Prop.
1992/93:133
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 november 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att det pensionsanknutna premiegrundande alle-
manssparandet avbryts med verkan från den 6 november 1992. Detta
innebär att insättningar som efter den dagen görs på allemansfondskonton
knutna till det premiegrundande allemanssparandet inte berättigar till
någon sparpremie.
Regeringen kommer i en senare proposition att lämna förslag om bl.a.
hur intjänade sparpremier skall beräknas och när dessa skall tillföras
spararna.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 133
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:689) om pensionsanknutet
premiegrundande allemanssparande
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1992:689) om pensionsanknutet
premiegrundande allemanssparande skall föras in en ny paragraf, 7 §, av
följande lydelse.
7 §
I denna paragraf betyder
stoppdagen', den 6 november 1992,
den förkortade sparperioden: perioden från och med den 1 september
1992 eller den senare dag då spararen anmälde sig till det pensionsan-
knutna premiegrundande allemanssparandet till och med stoppdagen.
Insättning på premiegrundande konto som görs efter stoppdagen ger
inte rätt till någon sparpremie.
För att spararen skall ha rätt till sparpremie på grund av sparande som
skett under den förkortade sparperioden krävs att spararen inte innan
premien tillförs kontot gör uttag från kontot som medför att antalet
andelar på kontot understiger antalet andelar på stoppdagen. Antalet
andelar på kontot behöver dock inte överstiga det lägsta av följande antal,
nämligen
- det antal som har tillförts kontot under den förkortade sparperioden,
och
- 2 400 dividerat med den genomsnittliga anskaffningskostnaden för
samtliga andelar som har anskaffats under den förkortade sparperioden.
Bestämmelser i 1-6 §§, som strider mot vad som sägs i denna paragraf,
gäller inte.
Prop. 1992/93:133
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på
den kom ut från trycket i Svensk författningssamling.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Laurén, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Löntagarfonderna avvecklades vid utgången av år 1991 (prop.
1991/92:36, bet. 1991/92:FiU9, rskr. 1991/92:91, SFS 1991:1857). Som
motiv för avvecklingen av fondema angavs i huvudsak följande. Statens
grundläggande näringspolitiska uppgift är att skapa en gynnsam miljö för
företagandet i form av ett stabilt och väl fungerande regelverk. De bästa
förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi skapas genom ett enskilt
ägt och decentraliserat näringsliv. Statligt ägande av stora delar av
näringslivet försämrar effektiviteten i ekonomin och leder till ett svagt
produktionsresultat. Den ställning som staten har när det gäller att
utforma regler för privat näringsverksamhet gör det olämpligt att staten
samtidigt ikläder sig rollen som ägare av företag. En intressekonflikt
uppkommer om staten som ägare av företag samtidigt utformar de regler
som gäller för näringslivets verksamhet. De olika motiv som anfördes för
tillskapandet av fondema håller inte för en närmare granskning.
1 avvecklingspropositionen konstaterades att avvecklingen skulle
genomföras på ett sådant sätt att den blev definitiv, dvs. någon möjlighet
borde inte finnas att föra tillbaka medel som förvaltades av löntagarfon-
derna till fonder med samma eller liknande syften. Förvaltningen av
löntagarfondernas tillgångar överfördes i samband med avvecklingen till
en avvecklingsstyrelse (Fond 92-94) som har till uppgift att förvalta
tillgångarna i avvaktan på en total utskiftning.
I propositionen angavs som målsättning att utskiftningen skulle vara
genomförd senast den 1 juli 1994. Vidare anfördes att frågan om hur de
samlade fondtillgångama slutligt skulle användas borde bli föremål för
fortsatt beredning. Tillgångarna borde emellertid användas på ett sådant
sätt att enskilt ägande och sparande stimulerades samt att möjligheterna
att varaktigt uppnå en högre ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin
stärktes. Främjandet av forskning och utbildning vid främst universitet
och högskolor omnämndes särskilt, liksom att överföring av fond-
förmögenhet kunde ske i form av sparpremier till sparare som sparade
i en allemansfond.
I propositionen om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.
