Prop.
1992/93:106
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Mats Odell
Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad gäl-
ler tillgången till taxitjänster. Utbudet har ökat kraftigt, särskilt i storstadsre-
gionerna. Kundernas väntetid vid telefonbeställning av taxi har i allmänhet
minskat liksom också tiden för att få en bil framkörd. De befarade bristerna i
glesbygd synes i stort sett ha uteblivit, bl.a. till följd av de villkor beträffande
trafikutbud som ställs av kommuner och trafikhuvudmän vid upphandling av
bl.a. skolskjutsar och färdtjänst. Sett över hela landet synes man nu nått nå-
got av en balanspunkt i fråga om utbud och efterfrågan på taxitjänster, ut-
tryckt i form av antalet taxifordon i trafik.
Även prisnivån har på de orter där det finns en fungerande konkurrens
blivit gynnsam för konsumenterna. Effekterna av avregleringen är således
övervägande positiva. Beslutet om avregleringen ligger därför fast.
Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att med-
föra en del omställningsproblem för de tidigare etablerade taxiföretagen.
Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad
i detalj. Nytillkomna taxiägare har heller inte överlag varit vana vid de servi-
cekrav som bör ställas.
För att komma till rätta med en del missförhållanden inom taxinäringen
har regeringen vid sitt sammanträde den 10 december 1992 beslutat om föl-
jande åtgärder:
Krav på godkänt prov för taxiförare tas in i yrkestrafikförordningen. Yr-
keskunnandet skall dokumenteras med en legitimation som skall hållas väl
synlig för passageraren.
Den andra ändringen syftar till att få ett bättre samband mellan trafiktill- 1
1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 106
ståndet, tillståndshavaren, det fordon som anmäls samt den registrerings-
skylt som skall finnas om tillståndet avser taxitrafik.
Följande åtgärder föreslås i nu föreliggande proposition:
- Vägverket bör såsom central myndighet för yrkestrafikfrågor särskilt
följa upp effekterna av de krav på yrkeskunnande hos taxiförare som re-
geringen beslutat om.
- Den rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafiken som Vägver-
ket årligen skall utarbeta, bör ha kommit in till regeringen senast den 15
september varje år.
- Länsstyrelserna, Vägverket, Luftfartsverket och Konsumentverket bör
ställa högre krav på prisinformationen från taxiföretagen och själva i till-
lämpbara delar också bidra med information.
- Länsstyrelserna bör utfärda föreskrifter om att innehavare av tillstånd till
taxitrafik skall på sina taxifordon ange tillämpad taxa i enlighet med den
överenskommelse som finns mellan Konsumentverket och Svenska Taxi-
förbundet.
- Bättre information på taxikvittot om grunderna för prissättningen (t.ex.
hur lång tid på tidstaxa, hur lång sträcka på km-taxa). Bilens registre-
ringsnummer skall anges på kvittot.
- Taxametrar skall utan undantag vara plomberade och inte enbart ”vid be-
hov”.
- Nuvarande tillstånd att plombera taxametrar skall dras in snarast möjligt.
- Höga krav på yrkeskunnande för plombering av taxametrar bör ställas.
Härigenom sker en begränsning av antalet ackrediterande verkstäder,
vilket minskar risken för obehörigt intrång i taxametrar.
- Nuvarande dispenser (TSVFS 1990:32 och 1991:57) för plombering av
taxametrar upphävs.
- Godkännande av verkstad för plombering skall göras av Styrelsen för
teknisk ackreditering.
- Den godkända verkstaden skall årligen kontrollera plomberingen och ka-
librera taxametern, bl.a vad avser vägtalet.
- Kontroll av vägtal och plombering skall kunna ske vid flygande inspek-
tion, också på uppställningsplatser för taxi.
- Bruten plombering skall som regel medföra att trafiktillståndet dras in.
Föraren, och i vissa fall även tillståndshavaren, skall kunna dömas till
penningböter.
- De ackumulerande registren i taxametern skall vara plomberade i själva
fordonet. Registren skall inte gå att nollställa.
- Typ av taxameter och dess tillverkningsnummer skall vara registrerat i
bilregistret för resp, taxifordon.
- Vägverket ges rätt att utfärda föreskrifter om användningen av taxamet-
rar, innebärande bl.a. att kvitto skall skrivas ut efter varje avslutat upp-
drag och att taxametern skall registrera uppgifterna på kvittot efter varje
uppdrag. Detta skall gälla även vid körningar till fasta priser.
- Vägverket bör såsom central myndighet för yrkestrafikfrågor följa den
internationella utvecklingen vad gäller fordonsutrustning och därvid
verka för en ökad standardisering av taxametrar.
Prop. 1992/93:106
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992.
Prop. 1992/93:106
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Odell
Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle avregleras med ver-
kan fr.o.m. den ljuli 1990 (prop. 1987/88:50 bil. 1 och prop. 1987/88:78,
bet. 1987/88:TU15, rskr. 1987/88:166). Då slopades bl.a. behovsprövningen
av tillstånden, indelningen i trafikområden, kommenderingsplanerna och
den obligatoriska anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten
fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes bestämmel-
ser om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndigheter för huvuddelen av
den yrkesmässiga trafiken, däribland taxitrafiken, skulle skärpa prövningen
av de tillståndssökandes lämplighet och den uppföljande kontrollen av lämp-
ligheten. Enligt riksdagsbeslutet skulle vidare Transportrådet följa utveck-
lingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen om
sina iakttagelser. I rapporten borde redovisas - framhölls det - hur de grund-
läggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex.
med avseende på trafikförsörjningen, effektiviteten inom beställnings- och
uppdragsfunktionen, taxametrar m.m.
I den budgetproposition som regeringen beslöt om i december 1991
(prop. 1991/92:100 bil. 7) behandlades i avsnittet Särskilda frågor avregle-
ringen av taxi och dess effekter.
Riksdagen behandlade emellertid inte regeringens förslag förrän under
hösten 1992 med beslut i kammaren den 4 november.
Med anledning dels av vad som i propositionen anförts om avregleringen
av taxi och om riktlinjer för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning
av lämpligheten, dels av två motioner i ärendet har riksdagen gett regeringen
följande till känna (bet. 1992/93:TU1, rskr. 1992/93:2).
Trafikutskottet framhåller att en sanering av taxinäringen är nödvändig
för att taxikunderna skall kunna åka säkert till en kostnad som är rimlig i
förhållande till resans omfattning. Detta kräver att tillsynsmyndigheten, dvs.
länsstyrelsen, får de redskap som är nödvändiga. Detta kräver också att gäl-
lande lagstiftning faktiskt tillämpas och att olaga yrkesmässig trafik beivras
i större utsträckning än vad som för närvarande synes vara fallet. Skärp-
ningar av lagstiftningen på bl.a. följande punkter bör övervägas.
- Krav på ett trafiktillstånd till varje bil, - till skillnad från dagens situation
där varje bolag har ett tillstånd.
- Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas.
- Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora trafiktillståndet.
- Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till Riksskatteverkets
datalistor.
- Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt för god-
kännande av taxametrar bör förbättras.
De berörda frågorna bör enligt riksdagen skyndsamt utredas genom rege-
ringens försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med er-
forderliga förslag.
Föreliggande redovisning om åtgärder inom taxitrafiken har emellertid
initierats långt före riksdagsbeslutet i november 1992.
När riksdagen våren 1988 beslöt om en avreglering av taxi ingick som en
viktig del i beslutet att taxifordon skall vara utrustade med kvittoskrivande
och registrerande taxametrar.
En grundläggande tanke när reglerna för taxametrar skärptes i början av
1980-talet var att man skulle försvåra att en taxameter kunde manipuleras
på ett sådant sätt att resenären kunde debiteras ett för högt pris i förhållande
till transportprestationen, t.ex. körsträckan. I riksdagens beslut år 1988 om
en avreglering av taxi lades därför stor vikt vid en fungerande plombering.
Sålunda angavs att en bruten plombering av taxametern skall kunna utgöra
grund för återkallelse av trafiktillstånd.
I sina yttranden över Transportrådets rapport (1991:1) Avreglering av
taxitrafiken redovisade flera remissinstanser att det fanns problem med de
nya kvittoskrivande och registrerande taxametrarna. Risk fanns således för
att plomberingen kunde brytas och att taxametern därefter inte fungerade
på avsett sätt. Respriserna kunde således bli för höga. Risk fanns också för
ett skatteundandragande.
Andra problem som redovisades var att taxametern kunde placeras i taxi-
bilen på ett sådant sätt att den kunde utgöra skaderisk eller olägenhet för
förare eller passagerare.
Med anledning av bl.a. de synpunkter som framfördes i remissyttrandena
har inom Kommunikationsdepartementet utarbetats en promemoria angå-
ende problemen kring taxametrars plombering m.m. På grundval av denna
promemoria och med överlämnande av Transportrådets rapport samt re-
missyttrandena över denna uppdrog regeringen, efter regeringsbeslut den
14 november 1991, åt Trafiksäkerhetsverket (TSV) att utreda frågorna och
att lämna förslag till åtgärder.
Prop. 1992/93:106
TSV redovisade sitt uppdrag i en skrivelse som kom in till Kommunikations-
departementet den 21 maj 1992. I skrivelsen framhåller TSV vikten av att
skapa lika konkurrens inom taxinäringen och av att minska möjligheterna till
fusk med taxametrarna. Förslagen i skrivelsen är i sammanfattning följande:
- Förbud mot vissa typer av taxekonstruktioner. Prop. 1992/93:106
- Nya regler om plombering, med väsentligt ökat ansvar för taxametertill-
verkaren.
- Lättnader i kraven på inre säkerhet införs i syfte att underlätta montering
av taxameterutrustning. Krav på bilbältesanvändning för taxiförare in-
förs.
- Regler för användning av taxameter införs.
Skrivelsen har remissbehandlats. En sammanfattning av remissyttrandena
finns tillgänglig på Kommunikationsdepartementet (DnrK92/2479/4).
Stockholms stad har genom borgarrådet Mats Hulth den 7 oktober 1992
kommit in med en skrivelse med hemställan om en utvärdering av avregle-
ringen av taxiverksamheten. Mycket har blivit bra genom avregleringen,
framhålls det. Tillgången på taxifordon har ökat och priserna har pressats
ner. Det finns emellertid också konsekvenser som är dåliga, vilket har att
göra med att tillståndsgivningen är alltför kravlös.
Det andra problemet som tas upp i skrivelsen är brister i konsumentinfor-
mationen rörande respriser med taxi för de resenärer som anländer med flyg
till Arlanda flygplats.
Skrivelsen har remitterats för yttrande till Länsstyrelsen i Stockholms län
och till Luftfartsverket, Stockholm-Arlanda flygplats.
Remissinstanserna har därvid anfört följande: Länsstyrelsen i Stockholms
län hänvisar i sitt yttrande, daterat den 11 november 1992, till att man årligen
handlägger ca 4000 ärenden om yrkesmässig trafik. Styrelsen ställer sig frå-
gande till att tillståndsgivningen skulle vara alltför kravlös och att tillstånd
skulle ges till olämpliga och oseriösa personer. Påståendet är opreciserat och
inte underbyggt av något sakmaterial, framhålls det.
Länsstyrelsen anför vidare:
Den 1 juli 1990 fanns i länet cirka 1.300 taxitrafikföretag med cirka 2.500
bilar. Kärnan av dessa återfanns i Stockholms stad. I dagens läge finns cirka
2.600 taxiföretag med cirka 6.000 bilar. Det innebär mer än en fördubbling
av företagen medan antalet bilar tredubblats. Antalet nya ansökningar om
taxitrafiktillstånd kommer in till Länsstyrelsen i oförminskat antal.
Under 1990 meddelade Länsstyrelsen 754 taxitillstånd till lika många före-
tag och avslog 273 ansökningar på olika skäl såsom brott, konkurser, ekono-
misk olämplighet samt krav på yrkeskunnande. Avslag meddelades alltså på
36 procent av ansökningarna.
