Regeringens proposition

1992/93:197

om ändring i lagen (1972:119) om fast-
ställande av könstillhörighet i vissa
fall, m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de
förslag som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 29
april 1993.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Bo Könberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar
i lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall i syfte att
tillstånd skall kunna lämnas enligt denna
lag, i stället för som nu enligt lagen
(1944:133) om kastrering, för avlägsnande
av könskörtlar hos den som fått fast-
ställt att han eller hon tillhör det
andra könet. Detsamma föreslås gälla i
vissa fall då ansökan om sådan faststäl-
lelse gjorts men inte kan bifallas förrän
sökanden steriliserats. Den åldersgräns
på 23 år som för närvarande gäller för de
aktuella ingreppen enligt kastrerings-
lagen föreslås kvarstå. Lagändringarna
innebär en anpassning till den praxis som
tillämpas av Socialstyrelsen.
En följdändring föreslås i kastrerings-
lagen, som anses böra behållas tills vi-
dare.
Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1994.
1

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av
könstillhörighet i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen
(1972:119) om fastställande av könstill-
hörighet i vissa fall skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
Avser någon att söka fastställelse enligt
1 eller 2 § får efter särskilt tillstånd
ingrepp ske i hans könsorgan i syfte att
göra dem mer lika det motsatta könets.
Tillstånd får meddelas endast om förut-
sättningar för fastställelse föreligger.

Har någon er-
hållit fastställel-
se enligt 1 eller
2 § får, efter sär-
skilt tillstånd,
könskörtlarna av-
lägsnas. Detsamma
gäller om någon
ansökt om fast-
ställelse enligt 1
§ och förutsätt-
ningar för fast-
ställelse förelig-
ger utom i vad av-
ser krav på steri-
lisering. Tillstånd
får endast om det
finns synnerliga
skäl meddelas innan
sökanden fyllt
tjugotre år.
Ansökan om till- Ansökan om till-
stånd göres av den stånd enligt första
som får söka fast- stycket görs av den
ställelse. Bestäm- som får söka fast-
melsen i 2 § andra ställelse. Bestäm-
stycket tredje melsen i 2 § andra
punkten äger mot- stycket tredje pun-
svarande tillämp- kten äger motsva-
ning. rande tillämpning.
Ansökan om till-
stånd enligt andra
stycket görs av den
som vill genomgå
ingreppet.
Anvisas ej viss Anvisas inte en
läkare, när till- viss läkare, när
ståndet meddelas, tillståndet medde-
utföres ingreppet på las, utförs ingrep-
sjukhus av där pet på sjukhus av
anställd läkare. en där anställd
läkare.
Om sterilisering och kastrering finns
särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
2

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944:133) om
kastrering

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen
(1944:133) om kastrering skall ha följan-
de lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Kan någon med skäl Kan någon med
antagas komma att på skäl antagas komma
grund av sin köns- att på grund av sin
drift begå brott som könsdrift begå
medför allvarlig brott som medför
fara eller skada för allvarlig fara el-
annan, må han ler skada för an-
kastreras enligt nan, får han
denna lag, såvida kastreras enligt
han samtyckt denna lag, såvida
därtill. han samtyckt där-
Samma lag vare, till.
där någon på grund Detsamma gäller
av könsdriftens om någon på grund
abnorma riktning av könsdriftens
eller styrka åsamkas abnorma riktning
svårt själsligt eller styrka åsam-
lidande eller annan kas svårt själsligt
allvarlig olägenhet. lidande eller annan
Denna lag äger ej allvarlig
tillämpning i fråga olägenhet.
om ingrepp i kön- Denna lag äger
sorganen som är på- inte tillämpning i
kallat av kroppslig fråga om ingrepp i
sjukdom. könsorganen som är
påkallat av
kroppslig sjukdom
eller som görs ef-
ter tillstånd en-
ligt lagen
(1972:119) om fast-
ställande av kön-
stillhörighet i
vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
3

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid rege-
ringssammanträde den 29 april 1993

Närvarande: Statsrådet B. Westerberg,
ordförande, och statsråden Friggebo,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Hellsvik, Wibble, Björk,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P.
Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Könberg

Proposition om ändring i lagen (1972:119)
om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall, m.m.

1 Inledning

Den som vill ha fastställt att han eller
hon tillhör det andra könet kan, enligt
lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall, ansöka om
det. Dessa personer kan också få
tillstånd till ingrepp i könsorganen i
syfte att göra dem mer lika det motsatta
könets. Ingreppet får dock inte innebära
en kastrering, dvs. att könskörtlarna
avlägnas. Någon vidgad möjlighet till
kastrering i samband med könsbyte finns
inte enligt denna lag. Vid lagens
tillkomst ansågs detta inte behövligt då
kastrering förmodades mycket sällan komma
i fråga beträffande transsexuella. I
praktiken har emellertid den som ansökt
om fastställelse av att han eller hon
tillhör det andra könet regelmässigt
också ansökt om tillstånd till kastrering
enligt lagen (1944:133) om kastrering.
Det har härvid visat sig att det i
Socialstyrelsen, som har att pröva såväl
ansökan om fastställelse av
könstillhörighet som ansökan om
kastrering, har förekommit olika meningar
om i vad mån bestämmelserna i
kastreringslagen kan tillämpas i fråga om
kastrering av transsexuella.
Socialstyrelsen har med anledning härav
utarbetat ett förslag innebärande att
tillstånd till avlägsnande av
könskörtlarna kan lämnas också enligt
lagen om fastställande av könstill-
hörighet i vissa fall. Socialstyrelsens
sammanfattning av förslaget och
Socialstyrelsens förslag till
författningsändringar bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilagorna
1 och 2.
Socialstyrelsens förslag har
remissbehandlats. Till protokollet bör
som bilaga 3 fogas en sammanställning av
remissyttrandena.
Regeringen beslöt den 15 april 1993 att
inhämta Lagrådets yttrande över inom
Socialdepartementet upprättade förslag
till lag om ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall och lag om ändring i lagen
(1944:133) om kastrering. Förslagen är
likalydande med dem som nu läggs fram.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