(prop. 1991/92:92) lämnade regeringen i enlighet med vad som tidigare
aviserats förslag till hur utskiftningen av tillgångarna i de förutvarande
löntagarfonderna borde gå till. De förslag som därvid förelädes riksdagen
gick ut på att de medel som frigörs från de förutvarande löntagarfonderna
dels skulle avsättas till forskningsändamål, dels användas för sparstimule-
rande åtgärder. I sistnämnda syfte föreslogs införande av ett pensionsan-
knutet premiegrundande allemanssparande. I propositionen framfördes
även att de som av olika skäl inte deltog i den föreslagna sparformen, av
rättviseskäl, borde få del av löntagarfondernas tillgångar. För att inte
minska incitamenten för ett framtida sparande ansågs emellertid att det
belopp som dessa sparare kunde komma i åtnjutande av borde vara
mindre och dessutom bundet under en längre tid än vad som skulle gälla
för dem som deltog i det premiegrundande sparandet. Slutligen angavs
1 propositionen att en del av löntagarfondernas tillgångar borde användas
för främjande av små och medelstora företag.
Det pensionsanknutna premiegrundande allemanssparandet utformades
som ett specialreglerat sparande inom allemanssparandet. Sparandet som
skulle stå öppet för alla som var folkbokförda i Sverige skulle endast
kunna ske i en allemansfond och vara förenat med en skattefri sparpremie
på 1 200 kronor för dem som under en tolvmånadersperiod sparat minst
2 400 kronor under sparperioden den 1 september 1992 - den 31 augusti
1994. Sparpremien skulle senast den 31 december 1994 tillföras spara-
rens allemansfondskonto om förutsättningarna för erhållandet av premien
uppfyllts. När premien tillförts spararens konto skulle det lägsta tillåtna
sparbeloppet och sparpremien vara spärrade på kontot fram till utgången
av år 1997.
Vid finansutskottets behandling av propositionen anslöt sig utskottet
till huvuddragen i utskiftningsförslaget. I anledning av motion
1991/92:FiU37 gjordes emellertid en precisering i fråga om hur stödet
till de små och medelstora företagen borde utformas. Detta borde enligt
utskottets mening kanaliseras via ett nytillskapat riskkapitalbolag som
skulle tillföras 6,5 miljarder kronor ur löntagarfondernas tillgångar.
Riskkapitalbolagets uppgift angavs vara att på kommersiella villkor bidra
till finansieringen av små och medelstora företag. Utskottet erinrade i
betänkandet om det angelägna i att även de som av en eller annan orsak
inte skulle komma att delta i det premiegrundande allemanssparandet
skulle få del av löntagarfondernas tillgångar och menade att en möjlighet
skulle kunna vara att i samband med privatiseringen av riskkapital-
bolaget låta dessa personer komma i fråga som ägare.
Riksdagen följde utskottets förslag (bet. 1991 /92:FiU21, rskr.
1991/92:339). Den 1 juli 1992 trädde lagstiftningen om det pensionsan-
knutna premiegrundande allemanssparandet (SFS 1992:689) i kraft och
sparande kunde påbörjas den 1 september 1992.
I den överenskommelse om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin som den 20 september 1992 träffades mellan regeringen och
Prop. 1992/93:133
Socialdemokratiska arbetarepartiet ingick att utdelning av sparpremier Prop. 1992/93:133
ur de förutvarande löntagarfonderna skulle avbrytas under förutsättning
att detta inte skulle möta rättsliga hinder. Vid ett eventuellt avbrytande
skall enligt överenskommelsen intjänade premier tillgodoräknas spararna
och kompensation för eventuella förluster som i detta sammanhang
åsamkas berörda institutioner prövas.
Den 24 september 1992 gav regeringen professorn Ulf Bemitz och
advokaten Bertil Södermark i uppdrag att studera de rättsliga aspekterna
vid ett eventuellt beslut om att avbryta det premiegrundande allemansspa-
randet. Uppdraget omfattade att
- analysera de rättsliga förutsättningarna för att avbryta det premiegrun-
dande allemanssparandet och konsekvenserna av ett sådant beslut,
- göra en bedömning av de rättspolitiska effekterna av ett beslut om
avbrytande av sparandet,
- göra en bedömning av om och i vilken omfattning olika intressenter,
såsom sparare och fondbolag, som kan komma att lida skada vid ett av-
brytande av sparandet, bör kompenseras av staten.
Vid sin bedömning hade utredningsmännen att utgå från att ett beslut
om att avbryta sparandet inte skall ges retroaktiv verkan.
