med anledning av prop. 1992/93:127 Vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst
Förslaget om upphävande av lagen (1980:865) mot
skatteflykt
I propositionen föreslås att lagen mot skatteflykt
upphävs fr.o.m. den 1 januari 1993. Kritiken mot lagen har
enligt propositionen gällt att förekomsten av en
generalklausul mot skatteflykt stärker det allmännas
ställning gentemot den enskilde på ett sätt som inte är
rimligt i ett rättssamhälle. Dessutom skulle lagen medföra
svårigheter för den enskilde att bedöma
skattekonsekvenserna av olika rättshandlingar.
I betänkandet av skatteflyktsutredningen (SOU
1989:81) gjordes en genomgång av utländsk rätt på detta
område. Av de sex länder som studerats visade det sig att
fem hade liknande generalklausuler mot skatteflykt som
den svenska. Det gällde Storbritannien, Finland, Canada,
dåvarande Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike.
Samtliga dessa stater brukar normalt anses som
rättssamhällen.
I Sverige har det hittills ansetts som en god regel att
utvärdera om tillämpningen av den aktuella lagstiftningen
inneburit problem. I detta fall har justitiekanslern vid två
tillfällen fått i uppdrag att granska tillämpningen av
skatteflyktslagen ur rättssäkerhetssynpunkt. JK har funnit
att tillämpningen av lagen präglats av stor försiktighet och
att det inte finns något stöd för antagandet att kraven på
rättssäkerhet och förutsebarhet åsidosatts.
I propositionen hävdas att lagen mot skatteflykt gör att
det allmännas ställning gentemot den enskilde stärks på ett
sätt som inte är rimligt. En genomgång av de domar där
lagen mot skatteflykt tillämpats ger föga stöd för denna
uppfattning. Det totala antalet domar gällande
skatteflyktslagen 1981--1988 är 41 och inte i något av dessa
fall har det påståtts att den enskildes rättssäkerhet
åsidosatts. Antalet förhandsbesked där skatteflyktslagen
ansetts tillämplig har under samma period varit 24, och inte
heller beträffande dessa har kritik framförts beträffande
rättssäkerheten.
Det finns däremot starka skäl att behålla lagen mot
skatteflykt. Vetskapen att vissa genom skatteflyktsåtgärder
undgår skatt är självfallet ägnad att försvaga viljan hos
övriga skattskyldiga att fullgöra en betungande
skattebörda.
Det katastrofala läget när det gäller den ekonomiska
brottsligheten och problemen kring det avancerade
skatteundandragandet gör att det allmänna förlorar stora
skatteinkomster. Om dessa missförhållanden inte åtgärdas
utan tvärtom underlättas genom slopandet av lagen mot
skatteflykt är detta dessutom i sig ägnat att undergräva
allmänhetens vilja att solidariskt betala skatt. I nuvarande
statsfinansiella situation med ett våldsamt växande
budgetunderskott torde ett avskaffande av
generalklausulen mot skatteflykt inte utgöra den klokaste
signalen till skattebetalarna.
Avskaffande av generalklausulen mot skatteflykt är fel
åtgärd vid fel tidpunkt.
Med hänvisning till vad som anförts föreslår
vänsterpartiet att proposition 1992/93:127, vad gäller
slopande av lagen mot skatteflykt (1980:865), avslås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1992/93:127 vad gäller
slopande av lagen mot skatteflykt (1980:865).
Stockholm den 30 november 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)
Lars Bäckström (v)