2 Gällande rätt

Lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall innehåller
i 1 § bestämmelser om att den som
alltsedan ungdomen upplever att han eller
hon tillhör ett annat kön än det som
finns antecknat i folkbokföringen och som
sedan en längre tid har uppträtt i den
andra könsrollen efter egen ansökan kan
få fastställt att han eller hon tillhör
det andra könet. För fastställelse enligt
1 § erfordras bl.a. att den sökande har
fyllt arton år och har undergått
sterilisering eller av annan orsak saknar
fortplantningsförmåga.
2 § innehåller särskilda bestämmelser
om motsvarande fastställelse för den som
har sådan missbildning av könsorganen att
det kan föreligga tvekan om hans eller
hennes kön. I detta fall kan
könstillhörigheten fastställas även före
arton års ålder.
Fastställelse enligt 1 eller 2 § får
meddelas endast för ogift svensk
medborgare.
Om någon avser att söka fastställelse
enligt 1 eller 2 § och det finns
förutsättningar för en sådan
fastställelse, kan enligt 4 § särskilt
tillstånd meddelas till ingrepp i hans
eller hennes könsorgan i syfte att göra
dem mer lika det motsatta könets.
Fastställelse enligt 1 eller 2 § och
tillstånd enligt 4 § prövas av Social-
styrelsen. Beslut i dessa ärenden
meddelas av Socialstyrelsens råd för
vissa rättsliga sociala och medicinska
frågor. Socialstyrelsens beslut kan
överklagas hos kammarrätten.
Inom det allmännas verksamhet gäller
sekretess enligt 7 kap 1 § sekretesslagen
(1980:100). I övrigt gäller enligt 7 §
lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall att den som
tagit befattning med ett ärende enligt
lagen inte får obehörigen röja vad han
därvid fått veta om en enskilds
personliga förhållanden.
I 8 § finns bestämmelser om straff för
sådana ingrepp som avses i 4 §, som
vidtas uppsåtligt eller oaktsamt i strid
mot lagen.
Lagen (1944:133) om kastrering
innehåller bestämmelser om när kastrering
får ske utan att det är påkallat av
kroppslig sjukdom. Kastrering kan enligt
1 § ske antingen när det finns skäl att
tro att någon kan komma att begå
allvarligare brott på grund av sin
könsdrift eller när någon åsamkas svårt
själsligt lidande eller annan allvarlig
olägenhet genom viss inriktning eller
styrka hos könsdriften. Den förra grunden
benämns normalt den kriminalpolitiska
indikationen och den senare den
humanitära indikationen. Den som inte
fyllt 23 år får kastreras endast om det
finns synnerliga skäl.
Kastrering får enligt 4 § företas
endast efter tillstånd av Socialstyrelsen
om något annat inte stadgas i lagen.
Beslut i dessa ärenden meddelas av
Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga
sociala och medicinska frågor. Besluten
kan överklagas hos kammarrätten.
Sekretessbestämmelser och
straffbestämmelser motsvarande dem som
finns i lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall återfinns
också i kastreringslagen.

3 Den aktuella situationen

Antalet könsbytesärenden har under
verksamhetsperioden 1981-1988 i
genomsnitt varit drygt 20 ärenden
årligen. Antalet sökande har emellertid
varit i genomsnitt 15 varje år. Samma
sökande kan nämligen förekomma i flera
ärenden.
Till ansökan om könsbyte fogar den
sökande ofta också en begäran om namnbyte
samt en ansökan om såväl ingrepp i
könsorganen som kastrering.
Socialstyrelsens föredragande i
könsbytesärenden begär in aktuella
patientjournaler över den sökande.
Ärendet sänds för yttrande till styrel-
sens vetenskapliga råd i psykiatri resp.
endokrinologi. När yttrandena föreligger
och annan behövlig komplettering gjorts
föredras ärendet i Rådet för vissa
rättsliga sociala och medicinska frågor.
Rådet kan sedan besluta om fastställelse
av ändrad könstillhörighet och samtidigt
ge tillstånd till namnbyte, till ingrepp
i könsorganen och eventuellt även till
kastrering.
Om en observationsperiod bedöms
nödvändig, tillstyrker rådet först ett
förnamnsbyte. Namnändringen kan erhållas
hos Patent- och registreringsverket.
Namnbytet är en åtgärd som kan
återställas. Tiden mellan tillstyrkan om
namnbyte och beslut om könsfastställelse
och ingrepp m.m. kan normalt röra sig om
ett år. Fall av ånger förekommer. Den
sökande får närvara vid sammanträdet med
rådet för att belysa sin situation.
Enligt den praxis som bildats i det
tidigare rättsläkarrådet inom Social-
styrelsen under senare delen av
1970-talet och som också tillämpas av
Rådet för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor kan en person, som har
erhållit fastställelse av nytt kön eller
som uppfyller förutsättningarna för en
sådan fastställelse, få tillstånd till
kastrering enligt lagen (1944:133) om
kastrering. Tillstånd meddelas i så fall
med tillämpning av den s.k. humanitära
indikationen. Rådets ordförande, som är
jurist, har i sådana ärenden vanligen
varit skiljaktig i frågan om tillstånd
till kastrering under åberopande av att
den humanitära indikationen i denna lag
inte varit tillämplig.
För att den juridiska situationen skall
kunna tillrättaläggas har Socialstyrelsen
upprättat ett förslag till kompletterande
bestämmelser till lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall. Enligt
förslaget skall tillstånd enligt denna
lag kunna lämnas även för ingrepp i
könsorganen i syfte att avlägsna
könskörtlarna, dvs. testiklarna hos
mannen och äggstockarna hos kvinnan.
Styrelsen har med skrivelse den 16 juni
1989 överlämnat en promemoria den 6 juni
1989 med förslag om ändring i nämnda lag
samt om upphävande av kastreringslagen
och tillämpningsföreskrifterna till
sistnämnda lag.
Problemet bör enligt Socialstyrelsens
uppfattning lösas genom att lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall ändras så att en möjlighet införs i
lagen för den som är transsexuell att få
tillstånd till en kastreringsoperation.
Socialstyrelsen menar vidare att
kastreringslagen samtidigt bör kunna
upphävas. De bärande motiven för
regleringen i kastreringslagen har enligt
Socialstyrelsen bortfallit.

