Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)


Prop. 1992/93:150


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tegits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 april 1993 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till stetsbudget för budgetåret 1993/94 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffede förändringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en fömyad beräkning av budgetutfellet fÖr innevarande budgetår. Beräkningama visar att budgetunderskottet för budgetåret 1992/93 förbättras med 8,2 miljarder kronor jämfört med vad som beräknades i årets budgetproposition. Alltså föratses nu ett under­skott om 190,1 miljarder kronor. Stetens lånebehov beräknas till 233,9 miljarder kronor.

För budgetåret 1993/94 beräknades i budgetpropositionen ett underskott på stetsbudgeten om 162,3 miljarder kronor. De nya beräkningama visar ett underskott på 191,2 miljarder kronor. Stetens lånebehov beräknas till 255,3 miljarder kronor.

I propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av hur den ekonomiska politiken bör utformas. Regeringens besparingsprogram för åren 1994-1998 preciseras. Ätgärder om 80 miljarder kronor, huvudsakligen på utgiftssidan, aviseras. Vidare ges riktlinjer for den kommunala skattefinansierade verksamheten och för de stetliga transfereringama till kommunsektora. Ett antel åtgärder för alt främja sysselsättningen föreslås.


1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150

Rättelse: Bilaga 1 s. 5 sista stycket ändrat till: Regeringen-


-för-


Som särskilda bilagor till propositionen har fogats bl.a. en reviderad    Prop. 1992/93:150 nationalbudget för år 1993 med en prognos för den svenska ekonomin åren   1993-1994 samt en kalkyl  över ekonomin i  ett medelfristigt perspektiv.    Vidare   redovisas   en   långsiktig   konsekvenskalkyl   för budgetåren 1993/94-1997/98.


 


Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1993  Prop. 1992/93:150

Närvarande: stetsministem Bildt, ordförande,  och stetsråden B. Wester­berg,  Friggebo,  Johansson,   Laurén,   Hömlund,   Olsson,  af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: stetsråden Wibble, Hellsvik, Björck, Könberg, Odell, Limdgren, Ask, Hömlund, Friggebo

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. (kompletteringsproposition)

Stetsrådet Wibble anför:

Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100) förelagt riksdagen ett förslag till stetsbudget for budgetåret 1993/94. I de delar där förslaget innehöll endast beräknade anslagsbelopp har regeringens förslag därefter redovisats i särskilda propositioner.

Enligt bestämmelsema i 3 kap. 2 § riksdagsordningen skall regeringen — fömtom förslaget till stetsbudget i budgetpropositionen — avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av stetsbudgeten fÖr det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Dette förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad fmansplan. Likaså bör en reviderad nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletterings­propositionen bör också tes med vissa frågor som har klara samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och som bör behandlas av riksdagen under det innevarande riksmötet.

Stetsrådet Wibble föredrar den reviderade finansplanen samt redogör för stetsbudgetens utgifter och beräknade inkomster under näste budgetår, m.m. Stetsråden Hellsvik, Björck, Könberg, Odell, Wibble, Lundgren, Ask, Hömlund och Friggebo föredrar de ifrågavarande förslagen inom Justitie-, Försvars-, Social-, Kommunikations-, Finans-, Utbildnings-, Arbetsmarknads-, Kultur- samt Civildepartementens områden. Anföran­dena redovisas i underprotokollen for resp. departement.


 


Stetsrådet Wibble hemställer att regeringen i en gemensam proposition    Prop. 1992/93:150 förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och besluter att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål sora de har hemställt om.

Regeringen besluter vidare att de anföranden som redovisas i under­protokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Reviderad finansplan m.m.                                  Bilaga  1

Justitiedepartementet                                       Bilaga  2

Försvarsdepartementet                                     Bilaga  3

Socialdepartementet                                         Bilaga  4

Kommunikationsdepartementet                            Bilaga  5

Finansdepartementet                                        Bilaga  6

Utbildningsdepartementet                                  Bilaga  7

Arbetsmarknadsdepartementet                           Bilaga  8

Kulturdepartementet                                         Bilaga  9

Civildepartementet                                           Bilaga 10


 


Reviderad finansplan


Bilaga 1


 


 


 


1   Den ekonomiska politiken i sammanfattning   Prop. 1992/93:150

Bilaga 1 Sverige befinner sig i en svår ekonomisk kris. Det allvarliga läget är en följd av flera deceimiers oförmåga att åtgärda djupgående obalanser i ekonomin. Krisen medför stora påfrestningar för enskilda mäimiskor. Det allvarligaste problemet är den uteblivna tillväxten och den höga arbetslösheten.

Regeringens ekonomiska politik är en samlad strategi för att genom god tillväxt bygga en stebil gmnd för välfärden och sysselsättningen. Ekonomin måste bli sund igen. Det skall löna sig att arbete och att investera för framtiden. Vi får inte fortsatte att vältra över kostnader på kommande generationer.

De skall inle tvingas betala för den konsumtion som dagens hushåll på felaktiga gmnder beviljat sig själva. En accelererande skuldsättning måste undvikas för att våra bam och bambam inte skall behöva betala alltmer för allt sämre offentliga tjänster. Dette vore både omoraliskt och orättvist.

Med ett kraftfullt program för att komma tillrätte med obalansema i de offenlliga finansema kan utvecklingen vändas i positiv riktning. Reformeringen av välfärdspolitiken innebär också förbättringar av samhällsekonomins funktionssätt. Motiven stärks för arbete och sparande och produktivitetsutvecklingen i hela ekonomin stimuleras. Frakterna av de omfattande stmkturreformer som redan beslutets och nu föreslås kan skördas så att tillväxten kommer åter, arbetslösheten minskar och en stebil bas för välfärden skapas. Medborgamas levnadsstandard kan öka.

Målet är att skapa ett Sverige där frihet för den enskilde förenas med rättvisa och social trygghet. Vi skall satsa på människor. Kunskap, kreativitet och nyfikenhet skall tas tillvara. En valfrihetsrevolution inom välfärdspolitiken ökar den enskildes makt. Var och en får självständigt fatta fler viktiga beslul.

Alla människor skall ges samma möjligheter i livet. Det kräver en stark ekonomi och en stark välfärdspolitik.

Sveriges ekonomiska problem kan bara lösas genom åtgärder som stimulerar tillväxten och som är förenliga med en långsiktigt god ekonomisk utveciding med hög sysselsättning och låg inflation. Tilltron till den svenska ekonomins långsiktiga utvecklingskraft är hell avgörande för möjlighetema att, också på kort sikt, bekämpa arbetslösheten.

Sverige kan komma stärkt ur krisen. Viktiga ljuspunkter i den ekonomiska utvecklingen visar att regeringens politik leder rätt och all en exportledd expansion med ökade investeringar är inom räckhåll. Med den politik som regeringen föreslår är målet att åtempprätte Sverige som en tillväxt- och företegamation med en stark och växande ekonomi nu i sikte. Med en kraftfull politik som systematiskt angriper de stmktureUa obalansema har vi alla fömtsättningar att återerövra den ledande ställning bland de utvecklade ländema som vi en gång hade. Del innebär att Sverige mot mitten av 1990-talet kommer upp i en varaktig ekonomisk tillväxt på samma nivå som jämförbara europeiska länder.


 


1.1   Den svenska ekonomin - problem och möjligheter    Prop. 1992/93:150

Bilaga 1 Den svenska ekonomin präglas för närvarande av stora problem: fallande

produktionsnivå, hög arbetslöshet, finanskris och etl slort underskott i de offentliga finansema. Sverige genomlider nu svitema av omställningen efter överhettningsåren på 1980-talet. Lägel förvärras av den svaga inter­nationella konjunkturen.

De gmndläggande problemen i den svenska ekonomin är främst av långsiktigt slag: svag tillväxt, stark inflationsbenägenhet och bristande utvecklingskraft i såväl näringslivet som den offentliga sektom. Dessa svagheter hänger samman med brister i de senaste tjugo årens politik och samhällsinstitutioner. Hinder för stabilitet och tillväxt har byggts upp och förvärrats under lång tid.

Sverige genomgår en nödvändig och oundviklig anpassning till en sundare ekonomisk stmktur. Att denna anpassning alltför länge sköts på framtiden har lett lill smärtsamma övergångsproblem som bidrar till krisens djup.

De kortsiktiga och långsiktiga problemen i svensk ekonomi måste ses i ett sammanhang. Problemen kan bara lösas om stebiliseringspolitiken och strakturpolitiken samverkar.

Det finns inga snabba och enkla lösningar på Sveriges problem. Vägen ur krisen är lång och mödosam. Att bekämpa krisen kommer på kort sikt att kräva insatser av och medföra kännbara uppoffringar för alla med­borgare. Men om vi avslår från all te itu med de ekonomiska problemen blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard och kraftigt minskade resurser till välfärdspolitiken. En sådan utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med krafl förhindras.

Det allvarligaste problemet är den höga arbetslösheten. Den leder till stora sociala problem och innebär ett samhällsekonomiskt slöseri med mänskliga resurser. Därför måsle kampen mot arbetslösheten stå i centmm för den ekonomiska politiken.

Fallet i industriproduktionen som inleddes under 1990 uppgår lill sammanlagt ca 15 % under perioden 1990—1993. Att ekonomin åter börjar växa är en fömtsättning för all trygga sysselsättningen och välfärden.

En viktig faktor i den ekonomiska utvecklingen är den skuldanpass­ningsprocess som övergången från hög till låg inflation medför. Efter den extremt höga skuldsättning som byggdes upp under 1980-talet sker nu en snabb minskning av skuldsättningen för att klara de höga realräntor som bl.a. inflationsnedväxlingen bidragit till. Dette medför att privat konsumtion och näringslivets investeringar hämmas. Den inhemska efter­frågan minskar.

De stora kreditförlustema i bankema har medfört stora kostnader för steten. Svårigheter att klara kapitaltäckningskraven riskerar leda till en restriktiv utlåningspolitik från bankemas sida. En sådan utveckling kan bidra till att försvåra återhämtningen av ekonomin.


 


De offentUga finanserna uppvisar ett mycket stort underskoll. För 1993 Prop. 1992/93:150 beräknas underskottet uppgå lill cirka 195 miljarder kronor, vilket Bilaga 1 motsvarar 22 000 kronor per invånare. Underskottet beslår av två delar: Den ena delen är en följd av alt lågkonjunkturen och den fallande produktionen leder till lägre skatteintäkter och höga kostnader för arbetslösheten. Den andra delen, det strukturella underskottet, uppgår till 74 miljarder kronor och kommer inte att försvinna vid en konjunktur­uppgång. Stora delar av detta underskott grandlades under 1970- och 80-talens offentliga utgiftsexpansion. De utgiftssystem som byggdes upp har visat sig långsiktigt ohållbara.

Trots att svensk ekonomi befirmer sig i en allvarlig nedgångsfas finns det också viktiga ljuspunkter som visar att föratsättningama för en åter­hämtning har stärkts.

De simkturreformer som genomförts under de senasie åren har förbätt­rat föratsättningama för ekonomisk tillväxt i Sverige. Skallereformen och förändringar i socialförsäkringama har stärkt incitamenten för arbete och sparande. Den offentliga sektoms tjänsteproduktion har öppnats för konkurrens. EES-avtalet och den nya konkurrenslagen kommer ytterligare att öka konkurrensen på produktmarknaderaa.

Inom näringslivet sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. De svenska företagen stärker sina positioner på världsmarknaderna och exporten väntas öka med 4 1/2 % under 1993 och 9 % under 1994, trots en svag tillväxt på de viktigaste marknadema. Investeringarna i industrin väntas öka, långsamt i år men snabbare under 1994 då expansionen väntas bli lika stark som under högkonjunkturen på 1980-talet.

Den underUggande inflationstakten är mycket låg. En fortsatt låg och stebil inflation är en fömtsättning för varaktigt lägre räntor.

Sammantaget innebär detla all gmnden är lagd för en expon- och investeringsledd expansion av den svenska ekonomin under resten av 1990-talet.

1.2 Den ekonomiska politikens inriktning

För att möjlighetema till en god ekonomisk utveckling skall kunna tillvaratas ställs höga krav på den ekonomiska politiken. Tilltron lill den svenska ekonomins utvecklingskraft måste förstärkas. En hållbar strategi för att varaktigt minska de offenlliga underskotten är helt nödvändig för att skapa denna tilltro.

Osäkerhet om budgetutvecklingen är förenad med betydande kostnader, bl.a. genom höga räntor och en försvagad växelkurs. Därmed försvåras en återhämtning av ekonomin. Regeringens politik är inriktad på att eliminera denna osäkerhet genom att lägga fast en långsiktig och trovär­dig plan med konkrete åtgärder för sanering av de offentliga finansema.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken är att genom god tillväxt bygga en långsiktigt stabil gmnd för välfärden och sysselsätt­ningen. Under de närmaste åren bör — i enlighet med vad som också anfördes i finansplanen i januari — följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:


 


Prop. 1992/93:150

1.      Den ekonomiska politiken skall präglas av ansvar för kommande    Bilaga 1 generationer. Vi har som nation under lång tid levi över våra tillgångar. Nu måste vi länka om. Vi får inle fortsätta att vältra över kostnader på våra bam och bambam.

2.      Ett gott företagsklimat skall skapas. Detta sker genom strategiska skattesänkningar, satsningar på forskning, utbildning och infrastmktur och avregleringar för alt öka konkurrensen. I detla sammanhang är EES-avtelet och etl framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse.

3.      Arbetslösheten skall bekämpas. Detta kräver såväl långsiktigt som kortsiktigt verkande åtgärder På lång sikt kan sysselsättningen endast tryggas genom en politik som leder till hög och uthållig tillväxt, god konkurrenskraft och varaktigt låg inflation. På kon sikt måste arbetslösheten mötas med en aktiv arbetsmarknadspolitik med arbetslinjen som gmnd. Målel skall vara all förhindra långtids­arbetslöshet och höja arbetskraftens kompelens.

4.      Inflationstakten skall förbli låg. Detta är en nödvändig förutsättning för varaktigt lägre räntor och återskapad tillväxt. Det största missteget i de senaste tjugo årens ekonomiska politik är att prisstabiliseringen alltför länge sköts på framtiden. Om inflationen åter tillåts öka skulle Sverige än en gång tvingas gå igenom den smärtsamma omställningen lill lägre inflation. Finans- och penningpolitiken måste utformas så att detla förhindras. Den underliggande inflationstakten på ca 2 % bör bibehållas.

5.      Underskottet i de offentliga finanserna skall minska. Delta kräver steg vist ökande budgetförstärkningar och åtgärder för att främja den ekonomiska tillväxten. En långsiktig plan för de närmaste årens budgetförstärkningar måste läggas fast. Om vi underlåter alt sanera de offentliga finansema kvarstår en viktig osäkerhetsfaktor i ekonomin vilket gör att återhämtningen fördröjs. Därför måste arbetet med att sanera de offentliga finansema drivas vidare. Målet är att avlägsna det strakturella underskottet, dvs. den del av underskottet som inle försvinner när konjunkturen förbättras.

6.      Det offentliga utgiftstrycket skall sänkas som ett led i saneringen av de offentUga finanserna. Detta förutsätter fortsatta och målmedvetna utgiftsminskningar Omdaningen av socialförsäkringssystemen och åtgärder för att skapa konkurrens i den offenlliga tjänstesektom är viktiga delar av detta arbete. Syftet är att minska de offentliga utgiftema, effektivisera hushållningen med skattemedel och stärka motiven för arbete och sparande.

7.      Den ekonomiska poUtiken skall bidra till att alla människor ges likvärdiga möjligheler i livet. Hög sysselsättning och tillväxt är gmndläggande fömtsättningar för en rättvis fördelning. Likaledes är en generell välfärdspolitik, valfrihetsrevolutionen i välfärden, en aktiv arbetsmarknadspolitik och åtgärder för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män viktiga byggstenar i arbetet för ett tryggt och rättvist samhälle.


 


8.  Den ekonomiska poUtiken skall präglas av hänsyn till miljön och    Prop. 1992/93:150
naturresursema. Balansen tnellan ekonomi och ekologi måste säkras.    Bilaga 1

Genom ekonomisk tillväxt ökar utrymmet för nödvändiga miljösats­ningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en fömtsättning för att tillväxten skall bli uthållig. Utvecklingen av ekonomiska sfyrmedel är ett centralt inslag i en sådan politik.

9.       Den ekonomiska politiken skall tillvarata utvecklingsmöjlighetema i Sveriges alla regioner. Detta gäller inte minst landsbygden och de mindre ortema. Regionala obalanser var en bidragande orsak till överhettningen under 1980-talet. En kraftfiill regionalpolitik är ett viktigt medel för att tillvarato resurser i hela landet. Satsningar på infrastruktur och åtgärder för att förbättra villkoren for de mindre foretegen är i detto sammanhang av stor betydelse.

10.    Samhällets förankring i en god etik är av central betydelse för en välfungerande ekonomi. Till de växande obalansema i svensk eko­nomi under 1980-tolet bidrog bristen på respekt för de normer och värderingar som är grunden för vårt välstånd. Politikens utgängs­punkt skall vara den etik som betonar det personliga ansvaret. Därmed minskar behovet av häraraande detaljregleringar och fömt­sättningama för en effektiv ekonomisk struktur förbättras.

1,3 En politik för att bekämpa arbetslösheten och säkra en varaktigt låg inflation

Det främsto stebiliseringspolitiska problemet är den låga tillväxten och den höga arbetslöshet som denna leder till.

Regeringens politik for att skapa nya arbetstillfällen bygger på en kombination av en kraftfull tillväxtpolitik och sanering av de offentliga finansema. Finans- och penningpolitiken inriktas på att bibehålla en låg inflationstakt. Detto är en fömtsättning för en långsiktigt god ekonomisk utveckling med stebil växelkurs, varaktigt lägre räntor, hög tillväxt och tryggad sselsättning.

En målmedveten sanering av de offentliga finansema stärker den eko­nomiska politikens trovärdighet. Därmed förbättras möjlighetema att sätte in effektiva åtgärder mot arbetslösheten på kort sikt. Tilltro till politikens långsiktighet ger styrka åt kampen mot arbetslösheten på kort sikt.

Finanspolitiken är inriktad på att de offentliga underskotten skall elimi­neras. Detto sker genom stegvist ökande budgetförstärkningar och åtgär­der for att främja den ekonomiska tillväxten.

Sedan regeringsskiftet har beslut fettets som på sikt innebär budgetför­stärkningar, i huvudsak minskade offentliga utgifter, med sammanfeget drygt 80 miljarder kronor. Riksdagen har också slagit fest att utgiftema för den offentliga konsumtionen skall vara realt oförändrad tmder den närmaste femårsperioden.

Regeringen redovisar nu förslag om ytterligare förstärkningar ov de offentliga finansema, varav 61 miljarder kronor är besparingar, 15 miljarder kronor är inkomstökningar och 5 miljarder kronor är för­stärkningar av ATP-systemet. För åren 1994-1998 föreslås ett program


 


för forstärkningar om sammantaget 81 miljarder kronor när hänsyn också    Prop. 1992/93:150
tas till begränsningen ov den offentliga konsumtionea.
    Bilaga 1

Även kommunema och landstingen måste delto i ansträngningama for att sanera de offentliga finansema. Detto iimebär att det inte finns något utiymme for uppräkning av stotsbidragen till kommimsektom tmder de närmaste åren.

Riksdagen har, med ett fltal undantag, godkänt de förslag till budgetförstärkningar som regeringen lagt fram. Det är dock av coitral betydelse för politikens trovärdighet att de beslut som fettas har lång varaktighet.

Penning- och valutapolitiken är inriktad på prisstebilitet. Sedan Riksbanken tvingades lämna den festo växelkursen har penningmarknads-räntorna successivt sänkts. Grunden fÖr denna politik år att tilltron till prisstobiliteten inte fär mbbas. Att den låga inflationen blir bestående är en fömtsättning för en varaktigt lägre ränto. Dette ökar möjlighetema att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten. Finanspolitikens inriktning stöder målet om prisstobilitet.

Tillväxtpolitiken syftar till att långsiktigt förbättra den svenska ekonomins effektivitet och tillväxtkraft. Ett stort antal områden berörs av dessa ansträngningar.

Arbetet med att återskapa balansen i den svenska ekonomin tar tid. Under den närmaste tiden kommer arbetslösheten att vara mycket hög. Utan omfettande åtgärder mot den öppna arbetslösheten finns det risk att denna permanentas på en hög nivå. Stora ungdomsgmpper riskerar att slås ut från arbetsmarknaden. Därför bedriver regeringen en dktiv arbetsmarknadspolitik innefettande kraftfulla och samordnade insatser på ett flertal områden. Särskilt prioriterade är insatser för ungdomar och åtgärder mot långtidsarbetslöshet.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bidrar till en brett inriktad upprustning av den svenska infrastrukturen. Insatsema omfettar investe­ringar i vägar, järnvägar, festighetsbestånd och människors kunskaper. Därmed stärks tillväxtkraften i ekonomin.

Genom tidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringar i vägar och jämvägar skapas arbetstillfällen i byggsektom. Regeringen har lagt förslag om investeringar på totalt 98 miljarder kionor över en tioårsperiod, varav 36 miljarder kionor för de tre närmaste budgetåren.

Ett program för att stimulera ROT-verksamhet under 1993 och 1994 genomfors. Insatsema väntas skapa ca 30 000 arbetstillfällen. Program­met innehåller dels en tillfällig skattereduktion för vissa underhållsåtgär­der, dels tillfälliga subventioner för att stimulera underhåll och reparatio­ner av bl.a. vissa kommunala byggnader.

För att möto det fortsatt försvagade läget på arbetsmarknaden föresläs ytterligare åtgärder för att motverka arbetslösheten. Förslagen iimebär att ytterligare minst 130 000 - 140 000 personer kommer att beredas arbete, utbildning eller praktik. Bland annat föreslås en massiv satsning på utbildningsområdet. Ett stort antal extra platser tillförs gymnasie­skolan, komvux, folkhögskolan och högskolan.


 


1.4 En politik för att återupprätta Sverige som tillväxt-och   Prop. 1992/93:150
företagamation
                                               Bilaga 1

Den ekonomiska tillväxten är gmnden för välståndet. Genom tillväxten skapas nya resurser som ger utrymme för ökad privat konsumtion och säkrar en stabil bas för välfärdspolitiken. Tillväxt är också nödvändig för att trygga sysselsättningen.

Den ekonomiska politiken är inriktad på att återskapa tillväxtkraften i den svenska ekonomin. Detta sker genom fortsatta åtgärder för alt förbättra ekonomins funktionssätt så att en expansion av näringslivet främjas. De institutionella fömtsättningama för tillväxt måsle stärkas. De regler, normer och vanor som omgärdar ekonomiska transaktioner måste vara sådana att transaktionskostnaderna hålls låga. Därigenom möjliggörs etl omfattande välståndsskapande utbyte av varor och tjänster. Sverige behöver genomsyras av hederlighet och respekt för de värderingar som visat vägen under vår långa epok av ekonomisk tillväxt.

EuropapoUtiken har stor betydelse för möjlighetema att skapa ett gott klimat för företagande och investeringar i Sverige. Genom EES-avlalet blir Sverige del av EG:s inre marknad, vilket bl.a. innebär ökade export­möjligheter. EES-avialet är emellertid inte tillräckligt. Endast genom ett fullt medlemskap i EG får Sverige medinflytande över EG:s regelverk. Den 1 febmari i år inledde Sverige förhandlingar om EG-medlemskap. Det färdiga förhandlingsresultatet kommer att underställas svenska folket i en folkomröstning.

Sedan regeringsskiftet har en rad strategiska skattesänkningar genomförts. Sammantaget har beslut fattats om skattesänkningar på produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen är sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin, successivt slopad förmögenhetsskatt och slopad omsättningsskall på aktier.

De små- och medelstora företagen står i centmm för regeringens näringspolitik. En rad viktiga förbättringar har redan genomförts. Politiken drivs nu vidare. Under 1993 korruner förslag att läggas om att enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag ges med aktiebolagen likvärdiga skattemässiga möjligheter att investera och expandera. De nya regleraa är avsedda att träda i kraft från 1994. I avvaktan på detta har vissa lindringar i beskattningen genomförts redan för 1993.

Förmågan all tillvarata och utveckla de enskilda människomas kunskap och kompetens är avgörande för Sveriges konkurrenskraft. Sedan regeringsskiftet pågår en snabb utbyggnad av den högre utbildningen. Antalet studerande vid universitet och högskolor ökar med ca 50 000 från 1991 till 1995. Samtidigt förändras tilldelningen av resurser lill universi­tet och högskolor för att stimulera nytänkande, kvalitetskonkurrens och effektivitet.

Regeringens forskningspoUtik syftar till att ge varje forskningsområde bästa tänkbara utvecklingsmöjligheter. Bland armat prioriteras ell förstärkt samspel mellan forskningen och näringslivet. Genom avvecklingen av


 


löntegarfonderaa möjliggörs en kraftig  förstärkning  av den svenska    Prop. 1992/93:150
forskningen.
                                                                 Bilaga 1

Snabba och säkra transporter blir ett allt viktigare konkurrensmedel. I propositionen om investeringar i trafikens infrastruktur har regeringen föreslagit en långsiktig investeringsplan för goda kommunikationer i hela landet. Satsningama omfattar bland annal en höjd standard på vägnätet, nya linjer för snabbtåg, förbättringar för godstransporter och särskilda insatser för uppmstning av länsvägar och länsjämvägar. En viktig del i den långsiktiga tillväxtpolitiken är skapandet av en fungerande konkurrens på de svenska vam- och tjänstemarknadema. Av stor betydelse i delte sammanhang är den av regeringen framlagda konkurrenslagen samt undertecknandet av EES-avtalet. Regeringen har också lagt förslag om avreglering bl.a. på kommunikationsområdet, finansmarknaden, elmarknaden, bostedsmarknaden, skogsbmkssektora, kommunsektom och utbildningssektora. Allt för att tillskapa fungerande marknader.

1.5  En politik för att trygga och fömya välfärden

Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För all trygga välfärden måste obalanseraa i ekonomin undanröjas.

Det stora underskottet i de offentliga finanseraa gör det nödvändigt att begränsa kostnaderna för välfärdssystemen. Regeringen har inlett en genomgripande översyn och omprövning av inkomstöverföringarna till hushållen i syfle att stärka motiven för arbete och sparande och minska de offenlliga utgiftema. Detta arbete måste drivas vidare. Särskilt angelägen är en förändring av pensionssystemet i enlighet med de rikt­linjer som tidigare aviserats och som preciseras i avsnitt 4.3.

Genom den valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken som regeringen inlett införs konkurrens i den offenlliga tjänstesektora samtidigt som den enskildes valfrihet och inflytande ökar. Dessa förändringar skapar nya möjligheter lill effektiviseringar och kvalitetsförbättringar.

1 lider med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på hårda prov. Svaga och utsatta grapper måste vämas. Inkomstöverföringar som har störst betydelse för inkomstsvaga grapper har därför undantagits från besparingar, t.ex. bostedsbidragen. Dessutom genomförs ett antal riktede åtgärder för att stödja utsatta grapper.

I syfte att förbättra situationen för de sämst ställda pensionärema har nivån på del kommunala bostadstillägget utjämnats så att bidragen blivit mer enhetliga i olika kommuner. Samtidigt har pensionstillskottet höjts.

En ny rättighetslag för personer med svåra funktionshinder införs från 1994. Lagen gäller bl.a. rätt till en personlig assistent. För att sjukvården skall kunna tillförsäkra det ökande antalet gamla och svårt sjuka en god och adekvat vård arbetar utredningen HSU 2000 med förslag som kommer att presenteras under 1994.


 


1.6 En politik för att säkra en uthållig tillväxt     Prop. 1992/93:150

Bilaga 1 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den

ekonomiska politiken. Sambandet mellan ekonomi och ekologi behöver

därför bli tydligt. På samma sätt som Sveriges skuld på del ekonomiska

områdei behöver minska, måste också en miljöskuld begränsas. Med

miljöskuld menas kostnaden för all återställa redan uppkomna skador pä

miljön. Därigenom garanteras även framlida generationer rätten till en

god miljö.

All produktion av varor och tjänster, inklusive underhållet av dessa, kommer ytterst från ekosystemen. Hårda miljökrav måste ställas och långtgående åtgärder vidtas för alt ställa om produktion och konsumtion i en riktning som innebär att naturens bärkraft inte överskrids. Miljökrav kan spela en viktig, positiv roll i stmkturomvandlingen. Åtgärder för att minska miljöskulden medför därmed ökade möjligheler att exploatera nya och för framliden strategiskt viktiga tillväxtmarknader. Dessa möjligheter torde i del korta perspektivet ha störst betydelse för små och medelstora förelag. Inle sällan är denna produktion relativt sett arbelskraftsintensiv, vilket i nuvarande konjunkturläge framstår som särskilt positivt.

Regeringen har givit i uppdrag åt konjunkturinstitutet alt utveckla metoder för all komplettera de traditionella nationalräkenskapema med miljö- och nalurresursräkenskaper, s.k. gröna nationalräkenskaper.

Miljöproblemen blir alltmer internationella. Utsläpp i luft, hav och vattendrag känner inga nationsgränser. Regeringen lägger därför stor vikt vid det internationella miljösamarbetet.

Del mest allvarliga globala miljöproblemet är utsläppens påverkan på klimatet. 1 propositionen om åtgärder mot klimatpåverkan föreslås bl.a. att riksdagen godkäimer FN:s konvention i klimatfrågor och alt kol­dioxidskatten vidgas till alt gälla nytillkommande elproduktion.

I propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveck­ling föreslås åtgärder för att främja ett effektivt utnyttjande av naturresur­seraa genom återvinning och återanvändning.

1.7 Ekonomikommissionens betänkande

Regeringen uppdrog i höstas åt ett antal frislående forskare att analysera den svenska ekonomins problem och möjligheler i ett långsiktigt perspektiv. Utredningen, som antog namnet Ekonomikommissionen, lämnade i mitten av mars sitt belänkande. Del är nu föremål för remissbehandling.

Kommissionens analys är elt värdefullt bidrag till förståelsen av dagens ekonomiska problem och vad som behöver göras för att lösa dem. Dagens situation sägs vara präglad av en komplicerad blandning av akute och kroniska problem. Lösningen innehåller därför både kortsiktiga och långsikliga åtgärder. Delte överensstämmer i hög grad med den analys regeringen gjon och gör. Del överensstämmer också med inriktningen av den ekonomiska politiken sedan regeringsskiftet.


 


Etl bärande inslag i rapporten är betoningen av sambandet mellan Prop. 1992/93:150 långsiktiga och kortsiktiga inslag i den ekonomiska politiken. Kommissio- Bilaga 1 nen understryker vikten av att långsiktigt verkande åtgärder för att undanröja de värsta av dagens obalanser beslutas nu, helst i bred parlamentarisk enighet. Önskemålet om en bred majoritet i riksdagen sammanhänger med det faktum att åtgärder behöver genomföras under flera år med mellanliggande val.

Kommissionens förslag stödjer i gmndläggande avseenden den inriktning av den ekonomiska politiken som regeringen beslutat. På elt flertal områden har konkreta steg redan tagits i den riktning som kommissionen föreslår. Det gäller t.ex. främjande av konkurrens, förändring av den offentliga sektom, reformeringen av socialförsäkrings­systemen samt förstärkningen av den högre utbildningen. På andra områden har regeringen tillsatt utredningar, t.ex. inom arbetsrättens område.

Analysen och förslagen i kommissionens rapport utgår från en bred helhetssyn på den ekonomiska politiken och del politiska beslutsfattandet. En av de stora förtjänsterna med rapporten är just den betoning som görs på sambandet mellan ekonomisk politik och den politiska beslutspro­cessen i regering och riksdag.

Vad gäller beslutsprocessen i regeringskansliet pågår sedan elt år en omläggning av budgetprocessen till mer av rambudgellänkande. I fråga om konstitutionella regler har regeringen tagit initiativ lill en diskussion mellan riksdagens partier om reformer med den inriktning kommissionen föreslår, t.ex. längre valperioder.

1 föreliggande proposition återfinns ställningstaganden till ett antal av kommissionens förslag. Ställning las också till den allmänna inriktningen och därmed lill sambandet mellan långsiktig och kortsiktig politik.

2  Den ekonomiska utvecklingen 2.1   De internationella förutsättningarna

De interaationella ekonomiska utsiktema har försämrats sedan prognosen i finansplanen i januari.

Den interaationella lågkonjunkturen har visat sig vara mycket mer utdragen än de flesta bedömare räknade med. Del är främst osäkerhet om hur lång tid del kommer att ta för hushåll och företag att minska de skulder som byggdes upp under 1980-talel som gör det svårt att bedöma när konjunktumppgången kommer.

Tillväxten i Europa det närmaste året blir troligen betydligt svagare än det faims skäl att tro för bara några månader sedan. Också länder där till­växten länge hållits uppe relativt väl — såsom Frankrike, Italien och Spanien — drabbas nu av en markant nedgång i den ekonomiska aktivi­teten.

Del är främst för Tysklands del som bedömningen nu är mer pessi­mistisk. Dämpningen av den inhemska efierfrågan har visat sig vara

10


 


kraftigare än väntat. En ökad trovärdighet i budgetkonsolideringen i såväl    Prop. 1992/93:150

Tyskland som flera andra europeiska länder skulle möjliggöra lägre    Bilaga 1

räntor. Den långa räntan i Tyskland har sjunkit betydligt det senaste

halvåret. Utrymmet för den tyska centralbanken alt gradvis sänka den

korta räntan utan att ge avkall på målet att på sikt få ned inflationen till

2 % har ökat. Prognosen för tillväxten i Tyskland i år har de senaste

månaderna reviderats ned från 1/2 % lill -1 3/4 %.

Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa uppvisar både positiva och negativa inslag. Det är främst de länder som genomfört ekonomiska reformer som visar tecken till återhämtning.

De flesta indikatorer i Förenta staterna pekar nu i positiv riktning. BNP-tillväxten under senare delen av 1992 var mycket hög, konsumen­ternas förtroende har stärkts, försäljningen i detaljhandeln och nybyggna­tionen av bostäder ökar. Det mesta talar för en fortsatt god återhämtning.

Den nya amerikanska regeringens planer på att reducera det federala budgetunderskottet minskar på lång sikt trycket på penningpolitiken och bidrar till all hålla nere de långa räntoma. En stramare finanspolitik bidrar också till att reducera underskottet i bytesbalansen.

I Japan har fallande aktie- och fastighetspriser medfört problem för den finansiella sektorn. Den inhemska efterfrågan har minskat krafiigt och arbetslösheten ökat något. Räntan har stegvis sänkts och diskontot ligger nu på låga 2,5 %.

Den svaga utvecklingen i den japanska ekonomin har lett till att regeringen presenterat nya finanspolitiska åtgärder för att stödja den inhemska efterfrågan. Dessa åtgärder består av vissa skattelättnader, stöd till investeringar i den privata sektorn, särskilda åtgärder för små och medelstora företag saml vissa offentliga investeringar. Åtgärdspaketel är det största som någonsin lagts fram i Japan. Japans statsfinansieUa ställning är mycket god och landet har ell mycket stort överskott i bytesbalansen.

Det föreligger ett starkt behov av internationellt ekonomiskt-politiskt samarbete. Etl snabbt och framgångsrikt avgörande i GATT-förhand­lingaraa, den s.k. Umguaymndan, skulle undanröja en viktig källa till osäkerhet. Ett misslyckande riskerar att leda till handelskonflikler, förlorade arbetstillfällen och stora välfärdsförluster.

Strävanden lill ökal ekonomisk-politiskt samarbete har visat sig i EG:s tillväxtinitiativ i Edinburgh i december 1992 samt i EG:s och EFTA:s gemensamma initiativ i Luxemburg i april 1993. Samtidigt som utrymmet för nya finanspolitiska åtgärder överlag är mycket begränsat, skall existerande manövemtrymme utnyttjas så långt möjligt. Åtgärdema inom EG irmefattar upprättandet av nya låne- och garantifaciliteter inriktade främst på projekt inom infrastrakturområdet samt på att stödja små- och medelstora företag. Detta bedöms kunna leda till ökade investeringar motsvarande ca 1/2 % av EG-ländernas samlade BNP över ett antal år. De nationella åtgärderna handlar om att främja investeringar och säkerställa genomförandet av den inre marknaden. Inom EFTA-kretsen avser åtgärderna bl.a. infrastmkturinvesteringar.

11


 


\

Diagram 2.1   Bruttonationalproduktens utveckling i OECD-Europa, årlig procentuell förändring

Procent 5'


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


3 2 1 \


m

 


>M:

 


 


S-


 


 


 


1987  1988 1989 1990  1991  1992 1993 1994

Källa: OECD och Finansdepartementet.

Sammantaget bedöms BNP-tillväxten i OECD som helhet uppgå till endasl 1 1/4 % 1993 och till 2 3/4 % 1994. Bakom dessa genomsnitts­siffror döljer sig dock stora skillnader: en återhämtning i Förenta stateraa och en svag utveckling i såväl Japan som Europa. Den japanska ekonomin väntas trots åtgärdema växa med endast 1/2 % i år och 3 % 1994. I Europa väntas totalproduktionen stagnera i år åtföljt av en tillväxt på 1 3/4 % 1994, diagram 2.1. Förenta stateraas tillväxt väntas uppgå till 3 resp. 3 1/2 % de båda åren.

2.2  Utsikterna för den svenska ekonomin 1993-1994

BNP väntas i år sjunka med 1,7 %. Nästa år väntas en tillväxt på 1,2 %. Detta är något svagare än bedömningen i januari. De viktigaste orsakeraa till della är den hastiga försämringen i Europa, främst Tyskland, den slörre försvagningen av växelkursen, utfallet i slutet av 1992 samt den pågående skuldanpassningen.

Dämpningen av den interaationella konjunkturen, främst i Tyskland, medför alt marknaderna för svensk export växer långsamt under i första hand 1993 men också under 1994. Marknadstillväxten väntas stanna på ca 2 1/2 % i år och ca 5 % nästa år. Det är väsentligt lägre än bedöm­ningen i finansplanen ijanuari 1993. De svenska företagens konkurrens­kraft förbättras men det är svårare all vinna marknadsandelar i en låg- än i en högkonjunktur. Företagen väntas därför till att börja med utnyttja det


12


 


uppkomna utrymmet till att både höja sina vinstmarginaler och öka sina marknadsandelar. Exportvolymen bedöms dock öka betydligt, ca 5 % 1993 och 9 % 1994.

Tabell 2.1   Försörjningsbalans


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


 

 

Miljarder kr. 1992

Procentuell volymförändring

 

 

1991

1992

1993

1994

BNP

1 436,5

-1,7

-1,7

-1,7

1,2

Import

375,9

-5,1

1,1

-1,6

3,5

Tillgång

1 812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Privat konsumtion

772,3

0,8

-1,9

-3,5

-0,2

Offentlig konsumtion

401,0

1,6

0,3

-1,0

-1,4

Stat

116,9

1,5

1,1

-0,5

-1,0

Kommuner

284,1

1,6

0,1

-1,2

-1,5

Bruttoinvesteringar

243,8

-9,0

-11,0

-8,9

-5,7

Lagerinvesteringar'

-5,3

-1,5

1,2

-0,2

0,4

Export

400,6

-2,5

2,0

4,7

9,0

Användning

1812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Inhemsk användning

1411,8

-2,7

-2,0

-4,1

-1,1

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor:  Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Försvagningen av den svenska kronan har fortsalt. 1 finansplanen antogs att deprecieringen skulle stanna vid 12—13 %. Den har blivit kraftigare, i dagsläget 19 %. Detta dämpar den inhemska efterfrågan. Den faktiska ekonomiska utvecklingen under senare delen av 1992 visar sig också ha varit sänu-e än som tidigare antogs. Utgångsläget för 1993 är därmed sämre än vad som angavs i finansplanen. Det skulle krävas en betydande återhämtning under 1993 och 1994 för all kompensera för delta.

