Prop.
1992/93:17
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut-
drag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1992 för den åtgärd och det
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Könberg
I propositionen redovisas en överenskommelse som träffats mellan staten
och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen m.m. för år 1993. Den ansluter i princip till det system
med schabloniserade ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som inför-
des fr.o.m. år 1985. Till skillnad från tidigare år har dock parterna -
genom beslut av riksdagen - fört överläggningarna med utgångspunkt i
en fastställd utgiftsram på 6 995 mkr.
Av utgiftsramen skall drygt 5 miljarder kronor utges till sjukvårds-
huvudmännen i form av en allmän sjukvårdsersättning. Vidare skall den
särskilda ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser som
år 1992 uppgår till högst 485 mkr utges med oförändrat belopp under år
1993. Detsamma gäller det ekonomiska stöd på högst 20 mkr till sjuk-
vårdshuvudmännen vilket syftar till en bättre informationsförsörjning på
alla nivåer inom hälso- och sjukvården. Vissa smärre justeringar har
överenskommits vad gäller övriga särskilda ersättningar.
Enligt överenskommelsen skall administrationen av pensionärernas
avgifter vid sjukhusvård tills vidare ligga kvar hos försäkringskassorna.
Parterna är dock överens om vissa åtgärder för att i möjligaste mån
minska uppkomna skillnader i avgiftsregler för beräkning av sjukhus-
vårdsavgifter mellan pensionärer och övriga försäkrade. Denna harmoni-
sering föranleder även två justeringar i avgiftsreglerna för pensionärer,
dels att avgiftstaket höjs till högst 75 kr per vårddag, dels att någon
vårdavgift inte tas ut för utskrivningsdagen.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 17
I anslutning härtill föreslås även - i enlighet med tidigare utfästelse om
kompensation för slopande av det avgiftsfria året för förtidspensionärer
- att avgiften för yngre förtidspensionärer reduceras till hälften under de
första 30 dagarna av varje vårdperiod. Dessa åtgärder förutsätter änd-
ringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring. 1 propositionen läggs
därför fram förslag om sådana lagändringar.
Vidare föreslås - i enlighet med vad som tidigare aviserats av rege-
ringen — en höjning av det maximala taket för det högkostnadsskydd
som finns mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader från 1 500 till
1 600 kr fr.o.m. den 1 januari 1993. Landstingsförbundet skall enligt
överenskommelsen rekommendera sjukvårdshuvudmännen att tillämpa
det högre egenkostnadstaket samtidigt som de kommer att informeras
om möjligheterna att kombinera ett beslut härom med beslut om t.ex.
avgiftsnedsättning eller avgiftsbefrielse för särskilt utsatta grupper. Häri-
genom förutsätts att samtliga sjukvårdshuvudmän kommer att tillämpa
den ovan föreslagna beloppsgränsen för högkostnadsskyddet. Höjningen
av beloppsgränsen förutsätter ändring i lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m. Propositionen innehåller även förslag om
ytterligare en ändring i sistnämnda lag samt förslag till lag om ändring i
läkemedelsförordningen (1962:701). Den förra ändringen är av försäk-
ringsteknisk art, medan den senare krävs för att undvika att olika regler
om fastställande av läkemedelspris skulle komma att gälla samtidigt för
den händelse läkemedelslagen (1992:859) träder i kraft vid en senare
tidpunkt än den 1 januari 1993 och läkemedelsförordningen därigenom
upphävs.
I propositionen redovisas också att den rikstäckande vårdgarantin bi-
behålls även efter år 1992. Landstingsförbundet kommer att rekommen-
dera sjukvårdshuvudmännen riktlinjer för en fortsatt vårdgaranti under
år 1993.
Prop. 1992/93:17
Prop. 1992/93:17
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 2 kap. 12 § och 3 kap. 4 a och 15 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 12 c §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 k
12
För vaije dag då en pensionsbe-
rättigad, som är bosatt här i lan-
det, får sjukhusvård på grund av
sjukdom skall försäkringskassan ta
ut en avgift enligt vad som anges i
denna paragraf.
Avgift tas ut från den som uppbäi
pension.
v
§2
För varje dag då en pensionsbe-
rättigad, som är bosatt här i lan-
det, får sjukhusvård på grund av
sjukdom skall försäkringskassan ta
ut en avgift enligt vad som anges i
denna paragraf. Avgift skall inte
tas utför utskrivningsdagen.
hel ålderspension eller hel förtids-
Avgiften beräknas av försäk-
ringskassan med hänsyn till stor-
leken vid vårdtillfället av pen-
sionsförmåner i form av ålders-
pension, förtidspension och om-
ställningspension enligt denna lag,
änkepension enligt äldre lagstift-
ning, pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott
och särskilt pensionstillägg enligt
lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller han-
dikappat barn. Avgiften skall
utgöra en tredjedel av summan av
förmånerna räknade per dag, dock
högst 65 kronor för varje vårddag.
Vid beräkningen av avgiften per
vårddag skall förmånernas månads-
belopp delas med 30. Avgiften per
vårddag avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avgiften för en
kalendermånad får aldrig överstiga
avgiften för 30 vårddagar.
Avgiften beräknas av försäk-
ringskassan med hänsyn till stor-
leken vid vårdtillfället av pen-
sionsförmåner i form av ålders-
pension, förtidspension och om-
ställningspension enligt denna lag,
änkepension enligt äldre lagstift-
ning, pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott
och särskilt pensionstillägg enligt
lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller han-
dikappat barn. Avgiften skall
utgöra en tredjedel av summan av
förmånerna räknade per dag, dock
högst 75 kronor för vaije vårddag.
Vid beräkningen av avgiften per
vårddag skall förmånernas månads-
belopp delas med 30. Avgiften per
vårddag avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avgiften för en
kalendermånad får aldrig överstiga
avgiften för 30 vårddagar.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1992:377.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:17
Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsför-
måner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. För-
säkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på
grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon
avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna
vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller
uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Avgift-
erna tillfaller den allmänna försäkringen.
12 c §
Om den pensionsberättigade inte
har fyllt 40 år skall den avgift som
följer av bestämmelserna i
12-12 b §§ sättas ned till hälften
för de första 30 dagarna av varje
vårdtillfälle.
3 kap.
4 a
För varje dag då en försäkrad
vistas vid en sådan vårdinrättning
som enligt lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och
andra vårdinrättningar övertagits
av kommunen skall sjukpenning
enligt denna lag minskas med
70 kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens be-
lopp. Därvid skall det belopp
varmed minskning sker avrundas
till närmast lägre hela krontal.
§3
För varje dag då en försäkrad
vistas vid en sådan vårdinrättning
som enligt lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och
andra vårdinrättningar övertagits
av kommunen skall sjukpenning
enligt denna lag minskas med
80 kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens be-
lopp. Därvid skall det belopp
varmed minskning sker avrundas
till närmast lägre hela krontal.
Första stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäk-
rade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.
15 §4
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, om tjänstgöringen
inte avser grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitions-
utbildning;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär-
skilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan
han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller
i fall som avses i 7 b § reser till utlandet med försäkringskassans med-
givande.
s Senaste lydelse 1991:1640.
4 Senaste lydelse 1991:1641
Nuvarande lydelse
För varje dag då en försäkrad
bereds vård i ett sådant hem för
vård eller boende eller familjehem
enligt socialtjänstlagen (1980:620)
som ger vård och behandling åt
missbrukare av alkohol eller nar-
kotika, skall sjukpenningen på
begäran av den som svarar för
vårdkostnaderna minskas med
70 kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens be-
lopp. Därvid skall det belopp
varmed minskning sker avrundas
till närmast lägre hela krontal. Det
belopp som sjukpenningen mins-
kas med skall betalas ut till den på
vars begäran minskningen har
gjorts.
Föreslagen lydelse
För varje dag då en försäkrad
bereds vård i ett sådant hem för
vård eller boende eller familjehem
enligt socialtjänstlagen (1980:620)
som ger vård och behandling åt
missbrukare av alkohol eller nar-
kotika, skall sjukpenningen på
begäran av den som svarar för
vårdkostnaderna minskas med
80 kronor, dock med högst en
tredjedel av sjukpenningens be-
lopp. Därvid skall det belopp
varmed minskning sker avrundas
till närmast lägre hela krontal. Det
belopp som sjukpenningen mins-
kas med skall betalas ut till den på
vars begäran minskningen har
gjorts.
Prop. 1992/93:17
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som
avses under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas
utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser skall
fortfarande tillämpas i fråga om avgift eller minskning av sjukpenning
som avser tid före ikraftträdandet.
Prop. 1992/93:17
Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 §'
Visar någon att han i den omfattning som anges i andra stycket har
köpt prisnedsatta eller andra läkemedel som avses i 3 § eller har erlagt
patientavgift för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som
avses i 2 kap. 2 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring eller
för motsvarande vård eller behandling som erhållits inom företagshälso-
vård, för vilken bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspektionen, är han
befriad från att därefter betala för utskrivna läkemedel. Befrielsen gäller
under den tid som återstår av ett år, räknat från det första vårdtillfället,
behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet.
För kostnadsbefrielse enligt
första stycket fordras att prisned-
satta läkemedel har inköpts för
eller patientavgifter erlagts med
sammanlagt minst 1 500 kronor.
Om en landstingskommun eller en
kommun som inte ingår i en lands-
tingskommun har beslutat att för
sin del tillämpa ett lägsta belopp
som understiger 1 500 kronor, skall
i stället det beloppet gälla för kost-
nadsbefrielse enligt första stycket
för den som är bosatt inom lands-
tingskommunen respektive kom-
munen.
För kostnadsbefrielse enligt
första stycket fordras att prisned-
satta läkemedel har inköpts för
eller patientavgifter erlagts med
sammanlagt minst 1 600 kronor.
Om ett landsting eller en kommun
som inte ingår i ett landsting har
beslutat att för sin del tillämpa ett
lägsta belopp som understiger
1 600 kronor, skall i stället det
beloppet gälla för kostnadsbefriel-
se enligt första stycket för den
som är bosatt inom landstinget
respektive kommunen.
Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin
vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för vårdtill-
fällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen sammanlagt
uppgår till vad som sägs i andra stycket.
Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även
för barn som under denna tid fyller 16 år.
Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den
med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har
varit gift eller har eller har haft barn med föräldern.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. En kostnadsbefrielse som gäller vid utgången av år 1992 skall bestå
enligt äldre föreskrifter även efter ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1990:1406.
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m. i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:894) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I andra fall än som avses i 2 och
2 a §§ skall det fastställda priset
för samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 120 kronor för ett
läkemedel och med hela det be-
lopp som överstiger 10 kronor för
varje ytterligare läkemedel. Ned-
sättningen med hela det belopp
som överstiger 120 kronor skall
göras på det läkemedel som har
högst pris. Någon nedsättning
skall inte göras om det samman-
lagda priset för två eller fler läke-
medel efter nedsättning inte skulle
komma att överstiga 720 kronor.
Om en förskrivning är avsedd att
expedieras mer än en gång, gäller
nedsättningen köpesumman vid
varje avsett expeditionstillfalle.
Vid beräkning av prisnedsättning-
en beaktas inte den avgift som kan
ha uttagits för expedition av tele-
fonförskrivna läkemedel.
§
I andra fall än som avses i 2 och
2 a §§ skall det fastställda priset
för samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 120 kronor för ett
läkemedel och med hela det be-
lopp som överstiger 10 kronor för
varje ytterligare läkemedel. Ned-
sättningen med hela det belopp
som överstiger 120 kronor skall
göras på det läkemedel som har
högst pris. Nedsättning skall göras
endast till den del det samman-
lagda priset för läkemedlen över-
stiger 120 kronor med tillägg för
10 kronor för varje läkemedel
utöver det första. Om en förskriv-
ning är avsedd att expedieras mer
än en gång, gäller nedsättningen
köpesumman vid varje avsett
expeditionstillfalle. Vid beräkning
av prisnedsättningen beaktas inte
den avgift som kan ha uttagits för
expedition av telefonförskrivna
läkemedel.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i
annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller
ammande kvinna eller till barn.
Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har
fastställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett
läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av pri snedsättning.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-
skrifter
1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen,
och
2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läke-
medel eller en viss grupp av sådana läkemedel.
