med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen
I proposition 1992/93:129 föreslås bl.a. att principen om
kommunens avgifter för service, omvårdnad och vård skall
utformas så att kostnaderna för de boende blir neutrala i
förhållande till de boendeformer i vilka tjänsterna ges. Vi
anser att detta är bra. De stora skillnader som råder med
nuvarande avgiftssystem har skapat stora orättvisor
exempelvis mellan dem som bor på sjukhem och dem som
bor på ålderdomshem.
Stora skillnader är det också mellan de avgifter olika
kommuner tar för tjänster de utför. Detta påverkar i hög
grad ekonomin för människor som är beroende av de
kommunala tjänsterna. Handikapputredningen har i sitt
kartläggningsbetänkande ''Handikapp och välfärd?'' visat
att den disponibla inkomsten för en person kan variera med
nära 16 000 kronor på ett år beroende på i vilken kommun
man bor. Vi anser att dessa stora skillnader är djupt
orättvisa.
Sedan handikapputredningens kartläggning gjordes har
kommunernas ekonomi försämrats. Skattestopp råder och
riksdagen har beslutat att dra in ekonomiska medel från
kommunerna. Risken är påtaglig att avgiftsfinansieringen
ökar i kommunerna och att klyftan mellan de personer som
är beroende av kommunala tjänster och andra
kommuninvånare ökar.
Ädelavgiftsutredningen lade förslag om ett
högkostnadsskydd för kommunala tjänster inom äldre- och
handikappomsorgen. Förslaget möttes av kritik från flera
remissinstanser, bl.a. ansåg Socialstyrelsen att även avgifter
för färdtjänst och hjälpmedel borde inrymmas i ett
högkostnadsskydd. Vi anser att detta är angeläget särskilt
som den kommande handikappropositionen inte innehåller
förslag om att taxorna inom färdtjänsten skall jämställas
med övrig kollektivtrafik, vilket handikapputredningen
föreslog. Många remissinstanser framhöll också att den
grundgaranti som utredningen föreslog inte tog hänsyn till
yngre funktionshindrade personers behov av ekonomiska
medel för att kunna leva ett aktivt liv.
I stället för att följa Ädelavgiftsutredningens förslag om
ett högkostnadsskydd föreslås i denna proposition att
nuvarande regler skall fortsätta gälla. Det betyder att
avgifter skall vara skäliga, inte överstiga kommunens
självkostnad samt att de skall bestämmas så att den enskilde
har tillräckliga medel för sina enskilda behov. Dessutom
föreslås att regeringen skall ge Socialstyrelsen och
Riksrevisionsverket i uppdrag att noga följa utvecklingen
när det gäller utformningen av kommunernas avgiftssystem
i den del som rör äldre- och handikappomsorgen.
Vi anser inte att detta räcker. De kartläggningar som har
gjorts visar att det idag är alltför stora skillnader i
kommunernas avgiftssättning. Kommunernas försämrade
ekonomi kan komma att innebära att klyftorna mellan dem
som är beroende av kommunernas tjänster och övriga
kommuninvånare kommer att öka ytterligare. Vi anser
därför att regeringen snarast bör lägga förslag om ett
högkostnadsskydd som tar hänsyn till de synpunkter som
remissinstanserna framhållit.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till
högkostnadsskydd med utgångspunkt ifrån
remissinstansernas synpunkter.
Stockholm den 12 november 1992
Bo Holmberg (s)
Anita Persson (s)
Ingrid Andersson (s)
Rinaldo Karlsson (s)
Jan Andersson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Hans Karlsson (s)
Martin Nilsson (s)