Prop.
1992/93:197
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 april 1993.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Bo Könberg
I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1972:119) om faststäl-
lande av könstillhörighet i vissa fall i syfte att tillstånd skall kunna läm-
nas enligt denna lag, i stället för som nu enligt lagen (1944:133) om
kastrering, för avlägsnande av könskörtlar hos den som fått fastställt att
han eller hon tillhör det andra könet. Detsamma föreslås gälla i vissa
fall då ansökan om sådan fastställelse gjorts men inte kan bifallas förrän
sökanden steriliserats. Den åldersgräns på 23 år som för närvarande
gäller för de aktuella ingreppen enligt kastreringslagen föreslås kvarstå.
Lagändringarna innebär en anpassning till den praxis som tillämpas av
Socialstyrelsen.
En följdändring föreslås i kastreringslagen, som anses böra behållas
tills vidare.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 197
Prop. 1992/93:197
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Avser någon att söka fastställelse enligt 1 eller 2 § får efter särskilt
tillstånd ingrepp ske i hans könsorgan i syfte att göra dem mer lika det
motsatta könets. Tillstånd får meddelas endast om förutsättningar för
fastställelse föreligger.
Ansökan om tillstånd göres av
den som får söka fastställelse.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket
tredje punkten äger motsvarande
tillämpning.
Anvisas ej viss läkare, när till-
ståndet meddelas, utföres ingrep-
pet på sjukhus av där anställd
läkare.
Har någon erhållit fastställelse
enligt 1 eller 2 § får, efter sär-
skilt tillstånd, könskörtlarna av-
lägsnas. Detsamma gäller om
någon ansökt om fastställelse
enligt 1 § och förutsättningar för
fastställelse föreligger utom i vad
avser krav på sterilisering. Till-
ståndfår endast om det finns syn-
nerliga skäl meddelas innan sökan-
den fyllt tjugotre år.
Ansökan om tillstånd enligt
första stycket görs av den som får
söka fastställelse. Bestämmelsen i
2 § andra stycket tredje punkten
äger motsvarande tillämpning.
Ansökan om tillstånd enligt andra
stycket görs av den som vill ge-
nomgå ingreppet.
Anvisas inte en viss läkare, när
tillståndet meddelas, utförs ingrep-
pet på sjukhus av en där anställd
läkare.
Om sterilisering och kastrering finns särskilda bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering
Prop. 1992/93:197
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1944:133) om kastrering skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Kan någon med skäl antagas
komma att på grund av sin köns-
drift begå brott som medför all-
varlig fara eller skada för annan,
må han kastreras enligt denna lag,
såvida han samtyckt därtill.
Samma lag vare, där någon på
grund av könsdriftens abnorma
riktning eller styrka åsamkas svårt
själsligt lidande eller annan allvar-
lig olägenhet.
Denna lag äger ej tillämpning i
fråga om ingrepp i könsorganen
som är påkallat av kroppslig sjuk-
dom.
Föreslagen lydelse
§
Kan någon med skäl antagas
komma att på grund av sin köns-
drift begå brott som medför all-
varlig fara eller skada för annan,
får han kastreras enligt denna lag,
såvida han samtyckt därtill.
Detsamma gäller om någon på
grund av könsdriftens abnorma
riktning eller styrka åsamkas svårt
själsligt lidande eller annan allvar-
lig olägenhet.
Denna lag äger inte tillämpning
i fråga om ingrepp i könsorganen
som är påkallat av kroppslig sjuk-
dom eller som görs efter tillstånd
enligt lagen (1972:119) om fast-
ställande av könstillhörighet i
vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Prop. 1992/93:197
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 1993
Närvarande: Statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Hellsvik,
Wibble, Björk, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg,
Ask
Föredragande: statsrådet Könberg
Den som vill ha fastställt att han eller hon tillhör det andra könet kan,
enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall,
ansöka om det. Dessa personer kan också få tillstånd till ingrepp i köns-
organen i syfte att göra dem mer lika det motsatta könets. Ingreppet får
dock inte innebära en kastrering, dvs. att könskörtlama avlägnas. Någon
vidgad möjlighet till kastrering i samband med könsbyte finns inte enligt
denna lag. Vid lagens tillkomst ansågs detta inte behövligt då kastrering
förmodades mycket sällan komma i fråga beträffande transsexuella. I
praktiken har emellertid den som ansökt om fastställelse av att han eller
hon tillhör det andra könet regelmässigt också ansökt om tillstånd till
kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering. Det har härvid visat
sig att det i Socialstyrelsen, som har att pröva såväl ansökan om fast-
ställelse av könstillhörighet som ansökan om kastrering, har förekommit
olika meningar om i vad mån bestämmelserna i kastreringslagen kan
tillämpas i fråga om kastrering av transsexuella. Socialstyrelsen har med
anledning härav utarbetat ett förslag innebärande att tillstånd till av-
lägsnande av könskörtlama kan lämnas också enligt lagen om fastställan-
de av könstillhörighet i vissa fall. Socialstyrelsens sammanfattning av
förslaget och Socialstyrelsens förslag till författningsändringar bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilagorna 1 och 2.
Socialstyrelsens förslag har remissbehandlats. Till protokollet bör som
bilaga 3 fogas en sammanställning av remissyttrandena.
