Prop.
1992/93:120
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Gun HeIls vik
I propositionen redovisas i vilken mån EES-avtalet innehåller sekretess-
bestämmelser samt lämnas förslag till de ändringar i sekretesslagen som
dessa bestämmelser föranleder.
Beträffande övervakningen av att företag och andra följer de gemen-
samma konkurrensreglerna föreslås att sådana uppgifter som en svensk
tillsynsmyndighet på grund av avtalet erhållit från en utländsk tillsyns-
myndighet eller inhämtat inom landet skall omfattas av s.k. absolut
sekretess.
Det konstateras att sekretesslagens regler om sekretess hos andra
tillsynsorgan redan uppfyller de krav avtalet ställer och att några
lagändringar i denna del därför inte krävs.
Beträffande ömsesidigt bistånd i tullfrågor föreslås att den bestäm-
melse i sekretesslagen som föreskriver sekretess för uppgifter som en
svensk myndighet erhållit enligt avtal med en främmande stat också skall
gälla beträffande avtal med en mellanfolklig oi^anisation.
Inom området provning och kontroll föreslås en teknisk anpassning av
sekretesslagen till följd av den nya lag om teknisk kontroll regeringen
föreslagit riksdagen att anta.
Lagändringarna avses träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Riksdagen 1992193. 1 sand. Nr 120
Prop. 1992/93:120
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 6 §, 9 kap. 3 §, 16 kap. 1 § och
bilagan till sekretesslagen (1980:100)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §
Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig
myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering,
tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på pro-
duktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för
uppgift om
1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsknings-
resultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs,
2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har trätt
i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för
myndighetens verksamhet.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen godkänt avtal härom
med främmande stat eller mel-
lanfolklig organisation, hos
myndighet i verksamhet, som
avses i första stycket, för upp-
gift om enskilds ekonomiska
eller personliga förhållanden
som myndigheten förfogar över
på grund av avtalet. Före-
skrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får
inte i fråga om denna sekretess
tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fäll förordna om undantag från sekretess
som har föreskrivits med stöd av första stycket 1, om den finner det vara
av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Lagen omtryckt 1989:713.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:120
9 kap.
3 §
Sekretess enligt 1 och 2 §§
gäller också, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat, i ärende
om handräckning eller bistånd
som myndighet lämnar åt myn-
dighet eller annat organ i den
staten i verksamhet som mot-
svarar den som avses i nämnda
paragrafer.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen har godkänt avtal
härom med främmande stat, hos
myndighet i verksamhet som
avses i 1, 2 eller 19 § för sådan
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden
som myndigheten har erhållit
enligt avtalet. Föreskrifterna i
14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga
om denna sekretess tillämpas i
strid med avtalet.
I fråga om uppgift i allmän 1
stycket i högst tjugo år.
Sekretess enligt 1 och 2 §§
gäller också, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat eller mel-
lanfolklig organisation, i ärende
om handräckning eller bistånd
som myndighet lämnar åt myn-
dighet eller annat organ i den
staten eller mellanfolkliga orga-
nisationen i verksamhet som
motsvarar den som avses i
nämnda paragrafer.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen har godkänt avtal
härom med främmande stat
eller mellanfolklig organisation,
hos myndighet i verksamhet
som avses i 1, 2 eller 19 § för
sådan uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska för-
hållanden som myndigheten
fötfogar över på grund av avta-
let. Föreskrifterna i 14 kap. 1-
3 §§ får inte i fråga om denna
sekretess tillämpas i strid med
avtalet.
! gäller sekretessen enligt andra
16 kap.
1 §2
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
Senaste lydelse 1992:350.
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall Prop. 1992/93:120
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5
kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen
i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikt följer av
3. denna lag enligt
7 kap. 29 §
8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,
6 § första stycket 2, 7 § första
stycket 2 eller 8 § första stycket
8 kap. 8 § andra stycket såvitt avser uppgift som hänför
sig till myndighets affärsmässiga
utlåningsverksamhet
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De
fäll av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihets-
grundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikt följer av
3. denna lag enligt
7 kap. 29 §
8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,
6 § första stycket 2
8 kap. 6 § andra stycket
såvitt avser uppgift om andra
ekonomiska eller personliga för-
hållanden än affärs- eller driftför-
hållanden för den som trätt i
affärsförbindelse eller liknande
förbindelse med den som är före-
mål för myndighetens verksam-
het
8 kap. 7 § första stycket 2 eller
8 § första stycket
8 kap. 8 § andra stycket
Prop. 1992/93:120
såvitt avser uppgift som hänför
sig till myndighets affärsmässiga
utlåningsverksamhet
Bilaga3
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ
Verksamhet
Riksprovplatsema Aktiebolaget
Statens Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
och Apoteksbolaget Aktiebolag
obligatorisk kontroll (SFS
1985:1105)
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fäll med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ
Verksamhet
Riksprovplatsema Aktiebolaget
Svensk Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
kontroll som riksprovplats (SFS
1992:000)
3 Senaste lydelse 1992:319.
1* Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 120
och Apoteksbolaget Aktiebolag
Prop. 1992/93:120
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hellsvik
Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-länder undertecknat ett
omfettande avtal med Europeiska Gemenskaperna (EG) och dess
medlemsländer om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). I
anslutning till EES-avtalet har EFTA-ländema undertecknat tre avtal
sinsemellan, nämligen ett om upprättande av en övervakningsmyndighet
och en domstol, ett om en ständig kommitté och ett om parlamentariker-
samverkan på EFTA-sidan.
I prop. 1991/92:170 har regeringen föreslagit riksdagen att godkänna
de undertecknade avtalen samt anta förslag till en lag om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES-lagen) med grundläggande bestäm-
melser om införlivande av avtalsåtagandena med svensk rätt. Avtalen
innehåller vissa krav på sekretess som Sverige skall uppfylla i sin
lagstiftning. Regeringen har i propositionen (bil. 1, s. 182) aviserat att
den i annat sammanhang ämnar återkomma med förslag till nödvändiga
lagändringar i denna del. Med anledning av detta har inom Justitie-
departementet upprättats en promemoria (Ds 1992:84) som behandlar
denna fråga och vari föreslås vissa ändringar i sekretesslagen (1980:100,
omtryckt 1989:713). Promemorian behandlar bara de sekretessbestäm-
melser som till följd av EES-avtalet skall gälla från avtalets ikraft-
trädande. De bestämmelser om sekretess i avtalet som kommer att gälla
från en senare tidpunkt kommer, som anges i promemorian, att tas upp
i annat sammanhang. Det gäller bl.a. föreskrifter om konfidentiell
behandling av vissa uppgifter avseende klassificering, förpackning och
märkning av ferliga ämnen och preparat. Promemorians lagförslag bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av Sveriges
riksbank, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall,
Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Boverket, Juridiska fakultets-
nämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fekultetsstyrelsens
forskningsnämnd vid Lunds universitet, Statens jordbruksverk, Statens
växtsortnämnd, Statens livsmedelsverk, Konkurrensverket, Statens Prop. 1992/93:120
provningsanstalt, Styrelsen för teknisk ackreditering, justitieombuds-
mannen Stina Wahlström (JO), Stockholms fondbörs, Svenska kommun-
förbundet, Sveriges Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation,
Sveriges Radio AB, Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet,
Svenska Tidningsutgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Spar-
bankernas Bank och Finansbolagens Förening. Remissyttrandena finns
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 92-3060).
Regeringen beslutade den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets
yttrande över lagförslag som upprättats inom Justitiedepartementet. Det
till Lagrådet remitterade lagförslaget överensstämmer frånsett vissa
redaktionella ändringar, med det lagförslag jag avser att lägga fram nu.
Det till Lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 2.
Lagrådet har den 15 oktober 1992 lämnat det remitterade förslaget utan
erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 3.
Offentlighetsprincipen kan definieras som den grundsats enligt vilken
samhällsorganens verksamhet skall ske under allmän insyn och kontroll.
För att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte
med att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om
sitt arbete. Den offentliga verksamheten måste i stället ligga öppen för
medborgarna och de nyhetsförmedlande organen på sådant sätt att dessa
kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val,
oberoende av myndigheternas informationsgivning (prop. 1975/76:160 s.
69). Sammanfattningsvis brukar man säga att offentlighetsprincipen fyller
tre huvudändamål. Den utgör en garanti för rättssäkerheten, effektivitet
i förvaltningen och effektivitet i folkstyret.
I första hand förknippas offentlighetsprincipen med den i 2 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen (TF) fastlagda grundsatsen om allmänna
handlingars offentlighet. Det sägs där att varje medborgare till främjande
av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ha rätt att ta
del av allmänna handlingar. Härigenom markeras att handlings-
offentligheten utgör ett inslag i den medborgerliga yttrande- och
informationsfriheten och därmed en av betingelserna för den fria
demokratiska åsiktsbildningen.
Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den medborgerliga
yttrandefrihet som gäller också som grundsats för de tjänstemän och
andra som är verksamma hos det allmänna och som omfattar också den
information som dessa offentliga funktionärer förfogar över i denna
verksamhet.
Av intresse i detta sammanhang är också reglerna om meddelarfrihet,
dvs. rätten för var och en att utom i vissa undantagsfall lämna uppgifter
i vilket ämne som helst för publicering. Dessa regler kan ses som en del
av det regelverk genom vilket offentlighetsprincipen förverkligas.
Det finns anledning att framhålla att de offentliga funktionärernas
yttrandefrihet och meddelarfriheten inte innebär att uppgifter blir
offentliga i den meningen att de blir tillgängliga för allmänheten utan i
princip endast en frihet för den enskilde att utan risk för straff, skade-
ståndsskyldighet eller andra sanktioner lämna ut uppgifter för publicering.
