Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:12

om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 augusti 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Reidunn Laurén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas vissa ändringar i kreditupplysningslagen. Därvid föreslås att det nuvarande förbudet för utlänningar och utländska foretag att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige skall upphävas. Vidare föreslås att behovsprövningen i samband med prövning av tillstånd till kreditupplysningsverksamhet avskaffas. Dessa båda ändringar är närmast föranledda av EES-avtalet.

Dessutom föreslås aft den nuvarande tioårsgränsen för tillstånd till kreditupplysningsverksamhet avskaffas. Slutiigen föreslås Datainspek­tionen få möjlighet att återkalla ett tillstånd då förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger.

Lagändringama föreslås träda i kraft den I januari 1993.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 12


Prop.

1992/93:12


Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom foreskrivs att 1, 4 och 17 §§ kreditupplysningslagen (1973:1173)' skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:12


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 §


Denna lag gäller kreditupplysningsverksamhet sora innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattning.


bolag.

Lagen gäller inte heller förmedling av kreditupplysningar mellan företag inom samma koncem.

Lagen omfattar inte förmed­ling av kreditupplysningar in­om en krets som utgörs av Sveriges riksbank, Sveriges in­vesteringsbank AB och sådana kreditinrättningar eller för kre­ditupplysningsverksamhet in­rättade företag som står under bankinspektionens tillsyn och inte är finansbolag enligt 5 § lagen   (1980:2)   om finans-


Lagen omfattar inte förmed­ling av kreditupplysningar in­om en krets som utgörs av Sveriges riksbank och sådana kreditinrättningar eller för kre­ditupplysningsverksamhet in­rättade företag som står under Finansinspektionens tillsyn och inte är finansbolag enligt 8 § lagen (1988:606) om finans­bolag.


4§


Tillstånd att bedriva kredit­upplysningsverksamhet får meddelas endast om det från allmänna synpunkter finns be-


Tillstånd att bedriva kredit­upplysningsverksamhet får meddelas endast om verk­samheten kan antas bli bedri-


'Lagen omtryckt 1981:737. Senaste lydelse 1991:1895.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydebe


Prop. 1992/93:12


 


hov av verksamheten och den kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Tillstånd får meddelas för en tid av högst tio år i sänder. Tillståndet får förenas raed föreskrift om hur verksara-heten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft betydelse för tillståndet.

Tillstånd får inte meddelas den som skulle ha varit kon­trollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska för­värv av svenska företag rrutru, om denna hade gällt även ef­ter utgången av år 1991.


ven på ett sakkunnigt och ora-dömesgillt sätt.

Tillstånd far förenas med fö­reskrift om hur verksamheten skall bedrivas och om skyl­dighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft be­tydelse för tillståndet.


17 §


Om den som fått tillstånd att bedriva kreditupplysnings­verksamhet åsidosätter be­stämmelse i denna lag eller föreskrift sora raeddelats med stöd av lagen, får datainspek­tionen i mån av behov ändra föreskrift som tidigare med­delats eller meddela ny före­skrift. Kan rättelse ej åstad­kommas på annat sätt, får da­tainspektionen återkalla till­ståndet.


Om den som fått tillstånd att bedriva kreditupplysnings­verksamhet åsidosätter någon bestämmelse i denna lag eller en föreskrift som meddelats med stöd av lagen, ikr Datain­spektionen i mån av behov ändra en föreskrift som tidi­gare meddelats eller raeddela en ny föreskrift. Om inte rättelse kan åstadkoramas på något annat sätt, får Data­inspektionen återkalla tillstån­det. Detsamma gäller, omför­utsättningarna för tillståndet i övrigt inte längre föreligger.


Denna lag träder i kraft den I januari 1993.

1* Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 12


 


Justitiedepartementet                             Prop. 1992/93:12

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 augusti 1992

Närvarande: statsrainistem Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hömlund, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Laurén

Proposition om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

1       Inledning

Den yrkesmässigt bedrivna kreditupplysningsverksamheten regleras i första hand genom kreditupplysningslagen (1973:1173). Lagen syftar främst till att hindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller till skada genora oriktiga eller missvisande uppgifter. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av Datainspektionen.

Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare för att se över kreditupplysningslagen.

Huvuduppgiftema för utredaren är enligt direktiven (dir. 1991:69) att utreda

-   hur intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när,

-   hur den svenska lagstiftningen skall anpassas till EG:s regler och därutöver i vilken utsträckning uUändska företag bör ges raöjlighet att bedriva kreditupplysningsverksarahet i Sverige, samt

-   i vad mån utvecklingen i fråga ora data- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen.

Justitierådet Staffan Magnusson förordnades den 15 oktober 1991 som särskild utredare. Ett antal sakkunniga och experter har knutits till utredaren. Utredaren arbetar under namnet Kreditupplysnings-utredningen (Ju 1991:06).

Utredningen har den 23 mars 1992 avlämnat delbetänkandet (SOU 1992:22) EES-anpassning av kreditupplysningslagen. I betänkandet


 


föreslås vissa ändringar i kreditupplysningslagen. Ändringama är   Prop. 1992/93:12 firamför allt föranledda av EES-avtalet, som nyligen undertecknats. Avsikten är att de svenska bestäraraelsema ora kreditupplysningsverk­samhet skall anpassas till avtalet.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sararaanfattning av betänkandet sora bilaga 1, dels betänkandets lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstansema som bilaga 3. En saramanställning av reraissyttran-dena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedeparteraentets dnr 92-1282).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 4 juni 1992 att inhärata lagrådets yttrande över förslag till ändring i kreditupplysningslagen. Det förslag sora remitterades till lagrådet överensstäraraer med lagförslaget i denna proposition och medtas därför inte här.

