten. Tillsynen utövas genom
föreskrifter och råd, uppsökande
verksamhet och andra former för styrning. Verket har vidare att
företräda staten vid processer i
s.k. kronomål. Inom RSV finns en särskild avdelning (avdelning
E) för de uppgifter som rör
exekutionsväsendet.
I formellt avseende är RSV centralmyndighet för
administration av exekutionsväsendet. I fråga
om beskattningen däremot är RSV central förvaltningsmyndighet.
Denna skillnad i RSV:s ställning
är mera teoretisk än praktisk. Skillnaden beror på att
kronofogdemyndigheten i sin huvuduppgift,
dvs. den exekutiva verksamheten, varken är en domstol eller en
förvaltningsmyndighet utan, som JO
har uttalat, något mittemellan, en "verkställande" myndighet.
Frågan om RSV:s ställning skall nu
behandlas av den kommitté som med anledning av riksdagens
beslut i december 1986 skall se över
organisationen inom exekutionsväsendet. Utredningen behöver
därmed inte överväga frågan
ytterligare.
För RSV:s uppgift att styra kronofogdemyndigheterna behövs,
enligt utredningens mening, en
förstärkning. Olika möjligheter står härvid till buds.
Utredningen föreslår för sin del att det
till verksledningen knyts exekutionsrättslig sakkunskap.
Förutom kontinuerligt expertstöd bör
förstärkningen utgöras av att kronofogdar, förslagsvis några
myndighetschefer, hörs i fråga om
den långsiktiga inriktningen av verksamheten.
Vidare föreslås att RSV genom den s.k. kronomålsgruppen på
avdelning E också i fortsättningen
skall ha en samordnande uppgift beträffande det allmännas
processföring.
Den enhet inom RSV som i första hand besitter kompetens i en
borgenärsfråga skall svara för
styrningen gentemot såväl uppdragsgivande myndigheter som
kronofogdemyndigheten. Härigenom
undviker man att myndigheterna får dubbla budskap och alltså
oklara styrsignaler från RSV.

Indrivning mot företag

Kronofogdemyndighetens möjligheter att göra ett ändamålsen-
ligt urval av mål för bearbetning skall förbättras.
Insamlingen av information om gäldenärens förhållanden
skall i princip utföras i indrivningens inledningsskede och
innefatta bl.a. uppgifter om förfallna skatter och avgifter
som ännu inte överlämnats för indrivning.
Indrivningen mot gäldenärer mellan vilka det föreligger
ett ekonomiskt samband skall samordnas.
I komplicerade indrivningsfall skall en ekonom medverka i
arbetet.

Möjligheterna att driva in ett skatte- eller avgiftsbelopp
ökar i regel betydligt om de
åtgärder som skall vidtas kan sättas in i nära anslutning till
förfallodagen. Av den anledningen
är det av stor vikt i vilken turordning det allmänna såsom
borgenär väljer att hantera sina ford-
ringar. Urvalet av mål för bearbetning görs av
kronofogdemyndigheten. På grund av brister i
planeringsunderlaget är kronofogdemyndighetens möjligheter att
göra ett ändamålsenligt urval
emellertid begränsade. Utredningen föreslår därför att RSV
skall undersöka möjligheterna att
vidareutveckla urvalssystemet. Vad som bör utredas är bl.a. om
det går att förse
planeringsunderlaget med uppgifter om väntade restföringar,
skönstaxerade belopp, slaget av
restförda skatter och avgifter samt gäldenärernas
branschtillhörighet.
Arbetet med att samla in uppgifter om gäldenärens
förhållanden bör i princip utföras i
indrivningens inledningsskede. Härigenom ökar förutsättningarna
för att indrivningen skall få en
riktig inriktning från början. Man kan t.ex. undvika att inleda
tidsödande förhandlingar om
uppskov och avbetalning med gäldenärer som egentligen bör
försättas i konkurs. Under
informationsinsamlingen bör kronofogdemyndigheten ställa långt
gående krav på medverkan från
gäldenärens sida. Den kanske viktigaste uppgiften som måste
skaffas fram gäller gäldenärens
totala skuld (s.k. skuldavstämning). Här räcket det inte med
det restförda beloppet utan
kronofogdemyndigheten skall också utreda företagets skatte- och
avgiftssituaion i övrigt.
Många gånger föreligger det ett ekonomiskt samband mellan ett
gäldenärsföretag och andra
restförda personer * fysiska eller juridiska. Här åsyftas i
första hand delägare i handelsbolag
och andra företrädare för juridiska personer. Men det kan också
gälla t.ex. moder- resp.
dotterföretag i en koncern. I dessa fall är det viktigt att
indrivningsåtgärderna mot
gäldenärerna samordnas. Förhandlingar om hur skulden skall
regleras t.ex. får inte enbart röra
den gäldenär som för stunden är föremål för handläggning. Här
bör kronofogdemyndigheten i stället
verka för att en helhetslösning kommer till stånd.
Under senare år har kronofogdemyndigheterna tillförts ett
antal ekonomtjänster. Komplicerade
indrivningsfall bör aldrig handläggas utan biträde av en
ekonom. Den sakkunskap som de besitter
behövs vid bl.a. sådana analyser som fordras för att
kronofogdemyndigheten skall kunna avgöra
frågor om betalningsuppskov, säkerheter och ansökan om konkurs.
Ekonomernas arbetsuppgifter har i
viktiga delar den karaktären att det fordras ett nära samarbete
mellan dem och olika handläggare
hos den lokala skattemyndigheten och länsskattemyndigheten. Här
gäller det bl.a. att undvika
dubbelarbete. De utredningar som kronofogdemyndigheternas
ekonomer gör kan nämligen avse
förhållanden som redan är eller skall bli föremål för utredning
av skattemyndigheternas
handläggare.

Handläggningen av enskilda mål

Innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken bör
preciseras och avgränsas mot borgenärsfunktionen i allmänna
mål.
Verkställighet av kvarstad bör utrustas med samma förmåns-
rätt som verkställighet av betalningssäkring.
Enskilda mål bör inte återredovisas till sökanden omedel-
bart efter ett misslyckat verkställighetsförsök utan liksom
allmänna mål få ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för
bevakning.

För att * så långt det nu är möjligt * få till stånd en fullt
opartisk och lika behandling av
allmänna och enskilda mål fordras först och främst att
innebörden av verkställighet enligt
utsökningsbalken preciseras och avgränsas mot
borgenärsfunktionen i de allmänna målen. Till vissa
delar kan det arbetet sägas vara utfört genom detta betänkande.
I övrigt får saken tas om hand av
RSV. Av vikt i det här sammanhanget är bl.a. att det förs ut
information till de enskilda
borgenärerna om vad de är garanterade under verkställigheten.
RSV rekommenderas därför att ge ut
en broschyr med information till dem som brukar ge in
ansökningar om verkställighet i enskilda
mål. Broschyren bör bl.a. innehålla en utförlig beskrivning av
de åtgärder som vidtas under
verkställigheten och också ta upp sambandet med
kronofogdemyndighetens handläggning av allmänna
mål.
Enligt nuvarande lagstiftning medför kvarstad * till skillnad
från betalningssäkring * inte
någon förmånsrätt. Om egendom som har belagts med kvarstad för
fordran senare utmäts för annan
fordran skall egendomen dock anses samtidigt utmätt för
kvarstadsborgenärens räkning. Att
kvarstaden i och för sig inte medför förmånsrätt kan i vissa
fall få följder som framstår som
obilliga för kvarstadsborgenären. I samband med genomförandet
av utsökningsbalken uttalades att
en utredning av frågan om att utrusta kvarstad med förmånsrätt
borde anstå till dess betal-
ningssäkringslagen tillämpats under ytterligare någon tid och
erfarenhet även vunnits av de nya
bestämmelserna i utsökningsbalken om rättsverkningarna av
kvarstad. Betalningssäkringslagen har
nu tillämpats i mer än åtta år och utsökningsbalken i mer än
fem år. SIU förordar för sin del att
den nyssnämnda utredningen nu kommer till stånd utan
ytterligare dröjsmål. Vid utredningen bör
man utgå från principen att allmänna och enskilda fordringar
skall behandlas lika i
förmånsrättshänseende. Verkställighet av kvarstad bör därför
medföra samma rättsverkningar som
verkställighet av betalningssäkring.
SIU föreslår vidare att det i ett senare sammanhang utreds om
enskilda mål * liksom allmänna *
kan få ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning efter
misslyckade
verkställighetsförsök. En utjämning av denna skillnad mellan
enskilda och allmänna mål skulle
innebära ett viktigt steg på vägen mot en lika behandling av de
båda målgrupperna. En ordning av
det här slaget förutsätter emellertid att
kronofogdemyndighetens rutiner för bl.a. bevakning och
redovisning i enskilda mål är ADB-baserade. Annars blir
rutinerna för tunga att administrera. För
närvarande saknas sådana ADB-rutiner. RSV bedriver för
närvarande utvecklingsarbete på området
men utbyggnaden av ADB-systemet ligger i dessa delar ett stycke
fram i tiden. SIU tränger därför
inte djupare in i den här frågan.

Uppskov m.m.

Uppskovsinstitutet författningsregleras. Genom regleringen
skall tillämpningen stramas upp och bli mer enhetlig.
Beslutsfunktionen skall liksom hittills ankomma på
kronofogdemyndigheten.
Uppskov får utvidgas till att avse även en fordran för
vilken indrivning inte har begärts under förutsättning att
den har förfallit till betalning.

Vid indrivning av skatter och avgifter får
kronofogdemyndigheten medge gäldenären uppskov med
betalningen. Uppskovet kan avse hela den restförda skulden
eller en del av denna. Det vanligaste
är att uppskovet ges formen av en avbetalningsplan.
Uppskovsinstitutet är i det närmaste
oreglerat.
Utredningen föreslår nu att uppskovsfrågorna regleras. Redan
uppskovens omfattning och
praktiska betydelse i indrivningen utgör skäl för en sådan
reglering. Till detta kommer intresset
av att strama upp och göra tillämpningen av institutet mer
enhetlig. I sammanhanget kan nämnas
att det näraliggande institutet anstånd redan är föremål för en
omfattande reglering.
Enligt förslaget skall beslutsfunktionen liksom hittills
ankomma på kronofogdemyndigheten.
Uppskov skall endast få medges om det kan anses fördelaktigt i
jämförelse med vad det allmänna
kan erhålla genom ett exekutivt förfarande, om det är påkallat
av sociala skäl med hänsyn till
gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan på att en
ansökan om anstånd eller begäran
om omprövning av skatt inges till eller prövas av skatte- eller
avgiftsmyndigheten. Härvid
förutsätts att i princip varje beslut om uppskov skall föregås
av en omsorgsfull utredning
angående gäldenärens förhållanden. Vidare föreslås regler om
bl.a. innebörden av ett beslut om
uppskov.
Enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.
(säkerhetslagen) får
kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i samband med uppskov.
Denna rätt är emellertid begränsad
till fordringar som har lämnats över för indrivning. Uppskov
begränsas i praktiken i överens-
stämmelse härmed. Utredningen föreslår nu att
kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov * och ta
säkerhet * även i fråga om fordringar som inte har överlämnats
under förutsättning att de är
förfallna till betalning. Bakgrunden till förslaget är att
kronofogdemyndigheten * som det är i
dag * då och då erbjuds säkerhet också för sådana fordringar
men av formella skäl måste tacka nej
till erbjudandet i den delen. Detta kan naturligtvis leda till
förluster för det allmänna.
Eftersom utvidgningen av tillämpningsområdet begränsas till
förfallna fordringar bör de nya
reglerna inte medföra några negativa konsekvenser för
uppbördsförfarandet.

Betalningsskyldighet för tredje man

Kronofogdemyndigheten ges behörighet att föra processer i
tingsrätt om betalningsskyldighet för tredje man beträffande
skatter och avgifter m.m.
Det tidigare tillämpade förfarandet i fråga om handelsbo-
lag att beskattningsmyndigheten fastställer en bolagsmans
betalningsskyldighet för mervärdeskatt bör återupptas.

Vid indrivning av skatter och avgifter kan betalningsanspråk
i vissa fall riktas även mot annan
än den som är skatt- eller avgiftsskyldig, dvs. mot tredje man.
Utredningens överväganden om hur
det allmänna bör göra tredjemansansvaret gällande har främst
avsett hur och i vilket skede som
ansvaret skall aktualiseras, vilken utredning som behövs för
att få ansvaret fastställt, samt
processbehörigheten. De bestämmelser som övervägandena gällt är
bl.a. 77 a § uppbördslagen
(1953:272) och därmed jämställda lagrum (företrädaransvaret)
och 13 kap. 2 § fjärde stycket
aktiebolagslagen (1975:1385).
Avsikten bakom de här aktuella reglerna är uppenbarligen att
betalningsansvaret i normalfallet
skall göras gällande sekundärt, dvs. först sedan det
konstaterats att den skatt- eller
avgiftsskyldige underlåtit att betala på förfallodagen.
Frivilliga uppgörelser bör eftersträvas.
I likhet med andra borgenärer bör staten alltså i första hand
försöka få betalt genom
utomprocessuella aktiviteter. Bl.a. bör kronofogdemyndigheten
föra förhandlingar om betalning i
anslutning till indrivningsarbetet mot den primärt ansvarige.
För att stärka
kronofogdemyndighetens förhandlingsposition föreslår
utredningen att myndigheten själv skall få
väcka talan om betalningsskyldighet inför domstol. Den
behörigheten har t.o.m. 1986 tillkommit
länsstyrelsen * och beträffande vissa fordringar RSV * och
finns fr.o.m. 1987 endast hos RSV men
med möjlighet att delegera uppgiften till
länsskattemyndigheten.
En särskild fråga som tagits upp till behandling i detta
sammanhang är den om hur
betalningsansvaret för en bolagsman i ett handelsbolag skall
fastställas beträffande skatter och
avgifter. Frågan har stor praktisk betydelse beträffande
mervärdeskatt. Att bolagsmannen är
betalningsskyldig för skatter och avgifter som påförts bolaget
följer av 2 kap. 20 § lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.
Fastställelseförfarandet finns det inte några regler
om. Enligt rekommendationer från RSV går man i tillämpningen i
fråga om mervärdeskatt till väga
på det sättet att länsskattemyndigheten låter väcka talan om
betalningsansvar mot bolagsmannen
vid allmän domstol. Utredningen har emellertid den
uppfattningen att betalningsskyldigheten
enligt gällande rätt skall fastställas av
länsskattemyndigheten. Ett sådant förfarandet
tillämpades tidigare av länsstyrelsen, men frångicks sedan det
underkänts av JK. Utredningen
föreslår nu att förfarandet återupptas och att RSV utfärdar nya
rekommendationer i ämnet.

Konkurs

Behörigheten att besluta om konkursansökan flyttas från
länsskattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.
Kronofogdemyndighetens behörighet som borgenärsföreträdare
under konkurs lagfästs och utvidgas till att avse också tvi-
ster inför domstol.
I fall då ett konkursbo vill processa inför domstol skall
vissa kostnadsgarantier kunna ställas av kronofogdemyndig-
heten.

Konkursansökan är ett viktigt medel i skatteindrivningen. Den
formella behörigheten att besluta
om sådan ansökan tillkommer länsskattemyndigheten beträffande
de allra flesta medelsslagen.
Reellt utövas emellertid beslutsfunktionen av
kronofogdemyndigheten. Med hänsyn till den nära
anknytningen mellan åtgärden att begära en gäldenär försatt i
konkurs och kronofogdemyndighetens
övriga indrivningsåtgärder är detta enligt utredningen det
riktiga. Men det är en brist att
lagtexten inte speglar den ordning som faktiskt tillämpas.
Utredningen föreslår därför att
kronofogdemyndigheten ges egen behörighet att ansöka om en
gäldenärs försättande i konkurs.
Härigenom uppnås en i formellt avseende mera smidig och mindre
byråkratisk ordning.
Frånsett regler om upprättande av bevakningsinlaga har det
intill utgången av 1986 saknats
bestämmelser om vem som i olika hänseenden är behörig att
företräda det allmänna under en
konkurs. Utvecklingen har emellertid blivit den att
borgenärsfunktionen * i fråga om fordringar
som bevakas av kronofogdemyndigheten * i allt väsentligt utövas
av denna. Detta gäller även
klanderprocesser och andra tvister inför domstol. Fr.o.m. 1987
ankommer de här aktuella
borgenärsuppgifterna i princip på RSV.
Utredningen anser att uppgifterna som borgenärsföreträdare
under konkurs bör handhas av
kronofogdemyndigheten. Den sakliga kompetensen på
konkursrättens område är visserligen tills
vidare ojämnt fördelad hos kronofogdemyndigheterna och finns i
första hand representerad hos dem
som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Som en följd av
organisationsförändringen inom
exekutionsväsendet bör borgenärsfunktionen under konkurs
emellertid kunna utföras fullt effektivt
och ändamålsenligt över hela landet. Utredningens förslag
innebär att kronofogdemyndighetens
behörighet skall omfatta också tvister inför domstol.
Utredningen föreslår vidare att kronofogdemyndigheten, när
ett konkursbo vill väcka talan i
domstol, skall ha behörighet att dels ställa säkerhet i form av
borgen för den skada som kan
tillfogas motparten om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd
beviljas, dels gentemot boet åta sig
betalningsansvar för de rättegångskostnader som boet kan bli
skyldigt att betala i målet.
Bakgrunden till förslaget är att en konkursförvaltare ibland
kräver att staten * när staten är
den borgenär som ekonomiskt kan komma att vinna på processen *
ställer sådana garantier. Saken
aktualiseras bl.a. om konkursboet saknar tillgångar eller
endast har begränsade sådana och
riskerar att hamna på obestånd om målet skulle förloras och
boet blir skyldigt att betala
motpartens rättegångskostnader. Enligt nuvarande praxis anses
utfärdandet av garantier vara en
uppgift som ankommer på länsskattemyndigheten.

Ackord och annan eftergift

Skatter och avgifter skall kunna efterges av sociala skäl.
Förutsättningarna för antagande av ackordserbjudande pre-
ciseras.
Fråga om eftergift skall prövas av kronofogdemyndigheten
medan fråga om ackord skall prövas av länsskattemyndigheten.