Regeringen beslöt den 15 april 1993 att inhämta Lagrådets yttrande
över inom Socialdepartementet upprättade förslag till lag om ändring i
lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall och lag
om ändring i lagen (1944:133) om kastrering. Förslagen är likalydande
med dem som nu läggs fram. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Prop. 1992/93:197
Lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall inne-
håller i 1 § bestämmelser om att den som alltsedan ungdomen upplever
att han eller hon tillhör ett annat kön än det som finns antecknat i folk-
bokföringen och som sedan en längre tid har uppträtt i den andra köns-
rollen efter egen ansökan kan få fastställt att han eller hon tillhör det
andra könet. För fastställelse enligt 1 § erfordras bl.a. att den sökande
har fyllt arton år och har undergått sterilisering eller av annan orsak
saknar fortplantningsförmåga.
2 § innehåller särskilda bestämmelser om motsvarande fastställelse för
den som har sådan missbildning av könsorganen att det kan föreligga
tvekan om hans eller hennes kön. I detta fall kan könstillhörigheten
fastställas även före arton års ålder.
Fastställelse enligt 1 eller 2 § får meddelas endast för ogift svensk
medborgare.
Om någon avser att söka fastställelse enligt 1 eller 2 § och det finns
förutsättningar för en sådan fastställelse, kan enligt 4 § särskilt tillstånd
meddelas till ingrepp i hans eller hennes könsorgan i syfte att göra dem
mer lika det motsatta könets.
Fastställelse enligt 1 eller 2 § och tillstånd enligt 4 § prövas av Social-
styrelsen. Beslut i dessa ärenden meddelas av Socialstyrelsens råd for
vissa rättsliga sociala och medicinska frågor. Socialstyrelsens beslut kan
överklagas hos kammarrätten.
Inom det allmännas verksamhet gäller sekretess enligt 7 kap 1 § sekre-
tesslagen (1980:100). I övrigt gäller enligt 7 § lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall att den som tagit befattning med ett ärende
enligt lagen inte får obehörigen röja vad han därvid fått veta om en
enskilds personliga förhållanden.
I 8 § finns bestämmelser om straff för sådana ingrepp som avses i 4 §,
som vidtas uppsåtligt eller oaktsamt i strid mot lagen.
Lagen (1944:133) om kastrering innehåller bestämmelser om när
kastrering får ske utan att det är påkallat av kroppslig sjukdom. Kastre-
ring kan enligt 1 § ske antingen när det finns skäl att tro att någon kan
komma att begå allvarligare brott på grund av sin könsdrift eller när
någon åsamkas svårt själsligt lidande eller annan allvarlig olägenhet
genom viss inriktning eller styrka hos könsdriften. Den förra grunden
benämns normalt den kriminalpolitiska indikationen och den senare den
humanitära indikationen. Den som inte fyllt 23 år får kastreras endast
om det finns synnerliga skäl.
Kastrering får enligt 4 § företas endast efter tillstånd av Socialstyrelsen
om något annat inte stadgas i lagen. Beslut i dessa ärenden meddelas av
Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor.
Besluten kan överklagas hos kammarrätten.
Sekretessbestämmelser och straffbestämmelser motsvarande dem som
finns i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall återfinns
också i kastreringslagen.
1* Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 197
Antalet könsbytesärenden har under verksamhetsperioden 1981-1988 i
genomsnitt varit drygt 20 ärenden årligen. Antalet sökande har emeller-
tid varit i genomsnitt 15 vaije år. Samma sökande kan nämligen före-
komma i flera ärenden.
Till ansökan om könsbyte fogar den sökande ofta också en begäran om
namnbyte samt en ansökan om såväl ingrepp i könsorganen som kastre-
ring. Socialstyrelsens föredragande i könsbytesärenden begär in aktuella
patientjournaler över den sökande. Ärendet sänds för yttrande till styrel-
sens vetenskapliga råd i psykiatri resp, endokrinologi. När yttrandena
föreligger och annan behövlig komplettering gjorts föredras ärendet i
Rådet för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor. Rådet kan sedan
besluta om fastställelse av ändrad könstillhörighet och samtidigt ge till-
stånd till namnbyte, till ingrepp i könsorganen och eventuellt även till
kastrering.
Om en observationsperiod bedöms nödvändig, tillstyrker rådet först ett
fömamnsbyte. Namnändringen kan erhållas hos Patent- och registre-
ringsverket. Namnbytet är en åtgärd som kan återställas. Tiden mellan
tillstyrkan om namnbyte och beslut om könsfastställelse och ingrepp
m.m. kan normalt röra sig om ett år. Fall av ånger förekommer. Den
sökande får närvara vid sammanträdet med rådet for att belysa sin situa-
tion.
Enligt den praxis som bildats i det tidigare rättsläkarrådet inom Social-
styrelsen under senare delen av 1970-talet och som också tillämpas av
Rådet för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor kan en person,
som har erhållit fastställelse av nytt kön eller som uppfyller förutsätt-
ningarna för en sådan fastställelse, få tillstånd till kastrering enligt lagen
(1944:133) om kastrering. Tillstånd meddelas i så fall med tillämpning
av den s.k. humanitära indikationen. Rådets ordförande, som är jurist,
har i sådana ärenden vanligen varit skiljaktig i frågan om tillstånd till
kastrering under åberopande av att den humanitära indikationen i denna
lag inte varit tillämplig.