Under 1991 meddelades 754 tillstånd och avslogs 226 eller 30 procent.
Siffrorna under 1992 kan beräknas vara ungefär motsvarande.
Sedan den ljuli 1990 har Länsstyrelsen återkallat flera hundra trafiktill-
stånd inom hela området för yrkesmässig trafik på grund av olika i lagen an-
givna skäl. Varning har meddelats ännu fler företag medan ett stort antal står
på Länsstyrelsens observationslistor för omprövning årsvis.”
Luftfartsverket hänvisar i sitt yttrande, daterat den 10 november 1992, till ti-
digare skrivelser angående prisinformationen för taxiresor från Arlanda
flygplats. I skrivelserna framhålls bl.a. att verket inte har någon anledning Prop. 1992/93:106
att ha synpunkter på taxinäringens prissättning. Det ankommer inte på Luft-
fartsverket att kontrollera att gällande lagstiftning efterlevs och att taxame-
ter används i den utsträckning som lagstiftningen kräver. Luftfartsverket del-
tar inte heller i prisdiskussioner vad avser andra transportsätt från och till
flygplatsen.
Luftfartsverket avser att revidera den prisinformation som hittills givits
från verkets sida om taxiresor. Arlanda flygplats kommer i transithall och
vid taxis uppställningsplatser framför terminalerna sätta upp ny aktuell pris-
information. Flygplatsen överväger också - om det kan godtas från konkur-
renssynpunkt - att tillsammans med Arlanda Remote utforma tydliga regler
för hur taxitrafiken från Arlanda skall bedrivas. Dessa regler bör i första
hand omfatta rena ordningsfrågor men även viss prisreglering. Överträdel-
ser av ordningsregler och t.ex. oskäliga priser bör sålunda kunna beivras ge-
nom att ifrågavarande förare inte tillåts utnyttja taxisystemet på Arlanda.
Detta kommer sannolikt att innebära ett ökat antal förare som kommer att
”ragga kunder” utanför det etablerade framkallningssystemet.
”Luftfartsverket stöder industri- och näringslivsborgarrådets synpunkt att en
utvärdering av avregleringen bör ske. Vad avser de speciella problemen vid
Arlanda pågår en ständig dialog mellan Länsstyrelsen, olika taxibolag, Ar-
landa Remote och Luftfartsverket. Så länge som de ursprungliga intentio-
nerna med avregleringen - fri prissättning och i princip fri etablering - skall
upprätthållas finns det emellertid små möjligheter för Luftfartsverket och
Stockholm-Arlanda flygplats att genomföra några särlösningar.”
Vidare har den 14 oktober 1992 kommit in en rapport från arbetsgruppen
”Vissa negativa konsekvenser av taxis avreglering i Stockholmsområdet”. Ar-
betsgruppen har bestått av företrädare för Taxi Trafikförening i Stockholm,
trafikföretaget Samtrans, Länsstyrelsen i Stockholms län, Polismyndigheten
i Stockholm, Stockholms transportarbetareförening samt Försäkringsbola-
get Folksam.
I rapporten hävdas att taxinäringen i Stockholm är en bransch i kaos. En-
ligt skrivelsen har gruppen dock avstått från att själva lämna förslag till åtgär-
der. Förslag till åtgärder har med anledning av arbetsgruppens inventering
sedermera lämnats av Trafikpolisen i Stockholm i en skrivelse som kom in
den 8 december 1992 och som har titeln ”Åtgärdspaket för den yrkesmässiga
trafiken”. I skrivelsen föreslås bl.a. att det inrättas en s.k. yrkestrafiknämnd
i varje län och att det skall finnas ett särskilt taxireglemente. Vidare önskar
man att begreppen trafikområde och trafikeringsplikt återinförs. Förslag
lämnas också om ett fordon per tillstånd samt om yrkestrafiktillstånd för att
utrusta fordon som taxi.
Svenska Taxiförbundet har genom en skrivelse som kom in till Kommuni-
kationsdepartementet den 26 oktober 1992 hemställt om åtgärder beträf-
fande vissa problem rörande trafiktillstånd för taxi, taxametrarna, den sär-
skilda registreringsskylten samt yrkestrafikmärket. Det är enligt förbundet
inte särskilt lätt att följa vilken myndighet och motsvarande som ska göra
vad (TSV, AB Svensk Bilprovning m.fl.) och förbundet är därför tveksamt
till om tillräcklig samordning sker. Det övergripande ansvaret åvilar länssty-
relsen som tillsynsmyndighet. 6
Förbundet framhåller att enligt nuvarande rutiner kontroll ej sker av att Prop. 1992/93:106
det fordon som skall användas i taxitrafik är kopplat till tillståndsinnehava-
ren. Effekten blir då att icke tillståndsinnehavare tilldelas gula registrerings-
skyltar.
Vidare har en skrivelse kommit Kommunikationsdepartementet till handa
den 28 oktober 1992 från Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska
Transportarbetareförbundet. I skrivelsen hänvisas till att antalet taxibilar har
ökat starkt till följd av avregleringen. Detta har i sin tur lett till dålig lönsam-
het inom näringen, vilket tvingar taxiägarna till lönedumpning. De anställda
har tvingats att arbeta allt för långa arbetstider för att överhuvudtaget tjäna
ihop till sitt uppehälle. Detta är bl.a. ett hot mot trafiksäkerheten.
Vidare anförs att upphandlingen från landsting och kommuner i många
fall inte leder till kostnadstäckning för taxiföretagen. Återhållsamma lands-
tings- och kommunalupphandlare tar det billigaste alternativet och riskerar
därmed att träffa avtal med mindre seriösa och serviceinriktade taxiföretag.
Detta sägs strida mot trafikhuvudmännens i lagstiftningen ålagda ansvar för
taxitrafiken.
Beslut bör enligt de båda organisationerna därför snarast fattas om
- att återinföra krav på tillhörighet till beställningscentral, varigenom bl.a.
uppnås möjlighet att identifiera fordon och förare,
- att trafiktillstånd fortsättningsvis endast omfattar ett fordon,
- att varje förare förses med legitimation av central myndighet t.ex. TSV,
- att bl.a. länsstyrelsens övervakande funktioner förstärks. Detta krav kan
exempelvis uppnås genom att tillståndshavaren med vissa mellanrum
måste förnya sitt tillstånd. En förutsättning för nytt tillstånd är att ny läm-
plighetsprövning sker.
Länsstyrelsen bör enligt skrivelsen även ha det övergripande ansvaret för
examination av förare.
Filosofie doktorerna Anders Wigren och Hans Lind vid Stockholms uni-
versitet har i en skrivelse, daterad den 12 november 1992, redovisat forsk-
ningsresultat angående taximarknaden i länet och lämnat vissa förslag till
nya regler. Bland de förslag de tar upp är krav på obligatorisk förarutbild-
ning och legitimering av taxiförare, registrering av vilka som examinerats
från s.k. BLIV-kurser, anmälningsplikt av taxifordon samt bättre samhälls-
information om taxi. De tar också upp behovet av ökade resurser för länssty-
relsernas tillsynsverksamhet samt lämnar förslag till särskilda regler för taxi-
föringen vid Arlanda flygplats.
Under beredningsarbetet har AB Svensk Bilprovning (ASB) den
16 november 1992 kommit in med en skrivelse angående plombering av taxa-
metrar. I skrivelsen framhålls att några av de typgodkända taxametrarna inte
går att plombera på det sätt som från början avsågs. För att klara föreslagna
plomberingskrav är enligt ASB det ”helt uppenbart” att godkännandet för
vissa taxameterfabrikat måste återkallas.
Med anledning av ASB:s skrivelse har Trafiksäkerhetsverket anmodats att
lämna en förklaring och lämna förslag till åtgärder. I en skrivelse daterad den
23 november 1992 ger TSV en ingående redogörelse för de befarade missför-
hållandena. För ett av fabrikaten har TSV för avsikt att ändra verkets före-
skrifter om taxametrar så att det blir en hårdare knytning mellan fordon och
totalregistret i taxametern. I övrigt gäller för de behandlade taxameterfabri-
katen att de ger minst samma skydd mot obehörigt intrång som det som nor-
malt accepteras i datasystem. För två av fabrikaten är dessutom antalet
plomberingstillstånd begränsat vilket ger ett tillfredsställande skydd mot ma-
nipulation.
Den 16 november 1992 kom Svenska Transportarbetareförbundet in med
en skrivelse med förslag till åtgärder inom taxitrafiken. I skrivelsen framhålls
att den i Sverige genomförda avregleringen medfört fler bilar i trafiken och
i en del fall också lägre taxa men på bekostnad av branschens solvens och
seriositet. Prissättningen bör vara mer enhetlig. Tillsynen och uppföljningen
från myndigheternas sida måste skärpas. Frikostigheten vid länsstyrelsens
tillståndsgivning överträffas endast av Kammarrättens servilitet i överklag-
ningsärenden, framhåller förbundet. Ett förslag som framförs är att alla taxi-
bilar skall vara anslutna till beställningscentral, dit kunderna skall kunna
vända sig med eventuella klagomål.
Svenska Taxiförbundet har i en skrivelse den 17 november 1992 lämnat ett
åtgärdsprogram i 15 punkter. Förslagen redovisas i bilaga 1.
Taxametertillverkaren KGK Fordonssystem AB har i en skrivelse daterad
den 23 november 1992 lämnat förslag beträffande taxametrars säkerhet mot
manipulation. I skrivelsen framhålls att erfarenheter visar att fysisk plom-
bering är ett både enkelt, billigt och väl fungerande sätt att plombera. Förde-
len är att den enkelt kan kontrolleras. Det framhålls också att oavsett typ av
plombering förekommer fusk. Fusket nedbringas i fallet fysisk plombering
till acceptabel nivå.
I skrivelsen lämnas också förslag till kontroll av taxametersystem.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i promemoria som kom in till Kommuni-
kationsdepartementet den 23 november 1992 beskrivit taxinäringen i länet
vad avser marknadsförhållanden, skatteskulder, konkurser m.m.
Länsstyrelsen i Stockholms län har genom beslut i sin styrelse den
26 november 1992 kommit in med en skrivelse där olika förslag till föränd-
ringar av reglerna på taximarknaden behandlas. Skrivelsen (dock ej dess bi-
lagor) redovisas i bilaga 2.
Slutligen har Svenska Taxiförbundet i en skrivelse som kom in den
9 december 1992 tagit upp vissa ytterligare frågor beträffande avregleringen
av taxi. Förbundet hemställer bl.a. om att regeringen bör förnya och förtyd-
liga inriktningen av dispenser från kravet på taxameter. Man vill också ha en
mera restriktiv dispensgivning för hyrverk.
Jag vill också nämna att regeringen den 19 november beslutat att låta Stats-
kontoret göra en förutsättningslös utvärdering av länsstyrelsernas tillsyn över
den yrkesmässiga trafiken. Statskontoret skall redovisa sitt uppdrag senast
den ljuni 1993.
Det skall också nämnas att regeringen samma dag beslöt om att tillåta
samköming av kronofogdemyndigheternas utsökningsregister om skatter
och avgifter med yrkestrafikregistret. Härigenom kan det ske en bättre upp-
följning av lämpligheten hos den som fått tillstånd till yrkesmässig trafik.
De förslag till åtgärder inom taxinäringen, som redovisats i nu nämnda
skrivelser liksom också i riksdagens tillkännagivande, diskuterades vid över-
Prop. 1992/93:106
läggningar den 20 november 1992 med företrädare för ett stort antal myndig- Prop. 1992/93:106
heter och organisationer med anknytning till taxinäringen.
Mitt förslag: Beslutet om avregleringen ligger fast.
Min bedömning:
- Vägverket bör såsom central myndighet för yrkestrafikfrågor sär-
skilt följa upp effekterna av de krav på yrkeskunnande hos taxi-
förare som regeringen nyligen beslutat om.
