med anledning av prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning
Sammanfattning
Någon begränsning av kontrollmöjligheten med hänsyn
till årsomsättning bör inte införas. Den nya lagen bör
innehålla en möjlighet att bryta upp bestående
företagskoncentrationer.
Bristen på konkurrens inom massmedia är ett problem
som bör lösas inom konkurrenslagstiftningens ram även om
den till sin yttersta gräns är en yttrandefrihetsfråga. I
motionen föreslås därför att regeringen tillsätter en
utredning som får i uppgift att belysa rådande problem och
söka finna en lösning på hur monopolbildning inom
massmedia motverkas.
1. Kontroll av företagsförvärv och uppbrytning av
företagskoncentrationer
Förvärvskontrollen behålls i lagförslaget men får en
något annorlunda utformning. Kontrollen avses bara
omfatta företagsförvärv där de berörda företagen
tillsammans har en årsomsättning som överstiger 4
miljarder kronor. Konkurrenskommittén förde dock inte
fram något förslag om begränsning av
kontrollmöjligheterna med hänsyn till årsomsättning.
För att ett ingripande med stöd av förvärvsreglerna skall
kunna ske krävs liksom enligt nuvarande lag en
dominerande ställning på marknaden. Förslaget torde
enligt propositionen innebära att kravet på en dominerande
ställning på marknaden för prövning med stöd av reglerna
om förvärvskontroll sänks något.
Regeringen är inte beredd att föreslå någon möjlighet att
bryta upp bestående företagskoncentrationer.
Konkurrenskommittén föreslog att det införs en möjlighet
att bryta upp starka företagskoncentrationer för det fall
detta är den enda framkomliga vägen att åstadkomma en
effektiv konkurrens. Uppbrytningen föreslogs ske genom
åläggande för företaget i fråga att avyttra en viss del av
rörelsen. Möjligheten att bryta upp existerande
företagskoncentrationer finns dock i vissa utländska
rättssystem, såsom det tyska och det amerikanska.
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund och
andra remissinstanser som representerar näringslivet har
varit negativa till en skärpt förvärvskontroll och
möjligheten att bryta upp bestående
företagskoncentrationer.
Ny Demokrati delar konkurrenskommitténs bedömning
att det inte bör finnas någon begränsning av
kontrollmöjligheten med hänsyn till årsomsättningen och
att det bör införas en möjlighet att bryta upp bestående
företagskoncentrationer i den nya lagen.
I det följande behandlas frågor om ägar- och
företagskoncentration inom massmedia i Sverige.
2. Ägar- och företagskoncentrationen i massmedia
Monopolet på kommersiell TV i Sverige
Hösten 1991 fick Nordisk Television AB koncession på
den tredje markbundna TV-kanalen. Genom att regeringen
bortsåg från konkurrensproblematiken, och uteslutande såg
koncessionsfrågan som en kulturpolitisk fråga, har den
störste enskilde ägaren i Nordisk Television AB, näst intill
fått monopol på kommersiell TV i Sverige.
Bevisligen kan man inom den kommersiella televisionen
kontrollera verksamheter i samtliga TV-led: program- coh
reklamfilmsproduktion i produktionsbolag, kabel- och
satellitdistribution samt annonsförsäljning. Så ser TV3 och
TV4 ut idag. I ägarsfären ryms också tidskrifter, bokförlag
och närradiostationer.
Ägarkoncentrationen i dagspressen
Den senaste utredningen ''Vem äger vad i svensk
dagspress?'' (1991), av Stig Hadenius och Erba
Odelschalchi, visar att allt färre äger dagspressen. Tolv
ägargrupper har kontroll över 70 % av den svenska
tidningsupplagan och över 55 av 90 tidningar.
Tidningsföretagen inom Bonnierkoncernen ger tillsammans
ut mer än en femtedel av dagspressens samlade upplaga.
Sedan den förra kartläggningen 1975 av ägarstrukturen i
svensk press har de stora familjeägda tidningarna ombildats
till tidningskedjor som samarbeter. Genom
kommanditbolag äger allt fler tidningar andelar i varandra.
Ledande personer inom de olika koncernerna har även
befattningar inom andra tidningsföretag.
Risk för massmediekoncentration
När det blir tillåtet att sända reklam i lokalradiostationer
kan man räkna med att många tidningar kommer att vilja gå
in i den nya radion. Det finns planer för samarbete mellan
landsortstidningar och radiostationer färdiga att
förverkligas så snart lagstiftningen om privat lokalradio
träder i kraft.
Utomlands är rätten att både äga dagspress och
samtidigt driva radiostation ofta begränsad. Varje land har
valt sin modell. I till exempel USA och England får inte
ägare av tidningar inneha stationer som sammanfaller med
tidningens spridningsområde, I Italien får inget företag ta
mer än 20 % av den totala mediemarknadens
reklaminkomster, i Tysklands förbundsstater finns
lagstiftning mot koncentration, i Schleswig-Holstein bl a en
anti-trustlag som möjliggör ingripande i uppköpsaffärer där
företag som har en omslutning över 500 milj DM är
inblandade. I en del länder råder också begränsningar i
aktieägandet oavsett ägarkategori. I en del länder är vissa
ägarkategorier inte tillåtna, som i England där
reklambyråer, kommuner och partier är förbjudna att äga
radiostationer.
Europaparlamentet antog i februari 1990 en resolution
om förvärv och sammanslagningar av medieföretag.
Resolutionen betonar starkt hotet mot pluralismen inom
medierna genom att makten över medierna koncentreras.
Alla medlemsstater som inte redan har lagstiftning mot
koncentration i medierna uppmanas att snarast införa en
sådan. EG-kommissionen arbetar nu på ett dokument om
pluralism och koncentration på radioområdet. Det
beräknas vara klart i årsskiftet 1992/93. Slutsatserna kan
leda till att EG utfärdar direktiv till medlemsländerna.
Skapa förutsättningar för att minska ägar- och
företagskoncentration inom massmedia
Som framgått av redogörelsen kan problemet med
ägandet i huvudsak innebära att en ägare genom sin
ägarandel får ett bestämmande inflytande över företaget
eller att en ägare genom sitt ägande får bestämmande
inflytande i flera företag samtidigt. Frågan om ägar- och
företagskoncentration inom massmedia måste utredas.
Regeringen bör sålunda tillsätta en utredning som,
utifrån grundsynen att största möjliga konkurrens bör råda
i det svenska samhället, lägger fram ett lagförslag inom
konkurrenslagstiftningens ram som begränsar ägar- och
företagskoncentrationen inom massmedierna, för att på så
sätt stärka pluralismen och därmed yttrandefriheten och
opinionsbildningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår begränsningsregeln i 37 § förslag
till konkurrenslag som innebär att frågan om
företagsförvärv endast gäller företag eller verksamheter
som tillsammans har en omsättning föregående
räkenskapsår som överstiger 4 miljarder kronor,
2. att riksdagen beslutar införa en möjlighet att bryta upp
bestående företagskoncentrationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en utredning bör tillsättas som, utifrån grundsynen att
största möjliga konkurrens bör råda i det svenska samhället,
får till uppgift att lägga fram ett lagförslag inom
konkurrenslagstiftningens ram som begränsar ägar- och
företagskoncentrationen inom massmedierna.
Stockholm den 17 november 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Harriet Colliander (nyd)