Regeringens proposition om förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen innehåller en diskussion -- kring vikten av ökad kvalitet inom högskoleutbildningen och vikten av en utbyggnad av volymen högre utbildning -- som vi välkomnar och till fullo instämmer i. Våra invändningar är endast baserade på uppfattningen att man bör gå ännu längre än regeringen vågat föreslå.
Vi vill återupprätta Sveriges plats bland världens främsta industri- och välståndsnationer -- även inom akademisk utbildning och forskning. För Ny demokrati är investeringar och satsningar inom den akademiska utbildningen och forskningen en av de viktigaste och mest angelägna investeringarna Sverige kan göra för att säkra ett fortsatt framtida välstånd -- såväl materiellt som kulturellt. En positiv utveckling genom och inom akademisk utbildning och forskning kan emellertid aldrig styras av ett regeringskansli och ett utbildningsdepartement. Däremot kan den uppmuntras och underlättas. Hög kvalitet och dynamik skapas genom individuella insatser, utförda inom ett akademiskt system med stora befogenheter och stort ansvar av personer, som erhåller rätt stimulans men som samtdigt måste vara beredda att bli utbytta, om och när de inte uppfyller kraven.
Vi anser emellertid att nuvarande system där regeringen bestämmer om tilldelningen av antalet högskoleplatser är både centralstyrt och planekonomiskt. Enligt vår uppfattning bör systemet vara efterfrågestyrt -- givet att kvaliteten ej eftersätts. Detta innebär att varje universitet eller högskola antar ett så stort antal av de behöriga sökande (helst alla) som de anser sig klara av utan att tumma på kvalitetsaspekterna -- och erhåller ekonomiska resurser från statsmakterna i paritet med detta. En konsekvens av vår uppfattning är att vi under de närmaste tio åren för utbildningskostnaderna vill tillämpa samma princip somför kostnaderna för sjukförsäkringen, dvs acceptera att de blir vad de blir med målet att så snabbt det går uppnå världens kvalitativt bästa akademiska grundutbildning. Vi vill samtidigt se till, att var och en som har begåvningsförutsättningar för akademiska studier skall få chans till sådana. Vi anser, att det inte finns några oövervinnliga motsättningar mellan kvantitet och kvalitet i en akademisk utbildning, som utformas på vetenskaplig grund och med den utbildningsmetodik akademisk utbildning kräver.
I dessa, i princip obegränsade, satsningar, skall det bara finnas en enda restriktion -- kvalitet. Det skall finnas plats för var och en som uppfyller de höga och kontrollerade kvalitetskraven -- men först när dessa uppfylls.
I detta sammanhang och med hänsyn till pågående beredning inför kommande planeringsperiod vill vi också aktualisera en annan fråga intimt knuten till kvalitetsfrågor inom lärarutbildningen. I maj förra året beslutade riksdagen (med vår hjälp) att bifalla en (s)-reservation som innebar att riksdagen uttalade sig för att placera lärarhögskolan i Stockholm i Södertälje av lokaliseringspolitiska skäl. Ett noggrannare studium av detta alternativs konsekvenser i kvalitetshänseende för utbildningen kombinerat med de dramatiskt försämrade ekonomiska förutsättningarna för Sverige, har emellertid lett oss fram till uppfattningar som gjort att vi omprövat vårt ställningstagande.
Vi anser att lärarhögskolan i sin helhet bör vara placerad i Stockholm. Avgörande för detta ställningstagande är att en högkvalitativ lärarutbildning förutsätter integrerade studier med universitet och fackhögskolor. I propositionen framhålls särskilt sambandet mellan forskning och rekrytering av lärare i ett ämnesperspektiv. En central placering i huvudstaden blir då en förutsättning för att kunna uppfylla de av riksdagen tidigare beslutade utbildningspolitiska målen likaväl som de i den aktuella propositionen föreslagna kvalitetssatsningarna. I Stockholm finns förutom närheten till universitetet och fackhögskolorna också tillgång till referensbibliotek samt en praktikorganisation -- i form av ett uval av lämpliga handledare och praktikplatser -- som byggts upp under en lång följd av år.
Behovet av att försörja Stor-stockholmsområdet med välutbildade lärare skall inte heller underskattas -- lika lite som vikten av att kunna rekrytera kvalificerade studenter och välmeriterade lärarutbildare. Det är en truism att konstatera att Stockholm därvidlag är mer attraktivt än Södertälje.
Tunga ekonomiska skäl talar också mot en flyttning till Södertälje. Det har således efter riksdagsbeslutet framkommit att en samlad lokalisering till Rålambshovsområdet är fullt möjlig genom tillgången till Rålambshovs sjukhusbyggnader. Högskolans nuvarande område kan också utökas då det gäller tillgång till tomtmark och lokaler, vilket är mycket betydelsefullt därför att även en kraftigt expanderande högskola fortfarande kan inrymmas inom Rålambshovsområdet. Genom att utnyttja byggnaderna som tillhör Rålambshovs gamla sjukhus -- lokaler väl lämpade att användas som institutions- och undervisningslokaler -- finns möjligheter för lärarhögskolan att expandera och samtidigt skapa en samlad lokalisering av dagens utspridda lokaler. Sålunda visar kalkyler som upprättats efter riksdagsbeslutet av två olika och oberoende byggföretag att produktionskostnaderna för Rålambshovsalternativet är cirka 250 miljoner lägre. De årliga hyreskostnaderna blir därmed också väsentligt lägre i Rålambshov. Vid riksdagsbehandlingen våren 1992 var dessa viktiga fakta ej kända av riksdagen.
Vi vill inte heller sticka under stol med att vi är oroade över kvaliteten inom delar av lärarutbildningen. Vi kan inte blunda för det faktum att risken finns att alltför många mindre väl skickade lärare släpps ut från lärarhögskolorna. Den låga intagningspoängen till många lärarutbildningar kombinerad med icke graderade betyg under utbildningen och den fullständiga avsaknaden av betyg och prövning i lärarskicklighet tycker vi är anmärkningsvärd och djupt oroande.
Vi vill återupprätta den höga status läraryrket än gång hade. Det gör man inte genom att blunda och förneka problemen. Redan med ambitionen att skapa Europas bästa skola krävs mycket stora ansträngningar och ökade krav på lärarna -- vi tycker att Sverige ska sikta på att erbjuda världens bästa skola -- och då krävs toppkvalificerade lärare som är stolta över sitt yrke och de resultat deras elever presterar. Vi tror också att det vore lämpligt att lokalisera andra akademiska utbildningar i anslutning till lärarhögskolan i Rålambshov -- detta skulle kunna ge HLS välbehövlig stimulans och inspiration från lärare och studerande utanför skolvärlden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitet inom akademisk utbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om efterfrågestyrd resurstilldelning inom akademisk utbildning,
3. att riksdagen med hänvisning till kravet på kvalitet i lärarutbildningen och kravet på kostnadseffektivitet som sin mening ger regeringen till känna att högskolan för lärarutbildning i Stockholm bör behållas på det nuvarande området i Rålambshov,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvaliteten inom lärarutbildningen.
Stockholm den 10 december 1992 Stefan Kihlberg (nyd) Johan Brohult (nyd)