- Den rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafiken som
Vägverket årligen skall utarbeta, bör ha kommit in till regeringen
senast den 15 september varje år.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: I 1992 års budgetproposition
lämnades en ingående redogörelse för effekterna av avregleringen av taxi.
Ungefär ett och ett halvt år hade då gått sedan beslutet om avregleringen
trädde i kraft den ljuli 1990. Jag konstaterade då att tidsperioden kan bli
relativt lång från det att en offentlig reglering slopats till dess att konkurren-
sen fungerar, särskilt som taxinäringen har varit reglerad i stort sett sedan
sekelskiftet.
Regeringens utgångspunkt var emellertid då och är enligt min åsikt den,
att man inom den yrkesmässiga trafiken bör så långt möjligt undvika konkur-
rensbegränsande regler och detaljstyrning av verksamheten. Vad som i stäl-
let bör eftersträvas är ökad effektivitet och en bättre kundtjänst. Medlen för
detta är en fri konkurrens och en principiell etableringsfrihet under beak-
tande av att tillståndshavaren uppfyller lämplighetskraven som trafikut-
övare.
Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad
gäller tillgången till taxitjänster. Utbudet har ökat kraftigt, särskilt i stor-
stadsregionerna. Kundernas väntetid vid telefonbeställning av taxi har i all-
mänhet minskat liksom också tiden för att få en bil framkörd. Många beställ-
ningscentraler har på senare tid börjat marknadsföra sina tjänster genom
annonskampanjer eller riktad reklam till företagsgrupper. De befarade bris-
terna i glesbygd synes i stort sett ha uteblivit, bl.a. till följd av de villkor be-
träffande trafikutbud som ställs av kommuner och trafikhuvudmän vid upp-
handling av skolskjutsar och färdtjänst.
Sett över hela landet synes man nu nått något av en balanspunkt i fråga om
utbud och efterfrågan på taxitjänster, uttryckt i form av antalet taxifordon i
trafik. Medan antalet taxifordon ökade med ca 500 under år 1989 och med
inte mindre än 3 400 under år 1990 skedde en minskning med ca 400 fordon
1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 106
under år 1991. Det är första gången sedan år 1983 som antalet taxifordon Prop. 1992/93:106
minskat i landet.
Det stora utbudet av taxifordon i Stockholmsområdet påverkar givetvis
lönsamheten för taxi i negativ riktning i just detta område. Det är ändå svårt
att instämma i påståendena att avregleringen av taxi skulle för landet som
helhet ha medfört någon form av överetablering. Dålig lönsamhet kan exem-
pelvis hänga samman med att lågkonjunkturen minskar antalet privatresor
med taxi. Även färdtjänstresandet har minskat i omfattning, bl.a. till följd
av bättre handikappanpassning av fordon i den kollektiva trafiken. En bidra-
gande faktor, som kan ha minskat efterfrågan på taxis tjänster är införandet
av moms (25 % påslag på respriset) den 1 januari 1991 inom bl.a. persontra-
fikområdet. Detta innebar att taxis kostnader och respriser ökade med i ge-
nomsnitt ca 18 %.
Dåvarande SPK har i sin rapport ”Taxi efter avregleringen” undersökt om
just taxi drabbats av relativt fler konkurser än andra likartade näringsgrenar.
SPK framhåller följande:
”Under 1989 uppgick enligt SCB antalet taxiföretag som försattes i konkurs
till 19. En ökning noteras för åren 1990 och 1991 då antalet konkurser var 31
resp. 139 enligt Svensk Handelstidning Justitia. Det är ett litet antal i relation
till totala antalet taxiföretag i landet, som i slutet av 1991 beräknas ha upp-
gått till omkring 7300. Antalet konkurser inom taxi de senaste åren avviker
inte i nämnvärd utsträckning, relativt sett, från motsvarande förhållanden
på andra transportområden med småföretag, t.ex. lastbilstrafiken.”
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anger i sin skrivelse att av länets 450 taxiägare
förekom per den 30 april 1992 endast 24 i kronofogdens register över ej be-
talda skatter och avgifter. Antalet utgör 5,3 % av antalet tillståndshavare,
vilket får anses vara en låg andel.
Ur konsumentsynpunkt är det värdefullt att tillgången till taxibilar har
ökat. Även prisnivån har på de orter där det finns en fungerande konkurrens
blivit gynnsam för konsumenterna. Min bedömning är således att effekterna
av avregleringen är övervägande positiva. Beslutet om avregleringen ligger
därför fast. Det innebär att jag ställer mig avvisande till den stegvisa återreg-
lering av taxi som Trafikpolisen i Stockholm vill införa i form av ett återinfö-
rande av begreppen trafikområden och trafikeringsplikt. Sådana reglerings-
moment går inte att införa utan att man också kräver bestämmelser om t.ex.
kommenderingsplaner och prisreglering. Därmed skulle taxinäringen åter-
igen bli reglerad, något som jag ställer mig avvisande till.
Detta mitt ställningstagande innebär självfallet inte att man bör negligera
de problem som onekligen finns inom taxinäringen. Det kan således konsta-
teras att avregleringen kommit att medföra en del omställningsproblem för
de tidigare etablerade taxiföretagen. Detta är en konsekvens av att näringen
sedan lång tid tillbaka varit reglerad i detalj. Nytillkomna taxiägare har hel-
ler inte över lag varit vana vid de serviceförhållanden som bör gälla t.ex. vid
Arlanda flygplats. Det kan emellertid också konstateras att en del uttryck för
bristande serviceanda som gjorde sig gällande under den första tiden efter
avregleringen minskat till följd av åtgärder inom taxinäringen själv.
Jag avser därvid bl.a. de strävanden som finns från åtskilliga tillståndsha-
10
vares och beställningscentralers sida att höja servicekvalitén också hos fö-
rarna. Svenska Taxiförbundet tar aktiv del i detta arbete, bl.a. genom sitt
projekt ”Auktorisation av beställningscentraler”.
God förarkompetens bör, som jag ser det, kunna vara ett verksamt kon-
kurrensmedel mellan de olika taxiföretagen och mellan de olika beställnings-
centraler till vilka företagen är anslutna. En bättre profilering från centraler-
nas sida har också den fördelen att eventuella reklamationer från allmänhe-
ten kan få en seriös behandling.
Svenska Taxiförbundets initiativ vad gäller förarutbildningen har alltså
många tilltalande egenskaper. Jag finner dock förslaget otillräckligt. Detta
hänger samman med att förbundet organiserar bara en del av taxiföretagen
i landet, varigenom effekterna för hela taxinäringen blir begränsade. Jag hy-
ser också viss tveksamhet till att låta en branschorganisation svara för en så
viktig del av en seriös taximarknad som yrkeskunnandet utgör. Åtgärden
kan nämligen lätt leda till att man för in ett moment av behovsprövning inom
näringen som skulle motverka ett fritt marknadstillträde. I den mån oseriös
eller olaglig verksamhet förekommer bör detta i stället motverkas genom
skärpt regelövervakning och genom en översyn från statsmakternas sida av
gällande regelsystem.
Regeringen har därför nyligen beslutat om en ändring i yrkestrafikförord-
ningen (1988:1503) YTF, så att förare i taxitrafiken oavsett branschtillhörig-
het skall besitta en viss yrkeskunskap. Ett villkor för att få framföra fordon
i taxitrafiken skall således vara att föraren har blivit godkänd vid ett av Väg-
verket anordnat skriftligt prov som styrker fullgjord utbildning. Genom ut-
bildningen skall tillses att förarna har kunskaper i kartläsning samt om olika
passagerares behov av hjälp samt den kännedom om yrkestrafiklagstiftning,
arbetstidsbestämmelser som erfordras för arbetet som förare i yrkesmässig
trafik.
Jag är naturligtvis medveten om att dessa nya bestämmelser om förarkom-
petens knappast är behövliga för dem som arbetat länge inom näringen. Det
har därför införts en möjlighet för Vägverket att medge undantag från be-
stämmelserna för förare som har arbetat i minst fem år som förare av fordon
i yrkesmässig trafik för persontransporter. Ett villkor för att undantag skall
medges är att Vägverket bedömer att föraren genom sitt arbete fått tillräck-
lig erfarenhet av taxitrafik.
Yrkeskunnandet hos förarna skall bestyrkas genom en legitimation med
namn och fotografi. Föraren skall vid transport av passagerare hålla legiti-
mationen väl synlig.
Ändringen i YTF innebär att Vägverket bör meddela närmare föreskrifter
om förarutbildningens innehåll m.m. Denna nya uppgift skall ses om en vik-
tig del för Vägverket såsom central tillsynsmyndighet för den yrkesmässiga
trafiken. När det gäller taxitrafiken vill jag erinra om att i riksdagens trafik-
politiska beslut år 1988 uttalades att Transportrådet skulle allmänt sett följa
utvecklingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen
om sina iakttagelser.
I rapporten skall redovisas hur de grundläggande kraven på taxibranschen
upprätthålls inom olika områden, t.ex. i trafikförsörjningshänseende, effek-
tiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m. Väg-
Prop. 1992/93:106
11
verket övertar fr.o.m. den 1 januari 1993 uppgiften. Fortsättningsvis bör rap- Prop. 1992/93:106
porten komma regeringen till handa senast den 15 september så att even-
tuella förslag till författningsändringar kan behandlas i den budgetproposi-
tion som läggs fram året därpå.
Ändringen i YTF innebär att de önskemål som framförts av bl.a. Biltrafi-
kens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbundet om att
det bör vara en central statlig myndighet som svarar för legitimeringen av
taxiförarna torde bli tillgodosett. Det innebär också att de förslag om förar-
legitimering som lämnats av Länsstyrelsen i Stockholms län till större delen
torde ha tillgodosetts. Eventuella regionala utbildningar bör därför inriktas
på god lokalkännedom och förarnas uppträdande mot kunderna. I övrigt be-
dömer jag att man bör avvakta effekterna av den förarutbildning som skall
ske i enlighet med den nyligen beslutade ändringen i YTF. Vägverket bör
därför i sin årliga rapport till regeringen särskilt behandla frågan om förarut-
bildningen.
Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbun-
det har i sin skrivelse den 28oktober 1992 också krävt att taxiföretagen obli-
gatoriskt skall vara anslutna till en beställningscentral. Samma önskemål
återfinns i skrivelsen från Svenska Transportarbetareförbundet, daterad den
16 november 1992. Jag vill då erinra om att önskemålet avvisades under stor
enighet av regering och riksdag år 1988 då beslutet om avregleringen togs.
Motiveringen är fortfarande bärande, nämligen att en obligatorisk anslut-
ning till en beställningscentral skulle kunna beskära konkurrensen och bidra
till prishöjningar. Svårigheter uppstår också att kunna klart definiera vad
som menas med en beställningscentral utan att man dessutom börjar reglera
antalet anslutna fordon och centralernas geografiska räckvidd, dvs. en åter-
gång till det tidigare tillämpade begreppet trafikområde. Jag noterar också
att Trafikpolisen i Stockholm i sin skrivelse den 8 december 1992 avstyrker
förslaget om obligatorisk anslutning till beställningscentraler.
Jag avvisar alltså förslaget om en lagreglering av beställningscentralernas
kompetens. Centralerna har emellertid en allmänt sett viktig uppgift när det
gäller att förmedla taxiuppdrag. Beträffande de samhällsbetalda körning-
arna vill jag hänvisa till att Transportforskningsberedningen efter initiativ av
Kommunikationsdepartementet studerar för- och nackdelar med olika slag
av beställningscentraler. Undersökningen syftar till att belysa skillnader i
effektivitet, till ledning för kommunernas upphandling av taxitjänster och av
beställningsverksamhet. En rapport är att vänta vid årsskiftet 1992/93.
När det sedan gäller statens tillsyn över taxinäringen vill jag erinra om att
när riksdagen våren 1988 beslöt om en avreglering av taxitrafiken skärptes
också kraven på ekonomisk och personlig lämplighet för att vara trafikut-
övare. Likaså skärptes uppföljningen av redan givna trafiktillstånd. Bl.a. in-
fördes bestämmelser för att komma till rätta med s.k. bulvanförhållanden.