På skatteområdet finns för närvarande regler om ackord som
nära ansluter till ackordslagen
(1970:847) och vad som i allmänhet gäller om ackord.
Länsskattemyndigheten är ackordsmyndighet
beträffande alla viktiga medelsslag utom tull, där motsvarande
funktion utövas av
generaltullstyrelsen. Däremot saknas regler om eftergift på
skatteområdet.
I fråga om ackord och annan eftergift har utredningen inte
stannat vid en prövning av vilken
myndighet som skall utöva borgenärsfunktionen, utan också
behandlat de materiella reglerna.
Övervägandena inbegriper bl.a. den under senare år väckta
tanken på åtgärder för ekonomisk
rehabilitering samt frågan om de s.k. bonnackorden. Ekonomisk
rehabilitering är ett
samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att göra
"kroniska" gäldenärer till normala
skattebetalare. Bonnackord kan vara en sådan åtgärd. Med
bonnackord avses en överenskommelse
mellan kronofogdemyndigheten och gäldenären om att viss del av
skulden skall betalas medan
resterande belopp skall skrivas av. Avsikten är därvid att det
avskrivna beloppet inte skall bli
föremål för ytterligare indrivningsåtgärder och
överenskommelsen är på det sättet
eftergiftsliknande.
Utredningen har funnit att skatte- och avgiftsfordringar
behöver kunna efterges inom vidare
ramar än för närvarande. Behovet gäller främst fall där ett
avstående ingår i en ekonomisk
rehabilitering av en gäldenär. Här är det i regel fråga om
fysiska personer * ofta sådana som
tidigare har drivit rörelse och därefter tagit eller avser att
ta anställning * utan möjlighet
att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betalningsoförmågan
kan ha samband med sjukdom eller
hög ålder. I ett litet antal sådana fall behövs
eftergiftsmöjligheten som ett incitament för
gäldenären att t.ex. ta anställning, börja amortera en del av
skulden, undvika framtida
restföringar etc. samt för att lätta på det psykiska trycket av
en hopplös skuldsituation. Ackord
passar inte särskilt väl för detta slag av gäldenärer.
Mot bakgrund av det som nu har sagts föreslår utredningen att
det införs en möjlighet att
efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av
ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns
redan beträffande vissa andra medelsslag
(avskrivningskungörelsen). Dessa kan enligt utredningens
mening användas som mönster. Eftergift skall sålunda kunna
medges, helt eller delvis, när det på
grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jämförlig orsak eller
av annan anledning är uppenbart
obilligt att kräva betalning. Det förutsätts att
eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas
återhållsamt av myndigheterna.
Beträffande förutsättningarna för ackord har utredningen
utgått från de inom
finansdepartementet vilande förslagen till nya bestämmelser om
skatteackord som
företagsobeståndskommittén lagt fram i betänkandet SOU 1979:91.
Utredningen biträder
företagsobeståndskommitténs förslag att ett ackordserbjudande
skall kunna antas om det anses
fördelaktigt i jämförelse med vad det allmänna kan erhålla
genom ett exekutivt förfarande. Det är
en precisering av nuvarande krav på att ackordsförslaget skall
vara till fördel för det allmänna.
Däremot har utredningen inte funnit anledning att vidhålla
förslaget om att det särskilda
villkoret för s.k. underhandsackord skall utgå. Även i
fortsättningen bör alltså krävas samtycke
från samtliga berörda borgenärer för att ett sådant
ackordserbjudande skall kunna antas.
Beträffande frågan om beslutsmyndighet har utredningen
beaktat att eftergiftsinstitutet i
huvudsak är avsett för fysiska personer som inte driver rörelse
och att skälen för eftergift
främst skall vara av social karaktär. Ett sådant institut torde
bäst kunna hanteras av
kronofogdemyndigheten. Ackordsinstitutet åter skall liksom
hittills vara i huvudsak tillämpligt
på företag vid rekonstruktioner. Eftersom anknytningen till
skatteförvaltningen är starkare i
fråga om företag än beträffande fysiska personer som inte
driver rörelse bör
länsskattemyndigheten liksom hittills vara ackordsmyndighet.

Ekonomiska konsekvenser m.m.

Utredningens förslag, som föreslås träda i kraft den 1 juli
1988, innebär totalt sett att det
direkta ekonomiska resultatet av indrivningsverksamheten
förbättras.
Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag
m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen
(B 1981:02)

Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektionen,
Kammarkollegiet, Statskontoret,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket (efter hörande av
länsskattemyndigheterna i Stockholms län,
Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län, Östergötlands län,
Västernorrlands län, Kristianstads län,
Gävleborgs län och Kopparbergs län), Generaltullstyrelsen,
Hovrätten för Västra Sverige,
Kammarrätten i Sundsvall, kronofogdemyndigheterna i Stockholms
distrikt, Göteborgs distrikt,
Malmö distrikt, Linköpings distrikt, Sundsvalls distrikt,
Kristianstads distrikt, Gävle distrikt
och Falu distrikt, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen,
Försvarets civilförvaltning,
Centrala studiestödsnämnden, Juridiska fakultetsstyrelsen vid
Uppsala universitet,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund
(gemensamt yttrande), Svenska bankföreningen, Svenska
inkassoföreningen, Svenska kommunförbundet,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges
köpmannaförbund, Tjänstemännens centralorganisation och
Trafikförsäkringsföreningen.
Yttrande har också avgetts av Kronofogdemyndigheten i Växjö
distrikt, Förenigen Sveriges
kronofogdar och Föreningen Sveriges länsskattechefer.
Centralorganisationen SACO/SR har, i stället för att avge
eget yttrande, gett in ett yttrande
från sektionen för medlemmar inom exekutionsväsendet och ett
från sektionen för medlemmar inom
skatteförvaltningen.
1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av
skatt, avgift, böter eller andra
fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken
handläggs som allmänna mål.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken ske för fordringar som
påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,
7. lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i
den lagen,
9. fordonsskattelagen (1988:327),
10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa
byggnadsarbeten,
11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, eller
12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.
Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15
kap. 1 § 2 utsökningsbalken.

3 § Bestämmelserna i 15*18 §§ skall, om inte regeringen
föreskriver något annat, tillämpas endast
i fråga om en fordran som tillkommer staten och inte grundas på
studiestödslagen (1973:349).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att
indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar
gäldenären att betala, om det inte
finns särskilda skäl att underlåta anmaning.

Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4
kap. 9 § utsökningsbalken, göra den
utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för
att bestämma en lämplig
indrivningsåtgärd (gäldenärsutredning).
Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen
1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,
2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga
förhållanden, eller
3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen
prövats.
Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att
gäldenären betalar sin skuld i poster vid
olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs
för att gäldenären skall kunna
betala sin skuld.
Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det
finns synnerliga skäl beviljas för
längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och
avgifter skall återbetalas eller annars betalas ut till
gäldenären, får beloppet tas i anspråk
för betalning av gäldenärens skuld trots att uppskov har
beviljats.
Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala
skatter och avgifter allteftersom de
förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller
om det i annat fall finns särskild
anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot
säkerhet som gäldenären eller, där
gäldenären kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att
ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.
Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs
av två eller flera personer
gemensamt skall den vara solidarisk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet
besluta under vilka förutsättningar
säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras när det finns
anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i
anspråk gäller, om säkerheten utgörs
av
1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller
för utmätt egendom,
2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna
om indrivning i denna lag då
gäller samt att införsel får äga rum om det är medgivet för den
fordran som säkerheten avser,
3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den
egendom som omfattas av
företagshypoteket, även när detta gäller i annan
näringsverksamhet än gäldenärens.
Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall
försättas i konkurs.
Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som
försatts i konkurs skall
kronofogdemyndigheten också göra gällande denna fordran i
konkursen och även i övrigt bevaka den
rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det
allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det
allmännas talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills
vidare om ytterligare
indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är
försvarliga med hänsyn till
kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän
synpunkt.
Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den
återupptas, om det visar sig att
betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
tillämpningen av denna paragraf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk
enligt 13 § får överklagas. Vid
överklagande skall bestämmelserna om besvär i 18 kap.
utsökningsbalken tillämpas.
I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen
(1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna
om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § i
den nya lagen tillämpas också i fråga om säkerhet som tagits
emot före ikraftträdandet.
2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller
annan staten tillkommande fordran som
vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som
allmänt mål. Lagen gäller dock inte i
fråga om fordran som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fattas av
skattemyndigheten i det län där gäldenärens
hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i
landet fattas beslutet av
Skattemyndigheten i Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt
för det allmänna.
Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847) får antas
endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas
tillfälle att yttra sig, om det
inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen
(1965:852) om ackord och
avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.
Lagen tillämpas i fråga om förslag om
ackord som framställts efter ikraftträdandet.
3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och
27 §§, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1
och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
6 §
Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.
Allmänt mål är mål om utta- Allmänt mål är mål om utta-
gande av böter, vite, skatt, gande av böter, vite, skatt,
tull, avgift och liknande tull, avgift och andra medel som
medel som tillkommer staten staten har rätt till och som får
och som får utsökas utan utsökas utan föregående dom
föregående dom samt, enligt samt, enligt vad regeringen
vad regeringen närmare före- närmare föreskriver, annan
skriver, annan liknande liknande fordran som staten
fordran som tillkommer staten eller en kommun har rätt till. I
eller kommun. I annan lag kan annan lag kan föreskrivas att
föreskrivas att även mål om även mål om uttagande av någon
uttagande av annan fordran är annan fordran är allmänt mål.
allmänt mål.
Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

2 kap.
3 §
Om behörig kronofogdemyndig- Ansökan skall göras hos den
het finns bestämmelser i 4 kronofogdemyndighet som är behö-
kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16 rig enligt bestämmelserna i 4
kap. 1 och 10 §§. kap. 8 §, 15 kap. 7 § eller 16
kap. 1 eller 10 §.
Vid tillämpning av denna Vid tillämpning av denna balk
balk skall med svarandens skall med svarandens hemvist
hemvist förstås den ort där förstås den ort där han är
han är bosatt samt, bosatt samt, för dödsbo, den ort
beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt
där den döde senast var bosatt och, för andra juridiska
och, beträffande annan personer, den ort som enligt 10
juridisk person, den ort som kap. rättegångsbalken grundar
enligt 10 kap. rättegångs- domstolens behörighet i
balken grundar domstols tvistemål i allmänhet.
behörighet i tvistemål i
allmänhet.

5 §
Är en ansökan i de Om en ansökan är så
hänseenden som avses i 1 eller bristfällig att den inte kan
2 § eller annars så läggas till grund för prövning i
bristfällig att den ej kan sak och efterkommer sökanden
läggas till grund för prövning inte föreläggandet att avhjälpa
i sak och efterkommer sökanden bristen, skall ansökan avvisas.
ej föreläggande att avhjälpa
bristen, skall ansökningen
avvisas.

30 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§, Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
4 § första stycket, 5 § och 10 3 § första stycket, 4 § första
§ andra stycket gäller ej i stycket och 10 § andra stycket
allmänt mål. I fråga om gäller inte i allmänt mål. I
sökanden i sådant mål gäller fråga om sökanden i ett sådant
ej 6 § och ej heller 29 § i mål gäller inte 6 § och inte
fall då exekutionstiteln heller 29 § i fall då
upphävs. exekutionstiteln upphävs.
Sökanden i allmänt mål
Sökanden i allmänt mål företräds av
företräds av kronofogdemyndigheten. Om frågan
kronofogdemyndigheten. I tvist uppkommer om avvisning enligt 2
som avses i 4 kap. 20*23 och kap. 5 § eller görs invändning
26 §§, 9 kap. 11 § tredje mot verkställighet enligt 3 kap.
stycket och 13 kap. 7 § andra 21 § får dock sökanden själv
stycket samt vid utförande av föra sin talan. I tvister som
talan i överklagat avses i 4 kap. 20*23 och 26 §§,
utsökningsmål företräds dock 9 kap. 11 § tredje stycket och
sökanden i allmänt mål av 13 kap. 7 § andra stycket samt
Riksskatteverket. när talan förs i ett överklagat
utsökningsmål företräds sökanden
av Riksskatteverket.
I allmänt mål anses ansökan
I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget
gjord, när har förts in i
indrivningshandlingarna har exekutionsväsendets system för
kommit in till kronofogdemyn- automatisk databehandling och
digheten eller, om myndigheten uppgifterna är tillgängliga för
är ansluten till systemet för kronofogdemyndigheten. När
automatisk databehandling inom indrivning begärs skyndsamt och
exekutionsväsendet, när ansökan därför görs enligt sär-
indrivningsuppdraget har förts skilda bestämmelser hos en
in i systemet och uppgifterna kronofogdemyndighet som enligt 4
är tillgängliga för kap. 8 § är behörig att pröva
kronofogdemyndigheten. frågan om utmätning, anses ansö-
kan gjord när
ansökningshandlingarna har
kommit in till myndigheten.

4 kap.
8 §1
Utmätning söks hos kronofog- Frågan om utmätning prövas av
demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län
gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utmätning av egendom som ej Frågan om utmätning av egendom
finns i det län där gäldenären som inte finns i det län där
har sitt hemvist får även gäldenären har sitt hemvist får
sökas hos prövas även av kronofogdemyndig-
kronofogdemyndigheten i det heten i det län där egendomen
län där egendomen finns eller, finns eller, i fråga om ett
i fråga om fartyg eller fartyg eller luftfartyg, dit det
luftfartyg, dit det väntas. väntas. Frågan om utmätning av
Utmätning av fartyg får även ett fartyg får prövas även av
sökas där fartyget har sin kronofogdemyndigheten där
hemort. Utmätning av fordran fartyget har sin hemort. Frågan
eller annan rättighet får om utmätning av en fordran eller
också sökas där en annan rättighet får prövas
sekundogäldenären eller annan också av kronofogdemyndigheten
förpliktad finns, även om där sekundogäldenären eller
fordringen eller rättigheten någon annan förpliktad finns,
skall anses finnas i annat även om fordran eller
län. Utmätning av lön eller rättigheten skall anses finnas i
annan förmån som avses i 7 ett annat län. Frågan om
kap. söks, om gäldenären ej utmätning av lön eller annan
har hemvist här i riket, där förmån som avses i 7 kap. får
arbetsgivaren eller annan som prövas, om gäldenären inte har
utger förmånen finns. hemvist här i landet, av
kronofogdemyndigheten i det län
där arbetsgivaren eller någon
annan som ger ut förmånen finns.
Har utmätning sökts hos Om utmätning har sökts hos en
kronofogdemyndighet som ej är kronofogdemyndighet som inte är
behörig enligt första eller behörig enligt första eller
andra stycket, får myndigheten andra stycket, får myndigheten
likväl i brådskande fall likväl i brådskande fall vidta
vidtaga åtgärd som avses i 6 åtgärd som avses i 6 kap. 12 §
kap. 12 § innan målet enligt 2 innan målet enligt 2 kap. 4 §
kap. 4 § första stycket första stycket överlämnas till
överlämnas till den kronofogdemyndighet som är
kronofogdemyndighet som är behörig.
behörig.
10 §
Utmätning skall ske så snart Utmätning i enskilt mål skall
som möjligt efter det att ske så snart som möjligt efter
behövliga handlingar har det att behövliga handlingar har
kommit in till kro- kommit in till
nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten.
Lämnar sökanden anstånd med Om sökanden i enskilt mål läm-
utmätning och varar anståndet nar uppskov med utmätningen och
över sex månader från dagen varar uppskovet över sex månader
för ansökningen, är denna från dagen för ansökan, är
förfallen. ansökan förfallen. Om sökanden
Om sökanden ger anstånd fler ger uppskov fler än två gånger,
än två gånger, är ansökningen är ansökan också förfallen.
också förfallen. Bestämmelser om indrivning i
allmänt mål finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §2
Har domstol eller kronofog- Egendom anses omedelbart ut-
demyndighet fastställt att mätt, om en domstol eller krono-
förfallen fordran skall utgå fogdemyndighet har fastställt
med särskild förmånsrätt i att en förfallen fordran skall
registrerat skepp, registrerat utgå med särskild förmånsrätt i
luftfartyg, intecknade ett registrerat skepp, ett
reservdelar till luftfartyg registrerat luftfartyg,
eller fast egendom anses intecknade reservdelar till
egendomen omedelbart utmätt. luftfartyg eller fast egendom.
Denna verkan förfaller, om Denna verkan förfaller, om
ej försäljning begärs hos inte försäljning begärs hos
kronofogdemyndigheten inom två kronofogdemyndigheten inom två
månader från det att beslutet månader från det att beslutet
eller utslaget vann laga eller utslaget vann laga kraft.
kraft.
Begäran om försäljning görs Begäran om försäljning görs
hos en kronofogdemyndighet som hos en den kronofogdemyndighet
enligt 8 § är behörig att ta som enligt 8 § är behörig att
upp ansökan om utmätning. pröva frågan om utmätning.
Försäljning av fast egendom Försäljning av fast egendom
skall dock begäras hos skall dock begäras hos
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där egendomen finns. Denna där egendomen finns. Denna
myndighet får överlämna målet myndighet får överlämna målet
till annan till en annan
kronofogdemyndighet, om det kronofogdemyndighet, om det
behövs för att samordna verk- behövs för att samordna
ställigheten mot en gäldenär. verkställigheten mot en
gäldenär.
15 kap.
7 §3
Införsel söks hos kronofog- Frågan om införsel prövas av
demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län
gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.
Har gäldenären ej hemvist här Om gäldenären inte har hemvist
i riket, görs ansökningen där här i landet, är kronofogdemyn-
arbetsgivaren finns. digheten i det län där
gäldenärens arbetsgivare finns
behörig.