Härigenom föreskrivs i fråga om läkemedelsförordningen (1962:701)'
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 15 § skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:17
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15
Farmacevtisk specialitet må, om
ej annat särskilt stadgas, icke
försäljas utan att vara registrerad
hos Läkemedelsverket. Farmacev-
tisk specialitet må icke registreras
med mindre den befunnits ända-
målsenlig och bestämmelserna i
4-6 §§ i övrigt iakttagits. Regist-
rering kan dock göras beroende av
förbehåll. Registrering må förbin-
das med särskilda villkor till före-
byggande av skada.
§2
Farmacevtisk specialitet må, om
ej annat särskilt stadgas, icke
försäljas utan att vara registrerad
hos Läkemedelsverket. Farmacev-
tisk specialitet må icke registreras
med mindre den befunnits ända-
målsenlig och bestämmelserna i
4 och 5 §§ i övrigt iakttagits.
Registrering kan dock göras be-
roende av förbehåll. Registrering
må förbindas med särskilda villkor
till förebyggande av skada.
Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras ge-
nom Läkemedelsverkets försorg. Uppstår anledning att ifrågasätta en
specialitets ändamålsenlighet, får verket förelägga registerhavaren att
visa att specialiteten är ändamålsenlig.
Registrering må återkallas om förhållanden, som legat till grund för
registreringen, icke längre äro för handen eller om föreläggande enligt
andra stycket icke efterkommes. Aterkallelse av registrering må ock ske
om villkor för specialitetens tillhandahållande åsidosättes eller om spe-
cialiteten är föremål för reklam som innefattar oriktig, starkt överdriven
eller vilseledande uppgift om specialitetens verkan eller egenskaper i
övrigt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Senaste lydelse av 6 § 1970:207.
2 Senaste lydelse 1990:429.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992
Prop. 1992/93:17
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Könberg
Det nuvarande systemet med schabloniserad ersättning från den all-
männa sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen har gällt fr.o.m.
år 1985. Systemet innebar när det infördes en successiv övergång från
prestationsbundna ersättningar till en samlad ersättning per invånare i
form av en allmän sjukvårdsersättning. Härvid infördes även en samord-
ning med försäkringens ersättningar till försäkringsanslutna privatprakti-
serande läkare och sjukgymnaster för att förbättra förutsättningarna för
en samordnad planering av den offentliga och den privata hälso- och
sjukvården i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Förutom en allmän sjukvårdsersättning har varje år lämnats ett varie-
rande antal specialdestinerade ersättningar för olika ändamål till sjuk-
vårdshuvudmännen .
Under år 1992 utges från sjukförsäkringen sammanlagt 12 296 mkr,
varav 11 706,5 mkr utgör allmän sjukvårdsersättning.
År 1988 skedde en viktig ändring i fördelningen av denna ersättning
till sjukvårdshuvudmännen genom att principen om en invånarbaserad
sådan ersättning kompletterades med ett antal behovskriterier. Den så-
lunda utvecklade fördelningsmodellen för den allmänna sjukvårdsersätt-
ningen blev helt genomförd fr.o.m. år 1990. De socioekonomiska för-
delningskriterier som ligger till grund för den behovsrelaterade fördel-
ningen är skillnader i befolkningens dödlighet, sjukfrånvaro och förtids-
pensionering samt antalet ensamboende äldre. Modellen har givit sjuk-
vårdshuvudmännen ökade förutsättningar att anpassa hälso- och sjukvår-
dens resurser till skillnader i vårdbehoven.
Som en naturlig följd av den s.k. äldrereformen utgick överenskom-
melsen för år 1992 från en reducering av den allmänna sjukvårdsersätt-
ningen med drygt 3 miljarder kronor, eftersom ca 21 % av kostnaderna
för hälso- och sjukvården överfördes till kommunerna till följd av refor-
men.
Genom överenskommelsen för år 1992 enades parterna också om att
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 skall svara för debitering och
uppbörd av avgifter för sjukhusvård för bl.a. sjukpenningförsäkrade,
varför ordningen med avdrag på sjukpenning genom försäkringskassor-
nas och Riksförsäkringsverkets försorg skulle upphöra. Denna föränd-
ring var föranledd av införandet av en arbetsgivarperiod med sjuklön
under de första 14 dagarna av en sjukperiod.
Överenskommelsen för år 1992 innebar också att den året dessförinnan
införda särskilda ersättningen för att öka kapaciteten inom hälso- och
sjukvården för rehabiliterings-och behandlingsinsatser höjdes från 400
till 485 mkr. Ökningen av ersättningsbeloppet motiverades med de fram-
komna positiva erfarenheterna av medlens användning. Ersättningen
skall bidra till att sänka det s.k. ohälsotalet. Den utbetalas först sedan
försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen kommit överens om hur
medlen bäst skall användas för att förbättra kapaciteten vad gäller reha-
biliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården.
I överenskommelsen för år 1992 anges att det ur statsmakternas per-
spektiv är angeläget att utvecklingen inom hälso- och sjukvården kan
följas på nationell nivå och att nationella uppföljningar och utvärderingar
kan göras. Mot den bakgrunden betonades nödvändigheten av att stödja
åtgärder som syftar till en förbättrad informationsförsörjning inom hälso-
och sjukvården på alla nivåer. Parterna enades därför om att för det året
avsätta högst 20 mkr för att i första hand utveckla och förbättra informa-
tionsförsörjningen inom hälso- och sjukvården och högst 5 mkr som
delfinansiering av ett epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen.
Den överenskommelse som nu har träffats för år 1993 följer - med en
viktig avvikelse - i huvudsak de principer som lagts fast i tidigare träffa-
de överenskommelser fr.o.m. år 1985. Denna avvikelse har sin grund i
att regeringen i kompletteringspropositionen för budgetåret 1992/93
föreslog betydande förändringar i statsbidragssystemen för bl.a. lands-
tingen. Inom Socialdepartementets område föreslogs bl.a. i fråga om
bidraget till vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen att en utgifts-
ram på 6 995 mkr skulle fastställas för år 1993. I propositionen angavs
därvid även att överläggningar snarast skulle inledas med företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om fördelningen av ramen samt att regeringen
senare skulle redovisa resultatet av dessa för riksdagen. Det angavs
också att frågan om ett överförande av administrationen av sjukhus-
vårdsavdragen för pensionärer skulle omfattas av dessa överläggningar.
Riksdagen beslutade om anslag med utgångspunkt i regeringens förslag
om utgiftsram avseende bidraget för vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen.
Med utgångspunkt i riksdagens beslut har parterna enats om fördel-
ningen av nämnda utgiftsram. Vidare har parterna vid överläggningarna
behandlat frågan om ett överförande av administrationen av sjukhus-
vårdsavdragen samt möjligheten av att genomföra den av riksdagen
förordade höjningen från 1 500 till 1 600 kr av det maximala egenkost-
nadstaket för det högkostnadsskydd som finns för öppen sjukvård och
prisnedsatta läkemedel.
Prop. 1992/93:17
10
Fördelningen av utgiftsramen har skett med utgångspunkt i att nivån på
den allmänna sjukvårdsersättningen skall tillgodose två viktiga krav. Det
första är att den allmänna sjuk vårdsersättningens storlek för resp, sjuk-
vårdshuvudman bör överstiga summan av de försäkringsersättningar som
under föregående år har utbetalats av försäkringskassan till de försäk-
ringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som var
verksamma inom huvudmannens geografiska område. Det andra kravet
är att den nuvarande behovsbaserade fördelningsprincipen av ersättning-
en skall bibehållas. Detta har lett fram till att den allmänna sjukvårdser-
sättningen bör uppgå till sammanlagt 5 006 mkr.
Fr.o.m. år 1992 innehar sjukvårdshuvudmännen det ekonomiska och
administrativa huvudmannaskapet för sjukresor samt för akuta lufttran-
sporter. För detta erhöll huvudmännen genom en särskild överenskom-
melse sjukreseersättning för det året med 1 396 mkr samt ett engångsbe-
lopp på 20 mkr för vissa initialkostnader enbart avseende år 1992. Part-
erna har genom den nu träffade överenskommelsen enats om ett oförän-
drat belopp för sjukreseersättningen år 1993.
Riksförsäkringsverkets utvärdering av den särskilda ersättningen på
400 mkr för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser som
infördes år 1991 beräknas bli redovisad för regeringen under hösten
1992.
Mot bakgrund av de allmänt omvittnade goda erfarenheterna är parter-
na överens om det angelägna i att behålla denna ersättningsform även
med beaktande av den begränsade totalramen samt att ersättningen för
år 1993 skall vara oförändrad i förhållande till föregående år, dvs.
485 mkr.
Vidare gäller att parterna är överens om att även under år 1993 fort-
sätta satsningen på att stödja åtgärder som syftar till en bättre informa-
tionsförsörjning inom hälso- och sjukvården. Av utgiftsramen avsätts
därför - i likhet med föregående år - högst 20 mkr för att i första hand
utveckla och förbättra denna samt ytterligare högst 5 mkr som delfinan-
siering av det centrum för epidemiologi och social analys som inrättats
vid Socialstyrelsen.
När det gäller övriga frågor som omfattas av överenskommelsen vill
jag särskilt framhålla följande. Parterna är ense om att administrationen
av pensionärernas avgifter vid sjukhusvård ligger kvar hos försäkrings-
kassorna även under år 1993. Motivet för detta är bl.a. de förändringar
som förväntas inträffa till följd av genomförande av Ädelavgiftsutred-
ningens förslag angående avgiftssystemen inom kommunernas äldre- och
handikappomsorg. För att minimera de skillnader i avgifter som under
år 1992 uppstått mellan pensionärer och övriga vid sjukhusvård är dock
parterna överens om att för år 1993 vidta olika åtgärder. Det innebär
bl.a. behov av att företa vissa ändringar i avgiftsreglerna vid sjukhus-
vård.
Den andra frågan gäller höjningen av maximibeloppet för högkostnads-
skyddet till 1 600 kr vilken aviserades i årets budgetproposition och som
riksdagen inte haft någon erinran emot. Riksdagen tillfogade emellertid
att staten inte skall bära några kostnader för läkemedel om en sjukvårds-
huvudman skulle besluta att tillämpa ett lägre egenkostnadstak.
Prop. 1992/93:17
11
Det skulle vara praktiskt genomförbart att utforma ett system för
registrering av uteblivna läkemedelsavgifter vid tillämpning av ett lägre
egenkostnadstak än 1 600 kr så att Apoteksbolaget i efterhand skulle
komma att kunna debitera huvudmännen faktiska belopp motsvarande
dessa avgifter. En sådan lösning som skulle kräva en lagändring, skulle
dock medföra betydande merarbete och besvär för alla berörda, inte
minst för de försäkrade. Med anledning härav har parterna enats om att
den nuvarande ordningen i princip skall bibehållas. Detta bygger på att
sjukvårdshuvudmännen följer en rekommendation från Landstingsför-
bundet om att tillämpa ett egenkostnadstak på 1 600 kr.
Jag förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs
på det sätt som jag redovisar i det följande.
Den föreslagna anpassningen av avgiftsreglerna vid sjukhusvård mellan
pensionärer och övriga försäkrade gör det nödvändigt att göra vissa
ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Förslaget om
höjning av taket inom högkostnadsskyddet förutsätter ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m. I övrigt an-
kommer det på regeringen att fatta nödvändiga beslut.
Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen genom
att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Jag kommer
senare att föreslå regeringen de förordningsändringar som krävs för
genomförandet.
Jag förutsätter att sjukvårdshuvudmännen ger berörd personal inom
hälso- och sjukvården information om innehållet i den träffade överens-
kommelsen.
Prop. 1992/93:17
Sjukvårdsersättning från den allmänna sjukförsäkringen utges enligt
2 kap. AFL i form av ersättning för bl.a. öppen hälso- och sjukvård,
läkarvård, sjukvårdande behandling som utförs av annan än läkare,
sjukhusvård, tandvård samt för resekostnader i samband med vården
eller behandlingen. Vidare utges viss ersättning för sjukvårdshuvudmän-
nens kostnader för handikapphjälpmedel samt ersättning för avinstitutio-
nalisering och förebyggande hälsovård. Ersättningarna utbetalas enligt
grunder som regeringen fastställer.
Som en följd av att nya regler infördes fr.o.m. år 1985 för ersättning
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ändrades även reglerna
för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till sjuk-
försäkringens ersättningssystem. Den då införda ordningen för försäk-
ringsanslutning gäller alltjämt med vissa mindre ändringar. Jag återkom-
mer senare med en mer ingående beskrivning av villkoren för anslutning
till försäkringen (avsnitt 2.4).
