Regeringen föreslår i budgetpropositionen att den årliga
s.k. flyktingkvoten, dvs. det antal flyktingar som vi åtar oss
att placera i Sverige i samarbete med UNHCR, skall
minskas från 2 000
till 1 250
personer.
Det var en stor framgång när den socialdemokratiska
regeringen 1991 -- delvis tack vare att de skärpta
asylreglerna från december 1989 minskat antalet
asylsökande -- lyckades höja kvoten från 1 250
till 2 000
per år. För samma budgetår kunde för övrigt en extra
kvot på 1 250
beviljas, dvs. sammanlagt 3 250.
När
flyktingkvoten ökades uppfylldes ett önskemål som
samtliga riksdagspartier givit uttryck för under hela 1980-
talet. Kvoten hade då legat stilla på 1 250
sedan mitten av 1970-talet.
Det är viktigt för Sveriges trovärdighet och agerande på
det internationella planet att vi kan föregå med gott
exempel när det gäller flyktingskvotens storlek. Regeringen
anför nu som skäl för neddragningen att behovet minskat.
Det är inte sant. Varken SIV eller UNHCR kan bekräfta
detta.
Ingen ifrågasätter behovet för dem som genom åren fått
komma till Sverige som kvotflyktingar. Därför vore det
tragiskt om vi nu, på grund av en passiv flyktingpolitik låter
människor med betydligt svagare skyddsbehov
resursmässigt tränga ut de angelägna kvotflyktingarna.
Det måste vara möjligt att inom ramen för det stora
anslaget för flyktingmottagande omprioritera resurser för
att ta emot ytterligare 750 kvotflyktingar så att kvoten kan
förbli 2 000
per år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en flyktingkvot på 2 000 per
budgetår.
Stockholm den 25 januari 1993
Maj-Lis Lööw (s)
Georg Andersson (s)