Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1992/93:119

om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet


 

Prop. 1992/93:119


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1992 för de åtgärder och de ändamål som framgär av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Karl Erik Olsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Dessutom föresläs två helt nya lagar, en lag om provtagning på djur och en lag om EEG-handelsgödsel. Förslagen är i huvudsak föranledda av EES-avtalet. Ändringama i livsmedelslagen inne­bär bl.a. att detaljbestämmelsema om märkning i lagen utmönstras. Avsikten är att huvuddelen av märkningsfbreskriftema i stället skall meddelas på mjTi-dighetsnivå av Statens livsmedelsverk. YtterUgare ändringar är att det nuvaran­de tillståndskravet for s.k. specialdestinerade livsmedel ersätts av ett bemyndi­gande for regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål.

Ändringama i foderlagen innebär bl.a. att tillämpningsområdet för lagen vidgas, att som allmänt krav på foder skall gälla att detta inte får ha skadlig in­verkan på miljön och att förbudet att använda självdöda djur till foder fönydli-gas till att omfatta också hela djur eller djurdelar. Vidare införs en bestämmel­se som innebär att endast fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får an­vändas.

I Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119


Ändringama i utsädeslagen innebär bl.a. att växtförädlingsavgiften slopas och att de nuvarande möjlighetema att ställa krav och villkor på utsäde som skall exporteras tas bort.

Den nya lagen om provtagning på djur innebär att lagstöd införs som möj­liggör provtagning på eller undersökning av djur dels för att kartlägga före­komst av, fastställa frihet från eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdo­mar, dels för att kontrollera användningen av läkemedel och liknande.

Den nya lagen om EEG-handelsgödsel slutligen innebär att lagstöd införs som möjliggör ett införlivande av vissa EG-direktiv om handelsgödsel. Lagen är utformad som en bemyndigandelag.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt som det avsedda EES-avtalet.


Prop. 1992/93:119


Förslaget till ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar har granskats av

lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremis­sen (s. 20), lagrådets yttrande (s. 63) och regeringens protokoll med beslut om proposition (s. 67).

Den som vill ta del av samtliga skäl för den föreslagna lagstiftningen måste därför läsa alla tre delarna.


 


Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (1971:511)1

dels att 14 och 18 §§ skall upphöra att gälla,

dels au 1, 13, 16, 20, 27 och 30 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:119


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

1 denna lag förstås med

1. livsmedel, matvara, dryckes­vara, njutningsmedel eller annan va­ra som är avsedd att förtäras av män­niskor med undantag av vara på vil­ken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig,

1. livsmedel, matvara, dryckes­vara, njutningsmedel eller annan va­ra som är avsedd att förtäras av män­niskor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning,

2.  livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras Uvsme­del för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är av­sedd att tillföras livsmedel för att påverka dess håUbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos hvsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara,


?>. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det in­går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt,

4.färdigförpackat livsmedel, livs­medel som utan omedelbart scunband med överlämnande till konsument in­neslutits i förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten.


3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det in­går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt.


13 §


Fårdigförpackat livsmedel som saluhålles skall vara tydUgt och otve­tydigt märkt medföljande uppgifter,

1.  livsmedlets slag,

2.  livsmedlets sammansättning,

3.  livsmedlets nettovikt eller net­tovolym vid förpackningstillfället,

4.  anvisning hur livsmedlet skall förvaras, omförvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om märkning av livsmedel.


Lagen omtryckt 1989:461


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:119


5.     beräknad hållbarhetstid, om
denna är begränsad,

6. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet eller firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,

7. sådana uppgifier i övrigt av be­tydelse för konsumenterna som före­skrives av regeringen eller myndig­het som regeringen bestämmer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligtförsta stycket 1-6.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskri­va märkning enligtförsta stycket av annat livsmedel änfärdigförpackat.

16§

Livsmedel får ej saluhållas, om   Livsmedel får inte saluhållas, om

det                                              det

1.    kan antagas vara otjänligt till  1. kan antas vara otjänligt tdl män-
människoföda,
                            niskoföda,

2.  tillförts Uvsmedelstillsats i strid med 6 §,

3.  uppges hålla en Uvsmedelsstan- 3. uppges hälla en livsmedelsstan­dard som föreskrivits enligt 7 § men      dard som föreskrivits enligt 7 § men

icke motsvarar standarden, 4. ej år märkt enUgt 13 §.

inte motsvarar standarden,

4.  inte är märkt enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 §,

5.  märkts med uppgift om hållbar­hetstid och denna tid löpt ut.

I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10 och 11§§.

20 §


Livsmedel får ej utan tUlstånd av myndighet som regeringen bestäm­mer saluhållas under uppgift att det är särskih lämpat för människor med beliov av särskild kost pd grund av ålder, sjukdom eller annat förliåll-ande.

Tillstånd enligtförsta srycket kan förenas med villkor.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifier om saluhållande ov livsmedel för särskilda näringsända­mål och av naturliga mineralvatten.


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 27 §2

Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16-75 §§. Tillsynsmyndig­heten får vidare ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 §, om föreläggan­det eller förbudet inte följs.

Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhällas i strid med 16 och 17 §§. Tillsynsmyn­digheten får vidare ta hand om en va­ra som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 §, om före­läggandet eller forbudet inte följs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med kött som med stöd av första stycket tagits om hand i samband med slakt.

Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skaU varan for­störas genom tillsynsmyndighetens försorg.

Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enUgt 11 a §, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

30 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gämingen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet


Prop. 1992/93:119


 


andra stycket.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller for konsumentintres­set uppsåtiigen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt sätt, döms tiU fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eUer av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter en­ligt 26 § första stycket andra punkten, döms till böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med sQ-aff i brottsbalken.

1.  bryter mot 6, 8, 14, 16-20 §§, 21 § första stycket eller 23 §,

2.  bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket, 28 § andra stycket eUer 29 §,

3.  vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga upp­gifter,

4.    åsidosätter villkor som med­
delats med stöd av 6 § eller 20 §


1.  bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 §, 27 § första stycket eller 23 §,

2.  bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 20 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje styck­et, 28 § andra stycket eller 29 §,

3.  vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § läm­nar oriktiga uppgifter,

4.   åsidosätter villkor som med­
delats med stöd av 6 §.


2 Senaste lydelse 1991:357.


 


Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av    Prop. 1992/93:119 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.


 


2. Förslag till                                                 Prop. 1992/93:119

Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder

Härigenom föreskrivs au 1-6, 12, 15, 17 och 19 §§ lagen (1985:295) om foder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

I denna lag avses med

foder, vara, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfod­ring av djur,

fodertillsats: dels berikningsmedel som är avsett att tillföras foder för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att till­föras foder för au påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos fodret.

Med foder eller fodcrtillsats avses   Med foder eller fodertillsats avses

dock inte vara på vilken läkemedels-      dock inte vara på vilken läkemedels­förordningen (1962:701) skall tilläm-      lagen (1992:859) skall tillämpas pas.

Lagen gäller foder och fodertill-    Lagen gäller foder och fodertill­
satser avsedda for hästar, renar, nöt-
   satser avsedda för husdjur och andra
kreamr, svin, får, getter, kaniner, fiä-
   djur än husdjur, om de hålls ifången-
derfä, pälsdjur, hundar, katter och
   skåp.
odlad fisk.

Lagen gäller inte hanteringen i en-     Lagen gäller inte hanteringen i en­
skilda hem av foder avseu för hun-
     skilda hem av foder avsett för säll-
dar, katter eller kaniner, vilka hålls
skapsdjur.
som sällskapsdjur.

Foder får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det

1.  är skadligt eUer annars otjänligt för djuret,

2.  gör Uvsmedel från djur som ut-   2. gör livsmedel från djur som ut­fodrats med fodret skadligt eller fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda, eller          otjänligt som människoföda,

3.  vid hanteringen medför hälso-     3. vid hanteringen medför hälso­risker for människor.                             risker för människor, eller

4. har skadlig inverkan på miljön.

3a§i

Som foder till andra djur än päls-    Som foder tiU andra djur än päls-

djur får inte användas/ode rm/'o7 eller     djur får inte användas djur  som

1 Senaste lydelse 1988:537.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:119


 


annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjiJdigt förändrade delar av slaktade djur.


självdött eller som avlivats men inte slaktats upp. Detsamma gäller delar av sådana djur och sjukligt för­ändrade delar av slaktade djur. Vad som sägs om foder gäller också fo­dermjöl och annan vara som fram­ställts av sådana djur eller djurdelar.

Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.

Om det finns särskilda skål, får Jordbruksverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djur­parker och liknande anläggningar.


4 §2


Antibiotika och andra kemotera­peutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymp­tom.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter eller upp­ställa villkor för användningen av foder som innehåller medel som av­ses i första stycket.


Antibiotika efter kemoterapeutis­ka medel får tillsättas foder endast för att förebygga, påvisa, lindra eUer bota sjukdom eller sjukdomssymp­tom eller i annat likartat syfte.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter om impor­ten, tillverkningen, försäljningen, an­vändningen eller hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket.


5 §3


Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eUer, efter regeringens bemyndigan­de, av Jordbruksverket. Ett godkän­nande får förenas med villkor.


Som fodertillsats får användas endast sådana varor och ämnen som är förtecknade i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jord­bmksverket.


6 §4


Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande. Jordbruksverket fär föreskriva an den som yrkesmäs­sigt för försälj ning importerar, till-


Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket fär föreskriva att den som importe­rar, tiUverkar, eUer förpackar foder


2       Senaste lydelse 1991:400.

3       Senaste lydelse 1991:400.
■» Senaste lydelse 1991:400.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:119


verkar eller förpackar foder eller     eUer fodertiUsatser som skall släppas
fodertiUsatser skall
                ut på marknaden skall

1.    göra anmälan om sin verksamhet till Jordbmksverket,

2.  föra sådana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs för kontroU av att denna lag eUer med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,

3.  lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eller på annat sätt.

Med stöd av bemyndigandet i första stycket får föreskrivas hur uppgifter som avses iförsta stycket 3 skall vara utformade.

12 §5


Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före­skrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs / lagen om till­synsmyndighet gälla även länssty­relsen.


Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före­skrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn inom länet. Jordbruksverket får ock­så överlåta åt andra myndigheter än länsstyrelsen att utöva tillsyn. Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla även den myndighet tiU vilken tiUsyn överlåtits.


15 §


det inte följs. Har ett foder eUer en fodertUlsats tagits om hand, får ägaren under tiUsyns-myndighetens kontroll göra varan duglig till utfodring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tiUsyns-myndighetens försorg på ägarens bekostnad.

17 § TUl böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet


Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertUlsatser som up­penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §. Till­synsmyndigheten fär vidare ta hand om foder och fodertillsatser som av­ses med ett föreläggande eller ett för­bud enligt 14 §, om föreläggandet el­ler förbudet inte efterkoms.


Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertUlsatser som up­penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a § första stycket eller 9-11 §. TiUsynsmyndig­heten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbu-


5 Senaste lydelse 1991:401


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1992/93:119

1.  bryter mot 4 § första stycket, 5   1. bryter mot 3 a § första stycket, eUer 9-11 §,   4 § första stycket, 5 eller 9-11 §,

2.  bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eUer 6 §.

3.  åsidosätter förbud eller villkor  3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 § and-                             som meddelats med stöd av 4 § and­ra stycket, 5 eller 8 §, eUer                                  ra stycket eUer 8 §, eller

4.  underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första stycket andra me­ningen.

I ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.

Den som har överträtt vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inte tUl an­svar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller forbu­det.

Ansvar enUgt första stycket inträder inte om ansvar för gämingen kan ådö­mas enligt brottsbaUcen eUer enligt lagen (1960:418) om straff for vamsmugg­ling.

19 §6
Beslut av Jordbruksverket i aren-
Beslut av Jordbmksverket i ären-

de som avses i 13 § första stycket, de som avses \ 3 a § tredje stycket,
HeUer 15 § får överklagas hos kam- 13 § första stycket, 14 eller 15 § får
marrätten. Föreskrifter om överklä- överklagas hos kammarrätten. Före-
gande av beslut av Jordbmksverket skrifter om överklagande av beslut
med stöd av ett bemyndigande enligt av Jordbmksverket med stöd av ett
4-6 och 8 §§ meddelas av regering- bemyndigande enligt 4, 6 och 8 §§
en.
                                     meddelas av regeringen.

Länsstyrelsens beslut får överklä-         Beslut av länsstyrelsen eller av an-

gas hos Jordbmksverket. Jordbmks- nan myndighet till vilken Jordbruks­
verkets beslut i ett sådant ärende får verket överlåtit att utöva tillsyn får
överklagas hos kammartätten.
överklagas hos  Jordbruksverket.

Jordbmksverkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammar­rätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 1991:401.

10


 


3. Förslag till

Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom foreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298) dels att 6 § skall upphöra att gäUa, dels att 1-4, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya bestämmelser, 3 a och 9 §§, av följande lydelse.


Prop. 1992/93:119


 


Nuvarande tydelse


Föreslagen lydelse


1§2

I denna lag förstås med

1. utsäde, dels frö som är avsett till utsäde med undantag av skogsfirö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis).


2. statsplombering av utsäde, för­valtningsuppgift som innebär kvali­tetskontroll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och ut­färdande av bevis därom.


2. certifiering av utsäde, förvalt­ningsuppgift som innebär kvaUtets­kontroU av utsäde,/o>5e/i>i av för­packning med utsäde och utfärdande av bevis om detta.


2 §3


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om stats­plombering av utsädet har skert.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som SkaU gälla för statsplombering.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om att utsäde av visst slag får släppas ut på mark­naden endast om certifiering av utsä­det har skett

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för certifiering.


3 §4


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs for att bedöma dess kvalitet (kvaUtetsdeklaration).


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall certifieras får släppas ut på marknaden endast om utsädet är forsett med eller åtföljs av uppgifter som behövs för att be­döma dess kvalitet (kvalitetsdekla­ration).


 


' Senaste lydelse av lagens mbrik 1979:298.

2        Senaste lydelse 1979:298.

3        Senaste lydelse 1979:298.
■« Senaste lydelse 1979:298.


11


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:119

För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestäm­mer tillträde till lokal eller annat ut­rymme och får där ta prov. Myndig­heten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som be­hövs för tillsynen.

Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för till­synen.

3a§

För tillsyn av att föreskrifterna om certifiering och kvalitetsdeklara­tion följs har myndighet som rege­ringen bestämmer rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för till­synen.

Polismyndigheten skall på begä­ran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna Iförsta stycket skall efterlevas. Förelägganden kan före­nas med vite.

4§

Skall statsplombering av utsäde  Regeringen eller den myndighet

ske enligt 2 §, är den som begår som regeringen bestämmer får före-
plomberingen skyldig att erlägga av- skriva att den som yrkesmässigt för­
gift (växtförädlingsavgift) med be- packar eller bedriver handel med
lopp somfaststätles av regeringen el- köksväxtutsäde skall göra anmälan
ler myndighet som regeringen be- om sin verksamhet till Statens ut-
ståmmer.
                            sädeskontroll.

För utsäde av sort som har regi­strerats enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) uttages växtförädlings­avgift endast om sortinnehavaren till beskattningsmyndighet som avses i

12


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:119


6 § avger förklaring pd heder och samvete att han ej avser att uppbära ersättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.

Regeringen elter myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift vid utförsel eller om återbetalning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan re­gistrering av sorten har skett enligt växtförädlarrättslagen.

7 §5


Den som till Utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med orik­tig uppgifi och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift un­dandras döms till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.

Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eUer sort döms tiU böter, om inte gär­ningen är belagd med straff' enligt första stycket.

I ringa fall döms inte till ansvar enUgt första eller andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brotts­balken får påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådö­mas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligtförsta styck­et första meningen.


Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om en varas slag eUer sort döms dU böter.

I ringa fall döms inte tUl ansvar.


 


5 Senaste lydelse 1985:113.

Ändringen innebär bl.a. an första, fjärde och femte styckena upphävs.


13


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:119


8 §6


Den som uppsåtiigen eUer av oakt­samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 % första stycket dömes till böter, om ej gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggUng.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 iförsta stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat

Har nägon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlings­avgift som har undandragits genom brottet och ersätta tillsynsmyndighe­ten kostnader för undersökning av taget prov.


Den som uppsåtiigen eller av oakt­samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § döms till böter, om inte gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vam­smuggling. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oakt­samhet åsidosätter anmälningsskyl­dighet som föreskrivits med stöd av 4§.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 §, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sädant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han ersätta tillsynsmyndigheten kostna­der för undersökning av taget prov.


Tillsynsmyndighetens beslut en­ligt 3 a § tredje srycket får överkla­gas /tos kammarrätten.


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 1979:298.


14


 


4. Förslag till                                                 Prop. 1992/93:119

Lag om provtagning på djur

Härigenom föreskrivs följande.

1  § Denna lag avser kartläggning och konttoll av smittsamma djursjukdomar samt kontroU av användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur.

2  § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera vis­sa smittsamma djursjukdomar får regeringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer föreskriva eUer i det särskilda faUet besluta om provtagning eller undersökning enUgt denna lag.

För att kontrollera användningen av läkemedel och andra ämnen eller be­redningar med liknande verkan vid uppfödningen av djur får regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fal­let besluta om provtagning eUer undersökning enhgt denna lag.

3 § Provtagning eller undersökning enligt 2 § får utföras av veterinär eller
annan person som utses av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Provtagningen eUer undersökningen fär utföras pä

1.  djur och djurkroppar,

2.  mjölk som levereras tiU mejeri,

3.  annat material som regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer föreskriver.

Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare eller annan rättsinnehavare och skall genomföras på ett sätt som innebär så små olägenheter som möjUgt för denne.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om vad den som föder upp djur skall iaktta i fräga om

1.  skyldighet att anmäla verksamheten tiU en myndighet och att fora anteck­ningar om verksamheten,

2.  skyldighet att anmäla misstanke om djursjukdom tiU en veterinär, och

3.  krav pä hygien i djurhållningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare före­skriva eUer i ett enskUt fall besluta att djur får säljas till annat än slakt eUer flyt­tas från en område tiU ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom.

5  § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt denna lag,

6  § För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som utför provtagningen eller undersökningen rätt att få tillträde till områden, anlägg­ningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djur­kroppar, mjölk eller annat material förvaras.

Djurägaren skaU tiUhandahålla den hjälp som behövs för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomföras.

15


 


7  § Till böter döms den djurägarc som inte fullgör skyldigheten enligt 6 §    Prop. 1992/93:119 andra stycket.

8  §   Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i enskilda fall meddelat enUgt denna lag får överklagas hos kammartätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

16


 


5.  Förslag till                                                Prop. 1992/93:119

Lag om EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäUer marknadsföring av handelsgödsel under särskild beteck­ning.

EEG - handelsgödsel

2 § Handelsgödsel som uppfyller särskilda villkor i fråga om innehåll, sam­mansättning, egenskaper, beteckning, förpackning och märkning får mark­nadsföras under beteckningen EEG-handelsgödsel.

Villkoren anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter rege­ringens bemyndigande. Statens jordbmksverk.

Anmälan m.m.

3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva au den som marknadsför handelsgödsel skall göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket.

Tillsyn

4  § Jordbmksverket utövar tUlsynen över efterlevnaden av denna lag och fö­reskrifter som meddelats med stöd av lagen. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn inom länet.

5  § För tUlsynen har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde tUl områden, lo­kaler och andra utrymmen där handelsgödsel hanteras och där göra undersök­ningar och ta prover. En tiUsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplys­ningar och handlingar som behövs for tillsynen.

Polismyndigheten skaU på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsy­nen.

6 § En tUlsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller forbud som be­
hövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skaU
efterlevas.

I beslut om föreläggande eUer förbud kan tUlsynsmyndigheten sätta ut vite.

7 § Den som på Jordbmksverkets uppdrag utför provtagning och analyserar
prov av EEG-gödselmedel skaU genomföra provtagningen och analysema en­
ligt de metoder som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord­
bmksverket föreskriver.

17

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119


Tillsynsavgifter                                                             Prop. 1992/93:119

8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket, får föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för kontroll som utövas enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Ansvar och överklagande

9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet marknadsför
handelsgödsel under beteckningen EEG-handelsgödsel utan att de viUkor för
detta som föreskrivits med stöd av 2 § är uppfyllda.

1 ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte tUl ansvar enligt denna lag for den gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med sö-aff i brottsbalken.

10      § Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 §
får överklagas hos Jordbmksverket.

Beslut av Jordbruksverket i sädana ärenden får överklagas hos kammarrät­ten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.


 


6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom foreskrivs au 1 kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:119


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg­trafikskatt, växtförädlingsavgift, tUl­fäUig förmögenhetsskatt och miljöav­gift enhgt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtra­fikskattelagen (1973:601), utsädes­lagen (1976:298) och lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhets­skatt för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstif­telser, vägtrafikskattelagen (1988: 327) samt lagen (1990:613) om mil­jöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.


1 kap.2 §1

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg­trafikskatt, tillfällig förmögenhets­skatt och miljöavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för Uvförsäkringsbolag, understödsföre­ningar (x;h pensionsstiftelser, vägtra­fikskattelagen (1988:327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift på.ut­släpp av kväveoxider vid energipro­duktion.


 


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1991:702.


19


 


Jordbruksdepartementet                         Prop. 1992/93:119

Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Lagrådsremiss om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet

1 Ärendet och dess beredning

I propositionen 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) redovisas i vilka avseenden EES-avtalet rör Jordbmksdepartementets verksamhetsområde. I anslutning till en beskrivning av EES-avtalets bestäm­melser och motsvarande svenska regler har jag i propositionen redovisat min bedömning av i vilka avseenden avtalet föranleder lagändringar. Jag redovi­sade som min uppfattning att regeringen under hösten i en särskild propo­sition bör föreslå riksdagen ändringar i livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298) och lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Jag fömtskickade också att det kunde bli nödvändigt att begära riksdagens bemyndigande för föreskrifter om gödselmedel.

Inom Jordbmksdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till ändringar i de nämnda lagama med undantag för lagen om kontroll av hus­djur. 1 promemorian föreslås därutöver en helt ny lag om provtagning på djur.

Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i dena ärende bör fogas de lagförslag som läggs fram i pro­memorian som bilaga 1.

En förteckning över remissinstanserna och kopior av remissytttandena finns tUlgängliga i lagstifmingsärendet.

1 det följande behandlar jag i olika avsnitt förslagen till ändringar i livsme­delslagen, foderlagen och utsädeslagen och förslaget tUl lag om provtagning på djur.

Jag lägger också fram ett förslag till lag om EEG-handelsgödsel som inte finns upptaget i den remissbehandlade promemorian. Under beredningen av det lagförslaget har emellertid synpunkter under hand inhämtats från bl.a. fö­reträdare för Statens jordbruksverk och Sveriges lantbmksuniversitet. Vissa kontakter har också tagits med olika branschföreträdare. I sammanhanget tar jag upp vissa frågor som varit föremål for särskild uttedning och remissbehand-

20


 


ling. Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 juni 1991 tilUcallade chef-   Prop. 1992/93:119 en för Jordbmksdepartementet en särskild uttedare med uppgift att utreda för­utsätmingama för att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. I upp­draget ingick även att föreslå en högsta tUlåten kadmiumhalt i handelsgödsel.

I januari 1992 avlämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1992:14) Mindre kadmium i handelsgödsel. TiU protokollet i detta ärende bör fogas ut­redningens sammanfatming av betänkandet som bilaga 2.

En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet finns tillgängUg i lagstifmingsärendet.

2 Livsmedel

2.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen

Vad beträffar livsmedel omfattar EES-avtalet bestämmelser som återfinns i EG:s rättsakterom livsmedelstUlsatser, märkning, specialdestinerade livsme­del, dricksvatten, vin och spritprodukter, hygienkrav för bl.a. kött, mjölk, ägg och fisk och om UvsmedelskontroU. Avtalet omfattar också bestämmelser om material avsedda att komma i kontakt med Uvsmedel.

Bestämmelsema kan i sammanfattning sägas innebära följande.

De gmndläggande bestämmelsema om livsmedelstillsatser finns upptagna i ett ramdirektiv (direktiv 89/107/EEG). Enligt direktivet får bara sådana tillsat­ser som är upptagna på en särskild lista användas. Bestämmelsema innebär emellertid också att de länder som är anslutna till EES-avtalet vid import av livsmedel måste godta de tUlsatser som upptas i listan. Undantag får dock gö­ras för tUlsatser som importlandet inte godtar av hälsoskäl. Som framgår av re­dovisningen i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170 del IB bil. 8) har EG ännu inte beslutat viUca tUlsat­ser som skall finnas med på listan.

Märkningsbestämmelsema innebär bl.a. krav pä an ingredienserna i ett Uvs­medel skall deklareras, att hållbarhetstiden skall anges och att uppgift skall lämnas om tUlverkare, förpackare eller säljare (direktiv 79/112/EEG).

Reglema om specialdestinerade livsmedel innebär att livsmedel som är sär­skilt lämpade för t.ex. diabetiker skall uppfylla vissa angivna krav för att få säljas (direktiv 89/398/EEG).

Bestämmelsema om dricksvatten anger bl.a. högsta tillåma halter av främ­mande ämnen i sådant vatten (direktiv 80/778/EEG).

Reglema för vin och sprit utgörs bl.a. av märkningsbestämmelser och be­stämmelser om gränsvärden for främmande ämnen.