Någon rätt till insyn i det allmännas verksamhet är det alltså inte frågan
om utan en möjlighet för offentliga funktionärer att informera t.ex.
massmedierna om förhållanden som angår deras verksamhet.
Även om offentlighetsprincipen, de offentliga funktionärernas yttrande-
frihet och meddelarfriheten är omistliga inslag i vår rättsordning kan de
dock inte vara utan undantag. Inskränkningar i rätten att ta del av
allmänna handlingar får därför göras om det är påkallat av hänsyn till
vissa i 2 kap. 2 § TF angivna intressen, där behovet av sekretess är
särskilt starkt. Föreskrifter om dessa begränsningar är samlade i
sekretesslagen som också reglerar den tystnadsplikt som utgör undantag
från de offentliga funktionärernas yttrandefrihet. Sekretess används i
lagen som en gemensam beteckning på begränsning i handlings-
offentligheten och tystnadsplikt. Och i 16 kap. sekretesslagen anges vissa
tystnadspliktsföreskrifter som gäller som undantag från principen om
meddelarfrihet medan denna princip tar över övriga tystnadspliktsbestäm-
melser.
Vid varje bedömning av om offentlighetsprincipen skall få vika för ett
sekretessbehov måste en intresseavvägning göras. När ett beaktansvärt
intresse av allmän insyn kan antas föreligga bör offentlighetsprincipen få
vika endast om det framstår som nödvändigt av hänsyn till viktiga
motstående intressen. Enbart den omständigheten att sekretess skulle
underlätta myndigheternas arbete inom landet eller samarbetet med
utländska myndigheter kan aldrig vara ett tillräckligt skäl för sekretess.
Principen om fri tillgång till de allmänna organens handlingar lades
första gången fast i 1766 års TF och har således - om än inte utan
avbrott - gällt i vårt land i över 200 år. Den har därigenom satt sin
prägel på den svenska förvaltningen och påverkat attityder och
värderingar i samhället. Sverige och Finland har länge varit ensamma om
att tillämpa denna princip men på senare år har även andra länder, t.ex.
Danmark, Frankrike och Nederländerna, anlagt samma synsätt. Sverige
är dock såvitt bekant fortfarande ensamt om att ha principen grundlags-
fäst. Det svenska regelverket på området framstår som mycket detaljerat
vilket har föranletts av ett önskemål att i lagstiftningen så noga som
möjligt reglera undantagen från offentlighetsprincipen för att inte lämna
myndigheterna ett utrymme för att skönsmässigt avgöra vilken insyn som
skall finnas i deras verksamhet.
I andra länder är utgångspunkten den omvända. Särskilt tydligt är detta
i t.ex. Storbritannien där principen i stället är att alla allmänna handlingar
är hemliga om inte ett särskilt beslut om offentliggörande fattas.
Även om några av EG:s medlemsländer alltså tillämpar en offentlighets-
princip tillämpas den inte av EG som sådant. EG-institutionema
bestämmer själva om en handling skall lämnas ut eller inte. Om
handlingen har sekretessbelagts är institutionen förhindrad att lämna ut
den. Handlingar hos EG:s institutioner blir som regel offentliga först
efter 30 år. För att en sekretessbelagd handling skall kunna lämnas ut
Prop. 1992/93:120
krävs dessutom ett särskilt beslut om att häva sekretessen. Prop. 1992/93:120
Av denna genomgång framgår att offentlighetsreglema ser olika ut i
EG och dess medlemsländer. EG ställer heller inte krav på att dessa
regler skall harmoniseras utan vaije medlemsland får ha den lagstiftning
som passar förhållandena i det landet bäst.
På vissa håll i EG:s regelverk finns emellertid sekretessregler som
medlemsländerna - utifrån sina skilda utgångspunkter - måste anpassa sin
lagstiftning till. Det gäller framfor allt sekretess för övervägandena vid
EG-rådets möten och för uppgifter som enskilda enligt dessa regler skall
lämna till EG-kommissionen eller till nationella myndigheter om sina
ekonomiska förhållanden.
Sådana sekretessregler återfinns också i några av de EG-rättsakter som
Sverige genom EES-avtalet åtagit sig att införliva med svensk rätt. En
rättsakt som motsvarar en EG-förordning skall därvid i enlighet med
artikel 7 i EES-avtalet som sådan göras till en del av vår rättsordning,
dvs. inkorporeras, medan EG-direktiven ger oss rätt att välja form och
metod för genomförandet.
Det är självklart att Sverige skall uppfylla de åtaganden som följer av
EES-avtalet. Detta innebär emellertid inte att vi måste göra på precis
samma sätt som man gjort i något av EG:s medlemsländer. Införlivandet
bör i stället ske på ett sådant sätt som passar vår rättssystematik, också
när det gäller offentlighet och sekretess.
Begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar skall enligt
2 kap. 2 § TF noga anges i en särskild lag eller i annan lag som den
särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses är sekretess-
lagen. Detta innebär att det i sekretesslagen i så precisa ordalag som
möjligt anges för vilka slag av uppgifter som det skall gälla sekretess.
Eftersom sekretess i gemenskapsrätten inte utgör ett undantag från en
generell offentlighetsprincip har sekretessreglerna där inte samma grad
av precision. Ett typiskt exempel på en sådan från EG-rätten hämtad
sekretessregel finns i artikel 9.2 i protokoll 24 till EES-avtalet, som
behandlar hur övervakningen av att företag och andra följer de gemen-
samma konkurrensreglerna skall organiseras. Där åläggs ansvariga
myndigheter och deras tjänstemän att inte avslöja upplysningar som de
har inhämtat med stöd av det protokollet och som är av sådant slag att
de omfattas av sekretess. Vilka upplysningar som är av sådant slag sägs
däremot inte. Det blir därigenom en uppgift för vaije land att närmare
ange detta.
Det är min uppfattning att den svenska anpassningen till EES-avtalet
skall bedrivas på ett sätt som är förenligt med den tradition av betydande
öppenhet som så länge präglat svensk förvaltning. En alltför stor
beredvillighet att gå sekretessintressena till mötes kan leda till att
principen om öppenhet förbyts i sin motsats.
En ytterligare anledning till återhållsamhet i detta hänseende är att EG
som organisation kan bedömas vara på väg mot en ökad öppenhet. Till
Maastrichtavtalet finns t.ex. fogad en förklaring om rätten till tillgång
till information. Där framhålls att insyn i beslutsprocessen stärker
institutionernas demokratiska karaktär och allmänhetens förtroende för
förvaltningen. Kommissionen har därför ombetts att senast år 1993 lägga
fram en rapport för rådet om åtgärder för att förbättra allmänhetens
10
tillgång till den information som institutionerna har tillgång till.
Det bör i sammanhanget också framhållas att allt förhandlingsarbete,
också det internationella, som regel ställer krav på viss sekretess så att
t.ex. egna förhandlingspositioner inte blir tillgängliga för motparter i
arbetet, vilket skulle göra att svenska intressen inte kan drivas på bästa
sätt. Också ett sådant förfarande som det hos kommissionen och
domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg är kringgärdat med
sekretess som kan te sig främmande för vår traditionella öppenhet. Det
är emellertid svårt att hävda att Sverige skall avstå från internationellt
samarbete därför att detta är förknippat med krav på sekretess i
verksamheten. En annan sak är att Sverige med kraft bör driva uppfatt-
ningen att offentlighet är ett viktigt värde också i det mellanfolkliga
samarbetet. Detta är ingen orealistisk linje med tanke på att den svenska
offentlighetsprincipen - liksom bl.a. justitieombudsmannaämbetet - tillhör
de från början unika svenska rättsliga företeelser som sprider sig till allt
fler länder.
Meddelarfriheten är en helt unik svensk rättslig princip, även om det
i andra länder finns regler om skydd för källor för information till
massmedier som i praktiken kan sägas ha en liknande funktion att
"privilegiera" uppgiftslämnande i publiceringssyfte. I detta ligger att det
visserligen kan vara vanskligt att avgöra vilket utrymme som inter-
nationella sekretessregler ger åt uppgiftslämnande i sådant syfte. Jag ser
det emellertid som möjligt att i detta som i liknande mellanfolkliga
sammanhang hävda uppfattningen att det finns utrymme för källskydd i
den form som vår svenska meddelarfrihet innebär. Min uppfattning är
alltså att ett krav på sekretess i t.ex. EES-avtalet inte nödvändiggör
undantag från principen om meddelarfrihet utan att den frågan får
avgöras efter den typ av intresseavvägning som görs också i andra fäll.
Jag har med denna bakgrundsteckning velat ange den grundåskådning
som jag menar bör prägla lagstiftningsarbetet i dessa frågor.
EES-avtalet omfattar en huvuddel om 129 artiklar, 49 protokoll och 22
bilagor. I bilagorna görs hänvisning till ca 1 500 EG-rättsakter som med
nödvändiga anpassningar har integrerats i avtalet. Till avtalet är fogade
ett antal protokollsanteckningar och deklarationer jämte viss brevväxling.
Overvakningsavtalet omfattar en huvuddel med 53 artiklar och sju
protokoll jämte två bilagor. Kommittéavtalet omfattar likaså en huvuddel
med 14 artiklar samt därutöver två protokoll och en bilaga med
tillhörande bihang. Även till dessa avtal är fogade protokollsanteckningar
m.m.
