I anslutning till den satsning som görs från staten för förbättringar av transportsystemen och en höjning av deras effektivitet har frågan tagits upp om E4:ans sträckning genom Skåne samt förläggning av Riksbangård Syd.
Båda dessa investeringar har en mycket stor betydelse för transporter genom Skåne till kontinenten. De representerar därmed också ett riksintresse, och lokala synpunkter om placering och tillgänglighet måste få stå tillbaka för övergripande mål. Det är därför naturligt att beslut om var en gemensam investering som Riksbangård Syd skall lokaliseras inte tas i slutna rum, utan att riksdagen fått möjlighet att uttala sig i frågan.
SJ har valt att som strategi för tågtransporter bygga ut fyra stora rangerbangårdar. Rangerbangård Väst skall av naturliga skäl förläggas till Göteborg, i anslutning till sammanföringen av de tre huvudjärnvägsstråken Bergslagsbanan, Västkustbanan och västra stambanan. Rangerbangård Bergslagen planeras i anslutning till norra stambanan, Bergslagsbanan och Hallsberg--Storvikbanan, i området Gävle
--
Borlänge. En rangerbangård i Stockholm
--
Mälardalsområdet planeras alternativt till Hallsberg eller Norrköping.
När det gäller Riksbangård Syd har Banverket förordat tre alternativ varav Hässleholm är ett.
Riksbangård Syd har till uppgift att styra tågföring och vagnsammansättning inom Sydsverige. Det dominerande systemarbetet sker på godssidan där näringslivets krav på ''just-in-time'' utgör en stor utmaning för järnvägen att med rationell teknik behålla nuvarande andel av godsmarknaden samt att öka den inom halvfabrikats- och färdiga-produkt- sektorn. Utvecklingen av kombitransporter ställer ytterligare anspråk på transportapparaten med samordning av trafik med lastbil på huvudnätet främst representerat av E4 och E6.
Med utgångspunkt från statistiska källor och Scanlinks analys har godsalstringskartor arbetats fram för Sydsverige. Det område som är aktuellt för Riksbangård Syd begränsas till områden söder om en linje Kungsbacka--Värnamo-- Oskarshamn. Godsalstring inom områden norr om denna linje bedöms rangeras i Göteborg, Nässjö och Norrköping/Hallsberg.
Genom det utredningsmaterial som finns går det att utläsa summan av utsänt och inkommet gods via långväga transporter, samt en uppdelning på järnvägs- respektive landsvägstransporter. Detta visar att järnvägsandelen är hög i Malmöhus län men att järnvägens marknadsandel endast är ca 25 % i Småland. Detta beror förmodligen på spridningen av den småländska småindustrin.
Av materialet framgår också att exportens och importens andel av de långväga godstransporterna varierar starkt mellan sydlänen. Såväl beträffande export som import ligger Malmöhus län väsentligt lägre än övriga Sydsverige. Orsaken härtill kan vara att tillverkningsindustrierna i Malmöhus län har en mer konsumtionsinriktad profil och att komponentbehovet från utlandet därmed är lägre. Detta mönster är viktigt att beakta när det gäller att planera godshantering i Sydsverige.
Det är också viktigt att beakta en väsentligt ökad kombitrafik i framtiden som understryker behovet av terminaler belägna i nära anslutning till järnvägens stomnät och Europavägnätet. Detta gäller naturligtvis i hög grad också rangerbangårdarnas placering. Det framlagda förslaget från Vägverket, Region Skåne om en helt ny sträckning av E4 från Lund via Hässleholm till Ljungby uppfyller kraven på närhet.
Sammantaget visar de analyser som är gjorda att riksbangårdens lokalisering till Hässleholm bedöms som rationell ur operativ och samhällsekonomisk synpunkt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Riksbangård Syd.
Stockholm den 20 januari 1993 Johnny Ahlqvist (s) Börje Nilsson (s) Maja Bäckström (s) Kaj Larsson (s)