Bestämmelsema om hygienkrav för kött rör köttbesiktning och annan kon­troll i samband med slakt och hanteringen i övrigt av kött. Vidare ställs krav på lokaler och utmstning som används vid kötthantering. Bestämmelser om kontroll och utmstningskrav finns också i fråga om mjölk, äggprodukter och fisk (direktiv 85/397/EEG, 89/437/EEG, 91/492/EEG och 91/493/EEG).

21


 


Enligt bestämmelsema om UvsmedelskontroU skall inspektion och kontroll    Prop. 1992/93:119 ske i hela kedjan från producent fram tUl konsument. Undersökningama skall omfatta provtagning och analys, personalhygien, kontroll av dokument, lokaler, utrustning, märkning och presentation av livsmedel (direktiv 89/397/EEG).

När det gäUer material avsedda att komma i kontakt med livsmedel fmns in­om EG regler som syftar tiU att förhindra att ämnen från förpackningar och   • förvaringskärl överförs till livsmedel på ett sätt som kan påverka konsumen­tens hälsa eller t.ex. livsmedlets lukt eller smak (direktiv 89/109/EEG m.fl. direktiv).

De svenska bestämmelserna om livsmedel finns i livsmedelslagen (1971:511), livsmedelsförordningen (1971:807), veterinära införselkungörel­sen (1958:551), kungörelsen (1974:270) om konQ-oll vid införsel av livsme­del, kungörelsen (1974:271) om konttoll vid utförsel av livsmedel och i före-krifter meddelade av Livsmedelsverket.

Enligt livsmedelslagen får som livsmedelstillsats bara användas tillsats som har godkänts för livsmedlet i fråga, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat (6.§ ). Frägor om godkän­nande av livsmedelstiUsatser prövas enligt livsmedelsförordningen av Livsme­delsverket.

Vissa gmndläggande krav när det gäller märkningen av livsmedel följer av livsmedelslagens bestämmelser. Sålunda krävs enligt lagen att livsmedlets slag, sammansättning och vikt eller volym anges, att förvaringsanvisningar ges, att uppgift om håUbarheten lämnas och att uppgift lämnas om förpackare eller tiUverkare (13 §). Med stöd av bernyndiganden i lagen och förordningen har emellertid huvuddelen av märkningsbestämmelsema meddelats av rege­ringen och Livsmedelsverket

I fråga om specialdestinerade livsmedel gäller enligt livsmedelslagen att det krävs särskilt tiUstånd för att få sälja Uvsmedel med uppgift om att Uvsmedlet är särskilt lämpat for visst ändamål (20 §). Sådant tUlstånd lämnas enligt för­ordningen av Livsmedelsverket

Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen och livsmedelsforordning-en har Livsmedelsverket meddelat föreskrifter om dricksvatten. Livsmedelsver­ket har också, i mycket begränsad utsträckning, meddelat föreskrifter for vin och sprit.

Livsmedelslagen innehåller slutligen tämligen vidstt-äckta bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter om Uvsmedelslokaler, utmstning för hantering av livsmedel, köttkonnoU och kontroU av övrig livsmedelshan­tering (9, 22 och 28 §§).

När det gäller förpackningar och förvaringskärl for livsmedel fmns vissa allmänna bestämmelser i Uvsmedelslagen och Uvsmedelsförordningen. DärtUl kommer för förvaringskärl vissa föreskrifter som har meddelats inom ramen för lagstifmingen om kemiska produkter.

22


 


2.2 Behovet av anpassning

Av den redovisning som lämnats i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170 del III bil. 8) framgår att den svenska Uvsmedelslagstiftningen i flera avseenden redan är anpassad till de regler som gäUer inom EG. Så tex. är vår livsmedelskond-oU utformad på eu sådant sätt att det inte krävs nägra särskUda anpassningsåtgärder. Av redovis­ningen framgår vidare att i den utsträckning ändringar behövs i den svenska lagstifmingen så rör ändringsbehovet i stor utsträckning föreskrifter som med­delas av Livsmedelsverket.

I nägra avseenden krävs emellertid ändringar i livsmedelslagen. Detta gäl­ler bestämmelsema om märkning och om specialdestinerade livsmedel. Dessa ändringar kräver i sin tur vissa följdändringar. Dessutom kan vissa paragrafer upphävas.

I det följande behandlas i särskilda avsnitt de ändringar som i anledmng av EES-avtalet behöver göras i livsmedelslagen.

Med hänsyn tiU att fuUständiga regler om livsmedelstUlsatser ännu saknas inom EG är det inte aktuellt att nu ändra livsmedelslagen i den delen. Sådana ändringar kommer emellertid att behöva göras när EG:s bestämmelser förelig­ger.

EES-avtalet fömtsätts när det gäller livsmedelsområdet träda i kraft den 1 januari 1993. Vissa undantag och övergångstider gäller dock. Livsmedel som märkts enligt nuvarande bestämmelser före den 1 januari 1993 får säljas ytterligare två år på den inhemska marknaden. Beträffande gränsvärden för bly och kadmium i keramik behöver Sverige inte uppfylla EG:s krav förrän den 1 januari 1995. Bestämmelsema om hygienkrav för kött mjölk, äggpro­dukter och fisk skall tiUämpas från och med den 1 oktober 1993.


Prop. 1992/93:119


 


2.3 EES-anpassning av livsmedelslagens märkningsbestämmelser

Mitt förslag: Märkningsbestämmelserna i 13 § första och andra stycket Uvsmedelslagen ersätts av ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel.

Livsmedelsverket får det samlade ansvaret fÖr att meddela föreskrif­ter om märkning i överensstämmelse med EG:s direktiv.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt

Remissinstanserna: Av nio remissinstanser tillstyrker åtta förslaget. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök motsätter sig förslaget. Kon­sumentverket anser au det finns goda skäl for att inte ha detaljerade märknings-


23


 


bestämmelser i livsmedelslagen men ifrägasätter om inte de mer gmndläggan-    Prop. 1992/93:119 de märkningskraven bör framgå av livsmedelsförordningen.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om märkning finns i livsmedels­lagen, livsmedelsförordningen och i Livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1984:11) med alhnänna tillämpningsföreskrifter. I livsmedelslagen 13-15 §§ finns de gmndläggande bestämmelsema i ämnet. 1 13 § finns en uppräkning av de uppgifter som skall anges på färdigförpackade livsmedel. Hit hör tex. uppgifter om livsmedlets slag och sammansättning, dess nettovUct eller netto­volym vid förpackningstillfället samt den beräknade håUbarhetstiden, om den­na är begränsad. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt bestämmelsen men också utvidga den­na på så sätt att märkning kan föreskrivas även i andra faU än beträffande fär­digförpackade livsmedel. Vissa närmare föreskrifter om märkning finns i 21-26 §§ Uvsmedelsförordningen. Den alldeles övervägande mängden be­stämmelser finns emellertid i 7 kap. i den kungörelse av Livsmedelsverket som nämns inledningsvis.

Den sekundärlagstiftning som gäller inom EG på detta område och som också omfattas av EES-avtalet finns upptagen i bilaga II, avsnitt XH till EES-avtalet Det viktigaste direktivet i sammanhanget är det tidigare nämnda direk­tivet 79/112/EEG om tiUnärmning av medlemsstatemas lagstifming om märk­ning, presentation och reklam i fråga om livsmedel, som är ett s.k. ramdirek­tiv. Direktivet har ändrats sex gånger, senast år 1991.1 regeringens proposi­tion 1991/92:170 bil. 8 s. 6 finns en redogörelse förde huvudsakliga skUlna­der som finns meUan den svenska lagstifmingen och de märkningsbestämmel­ser som följer av EES-avtalet. Av denna redogörelse firariigår att den svenska lagen på det hela taget tiUgodoser kraven enligt märkningsdirektivet. Vissa smärre justeringar skulle dock behöva göras i 13 § bl.a. beroende på att direk­tivets uppräkning av obligatoriska märkningsuppgifter i någon mån avviker från den svenska. De skillnader som föreligger är följande. Enligt 13 § livsme­delslagen skall förpackarens eller tiUverkarens namn eller firma anges på fär-digförpackat livsmedel. Enligt artikel 3.6 i märkningsdirektivet är det tillräck­ligt att ange namnet på tiUverkaren, forpackaren eller säljaren. En annan skill­nad är att märkningsdirektivet för vissa fall medger undantag när det gäller vikt- och volymmärkning (artUcel 8.3 och 5). Enligt 13 § 3 livsmedelslagen måste vUct eller volym alltid anges. En tredje skillnad är att märkningsdirekti­vet tillåter au vissa obligatoriska märkningsuppgifter endast behöver anges i relevanta handelsdokiunent om livsmecUen är färdigförpackade och fors ut på marknaden i ett tidigare handelsled än i detaljhandelsledet (artikel ll.l). Livs­medelslagen 13 § kräver att färdigförpackningar skaU vara märkta med aUa ob­ligatoriska uppgifter då de for första gången saluhåUs av forpackaren eller im­portören.

När det gäller införUvandet av de märkningsbestämmelser som följer av EES-avtalet uppkommer frågan om den nuvarande nivåfördelningen mellan lag, förordning och myndighetsföreskrifter bör behåUas. 1 denna fråga bör föl­jande beaktas.

24


 


Märkningsbestämmelsema är utpräglat tekniska och mte säUan mycket de- Prop. 1992/93:119 taljerade. Det nuvarande systemet med detaljerade bestämmelser på tte norm-givningsnivåer gör att regelmassan blir svår att överblicka och därmed svår att efterleva för företagen och svår att tUlämpa för tUlsynsmyndighetema, i första hand miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Också konsumentema kan ha svårt att fä klarhet i vilka regler som gäller. Det framstår med hänsyn till vad nu sagts som angeläget att begränsa antalet nivåer i regelgivningen. Här förelig­ger två altemativ. Det ena är att regeringen i samarbete med Livsmedelsverket bygger ut Uvsmedelsförordningen med de ytterUgare föreskrifter som behövs. Denna lösning framstar emeUertid som mindre ändamålsenUg med hänsyn till de aktuella bestämmelsemas art och den nuvarande fördelningen mellan för­ordning och myndighetsförfattning. En bättte lösning torde vara au detaljbe­stämmelsema om märkning i 13 § lagen utmönstras och ersätts av ett generellt bemyndigande som gör det möjligt for regeringen att överlåta åt Livsmedelsver­ket att meddela foreskrifter om märkning av Uvsmedel. En sådan lösning inne­bär att vissa detaljbestämmelser i livsmedelsförordningen kan utmönstras och att föreskriftema i förordningen koncentreras tiU de bemyndiganden som be­hövs för vidaredelegeringen till Livsmedelsverket. Flera skäl talar för en så­dan lösning. Föreskrivandeansvaret for detaljbestämmelser av teknisk karak­tär överlåts i stor utsträckning åt myndighetema, eftersom de frägor som skall regleras kan vara tekniskt komplicerade och fömtsätter speciaUsticunskap. Det skulle från användarsynpunkt vara en stor fördel om de föreskrifter som be­hövs på detta område samlas i en enda förfatming. Det är vidare inte ovanUgt att EG-direktiven ändras. Det skuUe därför vara praktiskt att bestämmelsema finns samlade på den nivå där ändringar kan göras på det smidigaste sättet PrincipieUt gäUer visserligen att bemyndiganden bör preciseras CKh inte göras mera vidsträckta än nödvändigt. Direktiven på detta område kräver emeUertid totalharmonisering, vUket innebär att de enskilda ländema inte får ha avvikan­de regler. Livsmedelsverket kommer därför att vara bundet av direktivens be­stämmelser. Härtill kommer att EG:s märkningsbestämmelser är omfattande och mycket detaljrika. Anpassningen på detta område kommer därför att inne-biira att mängden bestämmelser och detaljeringsnivån ökar. Den föreslagna lösningen strider inte heUermot Uvsmedelslagens uppbyggnad i övrigt. Livs­medelslagen är en utpräglad ramlag med få detaljbestämmelser och relativt vi­da bemyncUganden.

Den nu föreslagna lösningen leder tUl konsekvensändringar i 16 och 30 §§ livsmedelslagen. 1 livsmedelslagen finns bestämmelser om vem som har an­svaret för märkningen av Uvsmedel (14 §). Dessa bestämmelser avviker från vad som gäller enligt märkningsdirektivet. Med mitt förslag vad beträffar för­delningen av ansvaret för normgivningen är det nattirligt att Livsmedelsverket i fortsättningen får meddela föreskrifter också i detta avseende. Med hänsyn härtill kan 14 § upphävas.

Som redan nämnts tUlåts enligt märkningsdirektiven inte några avvUcande bestämmelser. Jag viU dock i detta sammanhang fi-amhålla att det inte finns nå­got som hindrar att de svenska livsmedelsproducentema frivilUgt som ett kon-

25


 


kurtcnsmedel märker sina produkter med uppgifter som inte längre kommer att krävas sedan de märkningsbestämmelser som omfattas av EES-avtalet in­förUvats i det svenska regelverket. Sådana åtgärder är varken handelshindran­de eUer diskriminerande. Ett akmeUt exempel är märkningen med bakningsda-tum på färdigförpackat bröd. Krav på sådan märkning infördes år 1989. Det märkningskravet kommer emellertid att upphöra som en följd av EES-avtalet Några större svenska brödprcxlucenter har redan nu beslutat att även i fortsätt­ningen frivilligt märka brödet med bakningsdatum, eftersom konsumentema uppfattar denna uppgift som en kvalitetsgaranti.


Prop. 1992/93:119


 


2.4 Marknadsföring av livsmedel

Min bedömning: Marknadsföringslagen tiUgodoser det krav pä regle­ring som följer av EG:s föreskrifter om marknadsföring av livsmedel. Någon SärskUd åtgärd för införlivande behövs därför inte.

Skälen för min bedömning: I märkningsdirektivet, som enligt sin m-brik fömtom märkning även behandlar reklam och annan presentation av livs­medel, finns bestämmelser om förbud mot olika åtgärder i samband med marknadsföring av livsmedel. Livsmedel får t.ex. mte säljas under omstän­digheter som är ägnade att vilseleda köparen om vad som är unnärkande för livsmedlet särskilt i fråga om dess slag, identitet, egenskaper, sammansätt­ning, mängd, hållbarhet osv. (artikel 2.1). Enligt samma artikel får märkning­en inte tillskriva livsmedel egenskaper som uppges kunna förebygga, behand­la eUer bota någon sjukdom eUer antyda sådana egenskaper. I artikel 2.2 före­skrivs au EG:s ministerråd skaU upprätta en icke uttömmande forteckning över påståenden som måste förbjudas eUer begränsas. Enligt artikel 2.3 skall förbuden och begränsningama i p. 1 och 2 fömtom reklam också gälla presen­tationen av livsmedel, särskUt med avseende på deras form, utseende eller for­packning, de foipackningsmaterial som används och det säu på viUcet livsmed­len artangeras samt den miljö i vilken de exponeras. Liknande bestämmelser finns i andra direktiv på livsmedelsområdet, t.ex. i ramdirektivet om special­destinerade livsmedel (89/398/EEG).

Livsmedelslagen reglerar över huvud taget inte reklam och sädan marknadsföring som inte är märkning. Den gmndläggande regleringen av reklam och annan marknadsföring finns i stället i marknadsföringslagen (1975:1418). Den lagen har till ändamål dels att främja konsumentemas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster eller andra nyttigheter, dels att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare (1 §).

Lagens viktigaste regler är tre generaUdausuler som i allmänna ordalag an­ger vad en näringsidkare skall iaktta i sin marknadsföring. Generalklausuler­na behandlar otillbörlig marknadsföring (2 §), informationsskyldighet (3 §)


26


 


och produktotjänUghet (4 §). Det ankommer på Konsumentverket/Konsument­ombudsmannen (KO) och Marknadsdomstolen att tiUämpa dessa regler. Mark­nadsdomstolen kan t.ex. besluta om förbud och ålägganden for näringsidkare vid vite. Lagen innehåUer också tte straffsanktionerade föreskrifter (6-8 §§). TiUämpningen av straffbestämmelsema ankommer på de aUmänna domstolar­na. Alhnänt åtal får dock bara väckas efter medgivande av KO.

EnUgt min mening tiUgodoser marknadsföringslagen det krav på reglering som följer av EG:s föreskrifter på området. Någon särskild ätgärd for införU­vande behövs därför inte.

Även i EG:s ramdirektiv om livsmedelskonö-oll (89/397/EEG) finns be­stämmelser med anknytning till marknadsföringen av livsmedel. Direktivet ställer nämligen utöver krav på undersökning av själva livsmedlet även krav pä au tillsynen skall omfatta inspektioner av märkning och presentation av livsmedel (artikel 5 cx;h 6).

Livsmedelskonö-olldirektivets krav på att inspektionen skall omfatta även marknadsföringsåtgärder kan inte anses innefatta något krav på att just livsme­delsmyndigheten skaU utöva denna konttoll. Konsumentverket har art överva­ka all marknadsföring och har ett övergripande ansvar när det gäller att tiUvara­ta konsumentemas intressen. Vid överträdelser av marknadsföringslagen har KO möjUghet att utfäida vitesföreläggande eUer väcka talan hos Marknadsdom­stolen. Det krav på övervakning som följer av direktivet får anses tUlgodosett genom denna tiUsynsorganisation.

Jag har i dessa frågor samrått med chefev\ för Civildepartementet


Prop. 1992/93:119


 


2.5 EES-anpassning av livsmedelslagens bestämmelser om specialdestinerade livsmedel m.m.

Mitt förslag: TUlståndskravet i fråga om specialdestinerade livsmedel

i 20 § livsmedelslagen ersätts av ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål. Bemyndigan­det skall även omfatta naturUga mineralvatten.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: AUa instanser som svarat i den här delen utom en godtar promemorieförslaget Invändningen rör borttagandet av tillstånds­kravet

Skälen för mitt förslag: Enligt 20 § livsmedelslagen får livsmedel inte utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer saluhållas under upp­gift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kost på gmnd av ålder, sjukdom eller annat förhåUande. Enligt paragrafens andra stycke kan ett sådant tillstånd förenas med viUkor. Frågor om tillständ prövas enligt 28 § Uvsmedelsförordningen av Livsmedelsverket. YtterUgare bestäm-


27


 


melser om vissa slag av specialdestinerade livsmedel finns i Livsmedelsver-   Prop. 1992/93:119 kets föreskrifter.

EG:s centrala bestämmelser om specialdestinerade livsmedel återfinns i ramdirektivet (89/398/EEG) om tUhiämining av medlemsstatemas lagstiftning om specialdestinerade Uvsmedel. Enligt artikel 1 i direktivet avses med special­destinerade Uvsmedel sådana Uvsmedel som på gmnd av deras särskilda sam­mansättning eller det särskilda sätt som de är framställda på klart kan skUjas från Uvsmedel för normal konsumtion. Livsmedlen skall vara lämpliga för på­stådda dietändamål och saluföras på ett sätt som framhåller denna lämpUghet. Som tidigare har framhållits (prop. 1991/92:170 del IB bil. 8 s. 7) kommer en anpassning tiU direktivet att innebära eu helt ändrat regelsystem för svensk del. Det nuvarande tillständskravet kommer i princip att ersättas med ett sys­tem som innebär att produkter som motsvarar fastställda krav får säljas utan tillstånd. Enligt direktivet skaU särdirektiv fastställas for följande gmpper av specialdestinerade livsmedel: modersmjölksersättningar, mjölkblandningar och vegetabiliska blandningar till spädbarn och småbam (dllskottsnäring), bammat, livsmedel med lågt eller reducerat energiinnehåll för viktkontroll, näringspreparat för särskilda medicinska behov, natriumfattiga livsmedel, inkl. natriumfattiga eUer natriumfria dietsalter, glutenfria livsmedel, Uvsmedel avsedda au intas i samband med mycket krävande muskelarbete, särskilt för idrottande, samt slutiigen Uvsmedel för personer med störd kolhydratomsätt­ning (diabetes). Endast ett sådant särdirektiv har hittiUs beslutats, nämligen ett särdirektiv om modersmjölksersättningar och tillskottsnäring (91/321/EEG). Detta direktiv omfattas dock ännu inte av EES-avtalet. Särdirektiv kan enUgt artUcel 4 t.ex. omfatta väsentiiga krav i fråga om varomas art och sammansätt­ning, bestämmelser om råvaromas kvalitet, hygieniska krav och tiUåma tiUsat­ser lUcsom bestämmelser om märkning samt provtagningsförfaranden och ana­lysmetoder som är nödvändiga för att kontroUera att kraven i särdirektiven ef­terföljs.

För specialdestinerade Uvsmedel som inte tillhör någon av de ovan uppräk­nade gmppema kommer ett anmälningssystem att gälla. Detta innebär att till­verkaren eller i förekommande faU importören skall undertätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där varan saluförs när denna första gången släpps ut på marknaden (artikel 9). Ingenting torde hindra att det nuvarande kravet på tiUstånd behålls for sådana specialdestinerade Uvsmedel för vilka sär­direktiv ännu inte föreligger men för vilka det finns svenska bestämmelser. En anpassning av de svenska bestämmelsema tiU vad som gäller enligt EES-avtalet fömtsätter att bestämmelsen i 20 § lagen ersätts av ett bemyncUgande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela före­skrifter om saluhållande av livsmedel for särskilda näringsändamål.

Naturliga mineralvatten

EnUgt direktivet om naturliga mineralvatten (80/777/EEG) skaU sådana vatten godkännas av behörig myndighet i resp. medlemsstat I dag saknas ett system

28


 


för gcxlkännande av enskUda produkter. Livsmedelslagen bör därför komplet­teras. Lämpligen kan detta ske genom att i 20 § införa ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före­skrifter om naturliga mineralvatten.


Prop. 1992/93:119


 


2.6 Behovet av föreskrifter under en övergångsperiod

Min bedömning: I fråga om märkning m.m. bör de nuvarande före­skriftema under en viss övergångstid kunna gäUa jämsides med de nya EG-anpassade föreskriftema.

Skälen för min bedömning: EG:s direktiv om märkning innebär en ut­tömmande reglering på området. Det är inte tUlåtet att ha nationella regler som avviker från EG:s bestämmelser. De svenska märkningsbestämmelsema är väl så omfattande som EG:s och uppfyller i den meningen EG:s krav. De avvi­kelser som finns beror på att de svenska bestämmelsema i vissa avseenden går längre. Hera remissinstanser framhåller behovet av en övergångstid under vilken livsmedel skall få saluföras med iakttagande av de nu gällande före­skriftema om märkning. Med den fördelning av ansvaret för normgivningen som jag föreslär ankommer dec på Livsmedelsverket att ta ställning ull vilka övergångsregler som skall gälla för de till EG:s regelverk anpassade märk-ningsföreskriftema. Vad som kan bli aktuellt är att under en viss tid tillåta märkning såväl enligt de nuvarande svenska märkningsföreskriftema som enligt de nya, EG-anpassade föreskriftema. Det skall självfallet inte vara frä­ga om en längre sådan övergångstid än vad som är absolut nödvändigt for om­ställning av maskiner och annan uöTJsming m.m. Liksom i fråga om införli­vandet i övrigt måste noga prövas hur en sådan regel skall utformas fÖr att va­ra förenlig med EES-avtalet

EES-avtalet syftar till att genom bl.a. fri rörlighet av varor främja handel (x;h annan ekonomisk samverkan meUan partema. Ett väsentligt bidrag till en sådan fri rörUghet är att anpassa de svenska märkningsföreskriftema tUl EG:s regler. Det har i avtalet inte fömtsätts annat än an en märkning i enlighet med EG:s regler skaU godtas som en fullgod märkning på den svenska marknaden från och med den dag avtalet träder i kraft. Det innebär att det från cx;h med den dagen måste finnas svenska märkningsforeskrifter som överensstämmer med EG:s. Därigenom har emeUertid också den anpassning av de svenska reg­lema skett som kan krävas för att vi i det här avseendet skaU uppfyUa våra för­pliktelser enligt avtalet. Resultatet av den anpassning vi genomför påverkas inte av att vi förser våra nya märkningsföreskrifter med en övergångsregel som innebär att också våra gamla märkningsföreskrifter får gälla under en övergångsperiod för varor som säljs på den svenska marknaden. En sådan övergångsregel påverkar varken det fria vamflödet eller konkurtensförhåUan-det meUan företagen. Att vissa svenska företag under en period inte kan ta tUl


29


 


vara fördelama med avtalet är beklagUgt men innebär inte nägon bristande av-   Prop. 1992/93:119 talsuppfyllelse från svensk sida.

Enligt min mening finns det alltså utrymme för en övergångsregel i de svenska märkningsföreskriftema av det slag som nägra remissinstanser efter­lyst. Detta gäUer även om det i avtalet inte skuUe ha tagits m nägra bestämmel­ser om vad som skall gäUa övergångsvis. Med hänsyn härtill kan den över­gångsbestämmelse som tagits in i avtalet inte uppfattas så att den skulle utgöra ett hinder mot att i nationeUa föreskrifter ta in övergångsregler med avvikande innehåU. Det kan anmärkas att regeln i avtalet visserligen är snäv i det avseen­det att den bara omfattar varor som märkts före avtalets ikraftd-ädande. Den tillåter emellertid au äldre bestämmelser tiUämpas även om detta innebär au märkningen inte blir sä fullstäncUg som EG kräver.

