Prop.
1992/93:186
Regeringen föreslår rikdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 11 mars 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bengt Westerberg
I propositionen föreslås lagstiftning om kontroll över vissa ämnen som,
utan att de i sig utgör narkotika, ofta används vid olaglig narkotikatill-
verkning. Sverige har deltagit i det internationella samarbete som har
förekommit i syfte att få till stånd en sådan kontroll. De regler som
föreslås i propositionen uppfyller de rekommendationer som har antagits
vid detta samarbete. De är också förenliga med EG:s regler på området.
Förslaget innebär att lagregler om tillstånd för hantering av de aktuella
ämnena och regler om exporttillstånd i vissa fall införs. Vidare föreslås
regler om krav på märkning av förpackningar och skyldighet att föra
anteckningar. Tillståndsgivning och tillsyn över reglernas efterlevnad
skall enligt förslaget läggas på Läkemedelsverket. För att kunna utöva
tillsynen skall verket ha rätt till tillträde till lokaler som används i sam-
band med tillverkning, handel m.m. med dessa ämnen samt att före-
lägga vite. Läkemedelsverkets verksamhet skall finansieras via uttag av
avgifter för tillståndsgivningen. För att sanktionera reglerna föreslås
straff- och förverkandebestämmelser. De nya reglerna om kontroll av
ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning föreslås bli
införda i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Närmare föreskrif-
ter avses införas i den förordning om kontroll av narkotika som komp-
letterar lagen.
Riksdagen antog i juni 1992 en ny läkemedelslag (1992:859) och den
nämnda lagen (1992:860) om kontroll av narkotika. Vidare har riks-
dagen hösten 1992 antagit viss följdlagstiftning till de nämnda lagarna.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 186
Den nya lagstiftningen avsågs träda i kraft samtidigt med EES-avtalet,
vilket förutsattes bli den 1 januari 1993. Det föreslås nu att den nya
lagstiftningen skall träda i kraft den 1 juli 1993 oavsett om och i så fall
när EES-avtalet kommer att träda i kraft.
Prop. 1992/93:186
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 7 a, 7 b, 7 c, 9 a
och 13 a §§ samt närmast före 7 a § en ny rubrik av följande lydelse,
dels att 8, 9, 11, 12 och 13 §§, rubrikerna närmast före 8 och 13 §§
samt punkt 1 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
8 § Läkemedelsverket prövar
frågor om tillstånd enligt denna
lag. Tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs. Vid pröv-
ningen skall verket särskilt ta
hänsyn till innehållet i de överens-
Föreslagen lydelse
Kemiska ämnen som kan an-
vändas vid olaglig tillverkning av
narkotika
7 a § Bestämmelserna i 8-14 §§
skall tillämpas även på kemiska
ämnen som kan användas vid
olaglig tillverkning av narkotika.
Regeringen meddelar föreskrifter
om vilka ämnen det gäller.
7 b § Den som direkt eller
indirekt tar befattning med sådana
ämnen som avses i 7 a § skall
vidta de åtgärder och i övrigt
iaktta sådan försiktighet som
behövs för att förhindra att äm-
nena används vid olaglig
tillverkning av narkotika.
7 c § Regeringen får meddela
föreskrifter om att yrkesmässig
verksamhet avseende import,
export, sändande genom tull-
området (transit), tillverkning,
handel, transport och förvaring av
ämne som avses i 7 a § får be-
drivas endast efter tillstånd eller
efter anmälan om verksamheten.
8 § Läkemedelsverket prövar
frågor om tillstånd enligt denna
lag. Tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs. Vid pröv-
ningen skall verket särskilt ta
hänsyn till innehållet i de överens-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:186
kommelser om narkotika som
Sverige har biträtt. Ett tillstånd
får återkallas av verket, om det
behövs för att förebygga missbruk
av narkotika.
9 § Den som importerar, ex-
porterar eller tillverkar narkotika
eller handlar med narkotika skall
föra sådana anteckningar som
behövs för att kontrollera efterlev-
naden av bestämmelserna i denna
lag och föreskrifter som med-
delats med stöd av lagen. Före-
ståndare för en vetenskaplig insti-
tution där narkotika används i
vetenskapligt syfte, skall föra
sådana anteckningar som behövs
för kontrollen av användningen.
kommelser om narkotika och om
kemiska ämnen som kan användas
vid olaglig tillverkning av narko-
tika som Sverige har biträtt. Ett
tillstånd får återkallas av verket,
om det behövs för att förebygga
missbruk av narkotika eller för att
förebygga att ett ämne används
till olaglig tillverkning av narko-
tika. Ett tillstånd får också åter-
kallas om tillståndshavaren har
åsidosatt föreskrifter eller villkor
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Anmälan som avses i 7 c § skall
göras hos Läkemedelsverket.
9 § Den som importerar, ex-
porterar, transiterar, tillverkar
eller handlar med narkotika eller
bedriver tillstånds- eller anmäl-
ningspliktig verksamhet be-
träffande ämne som avses i 7 a §
skall föra sådana anteckningar
som behövs för att kontrollera
efterlevnaden av bestämmelserna i
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
Föreståndare för en vetenskaplig
institution där narkotika används i
vetenskapligt syfte, skall föra
sådana anteckningar som behövs
för kontrollen av användningen.
9 a § Den som yrkesmässigt im-
porterar, exporterar, transiterar,
tillverkar eller handlar med nar-
kotika eller ämne som avses i 7 a
§ skall på varans förpackning
genom märkning eller pä annat
sätt ange narkotikans eller ämnets
namn.
11 § Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen och får meddela de förelägganden
och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen skall efterlevas.
För tillsyn har Läkemedels-
verket rätt till tillträde dels till
områden, lokaler och andra ut-
rymmen som används i samband
med tillverkning eller annan
För tillsyn har Läkemedels-
verket rätt till tillträde dels till
områden, lokaler och andra ut-
rymmen som används i samband
med import, export, transit, till-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:186
hantering av narkotika, av ut-
gångsämnen till narkotika eller av
förpackningsmaterial, dels till
utrymmen där prövning av narko-
tikans egenskaper utförs. Verket
får i sådana utrymmen göra un-
dersökningar och ta prover. Läke-
medelsverket har dock inte med
stöd av denna lag rätt till tillträde
till bostäder.
verkning, handel, transport,
förvaring eller annan hantering av
narkotika eller förpack-
ningsmaterial till narkotika, dels
till utrymmen där prövning av
narkotikans egenskaper utförs.
Detsamma gäller sådana ut-
rymmen som används i samband
med import, export, transit,
tillverkning, handel, transport och
förvaring av ämne som avses i
7 a § eller andra utgångsämnen
till narkotika. Verket får i sådana
utrymmen göra undersökningar
och ta prover. Läkemedelsverket
har dock inte med stöd av denna
lag rätt till tillträde till bostäder.
Polismyndigheten skall lämna
det biträde som behövs för tillsyn
enligt denna paragraf.
På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i
andra stycket lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget
prov betalas inte ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får
förenas med vite. Om tillträde eller biträde vägras far Läkemedelsverket
också förelägga vite.
12 § Regeringen får i fråga om
import, export, tillverkning,
handel, förordnande, utlämnande
och anteckningar besluta om ytter-
ligare föreskrifter.
12 § Regeringen får i fråga om
import, export, transit, tillverk-
ning, handel, transport, förvaring,
förordnande, utlämnande, anteck-
ningar och märkning besluta om
ytterligare föreskrifter.
Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket och Generaltullstyrelsen
att besluta om sådana föreskrifter.
13 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är
belagd med straff enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling, den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag,
eller
2. lämnar oriklig uppgift i ären-
de om tillstånd enligt denna lag.
1. bedriver sådan verksamhet
som avses i 7 c § utan erforderligt
tillstånd eller utan att föreskriven
anmälan om verksamheten gjorts,
2. bryter mot 9 § eller 9 a §,
3. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag,
eller
4. lämnar oriktig uppgift i ären-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:186
de om tillstånd eller i anmälan om
verksamhet enligt denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
13 a § Ämne som avses i 7 a §
och som har varit föremål för
brott enligt 13 § eller värdet
därav samt utbyte av sådant brott
skall förklaras förverkat om det
inte är uppenbart oskäligt.
1. Denna lag träder i kraft den 1. Denna lag träder i kraft den
dag regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Härigenom föreskrivs dels att 11 a § lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1276) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1276) om ändring i
lagen (1992:860) om kontoll av narkotika skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:186
11 a § För att täcka statens
kostnader för kontrollen av narko-
tika skall den som söker eller har
erhållit tillstånd enligt 3-5 §§
erlägga särskilda avgifter som
bestäms av regeringen.
Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.
11 a § För att täcka statens
kostnader för kontrollen av narko-
tika och av ämnen som kan an-
vändas vid olaglig tillverkning av
narkotika skall den som söker
eller har erhållit tillstånd enligt
3-5 §§ betala särskilda avgifter
som bestäms av regeringen. Det-
samma gäller den som söker eller
har erhållit tillstånd eller gör
anmälan som avses i 7 c §.
Denna lag träder i kraft den
1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelslagen (1992:859)
dels att punkt 1 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha
följande lydelse,
dels att i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall införas en
ny punkt, punkt 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1. Denna lag träder i kraft den
dag regeringen bestämmer.
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 17 § första stycket och 20 §
tredje stycket den dag regeringen
bestämmer och i övrigt den 1 juli
1993.
5. Under tiden från den 1 juli
1993 och fram till dess 17 §
första stycket träder i kraft skall
följande gälla. Läkemedel får
importeras av den som har till-
stånd till tillverkning av eller
handel med läkemedel. Läke-
medelsverket får besluta om sär-
skilt tillstånd för import. En im-
portör skall anlita en sakkunnig
med tillräcklig kompetens och
tillräckligt inflytande som skall se
till att kraven på läkemedlens
kvalitet och säkerhet iakttas.
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:861) om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1275) om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
10
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1200) om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmel-
ser om injektionssprutor och kanyler skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
11
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1201) om ändring i lagen (1970:205) om detaljhandel med läke-
medel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
12
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1202) om ändring i lagen (1975:187) om kontroll av fabriks-
steriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
13
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. att punkt 1 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:894) om ändring i nämnda
lag i bestämmelsens lydelse enligt lagen (1992:1203) om ändring i lagen
(1992:894) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:186
Nuvarande lydelse
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 1 § andra stycket den dag
regeringen bestämmer och i övrigt
den 1 januari 1993.
Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i kraft såvitt
avser 1 § andra stycket den 1 juli
1993 och i övrigt den 1 januari
1993.
14
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1204) om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
15
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1205) om ändring i strålskyddslagen (1988:220) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag Denna lag träder i kraft den
regeringen bestämmer. 1 juli 1993.
Prop. 1992/93:186
16
Prop. 1992/93:186
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1993.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet B. Westerberg
I Sverige finns det sedan många år bestämmelser i lag som reglerar
hanteringen av narkotika. Den som bryter mot dessa bestämmelser kan
straffas. Däremot finns det ingen lagstiftning med det uttryckliga syftet
att kontrollera de kemiska ämnen som - utan att de i sig utgör narkotika
- ofta används vid olaglig tillverkning av narkotika. På det interna-
tionella planet har samarbete förekommit för att få till stånd en kontroll
över dessa ämnen. I december 1988 antogs FN:s narkotikabrottskon-
vention. Konventionen innehåller bl.a. krav på en sådan kontroll. För
att uppfylla kraven i konventionen har en arbetsgrupp bestående av ett
antal länder, det s.k. Chemical Action Task Force, CATF (se avsnitt
2.1.3), antagit vissa rekommendationer. Sverige har deltagit i arbetet
inom CATF. I CATF:s rekommendationer upptas de ämnen som skall
kontrolleras i olika förteckningar. Till ett ämne knyts krav på tillstånd
för vissa förfaranden beroende på i vilken förteckning det har tagits
upp. Vidare föreskrivs ett antal allmänna försiktighetsåtgärder. EG har
också beslutat om regler för kontroll av dessa ämnen. För att i Sverige
få till stånd en kontroll av ämnena i enlighet med resultatet av det inter-
nationella samarbetet har inom Socialdepartementet upprättats en depar-
tementspromemoria med förslag till lagstiftning i detta avseende.
Promemorian innehåller i allt väsentligt samma förslag som det nu
föreliggande. Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteck-
ning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2.
Regeringen beslutade den 4 februari 1993 att inhämta Lagrådets yttr-
ande över förslagen till lagstiftning rörande kontrollen över ämnen som
kan användas vid olaglig narkotikatillverkning. Lagrådsremissens lag-
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 186
17
förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. Lagrådet Prop. 1992/93:186
har yttrat sig över förslagen. Lagrådets yttrande bör fogas till proto-
kollet i detta ärende som bilaga 4. Jag har följt Lagrådets förslag på
alla punkter. Detta har inneburit vissa ändringar i förslaget till lag om
ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika.
Inom Socialdepartementet har vidare utarbetats förslag till ändring i
läkemedelslagen (1992:859) och i följdlagstiftningentill läkemedelslagen
med syftet att dessa författningar skall träda i kraft den 1 juli 1993
oavsett EES-avtalet.
Internationellt har frågan om kontroll av ämnen som används eller kan
användas vid illegal tillverkning av narkotika diskuterats i många år.
Sålunda anges redan i 1961 års allmänna narkotikakonvention, (Single
Convention on Narcotic Drugs), som Sverige har tillträtt, i artikel 2
paragraf 8 att medlemsstaterna skall göra allt för att underställa de
ämnen, som inte faller under bestämmelserna i konventionen men som
kan användas vid illegal tillverkning av narkotika, de former av kontroll
som är möjliga att genomföra. Artikeln lämnar sålunda stor frihet åt
medlemsländerna att avgöra vilken typ av åtgärder som bör vidtas. Få
industriländer har dock vidtagit några åtgärder förrän under de allra
senaste åren. 1971 års konvention om psykotropa ämnen, (Convention
on Psychotropic Substances), som Sverige också har tillträtt, innehåller
en motsvarande bestämmelse (artikel 2 paragraf 9).
Den 19 december 1988 antog FN en konvention mot olaglig hantering
av narkotika och psykotropa ämnen (United Nations Convention against
Illicit Traffic in Narcotic Drugs and Psychotropic Substances, FN:s
narkotikabrottskonvention). Konventionen trädde i kraft den 11 novem-
ber 1990. Den 15 juni 1992 hade konventionen tillträtts av 59 stater,
däribland Sverige, samt av EG. Konventionen finns intagen i Sveriges
överenskommelser med främmande makter (SO) 1991:41 och i prop.
1990/91:127 om Sveriges tillträde till FN:s narkotikabrottskonvention,
m.m.
Syftet med konventionen är att förstärka det internationella samarbetet
ytterligare och att effektivisera insatserna mot den internationella narko-
tikabrottsligheten. De straffbestämmelser som parterna åtar sig att införa
på det nationella planet sträcker sig längre än bestämmelserna i de
18
tidigare konventionerna. Konventionen innehåller sålunda förpliktelser Prop. 1992/93:186
för parterna att i olika hänseenden straffbelägga inte bara illegal fram-
ställning, försäljning och innehav av narkotika utan också förfaranden
som innebär hjälp att dölja eller omsätta vinsterna från den illegala
marknaden. Också frågor om förverkande, utlämning och annat inter-
nationellt rättsligt samarbete tas upp i konventionen. I konventionen
betonas betydelsen av bistånd mellan parterna. Därutöver innehåller
konventionen också bestämmelser om ökade kontrollåtgärder i andra
avseenden. Det gäller olika former av samarbete mellan ländernas polis-
och tullmyndigheter, kontroll av fraktföretag och av export- och im-
portförsändelser.
I konventionen finns också bestämmelser om de ämnen som ofta ingår
som beståndsdelar vid framställning av narkotika och som samtidigt i
många fall har en omfattande legal användning. I fråga om dessa ämnen
föreskrivs i konventionen ett kontrollsystem liknande dem som finns i
allmänna narkotikakonventionen och psykotropkonventionen.
I artikel 12 behandlas kontrollen av dessa ämnen vilka anges i de till
konventionen fogade förteckningarna I och II. Det är fråga om ämnen
som utan att de själva klassificeras som narkotika ofta används vid
olaglig framställning av narkotika. De kontrollerade ämnena är av två
slag. De utgörs dels av s.k. prekursorer, dvs. kemikalier som lätt kan
förändras till ett narkotiskt ämne, dels av s.k. essentiella kemikalier,
vilka är nödvändiga för framställning av narkotika.
Genom artikel 12 åtar sig parterna att övervaka tillverkning och distri-
bution av ämnena i fråga, t.ex. genom att kräva att tillverkare och
distributörer skall ha särskilda tillstånd eller genom att infora begräns-
ningar i fråga om lagring m.m. Parterna åtar sig vidare att kontrollera
den internationella handeln med de aktuella ämnena. Kontrollen inne-
fattar bl.a. en skyldighet att rapportera om misstänkta leveranser. Im-
port- och exportförsändelser skall förses med vederbörliga etiketter.