För att den juridiska situationen skall kunna tillrättaläggas har Social-
styrelsen upprättat ett förslag till kompletterande bestämmelser till lagen
om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Enligt förslaget skall
tillstånd enligt denna lag kunna lämnas även för ingrepp i könsorganen i
syfte att avlägsna könskörtlama, dvs. testiklama hos mannen och ägg-
stockarna hos kvinnan. Styrelsen har med skrivelse den 16 juni 1989
överlämnat en promemoria den 6 juni 1989 med förslag om ändring i
nämnda lag samt om upphävande av kastreringslagen och tillämpnings-
föreskrifterna till sistnämnda lag.
Problemet bör enligt Socialstyrelsens uppfattning lösas genom att lagen
om fastställande av könstillhörighet i vissa fall ändras så att en möjlighet
införs i lagen för den som är transsexuell att få tillstånd till en kastre-
ringsoperation. Socialstyrelsen menar vidare att kastreringslagen samti-
digt bör kunna upphävas. De bärande motiven för regleringen i kastre-
ringslagen har enligt Socialstyrelsen bortfallit.
Prop. 1992/93:197
Erfarenheten visar att den som söker fastställelse av att han eller hon
tillhör det andra könet också regelmässigt begär tillstånd till kastrering.
Att den sökande inte vill ha kvar några könsdelar som påminner om det
tidigare könet kan bero på estetiskt-kosmetiska skäl men också på en
definitiv identifikation med det nya könet, menar Socialstyrelsen. Det
kan också finnas viss risk för att gynekologiska sjukdomar utvecklas
utan att de beaktas, om t.ex. livmodern inte avlägsnas.
Socialstyrelsen kan meddela tillstånd enligt 4 § lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall till ingrepp i könsorgan i syfte att göra
dem mer lika det motsatta könets. Ett borttagande av könskörtlama är
dock mer ingripande än vad som avses i 4 § första stycket.
Socialstyrelsen föreslår att bestämmelser om tillstånd att även avlägsna
könskörtlama införs i lagen. Tillstånd bör emellertid endast kunna ges i
samband med begäran om fastställelse enligt 1 § lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall. Tillståndet lämnas därvid enligt Social-
styrelsens förslag när fastställelsen är beslutad.
Socialstyrelsen anser också att i fråga om kvinnor tillstånd till ett av-
lägsnande av könskörtlama bör kunna meddelas även före beslut om
fastställelse. Socialstyrelsen bör i sådana fall noga pröva om det finns
förutsättningar för fastställelse enligt 1 §. För närvarande gäller att en
person skall ha genomgått sterilisering eller av annan orsak sakna fort-
plantningsförmåga för att uppfylla ett av villkoren för fastställelse av
ändrad könstillhörighet. Tillstånd till ingrepp enligt 4 § kräver att det
finns förutsättningar för fastställelse. Detta kan innebära att en kvinna
kan behöva genomgå två operationer i sin buk, dels först för att fort-
plantningsförmågan skall upphävas varaktigt genom sterilisering, dels
senare för att äggstockarna skall kunna tas bort. Socialstyrelsen anser att
sådana dubbla bukingrepp bör undvikas.
Socialstyrelsen föreslår mot bakgrund av det anförda att ett fjärde
stycke införs i 4 § lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
som stadgar att könskörtlama får avlägsnas efter särskilt tillstånd för den
som erhållit fastställelse enligt 1 § lagen och att ett sådant tillstånd får
meddelas en kvinna även dessförinnan om förutsättningar för fastställel-
se enligt 1 § finns.
Styrelsen anför bl.a. följande för att närmare belysa sitt förslag. Det
nya fjärde stycket i 4 § avser att möjliggöra ingrepp i könsorganen i
syfte att även avlägsna könskörtlama. Detta är ofta en nödvändig åtgärd
för att man skall kunna utföra en rekonstruktion enligt 4 § första stycket
i syfte att göra könsorganen mer lika det motsatta könets. Avlägsnandet
av könskörtlama bör kunna ske såväl före som efter fastställelse av
könstillhörigheten. Före fastställelsen bör det vara möjligt att utföra
ingreppet dels då samtliga angivna förutsättningar för fastställelse före-
ligger, dels då enbart kravet på sterilitet hindrar ett fastställelsebeslut.
Det senare alternativet bör enligt Socialstyrelsen i regel användas endast
för biologiska kvinnor i syfte att förhindra dubbla bukingrepp. Det an-
Prop. 1992/93:197
sökningsförfarande som tillämpas vid ansökan om kastrering bör kunna Prop. 1992/93:197
användas vid tillstånd till avlägsnande av könskörtlama enligt det
föreslagna nya fjärde stycket i 4 § lagen om fastställande av könstill-
hörighet i vissa fall. Förfarandet bör enligt Socialstyrelsens mening
regleras i en ny förordning med tillämpningsföreskrifter.
Mitt förslag: Socialstyrelsen får möjlighet att i ärenden enligt
lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
också lämna tillstånd till att könskörtlama avlägsnas. Förutsätt-
ning för sådant tillstånd skall som regel vara att sökanden har fått
fastställelse enligt 1 eller 2 §. Tillstånd skall emellertid även
kunna meddelas den som ansökt om fastställelse enligt 1 §, om
förutsättningar finns för bifall till ansökningen, bortsett från krav
på sterilisering. Tillstånd till ingreppet får dock meddelas först när
sökanden fyllt tjugotre år såvida det inte finns synnerliga skäl.