1 prop. 1991/92:170 föreslår regeringen att huvuddelen av EES-avtalet
skall införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Detta skall ske
genom en lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-
lagen). Enligt 2-4 §§ EES-lagen skall huvudbestämmelserna (artiklarna
1-129) och vissa protokoll till EES-avtalet, huvudbestämmelserna
Prop. 1992/93:120
11
(artiklarna 1-53) i övervakningsavtalet och protokollen 1-4 till detta avtal Prop. 1992/93:120
samt protokoll 1 till kommittéavtalet gälla som svensk lag.
De avtalsbestämmelser som upptas i bilagorna till EES-avtalet och de
bindande rättsakter det hänvisas till i bilagorna föreslås bli införlivade
med svensk rätt genom författningar på resp, sakområde.
Min bedömning: Frågan om införlivande av de sekretessregler
som EES-kommittén skall fastställa enligt artikel 83 i EES-
avtalets huvuddel får tas upp när EES-kommittén har fastställt
reglerna.
När det gäller den tystnadsplikt som följer av artikel 122 i
EES-avtalets huvuddel finns redan en motsvarande bestämmelse
i 1 kap. 6 § sekretesslagen.
Promemorians överväganden överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Endast Hovrätten över Skåne och Blekinge har
yttrat sig i denna fråga och förklarat sig dela promemorians över-
väganden.
Skälen för min bedömning: Enligt artikel 83 i EES-avtalets huvuddel
skall vid informationsutbytet mellan offentliga myndigheter, EFTA-
statema ha samma rättigheter att ta emot och samma skyldigheter att ge
information som EG-medlemsstatema samt vara underkastade de
sekretessregler som skall fästställas av Gemensamma EES-kommittén.
Som anges i prop. 1991/92:170 innebär inte denna bestämmelse att
EES-kommittén träder istället för svenska oigan med normgivnings-
kompetens. De sekretesskrav som enligt artikel 83 skall fästställas av
EES-kommittén är att anse som folkrättsligt bindande beslut som såvitt
avser svenska myndigheter måste införlivas i den svenska sekretess-
lagstiftningen for att bli gällande här i landet (bil. 1, s. 127). Jag anser
att frågan om sådant införlivande får tas upp senare när EES-kommittén
har fästställt reglerna.
Enligt artikel 122 i EES-avtalets huvuddel skall de avtalsslutande
parternas ombud, delegater och experter samt tjänstemän och övriga
anställda som är verksamma enligt detta avtal även efter det att deras
uppdrag upphört vara förpliktade att inte lämna ut upplysningar som
omfättas av sekretess. En motsvarande bestämmelse finns redan i 1 kap.
6 § sekretesslagen. Jag anser därför att någon lagstiftning i detta
avseende inte är påkallad.
12
Mitt förslag: Absolut sekretess skall gälla i tillsynsverksamhet
på konkurrensområdet för sådana uppgifter om enskildas
ekonomiska eller personliga förhållanden som en myndighet
förfogar över på grund av ett med främmande stat eller
mellanfolklig organisation slutet avtal, som har godkänts av
riksdagen.
De bestämmelser som finns i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen
om begränsning i sekretessen mellan olika myndigheter i
Sverige får inte tillämpas i den mån det skulle strida mot
avtalet.
Vissa sådana uppgifter som rör tredje man undantas från
meddelarfrihet.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som har
yttrat sig tillstyrker eller godtar förslaget. Bland dessa remissinstanser
anser Hovrätten över Skåne och Blekinge det dock vara tveksamt om
förslaget är tillräckligt för att åstadkomma den sekretess som Sverige är
skyldigt att iaktta enligt de internationella åtagandena och anser att frågan
bör analyseras under det fortsatta lagstiftningsarbetet. Kammarrätten i
Sundsvall har ifrågasatt om det inte i det föreslagna nya andra stycket i
8 kap. 6 § sekretesslagen mera bör knytas an till ordalydelsen i första
stycket punkterna 1 och 2. Andra remissinstanser har anfört att förhål-
landet mellan 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen och det föreslagna
nya stycket behöver närmare preciseras. Så anser t.ex. Statens jordbruks-
verk det vara tveksamt om det är tillräckligt med en sekretessprövning
enligt paragrafens första stycke punkt 1 eller om man måste gå vidare
och undersöka om det kan föreligga en starkare sekretess till följd av
paragrafens nya andra stycke. Statens livsmedelsverk anser att det av
lagtexten bör klart framgå att tillsynsmyndigheterna på livsmedelsområdet
inte skall tillämpa det nya föreslagna andra stycket. Enligt Sveriges
Industriförbund blir det inte helt enkelt att tillämpa bestämmelsen om den
nuvarande sekretessen bibehålls och det kan därför bli svårt att bedöma
vilken typ av sekretess som gäller för vilka uppgifter samt att problemet
blir än större om myndigheten använder ADB-teknik vid hanteringen av
uppgifterna.
Konkurrensverket har avvisat förslaget eftersom det enligt verkets
uppfattning inte fullt ut överensstämmer med de avtalsbestämmelser som
Sverige åtagit sig att införa.
Ett antal remissinstanser har avstyrkt förslaget. Publicistklubben,
Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen
avstyrker helt förslaget eftersom det innebär att ytterligare en bestäm-
melse om absolut sekretess införs i sekretesslagen.
Det stora flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del
tar också upp frågan om förslagets förhållande till meddelarfriheten.
13
1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 120
Enligt bl.a. JO, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Prop. 1992/93:120
Sundsvall och Sveriges Industriförbund måste, om en sekretessbelagd
uppgift inte skall omfettas av meddelarfriheten, den ifrågavarande
sekretessregeln finnas upptagen i 16 kap. 1 § sekretesslagen. Om
avsikten är att uppgifter om tredje man skall ha detta strängare sekretes-
skydd måste därför enligt remissinstanserna 16 kap. 1 § kompletteras
genom att det nya andra stycket i 8 kap. 6 §, såvitt avser uppgift rörande
tredje man, tas upp där. Några remissinstanser föreslår dessutom, att
ytterligare inskränkningar i meddelarfriheten görs för att detta undantag
inte enbart skall gälla uppgifter beträffende tredje man.
Bakgrunden till mitt förslag
Allmänt
En förutsättning för att EES-avtalet skall fungera på ett riktigt sätt är att
de avtalade reglerna följs. Därför har i EES-avtalet skapats ett system
för övervakning av reglernas efterlevnad. Detta stämmer så långt som
möjligt överens med EG:s övervakningsstruktur. Övervakningen kommer
att ske enligt ett s.k. tvåpelarsystem; EES-reglemas efterlevnad kommer
att övervakas av EG-kommissionen såvitt avser EG:s medlemsstater och
av EFTA:s särskilda övervakningsmyndighet såvitt avser EFTA:s
medlemsstater. Övervakningsmyndigheten, som skall vara oberoende,
kommer på detta område att ha motsvarande kompetens som kommissio-
nen. För att detta system skall bli rättsligt enhetligt och fungera väl krävs
ett nära och förtroendefullt samarbete mellan EG-kommissionen och
övervakningsmyndigheten.
EES-avtalets bestämmelser på konkurrensområdet
Den fria rörlighet för varor och tjänster som föreskrivs i EES-avtalet
förutsätter enhetliga och ostörda förutsättningar för konkurrens inom hela
samarbetsområdet. Det krävs därför att de gemensamma konkurrens-
bestämmelserna tillämpas likformigt och effektivt inom hela området.
Uppgiften att övervaka och tillämpa konkurrensbestämmelsema inom
EES fördelas enligt avtalet mellan EG-kommissionen och EFTA:s
särskilda övervakningsmyndighet. Denna myndighet skall enligt protokoll
21 till EES-avtalet vid tillämpningen av konkurrensreglerna ha samma
befogenheter som EG-kommissionen i dag har enligt EG:s regler. Dessa
befogenheter är av övemationell karaktär.
EG-kommissionen och övervakningsmyndigheten skall vidta sina
åtgärder i ständig och nära samverkan med medlemsstaternas behöriga
myndigheter. Såvitt gäller övervakningsmyndighetens samarbete med
EFTA-statemas myndigheter framgår detta av protokoll 4 till över-
vakningsavtalet.
På det nationella planet förutsätter EES-avtalet att Sverige utser en
myndighet att vara behörig myndighet med de uppgifter som framgår av
de gemensamma konkurrensbestämmelsema. Myndigheten skall bl.a. på
begäran av EFTA:s övervakningsmyndighet vidta undersökningar hos
företag här i landet. Enligt 11 § förslaget till EES-lag skall regeringen
14
bestämma vilken svensk myndighet som skall vara behörig vid tillämp- Prop. 1992/93:120
ning av konkurrensreglerna i EES-avtalet och övervakningsavtalet.
I protokoll 23 och 24 till EES-avtalet och protokoll 4 till övervaknings-
avtalet finns bestämmelser om informationsutbyte mellan EG-
kommissionen, EFTA:s övervakningsmyndighet och de nationella
tillsynsoiganen. Protokollen innehåller också bestämmelser om tystnads-
plikt.
Protokoll 23 till EES-avtalet innehåller regler om samarbetet mellan
övervakningsmyndigheterna. Protokoll 24 till avtalet innehåller regler om
samarbete vid kontroll av företagskoncentrationer. Tystnadspliktsbestäm-
melsema återfinns i protokoll 23 artikel 9 och i protokoll 24 artikel 9.
Protokoll 4 till övervakningsavtalet innehåller regler om de befogen-
heter som EFTA:s övervakningsmyndighet har på konkurrensområdet. I
protokollet har bestämmelser i ett antal EG-rättsakter (förordningar) på
konkurrensområdet anpassats och gjorts tillämpliga på övervaknings-
myndigheten. En förteckning över förordningarna finns i prop. 1991/92:-
170, bil. 1, s. 173 f.