16 kap.
1 §4
Verkställighet av Frågan om verkställighet av
förpliktelse för tidigare förpliktelsen för tidigare ägare
ägare eller nyttjanderätts- eller nyttjanderättshavare att
havare att flytta från fast flytta från fast egendom, en
egendom, bostadslägenhet eller bostadslägenhet eller något
annat utrymme i byggnad annat utrymme i en byggnad
(avhysning) söks hos (avhysning) prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist.
hemvist. Avhysning får även Kronofogdemyndigheten i det län
sökas hos kronofogdemyn- där verkställigheten skall ske
digheten i det län där är också behörig.
verkställigheten skall ske.
2 Senaste lydelse 1991:848.
3 Senaste lydelse 1988:385.
4 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §5
Verkställighet i annat fall Frågan om verkställighet i
än som avses i 1 § av andra fall än de som avses i 1 §
förpliktelse som ej avser av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet samt betalningsskyldighet samt
verkställighet av beslut om verkställighet av beslut om
kvarstad eller annan kvarstad eller andra
säkerhetsåtgärd söks hos säkerhetsåtgärder prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist
hemvist eller egendom som är i eller egendom som är i fråga
fråga finns eller där finns eller där verkställigheten
verkställigheten annars med annars med fördel kan äga rum.
fördel kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385.
4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1
dels att 57 a, 60 och 62*67 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast
före 59 §,
dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som
skall lyda Dröjsmålsavgift,
dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §
1 mom. Skattemyndigheten får 1 mom. Skattemyndigheten får
medge skattskyldig anstånd med medge en skattskyldig anstånd
att betala skatt, med att betala skatt,
kvarskatteavgift eller ränta, kvarskatteavgift eller ränta,
1. om det kan antas att 1. om det kan antas att den
skatten, kvarskatteavgiften skattskyldige kommer att få ned-
eller räntan kommer att sättning av eller befrielse från
avkortas, det belopp som påförts honom,
2. om den skattskyldige begärt
2. om den skattskyldige omprövning av ett
begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något
taxeringsbeslut eller annat annat beslut om skatt,
beslut om skatt, kvar- kvarskatteavgift eller ränta
skatteavgift eller ränta eller eller ett sådant beslut
ett sådant beslut överklagats överklagats och utgången i
och utgången i ärendet eller ärendet eller målet är oviss,
målet är oviss eller eller
3. om den skattskyldige 3. om den skattskyldige begärt
begärt omprövning av ett omprövning av ett
taxeringsbeslut eller annat taxeringsbeslut eller något
beslut om skatt, kvar- annat beslut om skatt,
skatteavgift eller ränta eller kvarskatteavgift eller ränta
ett sådant beslut överklagats eller ett sådant beslut
och betalningen av påfört överklagats och betalningen av
belopp skulle för den det påförda beloppet skulle
skattskyldige medföra betydan- medföra betydande skade-
de skadeverkningar eller verkningar för den skattskyldige
annars framstå som obillig. eller annars framstå som
2 mom. Anstånd får medges obillig.
med högst det belopp som kan 2 mom. Anstånd får medges med
antas bli avkortat eller som högst det belopp som kan antas
betingas av yrkandet i bli nedsatt eller falla bort
omprövningsärendet eller enligt 1 mom. 1 eller som
överklagandet. betingas av yrkandet i
omprövningsärendet eller
överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771
64 § 1992:624
65 § 1992:680
66 § 1992:624
67 § 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kan det i fall som avses i Om det i fall som avses i
1 mom. 2 och 3 med hänsyn till 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges den skattskyldiges förhållanden
förhållanden och och omständigheterna i övrigt
omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som
antas att det belopp som avses avses med anståndet inte kommer
med anståndet inte kommer att att betalas i rätt tid, får
betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den
anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock
för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs
medges utan att säkerhet om anståndsbeloppet är
ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det
förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl.
annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall
ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i
bestämmelserna i lagen lagen (1993:0000) om indrivning
(1978:882) om säkerhet för av statliga fordringar m.m.
skattefordringar m.m. tillämpas.
tillämpas.
57 §
Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter
som uppbärs enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till
skattemyndigheten.
Skattemyndigheten skall i
den ordning som föreskrivs av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer anteckna
inbetald skatt för varje
skattskyldig samt upprätta
restlängd.

59 §2
Det åligger kronofogdemyn- Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-
digheten att verkställa skatteavgift eller ränta som
indrivning av skatt. Därvid inte har betalats in i rätt tid
får verkställighet enligt skall lämnas för indrivning.
utsökningsbalken äga rum. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelserna om indrivning Bestämmelser om indrivning
av skatt skall också tillämpas finns i lagen (1993:0000) om in-
på indrivning av drivning av statliga fordringar
kvarskatteavgift, dröjs- m.m. Vid indrivning får
målsavgift och ränta enligt verkställighet enligt
denna lag. utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
97 §
Föreläggande vid vite och Föreläggande vid vite och
beslut om revision enligt 78 § beslut om revision enligt 78 § 1
1 mom. får inte överklagas. mom. får inte överklagas. Inte
Inte heller beslut enligt 55 § heller beslut enligt 55 § 1 mom.
1 mom. första stycket och 55 § första stycket eller 55 § 2 mom.
2 mom. andra stycket eller andra stycket får överklagas.
beslut rörande framställning
om försättande i konkurs,
ackordsförslag och avskrivning
av skatt får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2
I fall där underrätt I fall där underrätt
fastställt skatt, skall rätten fastställt skatt, skall rätten
till den skattemyndighet, som till den skattemyndighet som
enligt 52 § 1 mom. tredje enligt 52 § 1 mom. tredje
stycket är uppbördsmyndighet, stycket är uppbördsmyndighet
snarast översända till rätten snarast sända till rätten en
ingiven bouppteckning eller ingiven bouppteckning eller
annan handling, som sägs i 51 någon annan handling som sägs i
§ andra stycket, eller 51 § andra stycket eller en bo-
bouppteckning, som uppteckning som tillhandahållits
tillhandahållits rätten rätten enligt tredje stycket
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är
sistnämnda paragraf. Därjämte rätten skyldig att, enligt vad
åligger det rätten att, enligt regeringen närmare bestämmer,
vad regeringen närmare sända skattemyndigheten de
bestämmer, tillställa uppgifter som behövs för uppbörd
skattemyndigheten de av skatten. Detta gäller också,
uppgifter, som fordras för när överrätt fastställt skatt
uppbörd av skatten. Vad nu till ett högre belopp än förut
sagts skall äga motsvarande beräknats eller när en
tillämpning, när överrätt skattskyldig vitsordat en an-
fastställt skatt till högre märkning som framställts av den
belopp än förut beräknats enligt 64 § 1 mom. förordnade
eller skattskyldig vitsordat granskningsmyndigheten.
anmärkning som framställts av
den enligt 64 § 1 mom.
förordnade granskningsmyn-
digheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
mom. tredje stycket skall ske tredje stycket skall ske till
till postgirokonto hos postgirokonto hos
skattemyndigheten. skattemyndigheten. Inbetalningen
Inbetalningen sker sker kostnadsfritt. Skatten
kostnadsfritt. Skatten skall skall anses vara betald den dag,
anses vara erlagd den dag, då då inbetalningskortet eller
inbetalningskort eller för- försändelsen som innehåller
sändelse innehållande girokort girokort kommit till en
inkommit till postanstalt. postanstalt.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1992:625.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall, om inte
skattemyndigheten, om ej annat annat följer av 6 § sista
följer av vad i 6 § sista stycket, dröjsmålsavgift tas ut
stycket stadgas, förordna om enligt 58 § 2*5 mom.
uttagande av felande belopp i uppbördslagen (1953:272).
den ordning, som enligt upp- Obetald skatt och
bördslagen (1953:272) gäller dröjsmålsavgift skall lämnas för
för indrivning av restförd indrivning. Regeringen får
skatt. Därvid tas föreskriva att indrivning inte
dröjsmålsavgift ut enligt 58 § behöver begäras för ett ringa
2*5 mom. lagen. Skattemyndig- belopp. Skattemyndigheten får
heten får medge befrielse helt medge befrielse helt eller
eller delvis från skyldigheten delvis från skyldigheten att
att betala dröjsmålsavgift, om betala dröjsmålsavgift, om det
det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts
skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå
må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med
vars erläggande anstånd ej
medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den
förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige
sedan skatt, med vars erläggande
anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning
om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2
Bifalles ansökan varom i 4 § Om en sådan ansökan som avses
sägs, skall skattemyndigheten i 4 § bifalls, skall skattemyn-
meddela förordnande om avkort- digheten besluta om nedsättning
ning eller, där restitution av det påförda beloppet eller,
skall ske, tillställa den där restitution skall ske,
skattskyldige honom tillställa den skattskyldige det
tillkommande belopp. Därvid belopp som han har rätt till.
tillämpas bestämmelserna i Därvid tillämpas bestämmelserna
87 § uppbördslagen. i 103 § uppbördslagen
(1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.
2 Senaste lydelse 1990:343.
7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om
sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 b §2
Belopp som Belopp som Sjömansskattenämn-
Sjömansskattenämnden den fastställt till betalning
fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra
eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har
stycket må indrivas i den betalats in i rätt tid skall
ordning, som gäller i fråga om lämnas för indrivning.
skatt enligt uppbördslagen. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Införsel enligt 15 kap. Bestämmelser om indrivning
utsökningsbalken må äga rum finns i lagen (1992:0000) om in-
vid indrivning av sjömansskatt drivning av statliga fordringar
och därå belöpande m.m. Vid indrivning får
dröjsmålsavgift hos sjömannen verkställighet enligt
och i fall, som avses i 17 § utsökningsbalken ske.
1 mom. andra stycket, hos
redaren.
Överklagande av beslut
inverkar inte på skyldigheten
att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1992:626.
8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2
Betalas inte skatt i behörig Skatt, ränta eller
tid och ordning skall skatten dröjsmålsavgift som inte har
och den ränta och betalats in i rätt tid skall
dröjsmålsavgift, som belöper lämnas för indrivning. Rege-
på denna, drivas in. ringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning
uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in-
indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar
avskrivning gäller i m.m. Vid indrivning får
tillämpliga delar i fråga om verkställighet enligt
mervärdesskatt. Införsel utsökningsbalken ske.
enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av
mervärdeskatt, ränta och Begäran om omprövning eller
dröjsmålsavgift. överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt,
ränta eller dröjsmålsavgift.

49 §3
Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den
utgående skatten, återbetalar
skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den mån
kvittning inte skett enligt 17 § nionde
stycket.
Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss
redovisningsperiod beslutad skatt,
återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.
Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från
skatt som avkrävts honom, återfår
av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

1 Lagen omtryckt 1990:576.
2 Senaste lydelse 1992:627.
3 Senaste lydelse 1992:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Står den skattskyldige i Om den skattskyldige står i
skuld för mervärdeskatt, har skuld för mervärdeskatt eller
han vid återbetalning enligt till betalning förfallen skatt
första, andra eller tredje enligt uppbördslagen (1953:272),
stycket rätt att återfå bara arbetsgivaravgift enligt lagen
vad som överstiger skulden och (1981:691) om socialavgifter
de räntor och avgifter som eller avgift enligt lagen
belöper på denna. I lagen (1982:423) om allmän löneavgift,
(1985:146) om avräkning vid har han vid återbetalning enligt
återbetalning av skatter och första, andra eller tredje
avgifter finns också stycket rätt att återfå bara vad
föreskrifter som begränsar som överstiger skulden och de
rätten till återbetalning. räntor och avgifter som belöper
på denna. I lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar
rätten till återbetalning.
Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan
skatt får ej särskilt överlåtas
eller utmätas.
I övrigt gäller I övrigt gäller för
uppbördslagens (1953:272) återbetalning av mervärdeskatt
bestämmelser om restitution av uppbördslagens bestämmelser om
skatt i tillämpliga delar restitution av skatt i
beträffande återbetalning av tillämpliga delar.
mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser i 49 § skall dock gälla till
utgången av år 1994.

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen
(1970:624)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2
Inbetalar Om Värdepapperscentralen eller
Värdepapperscentralen eller ett aktiebolag inte betalar in
aktiebolag ej kupongskatt i kupongskatt i föreskriven tid,
föreskriven tid eller ordning, skall Riksskatteverket förelägga
skall Riksskatteverket centralen eller bolaget att inom
förelägga centralen eller viss tid fullgöra sin
bolaget att inom viss tid betalningsskyldighet.
fullgöra sin
betalningsskyldighet.
Efterkommes ej Om föreläggandet inte följs,
föreläggandet, skall skall Riksskatteverket anmäla
Riksskatteverket anmäla för- förhållandet till
hållandet till skattemyndigheten i det län där
skattemyndigheten i det län bolagets styrelse har sitt säte.
där bolagets styrelse har sitt Obetalda kupongskattebelopp samt
säte. Skattemyndigheten för- dröjsmålsavgifter skall av skat-
ordnar om indrivning av temyndigheten lämnas för indriv-
obetalt kupongskattebelopp ning. Regeringen får föreskriva
samt dröjsmålsavgift i den att indrivning inte behöver
ordning som föreskrives i begäras för ett ringa belopp.
uppbördslagen (1953:272) om Bestämmelser om indrivning
indrivning av restförd skatt. finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Överklagande av beslut
inverkar inte på skyldigheten
att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

26 §
Riksskatteverket uppför i Riksskatteverket uppför i
särskild längd särskild längd
utdelningsberättigad, som kan utdelningsberättigade som kan
antagas vara skattskyldig men antas vara skattskyldiga men för
för vilken utdelning vilka utdelning betalats ut utan
utbetalats utan att att kupongskatt hållits inne,
kupongskatt innehållits, samt samt det skattebelopp som
det skattebelopp som belöper belöper på utdelningen.
på utdelningen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2 Senaste lydelse 1992:628.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om ej annat följer av 11 §, Om inte något annat följer av
skall Riksskatteverket delge 11 §, skall Riksskatteverket
den som uppförts i längden delge den som uppförts i längden
utdrag ur denna och förelägga utdrag ur denna och förelägga
honom att inom två månader honom att inom två månader från
från den dag då han fick del den dag då han fick del av
av utdraget erlägga skatte- utdraget betala skattebeloppet.
beloppet. Vill den som Om den som uppförts i längden
uppförts i längden bestrida vill bestrida skattepåföringen,
skattepåföringen, skall han skall han senast inom samma tid
senast inom samma tid göra göra en invändning mot
erinran hos Riksskatteverket, påföringen hos Riksskatteverket,
som meddelar beslut med anled- som sedan meddelar sitt beslut.
ning härav. Beslutet skall Beslutet skall delges den som
delges den som framställt gjort invändningen och antecknas
erinran och antecknas i i längden. Om verket finner att
längden. Finner verket att kupongskatt skall betalas, skall
kupongskatt skall erläggas, den skattskyldige föreläggas att
skall den skattskyldige inom viss tid betala skatten.
föreläggas att inom viss tid
erlägga skatten.
Kupongskatt, som ej erlagts Kupongskatt, som inte betalats
inom den utsatta tiden, inom den utsatta tiden, skall av
indrives i den ordning som Riksskatteverket lämnas för in-
föreskrives i uppbördslagen drivning. Därvid tillämpas 22 §
(1953:272) om indrivning av andra*fjärde styckena.
restförd skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1
Om ej annat följer av denna Om inte något annat följer av
lag gäller uppbördslagen denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar (1953:272) också i fråga om fel-
i fråga om fel- parkeringsavgifter. Reglerna om
parkeringsavgift. Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte
dröjsmålsavgift skall dock tillämpas. Regeringen får före-
inte tillämpas. Regeringen får skriva avvikelser från uppbörds-
föreskriva avvikelser från lagen, när det gäller det admi-
uppbördslagen, när det gäller nistrativa förfarandet i fråga
avkortning, avskrivning och om felparkeringsavgift.
det administrativa förfarandet
i fråga om felparke-
ringsavgift. Införsel enligt
15 kap. utsökningsbalken får
äga rum vid indrivning av fel-
parkeringsavgift.
Åläggande enligt 6 § andra Åläggande enligt 6 § andra
stycket får ej utfärdas senare stycket får inte utfärdas senare
än ett år efter den dag då än ett år efter den dag då
överträdelsen skedde. överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633.
11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Vad i uppbördslagen (1953- Vad i 58 och 59 §§ uppbörds-
:272) stadgas om indrivning, lagen (1953:272) stadgas om
avkortning och avskrivning av dröjsmålsavgift och indrivning
skatt skall i tillämpliga skall också gälla
delar gälla saluvagnsskatt. saluvagnsskatt.
Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av
saluvagnsskatt och
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634.
12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen
(1979:189)1
dels att 7 och 9*11 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 §
Skall uppbörd ej ske eller
har uppbörd ej lett till full Om uppbörd inte skall ske eller
betalning, skall böterna om uppbörd inte har lett till
drivas in genom full betalning, skall böterna
kronofogdemyndighetens lämnas för indrivning.
försorg. Indrivningen sker på Regeringen får föreskriva att
grund av dom, godkänt indrivning inte behöver begäras
föreläggande eller för ett ringa belopp.
saköreslängd. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.