Även de personer som har ett stort personligt eller ekonomiskt inflytande
i företaget skall således omfattas av prövningen och inte bara den eller de
som har ansvaret för trafikutövningen. De personer som skall prövas är, ut-
över den trafikansvarige, dels styrelseledamöter och styrelsesuppleanter
som till följd av eget eller närståendes ekonomiska intresse har ett väsentligt
inflytande i företaget, dels verkställande direktörer och andra som genom en
12
ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamheten, dels
bolagsmännen i handelsbolag. Även nära släktingar till den som söker ett
tillstånd för yrkesmässig trafik skall omfattas av den skärpta lämplighets-
prövningen.
När det finns misstanke om att en redan befintlig rörelse drivs med hjälp
av bulvaner skall tillståndsmyndigheterna göra en förnyad prövning.
Om förutsättningarna för tillståndsgivningen inte längre finns skall till-
ståndet dras in, oavsett hur många fordon som tillståndshavaren har. Vidare
gäller att om allvarliga missförhållanden uppkommit i annan verksamhet
som tillståndshavaren driver, skall tillståndet också kunna återkallas.
Det finns alltså en ordning som möjliggör att tillstånd till taxitrafik kan
dras in om det förekommer allvarliga missförhållanden i driften av trafik-
rörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver. Det
gör att jag ställer mig tveksam till förslagen från Svenska Taxiförbundet samt
från Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareför-
bundet om att tillståndshavaren med jämna mellanrum skall förnya sitt till-
stånd och då på nytt bli lämplighetsprövad. En sådan ordning skulle skapa
onödig byråkrati och ytterligare öka arbetsbelastningen hos tillståndsmyn-
digheten utan att rättsläget skulle förbättras jämfört med nuvarande konti-
nuerliga uppföljning.
En annan sak är att förutsättningarna för tillståndsmyndighetens arbete
kan behöva förbättras, en fråga som jag återkommer till i avsnittet8 när jag
behandlar länsstyrelsernas samarbete med skattemyndigheterna.
Beträffande vad som anförts i riksdagens tillkännagivande och i ett antal
skrivelser om att ett taxitillstånd endast skall omfatta ett taxifordon bedömer
jag att t.ex. skattefusk och missbruk av lönegarantin kan ske i företag med
en taxibil lika gärna som i företag med flera bilar. Kontrollproblemen i det
avseendet minskar inte. Man kan också ställa sig undrande till att s.k. auk-
tion med tillstånd skulle minska om det fanns en obligatorisk ordning med
ett tillstånd per bil. Tendensen till bulvanuppköp skulle rentav kunna öka.
I det sammanhanget vill jag erinra om att enligt yrkestrafikförordningen
(1988:1503) skall, innan ett fordon används i yrkesmässig trafik, en skriftlig
anmälan om fordonet och dess registreringsnummer lämnas till tillstånds-
myndigheten, dvs. när det gäller taxitrafik till länsstyrelsen. En sådan anmä-
lan är en förutsättning för att tillståndshavaren skall få ett s.k. yrkestrafik-
märke för fordonet och för att få en gul taxiskylt. Tillståndshavaren får där-
efter inte överlåta sina på detta sätt märkta fordon till något annat företag
utan att den ansvarige för detta senare företag lämplighetsprövas. Myndig-
heterna bör alltså redan nu kunna ha kännedom om varje fordon som an-
vänds hos varje tillståndshavare till taxitrafik.
För att ytterligare säkerställa att en fordonsägare inte kan förfoga över
gula registreringsskyltar för taxibilar utan att ha tillstånd till att bedriva taxi-
trafik har vissa ändringar i yrkestrafikförordningen (YTF) genomförts efter
beslut av regeringen den 10 december 1992. Ändringarna har ett samband
med det förfarande som jag nyss redogjort för och som innebär att ett fordon
och dess registreringsnummer skriftligen skall anmälas till länsstyrelsen in-
nan fordonet får tas i yrkesmässig trafik. Ändringen innebär att länsstyrelsen
då också skall kontrollera att fordonet och dess utrustning vid besiktning en-
Prop. 1992/93:106
13
ligt fordonskungörelsen (1972:595) verkligen är godkänt för det slag av trafik
som yrkestrafiktillståndet avser. Vidare skall länsstyrelsen kontrollera att
tillståndshavaren är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet. Sådana kon-
troller sker inte utan vidare med hittillsvarande bestämmelser, vilket t.ex.
kan medföra att ett fordon utan godkänd taxameter kan sättas i trafik. Rege-
ringsbeslutet innebär också att det införs en bestämmelse i YTF, vari sägs att
om ett fordon inte längre skall användas enligt de förutsättningar som gäller
för trafiktillståndet och för godkännandet av fordonet skall även detta skrift-
ligen anmälas till länsstyrelsen innan användningen ändras. Härigenom
torde säkerställas att det kontinuerligt finns ett samband mellan trafiktill-
ståndet, tillståndshavaren, det fordon som anmäls samt den registrerings-
skylt som skall finnas om tillståndet avser taxitrafik.
I det sammanhanget bör också en ändring göras i bilregisterkungörelsen
(1972:599) som innebär att uppgift skall föras in i bilregistret om taxifordo-
nets taxametertyp och taxameterns tillverkningsnummer. Jag återkommer
till regeringen med förslag till ändringar i bilregisterkungörelsen.
Ändringarna i yrkestrafikförordningen och i bilregisterförordningen torde
kunna tillgodose ett av syftena med de önskemål som framförts bl.a. av riks-
dagen, Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareför-
bundet om att ett taxitillstånd skall kunna omfatta endast ett taxifordon.
Om syftet med önskemålen däremot skulle vara att söka återinföra be-
hovsprövningen för taxitillstånd ställer jag mig avvisande. Fortfarande bör
gälla fri etableringsrätt, förutsatt att kraven på personlig och ekonomisk
lämplighet är tillgodosedda. I etableringsfriheten ligger också, liksom för all
annan näringsverksamhet, en möjlighet att expandera om företagsledningen
bedömer att det finns marknadsmässiga skäl härtill. En sådan tillväxt inom
ett taxiföretag skall kunna vara möjlig utan att statsmakterna återinför en
detaljreglering av verksamheten.
Min redogörelse i det föregående visar sammanfattningsvis att regleringen
av taxiverksamheten är omfattande. Tillsammans med de förslag till änd-
ringar i lagstiftningen som jag här nämnt får den anses i allt väsentligt vara
tillräckligt omfattande i förhållande till taxinäringens storlek i landet. De
brister som uppmärksammats beror nog snarast på tillämpningen av bestäm-
melserna, vilket bl.a. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och
Svenska Lokaltrafikföreningen understryker i sina remissyttranden.
Jag kommer därför i det följande ta upp ytterligare frågor rörande till-
synen över taxitrafiken som aktualiserats i TSV:s skrivelse och remissyttran-
dena över denna. Därvid behandlas också vad som framförts i de fjorton
skrivelser som jag nyss nämnt, liksom också de yttranden över Stockholms
stads skrivelse som utarbetats av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luft-
fartsverket. Vidare behandlas vad som framförts av riksdagen i dess tillkän-
nagivande till regeringen. TSV:s förslag om taxametrars placering i fordon
har jag dock för avsikt att senare behandla i en proposition om trafiksäkerhe-
ten som bör överlämnas till riksdagen våren 1993.
Prop. 1992/93:106
14
Min bedömning:
- Länsstyrelserna, Vägverket, Luftfartsverket och Konsumentver-
ket bör ställa högre krav på prisinformationen från taxiföretagen
och själva också i tillämpbara delar bidra med information.
- Taxikvittot skall ge en tydlig information om grunderna för pris-
sättningen.
- Länsstyrelserna bör meddela föreskrifter om att innehavare av till-
stånd till taxitrafik skall på sina taxifordon ange tillämpad taxa i
enlighet med den överenskommelse som finns mellan Konsument-
verket och Svenska Taxiförbundet.
Trafiksäkerhetsverkets skrivelse: Den taxekonstruktion som nu vanligtvis
används debiterar efter både tid och körsträcka. Detta försvårar en jämfö-
relse mellan respriset och utförd transportprestation. Möjligheterna att an-
vända valfria taxekonstruktioner bör därför begränsas.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser avstyrker förslaget.
Enligt Konkurrensverket har det i TSV:s promemoria inte presenterats nå-
gon hållbar anledning att införa en inskränkning i taxiföretagens rätt att till-
lämpa valfri taxekonstruktion. Vad gäller den s.k. brytpunktstaxans even-
tuella olägenheter för kunderna, anser verket att dessa ingalunda motiverar
ett förbud. De olägenheter som konsumenterna kan anse vara förknippade
med sådana taxekonstruktioner motverkas på ett långt effektivare sätt ge-
nom prismedvetna konsumenters faktiska inköpsbeslut.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig emot att man från
myndighetshåll skulle begränsa valfriheten beträffande taxekonstruktioner
genom detaljreglering.
Samma uppfattning har Färdtjänstnämnden vid Stockholms läns landsting,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska Lokaltrafik-
föreningen.
Svenska taxiförbundet avvisar förslaget och menar att om rätten att kon-
struera priset begränsas på så sätt som TSV föreslår, uppfattar branschen att
en återgång till en reglering av näringen har inletts.
Konsumentverket tillstyrker däremot en lagändring. Det är enligt verket
angeläget att taxiföretagen går över till mer begripliga och kontrollerbara
debiteringsgrunder än vad brytpunktstaxan kan erbjuda. En tydlig prisinfor-
mation som gör det möjligt att jämföra olika taxiföretags erbjudanden är en
av förutsättningarna för en väl fungerande konkurrens på området.
Skälen för min bedömning: Det är av vikt att konkurrensen inom taxi kan
fungera på lika villkor. De brister i informationen om gällande taxipriser som
emellertid finns på en del orter gör att kunderna får svårigheter att göra taxe-
jämförelser. Följden blir en svag priskonkurrens. Detta kan i sin tur med-
föra - vid en eventuell överetablering och utslagning - att det inte nödvän-
digtvis blir taxiföretag med relativt hög taxa som slås ut i konkurrensen. Det
finns därför anledning att betona att i den skärpta uppföljning av lämplighe-
Prop. 1992/93:106
15
ten såsom trafikutövare som åvilar länsstyrelserna ligger också att vidta åt- Prop. 1992/93:106
gärder i tillståndsfrågor i det fall uppenbara brister finns i taxeinformationen
från en tillståndshavare.
114 § yrkestrafiklagen (1988:263) sägs att den som har tillstånd till taxitra-
fik är skyldig att låta passagerare före färden få kännedom om den taxa som
han tillämpar. I riksdagsbeslutet om avregleringen av taxi hänvisades bl.a.
till att beställningscentralerna lämpligen borde profilera sig och upplysa om
den taxa som gäller för de fordon som är anslutna till dessa. Så har också
skett till viss del. Det är också i linje med riksdagsbeslutet att Konsumentver-
ket och Svenska Taxiförbundet i oktober 1990 träffat en överenskommelse
innehållande en mall för hur en prisinformation bör se ut.
Denna överenskommelse har av Länsstyrelsen i Stockholms län förts vi-
dare i form av ett beslut den 16 oktober 1992 om villkor för innehavare av
tillstånd till taxitrafik. Länsstyrelsen föreskriver med stöd av 9 § yrkestrafik-
lagen följande: Innehavare av tillstånd till taxitrafik, utfärdade av Länssty-
relsen i Stockholms län, skall på samtliga fordon i sin taxirörelse ha utmärk-
ning av tillämpad taxa i enlighet med överenskommelse mellan Konsument-
verket och Svenska Taxiförbundet.
Enligt min mening ligger det stora fördelar i om Konsumentverket och
länsstyrelserna fortsätter sitt arbete med prisinformation rörande taxiresor.