Lagrådet har läranat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende sora bilaga 4.

2       Allmän motivering 2.1     Gällande rätt

Kreditupplysningslagen gäller enligt 1 § kreditupplysningsverksarahet som innebär att någon, utom i enstaka fall, läranar kreditupplysningar mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet. Även annan kreditupplysningsverksarahet orafattas av lagen, under fömtsättning att verksamheten är av större orafattning.

Med kreditupplysning avses enligt 2 § uppgift, omdöme eller råd, som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende.

Frän lagens tillämpningsområde undantas enligt 1 § andra stycket förmedling av kreditupplysningar inora en krets bestående av Sveriges Riksbank, Sveriges investeringsbank AB (som numera upphört) och sådana kreditinrättningar eller för kreditupplysningsverksamhet inrättade företag som står under Bankinspektionens (nuraera Finans­inspektionens) tillsyn och sora inte är finansbolag. Denna gmpp av företag bmkar benämnas frikretsen.

Lagen omfattar inte heller förraedling av kreditupplysningar raellan företag inora sararaa koncem (1 § tredje stycket).

Lagen gäller alltså i första hand den affärsmässigt organiserade kreditupplysningsservice sora bedrivs av kreditupplysningsföretag i egentiig beraärkelse. Vidare orafattar lagen sådan kreditupplysning


 


som banker och andra kreditinstitut läranar till mottagare utanför den   Prop. 1992/93:12 nämnda frikretsen. Lagen omfattar också kreditupplysningsservice som lämnas av branschföreningar och liknande företagarorganisation­er, oavsett om denna sker mot betalning eller ej.

Sådan kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen får enligt 3 § bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen. För verksam­het som bedrivs genom offendiggörande av kreditupplysningar på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrande­frihetsgrundlagen krävs inte inspektionens tillstånd.

Tillstånd får meddelas för en tid av högst tio år i sänder under fömtsättning att det föreligger behov av verksamheten och att det kan antas att den koramer att bedrivas pä ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt (4 § första och andra styckena).

Datainspektionen får förena ett tUlstånd med föreskrifter om hur verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anraäla ändring av förhållanden sora har haft betydelse för tillståndet.

Enligt 4 § tredje stycket får tillstånd inte lämnas den sora skulle ha varit kontrollsubjekt enligt den numera upphävda lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag ra.ra. Med kontrollsubjekt avses bl.a. utländska och utlandsägda rättssubjekt, svenska aktiebolag utan utlänningsförbehåll i bolagsordningen och svenska handelsbolag, om någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt.

Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas så att den inte leder till otillbörligt intrång i personlig integritet genom innehållet i de uppgifter sora förmedlas eller på annat sätt eller till att oriktiga eller missvisande uppgifter lagras eller läranas ut (5 §). Denna allmänna, gmndläggande regel kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade föreskrifter om verksamhetens bedrivande (6-14 §§).

Datainspektionen utövar tillsyn över den kreditupplysningsverksara­het sora orafattas av lagen (15 §).

Om den sora bar fått tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksara­het åsidosätter någon bestäraraelse i lagen eller i raeddelat tillstånd, får Datainspektionen ändra tidigare raeddelade föreskrifter eller meddela ny föreskrift. Ora rättelse inte kan åstadkomraas på annat sätt, får Datainspektionen återkalla tillståndet (17 §).

Datainspektionens beslut får överklagas hos regeringen. Justitie­kanslera har rätt att föra talan för att tillvarata allraänna intressen (23 §).

2.2     EES-avtalet

Sverige har tillsararaans med de övriga sex EFTA-länderaa underteck­nat ett avtal med EG och dess raedlerasländer om ett europeiskt


 


ekonomiskt samarbetsområde (EES). Målet med avtalet är att skapa Prop. 1992/93:12 en marknad där varor, kapital, tjänster och personer skall ha fri rörlighet över gränsema mellan EG-ländema och EFTA-ländema. Avtalet syftar ocksä till att utveckla och bredda samarbetet mellan ländema på angränsande områden, som t.ex. bolagsrätt, kon­sumentskydd, miljö, forskmng och utveckling, utbildning och socialpolitik. Avtalet spänner alltså över stora områden av betydelse för företag och enskilda. Käman är for EFTA-ländemas del tillträdet till EG:s inre marknad. Avtalet avses träda i kraft den 1 Januari 1993, samtidigt som den inre marknaden forverkligas.

EES-avtalet innehåller en huvuddel med de materiella be­stämmelsema om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital (de fyra frihetema) samt reglema om samarbete inom de angränsande områdena. Denna del motsvarar den s.k. primära EG-rätten, i första hand Rorafördragets regler. Dessutom finns bestämmelser om de olika institutioner som etableras genom avtalet.

En del av den s.k. sekundära EG-rättens regler, främst direktiv och förordningar, har efter anpassning till EES tagits in i EES-avtalet genom referenser i bilagorna till avtalet.

De fyra frihetema bygger framför allt på ett förbud mot särbehand­ling på gmnd av nationalitet (artikel 4 i EES-avtalet). Länderaa är också förpliktade att samarbeta med varandra så att inte arbetet på att förverkliga fördragsmålen i EES-avtalet försvåras eller äventyras.

