Prop.
1992/93:12
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp
i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 augusti 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Reidunrt Laurén
I propositionen behandlas vissa ändringar i kreditupplysningslagen.
Därvid föreslås att det nuvarande förbudet för utlänningar och
utländska företag att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige
skall upphävas. Vidare föreslås att behovsprövningen i samband med
prövning av tillstånd till kreditupplysningsverksamhet avskaffas.
Dessa båda ändringar är närmast föranledda av EES-avtalet.
Dessutom föreslås att den nuvarande tioårsgränsen för tillstånd till
kreditupplysningsverksamhet avskaffas. Slutligen föreslås Datainspek-
tionen få möjlighet att återkalla ett tillstånd då förutsättningarna för
tillståndet inte längre föreligger.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 12
Prop. 1992/93:12
Härigenom föreskrivs att 1, 4 och 17 §§ kreditupplysningslagen
(1973:1173)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lagen omfattar inte förmed-
ling av kreditupplysningar in-
om en krets som utgörs av
Sveriges riksbank och sådana
kreditinrättningar eller för kre-
ditupplysningsverksamhet in-
rättade företag som står under
Finansinspektionens tillsyn och
inte är finansbolag enligt 8 §
lagen (1988:606) om finans-
bolag.
Denna lag gäller kreditupplysningsverksamhet som innebär att
någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättning
eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan
kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattning.
Lagen omfattar inte förmed-
ling av kreditupplysningar in-
om en krets som utgörs av
Sveriges riksbank, Sveriges in-
vesteringsbank AB och sådana
kreditinrättningar eller för kre-
ditupplysningsverksamhet in-
rättade företag som står under
bankinspektionens tillsyn och
inte är finansbolag enligt 5 §
lagen (1980:2) om finans-
bolag.
Lagen gäller inte heller förmedling av kreditupplysningar mellan
företag inom samma koncern.
4 §2
Tillstånd att bedriva kredit-
upplysningsverksamhet får
meddelas endast om det från
allmänna synpunkter finns be-
Tillstånd att bedriva kredit-
upplysningsverksamhet får
meddelas endast om verk-
samheten kan antas bli bedri-
'Lagen omtryckt 1981:737.
2Senaste lydelse 1991:1895.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:12
hov av verksamheten och den
kan antas bli bedriven på ett
sakkunnigt och omdömesgillt
sätt.
Tillstånd får meddelas för en
tid av högst tio år i sänder.
Tillståndet får förenas med
föreskrift om hur verksam-
heten skall bedrivas och om
skyldighet att anmäla ändring
av förhållanden som har haft
betydelse för tillståndet.
Tillstånd får inte meddelas
den som skulle ha varit kon-
trollsubjekt enligt lagen
(1982:617) om utländska för-
värv av svenska företag m. m.,
om denna hade gällt även ef-
ter utgången av år 1991.
ven på ett sakkunnigt och om-
dömesgillt sätt.
Tillstånd får förenas med fö-
reskrift om hur verksamheten
skall bedrivas och om skyl-
dighet att anmäla ändring av
förhållanden som har haft be-
tydelse för tillståndet.
Om den som fått tillstånd att
bedriva kreditupplysnings-
verksamhet åsidosätter be-
stämmelse i denna lag eller
föreskrift som meddelats med
stöd av lagen, får datainspek-
tionen i mån av behov ändra
föreskrift som tidigare med-
delats eller meddela ny före-
skrift. Kan rättelse ej åstad-
kommas på annat sätt, får da-
tainspektionen återkalla till-
ståndet.
§
Om den som fått tillstånd att
bedriva kreditupplysnings-
verksamhet åsidosätter någon
bestämmelse i denna lag eller
en föreskrift som meddelats
med stöd av lagen, får Datain-
spektionen i mån av behov
ändra en föreskrift som tidi-
gare meddelats eller meddela
en ny föreskrift. Om inte
rättelse kan åstadkommas på
något annat sätt, får Data-
inspektionen återkalla tillstån-
det. Detsamma gäller, om för-
utsättningarna för tillståndet
i övrigt inte längre föreligger.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 12
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 augusti 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Laurén
Den yrkesmässigt bedrivna kreditupplysningsverksamheten regleras
i första hand genom kreditupplysningslagen (1973:1173). Lagen syftar
främst till att hindra att kreditupplysning leder till otillbörligt intrång
i den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga eller
missvisande uppgifter. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av
Datainspektionen.
Regeringen beslutade den 27 juni 1991 att tillkalla en särskild
utredare för att se över kreditupplysningslagen.
Huvuduppgifterna för utredaren är enligt direktiven (dir. 1991:69)
att utreda
- hur intresset av en effektiv kreditupplysning kan främjas utan att
kravet på personlig integritet och sekretess träds för när,
- hur den svenska lagstiftningen skall anpassas till EG:s regler och
därutöver i vilken utsträckning utländska företag bör ges möjlighet
att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige, samt
- i vad mån utvecklingen i fråga om data- och informationsteknik
påkallar ändringar i kreditupplysningslagen.
Justitierådet Staffan Magnusson förordnades den 15 oktober 1991
som särskild utredare. Ett antal sakkunniga och experter har knutits
till utredaren. Utredaren arbetar under namnet Kreditupplysnings-
utredningen (Ju 1991:06).
Utredningen har den 23 mars 1992 avlämnat delbetänkandet (SOU
1992:22) EES-anpassning av kreditupplysningslagen. I betänkandet
föreslås vissa ändringar i kreditupplysningslagen. Ändringarna är Prop. 1992/93:12
framför allt föranledda av EES-avtalet, som nyligen undertecknats.
