Utifrån vår i regeringsställning framlagda
principproposition kommer vi här att kort återge vår
principiella syn på hur en aktiv invandrar- och
flyktingpolitik bör utvecklas.
En aktiv flyktingpolitik
En aktiv flykting- och immigrationspolitik bör omfatta
insatser inom både utrikes-, handels- och biståndspolitiken
för att på lång sikt och i samarbete med andra länder kunna
påverka grundorsakerna till att människor flyr.
Majoriteten av världens flyktingar har flytt från våld,
krig och politiskt förtryck. Andra orsaker är fattigdom,
miljöförstöring, samt sociala och ekonomiska kriser.
Politiken måste ta sikte på både grundorsaker och symtom.
Sverige bör utveckla och föra en aktiv flykting- och
immigrationspolitik. Den bör utifrån ett helhetstänkande
och en humanitär grundsyn ta sikte på att dels undanröja
eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration,
dels skapa ett system för reglering av invandringen till
Sverige. Detta bör bättre, än det nuvarande, ge dem som
bäst behöver det rätt att stanna i vårt land.
FN och andra internationella organisationer har alltför
länge ägnat en stor del av sitt arbete åt att försöka mildra de
negativa konsekvenserna för dem som tvingats fly från sina
hemländer. För lite kraft och resurser har använts för att
angripa bakomliggande orsaker till flykt och migration.
Inget land kan bedriva en invandrings- eller flyktingpolitik
isolerat från omvärlden. Effektiviteten i varje lands insatser
blir större om de samordnas på internationell nivå.
Skall världens flyktingläger kunna tömmas, måste
ansvarskännande länder samverka när det gäller helhetssyn
och samsyn.
Vi anser därför att det behövs en inriktning av
flyktingoch migrationspolitiska insatser, på förebyggande
åtgärder, som motverkar de obalanser och brister som
tvingar människor att bryta upp.
Biståndets roll i flyktingpolitiken
Det långsiktiga utvecklingsbiståndet utgör ett
komplement och ett stöd till landets egna ansträngningar
och syftar till att ge fattiga människor nya möjligheter.
Biståndet utgör på detta sätt en faktor som kan påverka
orsaker till flykt och migration som sammanhänger med
fattigdom, svält och miljöförstöring. Internationella
insatser för flyktingar måste inriktas både på insatser i den
akuta fasen och på längre sikt.
Det multilaterala flyktingarbetet
Sverige bör verka för att grundorsaker till
flyktingströmmar och annan påtvingad migration diskuteras
mera öppet och strukturerat och för att mer målmedvetna
insatser vidtas inom FN:s ram och i andra internationella
organisationer.
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), FN:s
hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) och
Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) är centrala
organ i FN:s flyktingarbete.
Sverige bör ge hög prioritet åt insatser ägnade att
stabilisera organisationernas ekonomi, bl.a. genom att
påverka andra länder, att bidra efter förmåga. Villkoren för
organisationernas arbete i mottagarländerna måste också
förbättras. Samordning och genomförande av hjälpinsatser
måste bli effektivare.
Flyktingkvoten
Sverige bör verka för ökade internationella insatser för
organiserad överföring av flyktingar till tredje land, för dem
som inte kan få varaktigt skydd i den region där de befinner
sig. De mottagningserbjudande som UNHCR har från
länder som traditionellt tar emot flyktingar inom ramen för
en kvot är otillräckliga. En viktig förutsättning för vårt
internationella arbete med att få andra länder att öka sina
insatser för organiserad överföring av flyktingar, eller för
insatser i flyktingarnas närområden, är att Sverige har en
generös flyktingkvot.
Det internationella engagemanget i flyktingfrågor bör på
ett mera systematiskt och målmedvetet sätt kopplas
samman med strävan efter fred och säkerhet, arbete för
mänskliga rättigheter, livsmedelsförsörjning och miljövård.
De stora frågor det här handlar om, kräver en bred nationell
samsyn, för att kunna behandlas på ett långsiktigt och
hållbart sätt.