I ett utlåtande av den 26 oktober 1992 presenterade utredarna sitt
resultat. Utredarnas slutsats gav vid handen att rätten till sparpremien
endast vilar på offentligrättslig reglering, dvs. grunden utgörs av den av
riksdagen antagna lagen om pensionsanknutet premiegrundande allemans-
sparande. Några för staten - såvitt gäller rätten till sparpremien -
bindande civilrättsliga avtal föreligger inte. För det fall sparformen skall
avbrytas förordade utredningsmännen att detta sker på ett sådant sätt att
det inte medför någon retroaktivitet. Enligt utredarna talar starka skäl för
att ett avbrytande sker så att de sparare som anmält sig till sparformen
innan en ny lag utfärdas varigenom sparformen avbryts skall ha rätt att
fortsätta sitt sparande på oförändrade villkor.
Mitt förslag: Det pensionsanknutna premiegrundande allemans-
sparandet avbryts med verkan från den 6 november 1992. Av-
brytandet innebär att insättningar på premiegrundande konto som
görs efter nämnda datum inte ger någon rätt till sparpremie.
Skälen för mitt förslag: Efter överläggningar har regeringen och
Socialdemokratiska arbetarepartiet enats om att det pensionsanknutna
premiegrundande allemanssparandet bör avbrytas med verkan från den
6 november 1992. Avbrytandet innebär att insättningar som görs på
premiegrundande konto efter den angivna dagen inte ger någon rätt till
sparpremie. Sparande som skett fram till avbrytandet skall däremot ge
rätt till en proportionell premie.
Det har diskuterats om ett avbrytande av sparandet på det föreslagna Prop. 1992/93:133
sättet har sådana inslag av retroaktivitet som gör det oacceptabelt från
rättspolitiska utgångspunkter. Jag gör följande bedömning.
Något förbud i lag mot retroaktivt verkande ändringar i lagar av det nu
aktuella slaget, som i grunden är gynnande för medborgarna, finns inte.
Som jag nyss angett skall vidare en proportionell premie utgå för det
sparande som har skett före den 6 november 1992, vilket påtagligt
minskar de negativa effekterna av avbrytandet. Med hänsyn härtill och
till att förslaget i praktiken omgående blir känt för spararna, så att den
som så önskar kan avbryta sitt nysparande, finns det enligt min mening
inte något hinder mot att avbrytandet får verkan även för tid innan
lagändringen har trätt i kraft. Som en jämförelse kan erinras om att
avbrytandet sker i förmer som enligt 2 kap. 10 § andra stycket regerings-
formen kan godtas för införande av retroaktiv skattelagstiftning.
Frågan om hur sparpremien närmare skall beräknas och vilka villkor
som i övrigt skall gälla beträffande rätten till sådan premie bör bli
föremål för ytterligare beredning. I avvaktan på att ett slutligt förslag
härom utarbetas bör för att rätt till sparpremie skall föreligga krävas att
behållningen på det premiegrundande kontot den 6 november 1992, dock
högst 2 400 kronor eller det lägre belopp som under den förkortade
sparperioden brutto har tillförts kontot, skall stå kvar på kontot till dess
att premien tillförs kontot.
Även andra med avbrytandet sammanhängande frågor behöver
övervägas ytterligare. Till dessa hör frågan om kompensation från staten
till fondbolagen. Vidare behöver de skattebestämmelser avseende
sparpremiema som finns i 1 och 2 §§ lagen (1988:847) om skattelätt-
nader för allemanssparande och ungdomsbosparande m.m. justeras.
Jag avser att senare i år återkomma med förslag i de nu nämnda
frågorna. I det sammanhanget bör även frågan huruvida de som inte
deltagit i det premiegrundande allemanssparandet eller som inte får rätt
till någon premie skall få del av de förutvarande löntagarfondernas medel
tas upp. Med hänsyn till den begränsade omfattning som premietilldel-
ning kan förväntas få i och med att sparandet avbryts i förtid bedömer
jag det dock i nuläget som mindre sannolikt att utdelning av medel till
nämnda kategorier kommer i fråga.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1992:689) om pensionsanknutet
premiegrundande allemanssparande.
Prop. 1992/93:133
Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft dagen efter den dag då
lagen enligt uppgift på den kom ut från trycket i Svensk författnings-
samling.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1992:689)
om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.
Innehåll
Prop. 1992/93:133
Proposition.................................1
Propositionens huvudsakliga innehåll .................1
Propositionens lagförslag.........................2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
5 november 1992 3
1 Bakgrund.................................3
2 Överväganden ..............................5
3 Upprättat lagförslag...........................6
4 Ikraftträdande ..............................7
5 Hemställan................................7
6 Beslut...................................7
gotab 42234, Stockholm 1992