På sainma sätt som i fråga om märkningen kommer en omstälhiing tUl nya krav när det gäUer livsmedelsstandarder som omfattas av EES-avtalet att krä­va viss tid. I avtalet finns inte nägon övergångsbestämmelse. Som följer av vad jag har anfört beträffande märkningen utgör frånvaron av en övergångs­bestämmelse i avtalet inte något hinder mot att föra in en sådan bestämmelse i de nya svenska föreskriftema om livsmedelsstandard. Avgörande är om en övergångsregel låter sig förena med våra åtaganden enligt avtalet. Det som kan komma i firåga är att för varor som säljs i Sverige låta de nuvarande före­skriftema gälla jämsides med de nya EG-anpassade under en övergångstid. En sådan regel kommer inte att hindra det fria vamflödet. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att en sådan övergångsbestämmelse otillbörligt gynnar svenska fabrikanter av varor där EG har sa"ängare krav för au en viss stan­dard skall anses uppfylld. Förhållandet kan emellertid också beskrivas som det motsatta. En sådan svensk företagare har från konkurtenssynpunkt allt intresse av an så fort som möjligt anpassa sui tUlverkning tUl de nya standard-föreskrifterna. Först då blir hans varor på den svenska marknaden kvaUtativt jämförbara med varoma från EG och först då blii EG-marknaden tillgänglig för honom. Enligt min mening borde följaktligen inte några invändningar kunna resas mot att i föreskriftema om livsmedelsstandard föra in en över­gångsregel av motsvarande innehåll som i märkningsföreskriftema. Vad nu sagts om livsmedelsstandard har giltighet också for de föreskrifter som kan komma att gälla om förpackningsstorlekar.

3 Foder

3.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen

När det gäller djurfoder omfattar EES-avtalet bestänmielser som återfinns i EG:s rättsakter om fodertåvaror och foderblandningar, fcxlertillsatser, biopro­teiner i foder, metcxler för analys och konttoll av foder samt främmande äm­nen cx;h prcxlukter i fcxler.

Bestämmelsema kan i sammanfatming sägas innebära följande.

30


 


Alhnänt stäUs kravet att fodertåvaror och foderblandningar får marknads-   Prop. 1992/93:119 föras bara under fömtsättning att de är oskadUga, oförfalskade cx;h av säljbar kvalitet. Varoma får inte medföra risker för människors eller djiu hälsa cx:h de får inte presenteras eller marknadsföras på ett sätt som kan vara vUseledan­de (direktiven 77/lOl/EEG och 79/373/EEG).

I princip får inte andra tiUsatser användas i fcxler än sådana som har gcxl­känts av EG:s ministertåd eller EG-kommissionen (direktiv 70/524/EEG). Motsvarande krav gäller cx;kså for s.k. särskUda produkter inkl. bioproteiner (direktiv 82/471/EEG).

För marknadsföringen skall en rad krav uppfyllas i fråga om förpack­ningar, märkning och annan upplysningsskyldighet (direktiven 77/101/EEG, 79/373/EEG och 70/524/EEG).

För främmande ämnen i foder gäUer fastställda högsta tillåma halter (direk­tiv 74/63/EEG).

Slutiigen fömtsätts detaljerade bestämmelser for kontroll och analys av att foder och tUlsatser uppfyller de ställda kraven (direktiv 70/373/EEG).

Avtalet omfattar också rättsaktema om djuravfall som används som foder (direktiv 90/667/EEG) och om användning av foder som innehåller läkemedel (direktiv 90/167/EEG).

De svenska bestämmelsema om foder finns i lagen (1985:295) om fcxler, i förordningen (1985:879) om foder cx;h i föreskrifter som Statens jordbruks­verk har meddelat med stöd av lagen och förordnmgen.

Foderlagen har utformats med beaktande av EG:s bestämmelser.

1 foderlagen ställs kravet att foder inte får vara skadligt eller på annat sätt otjänligt för djuret. Foder får inte heller leda till att livsmedel från djur blir skadligt eller otjänligt. Hanteringen av foder fär inte medföra hälsorisker för människor (3 §).

Som fcxlertiUsats får bara användas sådana varor eller ämnen som har god­känts för ändamålet (5 §).

Importörer, tUlverkare och förpackare av foder kan med stöd av lagen bl.a. åläggas att genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter om fodret när dena överlåts (6 §). Om det behövs med hänsyn tUl människors eller djurs häl­sa, kan också villkor i övrigt föreskrivas för import, tUlverkning, försäljning, användning cx;h övrig hantering av foder (8 §).

Foderlagens tillsynsbestämmelser ger tillsynsmyndigheten rätt att bl.a. gö­ra undersökningar och ta prover och på begäran få de upplysningar och hand­lingar som behövs för tillsynen (13 §).

3.2 Behovet av ytterligare anpassning

Det är självfallet viktigt att den svenska lagstiftningens tillämpningsområde överensstämmer med EG-bestämmelsemas tillämpningsområde. 1 regelver­ken avgränsas tUlämpningsområdet genom definitioner av fcxler cxh fcxlertUl-satser och genom angivande av att reglema gäller fcxler tiU vissa slags djur.

31


 


Frågan om avgränsning tiU vissa djurslag behancUas i det följande i avsnit-    Prop. 1992/93:119 tet om Foder tiU vissa djurslag.

När det gäller definitionema av fcxler görs i EG:s rättsakter en uppdelning som i huvudsak innebär följande.

Med "foder" avses "varor som är av vegetabiliskt eller animaliskt urspmng i sitt naturUga tiUstånd, färska eller konserverade, varor som härtör från indu­striell bearbetning, organiska eller oorganiska ämnen, som används ensamma eller i blandningar, med eUer utan tUlsatser, för utfodring av djur".

Med "foderblandningar" avses "blandningar av varor som är av vegetabi­liskt eller animaUskt urspmng i sitt namrliga tUlstånd, färska eUer konservera­de, varor som härtör från industriell bearbetning, organiska eller oorganiska ämnen, med eller utan tUlsatser, för utfodring av djur i form av helfoder eller kompletteringsfcxier".

Med "fodertåvaror" avses "oUka vegetabiliska eller animaliska produkter i naturUgt tiUstånd, färska eller konserverade samt därav härledda produkter ef­ter industrieU bearbetning och olUca organiska och oorganiska ärrmen, med el­ler utan tillsatser, som är avsedda att tUlhandahäUas som rent fcxler eller för tillredning av fcxlerblandningar eller som bärare av koncentrat av fcxiertUlsat-ser .

Med "tillsatser " avses "ämnen eller preparat som när de ingår i fcxler kan påverka fcKlrets egenskaper eUer husdjursproduktionen".

Direktiven innehåller dessutom definitioner av bl.a. "helfoder", "tiUskotts-fcxlerblandningar" och s.k. "premixer (förblandningar)".

Det förhåUandet att EG-direktiven innehåller en rad detaljrika beskrivning­ar kan inte anses innebära nägon annan avgränsning av begreppet foder än den som görs i fcxierlagen. Ett undantag är dock an vatten inte räknas som fo­der i EG: s regelverk.

Med det angivna undantaget får den svenska beskrivningen av foder som "vara, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfodring av djur" anses täcka beskrivningama inom EG. Det kan tilläggas att det i förar­betena tUl fcxierlagen anges att med fcxler avses alla varor som är avsedda att användas till utfodring av djur. Detta gäller oavsett om de först efter bland­ning med andra varor är lämpUga för detta ändamål (prop. 1984/85:149).

I EG:s (Urektiv används i den engelska översättningen uttrycket "oral fee-cUng". Något förtycUigande i det avseendet av den svenska lagtexten kan inte anses nödvändigt. Med ud"odring kan inte gäma avses något annat än au dju­ret tUlförs något att äta eUer dricka.

EG saknar alltså, när det gäUer foder, bestämmelser om vatten. EES-avta­let innebär inte nägot hinder mot att vi behåller våra bestämmelser i det avse­endet.

Inte heller i fråga om begreppet "fodcrtillsats" finns det någon anledning att ändra den svenska definitionen. Enligt foderlagen avses med fodertillsats "dels berikningsmedel som är avsen att tiUföras foder för an förbättta dess nä­ringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att tillföras foder för au påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma

32


 


annan bestämd egenskap hos fcxlret". Att det inte, som inom EG, särskilt an­märks att tillsatsen antingen skall påverka fodrets egenskaper eller husdjurs­produktionen kan inte tilläggas nägon särskild betydelse.

Även om följaktiigen de gmndläggande definitionema kan behållas oför­ändrade finns det anledning att i vissa andra avseenden göra ändringar i foder­lagen.

En del av dessa ändringar föranleds av EES-avtalet. Oberoende av avtalet har det emellertid aktualiserats ocksä vissa andra lagändringar. Sålunda har regeringen uppdragit ät Jordbmksverket att efter hörande av Statens veterinär­medicinska anstalt utreda om fcxierlagen bör omfatta fcxler cx;h fcxlertUlsatser för ytterligare djur eUer gmpper av djur. Uppdraget har cx;kså omfattat att läm­na förslag tUl hur ett förbud mot art utfcxlra djur med hela eller delar av krop­par från självdöda djur skaU utformas. Jordbmksverket har redovisat uppdra­get i en skrivelse tUl regeringen den 27 febmari 1992.

I det följande tas i särskilda avsnitt upp förslag till äncUingar i foderlagen som föranleds av EES-avtalet cx;h Jordbmksverkets nyssnämnda skrivelse.


Prop. 1992/93:119


 


3.3 Foder till vissa djurslag

Mitt förslag: Foderlagen skall fortsättningsvis gälla foder och foder­tillsatser avsedda för husdjur och för andra djur än husdjur, om de håUs i fångenskap.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt

Remissinstanserna: Förslaget biträds av remissinstansema. Jordbmks­verket föreslär dock att nägot undantag från lagens tillämpning inte skall gö­ras i fråga om hanteringen i enskilda hem av fcxler avsett för sällskapsdjur. Enligt Svenska jägareförbundet bör det övervägas att vidga tillämpningsom­rådet tiU att gäUa också frilevande klöwUt

Skälen för mitt förslag: I sin nuvarande lydelse gäller foderlagen (2 §) fcxler och fodertillsatser avsedda för hästar, renar, nötkreatur, svin, får, getter, kaniner, fjäderfä, pälsdjur, hundar, katter och cxUad fisk.

Jordbmksverket har i sin skrivelse anfört au antalet djurarter som hålls och utfodras för livsmedelsprcxiuktion ökat. För sådan prcxluktion håUs i allt stör­re skala djur, t.ex. hjortar och vildsvin, i hägn. Foderlagens tillämpningsom­råde bör vidgas redan av det skälet. En sådan vidgning är emellertid enligt ver­ket främst motiverad av de skärpta krav som följer av den nya djurskyddsla­gen. Djurskyddet har förstärkts genom kravet på att djur skall skyddas mot sjukdom och detta oavsett om sjukdomen medför lidande för djuret. Dena krav får visserligen anses innebära bl.a. att även foder åt andra djur än de som omfattas av foderlagen måste ha en från djurskyddssynpunkt godtagbar kvalitet. Detta till trots anser Jordbruksverket att starka skäl talar for att foder-

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 119


33


lagen bör omfatta foder och fcxlertUlsatser tUl samtiiga djurarter som utfodras    Prop. 1992/93:119 och hålls av människor.

Jordbmksverkets beskrivning av de djurarter som bör omfattas ansluter tUl det utöckssätt som används i EG-cUrektiven. Där talas bl.a. om djur som tUl­hör arter som människor normalt utfodrar och håller eller använder till kon­sumtion. Jordbmksverket anför i sin remissvar att EG-direktiven inte anses gälla foder tiU frilevande djur.

Med hänsyn till de nyss redovisade motiven för en vidgning av fcxlerla-gens tillämpningsområde och fördelen av enhetlighet i lagstiftningen talar övervägande skäl för att kretsen av djur i foderlagen beskrivs på samma sätt som i djurskyddslagen. Även en sådan avgränsning låter sig väl förena med den som gäller inom EG. Någon utvidgning med avseende på foder till frile­vande djur bör däremot inte göras. Fcxierlagen bör följaktligen ändras' till att gälla foder cx;h fodertUlsatser avsedda för husdjur och för andra djur än hus­djur, om de hålls i fångenskap.

Fcxierlagen gäller inte hanteringen i enskilda hem av foder avsett för hun­dar, katter eller kaniner, viUca hålls som sällskapsdjur. Jordbmksverket före­slår i sitt remissytttande att undantaget slopas. Som skäl anför verket att före­skriften inte står i överensstämmelse med EG:s rättsakter och inte heller med de skärpta krav som följer av den nya djurskyddslagstiftningen. I anledning av vad Jordbmksverket anfört vill jag erinra om bakgmnden till undantaget. Undantagsbestämmelsen utformades med beaktande av vad Lagrådet anfört om det betänkliga i att foderlagens tillsynsbestämmelser skulle ge stöd för kontroll och undersökningar också i enskilda hem. I motiven till bestämmel­sen anförs att det bara i yttersta undantagsfall när det finns mycket starka skäl skulle ha kunnat bU aktuellt an med stöd av foderlagen utöva tUlsyn i enskilda hem. När det finns sådana skäl torde det, enligt föredraganden, för flertalet fall finnas tilU-äckliga möjligheter att ingripa med stöd av djurskyddslagen eUer hälsoskyddslagen.

Enligt min mening fmns det inte skäl för någon annan bedömning än den som gjordes när bestämmelsen infördes. Jag kan inte heller dela uppfattning­en an undantaget skulle strida mot EG:s rättsakter. Med hänsyn till art EG:s reglering tar sUcte främst på tUlverkning cx:h marknadsföring av foder kan det inte finnas något hinder mot ifrågavarande undantag. Bestämmelsen bör emellertid ges en änckad lydelse som en följd av att lagens tillämpningsom­råde vidgas. I fortsättningen bör undantaget avse hanteringen i enskilda hem av fcxler avsett för alla slags sällskapsdjur.

Enligt Jordbmksverket kan den föreslagna vidgningen av fcxlerlagens tiU-lämpningomräde inte fömtses leda dU nägra nackdelar av betydelse när det gäl­ler tiUsyn och konttoU. Konttollen bedöms även fortsättningsvis kunna bedri­vas med befintiiga resurser.

34


 


3.4 Foder får inte ha skadlig inverkan på miljön


Prop. 1992/93:119


 


Mitt förslag: Som aUmänt krav skall gälla au foder inte får ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt au det kan antas ha skacUig inverkan på mUjön.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget bittäds.

Skälen för mitt förslag: Enligt EG:s bestämmelser gäUer au fodertillsat­ser och s.k. särskilda produkter inte får godkännas om de har skadlig effekt på mUjön.

I foderlagen sägs inte annat än att en fodertiUsats skall vara godkänd för att få användas. Däremot ställs i lagen vissa gmndläggande krav på foder, näm­ligen att fcxler inte får vara skadligt eller annars otjänligt som djurföda, inte får göra livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda eller vid hanteringen medföra hälsorisker för människor. För en anpassning till EG:s regler bör tiU dessa krav läggas att foder inte får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara skacUigt för miljön.

3.5 Förtydligande av förbudet att använda självdöda djur till foder

Mitt förslag: Det nuvarande förbudet au som fcxler tiU andra djur än pälsdjur använda fodermjöl eller annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur för­tydligas till att gälla tx;kså hela djur cx;h djurdelar. Generellt undantag görs för foder som framställs av fisk och Jordbmksverket ges möjlig­het att medge undantag för foder tUl djur i djurparker och liknande an­läggningar, om det fmns särskilda skäl.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget biträds av remissinstansema. Enligt Läns­styrelsen i Skaraborgs län bör förbudet utformas så att med självdöda djur jämställs djur som avlivats men inte slaktats upp. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anser att förbudet bör gälla cx;kså fcxler som används till pälsdjur.

Skälen för mitt förslag: Genom en ändring i foderlagen år 1988 inför­des förbud mot au som djurfoder till andra djur än pälsdjur använda foder­mjöl eller andra varor som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Förbudet får behållas enligt EES-avtalet De fördragsslutande partema skall se över frågan under år 1995.


35


 


Erfarenhetema av förbudet visar att det finns anledning att förtydliga förbu- Prop. 1992/93:119 det så att det klart framgår att det cx;kså gäller fcxler som består av hela eller de­lar av självdöda djur eller sjukligt förändrade delar av djur. Förbudet i övrigt bör gälla inte bara fodermjöl eller andra varor som framställts av "kött från" självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur utan överhu­vudtaget fodermjöl cx;h varor som framställts av sådana djur eller djurdelar. Jordbmksverket som på regeringens uppdrag uttett frågan har anfört att för­budet under sådana förhållanden kommer att gälla också bl.a. blod, fen cx;h ben från självdöda djur.

Jag delar den uppfatming som förs fram av Länsstyrelsen i Skaraborgs län att någon ätskiUnad inte bör göras mellan djur som självdött cx;h djur som avU-vats utan efterföljande uppslakming. Även i det senare fallet får det fömtsättas vara fräga om sjuka djur. Någon utvidgning av förbudet tiU att gälla också fo­der tiU pälsdjiu- är jag inte beredd att förorda.

I enlighet med Jordbmksverkets förslag bör användning av fisk till foder generellt undantas frän förbudet. Vidare bör Jordbmksverket i enskilda fall kunna medge att självdöda djur eller delar av sådana djur används för utfod­ring av exempelvis vissa rovdjur som hälls i djurparker och liknande anlägg­ningar.

Foderlagens bestämmelser om omhändertagande av foder cx;h om straff bör också ändras så an de omfattar den aktuella förbudsbestämmelsen.

3.6 Utökade möjligheter att meddela föreskrifter om foder som innehåller antibiotika m.m.

Mitt förslag: Bemyndigandet i foderlagen för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Jordbmksverket att meddela föreskrifter om användningen av foder som innehåller antibiotika eller kemoterapeutis­ka medel vidgas till att gälla också importen, tillverkningen, försäljning­en och hanteringen i övrigt av sådant foder.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget biträds.

Skälen för mitt förslag: Av foderlagens inledande paragraf följer att varor som omfattas av läkemedelsförordningen (1962:701) inte räknas som foder eller fodertillsatser. Genom en bestämmelse i läkemedelsförordningen undantas djurfoder som innehåller antibiotiJca eller andra kemoterapeutiska me­del CKh som har tUlverkats vid foderfabrik eller liknande anläggning från för­ordningens tillämpningsområde. Ett motsvarande undantag har inforts i den nya läkemedelslagen (1992:859). För sädant foder gäller i stället fcxlerlag-stiftningens bestämmelser. Den ordningen har valts av följande skäl. Att han­tera foder som tillsatts antibiotUca eller kemoterapeutUca enligt de bestämmel­ser som gäller för läkemedel är olämpligt redan därför att det volymmässigt

36


 


rör sig om så stora kvantiteter. Främst i fräga om framställningen skiljer det    Prop. 1992/93:119 sig också från andra läkemedel och låter sig därför inte sä väl inpassas i läke­medelsförordningens regelsystem. Dessutom skuUe det innebära att en mängd foder kom att generellt undantas från foderlagstiftningens område och de krav som där uppställs på bl.a. den hygieniska kvaUteten (prop. 1984/85:149).

Den nya läkemedelslagen har som nyss nämnts utformats med utgångs­punkt i att den nuvarande gränsdragningen mellan tillämpningsområdena för fcxlerlagstifmingen resp. läkemedelslagstifmingen behålls oförändrad.

Enligt fcxierlagen är det förbjudet att använda antibiotika och andra kemote­rapeutiska medel i fcxler i tillväxtbefrämjande syfte. Enligt lagen får sådana medel tiUsättas foder endast för att förebygga. Undra eller bota sjukdom eUer sjukdomssymptom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jord­bruksverket får meddela föreskrifter eller ställa upp villkor för användningen av fcxler som innehåller sådana medel.

Något motsvarande förbud finns inte inom EG. Det är inom EG tiUåtet att som fodertillsats använda tillväxtbefrämjande medel, coccicUostatika (förebyg­gande medel mot tarmparasiter), vissa antibiotUca och andra medicinska prepa­rat Sverige får emellertid enUgt EES-avtalet behålla sin nuvarande reglering. Enligt avtalet skaU de fördragsslutande partema se över firågan under år 1995.

En ändring i bestämmelsema bör dcx:k göras i det här sammanhanget. För att få en bätoie överensstämmelse med den fördelning som i praktiken tilläm­pas mellan Läkemedelsverket och Jordbmksverket bör befogenheten att med­dela föreskrifter om användningen av foder som tillsatts antibiotika eller kemo­terapeutiska medel vidgas tUl att gälla också import, tUlverkning, försäljning CKh hantering i övrigt av sådant fcxler.

3.7 Bara fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får användas

Mitt förslag: Som fodertillsats skall i fortsättningen få användas en­dast sådana varor eUer ämnen som tillåts enligt EES-avtalet cx;h som för­tecknas i föreskrifter som meddelas av Jordbruksverket.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet tUlstyrkts av remissinstan­serna. Jordbruksverket påpekar att förprövningskravet inom EG inte bara gäl­ler fodertillsatser utan också s.k. särskilda produkter (direktiv 82/47 l/EEG). Dessutom fmns en negativ Usta över förbjudna råvaror (kommissionens bes­lut 91/516/EEG). Enligt verket bör det därför föreskrivas att bara sådant "fo­der" som tillåts enUgt EES-avtalet skaU få användas. Statens veterinärmedicin­ska anstalt anser att man även i fortsättningen bör kräva att en fodertillsats skall vara av värde för djuret Kooperativa förbundet anser att man bör behål­la möjligheten att stäUa upp särskUda vUUcor för användningen av tiUåuia va-

37


 


ror och ämnen, om derta är möjligt enligt EES-avtalet. Förbundet ifrägasätter   Prop. 1992/93:119 ocksä om den uttryckliga hänvisningen i lagtexten tiU EES-avtalet är nödvän­dig. I varje fall efterlyser förbundet en enhetlig Unje i det avseendet i det lag-stifmingsarbete som nu pågår inom olika departement för att anpassa svenska regler till EES-avtalets bestämmelser.

Skälen för mitt förslag: Enligt foderlagen får som fcxlertiUsats bara an­vändas sådana varor eUer ämnen som har godkänts för ändamålet Frågor om gcxlkännande av fodertillsatser prövas av Jordbmksverket. Enligt förordning­en tiU foderlagen får en tUlsats godkännas bara om den är av värde för djuret eller annars bör tiUätas av särskilda skäl.

Enligt de rättsakter som omfattas av EES-avtalet (direktivet 70/524/EEG med ändringsdirektiv) får inte användas andra fcxlertiUsatser än sådana som är upptagna i en bilaga tUl direktivet Det ankommer på EG:s ministerråd eller, under vissa fömtsätmmgar, EG-kommissionen att avgöra vUka varor cx;h äm­nen som skall tas upp i bilagan. För den prövningen har i direktiven föreskri­vits en särskild procedur som bl.a. innebär au kommissionen skall begära ytt­rande av en expertkommitté. Kommissionen kan besluta i frågan om den föl­jer kommirténs yttrande. I annat faU ankommer det på ministertådet an avgöra om tillsatsen skaU tiUätas. Beslutsbefogenheten återgår emeUertid tUl kommis­sionen om ministertådet inte inom en viss tid fattat något beslut Vad som nu sagts om fodertillsatser gäller cx;kså i fråga om de s.k. särskUda prcxiiUctema, bl.a. bioproteiner (direktivet 82/471/EEG med ändringsdirektiv).

När det gäller tiUsatser som är tillåtna inom EG men inte i Sverige innebär avtalet att när detta ttäder i kraft måste ifrågavarande tillsatser godtas också här i landet. Vi kan inte längre upprätthålla vårt krav aU en tillsats skaU vara av värde för djuret för att kunna godkännas. Nägot motsvarande krav gäiler inte inom EG. Inte heller blir det möjligt att ställa upp särskilda nationella viUkor för användningen av tiUsatser.

Enligt EES-avtalet skaU en EFTA-stat i fråga om tillsatser som är gcxlkän­da i EFTA-staten men inte inom EG senast den 1 januari 1993 överlämna viss i avtalet närmare beskriven dokumentation till medlemsstatema inom EG och till EG-kommissionen. Nationella tUlstånd som har lämnats av en EFTA-stat skall bli föremål för EG:s prövning enligt den ovannämnda proceduren före den 1 januari 1995. Det sagda gäller cKkså i fråga om de s.k. särskilda pro­duktema.

Vissa tillsatser, t.ex. preparat som tillförs foder till renar, är godkända i Sverige men finns inte med bland de tillsatser som godkänts av EG. Godkän­nandena måste upphävas först om EG vid sin prövning skulle vägra godta dessa tillsatser. Avtalet innebär följaktiigen inte något hinder mot au tillsat-sema används intill dess prövningen sker cx;h självfallet även därefter under fömtsättning att EG godkänner tillsatsema.

Enligt EES-avtalet får Sverige behålla sin nationella lagstiftning när det gäller antibiotika, ccKcidiostatika cx;h andra läkemedel samt konserverings-mecUet myrsyra. De fördragsslutande partema skall se över frågan under år 1995.