4 Socialstyrelsens förslag om ändring i
lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall

Erfarenheten visar att den som söker
fastställelse av att han eller hon
tillhör det andra könet också
regelmässigt begär tillstånd till
kastrering. Att den sökande inte vill ha
kvar några könsdelar som påminner om det
tidigare könet kan bero på
estetiskt-kosmetiska skäl men också på en
definitiv identifikation med det nya
könet, menar Socialstyrelsen. Det kan
också finnas viss risk för att
gynekologiska sjukdomar utvecklas utan
att de beaktas, om t.ex. livmodern inte
avlägsnas.
Socialstyrelsen kan meddela tillstånd
enligt 4 § lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall till
ingrepp i könsorgan i syfte att göra dem
mer lika det motsatta könets. Ett bort-
tagande av könskörtlarna är dock mer
ingripande än vad som avses i 4 § första
stycket.
Socialstyrelsen föreslår att
bestämmelser om tillstånd att även
avlägsna könskörtlarna införs i lagen.
Tillstånd bör emellertid endast kunna ges
i samband med begäran om fastställelse
enligt 1 § lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall.
Tillståndet lämnas därvid enligt Social-
styrelsens förslag när fastställelsen är
beslutad.
Socialstyrelsen anser också att i fråga
om kvinnor tillstånd till ett avlägsnande
av könskörtlarna bör kunna meddelas även
före beslut om fastställelse.
Socialstyrelsen bör i sådana fall noga
pröva om det finns förutsättningar för
fastställelse enligt 1 §. För närvarande
gäller att en person skall ha genomgått
sterilisering eller av annan orsak sakna
fortplantningsförmåga för att uppfylla
ett av villkoren för fastställelse av
ändrad könstillhörighet. Tillstånd till
ingrepp enligt 4 § kräver att det finns
förutsättningar för fastställelse. Detta
kan innebära att en kvinna kan behöva
genomgå två operationer i sin buk, dels
först för att fortplantningsförmågan
skall upphävas varaktigt genom
sterilisering, dels senare för att
äggstockarna skall kunna tas bort.
Socialstyrelsen anser att sådana dubbla
bukingrepp bör undvikas.
Socialstyrelsen föreslår mot bakgrund
av det anförda att ett fjärde stycke
införs i 4 § lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall som stadgar
att könskörtlarna får avlägsnas efter
särskilt tillstånd för den som erhållit
fastställelse enligt 1 § lagen och att
ett sådant tillstånd får meddelas en
kvinna även dessförinnan om
förutsättningar för fastställelse enligt
1 § finns.
Styrelsen anför bl.a. följande för att
närmare belysa sitt förslag. Det nya
fjärde stycket i 4 § avser att möjliggöra
ingrepp i könsorganen i syfte att även
avlägsna könskörtlarna. Detta är ofta en
nödvändig åtgärd för att man skall kunna
utföra en rekonstruktion enligt 4 §
första stycket i syfte att göra
könsorganen mer lika det motsatta könets.
Avlägsnandet av könskörtlarna bör kunna
ske såväl före som efter fastställelse av
könstillhörigheten. Före fastställelsen
bör det vara möjligt att utföra ingreppet
dels då samtliga angivna förutsättningar
för fastställelse föreligger, dels då
enbart kravet på sterilitet hindrar ett
fastställelsebeslut. Det senare
alternativet bör enligt Socialstyrelsen i
regel användas endast för biologiska
kvinnor i syfte att förhindra dubbla
bukingrepp. Det ansökningsförfarande som
tillämpas vid ansökan om kastrering bör
kunna användas vid tillstånd till
avlägsnande av könskörtlarna enligt det
föreslagna nya fjärde stycket i 4 § lagen
om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall. Förfarandet bör enligt
Socialstyrelsens mening regleras i en ny
förordning med tillämpningsföreskrifter.

5 Särskilt tillstånd att få könskörtlarna
avlägsnade

Mitt förslag: Socialstyrelsen får
möjlighet att i ärenden enligt lagen
(1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall också
lämna tillstånd till att
könskörtlarna avlägsnas. Förutsätt-
ning för sådant tillstånd skall som
regel vara att sökanden har fått
fastställelse enligt 1 eller 2 §.
Tillstånd skall emellertid även kunna
meddelas den som ansökt om
fastställelse enligt 1 §, om
förutsättningar finns för bifall till
ansökningen, bortsett från krav på
sterilisering. Tillstånd till ingrep-
pet får dock meddelas först när
sökanden fyllt tjugotre år såvida det
inte finns synnerliga skäl.
Ifrågavarande tillstånd regleras
genom ett tillägg till 4 §.