När det gäller den fria rörligheten för personer inom EES är etableringsfriheten gmndläggande. Den gäller både fysiska och juridiska personer och innefattar rätt för ett rättssubjekt i en EES-stat att i andra EES-stater inrätta kontor, filialer och dotterbolag. Friheten omfattar rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverk­samhet på de villkor som etableringslandet föreskriver. Enligt artikel 31 i avtalet skall medlemsstatema avskaffa diskriminerande be­stämmelser beträffande rätten till etablering.

Den fria rörligheten för tjänster innefattar rätten för ett rättssubjekt i ett land att bedriva verksamhet i ett annat EES-land pä annat sätt än genom etablering, nämligen genom att tillhandahålla tjänster från ett driftställe i hemlandet ("cross-border"-handel).

För finansiella tjänster hänvisar EES-avtalet till särskilda regler i den sekundära EG-rätten. Av intresse i detta samraanhang är främst första och andra banksamordningsdirektiven (77/780/EEG och 89/646/EEG). En översiktlig redogörelse för innehållet i dessa direktiv finns i betänkandet s. 32 f.

EES-avtalet (artikel 33) medger liksom Romfördraget undantag från principen om fri rörlighet när nationella åtgärder är nödvändiga för att tillgodose tvingande krav pä skydd för bl.a allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 12


2.3     Överväganden                                       Prop. 1992/93:12

2.3.1   Allmänna utgångspunkter

Utredningen har i sitt delbetänkande behandlat följande frågor i separata avsmtt:

- behovsprövning för tillstånd (betänkandet s. 39 f.),

- tioårsgräns för tillstånd (betänkandet s. 40 f.) ,

- återkallelse av tillstånd (betänkandet s. 42),

- förbud för utländska företag att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige (betänkandet s. 43 f.), och

- kreditinstitut från EES-ländema (betänkandet s. 48 f.). Utredningens förslag har bemötts positivt av de flesta remiss­instansema.

Utredningens överväganden beträffande kreditinstitut från EES-ländema mynnar ut i ett förslag som innebär att kreditinstitut som är hemmahörande i ett annat EES-land skall undantas från kreditupplys-ningslagens krav på Datainspektionens tillstånd till verksamheten. Utredningens förslag i denna del bygger på ett pågående arbete inom Finansdepartementet raed att inarbeta det andra banksamordningsdi-rektivets regler i bankrörelselagen (1987:617) och i en ny lag om kreditmarknadsboiag. Lagtekniskt föreslår utredningen att det i kredit­upplysningslagen tas in en hänvisning till den avsedda regleringen i bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag.

Utredningens förslag i den nu berörda frågan är således nära knutet till det pågående arbetet inora Finansdepartementet raed att inarbeta det andra banksamordningsdirektivets reglering i svensk rätt. Den nu berörda ändringen i kreditupplysningslagen som utredningen föreslagit bör därför enligt min mening lämpligen behandlas i samband med de övriga lagändringar som påkallas för att anpassa svensk rätt till det andra banksamordningsdirektivets regler. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i denna del.

Beträffande utredningens övriga förslag till lagändringar ansluter jag mig liksom de flesta remissinstansema till utredningens bedömning.

En av utredningens experter har i ett särskilt yttrande föreslagit att kreditupplysningslagen skall ändras så att finansbolagen koraraer att orafattas av den s.k. frikretsen enligt 1 §. En av reraissinstanseraa, Finansbolagens Förening, har anslutit sig till den bedöraningen. Ut­redningen förordar däreraot att den s.k. frikretsens orafattning tills vidare behålls oförändrad i avvaktan på en närmare behandling av frågan i ett senare skede av utredningsarbetet. Innan utredningen har prövat frågan ora frikretsen skall finnas kvar och, i så fall, vilken orafattning kretsen skall ha, är jag inte beredd att lägga fram något förslag om detta.

Jag vill även fästa uppmärksaraheten vid en terminologisk fråga som


 


har aktualiserats i ett annat lagstiftningsärende. I kreditupplys- Prop. 1992/93:12 ningslagen förekommer uttrycket föreskrift i flera paragrafer. Lagrådet har i yttrande över förslag till lag om övervakningskameror m.m. förordat att i lagtext uttrycket villkor används i stället för föreskrift som i princip bör användas bara när det är fråga om normgivning (se prop. 1989/90:119 s. 80). Frågan om utformning­en av kreditupplysningslagen i detta hänseende får tas upp vid den fortsatta översynen av lagen.

2.3.2   Förbudet for utländska foretag att bedriva kreditupplys-ningsverksamhet i Sverige

Mitt förslag: Förbudet för utländska och utlandsägda rättssubjekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige skall upphävas.

Betänkandets förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se s. 43).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 31 i EES-avtalet skall de fördragsslutande statema avskaffa diskriminerande bestämmelser beträffande rätten till etablering. Detta gäller fysiska personer men enligt artikel 34 i avtalet även juridiska personer som bildats i enlighet med en medlemsstats lag och som har sitt säte eller huvud­sakliga verksamhetsställe inom EES. Artikel 33 i EES-avtalet ger dock en medlemsstat möjlighet att i viss utsträckning tillämpa bestämmelser i lagar och andra författningar sora innebär diskriraine-ring av utländska rättssubjekt i samband med etablering här i landet. E>etta får dock ske endast om det är motiverat med hänsyn till allmän ordmng, säkerhet och hälsa.

Enligt dessa bestämmelser i EES-avtalet skall det alltså inte finnas några inskränkningar i rätten för en person att fritt etablera sig inom EES-området. Etableringsfriheten omfattar rätten att uppta och utöva självständig förvärvsverksamhet på de vilUcor som etableringslandets lagstiftning föreskriver för det egna landets rättssubjekt.