38


 


För att åstadkomma en anpassning tiU EES-avtalet bör den nuvarande lägre- Prop. 1992/93:119 geln som fömtsätter godkännande av en svensk myndighet för att en fcxlertiU­sats skall få användas bytas ut mot en regel som innebär att en fcxlertUlsats får användas bara om den är tilläten enligt EES-avtalet. 1 lagtexten bör uttrycket "fodertUlsats" kunna användas som eu samlande begrepp för varor eller äm­nen som inom EG betecknas antingen som fodertillsatser eller s.k. särskilda produkter. Det bör nämnas att det av Jordbmksverket omnämnda kommis­sionsbeslutet om förbjudna råvaror inte ingår i de rättsakter som omfattas av EES-avtalet

För att införliva förteckningen över tillåtna tillsatser med svensk rätt bör det ankomma på Jordbmksverket att i föreskrifter ange tillsatsema. Av den nya lagbestämmelsen bör det framgå att sådana föreskrifter kommer att med­delas.

3.8 Anpassning av terminologin samt uppgiftsskyldigheten vid överlåtelse av foder

Mitt förslag: I det bemyncUgande som finns i fcxierlagen för föreskrif­ter om bl.a. märkning skall vad som sägs om den som hanterar foder yrkesmässigt for försäljning i stället gälla den som tar befattning med foder som "skall släppas ut på marknaden". Vidare vidgas bemyn­digandet till att gälla föreskrifter om hur uppgifter som skall lämnas i samband med överlåtelse av foder skall vara utformade.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget bio-äds av remissinstansema.

Skälen till mitt förslag: I 6 § fcxierlagen finns ett bemyndigande för regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, Jordbmksverket att medde­la föreskrifter om skyldighet för importörer, tiUverkare cxh förpackare av fo­der att göra anmälan om verksamheten till Jordbmksverket, att föra sådana anteckningar om verksamheten som behövs för konttollen och an genom märkning eller på annat sän lämna uppgifter om varoma när dessa överlåts.

Skyldigheten gäller den som yrkesmässigt för försäljning importerar, till­verkar eller förpackar foder eller fodertillsatser. Motsvarande skyldighet en­ligt EG:s bestämmelser är knuten till att varoma skall släppas ut på markna­den. De uttryck som används i den engelska översätmmgen är "marketing" el­ler "place on the märket'.

Som nämnts inledningsvis ställs inom EG en rad krav när det gäller mark­nadsföringen av fcxlervaror. Av cUrektiven följer att upplysningama om varor­na skall var objektiva cxh kortekta. I direktiven specificeras vilka uppgifter som skaU lämnas om fodrets tekniska kvaUtet Det anges cxkså viUca uppgif­ter som får lämnas frivilligt. Foderlagens bemyndigande bör förtydUgas så att

39


 


det klart framgår att JordbnUcsverket kan ges befogenhet att ställa motsvaran­de krav i verkets foreskrifter om märkning cxh atman upplysningsskyldighct


Prop. 1992/93:119


 


3.9 Jordbruksverket får överlåta tillsyn

Mitt förslag: Jordbmksverket ges möjlighet att överlåta åt annan myn­dighet än länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt

Remissinstanserna: Förslaget bittäds.

Skälen för mitt förslag: Tillsynen över att foderlagstiftningen efter­följs utövas av Jordbmksverket. Enligt fcxierlagen har Jordbmksverket emel­lertid möjUghet aU överlåta viss tillsyn tUl länsstyrelsen.

Enligt Jordbruksverket bör tillsynsuppgifter kunna överlämnas cxkså till annan myncUghet än länsstyrelsen. 1 promemorian angavs att den myndighet som närmast åsyftas är Statens veterinärmedicinska anstalt som utför analyser cxh konsulteras vid tiUsyn. Säväl Jordbmksverket som Statens veterinärmedi­cinska anstalt har i sina remissvar påpekat att också andra myndigheter kan komma i fråga för olika tillsynsuppgifter. Det gäller främst Statens Uvsmedels­verk cxh Sveriges lantbmksuniversitet. Bestämmelsema bör ändras så au en sådan överlåtelse av tillsyn kan ske. Ett regionalt tillsynsansvar får dock inte överlåtas tUl någon annan myndighet än länsstyrelsen.

4 Utsäde

4.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen

Vad bettäffar utsäde omfattar EES-avtalet bestämmelser som återfmns i EG:s rättsakter om handeln med utsäde, en gemensam sortUsta för lantbmksväxter, sortbeskrivningar när det gäller köksväxter och lantbmksväxter samt rätt till Sttängare regler for förekomst av flyghavre.

Sammanfatmmgsvis gäller följande.

För att utsäde skall få säljas inom EG ställs krav pä officiell certifiering, dvs. au utsädet godkänts efter en kvalitetsbedömning. Kravet på certifiering gäller inte bara utsäde för lantbmksväxter utan även utsäde för köksväxter (direktiven 66/400/EEG, 66/40l/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG).

Vidare krävs for att utsäde skall få säljas att sorten i fråga finns upptagen på en nationell sortiista eller på EG:s officiella sortlista (direktiv 70/457/EEG och 70/458/EEG).

När det gäller förekomst av flyghavre i utsäde har vissa länder fått bemyn­digande au ha Sttängare regler än vad som annars gäller inom EG (direktiv 74/268/EEG).


40


 


De svenska bestämmelsema pä omrädet finns i utsädeslagen (1976:298),   Prop. 1992/93:119 utsädesförordningen (1980:438) och i Jordbmksverkets föreskrifter.

Enligt utsädeslagen får regeringen eUer myncUghet som regeringen bestäm­mer meddela foreskrifter om att utsäde får överlämnas tiU annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skett (2 §). Med statsplom­bering avses en kvalitetskonO"oU av utsädet, plombering av förpackning och utfärdande av bevis om plomberingen.

Av bestämmelsema i utsädesförordningen följer bl.a. att statsplombering bara får ske av utsäde av sådan sort som befunnits uppfylla vissa angivna krav efter prövning av Statens växtsortnämnd.

I utsädeslagen finns vidare bestämmelser om att den som begär statsplom­bering av utsäde är skyldig att betala växtförädUngsavgift (4 cxh 6 §§).

4.2 Behovet av anpassning

EES-avtalet föranleder vissa ändringar i utsädeslagen. Vår statsplombering innebär en kvaUtetskonttoU som i sak överensstämmer med EG:s krav på cer­tifiering. Vi bör emellertid överta EG:s begrepp på området. Utöver viss an­nan ändring av terminologin bör de lagändringar göras som föranleds av att växtförädUngsavgiften slopas. Vidare bör befogenheten i lagen att ställa krav på utsäde som skall exporteras upphävas.

I det följande behandlas dessa lagändringar i särskUda avsnitt

4.3 EES-anpassning av terminologin på utsädesområdet

Mitt förslag: Terminologin i utsädeslagen anpassas till den som gäl­ler på utsädesomrädet inom EG. Detta innebär an begreppet "överläm­nande tUl annan" i 2 cxh 3 §§ utsädeslagen bör bytas ut mot orden "släp­pa ut på marknaden" samt att ordet "statsplombering" i 1-3 §§ utsädes­lagen bör bytas ut mot ordet "certifiering".

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna godtar promemorieförslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 § utsädeslagen (1976:298) får rege­ringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får "överlämnas till annan" endast om statsplombering av utsädet har skett Begreppet "överlämnas till annan" förekommer också i 3 §. Inom EG använder man sig inte av detta begrepp. I stället används begreppet "släppa ut på marknaden". För att få fullstäncUg överensstämmelse meUan kra­ven i de relevanta direktiven och svenska föreskrifter bör uttrycket "släppa ut på marknaden" föras in i 2 och 3 §§.

41


 


Med begreppet "statsplombering av utsäde" avses enligt 1 § 2 utsädeslagen Prop. 1992/93:119 förvaltningsuppgift som innebär kvalitetskono-oll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfärdande av bevis därom. EG använder en an­nan terminologi. I stäUet för begreppet statsplombering används ordet certifi­ering. Utsädeslagen bör ändras så an begreppet "statsplombering" ersätts med ordet "certifiering".

Även terminologin i utsädesförordningen bör anpassas till den ovan före­slagna.

4.4 Växtförädlingsavgiften tas bort

Mitt förslag: Bestämmelsema om växtförädlingsavgift i utsädeslagen utmönsttas.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna godtar promemorieförslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt utsädeslagen (1976:298) skaU växtför­ädlingsavgift tas ut vid statsplombering, om sorten inte är skyddad enligt växt­förädlarrättslagen.

Växtförädlingsavgift förekommer inte inom EG. EES-avtalet innebär att av EG certifierat utsäde kommer att accepteras i Sverige i fortsätmingen utan om-plombering med svensk statsplombering. Därmed försvinner fömtsättning­ama att på ett enkelt sätt uppbära växtfErädlingsavgifter eftersom avgiften tas ut vid själva statsplomberingen. Avgiften infördes år 1961 för att stödja växt-föräcUingen i Sverige. År 1971 fick växtföräcUama genom växtförädlartättsla­gen (1971:392) möjUghet att skydda nya växtförädUngsprodukter och att ta ut licensavgift för skyddade sorter.

VäxtforäcUingsavgiftemas betydelse som stöd tiU svensk växtföräcUing har successivt minskat cxh har i dag i stort sett ersatts av den royalty som växtför-äcUingsföretagen kan ta ut med stöd av växtföräcUarränen som ett sätt att fman­siera svensk växtförädling. Växtförädlingsavgiften bör på angivna skäl av­skaffas vilket redan anmälts i årets budgetproposition och utsädeslagen än­dras i enlighet härmed. Bestämmelser om växtförädUngsavgift finns cxkså i utsädesförordningen. Dessa bör givetvis cxkså utmönstras.

VäxtföräcUingsavgiftens borttagande leder till en konsekvensändring i 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

4.5 EES-anpassning av reglema om export av utsäde

Mitt förslag: Krav eller villkor bör inte ställas på utsäde som är av­sett för export.

Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.

42


 


Remissinstanserna godtar promemorieförslaget.

Skälen för mitt förslag: Enligt svenska bestämmelser får utsäde av lantbmksväxter inte foras ut ur landet utan att vara statsplomberat Skälet för denna bestämmelse är att växtföräcUmgsavgift skaU kurma tas ut EG-reglema gynnar export cxh innehåller inga villkor vad gäller certifiering eller andra krav. De krav som skall uppfyllas ställs av importlandet. För import till EG ställs däremot krav så att import i princip endast får ske frän godkänt ttedje land cxh då endast om EG:s minimikrav är uppfyllda. Import skall normalt ske med OECD- och ISTA-orangecertifikat, på vilka skaU garanteras att EG:s minimikrav uppfyUs. Någon omplombering av importerat utsäde behövs inte. Detta är inte heller fallet med utsäde som säljs inom EG.

En anpassning tiU vad som gäller inom EG innebär att den nuvarande möj­ligheten att ställa krav eller villkor på utsäde som är avsett för export bör tas bort. Bestämmelserna i utsädeslagen bör ändras i enUghet härmed


Prop. 1992/93:119


 


5 Lagstöd införs för provtagning på djur

5.1  Lagstöd införs för kontroll av hälsoläget bland djur och användningen av läkemedel på djur

Mitt förslag: Lagstöd införs som möjliggör provtagning på eller un­dersökning av djur dels for att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller konttollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att kon­troUera användningen av läkemedel och lUcnande.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med min förslag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalar sig i frågan är alla utom en. Statskontoret, positiva tUl forslaget. Statskontoret uttrycker viss tveksamhet med hänvisning tUl att en möjUghet till tvångsvis provtagning möj­ligen kan uppfattas som stötande. Ett överordnat tillsynsansvar bör enligt Statskontoret övervägas och det bör finnas möjlighet att överklaga. Flera re­missinstanser framhåUer art den föreslagna lagen är angelägen. Statens livsme­delsverk anför att den föreslagna lagen bör utformas så att det också blir möj­ligt art ta prover i djurbesättrUngar för att konttoUera användningen av läkeme­del. EnUgt Statens jordbmksverk är det angeläget art det klarläggs hur förhål­landet meUan friviUiga hälsokontroller enUgt lagen (1985:342) om kontroU av husdjur cxh en provtagning enUgt den föreslagna lagen skaU organiseras. Av de remissinstanser som tUlstyrker forslaget är det flera som framför synpunk­ter på utformningen av den föreslagna lagen.

Skälen för mitt förslag: Sverige har en mycket god sjukdomssituation vad gäller de allvarliga smittsamma djursjukdomama. Vissa djursjukdomar, som fortfarande förekommer i ett flertal europeiska länder, är sedan länge ut­rotade i Sverige. Ingen av de aUvarUga sjukdomama mul- och klövsjuka, svin-


43


 


pest eller afrikansk svmpest har påvisats i landet på många år. Det senaste fal-   Prop. 1992/93:119 let av mul- cxh klövsjuka inttäffade i Skåne år 1966. Den goda sjukdomssitua­tionen beror delvis på Sveriges geografiska läge, men även och kanske främst på en resoiktiv infÖrselpoUtilc när det gäller djur txh djurprodukter.

Kontrollen av de smittsamma djursjukdomama är för de flesta länder av väsentiig betydelse för djurhålhiing och animalieprcxluktion cxh för handeln med djur cxh djurprodukter. En anpassning tiU EES-avtalet txh ett framtida in­ttäde i EG innebär att dessa frågor accentueras ytterligare med hänsyn till att handeln med djur och djurprcxlukter troligen kommer att öka, vilket innebär en ökad risk for inttcxluktion av nya djursjukdomar. En ökad beredskap som syftar tUl att snabbt kunna påvisa, diagnosticera och bekämpa nya sjukdomar krävs därför.

Kontrollen av smittsamma djursjukdomar sker i dag i huvudsak i form av s.k. serologiska undersökningar. Blod eller andra kroppsvätskor samlas dä in, företrädesvis från slakterier, cxh analyseras.

Som har berörts i prop. 1991/92:170 del DI bilaga 8 s. 3 gör förekomst av konttollprogram för en viss smittsam djursjukdom eUer dokumenterad frihet frän en sådan sjukdom att Sverige kan kräva att djur som förs in från EES-om­rådet är fria från den aktuella sjukdomen. Detta leder till att kraven på doku­mentation cxh kontroll när det gäUer sjukdomssituationen i landet kommer att öka. Sådan dokumentation kan erhållas genom riktade serologiska cxh andra undersökningar av prover fi-ån utvalda djurpopulationer. Sådana undersökning­ar kan också behöva göras som en del i kontrollprogram för vissa sjukdomar. Systemet fömtsätter an hälsokontroller kan göras även utan en djurägares el­ler annan rättsinnehavares samtycke, vilket i sin tur fömtsätter lagstöd. Som har framhåUits i den ovannämnda propositionen saknas sådant lagstöd för när­varande med undantag för den undersökning som kan föreskrivas med stöd av epizootilagen (1980:369) eUer lagen (1983:738) om bekämpande av salmo­neUa hos djur. Flera remissinstanser framhåUer att det är angeläget att Sverige har en lagstifming som gör det möjUgt att genomföra undersöknmgar som be­hövs

dels för att dokumentera att vissa aUvarliga smittsamma sjukdomar över hu­vud taget inte förekommer i Sverige eller i en region inom landet,

dels för att dokumentera förekomsten av vissa sjukdomar som är föremål för bekämpning eUer omfattas av ett konttoUprogram,

dels för att organisera en obUgatorisk hälsoövervakning.

Enligt EG:s rättsakter på området (direktiven 64/432/EEG, 90/426/ EEG, 90/539 EEG, 91/67/EEG och 91/68/EEG) kan med stöd av den nämnda doku­mentationen vid import av levande djur krävas särskilda garantier bettäffande djurens hälsotiUstånd Dokumentationen har emellertid cxkså betydelse för vå­ra möjUgheter att exportera djur cxh möjlighetema for oss au i vår tur utfärda garantier i fräga om hälsoläget. Rätten att kräva dlläggsgarantier kommer en­ligt EES-avtalet att prövas av EFTA:s övervakningsorgan ESA.

De kunskaper som redan finns om hälsotillståndet hos djur i Sverige ger anledning att tto att Sverige är frirt från en rad sjukdomar som förekommer på

44


 


kontinenten. Som exempel kan nämnas paratuberkulos hos nötkreatur och   Prop. 1992/93:119 hönstyfus. För att dokumentera frihet från ett antal allvarliga sjukdomar krävs dock art ytterligare provtagningar kan utföras. För flertalet fall gäUer att pro­ven kan tas i samband med slakt eUer på mjölk.

De kontroUprogram som avses i sammanhanget kan antingen vara en hälso­konttoll av det slag som anordnas enUgt lagen (1985:342) om konttoU av hus­djur m.m. eller någon i annan form anordnad hälsoövervakning. Konttoller av det slaget finns på frivilUg gmnd för Aujeszkys sjukdom hos svin, salmo­nella hos fjäderfä cxh leukos hos nötkreatur. I den mån sådana konttollpro­gram inte inrättas frivUUgt och för att komplettera friviUiga program som mte har tillräckUg täckning behövs en möjlighet tiU provtagning och konttoU även utan djurägarens samtycke. Enligt EG-direktiven kan man for att få de nämn­da garantiema välja an organisera en obligatorisk hälsoövervakning. En fömt­sättning för en sådan hälsoövervakning är att det finns möjlighet tiU obligato­risk provtagning. För närvarande kan sådan övervakning komma i fråga för djurslagen fisk cxh fjäderfä.

Sedan flera år tiUbaka konttoUerar Livsmedelsverket förekomsten av rest-substanser av läkemedel i kött Den kontrollen utförs vid slakteriema av perso nal inom verkets besiktningsveterinärorganisation. Enligt EG:s direktiv om hormonkontroll (duektiv 85/358/EEG), som omfattas av EES-avtalet, krävs emellertid att konttoU utförs, fömtom vid slakt, också på de levande djurbe-sättningama. Syftet med kontrollen är att förhindra att hormoner och tiUväxt-stimulerande ämnen tillförs under ett visst skede under uppfödningen fÖr att sedan avbrytas i så god tid att användningen inte kan spåras vid den konttoll som sker vid slakteriema. Livsmedelsverket hänvisar till att verket i dag har små möjligheter art erhålla prover från djurbesättningar under uppfödningspe-ricxlen. Provtagningen har hittills utförts genom att enstaka djurägare och vete­rinärer medverkat friviUigt Enligt Livsmedelsverket bör den föreslagna lagen vidgas tiU att gäUa cxkså provtagning för konttoll av användningen av läkeme­del.

Mot bakgmnd av vad en anpassning till EG:s rättsakter kräver och vad re­missinstansema anfört anserjag att det finns ett klan behov av den föreslagna lagen. Möjligheten till obligatorisk provtagning bör, som Livsmedelsverket anför, gäUa också användningen av läkemedel.

Lagstöd bör följaktiigen införas för art möjliggöra obligatorisk provtagning eller undersökning dels för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från el­ler konttollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att konttollera an­vändningen av läkemedel och andra ämnen eller berechiingar med lUcnande verkan.

Med hänsyn tiU att den föreslagna lagen ytterst gynnar alla som deltar i ani­malieproduktionen är det min övertygelse att tvångsinslaget i lagen inte kom­mer att uppfartas som särskilt betungande. Nägot behov av överordnad rillsyn kan enligt min mening inte fömtsättas. Däremot kan jag instämma i Statskon­torets uppfattning att möjlighet an överklaga beslut enligt lagen bör finnas. När det gäller provtagningen som rör djursjukdomar berörs djurägama när-

45


 


mast av den provtagning som behövs för att upprätthålla konttoUprogram och organisera obUgatorisk hälsoövervakning. Statens veterinärmedicinska anstalt har förtecknat sju djursjukdomar som förekommer i landet eUer misstänks fö­rekomma här och för viUca konttollprogram har upprättats eller bör upprättas. 1 den mån frivilliga konttollprogram finns eller upprättas får provtagningen betydelse bara för de djurägare som står utanför konttollen. Det kan fömtsät­tas an provresultaten från den frivilUga konttoUen utan vidare kommer att stäl­las tUl Jordbruksverkets förfogande för att kunna läggas till gmnd for en pröv­ning av rätten tUl tUläggsgarantier. Frivilliga konttollprogram bör vidare kun­na tilbnätas samma värde som en tiU alla delar obUgatorisk provtagning, efter­som djurägare som lämnar eller från början står utanför den fiiviUiga kontrol­len får tåla att prov tas på deras djiu" med stöd av den föreslagna lagen.

Provtagning för att faststäUa sjukdomsfrihet kan komma att gälla ett betyd­ligt större antal sjukdomar, upp tUl ett 25-tal. Den provtagningen kommer i hu­vudsak att utföras i samband med slakt


Prop. 1992/93:119


 


5.2 Djur som kan bli föremål för provtagning

Mitt förslag: Provtagning eller undersökning som rör djursjukdomar

skall kunna avse djur, djurkroppar, mjölk som levereras till mejeri och annat material som regeringen eller Jordbmksverket eller Livsmedels­verket föreskriver.

Promemorians förslag: Provtagningen eller undersökningen föreslås kunna avse husdjur och andra djur än husdjur om de hälls i fångenskap, djurkroppar och mjöUc.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser föreslär frän olika utgångs­punkter en viss vidgning av lagens tillämpningsområde med avseende på ob­jekten for provtagning cxh undersökning.

Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslogs samma avgränsning som i djurskyddslagen när det gäller de djur som skall kunna bli föremål för provtagning eller undersökning. Jordbmksverket anser att epizootilagstift­ningens avgränsning bör väljas, dvs. djur som kan överföra smittsamma djur­sjukdomar. Fiskeriverket och Fiskhälsan FH AB anser också att promemorie­förslaget innebär en alltför snäv avgränsning. Mot bakgmnd av vad remiss­instansema anfört förordar jag att lagen får gälla provtagning eUer undersök­ning på djur utan annan begränsning än den som följer av syftet med lagen. Med "djur" avses då såväl levande som döda djur.

Flera remissinstanser har påpekat att prov kan behöva tas också på annat material än djur, djurkroppar och mjölk. Som exempxl nämns blod och andra kroppsvätskor. Jag anser att befogenhet bör ges regeringen och enligt rege­ringens bestämmande Jordbmksverket eller Livsmedelsverket att meddela föreskrifter om sådant provmaterial.


46


 


5.3  Hälsoövervakning och villkor för livdjursförsäljning       P™P- 1992/93:119

Mitt förslag: Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för den som föder upp djur an göra anmälan om sin verk­samhet och om misstanke om djursjukdom samt att fora anteckningar om sin verksamhet. Föreskriftema skall också kunna gälla vilka krav som från hygienisk synpunkt skall beaktas i djurhållningen.

Med stöd av lagen skall vidare kunna föreskrivas eller beslutas i en­skilda fall au djur får säljas som livdjur eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom.

Promemorians förslag: Motsvarande förslag saknas i promemorian.

Skälen till mitt förslag: Som nämnts i det föregående kan det enligt EG:s direktiv bettäffande vissa djurslag, för närvarande fisk och fjäderfä, komma i fråga au organisera en obligatorisk hälsoövervakning cxh därmed skapa möjlighet för tiUäggsgarantier vid import. I sådan hälsoövervakning in­går inte bara krav på viss provtagning utan det fordras också att djurägaren i viss begränsad omfatming för joumal över hälsoläget och att derme registterar sin verksamhet vid en myndighet. När det gäller fjäderfä ställs också vissa krav i fråga om de hygieniska förhållandena i uppfödningen. Kraven fömt­sätts inte bli särskilt betungande för djurägama. När det gäller de hygieniska kraven ställs hårdare krav inom det nationella konttollprogrammet för salmo­nella. En skyldighet att göra anmälan om misstänkt djursjukdom skall också kunna åläggas den som föder upp djur. För att införliva EG:s regler krävs att föreskrifter kan meddelas i de nämnda avseendena. Ett bemyncUgande för det­ta bör tas in i lagen.

EG:s bestämmelser om tiUäggsgarantier är utformade sä att de fömtsätter att det land som gör anspråk på sådana garantier har möjlighet att tillämpa ett motsvarande garanrisystem vad beträffar handeln med djur inom det egna lan­det En i landet totalt sett låg förekomst av en viss sjukdom kan ge möjlighet till tilläggsgarantier i fråga om den sjukdomen vid import av djur. Den låga sjukdomsförekomsten kan bero pä att sjukdomen bara finns i ett litet antal djurbesättningar. Med en handel utan begränsningar inom landet finns risk för att sjukdomen sprids till andra besättningar. För att dokumentera en fortsatt låg sjukdomsförekomst kan då krävas en mycket omfattande provtag­ning. Kan man emeUertid hänvisa tiU att sjuka djur inte får säljas från de smit­tade besättningarna får man ett skydd mot smittspridning som drastiskt kan minska provtagningsbehovet. I lagen bör det därför tas in ett bemyndigande som gör det möjUgt att i föreskriftsform eller genom enskilda beslut kräva fri­het från viss sjukdom för art djur skall få säljas som livdjur, dvs. till annat än slakt, eUer flyttas från ett område tUl ert annat inom landet

47


 


5.4 Kostnadema för provtagningen


Prop. 1992/93:119


 


Mitt förslag: Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas om skylcUghet for djurägare att betala ersätming för provtagning och under­sökning enligt lagen.

Promemorians förslag: Motsvarande förslag saknas i promemorian.

Remissinstanserna: Skilda synpunkter framförs i frägan. Jordbruksver­ket påpekar att den provtagning som sker inom de frivUliga konttollprogram-men bekostas av djurägama. Enligt verket bör det klarläggas att detsamma skall gälla för besättningar som ansluts med tvång enligt bestämmelsema i den föreslagna lagen. Enligt Fiskhälsan FH AB bör provtagningen bekostas av djurägaren. Svenska jägareförbundet anser däremot att kostnadema för den tvångsvisa provtagningen eller undersökningen inte bör belasta djuräga­ren eUer annan rättsinnehavare.