Socialstyrelsens förslag överensstämmer
i huvudsak med mitt, dock att styrelsen i
sitt förslag till lagändring inte har
tagit upp det fall att fastställelse har
erhållits enligt 2 § lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall. Innan fastställelse erhållits bör
vidare enligt Socialstyrelsen tillstånd
till att könskörtlarna avlägsnas endast
kunna meddelas en biologisk kvinna.
Remissinstanserna: De remissinstanser
som har berört Socialstyrelsens förslag
om ändring i lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall har ställt
sig positiva till förslaget. Svea hovrätt
framhåller dock att författningstexten
måste arbetas om. Kammarrätten i
Stockholm anser att möjligheten till
sterilisering och avlägsnande av
könskörtlarna vid ett och samma tillfälle
skall gälla både män och kvinnor. Kammar-
rätten föreslår att Rådet för vissa
rättsliga sociala och medicinska frågor
ges möjlighet att meddela preliminärt
beslut om ändrad könstillhörighet och
rätt till avlägsnande av könskörtlarna.
När ingreppet gjorts bör beslutet bli
slutligt. Svenska Läkaresällskapet anser
att krav på avlägsnande av könskörtlarna
bör övervägas som alternativ till
sterilisering.
Skälen för mitt förslag: Personer, som
vill ha ett nytt kön fastställt, begär
ofta kastrering enligt kastreringslagen
för att möjliggöra ett fullständigt
borttagande av genitalorgan som är
typiska för det ursprungliga könet.
Jag anser i likhet med Socialstyrelsen
att samtliga bestämmelser som gäller
medicinska åtgärder i samband med
könsbyte bör finnas samlade i lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall, således även bestämmelser om
avlägsnande av könskörtlar. Det ter sig
inte motiverat att just en sådan åtgärd
skall prövas enligt en annan lag *
kastreringslagen * också när den vidtas
som led i ett könsbyte.
Jag anser vidare att det inte finns
någon anledning att skilja mellan de
olika fallen när fastställande av annan
könstillhörighet kan komma i fråga. Om en
sökande har erhållit fastställelse av att
han eller hon tillhör det andra könet i
förhållande till sitt biologiska kön
anser jag att möjlighet att få tillstånd
till könskörtlarnas avlägsnande alltid
bör finnas.
Jag menar därför att även den som
erhållit fastställelse enligt 2 § skall
kunna söka och få ifrågavarande särskilda
tillstånd, vilket är en utvidgning av
kretsen av berättigade sökande i
förhållande till Socialstyrelsens
förslag.
Jag delar Socialstyrelsens uppfattning
att lagstiftningen inte bör utformas så
att en kvinna tvingas genomgå två
bukoperationer, nämligen först en
sterilisering för att uppfylla en av
förutsättningarna för fastställelse av
annan könstillhörighet och därpå ett
borttagande av äggstockarna. Det senare
leder ju lika väl som en sterilisering
till ett varaktigt upphävande av
fortplantningsförmågan.
Den lösning som jag vill förorda är att
det i lagen införs en möjlighet för den
som vill genomgå sterilisering, för att
uppfylla kraven för fastställelse enligt
1 §, att erhålla tillstånd till ett
avlägsnande av könskörtlarna. Därigenom
uppfylls ju kravet i 1 § att sökanden
saknar fortplantningsförmåga och ansökan
kan bifallas om även övriga förut-
sättningar föreligger.
I likhet med Kammarrätten i Stockholm
anser jag att det inte bör göras någon
åtskillnad mellan män och kvinnor i detta
hänseende. Den principiella möjligheten
bör enligt min uppfattning gälla
generellt. En annan sak är att varje fall
naturligtvis måste prövas individuellt,
varvid det kanske ofta finns starkare
skäl att bifalla ansökningar från
biologiska kvinnor, som därigenom kan
undgå dubbla bukingrepp.
Fastställelse enligt 1 § lagen om
fastställelse av könstillhörighet i vissa
fall får meddelas en sökande som fyllt
arton år. Åldersgränsen för kastrering
enligt kastreringslagen är dock tjugotre
år. Det är naturligt att den som ännu
inte har nått sådan mognad att han eller
hon helt inser konsekvenserna av ett
avlägsnande av könskörtlarna inte bör
kunna få tillstånd till ett sådant
ingrepp. Det är också av betydelse att
individen är fullt fysiskt utvecklad. När
detta inträffar är individuellt. Detta
diskuterades vid införandet av
kastreringslagen. Det är nu fråga om att
införa samma möjlighet till avlägsnande
av könskörtlarna i lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall som
finns i kastreringslagen. Jag anser
därför att den principiella
åldersgränsen, 23 år, bör gälla även vid
avlägsnande av könskörtlarna i samband
med fastställande av könstillhörighet.
Undantag härifrån bör, liksom enligt
kastreringslagen, bara kunna få göras om
det finns synnerliga skäl. Jag återkommer
till den frågan i specialmotiveringen.
Att få könskörtlarna avlägsnande är ett
allvarligt steg för den enskilde. Jag
anser att den enskilde skall ha gjort
ansökan om ändrad könstillhörighet och
att tillräckliga förutsättningar skall
finnas för bifall till denna ansökan,
bortsett från kravet på sterilisering,
innan tillstånd till avlägsnande av
könskörtlarna kan komma i fråga. På det
sättet ligger mitt förslag nära den
lösning som förordas av Kammarrätten i
Stockholm, nämligen att rådet skall
beredas möjlighet att meddela preliminärt
beslut om ändrad könstillhörighet och
rätt till avlägsnande av könskörtlarna.
Enligt Socialstyrelsens redovisning av
ärendebehandlingen sker redan nu en form
av handläggning i olika steg.

