med anledning av prop 1992/93:194 Särskilt statsbidrag till kommuner för ytterligare platser i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår
I en partimotion med anledning av budgetpropositionen
föreslog vi socialdemokrater som ett led i kampen mot
arbetslösheten kraftfulla åtgärder för att öka den reguljära
utbildningen. Vi föreslog att riksdagen skulle anslå medel
så att det blev möjligt för kommunerna att anordna
utbildning i form av '' det tredje gymnasieåret'' för 50 000
ungdomar i åldern 18--24 år samt 20 000 platser ytterligare i
komvux.
Motivet för dessa krav var att regeringen i
budgetpropositionen helt ignorerat den utomordentligt
allvarliga situation som kommer att uppstå inför läsåret
1993/94 för de ungdomar som då skall söka sig ut på
arbetsmarknaden. Inga som helst förslag till åtgärder
framfördes från regeringen för att förhindra att en mycket
stor andel av de studerande vid gymnasieskolorna skulle
komma att gå direkt ut i arbetslöshet.
Inte heller uppmärksammades att många av de 93 100
ungdomar som nu inom några månader kommer att lämna
sina ungdomspraktikplatser skulle få en stärkt ställning på
arbetsmarknaden om de fick komplettera sin utbildning
med ett ''tredje gymnasieår''. Regeringen blundade även för
möjligheten att ge många av de nu ca 70 000 ungdomarna i
åldern 18--24 år som befinner sig i öppen arbetslöshet
chansen att genom ett ''tredje gymnasieår'' förbättra sin
ställning på arbetsmarknaden och därmed även för
möjligheten att tillföra arbetskraften ny kompetens.
Vid utskottsbehandlingen vann våra förslag utskottets
gillande beträffande de ungdomar som var under 20 år. Våra
övriga krav inom detta område avslogs.
För att i detta läge undvika sviterna av den egna
försummelsen och framstå som handlingskraftig väljer
regeringen att vidta den närmast unika åtgärden att till
riksdagen avlämna en proposition som till innehåll kan
sägas vara en kopia av vår partimotion. Med denna
proposition som förevändning väljer därefter
utskottsmajoriteten att avslå den socialdemokratiska
motionen. Genom att ägna sig åt detta prestigespel skapar
regeringen stor osäkerhet ute i kommunerna med förlorad
planeringstid och sänkta ambitioner som resultat.
Mot denna bakgrund finner vi det naturligt att upprepa
våra krav som vi genom de senaste månadernas utveckling
på arbetsmarknaden finner ännu mer motiverade. Detta
gäller både kraven på 50 000 platser för det ''tredje
gymnasieåret'' och 20 000 platser ytterligare på komvux.
Även kraven på studiestöd för dessa utbildningar finner vi
anledning upprepa.
Regeringens förslag i propositionen att anvisa medel för
de där föreslagna utbildningsåtgärderna yrkar vi avslag på.
Vi anser att detta anslag för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder redan nu är av för liten omfattning. Att ytterligare
försvaga möjligheterna till insatser inom detta område är
inte försvarbart. Vi anser att medel för de av oss föreslagna
reguljära utbildningsinsatserna skall tillföras kommunerna
genom förstärkning av anslag inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde.
Reformera gymnasieskolan så snabbt som möjligt
Den angelägna reformeringen av gymnasieskolan har av
den borgerliga regeringen försenats med ett år. Därigenom
kommer många studerande på de yrkesinriktade
utbildningarna att gå miste om ''det tredje året''.
Det är nu viktigt att så många kommuner som möjligt
redan till höstterminen 1993 kan erbjuda sina ungdomar de
treåriga programmen, speciellt inom de yrkesförberedande
inriktningarna. Det är angeläget för att stärka ungdomarnas
ställning i arbetslivet. Men det är viktigt även för arbetslivet
och för att vidga rekryteringsunderlaget till högskolan.
Målmedvetna åtgärder måste vidtas för att förmå hela
årskullen att efter grundskolan fortsätta i gymnasieskolan.