Avsikten är att de svenska bestämmelserna om kreditupplysningsverk-
samhet skall anpassas till avtalet.
Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende
bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels
betänkandets lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 3. En sammanställning av remissyttran-
dena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementets dnr
92-1282).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 juni 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till ändring i kreditupplysningslagen. Det förslag som
remitterades till lagrådet överensstämmer med lagförslaget i denna
proposition och medtas därför inte här.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Kreditupplysningslagen gäller enligt 1 § kreditupplysningsverksamhet
som innebär att någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar
mot ersättning eller som ett led i näringsverksamhet. Även annan
kreditupplysningsverksamhet omfattas av lagen, under förutsättning
att verksamheten är av större omfattning.
Med kreditupplysning avses enligt 2 § uppgift, omdöme eller råd,
som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller
vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende.
Från lagens tillämpningsområde undantas enligt 1 § andra stycket
förmedling av kreditupplysningar inom en krets bestående av Sveriges
Riksbank, Sveriges investeringsbank AB (som numera upphört) och
sådana kreditinrättningar eller för kreditupplysningsverksamhet
inrättade företag som står under Bankinspektionens (numera Finans-
inspektionens) tillsyn och som inte är finansbolag. Denna grupp av
företag brukar benämnas frikretsen.
Lagen omfattar inte heller förmedling av kreditupplysningar mellan
företag inom samma koncern (1 § tredje stycket).
Lagen gäller alltså i första hand den affärsmässigt organiserade
kreditupplysningsservice som bedrivs av kreditupplysningsföretag i
egentlig bemärkelse. Vidare omfattar lagen sådan kreditupplysning
som banker och andra kreditinstitut lämnar till mottagare utanför den Prop. 1992/93:12
nämnda frikretsen. Lagen omfattar också kreditupplysningsservice
som lämnas av branschföreningar och liknande företagarorganisation-
er, oavsett om denna sker mot betalning eller ej.
Sådan kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen får enligt
3 § bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen. För verksam-
het som bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysningar på
sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrande-
frihetsgrundlagen krävs inte inspektionens tillstånd.
Tillstånd får meddelas för en tid av högst tio år i sänder under
förutsättning att det föreligger behov av verksamheten och att det kan
antas att den kommer att bedrivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt (4 § första och andra styckena).
Datainspektionen får förena ett tillstånd med föreskrifter om hur
verksamheten skall bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring
av förhållanden som har haft betydelse för tillståndet.
Enligt 4 § tredje stycket får tillstånd inte lämnas den som skulle ha
varit kontrollsubjekt enligt den numera upphävda lagen (1982:617) om
utländska förvärv av svenska företag m.m. Med kontrollsubjekt avses
bl.a. utländska och utlandsägda rättssubjekt, svenska aktiebolag utan
utlänningsförbehåll i bolagsordningen och svenska handelsbolag, om
någon av bolagsmännen är kontrollsubjekt.
Kreditupplysningsverksamhet skall bedrivas så att den inte leder till
otillbörligt intrång i personlig integritet genom innehållet i de
uppgifter som förmedlas eller på annat sätt eller till att oriktiga eller
missvisande uppgifter lagras eller lämnas ut (5 §). Denna allmänna,
grundläggande regel kompletteras i olika hänseenden av mera
detaljerade föreskrifter om verksamhetens bedrivande (6-14 §§).
Datainspektionen utövar tillsyn över den kreditupplysningsverksam-
het som omfattas av lagen (15 §).
Om den som har fått tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksam-
het åsidosätter någon bestämmelse i lagen eller i meddelat tillstånd,
får Datainspektionen ändra tidigare meddelade föreskrifter eller
meddela ny föreskrift. Om rättelse inte kan åstadkommas på annat
sätt, får Datainspektionen återkalla tillståndet (17 §).
Datainspektionens beslut får överklagas hos regeringen. Justitie-
kanslem har rätt att föra talan för att tillvarata allmänna intressen
(23 §).
Sverige har tillsammans med de övriga sex EFTA-ländema underteck-
nat ett avtal med EG och dess medlemsländer om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES). Målet med avtalet är att skapa Prop. 1992/93:12
en marknad där varor, kapital, tjänster och personer skall ha fri
rörlighet över gränserna mellan EG-länderna och EFTA-ländema.
Avtalet syftar också till att utveckla och bredda samarbetet mellan
länderna på angränsande områden, som t.ex. bolagsrätt, kon-
sumentskydd, miljö, forskning och utveckling, utbildning och
socialpolitik. Avtalet spänner alltså över stora områden av betydelse
för företag och enskilda. Kärnan är för EFTA-ländernas del tillträdet
till EG:s inre marknad. Avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993,
samtidigt som den inre marknaden förverkligas.
EES-avtalet innehåller en huvuddel med de materiella be-
stämmelserna om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital
(de fyra friheterna) samt reglerna om samarbete inom de angränsande
områdena. Denna del motsvarar den s.k. primära EG-rätten, i första
hand Romfördragets regler. Dessutom finns bestämmelser om de olika
institutioner som etableras genom avtalet.
En del av den s.k. sekundära EG-rättens regler, främst direktiv och
förordningar, har efter anpassning till EES tagits in i EES-avtalet
genom referenser i bilagorna till avtalet.
De fyra friheterna bygger framför allt på ett förbud mot särbehand-
ling på grund av nationalitet (artikel 4 i EES-avtalet). Länderna är
också förpliktade att samarbeta med varandra så att inte arbetet på att
förverkliga fördragsmålen i EES-avtalet försvåras eller äventyras.