6 Ifrågasatt upphävande av kastrerings-
lagen

Mitt förslag: Lagen (1944:133) om
kastrering ses över i särskild ord-
ning. I lagen införs emellertid nu
ett särskilt undantag avseende
ingrepp i samband med könsbyte enligt
lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall.

Socialstyrelsens förslag:
Socialstyrelsen föreslår att lagen
(1944:133) om kastrering utmönstras som
föråldrad och obehövlig.
Remissinstanserna: De flesta
remissinstanserna, däribland de medi-
cinskt sakkunniga instanserna samt Rådet
för medicinsk-etiska frågor, tillstyrker
att kastreringslagen upphävs. Flera
remissinstanser anser dock att
tillräckliga skäl för att upphäva
kastreringslagen inte har anförts. Det
anser bl.a. Justitiekanslern.
Riksåklagaren anser att konsekvenserna av
ett upphävande av kastreringslagen bör
övervägas ytterligare. Kammarrätten i
Stockholm ser inte några nackdelar med
att lagen tillåts vara kvar. Svea Hovrätt
föreslår att kastreringslagen i stället
moderniseras.
Skälen för mitt förslag: Jag delar den
allmänna uppfattning som har kommit till
synes i Socialstyrelsens förslag och
remissinstansernas yttranden, nämligen
att kastreringslagen ter sig föråldrad.
De juridiska remissinstanserna, bl.a.
Justitiekanslern och Riksåklagaren, är
emellertid tveksamma och anser att
konsekvenserna av ett upphävande av
kastreringslagen måste utredas närmare.
Jag är mot den bakgrunden inte beredd att
nu föreslå att kastreringslagen upphävs.
I likhet med Kammarrätten i Stockholm kan
jag heller inte se några olägenheter med
att lagen får finnas kvar ännu en tid
under det att frågan övervägs ytter-
ligare. Jag anser dessutom att det finns
anledning att mera generellt överväga i
vilken omfattning lagreglering behövs när
det gäller förutsättningarna för
medicinska ingrepp på människor, bl.a.
sådana ingrepp som avses i lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall, kastreringslagen och
steriliseringslagen. Närliggande
principiella frågeställningar har
behandlats av
transplantationsutredningen. Jag avser
därför att återkomma till dessa frågor
från mera allmänna utgångspunkter i
samband med beredningen av utredningens
förslag.
Lagen kompletteras med ett undantag
avseende ingrepp som sker med stöd av
lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall.

7 Förfarandet vid ansökan om
könskörtlarnas avlägsnande m.m.

Mitt förslag: De
förfarandebestämmelser som redan
finns i lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i
vissa fall tillämpas på motsvarande
sätt vid ansökan om tillstånd till
avlägsnande av könskörtlarna. Ansökan
om sådant tillstånd får dock endast
göras av den som vill genomgå
ingreppet.

Socialstyrelsens förslag: Det
ansökningsförfarande som tillämpas vid
ansökan om kastrering bör kunna användas
vid tillstånd till avlägsnande av
könskörtlarna.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans
berör dessa frågor närmare.
Skälen för mitt förslag: I lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall finns bestämmelser som reglerar
förfarandet vid ansökan om tillstånd till
ingrepp i könsorgan i syfte att göra dem
mer lika det motsatta könets.
Bestämmelserna innebär att tillstånd får
sökas av den som är behörig att ansöka om
fastställelse och att ingreppet skall
utföras på sjukhus av där anställd läkare
om inte en viss läkare anvisas. Förfaran-
det överensstämmer i stort med vad som
gäller enligt kastreringslagen och
prövningen företas av samma myndighet,
Socialstyrelsen. Möjligheterna att
överklaga styrelsens beslut är också
desamma. Det saknas därför anledning att
tillämpa andra regler än de som redan
finns i den lag där de nya bestämmelserna
om själva ingreppet avses införas.
Det ligger i sakens natur att ansökan
om tillstånd till denna art av ingrepp
bara bör kunna göras av den enskilde
själv och inte av vårdnadshavare eller
annan legal ställföreträdare. Eftersom
den föreslagna åldersgränsen är 23 år,
får en särskild bestämmelse härom i prin-
cip anses obehövlig, men har med hänsyn
till undantagsmöjligheten ändå tagits med
av tydlighetsskäl.
Jag vill i detta sammanhang ta upp
bestämmelsen om krav på svenskt
medborgarskap för dem som vill få
fastställt att de tillhör det andra
könet. Med hänsyn till den ökade
internationalisering som sker kan
ifrågasättas om inte möjligheten till
fastställelse att tillhöra det andra
könet bör omfatta även andra än svenska
medborgare. Konsekvenserna av en sådan
utvidgning i förhållande till andra
länders lagstiftning om medborgarskap
m.m. kan dock för närvarande inte
överblickas. Jag är därför inte beredd
att nu lägga några förslag i denna fråga.

4

8 Sekretessfrågor

Min bedömning: Nuvarande regler om
sekretess och tystnadsplikt är
tillräckliga och behöver inte
kompletteras.