Enligt 4 § tredje stycket kreditupplysningslagen får, som tidigare nämnts, tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksarahet inte raed-delas den som skulle ha varit kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska foretag ra.ra. (företagsförvärvsla­gen), om lagen hade gällt efter den 1 januari 1992.

Företagsförvärvslagen upphörde att gälla den 1 januari 1992. Lagen innebar begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar


 


i svenska handelsbolag eller rörelser som bedrivs här i landet. De   Prop. 1992/93:12 som omfattades av lagens bestämmelser benämndes i lagen kontroll­subjekt. Kontrollen av kontrollsubjektens förvärv skedde dels genom ett system med s.k. utiänningsförbehåll, dels genom en tillståndspröv­ning av vissa aktieförvärv m.m.

Ett huvudskäl för att avskaffa lagen var att tillståndskravet ansågs stå i strid mot EG:s bestämmelser om etableringsfrihet. I den del av propositionen som behandlade frågan om följdändringar i atman lagstiftning (prop. 1991/92:71 s. 24) konstaterade departementschefen att även kreditupplysningslagens förbud för kontrollsubjekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet stod i strid med EG:s regler om etableringsrätt. I avvaktan på kredittipplysningsutredningens redovis­ning av sitt utredningsarbete avstod departementschefen emellertid från att lägga fram nägot förslag till ändring i kreditupplysningslagen.

I likhet med utredningen finner jag att förbudet för s.k. kontrollsub­jekt att bedriva kreditupplysningsverksarahet i Sverige strider mot EES-avtalets allmänna diskrimineringsförbud och mot reglema om etableringsfrihet. I vissa avseenden tillåter visserligen såväl EES-avtalet som Romfördraget en särskild behandling av utländska rätts­subjekt. Särbehandling får sålunda ske då den gmndas på hänsyn till allmän ordrung, säkerhet och hälsa. I likhet med remissinstanseraa delar jag emellertid utredningens bedömning att nu berörda omstän­digheter inte utgör gmnd för att i något avseende bibehålla förbudet för s.k. kontrollsubjekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige.

Det nu anförda har närmast tagit sikte på rättssubjekt från övriga EES-länder. Hinder möter i och för sig inte mot att behålla förbudet för foretag från länder utanför EES-området. I likhet med utredningen anser jag det emellertid vara väsentligt att etableringshinder från konkurrenssynpunkt i möjligaste mån avskaffas. Jag föreslår därför att förbudet för s.k. kontrollsubjekt att bedriva kreditupplysningsverk­samhet i Sverige helt upphävs.

2.3.3    Behovsprövning för tillstånd

Mitt förslag: Vid beviljande av tillstånd för kreditupplysnings­verksamhet skall det inte längre göras någon behovsprövning.

Betänkandets förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 39).

Remissinstanserna; Förslaget liWslrks eWer lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

Skälen För mitt förslag: Av 3 § kreditupplysningslagen framgår


10


 


att sådan kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen får bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen. Enligt 4 § i lagen krävs för sådant tillstånd bl.a. att det från allraänna synpunkter finns behov av verksamheten.

När behovsprövningen infördes, anfördes i förarbetena att en fram­tida utveckling kunde innebära att antalet kredituppiysningsföretag blev större än vad som var motiverat av efterfrågan på kreditupplys­ningar. Eftersom en sädan utveckling kunde medföra nackdelar borde det öppnas en möjlighet för tiUståndsmyndigheten att vid sin prövning ta hänsyn till det allmänna behovet av företag som sysslar med kreditupplysning (prop. 1973:155 s. 83). En koncentration till färre enheter ansågs ge utrymme för rationaliseringsvinster och underlätta tillsynen.

Enligt min mening finns det inte längre några bärande skäl för att ha kvar behovsprövningen i samband med beviljande av tillstånd. Till en början förhåller det sig på det sättet att den svenska kreditupplys-ningsmarknaden nu domineras av två stora företag. Utredningen har konstaterat att det inte har förekommit att en ansökan om tillstånd till kreditupplysningsverksarahet avslagits på den gmnden att behov av verksamheten inte har ansetts föreligga. Vidare bör framhållas att liknande bestäraraelser om behovsprövning redan har tagits bort på flera angränsande områden. Sålunda har t.ex. möjligheten till behovs-prövning vid beviljande av oktroj lör bankverksamhet avskaffats fr.o.m. den 1 augusti 1990. Härtill kommer att om auktorisation görs beroende av ett villkor om att det skall finnas behov av verksaraheten detta kan utgöra en begränsning av etableringsfriheten som inte är förenlig med EES-avtalets regler om etableringsfrihet och lika konkurrensvillkor.

Jag föreslår därför att behovsprövningen i samband raed beviljande av tiUstånd skall avskaffas. Tillståndsprövningen skall alltså i fort­sättningen gälla endast frågan om den planerade verksamheten kan antas bli utövad på ett sakkunnigt och oradöraesgillt sätt.


Prop. 1992/93:12


 


2.3.4   Tioårsgräns för tillstånd

Mitt  förslag:  Den nuvarande tioårsgränsen för tillstånd till kreditupplysningsverksarahet skall avskaffas.

Betänkandets forslag: Överensstämmer med raitt förslag (se s. 40).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller läranas utan erinran av saratliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: För närvarande har Datainspektionen


11


 


möjlighet att meddela tillstånd för kreditupplysningsverksamhet för   Prop. 1992/93:12 högst tio är i sänder. Efter denna tid skall tillståndet omprövas.