12
Det totala ersättningsbelopp som lämnas från sjukförsäkringen till sjuk-
vårdshuvudmännen uppgår till 12 296 mkr för år 1992. Av detta belopp
utgörs 11 706,5 mkr av en allmän sjukvårdsersättning som fördelas
mellan sjukvårdshuvudmännen efter en behovsbaserad modell. Denna
ersättning avser inte bara primärvård och övrig öppen vård, sjukhusvård
samt sjuktransporter utan fr.o.m. år 1991 även avinstitutionalisering,
förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt handi-
kappade. I beloppet ingår även summan av de beräknade avgifter som
tas ut av pensionärer vid sjukhusvård.
Den allmänna sjuk vårdsersättningen fördelas sedan år 1988 mellan
sjukvårdshuvudmännen enligt en behovsbaserad modell med tre behovs-
klasser. Differensen i ersättning per invånare mellan klasserna är 50 kr.
Det innebär således att ersättningen per invånare i klass 3 är 100 kr
högre än i klass 1. Den allmänna ersättningen finansieras under år 1992
till ca 29 % genom att 3 410 mkr av statsbidraget till allmän sjukvård
m.m. utges till sjukvårdshuvudmännen.
Den år 1991 införda särskilda ersättningen till sjukvårdshuvudmännen
för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser uppgår till högst 485 mkr år
1992.
De särskilda ersättningarna för handledning av kiropraktorer, för vissa
patientöverföringar till Finland samt för anordnande av rikssjukvård för
HIV-smittade utgör för år 1992 högst 1, 1,25 resp. 5,25 mkr.
I likhet med tidigare år finansieras, enligt en särskild överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet, Handikappinstitutets verksamhet
inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget, som tidigare
ingick i ersättningen för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappa-
de, utges som ett direkt bidrag från sjukförsäkringen och uppgår till
49 mkr.
Vidare lämnas under år 1992 särskild ersättning med sammanlagt högst
23 mkr till sjukvårdshuvudmännen för att göra det möjligt för dessa att
öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser.
För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad
informationsförsöijning och till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att
svara för nationella register för produktkontroll lämnas under år 1992
ersättning med sammanlagt högst 20 mkr.
Under år 1992 lämnas även ersättning med högst 5 mkr som delfinansie-
ring för inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen.
Dessutom utges enligt en särskild överenskommelse ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för sjukresor samt för akuta lufttransporter med
1 396 mkr för år 1992. Härutöver utges 20 mkr som en engångsersätt-
ning för initiala administrationskostnader.
Nu redovisade ersättningsbelopp och grunderna för dem har - med
undantag för statsbidraget till allmän sjukvård m.m. - fastställts av rege-
ringen i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Prop. 1992/93:17
13
Prop. 1992/93:17
2.3.1 Öppen hälso- och sjukvård
Den 1 januari 1991 avskaffades den statliga regleringen av avgifterna
inom den öppna offentliga och den till försäkringssystemet anslutna
öppna privata hälso- och sjukvården. Det förutsattes därvid att avgifter-
na för den sjukvård som lämnas inom både företags- och studerande-
hälsovård anpassades till sjukvårdshuvudmännens avgiftssystem.
Motivet för en avreglering av systemet med öppen vårdsavgifter var att
skapa förutsättningar för sjukvårdshuvudmännen att effektivare utnyttja
hälso- och sjukvårdens organisation och resurser genom att t.ex. diffe-
rentiera avgiftssättningen mellan olika typer av mottagningar. Avregle-
ringen krävde ändringar i det s.k. högkostnadsskyddet för öppen sjuk-
vård och läkemedel. Dessa innebar en övergång från ett egenkostnadstak
baserat på antal vårdbesök eller läkemedelsinköp inom en 12-månaders-
period till ett beloppsbaserat tak för de försäkrade på lägst 1 500 kr
under en motsvarande period med möjlighet för sjukvårdshuvudmännen
att avvika nedåt. En sådan ändring har också beslutats av riksdagen.
Det nya avgiftssystemet medförde att många sjukvårdshuvudmän diffe-
rentierade sina avgifter mellan olika typer av mottagningar. Landstings-
förbundet har - i enlighet med den träffade överenskommelsen för år
1991 - följt hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjat avregleringen av av-
gifterna inom öppenvården fr.o.m. den 1 januari 1991. Uppföljningen
visar att det - efter de betydande avgiftshöjningar som flertalet huvud-
män genomförde under år 1991 - inte skett några mer genomgripande
förändringar i avgiftsnivåerna under år 1992. Det innebär att avgiften
för läkarvård inom primärvården även under år 1992 i allmänhet är
100 kr. Vid sjukhusanslutna öppna mottagningar (länssjukvård) är mot-
svarande avgift hos en del huvudmän något högre, dock högst 160 kr.
För annan sjukvårdande behandling än läkarvård är avgiften i regel 50
eller 60 kr under år 1992.
Egenkostnadstaket, dvs. det belopp vid vilket högkostnadsskyddet skall
inträda, är enligt riksdagens beslut lägst 1 500 kr med möjlighet för
huvudmännen att tillämpa ett lägre belopp. Av Landstingsförbundets
redovisning framgår att nästan samtliga huvudmän i likhet med år 1991
alltjämt tillämpar ett egenkostnadstak på 1 000 - 1 200 kr även om
några huvudmän under detta år höjt sina tak.
Landstingsförbundet har vid sin sammanställning av den gjorda upp-
följningen konstaterat att någon egentlig reaktion från patienterna på i
vissa fall kraftigt höjda avgifter inte har märkts hos sjukvårdshuvudmän-
nen. Detta förklaras med att gränsen för högkostnadsskydd genomgåen-
de har satts relativt lågt hos huvudmännen. Sammantaget har detta inne-
burit att gränsen för frikort uppnåtts både snabbare och av fler personer
med ett inte obetydligt inkomstbortfall för sjukvårdshuvudmännen som
följd.
14
2.3.2 Sluten vård
Prop. 1992/93:17
Genom försäkringskassans och Riksförsäkringsverkets försorg tas avgift
ut vid sjukhusvård genom avdrag på utgående pensionsbelopp för pen-
sionärer med hel ålders- eller förtidspension. Avgiften uppgår per dag
räknat till en tredjedel av utgående pensioner från den allmänna försäk-
ringen före skatt, dock högst 65 kr för vatje vårddag.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller för försäkrade som uppbär sjuklön,
sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarer-
sättning att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter sker genom
sjukvårdshuvudmännen. Den högsta avgift som får tas ut är 70 kr per
vårddag. Varje sjukvårdshuvudman beslutar om regler för nedsättning
av avgiftens storlek. Före år 1992 gällde ett system för sjukhusvårdsav-
drag på utbetald socialförsäkringsersättning som i princip motsvarade det
som fortfarande gäller för pensionärer.
Den genomförda administrativa förändringen vad gäller försäkrade
som uppbär sjuklön, sjukpenning etc. har på flera håll i landet inneburit
att skillnader uppstått vid uttag av avgifter mellan pensionärer och
övriga försäkrade med likvärdiga inkomster. Sjukvårdshuvudmännens
avgiftsregler har i vissa fall inneburit både en lägre avgift per vårddag
och uttag av endast en avgift sammanlagt för in- och utskrivningsdag för
den senare kategorin. Mot den bakgrunden har krav framförts på en
anpassning av reglerna för pensionärernas avgifter vid sjukhusvård till
sjukvårdshuvudmannens avgiftsregler. Jag återkommer senare till denna
fråga.
Vid införandet av det nya ersättningssystemet till sjukvårdshuvudmännen
fr.o.m. år 1985, ändrades reglerna för privatpraktiserande läkares och
sjukgymnasters anslutning till försäkringskassans ersättningssystem.
Enligt huvudregeln gäller att en privatpraktiserande läkare eller sjuk-
gymnast blir ansluten till försäkringssystemet endast om sjukvårdshuvud-
mannen tillstyrker detta. En sådan tillstyrkan sker i regel genom att ett
samverkansavtal träffas. Vid omläggningen år 1985 infördes på försök
även rätt till fri försäkringsanslutning inom stödområdena A, B och C
för privatpraktiker med heltidsverksamhet samt försök med fri s.k. er-
sättningsetablering över hela landet. Dessa försöksverksamheter per-
manentades år 1988.
Därefter har vissa smärre justeringar och kompletteringar gjorts i vill-
koren för försäkringsanslutning. Av dessa kan nämnas ändringarna i den
fria ersättningsetableringen fr.o.m. den 1 juli 1989. Då begränsades
denna till att gälla endast i de fall tillträdande privatläkare avser att driva
verksamheten vidare med i huvudsak oförändrad inriktning. Vidare
infördes möjlighet för privatläkare att vid överlåtelse av befintlig praktik
i samband med pensionering under kortare tid arbeta parallellt med den
tillträdande läkaren.
15
Den 1 juli 1990 slopades den nämnda stödområdesindelningen A, B
och C och ersattes av en indelning i två stödområden, benämnda 1
och 2. Ändringen innebar att vissa kommuner eller delar av kommuner
som tillhört stödområde C inte längre ingår i ett permanent stödområde.
Denna ändring var av betydelse för bestämmelserna om fri försäkrings-
anslutning för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Enligt
beslut av regeringen har den nya stödområdesindelningen fr.o.m. år
1991, med några tillägg, lagts till grund för reglerna om nyanslutning
till försäkringskassan.
Fr.o.m. år 1991 gäller också - till skillnad från vad som gäller för
försäkringsanslutna läkare i övrigt — att läkarpsykoanalytiker kan kom-
binera en tjänstgöring på halvtid hos offentlig sjukvårdshuvudman med
verksamhet som privatpraktiker.
Prop. 1992/93:17
I den kompletteringsproposition för budgetåret 1992/93 (prop.
1991/92:150) som förelädes riksdagen våren 1992 föreslogs bl.a. vissa
ändringar i statens bidragssystem för landstingen. Ändringarna byggde
på Kommunalekonomiska kommitténs betänkande Kommunal ekonomi i
samhällsekonomisk balans - statsbidrag för ökat handlingsutrymme och
nya samarbetsformer (SOU 1991:98).
För landstingens vidkommande innebar regeringens förslag i princip
följande. Sex specialdestinerade bidrag avvecklas, liksom skatteutjäm-
ningsavgift och avräkningsskatt. År 1993 skall den tillfälliga indragning
från landstingen som sker under år 1992 återbetalas. Effekten av dessa
förändringar skall kvittas mot en utgiftsram som fastställs för bidraget
för vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Under år 1993 kvar-
står dock en reducerad skatteutjämningsavgift. För att denna skall kunna
slopas fr.o.m. år 1994 måste en översyn företas av hittillsvarande sys-
tem för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.
Inom Socialdepartementets område föreslogs mot denna bakgrund att
en utgiftsram på 6 995 mkr avseende bidraget för vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen för år 1993. I propositionen angavs vidare att
utgiftsramen borde avse bl.a. de ändamål som omfattades av överens-
kommelsen för år 1992 samt att överläggningar snarast skulle inledas
med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om fördelning av ramen och
att regeringen senare skulle redovisa resultatet av överläggningarna för
riksdagen.
Riksdagen fastställde anslagen Bidrag till allmän sjukvård m.m. och
Bidrag till sjukförsäkringen med utgångspunkt i den föreslagna utgifts-
ramen för vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.
Parterna har med utgångspunkt i riksdagens beslut fört överläggningar
om hur utgiftsramen bör fördelas på åtgärder vilka i olika avseenden
bygger på medverkan från stat och försäkring. Grundläggande har där-
16
vid varit att fastställa storleken på den allmänna sjukvårdsersättningen
för år 1993 med beaktande av dels den behovsbaserade fördelnings-
modellen, dels avräkningen av ersättningarna till försäkringsanslutna
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Enligt gällande regler
skall summan av de försäkringsersättningar som under föregående år
utbetalats av försäkringskassan till försäkringsanslutna privatpraktiseran-
de läkare och sjukgymnaster inom resp, sjukvårdshuvudmans geogra-
fiska område frånräknas vid utbetalning av den allmänna sjukvårdsersätt-
ningen till huvudmannen.
Den 1 januari 1992 övertog sjukvårdshuvudmännen det ekonomiska
och administrativa huvudmannaskapet för sjukresoma, inkl, de luftbuma
akuta sjuktransporterna. Detta förutsätter, enligt en tidigare träffad sär-
skild överenskommelse, att parterna årligen, dock senast den 1 oktober,
kan komma överens om ett ersättningsbelopp för sjukreseersättning
avseende det kommande året. Med hänsyn till den samlade utvecklingen
på området under år 1992 har parterna enats om att ett oförändrat ersätt-
ningsbelopp för detta ändamål bör lämnas under år 1993.