15 §2
Ådömda böter, som inte har Böter som har dömts ut och som
kunnat indrivas och som inte inte har kunnat drivas in, skall
har avkortats, skall på talan på talan av åklagare förvandlas
av åklagare förvandlas till till fängelse, om det är
fängelse, om det är uppenbart uppenbart att den bötfällde av
att den bötfällde av tredska tredska har underlåtit att
har underlåtit att betala betala böterna eller om
böterna eller om förvandling förvandling annars av särskilda
annars av särskilda skäl är skäl är påkallad från allmän
påkallad från allmän synpunkt. synpunkt.
Är den bötfällde, när Om den bötfällde, när förvand-
förvandling skall ske, skyldig ling skall ske, är skyldig att
att betala även andra böter än betala även andra böter än
sådana som avses i första sådana som avses i första
stycket, skall också dessa stycket, skall också dessa böter
böter förvandlas. förvandlas.
Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst
fjorton dagar och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av
9 § 1985:148
10 § 1990:375
11 § 1990:375.
2 Senaste lydelse 1983:352.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras
ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt
skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter
beträffande fysiska och juridiska
personer,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande
av pensionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter samt lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.
Registren skall dessutom
användas för avräkning enligt Registren skall dessutom använ-
lagen (1985:146) om avräkning das för avräkning enligt lagen
vid återbetalning av skatter (1985:146) om avräkning vid
och avgifter. återbetalning av skatter och
avgifter och för
gäldenärsutredning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för
utredningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet och för Riksskatteverkets tillsyn enligt
lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1991:1920.
14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag gäller i fråga om Denna lag gäller i fråga om
preskription av fordringar som preskription av skatt och andra
tillkommer det allmänna och fordringar som det allmänna har
som drivs in enligt rätt till och som drivs in
bestämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen
(1953:272), tullagen (1993: 0000) om indrivning av
(1973:670) eller tullagen statliga fordringar m.m. Den
(1987: 1065). Den tillämpas tillämpas dock inte på
dock inte på fordringar enligt fordringar enligt vattenlagen
studiestödslagen (1973:349). (1918:523), rättshjälpslagen
(1972:429), studiestödslagen
(1973:349), bötesverk-
ställighetslagen (1979:189)
eller fordringar för vilka
särskilda bestämmelser om
preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen
(1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195.
15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1
Frågor om övertidsavgift Frågor om övertidsavgift
prövas av allmän domstol efter prövas av allmän domstol efter
ansökan som skall göras av ansökan som skall göras av
allmän åklagare inom två år allmän åklagare inom två år från
från den tidpunkt då den tidpunkt då överträdelsen
överträdelsen begicks. I fråga begicks. I fråga om en sådan
om sådan ansökan gäller ansökan gäller bestämmelserna i
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för ett
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
brott, på vilket inte kan svårare straff än böter och
följa svårare straff än böter, bestämmelserna om kvarstad i
och bestämmelserna om kvarstad brottmål. Sedan fem år har
i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får
överträdelsen begicks, får övertidsavgift inte tas ut.
övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller
Övertidsavgifter tillfaller staten.
staten.
Beslut varigenom någon har Ett beslut genom vilket någon
påförts övertidsavgift skall har påförts en övertidsavgift
genast sändas till skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall länsstyrelsen. Avgiften skall
betalas till länsstyrelsen betalas till länsstyrelsen inom
inom två månader från det att två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas upplysning om detta skall tas in
in i beslutet. Betalas inte i beslutet. Om avgiften inte
avgiften inom denna tid, får betalas inom denna tid, skall
avgiften samt dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift tas ut enligt 58
beräknad enligt 58 § 2-5 mom. § 2-5 mom. uppbördslagen
uppbördslagen (1953:272), (1953:272). Obetald
drivas in i den ordning som övertidsavgift och
enligt den lagen gäller för dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning av skatt. indrivning. Regeringen får
Indrivningsåtgärder får inte föreskriva att indrivning inte
vidtas sedan fem år har behöver begäras för ett ringa
förflutit från det att belopp. Bestämmelser om indriv-
beslutet vann laga kraft. ning finns i lagen (1993:0000)
om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Indrivningsåtgärder får inte
vidtas sedan fem år har
förflutit från det att beslutet
vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637.
16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.
16 §1
Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt
tid och ordning skall den tid skall den lämnas för
drivas in. indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning
uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in-
indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar
avskrivning gäller i tilllämp- m.m. Vid indrivning får
liga delar för skatt enligt verkställighet enligt
denna lag. Beskattningsmyn- utsökningsbalken ske.
digheten beslutar dock om
avkortning och
kronofogdemyndigheten om av-
skrivning av skatt. Införsel
enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320.
17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1
Har skatten inte betalats Om inte skatten har betalats
inom föreskriven tid, skall inom föreskriven tid, skall
skattebeloppet och i skattebeloppet och i
förekommande fall dröjsmåls- förekommande fall
avgift på framställning av dröjsmålsavgift på framställning
inskrivningsmyndigheten av inskrivningsmyndigheten
omedelbart tas ut genom omedelbart lämnas för
utmätning. indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640.
18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från
arbetsgivare1
dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,
dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas
närmast före den nya 28 a §,
dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken
närmast före den nya 28 a § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före
28 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2
Den som i egenskap av Den som i egenskap av företrä-
företrädare för en dare för en arbetsgivare som är
arbetsgivare, som är juridisk juridisk person uppsåtligen
person, uppsåtligen eller av eller av grov oaktsamhet har
grov oaktsamhet har underlåtit underlåtit att betala
att betala arbetsgivaravgifter arbetsgivaravgifter i den tid
i den tid och ordning som och ordning som följer av 4, 7
följer av 4, 7 och 12 §§ är och 12 §§ är tillsammans med ar-
tillsammans med arbetsgivaren betsgivaren betalningsskyldig
betalningsskyldig för beloppet för beloppet samt den ränta och
samt den ränta och dröjs- dröjsmålsavgift som belöper på
målsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten
detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det
får jämkas eller efterges om föreligger särskilda skäl.
det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betal- Talan om att ålägga betal-
ningsskyldighet skall föras ningsskyldighet skall föras vid
vid allmän domstol. Talan får allmän domstol. Talan får inte
inte väckas sedan väckas sedan arbetsgivarens
arbetsgivarens betalnings- betalningsskyldighet för
skyldighet för beloppet har beloppet har fallit bort enligt
bortfallit enligt lagen lagen (1982:188) om preskription
(1982:188) om preskription av av skattefordringar m.m. Hos den
skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd
som har blivit ålagd betalningsskyldighet får
betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning
indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för
som gäller för indrivning av indrivning av ar-
skatt enligt uppbördslagen betsgivaravgifter.
(1953:272). Därvid får
införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken äga rum.

1 Lagen omtryckt 1991:98.
Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.
2 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som har fullgjort sin Den som har fullgjort sin
betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt
första stycket får söka första stycket får söka beloppet
beloppet åter av arbets- åter av arbetsgivaren. Därvid
givaren. Därvid skall be- skall bestämmelserna i 76 §
stämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:
uppbördslagen tilllämpas. 272) tillämpas.
Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.

16 §3
Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar
ut ersättning för arbete till
någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort
anmälan enligt 40 a §
uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra
det, får, i fall då arbetet har
utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren,
betalningsskyldighet åläggas utbetalaren
för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som
F-skattesedelsinnehavaren skall betala på
ersättningen till den som har utfört arbetet.
Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket
om F-skattesedelsinnehavaren har
betalat avgifterna inom föreskriven tid.
Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan
F-skattesedelsinnehavarens
betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.
Hos den som har blivit ålagd Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt
första stycket får indrivning första stycket får indrivning
ske i samma ordning som gäller ske i samma ordning som enligt
för restförd skatt enligt 28 a § gäller för
uppbördslagen. arbetsgivaravgifter.

18 §4
Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket
skall fattas av skattemyndigheten.
Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett
beslut enligt 16 § får söka
beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka
beloppet åter skall till
kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid
betalningen eller på annat sätt styrka,
att han har betalat avgifterna.
Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigheten får hos
hos F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren driva
driva in beloppet i den in beloppet i den ordning som
ordning som gäller för gäller för indrivning av
indrivning av skatt. Införsel arbetsgivaravgifter. Införsel
får dock inte beviljas. får dock inte beviljas.
F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren skall
skall betala dröjsmålsavgift betala dröjsmålsavgift på
på beloppet. beloppet.

3 Senaste lydelse 1992:684.
4 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt andra
stycket.

Dröjsmålsavgift

28 §5
En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på
1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men
inte betalas inom den tid som anges
i 12 § första stycket,
2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 §
tredje stycket i avsaknad av
uppbördsdeklaration,
3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som
inte betalas inom den tid som
bestämts enligt 12 § andra stycket.
Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts
enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut
endast på det belopp som inte har betalats senast vid
anståndstidens utgång.
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:
272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses
arbetsgivaravgifterna ha förfallit
till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket.
Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Uppbördslagens bestämmelser
om indrivning, avkortning,
avskrivning och antagande av
ackordsförslag skall också
tillämpas i fråga om belopp på
vilket denna lag är
tillämplig. Införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får äga
rum.
Indrivning

Indrivning m.m. 28 a §
Arbetsgivaravgifter, ränta och
(27 a §6) dröjsmålsavgift som inte har
Arbetsgivaravgifter, ränta betalats i rätt tid skall lämnas
och dröjsmålsavgift som inte för indrivning. Regeringen får
har betalats i rätt tid och föreskriva att indrivning inte
ordning får omedelbart drivas behöver begäras för en fordran
in. som avser ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
5 Senaste lydelse 1992:642.
6 Senaste lydelse 1992:642.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och
avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Tillkommer ett belopp som Om någon har rätt till ett
avses i 1 § någon mot vilken belopp som avses i 1 § och om
det allmänna har en fordran, det allmänna mot denna person
som är för indrivning regi- har en fordran, som är
strerad i utsökningsregistret registrerad för indrivning i
och drivs in enligt be- utsökningsregistret och drivs in
stämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen
(1953:272), tullagen (1973:- (1993:000) om indrivning av
670), bötesverkställighets- statliga fordringar m.m. skall
lagen (1979: 189) eller från beloppet räknas av så
tullagen (1987:1065), skall mycket som kan gå till betalning
från beloppet, om inte annat av fordringen, om inte något
följer av vad nedan sägs, annat följer av vad nedan sägs.
avräknas så mycket som kan gå Med det allmännas fordran avses
till betalning av fordringen. också förrättningskostnader i
Med det allmännas fordran målet enligt 17 kap. 1 §
avses också förrättnings- utsökningsbalken. Endast vad som
kostnader i målet enligt 17 överstiger det allmännas fordran
kap. 1 § utsökningsbalken. får betalas ut.
Endast vad som överstiger det
allmännas fordran får
utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om fordringar som har registrerats i utsökningsregistret före
ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187.
20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen
(1986:617) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
För de ändamål som anges i För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp denna paragraf skall med hjälp
av automatisk databehandling av automatisk databehandling
föras ett för hela riket föras ett för hela landet
gemensamt utsökningsregister. gemensamt utsökningsregister.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.
Registret får användas av myndigheter utanför
exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet vid
beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar
och socialavgifter.

6 §1
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får
utsökningsregistret, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller
annan utbetalare av ersättning som
avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes
och när den förföll till betalning, influtna medel, den
tidpunkt vid vilken skulden preskriberas
samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten
som framgår av exekutionstiteln
eller av andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs
för utbetalning av influtna medel
och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och
betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man
enligt 2 § ackordslagen
(1970:847),
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för
efterforskning av tillgångar,
10 a. förekomst av och
tidpunkt för gäldenärsutredning
enligt 6 § lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för
registrets användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen
(1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.
29 §
Betalas inte avgiften inom Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, får den tid som anges i 28 §, skall
avgiften tillsammans med en dröjsmålsavgift tas ut enligt 58
dröjsmålsavgift, beräknad § 2-5 mom. uppbördslagen
enligt 58 § 2-5 mom. (1953:
uppbördslagen (1953:272), 272). Den obetalda avgiften och
indrivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får före-
indrivning av skatt. skriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har
influtit skall medel i första hand
avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §
Tull och annan skatt som har Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall förfallit till betalning skall
drivas in i den ordning som lämnas för indrivning.
gäller för indrivning av skatt Regeringen får föreskriva att
enligt uppbördslagen indrivning inte behöver begäras
(1953:272). Om säkerhet har för ett ringa belopp.
ställts eller om varan utgör Bestämmelser om indrivning finns
säkerhet, får tullmyndigheten i lagen (1993:0000) om
ta ut beloppet ur säkerheten. indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Om
säkerhet har ställts eller om
varan utgör säkerhet, får
tullmyndigheten ta ut beloppet
ur säkerheten.

36 §
Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull
eller annan skatt i rätt tid och
ordning, är han tillsammans med den tullskyldige
betalningsskyldig för tullen och skatten.
Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av betal- Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första ningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges betal- sedan den tullskyldiges betal-
ningsskyldighet för beloppen ningsskyldighet för beloppen har
har bortfallit enligt lagen fallit bort enligt lagen
(1982:188) om preskription av (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning indrivning ske i samma ordning
som gäller för skatt enligt som gäller för tull och annan
uppbördslagen (1953:272). skatt enligt 35 §.
Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och
skattebelopp enligt första stycket har
rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt tredje
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast
före 66 § fordonsskattelagen
(1988:327)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §2
Om ett beslut om skatt har Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten överklagats eller skatten annars
annars kan antas komma att kan antas komma att sättas ned,
avkortas, kan den skat- kan den skattskyldige av
tskyldige av beskattningsmyn- beskattningsmyndigheten få
digheten få anstånd med anstånd med betalning av
betalning av skatten. Be- skatten. Bestämmelserna i 49 §
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 1, 2 och 3 mom. uppbörds-lagen
mom. uppbördslagen (1953:272) (1953:272) om anstånd skall då
om anstånd skall då tillämpas. tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått
anstånd med att betala enligt första
stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas
senast vid anståndstidens utgång. För
sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom.
uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15
§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av
skrivning av skatt skatt

66 §3
Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt
tid skall den drivas in. tid skall den lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.
2 Senaste lydelse 1992:644.
3 Senaste lydelse 1992:1440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i up- Fordonsskatt som skulle ha
pbördslagen (1953:272) om betalats men inte har betalats
indrivning, avkortning och får sättas ned genom automatisk
avskrivning gäller även skatt databehandling på grundval av
enligt denna lag. Vad som sägs uppgifter i bilregistret. Vid
i 67 § första stycket återbetalning av fordonsskatt
uppbördslagen om skattemyn- skall räknas av endast sådan
dighet skall därvid i stället fordonsskatt som är förfallen
gälla beskattningsmyndigheten. till betalning och som inte har
Fordonsskatt som skulle ha betalats samt dröjsmålsavgift
betalats men inte har erlagts och skattetillägg som belöper på
får avkortas genom automatisk sådan skatt och sådana avgifter
databehandling på grundval av enligt bilregisterkungörelsen
uppgifter i bilregistret. Vid (1972:599) som uppbärs i samband
återbetalning av fordonsskatt med uppbörd av fordonsskatt. I
skall avräknas endast sådan fråga om avräkningen skall 37,
till betalning förfallen for- 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
donsskatt som inte erlagts,
dröjsmålsavgift och skatte-
tillägg som belöper på sådan
skatt samt sådana avgifter
enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599) som uppbärs i
samband med uppbörd av for-
donsskatt. I fråga om avräk- Begäran om omprövning eller
ningen skall 37, 38, 45 och 84 överklagande inverkar inte på
§§ tillämpas. skyldigheten att betala skatt.
Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen
(1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.
8 §1
Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter
avgift enligt 7 § prövas av enligt 7 § prövas av allmän dom-
allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall
som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom
åklagare inom två år från det två år från det att
att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I fråga
fråga om sådan talan tillämpas om en sådan talan tillämpas
bestämmelserna i rättegångs- bestämmelserna i rätte-
balken om åtal för brott på gångsbalken om åtal för brott på
vilket inte kan följa svårare vilket inte kan följa svårare
straff än böter och straff än böter och
bestämmelserna om kvarstad i bestämmelserna om kvarstad i
brottmål på motsvarande sätt. brottmål på motsvarande sätt.
När fem år har gått efter det När fem år har gått efter det
att överträdelsen upphörde, att överträdelsen upphörde, får
får avgift inte påföras. avgift inte påföras. Avgiften
Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga
laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta
detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om
Om avgiften inte betalas inom avgiften inte betalas inom denna
denna tid, får den tillsammans tid, skall dröjsmålsavgift tas
med dröjsmålsavgift, som ut enligt 58 § 2-5 mom.
beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den
uppbördslagen (1953:272), obetalda avgiften och
drivas in på det sätt som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får
indrivning av skatt. In- föreskriva att indrivning inte
drivningsåtgärder får dock behöver begäras för ett ringa
inte vidtas när fem år har belopp. Bestämmelser om
gått efter det att beslutet indrivning finns i lagen
vann laga kraft. (1993: 0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Indrivningsåtgärder får dock
inte vidtas när fem år har gått
efter det att beslutet vann laga
kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646.
25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd
för anställning på fartyg skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter
avgift enligt 5 § prövas av enligt 5 § prövas av allmän dom-
allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall
som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom
åklagare inom två år efter det två år efter det att
att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I frågor
frågor om sådan talan gäller i om en sådan talan gäller
tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångs-
bestämmelserna i rätt- balken om åtal för brott på
egångsbalken om åtal för brott vilket inte kan följa svårare
på vilket inte kan följa straff än böter och om kvarstad
svårare straff än böter och om i brottmål. Sedan fem år har
kvarstad i brottmål. Sedan fem förflutit efter det att
år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får
överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften
avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.
tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga
laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta
detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om
Betalas inte avgiften inom avgiften inte betalas inom denna
denna tid, får den jämte tid, skall dröjsmålsavgift tas
dröjsmålsavgift, som beräknas ut enligt 58 § 2-5 mom.
enligt 58 § 2*5 mom. up- uppbördslagen (1953:272). Den
pbördslagen (1953: 272), in- obetalda avgiften och
drivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Indrivningsåtgärder
indrivning av skatt. In- får dock inte vidtas sedan fem
drivningsåtgärder får dock år har förflutit från det
inte vidtas sedan fem år har beslutet vann laga kraft.
förflutit från det beslutet Regeringen får föreskriva att
vann laga kraft. indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993: 0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647.
26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m.m. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Betalas inte skatten i rätt Skatt eller dröjsmålsavgift
tid och ordning skall den som inte har betalats in i rätt
drivas in. tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
Bestämmelserna i finns i lagen (1993:000) om in-
uppbördslagen (1953:272) om drivning av statliga fordringar
indrivning gäller i m.m. Vid indrivning får verk-
tillämpliga delar för skatt ställighet enligt
enligt denna lag. utsökningsbalken ske.
Överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 22 § skall upphöra att gälla,
dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §1
I fråga om särskild I fråga om särskild
inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs
tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av
om överflyttning av besluts- beslutsbehörighet i 2 a §, om
behörighet i 2 a §, om anstånd anstånd med inbetalning av skatt
med inbetalning av skatt i 49 i 49 och 51 §§, om dröjsmåls-
och 51 §§, om indrivning m.m. avgift i 58 §, om indrivning i
i 57 a-59 och 61-64 §§, om 59 §, om ansvar för skatt som
avkortning och avskrivning av påförts en avliden eller ett
skatt i 65-67 §§, om central dödsbo i 61 §, om central
tillsyn m.m. i 72 §, om rätt tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att
att taga del av preliminär ta del av preliminär självdekla-
självdeklaration m.m. i 73 §, ration m.m. i 73 §, om ar-
om arbetsgivares ansvarighet betsgivares ansvarighet för ar-
för arbetstagares skatt, m.m. betstagares skatt, m.m. i 77,
i 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestäm-
straffbestämmelser m.m. i melser m.m. i 79-81 och 83 §§,
79-81 och 83 §§, om omprövning om omprövning m.m. i 84-94 §§,
m.m. i 84-94 §§, om beslut om om beslut om särskilda
särskilda debiteringsåtgärder debiteringsåtgärder i 95 § samt
i 95 § samt om överklagande om överklagande m.m. i 96-103 §§
m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen uppbördslagen (1953:272). Beslut
(1953:272). Beslut om anstånd om anstånd som avses i 49 § den
som avses i 49 § nämnda lag lagen meddelas av be-
meddelas av beskattningsmyn- skattningsmyndigheten enligt
digheten enligt denna lag. denna lag. Beslut om anstånd
Beslut om anstånd skall skall skyndsamt meddelas den
skyndsamt meddelas den skatt- skattskyldige utan kostnad för
skyldige utan kostnad för denne.
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918.
28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.
dels att 24 § skall upphöra att gälla,
dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1
I fråga om särskild I fråga om särskild
inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs
tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av
om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd
skatt i 49 och 51 §§, om upp- i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58
börd i 52 §, om indrivning §, om indrivning i 59 §, om
m.m. i 57 a-59 och 61-64 §§, ansvar för skatt som påförts
om avkortning och avskrivning avliden eller dödsbo i 61 §, om
av skatt i 65-67 §§, om rätt rätt att taga del av preliminär
att taga del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, om
självdeklaration m.m. i 73 §, arbetsgivares ansvarighet för
om arbetsgivares ansvarighet arbetstagares skatt, m.m. i 77,
för arbetstagares skatt m.m. i 77 a och 78 §§, om straffbestäm-
77, 77 a och 78 §§, om melser m.m. i 79, 80, 81 och
straffbestämmelser m.m. i 79, 83 §§, om omprövning m.m. i
80, 81 och 83 §§, om 84-94 §§, om beslut om särskilda
omprövning m.m. i 84-94 §§, om debiteringsåtgärder i 95 § samt
beslut om särskilda debite- om överklagande m.m. i 97, 99
ringsåtgärder i 95 § samt om och 103 §§ uppbördslagen
överklagande m.m. i 97, 99 och (1953:272). Vad som där sägs om
103 §§ uppbördslagen arbetsgivare skall då gälla den
(1953:272). Vad som där sägs som är redovisningsskyldig
om arbetsgivare skall då gälla enligt 14 § denna lag och vad
den som är redovisningsskyldig som där sägs om skattemyndighet
enligt 14 § denna lag och vad skall gälla Riksskatteverket.
som där sägs om skattemyn- Med uppbördsdeklaration avses
dighet skall gälla Riksskatte- enligt denna lag redovisning
verket. Med up- enligt 14 §. Beslut om anstånd
pbördsdeklaration avses enligt skall skyndsamt meddelas den
denna lag redovisning enligt skattskyldige utan kostnad för
14 §. Beslut om anstånd skall denne.
skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:650.
1 Förslag till

Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av
skatt, avgift, böter eller andra
fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken
handläggs som allmänna mål.