I gymnasieskolorna måste ytterligare åtgärder sättas in för
att stimulera eleverna att fullfölja gymnasieutbildningen.
50 000 ungdomar måste erbjudas ''det tredje
gymnasieåret''
Efter vårterminen 1993 kommer ca 42 000 studerande ut
från tvåårig gymnasieutbildning, 35 000 från yrkesinriktad
och 7 000 från studieförberedande linjer. Majoriteten av
dem riskerar att, med nuvarande katastrofala situation på
arbetsmarknaden, gå direkt ut i arbetslöshet. Detta måste
förhindras. Den naturliga åtgärden är att erbjuda dem en
rätt till den förbättrade utbildning som deras
efterkommande kamrater får, ''det tredje gymnasieåret''.
I november 1992 var 55 000 ungdomar i åldern 16--24
arbetslösa och 74 000 genomgick ungdomspraktik. Vid
ingången av nästa budgetår har de senare slutfört sin
ungdomspraktik och riskerar att på nytt kastas ut i
arbetslöshet.
Vi anser att minst 50 000 ur gruppen 18--24 år med
enbart tvåårig gymnasieutbildning bör ges möjlighet att
genomgå ''det tredje gymnasieåret''. Riksdagen bör besluta
att denna möjlighet erbjuds dessa ungdomar. Erbjudandet
bör avse alla under 20 år och, i första hand arbetslösa
ungdomar i åldern 20--24 år.
Det är djupt upprörande att regeringen i propositionen
inte visar något intresse för att genom reguljär utbildning
lösa dessa ungdomars svåra situation.
Vi socialdemokrater anser att kommunerna därför bör
ges möjlighet att erbjuda minst 50 000 platser i form av ''det
tredje gymnasieåret''. Med tanke på kommunernas
ekonomiska situation bör bidraget vara 30 000 kronor per
studerande. Det bör överlåtas åt den enskilda kommunen
att avgöra om ''det tredje gymnasieåret'' skall förläggas till
gymnasieskolan eller vuxenutbildningsenheten. Eftersom
inte alla kommuner är gymnasieorter kan det här bli
nödvändigt med ett samarbete mellan kommuner för att så
rationellt som möjligt ordna utbildningen. För dessa
utbildningsinsatser föreslår vi att 1 500 miljoner kronor
anslås.
Innehållet i ''det tredje gymnasieåret'' måste anpassas till
elevernas önskemål, förkunskaper och lokala
förutsättningar. Fördjupande studier i svenska, matematik
och främmande språk är naturligtvis betydelsefullt, liksom
komplettering av yrkesutbildningen. Förutom detta bör hög
prioritet ges åt studier i tekniska och naturvetenskapliga
ämnen, bl.a. som grund för fortsatta studier på högskolan
eller för teknikerutbildningen inom komvux.
Vi föreslår här en mycket kraftig, men helt nödvändig
utbildningssatsning. Vi inser att denna kommer att innebära
stora påfrestningar på organisationen. Företrädare för
kommunen och dess skolväsende, för näringsliv och
fackliga organisationer samt företrädare för lokala
arbetsmarknadsmyndigheter kommer att behöva utveckla
ett nära samarbete för att på kort tid finna former för att
genomföra denna utbildningexpansion. En modell för ett
arbete av detta slag kan vara att tillsätta en projektgrupp av
företrädare för ovan nämnda grupper.
Det kommer naturligtvis att bli nödvändigt att utnyttja
befintlig utrustning och lokaler ännu mer effektivt. Det
kommer troligen i många fall att innebära en förskjutning
av undervisningen till andra tidpunkter än vad som nu
gäller, t.ex. till sen eftermiddagstid eller kvällstid.
Vi räknar med att det skall vara möjligt att få tillgång till
goda lärarkrafter, i första hand genom att de redan nu
anställda lärarna tar på sig uppgifter utöver deras normala
undervisningsskyldighet. Det bör även vara möjligt att
rekrytera andra med lämplig utbildning, t.ex.
civilingenjörer. Många arbetslösa med djupa
yrkeserfarenheter från olika områden skulle kunna berika
utbildningen vid gymnasieskolorna och därigenom bidra till
en hög kvalitet i utbildningen.