Skälen för mitt förslag: I budgetpropositionen har 10 miljoner kronor anslagits för utveckling av sjukdomskonttollprogram och genomförande av sjukdomskonttoUer som krävs för art införa de krav som förväntas med anled­ning av EES-avtalet (prop. 1991/92:100 bil. 10 p. F 8). Medlen bör i första ' hand användas for den provtagning som syftar tiU att konstatera frihet från vis­sa aUvarliga djursjukdomar. Provtagning inom konttollprogram som upprät­tas med stöd av den föreslagna lagen bör däremot helt eller delvis bekostas av djurägaren. Detsamma bör gälla provtagning som sker som komplettering tUl konttollprogram som upprättas frivUUgt. Det som kan bli aktuellt är an under en övergångstid på samma sätt som sker i fräga om de frivUliga konttollpro-grammen, med budgetmedel bekosta en del av provtagningen. I lagen bör därför tas in ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om djurägarens skyldighet att ersätta prov cxh undersökningar. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrivas avgift också för de prov som tas för an kon­ttollera användnmgen av läkemedel.

6 Handelsgödsel 6.1 EG:s bestämmelser

Vad gäller handelsgödsel så omfattar EES-avtalet fyra huvuddirektiv, sju di­rektiv om ändringar i och kompletteringar av dessa direktiv, och dessutom ett störte antal bilagor.

Bestämmelsema kan i sammanfatming sägas innebära följande.

Rådets direktiv om tUlnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om göd­selmedel (direktiv 76/116/EEG) innehåller gmndläggande bestämmelser om beteckning, definition, sammansättning, innehåll, förpackning och märkning av de viktigaste enkla cxh sammansatta gödselmecUen.


48


 


Gödselmedel som uppfyller bestämmelsema får säljas med märkningen    Prop. 1992/93:119 "EEG-gödselmedel". Gödselmedel som inte uppfyller bestämmelsema får också säljas, dcxk inte med den angivna märkningen.

Kraven på viss sammansätming uttrycks genom fastställda minimihalter av näringsämnen i gödselmecUet

Märkningsbestämmelsema mnebär bl.a. krav på att gödselmedelstyp skall anges, halten av varje näringsämne skall deklareras cxh uppgift om garante­rad netto- eUer bmrtovUct skaU lämnas. Märkningen eller etikettema skall vara anbringade på en framttädande plats, vara tydligt läsbara och outplånliga.

Reglema om förpackning av EEG-handelsgödsel innebär krav på au för­packningen skall vara försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anord­ning art forslutningen eller själva förpackningen förstörs utan au kunna åter­ställas när förpackningen öppnas.

I det ovan nämnda direktivet (76/116/EEG) foreskrivs officiell konttoll av EEG-gödselmedel for att säkerstäUa efterlevnaden av eUrektivet jämte dess bi­lagor. Genom konttollen skaU tillses att gödselmedel som saluförs som EEG-gödselmedel uppfyUer de krav som gäller enligt bestämmelsema om gödsel­medelskvalitet cxh sammansätming. Genom kommissionens direktiv (77/535/-EEG) om tillnärmning av mecUemsstatemas lagstiftning om provtagnings-och analysmetoder för gödselmedel jämte bilagor, ges närmare föreskrifter om hur provtagningen skall utföras cxh viUca analysmetcxier som skaU använ­das.

Med hänsyn tiU allmänhetens säkerhet cxh arbetarskyddet har ytterligare regler fastställts för enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt (cUrektiv 80/876/EEG). Dessa bestämmelser innebär bl.a. att vissa tx)rganiska tUlsatser som ökar medlets benägenhet att detonera inte får användas i gödsel-medelsreceptet Skäipta krav pä förpackningen cxh transporten av ammonium-nitttgödselmedel stäUs cxksä.

På gmnd av de särskUda egenskaper som enkla ammoniumnittatgödselme-del med hög kvävehalt besitter, har det befunnits nödvändigt att fastställa sär­skilda regler för konttollen av dessa gödselmedel. Dessutom regleras förfaran­det vid bestämning av detonarionssäkerheten hos enkla ammoniumnitttgödsel-medel med hög kvävehalt (dkektiv 87/94/EEG).

EG:s direktiv har i princip inte till syfte att förebygga skador på männi­skors hälsa eller pä miljön. Syftet med regleringen är i stället att minska eUer undanröja hinder för handeln med gödselmedel inom gemenskapen och att skydda konsumentema mot orecUighet i handeln med gödselmedel.

6.2 Behovet av lagstiftning

Med undantag för lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel saknas i Sverige, till skiUnad från vad som gäller i många andra länder, en särskild lagstiftning på området. Detta innebär att dåliga produkter kan saluföras i Sverige utan några rättsliga påföljder. En förklaring till art svensk gödsehne-delslagstifming har kunnat undvaras är att den svenska gödselmedelsmark-

49

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 119


nåden överlag präglats av seriösa cxh medvetna företag. Det har mer eller    Prop. 1992/93:119 mindre ansetts som självklart att gödselmedlet skaU ha goda fysUcaliska egen­skaper, att utlovad halt av växtnäringsämne hålls samt att märkningen är tyd­lig och kortekt

Införlivandet av de inledningsvis nämnda direktiven i svensk rätt kräver ny lagstifming. Som har anförts i regeringens proposition 1991/92:170 om Euro­peiska ekonomiska samarbetsområdet finns inte inom Jordbruksdepartemen­tets verksamhetsområde någon lagstiftning i vilken de nu aktuella direktiven lämpligen skulle kunna införlivas. Med hänsyn till direktivens huvudsyfte, nämligen au främja recUighet i handeln, är inte heller lagen om kemiska pro­dukter, som ju är en lagstifming för skydd av hälsan och miljön, lämplig.

Med den ökade rörlighet av prcxlukter som sannolikt blir följden av ett EES-avtal cxh i förlängningen av ett EG-medlemskap torde en särskild lag om EEG-handelsgödsel fylla en vUctig funktion både utifrån användarperspek­tiv och utifrån miljöperspektiv. Lantbmkama garanteras då de köper gödsel­medel som är märkta med "EEG-gödselmedei" att mecUet är av viss beskaf­fenhet

Öppnade gränser skulle också kunna leda till att det i Sverige kommer att saluhållas gödselmedel med t.ex. höga halter av tungmetaller. 1 samband med att en särskild lag om EEG-handelsgödsel införs bör föreskrifter också medde­las om ett gränsvärde för den mängd kadmium som skaU få finnas i gödselme­del. Jag återkommer tiU detta nedan.

En tiUämpning av EG:s gödselmedelsdirektiv i Sverige innebär inte några stora förändringar av de "oskrivna lagar" eller kontrakterade leveransvillkor som förekommer vid handel med gödselmedel. Huvudleverantörema av göd­selmedel i Sverige följer tUl stor del redan EG:s regler vad avser provtagning, analys cxh garanti för växtnäringshalt Det bör därför inte vara nägra problem för branschen att anpassa sig tiU en ny reglering.

Det finns i dag endast en svensk gödselmedelstillverkare och ett fåtal större importörer som tillsammans förfogar över större delen av gödselmedelsmark­naden. Dessa är registrerade hos Statens jordbruksverk för att prisreglerings­avgifter och miljöavgifter skaU kunna beräknas. Dessutom finns ca 1(X) mind­re aktörer som inte är registrerade hos Jordbruksverket.

6.3 Utformningen av svenska regler

Mitt förslag: EG-reglema om handelsgödsel införlivas med svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myn­dighet som regeringen bestämmer. De bemyndiganden för regeringen som behövs meddelas i en särskild lag.

Promemorians förslag: Frägan berörs inte i promemorian.

50


 


Skälen för mitt förslag; Direktiven om gödselmedel innefattar sädana   Prop. 1992/93:119 åligganden för enskUda som enUgt 8 kap. 3 § regeringsformen skall meddelas genom lag.

Regleringen i gödselmedelsdirektiven är detaljerad och i stor utsttäckning av teknisk karaktär. Det kan därför visa sig nödväncUgt att efter hand justera föreskriftema med hänsyn till den vetenskapliga cxh tekniska utvecklingen. Föreskriftsrätten bör därför sä långt det är möjligt delegeras tiU regeringen el­ler den myndighet som regeringen bestämmer.

En lämpUg ordning är aUtsä att lagstiftningen utfoimas som en bemyndigan­delag, genom vilken regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om vilka villkor som skall uppfyllas för att handelsgödsel skall få marknadsföras under beteckningen EEG-handelsgöd­sel.

För att underlätta tillsynen bör den som marknadsför handelsgödsel vara skyldig att göra anmälan om sin verksamhet dll Jordbmksverket. Befogenhe­ten att meddela föreskrifter om sådan anmälningsskyldighet bör kunna delege­ras tUl Jordbmksverket, lUcsom föreskriftsrätten i fråga om provtagning cxh konttoll samt analysmetoder när det gäller EEG-handelsgödsel.

6.4 Tillsyn

Mitt förslag: Jordbmksverket bör ha hand om tillsynen över au före­skrifterna följs. Jordbmksverket får överiåta åt länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn inom länet

Promemorians förslag: Frägan berörs inte i promemorian.

Skälen för mitt förslag: Direktiven om gödselmedel fömtsätter au det finns en officiell konttoll av EEG-gödselmedel. Enligt min mening bör Sta­tens jordbruksverk få tillsynsansvaret enligt den föreslagna lagen. Även om den fömtsätta tUlsynen i viss utsttäckning ligger utanför Jordbruksverkets nu­varande arbetsfält bör det enligt min bedömning inte föreUgga några problem för verket att snabbt bygga upp den kompetens som erfordras. Enligt vad jag har inhämtat finns for övrigt redan en viss kompetens på området hos Jord­bruksverkets växtskyddsenhet. Någon regional tiUsynsmyndighet behövs inte enUgt min mening. Vissa möjligheter att anordna regional tiUsyn bör dock tiU­skapas. Jag anser inte att det fmns anledning att belasta kommunema med nya uppgifter. I StäUet bör Jordbruksverket få möjlighet att överiäta viss tillsyn på regional nivå på länsstyrelsema.

51


 


6.5 Avgifter för kontrollen av handelsgödsel


Prop. 1992/93:119


 


Mitt förslag: Kostnaden för konttollen av EEG-handelsgödsel skall uttas genom avgifter.

Promemorians förslag: Frågan berörs inte i promemorian.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör kostnaden för kontrol­len av EEG-handelsgödsel finansieras genom avgifter. Jag kommer i det föl­jande att föreslå att Jordbruksverket ges tUlsynsansvaret för kadrrviuminnehål-let i handelsgödsel. Även den tillsynen bör bekostas med avgifter. Bemyndi­gande för ett sådant avgiftsuttag finns i lagen (1985:426) om kemiska prodiUc-ter. När det gäller utformningen av ett avgiftssystem kan olika modeUer över­vägas. Styrande för utformningen är var i hanteringen av handelsgödseln kon­trollen bör ske. Bör den ske så nära konsumenten som möjligt eller bör den förläggas tiU ett tidigare skede i hanteringen. En annan fråga är vad avgiften bör omfatta. VUctigt är enligt min mening att avgiftema bör vara enkla att han­tera och bör kunna beräknas på ett enkelt och rättvist sän. I fräga om den när­mare utformningen av systemet anserjag det lämpligt att den sker efter möns­ter av det system som tiUämpas när det gäller konttollen av djurfoder. Enligt det systemet betalar tillverkare cxh importörer dels en gmndavgift, dels en kvantitetsberoende avgift som tiUsammans motsvarar kosmaden för själva fo-derkonttollen. Analyskosmadema däremot betalas från fall till fall av den vars foder konttolleras direkt till den instittition som utfört analysen. På motsvaran­de sätt anser jag att avgiftsskyldigheten när det gäller konttollen av handels­gödsel bör ligga på den som yrkesmässigt tillverkar handelsgödsel. Vidare bör vid import av handelsgödsel importören vara avgiftsskyldig. Jag avser att i ett senare sammanhang föreslå regeringen att Jordbmksverket ges i uppdrag att meddela närmare föreskrifter for avgiftssystemet

6.6 Införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel

Min bedömning: Ett gränsvärde for kadmium i handelsgödsel införs den 1 januari 1993.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med min ställningsta­gande såvitt nu är i fråga.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att effekten av förslaget när det gäller att nedbringa kadmiumhaltema är dåligt uttedd och att ett infö­rande av gränsvärden inte nämnvärt kommer att nedbringa dagens tillförsel­nivåer.

Skälen för mitt förslag: Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt äm­ne, men någon akut risk för folkhälsan föreligger inte med nuvarande svens-


52


 


ka nivåer. Samtidigt fmns det stucUer som visar att negativa hälsoeffekter kan    Prop. 1992/93:119 uppstå på lägre nivåer än vad man tidigare haft anledning att räkna med. Slutmålet måste därför vara att minska kadmiumhaltema i marken tiU garante­rat ofarUga nivåer. Detta gäller såväl handelsgödsel, som står för knappt hälf­ten av kadmiumtiUförseln till åkrarna, som andra källor för kadmium.

Mängden av kadmium som tillförs genom handelsgödsel har under de se­naste 20 åren minskat kraftigt. Ett skäl tiU detta är an den totala användningen av handselgödsel har minskat. Eu annat skäl är att lantbruksnäringen själv har agerat for att sänka haltema av kadmium. Detta har skett frivUligt cxh har inne­burit att kadmiumtiUförseln har sjunkit frän ca 3,3 g kadmium per hektar år 1970 tUl ca 0,6 g kachnium per hektar år 1991. En på detta sän friviUig minsk­ning av kadmiumtUlförseln är nattrrUgtvis mycket positiv.

EES-avtalet medger nationeUa särbestämmelser for kadmium i handelsgöd­sel om sådana redan fmns i respektive lands nationella lagstiftning när EES-avtalet ttäder i kraft Som styrmedel är både miljöavgift och gränsvärde möjli­ga. Sverige har ansökt om medlemskap i EG och detta innebär art ett införan­de av en miljöavgift enligt min bedömning blir kompUcerat. Regeringen har ti­cUgare i år i såväl budgetpropositionen (1991/92: l(X) bil. 1.5) som i komplet­teringspropositionen (1991/92:150 bUaga 1:12) framhållit att nya mUjöskatter eller avgifter i Sverige mäste utformas så att de inte kräver gränskonttoU eller på annat sätt stör vamhandeln enligt EG:s regler. Det är enUgt min bedömnmg svårt att se hur en mUjöavgift på kadmium skulle kunna ges en sådan utform­ning.

Sveriges åtgärder för att begränsa haltema av kadmium i handelsgödsel bör därför få formen av ett gränsvärde för högsta tillåtna halt kadmium per ton fosfor. Såväl Finland, Norge, Schweiz som Danmark har relativt nyligen infört sädana gränsvärden. Dessa gränsvärden varierar mellan 50-150 g kad­mium per ton fosfor. Finland har med hänsyn till naturUga tillgångar av låg-kadmiumhaltig apatit haft möjlighet att införa ett så lågt gränsvärde som 50 g kadmium per ton fosfor.

Jag anser att Sverige från och med den 1 januari 1993 bör infora ert gräns­värde på 1(X) g kadmium per ton fosfor cxh jag kommer senare i höst att före­slå regeringen detta. Ett sådant gränsvärde kommer framför allt au eliminera riskema för att Sverige blu: ett dumpningland för gödselmedel med höga kad­miumhalter, vilket det finns en ökad risk for i takt med att fler EFTA- cxh EG-länder inför gränsvärden. Eu gränsvärde tillsammans med det frivilliga arbete som bedrivs för att nedbringa kadmiumhaltema anserjag skall kunna leda till att haltema av kadmium i gödselmedel yrterUgare minskas. Jag vill i derta sammanhang cxkså framhålla att det är väsentiigt att Sverige agerar kraft­fuUt intemationeUt for art få tiU stånd lägre kadmiumhalter. I samband med att EES-avtalet i denna del skaU förhandlas om år 1995 anserjag an en utvärde­ring skall göras över hur kadmiumhaltema har utvecklats. I det sammanhang­et bör cxkså prövas om ytterligare styrmedel kan anses nödvändiga.

Föreskrifter om ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel bör meddelas med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter. Tillsynen över att före-

53


 


skriftema följs bör - på samma säu som i fräga om EEG-handelsgödsel -   Prop. 1992/93:119 handhas av Jordbruksverket. Vad jag nu har anfört föranleder föreskrifter med stöd av lagen om kemiska prtxlukter. Förslag i det avseendet kommer att föreläggas regeringen i ett senare sammanhang. Jag har i den här frågan sam­rått med Chefen for MUjö- cxh naturresursdepartementet

7 Ikraftträdande

Den nya lagstifmingen cxh dc förslag tiU ändringar i befmtiig lagstiftning som jag föreslär i denna lagrådsremiss är i huvudsak föranledda av EES-avtalet och bör däribr träda i kraft vid samma tidpunkt som avtalet

Det kan inte uteslutas att EES-avtalet kommer art ttäda i kraft senare än den 1 januari 1993. Regeringen bör därför bemyncUgas art bestämma när de före­slagna lagama och lagändringama bör ttäda i kraft

8 Upprättade lagförslag

I enUghet med vad jag nu har anfört har inom Jordbruksdepartementet upprät­tats förslag riU

1.  lag om ändring i Uvsmedelslagen (1971:511),

2.  lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

3.  lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

4.  lag om provtagning pä djur,

5.  lag om EEG-handelsgödsel,

6.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisreglerings­avgifter.

Lagförslaget under 6 har upprärtats i samräd med chefen for Finansdeparte­mentet.

Förslagen bör fogas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga 3.

9 Specialmotivering

9.1 Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Hänvisningen i I § 1 tiU läkemedelsförordningen har konsekvensändrats som

en följd av den nya läkemedelslagen.

I paragrafen definieras vissa fÖr livsmedelslagstifmmgen centrala begrepp, bl.a. begreppet färdigförpackat livsmedel. Defmitionen av detta begrepp i EG:s ramcUrektiv om märkning (79/112/EEG) avviker från den som finns i livsmedelslagen. Härtill kommer att detta begrepp definieras pä ancta säu i vissa andra direktiv. Definitionen bör med hänsyn till detta utmönstras ur la-

54


 


gen. Definitioner av begreppet färcUgförpackade livsmedel bör i stället ingå i    Prop. 1992/93:119 Livsmedelsverkets regelverk.

13§

Paragrafen innehåUer i dess nuvarande lydelse en uppräkning av de uppgifter som eu färdigförpackat livsmedel skaU vara märkt med när livsmedlet salu­hålls. Den innehåller också bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att begränsa märkningsskyldigheten enUgt bestäm­melsen eller att utvidga denna på så sätt att märkning kan föreskrivas även i andra fall än beöäffande färdigförpackade Uvsmedel. I den föreslagna lydel­sen innehåller paragrafen endast eu bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer art meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. Motiven for paragrafen har redovisats i avsnitt 2.3.

14 §

Paragrafen har upphävts. Motivet för detta har redovisats i den allmänna moti­veringen i avsnirt 2.3.

16 §

Punkten 4 i 16 § har följdändrats som en konsekvens av ändringen i 13 §. Dessutom har bestämmelsen om saluförbud för livsmedel som märkts med hållbarhetstid cxh vilken tid löpt ut förts över från 18 § som föreslås upp­hävd. Bestämmelsen bildar en ny punkt 5. Dämtöver har paragrafen moder­niserats något i språkligt avseende.

18 §

Paragrafen har upphävts. Med hänsyn till att EG:s ramduektiv om märkning fömtsätter att uppgift om hållbarhetstid kan lämnas även bettäffande annat livsmedel än färdigförpackat har paragrafens bestämmelse om saluförbud förts över tUl 16 § som gäller livsmedel i allmänhet Paragrafens bestämmel­ser om förbud mot ommärkning txh omförpackning bör tas in i Livsmedels­verkets föreskrifter.

20 §

Det nuvarande tillståndskravet i paragrafen har ersatts av ett bemyncUgande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela före­skrifter om saluhåUande av livsmedel för särskUda näringsändamål. Bemyndi­gandet omfattar också föreskrifter om naturUga mineralvatten. Motivet for änd­ringama har redovisats i avsnitt 2.5.

30 §

I 30 § har punktema 1—4 ändrats som en följd av ändringama i 13 och 20 §§. Ändringama i punkten 1 föranleds av att 14 cxh 18 §§ upphävs. Änd­ringen i punkt 2 är en följd av art 20 § utformats som ett bemyndigande. Änd­ringen i punkt 3 innebär att endast hänvisnmgen tUl föreskrifter som meddelas

55


 


med stöd av 13 § kvarstår, eftersom 13 § inte längre innehåller nägra materiel-   Prop. 1992/93:119 la bestämmelser om märkning. Ändringen i purUct 4 slutiigen innebär att hän­visningen tiU 20 § andra stycket har tagits bort

9.2 Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder

Hänvisningen tUl läkemedelsförordningen i 1 § andra stycket har konsekvens-ändrats som en följd av den nya läkemedelslagen.

Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse gäller fcxierlagen fcxler och foder­tillsatser avsedda för hästar, renar, nötkreatur, fjäderfä, pälsdjur, hundar, kat­ter och ocUad fisk. Den föreslagna ändringen innebär att tillämpningsomrädet vidgas tUl att gälla aUa djur som omfattas av djurskyddslagens bestämmelser, dvs. dels husdjur, dels andra kategorier av djur under fömtsättning att de hålls i fångenskap.

Med husdjur avses enligt förarbetena tUl djurskyddslagen närmast sådana djur som ständigt lever under människans vård och av människan används för bestämda ändamål. Som exempel nämns sällskapsdjur som hund cxh katt, djur som används i jordbruket för bl.a. prcxluktion av kött cxh mjöUc samt ren (prop. 1987/88:93 s. 49).

TUl djur som häUs i fångenskap hör vissa husdjur men också djur som hålls i hägn eller instängda på det sätt som gäller i fråga om fiskcxUingar. TUl djur i fångenskap räknas även djur som hälls i mycket stora vilthägn (prop. 1987/88:93 s. 50).

I paragrafen har det tUlägget gjorts att foder inte får ha en sådan sammansätt­ning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det "har skadlig inverkan på miljön".

Som nämnts i den allmänna motiveringen gäller enligt EG:s regler att en tiUsats inte får godkännas om den har skacUig effekt på mUjön. I fortsätming­en kommer bara tiUsatser godkända av EG att få användas och därmed kom­mer vi i och för sig att uppfylla EG:s miljökrav utan någon särskild lagänd­ring. TiUägget kan ändå vara motiverat for att markera att våra krav på fcxler cxksä i det här avseendet överensstämmer med EG:s.

3a§

Förbudet mot att använda fcxlermjöl cxh andra varor som framstäUts av bl.a.

självdöda djur föreslås fÖrtycUigat tUl att gäUa cxkså hela eUer delar av sådana

djur.

Den föreslagna ändringen, som också innebär att det i paragrafen infors un­dantagsbestämmelser i två nya stycken, har närmare kommenterats i den all­männa motiveringen.

56


 


                                                                             Prop. 1992/93:119

Paragrafen föreslås ändrad så att befogenheten att meddela föreskrifter om fo­der som tiUsatts antibiotika eller kemoterapeutika vidgas. I fortsätmingen skaU regeringen eller, efter bemyncUgande av regeringen, Jordbmksverket kunna meddela föreskrifter inte bara om användningen av sådant foder utan cxkså för importen, tUlverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt. När det i övrigt är fråga om läkemedel som tiUförs foder på olUca sätt ankommer det på Läkemedelsverket att meddela motsvarande föreskrifter med stöd av läkeme­delslagstifmingen.

Ändringen i paragrafens första stycke har gjorts for att markera att begrep­pen "antibiotika" och "kemoterapeutika" inte ersätter varandra. Bestämmelsen har också anpassats till det uttryckssätt som används i den nya läkemedels­lagen (1992:859).

Som framgår av den allmänna motiveringen får bara sådana fodertillsatser som är förenliga med EES-avtalet användas i fortsättningen. Genom den änd­ring som foreslås anpassas bestämmelsema i paragrafen tiU en sådan ordning. Som framgår av den aUmänna motiveringen omfattar paragrafens begrepp "fo­dertUlsats" varor eller ämnen som inom EG betecknas antingen som fcxlertUl­sats eller s.k. särskild prcxlukt

Paragrafen föreslås ändrad for att åstadkomma en anpassnmg tUl EG:s termi­nologi och för att klargöra att föreskrifter kan meddelas också om hur märk­ningen och andra uppgifter som lämnas vid överlåtelse av foder skall vara ut­formade.

12 §

Den föreslagna ändringen i 12 § gör det möjligt for Jordbruksverket att över­lämna tiUsynsuppgifter också tiU andra myndigheter än länsstyrelsen.

15 och 17 §§

Ändringen i 15 § gör det möjligt for en tiUsynsmyncUghet att ta hand om foder som uppenbart är avsett att användas i söid mot förbudet att använda självdö­da djur eUer sjukUgt förändrade delar av slaktade djur eller produkter av säda­na djur som foder. Genom ändringen i 17 § kommer även sdfbestämmelser-na att omfatta användningen av sådant fcxler.