2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken ske för fordringar som
påförts enligt bestämmelserna i
1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den
lagen,
2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs
i den lagen,
3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
4. lagen (1972:435) om överlastavgift,
5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,
7. lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, om inte annat föreskrivs i
den lagen,
9. fordonsskattelagen (1988:327),
10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa
byggnadsarbeten,
11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, eller
12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.
Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15
kap. 1 § 2 utsökningsbalken.

3 § Bestämmelserna i 15*18 §§ skall, om inte regeringen
föreskriver något annat, tillämpas endast
i fråga om en fordran som tillkommer staten och inte grundas på
studiestödslagen (1973:349).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att
indrivning i vissa fall skall ske med förtur.

Betalningsanmaning

5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar
gäldenären att betala, om det inte
finns särskilda skäl att underlåta anmaning.

Gäldenärsutredning

6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4
kap. 9 § utsökningsbalken, göra den
utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för
att bestämma en lämplig
indrivningsåtgärd (gäldenärsutredning).
Uppskov

7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen
1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,
2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga
förhållanden, eller
3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen
prövats.
Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att
gäldenären betalar sin skuld i poster vid
olika tidpunkter (avbetalning).

8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs
för att gäldenären skall kunna
betala sin skuld.
Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det
finns synnerliga skäl beviljas för
längre tid än ett år.

9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och
avgifter skall återbetalas eller annars betalas ut till
gäldenären, får beloppet tas i anspråk
för betalning av gäldenärens skuld trots att uppskov har
beviljats.
Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala
skatter och avgifter allteftersom de
förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalningsplanen eller
om det i annat fall finns särskild
anledning till återkallelse.

Säkerhet

10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot
säkerhet som gäldenären eller, där
gäldenären kan antas medge det, någon annan erbjuder sig att
ställa.

11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.
Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs
av två eller flera personer
gemensamt skall den vara solidarisk.

12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet
besluta under vilka förutsättningar
säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får ändras när det finns
anledning till det.

13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i
anspråk gäller, om säkerheten utgörs
av
1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller
för utmätt egendom,
2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna
om indrivning i denna lag då gäller samt att införsel får
äga rum om det är medgivet för den
fordran som säkerheten avser,
3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den
egendom som omfattas av
företagshypoteket, även när detta gäller i annan
näringsverksamhet än gäldenärens.
Ackord

14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.

Konkurs m.m.

15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall
försättas i konkurs.
Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvidation.

16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som
försatts i konkurs skall
kronofogdemyndigheten också göra gällande denna fordran i
konkursen och även i övrigt bevaka den
rätt i konkursen som med anledning av fordran tillkommer det
allmänna.

17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det
allmännas talan i överrätt.

Avbrytande av indrivning

18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills
vidare om ytterligare
indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är
försvarliga med hänsyn till
kostnaderna och indrivning inte heller krävs från allmän
synpunkt.
Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den
återupptas, om det visar sig att
betalning kan fås utan större kostnader än vad som är skäligt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om
tillämpningen av denna paragraf.

Överklagande

19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk
enligt 13 § får överklagas. Vid
överklagande skall bestämmelserna om besvär i 18 kap.
utsökningsbalken tillämpas.
I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen
(1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna
om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § i
den nya lagen tillämpas också i fråga om säkerhet som tagits
emot före ikraftträdandet.
2 Förslag till

Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller
annan staten tillkommande fordran som
vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som
allmänt mål. Lagen gäller dock inte i
fråga om fordran som grundas på studiestödslagen (1973:349).

2 § Beslut om att anta förslag om ackord fattas av
skattemyndigheten i det län där gäldenärens
hemortskommun är belägen. Om gäldenären saknar hemortskommun i
landet fattas beslutet av
Skattemyndigheten i Stockholms län.

3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt
för det allmänna.
Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt
ackordslagen (1970:847) får antas
endast om övriga borgenärer som ackordet angår godkänner det.

4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas
tillfälle att yttra sig, om det
inte kan anses obehövligt.

5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen
(1965:852) om ackord och
avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.
Lagen tillämpas i fråga om förslag om
ackord som framställts efter ikraftträdandet.
3 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken
dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,
dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och
27 §§, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1
och 10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.
6 §
Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.
Allmänt mål är mål om utta- Allmänt mål är mål om utta-
gande av böter, vite, skatt, gande av böter, vite, skatt,
tull, avgift och liknande tull, avgift och andra medel som
medel som tillkommer staten staten har rätt till och som får
och som får utsökas utan utsökas utan föregående dom
föregående dom samt, enligt samt, enligt vad regeringen
vad regeringen närmare före- närmare föreskriver, annan
skriver, annan liknande liknande fordran som staten
fordran som tillkommer staten eller en kommun har rätt till. I
eller kommun. I annan lag kan annan lag kan föreskrivas att
föreskrivas att även mål om även mål om uttagande av någon
uttagande av annan fordran är annan fordran är allmänt mål.
allmänt mål.
Annat mål än som avses i andra stycket är enskilt mål.

2 kap.
3 §
Om behörig kronofogdemyndig- Ansökan skall göras hos den
het finns bestämmelser i 4 kronofogdemyndighet som är behö-
kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16 rig enligt bestämmelserna i 4
kap. 1 och 10 §§. kap. 8 §, 15 kap. 7 § eller 16
kap. 1 eller 10 §.
Vid tillämpning av denna Vid tillämpning av denna balk
balk skall med svarandens skall med svarandens hemvist
hemvist förstås den ort där förstås den ort där han är
han är bosatt samt, bosatt samt, för dödsbo, den ort
beträffande dödsbo, den ort där den döde senast var bosatt
där den döde senast var bosatt och, för andra juridiska
och, beträffande annan personer, den ort som enligt 10
juridisk person, den ort som kap. rättegångsbalken grundar
enligt 10 kap. rättegångs- domstolens behörighet i
balken grundar domstols tvistemål i allmänhet.
behörighet i tvistemål i
allmänhet.

5 §
Är en ansökan i de Om en ansökan är så
hänseenden som avses i 1 eller bristfällig att den inte kan
2 § eller annars så läggas till grund för prövning i
bristfällig att den ej kan sak och efterkommer sökanden
läggas till grund för prövning inte föreläggandet att avhjälpa
i sak och efterkommer sökanden bristen, skall ansökan avvisas.
ej föreläggande att avhjälpa
bristen, skall ansökningen
avvisas.

30 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§, Bestämmelserna i 1 och 2 §§,
4 § första stycket, 5 § och 10 3 § första stycket, 4 § första
§ andra stycket gäller ej i stycket och 10 § andra stycket
allmänt mål. I fråga om gäller inte i allmänt mål. I
sökanden i sådant mål gäller fråga om sökanden i ett sådant
ej 6 § och ej heller 29 § i mål gäller inte 6 § och inte
fall då exekutionstiteln heller 29 § i fall då
upphävs. exekutionstiteln upphävs.
Sökanden i allmänt mål
Sökanden i allmänt mål företräds av
företräds av kronofogdemyndigheten. Om frågan
kronofogdemyndigheten. I tvist uppkommer om avvisning enligt 2
som avses i 4 kap. 20*23 och kap. 5 § eller görs invändning
26 §§, 9 kap. 11 § tredje mot verkställighet enligt 3 kap.
stycket och 13 kap. 7 § andra 21 § får dock sökanden själv
stycket samt vid utförande av föra sin talan. I tvister som
talan i överklagat avses i 4 kap. 20*23 och 26 §§,
utsökningsmål företräds dock 9 kap. 11 § tredje stycket och
sökanden i allmänt mål av 13 kap. 7 § andra stycket samt
Riksskatteverket. när talan förs i ett överklagat
utsökningsmål företräds sökanden
av Riksskatteverket.
I allmänt mål anses ansökan
I allmänt mål anses ansökan gjord, när indrivningsuppdraget
gjord, när har förts in i
indrivningshandlingarna har exekutionsväsendets system för
kommit in till kronofogdemyn- automatisk databehandling och
digheten eller, om myndigheten uppgifterna är tillgängliga för
är ansluten till systemet för kronofogdemyndigheten. När
automatisk databehandling inom indrivning begärs skyndsamt och
exekutionsväsendet, när ansökan därför görs enligt sär-
indrivningsuppdraget har förts skilda bestämmelser hos en
in i systemet och uppgifterna kronofogdemyndighet som enligt 4
är tillgängliga för kap. 8 § är behörig att pröva
kronofogdemyndigheten. frågan om utmätning, anses ansö-
kan gjord när
ansökningshandlingarna har
kommit in till myndigheten.

4 kap.
8 §1
Utmätning söks hos kronofog- Frågan om utmätning prövas av
demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län
gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.

1 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Utmätning av egendom som ej Frågan om utmätning av egendom
finns i det län där gäldenären som inte finns i det län där
har sitt hemvist får även gäldenären har sitt hemvist får
sökas hos prövas även av kronofogdemyndig-
kronofogdemyndigheten i det heten i det län där egendomen
län där egendomen finns eller, finns eller, i fråga om ett
i fråga om fartyg eller fartyg eller luftfartyg, dit det
luftfartyg, dit det väntas. väntas. Frågan om utmätning av
Utmätning av fartyg får även ett fartyg får prövas även av
sökas där fartyget har sin kronofogdemyndigheten där
hemort. Utmätning av fordran fartyget har sin hemort. Frågan
eller annan rättighet får om utmätning av en fordran eller
också sökas där en annan rättighet får prövas
sekundogäldenären eller annan också av kronofogdemyndigheten
förpliktad finns, även om där sekundogäldenären eller
fordringen eller rättigheten någon annan förpliktad finns,
skall anses finnas i annat även om fordran eller
län. Utmätning av lön eller rättigheten skall anses finnas i
annan förmån som avses i 7 ett annat län. Frågan om
kap. söks, om gäldenären ej utmätning av lön eller annan
har hemvist här i riket, där förmån som avses i 7 kap. får
arbetsgivaren eller annan som prövas, om gäldenären inte har
utger förmånen finns. hemvist här i landet, av
kronofogdemyndigheten i det län
där arbetsgivaren eller någon
annan som ger ut förmånen finns.
Har utmätning sökts hos Om utmätning har sökts hos en
kronofogdemyndighet som ej är kronofogdemyndighet som inte är
behörig enligt första eller behörig enligt första eller
andra stycket, får myndigheten andra stycket, får myndigheten
likväl i brådskande fall likväl i brådskande fall vidta
vidtaga åtgärd som avses i 6 åtgärd som avses i 6 kap. 12 §
kap. 12 § innan målet enligt 2 innan målet enligt 2 kap. 4 §
kap. 4 § första stycket första stycket överlämnas till
överlämnas till den kronofogdemyndighet som är
kronofogdemyndighet som är behörig.
behörig.
10 §
Utmätning skall ske så snart Utmätning i enskilt mål skall
som möjligt efter det att ske så snart som möjligt efter
behövliga handlingar har det att behövliga handlingar har
kommit in till kro- kommit in till
nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten.
Lämnar sökanden anstånd med Om sökanden i enskilt mål läm-
utmätning och varar anståndet nar uppskov med utmätningen och
över sex månader från dagen varar uppskovet över sex månader
för ansökningen, är denna från dagen för ansökan, är
förfallen. ansökan förfallen. Om sökanden
Om sökanden ger anstånd fler ger uppskov fler än två gånger,
än två gånger, är ansökningen är ansökan också förfallen.
också förfallen. Bestämmelser om indrivning i
allmänt mål finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §2
Har domstol eller kronofog- Egendom anses omedelbart ut-
demyndighet fastställt att mätt, om en domstol eller krono-
förfallen fordran skall utgå fogdemyndighet har fastställt
med särskild förmånsrätt i att en förfallen fordran skall
registrerat skepp, registrerat utgå med särskild förmånsrätt i
luftfartyg, intecknade ett registrerat skepp, ett
reservdelar till luftfartyg registrerat luftfartyg,
eller fast egendom anses intecknade reservdelar till
egendomen omedelbart utmätt. luftfartyg eller fast egendom.
Denna verkan förfaller, om Denna verkan förfaller, om
ej försäljning begärs hos inte försäljning begärs hos
kronofogdemyndigheten inom två kronofogdemyndigheten inom två
månader från det att beslutet månader från det att beslutet
eller utslaget vann laga eller utslaget vann laga kraft.
kraft.
Begäran om försäljning görs Begäran om försäljning görs
hos en kronofogdemyndighet som hos en den kronofogdemyndighet
enligt 8 § är behörig att ta som enligt 8 § är behörig att
upp ansökan om utmätning. pröva frågan om utmätning.
Försäljning av fast egendom Försäljning av fast egendom
skall dock begäras hos skall dock begäras hos
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där egendomen finns. Denna där egendomen finns. Denna
myndighet får överlämna målet myndighet får överlämna målet
till annan till en annan
kronofogdemyndighet, om det kronofogdemyndighet, om det
behövs för att samordna verk- behövs för att samordna
ställigheten mot en gäldenär. verkställigheten mot en
gäldenär.
15 kap.
7 §3
Införsel söks hos kronofog- Frågan om införsel prövas av
demyndigheten i det län där kronofogdemyndigheten i det län
gäldenären har sitt hemvist. där gäldenären har sitt hemvist.
Har gäldenären ej hemvist här Om gäldenären inte har hemvist
i riket, görs ansökningen där här i landet, är kronofogdemyn-
arbetsgivaren finns. digheten i det län där
gäldenärens arbetsgivare finns
behörig.

16 kap.
1 §4
Verkställighet av Frågan om verkställighet av
förpliktelse för tidigare förpliktelsen för tidigare ägare
ägare eller nyttjanderätts- eller nyttjanderättshavare att
havare att flytta från fast flytta från fast egendom, en
egendom, bostadslägenhet eller bostadslägenhet eller något
annat utrymme i byggnad annat utrymme i en byggnad
(avhysning) söks hos (avhysning) prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist.
hemvist. Avhysning får även Kronofogdemyndigheten i det län
sökas hos kronofogdemyn- där verkställigheten skall ske
digheten i det län där är också behörig.
verkställigheten skall ske.
2 Senaste lydelse 1991:848.
3 Senaste lydelse 1988:385.
4 Senaste lydelse 1988:385.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §5
Verkställighet i annat fall Frågan om verkställighet i
än som avses i 1 § av andra fall än de som avses i 1 §
förpliktelse som ej avser av förpliktelser som inte avser
betalningsskyldighet samt betalningsskyldighet samt
verkställighet av beslut om verkställighet av beslut om
kvarstad eller annan kvarstad eller andra
säkerhetsåtgärd söks hos säkerhetsåtgärder prövas av
kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i det län
län där svaranden har sitt där svaranden har sitt hemvist
hemvist eller egendom som är i eller egendom som är i fråga
fråga finns eller där finns eller där verkställigheten
verkställigheten annars med annars med fördel kan äga rum.
fördel kan äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Senaste lydelse 1988:385.
4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)1
dels att 57 a, 60 och 62*67 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast
före 59 §,
dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som
skall lyda Dröjsmålsavgift,
dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §
1 mom. Skattemyndigheten får 1 mom. Skattemyndigheten får
medge skattskyldig anstånd med medge en skattskyldig anstånd
att betala skatt, med att betala skatt,
kvarskatteavgift eller ränta, kvarskatteavgift eller ränta,
1. om det kan antas att 1. om det kan antas att den
skatten, kvarskatteavgiften skattskyldige kommer att få ned-
eller räntan kommer att sättning av eller befrielse från
avkortas, det belopp som påförts honom,
2. om den skattskyldige begärt
2. om den skattskyldige omprövning av ett
begärt omprövning av ett taxeringsbeslut eller något
taxeringsbeslut eller annat annat beslut om skatt,
beslut om skatt, kvar- kvarskatteavgift eller ränta
skatteavgift eller ränta eller eller ett sådant beslut
ett sådant beslut överklagats överklagats och utgången i
och utgången i ärendet eller ärendet eller målet är oviss,
målet är oviss eller eller
3. om den skattskyldige 3. om den skattskyldige begärt
begärt omprövning av ett omprövning av ett
taxeringsbeslut eller annat taxeringsbeslut eller något
beslut om skatt, kvar- annat beslut om skatt,
skatteavgift eller ränta eller kvarskatteavgift eller ränta
ett sådant beslut överklagats eller ett sådant beslut
och betalningen av påfört överklagats och betalningen av
belopp skulle för den det påförda beloppet skulle
skattskyldige medföra betydan- medföra betydande skade-
de skadeverkningar eller verkningar för den skattskyldige
annars framstå som obillig. eller annars framstå som
2 mom. Anstånd får medges obillig.
med högst det belopp som kan 2 mom. Anstånd får medges med
antas bli avkortat eller som högst det belopp som kan antas
betingas av yrkandet i bli nedsatt eller falla bort
omprövningsärendet eller enligt 1 mom. 1 eller som
överklagandet. betingas av yrkandet i
omprövningsärendet eller
överklagandet.

1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771
64 § 1992:624
65 § 1992:680
66 § 1992:624
67 § 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kan det i fall som avses i Om det i fall som avses i
1 mom. 2 och 3 med hänsyn till 1 mom. 2 och 3 med hänsyn till
den skattskyldiges den skattskyldiges förhållanden
förhållanden och och omständigheterna i övrigt
omständigheterna i övrigt kan antas att det belopp som
antas att det belopp som avses avses med anståndet inte kommer
med anståndet inte kommer att att betalas i rätt tid, får
betalas i rätt tid, får anstånd medges endast om den
anstånd medges endast om den skattskyldige ställer säkerhet
skattskyldige ställer säkerhet för beloppet. Anstånd får dock
för beloppet. Anstånd får dock medges utan att säkerhet ställs
medges utan att säkerhet om anståndsbeloppet är
ställs om anståndsbeloppet är förhållandevis ringa eller det
förhållandevis ringa eller det annars finns särskilda skäl.
annars finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i
Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden gått
anspråk när anståndstiden gått ut. I övrigt skall
ut. I övrigt skall bestämmelserna om säkerhet i
bestämmelserna i lagen lagen (1993:0000) om indrivning
(1978:882) om säkerhet för av statliga fordringar m.m.
skattefordringar m.m. tillämpas.
tillämpas.
57 §
Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter
som uppbärs enligt lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till
skattemyndigheten.
Skattemyndigheten skall i
den ordning som föreskrivs av
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer anteckna
inbetald skatt för varje
skattskyldig samt upprätta
restlängd.