Det måste vara en mycket angelägen uppgift för alla
berörda att bidra till att ge dessa ungdomar en betydande
kompetenshöjning genom ''det tredje gymnasieåret''. Vi är
starkt övertygade om att denna satsning skall bli
framgångsrik med stöd av alla de goda och initiativrika
krafter som finns ute i kommunerna.
För att få ett begrepp om storleken av insatsen kan de 50
000 ungdomarna relateras till att antalet elever vid
gymnasieskolan innevarande läsår är nära 290 000. När
gymnasiereformen är genomförd fullt ut 1996/97 kommer
drygt 330 000 elever att studera i gymnasieskolan.
Vi anser vidare att de ungdomar som innevarande läsår
påbörjat en tvåårig gymnasieutbildning, redan nu bör
garanteras möjligheten till ''det tredje gymnasieåret'' när de
slutfört sin utbildning till sommaren 1994.
Kommunal vuxenutbildning
Kommunal vuxenutbildning har en mycket betydelsefull
roll för att förverkliga idéerna om livslångt lärande och ge
stora bidrag i arbetet för att åstadkomma en generell
kompetenshöjning av arbetskraften. Komvux är särskilt
viktigt för kvinnor och invandrare.
Socialdemokratin har därför medverkat till att stödja
och bygga upp olika former av vuxenutbildning till en
omfattning och kvalitet som rönt internationell
uppmärksamhet.
Den genomförda reformeringen av gymnasieskolan,
vuxenutbildningen och folkbildningen syftade till att
ytterligare höja den allmänna utbildningsnivån och
förbereda alla för ett livslångt lärande där återkommande
utbildning blir allt vanligare.
Den kommunala vuxenutbildningens ansvar omfattar nu
grundläggande vuxenutbildning, gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.
I dagens arbetsmarknadsläge är det angeläget att den
gymnasiala och yrkesinriktade vuxenutbildningen inte
prioriteras ner. De signaler som den borgerliga regeringen
givit om besparingar inom vuxenutbildningen, inte minst i
förra årets budgetproposition, får inte tas till intäkt för att
denna inte behövs. Tvärtom finns det anledning att betona
vikten av denna, både som instrument för
kompetenshöjning i arbetslivet och för att öka den tekniska
utbildningen.
Köerna till komvux är i de flesta kommuner långa.
Skälet är dels den svåra situationen på arbetsmarknaden,
dels regeringens och riksdagsmajoritetens neddragning av
de statliga bidragen till Komvux.
Många av de sökande till komvux har arbete. Genom att
öka dimensioneringen i den reguljära
utbildningsorganisationen utnyttjas den fria vilja till
utbildning som finns bland dem som står i kö för
komvuxstudier. Samtidigt skapas förutsättningar för
arbetslösa att gå in i arbetslivet i de studerandes ställe.
För många arbetslösa är kompetenshöjning genom
studier inom kommunal vuxenutbildning ett starkt
efterfrågat alternativ. För möjligheterna att öka
dimensioneringen av högskolan inom olika sektorer spelar
komvux en avgörande roll. Redan i dag har en tredjedel av
nybörjarna i högskolan läst på kommunal vuxenutbildning i
någon form. Komvux är således mycket viktig, inte minst i
en situation då vi önskar öka antalet högskolestuderande
inom naturvetenskaplig och teknisk sektor. Lika viktigt är
det att framhålla behovet av ökat språkkunnande.
Teknikerutbildningarna
Den ettåriga teknikerutbildningen är en
påbyggnadsutbildning inom komvux. Den bygger på
avslutad treårig gymnasieutbildning. Den är mer direkt
yrkesinriktad än de tidigare tre studieåren som skall vara
studie- och yrkesförberedande. Det finns många skäl för att
säkerställa och expandera dessa utbildningar.
Minskningen av de statliga och kommunala bidragen har
kommit att drabba denna utbildning särskilt hårt.