Som i flera andra länder betalar hushåll och företag av sina skulder efter den kraftiga låneexpansionen under 1980-talet. Därigenom dämpas på kort sikt konsumtion och investeringar. Derma efterfrågedämpande effekt har blivit oväntat stor. De interaationella erfarenheteraa visar att processen kan bli lång. Den är dock nödvändig och skapar fömtsättningar för en god utveckling. Den inhemska efterfrågan väntas falla med ca 4 % 1993.

Prisfallet på bl.a. fastigheter skärper behovet av all minska skulderaa. Så länge aktörema tror på fortsatt fallande priser avvaktar eventuella köpare.

De långsiktiga inflationsriskerna tar sig uttryck i höga långa räntor. De ekonomiska riskema och osäkerheten kring bankernas kapitalbaser kan medföra en mer restriktiv kredilprövning. Av dessa skäl kan aktiviteten i ekonomin hämmas. Om denna osäkerhet beslår i uppgångs­fasen när efterfrågan på krediter börjar stiga får detta negativa effekter på tillväxten. Marginalen mellan in- och utlåningsräntor är stor, vilket leder till höga kostnader för både företag och hushåll.

Den låga aktiviteten i ekonomin leder till svag efterfrågan på arbets­kraft och stigande arbetslöshet, ca 7 % (mätt med AKU:s nya defini-


13


 


tioner, enligt lidigare mätmetod motsvarar detta ca 6,5 %) för 1993.    Prop. 1992/93:150

Trots stigande vinster i den konkurrensutsatta sektorn väntas därför    Bilaga 1

lönema öka i långsam takt. Den statistiskt uppmätta genomsnittslönen

ökar på grand av att personer med lägre lön än genomsnittet oftast blir

permitterade först när arbetsstyrkan skall minskas. Företag som läggs ner

har   vanligen   relativt   lågt   löneläge.   Avgångsvederlag   höjer   också

lönenivån. Även om ingen enda person får ökad lön medför ändå dessa

faktorer att den genomsnittliga lönenivån i ekonomin stiger. Timlöneraa

beräknas därför stiga med 3 % från 1992 till 1993.

Konsumentpriserna dras upp av de höjda imporipriser som följer av den lägre kronkursen och av ökade indirekta skatter. Vid ett värde på den svenska kronan som motsvarar genomsnittsläget för mars konraier KPI sannolikt att stiga med ca 5 1/2 % under loppet av 1993. Delta är någol högre än prognosen i finansplanen. Den nuvarande kronkursen innebär en överdriven depreciering och kronan kan därför väntas stiga i värde. Den underliggande inflationstakten är fortfarande låg, 1 1/2-2 %.

Tabell 2.2   Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

 

 

1991

1992

1993

1994

Disponibel inkomst

4,9

3,1

-4,2

-0,2

KPI årsgenomsnitt

9,4

2,4

5,5

3,5

Sparkvot (nivå i %)

3,4

8,1

7,4

7,5

Industriproduktion

-4,7

-3,0

0,0

9,0

Relativ enhetsarbetskostnad

1,4

-0,7

-22,7

-0,7

Arbetslöshet (nivå i %)

2,9

5,3

6,9

7,0

Handelsbalans (mdkr kr)

30,1

34,5

62,6

87,7

Bytesbalans (mdkr kr)

-20,7

-29,7

-3,3

34,4

Bytesbalans (% av BNP)

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

Anm. KPI = konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Hushållens disponibla inkomster faller i år. Låga löneökningar, tillfälligt höga prisstegringar och lägre transfereringar bidrar till detta. För ett minskat hushållssparande talar att hushållen i möjligaste mån vill upprätthålla sin konsumtionsstandard. I motsatt riktning pekar den fort­farande pågående skuldanpassningen. Ökad arbetslöshet skapar osäkerhet och kan därmed öka sparandet. En rimlig men osäker bedömning är att den privata konsumtionen faller med ca 3 1/2 %. Hög realränta, ändrade skatte- och transfereringsregler har ökat den långsikliga sparbenägenhet-en.

Även den offentliga konsumtionen kommer sarmolikt att minska. Inom både den statliga och kommunala sektorn sker effektiviseringar och besparingar.

Brattoinvesteringama fortsätter att falla, ca 9 %, främst beroende på utvecklingen för ny- och ombyggnad av bostäder. En volymnedgång på över 25 % är trolig. Den hemmamarknadsinriktade delen av näringslivet fortsätter alt dra ned sina investeringar. Däremot väntas den konkurrens-

14


 


utsatta sektorns investeringar börja stiga. Dessutom ger infrastmktur-    Prop. 1992/93:150 investeringarnas ökning på ca 50 % ett starkt positivt bidrag till den    Bilaga 1 lotala investeringsaktiviteten.

Sammantaget väntas BNP falla med 1,7 % 1993.

En starkare draghjälp från omvärlden i form av högre exportmarknads­tillväxt och lägre räntor väntas leda lill en återhämtning av den svenska ekonomin under 1994. Det är främst den utlandskonkurrerande sektom som ökar sin produktion. Hushållens realinkomster beräknas sjunka betydligt långsammare än i år, bl.a. beroende på att deprecieringens och de indirekta skattemas genomslag på priseraa försvinner. Därmed begränsas nedgången i privat konsumtion till ca 1/4 %. Den kommunala konsumtionen fortsätter all falla. Näringslivets investeringar utvecklas gynnsammare än i år, på gmnd av förbättrat vinstläge och ökande efterfrågan.

Sammantaget kan BNP nästa år komma att stiga med drygt 1 %. Till följd av de arbetsmarknadspolitiska insatserna hejdas arbetslösheten och beräknas ligga kvar på ca 7 % (mätt med AKU:s nya definitioner, vilket motsvarar ca 6,5 % med gamla mätmetoder). Den begränsade efterfrågan på arbetskraft medför att lönerna ökar långsamt. Inflationstrycket i ekonomin förblir svagt. Faktiskt uppmätt KPI beräknas stiga med 3 1/4 % under loppet av året, medan den underliggande inflationstakten stannar på ca 2 %.

Tabell 2.3   Sparande

Procent av BNP i löpande priser

1991         1992         1993         1994

16,5

14,5

14,1

15,2

17,9

19,3 -1,3

16,6

17,0 -0,4

14,3

14,8 -0,5

12,9

13,2 -0,2

-1,4

-1,2 2,0

-2,2

-2,1

-7,8 5,5 0,2

-0,2

-13,4 5,6 7,6

2,3

-11,1

5,5

7,9

Bruttosparande

Realt sparande

Fasta investeringar Lagerinvesteringar

Finansiellt sparande

Offentlig sektor

Hushåll

Företag

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Kombinationen av en expanderande utiandsberoende sektor och dämpad inhemsk efterfrågan gör att handelsbalansen gradvis kommer att för­stärkas ytterligare. Detta för med sig att bytesbalansen sannolikt blir svagt negativ i år för att nästa år uppvisa ett betydande överskott, motsvarande drygt 2 % av BNP, tabell 2.3.

Det finns både mörka och ljusa inslag i den ekonomiska utvecklingen. Till Ijuspunkteraa hör den låga underliggande inflationen, sjunkande räntor, den förbättrade konkurrenskraften och som följd därav ökande export. Det främsta hotet mot återhämtningen i ekonomin kommer från de finansiella obalanseraa och den svagare internationella konjunkturen.


2 Riksdagen 1992/93 I saml. Nr 150 Bil. 1


15


3  Stabiliseringspolitiken                        pp- 1992/93: 150

Bilaga 1 3.1   Finanspolitiken och den stabiliseringspolitiska avvägningen

Den svenska ekonomin befinner sig i en djup kris med hög arbetslöshet, finansiella obalanser och ett stort underskott i de offentliga finanseraa.

Den ökade internationaliseringen sätter gränser för stabiliserings-politiken. Samtidigt innebär den rörliga växelkursen nya fömtsättningar. Under den fasta växelkursen kunde penningpolitiken inle användas för att påverka den inhemska efterfrågan och finanspolitiken bar då huvud­ansvaret för att skapa fömtsättningar för en stabil efterfrågenivå. Vid rörlig växelkurs får finanspolitiken betydligt svagare effekter på efterfrågan. Däremot ökar penningpolitikens möjligheter att påverka den ekonomiska utvecklingen. Den allvarligaste konsekvensen av den ekonomiska krisen är den höga arbetslösheten. En hög arbetslöshet under lång lid ökar risken för beslående långtidsarbetslöshet och en omfattande utslagning från arbetsmarknaden. En sådan utveckling måste förhindras. Att försöka öka sysselsättningen genom en generell stimulanspolitik är emellertid ingen framkomlig väg.

I dag skulle en finanspolitisk expansion, genom ofinansierade utgiftsök­ningar eller ofinansierade skattesänkningar, späda på budgetunderskottet och därmed ge näring åt de långsiktiga inflationsförväntningama. Förtroendet för den ekonomiska politiken skulle allvarligt skadas. Risken för en ylterligare försvagning av kronan skulle då vara betydande.

Nackdelama av en allmän finanspolitisk expansion i form av ett bestående högre budgetunderskott och, på gmnd av den därav följande högre räntan, lägre förtroende, lägre investeringar överväger därför klart de fördelar som skulle kunna uppnås genom en på kort sikt något högre aktivitetsnivå.

En sådan utveckling skulle motverka den eflerfrågeslimulans som expansionen syftade till. Effekten riskerar att bli den motsatta: ytterligare ökningar av arbetslösheten.

En penningpolitisk expansion genom snabba och kraftiga sänkningar av den korta räntan som inte gmndas på en långsiktig och trovärdig budgetsaneringspolilik är inte heller någon framkomlig väg. En sådan omläggning av politiken skulle riskera tilltron till fastheten i låginflations­politiken och därmed kunna leda till stigande långa räntor med negativa effekter på investeringsvilja och inhemsk efterfrågan. Även i detta fall uppkommer långsiktiga skadeverkningar bl.a. genom högre inflation som dominerar de fördelar som kan uppnås genom en sannolikt mycket begränsad ökning av aktiviteten.

Genom åtgärder för att stärka den ekonomiska politikens långsiktiga trovärdighet kan emellertid en ökad stabiliseringspolitisk handlingsfrihet uppnås.

Balansproblem kan bara lösas genom åtgärder som är förenliga med en långsiktigt god ekonomisk utveckling med hög sysselsättning och låg inflation.   Tilltron   till   långsiktigheten   i   låginflationspolitiken   och

16


saneringen av de offentliga finansema får inle mbbas. En effektiv stabili-    Prop. 1992/93:150
seringspolitik måste uppfylla dessa restriktioner.
                  Bilaga 1

Genom beslut i dag om successivt ökande budgetförstärkningar under de närmaste åren stärks tilltron till möjlighetema att skapa balans i de offentliga finansema. En sådan trovärdig plan ökar den kortsiktiga hand­lingsfriheten.

Beslut om en plan för långsiktig och trovärdig sanering av de offentliga finanserna skapar utrymme för lägre räntor. Detta skulle bidra till ytter­ligare budgetförstärkningar, bl.a. genom lägre offentliga ränteutgifter och minskade kostnader för bankstöd. Varaktigt lägre räntor medför också en allmän förstärkning av efterfrågeläget i ekonomin, vilket motverkar den efterfrågedämpande effekt som kan uppkomma genom en stramare finanspolitik. Det är sålunda genom att skapa fömtsättningar för lägre räntor som ekonomin bör stimuleras.

En lägre ränta åstadkommen genom ökad trovärdighet för budget­politiken är den enskilda faktor som har störst betydelse för att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten. Det faktum att räntorna inte har sjunkit lika mycket som inflationstakten kan till stor del förklaras av att Sverige under lång tid varit ett höginflationsland. En fömtsättning för lägre räntor är därför en varaktigt låg inflationstakt.

Den underliggande inflationstakten är nu mycket låg, ca 2 %. Denna låga inflationstakt har uppnåtts efter en period med sjunkande aktivitet och betydande kapitalförluster. Detta utgör en smärtsam men oundviklig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-talet.

En central uppgift för den ekonomiska politiken är alt bibehålla en låg underliggande inflationstakt och låga löneökningar. Om inflationen tillåts öka skulle Sverige än en gång tvingas genomgå den smärtsamma omställningsprocessen lill lägre inflation.

Riskerna för att Sverige driver in en ny inflations- och lönespiral skall inte underskallas. Den svenska ekonomin har etl antal särdrag som med­för att inflationen lätt kan återkomma. Sedan länge har lönebildnings­processen medfört att kostnadema ökat mer än produktiviteten.

Behovet av att förhindra att nya inflationsförväntningar uppstår är avgörande för stebiliseringspolitiken. En stimulanspolitik som leder till en fallande krona skulle genom ökade imponpriser ge upphov till nya inflationsimpulser. Finans- och peimingpolitiken måste därför utformas så alt en varaktigt låg inflation säkras.

3.2  Penning- och valutapolitiken

I november 1992 tvingades Riksbanken efter omfattande valutautflöden att överge den fasta växelkursen. Kraven på den ekonomiska politiken är emellertid oförändrade. Målet om en låg och stabil inflation ligger fast. Fullmäktige i Riksbanken har enhälligt slagit fast att prisstabilitet alltjämt är det övergripande målet för penningpolitiken. För 1995 och följande år anges målet till en ökning av konsumentprisindex på 2 %, med en tolerans om + 1 procentenhet.

17


En rörlig växelkurs är förknippad med vissa nackdelar. Osäkerhet om    Prop. 1992/93:150 växelkursens utveckling skapar instabila villkor för utrikeshandel och    Bilaga 1 investeringar. För en liten och handelsberoende nation som Sverige är en fasl växelkurs i längden att föredra. En sådan politik gör det också lättare att skapa tilltro till låginflationspolitiken.

Sverige bör därför på sikt återgå lill en fast växelkurs. Detta fömtsätter emellertid att den fasta växelkursen kan göras trovärdig.

Kronans kurs har försvagats väsentligt sedan november 1992. En orsak till det kraftiga kursfallet är att den ökade osäkerhet som följer av den flytande växelkursen medfört att många förelag amorterat av sina lån i utländsk valuta.

En kraftig depreciering av kronan skapar en obalanserad ekonomisk utveckling där den inhemska efierfrågan stramas ål samtidigt som snabbt stigande vinster inom exportsektorerna riskerar att driva upp lönerna. En svagare krona riskerar också att ge näring ål inflalionsförväntningaraa. Det är därför viktigt att föratsättningar skapas för en stabilisering av kronans värde på en rimlig nivå.

Det är angelägel att en lägre räntenivå kan uppnås. En lägre ränta skulle förbättra det inhemska efterfrågeläget och minska problemen i fastighetssektorn och banksystemet. Den ekonomiska politiken måste utformas så att tilltron till den svenska ekonomins långsiktiga uiveck-lingkraft stärks. Bara då kan utrymme skapas för en uthålligt lägre räntenivå. En hållbar strategi för att minska de offentliga underskotten är här av central betydelse.

Utvecklingen på penning- och valutamarknaderna under de senasie

månaderna har visat att osäkerhet om de politiska fömtsättningama för

att bedriva en fast ekonomisk politik skapar omedelbar oro på penning-

och valutamarknaderna. De effekter på ränta och växelkurs som följer

av en sådan oro orsakar stora kostnader för nationen.

Penningpolitiken har i enlighet med prisstabiliseringsmålel inriktats på en försiktig hantering av marginalräntan. Sedan den 19 november 1992 har marginalräntan sänkts från 12,5 till 9,75 %. Jämfört med sommaren 1992, då etl relativt lugn rådde på penning- och valutamarknadema, har de korta räntoma fallit med ca 2,5 procentenheter. Skillnaden gentemot den korta tyska räntan är för närvarande ca 2 procentenheter. Den långa räntenivån, som Riksbanken inte direkt kan styra, är i stort sett oförändrad. Här är skillnaden gentemot den tyska räntan större, ca 3 procentenheter.

Den hittills förda penningpolitiken med en försiktig hantering av marginalräntan, bedriven på ett sätt som inte rabbar tilltron till fastheten i låginflationspolitiken, är en långsiktig styrkefaklor i den ekonomiska politiken.

En omläggning av permingpolitiken mot snabba och kraftiga ränte­sänkningar Ulan ett trovärdigt budgetsaneringsprogram skulle riskera tilltron till låginflationspolitiken och därmed kunna pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. Delta skulle skapa förväntningar om en högre inflation i framtiden och driva upp de långa räntorna.

18


 


Låga räntor är möjliga enbart om penning- och finanspolitiken i    Prop. 1992/93:150 förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stabilitet.        Bilaga 1

Ett stärkt förtroende för den ekonomiska politikens långsiktighet skulle öka den kortsiktiga handlingsfriheten för permingpolitiken. Riksbanks­utredningen (SOU 1993:20) har lagt fram förslag som kan bidra till detla. Bland annat föreslås att Riksbankens mål att värna penningvärdet skall lagfästas och att formerna för att utse fullmäktige i Riksbanken bör ändras så att tilltron till penningpolitikens långsiktighet stärks. Det är min uppfattning all förändringar i denna riktning är önskvärda. Efter remiss­behandlingen av betänkandet bör regeringen återkomma med en proposi­tion i denna fråga.

3.3  Lönebildningen

Ekonomikommissionen pekar ut institutioneraa på arbetsmarknaden och lönebildningsprocessen som en bidragande orsak till de återkommande kostnadskriserna.

Jag delar kommissionens uppfattning att lönebildningen måste reformeras. Lönebildningen, både utvecklingen av den allmärma löne­nivån och lönestmkturen, är dock i allt väsentligt ett ansvar som vilar på arbetsmarknadens parter. Staten påverkar fömtsättningama genom den ekonomiska politiken, arbetsmarknadslagstiftningen m.m. Staten bör avstå från inkomstpolitik. Erfarenheteraa av statliga ingrepp i lönebildningen manar inte till efterföljd.

Den fasta växelkursen var en viktig del av låginflationspolitiken. Alltför höga löneökningar ledde till press på valutakursen, stigande ränlor och åtstramning som minskade sysselsättningen. Sambandet mellan alltför höga lönelyft och sysselsättningsutvecklingen blev tydligt. Kostnadslägel kunde successivt ha återställts genom en ansvarsfull lönebildning.

Det faktum att Sverige nu har en rörlig växelkurs förändrar inte de spelregler som gäller för lönebildningen. Arbetsmarknadens parter måste också under rörlig växelkurs ta hänsyn till avvägningen mellan löne- och sysselsättningsutveckling. Löneutrymmet fastställs ytterst av produktivi­tetsutvecklingen. En ansvarslös lönebildning kommer alt motverkas av en stram finans- och penningpolitik.

Statens huvuduppgift är att föra en sådan ekonomisk politik att allmänt goda fömtsättningar för lönebildningen skapas. Ett exempel på detta är skallereformen. Genom de väsentligt sänkta marginalskatterna krävs det numera en mycket lägre ökning av lönen före skatt för att uppnå en given ökning av lönen efter skalt. Övergången till generella statsbidrag iimebär att kommuneraa liksom privata arbetsgivare får bära de falla kostnaderaa för en löne- eller volymökning. Sambandet mellan löne- och sysselsättningsutveckling blir mera påtagligt.

Det direkta ansvaret för lönebildningens följder har ökat. De egna avgifterna i arbetslöshetsförsäkringen har höjts. Ytterligare höjningar blir sannolikt aktuella i samband med all arbetslöshetsförsäkringen reforme­ras. Därmed blir kostnadema för arbetslöshet mera påtagliga för personer som har arbete, vilket kan bidra till att lönerna inte hamnar på en

19


 


ohållbar nivå. Arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen sänks    Prop. 1992/93:150 fr.o.m. 1 juli 1993 vilket bör kunna bidra lill en dämpad löneutveckling.    Bilaga 1

I budgetpropositionen redovisades ett förslag som innebär att ramar för myndigheternas förvaltningskostnader införs och all Slalens arbetsgivarverk ombildas och får en i förhållande lill regeringen mer självständig ställning. Liknande tankegångar framfördes också av ekonomikommissionen i dess betänkande. Denna decentralisering liksom de nya villkoren för kommunerna medför också att det blir allt svårare för regeringen att direkt ingripa i lönebildningen. Ansvarsfördelningen blir klarare.

3.4  Arbetsmarknadspolitiken

En hög och stabil sysselsättning kan endast tryggas genom ekonomisk tillväxt. Regeringens politik för att komma till rätta med obalanseraa i samhällsekonomin skapar fömtsättningar för detta. Endast i en dynamisk ekonomi med livskraftiga företag kan människors rättmätiga krav på riktiga arbeten tillfredsställas. Arbetsmarknadspolitiken är endasl ett komplement till en sådan ekonomisk politik, men ett komplement som fyller en viktig funktion i den ekonomiska kris vi nu befirmer oss.

Innan den förda politiken för en högre tillväxt ger resultat i form av minskad arbetslöshet krävs aktiva insatser för att förhindra permanent utslagning från arbetsmarknaden. Speciella åtgärder krävs också för att möjliggöra för unga människor att få sitt första arbete. Arbetslinjen ligger fast. Såväl individen som samhällsekonomin mår bäst av att den som förlorat sin ordinarie anställning aktivt utnyttjar sina kunskaper och tid i aktiva åtgärder eller förkovrar sig. På så sätt förhindras att människor passiviseras eller förlorar kontakten med arbetsmarknaden.

Läget på arbetsmarknaden är mycket allvarligt. Sedan årsskiftet 1990/91 då nedgången började har sysselsättningen minskat med ca 400 000 personer, eller med 9 % av arbetskraften. Betydande insatser har gjorts för all bemästra den stigande arbetslösheten: en rad nya åtgärdsformer såsom ungdomspraktikplatser och arbetslivsutveckling har utvecklats, infrastmkturinvesteringar av en historisk omfattning har beslutats och tidigarelagts. Såväl gymnasiet som högskolan har ökat sin intagning. Dessutom utnyttjas hela arsenalen av traditionella arbetsmark­nadsåtgärder.

Prognoserna visar att arbetslösheten sannolikt kommer att kulminera under nästa budgetår. De förslag som nu läggs fram innebär att åtgärderna får en långt större omfattning än tidigare. För att så många människor som möjligt skall nås av den aktiva arbetsmarknadspolitiken sker en koncentration och omläggning lill billigare åtgärder. De medel som står till buds måste utnyttjas så att de räcker till fler. Risken för en kraftigare ökning av arbetslösheten än hittills bland kvinnor måste också särskilt uppmärksanunas.

Det nu framlagda förslaget innebär en offensiv för uppmstning och förnyelse på en rad fronter. Tillsammans med de åtgärder som föreslogs i  budgetpropositionen  erbjuds  totalt  400 000  personer  arbete eller

20


 


utbildning.  Uppmstningen omfattar ett flertal samhällssektorer,  från    Prop. 1992/93:150 affärsverkens nyinvesteringar till utbyggd utbildning inom del ordinarie    Bilaga 1 utbildningsväsendet.

Investeringar i människor genom utbildning är den viktigaste kapitalpla­cering folkhushållet kan vidta. Förkovran och kompetensutveckling är gmnden för tillväxt och välfärd. Därför satsar regeringen på en kraftig upprustning och förnyelse av kunskap och kompetens. Den mera kostsam­ma arbetsmarknadsutbildningen får nu stå tillbaka för en kraftig expansion av det reguljära utbildningsväsendet. Det innebär att resurser avsätts för 40 000 platser i gymnasieskolan, 33 000 platser i kommunal vuxenutbildning, 13 000 platser i folkhögskolor och folkbildning samt ytterligare 3 000 platser i högskola. Utbildningsinsatser för invandrare bör irmefatta betydande inslag av svenskundervisning för att göra dem bättre rastade för arbete och fortsatta studier.

Den utbildning, praklik och kompetensutveckling som kan ske ute på arbetsplatserna skall också till fullo tas till vara i arbetsmarknadspoliti­ken. I en tid med minskat kapacitetsutnyttjande i företagen är det angeläget att arbetsgivarna utnyttjar det utrymme som härigenom uppstår till alt utveckla de anställdas kompetens. På så saft står både den enskilde och företaget bättre mstat för en konjunktumppgång. Bidrag till utbildning i företag lämnas för närvarande med 40 kronor per timme. För att öka utbudet av sådan företagsutbildning avsätts ytterligare medel så att antalet platser kan öka från 8 000 till 28 000. Samtidigt höjs statsbidraget till 60 kronor per timme.

Systemet med ungdomspraktikplatser som introducerades i fjol har visat sig vara mycket uppskattat och värdefullt. I slutet av mars praktiserade hela 82 500 ungdomar under 25 år ute på arbetsplatserna. Nu utvidgas antalet praktikplalser till 103 000 (inkl. unga akademiker).

Speciella åtgärder för att underlätta för unga akademiker alt efter avslutade studier komma ul på arbetsmarknaden föreslås. Tiden mellan utbildning och arbete inom utbildningsområdet får inte bli alltför lång för då riskerar akademikerna att förlora värdeftiU kompelens. 3 000 nyexaminerade akademiker i åldern 25—29 år med minst 120 poäng skall därför liksom de yngre ungdomarna med lägre utbildning kunna erbjudas praktikarbete, dock i högst tre månader. Praktiken bör förläggas inom det verksamhetsområde till vilket den akademiska utbildningen syftar.

Den nya åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) har fått en god start. Intresset har visat sig vara stort och i slutet av mars 1993 uppgick antalel deltagare i ALU-projekt till ca 18 000. Antalet ALU-platser beräknas kunna öka till 50 000.

Genom dessa utbildnings- och kompetenshöjande åtgärder blir de som berörs bättre förberedda för att möta arbetsmarknadens krav. Arbets­marknaden kommer att fungera bättre i en kommande högkonjunktur. Det är av stor vikt att kurma undvika överhettningstendenser när efierfrågan på arbetskraft tar fart. Detta kan åstadkommas genom att arbetskraften är väl utbildad och genom att lönebildning och rörlighet fungerar väl.

Fömtom det tioåriga program för utbyggnad av infrastmkturen som regeringen presenterade i prop.   1992/93:176,  föreslås nu ytterligare

21


upprustning och förnyelse genom medel till affärsverksinvesteringar,    Prop. 1992/93:150

statliga byggen, samlingslokaler och skogsbilvägar. Sammanlagt innebär    Bilaga 1

dessa att ytterligare 5 000 personer får sysselsättning, samtidigt som

åtgärdema i sig bidrar till bättre och effektivare infrastmktur i vid

bemärkelse.

Till de åtgärder som redovisas här kommer effekterna av det ROT-program som riksdagen tidigare har ställt sig bakom. Programmet innebär bl.a. stöd för reparationer och bostadsförbättringar, ytterligare räntebidrag för ombyggnad av bosläder, förhöjt bidrag för ombyggnad av äldrebostäder, ytterligare resurser för kulturmiljövård och stimulansbidrag för reparation och underhåll av vissa kommunala fastigheter m.m.

Mot bakgmnd av bl.a. riksdagsbehandlingen om stimulanser till byggsektorn inom skattesystemets ram presenterar statsrådet Lundgren senare denna dag ett förslag rörande skattereduktion för reparations­kostnader m.m. för bostadshus. Sysselsättningseffekten av detta beräknas ligga i intervallet 15 000-28 000.

4  Budgetpolitiken

4.1   Sanering av den offentliga sektorns finanser

Den offentliga sektom uppvisar elt mycket stort underskott. Statens, kommunernas och socialförsäkringssektorns samlade utgifter är väsentligt större än inkomstema. För innevarande år beräknas underskottet i den offentliga sektoras finansiella sparande uppgå till ca 195 miljarder kronor, vilket motsvarar 22 000 kronor per person. Innebörden är att nuvarande offentliga utgifter i betydande utsträckning måste finansieras genom framtida skaller, en belastning på framtida skattebetalare. Nuvarande underskott ger vid 9 % ränta tillkommande räntebetalningar på ca 15 miljarder kxonovper år, vilket bidrar till ett över tiden växande underskott. En växande offentlig nettoskuld medför stigande ränteutgifter som tränger undan andra angelägna offentliga utgifter saml minskar utrymmet för sänkningar av samhällsekonomiskt skadliga skatter. Den offentliga sektorns finanser måste saneras för att:

a)       skapa fömtsättningar för en stabil utveckling med hög tillväxt och låg inflation,

b)      skapa utrymme för varaktigt lägre räntor,

c)       undvika utträngiiing av angelägna offentliga utgifter och möjliggöra strategiska skattesänkningar.

Regeringens politik har i hög grad varit inriktad på att sanera de offentliga finanseraa genom sänkta offentliga utgifter. 1 föregående års kompletteringsproposition uttalades en målsättning om besparingar på 30 miljarder kronor på tre år. Detta mål har uppnåtts, och överträffats, på mindre än ett år bl.a. genom den uppgörelse som uppnåddes mellan

22


 


regeringen och socialdemokraterna under hösten 1992. De sammanlagda    Prop. 1992/93:150 budgetförstärkningar som beslutats av riksdagen fr.o.m. hösten  1991    Bilaga 1 beräknas på lång sikt uppgå till drygt 80 miljarder kronor. Detta innebär ett mycket betydande steg mot sanering av de offentliga finansema.

Höjda skatter kan innebära ökade skattekilar som snedvrider resurs­användningen och motverkar tillväxt. Saneringen av de offentliga finanserna bör därför ske genom en kombination av sänkta offentliga utgifter och inkomstförstärkningar som sammantagna inte leder till större skattekilar.

Saneringen sker i enlighet med den av regeringen föreslagna och av riksdagen antagna långsiktiga utgiftsstrategin (LUS). Utgiftsutrymmen och besparingskrav läggs fast för en treårsperiod med årliga rallande avstämningar.

4.2  Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK)

För att fastställa den långsiktiga utgiftsstrategin görs årligen beräk­ningar av den offentliga sektorns utveckling för den närmaste fem-årspe­rioden i form av en långsiktig konsekvenskalkyl (LK). Den är ingen prognos över utvecklingen utan visar hur budgetutvecklingen kan för­väntas bli med utgångspunkt från redan fattade beslut. I årets LK-kalkyl har det budgetförstärkningsprogram som föreslogs i finansplanen lagts in i beräkningarna. Programmet har lagts in med 10 miljarder kronor per budgetår fr.o.m. 1994/95 t.o.m. 1996/97. För budgetåret 1997/98 har 15 miljarder kronor lagts in. Vidare har beräkningama utgått från att utgifterna för offentlig konsumtion skall vara realt oförändrade under perioden.

Tabell 4.1   Statsbudgetens saldo enligt LK-kalkyen Miljarder kronor, löpande priser

 

 

1992/93

1993/94

1994/95

1995/96

1996/96

1997/98

Inkomster

375,0

346,1

366,3

382,9

402,5

422,2

Utgifter

exkl. statsskuldräntor,

inkl. justeringar

492,1

442,3

422,8

408,4

394,7

381,4

Statsskuldräntor

73,0

95,0

99,0

113,0

113,0

111,0

Budgetsaido

-190,1

-191,2

-155,5

-138,5

-105,2

-70,2

Andel av BNP procent

-13,1

-12,9

-10,1

-8,6

-6,2

-3,9

Källa: Finansdepartementet

Den budgetbelastning i form av medlemsavgifter och inkomst­minskningar som kan beräknas uppstå i samband med EG-medlemskapet ingår inle i beräkningarna. Del innebär att dessa ökade utgifter eller minskade inkomster bör kompenseras. Det bör samtidigt observeras att närmandel till EG beräknas medföra förbättringar i fömtsättningaraa för den svenska ekonomin med ökade offentliga inkomster som följd.

23


 


4.3  Den långsiktiga utgiftstrategin (LUS)           Prop. 1992/93:150

Bilaga 1 I finansplanen angavs som en norm för budgetpolitiken all det strakturella

underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas. Jag redovisade då

att detta skulle kräva dels realt oförändrade utgifter för den offentliga

konsumtionen,    dels    tillkommande    budgetförstärkningar    på    ca

5 miljarder kronor år 1994 saml ca 10 miljarder kronor per år därefter

lill och med år 1998. Jag redovisade också att budgetförstärkningarna

kunde komma att beröra t.ex. socialförsäkringama, bostadssektorn saml

gmndavdraget i inkomstbeskattningen. Riksdagen har därefter ställt sig

bakom ell budgetsaneringsprogram på ca 25 miljarder kronor under åren

1994-96, dvs. de första tre åren i den angivna femårsperioden.

Det är av slor vikt att ett mera detaljerat långsiktigt budgetsanerings­program kan beslutas av riksdagen. En förstärkning av finanspolitiken i delta perspektiv gör det möjligt alt stabilisera den offentliga finansiella skulden och undvika en accelererande offentlig skuldsättning. Därmed undviks för det första att kommande generationer tvingas betala för den konsumtion som dagens generationer på felaktiga gmnder beviljat sig själva. En accelererande skuldsättning skulle medföra krav på kommande generationer att genom snabbt ökande räntebetalningar erlägga stigande skaller för successivt sjunkande offentliga tjänster. Detta vore både omoraliskt och orättvist. För det andra skulle en accelererande offentlig skuldsättning leda till en allt svagare realekonomisk utveckling, inte minst genom stigande räntor. Arbetslösheten skulle fortsätta att stiga och levnadsstandarden skulle sjunka. Det vore oansvarigt att genom bristande beslutsförmåga medverka lill detla.

Med ett kraftfullt saneringsprogram för de offendiga finansema kan å andra sidan utvecklingen vändas i positiv riktning. De positiva effekteraa av de omfattande stmkturreformer som redan beslutats ges en chans att verka. Sverige ålerapprättas som industri- och företagarnation. Tillväxten återkommer, arbetslösheten minskar och en stabil bas för välfärden kan skapas. Medborgamas levnadsstandard kan öka.

Jag vill erinra om att Ekonomikommissionen i sitt betänkande starkt understrakit behovet av ett långsiktigt och stabilt budgetsanerings-program. "För en stabil makroekonomisk utveckling i framtiden är det nödvändigt att bromsa den snabba försämring som under senare år inträffat i de offenlliga finanserna. En växande skuldsättning för staten och den offentliga sektora som helhet minskar nämligen handlingsfriheten i finanspolitiken - och har redan gjort det på ett destmktivt sätt" (sid 42). Ekonomikommissionen rekommenderar att den offentliga skulden stabili­seras på en nivå av ca 45 % av BNP. Jag konstaterar att detta mål nås genom den politik som regeringen föreslår.

Det är ofrånkomligt att alla medborgare på ett eller annat sätt kommer att beröras av delta saneringsprogram. Detta kan beröra bidrag till såväl enskilda som organisationer och företag. Beslut om att statsbidraget till de politiska partieraa skall minskas fr.o.m. 1994 har redan fattats. Sammansättningen av de åtgärder som nu föreslås har därför gjorts så att de skall upplevas som fördelningspolitiskt rättvisa.

24


 


Jag vill också erinra om de omfattande åtgärder som redan genomförts. Riksdagen har på förslag från regeringen beslutat om budgetförstärkningar, i huvudsak minskningar i de offentliga utgifterna, på drygt 80 miljarder kronor, eller ca 6 % av BNP. Utöver begränsning av den offentliga konsumtionen sker detta huvudsakligen genom minskning av subventioneraa till bostadssektorn samt genom strakturella förändringar i socialförsäkringssystemen. Med de förslag som nu presenteras fullföljs dessa stmktureUa förändringar i budgeten. De offentliga utgifterna sänks till ca 59 % av BNP från att som mest ha utgjort drygt 70 %. Skattekvoten har sänkts från ca 56 % till ca 49 % av BNP

Som framgår av diagram 4.1 avskaffas det konjunkturrensade underskottet i de offentliga finanserna under perioden. Underskottet i de lolala offentliga finanserna reduceras från 13,4 % av BNP år 1993 till 3,6 % av BNP år 1998.


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


Diagram 4.1   Den offentliga sektorns finansiella sparande 1991-1998 Andel av BNP

1991  1992  1993  1994  1995  1996  1997  1998

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

Den finansiella offenfliga skulden stabiliseras på en nivå om ca 45 % av BNP, diagram 4.2.


25


 


Diagram 4.2   Den offentliga sektorns finansiella nettoställning Andel av BNP


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


1990  1991  1992  1993 1994 1995 1996 1997 1998

Källa: Finansdepartementet

Budgetsaneringen bygger på en kombination av ekonomisk tillväxt med bevarad låg inflation, betydande effektivisering och besparing inom den offentliga sektom, samt reducering av utrymmet för privat konsumtion genom i första hand minskade hushållstransfereringar och höjda avgifter samt vissa höjda skatter.

Inom ramen för den föreslagna konsolideringen har utrymme skapats för en hög offentlig investeringsnivå, både vad gäller fysiskt kapital i vägar och järnvägar och vad gäller mänskligt kapital i utbildning och forskning. Infrastmkturinvesteringama fyrdubblas jämfört med 1980-talet. Insatserna för forskning och utbildning ökas kraftigt, inte minst genom den satsning på upprastning av medborgamas kunskaper som nu föreslås. Dessutom har utrymme skapats för en nödvändig satsning på de mindre och medelstora företagen, särskilt i fråga om reformer inom beskattningen.

Den föreslagna konsolideringen av de offentliga finanseraa berör därmed utrymmet för konsumtion, både privat och offentlig. Enligt långtidsutredningen 1992 skulle den privata konsumtionen öka med 80-90 miljarder kronor under 1990-talet. Detta utryname reduceras med ca 46 miljarder kronor genom programmet. Samtidigt hålls utgifteraa för den offentliga konsumtionen realt oförändrade. Om man antar att de reala utgifteraa för den offentliga konsumtionen annars skulle ha vuxit med ca 2 % per år motsvarar denna begränsning en besparing på ca 35 miljarder kronor. Programmet omfattar således totalt drygt 80 miljarder kronor i förstärkningar. Därtill är inriktningen på åtgärderaa sådan att väsentliga strakturella förbättringar genomförs i de ekonomiska systemen,   vilket   långsiktigt   förstärker   ekonomins   utvecklingskraft.


26


 


Genom detta program uppnås en förstärkning av de offenlliga finansema    Prop. 1992/93:150
av samma storlek som Ekonomikommissionen ansåg nödvändig.
   Bilaga 1

Noteras kan all Ekonomikommissionen har utgått från all utgifterna för den offentliga konsumtionen växer i takt med den faktiska tillväxten i ekonomin, ca 3 % per år. Genom att förespråka alt dessa utgifter hålls realt oförändrade sparar Ekonomikommissionen ca 42 miljarder kronor. Det faktum att denna besparing ser ut all vara större än vad jag föreslår beror således enbart på att Ekonomikommissionen har antagit en högre normal utveckling för den offentliga konsumtionen som jämförelsenorm.

Jag övergår nu till den närmare preciseringen av de åtgärder som enligt min mening måste inrymmas i ett långsiktigt saneringsprogram för de offenlliga finanseraa. Åtgärdernas inriktning och omfattning framgår i det följande.

Begränsningen av den offentUga konsumtionen uppgår till ca 35 miljarder kronor

Realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion innebär mycket omfattande krav på effektiviseringar och rationaliseringar inom både stat och kommun. Både primärkommunema och landstingen möter under perioden ökade krav på service på gmnd av förändringar i befolkningens ålderssammansättning och tekniska förändringar inom sjukvården. Med hänsyn tagen till en väntad reallöneökning för de offentligt anställda kan besparingskravet ovan omräknas lill elt krav på produktivitetsökningar på 2-3 % per år så att servicenivån kan upprätthållas. Detla är möjligt enbart om konkurrens, entreprenader och privata alternativ utnyttjas i betydligt större omfattning än för närvarande. Jag konstaterar att de beräkningar som finns över produktivitetsutvecklingen inom den offentliga sektom har visat på sjunkande produktivitet inom flera områden under 1970-talet saml en måttlig ökning inom vissa områden under 1980-talel. De förändringar som nu föreslår innebär därmed kraftigt ändrade fömtsättningar för kommuner och landsting.