Som skäl för tidsbegränsningen anfördes vid lagens tillkorast att det mäste främja efterlevnaden av lagens bestammelser och även i övrigt hålla uppe kvaliteten hos kreditupplysningsverksamheten om tillstånds-havaren efter ett visst antal år inte kunde fortsätta sin verksamhet utan en obligatorisk kontroll frän tillsynsmyndigheten. Departementschefen erinrade om att det i aiman lagstiftning förekom tidsbegränsningar av liknande slag. Som exempel nämndes affärsbankernas oktrojer på tio år (se prop. 1973:155 s. 83 f.).

Enligt min mening har de urspmngliga skälen numera i allt väsentligt förlorat sin betydelse. Som anges i betänkandet (s. 41) har Datainspektionen med stöd av andra regler i kreditupplysningslagen möjlighet att under löpande tillståndsperiod ingripa om ett kreditupp­lysningsföretag åsidosätter någon bestämmelse i kreditupplys­ningslagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. Om företaget inte vidtar rättelse pä tillfredsställande sätt, kan tillståndet återkallas. Det kan i sammanhanget också nämnas att den ovan berörda tidsbegränsningen för affårsbankeraas oktrojer numera har avskaffats.

I likhet med utredningen och remissinstanseraa anser jag därför att tioårsbegränsningen av tillstånd till kreditupplysningsverksamhet är obehövlig och bör tas bort. I nästa avsnitt behandlar jag frågan om att vidga möjlighetema för Datainspektionen att återkalla ett tillstånd.

2.3.5   Återkallelse av tillstånd

Mitt förslag: Datainspektionen skall få möjlighet att återkalla tillstånd då fömtsättningaraa för tillståndet inte längre föreligger.

Betänkandets förslag: Överensstäraraer i sak med raitt förslag (se s. 42).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av de allra flesta remissinstanseraa. Två instanser avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande lydelse av 17 § kredit­upplysningslagen kan Datainspektionen återkalla ett tillstånd endast om tillståndshavaren har åsidosatt någon bestämmelse i kreditupplys­ningslagen eller en föreskrift som meddelats raed stöd av lagen. Tillstånd kan alltså inte återkaUas på den gmnden att det inte längre finns fog för antagandet att verksamheten koraraer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, vilket var en fömtsättning för beviljandet av tillståndet. Nuvarande ordning innebär t.ex. att Datainspektionen inte har raöjlighet att återkalla ett kreditupplys-

12


 


ningsföretags tiUstånd då det har skett sådana förändringar i företags-   Prop. 1992/93:12

ledningen att man inte längre kan räkna med att verksamheten

kommer att bedrivas på ett lämpligt sätt. Som jämförelse kan nämnas

att det i inkassolagen (1974:182) finns en bestäraraelse (15 § andra

stycket) som gör det möjligt för Datainspektionen att återkalla ett

tillstånd enligt den lagen, bl.a om fömtsättningama för tillståndet inte

längre föreligger.

Utredningen har föreslagit att Datainspektionen får möjlighet att återkalla ett tillstånd då fömtsättningar för tillståndet inte längre föreligger. Förslaget har vunnit gehör hos flertalet remissinstanser men två instanser har avstyrkt förslaget.

Sparbanksgrappen AB anser att det för återkallelse skall vara styrkt att verksamheten inte längre kommer att bedrivas på det sakkunniga och omdömesgilla sätt som var en fömtsättning för beviljandet av tillståndet. E)etta torde enligt Sparbanksgrappen innebära att kredit­upplysningsföretaget måste ha åsidosatt en bestämmelse i lag eller en föreskrift. Sparbanksgrappen anser därför att nuvarande regel i kreditupplysningslagen är tillräcklig. Om det bedöms som oundgäng­ligt att Datainspektionen skall kunna ingripa utan att företaget behöver ha åsidosatt någon regel, anser Sparbanksgrappen att beviskravet för att det inte längre föreligger fömtsättningar tor tillståndet bör motsvara "skälig misstanke". Enligt Sparbanksgrappen synes det i så fall inte vara tillräckligt med möjligheten till överprövning av regeringen enligt 23 § i lagen utan sådana överklaganden bör i stäUet handläggas i förvaltningsdomstol.

Även Esselte Soliditet AB anser att de nuvarande möjligheteraa att återkalla tiUstånd är tillräckliga. Enligt Soliditet bör det av utredning­en föreslagna tiUägget till 17 § i lagen angående fömtsättningaraa för återkallelse av tillstånd preciseras till att avse sådana fall då tillstånds­havaren inte längre bedriver någon rörelse.

I avsnitt 2.3.3 har jag förordat att man inte längre skall göra någon bedömning av behovet av verksamheten när frågan ora tiUstånd prövas. Tillståndsprövningen skall i fortsättningen gälla endast frågan om den planerade verksamheten kan antas bli utövad på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt. Kravet på sakkunnighet avser erfarenhet av kreditupplysningsverksamhet och kunskaper om aktuell lagstiftning, medan kravet på omdöraesgillhet uppfattas sora hänförligt till affårsverksamhet i aUmänhet. Om företaget är en juridisk person, bedöms den som formellt är ansvarig för verksamheten, t.ex. en verkställande direktör i ett aktiebolag (se betänkandet s. 23).