I dag finns vid de gymnasieskolor som tidigare
genomfört det fjärde året dyrbar utrustning som även kan
användas för utökad teknikerutbildning. Det är
kapitalförstöring att inte utnyttja den utrustningen fullt ut.
För att i en situation där vi eftersträvar en kraftig tillväxt
av industriell verksamhet undvika en brist på tekniker
måste teknikerutbildningen öka. Det är även angeläget att
skapa goda möjligheter för elever som tidigare gått tvååriga
yrkesutbildningar att komplettera dessa för att sedan antas
till teknikerutbildning.
Detta gäller även för elever som genomgått de nya
treåriga programmen. För dem som redan under det andra
studieåret bestämmer sig för att efter avslutad utbildning
fortsätta på teknikerutbildning bör utbildningen under det
tredje året anpassas så att erforderliga förkunskaper för
teknikerutbildning kan inhämtas.
Ansökningarna till teknisk utbildning i gymnasieskolan
minskar fjärde året i rad. En anledning är säkert att den
tidigare möjligheten att efter fyraårig utbildning i
gymnasieskolan få en gymnasieingenjörsexamen inte längre
finns. Många av de presumtiva studerandena är inte
beredda att genomgå högskolestudier efter
gymnasieskolan.
Denna gång drabbar arbetslösheten även tjänstemän på
olika nivåer. Högskolestudier skulle för många av dem vara
den naturliga vägen för att erhålla en kompetenshöjning
som stärker deras ställning i arbetslivet. Många av dem har
förvärvat sin yrkesskicklighet genom lärande i arbetslivet.
Däremot kan deras teoretiska utbildning vara sådan att den
inte kan utgöra en tillräcklig grund för högskolestudier.
Åtgärder krävs för att underlätta för dessa gruppers
utbildning, t.ex. genom att inom komvux inrätta en ettårig
utbildning som anpassas och utformas så att den ger en god
teoretisk grund för fortsatta högskolestudier. Utbildningen
bör anpassas så att den i första hand utgör grund för
fortsatta studier inom teknisk eller ekonomisk sektor.
Inom industrin finns det många kvinnor vars
yrkeserfarenheter inte tas till vara. Deras möjligheter skulle
öka om de får chans till en formell teknisk utbildning. Målet
bör vara att minst 1 000 kvinnor med god yrkeserfarenhet
få genomgå en för dem anpassad ettårig teknisk utbildning.
Förutsättningarna för detta skapas genom vårt förslag att
utöka den kommunala vuxenutbildningen med 20 000
platser.
20 000 fler i kommunal vuxenutbildning
Vi bedömer att komvux bör tillföras resurser för
ytterligare 20 000 heltidstuderande. Prioriterade områden
för denna förstärkning bör vara teknikerutbildningarna,
utbildningar inom teknik och naturvetenskap, inom
språkområdet samt för arbetslivet betydelsefulla
kompetenshöjande utbildningar. Vi anser att av här
föreslagen utbyggnad av komvux motsvarande 20 000
helårsstuderande minst 2 000 platser avsätts för
teknikerutbildningarna.
Vi föreslår att komvux tillförs ytterligare 600 miljoner
kronor.
Resursfördelningen
De extra medlen till ''det tredje gymnasieåret'' och
komvux bör tillföras kommunerna efter ansökan hos
Skolverket.
Komvux har på många håll drabbats mycket hårt av
kommunernas besparingar. Om komvuxorganisationen
skall kunna expandera är det nödvändigt att staten tar på sig
en större andel av kostnaderna än normalt. Genom det nya
bidragssystemet till kommunerna kan inte staten direkt
peka ut komvux som en angelägen uppgift. Upphandling
genom AMS är inte heller en lämplig åtgärd eftersom det
rör sig om en i detta arbetsmarknadsläge önskvärd
expansion av reguljär utbildning.