När det gäller den fria rörligheten för personer inom EES är
etableringsfriheten grundläggande. Den gäller både fysiska och
juridiska personer och innefattar rätt för ett rättssubjekt i en EES-
stat att i andra EES-stater inrätta kontor, filialer och dotterbolag.
Friheten omfattar rätt att uppta och utöva självständig förvärvsverk-
samhet på de villkor som etableringslandet föreskriver. Enligt artikel
31 i avtalet skall medlemsstaterna avskaffa diskriminerande be-
stämmelser beträffande rätten till etablering.
Den fria rörligheten för tjänster innefattar rätten för ett rättssubjekt
i ett land att bedriva verksamhet i ett annat EES-land på annat sätt än
genom etablering, nämligen genom att tillhandahålla tjänster från ett
driftställe i hemlandet (”cross-border"-handel).
För finansiella tjänster hänvisar EES-avtalet till särskilda regler i
den sekundära EG-rätten. Av intresse i detta sammanhang är främst
första och andra banksamordningsdirektiven (77/780/EEG och
89/646/EEG). En översiktlig redogörelse för innehållet i dessa
direktiv finns i betänkandet s. 32 f.
EES-avtalet (artikel 33) medger liksom Romfördraget undantag från
principen om fri rörlighet när nationella åtgärder är nödvändiga för
att tillgodose tvingande krav på skydd för bl.a allmän ordning,
säkerhet eller hälsa.
1 * * Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 12
2.3 Överväganden Prop. 1992/93:12
2.3.1 Allmänna utgångspunkter
Utredningen har i sitt delbetänkande behandlat följande frågor i
separata avsnitt:
- behovsprövning för tillstånd (betänkandet s. 39 f.),
- tioårsgräns för tillstånd (betänkandet s. 40 f.) ,
- återkallelse av tillstånd (betänkandet s. 42),
- förbud för utländska företag att bedriva kreditupplysningsverksamhet
i Sverige (betänkandet s. 43 f.), och
- kreditinstitut från EES-länderna (betänkandet s. 48 f.).
Utredningens förslag har bemötts positivt av de flesta remiss-
instanserna.
Utredningens överväganden beträffande kreditinstitut från EES-
ländema mynnar ut i ett förslag som innebär att kreditinstitut som är
hemmahörande i ett annat EES-land skall undantas från kreditupplys-
ningslagens krav på Datainspektionens tillstånd till verksamheten.
Utredningens förslag i denna del bygger på ett pågående arbete inom
Finansdepartementet med att inarbeta det andra banksamordningsdi-
rektivets regler i bankrörelselagen (1987:617) och i en ny lag om
kreditmarknadsbolag. Lagtekniskt föreslår utredningen att det i kredit-
upplysningslagen tas in en hänvisning till den avsedda regleringen i
bankrörelselagen och lagen om kreditmarknadsbolag.
Utredningens förslag i den nu berörda frågan är således nära knutet
till det pågående arbetet inom Finansdepartementet med att inarbeta
det andra banksamordningsdirektivets reglering i svensk rätt. Den nu
berörda ändringen i kreditupplysningslagen som utredningen föreslagit
bör därför enligt min mening lämpligen behandlas i samband med de
övriga lagändringar som påkallas för att anpassa svensk rätt till det
andra banksamordningsdirektivets regler. Jag lägger därför inte nu
fram något förslag i denna del.
Beträffande utredningens övriga förslag till lagändringar ansluter jag
mig liksom de flesta remissinstanserna till utredningens bedömning.
En av utredningens experter har i ett särskilt yttrande föreslagit att
kreditupplysningslagen skall ändras så att finansbolagen kommer att
omfattas av den s.k. frikretsen enligt 1 §. En av remissinstanserna,
Finansbolagens Förening, har anslutit sig till den bedömningen. Ut-
redningen förordar däremot att den s.k. frikretsens omfattning tills
vidare behålls oförändrad i avvaktan på en närmare behandling av
frågan i ett senare skede av utredningsarbetet. Innan utredningen har
prövat frågan om frikretsen skall finnas kvar och, i så fall, vilken
omfattning kretsen skall ha, är jag inte beredd att lägga fram något
förslag om detta.
Jag vill även fästa uppmärksamheten vid en terminologisk fråga som
har aktualiserats i ett annat lagstiftningsärende. I kreditupplys- Prop. 1992/93:12
ningslagen förekommer uttrycket föreskrift i flera paragrafer.
Lagrådet har i yttrande över förslag till lag om övervakningskameror
m.m. förordat att i lagtext uttrycket villkor används i stället för
föreskrift som i princip bör användas bara när det är fråga om
normgivning (se prop. 1989/90:119 s. 80). Frågan om utformning-
en av kreditupplysningslagen i detta hänseende får tas upp vid den
fortsatta översynen av lagen.
2.3.2 Förbudet för utländska företag att bedriva kreditupplys-
ningsverksamhet i Sverige
Mitt förslag: Förbudet för utländska och utlandsägda rättssubjekt
att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige skall upphävas.
Betänkandets förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se s.
43).
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser.
Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 31 i EES-avtalet skall de
fördragsslutande staterna avskaffa diskriminerande bestämmelser
beträffande rätten till etablering. Detta gäller fysiska personer men
enligt artikel 34 i avtalet även juridiska personer som bildats i
enlighet med en medlemsstats lag och som har sitt säte eller huvud-
sakliga verksamhetsställe inom EES. Artikel 33 i EES-avtalet ger
dock en medlemsstat möjlighet att i viss utsträckning tillämpa
bestämmelser i lagar och andra författningar som innebär diskrimine-
ring av utländska rättssubjekt i samband med etablering här i landet.