Länsstyrelserna bör därför allmänt följa Länsstyrelsens i Stockholms län
exempel och kräva prisinformation på själva taxifordonet. Även Vägver-
ket - som fr.o.m. den 1 januari 1993 övertar TSV:s uppgifter på bl.a. yrkes-
trafikområdet - bör i sitt arbete med föreskrifter om taxametrar beakta pris-
informationens betydelse. Så till exempel bör på kvittot anges fordonets re-
gistreringsnummer. På så sätt blir det lättare för kunden att i efterhand göra
reklamation om exempelvis det debiterade milpriset inte stämmer överens
med det pris som meddelades före resans början.
Även Luftfartsverket bör liksom hittills medverka genom att samman-
ställa uppgifter om ungefärliga priser på de mest frekventa resmålen för taxi
från de större flygplatserna. En sådan information bör kunna vara till hjälp
för exempelvis turister som anländer till Arlanda och som inte är medvetna
om att maximitaxan är avskaffad. Jag kan emellertid med tillfredsställelse
konstatera att det stora utbudet av taxifordon vid flygplatserna efter hand
lett till en marknadsmässig prissättning med väsentligt lägre priser än vad
som hittills har tillämpats i en del uppmärksammade fall.
Det kan också noteras att beställningscentraler runt om i landet börjat
priskonkurrera genom att införa fasta priser. Dåvarande SPK har beräknat
att det finns 40-50 orter där det tillämpas fasta priser på taxiresor, t.ex. i
form av zonpriser. Detta är givetvis bra för kunderna eftersom det här-
igenom blir lätt att jämföra respriserna. En tillämpning av fasta priser får
dock självfallet inte leda till skatteundandragande. Jag återkommer till den
frågan i avsnitt 7 om föreskrifter för taxametrars handhavande.
Även på annat sätt har taxornas utformning blivit enklare efter avreg-
leringen. Så till exempel är det vanligt att man slopat de personberoende
taxorna, liksom också den högre taxan vid förbeställningar. Skillnaden mel-
lan grundavgift och maximal framkörningsavgift har också blivit mindre. En-
ligt Länsstyrelsen i Stockholms län tillämpar de beställningscentraler som
16
slopat avgiften för själva framkörningen eller har en relativt låg maximal Prop. 1992/93:106
framkörningsavgift totalt sett låga respriser.
Vad nu sagts innebär att jag avstyrker TSV:s förslag om att lagreglera vil-
ken form av taxekonstruktion som bör tillämpas. Prissättningen för taxiresor
bör i princip vara fri, dock självfallet inom ramen för vad som är tekniskt
möjligt att kunna redovisa på kvittot.
För att förbättra informationen om grunderna för prissättningen bör Väg-
verket överväga hur taxikvittot kan få en sådan utformning att redovisning
kan ske av den sammanlagda tid som taxametern har gått på tidstaxa och den
sammanlagda sträcka som taxametern gått på sträcktaxa. Tillsammans med
de uppgifter som skall registreras redan på grundval av vad som nu krävs,
får kunden möjlighet att kunna jämföra transportprestationen med det pris
som taxametern debiterat. Han får då också möjlighet att jämföra det pris
som debiterats i form av t.ex. kronor per kilometer och kronor per timma
med den taxa som enligt 14 § yrkestrafiklagen (1988:26) skall kunna lämnas
innan resan börjar. Om jämförelsen då visar att resenären debiterats ett för
högt pris kan det föreligga ett bedrägligt beteende från förarens eller fordon-
sägarens sida, något som bör komma till tillståndsmyndighetens kännedom
för vidare åtgärder.
Min bedömning:
- Nuvarande tillstånd för att plombera taxametrar bör upphöra så
snart som möjligt.
- Antalet nya tillstånd att plombera taxametrar bör genom höga
krav på yrkeskunnande hos tillståndshavaren begränsas kraftigt.
- Ackreditering av verkstad för plombering av taxametrar bör ske
enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och
om mätning. Styrelsen för teknisk ackreditering skall underrätta
Vägverket om ackrediteringar och återkallelser av ackredite-
ringar.
- Den montör eller verkstad som ackrediterats för plombering bör
årligen kontrollera plomberingen och också kalibrera taxametern,
bl.a. vad avser en körd vägsträckas överensstämmelse med den
vägsträcka som registreras i taxametern (kontroll av vägtalet).
Kontrollen bör också omfatta föreskriven funktion hos taxametern
i form av programvara. Besiktningar av taxametrar bör också ge-
nomföras i samband med kontrollbesiktning enligt fordonskungö-
relsen (1972:595).
- Kontroll av vägtal skall också kunna ske i samband med flygande
inspektion.
- Flygande inspektion av taxifordon på uppställningsplatser för taxi-
fordon bör vara en inom polisväsendet prioriterad uppgift.
17
Tbafiksäkerhetsverkets skrivelse: Installation och plombering får enligt
TSV endast göras av innehavaren av den som fått typgodkännandet av taxa-
metern. Denne bör ges möjlighet att under särskilda förutsättningar dele-
gera ansvaret till av honom auktoriserad verkstad.
Med en sådan ordning kan antalet av myndighet utfärdade tillstånd redu-
ceras från nuvarande ca 650 till endast ett fåtal. Den fortlöpande övervak-
ningen bör kunna utföras av central myndighet.
Om det vid kontroll uppdagas brister hos taxametern och dessa inte rättas
till, bör såväl typgodkännandet som märkningstillståndet för det aktuella fa-
brikatet kunna omprövas.
Förslaget bör kompletteras med krav i 13a § fordonskungörelsen om årli-
gen återkommande kalibrering av taxameterutrustningen. Denna kalibre-
ring bör kunna utföras av de verkstäder som har tillstånd till plombering.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan påtalar
att det är stora problem med plomberingen av taxametrar och att det finns
risker för att dessa debiterar ett felaktigt pris i förhållande till utförd tran-
sportprestation.
Särskilt uppmärksammas att det finns brister i det s.k. vägtalet hos taxa-
metern. En manipulering av vägtalet kan medföra att den vägsträcka som
körs kan vara kortare än den sträcka som registreras och som kunden får
betala för.
Svenska kommunförbundet framhåller att TSV endast tar upp frågan om
den rent fysiska plomberingen av utrustningen. En minst lika viktig fråga är
hur man ska kunna kontrollera de program som styr taxametern.
AB Svensk Bilprovning (ASB) delar inte TSV:s uppfattning om att alla på
marknaden förekommande typgodkända taxametrar är skyddade mot obe-
hörigt intrång. ASB anser att TSV bör i sina föreskrifter om typgodkän-
nande av taxametrar införa krav om vägtal och kontroll av inställt vägtal,
t.ex. vid flygande besiktning.
Även Statens Provningsanstalt finner det nödvändigt med en fortlöpande
kontroll av taxametrars mätnoggrannhet. Kontrollen bör utföras av opartisk
instans.
Svenska Taxiförbundet menar att en manipulation med vägtalet skall ge
likartad straffpåföljd som en bruten plombering. Uppgift om vägtalet bör
därför tas in i handlingen från registreringsbesiktningen alternativt som ett
intyg i fordonet. Ett annat alternativ är att uppgiften läggs in i bilregistret
och tas med på Y-märket. Möjligheten att kunna kontrollera att vägtalet är
korrekt är även en trygghet och säkerhet för taxiföretagaren.
Ett taxametersystem utan säker plombering av de ackumulerande regist-
ren kan heller inte sägas ge förutsättningar för acceptabel skattekontroll; re-
gistren måste hållas intakta och skall ej vara möjliga att nollställa. Dessa
skall vara plomberade i fordonet.
När det gäller vem som skall utföra plomberingen finns starka invänd-
ningar gentemot TSV:s förslag. Konkurrensverket avvisar en ordning som i
praktiken upphäver konkurrensen vad gäller plomberingstjänsterna och an-
ser att ansvaret för plomberingen inte bör överföras till taxameterleverantö-
ren/typgodkännandeinnehavaren.
Prop. 1992/93:106
18
Enligt Svenska taxiförbundet är förslaget ett steg i fel riktning och förstär-
ker taxameterföretagens oligopolliknande ställning.
Taxameterföretagen Trancometer AB och Frogne Svenska AB tillstyrker
däremot TSV:s förslag. KG. Knutsson vill dock lägga till kravet att en auk-
toriserad verkstad skall godkännas också av myndighet, lämpligtvis av Sty-
relsen för teknisk ackreditering (SWEDAC).
Även riksdagen har i sitt tillkännagivande tagit upp vissa problem kring
taxametrarna och framhåller att rutinerna för godkännandet av dessa bör
förbättras.
Skälen till min bedömning: I 1992 års budgetproposition konstaterade jag
att införandet av kvittoskrivande och registrerande taxametrar har varit till
stor nytta vid debiteringen av samhällsbetalda resor. Även för andra kund-
grupper är kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband
mellan debiterat pris och utförd transportprestation. Exempel på prestatio-
ner, som är förknippade med taxiuppdrag, är - beroende på taxans utform-
ning - den körsträcka, den körtid och den framkörning som åtgått för upp-
draget och som kunden betalt för. Liksom vid all annan tjänsteproduktion
är det ett konsumentintresse att det i efterhand kan utläsas vilka tjänster som
föranlett det debiterade priset.
Avgörande för kundens nytta av taxametrarna är emellertid - självklart
nog - att dessa anger rätt pris i förhållande dels till transportprestationen,
dels till den taxa som kunden kan få information om innan resan börjar. Det
senare problemet har jag behandlat i föregående avsnitt i samband med min
redogörelse för vad som lämpligen bör redovisas på det kvitto resenären får
efter resan.
Det förstnämnda problemet har ett samband med att taxametrarna ut-
vecklats från finmekaniska till elektroniska instrument. Några har en kapaci-
tet som motsvarar en vanlig persondators. Somliga laddas med nya taxor via
radiovågor, andra via persondatorer till datakassetter. Detta gör att taxame-
tern inte bara skall skyddas mot mekaniskt intrång utan även elektroniskt.
Begreppet plombering kan därmed leda tankarna fel på så sätt att det där-
med skulle kunna avses enbart en fysisk blyplombering. Med plombering av-
ses i det följande en funktion i taxametern som säkerställer obehörigt intrång
i taxametern och otillåtet utbyte av utrustningen. Denna definition utesluter
inte möjligheten till en användning av en fysisk plombering med god säker-
het.
Färdtjänstnämnden vid Stockholms läns landsting, som administrerar
drygt en femtedel av alla färdtjänstresor i landet, framhåller att enligt upp-
gift har programvara försålts ”svart” som gjort det möjligt att manipulera
taxametrar. Detta är alltså ytterligare ett fält för databrottslighet.
Även elektroniska taxametersystem kan emellertid enligt uppgift från
taxametertillverkare utrustas med system för kontroll av inställt vägtal. Flera
remissinstanser, såsom AB Svensk Bilprovning, framhåller att det ganska
enkelt vid t. ex. flygande inspektion går att kontrollera vägtalet. Kontroll-
sträckan behöver inte vara särskilt lång.
Jag tar också fasta på vad flera remissinstanser framfört, nämligen att
själva vägtalet skall vara plomberat i fordonet. Uppgift om vägtal bör finnas
dels på etikett på taxametern, dels i installationsprotokoll som upprättas vid
Prop. 1992/93:106
19
installationen och då årlig kalibrering verkställts. Kontrollen av att en körd
kilometer motsvarar en i taxametern registrerad kilometer bör ske genom
det slag av besiktningar av taxifordon som jag vill förorda. Jag återkommer
strax till den frågan. Om det vid besiktningen konstateras en manipulation
av vägtalet bör detta givetvis rapporteras till tillståndsmyndigheten. Jag vill
tillägga att kontroll av vägtalet bör kunna ske också i samband med flygande
inspektion. Sådan kontroll av taxifordon skall kunna ske också på uppställ-
ningsplatser för taxi och vara en inom polisväsendet prioriterad uppgift. In-
stallationen av taxametern bör vara utförd på ett sådant sätt att polisens kon-
troll kan underlättas.
