Samhället har åtagit sig att i stor utsträckning svara för
skjutsning av barn till och från skolan. Detta sker med hjälp
av taxi resp. olika bussbolag. I konsekvens med att
samhället iklätt sig denna förpliktelse ur servicesynpunkt
borde då rent automatiskt också följa skyldigheten att tillse
att transporterna utföres med iattagande av strikta
trafiksäkerhetskrav. Så tycks dock tyvärr inte vara fallet.
Enligt uppgift åker ungefär 200.000 av de totalt 300.000
elever, som dagligen får skoltransport, med ordinarie
bussar. Vad gäller skolskjutsar med taxi tycks det inte råda
minsta tvekan om utan att samtliga barn skall beredas
sittplats. I fråga om busstransporterna, däremot, utsättes
barn inte sällan för onödigt stora risker genom att de inte
kan beredas sittplats utan i stor utsträckning tvingas färdas
stående. Erfarenheterna visar att flera busstransportörer
låter ett mycket stort antal barn, utöver de som kan beredas
sittplatser, färdas stående långa sträckor.
Det råder en allmän uppfattning om att ett sådant
transportsätt inte skall tillåtas. Redan 1988 togs frågan om
en översyn av bestämmelserna om skolskjutsning upp i en
rapport av en arbetsgrupp inom Trafiksäkerhetsverket
(TSV). Trafikutskottet har i flera år förutsatt att förslag i
frågan skulle föreläggas riksdagen. I betänkande
1991/92:TU2 gick utskottet ett steg längre och underströk
med skärpa ''att det är angeläget att alla barn erbjuds
sittplatser vid skolskjutsning i buss.'' Trots utskottets goda
förutsatser lyser emellertid fortfarande ett förslag om
skärpta regler med sin frånvaro.
Detta talar entydigt för att riksdagen utan ytterligare
dröjsmål måste begära förslag om sådana strängare regler
från regeringen. Barns säkerhet vid skolskjutsning är en
fråga som måste tillmätas allra största vikt och
utgångspunkten måste vara att alla barn skall kunna
erbjudas sittplats vid skolskjutsning.
Trafikutskottet förutsätter i bet. 1992/93:TU4 att
regeringen i ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program
kommer att behandla den aktuella frågan. Utskottet har i
flera år utgått från att ett sådant trafiksäkerhetspolitiskt
program ''kommer att föreläggas riksdagen snarast''. Då
emellertid ett sådant program ännu inte framlagts, och då
det är högst osäkert om ett sådant program kommer att
innefatta förslag om säkrare skoltransporter, är ett
uttalande från trafikutskottets sida i frågan nu i högsta grad
påkallat.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om
bestämmelser för säkrare skoltransporter i enlighet med
vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 januari 1993
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)