Bestämmelserna om sekretess m.m. i protokoll 4 återfinns under
följande kapitelrubriker;
- kap. II Allmänna procedurregler för tillämpning av artiklarna 53 och
54 i EES-avtalet (artikel 20),
- kap. VI Tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg,
landsväg och inre vattenvägar (artikel 27),
- kap. IX Regler för tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet på
sjöfarten (artikel 24),
- kap. XI Proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag
inom luftfartssektorn (artikel 17),
- kap. XIII Regler för kontroll av företagskoncentrationer (artikel 17) och
- kap. XV Bestämmelser tillämpliga på företag på kol- och stålområdet,
avsnitt I Allmänna bestämmelser om avtal och koncentrationer (artikel
3.2).
I bestämmelserna föreskrivs att tillsynsoiganen, tjänstemän och övriga
anställda vid dessa oigan inte skall avslöja uppgifter som de inhämtat
med stöd av protokollet och som är av sådant slag att de omfattas av
sekretess.
Sekretessen skall inte hindra det informationsutbyte som förutsätts skall
äga rum mellan de olika organen. Utbyte av information får därför ske
oberoende av tystnadsplikten. Den inhämtade informationen får emellertid
inte användas för andra ändamål än vad den inhämtats för. I vissa fall
utgör sekretessen inte hinder för offentliggörande av allmän information
eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om enskilda företag
eller företagssammanslutningar.
Enligt artikel 122 i EES-avtalet gäller tystnadsplikten även för dem
som varit anställda vid tillsynsoiganen.
Regeringen beslutade vid regeringssammanträde den 11 juni 1992 att
inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till ny konkurrenslag. Den
nya lagen föreslås ersätta den nuvarande konkurrenslagen (1982:729) och
lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om
15
jordbruksprodukter. Vidare föreslås följdändringar i viss annan lag- Prop. 1992/93:120
stiftning. Förslaget till ny konkurrenslag innebär bl.a. att de materiella
konkurrensreglerna i lagen utformas efter förebild från EG:s konkurrens-
regler i Romfördraget och EES-avtalets konkurrensregler. Den nya lagen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Lagrådet avgav sitt yttrande den 26
juni 1992 och en proposition utarbetas för närvarande i Närings-
departementet.
Skälen för mitt förslag
I 2 och 3 §§ förslaget till EES-lag föreskrivs att huvudbestämmelserna
i EES-avtalet och bl.a. de till avtalet hörande protokollen 21-25 samt
övervakningsavtalet och de till det avtalet hörande protokollen 1-4 skall
gälla som lag här i landet. Det innebär i och för sig att de tidigare i detta
avsnitt nämnda sekretessbestämmelserna införlivas med svensk rätt
genom EES-lagen. Som anges i 2 kap. 2 § TF om begränsningarna i
rätten att ta del av allmänna handlingar skall emellertid sådana begräns-
ningar framgå av sekretesslagen eller i annan lag som denna hänvisar
till.
Huvudregeln om sekretess för statliga myndigheters verksamhet som
består i bl.a. tillsyn med avseende på näringslivet finns i 8 kap. 6 §
sekretesslagen. Bestämmelsen ger inte i sig själv upphov till någon
sekretess utan förutsätter att regeringen föreskriver om sekretess. De
närmare bestämmelserna om vilka verksamheter som omfattas av
sekretess hos olika myndigheter finns angivna i bilagan till sekretess-
förordningen (1980:657, omtryckt 1991:1756). Enligt 8 kap. 6 § första
stycket 1 sekretesslagen gäller sekretessen för uppgift om enskilds affärs-
eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat om det kan
antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs; ett s.k. rakt
skaderekvisit gäller alltså enligt punkt 1, dvs. en presumtion för att
uppgifterna är offentliga. Enligt första stycket 2 i nämnda paragraf gäller
sekretess även för uppgift om andra ekonomiska eller personliga
förhållanden än affärs- eller driftförhållanden för den som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för
myndighetens verksamhet. Sekretesskyddet för sådana uppgifter är
starkare än i punkt 1, eftersom det inte uppställs något skaderekvisit;
här gäller s.k. absolut sekretess.
På grund av den tveksamhet som kommit till uttryck hos flera
remissinstanser när det gäller frågan om promemorians förslag uppfyller
de krav på sekretess som skall gälla enligt avtalet, vill jag särskilt
understryka det förhållandet att det i avtalets bestämmelser endast anges
vara fråga om uppgifter som är av sådant slag att de omfattas av
sekretess. Bestämmelserna om tystnadsplikt som finns i protokollen till
EES- och övervakningsavtalen anger alltså inte att sekretess skall gälla
för alla slag av uppgifter. Men av detta följer att ett tillsynsorgan som
mottar sekretessbelagd information från ett annat tillsynsorgan skall se till
att sekretessen för dessa uppgifter består. Det är då snarare fråga om att
berörda parter skall respektera den sekretess som kan förekomma hos
andra organ och stater och som sålunda kan komma att gälla för uppgift
som man erhåller från den andra parten, även om uppgiften enligt den
16
egna rättsordningen inte skulle omfattas av sekretess. För att uppfylla Prop. 1992/93:120
avtalsbestämmelserna på detta område måste därför sekretesslagen
ändras. Mot bakgrund av vad som redogjorts för i avsnitt 2 om den
svenska offentlighetsprincipen och vad som gäller utomlands, har jag
inte funnit att någon annan typ av sekretess än den s.k. absoluta kan
komma i fråga för att vi sålunda skall uppfylla de krav som följer enligt
avtalet. Med absolut sekretess avses sådan sekretess som gäller för
uppgifter oberoende av en prövning av den risk för skada som ett
utlämnande kan medföra.
Frågan om möjligheterna att i svensk rätt införa regler om sekretess
som föreskrivits i avtal med andra stater om utbyte av sekretessbelagda
uppgifter mellan olika länder behandlades av dåvarande chefen för
Justitiedepartementet i samband med att särskilt långt gående sekretess
infördes för uppgifter från utlandet i beskattnings- och indrivnings-
verksamhet (9 kap. 3 § sekretesslagen). Departementschefen konstaterade
då att man för att uppnå en tillräckligt sträng sekretess för uppgifter som
härrör från utlandet kan vara hänvisad till att dels föreskriva om sekretess
utan skaderekvisit, dels i klarhetens intresse göra undantag från
tillämpligheten av i vart fäll 14 kap. 2 § sekretesslagen, om och i den
utsträckning det skulle strida mot ett internationellt avtal som Sverige är
bundet av och som inte tillåter sådant uppgiftsutbyte som avses i
paragrafen. För att det inte skall leda till några missförstånd borde enligt
departementschefen i tydlighetens intresse även 14 kap. 1 och 3 §§ tas
med i en sådan undantagsregel (prop. 1987/88:41 s. 14 ff.). Motsvarande
regler om absolut sekretess har senare införts också för sådana uppgifter
i statlig myndighets tillsynsverksamhet på bl.a. värdepappersområdet som
myndigheten erhållit enligt avtal med främmande stat eller mellanfolklig
organisation (8 kap. 5 § sekretesslagen, prop. 1990/91:42, SFS
1990:1345). Av förarbetena till bestämmelserna framgår att sekretessen
omfattar endast uppgifter som erhållits från utlandet (se bl.a. prop.
1990/91:42 s. 71).
De krav på sekretess som föreskrivs i protokollen är inte begränsade till
uppgifter som erhållits från utlandet utan gäller också för uppgifter som
inhämtats inom landet. För att uppfylla det krav på starkare sekretess
som alltså kan bli aktuellt i samarbetet med de andra tillsynsmyndig-
heterna bör därför sekretesslagen ändras på så sätt som promemorian
föreslår. Enligt min mening uttrycker emellertid orden "förfogar över på
grund av avtalet" bättre att det är fråga också om uppgifter som
inhämtats inom landet, till skillnad från vad som gäller enligt t.ex. 8 kap.
5 § tredje stycket sekretesslagen.
En förutsättning för denna starka sekretess måste vara att handlingarna
eller uppgifterna erhållits eller inhämtats på grund av ett internationellt
avtal som riksdagen godkänt. En annan förutsättning för sådan sekretess
är att avtalet innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas
vidare i det aktuella fallet. På grund härav måste särskilt anges att de
sekretessbrytande bestämmelserna i 14 kap. 1-3 §§ i detta sammanhang
inte får tillämpas i strid med ett internationellt avtal.
När det gäller lagtextens utformning anser jag att det är tillräckligt att
sekretessföremålet anges vara uppgifter om enskilds ekonomiska eller
personliga förhållanden. Med denna lydelse kommer enligt min mening
17
i stort sett alla slag av uppgifter som kan ha skyddsintresse att omfettas Prop. 1992/93:120
av sekretess, alltså även uppgifter om affärs- och driftförhållanden,
uppfinningar och forskningsresultat vilka får anses innefattas i begreppet
ekonomiska förhållanden.
När det gäller placeringen av den nya bestämmelsen i 8 kap. sekretess-
lagen har endast Konkurrensverket haft invändningar. Enligt verket
skapar den i promemorian valda lösningen, med ett nytt stycke i 8 kap.
