Sammanfattning
Någon begränsning av kontrollmöjligheten med hänsyn till årsomsättning bör inte införas. Den nya lagen bör innehålla en möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer.
Bristen på konkurrens inom massmedia är ett problem som bör lösas inom konkurrenslagstiftningens ram även om den till sin yttersta gräns är en yttrandefrihetsfråga. I motionen föreslås därför att regeringen tillsätter en utredning som får i uppgift att belysa rådande problem och söka finna en lösning på hur monopolbildning inom massmedia motverkas.
1. Kontroll av företagsförvärv och uppbrytning av företagskoncentrationer
Förvärvskontrollen behålls i lagförslaget men får en något annorlunda utformning. Kontrollen avses bara omfatta företagsförvärv där de berörda företagen tillsammans har en årsomsättning som överstiger 4 miljarder kronor. Konkurrenskommittén förde dock inte fram något förslag om begränsning av kontrollmöjligheterna med hänsyn till årsomsättning.
För att ett ingripande med stöd av förvärvsreglerna skall kunna ske krävs liksom enligt nuvarande lag en dominerande ställning på marknaden. Förslaget torde enligt propositionen innebära att kravet på en dominerande ställning på marknaden för prövning med stöd av reglerna om förvärvskontroll sänks något.
Regeringen är inte beredd att föreslå någon möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer. Konkurrenskommittén föreslog att det införs en möjlighet att bryta upp starka företagskoncentrationer för det fall detta är den enda framkomliga vägen att åstadkomma en effektiv konkurrens. Uppbrytningen föreslogs ske genom åläggande för företaget i fråga att avyttra en viss del av rörelsen. Möjligheten att bryta upp existerande företagskoncentrationer finns dock i vissa utländska rättssystem, såsom det tyska och det amerikanska.
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund och andra remissinstanser som representerar näringslivet har varit negativa till en skärpt förvärvskontroll och möjligheten att bryta upp bestående företagskoncentrationer.
Ny Demokrati delar konkurrenskommitténs bedömning att det inte bör finnas någon begränsning av kontrollmöjligheten med hänsyn till årsomsättningen och att det bör införas en möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer i den nya lagen.
I det följande behandlas frågor om ägar- och företagskoncentration inom massmedia i Sverige.
2. Ägar- och företagskoncentrationen i massmedia
Monopolet på kommersiell TV i Sverige
Hösten 1991 fick Nordisk Television AB koncession på den tredje markbundna TV-kanalen. Genom att regeringen bortsåg från konkurrensproblematiken, och uteslutande såg koncessionsfrågan som en kulturpolitisk fråga, har den störste enskilde ägaren i Nordisk Television AB, näst intill fått monopol på kommersiell TV i Sverige.
Bevisligen kan man inom den kommersiella televisionen kontrollera verksamheter i samtliga TV-led: program- coh reklamfilmsproduktion i produktionsbolag, kabel- och satellitdistribution samt annonsförsäljning. Så ser TV3 och TV4 ut idag. I ägarsfären ryms också tidskrifter, bokförlag och närradiostationer.
Ägarkoncentrationen i dagspressen
Den senaste utredningen ''Vem äger vad i svensk dagspress?'' (1991), av Stig Hadenius och Erba Odelschalchi, visar att allt färre äger dagspressen. Tolv ägargrupper har kontroll över 70 % av den svenska tidningsupplagan och över 55 av 90 tidningar. Tidningsföretagen inom Bonnierkoncernen ger tillsammans ut mer än en femtedel av dagspressens samlade upplaga.
Sedan den förra kartläggningen 1975 av ägarstrukturen i svensk press har de stora familjeägda tidningarna ombildats till tidningskedjor som samarbeter. Genom kommanditbolag äger allt fler tidningar andelar i varandra. Ledande personer inom de olika koncernerna har även befattningar inom andra tidningsföretag.
Risk för massmediekoncentration
När det blir tillåtet att sända reklam i lokalradiostationer kan man räkna med att många tidningar kommer att vilja gå in i den nya radion. Det finns planer för samarbete mellan landsortstidningar och radiostationer färdiga att förverkligas så snart lagstiftningen om privat lokalradio träder i kraft.
Utomlands är rätten att både äga dagspress och samtidigt driva radiostation ofta begränsad. Varje land har valt sin modell. I till exempel USA och England får inte ägare av tidningar inneha stationer som sammanfaller med tidningens spridningsområde, I Italien får inget företag ta mer än 20 % av den totala mediemarknadens reklaminkomster, i Tysklands förbundsstater finns lagstiftning mot koncentration, i Schleswig-Holstein bl a en anti-trustlag som möjliggör ingripande i uppköpsaffärer där företag som har en omslutning över 500 milj DM är inblandade. I en del länder råder också begränsningar i aktieägandet oavsett ägarkategori. I en del länder är vissa ägarkategorier inte tillåtna, som i England där reklambyråer, kommuner och partier är förbjudna att äga radiostationer.
Europaparlamentet antog i februari 1990 en resolution om förvärv och sammanslagningar av medieföretag. Resolutionen betonar starkt hotet mot pluralismen inom medierna genom att makten över medierna koncentreras. Alla medlemsstater som inte redan har lagstiftning mot koncentration i medierna uppmanas att snarast införa en sådan. EG-kommissionen arbetar nu på ett dokument om pluralism och koncentration på radioområdet. Det beräknas vara klart i årsskiftet 1992/93. Slutsatserna kan leda till att EG utfärdar direktiv till medlemsländerna.
Skapa förutsättningar för att minska ägar- och företagskoncentration inom massmedia
Som framgått av redogörelsen kan problemet med ägandet i huvudsak innebära att en ägare genom sin ägarandel får ett bestämmande inflytande över företaget eller att en ägare genom sitt ägande får bestämmande inflytande i flera företag samtidigt. Frågan om ägar- och företagskoncentration inom massmedia måste utredas.
Regeringen bör sålunda tillsätta en utredning som, utifrån grundsynen att största möjliga konkurrens bör råda i det svenska samhället, lägger fram ett lagförslag inom konkurrenslagstiftningens ram som begränsar ägar- och företagskoncentrationen inom massmedierna, för att på så sätt stärka pluralismen och därmed yttrandefriheten och opinionsbildningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår begränsningsregeln i 37 § förslag till konkurrenslag som innebär att frågan om företagsförvärv endast gäller företag eller verksamheter som tillsammans har en omsättning föregående räkenskapsår som överstiger 4 miljarder kronor,
2. att riksdagen beslutar införa en möjlighet att bryta upp bestående företagskoncentrationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör tillsättas som, utifrån grundsynen att största möjliga konkurrens bör råda i det svenska samhället, får till uppgift att lägga fram ett lagförslag inom konkurrenslagstiftningens ram som begränsar ägar- och företagskoncentrationen inom massmedierna.
Stockholm den 17 november 1992 Ian Wachtmeister (nyd) Harriet Colliander (nyd)