Detta får dock ske endast om det är motiverat med hänsyn till allmän
ordning, säkerhet och hälsa.
Enligt dessa bestämmelser i EES-avtalet skall det alltså inte finnas
några inskränkningar i rätten för en person att fritt etablera sig inom
EES-området. Etableringsfriheten omfattar rätten att uppta och utöva
självständig förvärvsverksamhet på de villkor som etableringslandets
lagstiftning föreskriver för det egna landets rättssubjekt.
Enligt 4 § tredje stycket kreditupplysningslagen får, som tidigare
nämnts, tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet inte med-
delas den som skulle ha varit kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617)
om utländska förvärv av svenska företag m.m. (företagsförvärvsla-
gen), om lagen hade gällt efter den 1 januari 1992.
Företagsförvärvslagen upphörde att gälla den 1 januari 1992. Lagen
innebar begränsningar i rätten för utländska rättssubjekt och vissa
svenska rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar
i svenska handelsbolag eller rörelser som bedrivs här i landet. De Prop. 1992/93:12
som omfattades av lagens bestämmelser benämndes i lagen kontroll-
subjekt. Kontrollen av kontrollsubjektens förvärv skedde dels genom
ett system med s.k. utlänningsförbehåll, dels genom en tillståndspröv-
ning av vissa aktieförvärv m.m.
Ett huvudskäl för att avskaffa lagen var att tillståndskravet ansågs
stå i strid mot EG:s bestämmelser om etableringsfrihet. I den del av
propositionen som behandlade frågan om följdändringar i annan
lagstiftning (prop. 1991/92:71 s. 24) konstaterade departementschefen
att även kreditupplysningslagens förbud för kontrollsubjekt att bedriva
kreditupplysningsverksamhet stod i strid med EG:s regler om
etableringsrätt. I avvaktan på kreditupplysningsutredningens redovis-
ning av sitt utredningsarbete avstod departementschefen emellertid
från att lägga fram något förslag till ändring i kreditupplysningslagen.
I likhet med utredningen finner jag att förbudet för s.k. kontrollsub-
jekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige strider mot
EES-avtalets allmänna diskrimineringsförbud och mot reglerna om
etableringsfrihet. I vissa avseenden tillåter visserligen såväl EES-
avtalet som Romfördraget en särskild behandling av utländska rätts-
subjekt. Särbehandling får sålunda ske då den grundas på hänsyn till
allmän ordning, säkerhet och hälsa. I likhet med remissinstanserna
delar jag emellertid utredningens bedömning att nu berörda omstän-
digheter inte utgör grund för att i något avseende bibehålla förbudet
för s.k. kontrollsubjekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet i
Sverige.
Det nu anförda har närmast tagit sikte på rättssubjekt från övriga
EES-länder. Hinder möter i och för sig inte mot att behålla förbudet
för företag från länder utanför EES-området. I likhet med utredningen
anser jag det emellertid vara väsentligt att etableringshinder från
konkurrenssynpunkt i möjligaste mån avskaffas. Jag föreslår därför
att förbudet för s.k. kontrollsubjekt att bedriva kreditupplysningsverk-
samhet i Sverige helt upphävs.
2.3.3 Behovsprövning för tillstånd
Mitt förslag: Vid beviljande av tillstånd för kreditupplysnings-
verksamhet skall det inte längre göras någon behovsprövning.
Betänkandets förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 39).
Remissinstanserna*. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser.
Skälen för mitt förslag: Av 3 § kreditupplysningslagen framgår
10
att sådan kreditupplysningsverksamhet som omfattas av lagen får Prop. 1992/93:12
bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen. Enligt 4 § i lagen
krävs för sådant tillstånd bl.a. att det från allmänna synpunkter finns
behov av verksamheten.
När behovsprövningen infördes, anfördes i förarbetena att en fram-
tida utveckling kunde innebära att antalet kreditupplysningsföretag
blev större än vad som var motiverat av efterfrågan på kreditupplys-
ningar. Eftersom en sådan utveckling kunde medföra nackdelar borde
det öppnas en möjlighet för tillståndsmyndigheten att vid sin prövning
ta hänsyn till det allmänna behovet av företag som sysslar med
kreditupplysning (prop. 1973:155 s. 83). En koncentration till färre
enheter ansågs ge utrymme för rationaliseringsvinster och underlätta
tillsynen.
Enligt min mening finns det inte längre några bärande skäl för att
ha kvar behovsprövningen i samband med beviljande av tillstånd. Till
en början förhåller det sig på det sättet att den svenska kreditupplys-
ningsmarknaden nu domineras av två stora företag. Utredningen har
konstaterat att det inte har förekommit att en ansökan om tillstånd till
kreditupplysningsverksamhet avslagits på den grunden att behov av
verksamheten inte har ansetts föreligga. Vidare bör framhållas att
liknande bestämmelser om behovsprövning redan har tagits bort på
flera angränsande områden. Sålunda har t.ex. möjligheten till behovs-
prövning vid beviljande av oktroj för bankverksamhet avskaffats
fr.o.m. den 1 augusti 1990. Härtill kommer att om auktorisation görs
beroende av ett villkor om att det skall finnas behov av verksamheten
detta kan utgöra en begränsning av etableringsfriheten som inte är
förenlig med EES-avtalets regler om etableringsfrihet och lika
konkurrensvillkor.
Jag föreslår därför att behovsprövningen i samband med beviljande
av tillstånd skall avskaffas. Tillståndsprövningen skall alltså i fort-
sättningen gälla endast frågan om den planerade verksamheten kan
antas bli utövad på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt.
