Det sägs visserligen att Ceasar kunde diktera ett brev
samtidigt som han läste ett annat. I själva verket visar
emellertid ett stort antal vetenskapliga undersökningar att
människan under full koncentration bara kan göra antingen
det ena eller det andra. Vår hjärna är så konstruerad att den
koncentrerat och intensivt endast kan ta emot en
sinnesmodalitet i sänder. Man kan alltså inte enligt den
konstruktion vi lyder under samtidigt göra två saker med
samma koncentration på båda.
Antalet biltelefoner i vårt land har ökat lavinartat under
senare år och uppgår nu till omkring 600.000. I Sverige går
det ca 70 mobiltelefoner på 1.000 personer mot bara 4 i
Tyskland. Visserligen finns det på marknaden också tillgång
till sådana biltelefoner, försedda med mikrofoner och
högtalare, som gör att bilföraren inte behöver lyfta någon
lur vid användningen av telefonen. Men erfarenheterna
visar att det fortfarande vanligaste förfaringssättet ändå är
att alltför många bilister kör bil med en hand och håller i
biltelefonen med den andra handen under pågående
bilkörning. Polisen runtom i landet kan också rapportera att
sådan telefonering inte sällan sker i bilar framförda på
motorvägar i mycket höga hastigheter.
Såväl internationella som svenska undersökningar visar
att användande av biltelefon under pågående bilkörning har
negativa effekter på förarens reaktionsförmåga med
försämrad trafiksäkerhet som följd. I en studie presenterad
av forskare vid Statens Väg- och trafikinstitut (VTI) vid en
internationell trafikkonferens i Göteborg i september 1991
slogs fast att reaktionstiden förlängs för den som använder
telefon i bilen. Vid 90 km/tim innebär det att bromssträckan
ökar med 10 meter. Och 10 meters förlängning kan vara
avgörande för om det inträffar en olycka eller inte, hävdar
forskningsledaren för projektet.
Att förare som talar i mobiltelefon kör sämre än andra
konstaterar bl.a. också Trafiksäkerhetsförbundet i
Malmöhus län. ''Uppmärksamheten blir sämre och
reaktionstiderna längre'', slår förbundet fast.
Men trots att det idag entydigt kan fastställas att samtal
i telefon i samband med bilkörning allvarligt undergräver
trafiksäkerheten och att bristande uppmärksamhet vid
sådan körning lett till allvarliga olyckor förlitar sig ansvariga
myndigheter fortfarande på att det genom
upplysningskampanjer skall gå att stävja missbruket.
Erfarenheterna visar nu tydligt att dessa kampanjer varit
resultatlösa.
För en tid sedan avled en 1-årig pojke av skador som
vållats av en lastbilschaufför som brast i uppmärksamhet då
han samtidigt talade i biltelefon och körde in i den personbil
där pojken vistades. Straffet blev lindrigt. Inget åtal för
vållande av kroppsskada. Rättegång uteblev. Påföljden
inskränktes till 40 dagsböter (2.000 kronor) och 4 månaders
indragning av körkortet. Åklagarna tycks vara villrådiga.
''Varför ska vi se allvarligare på denna typ av förseelser än
en tappad fimp. Det är en gärning på snattarnivå. Så länge
lagen är som den är kan vi inte döma hårdare. Den måste i
så fall ändras.'' Detta konkreta fall visar med all önskvärd
tydlighet två saker. För det första att telefonsamtal under
pågående bilkörning inte bara är olämpligt utan direkt
livsfarligt. Och för det andra att påföljden för vållande av
trafikolyckor i samband med biltelefonering inte står i
rimlig proportion till den allvarliga förseelsen.
Slutsatsen blir att bilkörning under pågående
telefonering, där ena handen håller i ratten och den andra i
telefonluren, inte är förenligt med iakttagande av
tillfredsställande trafiksäkerhet. Förfarandet torde därför
stå i strid med grundregeln för vägtrafik i 5 § första stycket
VTK, där det klart står uttryckt att ''vägtrafikant skall iaktta
den omsorg och vaksamhet som till förekommande av
trafikolycka betingas av omständigheterna''.
På marknaden finns och efterfrågas mobiltelefoner och
högtalare som medger att fordonsföraren inte behöver hålla
i själva luren vid användningen av mobiltelefonen -- s.k.
hands free-utrustning. Detta ger ett klart belägg för att det
är fullt möjligt att väsentligt förbättra trafiksäkerheten vid
telefonering i bil. För att komma till rätta med de problem
som ''enhandskörning'' innebär för trafiksäkerheten
föreslår vi att biltelefonering bara skall få ske med s.k.
hands free-system -- d.v.s. utrustning som innebär att någon
telefonlur aldrig behöver lyftas -- från och med den 1 januari
1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i
vägtrafikförordningen att telefonering under pågående
bilkörning enbart får ske med s.k. hands free-utrustning
fr.o.m. den 1 januari 1994.
Stockholm den 13 januari 1993
Bengt Silfverstrand (s)
Karin Wegestål (s)
Anita Jönsson (s)