med anledning av prop. 1992/93:2 Vissa organisatoriska frågor inom trafiksäkerhetsområdet

Riksdagen har i sina trafikpolitiska mål fastslagit att
barnens problem särskilt skall beaktas. Bakgrunden till
detta är att barnen är en särskilt utsatt och sårbar grupp i
trafiken. Trafiken orsakar de flesta dödsolyckorna bland
skolbarn och ca 6 000 barn under 15 år läggs in på sjukhus
varje år efter trafikolyckor. Biltrafiken bedöms vara det
största hotet mot barns hälsa.

Biltrafiken har under senare år ökat kraftigt och det
finns tecken på att planerare och politiker har en större
benägenhet idag att acceptera biltrafik i barnens boende-
och lekmiljöer. Detta trots att vi vet att en ökad biltrafik
begränsar barnens rörelsefrihet. Egentligen handlar det om
en konflikt mellan barnens rätt till en säker och
stimulerande utomhusmiljö och biltrafikens krav på
utrymme och framkomlighet.

I den föreliggande propositionen om nedläggning av
Trafiksäkerhetsverket och överföring av dess uppgifter till
Vägverket finns ingen diskussion eller förslag, som tar
hänsyn till barnens speciella behov och skydd. Vi har svårt
att se vart barnen tar vägen i den nya organisationen.

Ett skäl till denna oklarhet är också den ordning, i vilken
regeringen lägger förslagen på detta område. Först kommer
ett förslag om ny organisation, sedan aviserar föredragande
statsråd att en proposition skall komma avseende
trafiksäkerhetsarbetets närmare innehåll och inriktning.
Organisationen först -- innehållet sedan. Det tycker vi är en
bakvänd ordning.

För att säkerställa ett fortsatt trafiksäkerhetsarbete
utifrån barnens behov gäller det att ta vara på de
erfarenheter och den kompetens, som byggts upp i
Trafiksäkerhetsverket. Vi är övertygade om att det krävs
särskild kompetens för att arbeta med barn och
trafiksäkerhet. Förutom beteendevetenskaplig kompetens
behöver det också avdelas resurser. Samtidigt som
biltrafiken kraftigt ökat har resurserna till
trafiksäkerhetsarbetet med inriktning på barn minskat.
Förhållandet måste bli det motsatta om det skall gå att leva
upp till riksdagens målsättningsbeslut angående barnen.

Hur kraven på ett effektivt och målinriktat
trafiksäkerhetsarbete utifrån barnens behov skall
tillgodoses i den nya organisationen behöver klarläggas i
riksdagsbeslutet.

På samma gång som det nu sker en effektivisering och
nedskärning av det centrala trafiksäkerhetsarbetet läggs det
största ansvaret över på regional och lokal nivå. Detta
ställer i sin tur stora krav på central kunskapsuppbyggnad,
kunskapsöverföring och uppföljning. Det är speciellt viktigt
för att tillgodose trafiksäkerhetsarbetet för barn. Viktiga
frågor är också hur ansvaret skall fördelas mellan berörda
instanser och vem som skall ha det övergripande ansvaret
för barns och ungdomars trafiksäkerhet inom kommunen.

Hur staten skall stödja det regionala och lokala arbetet
med barns och ungdomars trafiksäkerhet behöver också
klarläggas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att, i den aviserade
organisationsförändringen, barnens problem särskilt
beaktas.

Stockholm den 20 oktober 1992

Maj-Inger Klingvall (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)