2.3.4 Tioårsgräns för tillstånd
Mitt förslag: Den nuvarande tioårsgränsen för tillstånd till
kreditupplysningsverksamhet skall avskaffas.
Betänkandets förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
s. 40).
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser.
Skälen för mitt förslag: För närvarande har Datainspektionen
11
möjlighet att meddela tillstånd för kreditupplysningsverksamhet för Prop. 1992/93:12
högst tio år i sänder. Efter denna tid skall tillståndet omprövas.
Som skäl för tidsbegränsningen anfördes vid lagens tillkomst att det
måste främja efterlevnaden av lagens bestämmelser och även i övrigt
hålla uppe kvaliteten hos kreditupplysningsverksamheten om tillstånds-
havaren efter ett visst antal år inte kunde fortsätta sin verksamhet utan
en obligatorisk kontroll från tillsynsmyndigheten. Departementschefen
erinrade om att det i annan lagstiftning förekom tidsbegränsningar av
liknande slag. Som exempel nämndes affärsbankernas oktrojer på tio
år (se prop. 1973:155 s. 83 f.).
Enligt min mening har de ursprungliga skälen numera i allt
väsentligt förlorat sin betydelse. Som anges i betänkandet (s. 41) har
Datainspektionen med stöd av andra regler i kreditupplysningslagen
möjlighet att under löpande tillståndsperiod ingripa om ett kreditupp-
lysningsföretag åsidosätter någon bestämmelse i kreditupplys-
ningslagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen.
Om företaget inte vidtar rättelse på tillfredsställande sätt, kan
tillståndet återkallas. Det kan i sammanhanget också nämnas att den
ovan berörda tidsbegränsningen för affärsbankernas oktrojer numera
har avskaffats.
I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag därför att
tioårsbegränsningen av tillstånd till kreditupplysningsverksamhet är
obehövlig och bör tas bort. I nästa avsnitt behandlar jag frågan om att
vidga möjligheterna för Datainspektionen att återkalla ett tillstånd.
2.3.5 Återkallelse av tillstånd
Mitt förslag: Datainspektionen skall få möjlighet att återkalla
tillstånd då förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger.
Betänkandets förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se
s. 42).
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran
av de allra flesta remissinstanserna. Två instanser avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande lydelse av 17 § kredit-
upplysningslagen kan Datainspektionen återkalla ett tillstånd endast
om tillståndshavaren har åsidosatt någon bestämmelse i kreditupplys-
ningslagen eller en föreskrift som meddelats med stöd av lagen.
Tillstånd kan alltså inte återkallas på den grunden att det inte längre
finns fog för antagandet att verksamheten kommer att bedrivas på ett
sakkunnigt och omdömesgillt sätt, vilket var en förutsättning för
beviljandet av tillståndet. Nuvarande ordning innebär t.ex. att
Datainspektionen inte har möjlighet att återkalla ett kreditupplys-
12
ningsföretags tillstånd då det har skett sådana förändringar i företags- Prop. 1992/93:12
ledningen att man inte längre kan räkna med att verksamheten
kommer att bedrivas på ett lämpligt sätt. Som jämförelse kan nämnas
att det i inkassolagen (1974:182) finns en bestämmelse (15 § andra
stycket) som gör det möjligt för Datainspektionen att återkalla ett
tillstånd enligt den lagen, bl.a om förutsättningarna för tillståndet inte
längre föreligger.
Utredningen har föreslagit att Datainspektionen får möjlighet att
återkalla ett tillstånd då förutsättningar för tillståndet inte längre
föreligger. Förslaget har vunnit gehör hos flertalet remissinstanser
men två instanser har avstyrkt förslaget.
Sparbanksgruppen AB anser att det för återkallelse skall vara styrkt
att verksamheten inte längre kommer att bedrivas på det sakkunniga
och omdömesgilla sätt som var en förutsättning för beviljandet av
tillståndet. Detta torde enligt Sparbanksgruppen innebära att kredit-
upplysningsföretaget måste ha åsidosatt en bestämmelse i lag eller en
föreskrift. Sparbanksgruppen anser därför att nuvarande regel i
kreditupplysningslagen är tillräcklig. Om det bedöms som oundgäng-
ligt att Datainspektionen skall kunna ingripa utan att företaget behöver
ha åsidosatt någon regel, anser Sparbanksgruppen att beviskravet för
att det inte längre föreligger förutsättningar för tillståndet bör
motsvara "skälig misstanke". Enligt Sparbanksgruppen synes det i så
fall inte vara tillräckligt med möjligheten till överprövning av
regeringen enligt 23 § i lagen utan sådana överklaganden bör i stället
handläggas i förvaltningsdomstol.
Även Esselte Soliditet AB anser att de nuvarande möjligheterna att
återkalla tillstånd är tillräckliga. Enligt Soliditet bör det av utredning-
en föreslagna tillägget till 17 § i lagen angående förutsättningarna för
återkallelse av tillstånd preciseras till att avse sådana fall då tillstånds-
havaren inte längre bedriver någon rörelse.
I avsnitt 2.3.3 har jag förordat att man inte längre skall göra någon
bedömning av behovet av verksamheten när frågan om tillstånd
prövas. Tillståndsprövningen skall i fortsättningen gälla endast frågan
om den planerade verksamheten kan antas bli utövad på ett sakkunnigt
och omdömesgillt sätt. Kravet på sakkunnighet avser erfarenhet av
kreditupplysningsverksamhet och kunskaper om aktuell lagstiftning,
medan kravet på omdömesgillhet uppfattas som hänförligt till
affärsverksamhet i allmänhet. Om företaget är en juridisk person,
bedöms den som formellt är ansvarig för verksamheten, t.ex. en
verkställande direktör i ett aktiebolag (se betänkandet s. 23).