Arbetet med en utvärdering av den år 1991 införda särskilda ersätt-
ningen på 400 mkr för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvår-
den för rehabiliterings- och behandlingsinsatser pågår för närvarande hos
Riksförsäkringsverket och resultatet härav kommer att redovisas för
regeringen under hösten. Dessa medel uppgår för år 1992 till 485 mkr.
Parterna har i avvaktan på resultatet av utvärderingen ansett det ange-
läget att ersättningen kan utges även under år 1993 med oförändrat be-
lopp. Jag instämmer i denna bedömning och vill framhålla att erfaren-
heterna av denna ersättningsform hittills är positiva.
I överenskommelsen har parterna framhållit att uppföljning och utvär-
dering av utvecklingen inom hälso- och sjukvården måste förbättras i
olika avseenden. Inte minst behöver åtgärder vidtas hos sjukvårdshuvud-
männen för en bättre informationsåterföring inom hälso- och sjukvården
och därmed bättre möjligheter att kunna följa upp och utvärdera vårdut-
nyttjande, utförda prestationer, kostnader och kvalitet. Ett intensivt
sådant utvecklingsarbete har också inletts på olika nivåer. För detta
arbete har parterna enats om att även under år 1993 avsätta medel som
syftar till en förbättrad informationsförsörjning med högst 20 mkr. Be-
loppet inkluderar även den under föregående år i särskild ordning be-
slutade ersättningen till de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att svara
för nationella register för produktkontroll. Landstingsförbundet lämnar
efter samråd med Socialstyrelsen förslag till fördelning av dessa medel
till Riksförsäkringsverket för beslut.
Parterna har som ett viktigt led i en förbättrad informationsförsörjning,
1 syfte att bl.a. förbättra folkhälsan, enats om att även under år 1993
avsätta högst 5 mkr som delfinansiering av ett centrum för epidemiologi
och social analys vid Socialstyrelsen. Centrumets uppgift skall i huvud-
sak vara att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och
förekomst av olika sjukdomar. Socialstyrelsen och Landstingsförbundet
skall lämna en gemensamt upprättad plan över verksamheten vad avser
hälso- och sjukvård vid detta centrum till Riksförsäkringsverket för
beslut om ersättning.
2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 17
Prop. 1992/93:17
17
I likhet med vad som gällt sedan år 1990 har parterna enats om att en
särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet bör lämnas till sjuk-
vårdshuvudmännen även under år 1993. Syftet med detta ekonomiska
stöd är att möjliggöra för huvudmännen att genom vårdavtal med legiti-
merade privata vårdgivare öka tillgången på psykoterapeutisk behandling
till rimliga kostnader för de försäkrade. Praktiskt taget alla huvudmän
har också hittills utnyttjat denna möjlighet till resursförstärkning. Det är
angeläget att denna ersättningsform kvarstår även under år 1993 och att
beloppet med hänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen höjs till
högst 24,5 mkr.
Vidare har parterna - på grundval av en särskild överenskommelse -
enats om att ersättning även under år 1993 skall lämnas direkt från sjuk-
försäkringen för finansiering av Handikappinstitutets verksamhet. Ersätt-
ningsbeloppet bör med beaktande av den allmänna kostnadsutvecklingen
höjas till 51 mkr. Denna särskilda överenskommelse bör fogas till proto-
kollet som bilaga 2.
I övrigt har parterna enats om att de fr.o.m. år 1991 införda särskilda
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för handledd praktiktjänst-
göring av kiropraktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige
till Finland samt för anordnande av rikssjukvård för HIV-smittade skall
utges även under år 1993. De totala ersättningsbeloppen som för år 1992
var högst 1, 1,25 resp. 5,25 mkr skall för år 1993 vara högst 1, 1 resp.
5,5 mkr. Ersättningen för överföring av vissa patienter från Sverige till
Finland har således reducerats något mot bakgrund av det hittillsvarande
begränsade utnyttjandet av medlen. För samtliga dessa tre ersättningsfor-
mer gäller att Socialstyrelsen svarar för handläggningen av förekomman-
de ärenden och lämnar ett underlag till Riksförsäkringsverket för beslut.
Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för år 1993 skall i enlighet
med vad jag nu redovisat sammanfattningsvis vara följande.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård
m.m. med fördelning enligt den behovsmodell som gällt sedan år 1988
och som jag tidigare beskrivit. Sammanlagt utges med utgångspunkt i
den fastställda utgiftsramen för ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen
en allmän sjukvårdsersättning med 5 006 mkr. Fördelningen av ersätt-
ningen mellan sjukvårdshuvudmännen framgår av bilaga 1:2.
Vid.utbetalning av den allmänna ersättningen till resp, sjukvårdshuvud-
man skall försäkringskassan som tidigare frånräkna det belopp som
motsvarar under närmast föregående år utbetalade försäkringsersätt-
ningar till de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjuk-
gymnaster som var verksamma inom resp, sjukvårdshuvudmans geogra-
fiska område.
b) För sjukresor inkl, akuta luftburna sjuktransporter lämnas ersättning
med 1 396 mkr. Medlen fördelas i särskild ordning mellan huvudmän-
nen och framgår av bilaga 1:3.
c) För att förstärka hälso- och sjukvårdens resurser för rehabiliterings-
och behandlingsinsatser utges under vissa förutsättningar ersättning med
sammanlagt 485 mkr. Fördelningen av dessa medel mellan sjukvårds-
huvudmännen sker enligt en särskild fördelningsmodell, som är baserad
Prop. 1992/93:17
18
på det s.k. ohälsotalet och invånarantalet. Medlen utbetalas av försäk-
ringskassan efter det kassan och huvudmannen träffat en lokal överens-
kommelse om medlens användning. Någon utbetalning bör dock inte
företas beträffande ett projekt förrän detta har påbörjats. Fördelningen
av ersättningen mellan huvudmännen framgår av bilaga 1:4.
d) För finansiering av Handikappinstitutets verksamhet lämnas ersätt-
ning med 51 mkr enligt en särskild överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet. Ersättningen utbetalas av Riksförsäkringsverket.
e) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på
psykoterapeutiska behandlingsresurser utges ersättning med sammanlagt
högst 24,5 mkr. Ersättningen fördelas mellan huvudmännen och utges
dels med 315 000 kr per huvudman, dels med 1,90 kr per invånare. Den
lämnas efter särskild rekvisition av Riksförsäkringverket under förutsätt-
ning att sjukvårdshuvudmannen träffat av Socialstyrelsen godkända vård-
avtal med legitimerade privata vårdgivare.
f) För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad
informationsförsörjning och till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att
svara för nationella register för produkt- och kvalitetskontroll utges er-
sättning med sammanlagt högst 20 mkr. Landstingsförbundet lämnar
efter samråd med Socialstyrelsen förslag till fördelning av medlen till
Riksförsäkringsverket, som därefter beslutar om fördelning och utbetal-
ning av ersättningen.
g) För verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys
vid Socialstyrelsen lämnas ersättning med högst 5 mkr. Socialstyrelsen
och Landstingsförbundet lämnar - för den del som omfattar hälso- och
sjukvården - en gemensamt upprättad plan över denna verksamhet vid
centrumet till Riksförsäkringsverket för utbetalning av ersättningen.
h) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst-
göring av kiropraktorer enligt Socialstyrelsens anvisningar utges ersätt-
ning med sammanlagt högst 1 mkr. Ersättning lämnas med högst
95 000 kr per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av
dessa ärenden och tillställer Riksförsäkringsverket underlag för utbetal-
ning av ersättningen.
i) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges er-
sättning med sammanlagt högst 1 mkr. I varje enskilt fall lämnas ersätt-
ning för hälften av den vårdkostnad som uppkommer sedan sjukvårds-
huvudmannens ansvar för kostnaden upphört efter ett halvt år. Social-
styrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och tillställer Riks-
försäkringsverket underlag för den årsvisa utbetalningen av ersättningen.
j) För anordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas
för isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt
högst 5,5 mkr. Ersättning utges därvid med högst 550 000 kr per plats
och år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och
tillställer Riksförsäkringsverket underlag för utbetalning av ersättningen.
Fördelningen av den för år 1993 fastställda utgiftsramen, vilken även
utgör mitt förslag om hur denna ram skall fördelas, framgår av följande
sammanställning.
Prop. 1992/93:17
19
Ändamål
Prop. 1992/93:17
Totalbelopp
mkr
1. Allmän sjuk vårdsersättning 5 006
2. Särskild ersättning för sjukresor inkl, akuta luft-
transporter 1 396
3. Särskild ersättning för rehabiliterings- och behand-
lingsinsatser 485
4. Ersättning till Handikappinstitutet 51
5. Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet 24,5
6. Särskild ersättning för informationsförsörjning och
produktkontroll 20
7. Särskild ersättning till Centrum för epidemiologi
och social analys 5
8. Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer 1
9. Särskild ersättning för vissa patientöverföringar 1
10. Särskild ersättning för rikssjukvård för HIV-smittade 5,5
6 995
Överenskommelsen innebär i förhållande till år 1992 att det totala ersätt-
ningsbeloppet från sjukförsäkringen (inkl, sjukresor) till sjukvårdshuvud-
männen minskar med 6 717 mkr. Ersättningarna skall i likhet med tidi-
gare år till större delen utges från den allmänna sjukförsäkringen. För
sjukförsäkringens finansiering lämnas också ett särskilt statsbidrag. I
enlighet med årets kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150) har
för budgetåret 1992/93 under punkt E 13. Bidrag till allmän sjukvård
m.m. fastställts ett förslagsanslag på 2 520 682 000 kr. Av detta sär-
skilda statsbidrag får Riksförsäkringsverket disponera 2 425 000 000 kr
som bidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen för år 1992/93.
Utbetalning från nämnda anslag följer de allmänna utbetalningsregler
som gäller för den allmänna sjukvårdsersättningen, vilket innebär att
sjukvårdshuvudmännen får ersättningen månadsvis i efterskott.
I föregående års överenskommelse framhöll parterna den stora vikten av
uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården, bl.a. mot bak-
grund av det pågående intensiva utvecklingsarbetet på området. Parterna
redovisade därvid ett antal pågående eller nyligen avslutade aktiviteter.
Detta visar på att många olika aktörer är engagerade i detta arbete.
Parterna var eniga om nödvändigheten av att stödja sådana åtgärder hos
sjukvårdshuvudmännen som syftar till en bättre informationsförsörjning
på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. För det ändamålet avsattes
därför högst 20 mkr under år 1992. Detta belopp inkluderade ersättning
20
till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara för nationella register
för produkt- och kvalitetskontroll. Dessutom avsattes ytterligare 5 mkr
under år 1992 för att effektivisera informationsförsörjningen bl.a. med
inriktning på att förbättra folkhälsan, som delfinansiering för inrättade
av ett epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen.
I den nu träffade överenskommelsen för år 1993 konstaterar parterna
att ett intensivt arbete i syfte att förbättra informationsåterföringen på-
går, men att mycket återstår innan systemen kan ge den information som
efterfrågas.
Mot denna bakgrund har parterna enats om att även för år 1993 avsätta
medel som syftar till att förbättra informationsförsöijningen. Det förut-
sätts att Landstingsförbundet i dessa frågor har ett nära samarbete med
Socialstyrelsen.
Prop. 1992/93:17
Som ett resultat av förra årets försäkringsöverenskommelse svarar sjuk-
vårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1992 för administrationen av
avgifterna för sjukhusvård för försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpen-
ning, rehabiliteringspenning, föräldrapenning eller smittbärarpenning.
För ålders- eller förtidspensionär sker avgiftsuttaget som tidigare ge-
nom att ett avdrag beräknas och görs på utgående pensionsförmåner från
den allmänna försäkringen före skatt genom försäkringskassornas och
Riksförsäkringsverkets försorg.
Dessa avgifter, som för närvarande är högst 65 kr per vårddag för
pensionärer och 70 kr för förvärvsarbetande, motsvarar i huvudsak
patientens kostnader för kost och logi under sjukhusvistelsen.
Denna omläggning av avgiftsadministrationen har under år 1992 med-
fört att det på flera håll i landet uppkommit skillnader i reglerna för
beräkning av dessa avgifter mellan pensionärer och försäkrade som
uppbär sjuklön, sjukpenning, rehabiliteringspennning, föräldrapenning
eller smittbärarersättning och därmed olika avgifter vid jämförbara in-
komstnivåer. De uppkomna skillnaderna har kommit att uppfattas som
en relativ försämring av villkoren för pensionärerna.