6 § sekretesslagen, risk för att sekretessen på konkurrensområdet inte
kommer att motsvara de bestämmelser som Sverige åtagit sig att införa
i svensk rätt. EES-avtalets sekretessbestämmelser har ju också till syfte
att skydda intresset av att förebygga eller beivra överträdelser av
konkurrensbestämmelsema och EES-avtalets konkurrensbestämmelser är
förenade med långtgående befogenheter. Om ett foretag genom att få ut
handlingar från konkurrensmyndigheten skulle få förvarning om en
förestående undersökning uppkommer givetvis risk för att undersökningen
blir helt förfelad. Därför kan enligt verket placeringen av den föreslagna
bestämmelsen ifrågasättas.
För min del vill jag peka på att det i 4 kap. sekretesslagen redan finns
sekretessbestämmelser med hänsyn till myndighets verksamhet för
inspektion, kontroll eller annan tillsyn, som bl.a. gör det möjligt att hålla
uppgifter hemliga om syftet med verksamheten motverkas om uppgiften
röjs. Dessa bestämmelser motverkar en sådan risk som Konkurrensverket
beferar, nämligen att ett företag skulle kunna få förvarning om en
förestående granskning. Mot denna bakgrund anser jag att den föreslagna
bestämmelsen bör införas i 8 kap. 6 § sekretesslagen.
Om de nuvarande sekretessreglerna för den del av tillsynsmyndighetens
verksamhet som inte omfettas av protokollen bibehålls, innebär det att
myndigheten kommer att få tillämpa olika sekretessregler för samma typ
av uppgifter beroende på enligt vilket regelverk uppgifterna inhämtats.
Detta kan, som påpekats i promemorian och av några remissinstanser,
tyckas mindre lämpligt bl.a. med hänsyn till de svårigheter som kan
uppstå när det gäller att avgöra vilken typ av sekretess som skall gälla
för en viss uppgift. Det finns dock starka skäl för att inte låta den
strängare sekretessen omfetta fler uppgifter än vad som krävs enligt
protokollen. Enligt min mening torde de svårigheter som kan uppstå vid
bedömningen av vilken typ av sekretess som skall gälla för en viss
uppgift vara hanterliga. Någon närmare precisering när det gäller
tillämpligheten av paragrafens två första stycken, som vissa remiss-
instanser föreslagit, anser jag inte heller vara erforderlig. Som också
Hovrätten över Skåne och Blekinge anfört, är det inte något ovanligt att
en myndighet får tillämpa olika sekretessregler på samma typ av
uppgifter. Beträffande önskemålet att i lagtexten särskilt ange viss
myndighet, eller att viss myndighet inte skall tillämpa den aktuella
bestämmelsen, vill jag bara framhålla att avgörande för bestämmelsens
tillämpning är om det hos myndigheten finns uppgifter som inhämtats på
grund av ett internationellt avtal.
En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter
till en utländsk myndighet regleras i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretess-
lagen. En uppgift som är sekretessbelagd enligt sekretesslagen får enligt
bestämmelsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig
18
organisation i annat fäll än om utlämnandet sker i enlighet med särskild Prop. 1992/93:120
föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande
fäll skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det är förenligt med
svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten
eller mellanfolkliga organisationen. Denna bestämmelse ger utrymme för
det uppgiftslämnande från Sverige som kan vara föreskrivet i ett avtal
med en annan stat eller mellanfolklig organisation. Den kan också vara
tillämplig på uppgifter som Sverige har fått enligt ett sådant avtal, när det
är fråga om att sprida uppgifterna vidare till utlandet. Bestämmelsen
öppnar således möjligheter för den svenska tillsynsmyndigheten att
medverka vid sådant utbyte av sekretessbelagda uppgifter som förutsätts
skall äga rum med EFTA:s övervakningsmyndighet och utländska
nationella tillsynsmyndigheter.
Frågan om meddelarfriheten
Meddelarfrihet råder för uppgifter som avser den som är föremål för
myndighetens verksamhet men inte för uppgifter om annat än affars-
eller driftförhållanden för en tredje man som gjort affärer med eller på
annat liknande sätt trätt i förbindelse med denne (8 kap. 6 § första
stycket 2 och 16 kap. 1 § 3 sekretesslagen).
Med mitt förslag beträffände 8 kap. 6 § kommer uppgifter om tredje
man som finns hos tillsynsmyndigheten - och som erhållits eller inhämtats
med stöd av ett internationellt avtal - att omfättas av den absoluta
sekretessen enligt det nya stycket. Det finns enligt min mening inte skäl
att behandla uppgifter som tillsynsmyndigheten här i landet inhämtar på
grund av avtalet på annat sätt än som redan gäller för uppgifter enligt
första stycket 2. Jag föreslår därför att i 16 kap. sekretesslagen 1 § 3
ändras i överensstämmelse härmed. Att - som några remissinstanser
anfört - inskränka meddelarfriheten också för andra uppgifter än sådana
som berör tredje man anser jag inte vara erforderligt för att uppfylla
avtalet. Jag vill här hänvisa till vad jag sagt om meddelarfriheten i
avsnitt 2.
Min bedömning: Sekretesslagens regler om sekretess hos
tillsynsorgan för områdena banker och andra kreditinstitut,
värdepapper, livsmedel samt växter och utsäde uppfyller redan
de krav avtalet ställer och några lagändringar i dessa avseenden
behövs inte.
Promemorians överväganden överensstämmer i huvudsak med min
bedömning.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som yttrat
sig har inte haft någon erinran mot de överväganden som framförs i
19
promemorian. Prop. 1992/93:120
Flera remissinstanser har emellertid inte fullt ut kunnat ansluta sig till
promemorians överväganden. Hovrätten över Skåne och Blekinge och
Sveriges Industriförbund anser t.ex. att det underlag som presenterats i
promemorian är alltför knapphändigt för antagandet att de aktuella
direktivens krav på sekretess för "förtrolig information" är tillgodosett
genom reglerna i 8 kap. 5 § första stycket 1 sekretesslagen. Industri-
förbundet har också ifrågasatt om den tystnadsplikt som skall gälla enligt
direktivet om offentlig kontroll av livsmedel möjliggör sådana undantag
från sekretessen för vissa allmänna intressen som gäller enligt 8 kap.
7 § sekretesslagen. Finansinspektionen, Sparbankernas Bank, Svenska
Bankföreningen och Finansbolagens Förening anser att förslaget inte
uppfyller de krav som direktiven ställer och föreslår därför att 8 kap.
5 § första stycket 1 ändras på så sätt att någon skadeprövning inte längre
skall gälla. Enligt Finansinspektionens mening är det en avgörande
skillnad mellan den sekretess som direktivbestämmelsen föreskriver och
den som 8 kap. 5 § sekretesslagen innehåller. Sekretesslagens bestäm-
melse innebär nämligen enligt inspektionen i motsats till direktivet en
presumtion för att de uppgifter om affärs- och driftförhållanden som ett
institut lämnar är offentliga. Vad som betraktas som förtrolig information
i andra länder och därför är föremål för sekretess där skulle alltså med
den uppläggning som föreslås i promemorian kunna komma att bli
offentlig genom att den svenska tillsynsmyndigheten får uppgiften. I sitt
samarbete med andra tillsynsmyndigheter skulle Finansinspektionen
följaktligen inte kunna garantera sekretess för uppgifter som överlämnas
till inspektionen.
Också i nu nämnda remissvar berörs frågan om meddelarfriheten och
ifrågasätts skyddet för uppgifter om tredje man på samma sätt som
redogjorts för i avsnitt 5.
Bakgrunden till min bedömning
Sekretessregler i bindande EG-rättsakter
Sverige har genom EES-avtalet åtagit sig att från avtalets ikraftträdande
den 1 januari 1993 följa sekretessbestämmelser beträffande olika
tillsynsorgan inom följande områden.
Banker och andra kreditinstitut
- Det s.k. första banksamordningsdirektivet (77/780/EEG) artikel 12.
Bestämmelsen har fått sin nuvarande lydelse genom artikel 16 i det s.k.
andra banksamordningsdirektivet (89/646/EEG).
- Direktivet om gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut (83/350/EEG)
artikel 5.3. Bestämmelsen hänvisar till artikel 12 i första banksam-
ordningsdirektivet.
Bestämmelserna har följande innebörd. Personer som är eller har varit
anställda hos tillsynsmyndigheter samt revisorer och experter som är
verksamma för myndighetens räkning skall vara bundna av tystnadsplikt.
Tystnadsplikten innebär att förtrolig information som erhållits i tjänsten Prop. 1992/93:120
inte får röjas till någon annan person eller myndighet utom i sammandrag
som omöjliggör identifikation av enskilda institut, med förbehåll för fäll
som omfattas av straffrättslig lagstiftning. Tystnadsplikten skall inte
hindra det informationsutbyte som förutsätts äga rum mellan medlems-
ländernas tillsynsmyndigheter. Utbyte av information får därför ske obe-
roende av tystnadsplikten. En tillsynsmyndighet som tar emot sekretess-
belagd information från ett annat lands tillsynsmyndighet skall dock se
till att sekretessen för dessa uppgifter består. Den mottagna informationen
får inte heller användas annat än för vissa begränsade ändamål. 1 vissa
undantagsfall får sekretessbelagd information yppas oavsett om den
inhämtats inom landet eller härrör från en medlemstats tillsynsmyndighet.
Undantag från sekretessen gäller vid civilrättsliga eller kommersiella
förfaranden när ett kreditinstitut försatts i konkurs eller underkastats
tvångslikvidation. Vidare gäller undantag från sekretessen i processam-
manhang, om något av tillsynsmyndighetens beslut har överklagats eller
på annat sätt blivit föremål för rättslig åtgärd. Sekretessbelagd infor-
mation får också i vissa fall lämnas till andra tillsynsmyndigheter inom
samma sektor, till organ som handhar ett kreditinstituts konkurs eller
likvidation, till personer som är ansvariga för obligatorisk revision av
finansiella instituts räkenskaper och till centralbanker.