För mig framstår det som en naturlig princip att tillstånd skall kunna
återkallas i de situationer då förutsättningarna för tillstånd inte längre
föreligger (jfr prop. 1987/88:149 s. 120). Jag förordar därför att en
sådan ordning införs. Det ligger emellertid i sakens natur att en
åtgärd som är så ingripande för den enskilde näringsidkaren som en
13
återkallelse bör komma i fråga endast när omständigheterna starkt Prop. 1992/93:12
talar för detta. Några bestämda kriterier för att återkallelse skall
kunna komma i fråga kan med hänsyn till de skiftande förhållandena
inte uppställas.
Datainspektionens beslut, bl.a. om återkallelse av tillstånd, kan för
närvarande överklagas enbart hos regeringen (23 § kreditupplys-
ningslagen). Mot bakgrund av den europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen) kan det ifrågasättas om beslut att inte bevilja
tillstånd eller om att återkalla tillstånd borde prövas av domstol.
Särskilt ett beslut om återkallande av tillstånd är av så ingripande
natur att konventionens krav på tillgång till domstolsprövning gör sig
gällande. Den som är missnöjd med regeringens beslut i ett tillstånds-
ärende kan emellertid genom rättsprövning i Regeringsrätten få prövat
om beslutet strider mot någon rättsregel. Bestämmelser om detta finns
i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, som
är tidsbegränsad till utgången av år 1994 (se SFS 1991:1825). Genom
denna möjlighet anser jag att Europakonventionens krav på rätt till
domstolsprövning är uppfyllt.
En övergripande fråga, som inte kan lösas inom ramen för detta
lagstiftningsärende, är om det ändå finns skäl att införa en ordning
som innebär att Datainspektionens beslut framgent skall överklagas till
domstol och inte till regeringen.
En av uppgifterna för Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) är
att överväga frågan om vidgade möjligheter till domstolsprövning av
normbeslut och förvaltningsbeslut. I kommitténs direktiv (dir.
1991:119) sägs att det knappast är möjligt att göra en generell
genomgång av all vår lagstiftning i detta hänseende utan att en sådan
genomgång får göras på varje rättsområde för sig samtidigt som annat
reformarbete på respektive område genomförs.
Inom datalagstiftningen, ett rättsområde som ligger nära kreditupp-
lysningslagstiftningen, har Datalagsutredningen (Ju 1989:02) nyligen
föreslagit att Datainspektionens beslut enligt datalagen som rör andra
än statliga förvaltningsmyndigheter skall kunna överklagas till domstol
i stället för till regeringen (se SOU 1991:62 s. 113 f.).
Frågan om överprövning av Datainspektionens beslut enligt
kreditupplysningslagen är inte särskilt angiven i direktiven till
kreditupplysningsutredningen. Utredaren har emellertid rätt att ta upp
även andra frågor rörande kreditupplysning än dem som särskilt anges
i direktiven och jag utgår med hänsyn till det anförda från att
utredaren kommer att uppmärksamma även denna fråga.
14
Prop. 1992/93:12
Mina förslag om avskaffande av förbudet för kontrollsubjekt att
bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige (avsnitt 2.3.2)
respektive avskaffande av behovsprövningen (avsnitt 2.3.3) är närmast
föranledda av EES-avtalet. Syftet med dessa förslag är att de svenska
bestämmelserna om kreditupplysningsverksamhet skall anpassas till
avtalets regler. EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Det
kan dock inte uteslutas att avtalet träder i kraft senare.
Även om man bortser från kopplingen till EES-avtalet anser jag att
mina förslag i dessa och övriga frågor bör genomföras så snart som
möjligt. Jag föreslår därför att ändringarna träder i kraft den 1 januari
1993.
Något behov av övergångsbestämmelser torde inte föreligga.
Som utredningen anfört kan möjligheten för utländska företag att
bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige antas medföra en något
större arbetsbelastning för Datainspektionen genom att tillstånds- och
tillsynsverksamheten ökas. Avskaffandet av behovsprövningen och
tidsbegränsningen av tillstånd kan å andra sidan antas medföra någon
minskning av inspektionens arbetsbelastning. Det finns inte anledning
att räkna med annat än att effekterna på inspektionens arbetsbelastning
blir marginella och kan klaras av inom ramen för befintliga resurser.
Inte heller i övrigt torde de nya reglerna medföra några kostnader
eller resursbehov för enskilda och det allmänna som bör beaktas i
förevarande sammanhang.
I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173).
Lagrådet har granskat förslaget.
15
Prop. 1992/93:12
1 §
Denna lag gäller kreditupplysningsverksamhet som innebär att
någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättning
eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan
kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattning.
Lagen omfattar inte förmedling av kreditupplysningar inom en krets
som utgörs av Sveriges riksbank och sådana kreditinrättningar eller
för kreditupplysningsverksamhet inrättade företag som står under
Finansinpehionens tillsyn och inte är finansbolag enligt 8 § lagen
(1988:606) om finansbolag.
Lagen gäller inte heller förmedling av kreditupplysningar mellan
företag inom samma koncern.
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. I andra stycket anges
den s.k. frikretsen, dvs. den krets av företag som kan förmedla
kreditupplysningar sinsemellan utan att iaktta kreditupplysningslagens
bestämmelser. I detta stycke har tre smärre ändringar gjorts i
lagtexten. Till en början har Sveriges investeringsbank AB utgått ur
uppräkningen av de kreditinstitut som ingår i frikretsen. Vidare har
ordet Bankinspektionen bytts ut mot Finansinspektionen. Slutligen har
hänvisningen till den tidigare lagen om finansbolag bytts ut mot en
hänvisning till 8 § i den nu gällande lagen (1988:606) om finansbolag.