Den lämpligaste modellen måste vara att ge de
kommuner som är beredda att öka sin komvuxverksamhet
över nu gällande nivå möjlighet att söka medel hos
Skolverket. Modellen har redan tillämpats när det gäller
medel för gymnasieskolans ''tredje år''. Skolverket har
genom sin fältorganisation god kunskap om kommunal
vuxenutbildning. Resurserna för ''det tredje gymnasieåret''
och expansionen av komvux 2 100 miljoner kronor bör efter
ansökan från kommunerna fördelas av Skolverket.
Det är naturligtvis svårt att förutse behovet av
utbildningsplatser för ''det tredje året'' och för komvux i de
enskilda kommunerna. Om det visar sig att önskemålen om
medel till platser i gymnasieskolan överstiger det belopp vi
för detta ändamål här anslagit samtidigt som ansökningarna
till komvux understiger vad vi här beräknat skall medel från
''komvuxanslaget'' kunna överföras till anslaget för ''det
tredje året''. Motsatsen skall självfallet även kunna äga
rum. Det överordnade målet måste vara att stärka
kompetensen och samtidigt bekämpa arbetslösheten.
Samtidigt är det angeläget att understryka
kommunernas grundläggande och lagreglerade ansvar för
utbildningen av de av kommunens vuxna invånare som ej
har en utbildning motsvarande den grundskolan ger de
unga. Denna uppgift blir särskilt viktig i en tid med stort
behov av kompetenshöjning hos många medborgare.
Studiestöd
Vår bedömning av behovet av studiestödet för
ovanstående utbildningssatsning finns beskrivet och
beräknat i särskild utskottsgruppmotion (1992/93:Sf512).
Utöver ett ökat antal utbildningsplatser har vi också
räknat med ett högre årsbelopp för studiehjälpen per elev,
då vi motsatt oss regeringens nedskärning.
Vad avser gymnasieskolan är vår bedömning att 35 000
elever är berättigade till studiehjälp och anslaget F 3 bör
därför öka med 315 miljoner kronor. Cirka 10 000 elever
bedöms vara berättigade till studiemedel och anslaget F 4
bör höjas med 180 miljoner kronor.
Med anledning av våra förslag till regeländringar för
SVUXA (bl.a. sänkt åldersgräns och friare studieval under
en försöksperiod) bedöms cirka 5 000 studerande kunna få
detta stöd. Anslaget F 5 bör därför öka med 270 miljoner
kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att
under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94
anvisa 402,6 miljoner kronor mindre än vad som föreslagits
i proposition 1992/93:100 bilaga 11,
2. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 anvisa
1 500 000 000 kr till kommunerna för stöd till anordnande
av ''det tredje gymnasieåret'' i enlighet med vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen beslutar godkänna de riktlinjer som i
denna motion anförts beträffande behovet av satsning på
''det tredje gymnasieåret'' även budgetåret 1994/95,
4. att riksdagen beslutar att de medel som anvisas till stöd
för kommunerna att anordna ''det tredje gymnasieåret'' i
enlighet med vad som anförts i denna motion skall tillföras
Skolverket genom anslaget B 9 Bidrag till viss verksamhet
inom det kommunala skolväsendet,
5. att riksdagen beslutar att för studiehjälp anvisa 315
miljoner kronor för budgetåret 1993/94 till anslaget F 3
Studiehjälp m.m. utöver regeringens förslag,
6. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 4,
Studiemedel m.m., för budgetåret 1993/94 med 180
miljoner kronor,
7. att riksdagen beslutar att öka anslaget F 5
Vuxenstudiestöd m.m. med 270 miljoner kronor,
8. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
studiestödslagen att SVUXA under en försöksperiod kan
utgå på ett mera flexibelt sätt.
Stockholm den 23 mars 1993
Lena Hjelm-Wallén (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Berit Löfstedt (s)
Ewa Hedkvist-Petersen (s)
Eva Johansson (s)
Jan Björkman (s)
Inger Lundberg (s)
Krister Örnfjäder (s)
Lena Öhrsvik (s)
Inger Hestvik (s)
Anders Nilsson (s)
Margareta Israelsson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ulrica Messing (s)