I början av september 1992 godkände Läkemedelsverket
det franska abortpillret RU 486 under namnet Mifegyne.
Denna abortmetod har hittills bara godkänts i Frankrike
(1988) och Storbritannien (1991) efter en intensiv debatt, en
debatt som helt uteblivit i Sverige. I Frankrike tvingades
tillverkaren av abortpillret, läkemedelsföretaget Roussell,
mot sin vilja att tillhandahålla preparatet med stöd av nya
lagar genom ett ingripande av den franske
hälsovårdsministern, enligt marknadschefen på Roussel
Nordiska AB, Bo Samuelsson, i en intervju i Dagen 930116.
Andra länders debatt har lett till att abortpillret RU 486 i
dessa länder fortsatt är förbjudet, t ex i Norge, USA och
Tyskland. I Der Spiegel 1991 23/9 kallar professor Wolfgang
Hilger, som förestår det stora tyska läkemedelsbolaget
Hoechst AG, abortpillret för ''en moralisk skandal!''
Det finns flera skäl att låta ompröva Läkemedelsverkets
godkännande av Mifegyne: själva beslutsprocessen,
klassningen av Mifegyne som läkemedel vilket det per
definition inte är, utsikterna att Mifegyne skall lanseras i
tredje världen, den abortsökande kvinnans påfrestningar
kroppsligt och mentalt, den påbörjade utprovningen på
Karolinska sjukhuset för att använda abortpillret som
preventivmedel -- ett slags Dagen-efter-piller att bruka
oavsett om man är gravid eller ej, inom 72 timmar efter
samlag. Dessutom varnar faktiskt feminister och
förespråkare för fri abort själva för pillret.
Beslutsprocessen otillfredsställande
Läkemedelsverket tog självt initiativet och vände sig till
den franska tillverkaren Roussel och bad dem komma in
med en ansökan om att få pillret godkänt som läkemedel
och lovade att behandla en sådan ansökan med förtur. Med
tanke på abortpillrets utomordentligt hårda ifrågasättande i
de flesta av västvärldens länder är detta i sig ett enastående
och anmärkningsvärt förfarande som bör granskas. Det tog
bara 9 månader mot normalt 14--15 för att
Läkemedelsverket skulle godkänna det. Formellt sett
fattades beslutet om godkännande av en enda man, verkets
generaldirektör, efter råd från ledamöterna i
läkemedelsnämnden, där framför allt professor Marc
Bygdeman vid Karolinska sjukhuset varit drivande.
Denna beslutsprocess är givetvis i de allra flesta fall den
helt korrekta och riktiga, men abortpillret RU 486 skiljer
sig på avgörande sätt från andra preparat: det har blivit
mycket hårt kritiserat, det har politiska och u-
landssolidariska implikationer, och framför allt: det är inget
läkemedel. Demokratin kräver att RU 486 borde ha varit
föremål för ett bredare remissförfarande och för beslut i
regering och riksdag. Det är ett exempel på beslut med
starka etiska och politiska dimensioner som borde ha lyfts
från tjänstemannanivån.
Mifegyne inget läkemedel
Det första beslut som Läkemedelsverket tog var att
klassa abortpillret som läkemedel. Ett preparat måste
nämligen först klassas som läkemedel innan det kan prövas
och så småningom godkännas. Detta är i sig ett beslut värt
att granska och kritisera. Abortpillret Mifegyne är per
definition inget läkemedel utan dess motsats sett ur fostrets
synvinkel. En av den rådgivande läkemedelsnämndens
ledamöter Arne Victor har i tidningsartiklar cyniskt använt
uttryck som ''livmodern tömmer sig'' och ''utrymma
livmodern'' om bruket av Mefigyne som är avsett att
användas till och med 63:e dagens graviditet. Då har ända
sedan sjätte graviditetsveckan fostrets hjärta slagit och dess
hjärna börjat fungera med uppmätbart EEG. Den
ståndpunkt som samhället idag kommit fram till är enligt
SOU 1989:51 ''Den gravida kvinnan och fostret -- två
individer'' att fostret faktiskt är en mänsklig, skyddsvärd
individ.