4 §
Tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet får meddelas
endast om verksamheten kan antas bli bedriven på ett sakkunnigt och
omdömesgillt sätt.
Tillstånd får förenas med föreskrift om hur verksamheten skall
bedrivas och om skyldighet att anmäla ändring av förhållanden som
har haft betydelse för tillståndet.
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om tillstånds-
prövningen. De ändringar som har gjorts är en följd av vad som har
anförts i avsnitt 2.3.3, 2.3.4 och 2.3.5. Ändringarna innebär att
kravet på tillståndsmyndigheten att göra en behovsprövning har
slopats, att någon på förhand bestämd längsta tidsgräns för tillstånds
giltighet inte längre skall finnas samt att förbudet för s.k. kontrollsub-
jekt att bedriva kreditupplysningsverksamhet upphävs.
16
17 §
Om den som fått tillstånd att bedriva kreditupplysningsverksamhet
åsidosätter någon bestämmelse i denna lag eller en föreskrift som
meddelats med stöd av lagen, får Datainspektionen i mån av behov
ändra en föreskrift som tidigare meddelats eller meddela en ny
föreskrift. Om inte rättelse kan åstadkommas på något annat sätt, får
Datainspektionen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om förutsätt-
ningarna för tillståndet i övrigt inte längre föreligger.
I paragrafen anges bl.a förutsättningarna för återkallelse av tillstånd
till kreditupplysningsverksamhet. I första och andra meningarna har
endast några språkliga justeringar gjorts.
Paragrafens tredje mening är ny. I denna ges uttryck för principen
att ett tillstånd kan återkallas i de situationer då förutsättningarna för
tillståndet inte längre föreligger. De situationer där återkallelse kan
ske är - som framgår av avsnitt 2.3.5 i den allmänna motiveringen -
sådana där en begäran om tillstånd inte skulle ha beviljats. Det ligger
emellertid i sakens natur att en åtgärd som är så ingripande för den
enskilde näringsidkaren som en återkallelse bör komma i fråga endast
när omständigheterna talar starkt för detta. En situation där åter-
kallelse kan bli aktuell är om förändringar i ett företags ledning
medför att det inte längre finns anledning anta att tillståndshavaren
kommer att bedriva verksamheten på ett sakkunnigt och omdömesgillt
sätt.
Ikraftträdande m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
För lagändringarna gäller inte några särskilda övergångsbestämmel-
ser. Det betyder bl.a. att avskaffandet av tioårsgränsen vid beviljande
av tillstånd gäller endast för tillstånd som har meddelats efter ikraft-
trädandet. Den nya bestämmelsen i 17 § blir däremot tillämplig också
på tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen
(1973:1173).
Prop. 1992/93:12
17
Prop. 1992/93:12
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.
18
I betänkandet läggs fram vissa förslag till ändringar i kreditupplys-
ningslagen. Ändringarna är framför allt föranledda av det nyligen
framförhandlade EES-avtalet. Avsikten är att de svenska be-
stämmelserna om kreditupplysningsverksamhet skall anpassas till
avtalet.
För att den svenska lagstiftningen inte skall komma i konflikt med
EES-avtalets regler om förbud mot diskriminering på grund av
nationalitet föreslår utredningen att man avskaffar det nuvarande
förbudet för utlänningar och utländska företag att bedriva kredit-
upplysningsverksamhetiSverige.Utländskkreditupplysningsverksam-
het som bedrivs här i landet kommer att omfattas av kreditupplys-
ningslagens regler. Det innebär att verksamheten i princip kräver
Datainspektionens tillstånd och att den står under Datainspektionens
tillsyn.
Särskilda bestämmelser föreslås för det fallet att ett kreditinstitut
från ett annat EES-land än Sverige har en hemlandsauktorisation som
innefattar rätt att bedriva kreditupplysningsverksamhet. Kreditinstitut
får då bedriva kreditupplysningsverksamhet även i Sverige utan
tillstånd från Datainspektionen. Kreditupplysningslagen gäller också
för sådan verksamhet, även om ansvaret för tillsynen i första hand
kommer att åvila myndigheterna i hemlandet.
För närvarande gäller att Datainspektionen får bevilja tillstånd till
kreditupplysningsverksamhet endast då behov av verksamheten
föreligger från allmänna synpunkter. Denna behovsprövning föreslås
bli avskaffad. Utredningen föreslår också att tillstånd skall gälla tills
vidare i stället för som nu för en tid av högst tio år. Datainspektionen
får möjlighet att återkalla ett tillstånd till kreditupplysningsverksamhet
då de ursprungliga förutsättningarna för tillståndet inte längre
kvarstår.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
Utredningen fortsätter sitt arbete med att bl.a. pröva hur kreditupp-
lysningsverksamheten kan effektiviseras utan att hänsynen till
enskildas personliga integritet sätts åt sidan. Utredningen skall också
undersöka om den senaste utvecklingen i fråga om data- och infor-
mationsteknik kräver ändringar i kreditupplysningslagen.
19
Prop. 1992/93:12
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1, 3, 4 och 17 §§ kreditupplysningslagen
(1973:1173) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Lagen omfattar inte förmed-
ling av kreditupplysningar
inom en krets som utgörs av
Sveriges riksbank och sådana
kreditinrättningar eller för
kreditupplysningsverksamhet
inrättade företag som står
under finansinspektionens
tillsyn och inte är finansbolag
enligt 8 § lagen (1988:606)
om finansbolag.