En helhetssyn måste prägla vår politik för
folkomflyttningar och flyktingfrågor. Vi har därför i en
annan motion föreslagit att en nationell kommission
tillsätts. Kommissionen ska se över och stärka Sveriges
internationella ansvarstagande, särskilt vad gäller FN-
samarbetet, u-landsbiståndet, Östeuropasamarbetet och
folkomflyttningar och flyktingfrågor.
Vi anser att den nationella kommissionen bör föra en
diskussion om Sveriges flyktingkvot, dess storlek och
flexibilitet och även om resurser för hjälp i flyktingarnas
närområden.
De senaste årens snabba utveckling har visat att det
behövs flexibla hjälpinsatser. En parlamentarisk utredning
har tillsatts för att göra en översyn av invandrarpolitiken
samt invandrings- och flyktingpolitiken, en utredning som
den nationella kommissionen också kommer att ha nytta av.
Om det i riksdagen finns majoritet för tillsättande av en
nationell kommission, bör i utskottsbehandlingen prövas,
om det är ändamålsenligt att under utredningsarbetet ändra
nu gällande flyktingkvot.
Sverige bör verka för en internationellt överenskommen
reglering av skyddet för sådana personer som, utan att vara
flyktingar enligt Genève-konventionen, är i behov av
internationellt rättsligt skydd.
Svensk aktiv immigrationspolitik
Rörlighet över gränserna är i grunden positivt.
Kontakter människor emellan berikar och utvecklar och är
i sig en garanti för att respekten för mänskliga rättigheter
vidmakthålls och förstärks. Frivillig rörlighet över
gränserna bör uppmuntras och stödjas av länder, och inte
vara något som länder vidtar åtgärder för att förhindra, eller
försvåra.
Det är en mänsklig rättighet att kunna stanna och leva i
sitt land, liksom att få lämna det när man har anledning, i
förvissning om att man senare kan återvända. Det är
däremot inte någon mänsklig rättighet att invandra till ett
annat land. Det är varje lands ansvar att förfoga över
nationella immigrationsregler, i den utsträckning dessa inte
gjorts beroende av internationella överenskommelser, som
tar över nationell lag.
Immigrationspolitiken kan inte vara statisk. Varje tid
och utvecklingsskede kräver sin politik och sitt regelsystem.
Immigrationspolitiken måste bli ett mer aktivt instrument i
det internationella samarbetet och inom utrikespolitiken.
Det är också så att immigrationspolitiken har direkt
betydelse för flyktingpolitiken. De senaste årens restriktiva
invandringspolitik i Europa förklarar till en del den mycket
stora ökningen av asylsökande med svaga skäl för att söka
asyl. Det har helt enkelt varit den enda möjligheten att få
invandra.
En nationell invandringspolitik skall ge skydd till dem
som har behov av det, dels ge möjlighet för nära anhöriga
att förena sig med varandra, dels skapa möjligheter till
besök, utbildning, praktik och arbete. De svenska
invandringsreglerna bör utformas så att de så effektivt som
möjligt ger rätten att stanna här för dem som bäst behöver
den. Sverige bör verka för en ökad internationell
samverkan i enlighet med dessa principer.
Arbetskraftsinvandring
När det gäller arbetskraftsinvandring bör de nuvarande
riktlinjerna inte ändras. Men de bör dock tillämpas på ett
mer flexibelt och konjunkturanpassat sätt. En eventuell
svensk anslutning till EG underlättar arbetskraftens
rörlighet, men det finns knappast anledning att räkna med
någon väsentlig ökad invandring eller utvandring så länge
länderna inom EG antingen har ungefär samma
ekonomiska standard som Sverige eller ligger relativt långt
borta.
Det regelsystem som reglerar invandringen till Sverige
bör i högre grad än det nuvarande tillgodose behoven hos
de mest behövande. En klarare skillnad än i dag bör göras
mellan å ena sidan personer som bör ha en i princip
ovillkorlig rätt att bosätta sig här och övriga
immigrationssökande å den andra.
Skyddsregler
En stor del av flyktingarna faller inte under Genève-
konventionens skydd. De nuvarande skyddsreglerna för
krigsvägrare och de factoflyktingar och möjligheterna till
uppehållstillstånd av politiska eller humanitära skäl bör
ersättas av en ny regel för dem som behöver internationellt
rättsligt skydd. Vi menar att den nya regeln bör skydda dem
som har ett starkt skyddsbehov vid sidan av Genève-
konventionen.
