med anledning av prop. 1992/93:171 Forskning i frontlinjen
I regeringens proposition föreslås att delar av de
återstående medlen från löntagarfonderna skall användas
till forskningsändamål. Tre stiftelser föreslås inrättas: en
stiftelse för strategisk forskning med i första hand
naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk inriktning, en
stiftelse för stöd till miljöstrategisk forskning och en stiftelse
för insatser inom kulturvetenskaplig forskning i anslutning
till Riksbankens Jubileumsfond.
Vidare aviseras att en begränsad del av medlen kommer
att användas för att inrätta så kallade stiftelsehögskolor.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i den senare
frågan.
Beträffande löntagarfonderna vill vi erinra om följande:
Vänsterpartiets förstahandsyrkande vad gäller fondernas
medel är att dessa läggs samman med AP-fonderna. I andra
hand bör medlen användas långsiktigt till
infrastruktursatsningar och för att ta fram ny produktion för
att skapa fler arbetstillfällen.
Mot denna bakgrund vill vi med anledning av
regeringens förslag anföra följande:
Strategisk forskning inom områdena naturvetenskap och
teknik är mycket viktig, inte minst för att svensk industri ska
kunna möta en internationell konkurrens. Dessutom finns
det inom detta strategiska fält också framtida möjligheter
till resultat som har en positiv inverkan för utveckling av ny
miljövänlig produktion, ökad hållbarhet och minskad
sårbarhet i för samhället viktiga tekniska system.
Framtidssatsningar behövs för att skapa kunskap om nya
produkter och nya tekniker inom produktionen.
En inriktning av långsiktig karaktär gäller också i allt
väsentligt de av regeringen föreslagna områdena strategisk
miljöforskning och kulturvetenskaplig forskning.
Det behövs idag framtidssatsningar som kan ge ny
kunskap för fler arbetstillfällen, bättre miljö och ökad
förståelse för samhälleliga och kulturella samband. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringens förslag behöver utöver vad vi ovan anfört
kompletteras på några viktiga områden.
Enligt propositionen skall de föreslagna satsningarna
begränsas till en femtonårsperiod. Vi kan i och för sig förstå
behovet av viss tidsavgränsning vad gäller en del strategiska
forskningsområden där det gäller att snabbt komma fram
till olika delresultat. Mot bakgrund av vad vi anfört om
behovet av långsiktighet anser vi emellertid att det vore
olyckligt om riksdagen ensidigt slog fast att den aktuella
tidsrymden ska vara femton år, punkt slut. Enligt
Vänsterpartiet bör femtonårsperioden endast vara ett
riktmärke. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
När det gäller det demokratiska inflytandet över
forskningsverksamheten menar vi att de föreslagna
stiftelsernas verksamhet ska kunna prövas som all annan
forskning inom ramen för de treåriga forskningspolitiska
beslut som tas av riksdagen. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Av demokratiska skäl och med tanke på vikten av att
forskningen har en stark anknytning till samhället i övrigt
bör det i stiftelsernas styrelser utses representanter från de
fackliga organisationerna; det är de fackliga
organisationernas medlemmar som kommer att ta praktisk
del av de resultat som kan materialiseras av den ovan
nämnda forsknings- och utvecklingsverksamheten. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är svårt att göra en grundlig analys av
kvalitetsmässiga effekter av regeringens förslag till
fördelning av procentsatser till olika forskningsområden.
Likaså är den tänkta organisationsstrukturen förhållandevis
svår att bedöma. Regeringens överväganden i dessa frågor
borde dock ha lett till seriösa inventeringar av möjligheten
till en utbyggnad av de fasta forskningsresurserna vid fler
högskolor och universitet än vad som idag är fallet.
Vänsterpartiet har i snart tio år pläderat för en
utbyggnad av de fasta forskningsresurserna i Sverige. Vi har
hela tiden hävdat att forsknings- och
utvecklingsverksamheten i Sverige varit
underdimensionerad. Regeringens proposition styrker nu
vår argumentation.
Vi har därutöver, bl.a. på för forskningen
kvalitetsmässiga grunder och av regionalpolitiska skäl,
föreslagit att fasta forskningsresurser ges till högskolorna i
Växjö, Örebro, Karlstad, Sundsvall-Härnösand-Östersund.
Vi har vidare föreslagit förstärkningar av
forskningsresurserna i Luleå, särskilt för de administrativa,
ekonomiska och sociala sektorerna.
Medel för fasta forskningsresurser till de ovan angivna
högskolorna kan tas ur de resterande medlen av de forna
löntagarfonderna. Medlen kan falla ut med början fr.o.m.
budgetåret 1994/95. Högskolorna skulle därefter i samband
med nästa treåriga forskningspolitiska beslut få sina medel
över den reguljära forskningspropositionen. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag enligt vad vi nu
anfört.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att
forskarrekryteringen måste utvidgas. Denna fråga hänger
dock samman med frågor rörande den grundläggande
högskoleutbildningen. Särskilt handlar det om högskolans
möjligheter till en god rekrytering av studenter i framtiden.
Dessa frågor tas upp i andra motioner av Vänsterpartiet. Vi
vill dock här ta upp en särskild aspekt rörande
rekryteringsfrågan och FoU-verksamhetens förankring och
kontakter med samhället i övrigt.
Enligt Vänsterpartiets mening är det både nödvändigt
och avgörande för de båda ovan nämnda frågorna att också
de som har erfarenhet av vuxen- och yrkesliv rekryteras till
högre studier och forskningsverksamhet. För
Vänsterpartiets del är det en naturlig väg att dels föra in
viktiga erfarenheter i forskarvärlden, dels ett sätt att
motverka en ''gymnasifiering'' av högskolan.
Vi anser alltså att det för fullödighetens skull är
nödvändigt att kombinera de föreslagna framtidsinriktade
forsknings- och utvecklingsinsatserna med en rejäl satsning
på vuxenutbildning. En sådan åtgärd har utöver rent
arbetsmarknadspolitiska positiva effekter också den
fördelen att den ökar beredskapen och möjligheten till att
föra ut olika rön och resultat som FoU-verksamhet leder
fram till. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av framtidssatsningar
som kan ge ny kunskap för fler arbetstillfällen, bättre miljö
och ökad förståelse för samhälleliga och kulturella
samband,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den föreslagna 15-
årsperioden endast bör vara ett riktmärke,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de föreslagna stiftelsernas
verksamhet skall kunna prövas kontinuerligt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det i de föreslagna
stiftelsernas styrelser bör utses representanter från de
fackliga organisationerna,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om fasta
forskningsresurser till de medelstora högskolorna enligt vad
i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten att kombinera
framtidsinriktade forsknings- och utvecklingsinsatser med
satsning på vuxenutbildning.
Stockholm den 15 mars 1993
Björn Samuelson (v)
Elisabeth Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Gudrun Schyman (v)