Fakturor, tull- och fraktdokument skall innehålla uppgifter om vilka
ämnen det är fråga om samt namn och adress på exportör, importör och
om möjligt också varumottagare. Affärshandlingarna skall förvaras
under minst två år och vara tillgängliga för kontroll av myndigheterna.
Vissa ytterligare bestämmelser gäller i fråga om de ämnen som anges
i förteckning I (punkt 10). Dessa ämnen utnyttjas nästan enbart inom
läkemedelsindustrin och används totalt sett i mycket mindre utsträckning
än ämnen enligt förteckning II. Tilläggsbestämmelserna innebär bl.a. att
myndigheterna i importlandet på begäran skall förses med upplysningar
om leveranserna, namn på avsändare och mottagare samt tid och plats
för gränspassering.
I april 1992 utökades förteckningarna med ytterligare tio ämnen och
de upptar numera samma ämnen som förteckningarna i de s.k. CATF-
rekommendationema (se avsnitt 2.1.3).
De avtalsslutande staterna har när det gäller dessa ämnen också ålagts
årlig rapporteringsskyldighet till FN:s narkotikakontrollstyrelse (The
International Narcotic Control Board, INCB).
I en särskild undantagsbestämmelse anges att föreskrifterna i artikel 12
19
inte skall tillämpas på läkemedel eller andra preparat som visserligen Prop. 1992/93:186
innehåller något av de kontrollerade ämnena men där sammansättningen
är sådan att ämnet inte kan användas eller återvinnas på ett enkelt sätt.
Även andra artiklar i konventionen är av intresse. I artikel 3 finns
bestämmelser om straff för tillverkning, transport, distribution och
innehav av ämnen i förteckning I och II med vetskap om att de skall
användas i eller för olaglig produktion eller framställning av narkotika.
Även bl.a. organiserande, ledande och finansierande av sådana hand-
lingar skall straffbeläggas när de begås uppsåtligen. Vidare finns be-
stämmelser om förverkande (artikel 5).
Bestämmelserna i artikel 12 lämnar i stor utsträckning åt partema att
avgöra i vilka former kontrollen bör ske. Av de diskussioner som före-
kom i samband med konventionens tillkomst framgår att frivilliga över-
enskommelser med tillverkare och försäljare i och för sig anses tillräck-
liga för att uppfylla konventionen.
I den nämnda propositionen 1990/91:127 om Sveriges tillträde till
konventionen gjorde departementschefen (s. 33) den bedömningen att
det då inte fanns behov av några författningsändringar i anledning av ar-
tikel 12. Den slutsatsen hade godtagits av remissinstanserna. Det angavs
dock att det med anledning av det då pågående internationella sam-
arbetet kunde finnas anledning att återkomma till denna fråga i fram-
tiden.
Efter tillkomsten av 1988 års narkotikabrottskonvention inleddes på
olika håll i världen arbete för att uppfylla konventionens bestämmelser
när det gäller de ämnen som används vid illegal tillverkning av narko-
tika. I USA hade redan då lagstiftning tillskapats i ämnet. Inom de
amerikanska staternas organisation (OAS) inleddes arbete på en model-
lagstiftning.
Vid ett möte i Houston sommaren 1990 fick den s.k. Chemical Action
Task Force (CATF) i uppdrag av den s.k. G 7-gruppen, dvs. de sju
rikaste industristatema, att skapa mer detaljerade regler än i FN-kon-
ventionen och om det skulle visa sig nödvändigt vidga kontrollen av de
aktuella ämnena i syfte att säkerställa att de inte kommer på avvägar
(s.k. diversion) och används vid illegal narkotikatillverkning.
CATF består av de sju staterna inom G 7-gruppen och ett antal andra
stater inom vilka det förekommer handel med de aktuella ämnena samt
representanter för den kemiska industrin. 24 stater, däribland Sverige,
har deltagit i arbetet (främst stater i Amerika och Västeuropa samt
Japan) och tre internationella organisationer, FN, EG och OAS. Efter
förslag av CATF i april 1991 antogs ett antal rekommendationer av G
7-gruppen vid deras möte i London i juli 1991. Även övriga deltagande
stater samt EG hade ställt sig bakom rekommendationerna (i vissa fall
med smärre reservationer).
CATF-rekommendationema innehåller bl.a. följande.
Alla länder uppmanas att ratificera 1988 års konvention. Utöver de
20
ämnen som anges i 1988 års narkotikabrottskonvention föreslås ytter- Prop. 1992/93:186
ligare tio kemikalier bli kontrollerade. Som tidigare nämnts har FN
numera utökat förteckningarna i konventionen med dessa ämnen. Rege-
ringarna skall enligt rekommendationerna säkerställa att de s.k. opera-
törerna, dvs. tillverkare, distributörer, mäklare, importörer och expor-
törer, för lätt åtkomliga register tillsammans med samtliga affärs-
handlingar över transaktioner med de aktuella ämnena. Operatörerna
skall under mer än två år hålla dessa register och dokument tillgängliga
för inspektion. Alla länder skall utveckla metoder att följa handeln med
ämnena, särskilt exporten. Uppdraget kan ges åt en särskild myndighet.
Förpackningar m.m. skall märkas på ett sådant sätt att ämnena kan
identifieras under transitering och förvaring. Tullsamarbetsrådet (CCC)
uppmanas att ge kemikalierna "tariffkoder". Regeringarna skall om det
är nödvändigt införa en rätt för en myndighet att få tillgång till register
och utrymmen hos privata företagare, oberoende av eventuella sek-
retessföreskrifter. Länderna uppmuntras också att utbyta information
med varandra vid utredningar.
Staterna skall också införa regler med syfte att göra operatörerna vak-
samma vid transaktioner med ämnena och omgående rapportera miss-
tänkta transaktioner till myndigheterna.
Korrekt rapportering kräver enligt rekommendationerna insatser av
såväl den offentliga som den privata sektorn. Näringsidkarna måste
"känna sina kunder". De skall ta reda på kundernas identitet och vilket
syfte de har med transaktionen. Vidare skall näringsidkarna ta reda på
vem som är den slutliga mottagaren av ett parti.
Regeringarna och industrin skall samarbeta vid utbildningen av anställ-
da, så att personalen kan upptäcka misstänkta transaktioner. Utbild-
ningsmaterial skall utarbetas och spridas.
Åtminstone när kemikalierna är destinerade för s.k. "target countries",
dvs. länder där narkotikatillverkning förekommer, skall exportländerna
kräva exporttillstånd för vaije individuell transaktion. Dessutom skall -
om det mottagande landet begär det - sådant tillstånd endast ges efter
det att importtillstånd utfärdats av myndigheterna i mottagarlandet.
Exportören skall noggrant uppge vem som är slutlig mottagare liksom
alla mellanhänder inklusive mäklare. Fullständiga uppgifter om trans-
porten skall lämnas, bl.a. vilket ämne som sänds, mängden av ämnet,
typ av förpackning, fullständig transportväg för lasten, transportsätt,
plats för transporten och datum för den. Mot bakgrund av dessa upp-
gifter skall myndigheten medge eller vägra transport.
Importländer skall enligt rekommendationerna vara mycket noggranna
när det gäller att medge import. Importlandet måste klargöra att impor-
tören har tillräcklig kompetens och integritet. Det måste också klargöras
vilken som är den i verkligheten avsedda användningen för det im-
porterade ämnet.
Staterna skall föreskriva lämpliga straff för brott mot lagar om kon-
troll av dessa ämnen. Regeringarna skall införa bestämmelser om rätt
att stoppa transporter av ämnena och skall utnyttja den rätten om det
finns bevis för att ämnet kan komma att avledas till illegal verksamhet.
21
Regeringarna skall samordna undersökningar bl.a. genom att kontrollera Prop. 1992/93:186
leveranser av misstänkta varupartier.
Länderna och FN:s narkotikakontrollprogram (UNDCP) skall ge tek-
niskt bistånd i form av utbildning i att identifiera, följa och inspektera,
beslagta och testa dessa ämnen samt utrustning som kommunikations-
materiel, annan materiel eller speciella kläder.
Utöver dessa rekommendationer uppmuntras länderna att träffa regio-
nala uppgörelser, formella eller informella, som komplement till dessa
åtgärder.
CATF-rekommendationema omfattar de 22 ämnen som räknas upp i
bilagan till dem. Ämnena indelas i tre kategorier.
Kategori 1
Efederin
Ergometrin
Ergotamin
Lysergsyra
l-fenyl-2-propanon (fenylaceton)
Pseudoefedrin
N-acetylantranilsyra (2-acetamidbensoesyra)
3,4-Metylendioxifenylpropan-2-on
Salter av ämnena när sådana kan förekomma
Kategori 2
Ättiksyraanhydrid
Antranilsyra
Fenylättiksyra
Piperidin
Isosafrol (cis och trans)
Piperonal
Safrol
Salter av ämnena när sådana kan förekomma
Kategori 3
Aceton
Etyleter (Dietyleter)
Metyletylketon (MEK) (Butanon)
Toluen
Kaliumpermanganat
Svavelsyra
Saltsyra (klorväte)
22
2.1.4 Europeiskt samarbete för att genomföra CATF- Prop. 1992/93:186
rekommendationerna
Sedan CATF-rekommendationerna utarbetats har CATF:s egentliga
uppgift slutförts och gruppen kommer att upplösas. Inom Europa kom-
mer arbetet att drivas vidare inom ramen för den s.k. Pompidou-
gruppen, som är en samarbetsgrupp för narkotikafrågor inom Europa-
rådet. I Pompidougruppen, som har verkat sedan 1971, ingår de flesta
västeuropeiska länder och några östeuropeiska. Gruppen har utarbetat
en plan för att sprida kännedom om CATF-rekommendationema. Vid-
are har man dragit slutsatsen att det är nödvändigt att länderna i Europa
samarbetar för att utveckla en omfattande och effektiv strategi för att
förhindra diversion av prekursorer. CATF- rekommendationerna skall
utgöra grunden för strategin. Så långt möjligt skall strategin baseras på
harmoniserade lagstiftnings- och implementeringsprocedurer. Den kem-
iska industrin skall engageras i utarbetandet och genomförandet av stra-
tegin. Strategin skall baseras på att länderna delar med sig av sina
erfarenheter och sin expertis och skall genomföras i samarbete med
internationella organisationer.
För att kunna genomföra strategin skall bl.a. en inventering göras av
de företag som tillverkar kemikalier som anges i förteckning I och II till
1988 års FN-konvention. Så långt det är möjligt skall inventeringen
även uppta detaljer om den internationella handeln med dessa ämnen för
vaije år med böljan den 1 januari 1990. En katalog skall upprättas för
vaije land med uppgifter om vem som är officiellt ansvarig för genom-
förandet av strategin samt vilka institutioner som har ansvaret för natio-
nella föreskrifter och rättstillämpning.
Under Pompidougruppen skall bildas tre arbetsgrupper för att hjälpa
deltagande länder att
1. etablera en rättslig ram för att uppfylla kraven i 1988 års FN-kon-
vention såvitt gäller prekursorer,
2. utveckla effektiva program för genomdrivande av lagstiftning för
att kontrollera handeln med prekursorer och för att upptäcka illegala
narkotikalaboratorier, samt
3. etablera effektiva procedurer för att överföra CATF:s rekommen-
dationer till nationell lagstiftning.
För genomförandet av strategin skall en styrgrupp bildas. I denna skall
ingå representanter för länderna i Baltikum, Centraleuropa, Östeuropa,
EG, EFTA och USA. Sverige kommer att ingå i styrgruppen såsom
representant för EFTA.
EG antog under hösten 1990 en förordning om åtgärder som skall vidtas
för att motverka spridning av vissa ämnen till olaglig narkotikatillverk-
ning, Rådets förordning (EEG) 3677/90, Council Regulation laying
down measures to be taken to discourage the diversion of certain sub-
stances to the illicit manufacture of narcotic drugs and psychotropic
23
substances. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1991 och böijade Prop. 1992/93:186
tillämpas i medlemsstaterna fr.o.m. den 1 juli samma år. För att tilläm-
pa CATF-rekommendationema antog EG den 31 mars 1992 en förord-
ning om ändring i 1990 års förordning, Rådets förordning (EEG)
900/92. Ändringsförordningen trädde i kraft den 1 januari 1993. Änd-
ringen innebär att EG:s regler följer CATF-rekommendationema och att
förordningen omfattar samma ämnen som CATF-rekommendationema.
Vidare har EG den 21 december 1992 antagit en förordning, Rådets
förordning (EEG) 3769/92, med tillämpningsföreskrifter till de båda
tidigare antagna förordningarna. De nämnda EG-förordningama ingår
inte i EES-avtalet. Det finns även ett EG-direktiv, 92/109 EEG, om
tillverkning och försäljning av vissa substanser som används vid olaglig
tillverkning av narkotiska droger och psykotropa ämnen.
Följande sammanfattning av innehållet i EG-förordningen redovisar
bestämmelserna efter ändringarna i mars 1992.
De artiklar som inte behandlar rent interna EG-angelägenheter inne-
håller
- vissa rättsliga definitioner (artikel 1)
- krav på dokumentation, anteckningar och märkning vid import, ex-
port och transit, (artikel 2)
- krav på tillstånd eller anmälan av hanterare (artikel 2a)
- krav på samarbete mellan myndigheter och hanterare, (artikel 3)
- krav på exporttillstånd (artiklarna 4, 5 och 5a)
- krav på att medlemsländerna anpassar sin nationella lagstiftning så att
efterlevnaden av bestämmelserna kan kontrolleras (artikel 6)
- uppgift om kontaktmyndighet (artikel 7)
- straffbestämmelser (artikel 8).
I en bilaga till förordningen anges de kontrollerade ämnena, vilka är
desamma som i CATF-rekommendationema. Genom den senast antagna
förordningen, (EEG) 3769/92, har emellertid tre av ämnena i kategori 2
överförts till kategori 1, nämligen Isosafrol, Piperonal och Safrol. Vid-
are anges att även salter av de ämnen som ingår i kategori 3, med
undantag för svavelsyra och saltsyra, omfattas av kontrollen.
Artikel 2
Bestämmelserna om dokumentation, anteckningar och märkning gäller
all import, export och transit av samtliga kontrollerade ämnen. Trans-
aktioner skall vara noggrant dokumenterade. Särskilt dokument om
handeln såsom fakturor, tull-, transport- och andra fraktdokument skall
innehålla tillräckligt med information för att kunna identifiera
- namnet på ämnet
- mängd och vikt
- namn och adress på exportören, distributören och den slutliga mot-
tagaren i enlighet med artiklarna 4, 5 och 5a.
Märkningen skall innehålla ämnets namn angivet på samma sätt som i
förordningen.
24
Hanterare som medverkar vid import, export och transit av ämnena i Prop. 1992/93:186
bilagan skall föra detaljerade anteckningar om detta. Anteckningarna
och handlingarna skall bevaras i tre år efter utgången av kalenderåret
under vilket transaktionen ägde rum. De skall på begäran hållas till-
gängliga för inspektion av behörig myndighet.
Med hanterare (operators) avses enligt artikel 1, punkt 2 e en fysisk
eller juridisk person som tar del i tillverkning eller annan framställning
eller distribution av aktuella ämnen eller som är inblandad i närliggande
verksamhet såsom import, export, transit, mäkleri eller processverk-
samhet rörande ämnena. I begreppet inryms också personer som be-
driver verksamhet i vilken ingår upprättande av tulldeklarationer.
Artikel 2a
Hanterare, lagerhållare och transportörer som sysslar med import, ex-
port eller transitering av ämnena i kategori 1 skall ha tillstånd för verk-
samheten från landet där verksamheten bedrivs. Tillståndet utfärdas
efter en prövning av den sökandes kompetens och integritet. Det kan
återkallas omedelbart om det finns tillräcklig grund för att anta att till-
ståndshavaren inte längre uppfyller kraven eller att villkoren för utfärd-
andet inte längre föreligger.
Hanterare, lagerhållare och transportörer som sysslar med import, ex-
port eller transitering av ämnena i kategori 2 eller export av ämnena i
kategori 3 skall göra anmälan om sin verksamhet till behörig myndig-
het. Detta gäller dock inte dem som bara exporterar små mängder av
kategori-3-ämnen.
Medlemsstaterna skall själva bestämma villkoren för att utfärda till-
stånden, giltighetstiden och kostnaden för att utlärda dem.
Artikel 3
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att skapa sam-
arbete mellan behöriga myndigheter och hanterama så att dessa omedel-
bart varskor myndigheterna om alla omständigheter - såsom ovanliga
order och transaktioner med de förtecknade ämnena - vilka kan tyda på
att exporten eller importen kan vara avsedd för illegal narkotikatillverk-
ning.
Hanterama skall översiktligt rapportera om export och import på det
sätt som den behöriga myndigheten kräver.
Artikel 4
För export av ämnen som tillhör kategori 1 krävs individuella exporttill-
stånd (individual export authorizations).