Även den statliga verksamheten kommer alt utsättas för omfattande krav på rationaliseringar och effektiviseringar. Om omvärldsutvecklingen blir gynnsam kommer del alt påverka utgiftsnivån i 1997 års försvars­beslut. Rationaliseringskravet kommer att ställas på all statlig verksainhet och gäller i särskilt hög grad sådana verksamheter som under senare år av olika skäl har expanderat kraftigt, t.ex. flyklingverksamheten. Inriktningen är att fullfölja arbetet att så långt möjligt reducera kostnaden per person genom förändringar i handläggningstider, förläggning m.m.


3 Riksdagen 1992/93. J saml. Nr 150 Bilaga 1

Rättelse: S. 29 första stycket flyttat till S. 30 efter tabellen och 60 ändrat till 75 i samma stycke


27


Den privata konsumtionen reduceras med ca 46 miljarder kronon         Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

Minskade transfereringar till hushällen m.m.            26

*  pensioner                                              8

*  arbetslöshetsförsäkringen m.m.           10

*  sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt

avgifter inom sjuk- och tandvården       4

*  familjepolitik                                          1

*  bostadssektorn                                     3

Reformerat ATP-system                                             5

Ökade inkomster                                                      15

*  effektivare skatteindrivning                  4

*  breddad bas för mervärdesskatten      2

*  miljö- och punktskatter                         8

*  ny fastighetstaxering                            1

Transfereringama till hushållen begränsas med ca 26 miljarder kronor.

Pensionärema berörs av förändringar på ca 8 miljarder. Där ingår avskaffande av delpensionen samt olika åtgärder i syfte att höja den genomsnittliga pensionsåldem med ett år. Bl.a. kommer reglema för förtida uttag, senare uttag, saml för förtidspensionema alt förändras.

Arbetslöshetsförsäkringen går även framöver med stort underskott trots den sänkning av ersättningsnivån till 80 % som nyligen beslutets och den minskning av arbetslösheten som sker under perioden. Vid en arbets­löshetsnivå på 4 % uppgår utbetalningaraa till ca 32 miljarder kronor och intäkterna till ca 13 miljarder. Avsikten är all reformera försäkringen så att löntagama och arbetsgivama betalar ungefär hälften vardera av kostnadema vid en viss arbetslöshetsnivå medan staten skall stå för kostnaderaa vid högre nivåer. Löntagarnas egna avgifter kommer därför att höjas krafiigt samtidigt som arbetsmarknadsavgiften också höjs. I detta sammanhang bör också aktualiseras om ersättningsnivån inom löne­garantisystemet skall sänkas lill 80 % av lönen. Den frågan är för närvarande under utredning.

Sjukförsäkringen betalas för närvarande med 15 % statsbidrag och 85 % arbetsgivaravgifter och egna avgifter. Statsbidraget på 15 % motsvarar drygt 2 miljarder kronor. Della bör avskaffas.

Patientavgifterna inom sjuk- och landvården kommer att höjas, Förslagen kommer all baseras på den pågående utredningen om sjukvårdens finansieringen, HSU 2000, som länmar sitt betänkande våren 1994.

Inom familjepolitiken kommer ersättningsnivån för föräldraförsäkringen att sänkas från dagens 90 % lill 80 % av inkomsten. I detta sammanhang kommer även andra förändringar inom föräldraförsäkringen att prövas.

I och med de nu föreslagna och redan genomförda förändringaraa har alla socialförsäkringar utom pensionema radikalt ändrats. Självrisker har införts och den statliga ersättningsnivån har sänkts lill nära nog genomgående 80 %. Regleraa kommer att uppmuntra arbete, sparandel och rehabilitering på elt väsentligt bättre säll än för några år sedan.

Mot slutet av perioden skall bostadssubventionema reduceras. Det kan t.ex. ske genom minskade räntebidrag åren 1997 och 1998.

28


Regeringen har tidigare tegit initiativ till en reformering av ATP-    Prop. 1992/93:150 systemet. Arbetet sker i en arbetsgrupp med representetion från alla    Bilaga 1 riksdagens partier. Arbetsgmppen har hösten 1992 presenterat en skiss till en reformering av ATP-systemet. Avsikten är att regeringen skall lämna en proposition till riksdagen våren 1994.

Den nuvarande utformningen av ATP-systemet är behäftad med flera allvarliga brister från samhällsekonomisk utgängspunkt. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner skapar höga skattekilar vilket utgör samhällsekonomiska snedvridningar. Systemet främjar inte arbets-kraflsdeltegande och personligt sparande, vilket i sin tur är en fömtsättning för den tillväxt som krävs för aft systemet inte skall drabbas ov ständigt stigande underskott. Pensionssystemet är också instebilt genom att ogynnsamma kombinationer av ekonomisk och demografisk utveckling innebär kraftiga inskränkningar i den förvärvsarbetande befolkningens reallöneutrymme.

Pensionssystemet går för närvarande och under överskådlig framtid med löpande underskott. Riksförsäkringsverket har därför aktualiserat en successiv höjning av avgiftsutteget, vilket med systemets nuvarande utformning skulle vara samhällsekonomiskt skadligt.

Efter samråd med stetsrådet Könberg anser jag att ATP-systemet måste reformeras på ett mera grundläggande sätt i samband med att det årliga imderskottet avskaf&s. Pensionsavgiftema bör delvis eller helt betalas av den enskilde i form av en egenavgift. Ut&llande pension bör i högre grad spegla storleken på inbetelade premier. ATP-systemet blir därmed mera aktuariemässigt. Ett led i en sådan förändring kan vara att införa en försäkringspremie (egenavgift) som betelas av den enskilde för att successivt täcka det löpande imderskottet. I slutskedet kan hela inbetalningen till ATP-sfystemet ske genom individuella avgifter. För att uppfylla kravet på aktuariemässighet bör försäkringspremien ges samma utformning som den nyligen införda sjukförsäkringsavgiften.

En reformering av ATP-systemet enligt dessa riktlinjer leder bl a till lägre skattekilar. Dette ger utrymme för att också använda ökade försäkringsavgifter för aft öka stebiliteten i och intäktema till sfystemet. Avgiftemas storlek skall balanseras mot effekten av en ökad ekonomisk tillväxt och hanteringen av AP-fondema. Beräkningsmässigt har effekterna av kommande åtgärder upptegits till ca S miljaider kionor netto. Det väsentliga i sammanhanget år ATP-systemets strukturella förändring och de starkt positiva effekter dette kommer att ha på samhällsekonomin.

Saneringsprogrammet om&ttar även ökade inkomster. Dea effektivi­sering av skattekontroll och skatteindrivning som skall ske kommer att kräva ett mindre tillskoft av peisonal m.m. under perioden. Under sådana omständigheter bör det vara möjligt aft öka inkomsterna till steten med 4 miljarder kronor. Jag konsteterar att Ekonomikommissionen har beräknat att effektivare skatteindrivning skulle kunna öka inkomsterna med 10 miljarder kronor. Dette är tyvärr orealistiskt.

Breddad bas for mervärdesskatten kan om&tte införd mervärdes­ skatteplikt  for vissa områden  som  for närvarande är undantagna.

29


Basbieddningen kan också innebära att områden som har en skattesats på    Prop. 1992/93: ISO
O % fir dai höjd.
                                                                         Bilaga 1

Punktskatterna utgår i inånga &I1 som eft visst belopp per styck. Därmed sjunker den reala beskattningen över tiden. Jag har tidigare anmält att användningen av miljöskatter bör vara ett aktivt instmment inom nuljöpolitiken. Jag räknar med att dessa skatter skall kunna bidra med ca 8 miljarder kronor i ökade inkomster.

Förändrad Éistighetstaxering beräknas under perioden inbringa ytter­ligare 1 miljard kronor.

På samma satt som görs i Ekonomikommissionens betänkande kan den totala om&ttningen av saneringsprogrammet samman&ttas, tabell 4.2.

lYibeU 4.2  Saneringsprogram fOr de offentliga finanserna 1994-1998 MiUarder kronor

Begränsning av offentlig konsumtion            35

Minskade transfereringar                            26

Ökade inkomster                                        15

Reformerat ATP-system                             5

Totel om&ttning                                        81

Sammanteget innebär ovanstående förslag att besparingama i de offent­liga utgiftema uppgår till ca 61 miljaider kronor. Det motsvarar 75 % av den totala om&ttningen av saneringsprogrammet.

Regeringens politik inriktades i regeringsförklaringen hösten 1991 på att successivt sänka skattetrycket. Som en effekt av dels beslutade åtgär­der, dels omstruktureringen av ekonomin har skattetrycket minskat från ca 57 % vid 1990-talets böijan till nu beräknade under 50 % i relation till BNP. Dette är en snabbare nedgång av skattetrycket än vad som hösten 1991 bedömdes som möjligt.

Under de närmaste årens sanering av de offentliga finansema kommer politiken att inriktas på att skattetrycket inte skall öka. Att sanera finansema genom höjt skattetiyck är inte acceptebelt. Att fortsatte snabba sänkningar av skattetrycket under denna period inte är möjliga innebär dock inte att arbetet med att sänka och avskaf& skadliga skatter upphör. Dette kommer att drivas vidare med fiill kraft.

Tillsammaas med tidigare beslut om budgetförstärkningar för iren 1992-1994 innebär dette totalt sett förbättringar av de offentliga finanserna med 160 miljaider kronor, inklusive den besparing som sker vid realt oförändrade offentliga konsumtionsutgifter. Merparten av för­stärkningen sker genom minskade utgifter.

Sammanlagt motsvarar dette drygt 10% av BNP, vilket bör vara till­räckligt för att vända utvecklingen i positiv riktning.

4.4 Lånebehov och statsskuldpolitik

Stetsskulden består av stetens ackumulerade lånebehov. Den störste delen av lånebehovet utgörs av budgetunderskottet. I stetens lånebehov inklu­deras även de åteganden som inte finansieras via stetsbudgetens utgifter.

30


Som   exempel   kan   nämnas   fmansiering   av   underskott   i   arbets-    Prop. 1992/93:150 marknadsfonden och lönegarantifonden, lån som steten har tegit upp för    Bilaga 1 att finansiera studiemedel, infrastmkturinvesteringar m.m.

Vid beräkning av den totela stetsskulden räknas de lån steten har i utländsk valute om till svenska kronor.

Tabell 4.3   Statens länebehov Miljarder kronor

1991/92    1992/93    1993/94

Utfall

Budgetsaido       80,8           190,1          191,2

Statlig upp­
låning utanför
statsbudgeten
     7,9             43,8            64,1

Statens lånebehov        88,7                   233,9            255,3

Valutelånenormen avskaffades genom riksdagsbeslut den 16 december. Riksdagen anmodade regeringen att återkonmia till riksdagen med förslag till riktlinjer för den framtida stetliga valuteupplåningen. Sådana riktlinjer föreslås i det följande. En utförligare analys av frågeställningen redovisas i Finansdepartementets bilaga.

Att valutelånenormen nu är avskaffad innebär inte att stetens valute­upplåning bör bedrivas uten någon form av handlingsregel. En viss förat­sägbarhet för den stelliga upplåningen bör finnas. Det är viktigt att alltför stora kast i upplåningen undviks. Det bidrar till lägre upplånings­kostnader. En handlingsregel bör emellertid även medge nödvändig flexibilitet på litet längre sikt. Ett skäl till delte är alt den stelliga valuteupplåningen måsle te hänsyn till inverkan på petming- och valute-politiken.

En spridning av upplåningen på flera valutor minskar upplånings­behovet i varje enskild valute och bidrar till lägre upplåningskostnader. Steten utsätts dock vid valuteupplåning för valutekursrisker. En alltför stor upplåning i utländsk valute riskerar att leda lill fördyrad upplåning. Merparten av stetens upplåning bör därför även i framtiden göras i kronor.

Riksgäldskontorets nuvarande skuld i utländsk valute uppgår efter den omfattende upplåning som i höstes beslutedes genomföras för Riks­bankens räkning till drygt 300 miljarder kronor. I riksdagens finansdebalt den 10 mars redovisade jag regeringens uppfattning att ytterligare motsvarande 50 miljarder kronor i utländsk valute bör lånas upp under de närmaste 9-12 månadema. Denna upplåning bör vara slutförd senast 1 april 1994 och medför att den stetliga skulden i utländsk valute totelt kommer att uppgå till knappt 1/3 av den totela stelsskulden vilket är ungefär samma andel som för närvarande.

Följande riktlinjer för den stetliga valuteupplåningen föreslås:

Huvudparten av stetens skuld bör även fortsättningsvis avse svenska kronor.

31


     Den statliga valutaupplåningen skall bedrivas så alt fömtsägbarhet    Prop. 1992/93:150 främjas på kort sikt men flexibilitet upprätthålls på medellång sikt.     Bilaga 1

     Regeringen får, under beaktande av de övergripande riktlinjema för valutaupplåningen, efter samråd med Riksbanken meddela Riksgälds-kontoret beslut om i vilken utsträckning valulaupplåning skall ske.

     Regeringen skall årligen redovisa för riksdagen hur den statliga valutaupplåningen utvecklas.

Med början hösten 1992, innan riksdagen beslöt att avskaffa valutalånenormen, har Riksgäidskontoret i två omgångar lånat upp utländsk valuta för Riksbankens räkning. Valutalånenormen hindrade att medlen från dessa lån användes för finansiering av statsutgifter. Medlen från den första låneomgången kunde vid årsskiftet, efter riksdagens beslut alt avskaffa valutalånenormen, användas av Riksgäldskontoret för all bidrar lill att läcka det statliga upplåningsbehovet. 1 den mån det inte möter petming- och valuiapolitiska hinder bör regeringen få besluta att medlen från den andra omgången på samma säll får användas av Riksgäldskontoret för sådan finansiering.

Beslut om att finansiera statsskulden genom lån i utländsk valute innebär att Riksgäldskontorets emissioner på den inhemska marknaden kan minska.

Den snabbi växande statsskulden i kombination med en relativt kort löplid på statsskulden medför en stor refinansieringsbörda i form av att förfallande lån kontinuerligt måste ersättas. Riksgäldskontorets styrelse har därför fattal beslul som innebär att statsskuldens genomsnittliga löptid förlängs från 2,7 år till 3,1 år. Ell beslul om ökad finansiering i utländsk valuta underlättar förlängningen av statsskuldens genomsnittliga löptid.

5   Finanskrisen

5.1   Finanskris, fastighetskris och den reala ekonomin

Den ekonomiska krisen i Sverige har ett speciellt inslag som inte funnits i tidigare krislägen under efterkrigstiden, finanskrisen. Gmnden till denna lades under 1980-talet. Överhettningen av ekonomin tillsammans med det dåvarande skattesystemet och en alltför lättsinnig kreditgivning efter avregleringen av kreditmarknaden vid decenniets mitt ledde till ökande tillgångspriser på fastigheter och aklier och ökad skuldsättning i både hushåll och företag. Övergången från en reglerad kreditmarknad gjorde det möjligt för hushåll och förelag alt på ett helt annat sätt än tidigare öka sina skulder. Tidigare hade regleringar försvårat en anpassning även till en marknadsmässigt rationell skuldsättning.

Avregleringen skedde dock före skattereformen när höga marginal­skatter och avdragsmöjligheter höll nere kostnaderaa, mätt som realränta efter skatt, för skuldsättning vid hög inflation. Den ökade skuldsättningen möjliggjorde ökad konsumtion, investeringar och placeringar i olika tillgångar.

32


Avregleringen på kreditmarknaden skedde också före avskaffandet av    Prop. 1992/93:150 valutaregleringen. Lånefinansierade investeringar hade därmed restriktio-    Bilaga 1 nen att de måste ske inom landet. Detla bidrog till den kraftiga ökningen av tillgångsvärden i Sverige under 1980-talet. Hade efterfrågan kunnat rikta sig emot tillgångar i andra länder skulle situationen kunnat vara gynnsammare.

Diagram 5.1   Hushällens skuldstock och utgiftsräntor i relation till disponibel inkomst

Många investeringsbeslut baserades på förväntningar om fortsaU stigande tillgångspriser. Kostnadema, mätt som realränta efter skatt, var låga. Lättheten att erhålla finansiering bidrog lill alt skuldsättningen ökade och tillgångsprisema drevs upp. Konsumtionen och investeringaraa kunde öka, sparandet föll.

Fastighetsbeståndet utgör en stor del av de tillgångar som finns i den svenska ekonomin. Prisuppgången på fastigheter och den ökande nyproduktionen byggde på förväntningar om fortsatta hyreshöjningar.

När förväntningama om den ekonomiska utvecklingen vände omkring år 1990 fick detta stora ekonomiska effekter. Enbart att förväntningarna om fortsatt stigande tillgångspriser bröts fick dramatiska effekter. Den snabbt minskande inflationen och skattereformen ledde till kraftigt ökade reala finansieringskostnader efter skatt eftersom de nominella räntoraa låg kvar på förhållandevis höga nivåer, diagram 5.1. Därmed minskade konsumtions- och investeringsbenägenheten, vilket i sin lur ledde till ett kraftigt fall i den inhemska efterfrågan.

Både hushåll och företag har en alltför hög skuldsättning i den nya situationen. En anpassning måste ske genom lägre konsumtion. För företagssektora sker anpassning via högre vinstmarginaler, ökad tillförsel av riskkapital och minskad lånefinansiering av investeringar. Detta dämpar under en lid den ekonomiska aktiviteten. Del är först när soliditeten upprättats på en nivå som är förenlig med de nya fömlsätt-

33


ningama som utgiftsbenägenheten på nytt ökar. Flenalet bedömningar av den framtida inkomstutvecklingen under den närmaste tiden har dessutom ändrats i negaliv riktning.

Diagram 5.2   Icke-finansiella företags skulder I relation till BNP


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


%


IOO 80 60 1 40 20 O


1981


 

1983


i

ft

1985


m

 


1987


#

i

i


 

m

m.

1989


wz ///.


 


Anm. Skulder enligt finansräkenskaperna exkl. svenr-ka koncernkrediter, svenska handelskrediter samt "övriga skulder".

Källa: Statistiska centralbyrån.

Efterfrågan på kommersiella lokaler har minskal särskilt kraftigt. Prisema har rasat, i vissa städer med över 50 %.

Prisrörelseraa på villor och lägenheter har varit mindre än på kommersiella fastigheter och bosladshyreshus. Prisema på småhus har i genomsnitt fallit med ca 20 %.

Den vikande efterfrågan har även resulterat i fallande priser på bostadshyreshus. Prisnedgången har varit särskilt tydlig i den del av beståndet som är nybyggt, vilket bl.a. sammanhänger med höga produktionskostnader.

Finanskrisen visar i hög grad på behovet av all hushåll och förelag är finansiellt starka och har ett högt eget sparande och hög soliditet för att kunna möta hastiga förändringar i de ekonomiska föratsättningaraa. Den visar också på risken av att länge hålla fast vid skattesystem och regle­ringar som inle är hållbara i den nya interaationella omgivningen. När dessa måste ändras kan konsekvenseraa bli dramatiska.

5.2  Internationella erfarenheter

Finanskrisen är inte unik för Sverige utan är märkbar i en rad länder, såsom våra nordiska grannländer, Förenta staterna, Storbritarmien och Japan även om de svenska problemen förefaller större. Anpassnings-


34


processen inleddes något eller några år tidigare utomlands. Prisjuste­ringen har varit störst på kommersiella fastigheter. I Förenta staterna och i Storbritannien har prisema i vissa städer fallit med mellan 25 % och 50 %. I Norge, Finland och vissa delar av Storbritannien har bostadsprisema fallit förhållandevis kraftigt, sedan toppnivån i slutet av 1980-lalei med 25-40 %. I några länder liksom i Sverige har slaten tvingats till omfattande kapitalinsatser för att stödja banksystemet, t.ex. USA, Norge och Finland.

Diagram 5.3   Privat finansiellt sparande % av B>fP


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


1980


1982


1984


1986


1988


1990


1992


 


Källa: Finansdepartementet

För att möta räntebördan och de senaste årens prisfall har den privata sektorns sparande ökal med en minskad kreditefterfrågan som följd. Del är svårt att bedöma hur utdragen den pågående anpassningen blir. Europa och Japan ligger efter Förenta stateraa i den processen. För Sveriges del visar statistik för hushållen all skuldbördan satt i relation till inkomstema redan i dag har kommit ner på nivåer som rådde vid mitten av 1980-talel, diagram 5.1. Däremot har räntebetalningaraa efter skatt i förhållande till inkomsteraa stigit till en historiskt hög nivå. Trots ökat finansiellt sparande har vidare hushållens nettoförmögenhet totalt sett minskat relativt inkomsteraa. Orsaken är i första hand omsvängningen på fastighetsmarknaden. I vilken utsträckning hushållen genom högt finansiellt sparande söker återgå till tidigare relativt höga förmögen­hetsnivå är svårt att fömtsäga. Hushållen kan även på längre sikt eftersträva en slörre finansiell buffert än tidigare.

Gemensamt för finanskrisen i Sverige och övriga drabbade länder är att den föregåtts av en omfattande skuldsättning i samband med ändringar i kreditmarknadsregleringar. Denna skuldsättning har lett till ökad efterfrågan på tillgångar som fastigheter och aktier vilkas priser därmed


35


drivits upp ytterligare. När tilltron till fortsatt prisuppgång bmtits i Prop. 1992/93:150 samband med stigande räntor har kostnadema för skuldtjänsten stigit Bilaga 1 kraftigt. Delvis hänger detta samman med ändringar i skattesystemen i en riktning som motverkar skuldsättning. Hushåll och förelag strävar nu efter att minska dessa kostnader genom att minska sin skuldbörda. Under denna period måste de hålla igen på konsumtions- och investerings-utgifter. Detma anpassning tar viss tid. Även om denna process på kort sikt leder till ett efterfrågebortfall är den i granden sund. Hushåll och företag som är mindre skuldsatta kommer alt lättare kunna motstå förändringar i ekonomin utan all tvingas lill drastiska ändringar av konsumtions- och investeringsmönsler.

Bankernas resultat 1992

Bankeraas kreditförluster mer än fördubblades under 1992 till drygt 70 miljarder kronor. Under de senaste tre åren har därmed bankerna redovisat befarade och konstaterade kreditförluster för över 120 miljarder kronor. Fömtom rena kreditförluster drabbas bankeraa av ett ökat räntebortfäll som härrör från den växande stocken av problemkrediter. Trots vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor på de friska lånen saml kostnadsbesparingar försämrades därför även resultatet före kreditförluster. Sammantaget redovisade de större bankkonceraema en rörelseförlust på närmare 50 miljarder kronor jämfön med knappt 10 miljarder kronor år 1991.

Bilden av utvecklingen är dock splittrad. Medan vissa banker uppvisar en fortsatt förbättring av resultatet före kreditförluster, och därigenom kan mildra effekterna av de ökade kreditförlusteraa, tvingas andra banker redovisa ell mycket svagt resultat redan före reservering för kredit­förluster. Kapitaliäckningsgraden, vilken måsle uppgå till 8 %, minskade för nästan samtliga större banker under 1992.

Bankstödsåtgärder

Statsrådet Lundgren avser att senare under våren föreslå regeringen all lämna riksdagen information om bankstödsarbetet. Jag berör därför — efter samråd med statsrådet Lundgren — denna fråga myckel översiktligt. 1 följande tabell redovisas de hittills beslutade åtgärdema.

36


Tabell 5.1   Beslutade statliga stödåtgärder för bankerna Miljarder kronor


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


 

Åtgärd

Statligt åtagande

Utbetalt

Budget­belastning

Nordbanken

Aktieemission (1991)

4,2

4,2

4,2

Nordbanken

Uppköp av ute-

 

 

 

 

stående aktier (1992)

2,0

2,0

2,0

Nordbanken

Kapitaltillskott (1992)

10,0

10,0

10,0

Securum

Garanti/Kapitaltillskott (1993) 9,8

9,8

9,8

Securum

Garanti/Kapitaltillskou (1993) 19,2

13,2

0,0

Securum

Köp av aktier (1993)

1,0

1,0

0,0

Securum

Lånegaranti (1993)

10,0

0,0

0,0

Sparbanken

Lån med låg ränta (1992)

3,8

3,8

0,0

Första

 

 

 

 

Sparbanken

Lånegaranti (1992)

3,5

0,0

0,0

Första

 

 

 

 

Gota Bank

Garanti för förlust-

 

 

 

 

täckning (1993)

10,0

0,0

0,0

 

(temporär lösning)

 

 

 

Summa

 

73,5

44,0

26,0

De statliga åtagandena uppgår till sammanlagt 73,5 miljarder kronor. De statliga utbetalningama har uppgått till 44 miljarder kronor, varav 26 miljarder kronor har belastat statsbudgeten och resterande del har lånefinansierats utanför statsbudgeten.

För närvarande behandlas ansökningar om stöd från Föreningsbanken, Gota Bank, SE-banken och Sparbanken Sverige.

De närmaste åren väntas betydande belopp krävas i statligt stöd till bankema för att skydda betalningssystemet och kreditförsörjningen. Dessa belopp kan dock ej preciseras för närvarande. Del belopp som senare kan komma alt återvinnas till staten kan ej heller preciseras.

Betydelsen av att skydda betalningssystemet och kreditförsörjningen

De statliga åtaganden som görs till skydd för betalningssystemet uppgår således lill utomordentligt stora belopp. Trots den dåliga statsfinansiella situationen är dessa åtaganden nödvändiga.

Bankema utgör kärnan i betalningssystemet. De kreditförluster som vissa banker har gjon är så stora att de, utan slatliga insatser, skulle gå i konkurs. Om så skedde skulle insättare och andra långivare förlora en del av sina fordringar. Dessutom skulle förtroendet för det svenska bank­systemet skadas på etl utomordentligt allvarligt säll. Många insättare skulle la ut sina pengar från bankerna, många långivare skulle säga upp sina lån. Bankema skulle därmed slå utan tillräcklig finansiering och därmed riskera att snabbt drivas mot belalningsinställelse. Betalningsför­medlingen skulle då till stor del upphöra att fungera. Hushållens och företagens köp av varor och tjänster skulle allvarligt försvåras och den ekonomiska aktiviteten avta drastiskt.

Om betalningsförmedlingen inte fungerar erhålles utomordentligt starka depressiva effekter. Statens åtagande innebär, fömtom all betalnings­förmedlingen säkerställs, att kreditförsörjningen främjas. De statliga


37


insatseraa är utformade så att det riskbärande kapitalet i bankeraa    Prop. 1992/93:150 upprätthålls och stärks så att kapitaltäckningskraven uppfylls. Därmed    Bilaga 1 säkras en nödvändig fömtsättning för all bankema skall kunna fungera i sin roll som kreditgivare.

6  Tillväxtpolitiken

Som analyserats närmare av långtidsutredningen, produktivitelsdelegatio-nen och ekonomikommissionen har Sverige under de senaste 20 åren utmärkts av ett långsiktigt tillväxtproblem genom en relativt låg produktivitets- och produktionsutveckling. En förbättring av fömtsätt­ningaraa för tillväxt på medellång och lång sikt skulle underlätta åter­hämtningen även på kon sikt genom att skapa större förtroende för den svenska ekonomin bland svenska och utländska företag och hushåll.

Sveriges långsikliga tillväxtproblem illustreras av att Sveriges BNP per invånare sjunkit från 108 % av genomsnittet inom OECD år 1970 till 94 % av genomsnitiet år 1991. Även före den mycket svaga utvecklingen av svensk ekonomi 1992-1994 har tillväxten i Sverige varit betydligt lägre än OCED-länderaa i genomsnitt.

Tabell 6.1   BNP per invånare, köpkraftskorrigerat Index OECD-genomsnittet = 1 000

 

1970

 

1991

 

Rangordning

Index

Rangordning

Index

1   Schweiz

145

1   USA

125

2   USA

141

2   Schweiz

122

3   Luxemburg

108

3   Luxemburg

120

3   Sverige

108

4   Tyskland

110

5   Tyskland

105

5   Kanada

108

6   Kanada

102

5   Japan

108

7   Nederländerna

101

7   Frankrike

103

8   Danmark

100

8   Danmark

99

9   Frankrike

100

9   Belgien

98

10 Australien

99

10 Österrike

97

11 Nya Zeeland

98

11 Island

97

12 Storbritannien

93

12 Italien

95

13 Belgien

90

13 Norge

95

14 Österrike

86

14 Svenge

94

15 Italien

86

15 Nederländerna

93

16 Finland

82

16 Australien

91

17 Japan

80

17 Finland

90

18 Norge

77

18 Storbritannien

88

19 Island

75

19 Nya Zeeland

78

20 Spanien

64

20 Spanien

72

21 Irland

50

21 Irland

65

22 Portugal

42

23 Portugal

52

23 Grekland

41

23 Grekland

44

24 Turkiet

17

24 Turkiet

20

Källa: OECD National Accounts.

Tillväxten har en avgörande betydelse för hur det totala konsumtions-utrymmet för privat och offentlig konsumtion liksom möjligheteraa att nå en god miljö utvecklas. Om Sverige haft samma tillväxt som OECD-

38


ländema i genomsnitt 1970—1991 skulle den samlade produktionen nu    Prop. 1992/93:150 vara 214 miljarder kronor högre, vilket motsvarar ca 25 000 kronor per    Bilaga 1 invånare.

Det är mot denna bakgrand angeläget att förbättra fömtsättningaraa för en god tillväxt på medellång och lång sikt.

En väl fungerande marknadsekonomi och intemationellt samarbete och handelsutbyte är det bästa sättet att uppnå en varaktigt hög välfärdsnivå med en hög materiell standard, en god miljö och en hög grad av person­lig frihet. Åtgärderaa för att öka tillväxten bör därför även i etl mera långsiktigt perspektiv inriktas på att förstärka deltagandel i den inter­nationella integrationen, att eliminera hinder för arbete, sparande och företagande samt att förstärka konkurrensen.

6.1 Arbetsmarknaden

På lång sikt utgör inte dagens arbetslöshet något skäl mot att öka arbets­utbudet. Arbetslöshet är i första hand etl obalansproblem som beror på konjunkturläge, stmkturanpassning och lönebildning. Det finns ingen anledning att tro att ett högre arbetsutbud medför högre arbetslöshet på lång sikt. Resursema — inte minst arbetskraften — måste öka både kvantitativt och kvalitativt. Ett högre arbetsutbud ger fömtsättningar för en högre inkomst per capita.

1980-talets viktigaste bidrag till arbetslinjen var skattereformen. Genom sänkningen av marginalskatterna förstärktes motiven för arbete, förkovran och ansvar. Det är viktigt att marginaleffektema inte höjs på nytt. Det reformarbete som påbörjats inom skattesystemet måste föras vidare lill socialförsäkringama. Sambandet mellan avgifter och förmåner bör förstärkas så att avgifteraa i större utsträckning utgör en försäkrings­premie istället för en skalt. Därmed kan den totala marginaleffekten för arbetsinkomster reduceras ytterligare. Reformarbetet inom social­försäkringssystemet är inriktat på att göra det lönsamt att övergå från stöd till arbete samt på att socialförsäkringen skall innehålla inslag av självrisk och en begränsad kompensationsnivå.

Arbetsrättslagstiftningen har betydande effekter på arbetsmarknadens möjligheter att fungera tillfredsställande. Arbetsrättskommittén föreslår att turordningsreglema förändras, all möjlighetema till tidsbegränsad anställning och provanställning vidgas, att arbetstagarbegreppet definieras klarare och att den fackliga vetorätten mot entreprenad avskaffas. Efter sedvanlig remissbehandling avser regeringen att återkomma till riksdagen med sitt ställningstagande till förslagen i en proposition hösten 1993.

6.2 Forsknings- och utbildningspolitiken

Arbetskraftens kompetens måste höjas successivt för att underlätta stmkturomvandlingen saml för att bidra till en hög tillväxt, tabell 6.2. Den offentliga sektorns uppgift är därvid att skapa fömtsättningar för att utbildning av hög kvalitet erbjuds på alla nivåer samt att utforma skatte-och socialförsäkringssystemen på ett sådant sätt att utbildning och annan

39


kompetensutveckling som är samhällsekonomiskt lönsam även blir privat-    Prop. 1992/93:150
ekonomiskt lönsam.
                                                        Bilaga 1

Tabell 6.2   Andel av arbetskraften med minst tvä ärs gymnasium eller motsvarande 1987

Sverige      Tyskland    Japan            Stor-            USA

britannien

Samtliga sektorer     55,9       77,5       70,8       43,8      83,6

därav:

-Industrin                 49,9       73,1       67,9       42,5      79,4

- Bank och försäkring              68,9       88,7       90,5      50,2 94,7

Källa: OECD, Employment Outlook 1989.

Det totala resursema som satsas på forskning har ökat genom en ökning av de ordinarie anslagen samt genom satsning av medel ur de fömtvarande löntagarfonderaa. Effektiviteten förstärks bl.a. genom alt universiteten och högskoloraa får ersättning för utbildningskostnader på gmndval av fullgjorda resultat. Universiteten och högskoloma får friare händer att besluta om hur utbildningar skall utformas, hur lednings-stmkturema skall se ut samt hur tjänstema skall konstmeras.

6.3  Kapitalbildning och företagande

Industriländernas föratsättningar för produktion av varor och tjänster har under 1970- och 1980-talen blivit alltmera likartade. För att Sverige skall kunna attrahera investeringar som höjer pmduktiviieien i ekonomin och som säkrar en större industri- och tjänsteproduktion än idag krävs att Sverige erbjuder en intemationellt konkurrenskraftig ekonomisk miljö. Investeringar och företagande i Sverige måste ha intemationellt konkur­renskraftiga villkor. Då kan Sverige dra till sig verksamhet som är samhällsekonomiskt lönsam och som har god sysselsättnings- och lönebetalningsförmåga.

Staten bör bidra till detta genom utformningen av skattestmktur och andra regler. Även fömtsättningama för lönebildningen, avseende bl.a. arbetsmarknadspolitiken, bör utformas på ell sådant säll att avkastningen på investeringar i Sverige inte urholkas genom alltför höga löneökningar.

Det är angelägel all långsiktigt upprätthålla ett högre hushållssparande än del som gällt under en följd av år för all ge utrymme för höga investeringar utan underskott i bytesbalansen. Investeringar är nödvändiga för alt få en god tillväxt.

Det långsiktiga sparandel bör i första hand stimuleras genom generella åtgärder. Sänkt kapilalinkomstskaitesats innebär liksom slopad förmögen­hetsskatt en minskad snedvridning i valet mellan olika sparformer. Principen bör vara alt olika sparformer konkurrerar på lika villkor.

1 översynen av såväl pensionssystemet som de andra socialförsäk­ringarna är det angeläget att pröva hur sparandel långsiktigt kan upprätthållas. Del nuvarande fördelningssystemet inom pensionsområdet reducerar det privata sparandel. Inom socialförsäkringssystemet är det

40


pensionema som har de största fömtsättningama att bidra till en höjning    Prop. 1992/93:150
av hushållens sparande.
                                                 Bilaga 1

Riskkapital och småföretagande

En av grandstenaraa i regeringens politik för tillväxt är ell livskraftigt små- och nyföretagande. Det är i dessa förelag som de nya möjligheteraa och de nya arbetstillfällena finns.

Regeringen har som mål att skapa goda generella fömtsättningar för nyetableringar och tillväxt i småföretag. En viktig fömtsättning för ett expansivt ny- och småföretagande är en effektiv privat riskkapital-marknad för småförelag. Uppkomsten av en sådan riskkapitalmarknad har underlättats genom skattereformen och senare beslutade skatteföränd­ringar.

Finansieringen av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag liksom insatseraa för att utveckla en väl fungerande privat riskkapiialmarknad förstärks och effektiviseras genom bildandet av Industri- och nyforetagarfonden. Denna fond skall bl.a. ge förmånliga lån vid etablering av nya företag i samarbete med privata finansiärer. Riskkapitalmarknaden har tillförts 6,5 miljarder kronor från de fömt­varande löntagarfonderna genom tillskapandet av två riskkapitalbolag.

För ati ytterligare underlätta riskkapiialförsörjningen saml för all allmänt förbättra villkoren för investeringar och sparande i Sverige är del angeläget att skatteuttaget för eget kapital görs likvärdigt med skatte­uttaget för lånat kapital så att nuvarande skattemässiga diskriminering av eget kapital elimineras. Detta överensstämmer med regeringens mål om att genom generella åtgärder skapa goda föratsättningar för produktion och investeringar i Sverige. En särskild utredare som utreder frågan om lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen kommer inom kort att presentera sina förslag.

6.4   Infrastmkturpolitiken

För att uppnå en hög varaktig tillväxt saml för att göra Sverige attraktivt för investeringar och företagande måste den svenska infrastmkturen avseende bl.a. transporter, energi och telekommunikationer vara välul-byggd och effektiv.

Sveriges närmande till del övriga Europa gör att satsningar på en förbättring av väg- och jämvägstrafikens kapacitet och kvalitet får stor betydelse. Hälfien av landets produktion exporteras och tre fjärdedelar av denna export går till Europa.

Inte minst de offentliga investeringarna i infrastmktur har varit eftersatta under många år. Under åren 1980—1988 var infrastmklur-investeringarnas andel av BNP knappt 0,6 % medan genomsnittet för OECD-ländema var drygt 1 %.

Regering och riksdag har nu väsentligt ökat satsningaraa inom delta område. Vid nuvarande konjunkturläge är dessa satsningar särskilt lämpliga samhällsekonomiskt sett eftersom de resurser som används i många tall inte har någon alternativ användning på kort sikt. De måsle dock inriktas på de områden där de ger högst samhällsekonomisk

41


avkastning. Investeringsaktiviteten kommer av konjunkturskäl all vara särskilt hög de närmaste åren.

Regeringen har under våren presenterat en propositionen om Investe­ringar i trafikens infrastmktur (prop. 1992/93:176). I propositionen föreslås en planeringsram för investeringar i vägar och jämvägar om 98 miljarder kronor för åren 1994—2003. Detta iimebär bl.a. investe­ringar i stomjämvägar för 32 miljarder kronor saml i stamvägar och övriga riksvägar 40 miljarder. De närmaste tre åren uppgår investeringama till 36 miljarder kronor.


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


6.5  Skattepolitiken

Skallemas samhällsekonomiskt skadliga effekter har reducerats väsentligt under de senaste åren. Arbetet med att minska skatteuttagets tillväxt­hämmande effekter måste dock drivas vidare i syfte all sänka eller avskaffa särskilt skadliga skatter.

Skattesänkningar bör finansieras genom motsvarande sänkningar av de offentliga utgiftema, genom ökad avgiftsfinansiering och genom åtgärder inom skattesystemets ram. Utrymmet för skattesänkningar begränsas av att det StmktureUa underskottet för den offentliga sektom skall elimine­ras.

Ekonomiskt viktig är den totala marginaleffekten för beskattat arbete, dvs. den andel av en extra arbetsinkomst som bortfaller genom ökade direkta och indirekta skaller samt genom inkomstberoende avgifier och bidrag.

Diagram 6.1   Total marginaleffekt Tor beskattat arbete

Procent 80'


70


??


ifli


1


 


60


Ä


 


 


 


50


 


%-


R $$$>;


 


 


,1

 

5§J

40


 

Ä.

1970  1975  1980  1985  1990  1991  1992  1993


 


Källa: Finansdepartementet


42


Den   totala   marginaleffekten   för   beskattat   arbete   bör   reduceras    Prop. 1992/93:150 successivt bl.a. genom etl närmare samband mellan avgifter och förmåner    Bilaga 1 i socialförsäkringssystemet.

