Prop.
1992/93:130
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 29 oktober 1992 för de åtgärder och det ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
I propositionen föreslås att medel anvisas för 1992 års direktbidrag till jord-
bruket. Utöver de besparingar på detta belopp som aviserades i 1992 års bud-
getproposition föreslås nu ytterligare besparingar. Sammanlagt kommer där-
med direktbidragen att uppgå till 1 600 miljoner kronor för budgetåret
1992/93. Det innebären total besparing på drygt 800 miljoner kronor i förhål-
lande till det ursprungliga kompensationsbeloppet som lades fast i 1990 års
livsmedelspolitiska beslut.
I propositionen aviseras också åtgärder för att påbölja en anpassning av
den svenska livsmedelssektorn till de förhållanden som råder inom EG.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 130
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Olsson
Prop. 1992/93:130
I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10) gjordes bedömningen
att en överenskommelse inom ramen för pågående GATT-förhandlingar (Uru-
guay-rundan) var nära förestående. Jag anförde därför att ett ställningstagan-
de till jordbrukets kompensationsbelopp och de s.k. direktbidragen för bud-
getåret 1992/93 skulle anstå till dess förhandlingarna var avslutade. Jag anför-
de vidare att övervägandena vid ett ställningstagande skulle ske med beaktan-
de av att anpassningen av svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik till
EG inte får försvåras. Samtidigt aviserades en besparing budgetåret 1992/93
med 175 miljoner kronor på direktbidragen.
Även om GATT-förhandlingama skulle bli klara snart kan inte resultatet av
dem verkställas under innevarande budgetår, varför jag nu vill ta upp frågan
om direktbidrag förbudgetåret 1992/93.
Jag vill emellertid inledningsvis kort beröra vissa frågor om en anpassning
av svenskt jordbruk till förhållandena inom EG.
1.1 Allmänna utgångspunkter
Förberedelserna för ett svenskt medlemskap i EG är för närvarande en av de
viktigaste frågorna på jordbruksområdet. Regeringens målsättning är att Sveri-
ge skall bli medlem i EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Integration i den gemen-
samma jordbrukspolitiken blir ett av huvudelementen vid Sveriges inträde
som medlem i EG. Arbetet med förhandlingsförberedelser pågår och regering-
en har i riksdagen redovisat förhandlingsmål på bl.a. jordbruksområdet. Det
övergripande förhandlingsmålet bör vara att en fullständig integrering med
EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall ske från den dag Sverige blir med-
lem. Utgångspunkten är att Sverige vid integrationen skall uppnå så stora po-
sitiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både be-
hovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenter-
nas och skattebetalarnas intressen. En ambition bör därvid vara att inga över-
gångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att öv-
riga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis av öm-
sesidighet.
Ett mål är också att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regio-
nalpolitiska området.
Sverige vill också behålla den höga ambitionsnivå som vi har på bl.a. mil-
jö- och djurskydds-/djurhälsoområdet
Det betyder att redan på relativt kort sikt, dvs. fr.o.m. den 1 januari 1995,
blir Sveriges jordbruks, trädgårdsnärings och livsmedelsindustris konkurrens-
kraft i EG avgörande för dess framtida omfattning. En anpassning mot de to-
talt sett lägre pris-, stöd- och kostnadsnivåer som gäller inom EG måste där-
för omedelbart påböijas. Även vad gäller andra villkor som styr marknadsför-
hållandena bör en anpassning till EG eftersträvas.
Härigenom minimeras behovet av övergångsåtgärder, vilket innebär att de
samhällsekonomiska fördelar som ett EG-medlemskap innebär, snabbare upp-
nås. Anpassningen till EG:s lägre priser, kostnader och hårdare konkurrens
förutsätter en fortsatt omställning av livsmedelssektorn för att Sverige skall ha
en konkurrenskraftig jordbruks- och livsmedelsnäring vid inträdet i EG. An-
passningen bör också ge ökat marknadstillträde, lägre konsumentpriser och
en minskad belastning på statsbudgeten. Produktionen inom jordbruket och
livsmedelsindustrin bör kunna behållas på ungefär nuvarande nivå om dessa
sektorer ges samma villkor som motsvarande sektorer inom EG.