Ansökan skall innehålla uppgifter om
- namn och adress på exportör, importör och alla andra hanterare som
har med exporten eller frakten att göra, samt den slutliga använ-
daren,
25
- namnet på ämnet angivet som i bilagan, Prop. 1992/93:186
- mängd och vikt på såväl det rena ämnet som - när det rör sig om en
blandning - mängd, vikt och halt för vaije i bilagan angivet ämne,
- detaljer om frakten, såsom beräknad avsändningsdag, transportmedel,
tullstation, om möjligt fraktväg och plats för importen. Om detaljerna
beträffande fraktvägen och transportmedlen inte är kända när ansökan
görs, skall det föreskrivas i exporttillståndet att hanteraren är skyldig
att klargöra detta senast vid själva exporttillfället.
Om det importerande landet kräver det, skall importtillstånd bifogas
ansökan om exporttillstånd.
Beslut om exporttillstånd skall i normalfallet lämnas inom 15 dagar
efter det att ansökan lämnats in. Tiden skall förlängas om importtill-
stånd krävs och myndigheterna måste fastställa om sådant har utfärdats.
Exporttillstånd skall vägras om uppgifterna som lämnas bedöms vara
otillräckliga, ofullständiga eller oriktiga, om mottagarlandet kräver
importtillstånd och sådant inte utfärdats av behörig myndighet i det
landet eller om det finns grundade misstankar om att ämnet kommer att
användas till olaglig narkotikatillverkning. Exporttillståndet skall företes
när exportdeklarationen avges. Det skall åtfölja transporten till tullmyn-
digheten som efter det att exporten fullgjorts skall återsända det till den
utfärdande myndigheten.
Att exporttillstånd meddelats utesluter inte att rättsliga åtgärder kan
vidtas mot tillståndshavaren.
Exporttillståndet kan återkallas så snart som det finns tillräckliga skäl
att misstänka att ämnet kommer att användas till illegal tillverkning av
narkotika.
Artikel 5
För export av ämnen som tillhör kategori 2 krävs individuella exporttill-
stånd på samma villkor som enligt artikel 4 om exporten är avsedd för
ett land där risk finns för att ämnet kan komma att användas till illegal
narkotikatillverkning. Vid bedömningen av detta skall importlandets
egen begäran särskilt beaktas. I övriga fall krävs att exportören har ett
allmänt individuellt tillstånd (open individual authorization). Vid pröv-
ningen skall hänsyn tas till sökandens kompetens och integritet samt i
vilken utsträckning och på vad sätt han hanterar ämnet. Tillstånden kan
förenas med villkor och återkallas vid ändrade förhållanden.
Artikel 5a
För export av ämnen som tillhör kategori 3 krävs individuella exporttill-
stånd på samma villkor som enligt artikel 4 om en överenskommelse
har träffats med mottagarlandet om att importtillstånd skall krävas.
Detta skall också gälla om ämnena skall exporteras till ett land med
känd illegal tillverkning av heroin eller kokain eller där risk finns för
diversion av ämnena. I övriga fall får export ske på samma villkor som
enligt artikel 5, efter utfärdande av ett världsomfattande allmänt in-
26
dividuellt tillstånd (open individual authorization). Tillståndshavaren Prop. 1992/93:186
skall för behörig myndighet i exportlandet kunna visa upp ett importtill-
stånd, hänförligt till vaije särskild exporttransaktion, från importlandet.
Artikel 6
Medlemsländernas nationella lagstiftning skall innefatta möjligheter för
myndigheterna att skaffa sig information om ämnena och att få tillträde
till hanteramas lokaler för att säkra bevis på oegentligheter. Bestämmel-
serna om exporttillstånd får inte hindra tullen eller annan behörig myn-
dighet att ingripa för att förhindra införsel eller utförsel av ämnena om
det finns befogad grund för misstankar att ämnena skall användas till
illegal narkotikatillverkning. Kontrollen av frihamnar och liknande
områden skall kunna göras lika effektiv som av andra ställen.
Artikel 8
Tillräckligt kännbara straff skall följa vid brott mot bestämmelserna.
Rådets förordning (EEG) 3769/92 innehåller förutom den reviderade
förteckningen över ämnen bl.a. regler om att en hanterare av ämnena
kan undantas från tillämpningen av reglerna om den mängd av respek-
tive ämne han hanterar årligen understiger en viss, i förordningen an-
given, gräns. Vidare innehåller förordningen föreskrifter om villkoren
för export av vissa ämnen, vad en ansökan om tillstånd skall innehålla,
hur tillståndsbevis skall vara utformade, förutsättningarna för återkall-
ande av tillstånd och vissa åligganden för tillståndshavaren. I till förord-
ningen fogade förteckningar anges också vissa länder för vilka det krävs
individuella exporttillstånd beträffande vissa av ämnena. Förordningen
trädde i kraft den 1 januari 1993.
Såsom beskrivits tidigare har Sverige biträtt FN:s konventioner på
området, nämligen 1961 års allmänna narkotikakonvention med änd-
ringsprotokoll år 1972, 1971 års konvention om psykotropa ämnen och
1988 års narkotikabrottskonvention. I Sverige görs - till skillnad från
vad som gäller internationellt - inte någon uppdelning mellan de egent-
liga narkotiska substanserna och psykotropa substanser utan här används
det enhetliga begreppet narkotika. Grunden för de speciella bestämmel-
serna enligt konventionerna är förteckningar över kontrollerade ämnen i
listor med olika kontrollnivåer. Listorna anger den lägsta kontrollnivå
som fordras enligt konventionerna, men parterna får ställa strängare
krav nationellt och även förbjuda användningen av vissa substanser. I
första hand kontrollerar FN:s narkotikakontrollstyrelse, INCB, efterlev-
naden av konventionerna.
För att undvika spridning av narkotika till annat än medicinskt och
vetenskapligt bruk och därav följande missbruksproblem har den legala
hanteringen av narkotika sedan länge varit föremål för en sträng regl-
27
ering i Sverige. I stort sett all befattning med narkotika kräver särskilt Prop. 1992/93:186
tillstånd.
Flera av ämnena som omfattas av CATF-rekommendationema och
EG-förordningen har en omfattande helt legal och även önskvärd an-
vändning. Vissa av ämnena kan emellertid lätt omvandlas till narkotika
och andra har stor betydelse vid den illegala narkotikatillverkningen.
Som tidigare har påpekats sägs det i de narkotikakonventioner som
Sverige har biträtt att dessa ämnen i den mån det är möjligt bör kon-
trolleras på ett liknande sätt som narkotikan. Krav på en mer preciserad
kontroll följer också enligt CATF-rekommendationema (se avsnitt
2.1.3) och föreskrivs i EG-förordningarna (se avsnitt 2.1.5).
Den legala narkotikahanteringen regleras idag i narkotikaförordningen
(1962:704) och Läkemedelsverkets kungörelse (LVFS 1990:45) om
tillämpningen av narkotikaförordningen (Läkemedelsverkets narkotika-
kungörelse).
I juni 1992 antog riksdagen ett förslag till en lag om kontroll av nar-
kotika (prop. 1991/92:107, bet. 1991/92:SoU21, rskr. 1992/92:342).
Narkotikakontrollagen (1992:860) ersätter narkotikaförordningen och
innehåller de grundläggande bestämmelserna om den legala hanteringen
av narkotika. Den nya lagen skall träda i kraft den dag regeringen
bestämmer, varmed avsetts samtidigt som EES-avtalet. Den innebär i
huvudsak en modernisering av bestämmelserna i narkotikaförordningen.
Den nya lagen innehåller dock även bestämmelser om export och in-
nehav av narkotika till skillnad från narkotikaförordningen som enbart
omfattar import, tillverkning, saluhållande och överlåtelse. På detta sätt
kommer den svenska lagstiftningen i bättre överensstämmelse med vad
som gäller enligt de internationella konventionerna. Vidare utvidgas
möjligheterna till tillsyn för att kontrollera att bestämmelserna efterlevs.
Regeringen har antagit en förordning om kontroll av narkotika
(1992:1554) som ansluter till narkotikakontrollagen och som avses träda
i kraft samtidigt med denna.
I förordningen (1983:366) om att vissa substanser skall anses som nar-
kotika anges vilka ytterligare ämnen - utöver de som kontrolleras enligt
FN-konventionema - som skall anses utgöra narkotika i Sverige. Vissa
substanser klassas som narkotika i Sverige, men inte internationellt. I
förordningen har de delats in i huvudgrupperna centralstimulerande
medel, hallucinogener, smärtstillande medel, sömnmedel och lugnande
medel. I samband med narkotikakontroll förordningens ikraftträdande
kommer denna förordning att upphävas och reglerna i den överförs till
den nya förordningen. I enlighet med 1 § narkotikaförordningen upp-
rättar Läkemedelsverket förteckningar över narkotika (1 § även i narko-
tikakontrollagen). Detta har senast skett genom Läkemedelsverkets före-
skrifter (LVFS 1990:47) om förteckningar över narkotika.
De narkotiska substanser som behandlas i den allmänna narkotikakon-
ventionen och konventionen om psykotropa substanser har alla förts upp
på Läkemedelsverkets narkotikaförteckningar. Substanserna i den all-
männa narkotikakonventionen återfinns i förteckningarna I-III, medan
ämnena i den andra konventionen återfinns fördelade på verkets samt-
28
liga fem förteckningar. Uppdelningen på olika förteckningar har gjorts Prop. 1992/93:186
med hänsyn till den kontroll som vaije ämne skall vara underkastad. I
sin legala användning återfinns substanserna i dessa konventioner
huvudsakligen bland smärtstillande medel, sömnmedel och lugnande
medel.
Den legala hanteringen av narkotika i Sverige
Det huvudsakliga motivet till den omfattande kriminaliseringen av nar-
kotikahanteringen är att motverka skadeverkningar till följd av miss-
bruk. Samtidigt vill man med lagstiftningen uppnå en ordnad och kon-
trollerad hantering av narkotika för vissa begränsade och specificerade
ändamål, nämligen medicinskt eller vetenskapligt bruk.
Till narkotikakontrollagen har som nämnts ovan överförts narkotika-
förordningens bestämmelser om den legala narkotikahanteringen. Den
följande framställningen bygger på reglerna i narkotikakontrollagen och
den därtill anslutande förordningen vilka i huvudsak överensstämmer
med reglerna i narkotikaförordningen.
Tillstånd krävs från Läkemedelsverket för i princip all import, export,
tillverkning och handel (3-5 §§ narkotikakontrollagen). Dessa bestäm-
melser motsvarar i huvudsak 3 och 5 §§ samt 6 § 1 mom. narkotikaför-
ordningen (1962:704) som dock inte uppställer något krav på tillstånd
för export av narkotika. Narkotika får enligt den nya lagen inte im-
porteras, tillverkas, exporteras, utbjudas till försäljning, överlåtas eller
innehas för annat än medicinskt eller vetenskapligt bruk (2 § narkotika-
kontrollagen, vilken motsvarar 2 § narkotikaförordningen med det
undantaget att den senare inte innehåller motsvarande begränsning vad
gäller export och innehav av narkotika). Enligt den allmänna narkotika-
konventionen finns möjlighet att tillåta viss industriell användning utan-
för dessa områden, t.ex. cannabisväxten (hampa) som energiråvara eller
för att utnyttja fibrerna. I Sverige har emellertid detta inte ansetts lämp-
ligt på grund av risken för missbruk. Även möjligheten att legalt inneha
narkotika är starkt begränsad enligt narkotikakontrollagen (se 7 §, vil-
ken i huvudsak motsvaras av 7 § narkotikaförordningen). Läkemedels-
verket prövar frågor om tillstånd enligt narkotikakontrollagen (8 §,
motsvaras av 8 § narkotikaförordningen) och har tillsynen över efter-
levnaden av reglerna i lagen och de tillstånd och föreskrifter som har
meddelats med stöd av den (10 § narkotikakontrollagen, motsvaras av
10 § narkotikaförordningen). Vid all tillståndsprövning åligger det
Läkemedelsverket att beakta de internationella konventioner som
Sverige biträtt med syfte bl.a. att begränsa den totala tillverkningen och
importen till det legitima behovet. Till beviljade tillstånd skall erforder-
liga villkor knytas. Läkemedelsverket kan återkalla ett beviljat tillstånd
om det behövs för att förebygga missbruk av narkotika (8 § narkotika-
kontrollagen, respektive 8 § narkotikaförordningen). Importör, tillverk-
are och den som bedriver handel med narkotika skall föra detaljerade
anteckningar (se 9 § i respektive författning). Syftet med anteckningarna
är att möjliggöra kontroll av att meddelade bestämmelser om förvärv
29
och överlåtelse iakttas. Det åligger även föreståndaren för en institution Prop. 1992/93:186
där narkotika används i vetenskapligt syfte att föra anteckningar for
kontroll av användningen. Enligt 11 § narkotikakontrollagen har Läke-
medelsverket för att kunna utföra tillsynen rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs och får meddela de före-
lägganden och förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Någon sådan möj-
lighet föreligger inte enligt narkotikaförordningen. Däremot har verket
enligt båda författningarna rätt till tillträde till lokaler för att fullgöra
tillsynen (11 § i respektive författning). Verket har rätt till biträde av
den hos vilken tillsynen utövas och får förelägga vite om biträde eller
tillträde vägras.
Tillståndsprövningen
Narkotika får bara importeras till Sverige av den som har tillstånd (3 §
narkotikakontrollagen, 3 § narkotikaförordningen). Ansökan prövas av
Läkemedelsverket (8 § i respektive författning). I Läkemedelsverkets nu
gällande narkotikakungörelse ges detaljerade bestämmelser om införsel
av narkotika för att i överensstämmelse med konventionerna begränsa
den totala mängden till landet importerad och här tillverkad narkotika
till att motsvara den legala förbrukningen. Något krav på ett särskilt
godkännande av en exportör finns inte, men export far bara ske av
godkänd importör, tillverkare och apotekschef. Tillstånd krävs för all
tillverkning av narkotika utom för att på apotek göra en beredning med
narkotiskt ämne och för att i vetenskapligt syfte framställa narkotika på
en statsunderstödd vetenskaplig institution (4 § narkotikakontrollagen,
5 § narkotikaförordningen). Tillstånd att bedriva handel med narkotika
omfattar, om Läkemedelsverket inte medger annat, bara handel med
sådan narkotika som utgör farmacevtiska specialiteter eller andra läke-
medel i obrutna orginalförpackningar.
Tillverkning
Av de ämnen, som finns med i CATF-överenskommelsen är det bara
svavelsyra och saltsyra (kategori 3) som tillverkas inom landet av tre
respektive sex tillverkare (år 1989). Samma år var produktionen cirka
900 000 respektive 250 000 ton. Merparten av syrorna används inom
landet.
Import och användning
Inget av ämnena som hänförts till kategori 1 i CATF-rekommen-
dationema importeras till Sverige i ren form.
Av ämnena i kategori 2 sker import till Sverige av ättiksyraanhydrid Prop. 1992/93:186
(nio importörer importerade år 1990 sammanlagt cirka 3 300 ton) och
piperonal i ringa omfattning.
Samtliga ämnen som finns upptagna under kategori 3 importerades
under år 1990 av mellan sex och närmare trettio importörer i mängder
mellan 70 ton (kaliumpermanganat) och 130 000 ton (svavelsyra).
Under år 1990 var enligt tullens statistik antalet importtransaktioner av
toluen 145 och av metyletylketon 58. För övriga ämnen finns inga
motsvarande sammanställningar av uppgifter, huvudsakligen beroende
på att ämnena inte har egna tulltaxenummer.
Export
I Kemikalieinspektionens produktregister finns inte uppgifter om ex-
porterade mängder kemiska produkter. Av tullstatistiken framgår ex-
porterade mängder i den mån ämnena har unika tulltaxenummer. Därför
finns det bara uppgifter om från Sverige exporterad mängd för svavel-
syra, saltsyra, toluen och metyletylketon. Exporten för dessa ämnen
uppgick år 1990 till cirka 40 000 respektive 16 000, 450 och 90 ton.
Enligt uppgifter från tullen var under år 1990 antalet exporttransak-
tioner med metyletylketon 37 och med toluen 73. För övriga ämnen har
tullen inte gjort motsvarande sammanställningar eller kan inte göra det
på grund av att ämnena saknar individuella tulltaxenummer.
Restriktioner
Den yrkesmässiga tillverkningen regleras endast genom arbetsmiljö-
lagstiftningen. Tillstånd enligt lagstiftningen om kemiska produkter
krävs inte.
För all import av efedrin, ergotamin, l-fenyl-2-propanon (kategori 1)
och antranilsyra (kategori 2) krävs importtillstånd från länsstyrelse, se
17 § förordningen (1985:835) om kemiska produkter, FKP, och Kemi-
kalieinspektionens föreskrifter, KIFS 1986:5, om tillståndskrav för
livsfarliga och mycket farliga produkter. Importtillstånd krävs också för
privat import av piperidin (kategori 2).
För användningen gäller att tillstånd krävs vid handel samt privat han-
tering av de fem ämnen för vilka det finns importrestriktioner (17 §
FKP och KIFS 1986:5).