59 §2
Det åligger kronofogdemyn- Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-
digheten att verkställa skatteavgift eller ränta som
indrivning av skatt. Därvid inte har betalats in i rätt tid
får verkställighet enligt skall lämnas för indrivning.
utsökningsbalken äga rum. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelserna om indrivning Bestämmelser om indrivning
av skatt skall också tillämpas finns i lagen (1993:0000) om in-
på indrivning av drivning av statliga fordringar
kvarskatteavgift, dröjs- m.m. Vid indrivning får
målsavgift och ränta enligt verkställighet enligt
denna lag. utsökningsbalken ske.

2 Senaste lydelse 1992:624.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
97 §
Föreläggande vid vite och Föreläggande vid vite och
beslut om revision enligt 78 § beslut om revision enligt 78 § 1
1 mom. får inte överklagas. mom. får inte överklagas. Inte
Inte heller beslut enligt 55 § heller beslut enligt 55 § 1 mom.
1 mom. första stycket och 55 § första stycket eller 55 § 2 mom.
2 mom. andra stycket eller andra stycket får överklagas.
beslut rörande framställning
om försättande i konkurs,
ackordsförslag och avskrivning
av skatt får överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 §2
I fall där underrätt I fall där underrätt
fastställt skatt, skall rätten fastställt skatt, skall rätten
till den skattemyndighet, som till den skattemyndighet som
enligt 52 § 1 mom. tredje enligt 52 § 1 mom. tredje
stycket är uppbördsmyndighet, stycket är uppbördsmyndighet
snarast översända till rätten snarast sända till rätten en
ingiven bouppteckning eller ingiven bouppteckning eller
annan handling, som sägs i 51 någon annan handling som sägs i
§ andra stycket, eller 51 § andra stycket eller en bo-
bouppteckning, som uppteckning som tillhandahållits
tillhandahållits rätten rätten enligt tredje stycket
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Dessutom är
sistnämnda paragraf. Därjämte rätten skyldig att, enligt vad
åligger det rätten att, enligt regeringen närmare bestämmer,
vad regeringen närmare sända skattemyndigheten de
bestämmer, tillställa uppgifter som behövs för uppbörd
skattemyndigheten de av skatten. Detta gäller också,
uppgifter, som fordras för när överrätt fastställt skatt
uppbörd av skatten. Vad nu till ett högre belopp än förut
sagts skall äga motsvarande beräknats eller när en
tillämpning, när överrätt skattskyldig vitsordat en an-
fastställt skatt till högre märkning som framställts av den
belopp än förut beräknats enligt 64 § 1 mom. förordnade
eller skattskyldig vitsordat granskningsmyndigheten.
anmärkning som framställts av
den enligt 64 § 1 mom.
förordnade granskningsmyn-
digheten.
Inbetalning enligt 52 § 1 Inbetalning enligt 52 § 1 mom.
mom. tredje stycket skall ske tredje stycket skall ske till
till postgirokonto hos postgirokonto hos
skattemyndigheten. skattemyndigheten. Inbetalningen
Inbetalningen sker sker kostnadsfritt. Skatten
kostnadsfritt. Skatten skall skall anses vara betald den dag,
anses vara erlagd den dag, då då inbetalningskortet eller
inbetalningskort eller för- försändelsen som innehåller
sändelse innehållande girokort girokort kommit till en
inkommit till postanstalt. postanstalt.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1992:625.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har skatt icke erlagts inom Om skatt inte betalas inom
föreskriven tid, skall föreskriven tid, skall, om inte
skattemyndigheten, om ej annat annat följer av 6 § sista
följer av vad i 6 § sista stycket, dröjsmålsavgift tas ut
stycket stadgas, förordna om enligt 58 § 2*5 mom.
uttagande av felande belopp i uppbördslagen (1953:272).
den ordning, som enligt upp- Obetald skatt och
bördslagen (1953:272) gäller dröjsmålsavgift skall lämnas för
för indrivning av restförd indrivning. Regeringen får
skatt. Därvid tas föreskriva att indrivning inte
dröjsmålsavgift ut enligt 58 § behöver begäras för ett ringa
2*5 mom. lagen. Skattemyndig- belopp. Skattemyndigheten får
heten får medge befrielse helt medge befrielse helt eller
eller delvis från skyldigheten delvis från skyldigheten att
att betala dröjsmålsavgift, om betala dröjsmålsavgift, om det
det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Handling, som enligt första stycket tillställts
skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå
må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med
vars erläggande anstånd ej
medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den
förses med anteckning om beloppet
av inbetald skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige
sedan skatt, med vars erläggande
anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas,
skall den förses med anteckning
om beloppet av inbetald skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §2
Bifalles ansökan varom i 4 § Om en sådan ansökan som avses
sägs, skall skattemyndigheten i 4 § bifalls, skall skattemyn-
meddela förordnande om avkort- digheten besluta om nedsättning
ning eller, där restitution av det påförda beloppet eller,
skall ske, tillställa den där restitution skall ske,
skattskyldige honom tillställa den skattskyldige det
tillkommande belopp. Därvid belopp som han har rätt till.
tillämpas bestämmelserna i Därvid tillämpas bestämmelserna
87 § uppbördslagen. i 103 § uppbördslagen
(1953:272).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.
2 Senaste lydelse 1990:343.
7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om
sjömansskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 b §2
Belopp som Belopp som Sjömansskattenämn-
Sjömansskattenämnden den fastställt till betalning
fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra
eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har
stycket må indrivas i den betalats in i rätt tid skall
ordning, som gäller i fråga om lämnas för indrivning.
skatt enligt uppbördslagen. Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Införsel enligt 15 kap. Bestämmelser om indrivning
utsökningsbalken må äga rum finns i lagen (1992:0000) om in-
vid indrivning av sjömansskatt drivning av statliga fordringar
och därå belöpande m.m. Vid indrivning får
dröjsmålsavgift hos sjömannen verkställighet enligt
och i fall, som avses i 17 § utsökningsbalken ske.
1 mom. andra stycket, hos
redaren.
Överklagande av beslut
inverkar inte på skyldigheten
att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1992:626.
8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 §2
Betalas inte skatt i behörig Skatt, ränta eller
tid och ordning skall skatten dröjsmålsavgift som inte har
och den ränta och betalats in i rätt tid skall
dröjsmålsavgift, som belöper lämnas för indrivning. Rege-
på denna, drivas in. ringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning
uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in-
indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar
avskrivning gäller i m.m. Vid indrivning får
tillämpliga delar i fråga om verkställighet enligt
mervärdesskatt. Införsel utsökningsbalken ske.
enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av
mervärdeskatt, ränta och Begäran om omprövning eller
dröjsmålsavgift. överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt,
ränta eller dröjsmålsavgift.

49 §3
Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den
utgående skatten, återbetalar
skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den mån
kvittning inte skett enligt 17 § nionde
stycket.
Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss
redovisningsperiod beslutad skatt,
återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.
Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från
skatt som avkrävts honom, återfår
av skattemyndigheten vad han betalat för mycket.

1 Lagen omtryckt 1990:576.
2 Senaste lydelse 1992:627.
3 Senaste lydelse 1992:627.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Står den skattskyldige i Om den skattskyldige står i
skuld för mervärdeskatt, har skuld för mervärdeskatt eller
han vid återbetalning enligt till betalning förfallen skatt
första, andra eller tredje enligt uppbördslagen (1953:272),
stycket rätt att återfå bara arbetsgivaravgift enligt lagen
vad som överstiger skulden och (1981:691) om socialavgifter
de räntor och avgifter som eller avgift enligt lagen
belöper på denna. I lagen (1982:423) om allmän löneavgift,
(1985:146) om avräkning vid har han vid återbetalning enligt
återbetalning av skatter och första, andra eller tredje
avgifter finns också stycket rätt att återfå bara vad
föreskrifter som begränsar som överstiger skulden och de
rätten till återbetalning. räntor och avgifter som belöper
på denna. I lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter finns också
föreskrifter som begränsar
rätten till återbetalning.
Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan
skatt får ej särskilt överlåtas
eller utmätas.
I övrigt gäller I övrigt gäller för
uppbördslagens (1953:272) återbetalning av mervärdeskatt
bestämmelser om restitution av uppbördslagens bestämmelser om
skatt i tillämpliga delar restitution av skatt i
beträffande återbetalning av tillämpliga delar.
mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser i 49 § skall dock gälla till
utgången av år 1994.

9 Förslag till

Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)

Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen
(1970:624)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2
Inbetalar Om Värdepapperscentralen eller
Värdepapperscentralen eller ett aktiebolag inte betalar in
aktiebolag ej kupongskatt i kupongskatt i föreskriven tid,
föreskriven tid eller ordning, skall Riksskatteverket förelägga
skall Riksskatteverket centralen eller bolaget att inom
förelägga centralen eller viss tid fullgöra sin
bolaget att inom viss tid betalningsskyldighet.
fullgöra sin
betalningsskyldighet.
Efterkommes ej Om föreläggandet inte följs,
föreläggandet, skall skall Riksskatteverket anmäla
Riksskatteverket anmäla för- förhållandet till
hållandet till skattemyndigheten i det län där
skattemyndigheten i det län bolagets styrelse har sitt säte.
där bolagets styrelse har sitt Obetalda kupongskattebelopp samt
säte. Skattemyndigheten för- dröjsmålsavgifter skall av skat-
ordnar om indrivning av temyndigheten lämnas för indriv-
obetalt kupongskattebelopp ning. Regeringen får föreskriva
samt dröjsmålsavgift i den att indrivning inte behöver
ordning som föreskrives i begäras för ett ringa belopp.
uppbördslagen (1953:272) om Bestämmelser om indrivning
indrivning av restförd skatt. finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
Överklagande av beslut
inverkar inte på skyldigheten
att betala skatt eller
dröjsmålsavgift.

26 §
Riksskatteverket uppför i Riksskatteverket uppför i
särskild längd särskild längd
utdelningsberättigad, som kan utdelningsberättigade som kan
antagas vara skattskyldig men antas vara skattskyldiga men för
för vilken utdelning vilka utdelning betalats ut utan
utbetalats utan att att kupongskatt hållits inne,
kupongskatt innehållits, samt samt det skattebelopp som
det skattebelopp som belöper belöper på utdelningen.
på utdelningen.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2 Senaste lydelse 1992:628.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om ej annat följer av 11 §, Om inte något annat följer av
skall Riksskatteverket delge 11 §, skall Riksskatteverket
den som uppförts i längden delge den som uppförts i längden
utdrag ur denna och förelägga utdrag ur denna och förelägga
honom att inom två månader honom att inom två månader från
från den dag då han fick del den dag då han fick del av
av utdraget erlägga skatte- utdraget betala skattebeloppet.
beloppet. Vill den som Om den som uppförts i längden
uppförts i längden bestrida vill bestrida skattepåföringen,
skattepåföringen, skall han skall han senast inom samma tid
senast inom samma tid göra göra en invändning mot
erinran hos Riksskatteverket, påföringen hos Riksskatteverket,
som meddelar beslut med anled- som sedan meddelar sitt beslut.
ning härav. Beslutet skall Beslutet skall delges den som
delges den som framställt gjort invändningen och antecknas
erinran och antecknas i i längden. Om verket finner att
längden. Finner verket att kupongskatt skall betalas, skall
kupongskatt skall erläggas, den skattskyldige föreläggas att
skall den skattskyldige inom viss tid betala skatten.
föreläggas att inom viss tid
erlägga skatten.
Kupongskatt, som ej erlagts Kupongskatt, som inte betalats
inom den utsatta tiden, inom den utsatta tiden, skall av
indrives i den ordning som Riksskatteverket lämnas för in-
föreskrives i uppbördslagen drivning. Därvid tillämpas 22 §
(1953:272) om indrivning av andra*fjärde styckena.
restförd skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §1
Om ej annat följer av denna Om inte något annat följer av
lag gäller uppbördslagen denna lag gäller uppbördslagen
(1953:272) i tillämpliga delar (1953:272) också i fråga om fel-
i fråga om fel- parkeringsavgifter. Reglerna om
parkeringsavgift. Reglerna om dröjsmålsavgift skall dock inte
dröjsmålsavgift skall dock tillämpas. Regeringen får före-
inte tillämpas. Regeringen får skriva avvikelser från uppbörds-
föreskriva avvikelser från lagen, när det gäller det admi-
uppbördslagen, när det gäller nistrativa förfarandet i fråga
avkortning, avskrivning och om felparkeringsavgift.
det administrativa förfarandet
i fråga om felparke-
ringsavgift. Införsel enligt
15 kap. utsökningsbalken får
äga rum vid indrivning av fel-
parkeringsavgift.
Åläggande enligt 6 § andra Åläggande enligt 6 § andra
stycket får ej utfärdas senare stycket får inte utfärdas senare
än ett år efter den dag då än ett år efter den dag då
överträdelsen skedde. överträdelsen skedde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:633.
11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Vad i uppbördslagen (1953- Vad i 58 och 59 §§ uppbörds-
:272) stadgas om indrivning, lagen (1953:272) stadgas om
avkortning och avskrivning av dröjsmålsavgift och indrivning
skatt skall i tillämpliga skall också gälla
delar gälla saluvagnsskatt. saluvagnsskatt.
Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av
saluvagnsskatt och
dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:634.
12 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen
(1979:189)1
dels att 7 och 9*11 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

6 §
Skall uppbörd ej ske eller
har uppbörd ej lett till full Om uppbörd inte skall ske eller
betalning, skall böterna om uppbörd inte har lett till
drivas in genom full betalning, skall böterna
kronofogdemyndighetens lämnas för indrivning.
försorg. Indrivningen sker på Regeringen får föreskriva att
grund av dom, godkänt indrivning inte behöver begäras
föreläggande eller för ett ringa belopp.
saköreslängd. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.

15 §2
Ådömda böter, som inte har Böter som har dömts ut och som
kunnat indrivas och som inte inte har kunnat drivas in, skall
har avkortats, skall på talan på talan av åklagare förvandlas
av åklagare förvandlas till till fängelse, om det är
fängelse, om det är uppenbart uppenbart att den bötfällde av
att den bötfällde av tredska tredska har underlåtit att
har underlåtit att betala betala böterna eller om
böterna eller om förvandling förvandling annars av särskilda
annars av särskilda skäl är skäl är påkallad från allmän
påkallad från allmän synpunkt. synpunkt.
Är den bötfällde, när Om den bötfällde, när förvand-
förvandling skall ske, skyldig ling skall ske, är skyldig att
att betala även andra böter än betala även andra böter än
sådana som avses i första sådana som avses i första
stycket, skall också dessa stycket, skall också dessa böter
böter förvandlas. förvandlas.
Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst
fjorton dagar och högst tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse av
9 § 1985:148
10 § 1990:375
11 § 1990:375.
2 Senaste lydelse 1983:352.

13 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av
automatisk databehandling föras
ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt
skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter
beträffande fysiska och juridiska
personer,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet,
3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande
av pensionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter samt lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.
Registren skall dessutom
användas för avräkning enligt Registren skall dessutom använ-
lagen (1985:146) om avräkning das för avräkning enligt lagen
vid återbetalning av skatter (1985:146) om avräkning vid
och avgifter. återbetalning av skatter och
avgifter och för
gäldenärsutredning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Det centrala skatteregistret skall också användas för
utredningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet och för Riksskatteverkets tillsyn enligt
lagen (1974:174) om
identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1991:1920.
14 Förslag till

Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription
av
skattefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1
Denna lag gäller i fråga om Denna lag gäller i fråga om
preskription av fordringar som preskription av skatt och andra
tillkommer det allmänna och fordringar som det allmänna har
som drivs in enligt rätt till och som drivs in
bestämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen
(1953:272), tullagen (1993: 0000) om indrivning av
(1973:670) eller tullagen statliga fordringar m.m. Den
(1987: 1065). Den tillämpas tillämpas dock inte på
dock inte på fordringar enligt fordringar enligt vattenlagen
studiestödslagen (1973:349). (1918:523), rättshjälpslagen
(1972:429), studiestödslagen
(1973:349), bötesverk-
ställighetslagen (1979:189)
eller fordringar för vilka
särskilda bestämmelser om
preskription gäller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i tullagen
(1973:670).