Redan nu gäller att en bruten plombering kan medföra att trafiktillståndet
dras in. Jag vill på denna punkt göra ett förtydligande som innebär att till-
ståndet skall återkallas, såvida den brutna plomberingen inte berott på en
omständighet som tillståndshavaren inte haft inflytande över.
Därutöver skall gälla att föraren skall dömas till penningböter om plombe-
ringen brutits. Även tillståndshavaren skall dömas till penningböter, om inte
förseelsen berott på någon händelse som han inte haft inflytande över. De
sanktionsbestämmelser som jag nu nämnt bör lämpligen tas in i fordonskun-
görelsen. Jag återkommer till regeringen med författningsförslag härom.
Det är inte minst från skattesynpunkt viktigt att de ackumulerande regist-
ren är plomberade i själva fordonet. De skall heller inte vara möjliga att noll-
ställa. Det förhållandet att sådana register kan tas ur fordonet innebär att
uppgifter om hur många mil fordonet rullat privat inte finns i taxameterns
register. En tillfredsställande säkerhet kan uppnås först då det är säkerställt
att registren alltid är i funktion.
Den vikt jag fäster vid plomberingen av taxametrar gör att j ag också finner
det befogat att ändra bestämmelserna i 13a § fordonskungörelsen på så sätt
att en taxameter skall vara plomberad och inte som nu endast vid behov.
Därmed förhindras att det sker ett otillbörligt utbyte av programvara till
taxametern. Avsikten med plomberingen är således att avslöja obehörigt in-
grepp i och otillåtet utbyte av utrustningen.
Det innebär att Vägverket bör upphäva beslutet (TSVFS 1991:57) om att
inte kräva att taxametrar skall vara så plomberade att dess registrering inte
kan avbrytas eller dess funktion ändras utan att plomberingen bryts. Vidare
bör Vägverket upphäva beslutet (TSVFS 1990:32) som innebär att två sär-
skilda taxameterfabrikat är undantagna från kravet på fastsättning i fordonet
(punkt 6.2 i föreskrifterna om taxametrar). Detta innebär att Vägverket
skärper föreskrifterna om taxametrar så att kravet på säkerhet mot obehö-
rigt intrång i taxametrar tillgodoses.
Det bör då nämnas att för vissa taxametrar går det nu att öppna dem för
programmering genom att ett servicekort avläses i kortläsaren samt att en
fyrställig kod knappas in på knappsatsen. Vid varje sådan öppning registre-
rar taxametern vilket servicekort som använts, den personliga koden och tid-
punkten för ingreppet.
Det krävs således tillgång dels till servicekort och dels personlig kod för
att kunna göra ändringar i taxametern.
Säkerhetsnivån får därför sägas vara god, förutsatt att servicekorten förva-
Prop. 1992/93:106
20
ras på ett betryggande sätt och att inte de personliga koderna är kända av
andra än dem som äger rätt att öppna taxametern.
Detsamma gäller för sådana taxametrar som kan öppnas för programme-
ring med hjälp av en s.k. ”hard-ware-key”. När en sådan öppning sker regi-
streras dels vilken ”hard-ware-key” som använts, dels tidpunkten för ingrep-
pet. För att sedan kunna utföra förändringar krävs dessutom tillgång till da-
torkapacitet och speciell programvara. Tillgång till programvara sker genom
en fyrställig personlig kod.
Generellt för de system som nu nämnts är att de inte kan plomberas på
traditionellt sätt, dvs. med ståltråd och präglad blyplomb, men att de, såsom
TSV framhåller, erbjuder minst samma skydd mot obehörigt intrång som det
som normalt accepteras i datasystem.
Av detta följer då också att en mycket viktig fråga i sammanhanget är vil-
ket organ som bör svara för plomberingen av taxametrar. Jag delar därvid
TSV:s åsikt att det är djupt otillfredställande att inemot 650 företag, däri-
bland en del trafikföretag, nu har uppgiften att svara för plombering av taxa-
metrar. Någon uppföljning och kontroll av hur plomberingen går till sker
emellertid inte. Denna bristande ordning måste rättas till.
Liksom TSV anser jag att en kraftig minskning bör ske av det antal företag
som nu har tillstånd att plombera taxametrar. Nuvarande tillstånd bör så
snart som möjligt dras in. Jag kan emellertid inte ansluta mig till TSV:s för-
slag att uppgiften därefter skulle överlåtas till taxameterföretagen. I likhet
med vad Svenska Taxiförbundet framhåller bedömer jag att en sådan ord-
ning skulle förstärka taxametertillverkarnas oligopolliknande ställning.
I stället vill jag föreslå att plombering av taxametrar ombesörjs på samma
sätt som i fortsättningen skall gälla för färdskrivare. Godkännande av verk-
stad bör således ske enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk prov-
ning och om mätning. Godkännandet bör ske genom beslut av Styrelsen för
teknisk ackreditering (SWEDAC). SWEDAC bör underrätta Vägverket om
vilka verkstäder som ackrediterats och om återkallelser av ackrediteringar.
Vid godkännande av verkstäderna bör givetvis beaktas att dessa genom
utbildning hos leverantörerna av taxametrar har god kännedom om de olika
fabrikatens funktionssätt och om den programvara som används. Ackredite-
ringen innebär att verkstaden i fråga är godkänd för att på ett säkert sätt
kunna svara för installationen av en taxameter av ett visst fabrikat och också
kunna svara för kalibreringen. Ackrediteringen av en verkstad skall därför
inte kunna ske gentemot en taxametertillverkares vilja. Genom att i före-
skrifter om taxametrar (TSVFS 1985:47) ställa höga krav på en verkstads
kunskaper om taxameterfabrikatens funktionssätt, torde man kunna tillgo-
dose önskemålet om att antalet godkända verkstäder bör vara begränsat, till
förmån för säkerheten mot obehörigt intrång i taxametrarna.
De verkstäder som godkänts för uppgiften bör alltså svara för en fortlö-
pande kontroll av taxametrars funktionsduglighet. Såsom Statens provnings-
anstalt (SP) framhåller kan en sådan kontroll jämställas med t.ex. kröning
av vågar. Kontroll av taxametrar och deras plombering samt kalibrering av
taxametrar bör årligen ske hos de verkstäder som ackrediterats. Det bör an-
komma på Vägverket att i sina föreskrifter om taxametrar ange vilka krav
Prop. 1992/93:106
21
som bör gälla avseende mätnoggrannhet, kalibrering, mätsträcka vid kon-
troll av vägtalet m.m.
Kontroll skall också ske i samband med registrerings-och kontrollbesikt-
ning enligt fordonskungörelsen. Dessa besiktningar bör dock enbart avse
kontroll av att kalibrering och funktionskontroll skett inom föreskriven tid
och utförts av ackrediterad verkstad.
Jag återkommer till regeringen med förslag om sådana ändringar i for-
donskungörelsen som möjliggör de slag av kontroller av taxametrar och de-
ras plombering som jag nu nämnt.
Jag vill slutligen göra ett förtydligande vad gäller vilka villkor som bör
gälla för att en tillståndshavare skall kunna få dispens från kravet på taxame-
ter. Ett sådant förtydligande har önskats av bl.a. Svenska Taxiförbundet. I
regeringens proposition (1987/88:50) om trafikpolitiken inför 90-talet sägs
(s. 280) att det vid tillståndsgivningen för sjuktransporter bedömts som
lämpligt att från kravet på taxameter undanta sådana lättare fordon som re-
gelmässigt används för sådana transporter. Den kommentaren bör nu göras
att begreppet ”sjuktransporter” inte torde vara identiskt med begreppet
”sjukresor” utan snarare avse transporter med ambulans eller andra special-
utrustade fordon. Sjukresor utförs däremot vanligtvis med taxi. Jag har svårt
att se att vanliga taxifordon skulle komma att uteslutande användas för så-
dan trafik. Vad som också talar för att taxameter behövs vid sådana resor är
att de resenärer som betalar egenavgift skall kunna få ett taxameterprintat
kvitto.
Min bedömning: Vägverket bör bemyndigas att utfärda föreskrifter
om användningen av taxametrar.
Trafiksäkerhetsverkets skrivelse: Trafiksäkerhetsverket föreslår, med hän-
visning till det ökade ansvar som ålagts verket i samband med övertagandet
av vissa arbetsuppgifter från Transportrådet, att verket erhåller erforderligt
mandat att utfärda föreskrifter om taxitrafik. Ett sådant mandat torde kunna
införas i yrkestrafikförordningen (1988:1503).
Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig
i frågan tillstyrker förslaget, dock i några fall med ett påpekande att TSV
redan har ett mandat att utfärda föreskrifter.
De som avstyrker är Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska Lokaltrafikföreningen och Färdtjänstnämnden vid Stockholms läns
landsting. De anser att man i första hand skall se till att gällande föreskrifter
efterlevs innan man inför nya regler.
Malmö kommun hänvisar däremot till vikten av att eliminera fusk med
taxametrar och priser och framhåller att samtliga s.k. zontaxor bör förbjudas
i de fall då taxameter inte används. Bestämmelserna om kvittoskrivande
taxameter bör tillämpas vid samtliga resor med taxi för att eliminera fusk
Prop. 1992/93:106
22
med moms, ”svartkölning” m.m. Samtliga resor bör enligt kommunen regi- Prop. 1992/93:106
streras på taxameter och kvittokravet bör gälla i samtliga fall.
En motsatt uppfattning har Länstrafiken i T-länAB som anser att om taxi
kör på s.k. zontaxa kan taxametern uteslutas helt och hållet.
Svenska Taxiförbundet hänvisar till att TSV:s föreskrifter kräver att taxa-
metern skall varaktigt registrera data om varje uppdrag. Någon tveksamhet
borde därför inte finnas på denna punkt. Eftersom TSV inte gör denna tolk-
ning bör TSVFS tillföras ett moment som fastslår att varje uppdrag skall regi-
streras vid resans start, således även resor mot fast pris.
Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län tillstyrker TSV:s förslag.
Enligt Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bör taxameter alltid använ-
das. Länsstyrelsen i Jämtlands län finner TSV:s påpekande om att ”det inte
finns något krav på att använda taxameter” såsom anmärkningsvärt.
Riksskatteverket framhåller att det är otillfredsställande ur skattesynpunkt
att det inte finns regler för hur taxameterutrustningen skall användas.
Även Rikspolisstyrelsen, Statens provningsanstalt och AB Svensk Bilprov-
ning tillstyrker TSV:s förslag.
Taxameterföretagen Frogne Svenska AB och K. G. Knutsson anser att fö-
raren skall vara skyldig att överlämna kvitto till passagerare vid varje avslu-
tat köruppdrag.
Konkurrensverket tillstyrker TSV:s förslag men framhåller att föreskrif-
terna måste utformas på ett sådant sätt att de inte råkar i konflikt med intres-
set att vidmakthålla och främja en fungerande konkurrens inom taxiverk-
samheten.
Skälen till min bedömning: Enligt 13a § fordonskungörelsen (1972:595)
skall fordon som används i taxitrafik vara försett med en taxameter av god-
känd typ. Taxameterns fastsättning och, vid behov, även taxametern skall
vara plomberad. Enligt 102 § i kungörelsen ges TSV rätt att utfärda föreskrif-
ter om fordons beskaffenhet och utrustning, liksom också att typgodkänna
viss utrustning. Slutligen ges TSV rätt att med stöd av 104 § medge vissa un-
dantag från vad som anges i kungörelsen.
TSV har med stöd av dessa bestämmelser meddelat föreskrifter om taxa-
metrar (TSVFS 1985:47). Föreskrifterna innehåller bl.a. krav på taxamet-
rars utformning, funktionssätt och plombering. En taxameter skall således
efter varje avtalat uppdrag skriva ut ett kvitto och med ett sådant innehåll
som preciseras i föreskriften. Vidare skall taxametern registrera varje upp-
drag så att uppgifterna på kvittot för uppdraget kan rekonstrueras i efter-
hand. Det föreskrivs också att en taxameter inte får stängas av så att dess
funktion upphör.
