Motion till riksdagen
1992/93:T407
av Gullan Lindblad (m)

Avgiftsbefrielse för handikappfordon


Enligt SFS 1992:191 har länsstyrelserna rätt att ta ut
avgift för tillhandahållande av vissa tjänster.
Avgiftsförordningen baseras på ett riksdagsbeslut enligt
principen att full kostnadstäckning skall gälla som
ekonomiskt mål för den verksamhet som dessa avgifter
avser att täcka. Avgifterna tas ut i form av
ansökningsavgifter och utgår efter olika avgiftsklasser med
en lägsta kostnad om 150 kr och en högsta om 21 500 kr.
Om rätten för länsstyrelserna att ta ut avgifter för
utförda tjänster finns i princip intet att säga.
Avgiftsbeläggningen har emellertid kommit att få en
knappast avsedd effekt, nämligen att vissa gravt
handikappade personer som erhållit speciella hjälpmedel
via landstingens hjälpmedelscentraler drabbas.
Vissa handikappade har fått fyrhjulsdrivna motorcyklar,
s.k. terränghjulingar, beviljade av landstingens
hjälpmedelscentraler. Det gäller här i regel personer med
så grava handikapp att vanliga eldrivna rullstolar inte kan
användas. Det rör sig således om ett relativt fåtal fordon.
Ett problem i sammanhanget kan vara att sådana fordon
kan användas även av friska personer, t.ex. vid skogsskötsel
och i fritidsbruk.
De fordon det här är fråga om är placerade i avgiftsklass
4, vilket innebär att kostnaden är 1 300 kr. När det gäller en
frisk person torde intet vara att invända mot denna kostnad,
eftersom det rör sig om ett relativt dyrt fordon och då det
finns miljöskyddsaspekter med i bilden.
Det förefaller emellertid egendomligt att när en
hjälpmedelscentral beviljar ett sådant fordon tar staten ut
en kostnad för att det ska kunna användas. Vid förfrågan
hos Riksskatteverket har handikappade upplysts om att
fordonen placerats i en för hög avgiftsklass och en annan
myndighet har rått personer att överklaga avgiftsuttaget.
Eftersom det rör sig om ett mycket litet antal sådana
handikappfordon i hela landet torde statens förlust vid ett
avskaffande av dessa avgifter vara försumbar. Ett krav
skulle kunna vara att fordonet är beviljat av en
hjälpmedelscentral.
Det borde vara möjligt att skyndsamt klarlägga hur
terränggående fordon som tilldelats av hjälpmedelscentral
kan befrias från avgift.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avgiftsbefrielse för
terrängfordon.

Stockholm den 15 januari 1993

Gullan Lindblad (m)