En proposition om EES-anpassad lagstiftning om banker och kredit-
marknadsbolag m.m. med förslag till ändringar i lagstiftningen för
banker, kreditaktiebolag och finansbolag i anledning av bl.a. det andra
banksamordningsdirektivet utarbetas f.n. i Finansdepartementet.
Lagändringarna avses träda i kraft i den 1 januari 1993.
Värdepappersområdet
- Direktivet om samordning av lagar och andra författningar som avser
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföre-
tag) (85/611/EEG) artikel 50.
- Direktivet med ändring av direktiv 80/390/EEG om samordning av
kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall
offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid
fondbörs (87/345/EEG) artikel 25.
- Direktivet om sådana uppgifter som skall offentliggöras vid förvärv
eller avyttring av ett större innehav i ett börsnoterat företag
(88/627/EEG) artikel 14.
- Direktivet om samordning av kraven på upprättande, granskning och
spridning av prospekt som skall offentliggöras när överlåtbara värde-
papper erbjuds till allmänheten (89/298/EEG) artikel 23.
- Direktivet om samordning av föreskrifter avseende insiderhandel
(89/592/EEG) artikel 9.
Dessa bestämmelser har i stort sett samma innehåll som artikel 16 i
andra banksamordningsdirektivet. Antalet specificerade undantag från
sekretessen i bestämmelserna är dock färre. I stället anges att undantag
från sekretessen får göras om det anges i lag. Detta undantag gäller dock
inte uppgifter som erhållits från ett annat lands tillsynsmyndigheter.
21
Livsmedelskontroll
Prop. 1992/93:120
- Direktivet om offentlig kontroll av livsmedel (89/397/EEG) artikel 12.
Direktivet lägger fäst de allmänna principer som skall vara vägledande
för all kontroll av livsmedel samt av material som kommer i kontakt med
livsmedel. Syftet med kontrollen är att skydda folkhälsan, redligheten i
handeln och information till konsumenterna. Enligt direktivet skall
inspektion och kontroll ske i hela kedjan från producent fram till
konsument och genomföras utan föregående varning. I artikel 12.2 sägs
att inspektörerna skall vara bundna av tystnadsplikt.
Växter - utsäde
- Direktivet om en gemensam sortlista för arter av lantbruksväxter
(70/457/EEG) artikel 7.3 och 10.3-4.
- Direktivet om marknadsföring av utsäde av köksväxter
(70/458/EEG) artikel 7.3 och 11.3-4.
Direktivet om en gemensam sortlista för arter av lantbruksväxter
innehåller regler om sortgodkännande och upprättandet av en gemensam
sortlista inom EG. EG:s regler om den gemensamma sortlistan innebär
att svenska sorter skall godkännas enligt EG:s bestämmelser och att
EFTA-ländema och EG skall utarbeta en gemensam sortlista. Enligt
EES-avtalets anpassningsregler till direktivet är det en strävan att den
gemensamma sortlistan skall vara färdigställd vid utgången av år 1995.
I övrigt skall direktivet tillämpas från EES-avtalets ikraftträdande.
I artikel 7.3 föreskrivs att i de fäll en undersökning av genetiska
beståndsdelar krävs för att studera hybrider och syntetiska sorter skall
resultaten från undersökningen och beskrivningen av de genetiska
beståndsdelarna behandlas konfidentiellt om förädlaren begär detta.
Artikel 10.3 föreskriver att uppgifter i sådan dokumentation om godkända
sorter som erhållits från ett annat medlemsland skall behandlas kon-
fidentiellt. Enligt artikel 10.4 skall, med undantag av uppgifter som avses
i 7.3, dokumentation avseende godkännande göras tillgängligt för
personligt bruk för personer som kan styrka att de har rätt att ta del av
den.
I direktivet om marknadsföring av utsäde för köksväxter, som
innehåller motsvarande bestämmelser om sortgodkännande m.m., finns
likalydande sekretessbestämmelser.
Skälen för min bedömning
Banker och andra kreditinstitut
Den tillsynsmyndighet som avses i första och andra banksamordnings-
direktiven är för svensk del Finansinspektionen. Bestämmelser om
sekretess hos bl.a. Finansinspektionen finns i 8 kap. 5 § sekretesslagen.
I bestämmelsen föreskrivs att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller
driftförhållanden hos den som står under inspektionens tillsyn om det kan
22
antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs, dvs. sekretess med Prop. 1992/93:120
rakt skaderekvisit. För uppgift om ekonomiska eller personliga förhållan-
den för annan som trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för
Finansinspektionens verksamhet gäller absolut sekretess. Enligt tredje
stycket gäller absolut sekretess även for sådana uppgifter om affärs- eller
driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som
myndigheten erhållit enligt avtal med främmande stat eller mellanfolklig
organisation vilket godkänts av riksdagen. Som nämnts i avsnitt 5,
framgår av förarbetena till bestämmelsen att sekretess enligt tredje
stycket endast omfattar uppgifter som erhållits från utlandet (prop.
1990/91:42 s.71). För sådana uppgifter får de sekretessbrytande bestäm-
melserna i 14 kap. 1-3 §§ inte tillämpas i strid med avtalet.
Den tystnadsplikt som skall gälla enligt EG:s banksamordningsdirektiv
innebär att förtrolig information som erhållits i tjänsten inte får röjas
annat än under vissa förutsättningar. När det i den svenska sekretesslagen
talas om uppgifter som lämnats i förtroende avses med detta en situation
som skiljer sig från den som banksamordningsdirektiven reglerar. Enligt
7 kap. 4 § andra stycket gäller absolut sekretess inom kommunal
lämiljerådgivning för uppgifter som en enskild lämnat i förtroende.
Motsvarande sekretess gäller enligt 9 kap. 9 § hos allmän advokatbyrå
i ärende om rättsligt biträde för uppgift som det kan antas att den rätts-
sökande har förutsatt skall bli behandlad förtroligt. Dessa situationer
präglas av att en enskild hjälpbehövande anförtror sig till en familjeråd-
givare eller advokat.
När det gäller att för svenska förhållanden söka en motsvarighet till
vad som i banksamordningsdirektivet avses med förtrolig information kan
jag inte se annat än att det bör gälla sådan information vars spridande
skulle vara till skada för den uppgiften rör. Den skadeprövning som skall
göras enligt 8 kap. 5 § första stycket 1 syftar just till att sådan infor-
mation inte skall lämnas ut. Enligt min mening uppfyller således
sekretesslagen redan de krav direktiven ställer och någon lagändring i sak
anser jag därför inte vara påkallad.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att vad jag nu sagt har tillämp-
ning på sådana uppgifter som t.ex. Finansinspektionen här i landet
inhämtar från banker m.fl. med stöd av den svenska lagstiftningen. I den
mån inspektionen får del av sekretessbelagda uppgifter från tillsynsorgan
i andra länder, EG-kommissionen eller EFTA:s övervakningsmyndighet,
kan 8 kap. 5 § tredje stycket bli tillämpligt. Då gäller absolut sekretess.
Meddelarfrihet råder för uppgifter om banker och andra som står under
Finansinspektionens tillsyn men inte för uppgifter om kundernas
ekonomiska eller personliga förhållanden (8 kap. 5 § första stycket 2 och
16 kap. 1 § 3 sekretesslagen). Jag gör här samma bedömning som
beträffande de konkurrensövervakande oiganen (avsnitt 5) och finner
alltså inte anledning att ytterligare begränsa meddelarfriheten.
Värdepappersområdet
Bestämmelserna i 8 kap. 5 § sekretesslagen gäller även för myndighets
verksamhet som består i tillsyn och tillståndsgivning avseende värde-
pappersmarknaden, dvs. i första hand värdepappersinstitut och fondbörs- 23
väsendet. Enligt bestämmelsens andra stycke gäller sekretess i myndig-
hets verksamhet, som består i övervakning enligt insiderlagen
(1990:1342), för uppgift som på begäran har lämnats av någon som är
uppgiftsskyldig.
Genom dessa bestämmelser kan de krav på sekretess som föreskrivs i
direktiven på värdepappersområdet anses vara tillgodosedda. Enligt min
mening fordras inte heller här någon lagändring.
Livsmedelskontroll
Bestämmelser om sekretess för livsmedelskontrollen på det statliga
området regleras i 8 kap. 6 § sekretesslagen jämfört med punkt 28 i
bilagan till sekretessförordningen. Enligt bestämmelserna gäller sekretess
i verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn enligt bl.a.
livsmedelslagen (1971:511). Sekretessen för den livsmedelskontroll som
bedrivs på det lokala planet av miljö- och hälsoskyddsnämnderna regleras
i 8 kap. 7 § sekretesslagen. Denna bestämmelse innehåller regler om
sekretess i verksamhet som består i tillsyn eller stödverksamhet som
arman än statlig myndighet bedriver med avseende på näringslivet.
Sekretessen enligt dessa bestämmelser gäller för uppgift om enskilds
affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat, om
det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Dock gäller
denna sekretess inte för uppgift i tillsynsverksamheten inom miljö- och
hälsoskyddsområdena när vissa allmänintressen har sådan vikt att
uppgiften bör lämnas ut. Syftet med detta undantag från sekretessen är
att sekretessen skall kunna vika t.ex. i fall då det föreligger miljö- och
hälsorisker som kan motverkas genom information till allmänheten.