Dessa regler är emellertid mera att se som funktionskrav för taxametrar.
Därutöver behövs föreskrifter som avser hur taxametrar skall få användas.
När det sedan gäller det närmare innehållet hos föreskrifter om använd-
ningen av taxametrar har flera remissinstanser redovisat synpunkter. Jag har
tidigare anfört behov av ändringar beträffande vad som sägs i föreskrifterna
om kvittoskrivning och registrering samt om plombering, brytande av plom-
bering och tillstånd till plombering av taxametrar. Som jag tidigare nämnt
finns redan nu bestämmelser om att kvitto skall skrivas ut efter varje avslutat
uppdrag och att taxametern skall registrera uppgifterna på kvittot efter varje
23
uppdrag. Det innebär att även vid körningar till fasta priser skall kvitto skri- Prop. 1992/93:106
vas ut och innehållet hos kvittot registreras i taxametern. Sanktioner bör vid-
tas i form av penningböter om det blir känt att en taxameter inte slagits på
vid ett köruppdrag och att någon kvittoskrivning och registrering därmed
inte kunnat äga rum.
Jag vill också understryka att Vägverket som central myndighet för yrkes-
trafikfrågor skall följa den internationella utvecklingen vad gäller fordonsut-
rustning och därvid verka för en ökad standardisering av taxametrar och
färdskrivare.
8 Övriga frågor
Min bedömning: Konkurrensen inom taxinäringen bör ske på så lika
villkor som möjligt.
Skälen för min bedömning: Riksdagen har i sitt tillkännagivande till rege-
ringen framhållit att taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora
sitt trafiktillstånd.
Av 6§ yrkestrafiklagen (1988:263) framgår bl.a. att trafiktillstånd endast
får ges till den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, till sin
vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna samt lag-
lydnad i övrigt bedöms vara tillämplig att driva verksamheten. Aterkallelse
av tillståndet skall ske om förutsättningarna för tillståndet inte längre förelig-
ger, dvs. om t.ex. tillståndshavaren inte längre visar vilja eller förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Till sådana missförhållanden
som kan föranleda att trafiktillståndet återkallas hör att taxiföretaget släpar
efter med skatter. Vad riksdagen uttalat i sitt tillkännagivande torde därmed
kunna bli tillgodosett.
I förra årets budgetproposition framhöll jag vikten av en skärpt lämplig-
hetsprövning och en skärpt uppföljning av lämpligheten för att inneha ett tra-
fiktillstånd. Jag hänvisade bl.a. till att det var angeläget med ett närmare
samarbete mellan länsstyrelserna och skattemyndigheterna. Ett sådant samar-
bete är viktigt vid prövningen av nya tillstånd men framför allt vid uppfölj-
ningen av lämpligheten. Länsstyrelserna måste bl.a. kunna få vetskap om
vilka företag som släpar efter med inbetalningar av skatter och avgifter.
Fram till oktober 1990 hade länsstyrelserna möjlighet till samköming av
kronofogdemyndigheternas utsökningsregister REX med TSV:s bilregister.
De liggare som därvid framställdes har setts som ett effektivt hjälpmedel vid
tillsynen av personer och företag med tillstånd att bedriva yrkesmässig tra-
fik. Efter oktober 1990 har denna samköming inte varit möjlig, efter beslut
av Datainspektionen, som ansett att bearbetningen inte var förenlig med be-
stämmelserna i utsökningsregisterlagen (1986:617).
Med anledning härav har Riksskatteverket (RSV) den 23 april 1992 i en
skrivelse till regeringen (Finansdepartementet) hemställt att regeringen
medger samköming av TSV:s register och utsökningsregistret för framtag-
ning av uppgifter till länsstyrelsernas tillsynsenheter på trafikområdet.
24
Enligt 10 § utsökningsregisterlagen skall myndighet som är registeransva-
rig för utsökningsregistret särskilt iaktta att uppgifterna i registret får bear-
betas endast i enlighet med registrets ändamål. Regeringen får för särskilt
fall medge annan bearbetning, om det föreligger särskilda skäl.
Regeringen har genom beslut den 19 november 1992 funnit att sådant sär-
skilt skäl föreligger när det gäller behovet av att vid ett enstaka tillfälle sam-
köra TSV:s yrkestrafikregister med uppgifter i utsökningsregistret om ford-
ringar som drivs in av kronofogdemyndigheten i allmänt mål. Beslutet avser
ett medgivande till en samköming under första halvåret av år 1993.
Även på denna punkt torde riksdagens tillkännagivande kunna bli tillgo-
dosett.
I riksdagens tillkännagivande till regeringen anförs också att reglerna för
lönegarantin inte får missbrukas.
Det är en stor och viktig fråga som tagits upp och som bl.a. har att göra
med att företag som är försatta i konkurs och som drivs vidare med utnytt-
jande av lönegarantimedel kan negativt påverka andra företag i branschen.
Konkurrensen sker därmed inte på lika villkor.
För att komma till rätta med de avigsidor och missbruk av lönegarantireg-
lerna som kan förekomma, beslöt riksdagen våren 1992 med anledning av
regeringens proposition (1991/92:139) om statlig lönegaranti vid konkurs att
minska storleken på de belopp som kan betalas ut från lönegarantin
(bet. 1991/92:LU37, rskr. 1991/92:318). Beslutet innebar att beloppen mins-
kade från ca 400000 kronor till 100000 kronor.
Det kan tilläggas att den s.k. Insolvensutredningen (Ju 1988:02) genom re-
geringsbeslut den 7 november 1991 fick tilläggsdirektiv med uppgift att se
över reglerna om statlig lönegaranti vid konkurs. Utredningen borde i sam-
band med sitt arbete med lönegarantifrågorna undersöka om företag som är
försatta i konkurs och som drivs vidare med utnyttjande av lönegarantimedel
kan skada andra företag i branschen och om lönegarantin i sådana situatio-
ner leder till osund konkurrens mellan företagen.
Utredningen överlämnade den 2 december 1992 sitt betänkande
(SOU 1992:113) Lag om företags rekonstruktion till regeringen. Betänkan-
det skall därefter remissbehandlas.
Det bör också nämnas att regeringen den 3 december 1992 beslöt om kom-
mittédirektiv beträffande en översyn av den statliga lönegarantin vid kon-
kurser. En särskild utredare skall tillsättas för uppdraget.
Utredaren skall analysera om lönegarantireglerna har en ändamålsenlig
utformning när det gäller vilka lönefordringar som skall ersättas av garantin
samt föreslå de lagändringar som en sådan granskning kan ge anledning till.
Han skall också överväga och lämna förslag till hur utbetalningsfunktionen
skall vara utformad i framtiden.
Syftet med utredarens arbete skall vara att åstadkomma sådana regeländ-
ringar som - utan att garantins sociala syfte går förlorad - sammantaget be-
gränsar utgifterna för garantin och effektiviserar granskningen av att garan-
tin används på det sätt som är avsett.
Prop. 1992/93:106
25
Prop. 1992/93:106
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att
1. godkänna vad jag anfört om avregleringen av taxi (4),
2. ta del av vad jag anfört om Vägverket som central myndighet för
yrkestrafikfrågor (4),
3. ta del av vad jag anfört om Vägverkets årliga rapport till rege-
ringen (4),
4. ta del av vad jag anfört om information om prissättningen för
taxiresor (5),
5. ta del av vad jag anfört om föreskrifter meddelade av länsstyrel-
serna (5),
6. ta del av vad jag anfört om flygande inspektion av taxifordon (6),
7. ta del av vad jag anfört om tillstånd att plombera taxametrar (6),
8. ta del av vad jag i övrigt anfört om plombering av taxametrar
samt kontroll av taxametrar (6),
9. ta del av vad j ag anfört om föreskrifter om användningen av taxa-
metrar (7) samt
10. ta del av vad jag anfört om konkurrensen inom taxinäringen (8).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.
26
1. Regeringen bör bifalla en hemställan från Riksskatteverket till rege-
ringen om att särskilda ADB-program får användas för att sammanställa
uppgifter urTSV:s och RSV:s register, i syfte att förbättra möjligheterna
för länsstyrelsernas tillsyn av yrkesmässig trafik.
2. En föreskrift införs om att taxameter alltid skall användas från start vid
hämtningsadressen. Detta skall gälla även vid ”fast-pris-transporter”.
(Förslaget fördes fram i förbundets remissvar över TSV-förslagen om
taxametrar m.m. se skrivelse 1992-09-30.) Tillsammans med informa-
tionsåtgärder bör detta kunna få en viss allmänpreventiv verkan.
3. Svenska Taxiförbundet har i ovanstående remiss framfört en rad förslag
beträffande taxameterreglerna, bl.a. att de s.k. ackumulerande regist-
ren skall vara fysiskt plomberade i fordonet, samt även dokumenteras
vid kontrollbesiktning.
Förbundet hänvisar till nämnda skrivelse och i synnerhet till förslaget
om en arbetsgrupp i taxameterfrågorna som snabbt kan arbeta fram
konkreta förslag. De olika intressena samt kunnandet i taxameterfrågor
är spritt varför en arbetsgrupp är väl motiverad.
4. Kommunikationsdepartementet förfar på lämpligt sätt för att initiera
fler poliskontroller, gärna även ”flygande besiktningar” tillsammans
med TSV.
5. Bilprovningsrutinerna måste förbättras. Det är i dag möjligt att ”klara”
en taxibil genom kontrollbesiktningen utan att det finns typgodkänd
taxameter. Detta måste förhindras.
6. Beroende på ”luckor” i de administrativa rutinerna mellan Trafiksäker-
hetsverket och länsstyrelserna är det i dag möjligt att få ut gul registre-
ringsskylt utan att ha taxitillstånd. Förbundet har i en tidigare skrivelse
begärt att Kommunikationsdepartementet vidtar åtgärder för att råda
bot på detta förhållande.
7. Fler länsstyrelser bör följa Länsstyrelsens i Stockholms län exempel ge-
nom att villkora samtliga trafiktillstånd till att följa Svenska Taxiförbun-
dets branschöverenskommelse med Konsumentverket om prisinforma-
tion. I budgetpropositionen har regeringen anvisat att bristande prisin-
formation kan vara skäl för varning eller återkallelse från länsstyrelsen.
Länsstyrelser och polismyndigheter bör snarast prestera kontroller av
hur kravet på prisinformation enligt YTL 14 § efterlevs.
8. I allmänpreventivt syfte bör straffet för olaga yrkesmässig trafik skärpas.
9. Kommunikationsdepartementet bör ta erforderliga initiativ för att åkla-
garmyndigheternas benägenhet att väcka åtal ökar beträffande miss-
tänkt olaga yrkesmässig trafik.
10. Uppmaningen till länsstyrelserna om att skärpa lämplighetsprövningen
och uppföljningen måste upprepas och skärpas. Skulle länsstyrelserna
anse sig sakna resurser inom yrkestrafikenheterna och ytterligare resur-
ser från staten inte kommer att tillföras, måste omprioriteringar ske
Prop. 1992/93:106
Bilaga 1
27
inom resp, länsstyrelse. Detta är en fråga direkt för resp, länsledning.
Den kommunikationsexpert som länsstyrelserna enligt uppgift tillförts
kan t.ex. avdelas för att få fram åtgärder inom en av kommunikations-
grenarna, dvs. i detta fall taxi.
11. Länsstyrelserna saknar möjligheter att överklaga domar i kammarrätten
vilka går emot länsstyrelsens linje. Länsstyrelserna bör snarast få en så-
dan möjlighet genom allmänt ombud i yrkestrafikfrågor. En sådan åt-
gärd bör inte avvakta den domstolsutredning som nu pågår.