Den svenska företagsbeskattningen är gynnsam för investeringar och produktion i Sverige. Detla bidrar lill en hög investeringsnivå och därmed hög tillväxt efter hand som olika gränshinder får en allt mindre betydelse för lokaliseringen av investeringar och produktion.

Beskattningen av sparande är emellertid inte konkurrenskraftig i ett intemationellt perspektiv. Ett högt inhemskt sparande underlättar uppbyggandet av eget kapital i små och medelstora företag.

Villkoren för det privata sparandet har nyligen förbättrats i flera avseenden. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företagen togs bort med omedelbar verkan år 1991. Den allmänna förmögenhetsskatten sänks successivt och slopas hell fr.o.m. år 1995. Då sänks också kapitalinkomstskatten till 25 %. Den högsta skattesatsen i arvs- och gåvobeskattningen har sänkts från 65 % till 30 %. Möjligheteraa för privat sparande ökar genom införandet av pensionssparande i bank.

Den svenska energibeskattningen har lagts om så att den i mindre utsträckning hindrar produktion i Sverige. Industrins energiskatter har sänkts i riktning mot den nivå som gäller i omvärlden. Samtidigt upprätt­hålls den totala energibeskattningen på en förhållandevis hög nivå genom höjda miljöskatter för hushållen inkl. höjd bensinskatt. Därigenom baseras skatteuttaget i större utsträckning på aktiviteter med negativ miljöpåverkan.

1 en promemoria från Finansdepartementet presenteras inom kort förslag till ändringar i företagsbeskattningen. Förslagen grandas i huvudsak på betänkandena Neutral företagsbeskattning (SOU 1991:100) och Fortsatt reformering av företagsbeskattningen (SOU 1992:67). Betänkandena har remissbehandlats och i promemorian har förslagen samordnats. Bl.a. föreslås att enskilda näringsidkare och handelsbolag skall beskattas enligt regler som motsvarar dem som gäller för aktiebolagen. I fråga om bolagsbeskattningen märks förslagen all skattesatsen sänks till 25 % och att skatteutjämningsreserven (surven) tas bon. De nya reglema bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1994. Därmed kommer den nuvarande överbeskaitningen av enskild näringsverksamhet att ha tagits bort.

6.6  Konkurrenspolitiken

Konkurrens mellan flera marknadsaktörer, i synnerhet förekomst av potentiell konkurrens genom frånvaro av etableringshinder, är en gmnd­läggande fömtsättning för etl effektivt resursutnyttjande. För att underlätta nyföretagandet är det vikligl all marknadstillträdet är fritt och konkurrensvillkoren likvärdiga.

En viktig del i den långsiktiga lillväxipoliliken är säkerställandet av en fungerande konkurrens på de svenska vam- och tjänstemarknadema. Av stor betydelse i detla sammanhang är den av regeringen framlagda konkurrenslagen samt undertecknandet av EES-avtalel. Regeringen har också lagt förslag om avreglering bl.a. på kommunikationsområdet.


4 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 150 Bilaga 1 Rättelse: S. 45 rad 12 Stär: höjda Rättat till: sänkta


43


finansmarknadsområdet, elmarknaden, bostadsmarknaden, skogsbraks-    Prop. 1992/93:150 sektora, kommunsektora och utbildningssektora. Allt för all tillskapa    Bilaga 1 fungerande marknader.

Sverige tar genom EES-avtalet ett viktigt steg mot all ingå i det europe­iska samarbetet. Sverige ansluter sig därmed till de spelregler för en effektiv konkurrens som återfinns i Romfördraget. Detta innebär väsent­ligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av hinder för inter­nationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital.

Den nya konkurrenslagen är utformad med utgångspunkt i EG:s konkurrensregler i Romfördraget och EES-avlalel. Lagen innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrensbegränsning­ar. Överträdelse av förbuden kan medföra ekonomiska sanktioner på upp lill 10 % av förelagets årsomsättning. Lagen skall tillämpas av Konkur­rensverket och ytterst av Marknadsdomstolen.

För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den offenlliga sektora i större utsträckning utsätts för konkurrens. Della gäller inle minst kommunal verksamhet. Tidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för konkurrens. Fasta och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i den privata sektora.

7  Den kommunala ekonomin

Statsmakterna har elt övergripande ansvar för att den offentliga verksam­heten utvecklas i enlighet med real och finansiell samhällsekonomisk balans. För att förena della ansvar med elt betydande mått av kommunall självstyre har del nya system för statsbidrag till kommunema som trädde i kraft den 1 januari 1993 utformats så att staten sätter en finansiell ram för kommuneraa medan verksamheten inte längre deialjsiyrs på samma sätt som tidigare. Det nya bidraget ger kommuneraa stor frihet och innebär vidare en relativt långtgående inkomstutjänming mellan kom­muneraa.

Någon omprövning av grandprinciper för bidraget är inte aktuell. Däremot kan den praktiska utformningen av systemet behöva förändras allt eftersom erfarenhet vinns. En utredning ser bl.a över vissa principer för utjämning av stmkturellt betingade kostnadsskillnader. Förändringar av systemet beräknas kunna ske tidigast 1995. Med hänsyn till bl.a. den pågående utredningen finner jag det lämpligt att "frysa" 1993 års bidragsregler även för 1994. Bidragsförändringen för 1994 bör därmed maximalt få uppgå till 1,5 % av summan av kommunens referensbidrag och inkomster av kommunalskattemedel för år 1994.

Saneringen av de offentliga finanseraa kan inte ske utan att också de finansiella fömtsättningama för kommunsektora påverkas. De stora krav som det tidigare redovisade budgetsaneringsprogrammel iimebär medför att jag finner det uteslutet alt skatteutjämningsbidragen kan öka.

Ett viktigt led i skattereformen var att de minskningar av marginal­skattema som uppnåddes i den statliga inkomstskatten inte fick omintet­göras genom kommunala skattehöjningar. För åren 1991—1993 gäller ett kommunalt  skaltestopp.  Bakgmnden är dels  skattereformen och det

44


samhällsekonomiska läget, dels förändringen av bidragssystemet år 1993.    Prop. 1992/93:150

När skattestoppet upphör finns det, om inga åtgärder vidtas, risk för en    Bilaga 1

höjning av kommunsektoms genomsnittliga debitering. Då skulle den

finansiella ekonoiniska ramen för kommunsektom kunna överskridas. Etl

utredningsarbete har påbörjats i syfte att belysa fömtsättningama för ett

långsiktigt mer stabilt skatte- och bidragssystem för kommunsektom.

Detta arbete beräknas vara slutfört så att förslag skall kunna föreläggas

riksdagen i början av 1994. Det tillfälliga skattestoppet upphör i och

med 1993. I syfte att begränsa det kommunala skatteuttaget föreslås att

de kommuner och landsting som inte höjer sin utdebitering för år 1994

engångsvis    får   behålla   skattemedel    som   motsvarar   det   ökade

skatteunderlag som beror av det sänkta gmndavdraget. Delta skulle enligt

finansieringsprincipen annars ha dragits in till staten.

8  EES och EG

EES-avtalet torde kunna träda i kraft under innevarande år. Sverige får med avtalet i praktiken tillträde till EG:s inre marknad, som förverk­ligades den 1 januari i år. Detta innebär ökade möjligheter till export för svenska företag, som därmed bättre kan utnyttja sina stordriflsfördelar. Konkurrensen kommer också att öka, vilket bidrar till lägre priser och ökad effektivisering.

EES-avtalet är emellertid inte tillräckligt för att trygga stabilitet och ekonomisk tillväxt. EES-avtalet ger inte Sverige det politiska inflytandet över EG:s regelverk. Ett fullt medlemskap ger däremot möjlighet aft tillvarata svenska intressen också i ett perspektiv där EG:s regelverk förändras. Ett medlemskap skulle också, till skillnad från enbart ett EES-avtal, ge Sverige en möjlighet att ta del av EG:s framtida utveckling. Sverige skulle därmed få en större möjlighet att säkra sin konkurrenskraft och ekonomiska stabilitet också på lång sikt. Ett fullt EG-medlemskap förstärker möjligheten till ökade investeringar i Sverige genom att företagen då kan verka på samma villkor som företag i andra länder i Västeuropa. Därigenom förbättras föratsättningama för fömyelse av den svenska industristmkturen, vilket i sin tur leder till stärkt konkurrens­kraft. Medlemskap innebär deltagande fullt ut i gemenskapens institu­tioner. Därvid kan vi reellt påverka EG:s fortsatta integrationsarbele på ett sätt som gynnar svenska intressen. Inte minst kommer vi att bli delaktiga i utformningen av ett fastare samarbete på det monetära området i Europa.

Det är först som medlem i EG som vi kan säkra våra möjligheter att skapa fler arbetstillfällen. Förhandlingama om medlemskap i EG inleddes den 1 februari i år. Det framförhandlade resultatet konmier att under­ställas svenska folket i en folkomröstning, EES-avtalet utgör en viktig etapp på vägen mot vårt deltagande i den europeiska integrationen. Sverige måste dock gå vidare och bli fullvärdig EG-medlem för att en långsiktig positiv välståndsutveckling skall kunna komma till stånd.

45


Statsbudgeten och särskilda frågor        prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1   Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94 1.1   Beräkningsförutsättningar

Vid beräkning av slalsinkomstemas utveckling är de antaganden som görs om inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisions­verket (RRV) har under hand lämnat en beräkning av statsbudgetens inkomster. (Beräkningen i sin slutgiltiga utformning avser RRV alt publicera den 20 april 1993). En sammanfattning av beräkningen bör fogas till protokollet i delta ärende (bilaga 1.3). De antaganden som RRV räknat med redovisas i tabell 1. En del av de förslag som före­dragandena nu lägger fram påverkar den ekonomiska utvecklingen. Därför räknar jag med delvis andra antaganden än RRV. Även dessa antaganden redovisas i tabell 1.

Tabell 1.   Antaganden om den ekonoiniska utvecklingen

Procentuell förändring från föregående år

 

 

1992

 

1993

 

1994

 

 

RRV

Föredra­ganden

RRV

Föredra­ganden

RRV

Föredra­ganden

Lönesumma

0,5

0,5

-2,0

-1,5

2,9

2,8

Konsumentpriser,

 

 

 

 

 

 

årsgenomsnitt

2,4

2,4

5,6

5,5

3,2

3,5

Privat konsumtion.

 

 

 

 

 

 

löpande priser

0,6

0,6

2,0

2,5

3,2

3,5

1 RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1992/93 (statsbudgetens inkomster och utgifter) och 1993/94 (statsbudgetens inkomster) har verket tagit hänsyn lill beslul som riksdagen fattat före den 19 mars 1993. RRV har även beaktat förslag från regeringen före denna tidpunkt. Jag har dämtöver beaktat även de riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt de förslag från regeringen som lagts fram även efter den 19 mars. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för de ytterligare förändringar som jag inte har kunnat beakta.

1.2 Statsbudgetens inkonister och utgifter under budgetåret 1992/93

RRV har den 20 april 1993 presenterat en ny beräkning av budgetulfallet för budgetåret 1992/93, budgetprognos nr 5. Beräkningama av inkomst­eraa för budgetåret 1992/93 redovisas också i verkets inkomstberäkning.

Inkomster

Enligt underhandsinformation från RRV beräknas de totala inkomstema för budgetårel 1992/93 uppgå till 374 281 miljoner kronor.

I det följande redovisas de förändringar av inkomstema i förhållande till RRV:s beräkning somjag funnit nödvändiga.

46


 


Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 340 miljoner kronor och inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 10 miljoner kronor. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 63 miljoner kronor med anledning av att jag i beräkningama tagit hänsyn till de effekter av regeringens förslag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för bostadshus.

Till följd av vad jag nyss anfört angående lönesummans utveckling justerar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 107 miljoner kronor och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 15 miljoner kronor

Sammanlaget räknar jag därmed upp inkomsttiteln lagstadgade social­avgifter, netto, med 122 miljoner kronor. Sammantaget räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 73 miljoner kronor. Till följd av vad jag anfört angående den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdesskatt med 170 miljoner kronor.

Sammanlagt innebär avvikelsen från RRVs beräkning en uppskrivning av inkomstema för budgetåret 1992/93 med 705 miljoner kronor. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetårel 1992/93 lill 374 986 miljoner kronor. Förändringama i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 2.


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


Tabell 2.   Andringar budgetåret 1992/93

Miljoner kronor


RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster


 


Inkomsttitel/Inkomsthuvud/lnkomstgrupp

1111     Fysiska personers inkomstskatt

1121     Juridiska personers inkomstskatt

1221     Sjukförsäkringsavgift,netto

1251     Övriga socialavgifter, netto

1411     Mervärdesskatt

Sununa inkomster

Sumina förändringar enligt föredraganden


 

RRVs

Förändring

beräkning

enligt  före-

 

draganden

3 458

-1-340

20 228

-H73

-1 441

-H07

7 081

-H5

115 850

-t-170

374 281

-f-705


 


Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgiftema till 482 160 miljoner kronor Enligt underhandsinformation från RRV beräknas nu de lotala utgiftema uppgå till 578 419 miljoner kronor Utgiftema exkl. statsskuld-räntor prognosticeras till 493 419 miljoner kronor för budgetåret 1992/93.

Enligt ovannämnda budgetprognos från RRV beräknas utgiftema för statsskuldräntorna till 85,0 miljarder kronor för budgetåret 1992/93. Ny information från Riksgäldskontoret ger vid handen att dessa utgifter kan beräknas minska. Utgiftema för statsskuldräntoma uppgår i min beräkning  till  73,0  miljarder kronor.  Skillnaden  mellan Riksgälds-


47


 


kontorels och RRV:s prognos av räntor på statsskulden består till största Prop. 1992/93:150 delen av en kommande periodisering av valutakursförluster på de lån Bilaga 1 som Riksgäldskontoret under hösten 1992 tog upp för Riksbankens räkning för deponering i det svenska banksystemet. För denna upplåning erhöll Riksgäidskontoret en valulakursgaranti av Riksbanken. Då Riksgäldskontorets valulalikvider i Riksbanken kommer att bokas om, erhåller kontoret ersättning för valuiakursförlusteraa vid ombokningen istället för när lånen förfaller, vilket sker huvudsakligen budgetår 1995/96 och 1997/98. Den tillfälliga budgetavlaslning som nu erhålls är alltså ingen besparing utan endasl en periodisering av valuiakursför­lusteraa. Ombokningen av valutalikvideraa möjliggör en effektivare förvaltning av valulaskulden och irmebär på så sätt en viss besparing i form av lägre transaktionskostnader i förvaltningen.

Vad avser den beräknade belastningen under övriga anslag räknar jag ner anslaget Lokala poUsorganisationen med 334 miljoner kronor som en följd av att åtgärder kommer att vidtagas för att minska belastningen på detta anslag. Vidare har jag på aggregerad nivå beaktat att konsek­venserna av förskottsvisa hy res inbetalningar, i enlighet med vad som anfördes i årets finansplan, senare kommer all hanteras i särskild ordning.

Tabell 3.   Räntor på statsskulden budgetåret 1991/92

Miljarder kronor

 

 

Beräkning till grund för stats­budgeten

Nuvarande beräkning

Räntor på lån i svenska kronor Räntor på lån i utländsk valuta Valutaförluster, netto

Summa

64,0 5.1 -0,1

69,0

56,7

14.4

1,9

73,0

Jag beräknar att anslagsbehållningarna på reservationsanslag under innevarande budgetår kommer alt minska med 3 503 miljoner kronor för att uppgå till 32 358 miljoner kronor. Denna beräkning överenstämmer med underhandsinformation från RRV.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 11 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 10 miljarder kronor.

Sammantaget räknar jag därmed med att utgifterna under budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 565 085 miljoner kronor Beräkningama sammanfattas i tabell 4.

48


 


Tabell 4.   Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93          Prop.  1992/93:150

Miljoner kronor                                                                            g.jg j

Statsbudget        RRV     Föredraganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor 425 660 478 916 478 582

Statsskuldräntor                         69 000     85 000    73 000

Förändring i anslagsbehållningar  4 500       3 503      3 503

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto -17 000   11000   10 000

Summa                                         482 160        578 419       565 085

Finansfullmaktsutnyttjande                   -        2 000      2 000

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94

Inkomster

Enligt underbandsmformation från RRV beräknas statsbudgetens totala inkomster till 343 109 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I det följande redovisas de förändringar av inkomstema i förhållande till RRVs beräkningar somjag funnit nödvändiga.

Jag räknar upp inkomsttiteln F\'siska personers inkomstskatt till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt med hänsyn lill ny information med 2 650 miljoner kronor.

Med anledning av alt jag i beräkningaraa tagit hänsyn till de effekter av regeringens förslag om skattereduktion för reparationskostnader m.m. för småhus justerar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 370 miljoner kronor och inkomsttiteln Juridiska personers inkomst­skau med 342 miljoner kronor. Sammantaget justerar jag upp inkomst­titeln F}'siska personers inkomstskatt med 3 020 miljoner kronor.

Till följd av vad jag nyss anfört om den ekonomiska utvecklingen justerar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 56 miljoner kronor. Sammanlagt justerar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 398 miljoner kronor

Till följd av vad jag anfört om lönesummans utveckling justerar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgifi, netto med 243 miljoner kronor Jag räknar samtidigt ner inkomsttitel Övriga socialavgifier, netto med 619 miljoner kronor. Till följd av de förslag om ändrade samordningsregler mellan sjukpenning och utbildningsbidrag som arbetsmarknadsministera i samråd med socialministern presenterar senare idag räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgifi, netto med 260 miljoner kronor Sammanlagt justerar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 503 miljoner kronor

Med anledning av den privata konsumtionens utveckling som jag tidigare redogjort för räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdesskatt med 520 miljoner kronor. Vidare justerar jag ner inkomsttiteln Mervärdes­skatt med 42 miljoner kronor med anledning av regeringens proposition om mervärdesskatt på väg och broavgifter m.m. (prop. 1992/93:190). Till följd av förslaget om ändrade mtiner för myndigheteraas redovisning mot vissa inkomsttitlar som presenteras senare idag, justerar jag upp

49


 


inkomsttiteln Mervärdesskatt med 960 miljoner kronor Inkomsttiteln    Prop. 1992/93:150 StatUga pensioner justeras av samma anledning ner med 1 500 miljoner    Bilaga 1 kronor Sammantaget räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdesskatt med 1 438 miljoner kronor

Med anledning av regeringens proposition om sänkt diseloljeskaii till 1,30 kronor per liter och sänkt fordonsskatt för tyngre lastbilar och släp, yrkeslrafik, (prop. 1992/93:192) justerar jag ner inkomsttiteln Energi­skatt med 65 miljoner kronor och inkomsttiteln Fordonsskatt med 195 miljoner kronor

Sammanlagt innebär della all jag räknar upp inkomsteraa i för­hållande lill RRV:s beräkningar med 2 980 miljoner kronor för budgetår 1993/94. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetårel 1993/94 till 346 089 miljoner kronor Förändringen i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 5.

Tabell 5.   Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1993/94

Miljoner kronor

 

Inkomsttitel/lnkomsthuvud/Inkomstgrupp

RRVs

Förändring

 

beräkning

enligt  före­draganden

1111    Fysiska personers inkomstskatt

7 522

-H3 020

1121    Juridiska personers inkomstskatt

18 004

4-398

1221    Sjukförsäkringsavgift,netto

6 597

-1-503

1251    Övriga socialavgifter, netto

3 764

-619

1411    Mervärdesskatt

114 500

+ 1 438

1428    Energiskatt

17 037

-65

1461    Fordonsskatt

4 120

-195

5211    Statliga pensioner

719

-1 500

Sununa inkomster

343 109

 

Sununa förändringar enligt Tdredraganden

 

-1-2 980

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringama i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budgetårel
1993/94 (tabell 6).

Tabell 6. Forslag till Törändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp   Förslag

1222   Allmän sjukförsäkringsavgift             Nummerändring

1348   Skatt på värdepapper                         Upphört

1411    Mervärdesskatt                              Nanmändring
2125   Inlevererat överskott av åtgärder för att

stärka det fmansiella systemet           Ny inkomsttitel

2384   Ränteinkomster för lån för kommunmarkförvärv      Upphört

4514   Återbetalning av lån för studentkårslokaler Namnändring

50


 


Utgifter                                                                       Prop. 1992/93:150

Bilaga 1 1 det slutliga förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår

utgifterna lill 537 311 miljoner kronor

1 årets budgetproposition upptogs utgifterna lill 520 698 miljoner kronor Av delta belopp svarade utgiftsanslagen för 415 198 miljoner kronor Tillkommande utgiftsbehov saml minskning av anslagsbehåll­ningar svarade sammantaget för 10 500 miljoner kronor Räntoma på statsskulden beräknades uppgå till 95 000 miljoner kronor

Sedan riksdagen förelades budgetpropositionen har dels ett antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels har riksdagen beslutat om ett anlal förslag i budgetpropositionen. Vidare lägger nu regeringen etl antal yllerligare förslag. Om riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar de samlade uigiftsanslagen med ca 16 613 miljoner kronor Detta belopp rymmer ett flertal utgifts-förändringar, varav de största är att hänföra till särskilda arbets­marknads- och utbildningspolitiskt motiverade insatser Cheferaa för Utbildnings- och Arbetsmarknadsdepartementen kommer senare idag all föreslå ytterligare sammanlagt 5 926 miljoner kronor för sysselsättnings­skapande åtgärder Åtgärderaa omfattar ökade resufser till komvux, gymnasieskolor, folkbildning saml universitet och högskolor med tillhörande studiestöd.

1 samband med min beräkning av anslagskonsekvenseraa har jag upprättat en specifikation över föreslagna och i förekommande fall beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budget­propositionen. Denna specifikation (Bil. 1.5) täcker i princip perioden t.o.m. mars 1993.

Anslaget Räntor pä statsskulden m.m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret 1993/94 till 95 000 miljoner kronor Belastningen på detta anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet saml av bokföringsmässiga valutadifferenser på gmnd av ändrade växelkurser vid omsättning eller återbetalning av utlandslån. En ny beräkning från Riksgäldskontoret ger vid handen att utgifter för räntor på statsskulden fortfarande kommer att uppgå lill 95 000 miljoner kronor men med en delvis förändrad sammansättning av lån i svenska kronor och lån i utländsk valuta. Riksgäldskontorets förslag till inkomst- och utgiftsstat för Räntor på statsskulden m.m. bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 1.4. Anslaget Räntor på statsskulden bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1993/94 med 95 miljarder kronor

Sammantaget innebär detta all statsbudgetens uigiftsanslag för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt 431 811 miljoner kronor

51


 


Tabell 7.   Räntor på statsskulden budgetåret 1993/94           Prop.  1992/93:150

Bilaga 1

Miljarder kronor


Nuvarande beräkning

Räntor på lån i svenska kronor                     60,4

Räntor på lån i utländsk valuta                     24,3

Valutaförluster, netto                                   10,3

Summa                                                        95,0

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av hela belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver uigiftsanslagen, på statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar och beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

I budgetpropositionen beräknades förbrukningen av anslags­behållningar på reservationsanslag komma all uppgå lill 4 500 miljoner kronor netto, under budgetåret 1993/94. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i budgetpropositionen. Därför räknar jag även nu med att anslagsbehållningama minskar med 4 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

1 syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en realistisk budgetbelastning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av deima post görs en uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på något annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen beräknades denna post till 6 000 miljoner kronor Jag beräknar även nu denna post till 6 000 miljoner kronor

Tabell 8.   Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94

Miljoner kronor

beräkning

Utgiftsanslag exkl, statsskuldräntor     431 811

Statsskuldräntor                                    95 000

Förändring av anslagsbehållningar          4 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 6 000

Summa                                                    537 311

1.4  Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och i förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 enligt vad som framgår av tabellerna 9 och 10.

Beräkningen av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att budgetunderskottet minskar med 8,2 miljarder kronor jämfön med vad som beräknades i budgetpropositionen. Nu fömtses ett underskott om


52


190,1 miljarder kr

För budgetåret 1993/94 beräknas budgetunderskottet nu till 191,2 miljarder kronor Det innebär att budgetunderskottet nu beräknas bli 28,9 miljarder kronor sämre än vad som beräknades i budgetpropositionen.

Statsinkomstema för budgetåret 1993/94 uppskattas nu till 346,1 miljarder kronor. Detta innebär en minskning med 12,3 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen. Minskningen är i huvudsak en följd av en försämring i konjunktumtvecklingen.

Utgiftema exkl. slatsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 425,7 miljarder kronor Nu beräknas dessa utgifter till 442,3 miljarder kronor Att utgiftema ökar sammanhänger bl.a. med att ytterligare medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att föreslås senare idag.

Förändringama av inkomsterna och utgiftema i förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 sedan budgetpropositionen har jag även samman­ställt i en specifikation som bör bifogas till regeringsprotokollet i detta ärende. (Bil. 1.5).


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


Tabell 9.   Statsbudgetens saldo budgetåren 1991/92-1992/93

Miljarder kronor

 

 

1991/92

1992/93

 

 

 

Utfall

Budget­propo­sitionen

RRV

Ny be­räkning

Inkomster

Utgifter exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Saldo

397,7

418,5

60,0

-80,8

381,2

496,5

83 0

-198,3

374,3

493,4

85,0

-204,1

375,0

492,1

73.0

-190,1

Tabell 10.   Statsbudgetens saldo budgetåret 1993/94

Miljarder kronor


1993/94


Procentuell förändring


 


Budget- Ny be-propo- räkning sitionen


Från utfall 1991/92 till ny beräkning 1992/93


Från ny be­räkning 1992/93 till ny beräkning 1993/94


 


Inkomster

Utgifter exkl, statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Saldo


358,4

425,7

95,0

346,1

442,3

95,0

-162,3     -191,2


-5,7

17,6

0.0


-7,7 -10,1 30,1


 


2  Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls om det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller hänger samman med ändringar i redovisningsprincipema. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detla innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte


53


 


kan jämföras med den i tidigare års budgetförslag.               Prop. 1992/93:150

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post Bilaga 1 skall betraktas som en reguljär inkomst eller utgift eller som en extra­ordinär effekt. Trots att avgränsningen i det enskilda fallet inte är helt självklar anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effektema uteslutits, så all statsbudgetens underliggande utveckling framgår

På inkomstsidan har följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av del underliggande budgetsaldot:

     vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skaller eller avgifter

     tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

     inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

—  tillfälliga indragningar från arbelslivsfonden och arbetsmiljöfonden

På utgiftssidan har bl.a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

     valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlands­lån

     engångsvisa besparingar

     kapitaltillskott till banker

Tabell 11.   Underliggande budgetsaido för budgetåren 1991/92-1993/94

Miljarder kronor, löpande priser

1991/92         1992/93      1993/94

Underliggande budgetsaido      -91,3             -173,5        -188,1

Som andel av BNP (%)                -6,4               -12,0          -12,7

3   Budgetunderskott och statsskuld

Statens budgetsaido ulgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens förändring och storlek.

Stalsskuldförändringen under en given tidsperiod är lika med det totala, utifrån kommande lånebehov som slaten har all fmansiera saml effektema av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som Riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.

Riksgäidskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster Budgetunder­skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i delta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetulfallet baserat på inkomsi/ut-giftsmässiga principer som är relevant i del här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets checkräkning i Riksbanken. 1 tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelsema på statsverkets checkräkning angivet som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. För prognoser antas all de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

54


 


Tabell 12.   Länebehov och statsskuld

Miljarder kronor


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


1991/92


1992/93


1993/94


 

Budgetunderskott

80,8

190,1

191,2

Kassamässiga korrigeringar

-6,3

-

-

Avskrivning av Vattenfalls statslån

-17,2

_

_

Utlåning

31,4

6,7

7,2

Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden, inkl, ränta

_

16,2

36,5

Finansiering av underskott i Lönegarantifonden, inkl, ränta

_

3,0

3,9

Infrastrukturinvesteringar

-

-

16,5

Lån till Sparbanken Första

-

3,8

-

Infriat garantiåtagande Securum

-

13,1

-

Köp av aktier i Securum

-

1,0

-


Lånebehov


88,7


233,9


255,3


 


Skulddispositioner


-4,4


52,0


-10,0


 


Statsskuldförändring


84,3


285,9


245,3


 


Statsskuld vid utgången av resp. budgetår


711,0


996,9


1 242,2


 


Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

I och med att Statens VattenfaUsverk ombildades till etl aktiebolag om­vandlades verkets statslån lill ett lån i Riksgäidskontoret. Detla skedde genom att Riksgäldskontoret övertog Vattenfalls statslån på 17,2 miljarder kronor och avskrev delta lån. Riksgäidskontoret lämnade samtidigt ett lån på samma belopp till Vattenfall AB och Svenska kraftnät. Transaktionema netto påverkade varken budgetulfall eller lånebehov.

Riksgäldskontoret har, fömtom denna speciella långivning, en om­fattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontoreis utlåning påverkar inle budgeten men väl statens lånebehov.

Statsskuldens förändring påverkas dämtöver av transaktioner av dispositiv karaktär som Riksgäidskontoret gör Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov lill och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi­tionema. Valulaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mol statsbudgeten enbart avser de realiserade


55


 


valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot    Prop. 1992/93:150 numera på etl säll som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen    Bilaga 1 för skulddispositionerna imiehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser Dessa ulgör en del av förändringama på valutaomvär­deringskontot. De övriga skulddispositionema prognostiseras inte.

Upplåningsbemyndigande

Liksom föregående år bör riksdagen utfärda bemyndigande för regeringen enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning.

4  Statliga garanti- och pensionsåtaganden 4.1   Redovisning av statens garantiåtaganden

1 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) redovisades att statens ram för garantiåtaganden per den 1 juli 1992 uppgick till ca 185 miljarder kronor, en ökning med ca 16 miljarder kronor jämfört med den 1 juli 1991.

Regeringen har efter den 1 juli 1992 lagt fram förslag enligt tabell 12 till riksdagen som berör omfattningen av den statliga ramen för garanti­åtaganden.

Tabell 12. Föreslagna förändringar för statliga garantiåtaganden som redovisades I prop. 1992/93:100 bil.l

Miljoner kronor

 

Proposilion

Garantins         Ni

j varande

Föreslagen

 

Tidpunkt för

 

andamål           garantiram

garantiram

Förändring

förändringen

1992/93:150

Fri idrotts-VM i Gtbg 1995

0

28

-1-28

1993-03-18

1991/92:153

Nordbankens rekonstruktion

9 850

0

-9 850

1993-01-04 (infriad)

1991/92:153

Nordbankens rekonstruktion

0

43

-+-43

1992-08-20

1992/93:135

Nordbankens rekonstruktion

0

10 000

-1- 10 000

1993-01-04

1992/93:135

Nordbankens rekonsturktlon

19 150

6 000

-13 150

1993-01-04 (delv. infr.)

1992/93:135

Gota bank

 

10 000

+ 10 000

1993-01-07

1992:93:132

Trafikleder Stockholm

200

600

4-400

1993-07-01

1992/93:100

Täckande av förluster till följd av statliga beredskaps-garantier Fö 0CB:J4

0

10

-*-10

1993-07-01

1992/93:100

Täckande av förluster p.g.a. kreditgarantier till företag i glesbygden m.m.

235

255

-1-20

1993-07-01

1992/93:100

Finansiellt stöd

1 600

2 400

800

1993-07-01

1992/93:100

E.xportkredit-garantiram för Central- och Östemropa

0

1 000

1 000

1993-04-14

56


 


5  Årsbokslut för staten budgetåret 1991/92 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1 Riksrevisionsverket (RRV) upprättar årligen ett årsbokslut för slaten. Årsbokslutet omfattar de statliga myndighetema inklusive affärsverken och myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som tillhör den senare kategorin, ingår dock endast med gmndfonden på 1,1 miljarder kronor i enlighet med särskilt riksdagsbeslut. 1 övrigt ligger Riksbankens till­gångar hell vid sidan av den statliga redovisningen.

1 del följande redovisas en preliminär version av balansräkningen för budgetåret 1991/92. Den slutliga versionen av årsbokslutet för staten beräknas publiceras av RRV under maj 1993.

5.1   Balansräkning med noter

Balansräkningen i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i nyssnämnda myndigheters bokslut. I dessa bokslut tas anlägg­ningstillgångarna upp lill anskaffningsvärden, minskade med avskriv­ningar Kravet på myndigheterna alt redovisa anläggningstillgångar har hittills varit begränsat. Endasl myndigheter vars verksamhet till över­vägande del är finansierad med avgifter (affärsverk och uppdrags­myndigheter) har varit skyldiga att i sin balansräkning ta upp sådana tillgångar Inom myndigheterna nyttjas således tillgångar av betydande värde som inte finns med i tillgångsredovisningen.

Bokföringsförordningen (1979:1212) fick en ny lydelse fro.m 1 juli 1991. Samma regler gäller numera för alla myndigheter Enligt dessa skall samtliga tillgångar redovisas i myndighetemas balansräkningar De nya reglema träder emellertid i kraft successivt. För räkenskapsåret 1991/92 gäller de för ell begränsat antal myndigheter Samtliga myndig­heter beräknas ha övergått lill att redovisa enligt de nya principema fro.m. räkenskapsåret 1993/94.

I balansräkningen för slalen redovisas också tillgångama upptagna till beräknade nukostnader Nukosinad definieras som en tillgångs nyan­skaffningsvärde minskat med avskrivningar gmndade på detta värde. 1 beloppen för nukosinad ingår såväl de bokförda tillgångamas nukosinad som värdet av vissa icke bokförda  tillgångar.

För att få uppgifi om värdei av icke bokförda tillgångar och nukosinad för bokförda tillgångar har RRV sänt ul förfrågningar till ca 100 myn­digheter Det inkomna materialet har bearbetats och sammanställts i kolumnen för nukosinad i balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Underlag för beräkning av kapitalvärdet för till­gångar som används inom försvaret t.ex. flygplan och fordon redovisas för närvarande inte. Däremot redovisas ett beräknat värde för försvarets byggnader och mark i nukostnadskolumnen i balansräkningen. Värdet av museisamlingar, bibliotek m.m. ingår inte i redovisningen. Den största tillkommande posten bland nukostnadema är värdet av del statliga vägnätet, som har beräknats och tagits in i balansräkningen.

Balansräkningen är konsoliderad i viss omfattning. Fordringar och skulder   i   myndighetemas   mellanhavanden   med   Riksgäidskontoret

57


 


avseende löpande krediter och investeringslån är eliminerade.     Prop. 1992/93:150

Slalens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas Bilaga 1 och skuldemas värde. Den negativa förmögenheten består i ston sett av ackumulerade nettounderskott i statsbudgeten. Nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av 1970-talel för alt därefter bli negativ och snabbt fallande fram till år 1986. Den fallande tendensen började då avta be­roende på främst minskande budgetunderskott fram till 1991. Per den 30 juni 1992 var den bokförda nettoförmögenheten -441,1 miljarder kronor Balansräkningen återges i preliminär form i tabell 1.

58


 


Tabell 1. Preliminär balansräkning för staten

Miljarder kronor

Bokförda värden     Beräknad nukostnad'

1992-06-30  1991-06-30   1992-06-30  1991-06-30


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


 


TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar

o Lager och förråd               14,7        10,4        15,1                                            11,6

o Skepp, maskiner och

inventarier o Byggnader och mark o Statliga vägar

Donationskapital

Verkskapital

o Avsättningar, fonder mm*               37,4        48,9                                            37,4        48,9

Statens nettoförmögenhet'

Finansiella tillgångar

o Aktier m.m."* o Skatlefordringar o Övriga fordringar o Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden

o Lån i Sverige o Lån utomlands

Övriga skulder

o Kortfristiga skulder o Långfristiga skulder


 

 

48,0 55,9

65,3 71,5

79,9

109,1

68,5

272,6

131,4

199,5

70,3

118,6

147,2

412,8

72,6

8,1

166,1

67,8

55,2

23,4

169,8

59,7

72,6

8,1

166,1

67,8

55,2

9,6

169,8

59,7

314,6

308,1

314,6

294,3

433,2

455,3

587,2

707,1

641,3 57,2

525,4 73,5

641,3 57,2

525,4 73,5

698,5

598,9

698,5

598,9

101,3 33,1

91,9 28,0

101,3 33,1

91,9 28,0

134,5

119,9

134,5

119,9

3,9

4,0

3,9

4,0


 

 

 

 

 

0 Vid budgetårets början

-316,4

-351,4

-64,6

-189,1

0 Förändring under budget-

 

 

 

 

året

-124,7

-t-34,9

-222,5

-1-124,5

Därav verksamhetens netto-

 

 

 

 

förändring"'

-85,7

-43,4

 

 

Övriga kapitalför-

 

 

 

 

ändringar

-39,0 -441,1

-1-78,3' -316,4 455,3

 

 

Vid budgetårets slut

-287,1 587,2

-64,6

Summa skulder och kapital

433,2

707,1

Nukostnad definieras som en tillgångs nyanskaffningsvärde minskat med avskriv­ningar grundade på detta värde. I beloppen ingår även värdet av icke bokförda tillgångar.

 Minskningen av värdet på materiella tillgångar mellan budgetåren förklaras främst av att affärsverket Vattenfall bolagiserats.

Värdet på de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den senasie 40-årsperioden som underlag. Som investering har räknats utfallet på


6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1


59


anslagen för byggande av statliga vägar. Till detta värde har lagts 10% av anslagen     Prop.  1992/93:150 till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms nämligen en så stor andel av     „.,        . anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De på detta sätt beräknade     tJUäga 1 investeringsbeloppen har omräknats till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhåUna bruttobeloppet har sedan reducerats med avskriv­ningar (avskrivningstid 40 år).  Anskaffningsvärdet för vägarna minskat med avskrivningar uppgår till 33,3 miljarder kr.

4

I posten aktier m.m. ingår statens aktier i Vattenfall AB till ett värde av 7,9 miljarder kronor Dessa aktier har inte åsatts något bokfört värde hos Kammar­kollegiet.

5

Förändringen mellan räkenskapsåren förklaras av att Riksskatteverket fr.o.m 1991/92 redovisar skattefordringar med det belopp som beräknas inflyta i stället för med nominellt belopp. Nominellt uppgår skattefordringarna till 22,7 miljarder kronor, därav beräknas 20 % inflyta.

6

Därav lånefordringar 119,7 miljarder kr. Lånefordringarna har tagits upp till sina nominella belopp.

7

I de bokförda värdena, enligt Riksgäldskontorets redovisning, har skulder inom staten räknats bort. Utlandslånen upptas till den valutakurs som gällde på boksluts­dagen.

* Affärsverkens avsättningar redovisas fro.m. 1991/92 under posten Statens nettoför­mögenhet. Bokförda värden för 1990/91 har korrigerats enligt denna princip för att uppnå jämförbarhet mellan åren,

' Statens nettoförmögenhet är lika med skillnaden mellan tillgångarnas och skuldernas värde. Förändringen av förmögenheten mellan två år motsvaras dels av statsbud­getens neltounderskott, dels av kapitalförändringar som främst avser invärdering och upp/nedskrivning av finansiella tillgångar. Se även not 8.

'"Verksamhetens nettoförändring framkommer enligt följande (miljoner kronor).

