med anledning av prop. 1992/93:161 Trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet

Höj säkerheten för oskyddade trafikanter

Oskyddade trafikanter -- framför allt fotgängare och
cyklister -- drabbas relativt ofta av den bristande säkerheten
på våra vägar och gator. Det resulterar i en skrämmande
hög olycksstatistik för dessa grupper. Det finns
skrämmande exempel där gående på trottoar blivit
överkörda av rattfyllon.

Säkerhetsproblemen är påtagliga i våra större städer där
de olika trafikslagen blandas på ett ibland osannolikt och
föga logiskt sätt. De oskyddade trafikanterna är nästan
alltid i underläge; både ur trafikteknisk och trafikmoralisk
synpunkt betraktas de oskyddade trafikanterna som hinder
för fordonstrafiken. Den attityden måste ändras.

Att öka säkerheten betyder ofta att separera trafikslagen
och skapa utrymme för alla slags trafikanter. Svensk
stadsplanering -- eller brist på planering -- har mycket länge
gått ut på att underlätta för bilismen. Detta har medfört att
både framkomlighet och säkerhet för andra successivt blivit
sämre -- utöver det faktum att stadskärnorna allmänt sett
blivit relativt hälsovådliga p.g.a. buller, utrymmesbrist och
luftföroreningar.

Vissa städer -- Lund, Växjö, Örebro -- har kommit en bit
på väg för att underlätta och höja säkerheten för de
oskyddade trafikanterna. Dessa initiativ och investeringar
bör tjäna som föredöme för svenska städers trafikplanering.

Vad som framför allt behövs är två saker: investeringar i
nya gång- och cykelbanor, trafikseparering, planfria
korsningar, mer utrymme till fotgängare och cyklister, en
mer integrerad och mänsklig stadsplanering.

Det behövs också ett annat, mer hänsynsfullt, beteende
mellan olika trafikantgrupper. Trafikmoralen är sakta
sjunkande i landet vilket inte kan accepteras.

Vänsterpartiet föreslog i statsbudgeten för den närmaste
treårsperioden att minst 100 miljoner kronor utöver
regeringens förslag ska satsas på gång- och
cykelinfrastruktur. Vi upprepar inte här kravet utan
konstaterar bara att dessa investeringar blir allt
nödvändigare ju längre tiden går.

Ett mer hänsynsfullt trafikbeteende måste grundläggas
tidigt och ständigt aktualiseras. Vi föreslår att
trafikundervisning och information intensifieras i
skolundervisning och andra lämpliga sammanhang.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka investeringar i gång- och
cykelinfrastruktur under den kommande treårsperioden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att intensifiera
trafikundervisningen i skolundervisningen och andra
lämpliga sammanhang.

Stockholm den 8 april 1993

Karl-Erik Persson (v)

Jan Jennehag (v)

Bengt Hurtig (v)

Eva Zetterberg (v)