Samtliga ämnen får för närvarande exporteras utan några inskränk-
ningar.
31
Mitt förslag: Lagregler om kontroll över dessa ämnen införs.
Reglerna tas in i lagen om kontroll av narkotika. Vilka ämnen
som skall kontrolleras genom de nya reglerna anges av regeringen
i en förordning. Läkemedelsverket handhar frågor om tillstånds-
givning och tillsyn beträffande ämnena.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt för-
slag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erin-
ran.
Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslutade den 30 maj 1991 att god-
känna 1988 års narkotikabrottskonvention. Sverige har aktivt deltagit i
det internationella samarbete på narkotikakontrollområdet som har
fortsatt efter tillkomsten av konventionen. Statsrådet Bengt Lindqvist
uttryckte i ett brev till det amerikanska justitiedepartementet den
18 juni 1991 att den dåvarande svenska regeringen hade för avsikt att
prioritera arbetet med att omsätta CATF-rekommendationema i svenska
bestämmelser och de eventuellt andra åtgärder som borde vidtas med
anledning av rekommendationerna. Det är mot denna bakgrund ange-
läget att Sverige fullföljer det arbete som skett i internationella samman-
hang genom att införa lagstiftning i linje med resultatet av detta arbete,
dvs. med CATF-rekommendationema.
De förordningar som EG har antagit för att uppfylla CATF-rekom-
mendationema ingår som nämnts tidigare inte i EES-avtalet. Med hän-
syn till strävandena mot ett svenskt medlemskap i EG är det dock lämp-
ligt att Sverige också i görligaste mån försöker anpassa sin lagstiftning
till EG-förordningama.
Det kontrollsystem som har byggts upp runt den legala hanteringen av
narkotika med Läkemedelsverket som tillståndsgivande myndighet med
samtidiga tillsynsuppgifterkan stå som modell även för kontrollen av de
ämnen som skall kontrolleras enligt 1988 års konvention.
Ett alternativ vore att knyta de nya bestämmelserna till lagstiftningen
om kemiska produkter. En sådan lösning vore dock mindre lämplig
eftersom ändamålet med denna lagstiftning huvudsakligen är ett helt
annat än att kontrollera användningen av vissa ämnen, nämligen att
skydda människor och miljö från kemiska produkters farliga egenskap-
er. I stället bör bestämmelserna föras in som en ändring i den nyligen
antagna narkotikakontrollagen. Fördelen med en sådan lösning är att det
regelsystem som finns där och som har samma syfte som det nu före-
slagna relativt lätt kan anpassas till att gälla även de aktuella kemiska
ämnen som skall kontrolleras. Narkotikakontrollagen innehåller bestäm-
melser om bl.a. tillstånd, anteckningsskyldighet och Läkemedelsverkets
tillsyn. Vidare fördes vid riksdagsbehandlingen vissa ansvarsbestämmel-
32
ser över till narkotikakontrollagen från narkotikastrafflagen. Att placera Prop. 1992/93:186
de nu aktuella bestämmelserna i en särskild lag jämsides med narkotika-
lagstiftningen skulle kunna leda till avgränsningsproblem. Det är därför
lämpligast att de nu aktuella bestämmelserna inarbetas i narkotikakon-
trollagen. Den tillståndsgivande myndigheten bör få bemyndigande att
meddela detalj föreskrifter och att avgiftsbelägga sin tillståndsgivning (se
avsnitt 2.8).
Den nya lagstiftningen skall avse kemiska ämnen som kan användas
vid olaglig narkotikatillverkning. Därmed avses också blandningar i
vilka ett sådant ämne ingår om detta lätt kan utvinnas ur blandningen.
Vilka ämnen som skall omfattas av den nya lagstiftningen bör anges av
regeringen i en förordning genom en hänvisning till förteckningar på
samma sätt som sker beträffande narkotika och ämnen som avses i
lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte. I dessa förteckningar bör upptas de äm-
nen som skall kontrolleras enligt 1988 års narkotikabrottskonvention.
Ytterligare ämnen kan tas upp i förteckningarna om det anses nödvän-
digt att få till stånd en kontroll också av dem.
Tillståndsgivningen och tillsynen enligt narkotikakontrollagen åvilar i
första hand Läkemedelsverket. Läkemedelsverket har sådana uppgifter
också vad gäller kontrollen av tekniska alkoholprodukter. Vad gäller
kontrollen över de ämnen som kan användas till olovlig narkotikatill-
verkning ligger denna verksamhet väl i linje med verkets övriga
uppgifter. Det är därför naturligt att Läkemedelsverket har dessa upp-
gifter även vad gäller de kemiska produkter som kan användas vid
olaglig tillverkning av narkotika.
Det är dock lämpligt att tullmyndigheterna står för den direkta kon-
trollen i samband med gränspassagen på samma sätt som för de flesta
andra varor, som är underkastade restriktioner vid in- eller utförsel.
Givetvis är det av största vikt att det sker ett nära samarbete mellan de
myndigheter som kommer i beröring med de aktuella frågorna.
Mitt förslag: Lagstiftningen bör ansluta till innehållet i de s.k.
CATF-rekommendationema och EG:s regler. Dessa innehåller
bl.a. krav på tillstånd eller anmälan till myndighet for dem som
hanterar de aktuella ämnena och krav på dokumentation, förande
av anteckningar och märkning av förpackningar.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget
utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Efter ändringen i mars 1992 av EG-förordnin-
gen ansluter sig EG:s föreskrifter mycket nära till CATF-rekommen-
3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 186
33
dationema. Om Sverige inför bestämmelser - i den mån sådana inte Prop. 1992/93:186
redan finns - som överensstämmer med de preciserade reglerna i EG-
förordningama, uppfylls i allt väsentligt även de mer allmänt hållna
CATF-rekommendationema.
På en punkt, nämligen vad gäller övervakning av handeln med ämnena
så att förändrade handelsmönster upptäcks, t.ex. användning av i sam-
manhanget nya ämnen och sätt för diversion, går CATF-rekommen-
dationema längre än EG:s regler. En sådan övervakning bör enligt
CATF-rekommendationema även innefatta en möjlighet att upptäcka
förändringar i exportmönstret till sådana länder som inte ställer tillräck-
ligt höga kontrollkrav på hur ämnena används1. Inom Tullverket pågår
arbete med att införa ett tulldatasystem för att hantera informationen i
export-, import- och transitärenden. Uppgifterna skall kunna överföras
direkt från företagen till tullens datasystem. De skall sedan kunna an-
vändas - förutom för att fastställa tull, annan skatt och avgifter - även
bl.a. till att fullgöra övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter
inom tullmyndigheternas område, planering och tillsyn av tullmyn-
digheternas verksamhet samt framställning av statistik, se 2 § tullregist-
erlagen (1990:137). Genom de kontrollmöjligheter som finns inbyggda
i tulldatasystemet finns alltså instrument för att genomföra en över-
vakning av spridningen av ämnena på det sätt som föreskrivs i CATF-
rekommendationema.
För Sveriges del aktualiseras till en böijan bestämmelser om krav på
tillstånd respektive krav på anmälan av verksamheten för hanterare
(EG-förordningens artikel 2a). Sådana regler finns exempelvis i lagstift-
ningen om kemiska produkter. Dessa täcker dock bara ett fåtal av såda-
na transaktioner som regleras i EG-förordningen. Det är dessutom bara
några få av de aktuella produkterna som omfattas av reglerna. Bestäm-
melser om export saknas helt. Vidare krävs regler om krav på särskilt
exporttillstånd i vissa fall. Lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor ger regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att reglera exporten av
varor om det är påkallat av hänsyn bl.a. till hälsovården. Kemikalie-
inspektionen får meddela föreskrifter enligt 11 § lagen om kemiska
produkter såvitt avser krav på tillstånd eller särskilt villkor för bl.a.
export av en kemisk produkt. Inget av dessa regelsystem kan emellertid
anses tillämpligt i nu aktuella avseenden eftersom syftet med dem är ett
annat än att kontrollera flödet av de aktuella kemiska produkterna.
Vid samtliga import-, export- och transittransaktioner skall enligt nu
gällande svenska regler ett s.k. ED-dokument lämnas till tull-
myndigheten. ED-dokumentet skall innehålla uppgifter om det gods som
är föremål för transaktionen och om dem som är inblandade i hante-
ringen av godset. Genom dessa bestämmelser kan EG-förordningens
krav på dokumentation anses uppfyllda.
1 Chemical Action Task Force, Final Report, juni 1991, Rekommendationerna R14-
15.
34
Föreskrifter om anteckningsskyldighet finns - såvitt gäller narkotika -
i 9 § narkotikakontrollagen. Dessa bör utvidgas till att också avse de
aktuella kemiska ämnena. Bestämmelser om skyldighet för samtliga
hanterare som sysslar med export, import eller transit av de aktuella
ämnena att föra noggranna anteckningar om sådana transaktioner bör så-
lunda införas. Anteckningarna bör sparas i minst tre år. Några bestäm-
melser om märkning finns dock inte i narkotikalagstiftningen. Det bör
därför införas bestämmelser om märkning som skall gälla vid alla trans-
aktioner med produkterna. Märkningen skall innehålla ämnets namn
angivet som i CATF-rekommendationema respektive EG-förordningar-
na.
Det finns inga föreskrifter om samarbete mellan hanterare och myn-
digheter i Sverige för att uppmärksamma sådana transaktioner som
skulle kunna tyda på att ämnen är avsedda för illegal narkotikatillverk-
ning. Framför allt genom det s.k. Kemikalieprojektet inom ramen för
Polis- och Tullsamarbetsgruppen i Norden (PTN) tillgodoses dock
kraven på att göra de olika hanterargruppema uppmärksamma på miss-
tänkta transaktioner med denna typ av ämnen och på samarbete mellan
hanterare och myndigheter. Detta projekt startade år 1990. Syftet med
projektet, som sker i nordiskt samarbete, är att kontrollera de kemika-
lier som är nödvändiga vid illegal narkotikatillverkning. Projektets
huvudmål är att samla in och bearbeta information om import, export
och handel av och med sådana ämnen som kan misstänkas komma till
användning vid illegal narkotikaframställning. Samtliga som hanterar de
aktuella ämnena har getts information om hur de skall kunna skärpa
vaksamheten vid hanteringen av ämnena och för att få dem att lämna
information om import och försäljning av dessa.
Krav på att samarbetsformema skall regleras genom bindande före-
skrifter ställs inte. Det nordiska samarbetet inom Kemikalieprojektet,
som fortfarande är under uppbyggnad, får anses motsvara EG:s regler
om samarbete.
Prop. 1992/93:186
Mitt förslag: För att kunna fullgöra kontroll och tillsyn över
ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverkning ges
Läkemedelsverket rätt att kontrollera handlingar och lokaler m.m.
Vid kontrollen kan Läkemedelsverket begära biträde av polismyn-
digheten om det är nödvändigt.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag förutom att någon möjlighet att begära polishandräckning
inte föreslagits i promemorian.
Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen har anfört att Läkemedelsverket
bör ha möjlighet att begära biträde av polismyndigheten om verket
vägras tillträde till lokaler där tillsyn enligt narkotikakontrollagen skall
35
genomföras. Generaltullstyrelsen har anfört att det bör införas en möj- Prop. 1992/93:186
lighet för tullmyndigheten att kontrollera handlingar hos den som sysslar
med handel m.m. beträffande de aktuella ämnena utan att varorna finns
inom landets gränser. Riksåklagaren har anfört att det bör framgå av
lagtexten att tillsynsmyndigheten också har rätt till tillträde till lokaler
där den mer bokföringsmässiga delen av verksamheten äger rum, dvs.
där räkenskapsmaterial m.m. förvaras.
Skälen för mitt förslag: Den myndighet som bl.a. skall ta hand om
tillståndsgivningen för export av de aktuella ämnena bör också få rätt att
utöva tillsyn över dem som sysslar med export, import och transit av de
aktuella ämnena.
Enligt 10 § narkotikakontrollagen har Läkemedelsverket tillsynen över
efterlevnaden av lagen och över de föreskrifter och villkor som har
meddelats med stöd av den. I 11 § narkotikakontrollagen föreskrivs att
Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och handli-
ngar som behövs för att utöva tillsynen. Verket har också rätt till till-
träde till lokaler m.m. där narkotika och utgångsämnen till narkotika
hanteras. Om tillträde vägras kan verket förelägga vite. Verket bör ha i
huvudsak samma möjligheter till tillträde och tillsyn vad gäller ämnen
som kan användas vid olovlig narkotikatillverkning. På grund av vad
Lagrådet anfört bör dock tillträdesrätten begränsas något jämfört med
vad som gäller beträffande narkotika. Det bör sålunda inte gälla vid
"annan hantering" och inte heller beträffande förpackningsmaterial till
ämnena. Rätten att få tillträde till lokaler och andra utrymmen bör inte
begränsas till dem där de aktuella ämnena hanteras rent faktiskt utan bör
också omfatta lokaler där handlingar rörande godset förvaras, t.ex.
kontor och liknande administrativa utrymmen. I 11 § har bland de
lokaler som verket har tillträde till, förutom de som används vid "till-
verkning" och "annan hantering", angetts även de som används i sam-
band med import, export, transit, handel, transport och förvaring.
Denna uppräkning i förening med bestämmelsen om att Läkemedels-
verket har rätt att ta del av de handlingar som behövs för tillsynen
klargör enligt min mening att rätten till tillträde omfattar alla typer av
lokaler där verksamhet som rör de aktuella ämnena bedrivs inklusive
kontorslokaler m.m. och således inte bara fabriks- och lagerlokaler.
Samma regler bör i detta avseende gälla för narkotika och för ämnen
som kan användas vid narkotikatillverkning. Jag delar vidare Rikspolis-
styrelsens synpunkt att Läkemedelsverket bör ha möjlighet att begära
biträde av polismyndigheten för att få tillträde till de lokaler där till-
synen skall utföras. Som Rikspolisstyrelsen har anfört kan en möjlighet
att endast förelägga vite när tillträde vägras till en lokal resultera i en
tidsutdräkt som möjliggör för oseriösa handlare att dölja såväl brister i
hantering som brottslig verksamhet.
Enligt 63 § tullagen (1987:1065) har tullmyndigheten rätt att under-
söka gods, transportmedel och områden för tullupplag och liknande.
Utöver sådan undersökning ger 75 § tullagen myndigheten möjlighet till
kontroll av handlingar för att kontrollera att anmälnings- och uppgifts-
skyldigheten enligt lagen har fullgjorts. Vid misstanke om brott träder
36
bestämmelserna i lagen om straff för varusmuggling in med dess möj- Prop. 1992/93:186
ligheter till bl.a. beslag och husrannsakan. Eftersom tullagen reglerar
förhållanden vid införsel och utförsel av varor ger den inte möjlighet till
kontroll av försäljning av varor inom landet eller den egna använd-
ningen. Vidare ger de nämnda bestämmelserna endast rätt för tull-
myndigheten att kontrollera handlingar för varor som fysiskt finns eller
har befunnit sig i landet. Generaltullstyrelsen har föreslagit att tullen
skall ges rätt att även i andra fall än som avses i 75 § tullagen utöva
tillsyn hos s.k. brokers, tradingföretag och befraktare i syfte att mot-
verka olaglig förmedling, handel eller transport av ämnen som kan
användas vid olaglig tillverkning av narkotika. Sådana företag tar ingen
fysisk befattning med de varor som hanteras utan arbetar uteslutande
per telefon, telex och telefax. I Sverige finns ett flertal företag av nämnt
slag som verkar på den internationella marknaden. Generaltullstyrelsen
anser att om en sådan möjlighet införs skulle detta ge tullmyndigheten
en möjlighet att förhindra operatörer som avser att använda Sverige som
en plattform i förmedling, handel eller transport av kemikalier avsedda
för olaglig narkotikaframställning.
11 § narkotikakontrollagen har utformats efter mönster i huvudsak i
15-17 §§ lagen (1985:426) om kemiska produkter (se prop.
1991/92:107 s. 122). Enligt förarbetena till 15 § lagen om kemiska
produkter (prop. 1984/85:118 s. 51f) omfattar tillsynsmyndighetens
befogenheter att ta del av handlingar alla "relevanta delar av fakturor,
handel sböcker, följesedlar, leveransverifikationer, laboratori ej oumal er,
analysprotokoll och likartade handlingar". Som angetts tidigare föreslås
att Läkemedelsverket blir tillstånds- och tillsynsmyndighet vad gäller de
ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverkning. I tillsyns-
myndighetens befogenheter ingår att kontrollera handlingar som innehas
av dem som tar befattning med de aktuella ämnena. Läkemedelsverket
har som nyss framhållits rätt att erhålla tillträde till lokaler där sådana
handlingar förvaras. Läkemedelsverkets rätt till tillsyn skulle således
även omfatta sådana företag som Generaltullstyrelsen har nämnt. Om
även tullmyndigheten skulle ha rätt att utöva denna tillsyn kunde det lätt
leda till gränsdragningsproblem och oklarheter i fråga om respektive
myndighets kompetensområde. Något behov av att båda myndigheterna
skulle ha denna befogenhet synes inte föreligga utan det får anses till-
fyllest att Läkemedelsverket utövar denna kontroll inom ramen för sin
tillsynsverksamhet. Det är emellertid givetvis ytterst angeläget att Läke-
medelsverket utövar denna verksamhet i nära samarbete med tullmyn-
digheten och att verket drar nytta av tullens särskilda sakkunskap och
erfarenhet att kontrollera företag som bedriver handel och transport.