1 Senaste lydelse 1987:1195.
15 Förslag till

Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §1
Frågor om övertidsavgift Frågor om övertidsavgift
prövas av allmän domstol efter prövas av allmän domstol efter
ansökan som skall göras av ansökan som skall göras av
allmän åklagare inom två år allmän åklagare inom två år från
från den tidpunkt då den tidpunkt då överträdelsen
överträdelsen begicks. I fråga begicks. I fråga om en sådan
om sådan ansökan gäller ansökan gäller bestämmelserna i
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för ett
rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa
brott, på vilket inte kan svårare straff än böter och
följa svårare straff än böter, bestämmelserna om kvarstad i
och bestämmelserna om kvarstad brottmål. Sedan fem år har
i brottmål. Sedan fem år har förflutit från den tidpunkt då
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får
överträdelsen begicks, får övertidsavgift inte tas ut.
övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller
Övertidsavgifter tillfaller staten.
staten.
Beslut varigenom någon har Ett beslut genom vilket någon
påförts övertidsavgift skall har påförts en övertidsavgift
genast sändas till skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall länsstyrelsen. Avgiften skall
betalas till länsstyrelsen betalas till länsstyrelsen inom
inom två månader från det att två månader från det att
beslutet vann laga kraft. En beslutet vann laga kraft. En
upplysning om detta skall tas upplysning om detta skall tas in
in i beslutet. Betalas inte i beslutet. Om avgiften inte
avgiften inom denna tid, får betalas inom denna tid, skall
avgiften samt dröjsmålsavgift dröjsmålsavgift tas ut enligt 58
beräknad enligt 58 § 2-5 mom. § 2-5 mom. uppbördslagen
uppbördslagen (1953:272), (1953:272). Obetald
drivas in i den ordning som övertidsavgift och
enligt den lagen gäller för dröjsmålsavgift skall lämnas för
indrivning av skatt. indrivning. Regeringen får
Indrivningsåtgärder får inte föreskriva att indrivning inte
vidtas sedan fem år har behöver begäras för ett ringa
förflutit från det att belopp. Bestämmelser om indriv-
beslutet vann laga kraft. ning finns i lagen (1993:0000)
om indrivning av statliga
fordringar m.m.
Indrivningsåtgärder får inte
vidtas sedan fem år har
förflutit från det att beslutet
vann laga kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:637.
16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om
punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.
16 §1
Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt
tid och ordning skall den tid skall den lämnas för
drivas in. indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelserna i Bestämmelser om indrivning
uppbördslagen (1953:272) om finns i lagen (1993:0000) om in-
indrivning, avkortning och drivning av statliga fordringar
avskrivning gäller i tilllämp- m.m. Vid indrivning får
liga delar för skatt enligt verkställighet enligt
denna lag. Beskattningsmyn- utsökningsbalken ske.
digheten beslutar dock om
avkortning och
kronofogdemyndigheten om av-
skrivning av skatt. Införsel
enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1990:1320.
17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §1
Har skatten inte betalats Om inte skatten har betalats
inom föreskriven tid, skall inom föreskriven tid, skall
skattebeloppet och i skattebeloppet och i
förekommande fall dröjsmåls- förekommande fall
avgift på framställning av dröjsmålsavgift på framställning
inskrivningsmyndigheten av inskrivningsmyndigheten
omedelbart tas ut genom omedelbart lämnas för
utmätning. indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:640.
18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från
arbetsgivare1
dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,
dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas
närmast före den nya 28 a §,
dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken
närmast före den nya 28 a § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före
28 § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2
Den som i egenskap av Den som i egenskap av företrä-
företrädare för en dare för en arbetsgivare som är
arbetsgivare, som är juridisk juridisk person uppsåtligen
person, uppsåtligen eller av eller av grov oaktsamhet har
grov oaktsamhet har underlåtit underlåtit att betala
att betala arbetsgivaravgifter arbetsgivaravgifter i den tid
i den tid och ordning som och ordning som följer av 4, 7
följer av 4, 7 och 12 §§ är och 12 §§ är tillsammans med ar-
tillsammans med arbetsgivaren betsgivaren betalningsskyldig
betalningsskyldig för beloppet för beloppet samt den ränta och
samt den ränta och dröjs- dröjsmålsavgift som belöper på
målsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten
detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det
får jämkas eller efterges om föreligger särskilda skäl.
det föreligger särskilda skäl.
Talan om att ålägga betal- Talan om att ålägga betal-
ningsskyldighet skall föras ningsskyldighet skall föras vid
vid allmän domstol. Talan får allmän domstol. Talan får inte
inte väckas sedan väckas sedan arbetsgivarens
arbetsgivarens betalnings- betalningsskyldighet för
skyldighet för beloppet har beloppet har fallit bort enligt
bortfallit enligt lagen lagen (1982:188) om preskription
(1982:188) om preskription av av skattefordringar m.m. Hos den
skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd
som har blivit ålagd betalningsskyldighet får
betalningsskyldighet får indrivning ske i den ordning
indrivning ske i den ordning som enligt 28 a § gäller för
som gäller för indrivning av indrivning av ar-
skatt enligt uppbördslagen betsgivaravgifter.
(1953:272). Därvid får
införsel enligt 15 kap. utsök-
ningsbalken äga rum.

1 Lagen omtryckt 1991:98.
Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.
2 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Den som har fullgjort sin Den som har fullgjort sin
betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt
första stycket får söka första stycket får söka beloppet
beloppet åter av arbets- åter av arbetsgivaren. Därvid
givaren. Därvid skall be- skall bestämmelserna i 76 §
stämmelserna i 76 § uppbördslagen (1953:
uppbördslagen tilllämpas. 272) tillämpas.
Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt
tredje stycket.

16 §3
Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar
ut ersättning för arbete till
någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort
anmälan enligt 40 a §
uppbördslagen (1953:272) trots att han varit skyldig att göra
det, får, i fall då arbetet har
utförts av en annan person än F-skattesedelsinnehavaren,
betalningsskyldighet åläggas utbetalaren
för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som
F-skattesedelsinnehavaren skall betala på
ersättningen till den som har utfört arbetet.
Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket
om F-skattesedelsinnehavaren har
betalat avgifterna inom föreskriven tid.
Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan
F-skattesedelsinnehavarens
betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen
(1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m.
Hos den som har blivit ålagd Hos den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet enligt betalningsskyldighet enligt
första stycket får indrivning första stycket får indrivning
ske i samma ordning som gäller ske i samma ordning som enligt
för restförd skatt enligt 28 a § gäller för
uppbördslagen. arbetsgivaravgifter.

18 §4
Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket
skall fattas av skattemyndigheten.
Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett
beslut enligt 16 § får söka
beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som vill söka
beloppet åter skall till
kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han fått vid
betalningen eller på annat sätt styrka,
att han har betalat avgifterna.
Kronofogdemyndigheten får Kronofogdemyndigheten får hos
hos F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren driva
driva in beloppet i den in beloppet i den ordning som
ordning som gäller för gäller för indrivning av
indrivning av skatt. Införsel arbetsgivaravgifter. Införsel
får dock inte beviljas. får dock inte beviljas.
F-skattesedelsinnehavaren F-skattesedelsinnehavaren skall
skall betala dröjsmålsavgift betala dröjsmålsavgift på
på beloppet. beloppet.

3 Senaste lydelse 1992:684.
4 Senaste lydelse 1992:684.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt andra
stycket.

Dröjsmålsavgift

28 §5
En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på
1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men
inte betalas inom den tid som anges
i 12 § första stycket,
2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 §
tredje stycket i avsaknad av
uppbördsdeklaration,
3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som
inte betalas inom den tid som
bestämts enligt 12 § andra stycket.
Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts
enligt 13 §, tas dröjsmålsavgift ut
endast på det belopp som inte har betalats senast vid
anståndstidens utgång.
Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen
(1953:
272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses
arbetsgivaravgifterna ha förfallit
till betalning inom tid som anges i 12 § första stycket.
Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från
skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Uppbördslagens bestämmelser
om indrivning, avkortning,
avskrivning och antagande av
ackordsförslag skall också
tillämpas i fråga om belopp på
vilket denna lag är
tillämplig. Införsel enligt 15
kap. utsökningsbalken får äga
rum.
Indrivning

Indrivning m.m. 28 a §
Arbetsgivaravgifter, ränta och
(27 a §6) dröjsmålsavgift som inte har
Arbetsgivaravgifter, ränta betalats i rätt tid skall lämnas
och dröjsmålsavgift som inte för indrivning. Regeringen får
har betalats i rätt tid och föreskriva att indrivning inte
ordning får omedelbart drivas behöver begäras för en fordran
in. som avser ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning finns
i lagen (1993:0000) om in-
drivning av statliga fordringar
m.m. Vid indrivning får
verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.
5 Senaste lydelse 1992:642.
6 Senaste lydelse 1992:642.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

19 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och
avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1
Tillkommer ett belopp som Om någon har rätt till ett
avses i 1 § någon mot vilken belopp som avses i 1 § och om
det allmänna har en fordran, det allmänna mot denna person
som är för indrivning regi- har en fordran, som är
strerad i utsökningsregistret registrerad för indrivning i
och drivs in enligt be- utsökningsregistret och drivs in
stämmelserna i uppbördslagen enligt bestämmelserna i lagen
(1953:272), tullagen (1973:- (1993:000) om indrivning av
670), bötesverkställighets- statliga fordringar m.m. skall
lagen (1979: 189) eller från beloppet räknas av så
tullagen (1987:1065), skall mycket som kan gå till betalning
från beloppet, om inte annat av fordringen, om inte något
följer av vad nedan sägs, annat följer av vad nedan sägs.
avräknas så mycket som kan gå Med det allmännas fordran avses
till betalning av fordringen. också förrättningskostnader i
Med det allmännas fordran målet enligt 17 kap. 1 §
avses också förrättnings- utsökningsbalken. Endast vad som
kostnader i målet enligt 17 överstiger det allmännas fordran
kap. 1 § utsökningsbalken. får betalas ut.
Endast vad som överstiger det
allmännas fordran får
utbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga
om fordringar som har registrerats i utsökningsregistret före
ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1992:1187.
20 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen
(1986:617) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
För de ändamål som anges i För de ändamål som anges i
denna paragraf skall med hjälp denna paragraf skall med hjälp
av automatisk databehandling av automatisk databehandling
föras ett för hela riket föras ett för hela landet
gemensamt utsökningsregister. gemensamt utsökningsregister.
Registret skall användas inom exekutionsväsendet för
1. verkställighet enligt utsökningsbalken,
2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,
2 a. indrivning enligt lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.,
3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,
4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.
Registret får användas av myndigheter utanför
exekutionsväsendet för
1. ändamål som avses i andra stycket 3,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och
annan kontrollverksamhet vid
beskattning och tulltaxering,
3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar
och socialavgifter.

6 §1
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får
utsökningsregistret, i den utsträckning som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller
annan utbetalare av ersättning som
avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fastställdes
och när den förföll till betalning, influtna medel, den
tidpunkt vid vilken skulden preskriberas
samt andra förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten
som framgår av exekutionstiteln
eller av andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs
för utbetalning av influtna medel
och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,

1 Senaste lydelse 1991:707.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och
betalningssäkring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man
enligt 2 § ackordslagen
(1970:847),
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för
efterforskning av tillgångar,
10 a. förekomst av och
tidpunkt för gäldenärsutredning
enligt 6 § lagen (1993:0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för
registrets användning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

21 Förslag till

Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen
(1987:10)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.
29 §
Betalas inte avgiften inom Om avgiften inte betalas inom
den tid som anges i 28 §, får den tid som anges i 28 §, skall
avgiften tillsammans med en dröjsmålsavgift tas ut enligt 58
dröjsmålsavgift, beräknad § 2-5 mom. uppbördslagen
enligt 58 § 2-5 mom. (1953:
uppbördslagen (1953:272), 272). Den obetalda avgiften och
indrivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får före-
indrivning av skatt. skriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet
enligt utsökningsbalken ske.
Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har
influtit skall medel i första hand
avsättas för kommunens fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Lagen omtryckt 1992:1769.

22 Förslag till

Lag om ändring tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 §
Tull och annan skatt som har Tull och annan skatt som har
förfallit till betalning skall förfallit till betalning skall
drivas in i den ordning som lämnas för indrivning.
gäller för indrivning av skatt Regeringen får föreskriva att
enligt uppbördslagen indrivning inte behöver begäras
(1953:272). Om säkerhet har för ett ringa belopp.
ställts eller om varan utgör Bestämmelser om indrivning finns
säkerhet, får tullmyndigheten i lagen (1993:0000) om
ta ut beloppet ur säkerheten. indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske. Om
säkerhet har ställts eller om
varan utgör säkerhet, får
tullmyndigheten ta ut beloppet
ur säkerheten.

36 §
Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är
juridisk person, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull
eller annan skatt i rätt tid och
ordning, är han tillsammans med den tullskyldige
betalningsskyldig för tullen och skatten.
Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det
finns särskilda skäl.
Talan om åläggande av betal- Talan om åläggande av betal-
ningsskyldighet enligt första ningsskyldighet enligt första
stycket skall föras vid allmän stycket skall föras vid allmän
domstol. Talan får inte väckas domstol. Talan får inte väckas
sedan den tullskyldiges betal- sedan den tullskyldiges betal-
ningsskyldighet för beloppen ningsskyldighet för beloppen har
har bortfallit enligt lagen fallit bort enligt lagen
(1982:188) om preskription av (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m. Hos den skattefordringar m.m. Hos den
som har blivit ålagd som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får betalningsskyldighet får
indrivning ske i samma ordning indrivning ske i samma ordning
som gäller för skatt enligt som gäller för tull och annan
uppbördslagen (1953:272). skatt enligt 35 §.
Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och
skattebelopp enligt första stycket har
rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.
Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i
fråga om regressfordran enligt tredje
stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
23 Förslag till

Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast
före 66 § fordonsskattelagen
(1988:327)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §2
Om ett beslut om skatt har Om ett beslut om skatt har
överklagats eller skatten överklagats eller skatten annars
annars kan antas komma att kan antas komma att sättas ned,
avkortas, kan den skat- kan den skattskyldige av
tskyldige av beskattningsmyn- beskattningsmyndigheten få
digheten få anstånd med anstånd med betalning av
betalning av skatten. Be- skatten. Bestämmelserna i 49 §
stämmelserna i 49 § 1, 2 och 3 1, 2 och 3 mom. uppbörds-lagen
mom. uppbördslagen (1953:272) (1953:272) om anstånd skall då
om anstånd skall då tillämpas. tillämpas.
Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått
anstånd med att betala enligt första
stycket för den del av anståndsbeloppet som skall betalas
senast vid anståndstidens utgång. För
sådan ränta tillämpas bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom.
uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15
§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av
skrivning av skatt skatt

66 §3
Betalas inte skatten i rätt Om skatten inte betalas i rätt
tid skall den drivas in. tid skall den lämnas för
indrivning. Regeringen får
föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa
belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen
(1993:
0000) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Vid indrivning
får verkställighet enligt
utsökningsbalken ske.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.
2 Senaste lydelse 1992:644.
3 Senaste lydelse 1992:1440.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Bestämmelserna i up- Fordonsskatt som skulle ha
pbördslagen (1953:272) om betalats men inte har betalats
indrivning, avkortning och får sättas ned genom automatisk
avskrivning gäller även skatt databehandling på grundval av
enligt denna lag. Vad som sägs uppgifter i bilregistret. Vid
i 67 § första stycket återbetalning av fordonsskatt
uppbördslagen om skattemyn- skall räknas av endast sådan
dighet skall därvid i stället fordonsskatt som är förfallen
gälla beskattningsmyndigheten. till betalning och som inte har
Fordonsskatt som skulle ha betalats samt dröjsmålsavgift
betalats men inte har erlagts och skattetillägg som belöper på
får avkortas genom automatisk sådan skatt och sådana avgifter
databehandling på grundval av enligt bilregisterkungörelsen
uppgifter i bilregistret. Vid (1972:599) som uppbärs i samband
återbetalning av fordonsskatt med uppbörd av fordonsskatt. I
skall avräknas endast sådan fråga om avräkningen skall 37,
till betalning förfallen for- 38, 45 och 84 §§ tillämpas.
donsskatt som inte erlagts,
dröjsmålsavgift och skatte-
tillägg som belöper på sådan
skatt samt sådana avgifter
enligt bilregisterkungörelsen
(1972:599) som uppbärs i
samband med uppbörd av for-
donsskatt. I fråga om avräk- Begäran om omprövning eller
ningen skall 37, 38, 45 och 84 överklagande inverkar inte på
§§ tillämpas. skyldigheten att betala skatt.
Införsel enligt 15 kap.
utsökningsbalken får äga rum
vid indrivning av skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