12. Möjligheterna i YTL att vägra eller återkalla tillstånd bör klarläggas.
Större konkurser i tidigare företag eller bristande förmåga att fullgöra
sina skyldigheter mot det allmänna när det gäller inbetalning av skatter
och avgifter bör leda till återkallelse av tillståndet. En dom i Kammar-
rätten i Sundsvall visar att förarbeten och praxis om konkurser i tidigare
företag kan leda till märkliga tolkningar. En särskild PM i frågan kom-
mer att sändas in till departementet.
13. Det bör krävas taxitillstånd för varje taxibil. I dag kan en taxiföretagare
sätta in hur många bilar som helst på sitt tillstånd. Taxibilen skall endast
anmälas till länsstyrelsen. Förbundet föreslår att det skall krävas ett till-
stånd för varje taxibil. Det innebär ingen behovsprövning, däremot får
länsstyrelsen möjlighet att pröva lämpligheten varje gång trafiken skall
utökas.
14. Taxi-licens bör snabbutredas. I stället för att taxiföretagen får ett till-
stånd som gäller tills vidare bör man pröva ett licenssystem som är tids-
begränsat. Eftersom länsstyrelsernas lämplighetstillsyn brister kan man
lägga om systemet så att taxiföretagarna måste redovisa att man gjort
rätt för sig mot det allmänna med skatter och avgifter för att få förnyad
licens.
15. Det behövs en politisk markering om att samordningscentraler för sam-
hällsbetalda resor bör upphandlas i konkurrens där även taxi kan vara
med och lägga anbud.
Prop. 1992/93:106
Bilaga 1
28
Förändringar av reglerna på taximarknaden
I snart två och ett halvt år har taxiverksamheten varit fri från regleringar av
priser, utbud, trafikområden, växeltillhörighet, föreningsplikt, kommende-
ringsplan och körplikt.
Länsstyrelsen i Stockholms län som noga följt utvecklingen av taximark-
naden i länet, kan konstatera att de friare reglerna haft både positiva och
negativa konsekvenser. De positiva är att tillgängligheten till taxi ökat kraf-
tigt, att kundernas väntetider i växlarna och framkörningstiden minskat av-
sevärt samt att priserna har pressats, i vissa fall betydligt. Allt beroende på
att antalet bilar blivit mycket högre.
Till de positiva resultaten hör också att konkurrensen mellan taxiväxlarna
har ökat betydligt. Ett antal nyetablerade växlar har genomfört innovationer
i form av fasta priser på frekventa resmål, rabatter till vissa grupper samt
kundanpassad service till företag.
Taxiväxlarna i länet har på senare tid börjat marknadsföra sina tjänster
genom annonskampanjer och riktad reklam till kontantbetalande kunder,
färdtjänstkunder och företag. Växlarna deltar även i Svenska Taxiförbun-
dets arbete att auktorisera taxiväxlar, som uppfyller vissa krav på kvalitet.
Till de negativa konsekvenserna av de fria reglerna hör vissa fall av vålds-
brott och uttagande av ockerpriser. Omfattningen är dock svår att fastställa.
De ekonomiska brotten, begångna både av ägare och av förare, har ökat.
Länsstyrelsen har även konstaterat att ett antal förare saknar tillräcklig lo-
kalkännedom. Allvarliga tillbud har bl. a inträffat på grund av att vissa fö-
rare inte hittat till akutsjukhusen. Det inträffar även att kunder nekas kör-
ning till begärd adress eller att förare begär skyhöga priser till impopulära
destinationer. Många känner sig otrygga att åka taxi.
Åtgärder på riksplanet
Länsstyrelsen har noterat att riksdagen i olika sammanhang diskuterat frå-
gor som berör taxiområdet och i enlighet med ett förslag från trafikutskottet
beslutat uppdra åt Regeringen att överväga skärpning av lagstiftningen en-
ligt bl.a. följande punkter:
- Krav på ett trafiktillstånd till varje bil - till skillnad från dagens situation
där varje bolag har ett tillstånd.
- Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas.
- Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora trafiktillståndet.
- Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till Riksskatteverkets
datalistor.
- Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt för god-
kännande av taxametrar bör förbättras.
Länsstyrelsen, som under året ingående övervägt behovet av såväl dessa som
29
andra lagändringar, vill här inledningsvis kortfattat kommentera några av de Prop. 1992/93:106
punkter i vilka riksdagen uppdragit åt regeringen att överväga en skärpning Bilaga 2
av lagstiftningen.
När det gäller lönegarantin har Länsstyrelsen för sin del genom påpekan-
den och egna initiativ sökt motverka flagrant missbruk. Regeringen har dock
uttalat att detta inte är en tillsynsuppgift för Länsstyrelsen utan för polis- och
kronofogdemyndigheter. Eftersom bl.a. nästan alla större taxiföretag gått i
konkurs är dock arbetsbördan för kronofogdemyndigheter och polis orimligt
stor. Länsstyrelsen anser därför att alla goda krafter borde medverka i till-
synsarbetet.
Att taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora tillståndet
framstår för Länsstyrelsens del närmast som en självklarhet. Frågan när en
skuld skall anses som ”stor” tolkas dock ibland olika av Länsstyrelsen och
Kammarrätten i Stockholm. Domstolen går enbart på exegibla fordringar
och accepterar avbetalningsplaner i större utsträckning än Länsstyrelsen.
Länsstyrelsen, som i sitt tillsynsarbete nära följer det verkliga skeendet, an-
ser sig kunna fastslå att en skuld av någorlunda storlek sällan är en tillfällig-
het. Fordringarna växer medan processen pågår men det tar lång tid innan
de blir registrerade som utmätningsbara. Länsstyrelsen förordar därför att
gränsen för ”tillåtna” skulder sätts snävt. Även mycket stora taxiföretag (200
bilar eller fler) har sällan ett aktiekapital på mer än minimibeloppet 50000
kronor.
Länsstyrelsen kan, i likhet med riksdagen, icke finna en sådan registeran-
vändning vara en allvarlig integritetskränkning mot seriösa trafikutövare.
Det förtjänar också i sammanhanget påpekas att företrädare för branschen
delar Länsstyrelsens bedömning och anser det t.o.m. oförsvarligt att kon-
trollen inte får ske.
Rutinerna för skyltning av fordon och för kontroll av taxametrar är när-
mast en fråga för TSV. Länsstyrelsen har dock för egen del för avsikt att
inom sitt område verka för en minskad anonymitet för taxibilen genom di-
verse skyltning i fordonet. Taxameterfrågan är tyvärr tekniskt svårlöst och
måste angripas förutsättningslöst. Den omständigheten att större delen av
den godkända taxameterparken kan behöva byggas om får inte avskräcka
TSV och vid behov Regeringen från att ta initiativ i frågan. I dagsläget är det
alltför lätt att göra olika elektroniska ingrepp i taxametrarna. Länsstyrelsen
har också i skrivelse till Kommunikationsdepartementet påpekat behovet av
ett förtydligande av kravet på att taxametern skall registrera varje körning
även om fast pris tillämpas.
Länsstyrelsen har härutöver i ett yttrande över en skrivelse från borgarrå-
det Hulth den 11 november 1992 till Kommunikationsdepartementet utveck-
lat sin syn på vissa företeelser inom taxitrafiken.
Lokala/regionala åtgärder
Vad i nyssnämnda skrivelse till Kommunikationsdepartementet främst be-
handlats är frågor angående tillståndshavarna och dessas förhållande till all-
mänheten och det allmänna. Yrkestrafiklagstiftningen ställer idag inga sär-
30
skilda krav på förarnas utbildning och kompetens. Detta är enligt Länssty-
relsens mening inte tillfredsställande.
På grund härav har Länsstyrelsen låtit utarbeta ett förslag till ett legitime-
ringssystem baserat på en obligatorisk yrkesutbildning av förarna i bl.a.
lokalkännedom. Förslaget förutsätter att Länsstyrelsen som grund för obli-
gatoriet utfärdar ett taxireglemente. I reglementet föreskrivs också viss obli-
gatorisk utmärkning av och information i taxibilarna. Det är Länsstyrelsens
målsättning att förslagen kan genomföras per den 1 juli 1993 och i vart fall
senast vid årsskiftet 1993/94.
Förslaget, som inte i något avseende kan ses som en återgång till den
gamla regleringen, är avsett att återskapa allmänhetens fulla förtroende för
taxiförarkåren och för taxibilen som ett säkert och tryggt kollektivtransport-
medel.
En förarlegitimation kräver ett återskapande av ett taxireglemente. Ett
genomförande kräver också att Länsstyrelsen får befogenhet ta ut en avgift
för legitimationsförfarandet.
Denna sistnämnda hantering (formell prövning och hantering av legitima-
tionskorten) kräver vissa ekonomiska resurser. Taxi Trafikförening (norra
Europas största taxiförening) beräknar sin legitimationshantering kosta ca
275 kronor per handling. Med en förarkår i länet på minst 10000 innebär
detta för Länsstyrelsens del nära tre miljoner kronor, vilken kostnad inte
ryms inom befintliga anslag.
Länsstyrelsen finner det därför enklast att den högst rimliga avgiften
direkt får tillfalla Länsstyrelsen eller-om detta av principiella skäl avvisas-
att avgiften får ingå i statskassan och tilldelas Länsstyrelsen anslagsvägen
(jfr. den tidigare avgiften för fritidsbåtar). Medelstilldelningen kan baseras
helt på antalet utfärdade legitimationer.
Länsstyrelsen vill för kännedom samt godkännande i avgiftsfrågan under-
ställa Regeringen dessa planer.
I avvaktan på Regeringens ställningstagande i avgiftsfrågan kommer
Länsstyrelsen att skicka ut förslaget till reglemente på bred remiss inom
länet. Samtidigt kommer utbildningsresurserna att inventeras i detalj och
tekniken bakom den tilltänkta legitimationshandlingen att utvecklas. I sam-
band därmed blir det också möjligt att prissätta förfarandet. Länsstyrelsen
avser att fortlöpande hålla Regeringen underrättad om frågans utveckling.
Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I beslutet deltog Landshöv-
dingen Ulf Adelsohn, ordförande, ledamöterna Knut Nilsson, Andres
Käärik, Birgitta Rydberg, Stig Nyman, Jan Hjertsson, Raiph Lédel, Elwe
Nilsson, Barbro Noreson, Sylvia Lindgren, Bosse Ringholm, Peder
Svensson och Mats Pemer samt tjänstgörande suppleanterna Conny
Andersson och Ola Rask.
I den slutliga handläggningen deltog även länsöverdirektören Birgitta
Isaksson Péres, byrådirektör Anders Wigren och länsrådet Per-Ake
Herrström, föredragande.
Vid styrelsens behandling av ärendet var härutöver personalföreträdarna
Pia Stadig och Mikael Wiman närvarande.
Per-Ake Herrström
Prop. 1992/93:106
Bilaga 2
31
Ulf Adelsohn
Prop. 1992/93:106
Åtgärder rörande taxitrafiken................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
1 Inledning ............................................. 3
2 Trafiksäkerhetsverkets redovisning av sitt uppdrag......... 4
3 Övriga i ärendet inkomna skrivelser...................... 5
4 Allmänt om tillsynen över taxinäringen................... 9
5 Information om prissättningen för taxiresor................ 15
6 Plombering av taxametrar samt kontroll av taxametrar..... 17
7 Föreskrifter om taxametrars handhavande ................ 22
8 Övriga frågor.......................................... 24
9 Hemställan............................................ 26
10 Beslut................................................ 26
Bilaga 1 Sammanfattning av förslag till åtgärder inom taxinäringen,
lämnade i en skrivelse den 17 november 1992 från Svenska
Taxiförbundet...................................... 27
Bilaga 2 Skrivelse den 26 november 1992 från Länsstyrelsen i Stock-
holms län med förslag till förändringar av reglerna på taxi-
marknaden (ej bilagor).............................. 29
gotab 42628, Stockholm 1992
32