med anledning av förs. 1992/93:RR2 Riksdagens revisorers förslag angående invandrarpolitikens inriktning och resultat
Riksdagens revisorer har anmält sin granskning
angående invandrarpolitikens inriktning och resultat.
Tyngdpunkten i denna granskning ligger på kommunernas
mottagning av flyktingar och på hur man lyckats i sin
strävan att integrera invandrarna på arbetsmarknaden.
Därutöver behandlas ett antal frågor som hänger samman
med integrationen i en vid mening.
Revisorerna föreslår att en genomgripande översyn görs
av hela invandrarpolitiken. Skälen till detta är flera; bl.a.
har revisorerna konstaterat att gruppen invandrare i dag har
en annan sammansättning och bakgrund som skiljer sig
radikalt från de förhållanden som rådde när
invandrarpolitiken lades fast för drygt 15 år sedan.
Vi anser att revisorernas förslag om en övergripande
översyn av hela invandrarpolitiken är bra.
Invandrarpolitiken behöver debatteras, utsättas för
regelbundet återkommande demokratisk granskning,
precisering och översyn av de instrument som behövs för
politikens måluppfyllelse. Invandrarpolitiken har sedan
1975 legat fast samtidigt som den invandrade befolkningen
har blivit betydligt mera heterogen och det svenska
samhället och arbetslivet under 80- och 90-talen har
genomgått snabbare omvandling än under någon tidigare
period.
Arbete och utbildning
Revisorerna har dragit slutsatsen att jämlikheten mellan
den infödda och den invandrade befolkningen har minskat
under de senaste åren. Vi delar denna bedömning och
känner djup oro över de växande klyftorna -- framförallt i
arbetslivet. De ökande inträdesproblemen och den allt
snabbare och höga utslagningen av äldre invandrare, som
värvades som arbetskraft till industrin på 50-, 60- och 70-
talen, pekar på allvarliga brister i inslussningsmetoderna till
arbetsmarknaden men också bristande jämlikhet i
möjligheterna att utvecklas i arbetslivet, att påverka
arbetsinnehållet och få del av vidareutbildning på och
utanför arbetsplatsen. Revisorerna har pekat på
undervisningen i svenska för invandrare, där resultaten
bedöms som ''anmärkningsvärt dåliga''. Vi vill framhålla
metoden sfi och parallell arbetspraktik som den ur
inlärningssynpunkt erkänt effektivaste av metoderna.
Inslussningen till arbetsmarknaden underlättas också och
metoden borde tillämpas oavsett det allmänna
sysselsättningsläget i landet.
Att ge varje individ goda kunskaper i svenska språket är
en viktig uppgift i en genomtänkt invandrarpolitik. Språket
ger ökand valfrihet och ett ökat inflytande över det egna
livet och i rollen som samhällsmedborgare.
Svenskundervisningen för invandrare, ''gamla'' och nya,
måste tas med i den föreslagna översynen liksom den
''invandrarspecifika'' vuxenutbildningens olika delar där
metodiken kan anpassas så att flera får mera för samma
pengar.
Den genom EES-avtalet ökande gemensamma
arbetsmarknaden är ytterligare ett tungt vägande argument
för översyn av invandrarpolitiken. Den gemensamma
nordiska arbetsmarknaden har gett oss erfarenheter som
kan ge vägledning i vilka frågor som är viktiga att beakta
och skaffa beredskap inom.
Komplement till generell politik eller något annat?
Revisorerna för ett resonemang kring myndigheternas
skyldigheter och påpekar att det ankommer på varje
myndighet att inom ramen för sin normala verksamhet och
resurstilldelning ha den flexibilitet som krävs för att vid
behov kunna vidta särskilda åtgärder för invandrarna.
Det är först om tillfredsställande resultat inte kan
uppnås för invandrarna inom ramen för en myndighets
ordinarie verksamhet som det kan bli nödvändigt att
utforma avskilda åtgärdsprogram enbart för invandrarna.
Sådana program motiveras enbart av att man i någon
mening misslyckats med att nå framgång genom generella
insatser. Det bör ses som komplement till generella insatser,
följas upp noga och helst vara avgränsade i tiden.
Det är utmärkt att varje myndighets ansvar lyfts fram av
revisorerna. Det innebär en betoning av alla i Sverige
boende människors lika värde. För att myndigheterna skall
lyckas i sina strävanden att uppnå tillfredsställande resultat
även för invandrare måste Sverige kunna erbjuda en
introduktion och en svenskutbildning som utraderar de
mångskiftande skillnader som finns mellan människor som
är födda i Sverige, har svenska som modersmål, är
uppvuxna med svenska traditioner, fått sin utbildning i
svensk skola och människor som bosätter sig i vuxen ålder i
vårt land. Vi är inte säkra på att detta är möjligt. Det finns
grupper med särskilda behov även bland de i Sverige födda.
Då försöker vi i möjligaste mån ''integrera gruppen med
särskilda behov in i den allmänna verksamheten'' och ger
dem skräddarsytt stöd.
Det finns stora individuella skillnader i ålder, utbildning,
språklig fallenhet samt kulturell och ekonomisk bakgrund
bland ''gamla'' och nya invandrare. Vi är tveksamma till
nyttan av att tidsbegränsa åtgärdsprogram för invandrare.
Däremot bör den kommande översynen ges i uppdrag att
lägga fram förslag om hur Sverige i ordnade former kan
omvandlas till ett samhälle med mångfald i livsstilar och
livschanser. Det handlar om ett samhälle som byggs av
svenskar och invandrare, där alla individer har möjlighet till
inflytande, samma rättigheter men också lika skyldigheter.
Det är lättare att respektera och förstå lagar och andra
beslut om man känner delaktighet i deras tillkomst. Det är
också naturligt att känna ansvar för det som man har fått
påverka.
De äldre invandrarna
En bra illustration till vår tveksamhet att tidsbegränsa
åtgärder för invandrare utgör situationen bland de äldsta i
den invandrade befolkningen.
Man får inte glömma bort att i Sverige finns även en stor
grupp äldre invandrare. Antalet äldre invandrare kommer
att öka markant under de närmaste årtiondena. Samtidigt
framgår av fördelningen mellan grupperna att ökningen i
huvudsak kommer vara koncentrerad till några få
språkgrupper bland ''de gamla invandrarna'', medan en
tillväxt i större skala bland de nya grupperna blir aktuell
först senare.
I regeringens proposition 1987/88:176 om
äldreomsorgen inför 90-talet behandlades gruppen äldre
invandrare särskilt. Riksdagens beslut innebar att
kommuner och landsting måste ta hänsyn till olika
invandrargruppers etniska, språkliga och kulturella
särdrag, så att de socialpolitiska målen kan uppnås även för
äldre invandrare.
Statens invandrarverk och Socialstyrelsen har gjort en
kartläggning som ger en god överblick av situationen i
äldreomsorgen för invandrare. Sammanfattningsvis visar
kartläggningen att hittills har ytterst lite gjorts för äldre
invandrare.
Det är av stor vikt att de äldre invandrarnas situation
uppmärksammas i den föreslagna översynen av
invandrarpolitiken. Åldrandet, sjukdomar och andra
skador innebär ofta förlust eller allvarlig försvagning av
kunskaper i det i vuxen ålder inlärda svenska språket. Då
är de generella lösningarna inom vården och äldreomsorgen
otillräckliga och inhumana.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
invandrarpolitiken.
Stockholm den 27 november 1992
Sinikka Bohlin (s)
Lahja Exner (s)
Lena Boström (s)