Denna lag gäller kreditupplysningsverksamhet som innebär att
någon, utom i enstaka fall, lämnar kreditupplysningar mot ersättning
eller som ett led i näringsverksamhet. Lagen gäller också annan
kreditupplysningsverksamhet, om den är av större omfattning.
Lagen omfattar inte förmed-
ling av kreditupplysningar
inom en krets som utgörs av
Sveriges riksbank, Sveriges in-
vesteringsbank AB och sådana
kreditinrättningar eller för kre-
ditupplysningsverksamhet in-
rättade företag som står under
bankinspektionens tillsyn och
inte är finansbolag enligt 5 §
lagen (1980:2) om finans-
bolag.
Lagen gäller inte heller förmedling av kreditupplysningar mellan
företag inom samma koncern.
Kreditupplysningsverksamhet får bedrivas endast efter tillstånd av
datainspektionen.
I bankrörelselagen
(1987:617) och lagen
(1992:000) om kredit-
marknadsbolag finns be-
stämmelser som innebär att
vissa utländska kreditinstitut
får bedriva kreditupplysnings-
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:12
verksamhet utan datainspek-
tionens tillstånd.
Tillstånd behövs ej för kreditupplysningsverksamhet, i den mån den
bedrivs genom offentliggörande av kreditupplysning på sådant sätt
som avses i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Tillstånd att bedriva kredit-
upplysningsverksamhet får
meddelas endast om det från
allmänna synpunkter finns
behov av verksamheten och
den kan antas bli bedriven på
ett sakkunnigt och omdömes-
gillt sätt.
Tillstånd får meddelas för en
tid av högst tio år i sänder.
Tillståndet får förenas med
föreskrift om hur verksam-
heten skall bedrivas och om
skyldighet att anmäla ändring
av förhållanden som har haft
betydelse för tillståndet.
Tillstånd får inte meddelas
den som skulle ha varit kon-
trollsubjekt enligt lagen
(1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag
m.m., om denna hade gällt
även efter utgången av år
1991.
Om den som fått tillstånd att
bedriva kreditupplysnings-
verksamhet åsidosätter be-
stämmelse i denna lag eller
föreskrift som meddelats med
stöd av lagen, får datainspek-
tionen i mån av behov ändra
föreskrift som tidigare medde-
§
Tillstånd att bedriva kredit-
upplysningsverksamhet får
meddelas endast om verksam-
heten kan antas bli bedriven
på ett sakkunnigt och omdö-
mesgillt sätt.
Tillstånd får förenas med
föreskrift om hur verksam-
heten skall bedrivas och om
skyldighet att anmäla ändring
av förhållanden som har haft
betydelse för tillståndet.
§
Om den som fått tillstånd att
bedriva kreditupplysnings-
verksamhet åsidosätter någon
bestämmelse i denna lag eller
en föreskrift som meddelats
med stöd av lagen, får datain-
spektionen i mån av behov
ändra föreskrift som tidigare
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:12
lats eller meddela ny före-
skrift. Kan rättelse ej åstad-
kommas på annat sätt, får da-
tainspektionen återkalla till-
ståndet.
meddelats eller meddela ny
föreskrift. Kan rättelse ej
åstadkommas på något annat
sätt, får datainspektionen åter-
kalla tillståndet. Detsamma
gäller, om annars förutsätt-
ningarför tillståndet inte läng-
re föreligger.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
22
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Hovrätten för
Nedre Norrland, Justitiekanslem, Datainspektionen, Kommers-
kollegium, Finansinspektionen, Riksskatteverket, Näringsfrihets-
ombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk, Konsumentverket,
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Svenska Bankföre-
ningen, Sparbanksgruppen AB, Finansbolagens Förening, Sveriges
Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köp-
mannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Kooperativa Förbun-
det, Sveriges Advokatsamfund, Svenska Inkassoföreningen, Upplys-
ningscentralen UC AB och Esselte Soliditet AB.
Riksskatteverket har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna
i Stockholms, Jönköpings och Malmöhus län.
SvenskaHandelskammarförbundet,FöreningenförKöpmannakonton
och AB Svensk Upplysningstjänst har beretts tillfälle att avge
yttranden men har avstått från att yttra sig.
23
Prop. 1992/93:12
Bilaga 4
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-06-09
Närvarande-, justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i kreditupplys-
ningslagen (1973:1173).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per-
Anders Broqvist.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
24
INNEHÅLL
Prop. 1992/93:12
Regeringens proposition.................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ........... 1
Propositionens lagförslag . .................. 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
20 augusti 1992 4
1 Inledning .................... 4
2 Allmän motivering.................. 5
2.1 Gällande rätt ................. 5
2.2 EES-avtalet .................. 6
2.3 Överväganden ................ 8
2.3.1 Allmänna utgångspunkter .... 8
2.3.2 Förbudet för utländska företag att
bedriva kreditupplysningsverk-
samhet i Sverige .......... 9
2.3.3 Behovsprövning för tillstånd ... 10
2.3.4 Tioårsgräns för tillstånd ..... 11
2.3.5 Återkallelse av tillstånd ...... 12
2.4 Ikraftträdande m.m.............. 15
2.5 Kostnader och resursbehov......... 15
3 Upprättat lagförslag ................. 15
4 Specialmotivering .................. 16
5 Hemställan .................... 17
6 Beslut 18
Bilaga 1 Sammanfattning av delbetänkandet (SOU
1992:22) EES-anpassning av kredit-
upplysningslagen ............... 19
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag ........... 20
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna .... 23
Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid lagrådets samman-
träde den 9 juni 1992 ............ 24
25
gotab 42013, Stockholm 1992