Anhöriginvandring
En principiell lagfäst rätt till bosättning bör vidare
tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, d.v.s, make/maka
eller sambo samt minderåriga ogifta barn till den som är
bosatt här.
Rätt till bosättning bör också kunna ges föräldrar och
nära släktingar som är väsentligt beroende av den i Sverige
bosatta personen, s.k. sista länk-fall. En individuell
prövning bör emellertid alltid göras.
Möjligheterna till familjeåterförening är av stor vikt,
inte minst för att invandrare skall kunna finna sig tillrätta
och kunna etablera sig här. Det är därför angeläget att
utveckla möjligheterna till familjeåterförening här, även för
anhöriga utanför kärnfamiljen.
Främlingsfientlighet och rasism
Främlingsfientlighet och rasism kan aldrig tolereras utan
måste bekämpas. Både i Sverige och ute i Europa ser vi
oroande tendenser till ökad främlingsfientlighet, till en
oförsonlighet med rasistiska förtecken.
Både nationellt och internationellt måste vi kämpa mot
sådana stämningar som kan leda till ett urholkande av
demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Under 1992 har Europa drabbats av ett allvarligt krig.
Den tragiska utvecklingen i det forna Jugoslavien har lett
till att flyktingar i oanad omfattning sökt sig till länder i
Västeuropa, däribland Sverige. Antalet asylsökande har
varit mycket stort och medfört stora påfrestningar på
Invandrarverkets resurser. Regeringens agerande har
präglats av valhänthet och bristande förmåga att hantera
den uppkomna situationen. När situationen krävt
extraordinära insatser för att förklara, motivera och agera
har regeringen valt passivitet och tystnad.
Det internationella arbetet med att samordna flykting-
och asylarbetet är bristfälligt. Den ledande roll Sverige
tidigare haft, har ersatts med passivitet från ansvarigt håll.
Utlänningsnämnden
För att Utlänningsnämnden under budgetåret ska kunna
behålla nuvarande beslutskapacitet behövs ett anslag på 70
680 000 enligt Kulturdepartementets budgetproposition.
Kulturministern föreslår endast 51 550 000. Vi anser det
nödvändigt att Utlänningsnämnden får möjlighet att
bibehålla nuvarande inskolade extra personalstyrka för att
kunna fatta beslut inom rimliga tider och därmed undvika
långa handläggningstider och ökade kostnader för
förläggningsverksamheten. Vi anser att
Utlänningsnämnden ska ges de resurser som behövs d.v.s ca
20 miljoner.
Förläggningskostnader
Regeringen gör en prognos, att antalet personer i
Invandrarverkets förläggningar kommer att uppgå till 38
000 personer 30 juni 1994. Vidare görs bedömningen att ca
7 000 kommer att ha uppehållstillstånd men, på grund av
brist på kommunplatser, vara kvar på förläggningarna. Vi
anser att Invandrarverket bör kunna teckna ytterligare avtal
med kommunerna om så skulle behövas.
Vi kräver ett program för att minska antalet asylsökande
i förläggningar under kommande år. Vi anslår medel för
detta. Vi kräver att regeringen lägger fram förslag hur dessa
medel ska användas, inklusive de lagändringar som kan
krävas, för att påskynda asylprövningen.
Vi anser att Statens invandrarverk bör tillföras ca 50
miljoner för att därigenom minska antalet personer på
förläggningarna.
Med ett ökat beslutsfattande både hos Invandrarverket
och Utlänningsnämnden, och som en följd av minskat antal
personer på förläggningarna, föreslår vi att
förläggningsanslaget minskas med 600 miljoner kr.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en aktiv flykting- och
immigrationspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationellt samarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biståndets roll i flyktingpolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det multilaterala flyktingarbetet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingar som inte omfattas av
Genèvekonventionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetskraftsinvandring,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anhöriginvandring,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingkvoten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till Statens invandrarverk,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till Utlänningsnämnden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minskning av
förläggningsanslaget.
Stockholm den 26 januari 1993
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)