I propositionen föreslås att särreglering om avgifter som avser helinackordering i särskilda boendeformer för service och omvårdnad upphävs. Vidare föreslås att avgifter i sjukhem och vårdinrättningar, som kommunerna övertagit från landstingen eller har betalningsansvar för, får uppbäras av kommunerna och tas ut enligt samma grunder som övriga kommunala avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende. Den hälso- och sjukvård som kommunerna bedriver vid särskilda boendeformer för service och omvårdnad skall likställas med öppen vård i fråga om kostnadsansvaret för läkemedel, läkarvård, kostnadsfria förbrukningsartiklar samt resor. Förslagen föranleder ändringar av bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård, lagen (1962:381) om allmän försäkring samt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m.
Allmänna synpunkter
I det av regeringen föreslagna inkomstrelaterade högkostnadsskyddet tas inte skälig hänsyn till bl.a. yngre funktionshindrade personers behov av medel för levnadsomkostnader. Här framförs också allmänna invändningar mot hela konstruktionen av högkostnadsskyddet.
Sammanfattningsvis får förslaget så många icke acceptabla konsekvenser att det icke utan en grundlig omarbetning kan ligga till grund för ett nytt avgiftssystem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1992/93:129.
Stockholm den 11 november 1992 Sten Söderberg (-)