19 §

Bestämmelsema om överklagande av beslut har ändrats som en följd av au bestämmelser har införts om undantag från förbudet au använda självdöda djur som foder cxh med hänsyn tiU au Jordbmksverket inte längre skaU gcxl­känna tillsatser. Även ändringama i tillsynsbestämmelsema har föranlett cn ändring i paragrafen.

57


 


9.3 Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)   Pi"0P- 1992/93:119

Ändringen i paragrafen innebär endast att ordet "statsplombering" och "plom­bering" i punkten 2 bytts ut mot orden "certifiering" resp. "försegUng" samt att en mindre språklig justering gjorts.

Paragrafens innehåll har anpassats till vad som gäller inom EG. Sålunda har begreppet "överlämnande till annan" bytts ut mot begreppet "släppa ut på marknaden". Den marknad som här avses är den marknad som innefattar det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare har ordet "statsplombe­ring" som förekommer både i paragrafens första (xh andra stycke bytts ut mot det inom EG använda begreppet "certifiering". HärtiU kommer att bemyn­digandet för regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer att medde­la föreskrifter om krav eller villkor på utsäde som är avseu för export har ut­mönstrats.

31

I paragrafens första stycke har begreppen "statsplomberas" och "överlämnas till annan" bytts ut mot begreppen "certifieras" resp. "släppas ut pä markna­den". I bestämmelsen i dess föreslagna lydelse anges an regeringen eUer myn­dighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag, som inte behöver certifieras enligt gäUande regler, får släppas ut pä marknaden endast om utsädet är försett med eller åtföljs av s.k. kvalitetsdek­laration.

För att tiUsyn skall kunna ske av att reglema om kvalitetsdeklaration följs föreskrivs i paragrafens andra stycke att en tillsynsmyndighet som utses av regeringen har rätt att få tiUträde tUl lokaler och andra utiymmen cxh art där ta prov. EnUgt bestämmelsens nuvarande lydelse saknas motsvarande möjUghet att tiUse att föreskriftema om statsplombering följs. En sädan möjUghet bör in­föras. Paragrafens andra stycke har utformats med beaktande av detta. Med stöd av bestämmelsen har tUlsynsmyncUgheten rätt tUl tiUträde även riU lokaler och utrymmen där s.k. legorensning äger mm. Slutligen har vissa språkliga justeringar gjorts i paragrafens andra cxh tredje stycke.

Nuvarande 4 § som endast innehåller bestämmelser om växtföräcUingsavgift har ersatts av en helt ny bestämmelse om anmälningsplikt for den som yrkes­mässigt förpackar eller bedriver handel med köksväxtutsäde. En sädan anmä­lan syftar till att underlätta konttollen av att endast certifierat köksväxtutsäde säljs.

Paragrafen har upphävts.

58


 


                                                                             Prop. 1992/93:119

Ändringama innebär dels att första, fjärde cxh femte styckena har upphävts som en konsekvens av att växtförädlingsavgiften tas bort, dels au andra (xh ttedje styckena konsekvensändras av samma anledning.

Även i 8 § ttedje stycket finns en bestämmelse om växtförädlingsavgift som utmönsttas. I övrigt har några smärte språkliga justeringar gjorts.

9.4 Lag om provtagning på djur

När det gäller den provtagning eUer undersökning som syftar ttU att kartlägga hälsoläget kotnmer de befogenheter som lagen ger främst att användas med av­seende på dels de epizootiska sjukdomama, dvs. de sjukdomar som finns uppräknade i epizcx)tiförordningen (1980:371), dels andra smittfarliga djur­sjukdomar som är anmälningspliktiga enligt Lantbrtiksstyrclsens kungörelse (LSFS 1983:41) om anmälningspliktiga sjukdomar m.m.

I fråga om vissa av de aktueUa sjukdomama kan det finnas anledning att i före­skrifter generellt besluta om provtagning cxh undersökning. Det får då cxksä i föreskriftsform anges i vilken omfatming cxh på viUcet sätt verksamheten får bedrivas. I vissa faU kan emellertid undersökningsbehovet vara sådant art det ligger närmare till hands att i ett förvaltningsbeslut förordna om den provtag­ning eller undersökning som behöver göras. Det sagda gäller ocksä om den provtagning eUer undersökning som tar sikte på att kontroUera läkemedelsan­vändningen vid djuruppfödning.

Av skäl som redovisats i den aUmärma motiveringen har i paragrafen angivits att provtagningen eller undersökningen kan avse djur utan någon närmare av­gränsning tin vissa djurslag. Aktuella för provtagning är av naturliga skäl främst djur som används i animaUeproduktionen eller i övrigt för produktion av livsmedel. Dit hör då också fiskar, kräftdjur och blötdjur. Provtagning kommer att ske på levande djur men kan också komma att ske på djur som självdött eUer avlivats. BemyncUgandet att föreskriva om provtagning på an­nat material än djur, djurkroppar cxh mjölk har kommenterats i den allmänna motiveringen.

Det skaU ankomma på regeringen eUer, efter bemyndigande av regeringen. Jordbruksverket eller Livsmedelsverket att bestämma vem som skall utföra provtagningen eller undersökningen. Utöver veterinärer kan som provtagare komma au anlitas t.ex. besiktningsassistenter vid slakteriema eller personer som är verksamma inom husdjurskonö-pllen.

59


 


Det är angeläget art provtagningen och undersökningen görs på ett sådant Prop. 1992/93:119 sätt att den så litet som möjligt inkräktar på annan verksamhet En erinran om detta har tagits in i lagen främst med tanke pä vikten av att prover och under­sökningar i slakterier och mejerier genomförs med beaktande av att produk­tionen där inte skall störas. Efter påpekande av Jordbmksverket har bestäm­melsen modifierats i förhållande tiU promemorieförslaget. Det krav som ställs är att provtagningen eller undersökningen skall innebära så små olägenheter som möjligt.

Paragrafens första stycke mnehåUer ert bemyncUgande for föreskrifter om oli­ka krav som måste vara uppfyllda om en obligatorisk hälsoövervakning orga­niseras. Andra stycket upptar ett bemyndigande för föreskrifter eller enskilda beslut om att djur får säljas tiU annat än slakt eller flyttas fiin ert område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom. Behovet av föreskriftema har kommenterats i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5.3.

Paragrafen innehåller ett bemyncUgande för regeringen att meddela föreskrif­ter om skyldighet fÖr djurägare att betala ersärtning för provtagrung och under­sökning. Befogenheten art meddela sådana föreskrifter får regeringen överlåta till JordbnUcsverket txh Livsthedelsverket. I den allmänna motiveringen har angivits i vilka avseenden det kan bU aktueUt art ta ut ersärtning.

Rätten att ta prover cxh genomföra undersökningar rnäste också innefatta en befogenhet att få tillträde till bl.a. djurstallar, slakterier och mejerier. I para­grafens första stycke finns en bestämmelse om detta. I ett andra stycke finns en bestämmelse om skylcUghet för djurägarc art tiUhandahåUa det bittäde som behövs for att provtagningen eller undersökningen skaU kunna genomföras. I kravet enligt 3 § tredje stycket att en provtagning eller undersökning skall ge­nomforas på ett sätt som innebär sä små olägenheter som möjligt fär anses in­gå också att anspråken på djurägarens medverkan anpassas efter omständig­hetema.

I paragrafen föreskrivs bötessttaff för den djurägare som inte uppfyller skyl­digheten att tillhandahålla biträde vid provtagning eller undersökning. På-följdsbestämmelsen blir knappast aktuell i andra faU än när en djurägare non­chalerar eller av tredska motsätter sig att medverka i rimlig omfatming.

Paragrafen innehåUer bestämmelser om hur beslut enligt lagen får överklagas. Besluten rör näringsverksamhet Med hänsyn till de krav som ställs enligt Europakonventionen om mänskUga rättigheter och gmndläggande friheter bör

60


 


det därför finnas möjlighet au överklaga besluten till domstol. I paragrafen Prop. 1992/93:119 föreslås att överklagande skall få ske tUl kammartätt Det kan bli aktuellt att senare ändra instansordningen med hänsyn tiU att domstolsuttedningen i be­tänkandet (SOU 1991:106) Domstolama inför 2 0{X)-talet har föreslagit att den första domstolsprövningen av i princip aUa förvaltningsbeslut skall ske i länsrätt

9.5 Lag om EEG-handelsgödsel

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde vara marknadsföring av han­delsgödsel under särskild beteckning. I lagen används begreppet handelsgöd­sel som får anses vara en allmänt vedertagen beteckning på varor av det slag som kan hänföras till följande tulltaxenummer i tulltaxelagen (1987:1068): 25.10, 28.08, 28.09, 28.14, 28.34, 28.35 och 31.02-31.05.

Paragrafen ger stöd för ett införlivande av EG:s rättsakter om EEG-gödsel­medel. Innebörden av en sådan märkning har redovisats i den allmänna moti­veringen.

Med stöd av paragrafen kan föreskrivas anmälningsskyldighet för den som marknadsför handelsgödsel. Syftet med en sådan föreskrift är att konttollen av lagstifmingen skall underlättas.

Jordbmksverket bör ha huvudansvaret för tUlsynen med möjUghet att överlåta viss tillsyn tiU länsstyrelsema. Tillsynen bör kunna organiseras på ungefär samma sätt som den tillsyn som utövas enligt lagen (1985:295) om foder.

Med stöd av paragrafen kan en tillsynsmyndighet få tillttäde till områden, lo­kaler cxh andra utrymmen där handelsgödsel hanteras. Det kan fömtsättas an provtagning och arman undersökning väsentiigen kommer att ske i anläggning­ar for tiUverkning och i lagemtrymmen. TUl sådana lokaler får då också räk­nas utrymmen där råvaror tUl handelsgödsel förvaras.

Paragrafen innehåller bestämmelserom att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eUer förbud som behövs för an lagen eller med stöd av la­gen meddelade föreskrifter skall efterlevas. Det kan t.ex. bli fråga om au för­bjuda försäljning under EEG-beteckning därför att gödsehnecUet i fråga inte fyUer kraven for en sådan märkning.

61


 


                                                                             Prop. 1992/93:119

Enligt paragrafen skaU konttoUen av EEG-gödselmedel ske enligt de metcxler som regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Jordbmksverket föreskriver. Som framgår av redovisningen i den allmänna motiveringen inne­håUer EG:s direktiv detaljerade föreskrifter om hur konttoUen skall gå tUl. Ett införlivande av direktiven i den delen kan ske genom föreskrifter av det slag som fömtsätts i paragrafen.

I paragrafen fmns ett bemyndigande för föreskrifter om avgifter för den kon­ttoll som utövas enligt lagen eUer enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Motiven för bestämmelsen har redovisats i den allmänna motive­ringen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bötespäföljd för den som bryter mot

lagen eUer mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Det gäller den

som underlåter att göra anmälan erdigt foreskrifter som meddelas med stöd av

3 § och den som använder sig av EEG-märket utan att uppfylla föreskrivna

villkor.

10 §

I paragrafen finns bestämmelser om hur beslut enligt lagen får överklagas. Vad som anförts i anslutning till 8 § förslaget till lag om provtagning på djur har gUtighet cxksä med avseende pä förevarande paragraf.

10 Hemställan

Jag hemställer att Lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.  lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

2.  lag om ändring i lagen (1985:295) om fcxler,

3.  lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

4.  lag om provtagning på djur,

5.  lag om EEG-handelsgödsel,

6.    lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.

11 Beslut

Regeringen beslutar i enUghet med föredragandens hemstäUan.

62


 


Lagrådet                                                                     Prop. 1992/93:119

Utdrag ur protokoU vid sammanttäde 1992-11-02

Närvarande: f d. justitierådet Böret Palm, justitierädet Lars Ä. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt protokoU vid regeringssammanttäde den 1 oktober 1992 har regeringen på hemstäUan av statsrådet Karl Erik Olsson beslutat inhämta lagrådets yttran­de över förslag tiU

1.  lag om ändring i Uvsmedelslagen (1971:511),

2.  lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

3.  lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

4.  lag om provtagning på djur,

5.  lag om EEG-handelsgödsel,

6.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisreglerings­avgifter.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Kerstin Nyberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrädet:

Inledning

I lagrådsremissen behandlas ett antal s.k. produktorienterade lagar som tiU följd av EES-avtalet måste anpassas till vissa EG-direktiv. Med hänsyn bl.a. tUl den mängd mycket detaljerade bestämmelser det måste bU fråga om när det gäUer kravspecifikation i olika hänseenden har genomgående i dessa fall valts lösningen att i respektive lag ta upp ett genereUt bemyncUgande för regeringen eller en myndighet att meddela bestämmelsema och därvid fömtsätta en dele­gation till myndighetsnivå. Det måste med en sådan ordning bli svårare för konsumentema att påverka innehållet än om bestämmelsema getts formen av en lag eller i van fall en förordning av regeringen. Flera av de nya reglema måste anses vara av stor betydelse från hälso- och säkerhetssynpunkt och bl.a. reglema om märkning av livsmedel har väckt uppmärksamhet i den all­männa debatten. Med hänsyn till den bundenhet till detaljbestämmelsema i direktiven som föreUgger synes emellertid utrymmet för påverkan i dessa faU bli i huvudsak begränsat tUl val av altemativ i vissa tolkningsfrågor. Förslaget måste ses som en nödväncUg följd av att EES-avtalet antas och den valda kon­stitutionella nivån får enhgt lagrådets mening gcxltas.

63


 


Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)      Prop. 1992/93:119

27 §

Enligt lagförslaget upphävs 18 §. Som en följd härav bör fömtom 30 § även 27 § ändras. Lagrådet förordar au i 27 § första stycket hänvisningen tiU "16-18 §§" byts ut mot "16 och 17 §§.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder

3a§

I paragrafens första stycke foreskrivs att som foder tUl andra djur än pälsdjur inte fär användas hela eUer delar av djur som självdött eller som avlivats eller sjukligt forändrade delar av slaktade djur. Av motivetingen (s. 32) framgår au med uttrycket "avUvats" avses djur som "avUvats utan efterföljande uppslakt-ning". Denna irmebörd av "avlivats" måste komma tiU uttryck i lagtexten.

Lagrådet föreslär med hänsyn härtiU och med vissa redaktioneUa ändringar att 3 a § första stycket fär följande lydelse:

"Som foder tUl andra djur än pälsdjur får inte användas djur som självdött eUer som avlivats men inte slaktats upp. Detsamma gäUer delar av sådana djur cxh sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Vad som sägs om foder gäller också fodermjöl cxh annan vara som framställts av sådana djur eller djur­delar."

De bemyndiganden som föreslås i skilda lagförslag i remissen får anses ha konstitutionellt stöd i 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen. Innehållet i de föreskrifter som skall kunna meddelas med stöd av bemyndigandena är be­stämt genom de EG-direktiv som redovisats i motivuttalandena. Endast i före­varande paragraf har anknytningen tUl EES-avtalet och därmed tiU EG-direk­tiven cUrekt utsagts i lagbestämmelsen. Lagrådet anser att skäl kan anföras för en sådan precisering, som emellertid då bör göras genomgående i lagför­slagen. Lagrådet förordar emellertid att den i paragrafen angivna hänvisning­en tUl EES-avtalet fär utgä. Paragrafen bör då få följande lydelse:

"Som fodertiUsats får användas endast sådana varor och ämnen som är för­tecknade i foreskrifter som meddelas av regeringen eUer, efter regeringens be­myncUgande, av Jordbruksverket"

Förslaget till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

3§ .

Bestämmelsema i andra cxh tredje styckena bör på gmnd av sitt innehåU lämp­ligen brytas ut till en särskild paragraf, betecknad 3 a §.

Skyldigheten att lämna tiUttäde etc. har sin motsvarighet i andra lagar som behandlas i lagrådsremissen (se t.ex. Uvsmedelslagen och lagen om foder) men har där förenats bl.a. med en regel om möjlighet för tUlsynsmyncUgheten

64


 


att meddela vitesföreläggande. Lagrädet föreslär att i den angivna 3 a § tas in    Prop. 1992/93:119 ett tnsdje stycke av följande lydelse:

'TiUsynsmyndigheten fär meddela de förelägganden som behövs for att be­stämmelsema i första stycket skall efterlevas. Förelägganden kan förenas med vite."

Om Lagrådets förslag i anslutning tiU 3 § i det remitterade förslaget godtas skall hänvisningama i första och andra styckena av förevarande paragraf till 3 § första stycket i stället avse 3 §.

Den anmälningsskyldighet som skall kunna föreskrivas med stöd av 4 § i föreslagen lydelse har lämnats utan sanktion i forslaget. Till första stycket i förevarande paragraf synes böra fogas följande mening:

'Till samma sttaff döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido­sätter anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 4 §."

Överklagande

Den bestämmelse Lagrådet har föreslagit om föreläggande i en ny 3 a § bör

föranleda att en rätt tUl överklagande införs. Lagrådet föreslår en ny 9 § med

följande lydelse:

'TUlsynsmyncUghetens beslut enligt 3 a § andra stycket får överklagas hos

Kammartätten."

Lagen (1992:000) om provtagning på djur

I lagförslaget ges regeringen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen ett fler­tal bemyndiganden att meddela föreskrifter om provtagning m.m. Vidare ges regeringen med stöd av 8 kap. 11 § regeringsformen möjUghet att vidaredele­gera denna normgivningsbefogenhet till underlydande myndigheter. I några fall (4 och 5 §§) har det överlämnats tUl regeringen att bestämma vUken myn­dighet som skall kurma meddela föreskrifter (jfr bemyndigandena i förslagen till ändringar i livsmedelslagen och utsädeslagen). I andra faU (2 och 3 §§) har i stäUet vidaredelegation angetts kunna ske tiU en viss namngiven myndig­het (jfr här bemyndigandena i förslagen tUl ändring i foderlagen och tUl ny lag om EEG-handelsgödsel).

Båda typema av bemyncUgande är förenliga med 8 kap. 11 § regeringsfor­men. Av praktiska skäl torde dock metoden att ge regeringen fria händer när normgivande myncUghet skaU utses komma oftare tUl användning.

Såvitt gäller förevarande lagförslag framgår det inte av remissen varför det i några fall funnits påkallat utpeka de myndigheter som skall kunna meddela föreskrifter och i andra fall inte. Lagrådet ifrågasätter om det inte fmns anled­ning au i lagen i samtiiga fall använda samma metcxl.

65

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 119


Förslaget till lag om EEG-handelsgödsel                             Prop. 1992/93:119

Med hänsyn till utformningen av 2 § bör ansvarsbestämmelsen i 9 § ges föl­jande lydelse:

'Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet marknadsför han­delsgödsel under beteckningen EEG-handelsgödsel utan att de vilUcor härför är uppfyllda som föreskrivits med stöd av 2 §."

66


 


Jordbruksdepartementet                        Prop. 1992/93:119

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den 3 november 1992

Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, txh statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler Lagrådets ytttande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992) över forslag till

1.  lag om ändring i Uvsmedelslagen (1971:511),

2.  lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

3.  lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

4.  lag om provtagning pä djur,

5.  lag om EEG-handelsgödsel,

6.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisregleringsav­gifter.

Föredraganden redogör för Lagrådets yttrande och anför.

Lagen om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

27 §

I enlighet med Lagrådets påpekande bör hänvisningen i 27 § första stycket

ändras tiU följd av att 18 § upphävs.

Lagen om ändring i lagen (1985:295) om foder

3a§

Lagrädet föreslår att bestämmelsen förtydligas så att det av lagtexten framgår att med djur som avlivats avses djur som avlivats men inte slaktats upp. Jag bittäder lagrådets förslag.

Paragrafen bör utformas i enlighet med vad Lagrådet förordar.

67


 


Lagen om ändring i utsädeslagen (1976:298)                      Prop. 1992/93:119

3och9§§

1 enlighet med Lagrådets förslag bör anch och ödje stycket i 3 § brytas ut till en särskild paragraf, betecknad 3 a §. Jag bittäder cxkså förslaget au i den nya paragrafen införa en bestämmelse om att tillsynsmyncUgheten får meddela för tillsynen nödvändiga förelägganden och att sådana förelägganden får förenas med vite. I en ny paragraf, 9 §, bör som lagrådet föreslår införas en bestämmelse som gör det möjligt att överklaga en tillsynsmyndighets beslut till kammartätten. Bestämmelsen bör, med viss justering,utformas i enlighet med Lagrådets förslag.

Som en följd av Lagrådets förslag i anslutning till 3 § bör, som Lagrådet påpekar, hänvisningama i förevarande paragraf till 3 § första stycket i stället avse 3 §.

Jag ansluter mig till Lagrådets förslag att genom ett tillägg till 8 § första stycket föreskriva böter för den som inte fullgör med stöd av 4 § föreskriven anmälningsskyldighet.

Lagen om provtagning på djur

2, 3 och 8 §§

Lagrädet har ifrågsatt om det inte finns anledning att utforma bemyndigande­na mera konsekvent i den meningct\ att man antingen pekar ut vissa namngiv­na myndigheter eller att man överlämnar till regeringen att bestämma vilken myndighet som skall ges rätt att meddela föreskrifter. Med anledning av på­pekandet förordar jag att 2 och 3 §§ formuleras om så art det lämnas öppet tUl vilka myndigheter normgivningsbefogenhet skall kunna vidaredelegeras. Ändringen föranleder en följdändring i bestämmelsen om överklagande i 8 §.

Lagen om EEG-handelsgödsel

Paragrafen bör, med en redaktioneU jämkning, utformas i enlighet med Lagrå­dets förslag.

Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar göras i lagförslagen.

68


 


2 Införlivande av EES-avtalets bestämmelser om vin   pp- 1992/93:119 och sprit

Min bedömning: Eftersom vin cxh sprit är livsmedel enligt den definition av begreppet livsmedel som finns i Uvsmedelslagen bör det ankomma pä Livsmedelsverket att i den svenska lagstiftningen införUva de bestämmelser om vin och sprit som omfattas av EES-avtalet

I den mån Livsmedelsverket inte redan har nödvändiga bemyndiganden för införlivandet kan sådana meddelas med stöd av Uvsmedelslagen.

Skälen för min bedömning: EG:s regelverk för vin- cxh spritprcxlukt-er utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom EES-avtalet har emeUertid Sverige åtagit sig au i den svenska lagstiftningen införiiva reg­ler för den tekniska hanteringen av sådana prcxlukter. EES-avtalet omfattar bl.a. bestämmelser om definition, märkning, beskrivning och presentation av spritdrycker och vin, förordning (EEG) nr 1576/89, förordning (EEG) nr 1014/90 och förordning (EEG) nr 1601/91. Utöver förordningarnas bestäm­melser gäller för vissa vin och spritprodukter cxkså det tidigare behandlade ramdirektivet om märkning av livsmedel. Undantagsbestämmelser i avtalet gör det möjligt för Sverige art behåUa förbudet mot fönäljning av spritdrycker som har en alkoholhalt som överstiger 60 % liksom de nuvarande benämning­arna på punsch, spritglögg, starkvinsglögg och vinglögg. Sverige har även fått rätt att förbjuda försäljning av vcxlka som är gjord på andra råvaror än säd cxh potatis. Dessutom skall vissa artUdar i förordningama inte tillämpas.

I förordningama definieras vad som avses med spritdryck cxh vissa andra gmndläggande begrepp, bl.a. sådana som har samband med sprittiUverkning. Förordningama innehåller dessutom bestämmelser om definitioner av olUca slags viner och spritdrycker och bestämmelser om de krav som gäller för att olika benämningar pä sådana varor skall få användas. Bestämmelser finns också om geografiska benämningar, tiUsatser, tillverkningsmetoder och gräns­värden för vissa föroreningar.

I Sverige fmns det för närvarande endast ett fåtal bestämmelser som regler­ar detta område. Bestämmelsema fmns i föreskrifter meddelade av Livsmedels­verket med stöd av Uvsmedelslagen. Bemyndiganden för regeringen att med­dela föreskrifter som överensstämmer med förordningarna finns 17,11 och 13 §§ livsmedelslagen. Regeringen har enligt lagen möjUghet au i sin tur be­myndiga Livsmedelsverket att meddela sådana föreskrifter. 1 likhet med vad som gäUer i fråga om huvuddelen av EES-avtalets livsmedelsbestämmelser är de nu aktuella bestämmelsema utpräglat tekniska cxh mycket detaljerade. Med hänsyn till bestämmelsemas karaktär och med beaktande av art Livsmedelsver­ket redan i dag meddelar föreskrifter på området, bör verket ha ansvaret för att förordningama införlivas i den svenska rärtsordningen.

69


 


3   Fiske                                                        PtoP- 1992/93:119

EES-avtalet behancUar en rad väsentiiga områden inom fiskerisektom (prop. 1991/92:170 bU. 8 s. 14). Regeringen tillsatte den 8 juli 1992 en särskUd ut­redare med uppgift art bedöma den svenska fiskerinäringens utveckUngsmöjUg­heter. Utredningen skall göras bl.a. mot bakgmnd av EES-avtalet UOTcdaren skaU redovisa sina slutiiga förslag tiU regeringen senast den 1 juU 1993 men kommer redan i år att föreslå åtgärder som kan behöva vidtas från den 1 juli 1993. Arbetet i Jordbruksdepartementet bedrivs med sUcte på att en proposi­tion skall länmas under våren 1993.