Ifrågavarande tillstånd regleras genom ett tillägg till 4 §.
Socialstyrelsens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt, dock
att styrelsen i sitt förslag till lagändring inte har tagit upp det fall att
fastställelse har erhållits enligt 2 § lagen om fastställande av könstill-
hörighet i vissa fall. Innan fastställelse erhållits bör vidare enligt Social-
styrelsen tillstånd till att könskörtlama avlägsnas endast kunna meddelas
en biologisk kvinna.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört Socialstyrel-
sens förslag om ändring i lagen om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall har ställt sig positiva till förslaget. Svea hovrätt framhåller
dock att författningstexten måste arbetas om. Kammarrätten i Stockholm
anser att möjligheten till sterilisering och avlägsnande av könskörtlama
vid ett och samma tillfälle skall gälla både män och kvinnor. Kammar-
rätten föreslår att Rådet för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor
ges möjlighet att meddela preliminärt beslut om ändrad könstillhörighet
och rätt till avlägsnande av könskörtlama. När ingreppet gjorts bör
beslutet bli slutligt. Svenska Läkaresällskapet anser att krav på avlägs-
nande av könskörtlama bör övervägas som alternativ till sterilisering.
Skälen för mitt förslag: Personer, som vill ha ett nytt kön fastställt,
begär ofta kastrering enligt kastreringslagen för att möjliggöra ett full-
ständigt borttagande av genitalorgan som är typiska för det ursprungliga
könet.
Jag anser i likhet med Socialstyrelsen att samtliga bestämmelser som
gäller medicinska åtgärder i samband med könsbyte bör finnas samlade
i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, således även
bestämmelser om avlägsnande av könskörtlar. Det ter sig inte motiverat
att just en sådan åtgärd skall prövas enligt en annan lag - kastrerings-
lagen - också när den vidtas som led i ett könsbyte.
Jag anser vidare att det inte finns någon anledning att skilja mellan de
olika fallen när fastställande av annan könstillhörighet kan komma i
fråga. Om en sökande har erhållit fastställelse av att han eller hon tillhör
det andra könet i förhållande till sitt biologiska kön anser jag att möjlig-
het att få tillstånd till könskörtlamas avlägsnande alltid bör finnas.
Jag menar därför att även den som erhållit fastställelse enligt 2 § skall
kunna söka och få ifrågavarande särskilda tillstånd, vilket är en utvidg-
ning av kretsen av berättigade sökande i förhållande till Socialstyrelsens
förslag.
Jag delar Socialstyrelsens uppfattning att lagstiftningen inte bör utfor-
mas så att en kvinna tvingas genomgå två bukoperationer, nämligen
först en sterilisering för att uppfylla en av förutsättningarna för fast-
ställelse av annan könstillhörighet och därpå ett borttagande av äggstock-
arna. Det senare leder ju lika väl som en sterilisering till ett varaktigt
upphävande av fortplantningsförmågan.
Den lösning som jag vill förorda är att det i lagen införs en möjlighet
för den som vill genomgå sterilisering, för att uppfylla kraven för fast-
ställelse enligt 1 §, att erhålla tillstånd till ett avlägsnande av könskört-
lama. Därigenom uppfylls ju kravet i 1 § att sökanden saknar fortplant-
ningsförmåga och ansökan kan bifallas om även övriga förutsättningar
föreligger.
I likhet med Kammarrätten i Stockholm anser jag att det inte bör göras
någon åtskillnad mellan män och kvinnor i detta hänseende. Den prin-
cipiella möjligheten bör enligt min uppfattning gälla generellt. En annan
sak är att varje fall naturligtvis måste prövas individuellt, varvid det
kanske ofta finns starkare skäl att bifalla ansökningar från biologiska
kvinnor, som därigenom kan undgå dubbla bukingrepp.
Fastställelse enligt 1 § lagen om fastställelse av könstillhörighet i vissa
fall får meddelas en sökande som fyllt arton år. Åldersgränsen för kast-
rering enligt kastreringslagen är dock tjugotre år. Det är naturligt att den
som ännu inte har nått sådan mognad att han eller hon helt inser konse-
kvenserna av ett avlägsnande av könskörtlama inte bör kunna få tillstånd
till ett sådant ingrepp. Det är också av betydelse att individen är fullt
fysiskt utvecklad. När detta inträffar är individuellt. Detta diskuterades
vid införandet av kastreringslagen. Det är nu fråga om att införa samma
möjlighet till avlägsnande av könskörtlama i lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall som finns i kastreringslagen. Jag anser därför
att den principiella åldersgränsen, 23 år, bör gälla även vid avlägsnande
av könskörtlama i samband med fastställande av könstillhörighet. Un-
dantag härifrån bör, liksom enligt kastreringslagen, bara kunna få göras
om det finns synnerliga skäl. Jag återkommer till den frågan i special-
motiveringen.
Att få könskörtlama avlägsnande är ett allvarligt steg för den enskilde.