Socialstyrelsens förslag:
Socialstyrelsen behandlar inte närmare de
ändringar som kan behövas i
sekretesslagen (1980:100) eller annan
lagstiftning.
Remissinstanserna: Ingen instans berör
dessa frågor.
Skälen för min bedömning: Enligt 7 §
lagen om fastställande av köns-
tillhörighet i vissa fall får den som
tagit befattning med ett ärende enligt
nämnda lag inte obehörigen röja vad han
därvid har fått veta om en enskilds
personliga förhållanden. Denna
bestämmelse kommer även att omfatta det
tillägg som nu är aktuellt. I
sekretesslagen (1980:100) regleras
sekretessen inom det allmännas
verksamhet. Förutom den sekretess som är
stadgad inom hälso- och sjukvården för
uppgift om enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden gäller
enligt 7 kap. 1 § motsvarande sekretess
i annan medicinsk verksamhet, bl.a. fast-
ställande av könstillhörighet och kastre-
ring. Även denna regel kommer att täcka
de nya tillståndsärendena.

9 Kostnader och ikraftträdande

Den nu föreslagna lagstiftningen kommer
inte att innebära något merarbete för
Socialstyrelsen. Ärendehanteringen kan
inte beräknas komma att orsaka
Socialstyrelsen eller rättsväsendet några
merkostnader.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1
januari 1994.

10 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har
inom Socialdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av könstill-
hörighet i vissa fall,
2. lag om ändring i lagen (1944:133) om
kastrering.

Förslagen har granskats av Lagrådet.

5

11 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i lagen
(1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall

4 § Till paragrafen har som andra stycke
lagts en bestämmelse som medför att den
som fått bifall till en ansökan om
fastställelse enligt 1 eller 2 § att han
eller hon tillhör det andra könet, efter
särskilt tillstånd kan få könskörtlarna
avlägsnade. Detsamma föreslås gälla den
som ansökt om fastställelse enligt 1 § om
förutsättningar finns för bifall till
denna ansökan, bortsett från krav på
sterilisering. För att kunna erhålla
fastställelse enligt 1 § erfordras
nämligen att den sökande saknar fort-
plantningsförmåga. Genom den föreslagna
regeln skapas möjlighet för dem som måste
genomgå sterilisering före fastställelsen
och som också vill få sina könskörtlar
avlägsnade att redan före fastställelsen
få tillstånd även till detta. Syftet är i
första hand att dubbla bukingrepp skall
kunna undvikas i förekommande fall.
Enligt kastreringslagen är
åldersgränsen för de aktuella ingreppen i
princip 23 år. Undantag kan dock göras om
det finns synnerliga skäl. Motsvarande
regler bör gälla för tillstånd enligt
lagen om fastställande av
könstillhörighet. Synnerliga skäl att
medge tillstånd före 23 års ålder kan
t.ex. vara att den sökande kan befaras få
allvarliga psykiska problem om han eller
hon tvingas vänta flera år innan ing-
reppet kan utföras.
Ansökan kan bara göras av den som redan
erhållit fastställelse av att han eller
hon tillhör det andra könet eller som
ansökt om fastställelse enligt 1 § och
övriga förutsättningar för bifall
föreligger. När det är fråga om
fastställelse enligt 2 § är det inte
alltid den som ansökt om fastställelse
som skall genomgå ingreppet. I nu
aktuella fall bör dock ansökan bara kunna
göras av den enskilde själv. Ål-
dersgränsen 23 år gör att detta knappast
är något praktiskt problem. Med hänsyn
till undantagsmöjligheten har dock en
särskild bestämmelse om detta tagits in
av tydlighetsskäl.
Hänvisningen till de särskilda
bestämmelserna om kastrering har fått
kvarstå som en erinran om att vissa här
aktuella ingrepp kan göras också med stöd
av kastreringslagen.
I övrigt har språkliga och
redaktionella ändringar gjorts i paragra-
fen.

Förslaget till lag om ändring i lagen
(1944:133) om kastrering

1 § Undantagsbestämmelsen i tredje
stycket har kompletterats med åtgärder
som vidtas enligt lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall.
Kastreringslagen är alltså inte
tillämplig på de fall som omfattas av de
nya bestämmelserna i den andra lagen.
Vidare har några små språkliga
justeringar gjorts.

12 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1972:119)
om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall,
2. lag om ändring i lagen (1944:133)
om kastrering.
Hinder möter inte att ärendet behandlas
först under hösten 1993.

13 Beslut

Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen
att anta de förslag som föredraganden har
lagt fram.
6

Socialstyrelsens sammanfattning av
förslag till
ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av
könstillhörighet i vissa fall samt
upphävande av
lagen (1944:133) om kastrering och
kungörelsen
(1944:285) med tillämpningsföreskrifter
till lagen
den 24 mars 1944 (nr 133) om kastrering

Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga
sociala och medicinska frågor har bl.a.
att pröva ärenden om fastställelse av
könstillhörighet och tillstånd till
ingrepp i könsorganen enligt lagen
(1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall
(fastställelselagen) samt ärenden om
kastrering.
I samband med ansökan om fastställande
av könstillhörighet begär den sökande
regelmässigt att få tillstånd till
ingrepp i könsorgan och till kastrering.
Det senare syftar till att genom ett
operativt ingrepp åstadkomma ett totalt
avlägsnande av könskörtlarna. Fastän
kastrering inte varit avsett enligt 1972
års fastställelselag har vid tillstånds-
givningen inom socialstyrelsen utvecklats
en praxis som också inneburit bifall av
ansökan om kastrering. En sådan
utveckling har inte haft stöd i lag.
Emellertid talar avgörande skäl för att
kastrering bör medges i samband med
fastställelse.
I promemorian läggs fram förslag till
ändring av 1972 års fastställelselag som
möjliggör för transsexuella att få
tillstånd till kastrering som innebär att
könskörtlar avlägsnas. Samtidigt
överlämnas förslag om att upphäva 1944
års kastreringslag och därtill hörande
tillämpningsförordning. Slutsatsen i
promemorian är att de speciella indika-
tionerna som enligt 1944 års
kastreringslag kan medföra tillstånd till
kastrering inte längre har någon
betydelse. Någon lagreglering behövs inte
i de fall det är fråga om att avlägsna
könskörtlarna om de är angripna av någon
obotlig sjukdom. Därför bör den särskilda
kastreringslagstiftningen kunna upphävas.
15