4 Kostnadskonsekvenser

De föreslagna ändringama i livsmedelslagen, foderlagen cxh utsädeslagen kan i flera avseenden fömtsättas innebära kostnadsbesparingar. Som fram­hållits av Riksrevisionsverket innebär forslaget att ge Livsmedelsverket ett samlat ansvar för föreskriftema om märkning av Uvsmedel en smicUgare ord­ning än den som gäUer for närvarande. Besparingar kan också göras genom aU tillståndsprövningen tas bort i fråga om specialdestinerade Uvsmedel och fodertiUsatser. Ett minskat krav på statsplombering och slopandet av växt­förädlingsavgiften leder också tiU mindre kostnader för staten. Somjag redo­visat i avsnitt 3.3 väntas den föreslagna utvidgningen av foderlagens tillämp­ningsområde mte leda tiU några krav på ökade resurser.

Art den föreslagna lagen om provtagning på djur kommer att leda tiU vissa kostnader, både för samhället och för djurägama, framgår av vad jag har an­fört i avsnitt 5.4. Det konttollbehov som följer av den föreslagna lagen om EEG-handelsgödsel kommer också att få kostnadskonsekvenser. Den frågan har behandlats i avsnitt 6.5.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemstäUer jag att regeringen dels föreslår riksdagen art anta förslagen tUl

1.  lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),

2.  lag om ändring i lagen (1985:295) om fcxler,

3.  lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),

4.  lag om provtagning på djur,

5.  lag om EEG-handelsgödsel,

6.     lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh
prisregleringsavgifter,

dels bereder riksdagen tillfälle art ta del av vad jag anfört ora

7.  införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (avsnitt 6.6 i regeringsprotokoUet den 1 oktober 1992),

8.  införUvande av EES-avtalets bestämmelser om vin cxh sprit (avsnitt 2).

70


 


6  Beslut                                                                     Prop. 1992/93:119

Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden cxh beslutar att ge­nom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åt­gärder cxh de ändamål som föredraganden har hemställt om.

71


 


Promemorians lagförslag   Prop. 1992/93:119 Bilaga 1 1. Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs att 1,13,14,16, 20 cxh 30 §§ livsmedelslagen (1971:511)1 skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1§ I derma lag förstås med

1.  livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkeme­delsförordningen (1962:701) äger tiUämpning,

2.  livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras livs­medel för att förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsedd att tiUföras Uvsmedel för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos Uvsmedlet, om berikningsmecUet, varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara,

2. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala samman­sätming eller beskaffenhet i övrigt.

4. färdigförpackat livsmedel, Uvs­medel som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument in­neslutits i förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten.

4. färdigförpackat livsmedel, Uvs­medel som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument helt eller delvis omsluts av en för­packning, som är avsedd att brytas först av konsumenten.

13 §


Färdigförpackat livsmedel som sa­luhålles skall vara tydUgt och otvety­digt märkt medföljande uppgifter,

1.  livsmedlets slag,

2.  livsmedlets sammansättning,

3.  livsmedlets nettovikt eller net­tovolym vid förpackningstillfället,

4.  anvisning hur Uvsmedlet skall förvaras, omförvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarliet,

5.  beräknad hållbarhetstid, om denna är begränsad,


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om märkning av fär­digförpackat livsmedel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med­dela föreskrifter om märkning även ifråga om annat livsmedel än färcUg-förpackat


 


' Lagen omttyckt 1989:461


72


 


Nuvarande lydelse

6.förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet eller firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,

7.sådana uppgifter i övrigt av be­tydelse för konsumenterna som före­skrives av regeringen eller myndig­het som regeringen bestämmer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första stycket 1-6.

Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer kan föreskri­va märkning enligt första stycket av annat Uvsmedel än färdigförpackat


Föreslagen lydelse


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


14 §


Ansvaret för att Uvsmedel märkes enligt 13 § åvilar förpackaren i fråga om livsmedel som färdigförpackas inom landet och den som först salu-håller livsmedlet inom landet i fräga om annat Uvsmedel.

Livsmedel får icke märkas av an­nan utan medgivande av den som en­ligt första stycket är ansvarig för märkningen och den vars namn eUer fuma anges genom märkningen.


Ansvaret för att livsmedel märks enligt de föreskrifter som meddelas med stöd av 13 § åvilar förpackaren i fråga om livsmedel som färdigför­packas inom landet och den som först saluhålier livsmedlet inom lan­det i fråga om annat livsmedel.

Livsmedel får inte märkas av någon annan utan medgivande av den som enligt första stycket är an­svarig for märkningen och den vars namn eUer furoa anges genom märk­ningen.


16 §


som meddelas med stöd av 13 §.

I fråga om förbud mot saluhåUande gäller dessutom vad som följer av 10 ochll§§.

Livsmedel får ej saluhållas, om det

1.   kan antagas vara otjänligt tUl
människoföda,

2.  tiUförts livsmedelstillsats i strid med 6 §,

3.  uppges hålla en livsmedels­standard som föreskrivits enligt 7 § men icke motsvarar standarden,

4.  ej är märkt enligt 13 §.


Livsmedel får inte saluhållas, om det

1.  kan antas vara otjänligt tiU män­niskoföda,

2.  tiUförts livsmedelstUlsats i strid med 6 §,

3.  uppges håUa en Uvsmedelsstan-dard som föreskrivits enligt 7 § men inte motsvarar standarden,

4. inte är märkt enligt föreskrif ter


73


 


Nuvarande lydelse

Livsmedel får ej utan tillstånd av myndighet som regeringen bestäm­mer saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kost på grund av ålder, sjukdom eller annat förhål­lande.

TUlstånd enligtförsta stycket kan förenas med vUlkor.


Föreslagen lydelse

20 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter och uppställa villkor för saluhållande av Uvsmedel för sär­skilda näringsändamål.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


30 §

TUl böter eUer fängelse i högst ett år döms, om inte gämingen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet


1.  bryter mot 6, 8, 14 §§ eller 16 § 1-3, 17-20 §§,2\ § första stycket eller 23 §,

2.  bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, \2 %, 16 § 4, 21 § andra stycket, 22 § tredje styck­et, 28 § andra stycket eller 29 §,

3.  vid märkning enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § läm­nar oriktiga uppgifter.

1. bryter mot 6, 8, 14,16-20 §§, 21 § första stycket eller 23 §,

2.  bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 9 eUer 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § ttedje stycket, 28 § andra stycket eller 29 §,

3.  vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga upp­gifter,

4.   åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 § eller 20 § andra
stycket.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentin­ttesset uppsåtiigen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt särt, döms tUl fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 26 § första stycket andra punkten, döms tiU böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med Sttaff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggling.


Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.


74


 


2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder

Härigenom föreskrivs an 2-6,12, 15, 17 och 19 §§ lagen (1985:295) om fcxler skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse

Lagen gäUer foder cxh fcxlertUlsat­ser avsedda för hästar, renar, nöt-kreatur, svin, fdr, getter, kaniner, fjä­derfä, pälsdjur, hundar, katter och odlad fisk.

Lagen gäller inte hanteringen i en­skilda hem av foder avsett för hun­dar, katter eller kaniner, vilka hålls som sällskapsdjur.


2§


Föreslagen lydelse

Lagen gäller fcxler och fodertill­satser avsedda för husdjur och andra djur än husdjur, om de hålls i fången­skap.

Lagen gäUer inte hanteringen i en­skilda hem av foder avsett for säll­skapsdjur.


3§ Fcxler får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det

1. är skadligt eUer annars otjäiUigt for djuret,


2.  gör livsmedel från djur som ut­fodrats med fodret skadligt eller otjänUgt som människoföda, eller

3.  vid hanteringen medför hälso­risker för människor.


2.  gör Uvsmedel från djur som ut­fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda,

3.  vid hanteringen medför hälso­risker för människor, eller

4.  har skadlig inverkan på miljön.


3a§i


Som foder tUl andra djur än päls­djur får inte användas fodermjöl eUer annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur.


Som fcxler tUl andra djur än päls­djur får inte användas hela eller delar av självdöda djur eller sjuklig t för­ändrade delar av slaktade djur. Det­samma gäller fodermjöl eller annan vara som framställts av självdöda djur eUer av sjukligt förändrade delar av slaktade djur.

Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.

Om det finns särskilda skäl, får JordbnUcsverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djur­parker och lUcnande anläggmngar.


 


1 Senaste lydelse 1988:537.


75


 


Nuvarande lydelse

Antibiotika och andra kemotera­peutiska medel får tiUsättas fcxler en­dast för art förebygga. Undra eller bo­ta sjukdom eller sjukdomssymptom.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela foreskrifter eUer uppstäl­la villkor för användningen av foder som innehåller medel som avses i första stycket.


Föreslagen lydelse 4 §2

Antibiotika eller kemoterapeu­tiska medel får tiUsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eUer sjukdomssymptom.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter eUer uppstäl­la villkor för importen, tUlverkning­en, försäljningen, användningen el­ler hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


5 §3


Som fodertillsats får användas en­dast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigan­de, av Jordbmksverket. Ett godkän­nande får förenas med villkor.


Som fodertiUsats får användas en­dast sådana varor eller ämnen som tillåts enligt avtalet om Europeiska samarbetsområdet och som förteck­nas i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbmksverket


6 §4


Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande. Jordbruksverket får föreskriva att den som yrkesmäs­sigt för försäljning importerar, tiUver­kar eller föipackar fcxler eller foder­tiUsatser skall

1.  göra anmälan om sin verksam­het tiU Jordbruksverket,

2.  föra sädana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försälj­ning eller annat förfogande som be­hövs för konttoU av att denna lag el­ler med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,

3.    lämna uppgifter om varan i
samband med överlåtelse genom
märkning eUer på annat sätt


Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva att den som importe­rar, tillverkar, eller förpackar fcxler eUer fodertiUsatser som skall släppas ut på marknaden skall

1.  göra anmälan om sin verksam­het tiU Jordbruksverket,

2.  föra sådana anteckningar över läger, tillverkning, inköp och försälj­ning eller annat förfogande som be­hövs för konttoU av att derma lag el­ler med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,

3.    lämna uppgifter om varan i
samband med överlåtelse genom
märkning eller på annat sätt och hur
dessa uppgifter skall vara utfor­
made.


 


2        Senaste lydelse 1991:400.

3        Senaste lydelse 1991:400.
" Senaste lydelse 1991:400.


76


 


Nuvarande lydelse

Jordbmksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före­skrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om till­synsmyndighet gälla även länssty­relsen.


Föreslagen lydelse

12 §5

Jordbmksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före­skrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn mom länet. Jordbruksverket får ock­så överlåta åt annan myndighet än länsstyrelse att utöva tillsyn. Om överlåtelse av tillsyn sker, skall vad som sägs om tiUsynsmyncUghet i la­gen gäUa även den myndighet till vil­ken överlåtelse skett.


Prop. 1992/93:119 Bilaga I


15 §


TiUsynsmyndigheten fär ta hand om foder cxh fodertillsatser som up­penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a § första stycket eller 9-11 §. TillsynsmyncUg­heten får vidare ta hand om foder cxh fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbu-

Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder cxh fodertUlsatser som up­penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §. Till­synsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertiUsatser som av­ses med ett föreläggande eller ert för­bud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbudet inte efterkoms.

det inte efterkoms. Har ett foder eUer en fodertUlsats tagits om hand, får ägaren under tiUsyns-myncUghetens konttoll göra varan duglig till utfodring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tiUsyns-myndighetens försorg på ägarens bekostnad.

17 § TUl böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.   bryter mot 4 § första stycket, 5         1. bryter mot 3 a§ första stycket,
eUer 9-11 §,
                        4 § första stycket, 5 eller 9-11 §,

2.  bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket el­ler 6 §.

3.  åsidosätter förbud eller villkor  3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 § and-       som meddelats med stöd av 4 § and­ra stycket, 5 eller 8 §, eller        ra stycket eller 8 §, eller

4.  underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första stycket andra me­ningen.

I ringa faU skall inte dömas riU ansvar.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte tiU an­svar enligt derma lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbu­det


5 Senaste lydelse 1991:401.


77


 


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Ansvar enUgt första stycket mttäder inte om ansvar för gämingen kan ådö­mas enUgt brottsbalken eUer enUgt lagen (1960:418) om sttf för vamsmugg­ling.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


19 §6


Beslut av Jordbmksverket i ären­de som avses i 13 § första stycket, 14 eUer 15 § får överklagas hos kam­martätten. Föreskrifter om överkla­gande av beslut av Jordbruksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 4-6 cxh 8 §§ meddelas av regering­en.

Länsstyrelsens beslut får överkla­gas hos Jordbmksverket. Jordbmks­verkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammartätten.


Beslut av Jordbmksverket i ären­de som avses i3 a § tredje stycket, 13 § första stycket, 14 eller 15 § fär överklagas hos kammartätten. Före­skrifter om överklagande av beslut av Jordbmksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 4, 6 cxh 8 §§ meddelas av regeringen.

Beslut av länsstyrelsen eller av an­nan myndighet till vilken Jordbruks­verket överlåtit att utöva tillsyn fär överklagas hos Jordbruksverket. Jordbmksverkets beslut i ett sädant ärende får överklagas hos kammar­rätten.


 


Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 1991:401.


78


 


3. Förslag till

Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298)

dels att 4 cxh 6 §§ skaU upphöra att gäUa,

dels att 1-3, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1§2

I denna lag förstås med

1. utsäde, dels frö som är avsett tiU utsäde med undantag av skogsfrö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis).


2. statsplombering av utsäde, för­valtningsuppgift som innebär kvali­tetskontroll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde cxh ut­färdande av bevis därom.


2. certifiering av utsäde, förvalt­ningsuppgift som innebär kvaUtets­konttoU av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfär­dande av bevis om detta.


2 §3


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om stats­plombering av utsädet har skett.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skaU gälla för statsplombering.


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om au utsäde av visst slag får släppas ut på marknaden en­dast om certifiering av utsädet har skett.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla for certifiering.


3 §4


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs för att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).

För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestäm­mer tUlttäde tUl lokcd eller annat


Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skaU certifieras får släp­pas ut på marknaden endast om utsä­det är försett med eller åtföljs av upp»-gifter som behövs för att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).

För tillsyn av att föreskrifterna om certifiering och kvalitetsdeklara­tion följs har myndighet som rege­ringen bestämmer rätt an få tiUttäde


 


' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:298.

2          Senaste lyddse 1979:298.

3          Senaste lydelse 1979:298.
" Senaste lydelse 1979:298.


79


 


Nuvarande lydelse

utrymme och får där ta prov. Myn­digheten har rätt att på begäran få de upplysningar cxh handUngar som be­hövs för tillsynen.

Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för tillsynen.


Föreslagen lydelse

tiU lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar cxh handlingar som behövs för till­synen.

Polismyndigheten skall på begä­ran lärrma den hjälp som behövs vid tillsynen.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


7 §5


Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med orik­tig uppgifi och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift un­dandras döms tiU böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.

Den som till utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eUer sort döms tiU böter, om inte gär­ningen är belagd med straff enligt första stycket.

1 ringa fall döms inte till ansvar enligtförsta eller andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brotts­balken får påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådö­mas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem dr från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligtförsta styck­et första meningen.


Den som till utsädeskontrollen uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort döms tUl böter.

I ringa fall döms inte tUl ansvar.


8§fi


Den som uppsåtUgen eUer av oakt­samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § första stycket dömes till böter, om ej gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggUng.


Den som uppsåtiigen eUer av oakt­samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § första stycket döms till böter, om inte gämingen är be­lagd med Sttaff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.


 


5 Senaste lydelse 1985:113.

Ändringen innebär bl.a. an första, fjärde och femte styckena upphävs.

sSenaste lydelse 1979:298.

Ändringen mnebär bl.a. att sista stycket upphävs.


80


 


Nuvarande lydelse

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat

Har någon gjort sig skyldig till brott enligtförsta stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlings­avgift som har undandragits genom brottet och ersätta tillsynsmyndig­heten kostnader för undersökning av taget prov.


Föreslagen tydelse

Vara som varit föremål for brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat


Prop. 1992/93:119 Bilaga 1


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119


4. Förslag till                                                 Prop. 1992/93:119

Bilaga I Lag om provtagning på djur

Härigenom föreskrivs följande.

1  § Denna lag avser kartläggning cxh konttoll av smittsamma djursjuk­domar.

2  § För att kartlägga frihet från smittsamma djursjukdomar fär Statens jordbruksverk efter samråd med Statens veterinärmecUcinska anstalt före­skriva eUer besluta om provtagning eUer undersökning enligt denna lag.

3  § Provtagning eller undersökning enligt 2 § får utföras av veterinär el­ler annan person som Jordbruksverket bestämmer på

 

1.  husdjur,

2.  andra djur än husdjur om de hålls i fångenskap,

3.  döda djurkroppar,

4.  mjölk som levereras tiU mejeri.

Provtagningen eUer undersöknmgen får utföras utan samtycke av den som äger djuret, djurkroppen eUer mjölken eller annan rättsinnehavare.

Provtagningen eller undersökningen skall genomföras på ett sätt som inte innebär olägenhet för rättsinnehavaren.

4  § Jordbruksverket får överiåta åt Statens veterinärmecUcinska anstalt att besluta om provtagning eller undersökning enUgt denna lag.

5  § För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som ut­för provtagningen eUer imdersökningen rätt att få tillträde tUl områden, anlägg­ningar, byggnader, lokaler cxh andra utrymmen där djur hålls eller där djur­kroppar eller mjölk förvaras.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs för att provtagningen eUer undersökningen skall kunna genomföras.

6    § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om provtagning eUer undersökning enligt denna lag.

Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.

82


 


Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:14) Mindre    PoP- 1992/93:119

kadmium i handelsgödsel, avgivet av utredningen för       Bilaga 2

införande av miljöavgift på kadmium i handelsgödsel

Mitt uppdrag

Större mängder kadmium i mUjön kan orsaka många olika stömmgar på det le­vande. Kadmium ansamlas i njurarna och kan även ge genetiska skador. Kad­mium är ett grundämne och bryts därför aldrig ned. Nästan hela vårt kadmiumintag kommer med maten. Där svarar vegetabilier (bröd, rotfrukter, grönsaker etc.) för cUrka tre fjärdedelar. Huvuddelen av intaget är därför direkt beroende av hur mycket kadmium grödoma tar upp ur åkermarken.

Regeringen beslutade därför den 22 juni 1991 att tillkalla en särskild utre­dare med uppgift att utteda fömtsättningama för att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel.

Uppdraget innebär au utreda behov, möjligheter och konsekvenser av au när nuvarande prisregleringssystem inom jordbmksområdet upphör, införa ett avgiftssystem för kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör enUgt direktiven sättas så att den styr mot en kadmiumhalt som är mindre än 5 g/ton. Ett avgiftssystem skall kombineras med en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel eu s.k. gränsvärde.

Ändrade förutsättningar påverkar uppdraget

Valet av medel för att nå det långsUctiga målet är inte givet. Sedan mUjöavgifts-uttedningen (MIA) ijuni 1990 lade fram sirt slutbetänkande (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön - Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel, där MIA bl.a. angav riktUnjer för det fortsarta arbetet med att infora en mUjöavgift pä kadmium i handelsgödsel har fömtsättningama för art genom en avgift ned­bringa kadmiumhaltema i handelsgödsel i flera avseenden förändrats. Det gäller specieUt på kort sUct:

-   Hydro Supra AB har beslutat att lägga ned den enda svenska fabriken för tillverkning av fosforgödsel.

-   Sverige har officieUt sökt medlemskap i EG.

-   Ert preUminärt EES-avtal har framförhandlats - som innehåUer särskUda möjligheter och begränsningar vad gäller begränsning av kadmiumhalten i handelsgödsel.

-   Flera EFTA-stater har redan bestämt - och notifierat - gränsvärden för kadmium i handelsgödsel.

Riskerna för negativa hälsoeffekter kan uppstå vid lägre kadmiumintag

Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne. En uppdatering av forsk­ningsläget bettäffande kadmium i födan ger vid handen art den aktueUa svens­ka nivån inte innebär någon akut risk för folkhälsan. Samtidigt pekar färska

83


 


studier på att negativa hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än man tidigare   Prop. 1992/93:119
haft anledning att räkna med.
                                         Bilaga 2

Trots att Sverige jämfört med många andra länder ligger väl till när det gäller kadmiumhalten i åkermark, börjar det dagliga intaget av kadmium när­ma sig dessa senare risknivåer. Det fmns aUtså anledning att redan nu vidta åt­gärder för att ininska och efter hand upphöra med den pågående uppbyggna­den av kadmiumhaltema i svensk åkermark. Slutmålet måste vara att få ned kachniumhaltema i marken till garanterat ofarliga nivåer. Här spelar fömtom handelsgödsel ocksä andra kadmiumkällor en viktig roU.

Enighet råder om lägre kadmiumhalter.

Det intemationeUa arbetet med att aweckla användningen av hälso- och miljö­farUga ämnen har nu kommit in i ett intensivare skede. Det råder enighet om att användningen av kadmium på sUct bör upphöra.

IntemationeU samordning är en viktig del i derta arbete. Det är därför ange­läget att cUiva frågan om möjlighetema att begränsa och på sikt avveckla bl.a. kadmium i fosforgödselmedel.

I olika intemationella organisationer såsom FN, OECD, PARCOM, EG och Nordiska rådet har initiativ tagits för att nå enighet om lägre kadmium­halter. Även flera enskUda länder har vidtagit eller kommer att vidta åtgärder i syfte att minska kadmiumhalten i fosforgödsel. Möjlighetema till ett bäde breddat och fördjupat intemationellt samarbete när det gäller att nedbringa kachniumhaltema i fosforgödsel är därför erUigt min bedömning goda.

Styreffekten av en avgift kan ifrågasättas

Även om mitt uppdrag i första hand varit att utforma en avgift på kadmium i handelsgödsel som styrmedel medför de ändrade omvärldsförhällandena att jag för närvarande måste ifrågasätta ändamålsenUgheten i en unUc svensk av­gift.

Sverige är en relativt liten marknad för handelsgödsel, i ett europeiskt perspektiv t.o.m. mycket liten. Vi kan därför knappast vänta oss att utländska tUlverkare skaU vidta särskilda cxh kosmadskrävande åtgäixler för att tUlgodo­se våra önskemål om kadmiumfattigare handelsgödsel. Genom att Hydro Sup­ras fabrik i Landskoma läggs ned bortfaller cxkså möjligheten att via svensk indusni få tUl stånd ett utbud av renare handelsgödsel.

Gränsvärden införs från den 1 december 1992

Det faktum att ett antal EFTA-länder (Finland, Norge cxh Schweiz) redan dek­larerat sin avsUct att införa gränsvärden under det närmaste året gör det enligt min mening naturUgt art Sverige - på kort sikt - väljer samma styrmedel cxh

84


 


ambitionsnivå. På det viset står vi starkare gentemot såväl leverantörema av   Prop. 1992/93:119
gödselmedel som i en framtida förhancUing med EG.
            Bilaga 2

Mitt förslag innebär att två gränsvärden införs for svensk del

-   ett på 50 g Cd/ton fosfor NPK- och NP-gödselmedel

-   ett pä 1(X) gram avsett för P- och PK-gödselmedel.

Det dubbla gränsvärdet motiveras av behovet att särbehancUa P- cxh PK-göd­selmedel, vars normalt högre kadmiumhalter annars skulle riskera att ute­stänga dem från marknaden. I det svenska jordbruket behövs dessa gödselmedel för att kunna tiUgcxiose behovet av växtnäring på ett rationellt säu.

Gränsvärdena bör införas från I december 1992. En gradvis skärpning över några år ned till den föreslagna nivån hade varit att föredra, men jag har bedömt att EES-avtalet inte medger det

En mUjöavgift på kadmium i handelsgödsel införs tidigast från den 1 juli 1995

1 enlighet med cUrektiven lägger jag också fram ett altemativ med en avgift som styrmedel. Avgiften har lagts på en nivå - 30 kr/g Cd - som kan tänkas göra renmg av fosforsyra från kadmium intressant, men den är inte så hög att en utebliven styreffekt (rening) skulle behöva bli en allvarlig belastning för det svenska jordbmket eUer för konsumentema. För att inte riskera dumpning på den svenska marknaden av "smutsiga" gödselmedelspartier bör avgiften kombineras med ett gränsvärde pä t.ex. högst 150 g Cd/ton fosfor.

Även om jag valt att förorda ett gränsvärde framför en avgift anserjag det väl befogat au om några år när EFTA-ländemas särbestämmelser om kadmi­um enligt EES-avtalet skaU omförhancUas år 1995 eUer i samband med ett hi­ttade i EG ånyo pröva möjligheten att använda en avgift för att få ned kadmi­umhaltema i gödsehnedel tiU lägre nivåer än vad som är möjligt med gränsvär­den. Om en avgift skall bli meningsfull krävs att andra länder delar vår strä­van att i stort sett eliminera tUlförseln av kadmium tUl åkermark via handelsgöd­sel. För att uppnå en intemationell enighet for att reducera kadmiumtiUförseln anserjag det väsentligt med svenska ansträngningar på detta område.

Marknaden bör ta sitt ansvar

StatUga regleringar och ekonomiska styrmedel är emellertid inte tilhäckliga för au uppnå lägre kadmiumhalter i handelsgödsel. Skall vi lyckas au hålla nere människans intag av kadmium via livsmedel på ofarUga nivåer måste också jordbmket lUcsom gödselmedels- och Uvsmedelsbranschema hjälpa till med att stäUa krav, informera, producera och marknadsföra rena gödsel­medel.