24 Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen
(1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.
8 §1
Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter
avgift enligt 7 § prövas av enligt 7 § prövas av allmän dom-
allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall
som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom
åklagare inom två år från det två år från det att
att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I fråga
fråga om sådan talan tillämpas om en sådan talan tillämpas
bestämmelserna i rättegångs- bestämmelserna i rätte-
balken om åtal för brott på gångsbalken om åtal för brott på
vilket inte kan följa svårare vilket inte kan följa svårare
straff än böter och straff än böter och
bestämmelserna om kvarstad i bestämmelserna om kvarstad i
brottmål på motsvarande sätt. brottmål på motsvarande sätt.
När fem år har gått efter det När fem år har gått efter det
att överträdelsen upphörde, att överträdelsen upphörde, får
får avgift inte påföras. avgift inte påföras. Avgiften
Avgiften tillfaller staten. tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga
laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta
detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om
Om avgiften inte betalas inom avgiften inte betalas inom denna
denna tid, får den tillsammans tid, skall dröjsmålsavgift tas
med dröjsmålsavgift, som ut enligt 58 § 2-5 mom.
beräknas enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:272). Den
uppbördslagen (1953:272), obetalda avgiften och
drivas in på det sätt som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Regeringen får
indrivning av skatt. In- föreskriva att indrivning inte
drivningsåtgärder får dock behöver begäras för ett ringa
inte vidtas när fem år har belopp. Bestämmelser om
gått efter det att beslutet indrivning finns i lagen
vann laga kraft. (1993: 0000) om indrivning av
statliga fordringar m.m.
Indrivningsåtgärder får dock
inte vidtas när fem år har gått
efter det att beslutet vann laga
kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:646.
25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd
för anställning på fartyg skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §1
Frågor om påförande av Frågor om att påföra avgifter
avgift enligt 5 § prövas av enligt 5 § prövas av allmän dom-
allmän domstol efter ansökan, stol efter ansökan, som skall
som skall göras av allmän göras av allmän åklagare inom
åklagare inom två år efter det två år efter det att
att överträdelsen upphörde. I överträdelsen upphörde. I frågor
frågor om sådan talan gäller i om en sådan talan gäller
tillämpliga delar bestämmelserna i rättegångs-
bestämmelserna i rätt- balken om åtal för brott på
egångsbalken om åtal för brott vilket inte kan följa svårare
på vilket inte kan följa straff än böter och om kvarstad
svårare straff än böter och om i brottmål. Sedan fem år har
kvarstad i brottmål. Sedan fem förflutit efter det att
år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får
överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften
avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.
tillfaller staten.
Avgiften skall betalas till Avgiften skall betalas till
länsstyrelsen inom två månader länsstyrelsen inom två månader
från det att beslutet vann från det att beslutet vann laga
laga kraft. En upplysning om kraft. En upplysning om detta
detta skall tas in i beslutet. skall tas in i beslutet. Om
Betalas inte avgiften inom avgiften inte betalas inom denna
denna tid, får den jämte tid, skall dröjsmålsavgift tas
dröjsmålsavgift, som beräknas ut enligt 58 § 2-5 mom.
enligt 58 § 2*5 mom. up- uppbördslagen (1953:272). Den
pbördslagen (1953: 272), in- obetalda avgiften och
drivas i den ordning som dröjsmålsavgift skall lämnas för
enligt nämnda lag gäller för indrivning. Indrivningsåtgärder
indrivning av skatt. In- får dock inte vidtas sedan fem
drivningsåtgärder får dock år har förflutit från det
inte vidtas sedan fem år har beslutet vann laga kraft.
förflutit från det beslutet Regeringen får föreskriva att
vann laga kraft. indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993: 0000) om
indrivning av statliga
fordringar m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:647.
26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på
ränta på skogskontomedel m.m. skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Betalas inte skatten i rätt Skatt eller dröjsmålsavgift
tid och ordning skall den som inte har betalats in i rätt
drivas in. tid skall lämnas för indrivning.
Regeringen får föreskriva att
indrivning inte behöver begäras
för ett ringa belopp.
Bestämmelser om indrivning
Bestämmelserna i finns i lagen (1993:000) om in-
uppbördslagen (1953:272) om drivning av statliga fordringar
indrivning gäller i m.m. Vid indrivning får verk-
tillämpliga delar för skatt ställighet enligt
enligt denna lag. utsökningsbalken ske.
Överklagande inverkar inte på
skyldigheten att betala skatt
eller dröjsmålsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
dels att 22 § skall upphöra att gälla,
dels att 21 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §1
I fråga om särskild I fråga om särskild
inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs
tillämpliga delar vad som sägs om överflyttning av
om överflyttning av besluts- beslutsbehörighet i 2 a §, om
behörighet i 2 a §, om anstånd anstånd med inbetalning av skatt
med inbetalning av skatt i 49 i 49 och 51 §§, om dröjsmåls-
och 51 §§, om indrivning m.m. avgift i 58 §, om indrivning i
i 57 a-59 och 61-64 §§, om 59 §, om ansvar för skatt som
avkortning och avskrivning av påförts en avliden eller ett
skatt i 65-67 §§, om central dödsbo i 61 §, om central
tillsyn m.m. i 72 §, om rätt tillsyn m.m. i 72 §, om rätt att
att taga del av preliminär ta del av preliminär självdekla-
självdeklaration m.m. i 73 §, ration m.m. i 73 §, om ar-
om arbetsgivares ansvarighet betsgivares ansvarighet för ar-
för arbetstagares skatt, m.m. betstagares skatt, m.m. i 77,
i 77, 77 a och 78 §§, om 77 a och 78 §§, om straffbestäm-
straffbestämmelser m.m. i melser m.m. i 79-81 och 83 §§,
79-81 och 83 §§, om omprövning om omprövning m.m. i 84-94 §§,
m.m. i 84-94 §§, om beslut om om beslut om särskilda
särskilda debiteringsåtgärder debiteringsåtgärder i 95 § samt
i 95 § samt om överklagande om överklagande m.m. i 96-103 §§
m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen uppbördslagen (1953:272). Beslut
(1953:272). Beslut om anstånd om anstånd som avses i 49 § den
som avses i 49 § nämnda lag lagen meddelas av be-
meddelas av beskattningsmyn- skattningsmyndigheten enligt
digheten enligt denna lag. denna lag. Beslut om anstånd
Beslut om anstånd skall skall skyndsamt meddelas den
skyndsamt meddelas den skatt- skattskyldige utan kostnad för
skyldige utan kostnad för denne.
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1991:1918.
28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.
dels att 24 § skall upphöra att gälla,
dels att 23 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §1
I fråga om särskild I fråga om särskild
inkomstskatt gäller i inkomstskatt gäller vad som sägs
tillämpliga delar vad som sägs om anstånd med inbetalning av
om anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, om uppbörd
skatt i 49 och 51 §§, om upp- i 52 §, om dröjsmålsavgift i 58
börd i 52 §, om indrivning §, om indrivning i 59 §, om
m.m. i 57 a-59 och 61-64 §§, ansvar för skatt som påförts
om avkortning och avskrivning avliden eller dödsbo i 61 §, om
av skatt i 65-67 §§, om rätt rätt att taga del av preliminär
att taga del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 §, om
självdeklaration m.m. i 73 §, arbetsgivares ansvarighet för
om arbetsgivares ansvarighet arbetstagares skatt, m.m. i 77,
för arbetstagares skatt m.m. i 77 a och 78 §§, om straffbestäm-
77, 77 a och 78 §§, om melser m.m. i 79, 80, 81 och
straffbestämmelser m.m. i 79, 83 §§, om omprövning m.m. i
80, 81 och 83 §§, om 84-94 §§, om beslut om särskilda
omprövning m.m. i 84-94 §§, om debiteringsåtgärder i 95 § samt
beslut om särskilda debite- om överklagande m.m. i 97, 99
ringsåtgärder i 95 § samt om och 103 §§ uppbördslagen
överklagande m.m. i 97, 99 och (1953:272). Vad som där sägs om
103 §§ uppbördslagen arbetsgivare skall då gälla den
(1953:272). Vad som där sägs som är redovisningsskyldig
om arbetsgivare skall då gälla enligt 14 § denna lag och vad
den som är redovisningsskyldig som där sägs om skattemyndighet
enligt 14 § denna lag och vad skall gälla Riksskatteverket.
som där sägs om skattemyn- Med uppbördsdeklaration avses
dighet skall gälla Riksskatte- enligt denna lag redovisning
verket. Med up- enligt 14 §. Beslut om anstånd
pbördsdeklaration avses enligt skall skyndsamt meddelas den
denna lag redovisning enligt skattskyldige utan kostnad för
14 §. Beslut om anstånd skall denne.
skyndsamt meddelas den
skattskyldige utan kostnad för
denne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

1 Senaste lydelse 1992:650
LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-16

Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Sigvard Holstad, f.d. kanslichefen i
Riksdagens justitieutskott Björn Edqvist.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993
har regeringen på hemställan av
statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,
2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,
3. lag om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt,
6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst,
7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,
11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,
12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),
13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar,
15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),
16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter,
17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter,
18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid
återbetalning av skatter och avgifter,
20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
21. lag om ändring i plan- och bygglagen(1987:10),
22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),
24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg,
26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på
skogskontomedel m.m.,
27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell
Olsson och
departementssekreteraren Frank Walterson.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Allmänna synpunkter

Den nuvarande regleringen av indrivning av skatter och liknande
är splittrad på ett flertal
författningar på ett sätt som försvårar tillämpningen.
Författningsregleringen är också
ofullständig; särskilt gäller detta regleringen av
kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion.
Vissa viktiga uppgifter på det området är helt oreglerade.
Gränsen mellan den uppdragsgivande
myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvarsområden är också
oklar.
För att en effektiv indrivning skall kunna komma till stånd
bör de beskrivna bristerna
åtgärdas. I det syftet föreslås i lagrådsremissen bl.a. att en
skarp gräns dras mellan uppbörden
av skatt m.m. och den tvångsmässiga indrivningen av
skattefordringar. De viktigaste be-
stämmelserna på indrivningsområdet samlas i den föreslagna
lagen om indrivning av statliga
fordringar m.m. (indrivningslagen) samtidigt som bestämmelserna
om indrivning i uppbördslagen
m.fl. lagar föreslås upphöra att gälla. Vidare föreslås att i
indrivningslagen närmare regleras
kronofogdemyndigheternas funktion som företrädare för det
allmännas borgenärsintresse vid
verkställighet enligt utsökningsbalken. De föreslagna
bestämmelserna i indrivningslagen är
avsedda att komplettera utsökningsbalkens bestämmelser om
verkställighet vid handläggning av
allmänna utsökningsmål. Utgångspunkten för regleringen anges ha
varit att bestämmelser som är
gemensamma för allmänna och enskilda mål bör ha sin plats i
utsökningsbalken medan regler som rör
de allmänna målen bör återfinnas i indrivningslagen. Med det
sistnämnda uttalandet torde inte
avses reglerna om exekutiv verkställighet i allmänna mål
eftersom de, även om de uteslutande
avser allmänna mål, lämnats kvar i utsökningsbalken. Till grund
för förslagen i lagrådsremissen
ligger två förslag av skatteindrivningsutredningen.
Med hänsyn till de betydande brister som vidlåder den
gällande regleringen på
indrivningsområdet är det enligt lagrådets mening ett avgjort
framsteg att bestämmelserna om
indrivning i allmänna mål nu föreslås utbyggda och samlade i en
lag. Lagrådet anser att den
föreslagna regleringen är sådan att den kan antas tillgodose
det angivna syftet.
I detta sammmanhang vill lagrådet något beröra det problem
som det innebär att
kronofogdemyndigheterna i de allmänna utsökningsmålen intar en
dubbelställning genom att
samtidigt vara både företrädare för det allmännas
borgenärsintresse och exekutiv myndighet. Som
lagrådet anförde i sitt yttrande över det remitterade förslaget
till utsökningsbalk (se prop.
1980/81:8 s. 1058) utgör denna dubbelställning en i systemet
inbyggd svaghet som är ägnad att
väcka betänkligheter. Samtidigt kan man inte bortse från att
själva det förhållandet, att
kronofogdemyndigheten har dubbla uppgifter, leder till att
indrivningen blir smidig, effektiv och
mindre kostsam. Som framgår av förevarande lagrådsremiss har
det inte under de drygt tio år som
förflutit sedan utsökningsbalken trädde i kraft framkommit
någon allvarligare kritik med
utgångspunkt i de båda roller som kronofogdemyndigheterna har
vid indrivningen. Någon anledning
att nu överväga organisatoriska förändringar finns därför inte.
Det är, såsom framhållits i olika sammanhang, emellertid
angeläget att det inom den aktuella
organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att så långt möjligt
undvika intressekonflikter. Så har
också skett i detta lagstiftningsärende. Lagrådet vill här
endast peka på förslaget till
ändringar i 2 kap. 30 § andra stycket utsökningsbalken, som
innebär att kronofogdemyndigheten i
vissa situationer inte skall företräda det allmännas
borgenärsintresse.
Mot bakgrund av det anförda kan det nu föreliggande förslaget
om ändrade bestämmelser om
indrivning enligt lagrådets mening inte antas medföra att
kronofogdemyndigheternas opartiskhet
kommer att i ökad utsträckning ifrågasättas.
Förslaget till lag om indrivning av statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Det beskrivs så att
lagen gäller vid
kronofogdemyndighetens indrivning av skatt, avgift, böter eller
andra fordringar som vid
verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs som allmänna
mål. Den föreslagna utformningen är
enligt lagrådets mening inte språkligt nöjaktig; en fordran kan
inte handläggas som ett mål.
Bestämmelsen bör därför omformuleras. Härvid bör följande
beaktas.
Indrivning hos kronofogdemyndigheten av skatt och liknande
fordringar har två beståndsdelar,
dels den exekutiva verkställigheten enligt utsökningsbalken,
dels åtgärder för att ta till vara
det allmännas borgenärsintresse. Som lagrådet anfört i det
föregående är förslaget till indriv-
ningslag avsett att utgöra ett komplement till bestämmelserna i
utsökningsbalken. I lagförslaget
regleras med ett undantag endast frågor som rör
kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion.
Lagens tillämpningsområde bör med hänsyn till det anförda
anges så att lagen gäller vid
handläggning hos kronofogdemyndigheterna av allmänna mål om
verkställighet enligt
utsökningsbalken.
Indrivning är inget entydigt begrepp utan innebörden kan
skifta i olika lagar. I enlighet med
skatteindrivningsutredningens förslag bör därför i
indrivningslagen anges vad som enligt lagen
avses med indrivning. Genom att en definition tas in i lagen
markeras också klart att med
indrivning enligt indrivningslagen avses något annat än den
indrivning som regleras i 9 kap.
11*13 §§ utsökningsbalken.
Vad som avses med allmänt mål regleras i 1 kap. 6 §
utsökningsbalken. Någon definition av det
begreppet behöver därför inte tas in i denna lag.
Lagrådet föreslår att 1 § får följande lydelse:
"Denna lag gäller vid handläggning hos
kronofogdemyndigheterna av allmänna mål om
verkställighet enligt utsökningsbalken.
Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna
lag indrivning."

2 §

Paragrafen anger vilka skatter och avgifter som får tas ut
genom införsel. Den ersätter särskilda
bestämmelser i enskilda skatte- eller avgiftsförfattningar.
Enligt lagrådets mening är det en
avsevärd fördel att nu på ett ställe uttömmande anges de
fordringsslag för vilka införsel får
ske. Paragrafen är emellertid den enda paragrafen i
indrivningslagen som inte rör
kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion. Det kan därför
ifrågasättas om inte bestämmelsen
borde ha placerats i en annan lag.
En möjlighet hade varit att införa uppräkningen av
skatteförfattningarna direkt i 15 kap. 1 §
utsökningsbalken. En sådan uppräkning skulle emellertid kunna
på ett olämpligt sätt tynga
bestämmelserna om införsel. Lagrådet har därför stannat för att
godta remissförslaget. Därvid har
lagrådet också beaktat att utsökningsbalken är föremål för
översyn och att enligt vad som
upplysts vid lagrådsföredragningen översynen kan komma att leda
till att reglerna om införsel
ändras.

Övergångsbestämmelserna

Enligt remissen skall indrivningslagen träda i kraft den 1
januari 1994 då också lagen (1978:882)
om säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna i den lagen ersätts
av föreskrifter i indrivningslagen. Enligt
övergångsbestämmelserna till indrivningslagen skall
bestämmelserna om säkerhet i 10*13 och 19 §§ i den nya lagen
tillämpas också i fråga om säkerhet
som har tagits emot före ikraftträdandet.
Frågor om säkerhet har ett nära samband med frågor om uppskov
eftersom säkerhet kan tas emot
endast i samband med att uppskov beviljas (10 §). Uppskov är i
de sammanhang det här gäller
vanligt förekommande, även om uppskovsinstitutet är i det
närmaste helt oreglerat. En reglering
föreslås nu, och i indrivningslagen tas i 7*9 §§ upp
bestämmelser om uppskov. T.ex. anges i 9 §
andra stycket förutsättningar för återkallelse av uppskov.
Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att avsikten
är att uppskov som har beviljats
före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla oberoende av om
förutsättningarna för uppskov
enligt indrivningslagen är uppfyllda. När fråga då uppkommer om
att återkalla ett före ikraft-
trädandet beviljat uppskov eller förändra villkor för ett
sådant uppskov får naturligtvis
bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas.
Mot denna bakgrund påkallas enligt lagrådets mening en
särskild föreskrift om indrivningslagens
tillämpning på äldre uppskov såvitt gäller 9 och 19 §§.
Övergångsbestämmelserna kan förslagsvis ges följande lydelse.
"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen
(1978:882) om säkerhet för
skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmelserna
om uppskov och om säkerhet i 9 och
19 §§ respektive 10*13 och 19 §§ i den nya lagen tillämpas
också i fråga om uppskov som beviljats
och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.

1 §

Paragrafen har fått samma språkligt onöjaktiga utformning som 1
§ förslaget till indrivningslag.
I förevarande fall kan bestämmelsen justeras på så sätt att
ordet "som" efter ordet "handläggs"
och före orden "allmänt mål" byts ut mot "i".

Övergångsbestämmelserna

Samtidigt som denna lag träder i kraft skall förordningen
(1965:852) om ackord och avskrivning
rörande vissa skatter samt bestämmelserna om ackord i 62 §
tredje stycket och 97 § uppbördslagen
(1953:272) upphöra att gälla.
Övergångsbestämmelserna till den förevarande lagen innehåller
* förutom uppgifter om tidpunkten
för ikraftträdandet och om upphävandet av 1965 års förordning *
en föreskrift om att lagen skall
tillämpas i fråga om förslag om ackord som framställts efter
ikraftträdandet.
Under lagrådsföredragningen har upplysts att syftet med
föreskriften är att äldre bestämmelser
(t.ex. de i 1965 års förordning och i 62 § tredje stycket
uppbördslagen) fortfarande skall gälla
i fråga om ackordsförslag som framställts före ikraftträdandet.
För att detta syfte skall framgå
tydligare bör sista meningen i övergångsbestämmelserna
omformuleras. Lagrådet förordar att den
ges följande lydelse.
"Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord
som framställts före
ikraftträdandet."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av
skattefordringar

1 §

Enligt den föreslagna nya lydelsen av 1 § andra meningen skall
lagen inte tillämpas på fordringar
enligt någon av de lagar som räknas upp i bestämmelsen. I
samband med remissföredragningen har
lagrådet uppmärksammat att uppräkningen bör kompletteras med
vattenlagen (1983:291). Lagrådet
förordar att en sådan komplettering görs.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll
1

Propositionens lagförslag
3
1 Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.
3
2 Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.
6
3 Lag om ändring i utsökningsbalken
7
4 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
12
5 Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt
15
6 Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst
17
7 Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt
18
8 Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
19
9 Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
21
10 Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
23
11 Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt
24
12 Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
25
13 Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
26
14 Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar
27
15 Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)
28
16 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter
29
17 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter
30
18 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
31
19 Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning
vid återbetalning av skatter och avgifter
34
20 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)
35
21 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
37
22 Lag om ändring i tullagen (1987:1065)
38
23 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
39
24 Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
41
25 Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för
anställning på fartyg
42
26 Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.
43
27 Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
44
28 Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
45
29 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
46

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993
47

1 Inledning
47
2 Bakgrund
48
2.1 Nuvarande ordning
48
2.2 Reformbehov
50
3 Allmänna utgångspunkter för en reform
51
4 Den författningstekniska lösningen
56
5 En huvudgrupp av allmänna mål
57
6 Förtur i vissa fall vid indrivning
59
7 Gäldenärsutredning
61
8 Uppskov och säkerhet
68
9 Ackord och annan eftergift
73
10 Statens företrädare vid konkurs
77
11 Avbrytande av indrivningen
78
12 Avkortning
80
13 Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt
81
14 Ekonomiska konsekvenser
82
15 Förutsättningar för förenklad självdeklaration
83
16 Upprättade lagförslag
84
17 Författningskommentarer
85
17.1 Lagen om
indrivning av statliga fordringar m.m. 85
17.2 Lagen om ackord
rörande statliga fordringar m.m. 92
17.3 Utsökningsbalken
93
17.4 Uppbördslagen
97
17.5 Lagen om arvsskatt
och gåvoskatt 100
17.6 Lagen om statlig
inkomstskatt på ackumulerad
inkomst
100
17.7 Lagen om
sjömansskatt 100
17.8 Lagen om
mervärdeskatt 100
17.9 Kupongskattelagen
101
17.10 Lagen om
felparkeringsavgift 102
17.11 Lagen om
saluvagnsskatt 102
17.12
Bötesverkställighetslagen 102
17.13
Skatteregisterlagen 104
17.14 Lagen om
preskription av skattefordringar 104
17.15 Arbetstidslagen
104
17.16 Lagen om
punktskatter och
prisregleringsavgifter
105
17.17 Lagen om
stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter
105
17.18 Lagen om uppbörd
av socialavgifter från
arbetsgivare
105
17.19 Lagen om avräkning
vid återbetalning av
skatter och avgifter
106
17.20
Utsökningsregisterlagen 107
17.21 Plan- och
bygglagen 107
17.22 Tullagen
107
17.23 Fordonsskattelagen
108
17.24 Utlänningslagen
109
17.25 Lagen om tillstånd
för anställning på fartyg 109
17.26 Lagen om skatt på
ränta på
skogskontomedel m.m.
109
17.27 Lagen om särskild
inkomstskatt för
utomlands bosatta
109
17.28 Lagen om särskild
inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.
110
17.29 Lagen om
självdeklaration och
kontrolluppgifter
110
18 Hemställan
110
19 Beslut
111

Bilaga 1 Sammanfattning av förslagen i betänkandet
(SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av
Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)
112
Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m.,
avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)
124
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag
125
Bilaga 4 Lagrådets yttrande
169