Direktivet föreskriver att inspektörer som handhar livsmedelskontroll
skall vara bundna av tystnadsplikt. Avtalet innefattar som jag tidigare
framhållit inte något krav på att i alla länder införa en identisk tystnads-
plikt. Även med beaktande av de sekretessbrytande bestämmelserna när
det gäller vissa allmänintressen, anser jag att gällande sekretessregler på
området redan uppfyller direktivets krav på tystnadsplikt. Någon
lagändring är enligt min mening därför inte heller här påkallad.
Växter - utsäde
Statens jordbruksverk och Statens växtsortnämnd är de svenska myndig-
heter som kommer att handha frågor enligt direktiven om den gemen-
samma sortlistan för lantbruksväxter och om marknadsföring av utsäde
för köksväxter. För jordbruksverkets verksamhet som består i utredning,
planering, tillståndsgivning, tillsyn och stöd inom jordbrukets och
trädgårdsnäringens områden gäller sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretess-
lagen jämfört med 2 § sekretessförordningen och punkt 28 i bilagan till
den förordningen. Enligt punkt 66 i bilagan till sekretessförordningen
gäller sekretess för myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning
och tillsyn enligt bl.a. utsädesförordningen (1980:438). Enligt dessa
bestämmelser gäller sekretess för uppgift om enskilds affärs- eller
driftförhållanden och uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan
antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs.
Prop. 1992/93:120
24
Enligt min mening uppfyller redan nuvarande sekretessbestämmelser Prop. 1992/93:120
på området direktivens krav på konfidentiell behandling av vissa
uppgifter, varför någon lagändring inte kan anses vara påkallad.
Mitt förslag: Den bestämmelse i 9 kap. 3 § sekretesslagen som
föreskriver sekretess för uppgifter som en svensk myndighet
erhållit enligt avtal med en främmande stat skall gälla också
beträffande avtal med en mellanfolklig organisation.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig under detta
avsnitt godtar eller tillstyrker förslaget.
Bakgrunden till mitt förslag
I protokoll 11 till EES-avtalet regleras frågor om bistånd i tullfrågor
mellan EFTA-ländema, EG och dess medlemsstater. Protokollet
föreskriver att bistånd skall lämnas för att säkerställa en korrekt
tillämpning av tullagstiftningen samt att förhindra, upptäcka och utreda
överträdelser av denna lagstiftning. Bistånd skall ges bl.a. vid utbyte av
information och upplysningar mellan länderna och EG.
I artiklarna 10-11 regleras hur mottagen information skall behandlas
från sekretessynpunkt samt användningen av upplysningar. Informationen
skall vara av förtrolig natur och omfettas av sekretesskydd hos de
berörda staterna, men även i tillämpliga gemenskapsorgan - dvs. EG-
kommissionen. Erhållen information får användas för annat ändamål än
protokollets syften endast efter skriftligt samtycke från den myndighet
som lämnat uppgiften. Förbehållsregeln gäller dock inte information om
brott rörande narkotika eller psykotropa ämnen. Sådana uppgifter kan
meddelas andra myndigheter som är direkt verksamma i narkotika-
bekämpningen. Sekretessen hindrar heller inte att information används i
processammanhang då tullagstiftningen överträtts.
Skälen för mitt förslag
När det gäller bestämmelser om sekretess inom bl.a. tullområdet finns
regler i 9 kap. 1-3 §§ sekretesslagen, vilka tar sikte på sekretess med
hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som
ekonomisk natur. Enligt 1 § gäller sekretess i myndighets verksamhet
som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller övrigt
fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Med skatt avses även
bl.a. tull. Enligt 2 § gäller sekretess också bl.a. ärenden om kontroll
beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband med kontroll samt
annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under 1 §.
25
Av 3 § första stycket följer att sekretessen, enligt 1 och 2 §§, i den mån
riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat, också gäller i
ärende om handräckning eller bistånd som myndighet lämnar åt
myndighet eller annat organ i den staten i verksamhet som motsvarar den
som avses i nämnda paragrafer.
Sekretess gäller enligt 3 § andra stycket i beskattnings- och indrivnings-
verksamhet för uppgift som svenska myndigheter erhållit enligt avtal med
främmande stat vilket har godkänts av riksdagen. I fråga om sådan
sekretess får bestämmelserna om uppgiftsutbyte mellan myndigheter i 14
kap. 1-3 §§ inte tillämpas i strid med avtalet.
Eftersom 9 kap. 3 § avser endast överenskommelser med främmande
stat anser jag att bestämmelsen för att bli tillämplig på avtal med EG
måste utvidgas till att även omfatta överenskommelser med mellanfolklig
organisation och att i andra stycket anges att sekretess gäller för uppgifter
som en myndighet förfogar över på grund av sådant avtal.
Mitt förslag: Bestämmelserna i sekretesslagens bilaga anpassas
till de nya bestämmelserna om teknisk kontroll.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig under detta
avsnitt godtar eller tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag
Riksprovplatsema
I prop. 1991/92:170, bil. 11, har regeringen föreslagit att lagen
(1989:164) om teknisk provning och om mätning skall ersättas med en
ny lag om teknisk kontroll. Den nya lagen avses träda i kraft vid samma
tidpunkt som EES-lagen.
I propositionen anförs att EES-avtalet medför att Sverige måste anpassa
sin ordning för obligatorisk provning och kontroll till den ordning som
tillämpas inom EG. I stället för det nuvarande riksprovplatssystemet med
statligt monopol införs inom de områden där det finns gemensamma EG-
regler ett öppet system med konkurrens mellan kompetensprövade
aktörer, s.k. anmälda organ. Den kontroll dessa kommer att utföra
innefattar inte myndighetsutövning. Även i övrigt skall provningsmonopol
upphöra. Både offentliga och enskilda organ som uppfyller kraven på
kompetens skall kunna medverka inom systemet för bl.a. återkommande
provning, såsom t.ex. av fordon eller hissar, och konkurrera om
uppdragen. Det nuvarande systemet med riksprovplatser föreslås vara
avvecklat senast den 1 januari 1994 (prop. 1991/92:170, bil. 11 s. 6 och
51 ff.).
Prop. 1992/93:120
26
De nuvarande riksprovplatsema bl.a. Aktiebolaget Svensk Anlägg- Prop. 1992/93:120
ningsprovning (tidigare Aktiebolaget Statens Anläggningsprovning),
Aktiebolaget Svensk Bilprovning och Apoteksbolaget Aktiebolag kommer
således enligt förslaget att mista sin monopolställning och verka på en
konkurrensutsatt marknad. Under en övergångstid kommer dock dessa
organ att som riksprovplatser behålla viss kontrollverksamhet som
innefattar myndighetsutövning.
Eftersom den nuvarande verksamheten vid riksprovplatsema Aktie-
bolaget Svensk Anläggningsprovning, Aktiebolaget Svensk Bilprovning
och Apoteksbolaget Aktiebolag i dag har inslag av myndighetsutövning
finns de upptagna i den bilaga det hänvisas till i 1 kap. 8 § sekretess-
lagen. Innebörden av detta är att handlingar som gäller obligatorisk
kontroll hos dessa riksprovplatser skall anses som allmänna handlingar
enligt tryckfrihetsförordningen och därmed omfattas av offentlighets-
principen. Jag anser därför att bestämmelserna i sekretesslagens bilaga
bör anpassas till de nya förhållandena. I den föreslagna lagen om teknisk
kontroll återfinns inte begreppet obligatorisk kontroll. Den verksamhet
som skall omfattas av offentlighetsprincipen bör beskrivas som "kontroll
som riksprovplats" med hänvisning till den nya lagen.
När funktionen som riksprovplats upphör kan dessa bestämmelser
upphävas.
Andra organ
Vissa sekretessfrågor uppkommer i samband med att organ anmäls eller
ackrediteras enligt den föreslagna lagen om teknisk kontroll. Lagförslaget
innehåller en särskild sekretessbestämmelse (22 §) som gäller befatt-
ningen med ärenden enligt lagen och som syftar till att skydda kom-
mersiellt känsliga uppgifter i samband med att ett organ anmäls eller
ackrediteras. En motsvarande bestämmelse finns i den i dag gällande
lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och mätning; i det
allmännas verksamhet tillämpas sekretesslagen.
När det gäller det kommersiella skyddet for de anmälda och ackredi-
terade organens klienter gäller som villkor för ackreditering att organet
iakttar gällande europeisk standard för den verksamhet som organet
bedriver. Motsvarande avses gälla för anmälda organ. I standarderna
behandlas också skyldigheten att iaktta sekretess i förhållande till
klienterna. För provningslaboratorier gäller standarden EN 45001. 1 det
allmännas verksamhet ger 8 kap. 9 § sekretesslagen skydd för dem som
anlitar en myndighet för uppdrag om provning m.m.
Nuvarande sekretessbestämmelser på området kan anses redan ge ett
tillfredsställande sekretesskydd. Någon lagändring i detta avseende är
därför enligt min mening inte påkallad.
Sveriges Industriförbund har påpekat att handlingar hos EG:s institutioner
blir offentliga först efter 30 år. De tider som gäller för sekretess i
Sverige är beroende av uppgifternas art. Avtalet innehåller inte några 27
bestämmelser om sekretesstid. Jag anser det därför inte erforderligt med Prop. 1992/93:120
några ändringar i detta avseende. Förbundet har vidare påpekat att, i
fråga om utlämnande av uppgifter till utlandet på ADB-medium, det
föreligger förslag till direktiv från EG-kommissionen angående skydd
för enskilda på ADB-området. Jag hänvisar i detta sammanhang till att
Datalagsutredningen (Ju 1989:02) kommer att beröra denna fråga.