I övrigt får de nuvarande svenska reglerna i tullagstiftningen och
narkotikakontrollagen bedömas motsvara föreskrifterna i EG-förord-
ningama.
37
Prop. 1992/93:186
Mitt förslag: Brott mot de nya reglerna om kontroll av ämnen
som kan användas till olaglig narkotikatillverkning straff-
sanktioneras. I straffskalan skall fängelse ingå. Straffmaximum
skall vara ett år. Amnen som varit föremål för brott mot de nya
reglerna liksom utbyte av sådant brott skall kunna förverkas.
Departementspromemorian: Överensstämmer vad gäller straffs-
anktioneringen med mitt förslag. Beträffande förverkande innehåller
promemorian endast förslag om förverkande av utbyte av brott.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har instämt i förslaget om
straffsanktionering. Regionåklagarmyndigheten i Linköping har före-
slagit att straffmaximum vid brott mot de nya reglerna borde vara fän-
gelse i två år. Socialstyrelsen har anfört att normalstraffet vid olaglig
hantering av ämnen som ingår i förteckning I eller II bör vara fängelse.
Rikspolisstyrelsen har utöver de föreslagna straffreglema anfört att det
bör införas en straffsanktionerad lagregel om skyldighet att underrätta
polismyndigheten vid misstanke om brott mot reglerna om kontroll över
ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning. Även Läke-
medelsverket anser att kemikalieleverantörer borde kunna åläggas att
rapportera om misstänkt olagliga aktiviteter. Regionåklagarmyndigheten
i Stockholm har med instämmande av Riksåklagaren anfört att förutom
utbyte av brott borde möjlighet också föreligga att förverka de ämnen
som omfattas av lagen och som har varit föremål för brott mot denna.
Skälen för mitt förslag: Ansvarsbestämmelser för förfaranden med
narkotika finns i narkotikastrafflagen och i varusmugglingslagen. Vidare
finns ansvarsbestämmelser för överträdelse av föreskrifter och lämnande
av oriktiga uppgifter i ansökan om tillstånd i den nya narkotikakontrol-
lagen.
Vad gäller ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning
bör ansvarsbestämmelser införas för följande förfaranden
1. bedrivande av verksamhet utan tillstånd i de fall sådant krävs,
2. underlåtenhet att göra anmälan om verksamheten i de fall detta
krävs,
3. export utan exporttillstånd i de fall sådant krävs för vaije enskild
transaktion,
4. oriktiga uppgifter i ansökan om tillstånd eller i anmälan,
5. underlåtenhet att följa reglerna om anteckningar och märkning in-
klusive de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (bl.a. avseende
särskilda försiktighetsåtgärder).
Det är angeläget att de nya reglerna om kontroll av ämnen som kan
användas vid olaglig narkotikatillverkning verkligen får genomslag. De
ansvarsbestämmelser som föreslås syftar till att inskärpa vikten av att
dessa regler efterföljs så att kontrollen blir effektiv. Därutöver kan
hantering av de aktuella ämnena i syfte att de skall användas till olaglig
38
narkotikatillverkning också medföra ansvar enligt narkotikastrafflagen. Prop. 1992/93:186
Närmast torde det kunna bli aktuellt med ansvar för försöks- eller för-
beredelsebrott. Reglerna i narkotikakontrollagen har däremot närmast
karaktär av ordningsföreskrifter. Av denna anledning får ett straff-
maximum om ett års fängelse anses tillfyllest. Detta överensstämmer för
övrigt med det straffmaximum som gäller enligt 13 § narkotikakont-
rollagen i dess nuvarande lydelse.
När det gäller det av Rikspolisstyrelsen framförda förslaget om straff-
beläggande av en underlåtenhet att anmäla misstankar om brottsliga
förfaranden gör jag följande överväganden. Det är en grundläggande
princip att ingen skall tvingas att avslöja att han själv eller någon honom
närstående har begått en brottslig handling (jfr 36 kap. 6 § rätte-
gångsbalken). En bestämmelse om skyldighet att anmäla misstankar om
brottslig verksamhet skulle lätt kunna komma i konflikt med denna
princip. Det är också svårt att bestämma vilken grund för misstanke
som bör föreligga innan anmälningsskyldighet inträder. En straffbe-
stämmelse av den typ som Rikspolisstyrelsen har föreslagit torde därför
få endast begränsad verkan. Av de anförda skälen bör enligt min men-
ing någon sådan regel inte införas.
Jag delar synpunkten att både utbyte av brott mot lagen och ämnen
som varit föremål för sådant brott bör kunna förverkas. Förverkande-
bestämmelsen kan utformas i likhet med den som finns i 22 § lagen
(1985:426) om kemiska produkter.
Mitt förslag: Verksamheten finansieras genom avgifter i ärenden
om tillstånd att hantera ämnen som kan användas vid olaglig nar-
kotikatillverkning och i ärenden om anmälan om sådan verksam-
het.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Läkemedelsverket har föreslagit att verksamheten
inledningsvis finansieras via något anslag på statsbudgeten. Kemi-
kontoret har motsatt sig en avgiftsfinansiering.
Skälen för mitt förslag: Läkemedelsverket har till stöd för sin uppfatt-
ning att verksamheten inledningsvis borde finansieras genom anslag på
statsbudgetens utgiftssida anfört i huvudsak att de tillstånd som kommer
att bli aktuella förmodligen kommer att bli få och koncentrerade till ett
fåtal företag. Dessa skulle enligt verket kunna drabbas av en opropor-
tionerligt stor avgift om verksamheten vore avgiftsfinansierad.
Vid bildandet av Läkemedelsverket förutsattes att dess verksamhet
skulle vara avgiftsfinansierad (prop. 1989/90:99 s. 20f, bet.
1989/90:SoU21, rskr. 1989/90:270). Att införa kontroll av handel och
hantering av ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning
förestavas visserligen av delvis andra skäl än den sedvanliga läkeme-
39
delskontrollen. Någon anledning att göra undantag från principen om Prop. 1992/93:186
avgiftsfinansiering finns dock inte. En annan sak är att regeringen vid
bestämmande av avgifternas storlek självfallet måste beakta den i många
fall omfattande legala hantering av de aktuella ämnena som förekommer
i t.ex. industriella processer.
Läkemedelsverket bör således ha rätt att ta ut avgifter i ärenden om
tillstånd enligt den nya lagstiftningen. Detsamma bör gälla i ärenden om
mottagande av anmälan om sådan verksamhet. Att knyta avgiftsuttaget
till någon annan grund än tillstånd eller anmälan vore knappast realis-
tiskt.
Genom en ändring i narkotikakontrollagen (SFS 1992:1276) har in-
förts en paragraf som ger Läkemedelsverket rätt att ta ut avgifter för sin
tillståndsgivning enligt lagen. Denna paragraf (11 a §) kan kompletteras
så att den avser även de nu aktuella ämnena.
Mitt förslag: Den nya läkemedelslagstiftningen bör oavsett om,
och i så fall när EES-avtalet böijar gälla, träda i kraft den 1 juli
1993.
Skälen för mitt förslag: I prop. 1991/92:107 om ny läkemedeslag
m.m. föreslogs att läkemedelslagen, narkotikakontrollagen och en änd-
ring i narkotikastrafflagen skulle träda i kraft den dag som regeringen
bestämmer vilket angavs skulle vara samtidigt med EES-avtalet. Riks-
dagen godtog detta förslag (se bet. 1991/92:SoU21, rskr. 1991/92:342).
Riksdagen har också antagit viss följdlagstiftning till läkemedelslagstift-
ningen (prop. 1992/93:53, bet. 1992/93:SoU6, rskr. 1992/93:57). Även
denna lagstiftning skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer och
det har avsetts att detta skall vara samtidigt som läkemedelslagen. EES-
avtalet trädde inte i kraft den 1 januari 1993 som väntat. Det är möjligt
att så kommer att ske den 1 juli 1993 men osäkerheten är betydande.
Det är dock angeläget att den nämnda lagstiftningen nu träder i kraft
utan ytterligare tidsutdräkt. Ikraftträdandebestämmelsema bör därför
ändras så att lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1993, dock med
undantag för 17 § och 20 § tredje stycket läkemedelslagen som hänvisar
till EES-avtalet och inte bör gälla före detta. Ändring av ikraftträdande-
bestämmelsema kräver riksdagens godkännande.
Tillståndsgivningen enligt de nya reglerna om kontroll över ämnen som
kan användas vid olaglig narkotikatillverkning läggs enligt förslaget på
Läkemedelsverket. Läkemedelsverket kommer också att ha huvudan-
svaret för tillsynen av lagens tillämpning. Läkemedelsverkets verksam-
40
het finansieras helt genom avgifter. Även den nu aktuella verksamheten Prop. 1992/93:186
avses bli finansierad genom avgifter (se avsnitt 2.8). Förslagen kan
medföra en viss ökad belastning på rättsväsendet. Kostnaden går för
närvarande inte att uppskatta närmare men får bedömas vara tämligen
begränsad. En utvärdering av effekterna för rättsväsendet bör därför
göras något år efter lagstiftningens ikraftträdande. Övriga myndigheters
verksamhet i sammanhanget faller inom ramen för den tillsyn som
redan idag utövas.
I enlighet med vad jag har anfört har inom Socialdepartementet upp-
rättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
2. lag om ändring i lagen (1992:1276) om ändring i lagen (1992:860)
om kontroll av narkotika,
3. lag om ändring i läkemedel slagen (1992:859),
4. lag om ändring i lagen (1992:861) om ändring i narkotikastraff-
lagen (1968:64),
5. lag om ändring i lagen (1992:1275) om ändring i lagen (1961:181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat,
6. lag om ändring i lagen (1992:1200) om ändring i förordningen
(1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler,
7. lag om ändring i lagen (1992:1201) om ändring i lagen (1970:205)
om detaljhandel med läkemedel,
8. lag om ändring i lagen (1992:1202) om ändring i lagen (1975:187)
om kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjuk-
vårdsändamål,
9. lag om ändring i lagen (1992:1203) om ändring i lagen (1992:894)
om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.
10. lag om ändring i lagen (1992:1204) om ändring i lagen (1985:426)
om kemiska produkter,
11. lag om ändring i lagen (1992:1205) om ändring i strålskyddslagen
(1988:220).
Förslagen 3 och 6-9 har upprättats i samråd med statsrådet Könberg.
Förslaget 4 har upprättats i samråd med chefen för Justitiedeparte-
mentet.
Förslagen 10 och 11 har upprättats i samråd med chefen för Miljö-
och naturresursdepartementet.
Förslagen 1 och 2 har granskats av Lagrådet
Förslagen 4-8 och 10-11 gäller lagstiftning som faller inom Lagrådets
granskningsområde men är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.
41
Prop. 1992/93:186
I 4 § narkotikakontrollagen finns de grundläggande reglerna om den
legala tillverkningen av narkotika. De nya reglerna innebär i och for sig
inte några ytterligare restriktioner mot tillverkning av narkotika utan
avser att få till stånd en kontroll av flödet av vissa kemiska ämnen som
kan komma till användning vid olaglig narkotikatillverkning. Det ytt-
ersta syftet med lagstiftningen är självfallet att förhindra eller i vart fall
försvåra en sådan otillåten användning.
7 a § Paragrafen anger att 8-14 §§ förutom narkotika även skall tillämp-
as på vissa kemiska ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatill-
verkning. Vilka ämnen som skall kontrolleras skall anges av regeringen
i en förordning. Paragrafen avses således kompletteras med bestäm-
melser i förordningen om kontroll av narkotika vilka i sin tur hänvisar
till förteckningar över de ämnen som skall kontrolleras. I dessa bestäm-
melser skall också anges i vilken mån lagreglerna skall tillämpas på
blandningar som innehåller något av de aktuella ämnena. Hänvisningar
till förteckningar över de ämnen som en lagstiftning avser används inom
narkotikalagstiftningen och i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte. Den senare
lagstiftningen är i viss mån parallell till den nu föreslagna eftersom den
också avser prekursorer (utgångsämnen) till vissa kemiska produkter.
Innehav av nu aktuella ämnen är till skillnad från vad som är huvud-
regeln beträffande narkotika inte förbjudet i sig. Många av ämnena har
också legala användningsområden och är vitt spridda både till företag
och enskilda. Det är därför inte praktiskt genomförbart att kontrollera
all hantering av dessa ämnen. Den närmare begränsningen av vilka
förfaranden som skall kontrolleras anges i 7 c §.
7 b § Paragrafen innehåller allmänna bestämmelser om försiktighets-
åtgärder. Aktsamhetsregeln riktar sig till alla som på ett eller annat sätt
befattar sig med de aktuella ämnena.
Med detta avses inte bara den som tar direkt (fysisk) kontakt med
ämnet i fråga utan även den som indirekt tar befattning med ett sådant
ämne. Den gäller förutom yrkesmässig hantering också användning i
konsumentledet av sådana ämnen samt privat import. Syftet är att und-
vika att de kontrollerade ämnena kommer på avvägar.
Paragrafen får konkret innehåll för särskilda situationer genom de föl-
jande paragraferna i lagen och genom föreskrifter som meddelas av
42
regeringen eller Läkemedelsverket med stöd av bemyndigandet i 12 §. Prop. 1992/93:186
Föreskrifter om särskilda försiktighetsåtgärder är enligt förslaget straff-
sanktionerade. Föreskrifterna kan bl.a. avse angivande av vad ämnena
skall användas till och vem som är slutanvändare och om samarbete
mellan myndigheter och hanterare av kemiska produkter.
Även enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter (5 §) kan sär-
skilda föreskrifter om försiktighetsåtgärder meddelas och de är straff-
sanktionerade enligt 20 § i samma lag. Vissa ämnen kan därför komma
att omfattas av sådana föreskrifter enligt båda lagstiftningarna. Detta
kan dock knappast undvikas eftersom de båda lagstiftningarna som
tidigare berörts har olika syften.
7 c § Paragrafen innehåller regler om möjlighet för regeringen att för-
ordna i vilka fall det skall krävas tillstånd för respektive anmälan om
viss verksamhet med de aktuella ämnena. Vad gäller narkotika finns
tillståndskrav endast vad gäller import, export, transit (3 §), tillverkning
(4 §) och handel (5 §) medan det för de aktuella ämnena för att uppfylla
CATF-rekommendationema respektive EG:s regler ställs krav på till-
stånd respektive anmälan även beträffande transport och förvaring.
Detta beror inte på att strängare krav i detta avseende skulle ställas på
de ämnen som inte är narkotika men som kan användas vid olaglig
narkotikatillverkning än på narkotika. I fråga om narkotika är nämligen
all hantering förbjuden utom den som sker för medicinskt eller veten-
skapligt ändamål (2 § narkotikakontrollagen respektive 2 § narkotika-
förordningen). Beträffande ämnen som kan användas vid olaglig narko-
tikatillverkning är istället huvudregeln att rätten att hantera dessa inte är
inskränkt och från denna görs därefter genom de nya reglerna vissa
undantag för att få till stånd en kontroll av ämnena.
Enligt EG-förordningen ställs i detta sammanhang olika krav beroende
på i vilken av förteckningarna ett ämne har tagits in. Strängast krav
ställs på ämnena i förteckning I där tillstånd för verksamheten skall
krävas. För övriga kategorier skall det räcka med en anmälan om verk-
samheten. Vidare skall det i vissa fall krävas särskilt exporttillstånd för
vaije enskilt tillfälle av utförsel av ämnen som avses i 7 a §. Även i
detta avseende ställs det hårdare krav på ämnena i förteckning I. För
dessa skall det krävas exporttillstånd i vaije enskilt fall medan det för
ämnena i övriga förteckningar krävs exporttillstånd för utförsel till vissa
länder, bl.a. länder med känd illegal narkotikaproduktion och länder
som har ställt upp krav på importtillstånd. Det är inte möjligt att i lag-
texten närmare ange vilka länder det rör sig om utan detta bör anges av
regeringen i den anslutande förordningen.
En förutsättning för att tillstånd skall beviljas till en verksamhet eller
till en exporttransaktion är att sökanden kan visa att verksamheten kan
bedrivas eller exporttransaktionen ske på ett sätt som minimerar risk-
erna för att ämnena kommer till användning för tillverkning av narko-
tika.