Jag anser att den enskilde skall ha gjort ansökan om ändrad könstill-
hörighet och att tillräckliga förutsättningar skall finnas för bifall till
denna ansökan, bortsett från kravet på sterilisering, innan tillstånd till
Prop. 1992/93:197
avlägsnande av könskörtlama kan komma i fråga. På det sättet ligger Prop. 1992/93:197
mitt förslag nära den lösning som förordas av Kammarrätten i Stock-
holm, nämligen att rådet skall beredas möjlighet att meddela preliminärt
beslut om ändrad könstillhörighet och rätt till avlägsnande av könskört-
lama. Enligt Socialstyrelsens redovisning av ärendebehandlingen sker
redan nu en form av handläggning i olika steg.
Mitt förslag: Lagen (1944:133) om kastrering ses över i särskild
ordning. I lagen införs emellertid nu ett särskilt undantag avseen-
de ingrepp i samband med könsbyte enligt lagen om fastställande
av könstillhörighet i vissa fall.
Socialstyrelsens förslag: Socialstyrelsen föreslår att lagen (1944:133)
om kastrering utmönstras som föråldrad och obehövlig.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, däribland de medi-
cinskt sakkunniga instanserna samt Rådet för medicinsk-etiska frågor,
tillstyrker att kastreringslagen upphävs. Flera remissinstanser anser dock
att tillräckliga skäl för att upphäva kastreringslagen inte har anförts. Det
anser bl.a. Justitiekanslem. Riksåklagaren anser att konsekvenserna av
ett upphävande av kastreringslagen bör övervägas ytterligare. Kammar-
rätten i Stockholm ser inte några nackdelar med att lagen tillåts vara
kvar. Svea Hovrätt föreslår att kastreringslagen i stället moderniseras.
Skälen för mitt förslag: Jag delar den allmänna uppfattning som har
kommit till synes i Socialstyrelsens förslag och remissinstansernas
yttranden, nämligen att kastreringslagen ter sig föråldrad. De juridiska
remissinstanserna, bl.a. Justitiekanslem och Riksåklagaren, är emellertid
tveksamma och anser att konsekvenserna av ett upphävande av kastre-
ringslagen måste utredas närmare. Jag är mot den bakgrunden inte be-
redd att nu föreslå att kastreringslagen upphävs. I likhet med
Kammarrätten i Stockholm kan jag heller inte se några olägenheter med
att lagen får finnas kvar ännu en tid under det att frågan övervägs ytter-
ligare. Jag anser dessutom att det finns anledning att mera generellt
överväga i vilken omfattning lagreglering behövs när det gäller förutsätt-
ningarna för medicinska ingrepp på människor, bl.a. sådana ingrepp
som avses i lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, kastre-
ringslagen och steriliseringslagen. Närliggande principiella frågeställ-
ningar har behandlats av transplantationsutredningen. Jag avser därför
att återkomma till dessa frågor från mera allmänna utgångspunkter i
samband med beredningen av utredningens förslag.
Lagen kompletteras med ett undantag avseende ingrepp som sker med
stöd av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall.
10
Prop. 1992/93:197
Mitt förslag: De förfarandebestämmelser som redan finns i lagen
(1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall tilläm-
pas på motsvarande sätt vid ansökan om tillstånd till avlägsnande
av könskörtlama. Ansökan om sådant tillstånd får dock endast
göras av den som vill genomgå ingreppet.
Socialstyrelsens förslag: Det ansökningsförfarande som tillämpas vid
ansökan om kastrering bör kunna användas vid tillstånd till avlägsnande
av könskörtlama.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör dessa frågor närmare.
Skälen för mitt förslag: I lagen om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall finns bestämmelser som reglerar förfarandet vid ansökan om
tillstånd till ingrepp i könsorgan i syfte att göra dem mer lika det mot-
satta könets. Bestämmelserna innebär att tillstånd får sökas av den som
är behörig att ansöka om fastställelse och att ingreppet skall utföras på
sjukhus av där anställd läkare om inte en viss läkare anvisas. Förfaran-
det överensstämmer i stort med vad som gäller enligt kastreringslagen
och prövningen företas av samma myndighet, Socialstyrelsen. Möjlig-
heterna att överklaga styrelsens beslut är också desamma. Det saknas
därför anledning att tillämpa andra regler än de som redan finns i den
lag där de nya bestämmelserna om själva ingreppet avses införas.
Det ligger i sakens natur att ansökan om tillstånd till denna art av in-
grepp bara bör kunna göras av den enskilde själv och inte av vårdnads-
havare eller annan legal ställföreträdare. Eftersom den föreslagna ålders-
gränsen är 23 år, får en särskild bestämmelse härom i princip anses
obehövlig, men har med hänsyn till undantagsmöjligheten ändå tagits
med av tydlighetsskäl.
Jag vill i detta sammanhang ta upp bestämmelsen om krav på svenskt
medborgarskap för dem som vill få fastställt att de tillhör det andra
könet. Med hänsyn till den ökade internationalisering som sker kan
ifrågasättas om inte möjligheten till fastställelse att tillhöra det andra
könet bör omfatta även andra än svenska medborgare. Konsekvenserna
av en sådan utvidgning i förhållande till andra länders lagstiftning om
medborgarskap m.m. kan dock för närvarande inte överblickas. Jag är
därför inte beredd att nu lägga några förslag i denna fråga.
11
Prop. 1992/93:197
Min bedömning: Nuvarande regler om sekretess och tystnads-
plikt är tillräckliga och behöver inte kompletteras.