När det gäller frågan om ett motsvarande överförande av administra-
tionen av sjukhusvårdsavgiftema för ålders- och förtidspensionärer i
landstingskommunal vård, var parterna år 1991 ense om att denna skulle
tas upp i de överläggningar, som avser ersättningar från sjukförsäk-
ringen för tiden efter år 1992.
Vid behandlingen av frågan vid de nu avslutade överläggningarna för
år 1993 har parterna konstaterat att ett förväntat genomförande av Adel-
avgiftsutredningens förslag om avgiftssystemen inom vissa delar av
socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården till följd av den
s.k. äldrereformen innebär stora ändringar beträffande pensionärernas
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 17
21
avgifter och kostnader för sjukvård och särskilt boende. Det har mot den
bakgrunden inte bedömts vara lämpligt att under år 1993 fullfölja sys-
temförändringen så att även administrationen av pensionärernas avgifter
förs över till sjukvårdshuvudmännen.
I avvaktan på detta har parterna enats om att administrationen av pen-
sionärernas avgifter vid sjukhusvård tills vidare bör ligga kvar hos för-
säkringskassorna samtidigt som det krävs vissa åtgärder för att minimera
de ovan angivna skillnaderna i avgiftsuttag mellan de båda avgiftssyste-
men. För att åstadkomma detta är parterna överens om att sjukvårds-
huvudmännens avgiftsuttag avseende försäkrade i lägre inkomstintervall
som uppbär sjuklön, sjukpenning, rehabiliteringspenning, föräldrapen-
ning och smittbärarersättning i princip skall anpassas till vad som gäller
för pensionärer. Beträffande uttag av vårdavgift för in- och utskrivnings-
dag bör enligt överenskommelsen endast en av dessa avgiftsbeläggas och
en motsvarande ändring företas i avgiftsreglerna för pensionärer. Jag
återkommer till denna fråga senare.
Landstingsförbundet skall enligt överenskommelsen utarbeta riktlinjer
för huvudmännen om storleken på de avgifter som bör tillämpas vid
olika inkomstnivåer.
För att bl.a. möjliggöra en sådan harmonisering av avgiftssystemen har
parterna också enats om att den högsta vårdavgift som sjukvårdshuvud-
männen får ta ut per dag höjs till 80 kr fr.o.m. den 1 januari 1993.
Prop. 1992/93:17
Mitt förslag: Fr.o.m. den 1 januari 1993 uttas avgift av pensio-
närer vid sjukhusvård för endast en av in- och utskrivningsdagar-
na vid varje vårdtillfälle. Den högsta avgift som får tas ut per
vårddag höjs samtidigt från 65 till 75 kr. Avgiften för yngre för-
tidspensionärer med hel förtidspension halveras under de första
30 dagarna vid varje vårdtillfälle.
Skälen för mitt förslag: Erfarenheterna av den genomförda admini-
strativa förändringen för debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter
visar att vissa sjukvårdshuvudmän utformat avgiftsregler som i många
fall medfört lägre avgifter än vad som följde av det förra systemet med
avdrag på sjukpenning eller motsvarande. Det innebär att pensionärer i
vissa fall ansett sig missgynnade av omläggningen trots att deras vårdav-
gifter inte påverkats. För att i möjligaste mån harmonisera avgiftsregler-
na i de båda systemen anser jag att det är angeläget att sjukvårdshuvud-
männen så långt möjligt anpassar sina avgiftsregler till vad som gäller
för pensionärerna. Som ovan redovisats skall Landstingsförbundet enligt
överenskommelsen utarbeta riktlinjer för vilka avgiftsnivåer som bör
tillämpas vid olika inkomster. Enligt dessa riktlinjer förutsätts även att
samtliga sjukvårdshuvudmän vid debitering av vårdavgift för in- och
22
utskrivningsdag betraktar dessa som en vårddag. Detta förutsätter en
motsvarande avgiftsbestämmelse för pensionärer, som enligt gällande
regler avgiftsbeläggs båda dessa dagar. Det huvudsakliga motivet för att
ta ut en avgift vid sjukhusvård är att patienten under sjukhusvistelsen
själv inte har några kostnader för mat, kläder och tvätt.
Det förekommer inte sällan att en person blir inskriven vid en sjuk-
vårdsinrättning under kvällen och utskriven på morgonen följande dag.
I sådana fall har vederbörande sannolikt inte haft några minskade kost-
nader för t.ex. mat, varför avgift för två vårddagar uppfattas som
oskälig. Mot den bakgrunden anser jag att det är motiverat att ändra den
nuvarande regeln om pensionärs avgift på det sätt som anges i överens-
kommelsen. I praktiken bör ändringen utformas så att avgift tas ut en-
dast för inskrivningsdagen.
Den nu föreslagna avgiftsreduktionen vid in- och utskrivningsdag inne-
bär ett inkomstbortfall för stat och försäkring. Med hänsyn till att taket
för sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag kommer att höjas med 10 kr till
80 kr per vårddag är det rimligt att en motsvarande höjning sker av
pensionärernas avgifter. Jag föreslår därför en höjning till högst 75 kr
per vårddag. Härigenom behålls den nuvarande avgiftsskillnaden på 5 kr
per vårddag. Det bör därvid framhållas att denna höjning inte drabbar
de pensionärer med låga pensioner som i dag betalar en avgift som
understiger 65 kr per dag.
Utöver dessa ändringar som är föranledda av den träffade överenskom-
melsen med Landstingsförbundet, anser jag att ytterligare en ändring bör
företas i regelsystemet för pensionärernas sjukhusvårdsavgifter. Den
förutvarande regeringen utläste i anslutning till sitt förslag att slopa det
avgiftsfria året för pensionärer med hel förtidspension fr.o.m. den 1 juli
1991 att erforderlig kompensation för detta skulle lämnas. Denna avsågs
framför allt inriktas på den grupp av yngre förtidspensionärer som på
grund av sjukdom eller handikapp bedömdes ha särskilda behov av egna
medel för sin rehabilitering. Den s.k. Merkostnadskommittén (S 1990:4)
fick i uppdrag av regeringen att utarbeta förslag till lämpliga åtgärder
med inriktning på att i första hand pröva möjligheterna att genom handi-
kappersättningen kompensera berörd grupp av förtidspensionärer. Kom-
mittén har dock efter visst utredningsarbete genom skrivelse 1992-04-08
återfört frågan till regeringen med motivering att kompensation via han-
dikappersättningen inte befunnits vara en lämplig ersättningsform.
Med anledning härav har frågan beretts inom Socialdepartementet,
varvid alternativa lösningar som skisserats inom kommittén övervägts.
Enligt min bedömning finns det starka skäl för att knyta kompensationen
till vårdutnyttjandet så att den utges endast när förtidspensionären haft
utgifter för sjukhusvård. Det är vidare enligt min mening rimligt att
kompensationen riktas till yngre förtidspensionärer med hänsyn till den-
na grupps särskilda behov av medel för rehabilitering. Gruppen rehabili-
teringsbara förtidspensionärer har som regel korta men återkommande
vårdperioder.
Åldersgränsen för att i detta avseende betraktas som yngre anser jag
bör sättas vid 40 år. Jag förordar därför att dessa yngre förtidspensio-
Prop. 1992/93:17
23
närer debiteras halv avgift under de första 30 dagarna av vaije vård-
period på sjukhus.
Särbestämmelsen vid sjukhusvård för yngre förtidspensionärer - som
jag bedömer vara administrativt enkel att införa och tillämpa - innebär
kompensation i form av lägre avgifter för att möjliggöra en fortsatt egen
rehabilitering.
Vad jag nu redovisat förutsätter kompletteringar och ändring av be-
stämmelserna i 2 kap. 12 § AFL. Till detta kommer att höjningen av
den maximala avgift som sjukvårdshuvudmännen får ta ut av patienten
vid sjukhusvård föranleder följdändringar i 3 kap. 3 a och 15 §§ AFL.
Prop. 1992/93:17
Mitt förslag: Den försäkrades egenkostnadstak för det belopps-
baserade högkostnadsskyddet höjs den 1 januari 1993 från lägst
1 500 kr till lägst 1 600 kr.
Skälen för mitt förslag: I 1992 års budgetproposition aviserade rege-
ringen en höjning av taket för högkostnadsskyddet för öppen sjukvård
och prisnedsatta läkemedel från 1 500 till 1 600 kr fr.o.m. den 1 januari
1993. Socialförsäkringsutskottet hade ingen erinran mot en sådan höj-
ning, men ansåg i samband härmed att möjligheterna för huvudmännen
att själva besluta om en lägre beloppsgräns bör ändras så att staten inte
får bära några kostnader för sådana beslut (bet. 1991/92: SfU 13). Enligt
utskottet borde detta ges regeringen till känna. Riksdagen beslutade i
enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 1991/92:341). Jag vill tillägga att
riksdagens beslut i praktiken får betydelse endast för de kostnadskon-
sekvenser som sådana avvikelser ger upphov till vad gäller de statligt
subventionerade läkemedlen.
Jag har vid mina överväganden utgått från riksdagens ställningstagande
vad gäller de förordade ändringarna i högkostnadsskyddet. Utskottet
behandlade frågan i anledning av två motioner som bl.a. berörde ut-
formningen av högkostnadsskyddet. I båda dessa framfördes att möjlig-
heten för sjukvårdshuvudmännen att tillämpa en lägre beloppsgräns bör
avskaffas, men att huvudmännen inte bör vara förhindrade att på egen
bekostnad erbjuda ett bättre högkostnadsskydd än det statliga. Vidare
angavs klart i propositionen om högkostnadsskyddet (prop. 1980/81:73)
att det är fråga om ett skydd för de försäkrade mot höga sjukvårds- och
läkemedelskostnader.
Härav följer enligt min bestämda mening att det måste vara sjukvårds-
huvudmännen och inte de försäkrade som skulle komma att bära den del
av statens och försäkringens extra läkemedelskostnader som skulle upp-
komma vid tillämpningen av ett lägre egenkostnadstak än 1 600 kr.
24
Partema har gemensamt utrett möjligheterna att hitta en administrativt
enkel lösning för de sjukvårdsområden vars huvudmän kan komma att
besluta om ett lägre tak än 1 600 kr. Den lösning som skulle ge ett
korrekt underlag skulle innebära att huvudmannen i efterskott debiteras
ett faktiskt belopp av Apoteksbolaget AB avseende läkemedelsavgifter i
intervallet mellan det lägre taket och 1 600 kr. Modellen förutsätter
dock att inte bara läkemedelsinköp utan även uteblivna vårdavgifter på
grund av frikort måste registreras tills beloppsgränsen 1 600 kr passeras.
Partema har funnit att en sådan ordning skulle åsamka inte bara bolaget
utan även personal på apoteken, vårdgivare och inte minst de försäkrade
ett betydande merarbete och besvär.
Till följd härav har partema enats om att i princip bibehålla den nuva-
rande ordningen, samtidigt som partema utgår från att samtliga sjuk-
vårdshuvudmän - efter en rekommendation från Landstingsförbundet -
fastställer egenkostnadstaket till 1 600 kr. Jag vill i anslutning härtill
understryka att huvudmännen härvid också kommer att informeras om
sina möjligheter att kombinera ett sådant beslut med andra beslut om
t.ex. avgiftsnedsättning i vissa situationer och/eller periodicering av
skyddet avseende vårdavgifter exempelvis per månad eller kvartal.
Vid mina överväganden har jag utgått ifrån att sjukvårdshuvudmännen
kommer att följa Landstingsförbundets rekommendation. Jag vill dock
understryka att om så inte sker avser jag - med hänvisning till vad riks-
dagen anfört - att snarast förelägga riksdagen ett förslag om lagändring
som innebär att staten och den försäkrade inte skall behöva bära några
kostnader för läkemedel i de fall en sjukvårdshuvudman tillämpar ett
lägre kostnadstak än 1 600 kr.
Vad jag nu föreslagit angående högkostnadsskyddet förutsätter ändring
i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. fr.o.m.
år 1993.
Prop. 1992/93:17
Parterna träffade i april 1991 en överenskommelse om att en central
vårdgaranti skulle införas år 1992. Det främsta syftet med denna var att
öka tillgängligheten till vissa behandlingar med köproblem, korta vänte-
tiderna samt bidra till en jämnare fördelning av vårdutnyttjandet över
landet.