Mifegyne röjer väg för användning i tredje världen
Enligt mannen bakom abortpillret, Etienne Emile
Bauleim, PhD, är det avsett för bruk i u-länderna. Bauleim
deklarerar att ''abortpillret skall lösa
överbefolkningsproblemet i tredje världen''. Därför
marknadsförs pillret i biverkningsoch distributionssäkra
länder som Frankrike, Storbritannien och Sverige, sedan
väntar en enorm marknad i u-länderna, där ingen möjlighet
finns att ta ansvar för u-landskvinnor som förblöder eller får
missbildade barn. Enligt intervju (Dagen 930116) med
Roussels marknadschef i Sverige, Bo Samuelsson, finns
inga planer att gå vidare till andra länder med abortpillret,
vare sig i u- eller i-världen, utan man avvaktar
erfarenheterna från Sverige, Storbritannien och Frankrike.
I Sverige varken är abortpillret, eller kan bli, en stor
produkt, ekonomiskt sett, anser Bo Samuelsson, det kan
röra sig om ett par miljoner i intäkter per år.
Det är tydligt att den potentiella marknaden för Roussel
inte finns i i-världen utan i den folkrika u-världen, och
därmed finns en tydlig risk till parallell med multinationella
företags lansering av modersmjölksersättning i u-länder.
Även det legala bruket av abortpillret i dessa länder
kommer att vara livsfarligt för kvinnor, och likt antibiotika
kommer det snart att finnas på den svarta marknaden, och
då användas helt utan medicinsk kontroll.
Kvinnans ökade påfrestningar kroppsligt och socialt med
Mefigyne
Medicinskt är abortmetoden med abortpillret långt ifrån
idealisk och inte heller riskfri. Om kvinnan ångrar sig och
låter graviditeten fortsätta efter intag av RU 486 finns fall
beskrivna med svåra extremitetsmissbildningar. Roussel i
Frankrike kräver därför att alla kvinnor förbinder sig att
inte stämma bolaget om aborten inte fullföljs och barnet blir
missbildat. I Sverige har man garderat sig mot denna
möjlighet genom att gynekologen åläggs att bevaka
kvinnans nedsväljande av tabletterna, så att hon inte kräks
upp dem. Enligt Roussels egen information om Mifegyne
som distribueras till gynekologerna erkänns att
abortmetoden för många kvinnor är mycket smärtsam och
kan ge kraftiga blödningar. Erfarenheterna från
Storbritannien visar att 66 % upplevde kräkningar eller
illamående, 60 % fick blödningar, i 10 % av fallen kraftiga
blödningar, i en del fall så kraftiga att de fick
blodtransfusion. Nära 90 % upplevde smärtor, i 25 % av
fallen svåra smärtor. En kvinna i Frankrike fick
hjärtstillestånd när hon intog pillret. En kvinna på Guy's
Hospital i London fick så svåra smärtor och illamående att
hon inte kunde lämna sjukhuset som planerat utan blödde
återkommande i två månader vilket även ledde till
infektion.
Till de medicinska komplikationerna hör också de
känslomässiga och sociala.
I Sverige innebär abortmetoden 4 läkarbesök: Besök 1.
Graviditeten konstateras genom läkarundersökning och en
undersökning med ultraljud. Besök 2. Kvinnan får svälja de
3 abortpillren på sjukhus, och stannar för observation för
att se att hon inte kräks upp det och inte får hjärtstillestånd.