Socialstyrelsens förslag: Socialstyrelsen behandlar inte närmare de
ändringar som kan behövas i sekretesslagen (1980:100) eller annan
lagstiftning.
Remissinstanserna: Ingen instans berör dessa frågor.
Skälen för min bedömning: Enligt 7 § lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall får den som tagit befattning med ett ärende
enligt nämnda lag inte obehörigen röja vad han därvid har fått veta om
en enskilds personliga förhållanden. Denna bestämmelse kommer även
att omfatta det tillägg som nu är aktuellt. I sekretesslagen (1980:100)
regleras sekretessen inom det allmännas verksamhet. Förutom den sek-
retess som är stadgad inom hälso- och sjukvården för uppgift om en-
skilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden gäller enligt
7 kap. 1 § motsvarande sekretess i annan medicinsk verksamhet, bl.a.
fastställande av könstillhörighet och kastrering. Även denna regel kom-
mer att täcka de nya tillståndsärendena.
Den nu föreslagna lagstiftningen kommer inte att innebära något mer-
arbete för Socialstyrelsen. Ärendehanteringen kan inte beräknas komma
att orsaka Socialstyrelsen eller rättsväsendet några merkostnader.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1994.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet upp-
rättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstill-
hörighet i vissa fall,
2. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering.
Förslagen har granskats av Lagrådet.
12
Prop. 1992/93:197
Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:119) om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall
4 § Till paragrafen har som andra stycke lagts en bestämmelse som
medför att den som fått bifall till en ansökan om fastställelse enligt 1
eller 2 § att han eller hon tillhör det andra könet, efter särskilt tillstånd
kan få könskörtlama avlägsnade. Detsamma föreslås gälla den som
ansökt om fastställelse enligt 1 § om förutsättningar finns för bifall till
denna ansökan, bortsett från krav på sterilisering. För att kunna erhålla
fastställelse enligt 1 § erfordras nämligen att den sökande saknar fort-
plantningsförmåga. Genom den föreslagna regeln skapas möjlighet för
dem som måste genomgå sterilisering före fastställelsen och som också
vill få sina könskörtlar avlägsnade att redan före fastställelsen få tillstånd
även till detta. Syftet är i första hand att dubbla bukingrepp skall kunna
undvikas i förekommande fall.
Enligt kastreringslagen är åldersgränsen för de aktuella ingreppen i
princip 23 år. Undantag kan dock göras om det finns synnerliga skäl.
Motsvarande regler bör gälla för tillstånd enligt lagen om fastställande
av könstillhörighet. Synnerliga skäl att medge tillstånd före 23 års ålder
kan t.ex. vara att den sökande kan befaras få allvarliga psykiska
problem om han eller hon tvingas vänta flera år innan ingreppet kan
utföras.
Ansökan kan bara göras av den som redan erhållit fastställelse av att
han eller hon tillhör det andra könet eller som ansökt om fastställelse
enligt 1 § och övriga förutsättningar för bifall föreligger. När det är
fråga om fastställelse enligt 2 § är det inte alltid den som ansökt om
fastställelse som skall genomgå ingreppet. I nu aktuella fall bör dock
ansökan bara kunna göras av den enskilde själv. Åldersgränsen 23 år
gör att detta knappast är något praktiskt problem. Med hänsyn till
undan tagsmöjligheten har dock en särskild bestämmelse om detta tagits
in av tydlighetsskäl.
Hänvisningen till de särskilda bestämmelserna om kastrering har fått
kvarstå som en erinran om att vissa här aktuella ingrepp kan göras också
med stöd av kastreringslagen.
I övrigt har språkliga och redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1944:133) om
kastrering
1 § Undantagsbestämmelsen i tredje stycket har kompletterats med åt-
gärder som vidtas enligt lagen om fastställande av könstillhörighet i
vissa fall. Kastreringslagen är alltså inte tillämplig på de fall som om-
fattas av de nya bestämmelserna i den andra lagen. Vidare har några
små språkliga justeringar gjorts.
13
Prop. 1992/93:197
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av köns-
tillhörighet i vissa fall,
2. lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering.
Hinder möter inte att ärendet behandlas först under hösten 1993.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
14
Socialstyrelsens sammanfattning av förslag till
ändring i lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall samt upphävande av
lagen (1944:133) om kastrering och kungörelsen
(1944:285) med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 24 mars 1944 (nr 133) om kastrering
Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor har
bl.a. att pröva ärenden om fastställelse av könstillhörighet och tillstånd
till ingrepp i könsorganen enligt lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall (fastställelselagen) samt ärenden om kastre-
ring.
I samband med ansökan om fastställande av könstillhörighet begär den
sökande regelmässigt att få tillstånd till ingrepp i könsorgan och till
kastrering. Det senare syftar till att genom ett operativt ingrepp åstad-
komma ett totalt avlägsnande av könskörtlama. Fastän kastrering inte
varit avsett enligt 1972 års fastställelselag har vid tillståndsgivningen
inom socialstyrelsen utvecklats en praxis som också inneburit bifall av
ansökan om kastrering. En sådan utveckling har inte haft stöd i lag.
Emellertid talar avgörande skäl för att kastrering bör medges i samband
med fastställelse.