Rent allmänt innebär en anpassning i stort sett oförändrad pris- och stödni-
vå för vegetabilieproduktionen jämfört med dagens nivå, medan nivåerna mås-
te sänkas inom animalieproduktionen. Kostnadsnivån måste sänkas inom
samtliga produktionsinriktningar. Med hänsyn till den mycket korta tid som
står till förfogande för en anpassning av den svenska livsmedelsproduktionen
måste åtgärder vidtas snarast möjligt så att livsmedelsproducenterna får de
signaler som krävs för att anpassningen skall kunna inledas och fullföljas till
tidpunkten för ett svenskt medlemskap. Sedan EG våren 1992 beslutade om
en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, som bl.a. innebär införan-
det av ett arealbidrag med trädeskrav inom vegetabilieodlingen, framstår det
som uppenbart att 1990 års beslut om livsmedelspolitiken i sig är otillräckligt
för att åstadkomma den anpassning som krävs till förhållandena inom EG.
Den särskilda omställningskommission som fått regeringens uppdrag att
förbereda en avstämning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut har nyligen
avgivit ett delbetänkande som i första hand behandlar vegetabilieproduktio-
nens villkor fram till ett EG-medlemskap. I viss utsträckning har kommissio-
nen även beaktat behovet av förändringar inom animaliesektom samtidigt som
ytterligare förslag vad beträffar denna sektor enligt kommissionen skall be-
handlas i kommande betänkande. Det skulle enligt min mening vara en fördel
om villkoren för såväl vegetabilie- som animalieproduktionen kunde klargö-
ras i ett sammanhang. Enligt vad jag har erfarit är det möjligt för Omställnings-
kommissionen att inom kort också redovisa förslag rörande animalieproduktio-
Prop. 1992/93:130
nen. Därmed blir det möjligt att på ett samlat sätt ta ställning till hela livsme-
delspolitiken vid ett och samma tillfälle. Jag har därför för avsikt att i min an-
mälan till 1993 års budgetproposition återkomma med förslag om grunderna
för en successiv anpassning av livsmedelspolitiken där bl.a. frågan om vill-
koren för vegetabilie- och animalieproduktionens anpassning kommer att be-
handlas. Därvid kommer också att tas upp målsättningarna för de sänkningar
av konsumentpriser och produktionskostnader som är förutsättningen för en
sådan anpassning. Jag kommer i det sammanhanget även att ta upp frågan om
storleken på direktbidrag för budgetåret 1993/94 och därmed också utrymmet
för en anpassning till EG:s system med arealbidrag och därtill hörande trädes-
villkor. Med hänsyn till vikten av en tidigt påbörjad anpassning är det dock
nödvändigt att redan nu böija vidta olika åtgärder för att sänka produktions-
kostnaderna. Detta är av särskilt stor betydelse eftersom det föreligger en
naturlig eftersläpning innan sänkta kostnader kan få genomslag i en näring
som jordbruket.
Vad beträffar Omställningskommissionens fortsatta arbete vill jag i detta
sammanhang anföra följande. Kommissionen har i uppdrag att lämna förslag
till erforderliga förändringar i gällande beslut för att i första hand åstadkomma
en smidig anpassning av svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri till
EG. Till kommissionens uppdrag hör emellertid också bl.a. att göra en av-
stämning av besluten avseende mål och medel för att bevara ett öppet och le-
vande kulturlandskap. Utöver en utvärdering av existerande landskapsvårds-
stöd skall kommissionen därvid också pröva frågan om arealersättning som
en metod att bevara öppna landskap.
Den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken inom EG har komplette-
rats med flera åtgärder där inriktningen i viss utsträckning ansluter till syftet
med det svenska landskapsvårdsstödet. Även dessa kompletterade åtgärder
bör beaktas när Omställningskommissionen gör sin avstämning på detta om-
råde.
1.2 Sänkt gränsskydd på fodermedel
Som ett första steg i den nödvändiga kostnadsanpassningen, till den del den
faller på staten, avser jag att inom kort föreslå regeringen att ff.o.m. den 1 ja-
nuari 1993 sänka införselavgiften på proteinfodermedel med 30 %. EG har
inget gränsskydd för dessa typer av fodermedel och de svenska foderkostnader-
na ligger därför avsevärt över foderkostnadsnivån inom EG. En sänkning av
gränsskyddet och därmed den svenska prisnivån är ett viktigt steg i anpass-
ningen till villkoren som gäller inom EG. Animalieproducentema kan därmed
sänka sina kostnader, vilket i sin tur ger utrymme för en sänkt stödnivå inom
denna sektor.
Effekterna av en gränsskyddssänkning på proteinfodermedel är en ökad an-
vändning av dessa fodermedel inom animalieproduktionen på bekostnad av
framför allt spannmålen. Undanträngningen av spannmål är dock beroende av
Prop. 1992/93:130
spannmålspriset. Även användningen av andra inhemska fodermedel, som
t.ex. foder från raps, kommer att påverkas. Jag har för avsikt att återkomma
också till denna fråga i samband med budgetpropositionen då Omställnings-
kommissionens andra delbetänkande föreligger.