Socialdepartementet och Landstingsförbundet fastställde senare vad
som skulle omfattas av garantin. Samtliga de patienter som, enligt de
indikationer som anges i Socialstyrelsens Allmänna råd 1991:11, är i
behov av vård eller behandling skall erbjudas denna inom tre månader.
Om detta inte kan ske på den egna kliniken skall behandlingen erbjudas
hos annan vårdgivare, privat eller offentlig.
För att underlätta vårdgarantins införande infördes ett statligt bidrag på
500 mkr att utges under år 1992.
Frågan om en fortsatt vårdgaranti i någon form även under år 1993 har
behandlats vid överläggningarna och till min stora tillfredsställelse resul-
terat i följande principiella överenskommelse.
25
Parterna har kunnat konstatera att erfarenheterna av vårdgarantin hit-
tills är goda. Mot den bakgrunden råder enighet om att det är angeläget
att ett rikstäckande vårdgarantisystem med gemensamma indikationer
och möjlighet att remittera patienter över hela landet bibehålls även
under år 1993.
Vidare har Landstingsförbundet - efter att ha tagit del av den första
utvärderingen av vårdgarantisystemet - för avsikt att rekommendera
sjukvårdshuvudmännen riktlinjer för en fortsatt vårdgaranti under år
1993. De medicinska indikationerna i denna skall utarbetas i samråd
med Socialstyrelsen.
Prop. 1992/93:17
I syfte att främja samarbetet mellan de kliniskt-kemiska sjukhuslaborato-
riema i de nordiska länderna etablerades NORDKEM år 1977. Fr.o.m.
år 1983 är ansvaret överfört från Nordiska ministerrådet till nationell
nivå i resp. land. Spri åtog sig därvid att finansiera Sveriges andel av
kostnaderna. Den särskilda fond som Spri använt för detta är dock tömd
vid utgången av innevarande år. Inga särskilda medel har avsatts till
NORDKEM efter år 1992.
Mot denna bakgrund är parterna ense om att ramavtalet för NORD-
KEM skall sägas upp före utgången av år 1992.
Jag avser att återkomma till frågan om finansiering för år 1993 i ett
annat sammanhang.
Under detta avsnitt redovisas två förslag om lagändringar med anknyt-
ning till förmånssystemet för läkemedel vilka inte är föranledda av den
träffande överenskommelsen. Den ena av dessa avser den tekniska ut-
formningen av de nya regler för prisnedsättning av läkemedel som inför-
des fr.o.m. den 1 juli 1992. Den andra gäller reglerna om priskontroll
fr.o.m. den 1 januari 1993 för den händelse den beslutade läkemedels-
lagen (1992:859) inte träder ikraft vid den tidpunkten beroende på att
inte EES-avtalet träder i kraft vid denna tidpunkt.
Mitt förslag: Bestämmelserna om prisnedsättning i 3 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. ges en
ändrad formulering vad gäller beräkningen av prisnedsättningen
vid samtidigt inköp av fler läkemedel.
26
Skälen för mitt förslag: I budgetpropositionen för budgetåret 1992/93
föreslogs en ändring av bestämmelserna som innebar att för det första
läkemedel som inköptes skulle prisnedsättning göras med hela det be-
lopp som översteg 90 kr. För varje ytterligare förskrivet läkemedel som
samtidigt inköptes skulle prisnedsättningen göras med hela det belopp
som översteg 30 kr. Vidare föreslogs att vid inköp av mer än ett läke-
medel skulle någon prisnedsättning inte göras om det sammanlagda
priset för läkemedlen efter nedsättning inte skulle komma att överstiga
90 kr. Därmed skulle uppnås att egenavgiften i sådant fall skulle vara
90 kr.
Riksdagen beslöt - efter frågans beredning i socialförsäkringsutskottet
— om ändring i förslaget på så sätt att den enskildes avgift skall bli
120 kr med tillägg för 10 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt läke-
medel. Vid inköp av flera läkemedel skulle någon nedsättning inte ske
om det sammanlagda priset för läkemedlen efter nedsättning inte skulle
komma att överstiga 120 kr. Några andra ändringar i reglerna föreslogs
inte.
Vid tillämpningen har dock framkommit att avgiftsbestämmelsema fått
en oklar utformning som vid inköp av flera mindre kostsamma läke-
medel kan leda till alltför negativa avgiftseffekter för den enskilde. Där-
för bör bestämmelsen formuleras om så att det klart framgår att den
enskilde vid inköp av flera läkemedel får nedsättning av sammanlagda
priset endast i den mån det överstiger 130 kr för två läkemedel, 140 kr
för tre läkemedel etc.
Prop. 1992/93:17
Mitt förslag: För att undvika att olika regler om fastställande av
pris på läkemedel kan komma att gälla samtidigt, ändras bestäm-
melserna om priskontroll i läkemedelsförordningen (1962:701) på
så sätt att 6 § upphävs och en ändring görs i 15 §.
Skälen för mitt förslag: Grundläggande regler för priskontroll i fråga
om läkemedel finns i dag i läkemedelsförordningen (1962:701). Dessa
innebär att priskontrollen är knuten till registreringen. Den nya läke-
medelslagen (1992:859), som är anpassad till EG:s regler och inte inne-
håller några föreskrifter om priskontroll, träder i kraft den dag regering-
en bestämmer. Avsikten är att detta skall ske samtidigt med EES-avtalet.
Genom lagen upphävs bl.a. läkemedelsförordningen.
Den 1 januari 1993 träder nya regler om fastställande av pris på läke-
medel i kraft (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr. 1991/92:341,
SFS 1992:894). Enligt de nya bestämmelserna, vilka återfinns i lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., skall ett läke-
medel för att kunna omfattas av prisnedsättningen inom läkemedelsför-
månen ha ett pris som är fastställt av Riksförsäkringsverket. Prissätt-
ningen blir i övrigt fri.
27
Med hänsyn till att tidpunkten för ikraftträdandet av läkemedel slagen Prop. 1992/93:17
kan komma att fastställas till ett senare datum än den 1 januari 1993 och
att läkemedelsförordningen vid ett sådant förhållande skulle fortsätta att
gälla bör en ändring göras i reglerna för priskontroll i denna förordning
för att förhindra att olika regler i denna fråga skulle komma att gälla
samtidigt.
I enlighet med vad jag har anfört har inom Socialdepartementet upp-
rättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels-
kostnader, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1992:894) om ändring i lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
4. lag om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701).
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att
1. anta lagförslagen.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
2. ta del av vad jag har anfört om ersättningarna från sjukför-
säkringen till sjukvårdshuvudmännen och därmed sammanhängan-
de frågor.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
28
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1992-10-02
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårds-
huvudmännen har överenskommelse träffats om ersättningar från sjuk-
försäkringen till sjukvårdshuvudmännen under år 1993 enligt följande.
Överenskommelsen grundas på motsvarande överenskommelser år 1984,
1986, 1987, 1989, 1990 samt 1991 avseende ersättningar för åren 1985
t.o.m. 1992.
Följande ersättningar utges till sjukvårdshuvudmännen enligt nu gällande
överenskommelse för år 1992 och enligt beslut av regeringen.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård
med 11 706,5 mkr.
b) Ersättning till Handikappinstitutet med 49 mkr.
c) Särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser med
485 mkr.
d) Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet med 23 mkr.
e) Särskild ersättning för informationsförsörjning och produktkontroll
med 20 mkr.
f) Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer med 1 mkr.
g) Särskild ersättning för vissa patientöverföringar till Finland med
l, 25 mkr.
h) Särskild ersättning för anordnande av rikssjukvård för HJV-smittade
med 5,25 mkr.
i) Särskild ersättning till epidemiologiskt centrum med 5 mkr.
Totalt utges till sjukvårdshuvudmännen ersättningar från sjukförsäk-
ringen och bidrag till allmän sjukvård enligt punkterna a)-i) med
12 296 mkr för år 1992.
Dessutom utges enligt en särskild överenskommelse sjukreseersättning
till sjukvårdshuvudmännen med 1 396 mkr för år 1992. Härutöver utges
20 mkr som en engångsersättning för initiala administrationskostnader.
I regeringens kompletteringsproposition för budgetåret 1992/93 (prop.
1991/92:150) som förelädes riksdagen under våren 1992 föreslogs vissa
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 17
29
ändringar i statsbidragssystemet för landstingen. Inom socialdepartemen-
tets område föreslogs bl.a. vad gäller bidraget till vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen att en utgiftsram på 6 995 mkr skulle fastställas
för år 1993. I propositionen framhölls därvid att utgiftsramen skulle
avse bl.a. de ändamål som omfattades av ersättningsbeloppet för år
1992. Det angavs att överläggningar snarast skulle inledas med företrä-
dare för sjukvårdshuvudmännen om fördelning av utgiftsramen samt att
regeringen senare skulle redovisa resultatet av överläggningarna för
riksdagen. Frågan om ett överförande av administrationen av sjukhus-
vårdsavdragen för pensionärer skulle också bli föremål för överlägg-
ningar mellan parterna.
Riksdagen har därefter beslutat i enlighet med regeringens förslag till
utgiftsram vad gäller bidraget för vissa ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen.
I budgetpropositionen för år 1992/93 aviserade regeringen en höjning
av det maximala kostnadstaket för det högkostnadsskydd som finns för
öppen sjukvård och läkemedel från 1 500 till 1 600 kr fr.o.m. den
1 januari 1993. Socialförsäkringsutskottet (1991/92:SfU13) hade ingen
erinran mot en sådan höjning, men framhöll att i samband därmed borde
möjligheterna för huvudmännen att själva bestämma om ett lägre kost-
nadstak ändras så att staten inte får bära några kostnader för detta. Riks-
dagen ställde sig bakom utskottets bedömning.
Den behovsbaserade fördelningen av den allmänna sjukvårdsersättningen
genomfördes fullt ut fr.o.m. år 1990. Den innebär att skillnaden i ersätt-
ning är 50 kr per invånare mellan var och en av de tre behovsklasser
som sjukvårdshuvudmännen är uppdelade i. Parterna är överens om att
denna fördelningsprincip skall gälla även för år 1993.
Utgångspunkten för fastställandet av storleken på den allmänna sjuk-
vårdsersättningen för år 1993 har varit att det belopp som resp, sjuk-
vårdshuvudman blir berättigad till bör överstiga summan av de försäk-
ringsersättningar som under föregående år utbetalts av försäkringskassan
till de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
som var verksamma inom huvudmannens geografiska område. Dessa
ersättningar skall enligt gällande regler frånräknas vid utbetalning av den
allmänna sjukvårdsersättningen. Till följd härav har den allmänna sjuk-
vårdsersättningen beräknats till 5 006 mkr.
Fr.o.m. år 1992 har sjukvårdshuvudmännen övertagit det ekonomiska
och administrativa huvudmannaskapet för sjukresoma. I en särskild
överenskommelse under hösten 1991 enades parterna om storleken på
och fördelningen av den totala sjukreseersättning som skall utges från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1992. Detta belopp
uppgår till 1 396 mkr, förutom ett engångsbelopp på 20 mkr för initial-
kostnader i anslutning till genomförandet. Sjukreseersättningen avser
även ersättning för administrativa kostnader samt ersättning för att sjuk-
vårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 övertog ansvaret för luftbuma akuta
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
30
lufttransporter. Parterna har enats om ett oförändrat belopp om
1 396 mkr avseende år 1993.
I avvaktan på resultatet av Riksförsäkringsverkets pågående utvärde-
ring av den särskilda ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsat-
ser som infördes fr.o.m. år 1991 med 400 mkr och som uppgår till
485 mkr för år 1992, har parterna enats om att ett oförändrat belopp om
485 mkr skall utges under år 1993 för detta ändamål.
Handikappinstitutets verksamhet finansieras sedan år 1991 genom ett
direkt bidrag inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Därvid
ändrades även Handikappinstitutets inriktning och verksamhet. Parterna
har genom en särskild överenskommelse om finansieringen av Handi-
kappinstitutet enats om att ersättningen skall vara 51 mkr för år 1993.
Parterna har även för år 1993 gjort den bedömningen att det är ange-
läget att öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser till
rimliga kostnader för den enskilde. Enighet råder därför om att den
särskilda ersättningen för detta ändamål till sjukvårdshuvudmännen bör
vara 24,5 mkr för år 1993.