För mig frarastår det sora en naturlig princip att tiUstånd skall kunna återkallas i de situationer då fömtsättningama för tillstånd inte längre föreligger Qfr prop. 1987/88:149 s. 120). Jag förordar därför att en sådan ordning införs. Det ligger emellertid i sakens natur att en åtgärd som är så ingripande för den enskilde näringsidkaren som en

13


 


återkallelse bör komma i firåga endast när omständigheteraa starkt   Prop. 1992/93:12 talar för detta. Några bestämda kriterier för att återkallelse skall kunna komma i fräga kan med hänsyn till de skiftande förhållandena inte uppställas.

Datainspektionens beslut, bl.a. om återkallelse av tiUstånd, kan för närvarande överklagas enbart hos regeringen (23 § kreditupplys-ningslagen). Mot bakgmnd av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättighetema och de gmndläggande friheteraa (Europakonventionen) kan det ifrågasättas om beslut att inte bevilja tillstånd eller om att återkalla tillstånd borde prövas av domstol. Särskilt ett beslut om återkallande av tiUstånd är av så ingripande natuf att konventionens krav på tiUgång till domstolsprövning gör sig gäUande. Den som är missnöjd med regeringens beslut i ett tillstånds­ärende kan emellertid genom rättsprövning i Regeringsrätten få prövat om beslutet strider mot någon rättsregel. Bestämmelser om detta finns i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, som är tidsbegränsad till utgången av år 1994 (se SFS 1991:1825). Genom denna möjlighet anser jag att Europakonventionens krav på rätt till domstolsprövning är uppfyllt.

En övergripande fråga, som inte kan lösas inom ramen för detta lagstiftningsärende, är om det ändå finns skäl att införa en ordning som innebär att Datainspektionens beslut ft:amgent skaU överklagas tiU domstol och inte till regeringen.

En av uppgiftema för Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) är att överväga frägan om vidgade möjligheter till domstolspröviung av normbeslut och förvaltningsbeslut. I kommitténs direktiv (dir. 1991:119) sägs att det knappast är möjligt att göra en generell genomgång av all vår lagstiftning i detta hänseende utan att en sådan genomgång får göras på varje rättsområde för sig samtidigt som annat reformarbete på respektive område genomförs.

Inom datalagstiftningen, ett rättsområde som ligger nära kreditupp­lysningslagstiftningen, har Datalagsutredningen (Ju 1989:02) nyligen foreslagit att Datainspektionens beslut enligt datalagen som rör andra än statliga förvaltningsmyndigheter skall kunna överklagas till domstol i StäUet för tiU regeringen (se SOU 1991:62 s. 113 f.).

Frågan om överprövning av Datainspektionens beslut enligt kreditupplysningslagen är inte särskilt angiven i direktiven till kreditupplysningsutredningen. Utredaren har emellertid rätt att ta upp även andra frågor rörande kreditupplysning än dem som särskilt anges i direktiven och jag utgår med hänsyn till det anförda från att utredaren kommer att uppmärksamraa även denna fråga.

14


 


2.4     Ikraftträdande m.m.                               Prop. 1992/93:12

Mina förslag om avskaffande av förbudet för kontrollsubjekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige (avsnitt 2.3.2) respektive avskaffande av behovsprövningen (avsnitt 2.3.3) är närmast föranledda av EES-avtalet. Syftet med dessa förslag är att de svenska bestämmelseraa om kreditupplysningsverksamhet skall anpassas till avtalets regler. EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Det kan dock inte uteslutas att avtalet träder i kraft senare.

Även om man bortser frän kopplingen tUl EES-avtalet anser jag att mina förslag i dessa och övriga frågor bör genomföras så snart som möjligt. Jag föreslår därför att ändringama träder i kraft den 1 januari 1993.

Något behov av övergångsbestämmelser torde inte föreligga.

2.5     Kostnader och resursbehov

Som utredningen anfört kan möjligheten för utländska företag att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige antas medföra en något större arbetsbelastning för Datainspektionen genom att tillstånds- och tillsynsverksamheten ökas. Avskaffandet av behovsprövningen och tidsbegränsningen av tillstånd kan å andra sidan antas medföra någon minskning av inspektionens arbetsbelastning. Det finns inte anledning att räkna med annat än att effektema på inspektionens arbetsbelastning blir margineUa och kan klaras av inom ramen för befintliga resurser. Inte heUer i övrigt torde de nya reglema medföra några kostnader eUer resursbehov för enskilda och det aUmänna som bör beaktas i förevarande sammanhang.

3       Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet upprättats  förslag  till  lag om  ändring  i  kreditupplysningslagen (1973:1173). Lagrådet har granskat förslaget.

15


 


Specialmotivering                         Prop. 1992/93:12

1 §

Denna lag gäller kreditupplysningsverksamhet som innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättmng eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattmng.

Lagen omfattar inte förmedling av kreditupplysningar inom en krets som utgörs av Sveriges riksba och sådana kreditinrättningar eUer för kritupplysningsverksamhet inrättade företag som står under Finansinpehionens tillsyn och inte är finansbolag enligt 8 § lagen (1988:606) om finansbolag.

Lagen gäller inte heUer förmedling av kreditupplysningar mellan företag inom samma koncera.

Paragrafen anger lagens tillärapningsoraråde. I andra stycket anges den s.k. frikretsen, dvs. den krets av företag sora kan förmedla kreditupplysningar sinsemeUan utan att iaktta kreditupplysningslagens bestäraraelser. I detta stycke har tre sraärre ändringar gjorts i lagtexten. Till en början har Sveriges investeringsbank AB utgått ur uppräkningen av de kreditinstitut sora ingår i frikretsen. Vidare har ordet Bankinspektionen bytts ut mot Finansinspektionen. Slutiigen har hänvisiungen till den tidigare lagen om finansbolag bytts ut mot en hänvisning till 8 § i den nu gällande lagen (1988:606) om finansbolag.