1.3 Avskaffad prisregleringsavgift på handelsgödsel och
bekämpningsmedel
Den s.k. prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
vars syfte är att bidra till finansieringen av överskottsexporten av spannmål,
har ingen direkt motsvarighet i EG. Avgiftens storlek och därmed jordbrukets
kostnader för denna uppgår till ca 400 miljoner kronor per år. I enlighet med
vad Omställningskommissionen har föreslagit bör, som ett led i anpassningen
till de förhållanden som gäller inom EG, kostnadsnivån inom Sverige reduce-
ras genom att prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel
avskaffas. Kommissionen har föreslagit att detta bör ske från den 1 juli 1993.
Den, till följd av torkan, mycket låga skörden år 1992 innebär att export-
kostnaderna för överskott i det närmaste uteblir för denna skörd budgetåret
1992/93. Därmed är finansieringsbehovet inte längre lika stort som tidigare
och grunden för att belasta jordbruket med denna kostnad bortfaller.
Prisregleringsavgiften kan därför avskaffas redan fr.o.m. den 1 januari 1993.
Jag har för avsikt att inom kort återkomma till regeringen med förslag i denna
fråga.
Ytterligare åtgärder för att anpassa växtodlingen är nödvändiga och jag av-
ser att återkomma med förslag till anpassningsåtgärder i samband med att ställ-
ning tas till en anpassning av både animalie- och vegetabilieproduktionen.
Enligt min bedömning kommer åtgärderna innebära att förutsättningarna
för en extensifiering inom vegetabilieodlingen ökar. Intensiteten i vegetabi-
lieodlingen påverkas främst av relationerna mellan priserna på produkter och
produktionsmedel.
Sänkningen av inlösenpriset från 139 öre i 1989 års priser till 90 öre år
1993, som gällande beslut innebär, utgör ett mycket starkt incitament för en
extensifiering av odlingen. Förändringen innebär en mycket kraftig sänkning
av det reala inlösenpriset på spannmål mellan åren 1989 och 1993. Sänkning-
en av priserna på handelsgödsel och bekämpningsmedel till följd av ett bortta-
gande av prisregleringsavgiftema är relativt sett väsentligt lägre.
1.4 Åtgärder för vidareföring av kostnadssänkningar
Kostnadsnivån inom den svenska livsmedelssektorn är, som jag tidigare
nämnt, för hög inom samtliga produktionssektorer.
Den sänkning av den svenska kostnadsnivån i jordbruket som nu påbörjas
måste också, mot bakgrund av den totalt sett högre stödnivån i Sverige, följas
Prop. 1992/93:130
av sänkningar av kostnadsnivån i livsmedelskedjans övriga led. Jag är överty-
gad om att denna insikt finns hos alla som strävar efter att vara konkurrens-
kraftiga inom en gemensam europeisk marknad.
Så länge stödnivån i Sverige är högre än den i EG måste också kostnads-
sänkningarna vidareföras genom en sänkt stödnivå. En sådan sänkning kan
åstadkommas såväl genom en sänkning av direktbidragen som genom sänkta
referenspriser och därmed sänkt gränsskydd.
Fördelarna av en sänkt kostnadsnivå kommer således oss alla tillgodo an-
tingen som ett minskat behov av skattefinansiering eller som sänkningar av
konsumentpriserna. Vad gäller budgetåret 1993/94 återkommer jag till dessa
frågor i samband med 1993 års budgetproposition. För budgetåret 1992/93
föreslår jag i det följande att vidareföringen av de kostnadssänkningar som
jag berört i det föregående i sin helhet sker som en sänkning av direktbidra-
gen till primärledet
Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 miljoner kronor skulle tillföras jord-
bruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsökningar
m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som bl.a. inne-
bar att stödprisema till jordbruket inte skulle höjas fram till dess att förhand-
lingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i huvudsak skulle läm-
nas genom direktbidrag per djur av olika slag eller per hektar av olika grödor i
stället för genomen gränsskyddshöjning. Som en del i 1990 års livsmedelspo-
litiska beslut höjdes det totala kompensationsbeloppet i form av direktbidrag
till 2 443,4 miljoner kronor budgetåret 1990/91. Detta innebar att ca 10 % av
jordbrukets bruttointäkter inte längre skulle komma från konsumenterna utan
från statsbudgeten. Hur ersättningen skulle utgå efter detta budgetår skulle en-
ligt riksdagens beslut avgöras med hänsyn till resultatet av GATT-förhand-
lingama.
