Enligt SFS 1992:191 har länsstyrelserna rätt att ta ut avgift för tillhandahållande av vissa tjänster. Avgiftsförordningen baseras på ett riksdagsbeslut enligt principen att full kostnadstäckning skall gälla som ekonomiskt mål för den verksamhet som dessa avgifter avser att täcka. Avgifterna tas ut i form av ansökningsavgifter och utgår efter olika avgiftsklasser med en lägsta kostnad om 150 kr och en högsta om 21 500 kr.
Om rätten för länsstyrelserna att ta ut avgifter för utförda tjänster finns i princip intet att säga. Avgiftsbeläggningen har emellertid kommit att få en knappast avsedd effekt, nämligen att vissa gravt handikappade personer som erhållit speciella hjälpmedel via landstingens hjälpmedelscentraler drabbas.
Vissa handikappade har fått fyrhjulsdrivna motorcyklar, s.k. terränghjulingar, beviljade av landstingens hjälpmedelscentraler. Det gäller här i regel personer med så grava handikapp att vanliga eldrivna rullstolar inte kan användas. Det rör sig således om ett relativt fåtal fordon. Ett problem i sammanhanget kan vara att sådana fordon kan användas även av friska personer, t.ex. vid skogsskötsel och i fritidsbruk.
De fordon det här är fråga om är placerade i avgiftsklass 4, vilket innebär att kostnaden är 1 300 kr. När det gäller en frisk person torde intet vara att invända mot denna kostnad, eftersom det rör sig om ett relativt dyrt fordon och då det finns miljöskyddsaspekter med i bilden.
Det förefaller emellertid egendomligt att när en hjälpmedelscentral beviljar ett sådant fordon tar staten ut en kostnad för att det ska kunna användas. Vid förfrågan hos Riksskatteverket har handikappade upplysts om att fordonen placerats i en för hög avgiftsklass och en annan myndighet har rått personer att överklaga avgiftsuttaget.
Eftersom det rör sig om ett mycket litet antal sådana handikappfordon i hela landet torde statens förlust vid ett avskaffande av dessa avgifter vara försumbar. Ett krav skulle kunna vara att fordonet är beviljat av en hjälpmedelscentral.
Det borde vara möjligt att skyndsamt klarlägga hur terränggående fordon som tilldelats av hjälpmedelscentral kan befrias från avgift.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsbefrielse för terrängfordon.
Stockholm den 15 januari 1993 Gullan Lindblad (m)