43
Som nämnts i specialmotiveringen till 7 a § har många av ämnena ett Prop. 1992/93:186
stort användningsområde och en omfattande legal användning. Det är
därför inte möjligt att föreskriva att all verksamhet med sådana ämnen
skall vara tillstånds- eller anmälningspliktig. Exempelvis kan det inte
komma i fråga att föreskriva tillstånds- eller anmälningsplikt för enskil-
da att använda sådana ämnen huvudsakligen för privat bruk. Det bör
sålunda krävas att verksamheten är yrkesmässig. Vidare kan en verk-
samhet böra vara undantagen från tillämpningen av de nya reglerna,
t.ex. med hänsyn till verksamhetens ringa omfattning eller till den
mängd av respektive ämne som förekommer där. De krav som bör
ställas på hanteringen av respektive ämne kan inte uttömmande anges i
själva lagtexten utan blir beroende av regeringens föreskrifter enligt
denna paragraf jämfört med på vilken förteckning ämnet tagits upp efter
föreskrift enligt 7 a §.
I de fall tillstånd krävs skall sådant kunna vägras om uppgifterna som
lämnas i en ansökan är otillräckliga, ofullständiga eller oriktiga eller om
det finns grundad anledning att misstänka att ämnena kommer till an-
vändning vid olaglig narkotikatillverkning. Närmare föreskrifter om vad
en ansökan respektive en anmälan skall innehålla bör meddelas i förord-
ningen om kontroll av narkotika.
8 § Läkemedelsverket är tillståndsmyndighet för narkotikahanteringen
enligt narkotikakontrollagen. Det mest näraliggande är att Läkemedels-
verket får denna uppgift även vad gäller de kemiska ämnen som kan
användas vid olaglig tillverkning av narkotika. Uppgiften att ta emot
anmälan om verksamhet som avses i 7 c § bör också ligga på Läke-
medelsverket. Ett alternativ vore att tillerkänna Kemikalieinspektionen
dessa uppgifter. Kemikalieinspektionens nuvarande uppgifter enligt
kemikalielagstiftningen är dock att verka för dess syfte att skydda män-
niskor och miljö från kemiska produkters egenskaper. När det gäller
frågan om att kontrollera flödet av kemikalier som kan användas för
narkotikatillverkning ligger denna uppgift dock närmare Läke-
medelsverkets kompetensområde.
I 8 § har också angetts förutsättningarna för att ett tillstånd som har
meddelats enligt lagen skall kunna återkallas. Så kan ske om det behövs
för att förebygga missbruk av narkotika eller för att förebygga att ett
ämne används till olaglig framställning av narkotika. Ett tillstånd får
också återkallas om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter eller
villkor som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse. Med andra särskilda skäl för återkallelse
avses t.ex. att det visar sig att sökanden har lämnat oriktiga uppgifter i
ansökan om tillstånd eller att de försiktighetsåtgärder som har vidtagits
inte är tillräckliga för att hindra att ämnena skall kunna komma till
användning vid olaglig narkotikatillverkning. Ett tillstånd kan givetvis
också återkallas om tillståndshavaren inte betalar de avgifter som har
fastställts eller om han själv begär att tillståndet skall upphävas.
44
9 § Till narkotikakontrollagens bestämmelse om anteckningsskyldighet Prop. 1992/93:186
vad gäller transaktioner med narkotika har lagts en motsvarande anteck-
ningsskyldighet vad gäller kemikalier som kan användas vid tillverkning
av narkotika. Skyldigheten gäller endast i tillstånds- eller anmälnings-
pliktiga verksamheter. Närmare föreskrifter om innehållet i anteck-
ningarna och om skyldighet att bevara dem viss tid bör meddelas av
Läkemedelsverket efter bemyndigande av regeringen.
Paragrafen har också gjorts tillämplig på transit (sändande genom tull-
området) beträffande narkotika.
9 a § I paragrafen stadgas en skyldighet att märka förpackningar och
annat som innehåller narkotika eller kemiska ämnen som kan användas
vid tillverkning av narkotika. Någon sådan bestämmelse har inte tidig-
are funnits i narkotikakontrollagen. CATF-rekommendationema och
EG-förordningen föreskriver emellertid en sådan skyldighet vad gäller
de ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatillverkning. För att
undvika att strängare regler gäller för dessa ämnen än för narkotika bör
sådana bestämmelser införas också för narkotika. Det ligger i sakens
natur att frågan om märkning av varuförpackningar i princip bara har
betydelse i fråga om yrkesmässig verksamhet. Skyldigheten bör därför
begränsas till sådan verksamhet (jfr dock Lagrådets respektive depar-
tementschefens uttalanden i prop. 1984/85:118 s. 65-66 och 72).
Märkningen skall innehålla ämnets eller substansens namn angivet på
samma sätt som i de fastställda förteckningarna över narkotika respek-
tive kemiska ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av nar-
kotika. Närmare föreskrifter om märkning kan efter regeringens bemyn-
digande meddelas av Läkemedelsverket (se 12 §). I kemikalielagstift-
ningen finns också bestämmelser om märkning (8 §) med syftet att
lämna produktinformation. Eftersom vissa av de nu aktuella ämnena
också omfattas av kemikalielagstiftningens regler i det avseendet kan
därför vissa produkter komma att omfattas av bestämmelser om märk-
ning i båda lagstiftningarna. Detta blir emellertid en oundviklig följd av
att lagstiftningarna som tidigare har berörts har olika syften. Den när-
mare utformningen av märkningen och andra samordningsproblem får
överlåtas till de berörda myndigheterna.
11 § Paragrafen reglerar Läkemedelsverkets tillsynsverksamhet. Av
samma skäl som har anförts beträffande 8 § bör Läkemedelsverket även
svara för tillsynen vad gäller kemiska ämnen som kan användas vid
olaglig narkotikatillverkning. Till bestämmelsen har därför lagts en rätt
för Läkemedelsverket att kontrollera även de lokaler där sådana ämnen
hanteras. Detta gäller även lokaler som disponeras av s.k. befraktare.
På grund av vad Lagrådet anfört har dock beträffande ämnen som kan
användas vid olaglig narkotikatillverkning rätten att erhålla tillträde till
lokaler där verksamheten bedrivs inskränkts något såtillvida att en
sådan befogenhet inte gäller utrymmen där ”annan hantering" av sådana
ämnen sker. Huvudregeln är, som tidigare berörts, att hanteringen av
45
dessa ämnen är tillåten och de har i många fall ett omfattande legalt an- Prop. 1992/93:186
vändningsområde. Det skulle föra för långt om verket hade rätt att
utföra tillsyn i alla de lokaler där sådana ämnen kan tänkas hanteras.
Detsamma bör gälla lokaler där andra utgångsämnen till narkotika
hanteras. Begreppet "utgångsämnen" avser såväl nu aktuella ämnen som
andra kemikalier som kan användas vid narkotikatillverkning än de som
anges i förteckningarna, andra råvaror till narkotika och halvfabrikat.
Vidare har som utvecklats i avsnitt 2.6 Läkemedelsverket rätt till till-
träde till lokaler där handlingar rörande de aktuella ämnena förvaras.
Läkemedelsverkets rätt att få tillträde till lokaler där förpack-
ningsmaterial till narkotika hanteras torde sammanhänga med risken för
att narkotika blir föremål för brott. Det finns inte anledning att i denna
del ha en lika långtgående regel i fråga om ämnen som kan användas
vid olaglig narkotikatillverkning.
I paragrafen i dess tidigare lydelse finns en möjlighet för Läkemedels-
verket att förelägga vite om tillträde vägras. Om detta vore den enda
möjligheten för Läkemedelsverket att framtvinga tillträde till en lokal
kunde det resultera i en tidsutdräkt som möjliggör för oseriösa handlare
att dölja brister i hanteringen eller brottslig verksamhet. Genom ett
tillägg till paragrafen har Läkemedelsverket därför också getts möjlighet
att om tillträde vägras begära biträde av polismyndigheten för att däri-
genom framtvinga tillträde till de lokaler m.m. där tillsynen skall ge-
nomföras.
12 § Paragrafen har kompletterats med bemyndiganden såvitt gäller
föreskrifter om transit, transport, förvaring och märkning.
13 § Till paragrafen har lagts bestämmelser om ansvar för brott mot
reglerna om kemiska ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatill-
verkning. Dessa ämnen utgör inte narkotika i sig och förfaranden med
dem kan således inte bestraffas enligt narkotikastrafflagen. Det är inte,
till skillnad mot vad som gäller narkotika, generellt förbjudet att befatta
sig med dessa ämnen. I själva verket har de i flera fall stora legala
användningsområden och är vitt spridda. Det enda som kan komma
ifråga är sålunda straffbeläggande av verksamhet utan tillstånd eller
anmälan i de fall detta krävs, brott mot lagens bestämmelser eller mot
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen av regeringen eller
Läkemedelsverket eller om oriktiga uppgifter lämnas i en ansökan om
tillstånd eller anmälan enligt lagen. Straffvärdet för sådana brott torde
inte vara högre än att de kan rymmas inom den angivna strafflatituden
böter eller fängelse i högst ett år.
Enligt första stycket första punkten straffbeläggs bedrivande av verk-
samhet enligt 7 c § utan erforderligt tillstånd eller föreskriven anmälan
om verksamheten.
Enligt andra punkten straffsanktioneras bestämmelserna om anteck-
ningar i 9 § och märkning i 9 a §.
46
Ansvarsbestämmelsen i tredje punkten har överförts från den tidigare Prop. 1992/93:186
första punkten och avser åsidosättande av sådana föreskrifter som reg-
eringen eller Läkemedelsverket har meddelat med stöd av lagen. Detta
omfattar bl. a. föreskrifter om särskilda försiktighetsåtgärder enligt den
föreslagna 7 b §. Enligt 11 § kan förelägganden eller förbud som Läke-
medelsverket meddelar för att lagen eller föreskrifter som meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas förenas med ett vitesföreläggande. I
det fall ett vitesföreläggande inte är aktuellt, t.ex. för att verket får
vetskap om en transaktion först efter det att den har genomförts, bör
förfarandet kunna bestraffas om det utgör ett brott mot gällande före-
skrifter.
Fjärde punkten har överförts från den tidigare andra punkten och
kompletterats med anmälan om verksamhet enligt de nya reglerna.
13 a § Amnen som har varit föremål för brott enligt de nya bestämmel-
serna liksom värdet därav samt utbyte av brott enligt lagen skall kunna
förverkas. Bestämmelsen har utformats med förebild i 22 § lagen
(1985:426) om kemiska produkter. När det gäller brottsliga förfaranden
beträffande narkotika är förverkandereglerna i narkotikastrafflagen och
varusmugglingslagen tillämpliga.
Inom EG liksom inom flera av de andra länder som har deltagit i det
internationella samarbetet om kontroll över ämnen som kan användas
vid olaglig narkotikatillverkning har författningsregler om sådan kontroll
redan införts. Det är angeläget att den lagstiftning som nu föreslås i
Sverige böijar gälla snarast. Narkotikakontrollagen, i vilken de nya
bestämmelserna föreslås införda, skall enligt riksdagens beslut träda i
kraft den dag regeringen bestämmer. Detta har förutsatts ske samtidigt
med att EES-avtalet träder i kraft. Det får dock bedömas angeläget att
bl.a. narkotikakontrollagen träder i kraft åtminstone den 1 juli 1993,
oavsett EES-avtalet.
11 a § Som utvecklats i avsnitt 2.8 skall Läkemedelsverkets verksamhet
avseende kontroll av ämnen som kan användas vid olaglig narkotikatill-
verkning finansieras genom avgifter. Nuvarande bemyndigande för
Läkemedelsverket att ta ut avgifter för sin tillståndsgivning beträffande
narkotika har införts genom en ändring i narkotikakontrollagen
(1992:1276, se 11 a §). Paragrafen motsvarar i sak 8 a § narkotikaför-
ordningen. Denna paragraf har nu justerats så att Läkemedelsverket ges
47
rätt att ta ut avgifter för tillstånd även beträffande nu aktuella ämnen. Prop. 1992/93:186
Detsamma gäller när verket tar emot en anmälan om verksamhet be-
träffande sådana ämnen. Regeringen beslutar om avgifternas storlek
medan Läkemedelsverket får utfärda föreskrifter om annat än avgifter-
nas storlek.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
2. lag om ändring i lagen (1992:1276) om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika,
3. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
4. lag om ändring i lagen (1992:861) om ändring i narkotika-
strafflagen (1968:64),
5. lag om ändring i lagen (1992:1275) om ändring i lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre-
parat,
6. lag om ändring i lagen (1992:1200) om ändring i förord-
ningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor
och kanyler,
7. lag om ändring i lagen (1992:1201) om ändring i lagen
(1970:205) om detaljhandel med läkemedel,
8. lag om ändring i lagen (1992:1202) om ändring i lagen
(1975:187) om kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar för
hälso- och sjukvårdsändamål,
9. lag om ändring i lagen (1992:1203) om ändring i lagen
(1992:894) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m.
10. lag om ändring i lagen (1992:1204) om ändring i lagen
(1985:426) om kemiska produkter,
11. lag om ändring i lagen (1992:1205) om ändring i strål-
skyddslagen (1988:220).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-
draganden har lagt fram.
48
Prop. 1992/93:186
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
8 § Läkemedelsverket prövar
frågor om tillstånd enligt denna
lag. Tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs. Vid pröv-
ningen skall verket särskilt ta
hänsyn till innehållet i de överens-
kommelser om narkotika som
Föreslagen lydelse
Kemiska ämnen som kan an-
vändas vid tillverkning av narko-
tika
7 a § Bestämmelserna i
7 b-14 §§ gäller i den ut-
sträckning regeringen föreskriver
kemiska ämnen som kan användas
vid olaglig narkotikatillverkning.
7 b § Den som tar befattning
med sådana ämnen som avses i 7
a § skall vidta de åtgärder och i
övrigt iaktta sådan försiktighet
som behövs för att förhindra att
ämnena används till olaglig nar-
kotikatillverkning.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om särskilda
försiktighetsåtgärder.
7 c § Regeringen fårföreskriva
att tillverkning, handel, export,
import, sändande genom tullom-
rådet, transport och förvaring av
ämnen som avses i 7 a § får
bedrivas endast efter tillstånd
eller efter anmälan om verksam-
heten.
7 d § Regeringen får föreskriva
att exporttillstånd skall krävas för
utförsel av ämnen som avses i
7 a §.
8 § Läkemedelsverket prövar
frågor om tillstånd enligt denna
lag. Tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs. Vid pröv-
ningen skall verket särskilt ta
hänsyn till innehållet i de överens-
kommelser om narkotika och om
4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 186
49
Nuvarande lydelse
Sverige har biträtt. Ett tillstånd
får återkallas av verket, om det
behövs för att förebygga missbruk
av narkotika.
Föreslagen lydelse
kemiska ämnen som kan användas
vid framställning av narkotika
som Sverige har biträtt. Ett till-
stånd får återkallas av verket, om
det behövs för att hindra missbruk
av narkotika eller för att före-
bygga att ett ämne används till
olaglig framställning av narkotika.
Ett tillstånd får också återkallas
om tillståndshavaren har åsidosatt
föreskrifter eller villkor som har
meddelats med stöd av lagen eller
om det finns andra särskilda skäl
till återkallelse.
8 a § Anmälan om verksamhet
som avses i 7 c § skall göras hos
läkemedelsverket.
Prop. 1992/93:186
Bilaga 1
9 § Den som importerar, ex-
porterar eller tillverkar narkotika
eller handlar med narkotika skall
föra sådana anteckningar som
behövs för att kontrollera efter-
levnaden av bestämmelserna i
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen.
Föreståndare för en vetenskaplig
institution där narkotika används i
vetenskapligt syfte, skall föra
sådana anteckningar som behövs
för kontrollen av användningen.
9 § Den som importerar, ex-
porterar, tillverkar eller handlar
med narkotika eller sådana ämnen
som avses i 7 a § skall föra såd-
ana anteckningar som behövs för
att kontrollera efterlevnaden av
bestämmelserna i denna lag och
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen. Föreståndare för en
vetenskaplig institution där narko-
tika används i vetenskapligt syfte,
skall föra sådana anteckningar
som behövs för kontrollen av
användningen.
9 a § Den som tillverkar, im-
porterar, exporterar eller handlar
med narkotika eller sådana ämnen
som avses i 7 a § skall på varans
förpackning genom märkning eller
på annat sätt ange ämnets eller
substansens namn.
11 § Läkemedelsverket har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen och får meddela de förelägganden
och förbud som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har med-
delats med stöd av lagen skall efterlevas.
För tillsyn har läkemedelsverket
rätt till tillträde dels till områden,
lokaler och andra utrymmen som
används i samband med tillverk-
ning eller annan hantering av
narkotika, av utgångsämnen till
För tillsyn har läkemedelsverket
rätt till tillträde dels till områden,
lokaler och andra utrymmen som
används i samband med tillverk-
ning eller annan hantering av
narkotika, av ämnen som avses i
50
Nuvarande lydelse
narkotika eller av förpacknings-
material, dels till utrymmen där
prövning av narkotikans egen-
skaper utförs. Verket får i sådana
utrymmen göra undersökningar
och ta prover. Läkemedelsverket
har dock inte med stöd av denna
lag rätt till tillträde till bostäder.
Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:186
Bilaga 1
7 a §, andra utgångsämnen till
narkotika eller av förpacknings-
material, dels till utrymmen där
prövning av narkotikans egen-
skaper utförs. Verket får i sådana
utrymmen göra undersökningar
och ta prover. Läkemedelsverket
har dock inte med stöd av denna
lag rätt till tillträde till bostäder.
På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i
andra stycket lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget
prov betalas inte ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får
förenas med vite. Om tillträde eller biträde vägras får läkemedelsverket
också förelägga vite.
Avgifter
11 a § Den som ansöker om
tillstånd enligt denna lag skall
betala ansökningsavgift.
Regeringen beslutar om avgifter-
nas storlek och får meddela ytter-
ligare föreskrifter om sådana av-
gifter. Efter bemyndigande av
regeringen får läkemedelsverket
meddela ytterligare föreskrifter
om avgifter som inte gäller av-
gifternas storlek.
12 § Regeringen får i fråga om
import, export, tillverkning,
handel, förordnande, utlämnande
och anteckningar besluta om
ytterligare föreskrifter.
Regeringen får överlåta till
läkemedelsverket och general-
tullstyrelsen att besluta om sådana
föreskrifter.
13 § Till böter eller fängelse i
högst ett år döms, om gärningen
inte är belagd med straff enligt
narkotikastrafflagen (1968:64),
eller enligt lagen (1960:418) om
12 § Regeringen får i fråga om
import, export, tillverkning,
handel, förordnande, utlämnande,
anteckningar och märkning besluta
om ytterligare föreskrifter.
Regeringen far överlåta till
läkemedelsverket och general-
tullstyrelsen att besluta om sådana
föreskrifter.
Ansvar
12 a § Bestämmelser om olovlig
utförsel och försök därtill finns i
lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.
13 § Till böter eller fängelse i
högst ett år döms, om gärningen
inte är belagd med straff enligt
narkotikastrafflagen (1968:64),
eller enligt lagen (1960:418) om
51
Nuvarande lydelse
straff för varusmuggling den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag,
eller
2. lämnar oriktig uppgift i ären-
de om tillstånd enligt denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
Föreslagen lydelse
straff för varusmuggling den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bedriver sådan verksamhet
som avses i 7 c § utan tillstånd
eller utan att göra anmälan om
verksamheten, eller
2. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag,
eller
3. lämnar oriktig uppgift i ären-
de om tillstånd eller i anmälan om
verksamhet enligt denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.
13 a § Utbyte av brott som avses
i 13 § skall förklaras förverkat.
Prop. 1992/93:186
Bilaga 1
52
Sammanställning av remissyttranden över
promemorian om kontroll över ämnen som kan
användas vid olaglig tillverkning av narkotika
(S92/5881/IFO)
Socialdepartementet har i en promemoria föreslagit vissa lagstiftnings-
åtgärder för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden vad gäller
insatser mot illegal narkotikaframställning. I promemorian föreslås att
Läkemedelsverket får till uppgift att kontrollera de ämnen som utan att
i sig vara narkotika kan användas vid framställning av narkotika (s.k.
prekursorer). Läkemedelsverket skall också handha tillståndsgivning för
införsel av prekursorer och därvid ha rätt att uppbära avgifter. Vid den
direkta kontrollen vid gränserna bör tullmyndigheten stå för kontrollen.
Nya bestämmelser om kontroll av prekursorer föreslås införas i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika och i en kommande förordning om
kontroll av narkotika m.m. Läkemedelsverket föreslås också få rätt att
utfärda detalj föreskrifter.
Remissyttranden har inkommit från Läkemedelsverket, Kemikalieinspek-
tionen, Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket,
Riksåklagaren, Statens kriminaltekniska laboratorium, Socialstyrelsen,
Göta hovrätt, Kammarrätten i Stockholm och Kommerskollegium, som
alla anmodats att yttra sig.
Därutöver har ett remissyttrande inkommit från Sveriges Kemiska
Industrikontor (Kemikontoret), som beretts tillfälle att yttra sig.
De flesta av remissinstanserna är övervägande positiva till förslagen i
promemorian. Riksrevisionsverket, Statens kriminaltekniska labora-
torium och Kommerskollegium har intet att erinra mot förslagen och
citeras därför inte i denna sammanställning.
4§
Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om inte 4 § skulle innehålla en
hänvisning till bestämmelserna i 7 b-14 §§ om restriktioner mot till-
verkning av narkotika.
7 §
Rikspolisstyrelsen anser att det finns behov av att föreskriva en skyl-
dighet att skyndsamt underrätta polismyndigheten vid misstankar om
brott mot denna lag. Denna skyldighet bör lämpligen införas i 7 § eller
alternativt att Läkemedelsverket när det finner nödvändigt får möjlighet
att föreskriva skyldigheten genom en bestämmelse i 8 §. Polisen säger
sig ha goda erfarenheter av seriösa kemikalieföretag som underrättar
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 186
Prop. 1992/93:186
Bilaga 2
53
polisen vid misstankar om brottslig användning av prekursorer. Riks- Prop. 1992/93:186
polisstyrelsen anför vidare: Bilaga 2
Åsidosättande av den föreslagna underrättelseskyldigheten bör vara
kriminaliserad och straffmaximum bör inte understiga ett års fän-
gelse. Genom kriminaliseringen markeras att samhället ser allvarligt
på olaglig handel med ämnen som kan användas vid olaglig tillverk-
ning av narkotika. Det är därmed av största vikt att t.ex. kemikalie-
företag är särskilt uppmärksamma på förekomsten av oseriösa köp-
are. —
Motivet för det föreslagna tillägget är inte bara nödvändigheten av
en effektiv narkotikabekämpning. Illegal tillverkning av narkotika kan
också medföra allvarlig fara för personer och egendom i den omgiv-
ning där tillverkningen sker, eftersom vissa processer i tillverkningen
kan vara förenade med stora explosionsrisker.
Efter det att ett illegalt narkotikalaboratorium avslöjats, torde den
föreslagna lagstiftningen underlätta lagföring av mindre seriösa hand-
lare som försett laboratoriet med nödvändiga ämnen för tillverk-
ningen.
Kammarrätten i Stockholm föredrar att andra stycket formuleras i ana-
logi med 5 § lagen om kemiska produkter så att "...föreskrifter om
särskilda försiktighetsåtgärder" byts mot "...särskilda föreskrifter om
försiktighetsåtgärder".
Göta hovrätt och Kammarrätten i Stockholm vill ersätta ordet "bedriva"
med "ske" för att få en bättre språklig utformning.
Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det behövs två olika bestäm-
melser om bemyndigande för exporttillstånd i 7 c och 7 d §§. Kamma-
rrätten menar att de olika typerna av exporttillstånd bör kunna åter-
speglas i förordningen i stället och därmed skulle 7 d § kunna utgå. Om
7 d § ändå skulle behållas menar Kammarrätten att paragrafen bör
"utformas så att den tydligt anger att den avser krav på exporttillstånd
’för vaije enskilt tillfälle av’ utförsel av ämnen som avses i 7 a §".
Generaltullstyrelsen anser att 7 d § inte är nödvändig eftersom ex-
porttillstånd redan är reglerat i 7 c §. Styrelsen anser att 7 d § bör utgå.
Kammarrätten i Stockholm anser att det ur rättssäkerhetssynpunkt är
angeläget att bestämmelsen om återkallande av tillstånd motiveras när-
mare i förarbetena. Enligt Kammarrätten har tillägget om återkallande
inte motiverats i promemorian. Detta är angeläget eftersom det handlar
om att återkalla gynnande beslut. Kammarrätten vill därför att moti-
veringen anger vad som avses med "andra särskilda skäl".
54
9 och 9 a §§ Prop. 1992/93:186
Riksåklagaren menar att det kan tolkas som om sändande genom tullom- Bilaga 2
råde (transit) inte omfattas av reglerna i 9 och 9 a §§ eftersom 7 c §
anger sändande genom tullområde som en självständig form av han-
tering. 9 och 9 a §§ anger bara import, export, tillverkning och hand-
havande av prekursorer. Riksåklagaren anser att detta skulle strida mot
EG-förordningens andra artikel som uttryckligen anger transit.
Kammarrätten i Stockholm anser att samma ordningsföljd bör gälla för
orden importerar, exporterar och tillverkar i både 9 och 9 a §§.
Rikspolisstyrelsen anser att Läkemedelsverket även skall få möjlighet att
begära polisens biträde om verket vägras tillträde till lokaler där pre-
kursorer hanteras. Endast vitesmöjligheten är otillräcklig emedan
oseriösa handlare under tiden vitet utdöms kan hinna dölja spåren av
brottet.
Riksåklagaren menar att 11 § inte ger Läkemedelsverket någon rätt till
tillträde i "lokaler där den mer bokföringsmässiga verksamheten äger
rum såvida den inte sker i samma lokaler som den mer handfasta han-
teringen av ämnena". Enligt specialmotiveringen till departe-
mentsförslaget skall Läkemedelsverket ha rätt till tillträde till lokaler
som disponeras av anteckningsskyldiga enligt 9 §. Denna rätt framgår
således inte i 11 §, anser Riksåklagaren.
Riksåklagaren anser att ordet "sådana" bör skjutas in före "ytterligare
föreskrifter".
Kemikontoret motsätter sig att tillstånden beläggs med avgifter, och
skriver:
Att införa kontroll av handel och hantering av vissa produkter med
hjälp av tillstånd meddelade av myndighet förestavas av samhälls-
hänsyn. Kostnaderna för sådan offentlig verksamhet bör enligt vår
mening därför bestridas med medel över statsbudgeten.
Den föreslagna tillståndsverksamheten får inte innebära att före-
tagens konkurrensförhållanden snedvrids. Därför måste bestämmel-
serna rymma möjligheter till "generella tillstånd" för företag som
hanterar tillståndspliktiga varor i löpande verksamhet utan anknytning
till narkotikatillverkning. Inte minst gäller detta varor, som hanteras
i mycket stora kvantiteter i industriella processer.
Kemikontoret föreslår också att det får tillfälle till ett nära samråd vid
utarbetandet av tillämpningsföreskrifterna för tillståndsgivningen.
Riksåklagaren är oklar över vilken grund regeringen skulle ha för att
delegera åt Läkemedelsverket och Generaltullstyrelsen att besluta om
föreskrifter, och frågar: "Kan den möjligen härledas till 7 b § andra
stycket i förslaget?"
55
12 a § Prop. 1992/93:186
Generaltullstyrelsen finner syftet med 12 a § svårbegripligt eftersom Bilaga 2
13 § reglerar de fall där gärningen inte är belagd med straff enligt
narkotikastrafflagen eller varusmugglingslagen. Till skillnad från den
senare lagen krävs för ansvar i 13 § endast oaktsamhet, framhåller
General tullstyrelsen.
Riksåklagaren ifrågasätter om 12 a § fyller någon funktion, och yttrar:
"Om den skall kvarstå bör den formuleras mera neutralt (jfr motsvar-
ande bestämmelse i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop-
ningsmedel)."
Socialstyrelsen vill ha skärpt straffansvar och anser att fängelse bör vara
normalpåföljden.
Riksåklagaren menar att också "de ämnen som omfattas av lagen och
som varit föremål för brott enligt denna" bör kunna förverkas. För-
slaget i 13 a § avser endast förverkande av utbyte av brott och torde i
praktiken få en mycket begränsad tillämplighet, enligt Riksåklagaren.
Läkemedelsverket har inget att erinra vad gäller förslagen till lag respek-
tive förordning. Verket anser att kemikalieleverantörer möjligen kunde
åläggas att rapportera om misstänkt olovliga verksamheter. "Myndig-
hetsuppgifterna faller väl in i Läkemedelsverkets nuvarande kontroll av
narkotika och tekniska alkoholprodukter", enligt verkets mening. Den
föreslagna avgiftsfinansieringen är verket tveksamt till, och anför föl-
jande:
Avgiften föreslås läggas på tillstånd som verket kommer att utfärda.
Dessa omfatttar företag som har kemikalier i förteckning 1 samt
anmälda företag (förteckning 2 och 3) som exporterar till land där
tillstånd för import krävs. Troligt är att dessa tillstånd kommer att bli
få och koncentreras till ett fåtal företag. Dessa företag skulle således
komma att belastas av en oproportionerligt stor avgift. Mot denna
bakgrund vill Läkemedelsverket föreslå att kostnaderna för kontrollen
under ett uppbyggnadsskede bekostas av statsanslag. Då erfarenhet
vunnits efter något år eller två bör ett säkrare underlag föreligga för
en avgiftsfinansiering.
Rimligt är att denna då skulle spridas ut på alla de företag som im-
porterar och exporterar de reglerade kemikalierna via en årlig avgift
ev. försäljningsrelaterad samt en avgift för vaije beviljat tillstånd.
Detta skulle sprida kostnaderna på betydligt fler företag och därmed
ej bli betungande och kunna orsaka konkurrensskevhet mot alter-
nativa kemikalier eller mot utländska leverantörer. Osäkerheten om
ett sådant avgiftssystem är dock stor varför Läkemedelsverket anser
att införandet bör ske först efter att kontrollen byggts upp och ett
säkrare underlag föreligger.
56
Läkemedelsverket finner svårt att uppskatta resursbehovet för den nya
kontrollverksamheten eftersom det inte äger exakt kännedom om han-
deln med de kemikalier som kontrollen omfattar. I uppbyggnadsskedet
torde insatserna bli rätt omfattande. Verket avser därför att återkomma
med en mer exakt uppskattning av resursåtgång och medelsbehov.
Kemikalieinspektionen påpekar att två av de sex ämnen som anges i
dess föreskrifter (KIFS 1986:5) om tillståndskrav för livsfarliga och
mycket farliga kemiska produkter inte är med på förteckningen över de
ämnen som avses bli kontrollerade. Därför föreslår inspektionen att man
överväger att de två återstående ämnena, amylnitrit och isobutylnitrit,
tas om hand inom läkemedelslagstiftningen.
Generaltullstyrelsen finner det viktigt att även s.k. brokers bör bli
föremål för tillsyn. Därutöver bör enligt styrelsen även vissa tradingför-
etag och befraktare kunna kontrolleras. Gemensamt för dessa typer av
verksamheter är att någon fysisk befattning inte sker med varan. Styrel-
sen yttrar därför:
För tullverkets del finns vare sig skyldighet eller befogenhet att
kontrollera handlingar för varor som fysiskt inte finns eller har be-
funnit sig inom landet. Generaltullstyrelsen föreslår att ett tillägg i
lagen (1992:860) görs, där tullen ges befogenhet i andra fall än som
avses i 75 § tullagen att utöva tillsyn hos s.k. brokers, tradingföretag
och befraktare i syfte att motverka olaglig förmedling, handel eller
transport av ämnen som kan användas vid olaglig tillverkning av
narkotika. Denna typ av företag skall tillhandahålla upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen.
Göta hovrätt vill att lagtexten justeras så att ordet "framställning" byts
ut mot "tillverkning" för att lydelsen skall bli konsekvent.
Kammarrätten i Stockholm anser att promemorian är ofullständig och
att den saknar "en analys och diskussion av betydelsen för svenskt
vidkommande av de redovisade internationella instrumenten". Kammar-
rätten fortsätter:
Promemorian utgår från att en anpassning av svensk lagstiftning skall
ske och nämner (s. 53) som grund härför enbart att FN:s narkotika-
brottskonvention har godkänts av riksdagen den 30 maj 1991 och att
dåvarande biträdande socialministern senare - när och i vilket sam-
manhang får man inte veta - har uttryck den svenska regeringens
avsikt att prioritera arbetet med att överväga hur CATF-rekommen-
dationema skulle kunna omsättas i svenska bestämmelser och andra
åtgärder. Det anges också att den svenska regeringen i princip har
godtagit CATF-rekommendationema. När ett sådant principiellt
ställningstagande av regeringen skulle ha skett redovisas dock inte.
Mot bakgrund av det anförda framstår det för Kammarrätten som
oklart i vad mån den egentliga grunden för den tillämpade lagstift-
ningen är narkotikabrottskonventionen, som Sverige har tillträtt utan
att vidta lagstiftningsåtgärder i nu aktuellt avseende, eller CATF-
rekommendationema eller eventuellt EG-förordningama på området.
Det är därvid att märka att CATF-rekommendationema inte är folk-
rättsligt bindande instrument och att EG-förordningama enligt uppgift
i promemorian inte omfattas av EES-avtalet.
Troligen förhåller det sig så, att det är angeläget - men inte ofrån-
Prop. 1992/93:186
Bilaga 2
57
komligt - att Sverige vidtar lagstiftningsåtgärder i linje med CATF-
rekommendationema, eftersom Sverige har deltagit aktivt i det sam-
arbete på narkotikakontrollområdet som har fortsatt efter 1988 års
narkotikabrottskonvention. Det kan också tänkas vara lämpligt att
Sverige redan nu vidtar förberedelser för anpassning av sin lagstift-
ning till EG-förordningama med hänsyn till strävandena mot svenskt
medlemskap i EG. Om dessa förmodanden beträffande de före-
liggande motiven för lagstiftning är riktiga finns det givetvis inte
några erinringar från Kammarrättens sida mot att föreslagen anpass-
ning görs.