Statsbudgetens underskott                       - 80 758

Finansiella transaktioner avseende utlåning m.m.    - 4 505

Investeringstransaktioner                           -     431

Statsbudgetens nettounderskott              - 85 694

6  Finansfullmakten

Riksdagen har bemyndigat regeringen att för budgetåret 1992/93, om arbetsmarknadsläget kräver det, enligt vissa villkor besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kronor (prop. 1991/92:150 bil. 1:1, bet. 1991/92:FiU30, rskr 1991/92:350). Denna s.k. finansftill-makt får användas för att tidigarelägga, utvidga eller påskynda statliga investeringar som normalt finansieras med anslag på statsbudgeten. Regeringen kan också använda den för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten får därvid fastställas med hänsyn till ändamålet men inte överstiga 75 % av kostnadema. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivet och bostadssektom. I dessa sammanhang får gällande bidragssatser tillfälligt höjas till högst 75 %. Regeringen kan också utnyttja finansfullmakten för arbets­marknadsutbildning och ytterligare sysselsällningsåtgärder såsom ungdomspraktik. Slutligen kan regeringen med stöd av finansfullmakten utöka några av de ramar för igångsättningstillstånd m.m. som riksdagen

60


fastställer för åtgärder inom bostadsförsörjningsområdet.      Prop. 1992/93:150

Genom beslut den 31 januari 1993 utnyttjades finansfullmakten med    Bilaga I 2 000 miljoner kronor för utbildningsbidrag till ungdomar.

Jag anser att det inför budgetåret 1993/94 behövs en beredskap för att kunna la i anspråk finansfullmakten för yllerligare sysselsättnings-åtgärder

För budgetåret 1993/94 förordar jag att en finansfullmakt begärs intill ett sammanlagt belopp av 2 500 miljoner kronor

7  Finansiell styrning

7.1  Revision av Statliga bolag och Stiftelser

7.1.1   Bakgrund

Regeringen redovisade i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1) sin syn på revision av statligt bildade bolag och stiftelser Här angavs att Riksrevisionsverket (RRV) bör utses till revisor eller ges rätt att utse revisor i bolagen. Även då slalen medverkar vid stiftelsebild­ningar bör RRV utses som statens revisor Även RRV:s förvaltningsrevi­sionella kompelens bör tillvaratas vid sådan ombildning. Riksdagen hade ingen erinran mot detta (bet. 1991/92:FiU20, rskr 1991/92:128).

1 årets finansplan (prop. 1992/93:100 bil. 1) anmälde regeringen att det även bör klargöras hur statsmaktemas behov av insyn i verksamheter som bedrivs i bolag och stiftelser som bildats av myndigheter skall garanteras. RRV har föreslagit regeringen att RRV bör ges rätt att granska samtliga av myndigheter bildade bolag och stiftelser Regeringen tog dock inte ställning till förslaget utan anmälde att man avsåg att be­handla frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomi­administrativa regelverket skall tillämpas på organisationer som inte är statliga myndigheter, vilket RRV utreder på uppdrag av regeringen. RRV har nyligen i en skrivelse avrapporterat den del i nyss nämnda uppdrag som avser revision av statliga bolag och stiftelser Jag kommer nu att föreslå hur revisionen av statliga bolag och stiftelser bör utformas, dels vad gäller granskning av statliga bolags och stiftelsers verksamhet, dels vad gäller extem årlig revision av statliga bolag och stiftelser

7.1.2   Riksrevisionsverkets rätt att granska verksamheten

RRV föreslår i sin skrivelse att lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser ändras så alt regeringen ges möjlighet att besluta om tillägg till den förteckning över statliga bolag och stiftelser som lämnas i lagen.

Jag anser att det är angeläget att de statliga revisionsorganen kan granska statlig verksamhet som är av väsentligt samhällsintresse. Stats­makternas möjlighet till insyn i sådan verksamhet som bedrivs av bolag och stiftelser regleras i lagen (1987:518) med instmktion för Riksdagens revisorer och i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser

61


Riksdagens revisorer har enligt den förstnämnda lagen rätt att granska Prop. 1992/93:150 all statlig verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag och stiftelser, om Bilaga 1 verksamheten är reglerad i lag eller någon arman författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av statliga anslagsmedel eller genom avtal eller på annat sätt har bestämmande inflytande över verk­samheten. Härigenom tillgodoses riksdagens behov av insyn i den statliga verksamhet som bedrivs i bolag och stiftelser Riksdagen kan dock föreskriva att en viss verksamhet skall vara undantagen från Riksdagens revisorers granskning.

Regeringens möjlighet till insyn via RRV:s granskningsrätt är mer begränsad genom att det i lagen om RRV:s granskningsrätt föreskrivs särskilt, i form av en förteckning, vilka statliga bolags och stiftelsers verksamhet RRV får granska. När en verksamhet, helt eller delvis, över­förs från en myndighet till elt bolag eller en stiftelse och det anses lämpligt att RRV ges rätt att granska verksamheten måste en ändring av lagen göras av riksdagen. Det innebär även att i de fall omvärlds-förändringar talar för att RRV bör ges rätt att granska ett befintligt bolags eller en stiftelses verksamhet som inte anges i lagen så måste ett beslut härom föregås av en lagändring. Detsamma gäller vid ändring av firma för bolag som redan finns upptagna i lagens förteckning över bolag.

Staten har i allt större utsträckning beslutat om att överföra verksamhet som bedrivs av myndighet till annan verksamhetsform genom bildande av bolag och stiftelser Formema för statsmaktemas insyn och kontroll förändras därmed. Det är angeläget att staten genom sina revisionsorgan ges en fortsatt möjlighet till insyn i och kontroll av dessa bolags och stiftelsers verksamhet, i de fall verksamheten till övervägande del är beroende av fortlöpande finansiering med statliga medel, är reglerad i allmän författning eller genom särskilda regeringsbeslut eller när staten på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten. Delta var också den principiella syn som låg till gmnd för 1987 års riksdags­beslut som gav Riksdagens revisorer och RRV rätt att granska statliga bolags och stiftelsers verksamhet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:-KU29, rskr 1986/87:226). Som skäl för att RRV givits en mer begränsad granskningsrätt än Riksdagens revisorer anfördes i propositio­nen skillnadema i syften, inriktning och utformning av revisionsverk­samheten hos de båda revisionsorganen.

Det ligger inom regeringens ansvarsområde som verkställande organ att ha en ändamålsenlig kontroll av effektiviteten i verksamhet som staten i något hänseende kan anses vara ansvarig för eller har ett bestämmande inflytande över I de fall förändringar i verksamhetens fömtsättningar eller innehåll visar sig vara påkallade ankonmier det på regeringen att underställa riksdagen frågan för prövning. En fömtsättning för detta är att regeringen ges möjlighet att på ett effektivt och tillförlitligt sätt erhålla information om verksamhetens innehåll och resultat. RRV:s förvaltnings­revisionella granskningar utgör härvid ett viktigt underlag för regeringens prövning. Med de omfattande förändringar i statsförvaltningen som nu sker genom att flera för staten angelägna verksamheter överförs från

62


myndigheter till bolag och stiftelser som ägs eller bildas av staten, Prop. 1992/93:150 upphör RRV:s automatiska rätt att granska dessa verksamheter Det Bilaga 1 ligger i regeringens intresse att förändringar i verksamhetsformer inte försvårar möjlighetema till en sådan allsidig och oberoende granskning av hur statliga åtaganden och samhällsmål uppfylls som RRV:s förvalt­ningsrevision representerar. Det är härvid angeläget att beslut om fortsatt möjlighet att granska sådan statlig verksamhet genom RRV kan fattas på ett mer ändamålsenligt och flexibelt sätt än vad som nu är fallet.

Jag anser därför att lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkels gransk­ning av statliga bolag och stiftelser bör ändras på så sätt, att RRV ges rätt att granska statlig verksamhet som bedrivs av bolag och stiftelser som staten bildat för ändamålet eller som staten äger eller på aimat sätt har ett bestämmande inflytande över Jag delar således inte RRV:s upp­fattning, att regeringen bör genom förordning kutma besluta om tillägg lill förteckningen i lagen. Det förefaller inte ändamålsenligt att uppgifter om vilka bolags och stiftelsers verksamhet RRV:s granskningsrätt omfattas av skall kunna återfinnas endera i lagen eller i en förordning. Det kan också skapa oklarhet om i vilka fall t.ex. ett nytt av staten bildat bolag vars verksamhet RRV bör ges rätt att granska bör föras upp i lagen eller i förordningen. Riksdagen bör i stället genom en ändring i lagen, på samma sätt som i fråga om Riksdagens revisorer, ge RRV rätt att granska sådan statlig verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag eller stiftelse. Det ankommer därefter på regeringen att, med stöd av 8 kap. 13 § 1 regeringsformen, genom förordning besluta föreskrifter om verkställighet av lagen, irmebärande att den nuvarande förteckningen i lagen istället las in i en förordning som utfärdas i samband med lagändringen. Jag vill därvid understryka att verkställigheten av lagen skall ske med samma utgångspunkter som nu gäller, dvs. att RRV:s granskningsrätt bör komma i fråga för aktiebolag och stiftelser som staten har ett bestämmande inflytande över när dessa bedriver verksamhet som är förenad med ell samhälleligt åtagande eller där en fungerande marknad och konkurrens saknas. Avsikten är därmed inte all utöka tillämpnings­området t.ex. genom att ge RRV rätt att granska verksamhet i bolag som staten, av konjunkturella eller liknande skäl, iklätls ett ägaransvar för Ändringen syftar således enbart till en för statsmaktema effektivare hantering av dessa frågor

7.1.3   Årlig revision av redovisningen och förvaltningen

I 1992 års budgetproposition angav regeringen att RRV vid ombildning av myndigheter och affärsverk till statligt ägda aktiebolag bör utses till revisor altemativt ges rätt att utse revisor i bolaget. Även då staten medverkar vid stiftelsebildningar bör RRV utses som statens revisor

Enligt 10 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) väljer bolagsstänmian revisor I bolagsordningen kan det dock bestämmas att en eller flera revisorer, dock inte alla, skall utses i annan ordning. Den revisor som utses på annat sätt än ay bolagsstämman blir medrevisor, med samma revisionsansvar som den av bolagsstämman utsedde revisorn. Till revisor

63


kan enligt 10 kap. 2 § aktiebolagslagen även auktoriserat eller godkänt    Prop. 1992/93:150 revisionsbolag utses. RRV kan däremot, som myndighet, inte utses till    Bilaga 1 revisor i aktiebolag. Jag anser emellertid inte all en ändring av aktie­bolagslagen nu är behövlig eftersom lagen redan medger att det i bolags­ordningen införs en föreskrift om att revisorer, utöver den av bolags­stämman valde revisom eller revisionsbolaget, skall utses på atmat sätt.

Jag firmer mot denna bakgmnd att regeringen vid ombildning av statliga myndigheter och affärsverk till aktiebolag i vilka staten som ägare ges ett bestämmande inflytande i aktiebolagslagens mening, bör tillse att det tas in en bestämmelse i bolagsordningen att RRV skall utse revisor Bestämmande inflytande i aktiebolagslagens mening har den som är majoritetsägare eller där ägaren genom föreskrift i bolagsordningen eller genom avlal mellan aktieägama (konsortialavtal) givits ett bestämmande inflytande. Mitt förslag iimebär således att den av RRV utsedde revisom i dessa bolag blir medrevisor med samma revisionsansvar som den av bolagsstämman utsedde revisom eller revisionsbolaget. Jag anser även att det, när verksamhet överförs från myndighet till ny associationsform genom bildande av stiftelse, i stiftelseurkunden på samma sätt bör före­skrivas att RRV skall utse revisor Denna rätt bör även kunna regleras i avtal mellan staten och stiftelsen. Mitt förslag överensstämmer i huvudsak med RRV:s förslag.

RRV påtalar i sin skrivelse att RRV:s instmktionsenliga uppgift att revidera myndigheter inte låter sig göras enligt god revisionssed i de fall RRV inte har insyn i bolag som, för statens räkning, bildats av myndig­heter Detta är givetvis inte tillfredsställande. Vad som nu anförts bör därför även tillämpas när statliga myndigheter, efter föreskrivet tillstånd från statsmaktema, medverkar i bolags- resp. stiftelsebildning. Detta ligger väl i linje med vad som gäller för revision i moderbolag i förhållande till dotterbolag i en koncem. Förslaget innebär att berörda myndigheter vid upprättande av bolagsordning eller motsvarande har att föreskriva att RRV skall utse revisor För redan bildade bolag och stiftelser bör staten verka för att motsvarande bestämmelse förs in i bolagsordning och stadgar. Härigenom garanteras möjlighetema att verifiera hur medlen används av berörda myndigheter

Dessa principer innebär sammanfattningsvis att RRV i normalfallet bör utse en revisor i bolag och stiftelser där statlig verksamhet överförts från förvaltningsmyndigheter eller affärsverk i vilka staten har ett be­stämmande inflytande i aktiebolagslagens mening samt i de fall bolag eller stiftelser bildats av myndighet. Jag avser således inte heller i detta fall sådana bolag som staten, av t.ex. konjunkturella skäl, övergångsvis iklätt sig ett ägaransvar för Undantag från att föreskriva att RRV skall utse revisor enligt de redovisade principema bör dock kunna göras när regeringen bedömer att särskilda skäl för det föreligger Även i de fall undantag görs från att RRV skall utse revisor i bolag och stiftelser som bildas av iityndighet bör det i bolagsordning eller stiftelseurkund före­skrivas att RRV skall ha samma rätt som revisor för moderbolag har i förhållande till dotterbolag i en koncem att inhämta uppgifter av bolaget eller stiftelsen resp. dess revisorer

64


 


Prop. 1992/93:150

7.1.4 Övrigt                                                                  Bilaga 1

Vid själva övergången från statliga affärsverk och myndigheter till annan associationsform behöver ett antal frågor lösas. Exempel på detta är värderings- och andra redovisningsfrågor, frågor om hantering av ingångna avtal och andra åtaganden, t.ex. pensionsskulder RRV har en upparbetad kompetens om vilka bestämmelser som gäller för såväl myn­digheter som aktiebolag och stiftelser och hur sådana frågor somjag nyss nämnde bör hanteras vid överföring i ny verksamhetsform. Eftersom det ofta är fråga om ansenliga ekonomiska värden som berörs vid ombild­ning är del väsentligt att RRV:s kompetens på området utnyttjas redan i ell tidigt skede inför ombildning.

Det bör ankomma på RRV att i sin årliga rapport till regeringen om det ekonomiadministrativa läget och resultatet av årets revision även redogöra för sina insatser vad gäller statliga bolag och stiftelser

7.1.5 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1987:519) om Riksrevisionsverkets gransk­ning av statliga aktiebolag och stiftelser

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1:1.6. Förslaget, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet behöver därför inte inhämtas.

7.2 In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) anfördes aft en översyn av statliga betalningstidpunkter har genomförts av Riksgälds­kontoret och Riksrevisionsverket. Resultatet av denna översyn är nu under beredning och jag avser att återkomma med förslag till åtgärder vid ett senare tillfälle. En särskild utredare har i ett annat sammanhang tillkallats med uppgift att göra en översyn av uppbördslagstiftningen (dir 1993:22). I detta arbete ingår att väga in vad som har sagts i rapporten om översynen av statliga betalningstidpunkter

7.3 Effekter på 1993/94 års statsbudget avseende införandet
av generell räntebeläggning av statliga medelsflöden

Riksdagen har bemyndigat regeringen att genomföra en räntebeläggning av stafliga medelsflöden (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr 1992/93:189). För att de myndigheter som skall omfattas av räntebeläggningen skall erhålla avsett ränteincitament bör nuvarande bokföringsmässiga omföringar ersättas med betalningar. Riksrevisionsver­ket och Riksgäldskontoret arbetar för närvarande med att utforma mtiner för detta. Det står redan klart att det bör införas nya mtiner som kommer

65


att innebära en engångsvis förstärkning respektive merbelastning på    Prop. 1992/93:150 statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Jag tänker då främst på inkomsttil-    Bilaga 1 lama 1411 Mervärdesskatt och 5211 Slatliga pensionsavgifter, netto.

För närvarande avräknar statliga myndigheter löpande ingående mervärdesskatt mot inkomsttiteln 1411 Mervärdesskatt. Den förändring som bör göras innebär att myndighetema skall lämna uppgift om ingående mervärdesskatt samlat för en kalendermånad. Uppgiftema bör lämnas månaden efter den månad som uppgiftema avser Detta innebär en förskjutning av redovisningen mot inkomsttiteln med en kalendermå­nad. För budgetåret 1993/94 iimebär detta att redovisningen mot statsbudgeten endast kommer att avse elva månader Inkomsttiteln 1411 Mervärdesskatt beräknas därför öka med omkring 1 miljard kronor jämfört med motsvarande beräkning i 1993 års budgetproposition.

Statliga myndigheter överför för närvarande varje månad ett belopp som motsvarar myndighetens lönekostnadspålägg till inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsutgifter, netto. Den förändring som bör göras innebär en tidsmässig förskjutning av redovisningen mot inkomsttiteln med en månad, vilket innebär att redovisningen för budgetåret 1993/94 även i detta avseende kommer att omfatta elva månader Inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsutgifter, netto beräknas därför minska med 1,5 miljarder kronor jämfört med motsvarande beräkning i 1993 års budgetpro­position.

Jag vill dock understryka att effektema av de förändrade mtiner som jag nyss har redogjort för är av övergångskaraktär och statsfinansiellt neutrala på sikt.

När det gäller utfornmingen av de bestämmelser som behövs om hur myndighetema skall hantera frågoma om ingående mervärdesskatt och lönekoslnadspålägg avser jag alt återkomma lill regeringen med förslag.

7.4  Postgirot

Riksdagen har bemyndigat regeringen' att besluta om avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningama (prop. 1991/92:100, bil. 1, bet. 1991/92:FiU20, rskr 1991/92:128). Riksdagen har vidare beslutat (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr 1992/93: 189) att etl utvecklat statligt betalningssystem skall införas. Detta system skall tillgodose statens krav på kostnadseffektivitet, säkerhet, information och redovisning samt möjliggöra valfrihet för myndigheter och allmänhet genom att tillåta att betalningar effektueras både genom Postgirot och banksystemet. Målet är att detta nya system skall införas den 1 juli 1993. Postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga betalningama upphör i och med att det nya systemet tas i drift. Detta innebär att förordningen. (1974:591) om skyldighet att använda Riksbanken eller Postgirot för statliga betalningar upphör att gälla. Riksdagen har uttalat att föränd­ringar i del statliga betalningssystemet måste ske på ett sådant sätt att de krav som riksdagen har ställt på systemet uppfylls.

I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 7) anfördes att den översyn   av   Postgirots   verksamhetsområde   som  aviserades   i   prop.

66


1991/92:100 bil. 1, visar att Postgirot med nuvarande befogenheter klarar    Prop. 1992/93:150 av att den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar avskaffas. De    Bilaga 1 minskade intäkter som kan bli effekten av ökad konkurrens om statliga betalningar bör till viss del kunna kompenseras med ökade avgifts­intäkter I den mån Postgirot anser sig behöva komplettera betalnings­tjänsten med banktjänster bör detta lösas genom samarbete med bankema.

Vidare anfördes att avvecklingen av Postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar bidrar till ett effektivare betalningssystem. Effektiviteten hämmas dock av att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som fömtsätter att Postgirot får rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på bankkonton, inte har kunnat införas. Klargörandet av konkurrensfömtsätmingama på betalningsmarknaden fömtsattes leda till att Postgirot och bankema/Bankgirot gjorde ett fömyat försök att finna lösningar som ytterligare ökar effektiviteten i betalningssystemet.

Regeringen har den 18 febmari 1993 givit Riksrevisionsverket i uppdrag att i samband med upprättande av avtal om statens betalningsför­medling beakta nyss nämnda aspekt och att utan fördröjning rapportera till regeringen om hinder för den avsedda utvecklingen uppkommer

Riksdagen har uttalat (bet. 1992/93:FiU20, rskr 1992/93:189) att det är av stor vikt från konkurrenssynpunkt att Postgirot kan förmedla betalningar till och från banksystemet genom debiteringar av bank­konton. Regeringen anmodas att i kompletteringspropositionen redovisa för riksdagen hur dessa frågor utvecklas.

Riksrevisionsverket har den 8 april 1993 inkommit med en skrivelse till regeringen där de bl.a. redogör för alt partema ännu inte har nått fram till någon lösning som möjliggör att Postgirot kan utföra debi­teringar på alla bankers konton. Jag fömtsätter att parlema fortsätter ansträngningama att firma affärsmässiga lösningar i denna fråga. Mitt mål är oförändrat att ett utvecklat statligt belalningssylem skall kunna införas den 1 juli 1993 och att förordningen (1974:591) om skyldighet att använda Riksbanken eller Postgirot för statliga betalningar därmed skall kunna upphöra att gälla.

8  Budgetar m.m. i internationella organisationer

Från statsbudgeten utbetalas bidrag till över 100 intemationella organisa­tioner Flertalet av dessa organisationer är små och inriktade på väl avgränsade specialområden. Andra åter har lusentals anställda och bedriver en såväl ämnesmässigt som geografiskt spridd verksamhet.

De sammanlagda bidragen uppgick till över 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92.

Inom regeringskansliet genomförs en översiktlig granskning av de ekonomiadministrativa styrsystemen i några av de slörre organisationer som Sverige tillhör Genomgången visar på alt brister fmns i detta avseende, särskilt med avseende på uppföljning och utvärdering av verksamheten, men också i fråga om precisering av verksamhetsinriktn­ing och prioriteringar.

För Sverige som engagerad medlem och i vissa fall stor bidragsgivare

67


är det  av  intresse  att ekonomiadminsiralionen  i  de  inlernalionella    Prop. 1992/93:150 organisationerna håller en hög standard. Endast därigenom kan Sverige    Bilaga 1 och andra medlemmar få tillfredsställande garantier för att de resurser som, i konkurrens med nationella behov, ställs till organisationemas förfogande används på effektivast möjliga sätt.

Nyssnämnda granskning visar att flera organisationer har fastställt regler i fråga om den ekonomiadministrativa stymingen som ger uttryck för en hög ambitionsnivå. Efterlevnaden av reglerna varierar dock avsevärt t många fall.

För Förenta Nationerna har generalförsamlingen fastställt regler som bygger på en modem syn på den ekonomiadministrativa stymingen i offentliga organ. Ekonomistymingen och verksamhetsuppföljningen ses som en integrerad process. Medelfristiga planer omsätts successivt i tvååriga budgetar. Stor vikt läggs vid den löpande uppföljningen av verksamheten och vid att den utvärderas både intemt och extemt. Andra organisationer i FN-systemet tillämpar liknande regler utan att ha fastställt ett sammanhängande regelsystem.

Sverige bör aktivt verka för en effektiv ekonomistyming i de interna­tionella organisationema. Alla större organisationer med diversifierad verksamhet bör utforma sin ekonomistyming i linje med de principer som ligger till gmnd för FN-modellen. Dessa organisationer bör också utveckla en strategi för att omsätta principema i verkligheten. Inslag i en sådan strategi bör bl. a. vara ett kontinuerligt utvecklingsarbete syftande till anpassning av generella modeller till den organisationsspecifika verksamheten, centralt metodstöd till linjeansvariga samt utbildning av personalen. Ett effektivt stöd kan också länmas av revisionen. Den extema revisionen bör bedrivas i enlighet med de riktlinjer som antagits av Intemational Organization of Supreme Audit Institutions (INTOSAI).

Betydande delar av verksamhetema inom flertalet av de undersökta organisationema finansieras med frivilliga bidrag vid sidan av de reguljära budgetama. Detta medför, som analysen i Nordiska FN-projektet, vilken redovisats för riksdagen i budgetpropositionen 1991/92, påvisar, risker för oönskade effekter på prioriteringama i den reguljära budgeten. För att motverka sådana effekter verkar regeringen dels för att frivillig finansiering inte avser reguljär, löpande verksamhet, dels att verksamheter som finansieras med frivilliga bidrag så långt som möjligt planeras och budgeteras i samband med den reguljära planeringen och budgeteringen.

Den betydande frivilligfinansieringen vid sidan av de reguljära budgetama i de intemationella organisationema innebär med nödvändig­het svårigheter att redovisa dessa organisationers samlade verksamhet. Detta medför att presentationen i budgetpropositionen av dessa organisa­tioners verksamhet blir splittrad och sporadisk. Regeringen avser, i den utsträckning som är möjlig, inkludera systematisk redovisning även av den frivilligfinansierade delen i budgetpropositionen. En sådan redo­visning fömtses underlättas om och när det svenska synsättet på budgetering slår igenom i dessa organisationer

Flertalet stora bidragsgivare till de intemationella organisationemas

68


reguljära budgetar har  som  generell  politik drivit  linjen  om  real    Prop. 1992/93:150 nolltillväxt i de reguljära budgetarna. Sverige har i denna fråga intagit en    Bilaga 1 mera flexibel, hållning.

Att generellt förespråka real nolltillväxt i de intemationella organisa­tionemas reguljära budgetar innebär att alla organisationer bedöms som likvärdiga med avseende på prioritet och ekonomiadministrativ kompe­tens. Så är naturligvis inte förhållandet. En individuell prövning av varje organisation är därför den principiellt mest tilltalande politiken och skulle kunna resultera i förslag till såväl minskningar som ökningar. En prövning med denna innebörd fömtsätter emellertid en ingående kännedom om verksamhetsresultat, dvs. fullgjorda prestationer och effekter En sådan kunskap kan endast erhållas genom en redovisning till bidragsgivama baserat på en väl fungerande ekonomiadministration innefattande såväl löpande årlig uppföljning som utvärderingar av verksamheten. Förvaltningsrevision med tillräcklig täckningsgrad bör också utföras.

I den mån tillräcklig information för individuell bedömning av de intemationella organisationemas reguljära budgetar inte föreligger, finns behov av en generell linje att falla tillbaka på. Real nolltillväxt ter sig därvid, trots de invändningar av principiell natur som ovan redovisats, som den mest användbara generella linjen.

Den förordade linjen innebär sålunda inte att real nolltillväxt uppsatts som en princip eller ett mål i sig. Kravet på real nolltillväxt tillgrips i fall då adekvat beslutsunderlag saknas.

Den förordade linjen iimebär att stöd för förslag om ökade reala budgetresurser bör ges endast i fall där det kan påvisas att nödvändigt budgetutrymme inte kan eller bör beredas genom omprioriteringar inom organet. Dessutom måste fömtses att situationer kan uppkomma då ett intemationellt organ genom beslut i mellanstafligt fomm åläggs nytill­komna uppgifter av en omfattning som uppenbarligen måste kräva nya resurser - även om organets ekonomiadministrativa system inle nått den grad av transparens som enligt ovan bör krävas.

69


Hemställan                         'ZT'''''"

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.  godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordats,

2.   godkänna det saneringsprogram för de offentliga finansema på 81 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1998 som jag förordat i det föregående,

3.   godkänna riktlinjema för statlig valutaupplåning som förordats i det föregående,

4.   godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats,

5.   godkärma beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
1993/94,

6.   godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningama för
budgetåret 1993/94,

7.     godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto tor budgetåret 1993/94,

8.     anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94,

9.   tWl Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 95 000 000 000 kr,

10.   bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

11.   bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94, om arbets­marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2 500 000.000 kr,

12.   anta förslaget till lag om ändring i lagen (1987:519) om Riks­revisionsverkets granskning av slatliga aktiebolag och stiftelser,

13.   godkänna principema för revision av statliga bolag och stiftelser i enlighet med vad som förordals (avsnitt 7.1),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

14.   statliga garantiåtaganden (avsnitt 4),

15.   årsbokslut för staten (avsnitt 5),

16.   utnyttjandet av finansfullmakten (avsnitt 6),

17.   finansiell styming (avsnitt 7.2 - 7.4),

18.   budgetar m.m. i intemationella organisationer (avsnitt 8).

70


Innehållsförteckning


 


Innehåll

Reviderad finansplan

1    Den ekonomiska politiken i sammanfattning   ...          1

1.1 Den svenska ekonomin — problem och möjligheter  .       2

1.2     Den ekonomiska politikens inriktning..........          3

1.3     En politik för all bekämpa arbetslösheten och säkra

en varaktigt låg inflation.........................          5

1.4 En politik för att åtempprätta Sverige som tillväxt-

och företagamation   ............................          7

1.5     En politik för att trygga och fömya välfärden    .... 8

1.6     En politik för att säkra en uthållig tillväxt            9

1.7     Ekonomikommissionens betänkande   ........          9

2    Den ekonomiska utvecklingen........................        10

2.1      De intemationella fömtsättningama...........        10

2.2      Utsiktema för den svenska ekonomin 1993-1994 ... 12

3    Stabiliseringspolitiken................................... ...... 16

3.1      Finanspolitiken och den stabiliseringspolitiska avvägningen             16

3.2      Penning- och valutapolitiken................... ...... 17

3.3      Lönebildningen...................................... ...... 19

3.4      Arbetsmarknadspolitiken......................... ...... 20

4    Budgetpolitiken........................................... ...... 22

4.1      Sanering av den offentliga sektoms finanser                 22

4.2      Den långsiktiga konsekvenskalkylen (LK)....        23

4.3      Den långsiktiga utgiflsstrategin (LUS)........        24

4.4      Lånebehov och statsskuldpolitik...............        30

5    Finanskrisen   ............................................        32

5.1      Finanskris, fastighetskris och den reala ekonomin  ..       32

5.2      Intemationella erfarenheter..................... ...... 34

6    Tillväxtpolitiken........................................... ...... 38

6.1        Arbetsmarknaden..................................        39

6.2        Forsknings- och utbildningspolitiken..........        39

6.3        Kapitalbildning och företagande................        40

6.4        Infrastmkturpolitiken   ...........................        41

6.5        Skattepolitiken   ...................................        42

6.6        Konkurrenspolitiken................................        43

 

7          Den kommunala ekonomin..............................        44

8          EES och EG................................................        45


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1


71


Statsbudgeten och särskilda frågor                                   Prop. 1992/93:150

Bilaga 1

1    Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94     46

1.1     Beräkningsfömtsättningar........................ ..... 46

1.2     Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1992/93    ........................... ..... 46

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under

budgetåret 1993/94   ............................       49

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93

och 1993/94    ....................................       52

2           Underliggande budgetutveckling....................       53

3           Budgetunderskott och statsskuld...................       54

4           Redovisning av statens garantiåtaganden.......       56

5           Årsbokslut för staten budgetårel 1991/92   .... ..... 57

5.1 Balansräkning med noter......................... ..... 57

6           Finansfullmakten........................................ ..... 60

7           Finansiell styming.......................................       61

7.1  Revision av statliga bolag och stiftelser   ......       61

7.1.1         Bakgmnd.....................................       61

7.1.2         Riksrevisionsverkets rätt att granska verksamheten                    61

7.1.3         Årlig revision av redovisningen och förvaltningen               63

7.1.4         Övrigt........................................ ..... 65

7.1.5         Upprättat lagförslag   ................... ..... 65

7.2 In- och ulbelalningstidpunkter för statliga

betalningar.................................. ..... 65

7.3      Effekter på 1993/94 års statsbudget avseende införandet av generell räntebeläggning av statliga medelsflöden   ..... 65

7.4      Postgirot............................................. ..... 66

8    Budgetar m.m. i intemationella organisationer.. ..... 67

Hemställan   .................................................. ..... 70

72


gotab   -13616. Stockholm 1993


 


Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1993

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1


 


 


 


Reviderad Nationalbudget                             prop. 1992/93:150

Förord                                                                        ''''■'

Den reviderade nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den intemationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner För bedömningen av den intemationella utveck­lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska central­byrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunkturinsti­tutet publicerade den 30 mars. Vidare har en gmpp bransch- resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedönmingama åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning.

Dämtöver innehåller nationalbudgeten analyser av det ekonomiska förloppet i ett medelfristigt perspektiv. De traditionella prognosema för åren 1993 och 1994 kompletteras med en kalkyl över den svenska ekonomins utveckling under 1995-1998. Beräkningama är gjorda med hjälp av Konjunkturinstitutets modeller KOSMOS och FIMO. Dessutom analyseras hot som kan leda till en sämre utveckling, men också positiva faktorer som kan medföra en högre ekonomisk tillväxt.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet Anders Palmer Kalkylema avslutades den 15 april 1993.


 


1 Inledning

1.1   Utvecklingen 1993-1994

Sedan bedömningen av den ekonomiska utvecklingen gjordes i den preliminära nationalbudgeten har den intemationella konjunkturen försämrats, främst beroende på utvecklingen i Tyskland. Därmed blir marknadstillväxten för svensk export låg, i första hand under 1993 men också under 1994. Uppgången väntas staima på ca 2 1/2% i år och ca 5 % nästa år, vilket är en väsentlig nedrevidering jämfört med bedöm­ningen i januari. Samtidigt har de svenska företagens konkurrenskraft stärkts ytterligare genom kronans fortsatta depreciering. Det är emellertid svårare att vinna marknadsandelar i en låg- än i en högkonjunktur Företagen kommer sannolikt lill stor del alt utnyttja det uppkomna utrynmiel till att höja sina vinstmarginaler Relativprisema beräknas ändå sjunka avsevärt och exportvolymen öka betydligt, både under 1993 och 1994, Genomslaget på de inhemska prisema av den lägre kronkursen väntas bli begränsat p.g.a. den låga aktivitetsnivån. En viss nedrevidering av den inhemska efterfrågan har dock gjorts. Sammantaget väntas BNP falla med 1,7% 1993 och stiga med 1,2% 1994. Återhämtningen nästa år beror helt på den konkurrensutsatta sektoms snabba expansion. Antalet personer utanför den ordinarie arbetsmarknaden ökar gradvis under prognosperioden. Omfattande åtgärder gör att den öppna arbetslösheten väntas stanna på ca 7 %.

Diagram 1:1   K- respektive S-sektorns produktion 1981-1994

125 120 115 110 105

100--="

95

Index  1981=:100 130

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

,'.,

 

 

 

 

 

 

J

y

x

 

/

LL

-sektorn

 

 

 

,'''

 

 

 

\

/
,___ /

 

 

/

/

 

 

-sektorn

J

 

 

 

',

X

 

 

 

 

 

 

 

1981

1983

1993

1985   1987   1989   1991


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektom också inkluderar stat och

kommun

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet


 


Den inhemska aktivitetsnivån påverkas i hög grad av den anpassning    Prop. 1992/93:150 som pågår i ekonomin. Hushåll och företag håller på att sanera sin    Bilaga 1.1 ekonomi efter den kraftiga låneexpansionen under senare delen av 1980-talet. Konsolideringsbehovet accentueras av den sänkning av tillgångs­priserna som inträffat. Därigenom ökar det finansiella sparandet och konsumtion och investeringar dämpas.

Det är mycket svårt att bedöma hur länge denna process varar och hur stark den blir De lägre räntor som etablerats efter det att kronan började flyta mildrar de kontraktiva effekterna, även om realräntoma fortfarande är höga. De stora utlandskonkurrerande förelagens finansiella ställning stärks av den lägre kronkursen och de därmed högre vinstema. Många små företag har däremot fått en försämrad finansiell ställning. Ökade realinkomster under 1992 skapade utrymme för en viss konsolidering för hushållen. De fallande inkomstema i år tvingar dock många hushåll att väsentligt dra ned sin konsumtion för att klara av räntor och amorte­ringar.

Hur utdragen konsolideringsprocessen blir hänger också nära samman med hur ekonomin utvecklas framöver Hushållens sparbeteende är sannolikt känsligt för förväntningama avseende arbetslösheten. Osäkerhet om den framtida egna ekonomin ger hushållen starkare motiv att vidga sina finansiella marginaler

Ett eventuellt fortsatt prisfall på bl.a. egna hem och andra fastigheter skulle skärpa behovet av skuldsanering och dämpa aktiviteten i ekonomin under 1993 och 1994. Räntekänsligheten är sannolikt betydande. Ju mer räntoma faller, desto gynsammare utvecklas tillgångsprisema och desto bättre blir balansen mellan tillgångar och skulder Därmed avtar konsolideringsbehovet. Prisförväntningama är också av avgörande betydelse. Så länge aktörema tror på fallande tillgångspriser avvaktar eventuella köpare. Eftersom det skapats ett stort sparandeöverskotl i den privata sektom och konsumtion och investeringar inom vissa områden hållits tillbaka under några år finns sannolikt en uppdämd efterfrågan. Del är dock svårt alt veta när förväntningama bryts med en tydlig uppgång av tillgångspriserna och en återhämtning av konsumtion och investeringar som följd.

Finanskrisen är fortsatt mycket djup, vilket får konsekvenser för den reala ekonomin. Via belastningen på statsbudgeten kan inflations­förväntningama komma att påverkas, vilket tenderar att leda till högre långa räntor Bankemas behov av att banta sina balansräkningar för att klara kapitaltäckningen kan medföra en mer restriktiv kreditprövning. I så fall hämmas aktiviteten i ekonomin, särskilt i en uppgångsfas när efterfrågan på krediter börjar stiga. Marginalen mellan in- och utlånings­räntor är stor, vilket leder till en hög kostnadsbelastning på företag och hushåll och till försämrad ekonomisk tillväxt.

Mot denna bakgmnd ter sig utsikterna för den svenska ekonomin inte särskilt ljusa för 1993, men betingelsema för en återhämtning därefter är goda. De finansiella obalansema kommer successivt att avta. Industrins konkurrenskraft kan förväntas fortsätta att vara mycket god samtidigt som tillväxten på utiandsmarknadema blir allt högre. Incitamenten för arbete


 


och produktivitet har stärkts. Det sannolika är dock att genomslaget på den svenska ekonomin av dessa positiva faktorer i huvudsak kommer att dröja till efter 1994.

Till gmnd för bedömningen av den svenska ekonomins utveckling 1993-1994 ligger några tekniska antaganden. För valutor används sloppkurser som baseras på genomsnittet för mars månad 1993. När det gäller räntor antas gradvisa sänkningar komma att genomföras i Tyskland och att Sverige följer med i denna utveckling.

Diagram 1:2   SEK: effektiv växelkurs 1980-1994

Index  1980=100


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


1980       1982


992      1994


Källor: OECD, Riksbanken och Finansdepartementet

Internationella förutsättningar

Tillväxten inom OECD-området uppgick till knappt \ \ll% under förra året. Den ekonomiska aktiviteten tilllog i Nordamerika samtidigt som fallet dämpades i Storbritannien. I övriga Västeuropa och Japan mattades konjunkturen markant under året. En ytterligare försvagning av tillväxten inom OECD-området väntas i år. Visserligen ökar aktiviteten i Nor­damerika och Storbritannien, men motverkas av en fortsatt nedgång i Kontinentaleuropa och Japan, där återhämtningen väntas börja först under 1994 respektive senare delen av 1993. Sammantaget beräknas BNP inom OECD-området stiga med 1 1/4% i år och med 2 3/4% nästa år Motsvarande siffror för Västeuropa — där sänkta räntor gradvis väntas stimulera tillväxten — är noll respektive 1 3/4%. Expansionen inom OECD blir därmed för svag för alt hindra en fortsatt ökning av arbetslösheten under prognosperioden.

Prisstegringarna i OECD-området dämpades kraftigt under 1992. Enda undantaget bland de större ländema utgjordes av Tyskland, där in­flationstakten steg något. Lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin och


 


ökad arbetslöshet inom de flesta länder fömtses stabilisera kostnads- och    Prop. 1992/93:150 inflationsutvecklingen på en låg nivå. Ell orosmoment är USA, där    Bilaga 1.1 kapacitetsutnyttjandet börjar närma sig den nivå som anses vara förenlig med stabila priser I Västeuropa väntas inflationstakten i allmänhet avta ytterligare, med undantag av de länder där valutoma deprecierats.

Tabell 1:1   Internationella förutsättningar

Årlig procentuell förändring

1991        1992        1993        1994

 

BNP 1 OECD

Konsumentpriser i OECD (KPI årsgenomsnitt) Råoljepris (dollar per faO Dollarkurs (i kr.) Växelkursförändring SEK/ECU

0,7

4,3

20,0 6,05

[    -

1,4

3,0

19,3 5,82 0,4

1,2

3,0

18,6

7,7 20,6

2,7

3,2

20,3 7,7 0,5

Anm.: Stoppkurs för kronan är den genomsnittliga kronkursen för mars 1993. Kronan

hade i mars i genomsnitt deprecierats med 18,9% mot ECU;n sedan den 19 november

1992.