Parterna är överens om att det påbörjade och angelägna arbetet med att
förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården måste
ges ett fortsatt särskilt ekonomiskt stöd. Detta gäller även de sjukvårds-
huvudmän som som åtar sig att svara för nationella register för produkt-
och kvalitetskontroll. Parterna har därför enats om att utge en särskild
ersättning för dessa ändamål med sammanlagt högst 20 mkr även för år
1993.
Vidare är parterna överens om att - i likhet med år 1992 - en särskild
ersättning med 5 mkr skall utges under år 1993 för verksamheten vid
Centrum för epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen.
När det gäller övriga särskilda ersättningar som utges till sjukvårds-
huvudmännen under år 1992 är parterna överens om att dessa bör kvar-
stå även under år 1993. Den särskilda ersättningen för anordnande av
institutioner för HIV-smittade som omhändertas enligt smittskyddslagen
bör dock höjas med 0,25 mkr till 5,5 mkr, medan den särskilda ersätt-
ningen för vissa patientöverföringar till Finland reduceras med 0,25 mkr
till högst 1 mkr.
Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för år 1993 skall mot denna
bakgrund vara följande.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård
med fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen efter en behovsbaserad
modell. Sammanlagt utges allmän sjukvårdsersättning med 5 006 mkr
för år 1993. Fördelningen av den allmänna ersättningen mellan huvud-
männen framgår av bilaga 1:2. Vid utbetalning av den allmänna ersätt-
ningen till resp, sjukvårdshuvudman skall i likhet med tidigare avräknas
det belopp som motsvarar under närmast föregående år utbetalade för-
säkringsersättningar till de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare
och sjukgymnaster som var verksamma inom respektive sjukvårdshuvud-
mans geografiska område.
b) För sjukresor inklusive akuta lufttransporter lämnas ersättning med
1 396 mkr. Fördelningen av medlen mellan huvudmännen framgår av
bilaga 1:3.
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
31
c) För rehabiliterings- och behandlingsinsatser lämnas ersättning med
högst 485 mkr. Fördelning av medlen skall ske enligt en särskild fördel-
ningsmodell som är baserad på det s.k. ohälsotalet och invånarantalet.
Fördelningen av denna ersättning mellan sjukvårdshuvudmännen framgår
av bilaga 1:4. Medlen utbetalas av försäkringskassan efter det att en
överenskommelse träffats mellan kassan och huvudmannen om medlens
användning.
d) För Handikappinstitutets verksamhet lämnas särskild ersättning med
51 mkr enligt en separat överenskommelse (bilaga 2) mellan staten och
Landstingsförbundet.
e) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på
psykoterapeutiska behandlingsresurser utges särskild ersättning med
sammanlagt högst 24,5 mkr. Ersättningen utges till huvudmännen dels
med 315 000 kr per huvudman, dels med 1,90 kr per invånare och läm-
nas av Riksförsäkringsverket efter särskild rekvisition och under förut-
sättning att sjukvårdshuvudmannen träffar av Socialstyrelsen godkända
vårdavtal med legitimerade privata vårdgivare.
f) För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad
informationsförsörjning m.m. utges ersättning med sammanlagt högst
20 mkr. Landstingsförbundet lämnar efter samråd med Socialstyrelsen
förslag om fördelning av medlen till Riksförsäkringsverket, som på
grundval härav beslutar om fördelning och utbetalning av ersättningen.
g) För verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys
vid Socialstyrelsen lämnas särskild ersättning med högst 5 mkr. Social-
styrelsen och Landstingsförbundet lämnar en gemensamt upprättad plan
över verksamheten vid detta centrum i den del som avser hälso- och
sjukvården till Riksförsäkringsverket som därefter beslutar om utbetal-
ning av ersättningen.
h) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst-
göring av kiropraktorer enligt Socialstyrelsens anvisningar utges ersätt-
ning med sammanlagt högst 1 mkr. Ersättning lämnas med högst
95 000 kr per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av
dessa ärenden och lämnar underlag till Riksförsäkringsverket som svarar
för utbetalning av ersättningen.
i) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges er-
sättning med sammanlagt högst 1 mkr. Ersättning skall i vaije fall läm-
nas med hälften av den vårdkostnad som uppkommer när sjukvårds-
huvudmannens ansvar för kostnaden upphör efter ett halvt år. Social-
styrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnar under-
lag till Riksförsäkringsverket som svarar för den årsvisa utbetalningen
av ersättningen.
j) För anordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas
för isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt
högst 5,5 mkr. Ersättning utges med 550 000 kr per anordnad plats och
år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och
lämnar erforderligt underlag till Riksförsäkringsverket för utbetalning av
ersättningen.
Fördelningen av utgiftsramen på 6 995 mkr enligt punkterna a)-j) i
överenskommelsen för år 1993 framgår av bilaga 1:1.
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
32
Staten och Landstingsförbundet träffade i april 1991 en överenskommel-
se om att en central vårdgaranti skulle införas år 1992. Vårdgarantins
främsta syfte var att öka tillgängligheten till vissa behandlingar med
köproblem, korta väntetiderna samt bidra till en jämnare fördelning av
vårdutnyttjandet över landet.
Socialdepartementet och Landstingsförbundet fastställde i november
1991 att utredning och behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik
i höft- och knäled, operation av gråstarr, operation vid gallstenssjuk-
dom, operation av ljumskbråck, operation av godartad prostataförsto-
ring, kirurgisk behandling av urininkontinens hos kvinnor, kirurgisk
behandling av prolaps (framfall) samt utprovning av hörapparat skulle
omfattas av garantin. Samtliga de patienter som, enligt de indikationer
som anges i Socialstyrelsens Allmänna råd 1991:11, är i behov av vård
och behandling skall erbjudas denna inom tre månader. Kan detta inte
ske på den egna kliniken skall behandlingen erbjudas hos annan vård-
givare, privat eller offentlig.
För att underlätta vårdgarantins införande utgår ett statligt bidrag till
sjukvårdshuvudmännen om 500 mkr år 1992.
Vårdgarantin följs upp och utvärderas av Socialstyrelsen i samarbete
med Landstingsförbundet. En första rapport kommer att sammanställas
hösten 1992 att utnyttjas inför sjukvårdshuvudmännens ställningstagan-
den till ett fortsatt vårdgarantisystem.
Landstingsförbundet har kartlagt väntetiderna för de aktuella behand-
lingarna i månadsskiftet april/maj 1992. Av kartläggningen framgår att
antalet väntande på behandling minskat markant under årets första måna-
der och att antalet behandlingar ökat högst väsentligt.
Nästa kartläggning är planerad till månadsskiftet augusti/september.
Parterna kan, mot bakgrund av hittills vunnen kunskap, konstatera att
erfarenheterna av vårdgarantin är goda. Parterna finner det därför ange-
läget att ett rikstäckande vårdgarantisystem, med gemensamma indikatio-
ner och möjlighet att remittera patienter över hela landet, bibehålls även
efter år 1992.
Landstingsförbundet har, efter att ha tagit del av den första utvärde-
ringen av vårdgarantisystemet, för avsikt att rekommendera sjukvårds-
huvudmännen riktlinjer för en fortsatt vårdgaranti under år 1993. De
medicinska indikationerna i vårdgarantin skall utarbetas i samråd med
Socialsyrelsen.
Enligt den ansvarsfördelning som råder för hälso- och sjukvården är det
i första hand sjukvårdshuvudmännens uppgift att följa upp och utvärdera
sin verksamhet. Socialstyrelsen har, som tillsynsmyndighet, till uppgift
att utöva tillsyn över hälso- och sjukvården, följa upp och utvärdera
densamma i ett nationellt perspektiv samt sprida information och kun-
skap till berörda aktörer.
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
33
Ett intensivt utvecklingsarbete har inletts såväl centralt som lokalt i
syfte att förbättra informationsåterföringen inom hälso- och sjukvården
och därmed bättre kunna följa upp och utvärdera vårdutnyttjande, ut-
förda prestationer, kostnader och kvalitet.
Ett omfattande arbete återstår dock innan systemen kan ge den infor-
mation som efterfrågas inte minst i nya styrsystem där finansieringen
skiljs från produktionen och där produktionen sker i konkurrens mellan
olika vårdgivare, såväl offentliga som privata.
Mot denna bakgrund har parterna enats om att även för år 1993 avsätta
medel som syftar till att förbättra informationsförsöijningen och ersätta
de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara för nationella register för
produkt- och kvalitetskontroll. Det förutsätts att Landstingsförbundet har
ett nära samarbete med Socialstyrelsen i dessa frågor.
Landstingsförbundet, skall efter samråd med Socialstyrelsen, senast
den 1 april 1993 till Socialdepartementet dels redovisa användning och
effekter av de medel som avsatts för förbättrad informationsförsöijning
i överenskommelsen avseende år 1992, dels redovisa den planerade
användningen av de avsatta medlen för år 1993.
NORDKEM har till syfte att främja samarbetet mellan de kliniskt-kemi-
ska sjukhuslaboratoriema i de nordiska länderna. NORDKEM etablera-
des år 1977 av Nordiska ministerrådet. Ar 1983 överfördes ansvaret
från ministerrådet till nationell nivå i de olika länderna.
Ramavtalet vad gäller NORDKEM gäller tills vidare med en uppsäg-
ningstid av ett år per den 31 december.
År 1982 beslöt Spris styrelse att Spri fr.o.m. år 1983 åtog sig att
finansiera Sveriges andel av kostnadsramen för NORDKEMs verksam-
het genom ianspråktagande av disponibla medel samt att anslaget till
NORDKEMs verksamhet inte skulle avräknas mot kostnadsramen för
Spri.
Enligt nu gällande avtal mellan staten och Landstingsförbundet om Spri
får bidrag till NORDKEM tas från en särskild fond åren 1990 - 1992
(§ 4). Den särskilda fondens tillgångar är tömda vid utgången av inne-
varande år.
I det avtal mellan staten och Landstingsförbundet avseende Spri som
träffades den 18 juni innevarande år har inga särskilda medel till
NORDKEM avsatts efter år 1992.
Parterna är överens om att ramavtalet vad avser NORDKEM skall
sägas upp senast den 31 december 1992. Staten avser att återkomma till
finansieringsfrågan för år 1993 i annat sammanhang.
Genom den av parterna träffade överenskommelsen om ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991 slopades den
statliga regleringen av avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
34
fr.o.m. den 1 januari 1991. Ändringen omfattade även de till försäkring-
en anslutna privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna. System-
förändringen förutsatte också ändringar i det s.k. högkostnadsskyddet.
Landstingsförbundet har i enlighet med överenskommelsen för år 1991
gjort en uppföjning av hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjat avreglering-
en av avgifterna. Denna har gjorts på basis av en förfrågan till huvud-
männen om erfarenheterna av avgiftssystem och högkostnadsskydd som
tillämpats av dessa under år 1991.
Sammanfattningsvis framhåller Landstingsförbundet att uppföljningen
bl.a. visar att någon egentlig patientreaktion på i vissa fall kraftigt höjda
avgifter inte har märkts hos sjukvårdshuvudmännen. Hos de huvudmän
som har differentierat avgifterna mellan primärvård och länssjukvård har
detta resulterat i eftersträvade effekter på vårdefterfrågan. Några huvud-
män har pekat på att vissa patienter kan få höga avgifter under en kort
period. Någon huvudman har märkt en tendens till att patienter vill ha
längre intervall mellan återbesöken. Som en förklaring till att avgiftshöj-
ningarna inte har föranlett några starka reaktioner anges att gränsen för
högkostnadsskydd genomgående har satts relativt lågt av huvudmännen.
Många huvudmän har angett att denna gräns uppnås betydligt snabbare
nu än med det tidigare statligt reglerade systemet. Flera huvudmän har
också angett ett inte obetydligt inkomstbortfall med anledning av allt fler
utfärdade frikort.
Hittills under år 1992 har, enligt vad Landstingsförbundet inhämtat,
endast smärre förändringar skett av patientavgifterna inom den öppna
vården. Bl.a. har nio huvudmän höjt gränsen för högkostnadsskyddet
och två huvudmän tillämpar för närvarande maximibeloppet 1 500 kr
som gräns för högkostnadsskyddet.
Som tidigare redovisats har riksdagen uttalat sig för en höjning av det
maximala egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet till 1 600 kr fr.o.m.
år 1993, samtidigt som möjligheterna för sjukvårdshuvudmännen att
själva bestämma om ett lägre sådant tak ändras så att staten inte får bära
några kostnader för detta.