4§

TiUstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet får meddelas endast om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Tillstånd får förenas med föreskrift om hur verksaraheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhåUanden som har haft betydelse för tillståndet.

Paragrafen innehåller gmndläggande bestäraraelser om tillstånds­prövningen. De ändringar som har gjorts är en följd av vad som har anförts i avsnitt 2.3.3, 2.3.4 och 2.3.5. Ändringama iimebär att kravet på tillståndsmyndigheten att göra en behovsprövning har slopats, att någon på förhand bestämd längsta tidsgräns för tillstånds giltighet inte längre skall finnas samt att förbudet for s.k. kontrollsub­jekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet upphävs.

16


 


17 §                                                                          Prop. 1992/93:12

Om den som fått tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet åsidosätter någon bestämmelse i denna lag eller en föreskrift som meddelats med stöd av lagen, får Datainspektionen i mån av behov ändra en föreskrift som tidigare meddelats eller meddela en ny föreskrift. Om irue rättelse kan åstadkommas på något annat sätt, fkc Datainspektionen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, omförutsätt­ningarna Jör tillståndet i övrigt inte längre föreligger.

I paragrafen anges bl.a fömtsättningama för återkallelse av tillstånd till kreditupplysningsverksamhet. I första och andra meningaraa har endast några språkliga justeringar gjorts.

Paragrafens tredje mening är ny. I denna ges uttryck för principen att ett tiUstånd kan återkaUas i de situationer då fömtsättningaraa för tiUståndet inte längre föreligger. De situationer där återkallelse kan ske är - som framgår av avsnitt 2.3.5 i den allmänna motiveringen -sådana där en begäran om tillstånd inte skulle ha beviljats. Det ligger emellertid i sakens natur att en åtgärd som är så ingripande för den enskilde näringsidkaren som en återkallelse bör komraa i fråga endast när omständighetema talar starkt för detta. En situation där åter­kallelse kan bli aktuell är om förändringar i ett företags ledning medför att det inte längre finns anledning anta att tillståndshavaren koraraer att bedriva verksamheten på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Ikraftträdande m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

För lagändringama gäller inte några särskilda övergångsbestämrael­ser. Det betyder bl.a. att avskaffandet av tioårsgränsen vid beviljande av tiUstånd gäller endast för tillstånd som har meddelats efter ikraft­trädandet. Den nya bestäraraelsen i 17 § blir däremot tillämplig också på tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet.

5       Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

17


 


6       Beslut                                                               Prop. 1992/93:12

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.

18


 


Sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1992:22) EES- Prop. 1992/93:12
anpassning av kreditupplysningslagen
                Bilaga i

I betänkandet läggs fram vissa förslag till ändringar i kreditupplys­ningslagen. Ändringama är framför allt föranledda av det nyligen framförhandlade EES-avtalet. Avsikten är att de svenska be­stämmelsema om kreditupplysningsverksamhet skall anpassas till avtalet.

För att den svenska lagstiftningen inte skall komma i konflikt med EES-avtalets regler om förbud mot diskriminering på gmnd av nationalitet föreslår utredningen att man avskaffar det nuvarande förbudet för utlänningar och utländska företag att bedriva kredit-upplysningsverksamhetiSverige.Utländskkreditupplysningsverksam-het som bedrivs här i landet kommer att omfattas av kreditupplys­ningslagens regler. Det innebär att verksamheten i princip kräver Datainspektionens tillstånd och att den står under Datainspektionens tillsyn.

Särskilda bestämmelser föreslås för det fallet att ett kreditinstitut från ett annat EES-land än Sverige har en hemlandsauktorisation som innefattar rätt att bedriva kreditupplysningsverksarahet. Kreditinstitut får då bedriva kreditupplysningsverksarahet även i Sverige utan tiUstånd från Datainspektionen. Kreditupplysningslagen gäller också för sådan verksamhet, även om ansvaret för tillsynen i första hand kommer att åvila rayndighetema i heralandet.

För närvarande gäller att Datainspektionen får bevilja tillstånd till kreditupplysningsverksamhet   endast   då  behov   av   verksamheten föreligger från allmänna synpunkter. Denna behovsprövning föreslås bli avskaffad. Utredningen föreslår också att tUlstånd skall gälla tUls vidare i stället för som nu för en tid av högst tio år. Datainspektionen får raöjlighet att återkaUa ett tillstånd till kreditupplysningsverksamhet då  de  urspmngliga  fömtsättningama  för  tillståndet  inte  längre kvarstår. Ändringama föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Utredningen fortsätter sitt arbete raed att bl.a. pröva hur kreditupp-lysningsverksaraheten   kan   effektiviseras   utan   att  hänsynen   till enskildas personliga integritet sätts åt sidan. Utredningen skall också undersöka om den senaste utvecklingen i fråga om data- och infor­mationsteknik kräver ändringar i kreditupplysningslagen.


19


 


Betänkandets lagförslag                                 Prop. 1992/93:12

Bilaga 2 Förslag till

Lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 1, 3, 4 och 17 §§ kreditupplysningslagen (1973:1173) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller kreditupplysningsverksarahet som innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan kreditupplysningsverksarahet, om den är av större omfattning.