Källor: OECD och Finansdepartementet.

Den under flera år svaga internationella tillväxten förklaras av att de stora ländema befiimer sig i olika konjunkturfaser. Uppgången i USA å ena sidan och nedgången i Tyskland och Japan å den andra tenderar att väga upp varandra, vilket resulterar i en utjämnad tillväxt på aggregerad nivå. Avmattningen för OECD-onu:ådet som helhet blir därmed relativt utdragen men också gmnd.

Ett viktigt särdrag i den nuvarande konjunkturcykeln är att många industriländer — med de i Kontinentaleuropa som främsta undantag — hämmas av den skuldsanering som pågår som en reaktion på fallande tillgångspriser Även om variationer i skuldnivåer och tillgångspriser är vanliga i konjunktursvängningar är förändringama denna gång betydligt större än normalt. Detta beror sannolikt på den liberalisering av de finansiella marknaderna med åtföljande snabba skulduppbyggnad i både hushåll och företag som inträffade under 1980-talet. Denna utveckling förstärks av att skattesystemen inte var anpassade lill de nya fömtsätt­ningama. Därmed stimulerades lånefinansierad konsumtion och place­ringar i olika tillgångar, främst fastigheter, vilket resulterade i snabbt stigande priser När penningpolitiken stramades ål, räntoma steg och konjunkturen vände nedåt i början av 1990-talet bröts trenden. Ett prisfall inleddes på många tillgångsmarknader Del finansiella sparandet började stiga och konsumtion och investeringar hämmades. Hur långt skuldan­passningen kommit är osäkert. Sannolikt börjar dock situationen att norinaliseras i USA medan Japan och de nordiska länderna inte hunnit lika långt.

Flertalet industriländer har betydande underskott i statsfinanserna. I USA har den nya administrationen antagit ett program för att få balans i de offentliga finanserna i ett medelfristigt perspektiv. I Europa är också det finanspolitiska handlingsutrymmet ytterst begränsat, medan däremot situationen  i  Japan  möjliggör en expansiv  finanspolitik.   Även om


 


budgetkonsolidering i många länder skjuts på framtiden ulgör ändå det    Prop. 1992/93:150 statsfinansiella läget en restriktion för den ekonomiska utvecklingen    Bilaga 1.1 framöver.

Osäkerhetsmomenten i den intemationella konjunktumtvecklingen under 1993 och 1994 gäller främst Japan och Tyskland. Japans BNP föll de sista tre kvartalen 1992 och knappast några indikatorer under årets första månader pekar på en vändning. De finansiella obalansema är dessutom stora. Det nyligen föreslagna stimulanspaketet bör dock höja tillväxttak­ten. För Tyskland visar merparten av statistiken på en mycket negativ utveckling och det är svårt att bedöma hur länge lågkonjunkturen egentligen varar.

Löner och konsumentpriser

Den låga aktiviteten i ekonomin leder lill en mycket svag efterfrågan på arbetskraft. Trots stigande vinster i delar av näringslivet och en gynnsam produktivitetsutveckling väntas därför lönema öka relativt långsamt. En viss löneglidning uppstår p.g.a. att personer med lägre lön än genomsnit­tet oftast blir permitterade först när arbetsstyrkan ska reduceras, enligt principen om sist-in — först-ut. När hela företag slås ul är det också vanligen sådana som har relativt låg produktivitet och därmed lågt löneläge. Dessutom får en del personer som friställs avgångsvederlag, vilket höjer den genomsnittliga lönen per arbetad timmme. Även om ingen enskild person skulle få höjd lön medför ändå dessa faktorer att den genomsnittliga lönenivån i ekonomin stiger Sammantaget väntas timförtjänsten för ekonomin totalt öka med 3% från 1992 till 1993. Den något högre aktivitetsnivån beräknas ge en uppgång i den genomsnittliga timförtjänsten med 3 1/2% från 1993 till 1994.

Tabell 1:2   Löner och priser

Årlig procentuell förändring

 

 

1991

1992

1993

1994

Timlön, kostnad

5,8

3,6

3,0

3,5

KPI dec.-dec.

8,0

1,9

5,5

3,3

NPI dec.-dec.

5,1

2,9

4,0

3,0

"Underliggande" Inflationstakt

5,6

2,7

1,6

2,4

KPI årsgenomsnitt

9,4

2,4

5,5

3,5

NPI årsgenomsnitt

5,5

4,2

4,0

3,1

Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Konsumentpriserna dras i år upp av de höjda importpriser som följer av den lägre kronkursen. Eftersom den inhemska efterfrågan är så svag förväntas exportörer till Sverige vara relativt återhållsamma i sina prishöjningar. I prognosen bedöms deprecieringens effekter slå igenom med 50% 1993 och med ytteriigare 10% 1994, vilket är något lägre än genomslaget efter devalveringama vid 1980-talets början. Svenska företag väntas dock delvis kompensera höjda priser på importerade insatsvaror


 


med sänkta vinstmarginaler Därmed kommer höjda importpriser att dra Prop. 1992/93:150 upp KPI med 2 3/4 procentenheter i år och med 3/4 procentenheter 1994. Bilaga 1.1 Utöver effekter av stigande importpriser kommer förändrade indirekta skatter att höja prisnivån med 1 1/2 respektive 1/3 procentenheter för båda åren. Ökningen av den faktiska prisnivån under loppet av åren beräknas bli 5 1/2% och 3 1/4%. Den "underliggande" inflationstakten stannar på drygt 11/2% respektive knappt 2 1/2%, där KPI rensats från effekter av olika politiska beslut och deprecieringens direkta effekter

Försörjningsbalans

Förra året ökade hushållens realt disponibla inkomster med ca 3 % enligt de preliminära nationalräkenskaperna. Hushållen upplevde ett starkt behov att konsolidera sin finansiella ställning, varför sparkvoten steg med nästan 5 procentenheter varför den privata konsumtionen föll med ca 2 %.

Realinkomstema kommer att sjunka kraftigt i år, med drygt 4%. Fömtom de låga löneökningama och den tillfälligt högre prisstegringslak­ten begränsas också inkomsterna av neddragningar i transfereringssys­temen. Hur konsumtionen utvecklas beror på vad som händer med hushållssparandet. För ett minskat sparande talar det förhållandet alt sparkvoten nu kommit upp på en mycket hög nivån. Dessutom finns en benägenhet hos hushållen att i möjligaste mån upprätthålla sin konsum­tionsstandard, åtminstone om man upplever sin inkomstminskning som tillfällig. I andra riktningen pekar det förhållandet att en del av skuldan­passningen ännu inte är avklarad. En stigande arbetslöshet skapar också osäkerhet om framtiden och kan därmed öka behovet av skuldkonsolide­ring. En rimlig — men ändå mycket osäker — bedömning är att sparkvo­ten avtar något 1993 för att sedan vara oförändrad 1994, vilket innebär en nedgång av den privata konsumtionen med ca 3 1/2% respektive 1/4% för de två åren.

Även den offentliga konsumtionen kommer sannolikt att minska betydligt. Kommunemas och landslingens ekonomi försämras under de kommande åren. På många håll har betydande neddragningar inletts. Fallet i den kommunala konsumtionen dämpas dock av arbetsmarknads­politiska åtgärder, inklusive det s.k. ROT-programmet.

De totala investeringama har sjunkit kraftigt under de senaste åren. Allt lägre kapacitetsutnyttjande och produktion har inneburit att behovet av nyinvesteringar minskal drastiskt. Det är främst näringslivet som hittills drabbats av nedgången. Högre räntor och kapitalkostnader samt fallande fastighetspriser och lägre soliditet i företagen har sannolikt medverkat till uteblivna investeringar. Bankemas kreditförluster och därmed följande restriktivitet i kreditgivningen, i kombination med högre utlåningsräntor, dämpar aktiviteten ytterligare. Under de närmaste åren är det dock framför allt raset i bostadsbyggandet som drar ned investeringama. Utvecklingen inom näringslivet fömtses vända uppåt 1994 till följd av främst expansionen inom industrin. De föreslagna ROT- och infraslmk-turåtgärderna bromsar också nedgången. Sålunda ökar infrastmkturinve­steringama sin andel av de totala investeringama från 5% 1992 till 10%


 


1994. Sammantaget bedöms investeringama falla med knappt 9% i år och    Prop. 1992/93:150
med knappt 6% nästa år
                                                 Bilaga 1.1

Lageravvecklingen blev under förra året betydligt långsammare än tidigare beräknat, bl.a. beroende på en lagemppbyggnad inom industri och detaljhandel mot slutet av året. Därigenom blev det positiva bidraget lill BNP så pass stort som 1,2 procentenheter Della förlopp innebär att tidpunkten för avvecklingen av industrins stora färdigvamlager skjutits upp till i år Även inom detaljhandeln är lagren alltför stora och kommer sannolikt att tas ned. Därigenom uppstår eft negativt bidrag till BNP på i storleksordningen 1/2 procentenhet. Lageravvecklingen väntas sedan fortgå under 1994, men i avtagande takt, vilket beräknas ge ett positivt BNP-bidrag på knappt 1/2 procentenheter.

Tabell 1:3   Försörjningsbalans

 

 

 

Miljarder kr. 1992

Procentuell volymförändring

 

 

1991

1992

1993

1994

BNP

1 436,5

-1,7

-1,7

-1,7

1,2

Import

375,9

-5,1

1,1

-1,6

3,5

Tillgång

1 812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Privat konsumtion

772,3

0,8

-1,9

-3,5

-0,2

Offentlig konsumtion

401,0

1,6

0,3

-1,0

-1,4

Stat

116,9

1,5

1,1

-0,5

-1,0

Kommuner

284,1

1,6

0,1

-1,2

-1,5

Bruttoinvesteringar

243,8

-9,0

-11,0

-8,9

-5,7

Lagerinvesteringar'

-5,3

-1,5

1,2

-0,2

0,4

Export

400,6

-2,5

2,0

4,7

9,0

Användning

1812,4

-2,6

-0,9

-1,7

1,9

Inhemsk användning

1411,8

-2,7

-2,0

-4,1

-1,1

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor:  Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Låg marknadstillväxt och fortsatta andelsförluster gjorde att den totala exporten bara ökade med 2% 1992. Även i år kommer draghjälpen utifrån att vara svag — främst beroende på den allt sämre utvecklingen i Tyskland — medan en viss förbättring kan skönjas nästa år Deprecie­ringen av kronan gör, tillsammans med de sänkta arbetsgivaravgiftema och den starka produktivitetsökningen, att industrins konkurrenskraft ökar dramatiskt. Även om en betydande del av utrymmet används till att höja vinstmarginalerna, kommer ändå relativprisema att sänkas så pass mycket att marknadsandelarna ökar betydligt. Exporten väntas därför växa snabbt under loppet av 1993, men p.g.a. det kraftiga exportfallet under slutet av fjolåret begränsas uppgången mellan årsgenomsnitten till knappt 5 %. Den genomsnittliga exportökningen beräknas uppgå till ca 9% 1994, vilket implicerar en något lugnare utveckling under loppet av året. Även industriproduktionen ökar snabbt nästa år

Efter ett slort fall 1991 steg importen något 1992, främst beroende på lagerökningen. Under prognosperioden kommer den importtunga K-sekiom gradvis att expandera. S-sektoms produktion faller båda åren, men  i   avtagande  takt.   Importen   kan  p.g.a.   relativprishöjningar   i


 


krondeprecieringens  spår  förväntas  förlora andelar på den  svenska    Pfop. 1992/93:150 marknaden. Sammantaget bedöms importvolymen falla något i år men    Bilaga 1.1 börja stiga nästa år beroende på återhämtningen av den importvägda efterfrågan.

Tabell 1:4   Bidrag tUl BNP-tillväxten

Procent av föregående ärs BNP

 

 

1991

1992

1993

1994

Privat konsumtion Offentlig konsumtion

0,4 0,4

-1,0 0,1

-1,9 -0,3

-0,1 -0,4

Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Nettoexport

-2,0

-1,5

1,0

-2,3 1,2 0,3

-1,7 -0,2 2,4

-1,0 0,4 2,3

BNP

-1,7

-1,7

-1,7

1,2

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammanfattningsvis kommer utrikeshandeln att ge ett kraftigt positivt bidrag till BNP under både 1993 och 1994. Samtidigt kommer såväl konsumtionens som investeringamas negativa bidrag att avta. BNP-utvecklingen slår då om från en betydande nedgång till en liten uppgång.

Diagram 1:3   BNP  och produktivitet i Sverige 1981-1994

Årlig procenluel! förändring 5

1981       1983      1985      1987      1989      1991      1993 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Bytesbalans

Överskottet i handelsbalansen väntas nära på fördubblas i år för att sedan fortsätta att öka ytterligare. Exportvolymen växer betydligt snabbare än importvolymen. Trots deprecieringen försämras inte Sveriges terms of


 


trade (exportpris/importpris). Visserligen medför deprecieringen ett Prop. 1992/93:150 betydande genomslag på importprisema, men den svaga inhemska Bilaga 1.1 efierfrågan gör ändå att exportörerna till Sverige håller tillbaka sina priser och pressar sina marginaler Samtidigt väntas de svenska ex­portpriserna (i svenska kronor) stiga relativt mycket, då företagen sannolikt tar ut en stor del av det uppkomna utrymmet till marginalför­stärkningar. Resultatet blir att exporten stiger betydligt snabbare än importen i löpande priser Underskottet i tjänstebalansen bedöms gradvis avta under perioden, främst beroende på utvecklingen för resevaluta­nettot. Kapitalavkastningen uppvisar ett fortsatt stort underskott, som dock beräknas minska nästa år p.g.a. omslaget i bytesbalansen och den svaga utvecklingen av utlandsinvesteringarna. Dessutom väntas lägre marknadsräntor få en positiv effekt på räntenettot. Sammantaget leder della till etl blygsamt underskott i bytesbalansen i år, men ett överskott nästa år motsvarande över 2 % av BNP.

Tabell 1:5  Nyckeltal

Årlig procentuell förändring

 

 

1991

1992

1993

1994

Disponibel inkomst

4,9

3,1

-4,2

-0,2

Sparkvot (nivå)

3,4

8,1

7,4

7,5

Industriproduktion

-4,7

-3,0

0,0

9,0

Relativ enhetsarbetskostnad

1,4

-0,7

-22,7

-0,7

Arbetslöshet (nivå)

2,9

5,3

6,9

7,0

Handelsbalans (mdr. kr.)

30,1

34,5

62,6

87,7

Bytesbalans (mdr. kr.)

-20,7

-29,7

-3,3

34,4

Bytesbalans (% av BNP)

-1,4

-2,1

-0,2

2,3

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Arbetsmarknad

Situationen på arbetsmarknaden har fortsatt att successivt försvagas under 1992 och i början av 1993. Arbetslösheten steg till ca 7 1/2% ( enligt AKU:s nya definitioner ) samtidigt som närmare 5% sysselsattes i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Någon ljusning i efterfrågeläget kan heller inte skönjas. Antalet lediga platser vid landets arbetsförmedlingar är mycket lågt och antalet varsel om uppsägningar kvarstår på en hög nivå.

De nu aviserade åtgärderna, som omfattar drygt 130 000 personer inom såväl arbetsmarknadspolitikens ram som inom den reguljära utbildningen, fömtses tillsammans med de föreslagna ROT- och infrastmkturprogram-men begränsa den öppna arbetslösheten lill en nivå på ca 7 % både i år och nästa år Det sker bl.a. genom att utbudet av arbetskraft dras ned och motverkar effektema på arbetslösheten av fallet i sysselsättningen. Den totala arbetslösheten, räknat som öppen arbetslöshet plus andel i konjunkturberoende åtgärder, beräknas stiga från ca 9% 1992 till drygt 12 1/2% 1993 och till ca 14% 1994.

10


 


Sparande

Det reala sparandet i ekonomin beräknas falla med hela 5 procentenheter av BNP från 1991 till 1994, till stor del beroende på den kraftiga nedgången för bostadsinvesteringama. Bmttosparandet avtar något långsammare, eftersom ett finansiellt sparandeöverskott genereras nästa år

Del totala finansiella sparandet i ekonomin försämrades något förra året. Ett växande privat sparande, främst för hushållen, förmådde inte att motverka nedgången för den offentliga sektom. I år fortsätter fallet i det offentliga sparandet. Samtidigt förbättras företagssparandet kraftigt, p.g.a. en kombination av låga investeringar och stigande lönsamhet i deprecieringens spår Hushållens sparande ligger kvar på en hög nivå. Genom utvecklingen inom den privata sektom genereras nästa år ett betydande finansiellt sparandeöverskott i ekonomin.


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


Tabell 1:6  Sparande

Procent av BNP i löpande priser


1991


1992


1993


1994


 


Bruttosparande

Realt sparande

Fasta investeringar Lagerinvesteringar

Finansiellt sparande

Offentlig sektor

Hushåll

Företag


16,5

17,9

19,3 -1,3

-1,4

-1,2 2,0 -2,2


14,5

16,6

17,0 -0,4

-2,1

-7,8 5,5 0,2


14,1

14,3

14,8 -0,5

-0,2

-13,4 5,6 7,6


15,2

12,9

13,2 -0,2

2,3

-11,1 5,5 7,9


 


Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- offentlig sektor samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994

1980  1982  1984  1986  1988  1990  1992  1994

KäUor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet


11


Det offentliga sparandeunderskotlet kan lill drygt 60% förklaras av den låga aktivitetsnivån i ekonomin. Resten är stmkturellt betingat, i kombination med tillfälliga faktorer som inte kan hänföras till kon­junkturläget. Det primära sparandet, dvs. det totala offentliga sparandet justerat för konjunkturen och nettot av räntor och kapitalinkomster, försämrades kraftigt under 1991 och 1992. Under prognosperioden beräknas en gradvis förstärkning komma till stånd, vilket indikerar att finanspolitiken får en allt mer restriktiv inriktning.

Diagram 1:5  Faktisk och potentiell BNP i Sverige 1985-1994

110

105

100

95

Index 120

 

 

,'

 

 

1 Faktisk BNP i    

/---■■■' ~

y           "'

 

//,,.--'        1 Potentiell BNP |

 

1994

1985                   1988                   1991

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


Kapitalmarknad

Efter oron på den europeiska valutamarknaden har läget gradvis stabiliserats. Allt svagare konjunktursignaler i Västeuropa och avtagande spekulationer om kursförändringar inom det europeiska växelkurssamar­betet innebar att räntoma föll tillbaka under slutet av 1992 och vid inledningen av 1993. Denna utveckling väntas fortsätta under prog­nosperioden.

Även i Sverige har räntorna sjunkit. Nedgången har emellertid begränsats av den osäkerhet som rått om bl.a. kronans depreciering och om del parlamentariska läget. I prognosen över den svenska ekonomins utveckling har antagits att de inhemska räntoma åtminstone kan följa med den västeuropeiska nivån nedåt under 1993 och 1994.

Den försämrade allmänekonomiska utvecklingen och de höga räntoma innebar att bankemas problemkrediter växte kraftigt under 1992 med stora kreditförluster som följd. Den negativa utvecklingen innebar att bankema redovisade kraftigt ökade förluster, vilket urholkade kapital­basen. I syfte att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga


12


 


kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra    Prop. 1992/93:150 kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser Mol bakgmnd av de stora    Bilaga 1.1 förlusterna under 1992, och en förväntad fortsatt negativ utveckling under 1993, har flera banker ansökt om statligt stöd.

1.2  Den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv.

I den reviderade nationalbudgeten presenteras också en bild av den svenska ekonomins utveckling fram till 1998. Det är dock inle frågan om en prognos i vanlig mening eftersom osäkerheterna om ekonomin alltid är större i ett längre tidsperspektiv. Denna gång är dessutom fömtsätt­ningama i utgångsläget mycket speciella med en flytande valutakurs och med en ekonomi som befiimer sig i svår obalans och i en extrem lågkonjunktur Den kalkyl som presenteras kan sägas visa på en möjlig och saimolik utvecklingsbana för ekonomin fram till 1998.

IntemationeU bakgrund

När de kontraktiva effektema av de finansiella obalansema i de anglosaxiska ländema och av den tyska återföreningen ebbat ut, bör den intemationella ekonomin komraa in i en mer normal tillväxtbana. Avregleringar, ökad integration och lägre realräntor bör möjliggöra en årlig BNP-tillväxt inom OECD-området på 2 1/2 - 3% under perioden 1994-1998. Handeln mellan ländema kan då komma att expandera i en takt av nära 6% per år Inflationsbekämpning kan väntas ha hög prioritet i den ekonomiska politiken, varför uppgången i konsumentprisema antas begränsas till ca 3% per år Dessutom kommer arbetslösheten sannolikt att förbli hög, vilket bidrar till att hålla nere de nominella löneök­ningarna.

Det som kan störa denna bild, och leda till en sämre utveckling, är bl.a. späimingar på det handelspolitiska området. Dessutom kan de an­passningsprocesser som pågår i många länder visa sig vara mer utdragna än beräknat. Ell hot mot tillväxten är också om realräntoma etableras på en hög nivå.

Den svenska ekonomins reala utveckling

Mot bakgmnd av de stora förändringar som den svenska ekonomin genomgår ter sig varje scenario över utvecklingen på medellång sikt som spekulativt. Varaktigheten av anpassningsprocessema i ekonomin är synnerligen svårbedömd. Den flytande valutakursen ändrar påtagligt fömtsättningama för bedömningen och gör etablerade samband och erfarenheter mindre användbara. Det i utgångsläget stora underskottet i de offentliga finansema, och behovet av alt sanera dessa, gör bilden ännu mera oklar. De historiska erfarenhetema av omställningar av det slag den svenska ekonomin nu genomgår är mycket begränsade.

Sett från produktionssidan firms fömtsättningar för en hög tillväxt i Sverige under resten av 1990-talet. I utgångslägel finns lediga resurser i form av arbetskraft och kapital att ta tillvara.  Dessutom har det

13


 


genomförts - eller håller på att genomföras - ett antal reformer som ökar    Prop. 1992/93:150

utbudet  av  arbetskraft  och  skapar fömtsättningar  för  en  snabbare    Bilaga 1.1

produktivitetsutveckling. Exempel på detta är skattereformen och senare

genomförda sänkningar  av  särskilt  skadliga  skatter,   förändringar i

socialförsäkringen,   avregleringar   som   leder   till   ökad   konkurrens,

utbyggnad  av   infrastmkturen,  utbildningssatsningar  etc.   Ekonomins

underliggande produktionsförmåga kan förväntas växa med en takt av

minst 2%  framöver  Till detta ska läggas effektema av en gradvis

normalisering av kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Sammantaget ger

della en tillväxtpotenial på ca 4% per år i BNP fram till 1998.

Frågan är emellertid om det kommer att genereras efierfrågan på svensk produktion i en sådan omfattning att tillväxtpotentialen kan tas i anspråk utan all inflationstakten för den skull blir högre än i omvärlden.

Den konkurrenskraftsförbättring som svensk industri nu uppnått skapar fömtsättningar för en stark exportökning, särskilt om världsmarknadstill­växten blir hög. Mot slutet av perioden klingar dock marknadsan­delsvinstema av. Denna expansion kan också förväntas generera en stark investeringsuppgång inom K- sektom, som dock bara utgör knappt 1/5 av den totala svenska ekonomin. Inom S-sektom i allmänhet och inom fastighetssektom i synnerhet blir investeringama betydligt lägre.

Kombinationen av stark exportökning och dämpad hemmamarknads­efterfrågan leder till att överskottet i handelsbalansen successivt växer Därmed förbättras också bytesbalansen, som beräknas uppvisa ett överskott motsvarande drygt 4% av BNP i slutet av perioden. Tillsam­mans med en i övrigt tämligen gynnsam utveckling av svensk ekonomi skapas fömtsättningar för en förstärkning av kronans kurs. Mot denna bakgmnd antas i kalkylen att en appreciering på i genomsnitt 11/2% per år under perioden 1995-1998 kommer till stånd, i förhållande till växelkursen under mars månad i år

Den offentliga konsumtionen antas minska i volym med 1% per år under perioden fram till 1998. För att det ska vara möjligt att sanera de offentliga finanserna måste utgiftema hållas nere. Något bidrag till ökad aktivitet i ekonomin från offentlig sektor, som utgör knappt 30% av BNP, antas således inte komma.

För att produktionspotentialen ska kunna tas i anspråk krävs därför en relativt stark utveckling av den privata konsumtionen. Neddragningar av de offentliga transfereringama till hushållen och skattehöjningar antas komma till stånd - enligt vad som annonseras i den reviderade finanspla­nen - vilket i sig begränsar hushållens realt disponibla inkomster Dessa stimuleras dock av att höga produktivitetsökningar och låg inflationstakt beräknas leda till ökade reallöner Dessutom har hushållens sparkvot kommit upp på en historiskt sett hög nivå och behovet av ytterligare skuldsanering avtar successivt. Sparkvoten kan därmed komma alt sjunka under perioden, ned till en nivå på ca 4%, vilket möjliggör en ökning av den privata konsumtionen på 2 1/2-3% per år efter 1995.

Mot derma bakgmnd är en tillväxt i den svenska ekonomin under perioden 1995-1998 på ca 3% i genomsnitt per år fullt möjlig. En flexibel arbetsmarknad, i kombination med låga inflationsförväntningar

14


 


och frånvaron av överhettning i ekonomin, gör att nominallöneökningen bör kunna begränsas till ca 4%. Detta är väl förenligt med en in­flationstakt i intervallet 2-3 %. Ökningen av konsumentprisema begränsas också av den gradvisa apprecieringen av kronan.

Tabell 1.7   Försörjningsbalansen och vissa nyckeltal

Årlig procentuell förändring, 1985 års priser


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 

 

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

Försörjningsbalans

 

 

 

 

 

 

 

BNP

-1,7

-1,7

1,2

3,1

3,2

2,9

2,8

Import

1,1

-1,6

3,5

4,7

5,9

5,9

5,8

Tillgäng

-0.9

-1.7

1,9

3,5

4.0

3.8

3.7

Privat konsumtion

-1,9

-3,5

-0,2

2,0

2,5

3,0

3,0

Offentlig konsumtion

0,3

-1,0

-1,4

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Stat

1,1

-0,5

-1,1

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Kommuner

0,1

-1,2

-1,5

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Bruttoinvesteringar

-11,0

-8,9

-5,7

4,0

7,7

8,5

7,8

Lagerinvesteringar'

1,2

-0,2

0,4

0,2

0,2

0,0

0,0

Export

2,0

4,7

9,0

7,6

6,7

5,6

5,4

Användning

-0,9

-1.7

1.9

3.5

4,0

3.8

3,7

Inhemsk efterfrågan

-2,0

-4,1

-1,1

1,7

2,7

2,9

2,9

Nyckeltal

 

 

 

 

 

 

 

Timlön

3,5

3,0

3,5

4,1

4,1

4,6

4,7

KPI (årsgenomsnitt)

2,4

5,5

3,5

2,2

2,3

2,5

2,5

Arbetslöshet

5,3

6,9

7,0

6,8

6,4

5,8

5,3

Exportnetto

1,7

3,8

5,4

6,3

6,6

6,5

6,5

Bytesbalans

-2,1

-0,2

2,3

3,5

3,8

4,0

4,2

Bruttosparande''

14,5

14,1

15,2

16,7

17,8

18,7

19,6

' Förändring i procent av föregående års BNP.

 Procent av arbetskraften.

 Procent av BNP.

 Miljarder kr.

Källa: Finansdepartementet.

Trots en förhållandevis god tillväxt i ekonomin kommer arbetslösheten ändå att vara hög även slutåret 1998. Visserligen sker en nedgång, men i relativt måttlig takt. Dels kommer produktiviteten att stiga ganska snabbt, dels kommer efterfrågetillväxten inte att vara tillräcklig för att ens i slutet av perioden generera ett normalt resursutnyttjande i ekono­min.

Flera hot finns mot detta trots allt relativt gyimsamma scenario. Den intemationella tillväxten kan bli lägre, vilket får ett starkt genomslag på den allt mer exportberoende svenska ekonomin. De anpassningsprocesser som ekonomin genomgår med skuldsanering i hushåll och företag, deflation på tillgångsmarknader och därmed sammanhängande finanskris, kan komma att visa sig bli mer utdragna än beräknat. Om bankema har fortsatta svårigheter att klara kapilaltäckningen, uppstår problem med kreditförsörjningen när efterfrågan tar fart. Dessutom har då bankema behov av att hålla höga marginaler mellan in- och utlåningsräntor I så fall blir konsekvensema för den reala ekonomin allvarliga.


2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1


15


 


Att förena hög tillväxt med låg inflation ställer stora krav på ar-    Prop. 1992/93:150 belsmarknadens flexibilitet. En permanent hög långtidsarbetslöshet skulle    Bilaga 1.1 utgöra ett hot mot en väl fimgerande lönebildning framöver

Slutsatsen blir att det ändå är möjligt att under perioden 1995-1998 uppnå en tillväxt på ca 3% per år, vilket för med sig fallande ar­betslöshet, samtidigt som inflationstakten inte överstiger den i våra konkurrentländer. För att detta ska lyckas måste finans- och pen­ningpolitiken vara väl avvägd i kombination med att arbetsmarknaden, och särskilt lönebildningen, visar sig vara tillräckligt flexibel. Dessutom måste Sverige få draghjälp från omvärlden, och den finansiella anpass­ningen av ekonomin får inte bli alltför utdragen.

Det kan heller inte uteslutas att utvecklingen blir mer fördelaktig än vad som framgår av denna kalkyl. Om marknadema utmärks av hög flexibilitet, räntoma sjunker samt hushåll och företag bli mer optimistiska angående den ekonomiska utvecklingen kan efterfrågan komma att öka mer än beräknat. Tillväxttakten blir då högre och arbetslösheten kan reduceras utan att detta leder till snabbare löne- och prisstegringar.

Den finansiella utvecklingen

Under 1993 uppvisar den offenlliga sektom ett stort underskott i sitt finansiella sparande, motsvarande drygt 13% av BNP. Samtidigt är bytesbalansen i stort sett i jämvikt och det finansiella sparandeöverskottet i den privata sektom uppgår följakfligen också till drygt 13%. Hushållen har kraftigt dragit upp sitt sparande via stigande disponibelinkomster och fallande konsumtion. Företagens finansiella överskott ökar genom dämpade lönekostnader, en förbättrad produktivitetsutveckling och depreciering av kronan, samtidigt som investeringsaktiviteten fortfarande är låg.

Under perioden fram till 1998 antas hushållen dra ned sin sparkvot, även om nivån fortfarande ligger högt jämfört med de två senaste decenniema. Företagens lönsamhet kommer — enligt kalkylen — att vara hög under hela perioden. Den goda konkurrenskraften väntas bestå, eftersom löneökningama p.g.a. arbetsmarknadsläget blir måttliga samtidigt som produktivitetstillväxten blir relativt stark, bl.a. mot bakgmnd av de genomförda stmktureUa reformeraa. Investeringama kommer att öka betydligt inom delar av näringslivet. Ändå beräknas de finansiella överskotten ligga kvar på en hög nivå under hela perioden. Totalt för den privata sektom bedöms det finansiella sparandet uppgå till drygt 7% av BNP 1998.

Det totala finansiella sparandeunderskottet i den offentliga sektom förbättras enligt kalkylema till att motsvara ca 3% av BNP 1998. Tillväxten i ekonomin gör att skatteintäktema ökar och att utgiftema för arbetslösheten avtar. De offentliga finansema förbättras också av att den statliga och kommunala konsumtionen hålls tillbaka och av övriga planerade budgetförstärkningar.

16


 


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1

 

Tabell 1:8  Finansiellt

Löpande priser

sparande 1992-1998

 

 

 

 

 

 

 

Miljarder kr. 1992

Procentuell andel av BNP

 

 

 

 

 

 

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

Offentlig sektor

Hushåll

Företag

Bytesbalans

-112

79

3

-30

-7,8 5,5 0,2

-2,1

-13,4 5,6 7,6

-0,2

-11,1 5,5 7,9

2,3

-10,5 5,0 8,9

3,4

-9,0 4,5 8,2

3,8

-6,1 3,8 6,2

3,9

-3,6 3,1 4,7

4,2


Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Att den offentliga sektoms finansiella situation ändå inte förbättras snabbare beror bl.a. på tillväxtens sammansättning. Genom att expan­sionen i ekonomin huvudsakligen bärs upp av den konkurrensutsatta sektora, vilken har en betydligt lägre skattebelastning än den skyddade sektom, ökar inte skattemas andel av BNP under perioden. I samma riktning verkar det förhållandet att en del skatter är volymanknutna och därför inte stiger i takt med den nominella tillväxten i ekonomin. Förbättringen av den offentliga sektoms finansiella sparande motverkas även av att den växande nettoskulden ger snabbt ökande ränteutgifter. Den offentliga sektoms nettoskuld beräknas öka från ca 14% av BNP 1993 till ca 45% 1998.

Totalt kalkyleras det finansiella sparandet i den svenska ekonomin, dvs. överskottet i bytesbalansen, uppgå fill drygt 4% av BNP 1998. En så hög andel har för Sveriges del inle uppnåtts på flera decennier


17


2  Internationell utveckling                             Pp. 1992/93:150

Bilaga 1.1 2.1   Sammanfattande Översikt

Tillväxten i bmttonationalprodukten i OECD-området 1992 uppgick till knappt 1 1/2 procent, vilket var en svag ökning jämfört med 1991. Den ekonomiska aktiviteten tilltog i Nordamerika samtidigt som nedgången dämpades i Storbritannien. I övriga Västeuropa och Japan — som ligger senare i konjunkturförloppet — mattades den ekonomiska aktiviteten markant under året. I år väntas den svaga tillväxten fortsätta i OECD-området. Under iimevarande år beräknas tillväxten öka i Nordamerika och Storbritannien. Detta fömtses emellertid motverkas av en fortsatt nedgång i Kontinentaleuropa och Japan där återhämtningen inträder först under 1994 respektive senare hälften av 1993.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

 

 

Andel av

1991

1992

1993

1994

 

OECD-

 

 

 

 

 

områdets

 

 

 

 

 

totala

 

 

 

 

 

BNP i %'

 

 

 

 

Förenta staterna

36,0

-1,2

2,1

3

3 1/2

Japan

19,1

4,0

1,3

1/2

3

Västtyskland

8,8

3,1

1,5

-1 3/4

1

Frankrike

7,0

1,0

1,3

1/4

2

Storbritannien

5,5

-2,2

-0,8

1 1/4

2 1/2

Danmark

0,8

1,3

1,0

1 1/4

2

Finland

0,7

-6,5

-3,5

3/4

2

Norge

0,7

1,9

2,9

1 1/4

2

Sverige

1,3

-1,7

-1,7

-1 3/4

1 1/4

Norden

2,2

-1,0

0,2

1/2

2

OECD-Europa

38,2

1,1

0,9

0

1 3/4

OECD-totalt

 

0,7

1,4

1 1/4

2 3/4

' 1987 års BNP

 

 

 

 

 

 Exklusive Sverige

 

 

 

 

 

Källor: OECD och

fmansdepartementet

 

 

 

 

Den svaga BNP-tillväxten i OECD-området under 1992 förklaras delvis av att de stora ländema befinner sig i olika konjunkturfaser Uppgången i USA å ena sidan och nedgången i å andra sidan Tyskland och Japan tenderar att motverka varandra, vilket resulterar i en utjämnad tillväxt på aggregerad nivå. Nedgången för OECD-området som helhet blir därmed relativt utdragen men å andra sidan gmnd. Ett viktigt särdrag i den nuvarande konjunkturcykeln är att många OECD-länder — undantagen är främst de kontinentaleuropeiska ländema — hämmas av den förmögen­hetsanpassning hushåll och företag genomgår som en reaktion på fallande tillgångspriser, främst för fastigheter och aktier

Variationer i tillgångspriser och skuldnivåer är inle ovanliga i ko­njunktursvängningar. De är emellertid betydligt större än vanligt i den nuvarande cykeln. Detla beror lill en del på den liberalisering av de finansiella marknadema med åtföljande snabba skulduppbyggnad i både

18


hushåll och företag som skedde under 1980-talet samtidigt som skattesys- Prop. 1992/93:150 temen i vissa länder inte var anpassade för de nya fömtsättningama. En Bilaga 1.1 viktig faktor bakom utvecklingen var sannolikt att många beslutsfattare inte rätt kunde bedöma de makroekonomiska konsekvensema av liberaliseringen. Hushållen finansierade i större utsträckning än tidigare sin konsumtion med krediter samtidigt som sparandet föll till mycket låga nivåer För företagens del var effekten mest synbar på fastighets-investeringarna, där kraftigt stigande priser på i synnerhet kommersiella fastigheter men även bostäder ledde till ett uppsving i byggnadsverksam­heten under en stor del av 1980-talet.

När penningpolitiken stramades åt, räntoma steg och konjunkturen vände nedåt i början av 1990-talet inleddes en reversering av den process som beskrivits ovan. Inkomster och vinster stagnerade samtidigt som tillgångsprisema började falla — främst på fastigheter och aktier — vilket ledde till att skuldstockarna nu blev övermäktiga. Detta resulterade i dagens situation där dels en större del av hushållens inkomster och företagens vinster tas i anspråk för räntebetalningar, dels att de försöker återställa relationen mellan värdet på tillgångar och skulder genom att amortera av skulderna. Detta har lett till att det privata finansiella sparandet ökat kraftigt samtidigt som konsumtions- och investeringsut­gifter minskat. Hur långt denna anpassningsprocess har kommit är mycket svårbedömt. Neddragningen av hushållens skuldkvot i USA och Japan har i denna konjunkturnedgång varit något större än under tidigare perioder samtidigt som neddragningen varit mindre i t ex Frankrike. Skillnadema mellan ländema är stora vad gäller företagens anpassning. 1 USA är neddragningen av företagens skuldkvot större än vid tidigare tillfällen, medan den i Japan hittills är betydligt mindre än tidigare.

Fallande tillgångspriser har även lett till problem för banker och finansiella institut i många länder Den finansiella liberaliseringen under 1980-talet kom till stånd utan en ändamålsenlig förändring av över-vakningmyndighetemas verksamhet. Många finansiella institut valde att kraftigt expandera sina engagemang i fastighetsrelaterad långivning då fastigheter traditionellt utgjort en mycket god säkerhet. Det efterföljande häftiga prisfallet medförde att säkerheternas marknadsvärde minskade dramatiskt. I kombination med låntagamas betalningssvårigheter ledde detla till försämrad lönsamhet och stigande kreditförluster Bankema har i allmänhet också haft att anpassa sig till de strängare kapitaltäcknings-reglerna. Detta har allmänt lett till att banker försökt höja lönsamheten genom vidgade marginaler, dvs utlåningsräntoma har stigit i förhållande till interbankräntan. Samtidigt har kredittillväxten mattats kraftigt. Det är osäkert i vilken utsträckning detta är resultatet av å ena sidan en "credit cmnch" (dvs att också kreditvärdiga låntagare nekats kreditgivning av bankema) altemativt "capital cmnch" (att utlåningen dras ner för att kapitaltäckningskravet skall uppfyllas) eller å andra sidan av minskad kreditefterfrågäii från hushåll och företag. Påfrestningama på banker och andra finansiiistitut kan leda till en förvärrad situation på främst fastig­hetsmarknaderna om en ökad utförsäljning sker från låntagare som inte längre klarar sina betalningsåtaganden eller från långivare som övertagit fastigheter som säkerhet.