Därefter går kvinnan hem och 6--10 % aborterar i hemmet
inom 48 timmar. Besök 3. De som aborterat hemma har i
den franska hanteringen av pillret fått ta med sig det döda
fostret i en plastpåse till sjukhuset, i Sverige får kvinnan
själv hantera fostret som hon önskar, och det har inte
bedömts finnas skäl att ta med det till sjukhuset. De kvinnor
som inte redan då aborterat läggs in på sjukhus dag 3 och
får prostaglandinpiller för att dra ihop livmodern och driva
ut fostret som nu har dött av brist på näring. Det är detta
skede som är särskilt smärtsamt. De stannar i regel för
observation i 6 timmar då huvuddelen av kvinnorna
aborterar. Övriga aborterar hemma inom ett par dagar.
Besök 4. Alla kvinnor efterkontrolleras med ultraljud efter
ytterligare 14 dagar för att vara säker på att livmodern är
tom, Ca 95 % får en komplett abort med denna
kombinationsmetod. 5 % ''lyckas'' inte abortera och måste
då läggas in för att göra en sedvanlig kirurgisk abort.
Metoden innebär fyra läkarbesök, den är inte särskilt
mycket enklare och lika dyr som en poliklinisk kirurgisk
abort, som idag kostar ca 5 000 kr.
Det säger sig självt att det är en svår upplevelse att själv
hemma ta hand om fostret efter en abort.
Möjligt Dagen-efter-piller
Enligt Svenska Dagbladet 930107 inleds under våren
1993 på Karolinska sjukhuset i Stockholm under professor
Marc Bygdemans ledning försök att använda abortpillret
som preventivmedel. Trettio kvinnor kommer att pröva om
en tablett i veckan räcker för att påverka
livmoderslemhinnan på ett sådant sätt att det befruktade
ägget inte fastnar. Därmed är gränsen passerad för att
använda abort, om också mycket tidiga, som
födelsekontroll, något som hittills med bred parlamentarisk
enighet inte ansetts acceptabelt. Enligt Dagen 930116 tar
läkemedelsbolaget Roussel själva avstånd från att bruka
Mifegyne på detta sätt, men marknadschefen Bo
Samuelsson medger att även om Roussel inte själva vill
ansöka om att få abortpillret godkänt som preventivmedel,
kan man pressas till det, på samma sätt som man tvingades
att tillhandahålla abortpillret i Frankrike genom den
franske hälsovårdsministerns ingripande.
Feminister varnar
''RU 486, Missuppfattningar, myter och moral'' är titeln
på en rapport skriven av tre feministförespråkare från The
Institute on Woman and Technology i USA. Kvinnorna gör
en mycket kritisk granskning av abortpillret och menar att
abortförespråkare och feminister världen över alltför
okritiskt har accepterat abortpillret, därför att man inte
velat hamna på samma sida som abortmotståndarna.
Kvinnorna anser att grundläggande antaganden vad gäller
kemisk abort måste omprövas. Pilleraborten har nämligen
framställts som en säker och effektiv metod som ökar
kvinnornas inflytande och behov av privatliv i samband med
abort. Författarna menar att dessa argument är helt
felaktiga. Metoden kräver minst 4 läkarbesök och
innefattar noggranna undersökningar och kontroller. Det
enda privata med metoden är att själva aborten ofta sker i
hemmet, vilket enligt författarna bara ökar kvinnans
problematik. Många av biverkningarna anser författarna att
läkemedelsbolaget försökt tysta ned, t ex svåra smärtor och
komplicerade blödningar. Det har också inträffat dödsfall.
Långtidseffekterna och den framtida fertiliteten vet man
idag alldeles för lite om. De pekar på att fostret vid
misslyckad abort kan erhålla skador och att pillret skulle
kunna orsaka katastrofala skador i tredje världen.
Rapporten säger sammanfattningsvis att abortpillret är ett
hot mot kvinnans autonomitet, värdighet och integritet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ompröva Läkemedelsverkets
godkännande av abortpillret Mifegyne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte ge tillstånd för
abortpillret Mifegyne att användas som preventivmedel.