I promemorian läggs fram förslag till ändring av 1972 års fastställel-
selag som möjliggör för transsexuella att få tillstånd till kastrering som
innebär att könskörtlar avlägsnas. Samtidigt överlämnas förslag om att
upphäva 1944 års kastreringslag och därtill hörande tillämpningsförord-
ning. Slutsatsen i promemorian är att de speciella indikationerna som
enligt 1944 års kastreringslag kan medföra tillstånd till kastrering inte
längre har någon betydelse. Någon lagreglering behövs inte i de fall det
är fråga om att avlägsna könskörtlama om de är angripna av någon
obotlig sjukdom. Därför bör den särskilda kastreringslagstiftningen
kunna upphävas.
Prop. 1992/93:197
Bilaga 1
15
Prop. 1992/93:197
Bilaga 2
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall
Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1972:119) om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Avser någon att söka fastställelse enligt 1 eller 2 § får efter särskilt
tillstånd ingrepp ske i hans könsorgan i syfte att göra dem mer lika det
motsatta könets. Tillstånd får meddelas endast om förutsättningar för
fastställelse föreligger.
Ansökan om tillstånd göres av
den som får söka fastställelse.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket
tredje punkten äger motsvarande
tillämpning.
Anvisas ej läkare, när tillståndet
meddelas, utföres ingreppet på
sjukhus av där anställd läkare.
Om sterilisering och kastrering
finns särskilda bestämmelser.
Ansökan om tillstånd görs av
den som får söka fastställelse.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket
tredje punkten äger motsvarande
tillämpning.
Anvisas inte viss läkare, när till-
ståndet meddelas, utförs ingreppet
på sjukhus av där anställd läkare.
Har någon erhållit fastställelse
enligt 1 § får efter särskilt till-
stånd könskörtlama avlägsnas.
Sådant tillstånd får meddelas kvin-
na även dessförinnan, om förut-
sättningar för fastställelse före-
ligger enligt 1 §.
Om sterilisering finns särskilda
bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1990.
16
|
2 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1944:133) om kastrering |
Prop. 1992/93:197 Bilaga 2 |
Härigenom föreskrivs att lagen (1944:133) om kastrering skall upphöra
att gälla den 1990.
Denna lag träder i kraft den 1990.
17
Sammanställning av remissyttranden över
Socialstyrelsens förslag till ändring i lagen
(1972:119) om fastställande av könstillhörighet
i vissa fall samt upphävande av lagen (1944:133)
om kastrering och kungörelsen (1944:285) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den 24 mars 1944
(nr 133) om kastrering
Yttrande över Socialstyrelsens förslag har avgetts av Justitiekanslem
(JK), Riksåklagaren (RA), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
(HSAN), Psykiatriska nämnden, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsföre-
byggande rådet (BRA), Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm,
Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet, Rådet för medi-
cinsk-etiska frågor, Landstingsförbundet, Svenska Läkaresällskapet,
Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande (RFSL) och Svenska psykia-
triska föreningen (SPF).
Följande instanser har framfört att de tillstyrker eller inte har något att
erinra mot utredningens förslag såvitt gäller ändringen i lagen om
fastställande av könstillhörighet i vissa fall: JK, HSAN, RÅ, BRÅ, Svea
Hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Medicinska fakulteten vid Karo-
linska institutet, Rådet för medicinsk-etiska frågor, Landstingsförbundet,
Svenska Läkaresällskapet, RFSL och SPF.
HSAN pekar emellertid på vissa inkonsekvenser i skrivningarna. Svea
Hovrätt menar att författningstexten måste arbetas om. Den föreslagna
lagtexten innebär att tillstånd till avlägsnande av könskörtlama får
meddelas kvinna innan fastställelse om ändrad könstillhörighet erhållits
enligt 1 § om förutsättningar för fastställelse föreligger. För fastställelse
enligt 1 § förutsätts emellertid att sökanden redan undergått sterilisering
eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga. För att dubbla
bukingrepp för en kvinna skall undvikas måste därför lagtexten om-
arbetas. Kammarrätten i Stockholm föreslår en något annorlunda be-
slutsordning genom att Rättsliga rådet bör få meddela preliminärt beslut
om ändrad könstillhörighet samt rätt till avlägsnande av könskörtlama.
Beslutet bör bli slutligt när ingreppen gjorts. Om beslutsordningen blir
denna, måste emellertid 4 § lagen arbetas om, framhåller kammarrätten.
Svenska Läkaresällskapet anför att medicinska skäl talar för att inre
genitalia exstirperas, då biologisk kvinna söker fastställelse som man
och att krav på gonad-exstirpation bör övervägas som alternativ till
sterilisering.
När det gäller upphävandet av kastreringslagen för remissinstanserna
fram olika uppfattningar.
JK menar att tillräckliga skäl för att upphäva kastreringslagen inte har
anförts. Det kan enligt JK i vart fall finnas behov av möjligheten till
ansökan om kastrering pga. humanitär indikation. Förslaget i den delen
avstyrks därför av JK.
Prop. 1992/93:197
Bilaga 3
18
Även RA anser att det är tveksamt om kastreringslagen skall upphä-
vas. Bristen på lagbestämmelser kan tolkas som att kastrering blir
tillåten, alternativt att varje kastrering utanför lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall blir förbjuden. Konsekvenserna bör enligt
RÅ övervägas djupare.