19


Skillnaderaa i penningpolitisk inriktning mellan USA och Japan å ena Prop. 1992/93:150 sidan och Tyskland å den andra har minskat något, främst till följd av Bilaga 1.1 lättnadema i Tyskland. Fortfarande kvarstår emellertid betydande räntedifferenser i de korta räntoma mellan dessa länder För de långa räntoma är differensen mellan Tyskland och Japan i stort sett oförändrad sen en tid tillbaka. Skillnaden mellan Tyskland och USA har minskat och uppgick i mitten av mars till ca 0,6 procentenheter I prognosen fömtses ränteskillnaderna mellan USA och Tyskland minska ytterligare till följd av förväntade lättnader i Tyskland, I Japan kan nya sänkningar av diskontot inte uteslutas.

Penningpolitiken har utformats olika i de europeiska länder som övergått till flytande växelkurser I Storbritannien har penningpolitiken snabbt lättats och de korta räntoma ligger klart under de tyska. I övriga länder har mer gradvisa lättnader genomförts och en betydande räntemar­ginal mot Tyskland kvarstår De korta räntoma i Storbritannien, Italien och Finland har sjunkit 4-5 procentenheter sedan juli 1992. I mitten av mars hade pundet deprecierats med drygt 12 procent mot ECU sedan valutan började flyta, jämfört med drygt 20 respektive 26 procent i Italien och Finland. En förklaring till den jämförelsevis måttliga deprecieringen för pundet kan vara att Storbritannien deltog i ERM-samarbetet under endast en förhållandevis kort period. En fast växelkurs blev bara en kort parentes efter en lång tid med flytande växelkurs. Därmed har pundkursen inte påverkats av lika omfattande portfölj anpass­ningar som t ex den svenska kronan. Pundet är dessutom en stor valuta i etl globall perspektiv. Utvecklingen i Norge kan tala emot denna förklaring. Den norska kronan har endast deprecierat med 3 procent sedan den släpptes att flyta fritt. Norge har högre aktivitet i ekonomin och inte alls lika stor exponering i utlandsupplåning. Bytesbalansen visade överskott under större delen av 1980-talet och under inledningen av 90-talet och landet har genom sina stora oljefillgångar en långsiktigt stark extembalans.

Tabell 2:2 Den konsoliderade offentliga sektorns finansiella sparande

Kalenderår, procent av BNP

 

 

 

 

1990

1991

 

 

1992

Förenta staterna'

Japan

Tyskland

Frankrike

Storbritannien

-2,5 3,0 -2,0 -1,4 -1,3

-3,4 2,4 -3,2 -2,2 -2,8

-4,7 1,3 -3,2 -2,8 -6,6

Danmark

Finland

Norge

-1,4 1,4 2,5

-2,0 -5,9 -0,4

-2,6 -8,2 -3,4

OECD-Europa

-3,4

-4,3

-5,4

OECD-totalt

-1,8

-2,7

-3,8


1987 års BNP-vikter och växelkurser

Exkl. kostnader för inlåningsförsäkringen 1987 ärs BNI   '

Källa.OECV


20


 


Flertalet OECD-länder har betydande budgetunderskott. I USA har den Prop. 1992/93:150 nya administrationen presenterat ett program för medelfristig budgetkon- Bilaga 1.1 solidering. Det är dock inte tillräckligt för att få balans i de offerilliga finanserna ens i ett medelfristigt perspektiv. Den japanska regeringen presenterade i tilläggsbudgeten i april det tredje stimulanspaketet inom loppet av drygt ett år Paketet är det största hittills och omfattar åtgärder motsvarande 2,8 procent av BNI. I Europa är utrymmet för finanspolitisk stimulans ytterst begränsat. De länder med fördelaktigt utgångsläge i de offenfliga finansema har tidigare åtminstone kunnat låta de automatiska stabilisatorerna verka, men i dagsläget är stimulansutrymmet till största delen utnyttjat. Det tillväxtinitiativ som beslutades av EG-ländema i december kommer att ha begränsad direkt effekt på tillväxten. Den uttryckliga avsikten med initiativet är att det ska förbättra förväntningama hos hushåll och företag. För att skapa utrynmie för generellt lägre räntor är det nödvändigt med budgetkonsolidering. I ljuset av den svaga ekonomiska utveckling som fömtses i Europa under prognosperioden kommer underskotlen att öka ytterligare. Både Tyskland och Storbritan­nien har presenterat konsolideringsplaner på medelfristig sikt. Ett gemensamt drag är alt konsolideringsplanema skjuts på framtiden. I Storbritannien genomförs budgetkonsolideringar med början 1994, i Tyskland i huvudsak från 1995.

Alltmer talar för att utvecklingen definitivt vänt i USA. Ekonomin växte relativt snabbt under andra halvåret 1992 och tendensen tycks fortsätta under första kvartalet 1993. Indikationer finns på att sysselsätt­nings- och realinkomsttillväxten tagit fart vilket bör stödja en fortsatt stark konsumtionsutveckling. Vinstläget i näringslivet tyder också på att investeringama kan fortsätta att utvecklas i god takt. Clinton-admini-strationens aviserade stimulanspaket väntas ge endast marginella bidrag till tillväxten i år och nästa år En fortsatt lätt penningpolitik är sannolikt av större betydelse för utvecklingen de närmaste åren. BNP-tillväxten väntas uppgå till 3 procent 1993 och 3 1/2 procent 1994.

De Japanska och västtyska ekonomiema mattades under 1992 betydligt snabbare än vad som fömtsågs tidigare. 1 Japan tycks effektema på privat konsumtion och investeringar av deflationen på tillgångsmarknadema och förmögenhetsanpassningen i den privata sektom ha förstärkts under loppet av 1992. Den likaså tilltagande nedgången i västra Tyskland har sitt urspmng i den överhettning av ekonomin som återföreningen medförde och det stora transfereringsbehov till östra Tyskland som föreligger På medelång sikt uppskattas detla uppgå till 5 procent av BNP per år I såväl Japan som Tyskland väntas tillväxten avta under 1993 för att åter stiga 1994.

21


Tabell 2:3 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder    Prop.  1992/93:150

Årlig procentuell förändring                                                           Bilaga 1 1

 

 

1991

1992

1993

1994

Förenta staterna

Japan

Västtyskland

Frankrike

Storbritannien

4,2 3,2 3,5 3,2 5,9

3,0 1,7 4,0 2,9 3,8

3

1    1/2
3 3/4

2  3/4

3  3/4

3 1/2

2

3

3

4

Danmark Finland Norge Sverige

2,4 4,1 3,4 9,4

2,1 2,5 2,3 2,4

1 1/2 3

3 1/2 5 1/2

2 1/4 3

2  1/2

3  1/2

Norden' OECD-Europa

3,3

4,7

2,3 3,9

2 1/2 4

2  1/2

3  1/2

OECD-totalt

4,3

3,0

3

3 1/4

Exklusive Sverige Källor: OECD och finansdepartementet

Prisstegringarna i OECD-området dämpades kraftigt under 1992. Enda undantaget bland de slörre ländema utgjorde Tyskland där inflationstak­ten steg något. Lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin och en ökad arbetslöshet i de flesta OECD-länder fömtses stabilisera pris- och kostnadsutvecklingen på en låg nivå. Ett orosmoment i denna bild är USA där kapacitetsutnyttjandet börjar närma sig den nivå som anses förenlig med stabil inflation. I Västeuropa väntas inflationen i allmänhet avta ylterligare, medan länder där valutoma deprecierats fömtses få en viss uppgång i inflationstakten.

Arbetslösheten i OECD-området steg under 1992 och uppgick vid slutet av året till 7,7 procent av arbetskraften. Den fömtsedda avmattningen av den ekonomiska aktiviteten under 1993 kommer att leda lill en fortsatt uppgång av arbetslösheten och någon betydande förbättring är inte alt vänta förrän 1995. De dystra utsiktema om stigande arbetslöshet i Europa har inneburit att frågan prioriteras högt i det intemationella ekonomiska samarbetet.

Världshandeln bedöms ha vuxit med ca 4 procent 1992. Under 1993 kan en viss dämpning ske av tillväxten i OECD-områdets handel. En betydande ekonomisk aktivitet i Sydostasien och Kina bedöms emellertid motverka dessa tendenser på världshandeln. Ett positivt utfall i de segslitna GATT-förhandlingama skulle därtill undanröja ett osäkerhets­moment för världshandelns utveckling och ge ett väsentligt bidrag för dess långsikliga utveckling.

Osäkerhetsmomenten i konjunktumtvecklingen under prognosperioden gäller främst Japan och Tyskland. Den starka BNP-fillväxten i USA under andra halvåret 1992 och en positiv utveckling av flertalet kon­junkturindikatorer under inledningen av 1993 ger en betydligt mer balanserad bild av riskema än vad som tidigare var fallet. Japans BNP föll de tre sista kvartalen 1992. Knappast några indikationer fanns heller under årets första månader som pekade på att denna tendens är på väg att vända. Prognosen har reviderats ned kraftigt för 1993 även med beaktande av  stimulanspaketet i april.  Riskbilden är emellertid att

22


betrakta som mer balanserad än i lidigare bedömningar  1  Europa    Prop. 1992/93:150 förefaller riskema fortsatt vara på nedåtsidan. Osäkerhet råder hur slor    Bilaga 1.1 konjunkturnedgången blir  i  Tyskland och  dess  inverkan på övriga europeiska länder Ett annat osäkerhetsmoment är hur stor påverkan konsolideringen av de offentliga finansema har på den reala delen av ekonomin i ländema.

2.2  Länderöversikter

Förenta staterna

Bmttonationalprodukten i den amerikanska ekonomin steg med 2,1 procent 1992. Under andra halvåret har emellertid tillväxten varit avsevärt högre, och det tycks nu klart att ekonomin definitivt gått in i en fas av högre tillväxt. Den relativt svaga eflerfrågeutvecklingen i kombination med begränsat resursutnyttjande bidrog till att konsumentpri­serna steg med historiskt låga 3 procent under året.

Under intryck av en expansiv penningpolitik och med höga förhopp­ningar till den nya adminstrationen tycks framtidstron ha återvänt till både konsumenter och företag. Den pessimism som hade sitt urspmng i bl a hög skuldsättning och svag sysselsättnings- och real disponibel-inkomstutveckling tycks vara borta. Alltfler konjunkturindikatorer, som industriproduktion, lagemlveckling, detaljhandelsförsäljning, nybil-registrering samt bostadsbyggande, pekar på att denna utveckling håller i sig.

Finanspolitiken har hittills inte stimulerat den inhemska efierfrågan. President Clintons finanspolitiska program — vilket inkluderar ett kortsiktigt stimulanspaket och medelsiktiga budgetförstärkningar — har tagits emot väl av väljama. Programmet har stött på kritik i Kongressen från såväl republikaner som demokrater i huvudsak för all de föreslagna besparingama anses vara otillräckliga. Redan innan den nya ad­ministrationens tillträde ifrågasattes om ett stimulanspaket verkligen behövs i ljuset av högre ekonomisk aktivitet och förbättrade konjunktumt­sikter President Clinton har emellertid entydigt tagit ställning för ell stimulanspaket, sannolikt mer av politiska än av ekonomiska skäl. Paketet uppgår till 15 miljarder dollar motsvarande 1/4 procenl av BNP, av vilket 8,5 miljarder avser nya utgifter och resten skattesänkningar. Utgiftsökningen beslår till största del av kostnader för alt förlänga ersättningsperioden för arbetslösa och skattesänkningarna främst av skallekrediter för investeringar. För åren efter 1993 kommer budgeten att påverkas av föreslagna skattehöjningar, nya utgifter och besparingar. Budgetunderskottet efter dessa åtgärder väntas minska från 4,0 procent av BNP 1994 till 2,7 procent 1997 för att därefter stiga något. Det StmktureUa underskottet fömtses ligga stilla kring ca 3 procent av BNP under perioden 1994-1998.

Penningpolitiken kommer sannolikt att vara expansivt inriktad under 1993. Skälen för detta är dels att det alltjämt råder osäkerhet om hur långl den privata sektoms förmögenhetsanpassning kommit och all den även  fortsättningsvis  kan behöva stöttas,  dels att tillväxten  i  pen-

23


ningmängdmåtten M2 och M3 är lägre än väntat och dessutom ligger    Prop. 1992/93:150 under centralbanken Federal Reserves målintervall. I detta ligger en viss    Bilaga 1.1 risk för långsammare tillväxt än väntat under 1993.

Återhämtningen fömtses ledas av privat konsumtion och investeringar, men även övriga efterfrågekomponenter bör ge stöd åt uppsvinget. En mindre återhållande verkan av hushållens skuldsättning i kombination med förbättrad realinkomstulveckling och stigande framtidstro fömtses leda till en god tillväxt i den privata konsumtionen. Tilltagande inhemsk efierfrågan, stigande vinster och ett gynnsamt ränteläge borgar för att företagens investeringar stiger i år och nästa år Mycket låga bostads-räntor irmebär också att uppsvinget i bostadsbyggandet väntas bestå under 1993 och 1994. Den stigande inhemska efterfrågan bör bidra till hög imporiiillväxt i år varför nettoexporten ger ell negativt bidrag till BNP-tillväxten under 1993. Detta vänder först under 1994 när världseko­nomin förbättrats och därmed exporten kommit igång på allvar

Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 3 procent 1993 och 3 1/2 procenl 1994. Inflationen väntas oförändrat ligga kvar kring 3 procent de närmaste två åren.

Japan

Den japanska ekonomin har sedan andra kvartalet 1992 gått in i den kraftigaste ekonomiska tillbakagången på tjugo år, trots betydande penning- och finanspolitiska insatser från den japanska regeringen. Den främsta orsaken var att den inhemska efterfrågan föll kraftigt de sista tre kvartalen — något som inte hänt sedan nationalräkenskapsdata började insamlas 1955 — driven av en dämpning av privat konsumtion och fallande privata investeringar. Bytesbalansöverskottet svällde till rekordnivå bla på gmnd av vikande import. Sammantaget bedöms BNP-fillväxten 1992 ha stannat vid 1,3  procenl.

Penningpolitiken har trots ell flertal sänkningar av diskontot i nästan två års tid — den senaste till 2,5 procent — inte förmått stimulera ekono­min. Det kan inte uteslutas att ytterligare någon sänkning genomförs. Liksom i USA är det troligt att ineffektiviteten i penningpolitiken beror på förmögenhelsanpassning i den privata sektorn, men problemen anses vara ännu större i Japan. Yllerligare en likhet är att de bredare penningmängdsmåtten i Japan minskar. Även banksektom har fåll känna av dessa problem i form av ökade kreditförluster men det är osäkert hur stora problemen är 1 febmari i år etablerades elt bankägt bolag, vilket skall överta bankemas nödlidande lån.

Regeringens finanspolitiska stimulanspaket från augusti 1992 (mot­svarande 2,3 procenl av BNP) utgörs lill stor del av en massiv satsning på tidigareläggning av offentliga investeringsprojekt. De direkta stimulanseffekterna på ekonomin beräknas till drygt 1 procenl av BNP, och infaller till slor del under budgetåret 1993. Uteblivna effekter av stimulansåtgärdema och en fortgående försämring av ekonomin ledde till att regeringen presenterade ett nytt stimulanspaket i april i år, med unge-

24


 


fär sanuna inriktning på åtgärdema som i del förra paketet men något    Prop. 1992/93:150 större till omfattningen (2,8 procent av BNP). Regeringen uppskattar    Bilaga 1.1 paketets stimulanseffekt lill ca 2 1/2% proecent av BNP.

Utvecklingen av de flesta konjunkturindikatorer tyder på att den japanska ekonomin fortsätter att försämras och vänder först under andra halvåret 1993. Den privata konsumtionen fömtses mattas ur ylterligare av ett flertal skäl, bl a hushållens skuldsättning, lägre realinkomsttillväxt och tilltagande pessimism. Trots att vinstema i näringslivet väntas öka något under 1993, fömtses investeringama fortsätta minska. Detla beror på att den lägre efterfrågan medför att företagens försäljning stagnerar och att vinstförbättringen sker som ett resultat av en neddragning av bl a investeringskostnaderna. De finanspolitiska stimulansåtgärdema kommer att motverka den negativa utvecklingen i den privata sektom men bedöms inte fullt ut kunna uppväga dessa. Utrikeshandelsöverskottet väntas i år svälla ytterligare på gmnd av den allt starkare yenen. Först i etl senare skede väntas importefterfrågan stiga och bidra till ell minskal överskott.

Sammantaget beräknas BNP-tillväxten mätt som årsgenomsnitt uppgå till endast 1/2 procent 1993, vilket till slor del förklaras av att negativa kvartalssiffror under större delen av 1992 ger elt kraftigt sk "underhäng" för genomsnittstillväxlen 1993. Tillväxten väntas därefter öka lill 3 procent 1994. Inflationen beräknas uppgå till 1 1/2 respektive 2 procent 1993 och 1994.

Västeuropa

Konjunkturen i Kontinentaleuropa fortsatte alt försvagas under andra hälften av 1992, lill stor del beroende på del höga räntelägel. Penningpolitiken har i många länder utformas efter extema mål och har i flera länder varit stramare än vad som påkallats av den inhemska utvecklingen. Inte minst har del allmänt höga ränteläget negativt påverkat förtroendet och förväntningarna för den ekonomiska utvecklingen bland företag och hushåll. Härtill har konmiit oron på valutamarknaderaa. BNP i OECD-Europa väntas bli oförändrad 1993. En gradvis återhämtning under 1994 fömtses ge en tillväxt på 1 3/4 procent. Draghjälpen från USA väntas bli ringa, då endast drygt 6 procent av OECD-Europas export går till USA. Någon förbättring på arbetsmarknaden väntas inle förrän tidigast 1995. Inflationen väntas dämpas något till 3 1/2 procent 1994.

Nedgången i den västtyska ekonomin accentuerades mot slutet av 1992 och den svaga utvecklingen har fortsatt under inledningen av 1993. Orderingången till industrin sjönk gradvis under 1992. Särskilt starkt minskade orderingången från utlandet. Enkätundersökningar pekar på att industrin planerar alt minska produktionen med inemot 5 procent 1993. Investeringsplanerna har i takt med sjunkande kapacitetsutnyttjande och minskad produktion reviderats ned kraftigt. Inflationen har trots den avtagande ekonomiska aktiviteten ännu inle dämpats. Ökande hyror och stigande priser inom tjänstesektom bidrar främst till det fortsatt höga

25


 


inflationstrycket. Ijanuari 1993 ökade inflationen ytteriigare, främst till    Prop. 1992/93:150

följd av den momshöjning med en procentenhet som genomfördes vid    Bilaga 1.1

årsskiftet. De löneavtal som slutits den senaste tiden indikerar dock att

risken för en löneledd inflation har minskat betydligt. De offenfligt

anställda har slutit avtal om lönelyft på 3 procent 1993, vilket de facto

innebär reallönesänkningar. Förhoppningarna om sjunkande inflation har

även stärkts av att penningmängdstillväxten har avtagit. Penningpolitiken

har gradvis lättats sedan september 1992, och de korta marknadsräntoma

har fallit med nära 2 procentenheter

En uppgörelse om en s k solidaritelspakt mellan den federala regeringen, oppositionen och delstaterna kunde nås i mitten av mars 1993. Solidaritetspakten innefattar planer för dels ökad stöd till de östra delstaleraa, dels finansieringen och fördelningen — mellan förbundssta­ten och delstaterna — för kostnadema för integrationen av östra Tysk­land. Kostnaderna för återföreningen på medellång sikt beräknas till ca 5 procent av Tysklands BNP per år och begränsar det finanspolitiska manövemtrymmet. Solidaritetspakts-överenskommelsen irmebär att inga större ansträngningar all konsolidera de offenlliga finansema görs under de närmaste åren utan att dessa genomförs först fr o m 1995.

Den ekonomiska aktiviteten i den tyska ekonomin väntas fortsätta att falla under 1993. Tillsammans med ett betydande underhäng från 1992, innebär det ett fall i BNP med 1 3/4 procent i västra Tyskland. Ett stort negativt bidrag kommer från maskin- och utmstningsinvesteringama. Även den privata konsumtionen kommer att utvecklas svagt pga stigande arbetslöshet, höjd moms och svag reallöneutveckling. En vändning i konjunkturen väntas under 1994, vilket ger en BNP-tillväxt på 1 procenl. Utrikeshandeln ger ett positivt bidrag till BNP under såväl 1993 som 1994, vilket främst beror på att importen utvecklas svagt. Inflationen beräknas dämpas något som en följd av låga löneökningar och därmed skapas utrymme för fortsatta lättnader av penningpolitiken. Finanspolitiken kommer all verka återhållande på den inhemska efterfrågan, även om budgetunderskottet kommer att stiga.

Tillväxten i östra Tyskland uppgick preliminärt till 6 procent 1992 och väntas bli ungefär lika hög 1993. De östra delstaterna är fortsatt beroende av transfereringar från västra Tyskland och någon självbärande tillväxt kan ännu inte skönjas. Höga löneökningar fortsätter att undergräva konkurrenskraften. Lönema uppgår i genomsnitt till ca 60 procent av de västtyska samtidigt som produktiviteten uppgår till knappt 40 procent. Enhetsarbetskostnaden är därmed betydligt högre i östra än i västra Tyskland. Arbetslösheten fortsätter att vara hög. Inkluderas personer som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgår den till 25-30 procent av arbetskraften. Det förefaller nödvändigt att lönema anpassas till att bättre spegla produktiviteten. En mer konkurrenskraftigt industri skulle minska behovet av transfereringar från väst och möjliggöra en självgenererad tillväxt.

I Storbritannien råder fortsatt osäkerhet om en återhämtning har inletts. BNP växte visserligen något under fjärde kvartalet 1992, men exkluderas oljeproduktionen var del elt fortsatt fall i BNP. Arbetslösheten har stigit

26


 


snabbi till följd av den svaga ekonomiska aktiviteten. Det finns dock Prop. 1992/93:150 vissa positiva tecken i ekonomin. Detaljhandelns försäljning har ökat de Bilaga 1.1 senaste månadema och näringslivets förtroende är det högsta på 5 år Inflationstakten har dämpats. Den underliggande inflationen rensat från bostadlåneräntor uppgick till 3,2 procent i januari, vilket var den lägsta på sex år Deprecieringen har ännu inte nämnvärt slagit igenom i kon­sumentledet.

Budgetunderskottet har vuxit snabbt lill följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Statens inkomster har i stort sett stagnerat de senaste åren. Trots försämrade statsfinanser innehåller budgeten för 1993/94 inte några större besparingar utan dessa skjuts upp till nästa budgetår som inleds i april 1994. Budgetunderskottet beräknas uppgå till 8 procent av BNP 1993/94. Penningpolitiken har lättats avsevärt sedan pundets utträde ur ERM i september 1992. Basräntan är i dagsläget 6 procent och under­stiger därmed klart den tyska räntan. Pundet hade i mitten av mars deprecierats mot ECU med drygt 12 procent sedan september

BNP-tillväxten beräknas till 1 1/4 procent 1993 och 2 1/2 procent 1994. Storbritannien är det EG-land som sannolikt kommer få störst draghjälp från USA. Andelen av den totala exporten som går till USA uppgår lill drygt 12 procent, vilket är dubbelt så myckel som EG-genomsnitlel. Den brittiska konkurrenskraften påverkas allmänt positivt av deprecieringen av pundet. Det negativa bidraget på BNP från nettoexporlen väntas minska. Fallet i investeringama upphör satmolikt. Vidare antas hushållens inkomster påverkas gynnsamt av de sjunkande räntoma. Bostadslåneräntan är vanligtvis rörlig och följer de korta marknadsräntoma. Hushållens höga skuldsättning i kombination med den långa perioden av sjunkande bostadspriser, irmebär dock sannolikt att hushållen till en del väljer att amortera på skulderaa. En viss uppgång i inflationen väntas 1993 till följd av deprecieringen. Löneökningaraa hålls tillbaka av fortsatt stigande arbetslöshet.

Den franska ekonomin fortsatte alt utvecklas svagt under del fjärde kvartalet 1992, då BNP föll 0,3 procent. Industriproduktionen har avtagit kraftigt de senasie månaderaa. Ekonomin har påverkats negativt av det höga ränteläge som rått sedan sommaren 1992 och dessutom har konkurrenskraften försämrats till följd av apprecieringen av francen. Arbetslösheten har stigit gradvis, vilket tillsammans med del höga ränteläget inneburit ett försiktigt agerande hos hushållen och sparandet har därmed ökat. Under 1993 väntas den svaga utvecklingen fortsätta och BNP fömtses öka med endast 1/4 procent. Investeringama antas fortsätta alt falla. Den inhemska efterfrågan väntas ta fart under 1994, vilket ger en tillväxt på 2 procent. Tillväxten är inte tillräcklig för att hindra arbetslösheten att växa ytterligare. Inflationstrycket fömtses bli fortsatt lågt.

Norden

Under 1992 föll den inhemska efterfrågan i Danmark, liksom de två föregående åren. Tillväxten i ekonomin blev tack vare etl positivt bidrag

27


 


från utrikeshandeln ändå svagt positiv.  Förhållandet väntas bli det    Prop. 1992/93:150 motsatta 1993 då såväl den privata som den offentliga konsumtionen och    Bilaga 1.1 bmlloinvesteringama   spås   öka   och   nelloexporten   minska.   Denna utveckling leder 1993 till en svag BNP-tillväxt på ca 1 V* och på drygt 2 procent för 1994 då världskonjunkturen förväntas vända uppåt.

Att tillväxten inte blir större innebär, i kombination med en viss ökning av produktiviteten, att sysselsättningen faller något. Således väntas arbetslösheten stiga till ca 12 procent under 1993 och börja falla tidigast 1994. Danmark har de senasie åren haft en av OECD-områdets lägsta inflationstakter Detta förhållande väntas bestå även i fortsättningen då inflationstrycket är utomordentligt lågt inte minsl pga kronans ap­preciering. För 1993 och 1994 spås prisslegringstakten uppgå till l'/2 respektive 2 1/4 procent.

Den nya regeringen som tog över i januari är bunden av den budget som antagits för 1993. Denna fömtsätter en relativt restriktiv finans­politik. Emellertid har regeringen i mars antagit ett program för att främja aktiviteten i ekonomin. Programmet syftar bl. a. till att få till stånd ökade investeringar i små och medelstora företag.

Efter valuiaoron under hösten 1992 och början av 1993 har central­banken kunnat sänka marginalräntan någol och räniegapet till Tyskland har krympt. En fortsättning av derma gynnsamma trend bedöms som trolig givet en nedgång i de tyska räntorna och en majoritet för ja-sidan i folkomröstningen om Maastrichi-överenskommelsen.

Den finska ekonomin har ännu inte kommit ur den svåra recession som plågat landet sedan 1991. Totalproduktionen föll med hela 3 Vi procent 1992 trots en mycket stark exporttillväxt. Den konkur­renskraftsförbättring som följt av den sammanlagda deprecieringen på ca 40 procent sedan slutet av 1991 väntas ge en fortsall hög tillväxt i exporten. Tudelningen av ekonomin i en krympande inhemsk del och en växande exportsektor blir ännu mer uttalad under såväl 1993 som 1994. Liksom under 1992 väntas inte exportökningen kunna kompensera fallet i den inhemska efterfrågan under 1993 varför BNP minskar med ca 3/4 procent. 1994 spås dock ulrikesbidraget bli så pass stort att det helt uppväger den inhemska stagnationen och leder lill en tillväxt på 2 procent.

Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslösheten uppgick lill ca 15 procent. Den goda tillväxten i exportsektora till trots väntas inte arbetslösheten påverkas nämnvärt under vare sig 1993 eller 1994.

Regeringen har satt som mål att de offentliga utgifteraa 1995 inte realt skall överskrida nivån från 1991. Därför antogs i oktober 1992 ett ålgärdspaket med avsevärda besparingar som stramar åt ekonomin kraftigt och säkerställer oförändrade löner i hela ekonomin. I etl försök att motverka en alltför stor åtstramning av den inhemska efterfrågan har därefter ett blygsamt (1/2 procent av BNP) stimulanspaket antagits i febmari i år Detta syftar till att få igång nyinvesteringar i små och medelstora förelag genom olika former av ränte- och garantistöd bl. a. lill underhåll och reparationsarbeten på bostadsfåstigheter

28


 


Den strama finanspolitiken och den fallande inhemska aktiviteten leder    Prop. 1992/93:150 till ett mycket lågt underliggande inflationstryck. Den förväntade ökning    Bilaga 1.1 i KPI på 3 procent 1993 förklaras istället genom de tillfälliga höjningar av de indirekta skatterna som ingick i åtgärdspaketel från oktober 1992. Den stora deprecieringen väntas få utslag i inflationen först 1994, då KPI likaledes spås uppgå lill 3 procent.

I febmari 1993 antog Finlands Bank ett inflationsmål för KPI på 2 procent. Sedan frikopplingen av valulan i september 1992 tycks centralbanken också haft som ambition att motverka en alltför kraftigt depreciering av marken genom att låta räntan förbli hög. I takt med att allt fler valutor deprecierats under hösten och vinlem och att marken fortsatt att försvagas tycks denna inställning ha mjuknat och räntoraa har kommit ner något. Den framtida penningpolitiken, som självfallet är beroende av utvecklingen i Tyskland, bedöms således bli mindre restriktiv, med ytterligare räntelättnader under 1993.

Den norska ekonomin växte med knappt 3 procent 1992. Tillväxten förklaras liksom tidigare år i huvudsak av verksamheten i oljesektora. BNP-tillväxlen i fastlands-Norge uppgick lill ca 1 procent. Prognosen utgår ifrån att den finansiella konsolideringsprocessen är i det närmaste avslutad. Samtliga komponenter i den inhemska efterfrågan väntas uppvisa positiva tillväxttal för 1993 och 1994. Ökningen är dock inte tillräckligt kraftig för att motverka den förväntade nedgången i nettoex­porten som följer av den relativa apprecieringen av den norska kronan. Den totala tillväxten i landet blir därför lägre 1993 än året innan och stannar på ca 1 'A procent för att 1994 uppgå till drygt 2 procent.

Norge har under senare år fört en expansiv finanspolitik i uttalat syfte att bekämpa arbetslösheten. Målel har inte kunnat uppfyllas utan ar­betslösheten har förblivit lika hög som tidigare dvs drygt 6 procent. Under 1993 väntas en fortsatt nedgång i sysselsättningen då tillväxten är så pass blygsam och dessutom produktivitetsdriven. Liksom övriga nordiska länder hade Norge under 1992 en mycket låg inflation på 2'A procenl. För 1993 väntas förvisso en ökning i KPI till 3Vi procent men detta förklaras främst genom höjningen av momsen som ingick i regeringens paket i december 1992 för att försvara kronans koppling till ECU:n. 1994 väntas inflationen falla tillbaka lill den nivå som rådde 1992.

Myndighetema har för 1993 lagt en förhållandevis stram budget som närmast kan karakteriseras som en inflalionsjustering av fjolårets. Budgeten uppvisar fortsatt ett underskott på ca 7 procent av BNP.

Sedan kopplingen lill ECU:n släpptes har penningpolitiken varit mindre restriktiv och Norges Bank har sänkt dagslåneräntan vid sju tillfällen ulan att valulan försvagats nämnvärt. Ell fortsatt apprecieringstryck och en gynnsam tysk ränteutveckling bäddar för ylterligare räntelättnader och en minskning av räniegapet lill Tyskland under 1993.

29


 


3  Utrikeshandel

3.1   Export och import

Sveriges totala vamexport ökade med drygt 1% 1992. I år beräknas den stiga med omkring 5% och med drygt 9 1/2% 1994. Marknadstillväxten är fortsatt svag och exportökningen förklaras av andelsvinster som i industrins tur beror på en förbättring i dess konkurrenskraft. Vamimpor­ten sjunker ytterligare i år, beroende på efterfrågefallet på hem­mamarknaden. I årberäknas den minska med drygt 1 %, men stiger nästa år med ca 3\1/1 då inhemsk efterfrågan väntas vända uppåt och exporten öka kraftige.

Världsmarknadstillväxten för bearbetade varor bedöms bli svagare i år än förra året. Det relativt kraftiga fallet i Tysklands BNP bidrar starkt till den dämpade importutvecklingen inom OECD. Nedrevideringen av BNP-prognosen för Tyskland med drygt två procentenheter sedan januari beräknas dra ned marknadstillväxten för svensk export inom OECD med en hel procentenhet.

Ett fall i Sveriges exportvolym till Tyskland inträffade redan under hösten 1992. Den draghjälp till svensk export som den ekonomiska återhämtningen i USA och Storbritannien väntas ge tycks dessutom komma med eftersläpning. Svensk exportvolym till dessa länder utvecklades svagt mot slutet av förra året, se diagram 3:1.

Diagram 3:1  Sveriges varuexport till några viktiga marknader 1988-1992

Fasta priser, säsongsrensat, glidande medelvärde Miljoner kr. 4100-


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


3600

3100-

2600

2100-1

1600

1988     1989     1990    1991     1992

Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

OECD-marknaden för bearbetade varor beräknas öka med endast 6% under perioden 1993-1994. Den nu mycket svaga tillväxten, och inte minst importfallet på Sveriges största exportmarknad Tyskland, mot­verkar en kraftigare uppgång för svensk export. Flera tungt vägande


30


 


exportprodukter möter i år fortsatta problem med dämpad efterfrågan,    Prop. 1992/93:150 altemativt överkapacitet och  svag prisutveckling.  Detta gäller bl.a.    Bilaga 1.1 pappers- och massaindustrin, stål- och transportmedelsindustrin. Inve­steringaraa inom verkstadsindustrin i Västeuropa väntas falla ytterligare i år, vilket också påverkar svensk export av investeringsvaror Utvecklingen av marknadstillväxten och svensk export skiljer sig nu mot utvecklingen efter devalveringaraa i början av 1980-talet. 1 slutet av 1982, dvs. efter 1981 och 1982 års devalveringar, ökade de svenska marknadsandelaraa för bearbetade varor inom OECD-området mycket kraftigt. Kvartalsstatistiken visar på en volymökning i storleksordningen 6% fjärde kvartalet 1982 från föregående kvartal, dvs. över 25%  i årstakt. Denna ökning är mycket svår att förklara utifrån gängse model­ler och samband i utrikeshandeln.

Effektema på exportvolymema av devalveringama i början av 1980-talet inträffade sålunda oväntad snabbt. Detta kan sannolikt sättas i samband med att den intemationella konjunkturen började återhämta sig mot slutet av 1982. År 1983 steg industrins andel av OECD:s import av bearbetade varor med hela 8 %. Exportens produktsammansällning hade under 1982 varit ogynnsam och denna negativa faktor bortföll sedan successivt i takt med att efterfrågan på svenska exportprodukter tog fart. Vamsammansättningen blev allt gynnsammare i samband med den stigande privata konsumtionen på de vikliga exportmarknadema inom OECD. Detta gynnade inte minst svensk export av personbilar. Härmed underlättades möjlighetema för Sverige att öka marknadsandelaraa. Läget nu är annorlunda. Deprecieringen av kronan sedan slutet av 1992 inträf­fade i ett läge då den internationella efterfrågan fortfarande var dämpad och exportens vamsanunansättning fortsatt ogynnsam.

I år beräknas vamexporten stiga kraftigt under loppet av årel, med 13%, vilket innebär en volymökning mellan årsgenomsnitten 1992 och 1993 på knappt 5%. Exporten föll kraftigt fjärde kvartalet förra året, vilket medför en begränsad uppgång mellan årsgenomsnitten även vid en stark expansion under loppet av året.

Det som drar upp svensk export i år och de närmaste åren är den
förbättrade konkurrenskraften för exportindustrin; som beräknas vinna
andelar på världsmarknaden i växande utsträckning. Den omfattande
deprecieringen av den svenska kronan har tillsammans med andra
faktorer som minskningen av arbetsgivaravgifterna i år gett industrin
utrymme att sänka sitt relativpris på exportmarknaden och därmed
åstadkomma andelsvinster
                    |

Redan förra året sjönk Sveriges relativpris på bearbetade varor, vilket medförde en uppbromsning av andelsförlusteraa på OECD-marknaden. Tappet uppgick till knappt 1%, att jämföra med 5 1/2% 1991. I år beräknas industrins andel öka med 3% och nästa år med 7 1/2% på denna marknad. Sänkningen av relativpriset med 10% i år väntas således ge en större effekt på marknadsandelaraa nästa år Priselasticiteteraa bygger här på historiska samband.

Relativprissänkningen i år begränsas sannolikt av att företagen använder en slor del av utrymmet till att förbättra sina vinstmarginaler

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1                                                        31


 


En förklaring till della är det svaga efterfrågeläget. Då det råder Prop. 1992/93:150 överkapacitet och fallande efterfrågan på viktiga exportmarknader kan en Bilaga 1.1 relativprissänkning väntas ge förhållandevis små effekter på marknadsan­delarna. Företagen vill undvika en alltför hård priskonkurrens. I ett sådanl läge väljer de alt höja priseraa mätt i svenska kronor i större utsträckning och förbättra sina marginaler för att i ett senare skede, då efterfrågan blivit gynnsammare, använda sin starkare konkurrenskraft till andelsvinster Med hjälp av vinstförstärkningen kan företagen dessutom flytta fram sina positioner, t.ex. genom produktutveckling, produk­tivitetsförbättringar och marknadsföring för att även därigenom vinna marknadsandelar på sikt.

Effekteraa av den svaga interaationella efterfrågan kan också ses i en parallell med den finska exportindustrin. Erfarenheteraa efter den finska devalveringen 1991 och deprecieringen av marken i september förra året visar att företagen sänkt sina relativpriser på världsmarknaden och vunnit marknadsandelar, men exportökningen för finsk skogsindustri (som svarar för omkring 40% av den totala exporten) har motverkats av överkapacitet på världsmarknaden. Som en följd av överkapaciteten har även konkurrenterna sänkt sina priser, vilket motverkat en starkare volymuppgång för Finland.

Tabell 3:1   Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

 

 

1990

1991

1992

1993

1994

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder Totalt

4,8 5,5

0,7 2,3

2,0 3,0

1,5 2,5

4,4 5,0

Priser

14 OECD-länders importriser, SEK Svenska exportpriser Relativpris

2,7 2,0 -0,7

0,9 1,8 0,9

-0,8 -2,3 -1,5

24,9

12,4

-10,0

2,8 2,2 -0,6

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder Totalt

-3,8 -4,7

-5,5 -4,8

-0,9 -2,9

3,0 2,6

7,6 6,6

Exportvolym

14 OECD-länder Totalt

0,8 0,6

-4,8 -2,6

1,1 0,0

4,5 5,1

12,3 11,9

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

All Sveriges marknadsandelsvinster inte blir större beror också på att svensk export av bearbetade varor i högre grad än konkurrentländemas är inriktad på varor som möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt jäm och stål, men också vissa investeringsvaror I en jämförelse med Sveriges 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den största

32


 


skillnaden i att andelen papper och papp samt jära och stål i exporten är    Prop. 1992/93:150 betydligt större för Sverige. Sveriges andel industrimaskiner, telekom-    Bilaga 1.1 munikationsutmstning och vägfordon i exporten är också större än för OECD-genomsnittet.

En del av andelsförlusteraa som även drabbat flertalet OECD-länder kan dessutom förklaras av den ökade konkurrensen från nyindustria­liserade länder som Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på exportmarknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av 1980-lalet.

Diagram 3:2  Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder

Index  1980=100

1980      1982      1984      1986      1988      1990      1992      1994 Källor: OECD, Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Under de senaste två åren har den svenska varuimporten minskat med 5% i volym. Den kraftiga nedgången hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling. Den svaga svenska konjunkturen, med bl.a. fall i industriproduktion, investeringar och privat konsumtion har också bidragit starkt till importraset.

Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge-komponenteraa vägs där samman med avseende på genomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor

År 1991 föll den importvägda efterfrågan med nära 7%. Den starka lageravvecklingen i kombination med de sjunkande maskininvesteringaraa var de viktigaste faktoreraa bakom detta. Under 1992 föll den privata vamkonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringaraa fortsatte att minska. Ett positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd efterfrågan stannade vid drygt 2%. I år fömtses en förskjutning av användningssidan mot mer importtunga delar då efterfrågan för exporten ökar, men den fortsatt svaga inhemska efterfrågan och ett negativt bidrag

33


 


från lagren motverkar en uppgång i den importvägda efterfrågan, som    Prop. 1992/93:150 fortsätter att falla i år Den starka exportlillväxten bidrar i hög grad till    Bilaga 1.1 ökningen med 5 1/2% av den importvägda efterfrågan nästa år

Tabell 3:2  Importvägd efterfrågan på bearbetade varor

Bidrag till förändringen av importvägd efterfrågan, procentenheter

 

 

1991

1992

1993

1994

Offentlig vamkonsumtion Privat varukonsumtion Byggnadsinvesteringar Maskininvesteringar Export av bearbetade varor Lagerförändringar

Importvägd efterfrågan Import av bearbetade varor

0,3 0,3 -0,2 -3,7 -0,8 -2,5

-6,7

-7,5

0,6 -2,0 -0,3 -2,8 -0,2

2,3

-2,4 -1,1

-0,0 -1,6 -0,5 -0,7 1,9 -0,6

-1,5

-2,9

-0,1 -0,2 -0,4 0,9 4,6 0,8

5,6 6,0

Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta kan ses som en effekt av den tilltagande intemationella specialiseringen som kännetecknar världsekonomin. Ekonometriska skattningar lyder på att importen har ökat med 1,5-2% per år under 1980-talet på gmnd av denna faktor I år finns det dock flera faktorer som bidrar till att importen av bearbetade varor faller snabbare än den importvägda efterfrågan. Under överhettningsåren mot slutet av 1980-talet drevs importandelen upp av del extremt höga kapacitetsutnyttjandet. Under den följande konjunktumedgången återgår importandelen lill mer normala nivåer. Ett armat skäl är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen.

Importpriset för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntas en ökning med 10 1/2%, vilket till största delen förklaras av deprecie­ringen av den svenska kronan. Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan och de pressade hemmamarknadsprisema gör att såväl exportörema till Sverige som importörema här i landet pressar sina marginaler Importpriseraa bedöms ändå stiga avsevärt snabbare än hemmamarknadspriseraa. Under perioden november 1992 t.o.m. febmari 1993 hade importpriset för varor stigit med 11% och hemmamarknadspriset med knappt 1%. Hemmaproduktionen stärker därmed sin konkurrenskraft och beräknas i år vinna andelar, då importen av bearbetade varor utvecklas svagare än den importvägda efterfrågan.

Även i samband med devalveringama i början av 1980-talet föll hemmamarknadsprisema i förhållande till importpriseraa för bearbetade varor Utvecklingen av inhemsk efterfrågan såg emellertid helt annor­lunda ut då än nu. Importen av bearbetade varor ökade starkt andra halvåret 1983, men ändå inte lika kraftigt som den importvägda efterfrågan, vilket indikerar att importen då tappade andelar på den svenska marknaden. Att importökningen hölls tillbaka förklaras just av

34


 


relalivprissänkningar för hemmaproduktionen under 1982 och första delen av 1983, som får effekt med viss eftersläpning. För helåret 1983 steg dock importen av bearbetade varor något snabbare än den importvägda efterfrågan, vilket förklaras av en hög efterfrågeandel för särskilt importtunga investeringsvaror under första halvåret 1983.

Tabell 3:3  Export och import av varor


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


 

 

 

Miljarder

kr.

1992

Procentuell volymutveckling 1992           1993           1994

Procentuell

prisutveckling

 

 

1992

1993

1994

Varuexport

 

 

 

 

 

 

 

Bearbetate varor

275,3

0,0

5,1

11,9

-2,3

12,4

2,2

Fartyg

3,3

42,8

15,7

-33,1

-2,0

18,7

5,7

Petroleumprodukter

9,3

14,1

4,0

-5,5

-16,8

19,0

6,0

Övriga råvaror

38,1

0,4

3,5

6,7

-3,0

10,5

5,0

Sumina Varuexport

326,0

1,2

4,9

9,7

-3,2

12,5

3,2

Varuimport

 

 

 

 

 

 

 

Bearbetade varor

227,6

-1,1

-2,9

6,0

-2,1

10,5

3,0

Fartyg

2,5

-44,5

30,4

-39,8

-4,7

14,5

5,5

Råolja

13,6

2,9

2,5

0,0

-10,1

29,0

10,0

Petroleumprodukter

10,4

9,9

6,0

-3,0

-12,6

27,0

6,5

Övriga råvaror

35,9

2,9

-0,6

0,9

-3,1

15,0

5,0

Summa Varuimport

289,9

-0,2

-1,2

3,6

-3,6

12,0

4,3

Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

3.2 Bytesbalans

Bytesbalansen uppvisade 1992 ell underskott på 30 miljarder kr, motsvarande ca 2% av BNP. För 1993 och 1994 fömtses en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en ökning av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott på knappt 35 miljarder kr och väntas i år förbättras med nära 30 miljarder kr för att nästa år visa elt rekordstort överskott på nästan 90 miljarder kr Trots betydande underskott i avkastning på kapital även nästa år beräknas bytesbalansen visa ell överskott 1994 motsvarande drygt 2% av BNP.

Trots deprecieringen av kronan försämras inte Sveriges terms of trade (exportpris/importpris). Exportpriseraa på varor stiger i år t.o.m. något snabbare än importprisema. Visserligen medför deprecieringen ett kraftigt genomslag på importprisema, som stiger med 12%, men den svaga inhemska efterfrågan och utvecklingen av hemmamarknadsprisema gör ändå all exportöreraa till Sverige håller tillbaka sina priser på varor hit och pressar sina marginaler. Samtidigt beräknas Sveriges exportpris för varor stiga med 12 1/2% i år, då företagen sannolikt tar ul en relativt stor del av "deprecieringsutrymmet" till marginalförstärkning. Fömtom att Sveriges terms of trade förbättras något uppnås redan i år kraftigt positiva effekter av exportens resp. importens volymutveckling på handelsbalansen.

Underskottet i tjänstebalansen bedöms krympa med 7,5 miljarder kr under perioden 1993-1994 vilket förklaras av en förbättring i så gott som


35


 


samtliga delposter, men främst en minskning i underskottet för resevaluta    Prop. 1992/93:150

för första gången  på tio  år  Resevalutainkomsterna bedöms  under    Bilaga 1.1

prognosperioden 1993-1994 stiga med 15% i volym till följd av de

minskade relativprisema på turisttjänster i Sverige, i kombination med

den  intemationella konjunktumppgången.   Svenska turisttjänster blir

betydligt billigare  för utländska turister  som en  följd  av kronans

depreciering. Resevalutautgifierna beräknas avla kraftigt i volym (-22%

perioden 1993-1994) i samband med fallet i privat konsumtion och

minskningen i hushållens disponibla inkomster Deprecieringen av kronan

har medfört  avsevärda kostnadsökningar  för utlandsresandet,  vilket

motverkar de positiva effektema på resevalutanettot räknat i löpande

priser

Tabell 3:4  Bytesbalans

Miljarder kr.

 

 

1990

1991

1992

1993

1994

Varaexport Varaimport Korrigeringspost

339,9

323,9

-1,3

332,8

301,3

-1,3

326,0

289,9

-1,6

384,9

320,9

-1,4

435,7

346,6

-1,4

Handelsbalans

14,7

30,1

34,5

62,6

87,7

Sjöfartsnetto Övriga transporter Resevaluta Övriga tjänster

9,5

1,7

-19,0

-7,4

10,0

2,1

-20,5

-0,5

8,5

1,2

-21,3

-0,7

10,1

1,9

-18,2

-2,5

10,9

2,4

-17,0

-1,0

Tjänstebalans

-15,2

-8,9

-12,2

-8,8

-4,7

Löner'

0,4

0,6

0,7

0,8

0,8

Avkastning på kapital därav räntenetto återinvesterade vinstmedel

-27,0

-42,2

9,2

-30,1

-45,2

8,2

-37,9

-50,0

6,3

-43,8 -56,5

7,1

-34,9

-49,0

8,6

Övriga transfereringar

-13,5

. -12,4

-14,8

-14,0

-14,5

Bytesbalans

Andel av BNP

-40,6

-3,0

-20,7

-1,4

-29,7

-2,1

-3,3

-0,2

34,4

2,3

' I överenskommelse med rekommendationer från IMF ingår inte längre löner som delpost i övriga tjänster. Dessa har lyfts ur och redovisas separat som faktor­inkomster i bytesbalansen.

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsatt stort underskott, men det beräknas nästa år minska med 9 miljarder kr Underskottet i räntenettot förbättras då med 7,5 miljarder kr Den räntebärande skulden till utlandet minskar nästa år, vilket förklaras bl.a. av förbättringen i bytesbalansen samt en svag utveckling av utlandsinvesteringaraa. Räntenettot försämras emellertid i år, vilket delvis beror på en övergång från kortfristig till mer långfristig upplåning förra året, som vanligen genererar halvårs- eller helårsvisa räntebetalningar. En stor del av denna typ av lån som togs 1992 belastar följaktligen räntenettot först 1993.

36


 


Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderna under hösten förra året får således en uppdragande effekt på räntebetal­ningama i år

Vidare bidrar fallet i kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar Den räntebärande nettoskulden till utlandet har skrivits upp med en växelkurseffekt på över 80 miljarder kr. för perioden 1992-1993. Förändringar i det europeiska valutasystemet hösten 1992 har också påverkat utlandsskulden eftersom t.ex. D-marken stärkts mot andra valutor, vilket inneburit valutakursförluster på utlandslån.

Under hösten 1992 ökade staten sin utlandsupplåning i ungefär sainma omfattning som den privata sektora amorterade av utlandslån. Den statliga upplåningen är huvudsakligen långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen räntebetalningar först i år

En successiv nedgång i marknadsräntoraa i år och nästa år får en positiv effekt på räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas avta. En minskning med en procentenhet i räntenivån för nettoskulden innebär en förbättring i räntenettot med ca 7 miljarder kr Räntefallet i år får störst genomslag nästa år eftersom ränteförändringar, som tidigare redovisats, får effekt med ca ett halvårs eftersläpning. Förbättringen i räntenettot 1994 har beräknats till 7,5 miljarder kr

Diagram 3:3 Sveriges bytesbalans uppdelad pä handels- och tjänstebalans samt netto av transfereringar totalt som andel av BNP


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


] Varor och tjänster \

-1


-3-


1 Transfereringar")"


 


1985


1987


1989


1991


1993


 


Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet

De utländska direktinvesteringama i Sverige bedöms i det närmaste balansera de svenska i utlandet under prognosperioden 1993-1994. Mönstret under den senare hälfien av 1980-talet, då utlandsinveste­ringaraa genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då netio-


37


 


utflödet för direktinvesteringama uppgick till ca 6 miljarder kr, att    Prop. 1992/93:150 jämföra med hela 72 miljarder kr årel innan. Även förra årel uppgick    Bilaga 1.1 nettoutflödet till endast omkring 6 miljarder kr

Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinveste­ringama i Sverige. De steg från ca 12 miljarder kr 1990 till 35 miljarder kr  1991. För 1992 föll nivån markant, till endast 1,5 miljarder kr

Nedgången i både de svenska och utländska direktinvesteringama hör sannolikt samman med den intemationella lågkonjunkturen, ränteupp­gången, skuldsaneringen, den negativa vinstutvecklingen m.m. Det finns flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinveste­ringama i Sverige på sikt. Den markanta förbättringen av näringslivets konkurrenskraft, den mycket gynnsamma vinstutvecklingen framöver samt fördelaktig företagsbeskattning kan väntas stimulera ufländska investeringar i Sverige. Det har dessutom blivit lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft ijanuari 1992.

38


 


4  Industrin

4.1  Produktion och konkurrenskraft

Sänkningen av arbetsgivaravgiftema från den 1 januari 1993, en kraftig produktivitetsökning och deprecieringen av kronan ger en avsevärd förbättring av industrins konkurrenskraft i år. Deprecieringen ger också ett stort utrymme för företagen all förbättra sina vinstmarginaler Detta bidrar till att skapa gynnsamcma betingelser för industriproduktionen, men den svaga efterfrågan både intemationellt och på hemmamarknaden gör att uppgången fördröjs.

Revideringen av nationalräkenskapema för de senasie åren visar en gynnsammare utveckling av industriproduktionen, särskilt för 1990, än tidigare uppgifter Fallet i Sveriges industriproduktion inleddes först tredje kvartalet 1990. Produktionen minskade år 1990 med 0,6% istället för med 2% enligt de tidigare nationalräkenskapema. Industriproduk­tionen har fallit med sammanlagt 8% under åren 1990-1992. Tidigare uppgifter visade en nedgång med ca 10% för samma period.

Revideringen av industriproduktionen för de senaste åren innebär att bilden av produktionens utveckling i förhållande till kapacitetsulnyttjandet nu ser annorlunda ut än tidigare. Den gynnsammare utvecklingen av produktionen 1989 och 1990 innebär att produktionsnivån justerats upp och produktionsfallet i förhållande till kapacitetsutnyiijandet inte blev så kraftigt som enligt den tidigare statistiken. Under nedgångsfasen från tredje kvartalet 1990 t.o.m. Qärde kvartalet 1992 kan kapacitetsutslag­ningen nu uppskattas till 6%, att jämföra med 1% under konjunktur­nedgången i början av 1980-talet.

Diagram 4:1   Produktion och kapacitetsutnyttjande i industrin


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 

 

 

 

 

lnde> 104-

100-

3:e kvartalet 1990=100

 

'"''X;.

96 92

X,''---.                       1 Kapacitetsutnyttjande!

88-

\

\

84-Rn .

1 Industriproduktion!                    

 


1991


1992


1993


 


Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet


39


 


Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt ha kunnat Prop. 1992/93:150 producera ca 12% mer fjärde kvartalet 1992. Den beräknade ökningen Bilaga 1.1 i industriproduktionen 1993-1994 med totalt 9% skulle därmed inle innebära någon omedelbar risk för flaskhalsar och brist på arbetskraft. En alternativ beräkning i kapitel 13.4 visar emellertid att den möjliga ökningen av industriproduktionen med dagens kapitalstock begränsas till ca 8% från 1992 års nivå. Det finns därmed behov av att industrins investeringar kommer igång relativt snabbt för att undvika att industrin redan nästa år slår i kapacitetstaket. Den gynnsamma vinstutvecklingen talar emellertid för att de nödvändiga investeringama kommer att komma igång och att industrikapaciteten åter ökar (se kapitel 13.4).

I år bedöms industriproduktionen ta fart under andra halvåret som en följd av uppgången inom i första hand exportindustrin. Första halvåret väntas däremot bli svagt, då företagen planerar för en förhållandevis kraftig lageravveckling. Industribarometern från mars visar att 35% av företagen anser att deras färdigvamlager är för stora och 1/4 av företagen planerar för lagerneddragningar under andra kvartalet. Produktions­uppgången i år motverkas dessutom av den fortsatt svaga efterfrågan från både export- och hemmamarknaden. Industriproduktionen föll dessutom kraftigt fjärde kvartalet förra året, och detla s.k. underhäng bidrar också till att industriproduktionen beräknas bli oförändrad mellan årsgenom­snitten 1992 och 1993, trots en relativt kraftig uppgång under andra halvåret. Nästa år visar prognosen däremot en stark ökning med 9%, då vi istället får ett betydande "överhäng" från den relativt snabba tillväxten andra halvåret 1993. Uppgången väntas fortsätta, främst i samband med den accelererande exportlillväxten. Detta bidrar också till en mycket kraftig produktivitetstillväxt inom industrin.

Tabell 4:1   Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

 

 

1991

1992

1993

1994

Industriproduktion

-4,7

-3,0

0,0

9,0

varav

 

 

 

 

basindustri

-3,0

1,2

2,3

6,1

Verkstadsindustri exkl. varv

-6,8

-4,9

-0,5

12,5

Övrig industri

-3,0

-2,6

-0,6

6,3

Konkurrenskraft

 

 

 

 

Lönekostnad per timme

7,6

4,2

0,8

5,5

Produktivitet

1,5

4,3

6,4

4,8

Enhetsarbetskostnad, (ULC)

6,0

-0,1

-5,3

0,7

14 OECD-länders ULC

4,3

1,7

0,8

0,9

14 OECD-länders ULC, SEK

4,5

0,6

22,5

1,4

Relativ ULC, SEK

1,4

-0,7

-22,7

-0,7

Anm.:  Konkurrentländernas  ULC  (Unit Labour Cost,  dvs.  arbetskostnad per producerad enhet) och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmaproduktion på exportmarknaden. Konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området är inte inkluderad. Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet.

40


 


Beräkningen av industrins arbetskostnad per producerad enhet bygger Prop. 1992/93:150 nu delvis på uppgifteraa om produktivitetsutvecklingen i industrin enligt Bilaga 1.1 de reviderade nationalräkenskapema. Dessa uppgifter överensstämmer numera med motsvarande uppgifter i industristatistiken. Tidigare skilde sig källoraa åt bl.a. vad gäller produktion och produktivitet. Stalis-tikomläggningen har visat att industristatisliken tidigare överskattade utvecklingen i industrins konkurrenskraft medan nationalräkenskaperaa underskattade den.

Industrins produktivitet steg förra årel markant, med 4,3%, vilket ungefär uppvägde ökningen i industrins lönekostnad. Därmed var arbetskostnaden per producerad enhet (Unit Labour Cost, ULC) så gott som oförändrad. Konkurrentländernas ULC beräknas däremot ha stigit med nära 2%.

Trots att kronans koppling till ecun släpptes den 19 november förra året apprecierades kronan effektivt mot konkurrentländemas valutor med ca 1% mellan årsgenomsnitten 1991 och 1992. Det förklaras till stor del av att dollarkursen föll kraftigt tidigare under 1992. Räknat i gemensam valuta begränsades därmed fallet i industrins relativa ULC till knappt 1% 1992.

Valutakursema antas under prognosperioden rent tekniskt ligga kvar på genomsnittskursema för mars månad i år, vilket konkurrentvägd appreciering mot kronan med 21,5% 1993.

Fömtom det kraftiga bidraget från kronans depreciering till industrins konkurrenskraft ökar produktiviteten i år med drygt 6%. 1 konkur­rentiändema väntas en produktivitetstillväxt inom industrin på 3 1/2% i år Den snabba produktivitetsökningen inom svensk industri hör bl.a. samman med att företagens tidigare satsningar på olika slag av rationa­liseringar, teknikutveckling av produktionsprocessen, omorganisation m.m. nu börjar mogna ut.

Medan timlönen i industrin bedöms stiga i år med 4 % sänks de sociala kostnaderaa med 3,1%. Följaktligen stiger lönekostnaden per timme med knappt 1 %. Den starka produktivitetstillväxten bidrar till att industrins ULC beräknas minska med omkring 5% i år medan den stiger med knappt 1 % i konkurrentländerna.

Räknat i gemensam valuta uppgår förbättringen i industrins konkur­renskraft (relativa ULC) till nära 23% 1993 och med ca 24% för hela perioden 1992-1994. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande förbättring uppgick till drygt 21% under perioden 1982-1983 (se även kapitel 14.1).

41


 


Diagram 4:2  Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt     Prop   1992/93" 150

14 OECD-länder 1980-1994                                                      di        i  i

Bilaga 1.1

Index 1980=100 140-


130

120

110

100

90

80

70

I Nationell vaiuta |      /

I Gemensam valutä~j

1980       1982       1984      1986       1988      1990       1992       1994


Källor: OECD, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet

4.2  Lönsamhet

År 1992 nådde industrins lönsamhet en bottennivå. Försämringen hör samman med det kraftiga efterfrågefallet för flertalet industribranscher både på export- och hemmamarknaden, överkapacitet, fall i försäljnings­prisema etc. Vinstfallel kan också bero på andra faktorer som t.ex. för långsam produktutveckling jämfört med konkurrentema och därav följande marknadsandelsförluster Till detta ska läggas industrins ökade kostnadsproblem och försämrade konkurrenskraft från senare delen av 1980-talet.

Företagens finansiella ställning har dessutom försvagats av ökade räntekostnader, både som en följd av den tidigare kraftiga upplåningen för investeringar och som en följd av höjd räntenivå. De högre ränte­nivåeraa i samband med valutaoron hösten 1992 påverkade resultaten. Dessutom gjorde många företag omfattande valutakursförluster i samband med kronans depreciering.

Sedan 1990 har ökningstakten i insatsvamkostnadema per producerad enhet för industrin (se tabell 4:2) dämpats markant. Förra året var de så gott som oförändrade. Ökningstakten i lönekostnadema per timme dämpades från 11,4% 1989 till 3,3% 1992. Ökningstakten för industrins rörliga kostnader totalt per producerad enhet föll från 7,8% till -0,4% under samma period. Produktpriseraa höjdes i allt långsammare takt under perioden för all t.o.m. minska 1992. Bruttomarginalen, d.v.s. bmttoöverskottet  som andel av bmttoproduktionsvärdet, pressades där-


42


 


med, trots fallet i de rörliga kostnadema. Brattomarginalen har krympt under de senaste fem åren.

Den här presenterade prognosen över industrins lönsamhet baseras på nationalräkenskapema och inte på företagsstatistiken. Beräkningen av brattomarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt. I prognosen beräknas bruttomärginalen som bmttoöverskott i procent av bmttoproduktionsvärdet. Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som äterstår av förädlingsvärdet då lönekostnadema räknats bort. I företags­ekonomiska termer motsvaras bmttoöverskottet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar. Brattomar­ginalen motsvarar i företagsstatistiken rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen.

Diagram 4:3   Industrins bruttomarginal 1980-1994

Procent 13


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


1980      1982      1984      1986      1988      1990      1992      1994 Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet

Brattomarginalen beräknas stiga i år med ca 5 procentenheter, vilket innebär att förlusteraa under de senaste åren mer än återhämtas. En stor del av förbättringen förklaras av det utrymme för marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger Deprecieringen gynnar ex­portföretagen, men för de hemmamarknadsorienterade företagen pressas marginalema, dels till följd av den svaga inhemska efterfrågan och prisutvecklingen, dels p.g.a. de höjda importpriseraa på insatsvaror

Industrins vinstandel, d.v.s. driftsöverskottet bmtto som andel av förädlingsvärdet, beräknas 1994 ligga på en rekordhög nivå, l.o.m. över toppnivåerna under 1980-talet. Den höga vinstandelen bör dock ses mot bakgmnd av den kraftiga utslagningen av olönsamma företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet.


43


 


Tabell 4:2   Industrins rörliga kostnader och produktpriser per producerad enhet, marginaler samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


1990


1991


1992


1993


1994


 


3,3 3,8

4,6 3,3

1,4 7,0

Per producerad enhet (procentuell förändring): Förbrukningskostnad Lönekostnad'

Lönekostnad per timme

Produktivitet

Summa rörlig kostnad Produktpris

Bruttomarginal

Marginalförändring p.e.

BruUoöverskottsandel


 

3,6

1,0

0,1

4,0

4,2

7,2

8,0

-1,4

-5,2

0,7

9,5

8,5

3,3

0,8

5,5

2,2

0,4

4,7

6,4

4,8

3,0

-0,4 -0,6

1,8

 

8,5

7,6

7,4

12,3

12,7

•1,3

-0,9

-0,2

4,9

0,3

35,7

22,1

34,4

22,5

25,8


 


Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva avgifter och icke varuan­knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. ■ Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet.

Utvecklingen för verkstadsindustrin blir ännu något gynnsammare än för industrin som helhet. Brattomarginalen väntas stiga markant i år, liksom vinstandelen. Brattomarginalen för verkstadsindustrin exkl. varv beräknas uppgå till omkring 10% 1993-1994, att jämföra med 4,5% bollenåret 1992. De senaste toppnivåeraa uppnåddes åren 1984-1985, då marginalen låg på 10%.

Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senaste två åren, i samband med vikande råvampriser, ökande konkurrens och överkapacitet på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarakostnader som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen kraftigt 1992, för tredje året i följd. Först i år väntas en snabb förbättring i basindustrins vinstutveckling. De rörliga kostnaderaa minskar med 0,5% medan produktpriserna stiger med 5%. Bmttovinstandelen når nästa år lite över 1990 års nivå, vilket ändå är omkring fem procenten­heter under den genomsnittliga nivån för toppåren 1987-1989.

Skogsindustrin har trots successivt sänkta råvamkostnader, personal­nedskärningar och andra kostnadsbesparingar gått med kraftig förlust 1992. Resultatet före extraordinära poster uppgick till -3,7 miljarder kr 1992, vilket kan jämföras med toppvinsten 1989 på drygt 9 miljarder kr I år väntas skogsindustrins insatsvarapriser fortsätta minska, bl.a. lill följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energi­skatten. Energiskaitesänkningen har beräknats minska skogsindustrins kostnader med 900 miljoner kr Till della ska läggas den stora deprecie­ringen av den svenska kronan samt sänkningen av arbetsgivaravgifteraa den 1 januari. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att deprecieringen av kronan därmed får ett begränsat genomslag på kostnaderaa.  Vidare förbättras nu konjunkturen i  Nordamerika och


44


 


dollarkursen stärks vilket gynnar skogsindustrins export. Å andra sidan    Prop. 1992/93:150 motverkas uppgången i exporten av dämpad efterfrågan i Europa, och    Bilaga 1.1 särskilt i Tyskland. Sammantaget väntas ändå skogsindustrins bmltomar-ginal i år öka markant.

45


 


5  Näringslivets tjänster                                 Prop. 1992/93:150

Bilaga 1.1 Tjänsteproduktionen i samhället kan delas in i två olika gmpper beroende

på hur den  finansieras.   Offentliga tjänster är sådana som  främst

finansieras genom skatter Övriga tjänster, där kostnaden till övervägande

del debiteras användaren, klassificeras som näringslivets tjänster Detta

innebär att tjänster producerade av statliga och kommunala bolag och

affärsverk räknas till näringslivels tjänster  Trots detta används ofta

benämningen privata tjänster synonymt med näringslivets tjänster  I

kapitlet används denna vedertagna omskrivning.

Den privata tjänstesektora har blivit allt mer betydelsefull. I produk­tions- och sysselsättningstermer har denna sektom varit större än industrisektorn alltsedan slutet av 1970-talet. Ökningen är sannolikt delvis en konsekvens av höjd levnadsstandard som vridit över hushållens efterfrågan mot en större andel tjänstekonsumtion. Denna faktor skulle ha bidragit till en ännu större tillväxt av privat tjänstesektor om inte tjänsteproduktionen inom den offentliga sektom samtidigt expanderat kraftigt. En ytterligare förklaring till den starka tillväxten för de privata tjänstema är den utbredda avknoppningen av tjänstefunktioner från förelag som i övrigt sysslar med vamproduktion. Detta är dock i gmnden en definitionsfråga, eftersom dessa tjänster producerades även tidigare, men i en annan sektor

Från 1990 har industrins produktion minskat kraftigt i volym. Detta fick tidigt återverkningar på den del av tjänstesektom som levererar tjänster till andra företag, sk. producenttjänster Totalt hölls efterfrågan på tjänster uppe så länge den privata konsumtionen fortfarande ökade. Under förra året föll även den privata konsumtionen, vilket medförde att sysselsättningen totalat sett minskade inom den privata tjänstesektom.

I diagram 5:1 framgår hur sysselsättningen utvecklats inom den privata tjänstesektorn, gmpperad enligt Svensk näringsgrensindelning (SNI).

Distributionstjänsler (SNI 6) består av detaljhandel, partihandel, hotell och restaurang. Sysselsättningen inom gmppen har sjunkit alltsedan 1989. Fallet för privat konsumtion förra året medförde att detaljhandeln minskade sin försäljningsvolym med drygt 5 % enligt SCB. Utvecklingen väntas bli svag även i år, i synnerhet för sällanköpsvamhandeln. Partihandeln har generellt sett utvecklats sämre än detaljhandeln, som en konsekvens av den starkare inriktningen mot företagssektom. Minskad industriproduktion har därmed påverkat partihandeln mer än detaljhan­deln. Enligt Konjunkturinstitutets tjänslebarometer väntas konjunkturläget inom partihandeln fortsätta att försvagas under året.

Konununikationssektom (SNI 7) var tidigare kraftigt reglerad. Under senare år har den dock blivit allt mer avreglerad, vilket bidragit till en ökad konkurrens för exempelvis buss- och taxitransporter samt in­rikesflyget. Konkurrensen har även ökat för post- och teletjänster, inte minsl genom den snabba tekniska utvecklingen. Antalet arbetade limmar har inom kommunikationssektom minskat kontinuerligt sedan 1990.

46


Diagram 5:1 Arbetade timmar i privat tjänstesektor. Säsongsrensade data.

Index 4:e kvartalet 1987=100 120


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


1988     1989     1990     1991


1992


Anm.: SNI 6: distribution, SNI 7: kommunikation, SNI 8: fmansiella tjänster, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet, SNI 9: övriga tjänster Källor: Statistiska centralbyrån

Det Stora prisfallet på främst kommersiella fastigheter, tillsammans med den djupa lågkonjunkturen har medfört stora problem inom såväl den finansiella sektom (ingående i SNI 8) som inom fastighetsförvaltning (ingående i SNI 8). För bankemas del beräknas de sammanlagda kreditförlusterna ha uppgått till ca 70 mdr kr under Qolåret. Trots fortsatt relativt god intjäningsförmåga har därmed ett flertal banker tvingats vända sig till staten för att inte hamna i en akut insolvenssituation. Betydande krav på kostnadsbesparingar väntas medföra att syssel­sättningen minskar, framför allt inom den finansiella sektora.

Inom uppdragsverksamheten (ingående i SNI 8) har lågkonjunkturen drabbat delbranscheraa olika hårt. Den bransch som hittills klarat sig bäst är juridisk uppdragsverksamhet. Andelen företag inom denna sektor som uppger sig ha fullt kapacitetsutnyttjande har sjunkit någol under del senaste året, men är fortfarande högre än i andra branscher Detla gäller även omdömet om lönsamheten. Den mycket svaga efterfrågan på byggnadsinvesteringar avspeglas i utvecklingen för byggnadskonsulter Drygt 60% av dessa företag uppgav i mars i år minskad sysselsättning jämfört med föregående kvartal. Andelen har ökat kontinuerligt och företagen väntar sig en fortsatt minskad sysselsättning.

Övriga tjänster (SNI 9) riktar sig såväl till hushåll som företag. Antalet arbetade timmar har under de senaste åren legat relativt konstant. Den del av sektom som riktar sig mot privat slulkonsumtion väntas i år möta en sjunkande efterfrågan. I den mån offenlliga tjänster övergår till den privata tjänstesektom väntas dock övriga tjänster expandera.

Utöver rent konjunkturella faktorer kommer tjänstesektora framöver att påverkas av andra mer strakturella faktorer Ett exempel på detta är att


4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 150 Bil. 1.1


47


 


de institutionella spelregleraa för den privata tjänstesektora nu ändras relativt hastigt, bl.a. i samband med ett eventuellt EES-avtal och den därmed sammanhängande lagen om offentlig upphandling (SFS 1992:1528). Dessutom träder den nya konkurrenslagen i kraft 1 juli i år Dessa nya förhållanden medför ökad konkurrens inom tjänsteområ­det, såväl nationellt som interaationellt. Den privata tjänstesektoras inter­nationella konkurrenskraft kommer därmed att ställas allt mer i fokus.

I och med att tjänstesektora är så heterogen är det svårt att kortfattat beskriva utvecklingen av dess konkurrenskraft på ell rättvisande sätt. Möjligheteraa till tjänsteexport skiljer sig radikalt mellan exempelvis sjöfartsnäring och fastighetsförvaltning. En jämförelse av aggregerade data ger dock en viss ledning. Enligt GATT:s beräkningar uppgick Sveriges andel av världens tjänsteexport 1990 till 1,8%, vilket placerade Sverige på 15:e plats i världen. Sverige var samtidigt det 10:e största imporflandet, med 2,1% av världsimporten. Detta förhållande avspeglas i att Sverige sedan mitten av 1980-talet haft etl negativt tjänstenetto i utrikeshandeln.


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


Tabell 5:1   Utrikeshandel med tjänster netto

 

 

 

Andel av OECD:s BNP (1987)

Miljarder USS

 

 

 

 

 

 

 

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

O.sterrike

0,9

3,6

4,9

5,6

5,5

6,7

9,0

9,1

10,2

Belgien

1,1

1,7

2,8

3,1

3,1

3,1

4,2

4,4

4,3

Danmark

0,8

0,7

0,3

0,5

1,3

1,3

2,5

3,2

3,3

Finland

0,7

-0,5

-0,6

-1,0

-1,5

-2,1

-3,0

-3,3

-2,8

Nederländerna

1,7

0,1

-0,9

-0,2

-0,7

0,8

2,2

0,7

1,9

Norge

0,7

0,0

-0,5

-1,1

-0,6

0,1

0,2

0,4

-0,8

Sverige

1,3

-0,6

-1,3

-1,6

-2,2

-3,0

-3,4

-2,2

-2,9

Schweiz

1,4

1,1

1,4

1,7

0,6

0,1

-0,6

0,0

-0,4

Anm.: Tjänster enligt betalningsbalansstatistik inklusive löner. P.g.a annan defmition av försäkringstjänster är dock siffrorna inte direkt jämförbara med betalningsbalansens statistik. Källor: OECD, Sveriges Riksbank.

I tabell 5:1 framkommer att Sveriges tjänsienello under de senaste åren varit sämre än för många andra länder av liknande storlek. Statistiken på tjänsteområdet är förhållandevis outvecklad vilket försvårar jämförelser mellan länder, i synnerhet som det i detta fall handlar om nettolal. Jämförelsen pekar dock på alt den svenska tjänstesektora totalt sett skulle ha en relativt sett svag intemationell konkurrenskraft. Det bör samtidigt uppmärksammas att Sverige inom vissa enskilda sektorer, som sjöfart respektive bygg- och teknikljänster, har en i OECD-perspektiv betydande marknadsandel.

Hur kommer den privata tjänstesektora att påverkas av de nya reglema? Närings- och teknikutvecklinsverket (NUTEK) utreder för EFTA:s räkning vilka effekter den gemensamma marknaden skulle få för tjänstesektom i Sverige. Utredningen är inte färdig, men vissa prelimi­nära resultat föreligger från bl.a. Kommmerskollegium. Vidare har Konkurrensverket undersökt vilka effekter ell EES-avtal skulle få för ett antal svenska marknader, varav en del avser privat tjänsteproduktion. I


48


 


korthet skulle enligt dessa undersökningar effektema av ett EES-avtal bli    Prop. 1992/93; 150

relativt blygsamma för den privata tjänstesektom. Vissa områden, som    Bilaga 1.1

t.ex. marknaden för finansiella tjänster, har redan i hög grad öppnats för

intemationell konkurrens. Inom t.ex. teleområdet, kommer dessutom

svensk lagstifning att gå längre i sin liberalisering än vad EES-avtalet

stadgar

I samband med EES-avtalets ikraftträdande börjar även lagen om offentlig upphandling att gälla. Lagen iimebär på tjänsteområdet att extemt producerade tjänster som köps av offentlig sektor skall vara föremål för anbudsgivning. Om upphandlingen uppgår till etl visst belopp skall den offentliggöras inom hela EES-området. Lagen ökar sålunda ytterligare konkurrenstrycket inom den privata tjänstesektom, samtidigt som möjlighetema till tjänsteexport ökar. Hur mycket den nya lagstift­ningen till slul kommer att betyda för den privata svenska tjänslenäringen är svårt all säga, men det faktum att tjänster i hög utsträckning produce­ras lokall innebär sannolikt att den rena tjänstehandeln inte kommer all öka dramatiskt. Däremot medför den nya förvärvslagen, som trädde i kraft vid årsskiftel 1992/1993, ökade möjligheter för utländska företag och hushåll all förvärva aktier i ett svenskt bolag. Detta får sannolikt som följd all utländska företag kommer att öka sin verksamhet i Sverige genom alt köpa upp svenska tjänsteföretag. Detta kan förväntas bidra till förstärkt konkurrens.

Lagen om offentlig upphandling avser som nänmts upphandling från extem leverantör och inte verksamhet i egen regi. En tendens inom den offenlliga sektora är dock att i allt högre grad utsätta den egna verksam­heten för konkurrens från den privata sektora. Än så länge gäller detta en relativt liten del av verksamheten. Enligt en undersökning av f.d. Statens pris- och konkurrensverk var endast 6% av kommunemas verksamhet 1990 utlagd på entreprenad (exklusive bygg- och anläggnings­arbeten). 1 takt med att utvecklingen lar fart bör marknaden för den privata tjänsteproduktionen kunna öka avsevärt.

Utvecklingen förväntas bli fortsatt svag för den privata tjänstesektora. Enligt Tjänstebarometem räknar en majoritet inom i stor sett samtliga undersökta delbranscher med all konjunkturen mattas inom den egna branschen under första halvåret i år I de allra flesta fall har denna andel dock minskat jämfört med tidigare mätning. Utvecklingen blir sannolikt olika mellan branscher med tanke på de skilda fömtsättningar som gäller för hemmamarknads- respeklive exportmarknadsorienterade företag. Förväntningama är generellt sell mindre pessimistiska gällande exporten inom både partihandel och uppdragsverksamhet. Den del av tjänstesek­torn som levererar tjänster lill exportindustrin kan komma att expandera något, särskilt mot slutet av prognosperioden. Tjänsteförelag som i någol led kommer in i produktion änrnad för inhemsk slulkonsumtion väntas dock möta en vikande efterfrågan. Det kraftiga fallet inom privat konsumtion kommer all drabba delar av tjänsteproduktionen, bl.a. detalj-och partihandeln. Inom detaljhandeln väntas framför allt sällanköpsvam-handelns försäljning falla kraftigt. Fortsatt sjunkande in­vesteringsaktivitet,   framför   allt   på   byggsidan,   medför   yllerligare

49


 


försvagning för byggnadsrelaterade tjänster och viss partihandel. Den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan bör dock dämpa de negativa effekteraa för restaurang och hotell, som annars skulle drabbats hårt av den försvagade inhemska efterfrågan. Totalt väntas sys­selsättningen inom privat tjänstesektor falla med 4,1% 1993 och ytterligare 0,8% 1994. Produktionen väntas inte minska fullt så mycket, vilket medför att produktiviteten ökar med 2,5 resp 0,9%. En förklaring till den kraftiga produktivitetstillväxten är att produktionen hålls uppe av personer som deltar i olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, exempelvis ungdomspraktik. Dessa personer inräknas inte i den för sektora registrerade sysselsättningen, vilket innebär att den beräknade produktiviteten stiger

Diagram 5:2 Varsel om uppsägning inom privat tjänstesektor

Antal personer per månad, 3-månaders glidande medelvärde 7000


Prop. 1992/93:150 Bilaga 1.1


 


1990


1991


1992


1993


 


Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen


50


 


6 Arbetsmarknad

Situationen på arbetsmarknaden fortsatte att försämras under inledningen av 1993. Arbetslösheten steg till ca 7,5% av arbetskraften samtidigt som närmare 5 % deltog i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Någon ljusning från efterfrågesidan kan inle heller skönjas. Nyanmäl­ningar av lediga platser till landets arbetsförmedlingar fortsätter att falla från ett redan tidigare rekordlågt antal. Antalet varsel om uppsägningar samt konkurser kvarstår dessutom på en mycket hög nivå och bristen på arbetskraft är enligt företagen i stort sett hell obefintlig. Sammanlaget indikerar detla ett fortsatt mycket svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden.

Diagram 6:1   Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser

60 50 40 30 20

10

O

Tusental 70

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

\

\

\

 

\

\    A

V     \

 

 

 

 

 

\

 

\

y / / /

'"-''--

~  /

 

 

\

n

1 Led

gg

plaiser

1                         V \