Socialstyrelsens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall

Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen
(1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §
Avser någon att söka fastställelse enligt
1 eller 2 § får efter särskilt tillstånd
ingrepp ske i hans könsorgan i syfte att
göra dem mer lika det motsatta könets.
Tillstånd får meddelas endast om
förutsättningar för fastställelse
föreligger.

Ansökan om Ansökan om
tillstånd göres av tillstånd görs av
den som får söka den som får söka
fastställelse. fastställelse.
Bestämmelsen i 2 § Bestämmelsen i 2 §
andra stycket tredje andra stycket
punkten äger tredje punkten äger
motsvarande tillämp- motsvarande
ning. tillämpning.
Anvisas ej läkare, Anvisas inte viss
när tillståndet läkare, när till-
meddelas, utföres ståndet meddelas,
ingreppet på sjukhus utförs ingreppet på
av där anställd sjukhus av där
läkare. anställd läkare.
Har någon
erhållit fast-
ställelse enligt 1
§ får efter
särskilt tillstånd
könskörtlarna
avlägsnas. Sådant
tillstånd får med-
delas kvinna även
dessförinnan, om
förutsättningar för
fastställelse före-
ligger enligt 1 §.
Om sterilisering Om sterilisering
och kastrering finns finns särskilda
särskilda be- bestämmelser.
stämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1990.
16

2 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1944:133) om
kastrering

Härigenom föreskrivs att lagen
(1944:133) om kastrering skall upphöra
att gälla den 1990.

Denna lag träder i kraft den 1990.
17

Sammanställning av remissyttranden över
Socialstyrelsens förslag till ändring i
lagen
(1972:119) om fastställande av
könstillhörighet
i vissa fall samt upphävande av lagen
(1944:133) om kastrering och kungörelsen
(1944:285) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den
24 mars 1944
(nr 133) om kastrering

Yttrande över Socialstyrelsens förslag
har avgetts av Justitiekanslern (JK),
Riksåklagaren (RÅ), Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN),
Psykiatriska nämnden,
Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsföre-
byggande rådet (BRÅ), Svea hovrätt,
Kammarrätten i Stockholm, Medicinska
fakulteten vid Karolinska institutet,
Rådet för medicinsk-etiska frågor,
Landstingsförbundet, Svenska
Läkaresällskapet, Riksförbundet för
Sexuellt Likaberättigande (RFSL) och
Svenska psykiatriska föreningen (SPF).
Följande instanser har framfört att de
tillstyrker eller inte har något att
erinra mot utredningens förslag såvitt
gäller ändringen i lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall: JK,
HSAN, RÅ, BRÅ, Svea Hovrätt, Kammarrätten
i Stockholm, Medicinska fakulteten vid
Karolinska institutet, Rådet för
medicinsk-etiska frågor, Landstings-
förbundet, Svenska Läkaresällskapet, RFSL
och SPF.
HSAN pekar emellertid på vissa
inkonsekvenser i skrivningarna. Svea
Hovrätt menar att författningstexten
måste arbetas om. Den föreslagna
lagtexten innebär att tillstånd till
avlägsnande av könskörtlarna får meddelas
kvinna innan fastställelse om ändrad
könstillhörighet erhållits enligt 1 § om
förutsättningar för fastställelse
föreligger. För fastställelse enligt 1 §
förutsätts emellertid att sökanden redan
undergått sterilisering eller av annan
orsak saknar fortplantningsförmåga. För
att dubbla bukingrepp för en kvinna skall
undvikas måste därför lagtexten om-
arbetas. Kammarrätten i Stockholm före-
slår en något annorlunda beslutsordning
genom att Rättsliga rådet bör få meddela
preliminärt beslut om ändrad
könstillhörighet samt rätt till
avlägsnande av könskörtlarna. Beslutet
bör bli slutligt när ingreppen gjorts. Om
beslutsordningen blir denna, måste
emellertid 4 § lagen arbetas om,
framhåller kammarrätten. Svenska
Läkaresällskapet anför att medicinska
skäl talar för att inre genitalia
exstirperas, då biologisk kvinna söker
fastställelse som man och att krav på
gonad-exstirpation bör övervägas som
alternativ till sterilisering.
När det gäller upphävandet av
kastreringslagen för remissinstanserna
fram olika uppfattningar.
JK menar att tillräckliga skäl för att
upphäva kastreringslagen inte har
anförts. Det kan enligt JK i vart fall
finnas behov av möjligheten till ansökan
om kastrering pga. humanitär indikation.
Förslaget i den delen avstyrks därför av
JK.
18