Lagen omfattar inte formed- Lagen omfattar inte förmed-

ling    av    kreditupplysningar ling    av    kreditupplysningar

inom en krets som utgörs av inom en krets som utgörs av

Sveriges riksbank, Sveriges in-  Sveriges riksbank och sådana

vesteringsbank AB och sådana  kreditinrättningar    eller    för

kreditinrättningar eller för kre-   kreditupplysningsverksamhet

ditupplysningsverksamhet  in-    inrättade   företag   som   står

rättade företag som står under  under   finansinspektionens

bankinspektionens tillsyn och tiUsyn och inte är finansbolag

inte är finansbolag enligt 5 § enligt 8 § lagen (1988:606)

lagen   (1980:2)   om finans-   om finansbolag,

bolag.

Lagen gäller inte heller förmedling av kreditupplysningar mellan företag inom samma koncem.

3§

Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av datainspektionen.

I bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1992:000) om kredit­marknadsbolag finns be­stämmelser som innebär att vissa utländska kreditinstitut får bedriva kreditupplysnings-

20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:12


verksamhet utan datainspek­tionens tillstånd. Tillstånd behövs ej för kreditupplysningsverksamhet, i den mån den bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning på sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrandlagen.

4§


TiUstånd att bedriva kredit­upplysningsverksamhet får meddelas endast om det från allmänna synpunkter finns behov av verksamheten och den kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och oradöraes­gillt sätt.

Tilbtåndfår meddelas för en tid av högst tio år i sänder. Tilbtåndet får förenas med föreskrift om hur verksam­heten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft betydelse för tillståndet.

Tilbtånd får inte meddelas den som skulle ha varit kon­trollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag num., om denna hade gällt även efter utgången av år 1991.


TiUstånd att bedriva kredit­upplysningsverksamhet får meddelas endast om verksam­heten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och omdö­mesgillt sätt.

Tilbtånd får förenas med föreskrift om hur verksam­heten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som har haft betydelse för tillståndet.


17 §


Om den som fått tillstånd att bedriva kreditupplysnings­verksarahet åsidosätter be­stämmelse i denna lag eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen, får datainspek­tionen i mån av behov ändra föreskrift som tidigare medde-


Om den som fått tiUstånd att bedriva kreditupplysnings­verksamhet åsidosätter någon bestämmelse i denna lag eller en föreskrift som meddelats raed stöd av lagen, får datain­spektionen i raån av behov ändra föreskrift sora tidigare


21


 


Nuvarande lydebe


Föreslagen lydebe


Prop. 1992/93:12


 


lats eller meddela ny före­skrift. Kan rättelse ej åstad­kommas pä annat sätt, får da­tainspektionen återkalla till­ståndet.


meddelats eller meddela ny föreskrift. Kan rättelse ej åstadkommas på något annat sätt, får datainspektionen åter­kalla tillståndet. Detsamma gäller, om annars förutsätt­ningar JÖr tilbtåndet inte läng­re föreligger.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.


22


 


Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över  Prop. 1992/93:12 delbetänkandet (SOU 1992:22) EES-anpassning av kredit-  Bilaga 3 upplysningslagen

Efter reraiss har yttranden över betänkandet avgetts av Hovrätten för Nedre Norrland, Justitiekanslera, Datainspektionen, Kommers­kollegium, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Näringsfrihets-ombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Konsuraentverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföre­ningen, Sparbanksgrappen AB, Finansbolagens Förening, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köp­mannaförbund, Företagaraas Riksorganisation, Kooperativa Förbun­det, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Inkassoföreningen, Upplys­ningscentralen UC AB och Esselte Soliditet AB.

Riksskatteverket har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheteraa i Stockholms, Jönköpings och Malmöhus län.

SvenskaHandelskammarförbundet,FöreningenforKöpmannakonton och AB Svensk Upplysningstjänst har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.

23


 


24


Lagrådet                                                                    Prop. 1992/93:12

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-06-09

Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1992 har regeringen på heraställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i kreditupplys­ningslagen (1973:1173).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Per-Anders Broqvist.

Lagrådet läranar förslaget utan erinran.


 


INNEHÅLL                                                                  Prop. 1992/93:12

Regeringens proposition.............................             1

Propositionens huvudsakliga innehåll     ...... ........... 1

Propositionens lagförslag............................             2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

20 augusti 1992             ...........................             4

1                   Inledning            ...............................             4

2                   Allmän motivering.............................             5

 

2.1          Gällande rätt    .........................             5

2.2          EES-avtalet    ...........................             6

2.3          Överväganden     .....................             8

 

2.3.1          Allraänna utgångspunkter     ....    8

2.3.2          Förbudet för utländska företag att bedriva kreditupplysningsverk­sarahet i Sverige                       9

2.3.3          Behovsprövning för tiUstånd   ... 10

2.3.4          Tioårsgräns för tillstånd              11

2.3.5          Återkallelse av tillstånd   ......      12

 

2.4          Ikraftträdande m.m...................           15

2.5          Kostnader och resursbehov.......           15

 

3                   Upprättat lagförslag    ......................           15

4                   Specialmotivering    ..........................           16

5                   Hemställan         ..............................           17

6                   Beslut                 ..............................           18

Bilaga 1          Sammanfattning av delbetänkandet (SOU
1992:22) EES-anpassiung av kredit­
upplysningslagen   ....................
           19

Bilaga 2     Betänkandets lagförslag   ......... .......... 20

Bilaga 3          Förteckning över remissinstanseraa   ....     23
Bilaga 4         Utdrag ur protokoll vid lagrådets samman­
träde den 9 juni 1992   .............................              24

25