Kammarrätten påtalar också att promemorian inte innehåller något
förslag till ikraftträdande av de nya, ändrade reglerna. I övrigt in-
stämmer Kammarrätten med promemorian "att de kompletterande lag-
regler som kan behövas lämpligast tas in i narkotikakontrollagen".
Prop. 1992/93:186
Bilaga 2
58
Prop. 1992/93:186
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika
dels att det i lagen skall inforas sex nya paragrafer, 7 a, 7 b, 7 c, 8 a,
9 a och 13 a §§ samt närmast före 7 a § en ny rubrik av följande
lydelse,
dels att 8, 9, 11, 12 och 13 §§ samt rubrikerna närmast före 8 och
13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Kemiska ämnen som kan använ-
das vid olaglig tillverkning av
narkotika
7 » § Bestämmelserna i
7 b-14 §§ gäller i den utsträck-
ning regeringen föreskriver kemi-
ska ämnen som kan användas vid
olaglig tillverkning av narkotika.
7 b § Den som tar befattning
med sådana ämnen som avses i
7 a § skall vidta de åtgärder och i
övrigt iaktta sådan försiktighet
som behövs för att förhindra att
ämnena används till olaglig till-
verkning av narkotika.
Regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, Läke-
medelsverket, får meddela före-
skrifter om särskilda försiktighets-
åtgärder.
7 c § Regeringen får föreskriva
att yrkesmässig verksamhet av-
seende import, export, sändande
genom tullområdet (transit),
tillverkning, handel, transport och
förvaring av ämnen som avses i
7 a § får bedrivas endast efter
tillstånd eller efter anmälan om
verksamheten.
59
Nuvarande lydelse
8 § Läkemedelsverket prövar
frågor om tillstånd enligt denna
lag. Tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs. Vid pröv-
ningen skall verket särskilt ta
hänsyn till innehållet i de överens-
kommelser om narkotika som
Sverige har biträtt. Ett tillstånd
får återkallas av verket, om det
behövs för att förebygga missbruk
av narkotika.
9 § Den som importerar, ex-
porterar eller tillverkar narkotika
eller handlar med narkotika skall
föra sådana anteckningar som
behövs för att kontrollera efterlev-
naden av bestämmelserna i denna
lag och föreskrifter som med-
delats med stöd av lagen. Före-
ståndare för en vetenskaplig insti-
tution där narkotika används i
vetenskapligt syfte, skall föra
sådana anteckningar som behövs
för kontrollen av användningen.
Föreslagen lydelse
8 § Läkemedelsverket prövar
frågor om tillstånd enligt denna
lag. Tillstånd skall förenas med
de villkor som behövs. Vid pröv-
ningen skall verket särskilt ta
hänsyn till innehållet i de överens-
kommelser om narkotika och om
kemiska ämnen som kan användas
vid olaglig tillverkning av narko-
tika som Sverige har biträtt. Ett
tillstånd får återkallas av verket,
om det behövs för att förebygga
missbruk av narkotika eller för att
förebygga att ett ämne används
till olaglig tillverkning av narko-
tika. Ett tillstånd får också åter-
kallas om tillståndshavaren har
åsidosatt föreskrifter eller villkor
som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
8 a § Anmälan om verksamhet
som avses i 7 c § skall göras hos
Läkemedelsverket.
9 § Den som importerar, ex-
porterar, tillverkar, eller handlar
med narkotika eller bedriver tillstånds-
eller anmälningspliktig verksam-
het beträffande ämnen som avses i
7 a § skall föra sådana anteck-
ningar som behövs för att kon-
trollera efterlevnaden av bestäm-
melserna i denna lag och före-
skrifter som meddelats med stöd
av lagen. Detsamma gäller den
som sänder sådana varor genom
tullområdet. Föreståndare för en
vetenskaplig institution där narko-
tika används i vetenskapligt syfte,
skall föra sådana anteckningar
som behövs för kontrollen av
användningen.
9 a § Den som yrkesmässigt
importerar, exporterar, tillverkar
eller handlar med narkotika eller
sådana ämnen som avses i 7 a §
skall på varans förpackning
genom märkning eller på annat
Prop. 1992/93:186
Bilaga 3
60
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:186
Bilaga 3
För tillsyn har läkemedelsverket
rätt till tillträde dels till områden,
lokaler och andra utrymmen som
används i samband med tillverk-
ning eller annan hantering av
narkotika, av utgångsämnen till
narkotika eller av förpack-
ningsmaterial, dels till utrymmen
där prövning av narkotikans
egenskaper utförs. Verket får i
sådana utrymmen göra under-
sökningar och ta prover. Läke-
medelsverket har dock inte med
stöd av denna lag rätt till tillträde
till bostäder.
sätt ange narkotikans eller ämnets
namn. Detsamma gäller den som
sänder en sådan vara genom
tullområdet.
11 § Läkemedelsverket har rätt
att på begäran få de upplysningar
och handlingar som behövs för
tillsynen och får meddela de
förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller
föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall efter-
levas.
För tillsyn har Läkemedels-
verket rätt till tillträde dels till
områden, lokaler och andra ut-
rymmen som används i samband
med import, export, sändande
genom tullområdet, tillverkning,
handel, transport, förvaring eller
annan hantering av narkotika, av
ämnen som avses i 7 a §, andra
utgångsämnen till narkotika eller
av förpackningsmaterial, dels till
utrymmen där prövning av narko-
tikans egenskaper utförs. Verket
får i sådana utrymmen göra un-
dersökningar och ta prover. Läke-
medelsverket har dock inte med
stöd av denna lag rätt till tillträde
till bostäder.
Polismyndigheten skall lämna
det biträde som behövs för tillsyn
enligt denna paragraf.
På begäran skall den som förfogar över sådana varor som avses i
andra stycket lämna nödvändigt biträde vid undersökningen. För uttaget
prov betalas inte ersättning. Ett beslut om föreläggande eller förbud får
förenas med vite. Om tillträde eller biträde vägras får Läkemedelsverket
också förelägga vite.
12 § Regeringen får i fråga om
import, export, tillverkning,
handel, förordnande, utlämnande
och anteckningar besluta om
ytterligare föreskrifter.
12 § Regeringen får i fråga om
import, export, tillverkning,
handel, sändande genom tull-
området, transport, förvaring,
förordnande, utlämnande, anteck-
ningar och märkning besluta om
ytterligare föreskrifter.
Regeringen får överlåta till Läkemedelsverket och Generaltullstyrelsen
att besluta om sådana föreskrifter.
61
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
A/irvar Ansvar m.m.
13 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är
belagd med straff enligt narkotikastrafflagen (1968:64), eller enligt
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet
Prop. 1992/93:186
Bilaga 3
1. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag,
eller
2. lämnar oriktig uppgift i ären-
de om tillstånd enligt denna lag.
1. bedriver sådan verksamhet
som avses i 7 c § utan erforderligt
tillstånd eller utan att göra före-
skriven anmälan om verk-
samheten, eller
2. bryter mot 9 § eller 9 a §,
3. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av denna lag,
eller
4. lämnar oriktig uppgift i ären-
de om tillstånd eller i anmälan om
verksamhet enligt denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
13 a § Ämnen som avses i 7 a §
och som har varit föremål för
brott enligt 13 § eller värdet
därav samt utbyte av sådant brott
skall förklaras förverkat om det
inte är uppenbart oskäligt.
62
Härigenom föreskrivs att 11 a § lagen (1992:860) om kontroll av
narkotika i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1276) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:186
Bilaga 3
Nuvarande lydelse
11 a § För att täcka statens
kostnader för kontrollen av narko-
tika skall den som söker eller har
erhållit tillstånd enligt 3-5 §§
erlägga särskilda avgifter som
bestäms av regeringen.
Föreslagen lydelse
11 a § För att täcka statens
kostnader för kontrollen av narko-
tika och av ämnen som kan an-
vändas vid olaglig tillverkning av
narkotika skall den som söker
eller har erhållit tillstånd enligt
3-5 §§ erlägga särskilda avgifter
som bestäms av regeringen. Det-
samma gäller den som söker eller
har erhållit tillstånd eller gör
anmälan som avses i 7 c §.
63
Prop. 1992/93:186
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-02-25
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1993 har
regeringen på hemställan av statsrådet Bengt Westerberg beslutat
inhämta lagrådets yttrande över
1. förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narko-
tika,
2. förslag till lag om ändring i lagen (1992:1276) om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Per Sundberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet-.
Paragrafen innehåller enligt sin ordalydelse ett bemyndigande för
regeringen att föreskriva i vilken utsträckning bestämmelserna i
7 b-14 §§ skall gälla kemiska ämnen som kan användas vid olaglig
tillverkning av narkotika. Som lagrådet uppfattat saken överensstämmer
emellertid detta inte helt med paragrafens syfte. Avsikten är i stället att
regeringen i en förordning skall ta in en eller flera förteckningar ut-
visande vilka kemiska ämnen som - på grund av sin användbarhet vid
olaglig tillverkning av narkotika - skall omfattas av bestämmelserna i
8-14 §§. Lagrådet föreslår mot bakgrund av det anförda att den nu
förevarande paragrafen ges följande lydelse:
"Bestämmelserna i 8 - 14 §§ skall tillämpas även på kemiska ämnen
som kan användas vid olaglig tillverkning av narkotika. Regeringen
meddelar föreskrifter om vilka ämnen det gäller."
Första stycket innehåller en allmän bestämmelse om att den som tar
befattning med ämne som avses i 7 a § skall iaktta sådan försiktighet
som behövs för att förhindra att ämnet används till olaglig tillverkning
av narkotika. Enligt lagrådets mening kan uttrycket "tar befattning med”
uppfattas så att det endast tar sikte på den som har direkt (fysisk)
kontakt med ämnet i fråga. Eftersom jämväl andra personer avses skola
omfattas av kravet på försiktighet kan det finnas skäl att utvidga den
beskrivna personkretsen till den som "direkt eller indirekt tar befattning
med" sådana ämnen som avses i 7 a §.
64
Enligt andra stycket får regeringen eller, efter regeringens bemyn- Prop. 1992/93:186
digande, Läkemedelsverket meddela föreskrifter om särskilda försik- Bilaga 4
tighetsåtgärder. I remissprotokollet har inte diskuterats relationen mellan
detta bemyndigande och det generella bemyndigandet i 12 § för rege-
ringen eller - efter vidaredelegering - Läkemedelsverket att besluta om
ytterligare föreskrifter i fråga om import, export, tillverkning, handel,
transit, transport, förvaring, förordnande, utlämnande, anteckningar och
märkning. Såvitt lagrådet kan förstå finns det inget som hindrar att
bemyndigandet i 12 § utnyttjas för utfärdande av förskrifter om erfor-
derliga försiktighetsåtgärder vid olika slags befattning med kemiska
ämnen. Bemyndigandet i andra stycket av nu förevarande paragraf
framstår därmed som obehövligt. Lagrådet förordar att bemyndigandet
slopas.
Enligt 7 c § får regeringen föreskriva att viss där angiven hantering av
de aktuella ämnena får bedrivas endast efter tillstånd eller efter anmälan
om verksamheten. I nu förevarande paragraf sägs att sådan anmälan om
verksamhet som avses i 7 c § skall göras hos Läkemedelsverket. Be-
stämmelsen härom kan med fördel ingå som ett andra stycke i 8 §, som
reglerar Läkemedelsverkets prövning av frågor om tillstånd enligt lagen
samt verkets rätt att under vissa angivna omständigheter återkalla ett
meddelat tillstånd.
Lagrådet föreslår, att den föreslagna 8 a § får utgå och att till 8 §
fogas ett nytt andra stycket med följande lydelse:
"Anmälan som avses i 7 c § skall göras hos Läkemedelsverket."
Paragrafen innehåller vissa bestämmelser angående Läkemedelsverkets
befogenheter som tillsynsmyndighet. I andra stycket föreskrivs f.n. att
verket har rätt att få tillträde till bl.a. vissa områden, lokaler och ut-
rymmen som används i samband med tillverkning eller annan hantering
av narkotika, utgångsämnen till narkotika eller förpackningsmaterial.
I remissen föreslås att nämnda stycke kompletteras med bestämmelser
som anger att samma tillträdesrätt skall gälla för angivna utrymmen
vilka används också för import, export, transit, handel, transport och
förvaring - förutom av narkotika - av nu aktuella ämnen samt andra
utgångsämnen till narkotika. I ett nytt tredje stycke anges vidare att
polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för den tillsyn
paragrafen reglerar.
De föreslagna kompletteringarna i andra stycket, i förening med
regeln om möjlighet att anlita biträde av polis, väcker frågan om inte
befogenheterna enligt nämnda stycke fått en betydligt vidare omfattning
än som kan antas vara nödvändigt. Lagrådet tänker till en böljan på att
den vidgade uppräkningen av skilda befattningar med angivna varor,
som ger Läkemedelsverket en rätt till tillträde, innebär att regleringen i
praktiken kommer att omfatta en synnerligen stor krets av "områden,
lokaler och andra utrymmen". Genom beskrivningen "annan hantering"
65
i förening med "ämnen som avses i 7 a §” kan regeln rent av bli till-
lämpning på t.ex. en verkstad eller annat utrymme där det ibland an-
vänds en mindre kvantitet aceton eller saltsyra. Till detta kommer att
bestämmelsen som nämnts också avses gälla "andra utgångsämnen till
narkotika" samt "förpackningsmaterial".
Nämnda beskrivningar har enligt uppgift vid föredragningen inför lag-
rådet sina motsvarigheter i 24 § läkemedel slagen (1992:859). Proposi-
tionen med förslag till nämnda lag liksom till förevarande lag
(1991/92:107) innehåller inga upplysningar om vad som avses med
"utgångsämnen till narkotika" respektive "förpackningsmaterial". Mot
bakgrund av vad remissen innehåller om vilka kemiska ämnen som är
så viktiga i förevarande sammanhang att de avses bli föremål för en
föreskrift enligt 7 a § kan konstateras, att det redan då i flera fall blir
fråga om ämnen som till alldeles övervägande del används för annat än
framställning av narkotika. Det är därmed sannolikt att detsamma i ännu
högre grad kan vara fallet beträffande sådana ytterligare, mindre viktiga
ämnen, som kan tänkas falla under beskrivningen "andra utgångsämnen
till narkotika". Vad särskilt gäller "förpackningsmaterial" bör vidare
framhållas att uttrycket från språklig synpunkt lätt kan antas omfatta
även papper, glas eller annat som används vid framställning av förpack-
ningar.
Det anförda bör enligt lagrådets mening föranleda nya överväganden
under det fortsatta lagstiftningsarbetet angående den rimliga omfattning-
en av ifrågavarande befogenheter. Som nämnts ifrågasätter lagrådet i
synnerhet den föreslagna utvidgningen såvitt gäller ämnen som avses i
7 a § i förhållandet till dels "annan hantering" - efter alla nu föreslagna
uppräknade särskilda befattningar - dels "andra utgångsämnen till nar-
kotika" och dels "förpackningsmaterial".
12 §
Lagrådet hänvisar till vad som anförts i anslutning till 7 b §.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1992/93:186
Bilaga 4
66
Prop. 1992/93:186
Propositionen..................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1993 . 17
1 Ärendet och dess beredning.................... 17
2 Bakgrund ............................... 18
2.1 Det internationella arbetet.................. 18
2.1.1 FN: s allmänna narkotikakonvention och konven-
tion om psykotropa ämnen............. 18
2.1.2 1988 års narkotikabrottskonvention........ 18
2.1.3 Chemical Action Task Force (CATF) ......20
2.1.4 Europeiskt samarbete för att genomföra CATF-
rekommendationema .................23
2.1.5 EG:s bestämmelser..................23
2.2 Svenska regler om kontroll av narkotika.........27
2.3 Ämnena enligt 1988 års konvention, förekomsten i
Sverige och till ämnena knutna restriktioner....... 30
2.4 Lagstiftning om kontrollen av ämnen som kan an-
vändas till olaglig tillverkning av narkotika....... 32
2.5 Innehållet i lagstiftningen..................33
2.6 Kontroll och tillsyn......................35
2.7 Straff, förverkande......................38
2.8 Finansiering av verksamheten ...............39
2.9 Ikraftträdandet av den nya läkemedelslagstiftningen . . 40
3 Kostnader och resursbehov.....................40
4 Upprättade lagförslag........................41
5 Specialmotivering ..........................42
6 Hemställan ..............................48
7 Beslut .................................48
Bilaga 1 Departementspromemorians lagförslag ..........49
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden ...........53
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag ................59
Bilaga 4 Lagrådets yttrande ......................64
67
gotab 43308, Stockholm 1993