Utredningen beräknas komma med sitt slutbetänkande i början av år
1993.
Styrelsen för teknisk ackreditering har påpekat att AB Statens Anlägg-
ningsprovning numera heter AB Svensk Anläggningsprovning, vilket bör
leda till en justering av lagtexten.
EES-avtalet skall (art. 129.3) träda i kraft den 1 januari 1993, under
förutsättning att alla avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations-
eller godkännandeinstrument. Det kan emellertid inte uteslutas att avtalet
träder i kraft senare än den 1 januari 1993 och i prop. 1991/92:170 (bil.
1 s. 190) har därför föreslagits att regeringen skall bestämma ikraft-
trädandet av den föreslagna EES-lagen. På motsvarande sätt bör därför
regeringen bestämma tidpunkten för ikraftträdandet av de nya sekretess-
bestämmelser som här föreslås.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom Justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förlaget har granskats av Lagrådet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som före-
draganden har lagt fram.
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 6 §, 9 kap. 3 § och bilagan till
sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §
Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig
myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering,
tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på pro-
duktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för
uppgift om
1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forsk-
ningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften
röjs,
2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har
trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är
föremål för myndighetens verksamhet.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen godkänt avtal härom
med främmande stat eller mel-
lanfolklig organisation, hos
myndighet i verksamhet, som
avses i första stycket, för upp-
gift om affärs- eller driftförhål-
landen och ekonomiska eller
personliga förhållanden som
myndigheten erhållit eller in-
hämtat på grund av avtalet.
Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§
får inte i fråga om denna sekre-
tess tillämpas i strid med av-
talet.
Regeringen kan för särskilt fäll förordna om undantag från sekretess
som har föreskrivits med stöd av första stycket 1, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo
år.
Lagen omtryckt 1989:713.
Prop. 1992/93:120
Bilaga 1
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:120
9 kap.
3 §
Sekretess enligt 1 och 2 §§
gäller också, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat, i ärende
om handräckning eller bistånd
som myndighet lämnar åt myn-
dighet eller annat organ i den
staten i verksamhet som mot-
svarar den som avses i nämnda
paragrafer.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen har godkänt avtal
härom med främmande stat, hos
myndighet i verksamhet som
avses i 1, 2 eller 19 § för sådan
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden
som myndigheten har erhållit
enligt avtalet. Föreskrifterna i
14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga
om denna sekretess tillämpas i
strid med avtalet.
I fråga om uppgift i allmän
stycket i högst tjugo år.
Sekretess enligt 1 och 2 §§
gäller också, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat eller mel-
lanfolklig organisation, i ärende
om handräckning eller bistånd
som myndighet lämnar åt myn-
dighet eller annat organ i den
staten eller mellanfolkliga orga-
nisationen i verksamhet som
motsvarar den som avses i
nämnda paragrafer.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen har godkänt avtal
härom med främmande stat
eller mellanfolklig organisation,
hos myndighet i verksamhet
som avses i 1, 2 eller 19 § för
sådan uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen som myndigheten har
erhållit eller inhämtat på grund
av avtalet. Föreskrifterna i 14
kap. 1-3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid
med avtalet.
’ gäller sekretessen enligt andra
Bilaga2
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs
i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
2 Senaste lydelse 1992:319.
30
Organ
Verksamhet
Prop. 1992/93:120
Riksprovplatsema Aktiebolaget
Statens Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk Bilprov-
ning och Apoteksbolaget Aktie-
bolag
obligatorisk kontroll (SFS
1985:1105)
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs
i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fåll med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
Riksprovplatsema Aktiebolaget kontroll som riksprovplats (SFS
Statens Anläggningsprovning, 1992:000)
Aktiebolaget Svensk Bilprov-
ning och Apoteksbolaget Aktie-
bolag
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
31
Prop. 1992/93:120
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 6 §, 9 kap. 3 §, 16 kap. 1 § och
bilagan till sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §
Sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig
myndighets verksamhet, som består i utredning, planering, prisreglering,
tillståndsgivning, tillsyn eller stödverksamhet med avseende på pro-
duktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för
uppgift om
1. enskilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskning-
sresultat, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs,
2. andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som har
trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är
föremål för myndighetens verksamhet.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen godkänt avtal härom
med främmande stat eller mel-
lanfolklig organisation, hos
myndighet i verksamhet, som
avses i första stycket, för upp-
gift om enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden som
myndigheten har erhållit eller
inhämtat på grund av axtalet.
Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§
får inte i fråga om denna sekre-
tess tillämpas i strid med av-
talet.
Regeringen kan för särskilt fåll förordna om undantag från sekretess
som har föreskrivits med stöd av första stycket 1, om den finner det vara
av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Lagen omtryckt 1989:713.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:120
9 kap.
3 §
Sekretess enligt 1 och 2 §§
gäller också, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat, i ärende
om handräckning eller bistånd
som myndighet lämnar åt myn-
dighet eller annat organ i den
staten i verksamhet som mot-
svarar den som avses i nämnda
paragrafer.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen har godkänt avtal
härom med främmande stat, hos
myndighet i verksamhet som
avses i 1, 2 eller 19 § för sådan
uppgift om enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden
som myndigheten har erhållit
enligt avtalet. Föreskrifterna i
14 kap. 1-3 §§ får inte i fråga
om denna sekretess tillämpas i
strid med avtalet.
I fråga om uppgift i allmän 1
stycket i högst tjugo år.
Sekretess enligt 1 och 2 §§
gäller också, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom
med främmande stat eller mel-
lanfolklig organisation, i ärende
om handräckning eller bistånd
som myndighet lämnar åt myn-
dighet eller annat organ i den
staten eller mellanfolkliga orga-
nisationen i verksamhet som
motsvarar den som avses i
nämnda paragrafer.
Sekretess gäller, i den mån
riksdagen har godkänt avtal
härom med främmande stat
eller mellanfolklig organisation,
hos myndighet i verksamhet
som avses i 1, 2 eller 19 § för
sådan uppgift om enskilds per-
sonliga eller ekonomiska förhål-
landen som myndigheten har
erhållit eller inhämtat på grund
av avtalet. Föreskrifterna i 14
kap. 1-3 §§ får inte i fråga om
denna sekretess tillämpas i strid
med avtalet.
gäller sekretessen enligt andra
16 kap.
1 §2
Nuvarande lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fåll är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fäll
Senaste lydelse 1992:350.
33
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt Prop. 1992/93:120
7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5
kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen
i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikt följer av
3. denna lag enligt
7 kap. 29 §
8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,
6 § första stycket 2, 7 § första
stycket 2 eller 8 § första stycket
8 kap. 8 § andra stycket
såvitt avser uppgift som hänför
sig till myndighets affärsmässiga
utlåningsverksamhet
Föreslagen lydelse
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa
fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1-8
samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första
stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De
fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihets-
grundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikt följer av
3. denna lag enligt
7 kap. 29 §
8 kap. 3 §, 5 § första stycket 2,
6 § första stycket 2
8 kap. 6 § andra stycket
såvitt avser uppgift om andra
ekonomiska eller personliga för-
hållanden än affärs- eller driftför-
hållanden för den som trätt i
affärsförbindelse eller liknande
förbindelse med den som är före-
mål för myndighetens verksamhet
34
8 kap. 7 § första stycket 2 eller
8 § första stycket
8 kap. 8 § andra stycket
Prop. 1992/93:120
såvitt avser uppgift som hänför
sig till myndighets affärsmässiga
utlåningsverksamhet
Bilaga3
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fäll med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ
Verksamhet
Riksprovplatsema Aktiebolaget
Statens Anläggningsprovning,
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
och Apoteksbolaget Aktiebolag
obligatorisk kontroll (SFS
1985:1105)
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i
tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet
i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som
nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos
organet. Verksamheten anges i förekommande fäll med hänvisning till
numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd
av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ
Verksamhet
Riksprovplatsema Aktiebolaget
Svensk Anläggningsprovning,
kontroll som riksprovplats (SFS
1992:000)
3 Senaste lydelse 1992:319.
35
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
och Apoteksbolaget Aktiebolag
Prop. 1992/93:120
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
36
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-15
Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars-Åke
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Reidunn Laurén beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gunnar
Lavett.
Lagrådet har ingen erinran mot förslaget.
Prop. 1992/93:120
Bilaga 3
37
Prop. 1992/93:120
Regeringens proposition .................................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ................................... 1
Propositionens lagförslag.................................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992 7
1 Inledning ..................................................................... 7
2 Offentlighetsprincipen och EES........................................... 8
3 Allmänt om införlivandet av EES-avtalet med svensk rätt............ 11
4 Sekretessbestämmelser i EES-avtalets huvuddel......................... 12
5 Sekretessen hos de konkurrensövervakande organen.................... 13
6 Sekretessen hos andra tillsynsorgan....................................... 19
7 Ömsesidigt bistånd i tullfrågor.............................................. 25
8 Sekretessen inom området för provning och kontroll.................. 26
9 Övriga frågor............................................................... 27
10 Ikraftträdande............................................................. 28
11 Upprättat lagförslag...................................................... 28
12 Hemställan ..................................................................... 28
13 Beslut ........................................................................... 28
Bilaga 1 Lagförslag i promemorian (Ds 1992:84) Ändringar i
sekretesslagen i anledning av EES-avtalet........................ 29
Bilaga 2 Det till Lagrådet remitterade lagförslaget........................ 32
Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid Lagrådets sammanträde den 15
oktober 1992........................................................... 37
38
gotab 42188, Stockholm 1992