Mot bakgrund av riksdagens uttalande har parterna gemensamt utrett
möjligheterna att hitta en administrativt enkel lösning för de sjukvårds-
huvudmän som kan komma att besluta om att tillämpa ett lägre tak än
1 600 kr. En sådan lösning skulle kunna utgå från att huvudmannen
beträffande läkemedelsavgifter i intervallet mellan det lägre taket och
1 600 kr debiteras ett faktiskt belopp i efterskott genom Apoteksbolaget.
Inte bara läkemedelsinköp utan även uteblivna avgifter för vårdbesök på
grund av frikort vid besök inom offentlig och privat öppen vård måste
med denna lösning registreras tills beloppsgränsen 1 600 kr passeras.
Parterna finner att en sådan ordning för att få fram ett korrekt debite-
ringsunderlag skulle åsamka inte bara Apoteksbolaget, personal på apo-
teken och vårdgivare utan även de försäkrade ett betydande merarbete
och besvär.
Mot denna bakgrund har parterna enats om följande lösning. Parterna
utgår från att den nuvarande ordningen i princip bibehålls, men att samt-
liga sjukvårdshuvudmän fastställer egenkostnadstaket till 1 600 kr. Detta
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
35
bygger på att Landstingsförbundet har åtagit sig att utfärda en rekom-
mendation härom. I anslutning härtill avser Landstingsförbundet att
informera huvudmännen om möjligheterna för dem att kombinera ett
sådant beslut med andra beslut om t.ex. avgiftsnedsättning eller avgifts-
befrielse för särskilt utsatta grupper och/eller periodicering av skyddet
avseende vårdavgifter exempelvis per månad eller kvartal. Sådana kom-
pletteringar medför ingen betalningsskyldighet för huvudmännen till
staten.
Fr.o.m. den 1 januari 1992 svarar sjukvårdshuvudmännen för debitering
och uppbörd av avgifter för sjukhusvård för alla försäkrade som under
sjukhusvistelsen uppbär sjuklön, sjuk- eller föräldrapenning. Detta var
ett resultat av överenskommelsen mellan parterna om vissa ersättningar
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1992 och
var föranledd av införandet av en arbetsgivarperiod på 14 dagar enligt
lagen (1991:1047) om sjuklön. Därvid infördes ett ändrat avgiftssystem,
som i princip innebär att sjukvårdshuvudmännen under år 1992 får ta ut
en högsta avgift på 70 kr per vårddag för ovannämnda kategorier.
Parterna var också ense om att vid en senare tidpunkt pröva om sjuk-
vårdshuvudmännen skall överta administrationen av ålderspensionärers
och förtidspensionärers avgifter för landstingskommunal sluten vård från
försäkringskassorna och att denna fråga skulle tas upp i överläggningar-
na avseende ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmän-
nen för tiden efter år 1992.
Vid behandlingen av frågan har parterna konstaterat att under år 1993
kommer på grund av Adelavgiftsutredningens förslag (SOU 1992:50) så
stora förändringar att ske beträffande pensionärernas avgifter och hyres-
utgifter för sjukhusvård respektive särskilt boende att det inte är lämpligt
att nu föra över administrationen av pensionärernas avgifter för sjukhus-
vård till sjukvårdshuvudmännen.
Parterna har mot denna bakgrund enats om att följande bör gälla för år
1993. Administrationen av pensionärernas avgifter vid sjukhusvård
ligger tills vidare kvar hos försäkringskassorna. För att minimera de
skillnader som fr.o.m. år 1992 uppstått vid uttag av avgifter vid sjuk-
husvård är parterna ense om att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag
avseende försäkrade i lägre inkomstintervall med sjuklön, sjukpenning
eller föräldrapenning i princip anpassas till de avgiftsregler som gäller
för pensionärer. När det gäller uttag av vårdavgift för in- och utskriv-
ningsdag är dock parterna överens om att endast en av dessa skall av-
giftsbeläggas och att en motsvarande ändring bör företas i avgiftsregler-
na för pensionärer. Landstingsförbundet kommer senare att rekommen-
dera sjukvårdshuvudmännen riktlinjer för vilka avgifter som bör tilläm-
pas vid olika inkomstnivåer. Parterna har mot denna bakgrund enats om
att den högsta avgiften per vårddag som huvudmännen får ta ut höjs till
80 kr fr.o.m. år 1993.
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
36
Ersättning enligt punkterna 3a) och 3d) utbetalas av försäkringskassan
utan särskild rekvisition månadsvis i efterskott. Ersättning enligt 3b)
utbetalas av försäkringskassan med halva beloppet den 1 april resp, den
1 oktober 1993. Övriga ersättningar utges efter särskild rekvisition av
försäkringskassan avseende 3c) och i övrigt av Riksförsäkringsverket när
villkoren för respektive ersättning är uppfyllda.
Överenskommelsen gäller under förutsättning att den godkänns av
regeringen och Landstingsförbundets styrelse. De författningsändringar
som behövs för genomförandet av överenskommelsen kommer att utar-
betas av Socialdepartementet. Erforderliga tillämpningsanvisningar utar-
betas av Riksförsäkringsverket i samråd med Landstingsförbundet.
Vidare har parterna träffat en separat överenskommelse om finansie-
ringen av Handikappinstitutet för år 1993 (bilaga 2).
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1
För staten
Göran Rådö
För Landstingsförbundet
Bengt Mollstedt
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1:1
|
Ändamål Totalbelopp mkr | ||
|
1993 | ||
|
1. |
Allmän sjukvårdsersättning |
5 006 |
|
2. |
Ersättning för sjukresor inkl, akuta lufttransporter |
1 396 |
|
3. |
Särskild ersättning för rehabiliterings- och behand- |
485 |
|
4. |
Ersättning till Handikappinstitutet |
51 |
|
5. |
Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet |
24,5 |
|
6. |
Särskild ersättning för informationsförsöijning och |
20 |
|
7. |
Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer |
1 |
|
8. |
Särskild ersättning för vissa patientöverföringar |
1 |
|
9. |
Särskild ersättning för rikssjukvård för HIV-smittade |
5,5 |
|
10. |
Särskild ersättning till Centrum för epidemiologi och |
5 |
|
6 995 | ||
38
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1:2
|
Sj ukvårdshuvud man |
Mkr 1993 |
|
AB |
991 |
|
C |
150 |
|
D |
154 |
|
E |
223 |
|
F |
170 |
|
G |
98 |
|
H |
133 |
|
K |
91 |
|
L |
160 |
|
M |
303 |
|
N |
142 |
|
O |
171 |
|
P |
244 |
|
R |
153 |
|
S |
170 |
|
T |
150 |
|
U |
143 |
|
w |
174 |
|
X |
173 |
|
Y |
157 |
|
Z |
81 |
|
AC |
152 |
|
BD |
159 |
|
I |
32 |
|
MM |
152 |
|
OG |
280 5 006 |
39
Prop. 1992/93:17
Bilaga 1:3
|
Sj ukvårdshu vud man |
Mkr 1993 |
|
AB |
276,8 |
|
C |
36,4 |
|
D |
31,8 |
|
E |
45,5 |
|
F |
47,0 |
|
G |
38,1 |
|
H |
54,4 |
|
K |
23,6 |
|
L |
39,2 |
|
M |
53,0 |
|
N |
31,4 |
|
O |
42,9 |
|
P |
65,9 |
|
R |
42,6 |
|
S |
60,1 |
|
T |
44,8 |
|
U |
29,3 |
|
w |
51,6 |
|
X |
45,0 |
|
Y |
51,0 |
|
Z |
49,6 |
|
AC |
81,6 |
|
BD |
90,1 |
|
I |
18,2 |
|
MM |
9,1 |
|
OG |
37,0 1396 |
40
|
Sj ukvårdshuvudman |
Mkr 1993 |
|
AB |
83 |
|
C |
13 |
|
D |
17 |
|
E |
22 |
|
F |
15 |
|
G |
9 |
|
H |
13 |
|
K |
9 |
|
L |
16 |
|
M |
28 |
|
N |
12 |
|
O |
17 |
|
P |
24 |
|
R |
12 |
|
S |
17 |
|
T |
16 |
|
U |
16 |
|
W |
18 |
|
X |
20 |
|
Y |
17 |
|
Z |
9 |
|
AC |
17 |
|
BD |
17 |
|
I |
3 |
|
MM |
16 |
|
OG |
29 485 |
41
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1992-10-02
Prop. 1992/93:17
Bilaga 2
I anslutning till 2 § i avtalet den 24 mars 1977 mellan staten och Lands-
tingsförbundet om Handikappinstitutet har parterna träffat följande över-
enskommelse för år 1993.
1 För Handikappinstitutets finansiering har parterna tillfört institutets
fond 51 mkr för 1993 års verksamhet. Beloppet tillförs fonden i enlighet
med överenskommelsen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för år 1993. Beloppet utbetalas av Riksförsäk-
ringsverket med en tolftedel för varje månad i efterskott.
2 Medel som ingår i Handikappinstitutets fond disponeras - med de
undantag som följer av punkterna 3 och 4 nedan - av institutets styrelse
för verksamheten i enlighet med institutets stadgar.
Anmärkning: Styrelsen bör i sammanhanget beakta vad som stadgas
om utredningsarbete på regeringens respektive sjukvårdshuvudmännens
uppdrag.
3 Från institutets fond skall utbetalas 5 300 000 kr för år 1993 till
Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolags (SUB) verksamhet.
4 Av Handikappinstitutets fond skall för år 1993 avdelas 4 000 000 kr
att av institutets styrelse disponeras för att initiera och stimulera tillverk-
ningen av vissa handikapphjälpmedel, för vilka föreligger svårigheter att
etablera produktion på gängse villkor. Medlen får även användas som
förlustgaranti. Härutöver får institutet möjlighet att utnyttja 4 000 000 kr
såsom förlustgaranti i samband med beställningar av hjälpmedel. Erfor-
derliga avtal för genomförande härav skall tecknas av SUB i nära samar-
bete med institutet.
Överenskommelsen blir giltig när den godkänts av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Carl-Anders Ifvarsson Bengt Mollstedt
42
Prop. 1992/93:17
Proposition...................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 . . 9
1 Inledning ................................9
2 Gällande ersättningsregler m.m...................12
2.1 Ersättningssystemet fr.o.m. år 1985 ............ 12
2.2 Ersättningar och ersättningsbelopp för år 1992 ..... 13
2.3 Patientavgifter.........................14
2.3.1 Öppen hälso-och sjukvård.............14
2.3.2 Sluten vård.......................15
2.4 Villkoren för privatpraktiserande läkares och sjuk-
gymnasters anslutning till försäkringen m.m.......15
3 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1993 16
4 Uppföljning och utvärdering....................20
5 Avgiftssystemet för sjukhusvård för år 1993 .......... 21
5.1 Avgiftsadministrationen ...................21
5.2 Vissa följdändringar i sjukhusvårdsavdragen för
pensionärer.......................... 22
6 Ändringar i högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och
läkemedel ...............................24
7 Vårdgarantin .............................25
8 Avtalet för NORDKEM ......................26
9 Vissa ändringar rörande läkemedelsförmånen..........26
9.1 Prisnedsättning av läkemedel................26
9.2 Fastställande av pris på läkemedel fr.o.m. år 1993 ... 27
10 Upprättade lagförslag........................28
11 Hemställan ..............................28
12 Beslut .................................28
Bilaga 1
Överenskommelse om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1993 ................ 29
Bilaga 2
Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om
finansiering av Handikappinstitutet år 1993 .............. 42
43
gotab 42102, Stockholm 1992
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 1 oktober 1992 4
Första, andra och tredje fondstyrelserna
ÅRSREDOVISNING I99I 9
Fjärde fondstyrelsen
ÅRSREDOVISNING 1991 55
Femte fondstyrelsen
ÅRSREDOVISNING I99I 79
Sydfonden
(första löntagarfondstyrelsen)
ÅRSREDOVISNING 1991 97
Fond Väst
(andra löntagarfondstyrelsen)
ÅRSREDOVISNING 1991 121
Trefond Invest
(tredje löntagarfondstyrelsen)
ÅRSREDOVISNING I99I I49
Mellansvenska löntagarfonden
(fjärde löntagarfondstyrelsen)
ÅRSREDOVISNING 1991 IÖI
Nordfonden
(femte löntagarfondstyrelsen)
ÅRSREDOVISNING 1991 185
Allmänna pensionsfonden
sammanställning av delfondernas verksamhet 1991 201
Riksrevisionsverkets utlåtande 241
Riksförsäkringsverkets utlåtande 309
1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 1R