Även RÅ anser att det är tveksamt om
kastreringslagen skall upphävas. Bristen
på lagbestämmelser kan tolkas som att
kastrering blir tillåten, alternativt att
varje kastrering utanför lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall blir förbjuden. Konsekvenserna bör
enligt RÅ övervägas djupare.
Svea Hovrätt förordar att
kastreringslagen får fortsätta att gälla.
Frågan kan ställas om det inte i
framtiden bör finnas en möjlighet för en
person att på egen begäran få sina
könskörtlar borttagna även i fall som
inte har något samband med en
framställning om fastställande av annan
könstillhörighet. Eftersom kastrering i
sådana fall inte kan få ske utan stöd av
lag kan man inte bortse från risken av
att ett upphävande av kastreringslagen
skulle leda till olyckliga konsekvenser.
En omarbetad lag om kastrering med en
moderniserad utformning av den humanitära
indikationen skulle vara mest
ändamålsenlig.
Kammarrätten i Stockholm avstyrker att
kastreringslagen upphävs. Den
omständigheten att Socialstyrelsen inte
haft mer än något enstaka ansök-
ningsärende kan inte anses som ett
tillräckligt skäl för att upphäva lagen.
Lagens förekomst kan ge läkaren en
referensram. Utan lagen blir läkaren -
med undantag av fastställelsefallen -
helt utlämnad till att bedöma om
medicinska skäl finns. Några nackdelar
med att låta lagen vara kvar är svåra att
se.
Psykiatriska nämnden framhåller att
nämndens yttrande endast avser
kastreringslagen i den omfattning den
berör personer som vårdas enligt lagen
(1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV)
eller gamla omsorgslagen. Något ärende om
kastrering, där giltigt samtycke inte
förelegat, har inte förekommit sedan
1960-talet. Sexuella abnormtillstånd
behandlas numera genom medikamentell be-
handling och insatser av psykologisk och
psykoterapeutisk art. LSPV innehåller
inga begränsningar av medicinskt
motiverade tvångsåtgärder. Allmänna
läkarinstruktionen ger dock genom kravet
på behandling i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet en
bestämd gräns. Kastrering står inte i en
sådan överensstämmelse. Det skydd som
LSPV-patienter tillförsäkrats i
kastreringslagen även i de fall de lämnat
giltigt samtycke fyller därmed inte något
praktiskt behov. Det bör dock utsägas i
motiv eller eljest så att oklarhet om den
saken inte behöver uppstå. Den gamla
omsorgslagen medger inte tvångsvis
medicinsk behandling. Att
kastreringslagen upphävs i enlighet med
socialstyrelsens förslag tillstyrks av
psykiatriska nämnden.
Kriminalvårdsstyrelsen hävdar att några
skäl till att behålla möjligheten till
kirurgisk kastrering enligt
kastreringslagen inte finns och till-
styrker förslaget att upphäva lagen. Även
Brottsförebyggande rådet och Rådet för
medicinsk-etiska frågor tillstyrker
förslaget att upphäva kastreringslagen.
Inte heller Landstingsförbundet har någon
invändning mot socialstyrelsens förslag.
Svenska Läkaresällskapet finner att ett
upphävande av kastreringslagen är
naturligt och motiverat. SPF uttrycker
sin tillfredsställelse med förslaget.
RFSL hälsar med tillfredsställelse att
särskild ansökan om kastrering för att få
könskörtlarna fullständigt bortopererade
inte längre skall behövas. Kastrering är
en oacceptabel kränkning av den
personliga integriteten, som inte hör
hemma i en rättsstat, framhåller RFSL.
Den s.k. humanitära indikationen för
kastrering är uttryck för en antikverad
syn på homosexualitet, som enligt
riksdagens uppfattning är en ur
samhällets synvinkel acceptabel
samlevnadsform. Upphävandet av
kastreringslagen tillstyrks.
Medicinska fakulteten vid Karolinska
institutet menar att kastrering på
humanitär indikation inte längre är
aktuell. Nödvändigheten av att upphäva
kastreringslagen och
tillämpningsföreskrifterna till denna är
enligt fakulteten tveksam, men förslagen
tillstyrks ändå. Enligt ett separat
utlåtande är det dock inte lämpligt att
samhället nu avhänder sig den lagenliga
rätten att i extrema situationer
tillgripa kastration av sexualförbrytare
med tanke på att sexuella övergrepp kan
leda till ödesdigra konsekvenser om de
begås av HIV-positiva män. Offret kan
till sig få överförd en dödlig sjukdom.
19

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde
1993-04-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt
Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde
den 15 april 1993 har regeringen på
hemställan av statsrådet Könberg beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag
till lag om ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa
fall, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits
av kammarrättsassessorn Marie Jönsson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

21

Innehållsförteckning

Proposition.............................1
Propositionens huvudsakliga innehåll....1
Propositionens lagförslag...............2
Utdrag ur protokoll vid regeringssamman-
träde den 29 april 1993.................4
1 Inledning...........................4
2 Gällande rätt.......................5
3 Den aktuella situationen............6
4 Socialstyrelsens förslag om ändring
i lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall.......7
5 Särskilt tillstånd att få
könskörtlarna avlägsnade................8
6 Ifrågasatt upphävande av
kastreringslagen.......................10
7 Förfarandet vid ansökan om
könskörtlarnas avlägsnande m.m.........11
8 Sekretessfrågor....................12
9 Kostnader och ikraftträdande.......12
10 Upprättade lagförslag..............12
11 Specialmotivering..................13
12 Hemställan.........................14
13 Beslut.............................14

Bilaga 1 Socialstyrelsens sammanfatt-
ning......................... 15
Bilaga 2 Socialstyrelsens lagförslag...16
Bilaga 3 Sammanställning av remissytt-
randen........................18
Bilaga 4 Lagrådets yttrande............21
22