För budgetåret 1991/92 beslutade riksdagen att 755 miljoner kronor av di-
rektbidragen skall disponeras för att amortera av den rörliga kredit m.m. som
ställts till Statens jordbruksnämnds förfogande för att finansiera 1990 års
spannmålsexport m.m. Enligt riksdagens beslut skulle resterande bidrag för
budgetåret 1991/92 utgå på i princip samma sätt som budgetåret 1990/91 och
utbetalas under år 1991, allt under förutsättning att GATT-förhandlingama
inte motiverade förändringar i systemet. Då GATT-förhandlingama inte kun-
de avslutas föreslog regeringen i prop. 1991/92:25 om tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1991/92 att resterande direktbidrag för budget-
året 1991/92 skall anvisas och utbetalas i huvudsak i form av djurbidrag. Re-
geringen föreslog därvid också att en besparing skulle göras med 50 miljoner
kronor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet.
1991/92:JoU7, rskr. 1991/92:49). För budgetåret 1991/92 uppgick således
Prop. 1992/93:130
kompensationsbeloppet till 2 393,5 miljoner kronor, varav 1 478 miljoner Prop. 1992/93:130
kronor betalades ut som djurbidrag.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10) gjordes bedöm-
ningen att GATT-förhandlingama befann sig i ett slutskede. Vidare anfördes
att ”ett ställningstagande till kompensationsbeloppet för budgetåret 1992/93
får anstå till dess förhandlingarna i GATT är avslutade. Övervägandena bör
då också göras med beaktande av att anpassningen av svenskt jordbruk och
svensk jordbrukspolitik till EG inte får försvåras”. Samtidigt anfördes att di-
rektbidragen som ett led i besparingsarbetet skulle reduceras med 175 miljo-
ner kronor för budgetåret 1992/93.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget i landet och behovet av att stärka
statsbudgeten bör en ytterligare besparing göras på direktbidragen till jordbru-
ket utöver den som aviserades i 1992 års budgetproposition. Således bör bi-
dragen för budgetåret 1992/93 reduceras med ytterligare 618,5 miljoner kro-
nor. Besparingen bör inte tillåtas slå igenom på konsumentpriserna. Någon
höjning av gränsskyddet bör därför inte genomföras. Därmed måste det kom-
pensationsbelopp till jordbruket som lades fast i 1990 års livsmedelspolitiska
beslut sänkas med motsvarande belopp.
För budgetåret 1992/93 kommer direktbidragen således att uppgå till sam-
manlagt 1 600 miljoner kronor. Medlen bör få disponeras på samma sätt som
under tidigare år.
Till viss del kompenseras jordbruket genom de kostnadssänkande åtgärder
som jag har berört tidigare. Dessutom kommer även den generella sänkningen
av arbetsgivaravgiften som regeringen har föreslagit att påverka jordbruket i
en kostnadssänkande riktning.
Det bör liksom tidigare år få ankomma på regeringen att fastställa grunder-
na för och fördelningen av direktbidragen på olika produktionsgrenar.
I detta sammanhang vill jag emellertid nämna att jag har för avsikt att av an-
visat belopp föreslå regeringen att medel tillförs skördeskadefonden. Avsätt-
ningen till fonden innebär att den överenskommelse mellan LRF och tidigare
regering om avsättningar till skördeskadefonden nu kan fullföljas.
Till följd av årets skördeskador beräknas fonden behöva utbetala större be-
lopp än vad som beräknats. Genom att avsätta medel från direktbidragen kan
fonden trots detta byggas upp till avsedd nivå.
Förändringen av kompensationsbelopp och direktbidrag måste också ses
som ett steg i den nödvändiga anpassning av stödnivån som måste ske inför
ett EG-medlemskap. Som jag nyss nämnt avser jag att senare återkomma till
regeringen med ytterligare förslag som syftar till att Sverige vid inträdet i EG
skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring.
Prop. 1992/93:130
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna vad jag har förordat om en sänkning av kompensations-
beloppet till jordbruket,
2. godkänna vad jag har förordat om utbetalning av direktbidrag till
jordbruket för budgetåret 1992/93,
3. till Omställningsätgärder i jordbruket m.m. på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
1 600 000 000 kr.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av
vad jag har anfört om åtgärder för att påbörja en anpassning av svenskt jord-
bruk till de förhållanden som råder inom EG.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge-
nom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åt-
gärder och det ändamål som han har hemställt om.
gotab 42228, Stockholm 1992