Svea Hovrätt förordar att kastreringslagen får fortsätta att gälla. Frågan
kan ställas om det inte i framtiden bör finnas en möjlighet för en person
att på egen begäran få sina könskörtlar borttagna även i fall som inte har
något samband med en framställning om fastställande av annan könstill-
hörighet. Eftersom kastrering i sådana fall inte kan få ske utan stöd av
lag kan man inte bortse från risken av att ett upphävande av kastrerings-
lagen skulle leda till olyckliga konsekvenser. En omarbetad lag om
kastrering med en moderniserad utformning av den humanitära indika-
tionen skulle vara mest ändamålsenlig.
Kammarrätten i Stockholm avstyrker att kastreringslagen upphävs. Den
omständigheten att Socialstyrelsen inte haft mer än något enstaka ansök-
ningsärende kan inte anses som ett tillräckligt skäl för att upphäva lagen.
Lagens förekomst kan ge läkaren en referensram. Utan lagen blir
läkaren - med undantag av fastställelsefallen - helt utlämnad till att
bedöma om medicinska skäl finns. Några nackdelar med att låta lagen
vara kvar är svåra att se.
Psykiatriska nämnden framhåller att nämndens yttrande endast avser
kastreringslagen i den omfattning den berör personer som vårdas enligt
lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
(LSPV) eller gamla omsorgslagen. Något ärende om kastrering, där
giltigt samtycke inte förelegat, har inte förekommit sedan 1960-talet.
Sexuella abnormtillstånd behandlas numera genom medikamentell
behandling och insatser av psykologisk och psykoterapeutisk art. LSPV
innehåller inga begränsningar av medicinskt motiverade tvångsåtgärder.
Allmänna läkarinstruktionen ger dock genom kravet på behandling i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet en bestämd
gräns. Kastrering står inte i en sådan överensstämmelse. Det skydd som
LSPV-patienter tillförsäkrats i kastreringslagen även i de fall de lämnat
giltigt samtycke fyller därmed inte något praktiskt behov. Det bör dock
utsägas i motiv eller eljest så att oklarhet om den saken inte behöver
uppstå. Den gamla omsorgslagen medger inte tvångsvis medicinsk
behandling. Att kastreringslagen upphävs i enlighet med socialstyrelsens
förslag tillstyrks av psykiatriska nämnden.
Kriminalvårdsstyrelsen hävdar att några skäl till att behålla möjlig-
heten till kirurgisk kastrering enligt kastreringslagen inte finns och
tillstyrker förslaget att upphäva lagen. Även Brottsförebyggande rådet
och Rådet för medicinsk-etiska frågor tillstyrker förslaget att upphäva
kastreringslagen. Inte heller Landstingsförbundet har någon invändning
mot socialstyrelsens förslag. Svenska Läkaresällskapet finner att ett
upphävande av kastreringslagen är naturligt och motiverat. SPF
uttrycker sin tillfredsställelse med förslaget.
RFSL hälsar med tillfredsställelse att särskild ansökan om kastrering
för att få könskörtlama fullständigt bortopererade inte längre skall
Prop. 1992/93:197
Bilaga 3
19
behövas. Kastrering är en oacceptabel kränkning av den personliga
integriteten, som inte hör hemma i en rättsstat, framhåller RFSL. Den
s.k. humanitära indikationen för kastrering är uttryck för en antikverad
syn på homosexualitet, som enligt riksdagens uppfattning är en ur
samhällets synvinkel acceptabel samlevnadsform. Upphävandet av
kastreringslagen tillstyrks.
Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet menar att kastrering på
humanitär indikation inte längre är aktuell. Nödvändigheten av att
upphäva kastreringslagen och tillämpningsföreskrifterna till denna är
enligt fakulteten tveksam, men förslagen tillstyrks ändå. Enligt ett
separat utlåtande är det dock inte lämpligt att samhället nu avhänder sig
den lagenliga rätten att i extrema situationer tillgripa kastration av
sexualförbrytare med tanke på att sexuella övergrepp kan leda till
ödesdigra konsekvenser om de begås av HIV-positiva män. Offret kan
till sig få överförd en dödlig sjukdom.
Prop. 1992/93:197
Bilaga 3
20
Prop. 1992/93:197
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-04-19
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1993 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Könberg beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1972:119) om faststäl-
lande av könstillhörighet i vissa fall, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Marie
Jönsson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
21
Prop. 1992/93:197
Proposition...................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 1993 . . 4
1 Inledning ................................4
2 Gällande rätt ..............................5
3 Den aktuella situationen .......................6
4 Socialstyrelsens förslag om ändring i lagen om fastställande av
könstillhörighet i vissa fall......................7
5 Särskilt tillstånd att få könskörtlama avlägsnade.........8
6 Ifrågasatt upphävande av kastreringslagen............10
7 Förfarandet vid ansökan om könskörtlamas avlägsnande m.m. 11
8 Sekretessfrågor............................12
9 Kostnader och ikraftträdande....................12
10 Upprättade lagförslag........................12
11 Specialmotivering ..........................13
12 Hemställan ..............................14
13 Beslut .................................14
Bilaga 1 Socialstyrelsens sammanfattning.............. 15
Bilaga 2 Socialstyrelsens lagförslag ..................16
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden ............18
Bilaga 4 Lagrådets yttrande.......................21
22
gotab 43697, Stockholm 1993