För innevarande mandatperiod har regeringen angivit
fyra dominerande uppgifter. En av dem är att förbättra vår
välfärd genom att inleda vad som kallats en
valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken.
Inom familjepolitiken påbörjades denna omläggning
redan förra hösten. Hinder för fri etablering och fritt
utnyttjande av olika barnomsorgsformer togs då bort.
Alltjämt saknar småbarnsfamiljerna dock en reell
valfrihet. Den främsta orsaken är den påfallande ojämna --
och därmed orättvisa -- fördelningen av samhällets stöd. Till
familjer med barn i främst kommunal barnomsorg utgår
årliga subventioner om ca 80 000 kronor per barn medan
familjer som själva svarar för sina barns tillsyn och
omvårdnad får klara sig helt utan samhällets stöd.
Mot denna bakgrund utlovade 1991 års
regeringsförklaring ett vårdnadsbidrag med syfte just att
öka småbarnsfamiljernas valfrihet och rättvisan mellan
dem. Förslaget har dock uppskjutits med hänvisning till de
försämrade statsfinansiella förutsättningarna. Detta är
otillfredsställande.
Dåliga statsfinanser är inget skäl för att vidmakthålla en
orättvis fördelning av samhällets stöd. Genom
omfördelning av de offentliga medel som idag utgår till alla
familjer via föräldraförsäkringen och till vissa familjers
barnomsorg via statsbidrag till kommunerna, kan ett
vårdnadsbidrag införas utan ytterligare belastning på
statsbudgeten.
Förslag härom bör framläggas under 1993 så att ett
vårdnadsbidrag, lika för alla barn mellan ett och tre år, kan
införas fr.o.m. den 1 januari 1994.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag
fr.o.m. den 1 januari 1994.