85


 


Jordbruksverket blir ansvarig övervaknings- och kontrollmyndighet         Prop. 1992/93:119

EnUgt direktiven skall avgiften tas ut av tillverkare och importörer av handels- 

gödsel cxh baseras pä ärUga deklarationer av de kadmiummängder som de le­vererat tiU den svenska marknaden. Redan i dag har jordbmksverket eu sys­tem för uppbörd av miljöavgifter och prisregleringsavgifter på handelsgödsel som även bör kunna användas för uppbörd av miljöavgifter på kadmium cxh/eller övervakning och konttoll av ett gränsvärde.

Mot bakgmnd av att sektorsansvaret för miljöfrågoma har lagts fast cxh att det därmed ankommer på jordbruksverket art verka för att jordbmket bedrivs med hänsynstagande tiU intresset av art vårda bl.a. miljön är det enligt min me­ning namriigt art jordbmksverket, även efter det att prisregleringsavgiftema avvecklats, blir ansvarig uppbördsmyncUghet för miljöavgifter på bl.a. han­delsgödsel. Härigenom kan ett gränsvärde cxkså i framtiden kopplas tUl göd­selmedelsavgiften cxh det nu gällande deklarationssystemet

Verkets nuvarande mtiner for uppbörd kan också användas om en avgift införs vid en senare tidpunkt. Jordbmksverket besitter den kunskap m.m. som behövs för au rätt kunna bedöma cxh avgöra såväl konsekvenser som ef­fekter av både ett gränsvärde cxh en avgift

86


 


De remitterade lagförslagen   Prop. 1992/93:119
1. Förslag till
                                                               Bilaga 3

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs i fråga om Uvsmedelslagen (1971:511)'

dels att 14 och 18 §§ skall upphöra att gälla,

dels au 1, 13, 16, 20 och 30 §§ skall ha följande lydelse.


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

1 denna lag förstås med

1. livsmedel, matvara, dryckes­vara, njutningsmedel eller annan va­ra som är avsedd att förtäras av män­niskor med undantag av vara pä vU­ken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig,

1. livsmedel, matvara, dryckes­vara, njutningsmedel eUer annan va­ra som är avsedd att förtäras av män­niskor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning,

2.  livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett art tillföras livsme­del för att förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är av­sedd au tillföras livsmedel för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eUer åstadkomma annan bestämd egenskap hos Uvsmedlet, om berikningsmecUet, varan eller ämnet ej är Uvsmedelsråvara,


3.  främmande ämne, annat ämne
än livsmedelstillsats som, om det in­
går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk
eller förändra livsmedlets normala
sammansättning eller beskaffenhet i
övrigt,

4.  färdigförpackat livsmedel, livs­
medel som utan omedelbart samband
med överlämnande tiU konsumem in-
nesluths i förpackning, avsedd att
brytas först av konsumenten.


3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det in­går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt


13§


Färdigförpackat Uvsmedel som saluhålles skall vara tydligt och otve­tydigt märkt medföljande uppgifter,

1.  livsmedlets slag,

2.  livsmedlets sammansättning,

3.  livsmedlets nettovikt eller net­tovolym vid förpackningstillfället,

4.  anvisning hur livsmedlet skaU förvaras, om förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,

5.  beräknad hållbarhetstid, om denna är begränsad.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om märkning av livsmedel.


 


Lagen omttyckt 1989:461.


87


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                    Prop. 1992/93:119

Bilaga 3

6. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet elter firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,

7. sådana uppgifier i övrigt av be­tydelse för konsumenterna som före­skrives av regeringen eller myndig­het som regeringen bestämmer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första stycket 1-6.

Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer kan föreskri­va märkning enligt första stycket av annat livsmedel än färdigförpackat.

16 §

Livsmedel fär ej saluhållas, om Livsmedel får inte saluhåUas, om

det                                                                                        det

1.  kan antagas vara otjänligt till 1. kan antas vara otjänligt rill män-människoföda,    niskoföda,

2.  tillförts livsmedelstillsats i strid                              med 6 §,

3.  uppges hälla en livsmedelsstan- 3. uppges hålla en livsmedelsstan­dard som föreskrivits enligt 7 § men dard som föreskrivits enligt 7 § men icke motsvarar standarden,            inte motsvarar standarden,

4.  ej är märkt enligt 13 §.      4. inte är märkt enligt föreskrifter

som meddelas enligt stöd av 13 §.

5. märkts med uppgift om hållbar­hetstid och denna tid löpt ut.

I fräga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10 och 11 §§.

20 §

Livsmedel får ej utan tittstånd av Regeringen eller den myndighet

myndighet som regeringen bestäm-     som regeringen bestämmer får med-

mer saluhållas under uppgift an det      dela föreskrifter om saluhållande av

är särskilt lämpat för människor  livsmedel för särskilda näringsända-

med behov av särskild kost på grund    mål och om natiwliga mineralvatten,
av ålder, sjukdom eller annat förliåll-
ande.

TiUstånd enhgt första stycket kan förenas med villkor.

30 §

TUl böter eller fängelse i högst ert år döms, om inte gämingen är ringa, den som med uppsåt eUer av oaktsamhet


 


Föreslagen tydelse

1.  bryter mot 6, 8, 16, 77 eller 19 §, 21 § första stycket eller 23 §,

2.  bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 20 §. 21 § andra stycket, 22 § ttedje styck­et, 28 § andra stycket eller 29 §,

3.  vid märkning enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § läm­nar oriktiga uppgifter,

4.  åsidosätter villkor som med­delats med stöd av 6 §.

Nuvarande lydelse

1.  bryter mot 6, 8, 14, 16-20 §§, 21 § första stycket eller 23 §,

2.  bryter mot föreskrift som med­delats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § ttedje stycket, 28 § andra stycket eUer 29 §,

3.  vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga upp­gifter,

4.  åsidosätter villkor som med­delats med stöd av 6 § eller 20 § andra stycket.

Om förplUctelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentinttes­set uppsåtiigen åsidosatts i större oinfattning eller annars pä ett allvarligt sätt, döms tiU fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter en­ligt 26 § första stycket andra punkten, döms tiU böter.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggling.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


 


Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119


89


2. Förslag till                                                 Prop. 1992/93:119

Bilaga 3 Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder

Härigenom föreskrivs au 1-6, 12, 15, 17 och 19 §§ lagen (1985:295) om foder skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

I denna lag avses med

foder: vaia, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfod­ring av djur,

fodertiUsats: dels berikningsmedel som är avsett att tillföras foder för att förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att tUl­föras foder för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos fodret

Med foder eller fodertiUsats avses         Med foder eller fodertiUsats avses

dock inte vara på vilken läkemedels-     dcxk inte vara på viUcen läkemedels­förordningen (1962:701) skall tilläm-      tagen (1992:859) skall rillämpas pas.

Lagen gäller foder och fodertill-  Lagen gäller foder och fodertill­
satser avsedda för hästar, renar, nöt-
      satser avsedda för husdjur och andra
kreatur, svin, får, getter, kaniner, fjä-
      djur än husdjur, om de hålls ifången-
derfä, pälsdjur, hundar, katter och
skåp.
odlad fisk.

Lagen gäller inte hanteringen i en-  Lagen gäller inte hanteringen i en­
skilda hem av foder avsett för hun-
skilda hem av foder avsett for säll-
dar, katter elter kaniner, vilka hålls
  skapsdjur.
som sällskapsdjur.

3§

Foder får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det

1.  är skacUigt eller annars otjänligt för djuret,

2.  gör Uvsmedel från djur som ut-    2. gör livsmedel frän djur som ut­fodrats med fodret skadligt eller fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människofcxla, eller          otjänligt som människoföda,

3.  vid hanteringen medför hälso-  3. vid hanteringen medför hälso­risker för människor.                             risker för människor, eller

4. har skadlig inverkan på miljön.

3a§i

Som fcxler till andra djur än päls-          Som fcxler till andra djur än päls-

djur får inte användas fodermjöl eller     djur får inte användas heta  eller

• Senaste lydelse 1988:537.

90


 


Nuvarande lydelse

annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur.


Förestagen tydelse

delar av djur som självdött eller som avlivats eller sjukUgt förändrade de­lar av slaktade djur. Detsamma gäller fodermjöl eller annan vara som fram­stäUts av sådana djur eller djurdelar.

Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.

Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djur­parker och liknande anläggningar.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


 


Antibiotika och andra kemotera­peutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjiUcdom eller sjukdomssymp­tom.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter eller upp­ställa villkor för användningen av foder som innehåller medel som av­ses i första stycket.


4 §2

AnribiotUca eller kemoterapeutis­ka medel får tillsättas foder endast för att förebygga, påvisa, lindra eUer bota sjukdom eller sjukdomssymp­tom elter i annat likartat syfte.

Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande. Jordbruksverket fär meddela föreskrifter om impor­ten, tillverkningen, försäljningen, an­vändningen eller hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket


5 §3


Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eUer, efter regeringens bemyndigan­de, av Jordbmksverket. Ett godkän­nande får förenas med villkor.


Som fodertUlsats får användas en­dast sådana varor eller ämnen som tillåts enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som förtecknas i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jord­bmksverket


6 §4


Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva att den som yrkesmäs­sigt för försälj ning importerar, tUl-


Regeringen eller, efter regering­ens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva art den som unporte-rar, tiUverkar, eller förpackar foder


 


2        Senasie lydelse 1991:400.

3        Senaste lydelse 1991:400.
t Senaste lydelse 1991:400.


91


 


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

verkar eller förpackar foder eller fcxlertUlsatser skall

eller fodertiUsatser som skall släppas ut på marknaden skaU

1.  göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket,

2.  föra sådana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning el­ler annat förfogande som behövs for konttoll av att denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,

3.  lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eller pä annat sätt

Med stöd av bemyndigandet iförsta stycket får föreskrivas hur uppgifter som avses i första srycket 3 skall vara utformade.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


 


Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna kig cxh med stöd av lagen meddelade före­skrifter. JordbnUcsverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om till­synsmyndighet gälla även länssty­relsen.


12 §5

Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade före­skrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Jordbruksverket får ock­så överlåta åt andra myndigheter än länsstyrelsen att utöva tUlsyn. Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tiUsynsmyncUghet i lagen gälla även den myndighet till vilken tillsyn överlåtits.


15 §


det inte följs. Har ett foder eller en fodertUlsats tagits om hand, får ägaren under tillsyns­myndighetens konttoll göra varan duglig till utfcxiring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tiUsyns-myndighetens försorg på ägarens bekostnacL

17 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet


Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertUlsatser som up­penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §. Till­synsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som av­ses med ert föreläggande eller ert för­bud enligt 14 §, om föreläggandet el­ler förbudet inte efterkoms.


Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertillsatser som up­penbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a § första stycket eller 9-11 §. TillsynsmyncUg­heten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbu-


 


5 Senaste lydelse 1991:401


92


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse               Prop. 1992/93:119

Bilaga 3

1.   bryter mot 4 § första stycket, 5         1. biyter mot 3 a § första stycket,
eller 9-11 §,                                          4 § första stycket, 5 eller 9-11 §,

2.  bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eUer 6 §.

3.  åsidosätter förbud eller villkor  3. äsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 § and- som meddelats med stöd av 4 § and­ra stycket, 5 eller 8 §, eUer                     ra stycket eller 8 §, eller

4.  underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första stycket andra me­ningen.

I ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte tiU an­svar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbu­det.

Ansvar enligt första stycket inttäder inte om ansvar for gämingen kan ådö­mas enUgt brottsbaUcen eUer enUgt lagen (1960:418) om sttaff for vamsmugg­ling.

19 §6

Beslut av Jordbmksverket i aren- Beslut av Jordbmksverket i ären-

de som avses i 13 § första stycket, de som avses i 3 a § tredje stycket,
14 eUer 15 § fär överklagas hos kam- 13 § första stycket, 14 eller 15 § får
martätten. Föreskrifter om överklä- överklagas hos kammartätten. Före-
gande av beslut av Jordbmksverket skrifter om överklagande av beslut
med stöd av ett bemyndigande enligt av Jordbmksverket med stöd av ett
4-6 cxh 8 §§ meddelas av regering- bemyndigande enligt 4, 6 och 8 §§
en.
                                     meddelas av regeringen.

Länsstyrelsens beslut får överklä-         Beslut av länsstyrelsen eller av an-

gas hos Jordbmksverket. Jordbmks- nan myndighet till vilken Jordbruks­
verkets beslut i ett sådant ärende får verket överlåtit att utöva tillsyn får
överklagas hos kammanätten.
överklagas hos Jordbruksverket.

Jordbmksverkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammar­rätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 1991:401.

93


 


3. Förslag till

Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)

Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298)1

dels att 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 1-4, 7 cxh 8 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1§2

1 denna lag forstås med

1. utsäde, dels frö som är avsett tiU utsäde med undantag av skogsfrö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis).


2. statsplombering av utsäde, för­valtningsuppgift som innebär kvaU­tetskonttoU av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och ut­färdande av bevis därom.


2. certifiering crv utsäde, förvalt­ningsuppgift som innebär kvaUtets­konttoU av utsäde,försegling av för-packnmg med utsäde och utfärdande av bevis om detta.


2 §3


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om stats­plombering av utsädet har skett

Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skaU gälla för statsplombering.


Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får släppas ut på marknaden en­dast om certifiering av utsädet har sken.

Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gäUa for certifiering.


3 §4


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs for att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).

För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestäm­mer tUlttäde tiU lokal eller annat ut-


Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall certifieras får släppas ut på marknaden endast om utsädet är förseu med eller åtföljs av uppgifter som behövs for att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).

För tillsyn av att föreskriftema om certifiering och kvaUtetsdeklara­tion följs har myndighet som rege­ringen bestämmer rätt att få tiUttäde


 


> Senaste lydelse av lagens mbrik 1979:298.

2        Senaste lydelse 1979:298.

3        Senaste lydelse 1979:298.

4        Senaste lydelse 1979:298.


94


 


Nuvarande lydelse

rymme och/dr där ta prov. Myndig­heten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tUlsynen.

Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för tillsynen.


Föreslagen lydelse

tiU lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar cxh handlingar som behövs för till­synen.

Polismyndigheten skall på begä­ran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


4§


Skall statsplombering av utsäde ske enligt 2 §, är den som begär plomberingen skyldig att erlägga av­gift (växtförädlingsavgift) med be­lopp som fastställes av regeringen el­ler myndighet som regeringen be­stämmer.

För utsäde av sort som har regi­strerats enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) uttages växtförädlings­avgift endast om sortinnehavaren till beskattningsmyndighet som avses i 6 § avger förklaring på heder och samvete att han ej avser att uppbära ersättningför annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift vid utförsel eller om återbetalning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan re­gistrering av sorten har skett enligt växtförädlarrättslagen.


Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före­skriva att den som yrkesmässigt för­packar eller bedriver handel med köksväxtutsäde skall göra anmälan om sin verksamhet till Statens ut­sädeskontroU.


 


7 §5

Den som till Utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med orik­tig uppgift och därigenom föranleder fara för au växtförädlingsavgift un­dandras döms till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.

5.Senaste lydelse 1985:113.

Ändringen innebär bl.a. att första, fjärde och femte styckena upphävs.


95


 


Nuvarande lydelse

Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eUer sort döms riiU böter, om inte gär­ningen är belagd med straff enligt första stycket.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eUer andra stycket.

Utan hinder av 35 kap. 1 § brotts­balken får påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådö­mas, om den misstänkte häktats eller erhåUit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 § andra Stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligtförsta styck­et första meningen.


Föreslagen lydelse

Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om en varas slag eller sort döms tiU böter.

I ringa fall döms inte tUl ansvar.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


8 §6


Den som uppsåtiigen eUer av oakt­samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eUer 3 § första stycket dömes till böter, om ej gämingen är belagd med su-aff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggUng.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obiUigt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat

Har någon gjort sig skylcUg tUl brott enligt första stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlings­avgift som har undandragits genom brottet och ersäua tillsynsmyncUghe­ten kostnader för undersökning av taget prov.


Den som uppsåtUgen eUer av oakt­samhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § första stycket döms rill böter, om inte gämingen är be­lagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obiUigt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han ersätta tillsynsmyndigheten kosma­der för undersökning av taget prov.


 


Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Senaste lydelse 1979:298.

Ändringen iimebär bl.a. att sista stycket upphävs.


96


 


4. Förslag till                                                 Prop. 1992/93:119

Bilaga 3 Lag om provtagning på djur

Härigenom föreskrivs följande.

1  § Denna lag avser kartläggning och konttoll av smittsamma djursjukdomar samt kontroU av användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur.

2  § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller konttollera vis­sa snuttsamma djursjukdomar får regeringen eller, efter regeringens bemyn­digande. Statens jordbruksverk efter samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning enligt derma lag.

För att konttollera användningen av läkemedel cxh andra ämnen eller be­redningar med liknande verkan vid uppfödningen av djur fär regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Statens livsmedelsverk föreskriva eUer i det särskilda fallet besluta om provtagnmg eUer undersökning enligt denna lag.

3 § Provtagning eller undersökning enligt 2 § får utföras av veterinär eller
annan person som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jord­
bruksverket eUer Livsmedelsverket bestämmer på

1.  djur cxh djurkroppar,

2.  mjölk som levereras tiU mejeri,

3.  annat material som regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Jordbmksverket eller Livsmedelsverket föreskriver.

Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare eller annan rättsinnehavare och skall genomföras pä ett sätt som innebär så små olägenheter som möjligt för denne.

4 § Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om vad den som föder upp djur skall iaktta i fråga om

1.  skylcUghet att anmäla verksamheten tiU en myndighet cxh att föra anteck­ningar om verksamheten,

2.  skylcUghet att anmäla misstanke om djursjukdom tiU en veterinär, och

3.  krav pä hygien i djurhållningen.

Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer får vidare före­skriva eUer i ett enskilt faU besluta att djur får säljas tiU annat än slakt eUer flyt­tas från ett område tiU ett annat inom landet endast om djuren är fria från viss sjukdom.

5  § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt denna lag.

6  § För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som utför provtagningen eller undersökningen rätt att få tillttäde till områden, anlägg­ningar, byggnader, lokaler och andra uttymmen där djur hålls eller där djur­kroppar, mjölk eller annat material förvaras.

Djurägaren skaU tiUhandahåUa den hjälp som behövs för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomforas.

97


 


Prop. 1992/93:119

7   § Till böter döms den djurägare som inte fullgör skyldigheten enligt 6 §    Bilaga 3 andra stycket.

8   § Beslut i enskilda fall av Jordbmksverket eller Livsmedelsverket enligt denna lag får överklagas hos kammartätten.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

98


 


5.  Förslag till                                                              Prop. 1992/93:119

Bilaga 3 Lag om EEG-handelsgödsel

Härigenom föreskrivs följande.

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller marknadsföring av handelsgödsel under särskUd beteck­ning.

EEG - handelsgödsel

2 § Handelsgödsel som uppfyller särskilda villkor i fråga om innehåll, sam­mansättning, egenskaper, beteckning, förpackning cxh märkning får mark­nadsföras under beteckningen EEG-handelsgödsel.

ViUkoren anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eUer, efter rege­ringens bemyndigande, Jordbmksverket.

Anmälan m.m.

3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva att den som marknadsför handelsgödsel skall göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket.

Tillsyn

4  § Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och fo­reskrifter som meddelats med stöd av lagen. JordbnUcsverket får överlåta åt länsstyrelsen art utöva viss tiUsyn inom länet.

5  § För tUlsynen har en tillsynsmyndighet rart att få tillttäde tUl områden, lo­kaler och andra uttTmmen där handelsgödsel hanteras och där göra undersök­nmgar cxh ta prover. En tiUsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplys­ningar txh handlingar som behövs for tUlsynen.

PolismyncUgheten skaU på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsy­nen.

6 § En tUlsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som be­
hövs för att denna lag eller foreskrifter som meddelats med stöd av lagen skaU
efterlevas.

I beslut om föreläggande eUer förbud kan tUlsynsmyncUgheten sätta ut vite.

7 § Den som på Jordbruksverkets uppdrag utför provtagning cxh analyserar
prov av EEG-gödsehnedel skaU genomföra provtagningen cxh analysema en­
ligt de metcxler som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord­
bnUcsverket föreskriver.

99


 


Tillsynsavgifter                                                             Prop. 1992/93:119

8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket, får    Bilaga 3 föreskriva att särskUda avgifter får tas ut for konttoU som utövas enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Ansvar och överklagande

9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en
föreskrift som meddelats med stöd av 2 eUer 3 §.

1 ringa faU skall inte dömas riU ansvar.

Den som har överträtt ert vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inte tUl ansvar enligt denna lag för den gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med Sttaff i brottsbalken.

10      § Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 §
fär överklagas hos Jordbruksverket.

Beslut av Jordbmksverket i sådant ärende fär överklagas hos kammartät­ten.

Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.

100


 


6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs au 1 kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.


Prop. 1992/93:119 Bilaga 3


 


Nuvarande lydelse

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg-ttafUcskatt, växtförädUngsavgift, till­fällig förmögenhetsskatt cxh miljöav­gift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtra­fikskattelagen (1973:601), utsädes­lagen (1976:298) och lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhets­skatt för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstif­telser, vägtrafikskattelagen (1988: 327) samt lagen (1990:613) om mil­jöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.


Föreslagen lydelse

1 kap.2 §1

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg-ttafikskau, tillfällig förmögenhets­skatt och miljöavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för Uvförsäkringsbolag, understödsföre­ningar cxh pensionsstiftelser, vägtra­fikskattelagen (1988:327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift på ut­släpp av kväveoxider vid energipro­duktion.


 


Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1 Senaste lydelse 1991:702.


101


 


InnehåU                                                                      Prop. 1992/93:119

Proposition...........................................................    1

Propositionens huvudsakliga innehåU.........................    1

Propositionens lagförslag........................................    3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den I oktober 1992 ....     20

1     Ärendet och dess beredning............................... . 20

2     Livsmedel   ..................................................... . 21

 

2.1     EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen           21

2.2     Behovet av anpassning................................. . 23

2.3     EES-anpassning av livsmedelslagens märknings­bestämmelser             23

2.4     Marknadsföring av Uvsmedel   .......................   26

2.5     EES-anpassning av Uvsmedelslagens bestämmelser

om specialdestinerade livsmedel m.m...............   27

2.6 Behovet av föreskrifter under en övergångspericxl            29

3 Foder   .......................................................... . 30

3.1     EG:s bestämmelser cxh den svenska lagstiftningen           30

3.2     Behovet av ytterUgare anpassning   ............... . 31

3.3     Foder tiU vissa djurslag   .............................. . 33

3.4     Foder får inte ha skacUig mverkan på miljön......   35

3.5     Förtydligande av förbudet an använda självdöda

djur till foder   ............................................ . 35

3.6 Utökade möjligheter att meddela foreskrifter om fcxler

som mnehåUer antibiotika m.m....................... . 36

3.7 Bara fcxlertUlsatser som tiUåts enligt EES-avtalet får

användas................................................... . 37

3.8 Anpassning av terminologin samt uppgiftsskyldigheten

vid överlåtelse av foder   .............................   39

3.9 Jordbruksverket får överlåta tillsyn..................   40

4 Utsäde...........................................................   40

4.1     EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen           40

4.2     Behovet av anpassning.................................   41

4.3     EES-anpassning av terminologin på utsädesområdet         41

4.4     VäxtföräcUingsavgiften tas bort   .................. . 42

4.5     EES-anpassrung av reglema om export av utsäde             42

5 Lagstöd infors for provtagning pä djur   ................ . 43

5.1 Lagstöd införs for konttoll av hälsoläget bland djur

och användningen av läkemedel på djur............   43

5.2     Djur som kan bU föremål för provtagning   ........   46

5.3     Hälsoövervakning och vUlkor för livdjursförsäljning                       47

5.4     Kostnadema för provtagningen.......................   48

6 Handelsgödsel   ...............................................   48

6.1     EG:s bestämmelser...................................... . 48

6.2     Behovet av lagstiftning.................................   49

102


 


6.3     Utfortnnmgen av svenska regler   .................. 50    Prop. 1992/93:119

6.4     TiUsyn   .................................................... 51

6.5     Avgifter för konttollen av handelsgödsel........... 52

6.6     Införande av gränsvärde fÖr kadmium i handelsgödsel                  52

 

7     Ucraftträdande................................................ 54

8     Upprättade lagförslag........................................ 54

9     Special motivering   ......................................... 54

 

9.1     Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)   .. 54

9.2     Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder..... 56

9.3     Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)........ 58

9.4     Lag om provtagning på djur  ......................... 59

9.5     Lag om EEG-handelsgödsel  .......................... 61

 

10  Hemställan...................................................... 62

11  Beslut............................................................ 62

Utdrag ur Lagrådets protokoll den 2 november 1992... 63

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den 3 november 1992 . .  67

1     Anmälan av lagrådsyttrande............................... 67

2     Införlivande av EES-avtalets bestämmelserom vin och sprit               69

3     Fiske.............................................................. 70

4     Kostnadskonsekvenser....................................... 70

5     HemstäUan...................................................... 70

6     Beslut  ........................................................... 71

Bilaga 1 Promemorians lagförslag   .......................... 72

Bilaga 2 Sammanfatöiing av betänkandet (SOU 1992:14)            83

Bilaga 3 De remitterade förslagen............................ 87

103


 


gotab   42229, Slockholm 1992