Det finns inte något område inom utbildningssektorn där det råder en så stor snedfördelning i landet som just på den högre skogliga utbildningen och forskningen. Knappt 10 procent av resurserna satsas på södra Sverige. Resten satsas på mellersta och norra Sverige. Risken är uppenbar att snedfördelningen kommer att öka i framtiden och att koncentrationen till mellersta och norra Sverige kommer att öka. Skälet till detta är SLU:s beslut att lägga ner skogsteknikerutbildningen i Värnamo.
Samtidigt vet vi att 20 procent av skogen finns i Götaland och att 30 procent av tillväxten och 40 procent av skogsbruksvärdet finns där. Dessutom finns 40 procent av arbetstillfällena i södra Sverige. Det finns en mängd företag som arbetar med skogsprodukter i Götaland. Det är t.ex. sågverk, massaindustri, pappersbruk, möbelindustri, småhustillverkare och värmeverk. Närheten till den europeiska marknaden gör att dessa företag har goda utvecklingsmöjligheter. Men det gäller att bättre ta tillvara träets möjligheter till utveckling av nya produkter. Mot bakgrund av vad vi nu har beskrivit ter sig SLU:s beslut om nedläggning i Värnamo än mer anmärkningsvärt. Man borde i stället satsa mer resurser på forskning och utbildning i södra Sverige, nu gör man i stället tvärtom. Skogsnäringen har varit fullständigt enig i sitt ogillande av beslutet att lägga ned den enda skogliga högskoleutbildningen i södra Sverige.
En annan aspekt som gör att forskning och utbildning borde vara bättre fördelad i landet är att skogen och skogsbruket inte ser likadant ut i vårt land. Det finns betydande skillnader mellan norra och södra Sverige. Det gäller t.ex. ägarstrukturen där södra Sverige domineras av småskogsbruket med nära 100 000 skogsägare. I motsats till norrlandsskogsbruket är det småskaligt, naturen är helt annorlunda vilket kräver exempelvis avverkningsmetoder och naturvårdshänsyn av annan typ än i Norrland. I södra Sverige finns det också en annan trädslagsfördelning med bl.a. ädellövskog som kräver sin speciella skötsel.
Skogsmästareutbildningen, som i dag är en ettårig påbyggnadsutbildning, sker i Skinnskatteberg och där bedrivs liksom i Bispgården skogsteknikerutbildning. Skogsteknikerutbildningen i Värnamo upphör våren 1993 efter beslut i SLU:s styrelse våren 1992.
När riksdagen våren 1992 behandlade anslaget till SLU skrev ett enigt utbildningsutskott i sitt betänkande 1991/92:UbU17 bl.a.
Mot bakgrund av det sydsvenska skogsbrukets speciella karaktär och förutsättningar anser utskottet i likhet med SLU att vid den pågående översynen av den skogliga utbildningen bör särskilt beaktas behovet av kunskap om sydsvenska skogliga förhållanden. Utskottet utgår från att regeringen vid beredningen av förslag som rör utbildning och forskning vid SLU som kommer att föreläggas riksdagen inför budgetåret 1993/94 beaktar de i det föregående redovisade förhållandena.
I december 1992 skulle SLU:s styrelse tagit beslut i frågan om den framtida skogliga utbildningen efter förslag från sin skogsutbildningsgrupp. Denna grupps majoritet föreslog bl.a. att en ny treårig skogsmästarutbildning inrättas. Den skall ersätta nuvarande skogstekniker- och skogsmästarutbildning. Mot denna förändring har vi ingen invändning. Däremot reagerar vi mot att skogsutbildningsgruppen föreslog att utbildning endast skulle äga rum i Skinnskatteberg och Bispgården. Därmed gick man emot intentionerna i riksdagens beslut. Det hade varit rimligare med en lokaliseringsort i norra Sverige och en i södra Sverige, förslagsvis Värnamo. SLU:s styrelse har bordlagt frågan till mars 1993.
Det är angeläget att frågan om högre skoglig utbildning och forskning i södra Sverige får en lösning under våren 1993. Det är vår uppfattning att det inte är försvarbart att lämna södra Sverige helt utan högre skoglig utbildning och en begränsad skoglig forskning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av högre skoglig utbildning och forskning i södra Sverige.
Stockholm den 25 januari 1993 Ulf Melin (m) Carl-Johan Wilson (fp) Rune Backlund (c) Märtha Gårdestig (kds)